Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop 1975/76: 49 Regeringens proposition

år 1975/76: 49

med förslag till lag om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror;

beslutad den 9 oktober 1975.

Regenngen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

G. E. STRÄNG

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till lag om varningstext och innehålls-deklaration på tobaksvaror. Förslaget innebär att förpackning till tobaksvara skall vara märkt med upplysning om hälsorisker vid tobaksbruk och med uppgifl om skadliga ämnen i tobak. Det skall ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av lagstiftningen. I anslutning till den fö­reslagna lagstiftningens ikraftträdande planeras en upplysningskampanj om tobakens skadeverkningar.

Lagen föreslås efter erforderliga förberedelser träda i kraft den 1 januari 1977.

I  Riksdagen 1975/76.   I saml.  Nr 49

 

Prop. 1975/76:49                                                  2

Förslag till

Lag om varningstext och innehållsdeklaration

på tobaksvaror

1        § Förpackning till tobaksvara som är avsedd att saluhållas till konsument
inom landet skall, i den utsträckning som föreskrives av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer, förses med

1.   lext, som lämnar upplysning om hälsorisker förbundna med bruk av tobak (varningstext),

2.   deklaration, som lämnar uppgift om skadliga ämnen som varan in­nehåller eller ger upphov till (innehållsdeklaration).

Regeringen eller myndighet, som regeringen utser, bestämmer hur var­ningstexten skall vara avfattad och vilka uppgifter som skall lämnas i in­nehållsdeklarationen. Därvid får föreskrivas hur texten och deklarationen skall utformas och anbringas på förpackningen.

2  § Tillverkaren har ansvaret för att förpackning till tobaksvara som till­verkas inom landet förses med föreskriven varningstext och innehållsdek­laration. I fråga om annan tobaksvara åvilar ansvaret den som först sa-luhåller varan inom landet.

3  § Tobaksvara får ej saluhållas till konsument om den saknar föreskriven varningstext och innehållsdeklaration eller om texten eller deklarationen är uppenbart oriktig.

4  § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av myndighet som regeringen be­stämmer.

5  § Den som tillverkar, importerar eller säljer lobaksvara skall efter anfordran lämna tillsynsmyndigheten de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

6  § Tillsynsmyndigheten får meddela föreläggande eller förbud som uppen­bart behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

I beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta vite.

7        § Tillsynsmyndigheten lår besluta alt lobaksvara som saluhålles eller
uppenbart är avsedd att saluhållas i strid med 3 !; skall tagas om hand.
Samma gäller i fråga om vara som avses med föreläggande eller förbud
enligt 6 i;, om föreläggandet eller förbudet ej efterkommes.

 

Prop. 1975/76:49                                                      3

Det åligger polismyndighet atl vid behov lämna handräckning när vara skall tagas om hand enligt första stycket.

Har varan tagits om hand enligt första stycket får varans ägare under tillsynsmyndighetens kontroll förse den med föreskriven varningstext och innehållsdeklaration. Varan skall återlämnas om det göres sannolikt att den ej kommer att saluhållas i strid med bestämmelserna i denna lag. I annat fall får varan förstöras genom tillsynsmyndighetens försorg.

Beslut alt laga vara om hand skall lända till efterrättelse utan hinder av att talan föres mot beslutet.

8  § Den som har deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat sätt har tagit befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid har erfarit om yrkeshemlighet eller affärsförhållande.

9  § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

 

1.   underlåter att förse förpackning till tobaksvara med föreskriven var­ningstext eller innehållsdeklaralion eller som däri lämnar uppgift som är i väsentligt hänseende oriktig,

2.   eljest bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 1 !;,

3. bryter mot 3 i?
dömes till böter.

Ansvar enligt denna lag inträder ej om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller omfattas av vitesförbud enligt lagen (1970:412) om otill­börlig marknadsföring.

Den som har åsidosatt vitesföreläggande eller vitesförbud dömes ej till ansvar enligl denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

10  § Tobaksvara som har varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav får förklaras förverkad, om ej särskilda skäl talar däremot.

11  § Allmänt åtal för brott som avses i 9 S första stycket fär väckas endast efter anmälan av tillsynsmyndigheten.

12  § Mot beslut som myndighet med stöd av regeringens bemyndigande meddelat enligt 1 i; föres talan hos regeringen genom besvär.

Mot annat beslut som myndighet meddelat enligt denna lag eller enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1* Regeringen 1975/76. 1 saml. Nr 49

 

Prop. 1975/76:49

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET         PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-10-09

Närvarande: statsrådet Sträng, ordförande, och statsrådet Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Carlsson, Feldt, Sigurd­sen, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Aspling

Proposition med förslag till lag om varningstext ocb Innebållsdeklaration på tobaksvaror

