JuU 1976/77:14

Justitieutskottets betänkande
1976/77: 14

med anledning av propositionen 1975/76:194 om TV-övervakning
jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975/76:194 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta ett i propositionen framlagt förslag till lag om TVövervakning.

Med anledning av propositionen har väckts två motioner som redovisas
på s. 4.

Behandlingen av ärendet har uppskjutits till innevarande riksmöte (JuU
1975/76:40).

Utskottet har inhämtat lagrådets yttrande över propositionen och motionerna.
Yttrandet fogas som bilaga 2 till detta betänkande.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
utskottet anför på s. 5.

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.

1 Riksdagen 1976/ 77. 7 samt. Nr 14

JuU 1976/77:14

Förslag till

Lag om TV-övervakning

Härigenom föreskrives som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §

Denna lag är tillämplig på TV-kamera som är anbringad så att den
kan fjärrmanövreras och användas för personövervakning (övervakningskamera).
Lagen gäller dock ej övervakningskamera som används
vid lokal, förvaringsutrymme eller annan anläggning som har betydelse
från totalförsvarssynpunkt.

2 §

Övervakningskamera skall brukas med tillbörlig hänsyn till enskilds personliga
integritet.

3 §

Övervakningskamera får ej brukas med mindre upplysning därom lämnas
genom anslag eller på annat lämpligt sätt.

Tillstånd

4 §

Övervakningskamera får ej vara anbringad så att den kan riktas mot
plats som är upplåten för eller eljest nyttjas av allmänheten, om ej
tillstånd föreligger enligt denna lag att bruka kameran.

Fråga om tillstånd prövas av länsstyrelsen.

Regeringen får förordna att avgift skall tagas ut för handläggning hos
länsstyrelsen av fråga om tillstånd.

5 §

Ansökan om tillstånd skall göras skriftligen av den som avser att bruka
övervakningskameran.

Ansökan skall innehålla

1. uppgift om ändamålet med kameran

2. beskrivning av kameran och den plats där den skall anbringas samt

3. uppgift om den övervakningsanläggning i vilken kameran skall ingå.

JuU 1976/77:14

6 §

Vid sin prövning av frågan om tillstånd skall länsstyrelsen taga hänsyn
dels till sökandens intresse av att få bruka övervakningskameran, dels
till det intresse som berörda enskilda kan ha av att övervakning ej förekommer.
Tillstånd får meddelas endast om kameran är erforderlig för
det uppgivna ändamålet och anledning saknas att antaga, att otillbörligt
intrång i enskilds personliga integritet skall uppkomma.

Innan tillstånd meddelas, skall yttrande inhämtas från den kommun
inom vilken kameran skall brukas. Kan kamera som brukas av arbetsgivare
riktas mot arbetsplats, skall även skyddsombud, skyddskommitté
eller organisation som företräder de anställda få tillfälle att yttra sig.

7 §

Tillstånd skall avse viss till ändamål, plats och funktionssätt bestämd
kamera och förenas med föreskrift om hur upplysning om övervakningen
skall lämnas.

I övrigt skall meddelas de föreskrifter i fråga om upptagning av bilder
och förvaring eller användning av det upptagna materialet som kan
anses erforderliga med hänsyn till enskilds personliga integritet.

8 §

Länsstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter eller återkalla tillstånd
att bruka övervakningskamera, om otillbörligt intrång i enskilds integritet
uppkommer efter tillståndsbeslutet.

Är övervakningskamera ej längre erforderlig för det ändamål som
tillståndet avser, skall tillståndet återkallas.

Tillsyn

9 §

Länsstyrelsen utövar tillsyn över att övervakningskamera ej är anbringad
i strid mot 4 § samt att de föreskrifter som meddelats med stöd
av denna lag följes.

Innehavaren eller brukaren av övervakningskamera skall bereda länsstyrelsen
tillträde till kontrollrum och andra delar av övervakningsanläggningen
samt lämna länsstyrelsen de uppgifter styrelsen begär för
tillsynen.

Straff m.m.

10 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet brukar övervakningskamera

1* Riksdagen 1976/77. 7 sam!. Nr 14

JuU 1976/77:14

utan att upplysning därom lämnas enligt 3 § eller har sådan kamera
anbringad i strid mot 4 § första stycket eller bryter mot föreskrift som
meddelats enligt 7 § eller 8 § första stycket dömes till böter.

11 §

Underlåter innehavare eller brukare av övervakningskamera att för
tillsyn enligt 9 § lämna tillträde till lokal eller tillhandahålla upplysning,
får länsstyrelsen förelägga vite. För tillträde som angivits nu kan
länsstyrelsen också anlita polishandräckning.

12 §

Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos regeringen genom besvär.
Justitiekanslern får föra talan för att tillvarataga allmänna intressen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Sökes före utgången av januari 1977 tillstånd enligt lagen att bruka övervakningskamera
som före ikraftträdandet anbringats så att den kan
riktas mot plats som är upplåten för eller eljest nyttjas av allmänheten,
får kameran brukas utan hinder av 4 § till dess ansökningen slutligt
prövats.

Motionerna

I motionen 1975/76:2516 av herr Hagberg i Borlänge m. fl. (vpk) hemställs
att riksdagen beslutar att i lagen om TV-övervakning infors stadganden
om att TV-övervakning av arbetsplats får ske endast om de lokala fackliga
organisationerna ger sitt tillstånd därtill.

I motionen 1976/77:6 av herr Gahrton (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till ändringar av lagen om TV-övervakning
i enlighet med vad som anförts i motionen.

