SfU 1976/77:15

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1976/77:15

med anledning av motioner angående efterlevandepensionering
m. m.

Motionerna

1976/77:97 av herr Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att uttala sin anslutning till sådan ändring av lagen om allmän försäkring
att möjligheterna att bevilja s. k. antagandepoäng vidgas resp. att
tilläggspoäng upp till ett som skäligt bedömt minimum kan tillerkännas
pensionstagare med ytterligt låga pensionspoängtal,

2. att överlämna motionen till pensionskommittén med uppdrag att i
motionens syfte utarbeta förslag i frågan,

1976/77:346 av herr Gillström m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
överlämna motionen till pensionskommittén för övervägande,

1976/77:354 av herr Wästberg i Stockholm (fp) vari hemställs att riksdagen
med ändring av gällande lag ger kapitel 11 11} andra stycket lagen om
allmän försäkring följande lydelse:

För varje år, varunder någon varit försäkrad enligt 1 kap. 3 S första eller
andra stycket skall för honom enligt vad nedan sägs beräknas pensionsgrundande
inkomst på grundval av hans inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete under året. Sådan beräkning skall icke göras för år före
det år då den försäkrade uppnår sexton års ålder, ej heller för år då den försäkrade
avlidit eller för år efterdet då han fyllt sextiofemår eller för tidigare år varunder
han åtnjutit hel ålderspension eller hel förtidspension enligt denna lag,

1976/77:466 av fröken Öhrsvik m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen uttalar att efterlevandepensionen skall vara lika, oberoende
av kön,

2. att riksdagen hos regeringen begär att pensionskommittén med förtur
utreder frågan om en könsneutral efterlevandepension,

1976/77:683 av fru Håvik m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller att nuvarande lagstiftning beträffande rätt till änkepension
blir föremål för skyndsam översyn och lagändring i enlighet med vad i
motionen anförts,

1976/77:947 av herrar Fridolfsson (m) och Nilsson i Agnäs (m) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av försäkringsskyddet
för svenskar med anställning utom riket,

1976/77:1073 av herrar Börjesson i Falköping (c) och Polstam (c) vari

1 Riksdagen 1976/77. II sami. Nr 15

SfU 1976/77:15

hemställs att riksdagen hos regeringen begär att socialutredningen ser över
de s. k. hemmadöttrarnas situation och kommer med förslag som ger möjligheter
för dem att få ett rättmätigt efterlevandeskydd grundat på de arbetsinsatser
de utfört,

1976/77:1298 av herr Palme m. fl. (s) vari hemställs bl. a. att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen-anförts om rätt
till pensionsgrundande inkomst för den som uppbär partiell förtidspension.

Av motionen 1298 behandlas i detta betänkande endast sistnämnda yrkande.
Motionen i övrigt behandlar utskottet i andra sammanhang.

Gällande bestämmelser

Tilläggspensioneringen innefattar ålderspension, förtidspension och familjepension
som utgår utöver folkpensionen. Rätten till tilläggspension grundas
på inkomsten av det förvärvsarbete som den försäkrade utför under sin
aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst.

Den inkomst som blir pensionsgrundande inom ATP är den försäkrades
inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han fyller 16 år t. o. m.
det då han fyller 65 år. Inkomster för år under vilket den försäkrade avlidit
eller åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring
är dock inte pensionsgrundande. Förvärvsinkomsterna indelas i
inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Som inkomst av
förvärvsarbete anses även bl. a. sjukpenning, föräldrapenning och vårdbidrag
enligt AFL, dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd
enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
enligt arbetsmarknadskungörelsen.

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån den sammanlagda
inkomsten överstiger ett visst minsta belopp, nämligen det vid årets ingång
gällande basbeloppet. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande
inkomsten utgör sju och en halv gånger samma belopp.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad,
skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör
den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång.

I den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning tillgodoräknas den försäkrade pensionspoäng
i regel bara om tilläggspensionsavgift för året till fullo erlagts inom föreskriven
tid. Å andra sidan kan pensionspoäng enligt särskilda regler tillgodoräknas
försäkrad för år, varunder han åtnjutit förtidspension från tillläggspensioneringen,
trots att pensionsgrundande inkomst inte beräknas för
sådant år.

Ålderspension utgår under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats
den försäkrade för minst tre år. Pensionen utgår fr. o. m. den månad under

SfU 1976/77:15

vilken den försäkrade fyller 65 år med möjlighet till förtida och uppskjutet
pensionsuttag enligt särskilda regler.

Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 65 års ålder motsvarar
60 % av produkten av basbeloppet för den månad för vilken pensionen
skall utges och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den
försäkrade. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år beräknas
medeltalet på de 15 högsta poängtalen (15-årsregeln). Har pensionspoäng
tillgodoräknats för mindre än 30 år skall pensionen minskas med 1/30 för
varje felande år (30-årsregeln).

Förtidspension utgår till försäkrad för tid före den månad då han fyller
65 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom. Då en förtidspensionär
uppnår 65 års ålder utbyts förtidspensionen mot ålderspension.

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension som
den försäkrade skulle bli berättigad till om han började åtnjuta sådan pension
fr. o. m. den månad då han uppnår 65 års ålder. Pensionen beräknas under
antagande att den försäkrade även tillgodoräknas pensionspoäng (antagandepoäng)
för varje år fr. o. m. det år då pensionsfallet inträffar t. o. m. det
då han uppnår 65 års ålder. För att antagandepoäng skall få tillgodoräknas
fordras att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet haft
en sjukpenninggrundande inkomst som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete
uppgående till minst det vid årets ingång gällande basbeloppet
eller också kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tre av de fyra åren närmast
före året för pensionsfallet.

En försäkrads änka och barn har rätt till familjepension efter honom under
förutsättning att han vid sin död var berättigad till förtidspension eller ålderspension
från tilläggspensioneringen eller skulle ha varit berättigad till
förtidspension om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt
som krävs för rätt till sådan pension.

Änkepension från folkpensioneringen utgår under förutsättning att änkan
inte åtnjuter ålderspension. Hon skall dessutom antingen ha uppnått 36
års ålder vid mannens död och varit gift med honom i minst fem år eller
ha vårdnaden om och stadigvarande bo tillsammans med barn under 16
år, som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos
änkan.

Änkepension från tilläggspensioneringen utgår om äktenskapet varat
minst fem år och ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år.
Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan är änkan
berättigad till änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda.
Änkepensionsrätten upphör om änkan gifter om sig. Upplöses det
nya äktenskapet innan det bestått i fem år, skall änkepensionen börja utgå
på nytt efter förste mannen. Till skillnad från vad som gäller i fråga om
folkpensioneringen krävs för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen
att legalt äktenskap förelegat.

I* Riksdagen 1976/77. II sami. Nr 15

SfU 1976/77:15

Möjlighet att tillgodoräkna sig pensionsår inom tilläggspensioneringen för
vårdinsatser finns enligt AFL i samband med barns födelse (föräldrapenning)
samt vid vård av sjukt eller handikappat barn (sjukpenning eller vårdbidrag).
Någon självständig pensionsrätt i samband med vård av sjuka föräldrar
finns inte enligt gällande bestämmelser.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall i princip hänsyn inte
tas till lön eller annan ersättning som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare
bosatt utom riket eller från utländsk juridisk person. Lön till svensk medborgare
från utländskt dotterföretag skall emellertid räknas som inkomst
av anställning, om det svenska moderföretaget ”äger ett bestämmande inflytande
över den utländska juridiska personen” och moderföretaget enligt
en av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse åtagit sig att svara för avgift
till försäkringen för tilläggspension. Även i det fall svenska staten åtagit
sig att svara för ATP-avgiften kan inkomst av tjänst hos arbetsgivare bosatt
utom riket eller hos utländsk juridisk pierson räknas som pensionsgrundande
inkomst.

Frågornas tidigare behandling

Efterlevandepension

I ett i mars 1971 avlämnat slutbetänkande Familjepensionsfrågor m. m.
(SOU 1971:19) redovisade pensionsförsäkringskommittén sina överväganden
i fråga om utformningen av ett framtida familjepensionssystem. Enligt kommitténs
mening borde änkepiensioneringen i framtiden ersättas med dels
en utbyggd barnpensionering, dels en oberoende av kön utgående försörjarpension
och dels särskilda åtgärder för efterlevande som på grund av
sin ålder eller av andra skäl hade särskilda svårigheter på arbetsmarknaden.

När socialförsäkringsutskottet år 1974 behandlade motioner avseende bl. a.
frågor om jämställdhet i ATP-hänseende mellan makar och om utvidgningar
i olika hänseenden av änkepensioneringen, förordade utskottet (SfU 1974:24)
en utredning - enligt de av pensionsförsäkringskommittén angivna riktlinjerna-
av frågan om efterlevandepensionens framtida utformning. Riksdagen
godkände utskottets hemställan.