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 december 1974 till­kallade chefen för handelsdepartementet den 10 januari 1975 lagmannen Carl-Edvard Sturkell som sakkunnig med uppdrag alt utreda frågan om lämpliga former för införande av förbud mot tobaksreklam. I utrednings­uppdraget ingick också att överväga frågan om skyldighet för tillverkare och importörer att förse förpackningar till tobaksvaror med varningstext. Utredningen, som antog benämningen tobaksreklamutredningen,' avläm­nade i juni 1975 ett delbetänkande (Ds H 1975:2) Varningstext och inne­hållsdeklaration på tobaksvaror.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren, hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Stockholm, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, statens livsmedelsverk, produklkonlrollnämnden, kommers­kollegium, marknadsdomstolen, näringsfrihetsombudsmannen (NO), kon­sumentombudsmannen (KO), konsumentverket, statens ungdomsråd. Landstingsförbundet, Kooperativa förbundet (KF), Sveriges Grossislför­bund, Sveriges Köpmannaförbund, Svenska läkaresällskapet. Svenska na­tionalföreningen mot hjärl- och lungsjukdomar. Riksföreningen mot cancer. Riksförbundet mot allergi. Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar(NTS), Svenska Tobaksbranschföreningen, Tobaks- och ser­vicehandels riksförbund. Svenska Tobaks AB, AB Svenska Pressbyrån och

' Experter; avdelningsdirektören Krister Johansson, hovrättsassessorn Sven Nor­berg, kanslirådet Ingemar Nygren, medicinalrådet Malcolm Tottie, marknadsdireklören Klaus Ungeroch direktören Erik Warnergård.

 

Prop. 1975/76:49                                                      5

Riksförbundet Kiosk & gatukök. Kommerskollegium har bifogat yttranden från Stockholms Handelskammare, Handelskammaren i Göteborg-Väst­svenska Handelskammaren och Skånes Handelskammare. Yttranden har även inkommit från Riksförbundet VISIR och Philip Morris Aktiebolag.

2 Gällande  regler om  upplysningsplili:!  genoni  märkning m. m.

2.1 Regler som berör tobaksvaror

I livsmedelslagen (1971:511) definieras begreppet livsmedel som matvara, dryckesvara, njutningsmedel eller annan vara som är avsedd alt förtäras av människor med undantag av vara på vilken läkemedelsförordningen (1962:701) äger tillämpning. Det föreskrivs i lagen att färdigförpackat livs­medel som saluhålls skall vara tydligt och otvetydigt märkt med uppgifter som bl. a. rör varans sammansättning, vikt, förvaring och hållbarhet. Ytter­ligare ställs upp regler som ger rätt för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva märkning med sådana uppgifter i Övrigt som är av betydelse för konsumenterna. Ansvaret för att livsmedel blir märkt i föreskriven ordning läggs i livsmedelslagen på förpackaren i fråga om livsmedel som färdigförpackas inom landet och på den som först sa-luhåller livsmedlet inom landet i fråga om annat livsmedel. Av förarbetena lill livsmedelslagen framgåratt under begreppet livsmedel faller sådan tobak som är avsedd att förläras. Hit är för närvarande att hänföra luggtobak och snus.

Statens livsmedelsverk har den 30 november 1972 med stöd av livsme­delslagen och livsmedelskungörelsen (1971:807) medgett att tuggtobak och snus i färdigförpackning får märkas enbart med uppgifter om varuslag, net­tovikten vid förpackningslillfället och tillverkarens namn.

1 lagen (1973:329) om hälso- och miljöfariiga varor avses med begreppet hälso- och miljöfarlig vara bl. a. ämne som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. Lagen föreskriver att den som hanterar eller importerar sådan vara skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för all hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Härvid skall särskilt den som tillverkar eller importerar sådan vara noggrant undersöka varans sammansättning och egenskaper i övrigt från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Varan skall märkas tydligt med uppgifter av betydelse från sådan synpunkt.

Enligt kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor skall för­packning innehållande sådan vara när den överlåts vara tydligt och otvetydigt

 

Prop. 1975/76:49                                                      6

märkt på svenska språket med bl.a. varans namn, varningstext med upp­lysning om de risker som är förbundna med varan samt de anvisningar i övrigt om lämplig hantering av varan som kan behövas till skydd mot Skada. Vidare skall lämnas uppgifter om vilket eller vilka ämnen som ger varan dess hälsofaHiga egenskaper och de innehållsuppgifier eller mängd­uppgifter i övrigt som produklkonlrollnämnden föreskriver.

I lagen om hälso- och miljöfariiga varor stadgas ytterligare att den inte gäller vara som är att anse som livsmedel enligl livsmedelslagen. Ytteriigare tas upp bestämmelser som ger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer rätt att undanta från lagens tillämpningsområde visst varuslag eller viss hantering eller import. Med stöd härav har i tillämpningskungö­relsen föreskrivits att lagen inte äger tillämpning i fråga om lobaksvaror.

2.2 Vissa andra märkningsbestämmelser

Förutom i livsmedelslagen och i lagen om hälso- och miljöfariiga varor finns föreskrifter om märkning i flera specialförfattningar. I läkemedels­förordningen (1962:701) sägs att läkemedel vid utlämnande skall vara full­ständigt deklarerat med avseende på sammansättning samt halt av ingående beståndsdelar, om inte socialstyrelsen har medgett annat. Styrelsen har enligt förordningen rätt att meddela föreskrifter bl. a. om märkning. I sådana fö­reskrifter har styrelsen beträffande s. k. farmaceuliska specialiteter bestämt att de skall vara märkta bl. a. med deklaration, texten "Förvaras oåtkomligt för barn", såvida inte socialstyrelsen har medgett annat, tekniska anvisningar för specialitetens handhavande och bruk samt varningsföreskrifter.

