KrU 1976/77: 43

Kulturutskottets betänkande
1976/77: 43

med anledning av propositionen 1976/77: 80 om insatser för samerna
jämte motioner

Propositionen

Regeringen har i propositionen 1976/77: 80 föreslagit riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för insatser för samema som förordats
i propositionen,

2. godkänna de riktlinjer för stöd till samiska näringar och sysselsättning
inom sameområdena som förordats i propositionen,

3. godkänna de riktlinjer som angetts i propositionen för stöd till
samisk kulturell verksamhet och stöd till samernas organisationer,

4. godkänna de riktlinjer för insatser för samisk utbildning som förordats
i propositionen,

5. till Bidrag till samisk kultur för budgetåret 1977/78 under nionde
huvudtiteln anvisa ett anslag av 1 050 000 kr.

Den allmänna bakgrunden till propositionen är sameutredningens
slutbetänkande (SOU 1975: 99 och 100) Samerna i Sverige. Stöd åt
språk och kultur.

Det huvudsakliga innehållet i propositionen redovisas i densamma på
följande sätt.

I propositionen föreslås efter förslag av sameutredningen en rad insatser
för samema och deras kultur. Samernas särskilda ställning som
ursprunglig befolkning och etnisk minoritet i Sverige redovisas. Riktlinjer
föreslås för den fortsatta utvecklingen av samhällets stöd för samekulturen.
För samordning av de statliga insatserna tillsätts en arbetsgrupp
inom regeringskansliet.

Riktlinjer anges för stödet till de samiska näringarna och sysselsättningen
inom sameområdena. Frågan om det långsiktiga ansvaret för
samernas sysselsättning behandlas. En tjänst som konsulent för sysselsättningsfrågor
tillkommer vid lantbruksstyrelsen.

Frågan om samebyn som forum för samisk gemenskap behandlas i
propositionen. Förslaget om stödjande medlemskap i samebyar genomförs
inte.

Olika vägar anvisas för att tillförsäkra de s. k. fiskesamerna rätt till
fiske för sin försörjning.

Frågor om social service i vid mening behandlas. Bl. a. redovisas försöksverksamheten
med åtgärder för vård och service i glesbygder och
förskolans möjligheter att tillgodose samernas behov.

1 Riksdagen 1976177. 13 sami. Nr 43

KrU 1976/77: 43

Riktlinjer föreslås för samernas utnyttjande av allmänna statsbidrag
och stödformer för allmänkulturell verksamhet. Ett särskilt anslag införs
för bidrag till samisk kultur. Anslaget disponeras av samefonden
och fördelas, efter prioriteringar som görs av samerna, av fondens kulturdelegation.
Genom det nya anslaget kan stöd ges till samernas organisationer,
bl. a. de lokala sameföreningarna, och den fortsatta utgivningen
av tidningen Samefolket garanteras.

Vissa särskilda kulturfrågor behandlas, såsom insatser för det samiska
språket, frågan om sameradions sändningar och stöd för dokumentation
och forskning kring den traditionella samekulturen. Åtgärder
till stöd för sameslöjden och samekonsthantverket redovisas.
Föreningen Same-Ätnam får medel för ytterligare en sameslöjdskonsulent.

I propositionen föreslås en rad åtgärder för att tillgodose samernas
önskemål om en samisk utbildningsväg. De samiska frågorna får en
starkare ställning inom hela utbildningssystemet. Nomadskolan/sameskolan
består som ett alternativ till grundskolan för de samer som
önskar det. En tjänst som universitetslektor i samiska inrättas vid universitetet
i Umeå. Särskilt stöd föreslås även i fortsättningen utgå till
Samernas folkhögskola i Jokkmokk. En rad åtgärder föreslås för att
förstärka lärarutbildningen för samerna. Fortsatt stöd föreslås utgå till
utveckling och produktion av samiska läromedel.

De föreslagna statliga insatserna kostar för nästa budgetår ca 2 milj.
kr., varav 1 milj. kr. föreslås för det nya anslaget Bidrag till samisk
kultur.

Motioner

Utskottet behandlar i detta sammanhang följande motioner, nämligen

dels den under allmänna motionstiden i januari 1976 väckta, av utbildningsutskottet
den 12 april 1977 (protokoll 1976/77: 37.2) till kulturutskottet
överlämnade motionen 1975/76:1501 av herr Takman m. fl.
(vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en utbildning av lärare med samiska som
modersmål för förskolan, grundskolan och gymnasieskolan,

2. att riksdagen i tillämpliga författningar stadgar skyldighet för kommunerna
att inrätta förskoleavdelningar och klassavdelningar i grundskolans
första två klasser med samiskan som undervisningsspråk där det
finns ett elevunderlag för sådana,

3. att riksdagen beslutar att kommunernas kostnader för sådana avdelningar
helt ersättes med statsmedel,

KrU 1976/77: 43

miska institutioner och enskilda forskare och pedagoger i Norge och
Finland utarbeta läromedel för undervisning i samiska språk på alla
nivåer,

dels följande med anledning av förevarande proposition väckta motioner,
nämligen

1976/77: 1445 av herrar Lövenborg (—) och Hagel (—) vari yrkas
att riksdagen beslutar hos regeringen anhålla

1. att sameskolstyrelsen inom skolöverstyrelsen får i uppdrag att på
några orter starta en försöksverksamhet med samiskan som undervisningsspråk
i förskolan och de två första klasserna av grundskolan,

2. att arbetsmarknadsstyrelsen får i uppdrag att i samarbete med
Stiftelsen Industricentra projektera industricenteranläggningar i Haparanda,
Sopperobyarna, Kiruna, Jokkmokk och andra tätorter där
huvudparten av samerna i inlandet är bofasta,

3. att skogssamernas problem skyndsamt utreds,

1976/77: 1448 av herr Werner m. fl. (vpk) vari yrkas
att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen hemställa om att sameskolstyrelsen inom skolöverstyrelsen
ges i uppdrag att tillse att samiskan blir undervisningsspråket
i sameskolorna under de tre första läsåren,

2. att hos regeringen hemställa om förslag till industricenteranläggningar,
i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att hos regeringen hemställa om förslag till garantier för Sameslöjd
och Material AB:s verksamhet samt särskilt stöd till detta företag,

4. att hos regeringen hemställa om att denna vidtar nödvändiga åtgärder
för att få till stånd samrådsgrupper i enlighet med vad i motionen
anförs.

Över motionerna inhämtade yttranden

Utskottet har med anledning av propositionen samt motionerna 1976/
77: 1445 och 1976/77: 1448 beslutat
dels bereda socialutskottet tillfälle att yttra sig över avsnittet 5.6 i
propositionen,

dels bereda näringsutskottet tillfälle att yttra sig över avsnitten 5.1,

5.3 och 5.8 i propositionen,
dels anmoda konstitutionsutskottet att yttra sig med anledning av motionen
1976/77: 1448, yrkande 4,
dels anmoda utbildningsutskottet att yttra sig med anledning av avsnittet
5.12 i propositionen samt motionerna 1976/77: 1445, yrkande 1,
och 1976/77: 1448, yrkande 1,
dels anmoda jordbruksutskottet att yttra sig över avsnitten 5.3, 5.4
och 5.5 i propositionen, såvitt däri behandlas frågor inom jordbruks -

KrU 1976/77: 43

utskottets arbetsområde, samt motionen 1976/77: 1445, yrkande 3,

dels anmoda arbetsmarknadsutskottet att yttra sig över avsnittet 5.3 i
propositionen, såvitt däri behandlas frågor inom arbetsmarknadsutskottets
arbetsområde, samt motionerna 1976/77: 1445, yrkande 2, och
1976/77: 1448, yrkande 2 och 3.

Näringsutskottet har enligt protokoll 1976/77: 21.4 inte funnit anledning
avge yttrande.

Från övriga ovan angivna utskott har inkommit yttranden vilka som
bilaga 1—5 är fogade till betänkandet.

Det av utbildningsutskottet avgivna yttrandet avser även motionen
1975/76: 1501.

Utskottet

De överväganden som redovisas i propositionen och de förslag som
läggs fram utgår från den grunduppfattningen att samerna är en etnisk
minoritet i Sverige, som i egenskap av ursprunglig befolkning i sitt
eget land intar en särskild ställning. Utskottet ansluter sig till denna
grundsyn och anser det värdefullt att den uttalats så klart. I propositionen
framhålls vidare att denna grundsyn innebär att man vid utbyggnaden
av samhällets stöd till samekulturen måste ge utrymme även
åt andra bedömningar än de som kan göras beträffande övriga minoritetsgrupper
i det svenska samhället. Samtidigt betonas att det är naturligt
att målen för samhällets insatser för den samiska minoriteten
har sin utgångspunkt i de mål som slagits fast för minoritetspolitiken
i stort, nämligen jämlikhet, valfrihet och samverkan. Utskottet kan ansluta
sig även till dessa uttalanden liksom till vad som i övrigt i propositionen
anförts i detta sammanhang (avsnittet 5.1).