Frågan om rätt lill A TP för den som uppbär partiell förtidspension

Frågan om rätt till ATP för den som uppbär partiell förtidspension behandlades
av utskottet senast vid 1975/76 års riksmöte. Utskottet avstyrkte
då bifall till motioner i ämnet (SfU 1975/76:38) men med hänvisning bl. a.
till att pensionskommittén hade för avsikt att ta ställning till förtidspensionärs
rätt att tillgodoräkna sig pensionspoäng för inkomster vid sidan om
förtidspensionen och att motionsyrkandena därför inte borde föranleda någon
riksdagens åtgärd. Riksdagen följde utskottet.

Sfi) 1976/77:15

Pension för svenskar utom riket

En motion med begäran om en översyn av försäkringsskyddet försvenskar
med anställning utom riket avslogs av riksdagen vid förra riksmötet på
förslag av utskottet i betänkandet SfU 1975/76:39. Utskottet anförde i denna
fråga bl. a.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst av anställning skall i princip
hänsyn inte tas till lön eller annan ersättning som försäkrad åtnjutit från
utländsk arbetsgivare eller utländskt företag. Om svenska staten eller, där
lönen härrör från utländskt företag i vilket ett svenskt moderföretag äger
ett bestämmande inflytande, det senare företaget åtagit sig att svara för
den anställdes ATP-avgift, skall emellertid inkomsten räknas som pensionsgrundande.

Svenskar som tjänstgör i av svenska staten anordnad biståndsverksamhet
utomlands torde således alltid kunna tillgodoräkna sig pensionspoäng för
inkomst av denna tjänstgöring och detsamma gäller enligt vad utskottet
erfarit även i sådana fall då tjänsten fullgörs vid biståndsorgan hos övriga
nordiska länder.

Inkomst av anställning liksom inkomst av annat förvärvsarbete beräknas
på grundval av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. 1 princip
kan alltså endast inkomster för vilka skattskyldighet föreligger i Sverige
grunda pensionsrätt. En svensk som under vistelse utomlands uppbär avlöning
eller åtnjuter annan därmed jämförlig förmån på grund av anställning
där är med vissa undantag - avseende bl. a. inkomst av anställning hos
staten eller kommun - inte skattskyldig för denna inkomst i Sverige, om
anställningen och vistelsen i utlandet varat eller kan antas komma att vara
minst ett år. Ett bifall till motionärernas yrkande förutsätter att man inför
en regel av innebörd att pensionspoäng generellt kan tillgodoräknas för inkomster
som inte beskattas och för vilka någon ATP-avgift inte erläggs i Sverige.

I ett i juni 1976 avlämnat betänkande (Hemvist, SOU 1976:39) har hemvistsakkunniga
föreslagit att personer som uppbär lön från svenska staten
eller svensk kommun skall registreras i ett speciellt statsregister. Endast
den som tidigare varit kyrkobokförd i Sverige skall kunna statsregistreras.
Däremot skall inte krävas svenskt medborgarskap. Person registrerad i statsregistret
föreslås i socialförsäkringshänseende och i fråga om rätt till barnbidrag
bli likställd med personer med hemvist i Sverige och därför bli fullt
ut omfattad av svensk socialförsäkring. Dessa personer beskattas också i
Sverige för sina inkomster från Sverige varigenom kongruens uppnås i fråga
om rättigheter och skyldigheter.

Enligt utredningens uppfattning finns det inte skäl att utvidga kretsen
av statsregistrerade personer till att omfatta även personer, anställda utomlands
för enskild svensk arbetsgivare, vilka ju i princip inte beskattas i
Sverige för sin anställningsinkomst. Anledning saknas därför att generellt
knyta denna personkrets till svensk socialförsäkring. Utredningen anser det
inte heller möjligt att inom en lagstiftning av den generella karaktär som
kännetecknar socialförsäkringen skapa särskilda regler för vissa yrkeska -

SfU 1976/77:15

tegorier, t. ex. missionärer. För detta talar även det faktum att socialförsäkringen
i länder utanför Norden regelmässigt är knuten till anställningen
och att dessa personer i de flesta länder torde omfattas av socialförsäkringen
i det land där de arbetar. Ett försäkringsförhållande i Sverige skulle därför
- menar utredningen - i många fall leda till en dubbelförsäkring med de
problem som följer med dubbla förmåner och dubbla avgifter. Utredningen
fortsätter.