Ytteriigare föreskrifter om märkning lämnas bl.a. i förordningen (1961:568) om brandfadiga varor, förordningen (1949:341) om explosiva va­ror, kungörelsen (1935:138)angående kontroll av viss elektrisk materiel saml förordningen (1939:174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel.

2.3    Marknadsföringslagen

I lagen (1970:412) om olillböriig marknadsföring föreskrivs att om nä­ringsidkare vid marknadsföring av vara eller tjänst företar reklamåtgärd eller annan handling, som genom att strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, marknadsdomstolen kan meddela honom förbud att fortsätta därmed elieratt företa annan lik­nande handling. Förbud skall förenas med vite om inte detla av särskilda skäl är obehövligt.

Lagen tar sikte på de metoder en näringsidkare använder vid marknads­föring av en vara. Objektet är således inte varan i sig. Av lagens förarbeten framgår att lagstiftningen inte medger ingripande på den grund att varan kan tyckas skadlig eller olämplig och dess spridning därför borde motverkas.

 

Prop. 1975/76:49                                                      7

Lagens konstruktion medger inle alt en näringsidkare positivt förpliktas all företa viss marknadsföringsåtgärd, men han kan förbjudas att i fort­sättningen vidta viss åtgärd. Villkoras sådant förbud kan det få påtagliga likheter med en positiv förpliktelse, t. ex. ett förbud att fortsätta med viss vilseledande reklam om inte däri lämnas uppgifter som behövs för alt neu­tralisera de vilseledande effekterna. I denna utsträckning ger marknads­föringslagen rättsligt underiag föratt föreskriva upplysningsplikt. Med hän­syn till ett avgörande i marknadsdomstolen (marknadsdomstolens beslut 6/1973) torde dock möjlighet saknas alt med stöd av marknadsföringslagen generellt kräva varningstext på lobaksförpackningar.

3 Förslag om upplysningsplikt

3.1    Varudeklaration

Betänkandet (SOU 1973:20) Varudeklaration - ett medel i konsument­politiken innehåller förslag lill lagstiftning som innebär bl. a. möjlighet atl föreskriva varudeklarationsplikt för vissa slags varor som villkor föratt varan skall få saluhållas lill konsumenter. Om lobaksvaror anförs i belänkandet att de hälsorisker som är förenade med tobaksrökning bestämt talar för att dessa varor förses med obligatorisk deklaration i fråga om nikotinhalt, tjärhall etc.

3.2 Information i reklam och annan marknadsföring

Reklamulredningen föreslog i betänkandet (SOU 1974:23) Reklam V, Information i reklamen en lag om information i reklam och annan mark­nadsföring genom vilken näringsidkare under vissa förutsättningar kunde föreskrivas skyldighet atl lämna information rörande vara eller tjänst som utbjuds till konsument. Som exempel på för konsumenten viktig information nämns upplysning om de hälso- och säkerhetsrisker som kan vara förenade med en produkt.

3.3 Utvidgad generalklausul i marknadsföringslagen

KO har i skrivelse lill handelsdepartementet framhållit atl marknads­föringslagen i vissa hänseenden är bristfällig och atl näringsidkare inte i önskvärd utsträckning kan åläggas positiv upplysningsplikt beträffande av dem marknadsförda varor och tjänster. KO har även i remissyttrande över reklamutredningens förslag till lag om information i reklam och annan mark­nadsföring som etl alternativ till förslaget förordnat att varudeklarations­utredningens förslag till lag om varudeklaration genomförs och att mark­nadsföringslagen kompletteras på sådant sätt att marknadsdomstolen ges

2* Regeringen 1975/76. 1 saml. Nr 49

 

Prop. 1975/76:49                                                      8

möjlighet att föreskriva skyldighet vid vite för näringsidkare att vid mark­nadsföring av vara eller tjänst till konsument lämna sådan information som är av väsentlig betydelse från konsumentens synpunkt.

4 Norsk lagstiftning om tobaksreklam

I Norge har den 9 mars 1973 utfärdats Lov om restriklive tiltak ved omsetning av tobakksvarer m. v. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1975. Den innehåller bl.a. förbud mot reklam för tobaksvaror samt föreskrifter om varningstext på vissa tobaksförpackningar. Enligt 3 S lagen är det förbjudet att i Norge föra in, sälja eller dela ut cigarrettpaket, "'röktobakspaket" och cigarrettpappersförpackningar som inte är märkta med en symbol och en text som pekar på farorna för hälsoskada vid bruk av cigarretter.