Sameutredningen har framhållit att utvecklingen i det industrialiserade
samhället under lång tid inneburit en press på den samiska gruppen,
och att den medfört att antalet samer som kan livnära sig av renskötsel
minskat starkt. Mot den bakgrunden betonas i propositionen i avsnittet
5.2 vikten av åtgärder som kan bidra till en bestående kulturell och
ekonomisk trygghet för den samiska folkgruppen. Omedelbara insatser
är nödvändiga. Bedömningen av vad som bör göras bör ske i nära samarbete
med samerna och deras organisationer och samtidigt med beaktande
av att samhällets stöd anpassas till den övriga samhällsutvecklingen
och till samernas egna önskemål.

Utskottet kan ansluta sig också till de synpunkter på den fortsatta utvecklingen
av samhällets insatser till stöd för samekulturen, som anförts
i propositionen, och vill särskilt stryka under uttalandet att bedömningen
av vilka åtgärder som bör vidtas bör göras i samarbete med samerna
själva. Det bör därvid beaktas att rennäringen inte är den enda grunden
för den samiska kulturen och att som motiv för ett stöd till sa -

KrU 1976/77: 43

miskt språk och samisk kultur på goda grunder kan anföras att detta
är en angelägenhet av betydelse även för de samer som inte får sin utkomst
inom rennäringen och som inte bor inom samernas gamla bosättningsområden.

Det förutsätts i propositionen att en permanent arbetsgrupp för samefrågor
skall tillsättas. Genom ett dylikt organ kan olika åtgärder
samordnas och utvecklingen följas fortlöpande vilket utskottet finner
värdefullt.

Med vad utskottet nu anfört i anslutning till avsnitten 5.1 och 5.2
i propositionen tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjer för insatser för samerna som förordats i propositionen.

Såväl i sameutredningens betänkande som i propositionen (avsnittet
5.3) betonas, att en avgörande förutsättning för den samiska kulturens
fortbestånd är att rennäringen kan fortleva som samisk näring och att
ett rimligt antal samer i framtiden kan få sin utkomst inom rennäringen
eller på annat sätt inom det geografiska bosättningsområde, som av
ålder har varit samernas. Det konstateras att rennäringen därför även
i fortsättningen måste få statligt stöd samtidigt som åtgärder måste vidtas
för att skapa arbetstillfällen för samerna i näringar som kan anslutas
till och komplettera rennäringen. I detta sammanhang pekas i propositionen
på de möjligheter som turistnäringen erbjuder, särskilt för
kvinnor och icke renskötande samer.

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen både om
vikten av stöd till rennäringen och om betydelsen av att det även utanför
denna näring, exempelvis inom turistnäringen, skapas arbetsmöjligheter
för samerna. Särskilt vill utskottet betona ett i propositionen gjort
uttalande om vikten av att samekvinnorna bereds sysselsättning inom
det samiska området.

Det framhålls i propositionen att lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna
liksom hittills kommer att aktivt verka för att lösa samernas
sysselsättningsfrågor, samtidigt som huvudansvaret för samernas sysselsättning
centralt åvilar arbetsmarknadsstyrelsen och regionalt länsstyrelsen/länsarbetsnämnden.
Utskottet har ingen erinran mot dessa uttalanden.

Med vad utskottet nu anfört i anslutning till avsnittet 5.3 i propositionen
tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner de riktlinjer för
stöd till samiska näringar och sysselsättning inom sameområdena som
förordats i propositionen.

I motionerna 1976/77: 1445 och 1976/77: 1448 yrkas att statliga industricenteranläggningar
skall projekteras och sättas igång i Haparanda,
Jokkmokk och Kiruna samt, enligt förstnämnda motion, även i Sopperobyarna
och andra tätorter, där huvudparten av samerna i inlandet är
bosatta. Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande till kulturutskottet
härom anfört följande.

KrU 1976/77: 43

Som ett led i det av statsmakterna antagna regionalpolitiska handlingsprogrammet
pågår sedan år 1973 försök med statliga industricentra.
Syftet med verksamheten är att tillhandahålla industrilokaler för
uthyrning i regionala centra inom det inre stödområdet. Huvudman för
verksamheten är stiftelsen Industricentra. I en första etapp har industricentra
uppförts i Strömsund och Lycksele. På våren 1976 beslöt riksdagen
(prop. 1975/76: 185, InU 1975/76:43, rskr 1975/76: 369) att
verksamheten skulle utvidgas med två nya centra lokaliserade till Ljusdal
resp. Haparanda. Därutöver föreslog dåvarande inrikesutskottet att
prioritet i nästa etapp skulle ges åt Ånge och Vilhelmina.

Regeringen har sedermera uppdragit åt industricentrastiftelsen att planera
för bl. a. den nya anläggningen i Haparanda. Syftet med de aktuella
motionsyrkandena är därigenom redan delvis tillgodosett. I övrigt
anser utskottet att motionerna inte ger anledning för riksdagen att frångå
tidigare gjord prioritering av orter för nya industricentra. I sammanhanget
bör uppmärksammas att regeringen i årets budgetproposition
(bilaga 17 s. 91—92) föreslagit att industricentraverksamheten kompletteras
med särskilt statligt stöd till kommuner för att i mindre orter i
inre stödområdet uppföra industrilokaler för uthyrning. Frågan behandlas
av utskottet i ett kommande betänkande (AU 1976/77: 23).

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker arbetsmarknadsutskottet
motionerna 1445 och 1448 i aktuella delar.

Med hänvisning till vad arbetsmarknadsutskottet anfört avstyrker kulturutskottet
motionerna 1976/77: 1445, yrkande 2, och 1976/77: 1448,
yrkande 2.

Vad som i propositionen i avsnittet 5.4 anförts om samebyn som forum
för samisk gemenskap föranleder inget uttalande från utskottets
sida.

Med fiskesamer avses enligt motiven till rennäringslagen samer som
inte tillhör den renskötande befolkningen men som är beroende av fisket
inom renskötselområdet för sin försörjning. Utskottet har inga erinringar
mot det i propositionen (avsnittet 5.5) gjorda uttalandet om dessa
samers rätt till fiske.

I motionen 1976/77: 1445 yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller
att skogssamernas problem skyndsamt utreds (yrkande 3). Jordbruksutskottet
har i sitt yttrande till kulturutskottet uttalat att det numera finns
för fjällsamer och skogssamer enhetliga bestämmelser i avseende på renskötselområdets
omfattning och betestidens längd. Detta hindrar givetvis
inte att det kan finnas skäl att uppmärksamma problem som mera
specifikt hänför sig till endera av nämnda båda samegrupper. Jordbruksutskottet
finner det lämpligt att hithörande frågor tas upp av den aviserade
permanenta arbetsgruppen för samefrågor.

Kulturutskottet delar jordbruksutskottets uppfattning och avstyrker
därför motionen 1976/77: 1445, yrkande 3.

KrU 1976/77: 43

I propositionen (avsnittet 5.6) uttalas att tillgången till social service
i vid mening ar av grundläggande betydelse för den samiska näringen
och kulturen. Utskottet finner detta vara en värdefull principiell markering.

Utskottet har i det föregående funnit anledning att framhålla att frågan
om stöd till samiskt språk och samisk kultur är en angelägenhet av
betydelse även för samer sorn inte får sin utkomst inom rennäringen och
som inte bor inom samemas gamla bosättningsområden. Utskottet vill
erinra om detta uttalande när utskottet nu går över till avsnittet 5.7 i
propositionen som behandlar frågor om samisk kulturell verksamhet.

Det är enligt propositionen principiellt viktigt att samerna kan utnyttja
de allmänna statsbidrag och stödformer som står till buds för allmänkulturell
verksamhet. Det finns därför anledning att bevaka att de
statliga åtgärderna på kulturområdet i förekommande fall verkligen bidrar
till att förbättra samemas kultursituation. Vid fördelningen av de
medel som anvisas till statligt kulturstöd bör hänsyn tas till den samiska
minoritetens behov.

Utskottet instämmer i de uttalanden av denna innebörd som gjorts i
propositionen och likaså i propositionens konstaterande att det även
med en sådan förstärkt bevakning kan finnas områden där generella
stödformer av olika skäl inte kan utnyttjas av samerna. För tillgodoseende
av sådana behov bör, som föreslås i propositionen, anvisas ett
särskilt anslag med rubriken Bidrag till samisk kultur. Anslaget bör fördelas,
efter prioriteringar som görs av samema själva, till ändamål som
inte kan få stöd på annat sätt.

Utskottet vill också instämma i det i propositionen gjorda uttalandet
att det är angeläget att förstärka det statliga stödet till det samiska språkets
fortsatta utveckling. Den i det föregående omnämnda arbetsgruppen
för samefrågor bör fortlöpande följa språkfrågan.