De i motionen berörda ändringarna avser införande av tillståndstvång
för all TV-övervakning (utom i samband med vissa försvarsanläggningar),
klarare riktlinjer för tillståndsgivningen, utvidgad besvärsrätt samt kommunal
vetorätt. I samband med att riksdagen antar förslaget till lag om
TV-övervakning bör riksdagen enligt motionären begära att regeringen låter
utarbeta förslag till lagändringar i de hänseenden som nyss angetts.

Utskottet

Inledning

Under senare år har TV-apparatur kommit att användas för övervakning
och bevakning av butikslokaler eller lagerutrymmen och för kontroll av
inpassering till industrier och andra anläggningar. TV används vidare för

JuU 1976/77:14

patientövervakning inom sjukvården och vid fullgörande av sådana bevakningsuppgifter
som särskilda bevakningsföretag ofta har hand om. TV används
även inom polisväsendet och kriminalvården.

Gällande lagstiftning ger inte något egentligt skydd mot de risker för
integritetskränkningar som den moderna TV-tekniken medför. Mot denna
bakgrund har integritetsskyddskommittén övervägt frågan om lagstiftningsåtgärder
för att förstärka den enskildes skydd mot integritetskränkningar
i samband med övervakning och bevakning, som sker med utnyttjande
av TV-apparatur. 1 sitt betänkande (SOU 1974:85) Fotografering och integritet
har kommittén lagt fram förslag till sådan lagstiftning. Betänkandet
har remissbehandlats.

Det i propositionen framlagda förslaget till lag om TV-övervakning grundas
på betänkandet och remissyttrandena däröver.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt den i propositionen föreslagna lagen skall rätten att använda fjärrmanövrerad
TV-kamera för personövervakning begränsas. Det skall sålunda
bli förbjudet bl. a. att dolt utnyttja sådan övervakningskamera, och särskilt
tillståndstvång skall gälla för TV-övervakning av gator, torg och andra allmänna
platser. Fråga om tillstånd skall prövas av länsstyrelse under medverkan
av den kommun inom vilken övervakningen skall ske. Kan en tillståndspliktig
TV-kamera riktas mot arbetsplats, t. ex. i ett varuhus, skall
länsstyrelsen även inhämta de anställdas mening.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.

Allmänna synpunkter

Utskottet vill till en början ansluta sig till den allmänt omfattade meningen
att ett utbrett bruk av modern TV-teknik gör det möjligt att övervaka medborgarna
på ett sätt som inte kan anses godtagbart från integritetssynpunkt.
Som departementschefen anför får användandet av TV-apparaturen ett inslag
av försåtlighet därigenom att övervakaren kan uppehålla sig på en plats
där han inte kan iakttas av den person mot vilken apparaturen verkar. Det
är också naturligt att en känsla av otrygghet kan uppkomma hos den som
är medveten om övervakningen. Med hänsyn till vad nu sagts är det enligt
utskottets mening angeläget att med lagstiftningens hjälp åstadkomma en
begränsning av möjligheterna till TV-övervakning och i tid motverka de
särskilda risker från integritetssynpunkt som skulle uppkomma, om apparaturen
skulle få en sådan spridning att medborgarna mer allmänt skulle
utsättas för någon form av övervakning. En sådan lagstiftning ligger också
väl i linje med den på senare tid genomförda rättsliga regleringen i syfte
att förstärka integritetsskyddet på personrättens område. Härvidlag kan hänvisas
till datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och in -

JuU 1976/77:14

kassolagen (1974:182) samt till 1975 års lagstiftning om skydd mot avlyssning
(prop. 1975:19, JuU 12, rskr 90).

1 de med anledning av propositionen väckta motionerna förs fram kritik
mot den föreslagna lagens utformning i skilda hänseenden. Motionskraven
syftar till en längre gående begränsning av möjligheterna till TV-övervakning
än den som följer av den föreslagna lagen. Utskottet återkommer i följande
avsnitt till motionerna men vill redan här i anslutning till grundtankarna
i motionen 1976/77:6 anlägga några principiella synpunkter på den föreslagna
lagstiftningen.

Som närmare utvecklas av departementschefen kan övervakning med
TV många gånger medföra påtagliga fördelar. Det är därför uteslutet att
införa ett allmänt förbud mot TV-övervakning. 1 stället måste göras en
avvägning mellan intresset av att anordna TV-övervakning och intresset
av att hindra otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet. Härvid måste
naturligtvis särskild uppmärksamhet ägnas riskerna för integritetskränkningar.
Den föreslagna lagens syfte är också, såsom framgår av programstadgandet
i 2 §, att skapa garantier för att den enskildes integritet inte kränks
vid bruket av övervakningskameror. Utskottet vill understryka betydelsen
av detta stadgande.

Den avvägning mellan motstående intressen som präglar den föreslagna
lagen har bl. a. föranlett förslag om införande av ett principiellt, straffsanktionerat
förbud mot dold TV-övervakning. Förbudet skall gälla generellt
och inte enbart i fall då övervakningen berör allmän plats. Vidare föreslås
ett likaledes straffsanktionerat tillståndstvång för bruk av övervakningskamera,
som kan riktas mot allmän plats. För tillståndsprövningen föreslås
en uttrycklig bestämmelse, enligt vilken tillstånd skall fl meddelas endast
om kameran är erforderlig och anledning saknas att anta, att otillbörligt
intrång i enskilds personliga integritet skall uppkomma. Härjämte föreslås
att tillståndsmyndigheten skall förena tillstånd med de föreskrifter i olika
avseenden som betingas av hänsynen till enskilds personliga integritet. Vid
sidan härav föreslås bl. a. en ordning med fortlöpande tillsyn från tillståndsmyndighetens
sida kombinerad med möjligheter för tillståndsmyndigheten
att ingripa med föreskrifter eller återkallelse av tillståndet, om otillbörligt
intrång i enskilds personliga integritet skulle uppkomma.