Med stöd av lagen har det norska socialdepartementet meddelat närmare föreskrifter om märkning av cigarrettpaket, röktobakspaket och cigarrett­pappersförpackningar. Märkningsplikten gäller inte varor som tillverkas för export och inte heller för varor som resande till Norge på laglig väg inför tull- och skattefritt. Märkningspliktiga varor skall vara påförda en symbol som är godkänd av departementet och en text på norska. Textens innehåll och formulering måste alltid vara godkända av Helsedirektoratet. Symbolen och texten skall tryckas direkt på förpackningen eller på en etikett som fästs direkt på förpackningen på .sådant sätt att etiketten svåriigen kan av­lägsnas. Symbolen och texten skall fogas samman på ett lätt iögonfallande sätt och vara lättläslig för köpare eller förbrukare under sedvanliga om­sättnings- eller konsumtionsförhållanden. Symbol och text skall ha samma färg. Denna färg måsle stå i klar kontrast till bakgrundsfärgen som skall vara enfärgad. Cigarrettpaket skall märkas på förpackningens framsida, bak­sida eller på båda sidopanelerna. Föreskriven text och symbol är följande:

Advarsel fra Helsedirektoratet.

Daglig sigarettroyking er helsefarlig. Det kan före til alvorlige

IP        sykdommer, blanl annet lungekreft og hjerteinfarkt. Risikoen

oker med forbrukel og er större når roykingen begynner i ung ålder. Slutter man å royke, vil risikoen for sykdom avta.

Även ogenomskinliga ytteremballage avsedda för upp till 200 cigarretter skall vara märkta med symbolen som då skall ha en höjd av minst 3 cen­timeter och vara placerad på ett sätt så att den är lätt synlig. Röktobakspaket skall märkas på samma sätt som cigarretter, dock inte under öppningsfliken. Cigarrettpappersförpackningar skall märkas på följande sätt:

Adversel fra Helsedirektoratet.

Daglig sigarettroyking er helsefarlig.

ir

I föreskrifterna erinras om atl överträdelse av dessa är straffbar på sätt som stadgas i lagen. Vidare får departementet i särskilda fall göra undanlag från föreskrifterna. Den som ansöker om dispens beträffande viss förpack-

 

Prop. 1975/76:49                                                      9

ning, som det av tekniska skäl är praktiskt ogenomförbart att märka i enlighet med föreskrifterna, kan föreslå annan form av märkning. Departementet bestämmer i sådant fall hur märkningen skall ske.

5 Tobaksreklamutredningens förslag

Utredningen menar atl det inte är lämpligt att med stöd av livsmedelslagen och lagen om hälso- och miljöfariiga varor lämna information om tobakens skadeverkningar. Problemen kring tobaksbruket är nämligen av speciell art då del i första hand gäller att varna för användning av tobak. Enligt ut­redningens mening talar detta för att hälsovarning beträffande tobak bör särbehandlas i förhållande till bl. a. lagförslagen om varudeklaration och information i reklam.

5.1 Begreppen varningstext och innehållsdeklaration

Information om riskerna vid bruk av tobak bör ha till syfte att få den enskilde att inte börja använda tobak respektive att sluta använda tobak. Vidare är det angeläget få den som inte avstår från rökning att gå över till mindre fariiga tobaksvaror och mindre fariiga rökvanor. Enligt utred­ningens uppfattning bör informationen avse de hälsorisker tobaksbruket medför däri inbegripet hälsofariiga konsumtionssätt (varningstext) samt to­baksvarans halt av vissa skadliga ämnen (innehållsdeklaration).

5.2 Lagstiftningens uppbyggnad

Enligt nyligen publicerade rön medför rökning av tobak i pipa och av cigarrer (cigarrcigarretter) i stort sett samma risker som cigarrettrökning.' I forskningen uppmärksammas vidare frågan om samband förekommer mel­lan bruket av tuggtobak och snus samt muncancer. Enligt utredningens mening bör inga-tobaksvaror undantas från en blivande lag. En annan sak är att det inte synes nödvändigt att i dagens läge i full utsträckning använda de möjligheter en sådan lag skulle ge. Det framstår nämligen som mest angeläget att varna för bruket av sådana tobaksvaror som rökes, eftersom ett klart samband visats mellan tobaksrökning och vissa sjukdomar. Ut­redningen anser därför att varningstext och innehållsdeklaration beträffande tuggtobak och snus f n. inte bör införas men att lagen i princip bör omfatta även dessa varor.

Utredningen anser det inte lämpligt alt i själva lagen fastställa varnings­textens lydelse, vilka tobaksvaror som skall ha varningstext och innehålls-

' Se The relalionship of smoking and some social covariables to mortality and cancer morbidity. Part I. The departmeni of environmental hygiene. The Karolinska Initute of Stockholm 1975.

 

Prop. 1975/76:49                                                     10

deklaration och vilka ämnen som skall deklareras. Utredningen pekar därvid på behovet av atl man vid lagens tillämpning smidigt kan anpassa sig till nya vetenskapliga rön. Ändrade konsumtionsvanor kan vidare böra följas av ändrad information. När det gäller varningstexten kan del också vara befogat att variera den för atl fånga allmänhetens uppmärksamhet.

