4

Motion

1976/77:1353

av herr Polstam m. fl.

med anledning av propositionen 1976/77:68 om ändringar i den
indirekta beskattningen

I regeringens proposition 1976/77:68 om ändringar i den indirekta
beskattningen föreslås bl. a. att energiskatten på elkraft höjs från 2 öre till 3
öre per kilowattimme (kWh) i fråga om annan kraft än sådan som förbrukas
för industriellt ändamål. Höjningen föreslås träda i kraft den 20 mars
1977.

Regeringsförslaget innebär en kostnadsökning för eluppvärmda småhus
med mellan 300 och 500 kr. per år vid normal förbrukning. Mot detta kan i och
för sig inga vägande skäl anföras när det gäller bostäder med direktverkande
elradiatorer. När det däremot gäller den indirekta eller ackumulerande
elvärmen blir förhållandet ett helt annat och i jämförelse med direktvärmen
klart orättvist.

Med ackumulerande elvärme menas indirekt uppvärmning med elenergi,
som uttas nattetid av det energiöverskott som då finns och som betraktas som
"sekunda” elkraft och som på vissa håll utbjudes till reducerat pris. Pannan
består av en väl isolerad cistern, fylld med vatten, som uppvärms nattetid
med elektriska värmepatroner (doppvärmare). Den i vattnet magasinerade
värmemängden utnyttjas sedan både för husets uppvärmning och för
varmvattenberedning. Härigenom erhålls acceptabel uppvärmningsekonomi,
och elverken får låg belastning på distributionsnätet, vilket är en fördel från
sammanlagringssynpunkt. Vattnet cirkulerar med konstant flöde genom värmeelementen
via en motorventil, som genom impulser från en rumstermostat
ser till att vattnet är lagom tempererat. Den i pannan inbyggda varmvattenberedaren
är av s. k. förrådstyp.

Nattöverskottet av elkraft behöver tillvaratas, och av den anledningen har
eldistributörer och myndigheter på vissa håll, bl. a. genom en lägre eltaxa,
uppmuntrat till installation av indirekt elvärme med nattuttag. Åtskilliga
småhusägare har därför låtit installera den miljövänliga och för samhälletdistributören
gynnsamma indirekta elvärmen, trots att investeringskostnaderna
varit betydligt högre än för motsvarande direkta elvärme. Detta har
varit möjligt genom att priset för nattströmmen kunnat sättas så lågt som
mellan 3 och 4 öre per kWh. Kapital- och driftkostnader har nämligen
tillsammans medfört en relativt normal uppvärmningskostnad i jämförelse
med andra värmekällor.

Redan genom omläggningen av elenergiskatten 1975 drabbades småhusägarna
med ackumulerad elvärme hårt. Detta har medfört ett minskat intresse
för nyinstallation av de aktuella värmeanläggningarna, vilket i sin tur har

Mot. 1976/77:1353

5

medfört minskat utnyttjande av den ”sekunda” nattströmmen. Från energipolitisk
synpunkt är detta en mycket negativ faktor. Det måste dock vara
bättre att utnyttja denna överskottsenergi än att ”köra ner” den i marken.

Med hänsyn till behovet av att få en utjämning av dygnsvariationerna i
elförbrukningen samt en i tort sett lika stor kostnadsökning för såväl direkt
som indirekt eluppvärmda småhus borde den nu föreslagna höjningen av
energiskatten på elkraft ej utgå för indirekt eluppvärmda småhus.

När det gäller här föreliggande regeringsförslag om ändringar i den
indirekta beskattningen har motionsförslaget liten betydelse. Antalet indirekt
eluppvärmda småhus är ännu inte så stort att det av oss föreslagna
undantaget nämnvärt kan påverka statens totala inkomstökning. Däremot
kan det bidra till större rättvisa mellan boende i berörda småhus. Det kan
även öka intresset för nyinstallation av indirekt elvärme.

Med hänvisning till det anförda får vi föreslå

att riksdagen beslutar att undanta indirekt eluppvärmda småhus
från höjd energiskatt.

Stockholm den 28 februari 1977

ÅKE POLSTAM (c)

ANTON E. FÅGELSBO (c)

ERIK JOHANSSON (c)
i Hållsta

GEORG PETTERSSON (c)
i Örebro

KARL GUST. H. BOO (c)

BENGT BENGTSSON (c)
i Göteborg