En annan sak är att i många fall praktiska skäl kan tala för att personer
som för en kortare tid - kanske upp till ett eller två år - sänds ut från
Sverige för att arbeta för en svensk arbetsgivare utomlands får kvarstå i
den svenska socialförsäkringen. Att generellt föreskriva att sådana utsända
personer skall kvarstå i svensk försäkring skulle dock som nämnts ovan
i de flesta fall endast leda till en dubbelförsäkring. För att undvika detta
och för att ett tillfredsställande resultat skall kunna uppnås fordras speciella
avtal mellan berörda länder om utsänd personals ställning i socialförsäkringshänseende.
Enligt vad vi erfarit prövas denna fråga också i förhållande
till de länder med vilka Sverige f. n. förhandlar om nya eller reviderade
socialförsäkringsavtal.

Vi är dock medvetna om att det inte är realistiskt att förutsätta att frågan
löses genom att socialförsäkringsavtal eventuellt skall komma att slutas
med alla aktuella länder-speciellt inte med utvecklingsländer med i många
fall outvecklade socialförsäkringssystem. Det torde i dessa speciella fall vara
mer ändamålsenligt att arbetsgivarna söker lösa de försäkringsproblem som
kan uppkomma i sådana situationer med privata försäkringar vilka på annat
sätt än socialförsäkringen kan anpassas efter individuella behov och efter
de särskilda förhållandena på platsen eller i landet i fråga. En anknytning
till svensk sjukförsäkring skulle knappast ge u-landsarbetare eller andra utlandssvenskar
ett tillfredsställande skydd i utlandet. Den svenska sjukförsäkringens
regelsystem är ju avpassat efter förhållandena i Sverige. Ett behov
av ett indivduellt anpassat försäkringsskydd skulle fortfarande finnas kvar
även om ifrågavarande personer tilläts kvarstå i svensk socialförsäkring.

I detta sammanhang kan även finnas skäl att erinra om de möjligheter
att erhålla vård i Sverige som utlandssvenskar utan att tillhöra svensk sjukförsäkring
har bl. a. vid Karolinska sjukhuset och på sjukhus i deras tidigare
hemlandsting.

Pension tor vårdinsatser i hemmet m. m.

Vid 1974 års riksdag väcktes en motion av innebörd att den som utan
omfattande ekonomisk ersättning ägnade sig åt vård i hemmet av anhörig
eller annan vårdbehövande skulle ha rätt att tillgodoräkna sig pensionsår
inom tilläggspensioneringen. Med anledning av denna och andra samtidigt
behandlade motioner framhöll utskottet att det med utgångspunkt i de erfarenheter
som vunnits av tilläggspensioneringens tillämpning i praktiken
och mot bakgrund bl. a. av de bestämmelser som numera gällde inom andra
delar av den allmänna försäkringen - utskottet pekade i sammanhanget
på sjukpenningen, föräldrapenningen och dagpenningen m. fl. förmåner,

SflJ 1976/77:15

samtliga skattepliktiga och pensionsgrundande - kunde finnas anledning
att pröva frågan om deltids- och korttidsanställdas ställning inom tilläggspensioneringen
och att i samband därmed närmare undersöka frågan om
pensionsrätt för vårdinsatser i hemmet. Utskottet tillstyrkte en allsidig och
förutsättningslös översyn av frågan. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Utredningsuppdraget ligger numera hos pensionskommittén.

Dokumentation om tjänstgöring i u-land

I en motion till förra riksmötet av herr Johansson i Skärstad m. fl. hemställdes
att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna att
det var angeläget att det förslag till förbättrad dokumentation om anställningar
i biståndsverksamhet som SIDA förutsattes skola avlämna till regeringen
innefattade även läkares och sjuksköterskors tjänstgöringsförhållanden
vid missionssjukhus i utlandet.

Med anledning härav framhöll utrikesutskottet att en utbyggd dokumentation
om tjänstgöring i biståndsverksamhet även borde inbegripa tjänster
vid missionssjukhusen. Utskottet anförde bl. a. (UU 1975/76:14):

Enligt vad utskottet erfarit utreds hela frågekomplexet för närvarande
av SIDA inom ramen för en av verket i september 1975 tillsatt utredning
om en handlingsplan för personalbiståndet. Utredningen har bl. a. till uppgift
att utarbeta riktlinjer för en förbättrad dokumentation i syfte att underlätta
rekryteringen av biståndspersonal. Helt naturligt kommer även tjänstgöringsförhållandena
vid missionssjukhusen att beaktas i detta sammanhang.