Att samiskt språk och samisk kultur skall uppmärksammas i rundradioverksamheten
följer redan av de allmänna riktlinjer som gäller för denna
verksamhet, men det är värdefullt att det särskilt betonats i propositionen.
I vilken omfattning särskilda sameprogram och program om samer
och samisk kultur bör sändas är det enligt nu gällande radioavtal Sveriges
Radios och Sveriges Lokalradios sak att pröva. Frågan om radioföretagens
skyldigheter härvidlag bör bli aktuell då frågan om ett nytt
radioavtal inom kort kommer upp till prövning. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att utskottet i sitt betänkande angående lokalradion
(KrU 1975: 6) gjorde ett uttalande om att sändningarna i radio
och TV för invandrare och andra minoriteter borde ökas på ett avgörande
sätt.

Det förstärkta stöd till regionala museer varom riksdagen i år fattat

KrU 1976/77: 43

beslut bör möjliggöra för berörda museer att öka sina insatser för dokumentation
och levandegörande av den traditionella samekulturen.

I avsnitt 5.8 i propositionen redovisas bl. a. att det samiska slöjdföretaget
Sameslöjd och Material AB numera färdigbildats. Utskottet finner
det värdefullt att arbetet med att upprätta ett samiskt slöjdföretag kunnat
fullföljas. I likhet med föredragande statsrådet vill utskottet understryka
att det bidrag till detta företag som utgått från det statliga glesbygdsstödet
skall ses som ett uttryck för viljan att stödja samernas egna strävanden
att stärka och bevara sitt näringsunderlag och sin kultur. Samtidigt
är det enligt utskottets mening betydelsefullt att samarbete på
slöjdområdet, främst med den organiserade hemslöjdsrörelsen, kan
vidareutvecklas till gagn även för sameslöjdens utvecklingsmöjligheter.

I motionen 1976/77: 1448 yrkas att riksdagen hos regeringen skall
hemställa om förslag till garantier för Sameslöjd och Material AB:s
verksamhet samt särskilt stöd till detta företag (yrkande 3). Arbetsmarknadsutskottet
har i sitt yttrande till kulturutskottet erinrat om att
företaget bildats med stöd bl. a. i form av bidrag från anslaget Särskilda
stödåtgärder i glesbygder. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening är
det för tidigt att nu bilda sig en uppfattning om behovet av utfästelser
av det slag som förordas i motionen.

Kulturutskottet avstyrker motionen 1976/77: 1448, yrkande 3.

På olika sätt bidrar organisationerna i vårt land till att stärka och utveckla
demokratin och det är därför ett samhällsintresse att stödja ett
fritt och vitt förgrenat organisationsarbete. Mot den bakgrunden betonas
i avsnittet 5.9 i propositionen att ett samiskt organisationsliv är ett betydande
samhällsintresse. Därtill kommer att även samernas ställning som
etnisk minoritet gör det motiverat med statligt stöd till deras organisationer.
I propositionen förordas att statsbidrag till den verksamhet som
bedrivs av samernas organisationer fr. o. m. nästa budgetår skall utgå
ur det föreslagna nya anslaget Bidrag till samisk kultur. Det förutsätts
att samefondens kulturdelegation skall besluta om fördelningen av organisationsbidraget
och anges som en viktig utgångspunkt vid fördelningen
att stödet inte får verka styrande på organisationsarbetet. Vissa riktlinjer
för bidragsfördelningen bör dock kunna anges. Sålunda uttalas att en
del av statsbidraget bör utgå till de samiska riksorganisationerna. Vidare
bör en betydande del fördelas mellan lokala organisationer och föreningar,
oberoende av om de är anslutna till riksorganisationer eller ej. Organisationsstöd
bör också kunna utgå till samarbete mellan sameföreningarna
och samebyarna och till tidsbegränsade projekt, som organisationerna
tillsammans eller var för sig önskar genomföra. Möjligheterna
att med bidragets hjälp intensifiera stödet för de icke renskötande samernas
strävanden bör särskilt uppmärksammas.

KrU 1976/77: 43

Utskottet ansluter sig till de uttalanden sorn i propositionen gjorts
angående samemas organisationer och stöd till dem.

Sedan budgetåret 1965/66 har statsbidrag utgått till utgivning av tidningen
Samefolket. Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet
att det är av stor kulturpolitisk betydelse att staten ger stöd till en minoritetstidning
av detta slag. Utskottet biträder därför förslaget i propositionen
(avsnittet 5.10) om fortsatt statligt stöd till Samefolket. För detta
ändamål bör medel beräknas under det föreslagna nya anslaget Bidrag
till samisk kultur.

Under åberopande av vad utskottet anfört i anslutning till avsnitten
5.7—5.11 i propositionen tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner
de riktlinjer för stöd till samisk kulturell verksamhet och stöd till samernas
organisationer som angetts i propositionen.

Samiska utbildningsfrågor behandlas i propositionens avsnitt 5.12.
Utskottet ansluter sig till den där uttalade uppfattningen att man i princip
bör eftersträva inslag av samiskt språk och kultur på alla utbildningsstadier
och i den omfattning som motsvarar samernas berättigade
önskemål. I de fall där de samiska frågorna inte kan ges tillräcklig omfattning
inom ramen för ett enhetligt skolsystem, bör man kunna överväga
särskilda lösningar för att tillgodose de samiska behoven. Målet
bör således vara att kunna erbjuda samema en utbildningsväg inom den
allmänna skolan med reella möjligheter för de samiska eleverna att ta
del av och utveckla det samiska språket och andra samiska kulturinslag.

Även utbildningsutskottet har i sitt yttrande till kulturutskottet helt
anslutit sig till detta uttalande i propositionen. Likaså har detta utskott
kunnat biträda de synpunkter i övrigt som framförts i detta avsnitt av
propositionen, dock med den markeringen att utskottet förutsätter att
samernas företrädare i förekommande fall kommer att vara öppna för
att man som alternativ till nedläggning av en sameskola prövar nya organisatoriska
lösningar på lokalplanet.

Kulturutskottet ansluter sig till de uttalanden i de samiska utbildningsfrågorna
som utbildningsutskottet gjort. Detta innebär att kulturutskottet
med avstyrkande av motionen 1975/76: 1501 samt yrkandena 1 i motionerna
1976/77: 1445 och 1976/77: 1448 tillstyrker de i propositionen
1976/77: 80 förordade riktlinjerna för insatser för samisk utbildning.

Språkligt och kulturellt förenas samerna i Sverige, Norge och Finland
av starka band och utskottet finner därför anledning att i anslutning till
avsnittet 5.13 i propositionen betona vikten av samordning av de insatser
som görs för samema och av samarbete mellan de ansvariga myndigheterna.

lf Riksdagen 1976177. 13 sami. Nr 43

KrU 1976/77: 43

I motionen 1976/77: 1448 yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer
om nödvändiga åtgärder för att få till stånd samrådsgrupper i
enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 4). Motionärerna anser att
det i kommuner som har stort samiskt inslag bör tillsättas samrådsgrupper
i vilka samema representeras. I dessa grupper bör frågor som rör
samema behandlas.

Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande till kulturutskottet framhållit,
att något hinder inte föreligger för de kommuner som så önskar att tillsätta
samrådsgrupper eller andra rådgivande organ för tillvaratagande av
samernas intressen.

Med hänsyn till vad konstitutionsutskottet anfört avstyrker kulturutskottet
motionen 1976/77: 1448, yrkande 4.

Utskottet har i det föregående uttalat sin anslutning till propositionens
förslag om ett nytt anslag till Bidrag till samisk kultur. Utskottet
har ingen erinran mot beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår
och tillstyrker alltså anvisande av ett belopp av 1 050 000 kr.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för insatser för
samerna som förordats i propositionen 1976/77: 80,

2. att riksdagen godkänner de riktlinjer för stöd till samiska näringar
och sysselsättning inom sameområdena som förordats
i propositionen 1976/77: 80,

3. att riksdagen avslår motionerna 1976/77: 1445, yrkande 2, och
1976/77: 1448, yrkande 2, om industricenteranläggningar,

4. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 1445, yrkande 3, om
en utredning angående skogssamernas problem,

5. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 1448, yrkande 3, om
garantier och stöd till Sameslöjd och Material AB,

6. att riksdagen godkänner de i propositionen 1976/77:80 angivna
riktlinjerna för stöd till samisk kulturell verksamhet och
stöd till samernas organisationer,

7. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1501 om olika åtgärder
med syfte att förbättra möjligheterna till undervisning på samiska
språket,

8. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 1445, yrkande 1, om en
försöksverksamhet med samiska som undervisningsspråk i förskolan
och grundskolan,

9. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 1448, yrkande 1, om
samiska som undervisningsspråk i sameskoloma,

10. att riksdagen godkänner de riktlinjer för insatser för samisk
utbildning som förordats i propositionen 1976/77: 80,

KrU 1976/77: 43

11. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 1448, yrkande 4, om
samrådsgrupper i samefrågor,

12. att riksdagen till Bidrag till samisk kultur för budgetåret 1977/
78 under nionde huvudtiteln anvisar ett anslag av 1 050 000
kr.