Uiredningen anser att en blivande lag bör utformas så alt regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att avgöra i vilka fall varningstext och innehållsdeklaration skall finnas samt alt bestämma varningstextens avfattning och föreskriva de uppgifter som skall lämnas i innehållsdeklarationen. 1 tillämpningsföreskrifter till lagen bör del vara möjligt all ställa upp olika regler för skilda varuslag. Uppstår det sedan behov av alt utsträcka föreskrifterna till andra tobaksvaror eller andra ämnen kan delta ske efler beslut av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Utredningen har också lagt fram elt förslag till tillämpningsförordning som närmare reglerar vilka varor som skall omfattas av lagstiftningen. Så­lunda föreslås att tobaksvara som är avsedd för rökning skall vara märkt med varningstext när den saluhålls till konsument inom landet och alt förpackning till cigarretter dessutom skall märkas med innehållsdeklaration som anger innehållet av tjära och nikotin och förekomsten av kolmonoxid i cigarrettröken. Utredningen föreslår vidare att socialstyrelsen skall anförtros uppgiften att utöva tillsyn över efterievnaden av lagen samt med stöd av lagen meddelade föreskrifter.

5.3 Tidpunkt och ansvar för märkning

Märkning av tobaksvaror med varningstext och innehållsdeklaralion tar sikte på konsumenterna. Anledning saknas därför alt i lagen föreskriva att märkningen skall ha skett tidigare än när tobaksvaran saluhälls till kon­sumenter. Därigenom blir det möjligt för näringsidkarna att fritt avtala om det led på säljsidan som skall utföra märkningen. Beträffande importerade produkter kan tänkas fall när det är enklast och minst kostsamt att märk­ningen sker i detaljistledei.

Det bör slås fast i lagen vem som är ansvarig för att märkning har skett senast när tobaksvaran saluhålls till konsumenter. Ansvaret kan läggas på tillverkare, förpackare, distributörer, grossister eller återförsäljare. Vid valet bör skillnad göras mellan importerade och inhemska varor.

Beträffande inhemska varor bör märkningsskyldigheten vila på tillverka­ren. När det gäller importerade varor bör det inom landet finnas någon som ansvarar för märkningen. Skyldigheten att märka tobaksvaror kan därför i dessa fall inte läggas på tillverkaren. Inom landet torde importören lättast kunna skaffa sig kännedom om varan. Bl.a. av detta skäl kan det synas lämpligt atl ansvaret vilar på denne. Emellertid bör man undvika benäm-

 

Prop. 1975/76:49                                                     11

ningen importör, enär begreppet importör är oklart till sin innebörd. 1 regel betraktar man i tullsammanhang den för vars räkning införsel sker som importör. Om varan enligl leveransklausul avlämnas lill köparen försl efter förtullningen anses därför införseln ha skett för den utländske säljarens räkning. På grund härav har man i livsmedelslagen lagt märkningsskyl­digheten på den som först saluhåller varan inom landet. Motsvarande fö­reskrift bör enligt tobaksreklamutredningens uppfattning ges när det gäller importerade lobaksvaror.

Märkningsskyldigheten kan fullgöras på ett tidigare stadium än när varan saluhålls till konsumenter. Skulle man därefter i återförsäljariedet avlägsna märkningen kan påföljd givelvis inle drabba den som bär ansvar för att märkning sker. Denne har ju fullgjort sin skyldighet enligt lagen att senast vid viss tidpunkt märka varan och behöver inte bevaka att den förblir märkt.

För att lagens regler effektivt skall kunna upprätthållas måste det därför finnas någon form av ansvar även för den som saluhåller lobaksvaror till allmänheten. Utredningen anser det lämpligt att i lagen föra in ett förbud mol försäljning av omärkta varor.

5.4 Vissa tillbehör till tobaksvaror

Med begreppet tobaksvara avser utredningen sådant njutningsmedel som till någon del innehåller tobak. Med denna utgångspunkt är exempelvis cigarrettpapper som säljs för sig inte atl anse som tobaksvara. Det kan gi­vetvis diskuteras om inte cigarretlpappersförpackningar bör förses med var­ningstext såsom föreskrivits i Norge. Till skillnad mot i Norge är cigar-reltrullning emellertid inte särskilt vanlig i Sverige. Därtill kommer att ut­redningens förslag öppnar möjlighet att med varningstext märka förpack­ningar till tobak som är avsedd för cigarrettrullning. Utredningen anser det bl.a. av dessa skäl onödigt att föreslå märkningsskyldighet beträffande ci­garrettpappersförpackningar.

5.5 Förpackningsreklam

I den norska lagstiftningen har man uppmärksammat det förhållandet atl lobaksindustrin kan tänkas komma att lämna egna hälsouppgifter på förpackningar. I förarbetena till den norska lagen hävdas att modifierande uttalanden på förpackningarna kan göra märkningsplikten illusorisk och att detta i värsta fall kan leda till att märkningen får motsatt effekt till vad som avsetts. Den norska lagen föreskriver därför att den som tillverkar eller säljer tobaksvaror inle får på förpackningarna genom symbol eller text lämna egna uppgifterom de hälsomässiga konsekvenserna av atl röka. Enligt uttalanden i förarbetena får man dock ge en tekniskt beskrivande varu-upplysning på förpackningarna.