Enligt utskottets mening innebär den föreslagna lagstiftningen att ett betydelsefullt
skydd byggs upp mot sådana integritetskränkningar, som ett
oreglerat bruk av modern TV-teknik kan medföra. Lagens långt gående
begränsningar av möjligheterna att anordna TV-övervakning tillgodoser enligt
utskottets bedömning de anspråk som rimligen bör ställas, när det gäller
att genomföra en lagstiftning på ett område, där effektiva bestämmelser
hittills saknats. Detsamma gäller om de regler i övrigt till värnande av
de enskildas intressen som lagförslaget innehåller. Mot bakgrunden av det
anförda vill utskottet, som noterar att lagrådet inte funnit anledning att
förorda andra principiella lösningar än dem som innefattas i propositionen.

Juli 1976/77:14

ansluta sig till de överväganden som ligger bakom lagförslaget. Ställningstagandet
innebär inte att de önskemål om vissa tillägg och ändringar som
förts fram i motionen 1976/77:6 enligt utskottets mening skulle sakna fog.
Tvärtom vill utskottet ställa sig bakom motionärens huvudtanke, att lagstiftningen
bör ges sådant innehåll att den leder till en restriktiv användning
av TV-övervakning i samhället. Enligt utskottets mening bör emellertid
erfarenheter av den föreslagna lagens tillämpning avvaktas, innan ställning
tas till frågan om behovet av en sådan översyn av lagen som motionären
förordar. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

Begreppet övervakningskamera

Enligt 1 § skall den föreslagna lagen äga tillämpning på TV-kamera, som
är anbringad så att den kan fjärrmanövreras och kan användas för personövervakning
(övervakningskamera). Enligt vad departementschefen uttalar
i specialmotiveringen avses med fjärrmanövrering att kameran sätts
i funktion, riktas eller annars hanteras från annan plats än den där kameran
är anbringad. Som lagrådet påvisar skulle därmed lagen inte komma att
omfatta kameror som sätts i gång på platsen och därefter inte behöver någon
ytterligare hantering. Enligt utskottets mening kan sådana kameror innebära
lika allvarliga risker för integritetskränkningar som de vilka sätts i funktion
från annan plats än den där de är anbringade. De bör därför omfattas av
lagen. För att nå detta resultat bör i enlighet med vad lagrådet förordar
i paragrafen anges att lagen är tillämplig på TV-kamera som är anbringad
så att den, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning.
1 "manövreras” innefattas då inte, att kameran endast sätts i funktion
och inte heller att den arbetar enbart med inbyggd automatik utan
därmed avses en mera fortlöpande hantering av kameran.

Även i övrigt bör 1 § ges den utformning som lagrådet förordar.

Upplysning om övervakningskamera

Den föreslagna bestämmelsen i 3 § innebär att övervakningskamera inte
skall få användas utan att upplysning om användandet lämnas genom anslag
eller på annat lämpligt sätt. Föreskriften straffsanktioneras i 10 §.

Angelägenheten av att informationen om bruket av övervakningskamera
på ett effektivt sätt når ut till personer som berörs av övervakningen har
betonats från olika håll i lagstiftningsärendet. Utskottet ansluter sig till den
av lagrådet framförda uppfattningen att det i lagtexten bör uppställas krav
på att informationen görs effektiv och på att den skall lämnas fortlöpande.
I lagrummet bör därför, i enlighet med vad lagrådet förordar, föreskrivas
att det åligger den som brukar övervakningskamera att fortlöpande och
på verksamt sätt upplysa om kameran och dess brukande. En sådan avfattning,
som ligger i linje med önskemål i motionen 1976/77:6, torde vara

JuU 1976/77:14

ägnad att ge informationen en god genomslagskraft. Utskottet vill understryka,
att utskottets förslag inte innebär något avståndstagande från departementschefens
uttalande, att anslag ofta kan tänkas ge den bästa informationen.
Samtidigt bör dock framhållas att det inte sällan torde erfordras
en kombination av flera informationssätt.

Tillståndsplikt

I 4 § föreslås en bestämmelse om tillståndsplikt för anbringande av övervakningskamera
på sådant sätt att den kan riktas mot plats som är upplåten
för eller eljest nyttjas av allmänheten. Beskrivningen av platsen mot vilken
kameran kan riktas anknyter till den innebörd som brukar tilläggas begreppet
allmän plats i straffrättsliga sammanhang. Som exempel på plats som avses
i bestämmelsen kan nämnas gata, torg samt tunnelbane- och järnvägsstation.
Även tåg, hotell, restauranger, affärslokaler, biograflokaler o. d. omfattas
av bestämmelsen i den mån och under den tid allmänheten har tillträde
till sådana utrymmen. Undantagna är enskilda platser, dit allmänheten inte
äger tillträde, liksom skog och mark, som allmänheten visserligen äger tillträde
till men i vilken den inte brukar uppehålla sig.