Stockholm den 3 maj 1977

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Andersson i Lycksele
(s), Sundman (c), Nilsson i Agnäs (m), Leander (s), Green (s), fru
Fraenkel (fp), herrar Norrby (c), Sörenson (s), Bladh (s), Richardson
(fp), fru Eliasson (c), fru Rönnung (s), herrar Ahlmark i Uppsala (m),
Klöver (s) och fröken Eliasson (c).

KrU 1976/77: 43

Bilaga 1

Konstitutionsutskottets yttrande
1976/77:3 y

över visst motionsyrkande med anledning av propositionen
1976/77: 80 om insatser för samerna

Till kulturutskottet

Kulturutskottet har anmodat konstitutionsutskottet att beträffande
propositionen 1976/77: 80 om insatser för samerna yttra sig med anledning
av motionen 1976/77: 1448 av herr Wemer m. fl. (vpk) såvitt gäller
yrkandet 4.

I motionen framhålls att en viktig fråga beträffande samernas förhållanden
är deras möjligheter att påverka utvecklingen i de kommuner
där de bor. Det gäller sådana frågor som direkt berör samerna och deras
näringsverksamhet. Enligt motionen kan problemet lösas genom att det
i de kommuner som har stort samiskt inslag tillsätts särskilda samrådsgrupper,
i vilka samer ingår, som får till uppgift att behandla frågor
som rör samerna. Motionärerna föreslår att regeringen ges i uppdrag att
utarbeta förslag i denna riktning. De lösningar som enligt motionen är
tänkbara är att man antingen vidtar ändringar i kommunallagen så att
sådana samrådsgrupper möjliggörs eller också att frågan löses genom
förhandlingar med berörda kommuner. I motionen yrkas (punkt 4) att
riksdagen hos regeringen hemställer att denna vidtar nödvändiga åtgärder
för att få till stånd samrådsgrupper i enlighet med vad som anförts
i motionen.

Konstitutionsutskottet vill erinra om att riksdagen nyligen antagit ett
förslag till ny enhetlig kommunallag (KU 1976/77: 25). En grundläggande
princip i denna lag, liksom tidigare kommunallagar, är den kommunala
självstyrelsen. Statsmakternas reglering av de kommunala förhållandena
inskränker sig sålunda till att ge vissa ramar för den kommunala
verksamheten. Vad gäller de i motionen upptagna frågorna vill
utskottet endast anföra, att något hinder inte föreligger för de kommuner
som så önskar att tillsätta samrådsgrupper eller andra rådgivande
organ för tillvaratagande av samernas intressen.

Stockholm den 31 mars 1977

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

KrU 1976/77: 43

Bilaga 1

Närvarande: herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Björck i Nässjö
(m), Mossberg (s), Lindahl i Hamburgsund (fp), Svensson i Eskilstuna
(s), Nordin (c), Karlsson i Malung (s), Schött (m), Gustafsson i Ronneby
(s), Kindbom (c), Nyquist (s), fru Hammarbacken (c), herr Eliasson (c)
och fru Cederqvist (s).

KrU 1976/77: 43

Bilaga 2

Socialutskottets yttrande
1976/77:3 y

över viss del av propositionen 1976/77: 80 om insatser för samerna

Till kulturutskottet

Kulturutskottet har den 22 mars 1977 beslutat att bereda socialutskottet
tillfälle att yttra sig över viss del av propositionen 1976/77: 80
om insatser för samerna, nämligen såvitt avser avsnittet 5.6 Social service.

Utskottet

I propositionen 1976/77: 80 föreslås efter förslag av sameutredningen
en rad insatser för samerna och deras kultur.

Föredragande departementschefen, statsrådet Wikström, behandlar
i avsnittet 5.6 Social service — efter samråd med chefen för socialdepartementet
— frågor om sådan service i vid mening. Bland annat redovisas
översiktligt den försöksverksamhet med åtgärder för vård och
service i glesbygder till vilken bidrag utgår från anslaget till forskningsoch
utvecklingsarbete samt försöksverksamhet under femte huvudtiteln.
Vidare redovisas förskolans möjligheter att tillgodose samernas behov.

Vad föredragande departementschefen anfört i nämnda avsnitt föranleder
inte någon erinran från socialutskottets sida.

Stockholm den 13 april 1977

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Romanus (fp), Larsson
i Öskevik (c), Carlshamre (m)*, Svensson i Kungälv (s), Nordberg (s),
Leuchovius (m), Nilsson i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c), fru Swartz
(fp), fru Tillander (c), herr Alftin (s)*, fröken Öhrsvik (s)*, herr Hörnlund
(c)* och fru Mårtensson (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

KrU 1976/77: 43

Bilaga 3

Utbildningsutskottets yttrande
1976/77: 1 y

över vissa delar av propositionen 1976/77: 80 om insatser för samerna
jämte motioner

Till kulturutskottet

Genom beslut den 22 mars 1977 har kulturutskottet anmodat utbildningsutskottet
att yttra sig med anledning av kapitel 5.12 i den till kulturutskottet
hänvisade propositionen 1976/77: 80 om insatser för samerna
samt motionerna 1976/77: 1445 yrkandet 1 och 1976/77: 1448
yrkandet 1.

Sedermera har utbildningsutskottet till kulturutskottet överlämnat
den under allmänna motionstiden vid riksmötet 1975/76 väckta motionen
1975/76: 1501 om undervisning i samiska m. m. Utbildningsutskottet
kommer i detta sammanhang att yttra sig även över denna motion.

Propositionen

I propositionen 1976/77: 80 om insatser för samerna har regeringen
{utbildningsdepartementet) såvitt nu är i fråga föreslagit riksdagen att
godkänna de riktlinjer för insatser för samisk utbildning som förordats
i kapitel 5.12 i propositionen.

Motionerna

1975/76: 1501 av herr Takman m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar om en utbildning av lärare med samiska som
modersmål för förskolan, grundskolan och gymnasieskolan,

3. att riksdagen beslutar att kommunernas kostnader för sådana avdelningar
helt ersättes med statsmedel,

4. att riksdagen hos regeringen anhåller att den uppdrar åt institutionen
för samiska språk vid universitetet i Umeå att i samarbete med
Nordiska sameinstitutet, Same-Ätnam, Samernas folkhögskola samt samiska
institutioner och enskilda forskare och pedagoger i Norge och
Finland utarbeta läromedel för undervisning i samiska språk på alla
nivåer,

KrU 1976/77: 43

Bilaga 3

1976/77: 1445 av herrar Lövenborg (—) och Hagel (—) såvitt gäller
yrkandet att riksdagen beslutar hos regeringen anhålla att sameskolstyrelsen
inom skolöverstyrelsen får i uppdrag att på några orter starta
en försöksverksamhet med samiskan som undervisningsspråk i förskolan
och de två första klasserna av grundskolan (yrkandet 1),

1976/77: 1448 av herr Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet att
riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om att sameskolstyrelsen
inom skolöverstyrelsen ges i uppdrag att tillse att samiskan blir undervisningsspråket
i sameskolorna under de tre första läsåren (yrkandet 1).

Utskottet

Under avsnittet om samiska utbildningsfrågor redovisar regeringen i
propositionen sina ställningstaganden såvitt gäller den fortsatta utvecklingen
av samhällets insatser för att tillgodose de samiska önskemålen
om bättre utbildningsmöjligheter.

En samisk utbildningsväg är med sameutredningens synsätt inte liktydigt
med ett från det svenska utbildningsväsendet i övrigt helt fristående
samiskt utbildningssystem. Den samiska utbildningsvägen kan
enligt utredningen sägas bestå av samiska inslag inom alla delar av utbildningssamhället.
Sameutredningen anser att de samiska utbildningsmöjligheterna
i många fall är relativt goda. På åtskilliga punkter krävs
dock, framhåller utredningen, förbättringar eller nya insatser för att man
skall kunna tala om en samisk utbildningsväg som motsvarar samernas
berättigade önskemål.

I likhet med sameutredningen anser föredragande statsrådet att man
i princip bör eftersträva inslag av det samiska språket och den samiska
kulturen på alla utbildningsstadier och i den omfattning som motsvarar
samernas berättigade önskemål. I de fall där de samiska frågorna inte
kan ges tillräcklig omfattning inom ramen för ett enhetligt skolsystem
bör man enligt propositionen kunna överväga särskilda lösningar för att
tillgodose de samiska behoven. Målet bör således, fortsätter föredragande
statsrådet, vara att kunna erbjuda samerna en utbildningsväg inom
den allmänna skolan med reella möjligheter för de samiska eleverna att
ta del av och utveckla det samiska språket och andra kulturinslag.