Utskottet

De motioner utskottet behandlar i förevarande betänkande innehåller yrkanden
om utbyggnad i olika avseenden av efterlevandepensioneringen.
Flertalet motioner tar upp frågor som enligt riksdagsbeslut av år 1974 (SfU
1974:6, rskr 45 och SfU 1974:24, rskr 293) är föremål för utredning inom
pensionskommittén, som inom kort avser att lägga fram ett delbetänkande
om intjänande av pensionspoäng inom tilläggspensioneringen, avgiftsreglerna
inom socialförsäkringarna samt standardsäkring av pensionssystemet.
Med hänsyn till kommitténs utredningsuppdrag och till att många av de
i motionerna aktualiserade spörsmålen tidigare prövats av riksdagen anser
utskottet sig i nuläget kunna begränsa sig till att anföra följande.

I samband med att riksdagen år 1974 begärde en utredning av frågan
om efterlevandepensioneringens framtida utformning framhöll riksdagen
uttryckligen att utredningsarbetet borde bedrivas enligt de riktlinjer som
angivits av pensionsförsäkringskommittén i dess slutbetänkande Familjepensionsfrågor
m. m. (SOU 1971:19). Detta innebär att arbetet inom pensionskommittén
bör ha till ändamål att bereda ett efterlevandeskydd för
i första hand minderåriga barn, försörjare till sådana barn och andra efter -

SfU 1976/77:15

levande, vilka på grund av ålder, hälsotillstånd eller andra skäl har särskilda
svårigheter på arbetsmarknaden. Syftet med utredningen är således både
att söka åstadkomma en jämställdhet mellan män och kvinnor i fråga om
rätten till efterlevandepension och att begränsa pensionsskyddet till fall då
ett sådant skydd kan anses motiverat. Det kan enligt utskottets mening
därför förutsättas att pensionskommittén i sitt arbete kommer att pröva
inte bara den av fröken Öhrsvik m. fl. i motionen 466 aktualiserade frågan
om likabehandling av män och kvinnor i pensionshänseende utan också
den begränsningsregel som gäller i fråga om pension till efterlevande kvinna
och som kritiseras i motionerna 346 av herr Gillström m. fl. och 683 av
fru Håvik m. fl.

Pensionskommittén lade under åren 1974 och 1975 fram förslag till omfattande
pensionsreformer, avseende bl. a. sänkt och rörlig pensionsålder,
och kommittén avser, som tidigare nämnts, att inom kort lämna ett delbetänkande
med förslag till ytterligare förändringar av socialförsäkringssystemet.
Kommitténs fortsatta utredningsuppdrag inrymmer svåra avvägningsfrågor,
som torde komma att kräva ingående överväganden. Även om
utskottet i huvudsak delar de synpunkter som kommer till uttryck i motionerna
saknas enligt utskottets mening anledning att begära förtursbehandling
av särskilda avsnitt i utredningsarbetet. Det finns - menar utskottet
- skäl anta att detta kommer att bedrivas med all den skyndsamhet som
omständigheterna medger.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna 346, 466
och 683.

Även den i motionen 1073 av herrar Börjesson i Falköping och Polstam
aktualiserade frågan om rätt till pension för vårdinsatser i hemmet ligger
inom pensionskommitténs utredningsuppdrag. Enligt vad utskottet erfarit
kommer kommittén att ta upp denna fråga till behandling i det betänkande
som kommittén avlämnar i vår. Vid sådant förhållande bör motionen enligt
utskottets mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

All inkomst av förvärvsarbete är enligt nu gällande bestämmelser inte
pensionsgrundande. Undantag görs bl. a. för inkomster förvärvade under
år då den försäkrade åtnjuter förtidspension från den allmänna försäkringen.
Denna bestämmelse kritiseras i motionerna 1298 av herr Palme m. fl. och
354 av herr Wästberg i Stockholm. Motionärerna anser att den som uppbär
partiell förtidspension rimligen bör ha rätt att tillgodoräkna sig pensionspoäng
för inkomst av tjänst och för sjukpenning vid sidan om förtidspensionen.
Herr Palme m. fl. begär att riksdagen skall ge regeringen till känna att förtidspensionär
som inte uppburit hel förtidspension skall ha möjlighet att
tillgodoräkna sig pensionspoäng på sidoinkomster, medan herr Wästberg
begär en lagstiftningsändring av samma innebörd.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att reglerna för beräkning av