Som framgår av det föregående ansluter sig utskottet till de principiella
lösningar som föreslås i propositionen. Detta gäller också den nu angivna
avgränsningen av det tillståndspliktiga området. I anledning av önskemålen
i motionen 1976/77:6 om en utsträckning av tillståndstvånget till att avse
all TV-övervakning vill utskottet - utöver vad som tidigare anförts - erinra
om att det straffsanktionerade förbudet mot dold TV-övervakning skall
gälla all TV-övervakning och således inte vara inskränkt till det tillståndspliktiga
området. Det bör tilläggas att en omprövning av gänserna för det
tillståndspliktiga området kan komma att aktualiseras i samband med att
ställning tas till övriga förslag av integritetsskyddskommittén. Samtidigt
bör emellertid beaktas angelägenheten av att lagstiftningen inte leder till
ett alltför vidlyftigt administrativt kontrollsystem.

Bestämmelsen i 4 § första stycket bör ges den lydelse som lagrådet förordar.

TV-övervakning av arbetsplatser

Som framgår av föregående avsnitt undantas från tillståndstvång bl. a.
TV-övervakning som berör arbetsplatser, till vilka allmänheten inte äger
tillträde. Vissa arbetsplatser, t. ex. restauranger och affärslokaler, omfattas
däremot av kravet på tillstånd, nämligen i den mån och under den tid
allmänheten har tillträde dit.

I motionen 1975/76:2516 framställs önskemål om att i lagen skall införas
bestämmelser om att TV-övervakning av arbetsplats skall få ske endast
om de lokala fackliga organisationerna ger sitt tillstånd till övervakningen.

I anslutning till yrkandet vill utskottet anföra följande.

Juli 1976/77:14

Vad först beträffar övervakning av arbetsplats som inte samtidigt är allmän
plats innebär den i propositionen föreslagna ordningen, som framgår av
det föregående, att tillstånd av offentlig myndighet inte skall erfordras
men att det straffsanktionerade förbudet mot dold TV-övervakning skall
gälla fullt ut. Vad nu sagts medför dock inte att arbetsgivares rätt att anordna
personövervakning på arbetsplatsen blir inskränkt enbart av förbudet mot
dold TV-övervakning. Enligt vad departementschefen uttalar i propositionen
bör nämligen frågan om arbetsgivarens bruk av optisk apparatur på arbetsplatsen
överlämnas till parterna på arbetsmarknaden för att lösas förhandlingsvägen.
I det enskilda fallet bör, som departementschefen vidare anför,
frågan om anordnande av TV-övervakning alltid bli föremål för överläggningar
mellan arbetsgivaren och anställda inom företagsnämnder ochskyddskommittéer
eller andra organ för samrådsförfarande.

Den skisserade ordningen bör enligt utskottets mening godtas. Särskilt
med hänsyn till den nya lagen (1976:580)om medbestämmande i arbetslivet,
som innebär en kraftig förstärkning av de fackliga organisationernas ställning
i frågor om förhandlingsrätt m. m., saknas anledning att f. n. i enlighet
med önskemålet i motionen 1975/76:2516 tillerkänna dessa organisationer
vetorätt för de fall som här är aktuella. I sammanhanget bör också beaktas
att arbetsmiljöutredningen i sitt betänkande (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag
föreslagit en särskild lagbestämmelse som ger möjligheter till ingripande
mot missbruk av teknisk apparatur som riktar sig mot den anställdes berättigade
anspråk på integritetsskydd.

Vad nu sagts gäller också för sådan arbetsplats som samtidigt är allmän
plats. Här tillkommer emellertid som förut sagts att lagförslaget uppställer
krav på att tillstånd av länsstyrelsen skall föreligga för att övervakningskamera
skall få brukas. Innan tillstånd meddelas skall såsom föreslås i 6 §
andra stycket skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder
de anställda få tillfälle att yttra sig. I ärenden av nu ifrågavarande
slag bör vid den intresseavvägning som länsstyrelsen har att företa enligt
departementschefen särskild vikt läggas vid de anställdas uppfattning. Utskottet
vill understryka detta uttalande och för sin del tillägga, att det bör
fordras skäl av särskild styrka för att tillstånd skall få meddelas i strid mot
klart uttalade önskemål från de anställdas sida. Mot bakgrund av vad nu
anförts saknas även för dessa fall enligt utskottets mening f. n. skäl att
tillerkänna de anställdas organisationer vetorätt.

Innan en annan ordning beträffande TV-övervakning av arbetsplats övervägs
bör avvaktas erfarenheter av tillämpningen av den föreslagna lagen
samt av lagen om medbestämmande i arbetslivet och den kommande arbetsmiljölagen.
Utskottet avstyrker bifall till motionen 1975/76:2516.

Kommunalt veto

Enligt det föreslagna stadgandet i 6 § andra stycket skall länsstyrelsen
innan den meddelar tillstånd att bruka övervakningskamera inhämta ytt -

JuU 1976/77:14

rande från den kommun inom vilken kameran skall brukas.

Med anledning av önskemålet i motionen 1976/77:6 om att det kommunala
vetots princip såsom den kommer till uttryck i allmänna ordningsstadgan
bör införas i lagen om TV-övervakning vill utskottet anföra följande.