Utbildningsutskottet kan helt ansluta sig till denna målformulering
och har för sin del inget att erinra mot att den i propositionen aviserade
departementala arbetsgruppen för samefrågor får till uppgift bl. a. att i
samråd med i första hand skolöverstyrelsen och utredningen (U 1972:
06) om skolan, staten och kommunerna samt efter överläggningar med
samernas organisationer konkretisera och lägga fram förslag beträffande

KrU 1976/77: 43

Bilaga 3

den administrativa och pedagogiska ledningen av en samisk utbildningsväg.

Enligt bestämmelserna i nomadskolförordningen (1967: 216, omtryckt
1971: 390, ändrad senast 1975: 451) har samers barn rätt att fullgöra
skolplikt i nomadskolan i stället för i grundskolan. Benämningen sameskola
bör enligt propositionen i fortsättningen användas i stället för benämningen
nomadskola. Utbildningsutskottet har inget att erinra häremot.

Utskottet är vidare ense med föredragande statsrådet om att samerna,
så länge de själva önskar det, skall ha tillgång till två likvärdiga utbildningsalternativ
på det obligatoriska skolstadiet, nämligen statlig sameskola
och kommunal grundskola. Härav följer att frågan om nedläggning
av en sameskola måste prövas i nära samråd med samernas företrädare.
Såsom föredragande statsrådet framhåller bör det komma i
fråga att lägga ned en sameskola först när alla parter är överens om att
de samiska intressena bättre kan tillgodoses i kommunens grundskolor.
Utskottets anslutning till detta uttalande i propositionen har skett med
den förutsättningen att samernas företrädare kommer att vara öppna
för att man som alternativ till nedläggning av en sameskola prövar nya
organisatoriska lösningar på lokalplanet.

Enligt motionen 1976/77: 1448 är det nödvändigt att samebarnen får
sin första skolundervisning på sitt modersmål. I motionen framförs ett
yrkande (yrkandet 1) som syftar till att undervisningen i sameskolorna
redan fr. o. m. läsåret 1977/78 skall bedrivas på samiska i de tre första
årskurserna.

Undervisningen i samiska är obligatorisk i sameskolan, och de flesta
av skolans ämnen kan ges samisk inriktning. Såvitt utskottet kunnat
finna är det bl. a. på grund av bristen på lärare som har utbildats för
samisk undervisning inte möjligt att realisera motionärernas önskemål.
Som en följd härav och då någon ”sameskolstyrelse inom skolöverstyrelsen”
som motionärerna nämner inte finns avstyrker utbildningsutskottet
för sin del yrkandet 1 i motionen 1976/77: 1448.

Intresset för en starkare ställning i grundskolan för de samiska frågorna
avser inte bara samiska språket utan samernas språk och kultur
i vidare mening. I propositionen redovisas vissa av riksdagen under senare
år beslutade åtgärder som enligt föredragande statsrådets mening
kommer att ha stor betydelse för de samiska barnens undervisning och
möjlighet att utveckla sina kunskaper i det samiska språket och om den
samiska kulturen.

I motionen 1975/76: 1501 framförs förslag om skyldighet för kommunerna
att inrätta förskoleavdelningar och klassavdelningar i grund -

KrU 1976/77: 43

Bilaga 3

skolans första två årskurser med samiskan som undervisningsspråk.
Kostnaderna för sådana avdelningar skall helt bestridas av statsmedel.
Motionärerna erinrar om att mycket få personer behärskar sitt andra
språk eller sina övriga språk med samma lätthet och med samma rikedom
på ord och nyanser som sitt hemspråk. Att börja med språk två
som undervisningsspråk är därför alltid svårare, och resultatet blir ofta
halvspråkighet i stället för tvåspråkighet. Det måste därför enligt deras
mening finnas möjligheter för samebarnen i förskolan och under de
två första åren i grundskolan att få undervisningen med samiska som
undervisningsspråk. Försöksverksamhet på några orter med samiskan
som undervisningsspråk i förskolan och de två första årskurserna av
grundskolan föreslås i motionen 1976/77: 1445 (yrkandet 1).

Rätt till hemspråksträning och hemspråksundervisning har enligt
riksdagens beslut våren 1976 alla barn och ungdomar för vilka ett annat
språk än svenska utgör ett levande inslag i deras miljö. Syftet med
hemspråksträning och hemspråksundervisning är att vidmakthålla och
utveckla kunskaperna i det språk som barnet använder hemma. Innevarande
riksmöte har beslutat om statsbidrag till hemspråksundervisning
och fattat beslut avseende inrättande av särskilda tjänster som
hemspråkslärare. Som framhållits i propositionen ges härigenom förutsättningar
för ökade insatser inom skolan som stärker det samiska
språket och den samiska kulturen.

Utbildningsutskottet är för sin del inte berett förorda att riksdagen
fattar beslut om de ytterligare insatser som föreslås i yrkandena 2 och 3
i motionen 1975/76: 1501 samt i yrkandet 1 i motionen 1976/77: 1445.

Utbildningsutskottet ansluter sig till vad i propositionen anförs i fråga
om riktlinjer för en förbättrad och utökad samisk undervisning i kommunala
grundskolan och i gymnasieskolan.

Enligt sameutredningen hindras förverkligandet av en samisk utbildningsväg
i stor utsträckning av bristen på utbildade lärare. Utredningen
har pekat på behovet av tvåspråkiga förskollärare för de samiska förskolebarnens
språkträning. När det gäller klasslärarutbildningen har
utredningen föreslagit bl. a. att skolöverstyrelsen skall få i uppdrag att
utforma förslag till särskild metodikutbildning i samiska samt att behöriga
sökande med samiska som modersmål skall antas i fri kvot till
utbildningen av klasslärare vid lärarhögskolan i Umeå. Ämneslärarutbildningen
för sameundervisningen har utredningen föreslagit skall
organiseras vid universitetet och lärarhögskolan i Umeå.

I motionen 1975/76: 1501 föreslås riksdagen besluta om utbildning
av lärare med samiska som modersmål för förskolan, grundskolan och
gymnasieskolan. Motionärerna framhåller att det inte enbart är ett

KrU 1976/77: 43

Bilaga 3

rättvisekrav att samerna får ungdomar ur den egna etniska minoriteten
utbildade till lärare utan att det också är en viktig arbetsmarknadsfråga.
Många sameungdomar, som nu inte kan få sysselsättning i hemorten,
skulle kunna få en framtid där som lärare påpekar motionärerna.

Hemspråksträningen i förskolan har stor betydelse för barnens personlighetsutveckling.
Det är därför enligt föredragande statsrådets mening
viktigt att vederbörande myndighet vid antagningen av elever till
förskollärarutbildning uppmärksammar sökande med samiska som modersmål.
Frågan om antagning av bl. a. sådana studerande övervägs
för närvarande inom regeringskansliet. Våren 1977 startar en särskild
utbildning av tvåspråkiga förskollärare på flera högskoleorter. Föredragande
statsrådet anser att behovet av sådan utbildning för sökande med
samiska som modersmål bör undersökas av universitets- och högskoleämbetet.

Utskottet är ense med föredragande statsrådet om att man bör söka
underlätta för behöriga sökande med samiska som modersmål att antas
till klasslärarutbildning. Utskottet finner det ändamålsenligt att samiska
blir tillvalskurs vid låg- och mellanstadielärarlinjerna vid högskolan i
Luleå och har alltså inte något att erinra mot vad som i propositionen
anförts i denna fråga. Utskottet kan också ansluta sig till vad som förordats
i fråga om fortbildningskurser i samiska som komplement till den
ordinarie ämneslärarutbildningen.

Genom de i propositionen såvitt gäller lärarutbildning redovisade åtgärderna
blir önskemålen i motionen 1975/76: 1501 om särskilda lärarutbildningsinsatser
för studerande med samiska som modersmål i varje
fall delvis tillgodosett. Utskottet anser att utfallet av dessa insatser bör
avvaktas innan ställning tas till frågan om genomförande av ytterligare
åtgärder. Utbildningsutskottet avstyrker därför för sin del yrkandet 1 i
motionen 1975/76: 1501.

Sameutredningen konstaterar att behovet av läromedel för den samiska
undervisningen är utomordentligt stort. Genom skolöverstyrelsens
forsknings- och utvecklingsarbete och med produktionsstöd från
statens institut för läromedelsinformation har situationen enligt propositionen
väsentligt förbättrats under de senaste åren. I årets budgetproposition
har föredragande statsrådet vid sin anmälan av frågan om Stöd
för produktion av läromedel (prop. 1976/77: 100 bil. 12 s. 239) framhållit
att arbetet med läromedel i samiska bör ges ökade resurser. Riksdagen
har i enlighet med regeringens förslag beslutat att till Stöd för
produktion av läromedel för nästa budgetår anvisa ett reservationsanslag
av totalt 2 463 000 kr. (UbU 1976/77: 13, rskr 1976/77: 134).