För svenskt vidkommande kan behovet vara mindre av en regel som

 

Prop. 1975/76:49                                                     12

hindrar tillverkare att lämna hälsouppgifter på tobaksförpackningar, då ett uttalande som av konsumenter kan uppfattas som en försvagning av var­ningstexten regelmässigt synes vara att bedöma som olillböriig marknads­föring och på den grunden kan förbjudas med stöd av marknadsföringslagen. Utredningen finner det vara för tidigt att nu ta ställning till en sådan regel och lägger inte fram något förslag i detta avseende.

5.6 Tekniska frågor

Då lobaksförpackningar skall märkas med varningstext och innehålls­deklaration krävs åtskilliga föreskrifter. 1 dessa föreskrifter kan behöva anges var på förpackningarna märkningen skall anbringas, antalet märkningar per förpackning, märkningens storiek, färg, stilsort, utformning o. d. Man måste ylterligare ta ställning till på vilket skikt av förpackningen märkningen skall finnas och avgöra om texten skall tryckas på förpackningen eller om man kan använda lösa etiketter som klistras fast. Slutligen behöver anges om annat språk än det svenska kan godtas. Enligt utredningens mening bör nu berörda detalj föreskrifter inte tas in i själva lagen utan i stället ha sin naturliga plats i de tillämpningsbestämmelser som utfärdas i anslutning till lagen.

5.7 Sanktioner m. m.

Utredningen föreslår straff som sanktion vid överträdelser av den fö­reslagna lagstiftningen. Man bör dock också uppmärksamma den möjlighet marknadsföringslagen ger att påverka näringsidkamas handlande. Denna lag, som har karaktären av marknadsövergripande reglering, blir tillämplig även på det område som avses med en lag om varningstext och innehålls­deklaration på tobaksvaror. Skulle det bedömas som lämpligt kan man så­ledes söka utverka ett förbud vid vite för viss näringsidkare att fortsätta med ett handlingssätt som är otillbörligt genom alt det strider mol en lag om varningstext m. m.

Den tillsynsmyndighet som skall övervaka efterievnaden av lagen om varningstext m. m. bör ha sådan möjlighet alt förelägga vite som andra myndigheter tillerkänts i t. ex. livsmedelslagen samt lagen om hälso- och miljöfariiga varor.

5.8 Förhållandet tili viss annan lagstiftning

De föreslagna reglerna medför skyldighet för näringsidkare att i reklam på tobaksförpackningar lämna vissa uppgifier. Utredningen har övervägt om sådan skyldighet - såvitt den rör vad som är atl anse som tryckt skrift enligt tryckfrihetsförordningen - kan strida mot tryckfrihetsförordningen. Enligl utredningens mening är så inte fallet. De föreslagna reglerna har

 

Prop. 1975/76:49                                                     13

lill syfle all få fram uppgifier som är av betydelse för människors liv och hälsa. Föreskrifterna innebär i sak att statsmakterna ställer upp villkor för hur förpackningstryck i vissa avseenden skall vara utformat när det gäller tobak. I denna bemärkelse synes reglerna väl förenliga med grunderna för den bestämmelse i 1 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen som avser förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen används vid marknadsföring av bl. a. lobaksvaror. Regler av nu föreslagen art förekommer även som förut nämnts i annan lagstiftning, t.ex. livsmedelslagen.

Det kan ifrågasättas om den nu föreslagna lagen bör föra med sig att tuggtobak och snus undantas från livsmedelslagen. Uiredningen anser dock all detta inte är lämpligt, eftersom reglerna i livsmedelslagen tillgodoser väsentligen andra behov än den föreslagna lagen om varningstext och in­nehållsdeklaralion på tobaksvaror.

5.9 Följder för internationell handel m. m.

Föreskrifier om varningstext och innehållsdeklaration kan medföra kost­nadsökning för utländska varor som importeras till Sverige, särskilt när importen har ringa omfattning. Redan märkningsförfarandei kan ställa sig dyrbart. Därtill kommer kostnader för de undersökningar som måsle ligga till grund för en innehållsdeklaralion. Dessa förhållanden kan föra med sig försämring av utländska tillverkares konkurrenskraft i Sverige. Det är vidare realistiskt atl räkna med att vissa sällan förekommande produkter kanske dras bort från den svenska marknaden. I så fall blir konsumenternas möj­lighet atl välja mellan olika märken inskränkt.

Återverkningar på konkurrens och valfrihet kan emellertid enligl utred­ningens uppfattning inle få hindra nu avsedda föreskrifter. Dessa syftar lill alt framtvinga information som är av vikt för den enskildes liv och hälsa. Del förhållandet alt vissa näringsidkare kan finna del för dyrbart all lämna föreskriven information kan därför inte tillmätas någon avgörande betydelse. Delsamma gäller den omständigheten atl konsumenternas val­frihet beskärs. Givetvis bör dock föreskrifterna göras sä konkurrensneulrala som möjligl.