Om i något enstaka fall tillstånd att anbringa och bruka övervakningskamera
skulle krävas enligt allmänna ordningsstadgan bör, såsom departementschefen
anför, i tillståndsärendet hos länsstyrelsen visas att sådant
tillstånd meddelats. Enligt utskottets mening bör de kommunala organen
inte tillerkännas vetorätt i fråga om TV-övervakning i vidare mån än vad
som följer av allmänna ordningsstadgan. Mot en sådan vetorätt talar nämligen,
som integritetsskyddskommittén anfört, att det ibland kan tänkas
uppkomma konflikt mellan riksintressen och lokala intressen. Det bör också
observeras att kommun, enligt vad som allmänt anses gälla, har besvärsrätt
i fall när tillstånd meddelats i strid mot kommunens avstyrkande. Erfarenheter
av rättstillämpningen bör enligt utskottets mening avvaktas innan
frågan övervägs ytterligare.

Föreskrifter i samband med tillstånd m. m.

I 7 § föreslås regler om vad tillstånd skall avse och om vilka föreskrifter
länsstyrelsen har att meddela i tillståndsärende. 1 8 ij föreslås regler om
tilläggsföreskrifter eller återkallelse av tillstånd för det fall att otillbörligt
intrång i enskilds personliga integritet uppkommer efter tillståndsbeslutet.

Som lagrådet konstaterar medför den föreslagna befogenheten för
länsstyrelse att meddela föreskrifter om användning av upptaget material
inte möjlighet för länsstyrelsen att föreskriva tystnadsplikt för tillståndshavare
eller dennes medhjälpare i fråga om sådant som framkommit genom
övervakningskamerans brukande. Frågan om införande av bestämmelser
om tystnadsplikt på förevarande område kan enligt utskottets mening lämpligen
övervägas i samband med det pågående lagstiftningsarbetet rörande
sekretess och tystnadsplikt.

Lagrummen bör ges den lydelse som lagrådet förordar.

Besvär

I 12 § i den föreslagna lagen föreskrivs att talan mot länsstyrelsens beslut
föres hos regeringen genom besvär samt att justitiekanslern får föra talan
för att tillvarata allmänna intressen.

I motionen 1976/77:6 uttalas att förslaget i propositionen är otillräckligt
och föga i linje med ett närdemokratiskt synsätt. Motionären förordar därför
en utvidgad besvärsrätt, som bör tillkomma organisationer vilka direkt företräder
de människor som kan komma i övervakningssituation.

1 anslutning till motionärens synpunkter vill utskottet först erinra om
att den utformning som 12 § föreslås få står i överensstämmelse med mot -

JuU 1976/77:14

svarande bestämmelser i datalagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen.
Utskottet vill också framhålla, att möjligheten för allmänheten att påkalla
åtgärd av justitiekanslern inte bör underskattas.

Rörande den omfattning i vilken besvärsrätt tillkommer enskild bör
konstateras, att regler med den innebörd som föreslås i 12 § vilar på den
allmänna förvaltningsrättsliga grundsatsen, att talan får föras av den som
beslutet angår, om det gått honom emot. Besvärsrätt torde därför inte i
regel tillkomma någon enskild som kan bli berörd av övervakningen. Den
av motionären väckta frågan om en utsträckning av besvärsrätten när det
gäller tillstånd till TV-övervakning bör emellertid inte bedömas isolerad
utan får ses i sitt sammanhang med övrig förvaltningsrättslig lagstiftning.
F. ö. gäller enligt utskottets mening här liksom i fråga om motionärens
i det föregående behandlade önskemål att utvecklingen i praxis bör avvaktas,
innan ändringar i den föreslagna lagstiftningen aktualiseras.

Ikraftträdande

Den nya lagstiftningen föreslås i propositionen träda i kraft den 1 januari
1977. Av tidsmässiga skäl bör ikraftträdandet bestämmas till den 1 juli
1977. Den särskilda övergångsbestämmelsen beträffande övervakningskamera,
som Finns i bruk vid lagens ikraftträdande, bör jämkas i enlighet
härmed.

Övrigt

Bestämmelserna i 9 § andra stycket och i 11 § bör ges den utformning
som lagrådet förordar. Därjämte bör vidtas vissa ytterligare redaktionella
jämkningar i den föreslagna lagtexten.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande översyn av lagen om TV-övervakning
avslår motionen 1976/77:6;

2. att riksdagen beträffande vetorätt för fackliga organisationer avslår
motionen 1975/76:2516;

3. att riksdagen på det sätt bifaller propositionen 1975/76:194 att
riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om TV-övervakning i den lydelse som i bilaga 1 till
detta betänkande betecknats som av utskottet föreslagen lydelse.

Stockholm den 9 december 1976

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

JuU 1976/77:14

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c),
Jönsson i Malmö (s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s), Petersson i Röstånga
(fp), fru Bergander (s), herr Raneskog (c), fru Andersson i Kumla (s), herrar
Pettersson i Helsingborg (s), Lidbom (s), fru André (c), fru Johnsson (c)
och herr Körlof (m).

JuU 19/6/77:14

Bilaga 1

Förslag till
Lag om TV-övervakning

Härigenom föreskrives som foijer.

/ propositionen föreslagen lydelse Av utskottet föreslagen lydelse
Allmänna bestämmelser

1 §

Denna lag är tillämplig på TV-ka- Denna lag är tillämplig på TV-ka mera

som är anbringad så att den mera som är anbringad så att den,

kan fjärrmanövreras och användas utan att manövreras på platsen, kan

för personövervakning (över- användas för personövervakning

vakningskamera). Lagen gäl- (övervakningskamera).

ler dock ej övervakningskamera som Lagen gäller ej övervakningskamera

används vid lokal, förvaringsutrymme som för skyddsändamäl användes vid

eller annan anläggning som har be- lokal, förvaringsutrymme eller annan

lydelse från tota/försvarssynpunkt. anläggning av betydelse frän totalför svarssynpunkt.