Med hänsyn till det anförda och då även i den nu ifrågavarande pro -

KrU 1976/77: 43

Bilaga 3

positionen framhålls angelägenheten av att läromedel för det samiska
undervisningsområdet utvecklas anser utskottet det inte erforderligt att
riksdagen gör något uttalande om uppdrag att utarbeta läromedel för
undervisning i samiska språk. Utskottet avstyrker sålunda för sin del
motionen 1975/76: 1501 yrkandet 4.

I likhet med sameutredningen och remissinstanserna understryker föredragande
statsrådet den betydelse som Samernas folkhögskola i Jokkmokk
har som samiskt kulturcentrum och huvudinstitution för den samiska
vuxenutbildningen. Förslag om ett nytt statsbidragssystem för
folkhögskolorna har lagts fram i propositionen 1976/77: 55. Utskottet
kommer senare att avlämna betänkande med anledning av denna proposition.
Därvid kommer utskottet bl. a. att tillstyrka att medel anvisas för
kostnaderna för en konsulenttjänst vid Samernas folkhögskola i Jokkmokk.

Genom inrättandet av en professur i samiska vid universitetet i Umeå
den 1 juli 1975 har en fast grund lagts för högskoleutbildning och forskning
i samiska. I propositionen 1976/77: 59 om utbildning och forskning
inom högskolan m. m. har regeringen föreslagit att medel skall anvisas
för en ordinarie tjänst som universitetslektor i samiska vid universitetet
i Umeå. I sitt betänkande UbU 1976/77: 20 tillstyrker utskottet
förslaget och har nu inte funnit anledning till erinran mot vad i propositionen
1976/77: 80 anförts om högskoleutbildning och forskning i samiska
ämnen.

Utbildningsutskottets ställningstaganden innebär sammanfattningsvis
att utskottet för sin del med avstyrkan av motionen 1975/76: 1501 samt
yrkandena 1 i motionerna 1976/77: 1445 och 1976/77: 1448 tillstyrker i
propositionen 1976/77: 80 förordade riktlinjer för insatser för samisk
utbildning.

Stockholm den 20 april 1977

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Larsson i
Staffanstorp (c), Nordstrandh (m), Jönsson i Arlöv (s), Wiklund (s), fröken
Hörlén (fp), herrar Gustafsson i Barkarby (s), Karlsson i Mariefred
(c), fru Hjelm-Wallén (s), herrar Strindberg (m), Sundgren (s), fröken
Rogestam (c), herrar Hagberg i Örebro (s), Ullenhag (fp) och Bengtsson
i Hamneda (c).

KrU 1976/77: 43

Bilaga 4

Jordbruksutskottets yttrande
1976/77: 2 y

över propositionen 1976/77: 80 om insatser för samerna, kapitel
5.3, 5.4 och 5.5 såvitt däri behandlas frågor inom jordbruksutskottets
verksamhetsområde jämte motion

Till kulturutskottet

Genom beslut den 22 mars 1977 har kulturutskottet dels anmodat
jordbruksutskottet att senast den 14 april 1977 yttra sig över kapitel 5.3,

5.4 och 5.5 i propositionen 1976/77: 80 om insatser för samerna, såvitt
däri behandlas frågor inom jordbruksutskottets arbetsområde, samt den
med anledning av propositionen väckta motionen 1976/77: 1445, yrkande
3, dels till jordbruksutskottet för kännedom överlämnat avskrift
av en av Samernas riksförbund till kulturutskottet ingiven, den 22 mars
1977 daterad skrivelse (dnr KrU 1976/77: 16).

Propositionen

I propositionen anges, såvitt nu är i fråga, riktlinjer för stödet till de
samiska näringarna och sysselsättningen inom sameområdena. Frågan
om det långsiktiga ansvaret för samernas sysselsättning behandlas. Vidare
behandlas frågan om samebyn som forum för samisk gemenskap. Slutligen
anvisas olika vägar för att tillförsäkra de s. k. fiskesamerna rätt
till fiske för sin försörjning.

Efter samråd med bl. a. chefen för jordbruksdepartementet anför
föredraganden att en avgörande förutsättning för att den samiska kulturen
skall kunna bevaras är, som sameutredningen påpekar, att rennäringen
kan fortleva som samisk näring och att ett rimligt antal samer i
framtiden kan få sin utkomst inom rennäringen eller på annat sätt inom
det geografiska bosättningsområde som av ålder har varit samernas.
Endast härigenom är det möjligt att utveckla en levande samisk kultur
och skapa en sammanhållning som i framtiden kan bära upp den etniska
gruppen och dess strävanden. Rennäringen måste därför även i
fortsättningen få statligt stöd samtidigt som åtgärder måste vidtas för att
skapa arbetstillfällen för samerna i näringar som kan anslutas till och
komplettera rennäringen.

Det är vidare av stor betydelse att samekvinnor bereds sysselsättning
inom det samiska området. Detta motiveras dels utifrån strävandena att

KrU 1976/77: 43

Bilaga 4

främja jämställdheten mellan kvinnor och män, dels av det förhållandet
att den rådande könsfördelningen till följd av den kvinnliga utflyttningen
hotar samebefolkningens fortbestånd i de samiska kärnområdena.

I likhet med lantbruksstyrelsen och den av styrelsen tillsatta arbetsgruppen
på rennäringens område, rennäringsgruppen, anser föredraganden
att lantbruksnämndernas befattning med de sysselsättningsskapande
åtgärderna är en angelägen uppgift. Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna
kommer således liksom hittills att aktivt verka för att lösa
samernas sysselsättningsfrågor, samtidigt som huvudansvaret centralt
åvilar arbetsmarknadsstyrelsen och regionalt länsstyrelsen/länsarbetsnämnden.
Med hänsyn till de speciella problem som råder beträffande
samernas näringsfrågor bör lantbruksstyrelsens resurser förstärkas genom
att en tjänst som konsulent för dessa frågor inrättas vid styrelsen.
Chefen för jordbruksdepartementet har efter samråd med föredragande
statsrådet i årets budgetproposition beräknat medel för en sådan tjänst
under anslaget Lantbruksstyrelsen (prop. 1976/77: 100 bil. 13 s. 20—
23). I övrigt anser föredraganden att 1971 års beslut om lantbruksstyrelsens
och lantbruksnämndernas ansvar bör stå fast.

Ett av sameutredningen framlagt förslag om stödjande medlemskap
i samebyar har mött kritik från åtskilliga remissinstanser, främst från
samernas egna organisationer men också från rennäringsmyndigheterna,
som anser att det huvudsakliga motivet för medlemskapet blir jakt- och
fiskerätt som fritidsaktivitet snarare än en strävan att stärka samhörigheten.
Med hänsyn till att främst så många av samernas egna organisationer
är kritiska mot utredningens förslag om ett stödjande medlemskap
är föredraganden inte beredd att biträda förslaget. Samråd har i
denna fråga skett med chefen för jordbruksdepartementet.

I sameutredningens uppdrag ingick att undersöka fiskesamemas förhållanden
och överväga vilka åtgärder som kunde behövas för att säkerställa
denna grupps utkomstmöjligheter.

Enligt sameutredningen är det från näringssynpunkt angeläget att
yrkesfisket i fjällområdet behålls åtminstone på nuvarande nivå. Utredningen
har pekat på vikten av att fiskerimyndigheter och andra myndigheter
noga följer utvecklingen inom området och verkar för att fisket
når en optimal nivå. Föredraganden delar utredningens uppfattning.
Det är från många synpunkter angeläget att yrkesfisket i fjällområdet
behålls åtminstone på nuvarande nivå. Genom att avsalufisket utgör en
väsentlig del i glesbygdsbefolkningens försörjning skulle sociala problem
uppstå i vissa områden, om det inte fanns möjligheter till en inkomstförstärkning
genom fiske. Därtill kommer den direkta och indirekta
sysselsättningseffekt som yrkesfisket innebär i ett område som i övrigt

KrU 1976/77: 43

Bilaga 4

har stora sysselsättningsproblem. Även från fiskebiologisk synpunkt är
yrkesfisket av stor vikt. Eftersom det f. n. finns medel tillgängliga för
de stödåtgärder som kan behövas för fjällfisket, anser föredraganden i
likhet med utredningen att ytterligare resurser inte krävs f. n. Även i
fortsättningen bör alltså arbetsmarknadsbidrag, reglerings- och villkorsmedel
utnyttjas för ändamålet i åtminstone hittillsvarande omfattning.
Till åtgärder som stöder sysselsättningen för fiskesamerna bör vissa
mindre bidrag kunna utgå ur samefonden.