SfU 1976/77:15

pensionsgrundande inkomst forén förtidspensionär med inkomster vid sidan
om förtidspensionen bör ändras. Sjukpenning utgör alltsedan år 1974 skattepliktig
och pensionsgrundande inkomst. Detta innebär att en person som
är sjuk får tillgodoräkna sig pensionspoäng för den sjukpenning han uppbär,
medan en försäkrad med partiell förtidspension - det kan vara en förtidspension
utan eller med mycket låga pensionspoäng - inte får tillgodoräkna
sig några poäng alls, inte ens för arbete som han faktiskt utfört. Delpension
är också - enligt regler som trätt i kraft den 1 juli 1976 - pensionsgrundande
liksom inkomst av deltidsarbete som uppbärs vid sidan om delpensionen.
Härtill kommer att riksdagen inom kort kommer att föreläggas förslag om
att arbetsskadelivränta enligt den nya lagen om arbetsskadeförsäkring skall
räknas som pensionsgrundande inkomst inom ATP. Det torde inte vara
ovanligt att en arbetsskadad har en partiell förtidspension vid sidan om
sin livränta från arbetsskadeförsäkringen. Alla dessa omständigheter talar
enligt utskottets mening starkt för att man slopar bestämmelsen om förbud
mot att tillgodoräkna pensionspoäng på inkomst som ligger utanför en partiell
förtidspension.

Enligt vad utskottet inhämtat avser pensionskommittén att inom kort
lägga fram ett delbetänkande som bl. a. behandlar frågan om förtidspensionärs
rätt att tillgodoräkna sig pensionspoäng för inkomster vid sidan om
förtidspensionen. Avsikten är att proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen
i år. Det kan därför förutsättas att frågan får en snar lösning. Vid
sådant förhållande bör enligt utskottets mening yrkandena i motionerna
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst av anställning skall i princip
endast medräknas inkomst som en försäkrad uppbär från en här i riket
bosatt svensk eller utländsk medborgare eller svensk juridisk person. Om
svenska staten eller, där lönen härrör från utländskt företag i vilket ett
svenskt moderföretag har ett bestämmande inflytande, det senare företaget
åtagit sig att svara för den anställdes ATP-avgift, skall emellertid inkomsten
räknas som pensionsgrundande.

Herrar Fridolfsson och Nilsson i Agnäs begär i motionen 947 en översyn
av försäkringsskyddet för svenskar med anställning utom riket. Motionärerna
framhåller att åtskilliga läkare, sjuksköterskor m. fl., efter mångårig
tjänst i internationellt biståndsarbete, får en mycket låg ATP.

Som redan nämnts har en svensk som arbetar utomlands alltid rätt att
tillgodoräkna sig pensionspoäng för inkomst som han uppbär från svensk
juridisk person eller från här i landet bosatt svensk eller utländsk medborgare.
Svenskar som tjänstgör i av svenska staten anordnad biståndsverksamhet
utomlands torde också alltid kunna tillgodoräkna sig pensionspoäng för inkomst
av denna tjänstgöring och detsamma gäller i sådana fall då tjänsten
fullgörs vid biståndsorgan hos övriga nordiska länder. Motionärerna torde
företrädesvis avse befattningshavare i missionsverksamhet utomlands. En -

SfU 1976/77:15

ligt vad utskottet erfarit torde det mera sällan förekomma att sådana befattningshavare
inte kan tillgodoräkna sig pensionspoäng försina inkomster,
eftersom de mycket ofta uppbär sin lön från Sverige.

Av den i inledningen till detta betänkande lämnade redogörelsen (s. 5)
framgår att socialförsäkringsutskottet år 1976 avstyrkt bifall till en motion
av samma innebörd som motionen 947. De skäl som utskottet därvid åberopade
mot att i pensionshänseende generellt jämställa en svensk som arbetar
i en organisations tjänst utomlands med den som har liknande anställning
i hemlandet äger enligt utskottets mening alltjämt giltighet. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionen.