2 §

Övervakningskamera skall brukas med tillbörlig hänsyn till enskilds personliga
integritet.

Övervakningskamera får ej brukas Det åligger den som brukar över med

mindre upplysning därom lämnas vakningskamera att fortlöpande och

genom anslag eller på annat lämpligt på verksamt sätt upplysa om kameran

sätt. och dess brukande.

Tillstånd

4 §

Övervakningskamera får ej vara an- Tillstånd att bruka övervakningska bringad

så att den kan riktas mot mera kräves för att sådan kamera skall

plats som är upplåten för eller eljest få vara anbringad så att den kan rik nyttjas

av allmänheten, om ej till- tas mot plats som är upplåten för el stånd

föreligger enligt denna lag att ler eljest nyttjas av allmänheten.

bruka kameran.

Fråga om tillstånd prövas av länsstyrelsen.

Regeringen får förordna att avgift Regeringen får förordna, att avgift

skall tagas ut för handläggning hos skall tagas ut för handläggning hos

länsstyrelsen av fråga om tillstånd. länsstyrelsen av fråga om tillstånd.

Juli 1976/77:14

/ propositionen föreslagen lydelse

A v utskottet föreslagen lydelse

5 §

Ansökan om tillstånd skall göras skriftligen av den som avser att bruka
övervakningskameran.

Ansökan skall innehålla

1. uppgift om ändamålet med kameran 2.

beskrivning av kameran och
den plats där den skall anbringas
samt

3. uppgift om den övervakningsanläggning
i vilken kameran skall
ingå.

Ansökan skall innehålla

1. uppgift om ändamålet med kameran,

2. beskrivning av kameran och
den plats där den skall anbringas,

3. uppgift om den övervakningsanläggning
i vilken kameran skall
ingå.

Vid sin prövning av frågan om tillstånd
skall länsstyrelsen taga hänsyn
dels till sökandens intresse av att få
bruka övervakningskameran, dels
till det intresse som berörda enskilda
kan ha av att övervakning ej förekommer.
Tillstånd får meddelas endast
om kameran är erforderlig för
det uppgivna ändamålet och anledning
saknas att antaga, att otillbörligt
intrång i enskilds personliga integritet
skall uppkomma.

Vid prövning av fråga om tillstånd
skall länsstyrelsen taga hänsyn dels
till sökandens intresse av att få bruka
övervakningskameran, dels till det
intresse som enskilda kan ha av att
övervakning ej förekommer. Tillstånd
får meddelas endast om kameran
är erforderlig för det uppgivna
ändamålet och anledning saknas att
antaga, att otillbörligt intrång i enskilds
personliga integritet skall uppkomma.

Innan tillstånd meddelas, skall yttrande inhämtas från den kommun inom
vilken kameran skall brukas. Kan kamera som brukas av arbetsgivare riktas
mot arbetsplats, skall även skyddsombud, skyddskommitté eller organisation
som företräder de anställda få tillfälle att yttra sig.

Tillstånd skall avse viss till ändamål,
plats och funktionssätt bestämd
kamera och förenas med föreskrift
om hur upplysning om övervakningen
skall lämnas.

I övrigt skall meddelas de föreskrifter
i fråga om upptagning av bilder
och förvaring eller användning
av det upptagna materialet som kan

Tillstånd skall avse viss till ändamål,
plats och funktionssätt bestämd
kamera samt förenas med föreskrifter
om hur övervakningen får anordnas
och hur upplysning om övervakningen
skall lämnas.

I övrigt skall länsstyrelsen meddela
de föreskrifter i fråga om upptagning
av bilder samt förvaring och användning
av upptaget materia! som kan

Juli 1976/77:14

1 propositionen föreslagen lydelse

Av utskottet föreslagen lydelse

anses erforderliga med hänsyn till
enskilds personliga integritet.

anses erforderliga av hänsyn till enskilds
personliga integritet.

8 §

Länsstyrelsen får meddela ytterliga- Om otillbörligt intrång i enskilds

re föreskrifter eller återkalla tillstånd personliga integritet uppkommer efter

att bruka övervakningskamera, om tillståndsbeslutet, får länsstyrelsen

otillbörligt intrång i enskilds integritet meddela ändrade föreskrifter elter

uppkommer efter tillståndsbeslutet. återkalla tillståndet.

Är övervakningskamera ej längre erforderlig för det ändamål som tillståndet
avser, skall tillståndet återkallas.

Tillsyn

Länsstyrelsen utövar tillsyn över
att övervakningskamera ej är anbringad
i strid mot 4 § samt att de
föreskrifter som meddelats med stöd
av denna lag följes.

Innehavaren eller brukaren av övervakningskamera
skall bereda
länsstyrelsen tillträde till kontrollrum
och andra delar av övervakningsanläggningen
samt lämna länsstyrelsen
de uppgifter styrelsen begär för tillsynen.

Länsstyrelsen utövar tillsyn över
att övervakningskamera ej är anbringad
i strid mot 4 § och att de föreskrifter
som meddelats med stöd
av denna lag följes.

Om länsstyrelsen finnér det erforderligt
för att utöva tillsyn enligt första
stycket, äger länsstyrelsen erhålla tillträde
till kontrollrum och andra delar
av övervakningsanläggning samt infordra
upplysningar från innehavare
eller brukare av övervakningskamera.