I likhet med utredningen anser föredraganden att de s. k. fiskesamerna
måste tillförsäkras sådan rätt till fiske att de i mån av tillgång på fisk
kan få ungefär samma tillskott av fiske till sin försörjning som hittills.
Utredningens undersökningar visar att flertalet fiskesamer redan har
rätt till fiske på grund av lag eller avtal. Ett mindre antal avsalufiskare
synes emellertid sakna sådan rätt, och för deras vidkommande föreslår
utredningen olika utvägar för att juridiskt sett säkerställa deras utkomstmöjligheter.
Enligt föredragandens mening bör det vara möjligt att på
de av utredningen anvisade vägarna nå en fullt tillfredsställande lösning
även för de fiskesamer vars rätt i dag kan ifrågasättas. Det fiske det här
är fråga om bedrivs på kronans vatten, och föredraganden utgår från att
också de renskötande samerna, som enligt rennäringslagen är tillförsäkrade
rätten till fiske på dessa vatten, kommer att medverka till att nu
ifrågavarande fiskesamer får skälig del i fisket i fjällområdena. Föredraganden
är alltså inte beredd att tillstyrka en särskild lagstiftning
på området. Därtill kommer att frågan om vilken rätt till land och vatten
i dessa områden som samerna kan ha på grund av hävd eller äldre
rättigheter f. n. är föremål för prövning av domstol.

Vad i övrigt avser frågan om upplåtelser av rätt till fiske åt samerna
ansluter sig föredraganden till vissa remissinstansers uppfattning att
upplåtelsekontrakten med hänsyn till fiskesamernas behov av trygghet
i många fall bör omfatta avsevärt längre tid än f. n., ibland hela den tid
innehavaren bedriver yrkesfiske.

I de frågor som redovisats rörande fiskesamerna har föredraganden
samrått med chefen för jordbruksdepartementet.

Motionen

I motionen 1976/77: 1445 av herrar Lövenborg (—) och Hagel (—)
hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 3), att skogssamernas problem
skyndsamt utreds.

Motionärerna anser att det är en brist att propositionen liksom sameutredningen
förbigår skogssamernas särskilda problem.

KrU 1976/77: 43

Bilaga 4
Utskottet

De förslag till riktlinjer för stödet till de samiska näringarna och sysselsättningen
inom sameområdena, m. m. som framläggs i propositionen
föranleder från de synpunkter jordbruksutskottet har att anlägga följande
kommentarer.

Utskottet delar uppfattningen att en avgörande förutsättning för att
den samiska kulturen skall kunna bevaras är att rennäringen kan fortleva
som samisk näring och att ett rimligt antal samer i framtiden kan
få sin utkomst inom rennäringen eller på annat sätt inom det geografiska
bosättningsområde som av ålder har varit samernas. Detta var
också en grundtanke vid antagandet av 1971 års rennäringslag.

Som anges i propositionen måste rennäringen även i fortsättningen få
statligt stöd samtidigt som åtgärder måste vidtas för att skapa arbetstillfällen
för samerna i näringar som kan anslutas till och komplettera rennäringen.
Utskottet vill i förevarande sammanhang erinra om det prisstöd
till rennäringen som infördes den 1 juli 1973 enligt beslut av 1973
års riksdag (prop. 1973: 96, JoU 1973: 25, rskr 1973: 232). Prisstödet
fastställdes i form av pristillägg som till en början uppgick till 35 kr. per
slaktad och besiktigad ren. Pristillägget har successivt höjts, och enligt
riksdagens beslut vid innevarande riksmöte (prop. 1976/77: 100 bil. 13,
JoU 1976/77: 13 p. 10, rskr 1976/77: 182) kommer det fr. o. m. den 1
juli 1977 att uppgå till 100 kr. per ren.

Med anledning av motioner i ämnet har utskottet tidigare framhållit
det angelägna i att alternativ sysselsättning kan beredas inom renskötselområdet
för de samer som inte får tillräcklig sysselsättning inom själva
renskötseln (se bl. a. JoU 1974: 1 p. 11). Vid rennäringslagens tillkomst
betonades också att det var en väsentlig uppgift för lantbruksnämnderna
att — efter samråd med bl. a. samerna själva och arbetsmarknadsmyndigheterna
— inom renskötselområdet skapa nya arbetstillfällen
för samerna.

Utskottet delar den i propositionen redovisade uppfattningen att lantbruksnämndernas
befattning med de sysselsättningsskapande åtgärderna
är en angelägen uppgift. Mot de förslag till ansvarsfördelning mellan
lantbruksorganisationen och arbetsmarknadsmyndigheterna som härvidlag
framläggs har utskottet inte något att invända. Som framgår av propositionen
har i årets budgetproposition under anslaget Lantbruksstyrelsen
beräknats medel för en konsulenttjänst för samernas näringsfrågor.
Regeringens förslag till medelsanvisning under nämnda anslag har
nyligen efter utskottets tillstyrkan biträtts av riksdagen (prop. 1976/77:
100 bil. 11, JoU 1976/77: 13 p. 2, rskr 1976/77: 182).

KrU 1976/77: 43

Bilaga 4

Mot föredragande statsrådets beslut att inte biträda sameutredningens
förslag om ett stödjande medlemskap i samebyarna har utskottet inte
något att invända.

I propositionen redovisas ett av samernas ungdomsorganisation Såminuorra
presenterat eget program för utvidgade samebyar. Den försöksverksamhet
som organisationen föreslår ligger som sägs i propositionen
vid sidan av den verksamhet som regleras i rennäringslagen. Det
föreligger emellertid, som föredraganden har framhållit, inget rättsligt
hinder mot att samer, vare sig de är renskötande eller inte, går samman
och driver ekonomisk verksamhet vid sidan av rennäringen. Givetvis står
det dem också fritt att ägna sig åt ideell verksamhet. Utskottet delar föredragandens
mening att det vore värdefullt om Såminuorras förslag
kunde prövas.

Vad i propositionen sägs om de s. k. fiskesamernas förhållanden kan
utskottet ansluta sig till. I likhet med föredraganden anser utskottet alltså
att fiskesamerna måste tillförsäkras sådan rätt till fiske att de i mån
av tillgång på fisk skall kunna få ungefär samma tillskott av fiske till
sin försörjning som hittills. Likaså biträder utskottet sålunda vad i
propositionen sägs om längre upplåtelsetider i vissa fall vid upplåtelser
av rätt till fiske åt fiskesamerna.

De synpunkter och förslag som sameutredningen lagt fram och som
ligger till grund för nu föreliggande proposition skall enligt utredningens
uppfattning mera ses som en riktningsangivelse än som ett avslutat
verk. Utbyggnaden av de åtgärder som behövs kan enligt utredningen
beräknas ske under lång tid, eftersom de fortlöpande måste anpassas
till utvecklingen och till samernas egna önskemål. Utskottet delar utredningens
synpunkter härvidlag. I propositionen synes föredraganden
också ha tagit fasta på vad utredningen i förevarande avseende anfört.
För att de statliga insatserna för samerna i största möjliga utsträckning
skall kunna förbättra den samiska minoritetens livsvillkor måste åtgärderna
enligt föredraganden samordnas och utvecklingen fortlöpande följas.
Detta förutsätter i sin tur ett förstärkt samarbete mellan berörda
departement och myndigheter. Föredraganden avser därför att i annat
sammanhang föreslå regeringen att tillsätta en permanent arbetsgrupp
för samefrågor. Arbetsgruppens huvuduppgift skall vara att samordna
den fortsatta utbyggnaden av statens stöd för samerna och samekulturen.
Verksamheten skall vara inriktad på att söka lösa frågor som
berör skilda samhällsområden, t. ex. frågor om samiska näringar och
sysselsättning i sameområdena och fortsatt utveckling av en utbildningsväg
för samer.

Vad föredraganden i förevarande sammanhang anfört föranleder

KrU 1976/77: 43

Bilaga 4

ingen erinran från utskottets sida. Utskottet har härvid noterat att avsikten
inte är att hos arbetsgruppen samla alla samefrågor oberoende av
nuvarande departementstillhörighet, utan att syftet är att åstadkomma
en effektivare samverkan vid beredningen av sådana samefrågor som
berör flera departement och myndigheter.

Enligt motionen 1445 är det en brist att propositionen liksom sameutredningen
förbigår skogssamernas särskilda problem. Utskottet vill
med anledning härav anföra följande.