Avslutningsvis vill utskottet erinraom att en inom SIDA i december 1975
tillsatt utredning om en handlingsplan för personalbiståndet har till uppgift
bl. a. att utarbeta riktlinjer för en förbättrad dokumentation om anställningar
i biståndsverksamhet i syfte att underlätta rekryteringen av personal i sådan
verksamhet. I det sammanhanget kommer enligt vad utskottet inhämtat
även tjänstgöringsförhållandena vid missionssjukhusen att beaktas.

Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionen 97 av
herr Werner m. fl. Detta yrkande syftar till en förbättring av tilläggspensionen
för låginkomsttagare genom ett system med antagandepoäng jämte
särskilda tilläggspoäng intill ett skäligt minimum för försäkrade med låga
pensionspoängtal. De pensionstagare motionärerna främst avser är de arbetshandikappade
och de deltidsarbetande.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att frågan om deltids- och
korttidsanställdas ställning inom tilläggspensioneringen enligt riksdagsbeslut
år 1974 f. n. prövas av pensionskommittén. Resultatet härav och av kommitténs
överväganden i fråga om förtidspensionärs rätt att tillgodoräkna
sig pensionspoäng på sidoinkomster och om standardsäkring av pensionssystemet
kommer att redovisas i det delbetänkande som kommittén avser
att publicera inom kort. Mot bakgrund härav och då ett pensionsberäkningssystem
av den art motionärerna avser, såvitt utskottet kan bedöma,
måste vara ägnat att medföra mycket betydande svårigheter i den praktiska
tillämpningen avstyrker utskottet bifall till motionen 97.

Utskottet hemställer

1. beträffandc jämställdhet mellan man och kvinna i fråga om efterlevandepensionering att

riksdagen avslår motionen 1976/77:466,

2. beträffande änkepension

att riksdagen avslår motionerna 1976/77:346 och 1976/77:683,

3. beträffande förtidspensionärs räll an tillgodoräkna sig pensionspoäng
på sidoinkomster

att riksdagen avslår motionerna 1976/77:354 och 1976/77:1298,
sistnämnda motion i vad den behandlas i detta betänkande.

SfU 1976/77:15

4. beträffande A TP får svenskar med anställning utomlands
att riksdagen avslår motionen 1976/77:947,

5. beträffande A TP för vårdarbete i hemmet

att riksdagen avslår motionen 1976/77:1073,

6. beträffande förbättrad tilläggspension får låginkomsttagare
att riksdagen avslår motionen 1976/77:97.

Stockholm den 15 februari 1977

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: herrar Aspling (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby* (m),
Augustsson (s), Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), fröken
Bergström (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Åkerlind (m), Nilsson
i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c). Andersson i Edsbro (c), fröken
Engman* (s) och herr Larsson i Vänersborg (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Aspling (s), Augustsson (s). Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik
(s), herr Nilsson i Kristianstad (s), fröken Engman (s) och herr Larsson i
Vänersborg (s) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Enligt
vad” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör, med hänsyn inte minst till att delpension
är att anse som pensionsgrundande inkomst, en författningsändring av den
innebörd som anges i motionen 1298 vidtas så snart som möjligt. Pensionskommittén
har enligt uppgift för avsikt att inom kort avlämna ett
betänkande avseende bl. a. frågan om intjänande av pensionspoäng inom
tilläggspensioneringen. Utskottet förutsätter att kommittén därvid lägger
fram förslag om rätt för försäkrad som uppbär partiell förtidspension att
tillgodoräkna sig pensionspoäng för sidoinkomster och för sjukpenning.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1298 i vad den
behandlas i detta betänkande och med anledning av motionen
1976/77:354 som sin mening ger regeringen till känna vad i

SflJ 1976/77:15

förstnämnda motion anförts om rätt till pensionsgrundande
inkomst för den som uppbär partiell förtidspension.

Särskilt yttrande

av herr Åkerlind (m) som anför:

1 betänkandet behandlas bl. a. motionerna 346, 466 och 683. Utskottet
avstyrker bifall till motionerna med hänsyn till pågående utredningsarbete.
Ändock uttalas i utskottets motivering att ”utskottet i huvudsak delar de
synpunkter som kommer till uttryck i motionerna”. Även om det finns
synpunkter i motionerna som kan delas av utskottet, anser jag det vara
principiellt fel att utskottet på detta sätt tar så klar ställning i besvärliga
och ingalunda lättlösta frågor, alldenstund motionsförslagen är föremål för
utredning.

GOTAB 53187 Stockholm 1977