Straff m. m.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
brukar övervakningskamera
utan att upplysning därom lämnas
enligt 3 § eller har sådan kamera anbringad
i strid mot 4 $ första stycket
eller bryter mot föreskrift som meddelats
enligt 7 § eller 8 § första stycket
dömes till böter.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
brukar övervakningskamera
utan att upplysning lämnas enligt 3 §
eller har sådan kamera anbringad i
strid mot 4 § första stycket eller bryter
mot föreskrift, som meddelats
enligt 7 § eller 8 § första stycket, dömes
till böter.

Underlåter innehavare eller brukare
av övervakningskamera att för
tillsyn enligt 9 § lämna tillträde till lo -

Underlåter innehavare eller brukare
av övervakningskamera att i enlighet
med 9§ andra stycket lämna

JuU 1976/77:14

/ propositionen föreslagen lydelse

ka! eller tillhandahålla upplysning,
får länsstyrelsen förelägga vite. För
tillträde som angivits nu kan
länsstyrelsen också anlita polishandräckning.

Av utskottet föreslagen lydelse

tillträde eller tillhandahålla upplysning,
får länsstyrelsen förelägga vite.
För att bereda sig tillträde får
länsstyrelsen vid behov anlita polishandräckning.

12 §

Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos regeringen genom besvär. Justitiekanslern
får föra talan för att tillvarataga allmänna intressen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1977.

Sökes före utgången av januari
1977 tillstånd enligt lagen att bruka
övervakningskamera som före
ikraftträdandet anbringats så att den
kan riktas mot plats som är upplåten
för eller eljest nyttjas av allmänheten,
får kameran brukas utan hinder
av 4 ij till dess ansökningen slutligt
prövats.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1977.

Sökes före utgången av juli 1977
tillstånd enligt lagen att bruka övervakningskamera
som före ikraftträdandet
anbringats så att den kan riktas
mot plats som är upplåten för eller
eljest nyttjas av allmänheten, får
kameran brukas utan hinder av 4 §
till dess ansökningen slutligt prövats.

JuU 1976/77:14

Bilaga 2

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde
1976-11-11

Närvarande: justitierådet Hult, regeringsrådet Simonsson, justitierådet Mannerfelt,
justitierådet Welamson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll 1976/77:3 vid sammanträde
den 28 oktober 1976 med riksdagens justitieutskott har utskottet
beslutat inhämta lagrådets yttrande över propositionen 1975/76:194 om TVövervakning
jämte de med anledning av propositionen väckta motionerna
1975/76:2516 och 1976/77:6.

Ärendet har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Björn Edqvist.

Lagrådet avger följande yttrande:

1. Propositionen

1 §

Den föreslagna lagen avses bli tillämplig på övervakningskamera som
är anbringad så, att den kan ”fjärrmanövreras”. Enligt motiven avses med
fjärrmanövrering, att kameran sätts i funktion, riktas eller annars hanteras
från annan plats än den där kameran är anbringad. Utanför lagen kommer
därmed att falla bl. a. kameror, som sätts igång på platsen och därefter inte
behöver någon ytterligare hantering. Det kan exempelvis vara fråga om
en kamera, som automatiskt spelar över visst område eller utan vidare täcker
det område som skall övervakas. Lagrådet vill ifrågasätta, huruvida detta
innebär en rationell avgränsning av lagens tillämpningsområde. För den
händelse man vill inbegripa kameror av sådant slag som nu nämnts, kan
anges att lagen är tillämplig på "TV-kamera som är anbringad så att den,
utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning'’. 1
”manövreras” innefattas härvid inte, att kameran endast sätts i funktion
och ej heller att den arbetar enbart med inbyggd automatik, utan därmed
avses en mera fortlöpande hantering av kameran.

Övervakningskameror som används vid anläggning av betydelse från totalförsvarssynpunkt
föreslås undantagna från lagen. Med undantaget torde
åsyftas endast kameror, som används för skyddsändamål. Denna begränsning
bör lämpligen framgå av lagtexten.

Lagrådet förordar, att paragrafen ges följande lydelse:

”Denna lag är tillämplig på TV-kamera som är anbringad så att den,
utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning (övervakningskamera).

JuU1976/77:14

Lagen gäller ej övervakningskamera som för skyddsändamål användes
vid lokal, förvaringsutrymme eller annan anläggning av betydelse från total
försvarssynpunkt.”

3 och 4 §§

Avfattningen av såväl 3 § som 4 § forsta stycket är sådan, att i huvudsatser
anges att vissa förbud i och för sig råder, medan i negerade konditionalsatser
anges forhållanden (viss upplysning om kamerans brukande och tillstånd
till brukande) som medför att förbuden ej blir gällande. De angivna principiella
förbuden är emellertid onödiga, eftersom straffbestämmelsen senare
i lagen visar att lagstiftaren inte godtar förfaranden som innebär att upplysningsplikten
eller tillståndskravet åsidosätts. Med fördel synes därför de
berörda bestämmelserna kunna ges en formulering som direkt tar sikte på
det centrala tankeinnehållet, nämligen att det stadgas ett åliggande om upplysningsverksamhet
och att det uppställs ett krav på tillstånd.

Den föreslagna bestämmelsen i 3 § innebär, att anslag alltid skulle vara
tillräckligt som upplysningsform. Visserligen torde anslag ofta kunna vara
tillfyllest. Emellertid kan mycket väl tänkas, att anslag ges sådan utformning
eller placering att det får ett alltför lågt värde som informationsmedel. I
bestämmelsen bör därför komma till uttryck, att det uppställs krav på att
informationen om övervakningskamerans förekomst görs effektiv. Det bör
också komma till tydligt uttryck i lagtexten, att informationen skall vara
kontinuerlig.