Sedan gammalt har man skilt mellan två grupper av renskötande samer,
nämligen fjällsamer och skogssamer. De renskötande fjällsamerna
driver sin näring från finska gränsen i norr ned till nordvästligaste delen
av Kopparbergs län i söder och rör sig i regel över vidsträckta områden,
sommartid i de svenska eller norska fjällen och vintertid i det svenska
skogs- och kustlandet. De renskötande skogssamerna hör främst hemma
i Norrbottens län och uppehåller sig året runt huvudsakligen nere i
skogs- och kustlandet. Renskötselområdet omfattar totalt drygt 150 000
km2. Den allra största delen av renbetesmarkerna utgörs av kronomark.
I fråga om renskötselområdets omfattning och betestidens längd
gällde i den tidigare renbeteslagen skilda regler för fjällrenskötsel och
skogsrenskötsel. Den viktigaste skillnaden mellan de båda renskötseltyperna
var att fjällsamerna hade betningsrätt året om endast ovanför
odlingsgränsen, medan skogssamerna fick vistas året runt även på vissa
marker nedanför denna gräns. I 1971 års rennäringslag har angivna
skillnad mellan fjällrenskötsel och skogsrenskötsel upphävts. Eftersom
avsikten med rennäringslagen var att all sådan renbetesmark där renskötsel
får bedrivas året runt samt, så långt möjligt, mark inom vinterbetesområdet
skulle delas upp mellan samebyarna innebar lagförslaget
ingen större förändring i förhållande till tidigare ordning.

Bestämmelserna om de två olika typerna av renskötsel är alltså numera
enhetliga i avseende på renskötselområdets omfattning och betestidens
längd. Detta hindrar givetvis inte att det kan finnas skäl att uppmärksamma
problem som mera specifikt hänför sig till endera av här
berörda huvudgrupper av renskötande samer. Som framgår av den överlämnade
skrivelsen från SSR anger riksförbundet skogssamerna som en
av flera samiska grupper som anses vara speciellt utsatta till följd av
det tryck samhällsutvecklingen i övrigt skapar. SSR anmäler också sin
avsikt att i särskild ordning återkomma i form av förslag till konkreta
åtgärder.

Utskottet finner i likhet med SSR lämpligt att hithörande frågor tas

KrU 1976/77: 43

Bilaga 4

upp av den i propositionen aviserade permanenta arbetsgruppen för samefrågor
för närmare övervägande.

Stockholm den 14 april 1977

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Lundkvist (s), Wachtmeister i
Johannishus (m), fru Theorin (s), herr Jonasson (c), fru Lundblad (s)*,
herrar Enlund (fp), Lindberg (s), Wictorsson (s)*, Andersson i Ljung
(m), Olsson i Edane (s), Strömberg i Vretstorp (s), Adolfsson (m),
Johnsson i Mölndal (c)* och Persson i Heden (c)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

KrU 1976/77: 43

Bilaga 5

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1976/77: 2 y

över propositionen 1976/77:80 om insatser för samerna jämte
motioner

Till kulturutskottet

Kulturutskottet har anmodat arbetsmarknadsutskottet att yttra sig
över dels propositionen 1976/77: 80 om insatser för samerna i vad avser
kapitel 5.3 (Samiska näringar och sysselsättning inom sameområdena),
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1976/
77: 1445, yrkandet 2, av herrar Lövenborg (—) och Hagel (—), och
1976/77: 1448, yrkandena 2 och 3, av herr Werner m. fl. (vpk).

Yttranden över det aktuella avsnittet i propositionen har också begärts
av jordbruks- och näringsutskotten.

Utskottet

Under avsnittet om samiska näringar och sysselsättning inom sameområdena
framhålls i propositionen vikten av att rennäringen kan fortleva
som samisk näring och att ett rimligt antal samer i framtiden kan
få sin utkomst inom det geografiska bosättningsområde som av ålder
varit samernas. Detta anges som en avgörande förutsättning för att den
samiska kulturen skall kunna bevaras. Konsekvensen härav blir enligt
propositionen att rennäringen även i fortsättningen måste få statligt stöd
samtidigt som åtgärder måste vidtas för att skapa arbetstillfällen för
samerna i näringar som kan anslutas till och komplettera rennäringen.
Vidare framhålls betydelsen av att samekvinnor bereds sysselsättning
inom det samiska området med hänsyn såväl till strävandena att främja
jämställdheten mellan kvinnor och män, som till utflyttningen av samekvinnor
från de samiska kärnområdena.

Mot angivna bakgrund aktualiseras i propositionen frågan om vilken
myndighet som skall ha det långsiktiga ansvaret för samernas sysselsättning.
Propositionens uttalanden i denna del innebär sammanfattningsvis
att huvudansvaret för samernas sysselsättningsfrågor skall centralt
åvila arbetsmarknadsstyrelsen och regionalt länsstyrelsen/länsarbetsnämnden.
Samtidigt förutsätts att lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna
skall behålla det speciella ansvar för samernas sysselsättningsfrågor
som tilldelats dessa myndigheter i samband med tillkomsten
av 1971 års rennäringslag.

KrU 1976/77: 43

Bilaga 5

Arbetsmarknadsutskottet har ingen invändning mot propositionens
uttalanden i nu redovisade kompetensfrågor. Utskottet noterar i sammanhanget
att en permanent arbetsgrupp inom regeringskansliet skall
tillsättas för att åstadkomma en effektiv samverkan vid beredningen av
samefrågor som berör flera departement och myndigheter. Verksamheten
skall vara inriktad på att bl. a. söka lösa frågor om samiska näringar
och sysselsättning i sameområdena.

I övrigt berörs i det föreliggande avsnittet av propositionen de ytterligare
utkomstmöjligheter vid sidan av rennäringen som kan skapas för
samerna genom fiske, slöjd och verksamhet inom bl. a. turism och friluftsliv
samt genom utbyggnad av det i Jukkasjärvi bedrivna industriella
beredskapsarbetet (sameslöjd) med en filial i Karesuando. Det betonas
därvid att de allmänna bidrags- och kreditmöjligheter av arbetsmarknads-
eller näringspolitiskt slag som står till buds självfallet även är tillgängliga
för samebefolkningen. Vad härutinnan anförs i propositionen
ger inte arbetsmarknadsutskottet anledning till särskilt uttalande.

Arbetsmarknadsutskottet tar härefter upp motionerna 1445 och 1448
i de delar varöver utskottets yttrande begärts. I båda motionerna yrkas
att statliga industricenteranläggningar skall projekteras och igångsättas
i Haparanda, Jokkmokk och Kiruna samt, enligt motionen 1445, även
i Sopperobyarna. Därmed, sägs det, skulle öppnas nya sysselsättningsmöjligheter
på hemorten för både samer och icke-samer.

Regeringen har sedermera uppdragit åt industricentrastiftelsen att
planera för bl. a. den nya anläggningen i Haparanda. Syftet med de
aktuella motionsyrkandena är därigenom redan delvis tillgodosett. I övrigt
anser utskottet att motionerna inte ger anledning för riksdagen att
frångå tidigare gjord prioritering av orter för nya industricentra. I sammanhanget
bör uppmärksammas att regeringen i årets budgetproposition
(bilaga 17 s. 91—92) föreslagit att industricentraverksamheten kompletteras
med särskilt statligt stöd till kommuner för att i mindre orter
i inre stödområdet uppföra industrilokaler för uthyrning. Frågan behandlas
av utskottet i ett kommande betänkande (AU 1976/77: 23).

KrU 1976/77: 43

Bilaga 5

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker arbetsmarknadsutskottet
motionerna 1445 och 1448 i aktuella delar.

Med stöd bl. a. i form av bidrag från anslaget Särskilda stödåtgärder
i glesbygder bildades på hösten 1976 det sameägda företaget Sameslöjd
och Material AB med centrum i Tärnaby. Företaget skall bl. a. bedriva
handel med hudar, skinn, horn, textilier och slöjd, m. m. I motionen
1448 yrkas att staten skall garantera företagets verksamhet genom att
täcka eventuella underskott och ge ytterligare stöd till marknadsföring
och investeringar.

Enligt utskottets mening är det för tidigt att nu bilda sig en uppfattning
om behovet för det nystartade företaget av utfästelser av det slag
som förordas i motionen. Det framstår vidare som väsentligt och mer
i överensstämmelse med propositionens intentioner att frågan om ytterligare
stöd till företaget prövas efter initiativ som tas av samerna själva.
Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1448 även i denna del.

Arbetsmarknadsutskottets ovan gjorda ställningstaganden innebär
sammanfattningsvis att utskottet för sin del biträder de i propositionen
80 förordade riktlinjerna för stöd till samiska näringar och sysselsättning
inom sameområdena samt att utskottet avstyrker motionerna 1445,
yrkandet 2, och 1448, yrkandena 2 och 3.

Stockholm den 14 april 1977

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ROLF WIRTÉN

Närvarande: herrar Wirtén (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nilsson i Östersund
(s), fru Hörnlund (s), herrar Gustafsson i Säffle (c), Johansson
i Simrishamn (s), Fridolfsson (m), Fransson (c), Nilsson i Kalmar (s),
Jonsson i Alingsås (fp), Granstedt (c), fru Berglund (s), herrar Svensson
i Skara (m), Johansson i Arvika (s) och fru Flodström (s).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770053