1 detta sammanhang uppkommer också frågan om tobaksreklamutred­ningens förslag är förenligt med våra internationella åtaganden enligl All­männa tull- och handelsavtalet (GATT) saml enligl avtalen med Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) och Europeiska gemenskapen (EG). Nu berörda internationella avtal har alla en föreskrift av innebörd all med­lemsstat för all skydda bl. a. människors liv och hälsa får vidta åtgärder som innebär avsteg från övriga föreskrifter. Avtalen innehåller vidare regler om att skyddsåtgärder inte får användas som medel för godtycklig eller oberättigad diskriminering mellan medlemsstaterna eller lill en förtäckt be­gränsning av handeln mellan dessa. Uiredningen anser alt krav på var­ningstext och innehållsdeklaration på lobaksvaror är alt bedöma som en lillåilig åtgärd enligt nämnda avtal.

 

Prop. 1975/76:49                                                               14

6   Remissyttrandena

Utredningens förslag till lagstiftning om varningstext och innehållsde­klaration på lobaksvaror har i allt väsenlligl fåll elt positivt mottagande. Del övervägande antalet remissinstanser ansluter sig lill vad utredningen har anfört om behovet av upplysning om lobaksbrukets skadeverkningar. Således noterar socialstyrelsen med tillfredsställelse del föreliggande lagför­slaget och understryker utredningens mening all snabba åtgärder är nöd­vändiga på detta område. Styrelsen framhåller alt tobaken intar en särställ­ning i diskussionen om olika reklamsanerande åtgärder. Statens livsmedels­verk ställer sig positivt lill en reglering av marknadsföringen i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Även marknadsdomstolen, NO, produklkonlrollnämnden. Landstingsförbundet, Svenska läkaresällskapet, NTS, Svenska nationalföreningen mot hjärl- och lungsjukdomar. Riksföreningen mol cancer. Riksförbundet mol allergi. Riksförbundet VISIR m. fi. remissorgan till­styrker utredningens förslag.

Svenska läkaresällskapet framhåller att del ur folkhälsosynpunkt är syn­neriigen angeläget atl minska tobaksbrukel och alt lagstiftningen med hän­syn till de starka kommersiella intressena på tobaksområdet måste göras så flexibel som möjligt för atl kunna anpassas till nya marknadsförings-situationer.

Statens ungdomsråd tillstyrker utredningens förslag som ett led i ett åt­gärdsprogram mot tobakens skadeverkningar.

Några remissinstanser, bl. a. kammarrätten i Stockholm, KO och KF är i och för sig positiva till utredningens förslag men ifrågasätter om inte delta borde samordnas med ställningstagandena till varudeklaralionsutredningens (SOU 1973:20) och reklamutredningens (SOU 1974:23) förslag.

Hovrätten för Övre Norrland, Sveriges Grossislförbund och Svenska Tobaks-branschföreningen ifrågasätter effekten av varningstext på tobaksvaror. Hov­rätten anser det sålunda tveksamt om en varningstext skulle kunna bidra till att begränsa bruket av tobak.

Vad beträffar tillämpningen av den föreslagna lagstiftningen förordar bl. a. socialstyrelsen, NO, KO, statens livsmedelsverk. Svenska läkaresällskapet och NTS att även snus och tuggtobak redan från början bör omfattas av lagens bestämmelser om varningstext. Socialstyrelsen anför att även dessa tobaks­varor kan ge höga nikotinhalter i blodet och ofta åstadkomma ett starkt nikotinbehov, vilket hos ungdomar kan ha avgörande betydelse för att etab­lera rökvanor.

Sveriges Köpmannaförbund och Svenska Tobaksbranschförenlngen föreslår för sin del att cigarrer/cigariller undantas från märkningsskyldighet bl. a. på grund av varuslagels obetydliga marknadsandel.

Flera remissinstanser har föreslagit att även andra tobaksvaror än cigar-

 

Prop. 1975/76:49                                                     15

relter innehållsdeklareras. Således framhåller bl. a. socialstyrelsen och NTS viklen av att tobak för piprökning och rullning av cigarretter innehålls-deklareras och alt man i avvaktan på godtagbara mätmetoder, tills vidare allmänt uttalar sig om förekomsten av skadliga ämnen. Enligl NTS mening bör även cigariller och cigarrer innehållsdeklareras.

Som ett alternativ lill utredningens förslag om innehållsdeklaration är Svenska Tobaksbranschföreningen villig alt i sina varje kvartal publicerade rapporter över rökens hall av tjära och nikotin för olika cigarrettmärken även ange kolmonoxidvärden när delta kan ske samt annonsera rapporten för att ge bättre spridning av informationen.

Utredningens förslag att del skall ankomma på tillsynsmyndigheten att besluta om varningstextens utformning tillstyrks av flertalet remissinstanser. Konsumentverket instämmer i detta sammanhang i utredningens uttalande att varningstexternas innehåll bör varieras för att bätlre fånga uppmärk­samheten. Där det är lämpligt bör dock enligl verkets mening textens in­nehåll vara delsamma som i andra länder där sådan text är påbjuden då den därigenom kan få slörre tyngd.

Sveriges Grossislförbund och Svenska Tobaksbranschförenlngen anser att det kan innebära ell osäkerhetstillstånd för producenterna och ökade kostnader, särskilt beträffande märken med begränsad omsättning, om varningstexten varieras och tid efler annan ändras.