Mot bakgrunden av det anförda föreslår lagrådet, att 3 § ges följande
lydelse:

”Det åligger den som brukar övervakningskamera att fortlöpande och
på verksamt sätt upplysa om kameran och dess brukande.”

Vidare föreslås, att 4 § första stycket utformas sålunda:

”Tillstånd att bruka övervakningskamera kräves för att sådan kamera
skall få vara anbringad så att den kan riktas mot plats som är upplåten
för eller eljest nyttjas av allmänheten.”

7 §

I motiven anges, att föreskrifter enligt andra stycket av förevarande paragraf
i fråga om ”upptagning av bilder” kan avse exempelvis, att tillståndet
att bruka kameran skall vara begränsat till viss tid. Lagrådet vill fästa uppmärksamheten
på att i 6 § kungörelsen (1967:226) om tillämpningen av radioansvarighetslagen
uttrycket ”upptaga bild” används såsom avseende ett
förfarande, varigenom bilden materialiseras så att den kan bevaras. Enligt
lagrådets mening hörsamma terminologi brukas i förevarande sammanhang.
Från denna utgångspunkt bör i första stycket av paragrafen infogas en bestämmelse
om att tillstånd skall förenas med föreskrift om hur övervakningen
får anordnas. I andra stycket föreslås i sak endast den förändringen,
att ”det upptagna materialet” ersätts av ”upptaget material”, varigenom

JuU 1976/77:14

även uppteckningar av gjorda iakttagelser kommer att inbegripas.
Lagrådet förordar, att paragrafen får följande lydelse:

”Tillstånd skall avse viss till ändamål, plats och funktionssätt bestämd
kamera samt förenas med föreskrifter om hur övervakningen får anordnas
och hur upplysning om övervakningen skall lämnas.

1 övrigt skall länsstyrelsen meddela de föreskrifter i fråga om upptagning
av bilder samt förvaring och användning av upptaget material som kan
anses erforderliga av hänsyn till enskilds personliga integritet.”

Det bör tilläggas, att den i förslaget upptagna allmänna befogenheten
för länsstyrelse att meddela föreskrifter om användning av upptaget material
inte berättigar länsstyrelsen att ge föreskrift, varigenom tillståndshavare eller
dennes medhjälpare åläggs tystnadsplikt i fråga om sådant som framkommit
genom övervakningskamerans brukande (jfr 2 kap. 1 § 1 samt 8 kap. 3 §
och 7 § andra stycket regeringsformen).

Om tystnadsplikt finnes böra gälla på förevarande område, bör uttryckliga
bestämmelser härom upptagas i den föreslagna lagen. Frågan torde lämpligen
kunna övervägas i samband med det pågående lagstiftningsarbetet rörande
sekretess och tystnadsplikt.

B §

1 paragrafens första stycke bör uttrycket ”enskilds integritet” utbytas mot
det i lagförslaget eljest förekommande uttrycket ”enskilds personliga integritet”.
Lagrådet förordar därför, att detta stycke - med viss redaktionell
jämkning i övrigt - ges följande lydelse:

”Om otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet uppkommer efter
tillståndsbeslutet, får länsstyrelsen meddela ändrade föreskrifter eller återkalla
tillståndet.”

9 §

Paragrafens andra stycke skall enligt motiven avse endast tillsyn beträffande
efterlevnaden av 4 § och de föreskrifter som meddelas enligt 7 och
8 §§. Enligt vad vidare uttalas skall länsstyrelsen sålunda inte ha tillsyn
över annan apparatur än sådan beträffande vilken tillståndsplikt föreligger
eller kan ifrågasättas. Den avsedda innebörden synes komma till bättre uttryck,
om andra stycket ges följande lydelse:

”Om länsstyrelsen finnér det erforderligt för att utöva tillsyn enligt första
stycket, äger länsstyrelsen erhålla tillträde till kontrollrum och andra delar
av övervakningsanläggning samt infordra upplysningar från innehavare eller
brukare av övervakningskamera."

11 §

Paragrafen reglerar bl. a. rätt för länsstyrelsen att vid vite förelägga innehavare
eller brukare av övervakningskamera att för tillsyn lämna tillträde
till ”lokal”. Ordet lokal är emellertid snävare än det i 9 § andra stycket

JuU 1976/77:14

använda uttrycket ”kontrollrum och andra delar av övervakningsanläggningen”.
Exempelvis kan till övervakningsanläggningen höra utomhus placerade
kameror, som det kan vara av intresse att granska vid tillsynen.

Lagrådet förordar, att paragrafen ges följande lydelse:

”Underlåter innehavare eller brukare av övervakningskamera att i enlighet
med 9 § andra stycket lämna tillträde eller tillhandahålla upplysning, får
länsstyrelsen förelägga vite. För att bereda sig tillträde får länsstyrelsen vid
behov anlita polishandräckning.”

2. Motionerna

Enligt lagrådets mening saknas anledning att nu göra andra ändringar
i den föreslagna lagen än som ovan förordats. Innan ytterligare ändringar
övervägs, bör man avvakta erfarenheter av tillämpningen av den föreslagna
lagen samt - såvitt avser arbetsplatser - av lagen om medbestämmande
i arbetslivet och av den kommande arbetsmiljölagen.

GOT AB 52712 Slockholm 1976