Vad angår innehållsdeklarationen tillstyrker flertalet remissmyndigheter utredningens förslag alt deklarationen tills vidare skall omfatta cigarretter och ange innehållet av tjära och nikotin samt förekomsten av kolmonoxid i cigarrettröken. Sålunda framhåller socialstyrelsen att styrelsen sedan länge arbetat för att tobaksvaror skall innehållsdeklareras. Enligt styrelsens mening bör kolmonoxidens roll särskilt uppmärksammas. Konsumentverket anför att en innehållsdeklaration kräver ett omfattande analysarbete och en kon­trollorganisation men anser att en uppgift om tjära och nikotin samt om förekomsten av kolmonoxid i cigarrettröken ger en betydelsefull upplysning till konsumenten. Därigenom kan rökare påverkas att välja märken med lägre halter och tillverkarna stimuleras till sådan tillverkning. Liknande syn­punkter anförs av Sveriges Grossisiförbund, som påpekar att utredningens förslag är en lämplig metod att åstadkomma en styrning av konsumtionen och därmed på sikt även produktionen av cigarretter mot mindre farliga märken. Grossislförbundet och Svenska Tobaksbranschföieningen understry­ker vikten av att klara tillämpningsföreskrifter föreligger i god tid före lagens ikraftträdande.

NTS framhåller att även rökens halt av kolmonoxid måsle anges i in­nehållsdeklarationen och hänvisar till en rapport om mätmetoder, utgiven av den brittiska tobaksinduslrins forskningsinstitut, vilken fogats till för­eningens yttrande. Vidare framhåller NTS vikten av att konsumenterna ges möjligheten att jämföra visst märkes halter av skadliga ämnen med va­rugruppen i övrigt. Riksföreningen VISIR ifrågasätter för sin del om angi-

 

Prop. 1975/76:49                                                     16

vandet av en rad mått i olika enheter är en angelägen åtgärd och om det inte kan befaras all information om reducerade halter av någon substans kan motverka rökarens motivation att bryta sin rökvana.

Svenska läkaresällskapet finner del angeläget att överväga om inte in­nehållsdeklarationen förutom tjära, nikotin och kolmonoxid också skall in­nehålla vätecyanid och DDT saml atl i detta sammanhang också andra sjukdomsframkallande ämnen i tobak som arsenik, bly och akrolein bör deklareras i varningstexten. Riksföreningen mol cancer anser att innehålls-deklarationen även bör gälla substanser, som förekommer i sådan koncen­tration i tobaksrök all de skulle bli föremål för yrkeshygieniska överväganden på en arbetsplats.

Vad beträffar frågan om utredningens förslag slår i överensstämmelse med vårt lands internationella åtaganden på del handelspolitiska området anför kommerskollegium all det delar utredningens uppfattning atl de fö­reslagna åtgärderna är förenliga med Sveriges åtaganden enligl GATT, EFTA-konventionen och avtalen med EG och understryker nödvändigheten av att föreskrifterna lill lagstiftningen görs konkurrensneutrala. Kollegiet framhåller att det ur handelssynpunkl är önskvärt atl de länder som har infört arrangemang angående varningstext och innehållsdeklaralion på to­baksvaror, i möjligaste mån tillämpar likartade regler, inte minst med tanke på ell eventuellt framlida inlernalionelll samarbete. Kollegiet erinrar om kungörelsen (1973:233) om skyldighet för myndighet att underrätta kom­merskollegium om vissa föreskrifter m. m. och förutsätter att det får ta del av kommande förslag lill tillämpningsföreskrifter, eftersom utformning­en av dessa får betydelse för bedömningen om reglerna medför tekniska handelshinder eller ej.

Utredningens förslag atl socialstyrelsen skall utses att utöva tillsynen över efterievnaden av den föreslagna lagstiftningen tillstyrkes eller lämnas ulan erinran av praktiskt tagel samtliga remissorgan. Bl. a. framhåller marknads­domstolen och NTS fördelen av atl socialstyrelsen, som är samordnande myndighet för hälsoupplysningen i landet, blir tillsynsmyndighet.

Kooperativa förbundet, som anser att utredningens förslag bör samordnas med del pågående lagstiftningsarbetet om information i reklamen, finner det mindre lämpligt att socialstyrelsen blir den myndighet som skall meddela föreskrifter och utöva tillsyn över lagens efterievnad, då detta innebär att ytterligare en myndighet kopplas in på området.

Beträffande utredningens förslag lill påföljder m. m. om någon bryter mot lagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter har delade meningar framförts vid remissbehandlingen. Marknadsdomstolen tillstyrker i princip utredningens förslag men anser all straffet för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte lämnar upplysning eller handling som behövs för till­synen över efterlevnaden av lagen, bör stanna vid böter. Därigenom ernås överensstämmelse med moisvarande bestämmelser i livsmedelslagen. Hov­rätten för Övre Norriand finner, med anledning av de möjligheter att meddela

 

Prop. 1975/76:49                                                     17

föreläggande eller förbud och att utsätta vite som enligt förslaget ges till­synsmyndigheten, alt annan påföljd än böter inle bör komma i fråga vid överträdelse av lagen eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen. 1 varje fall bör enligt hovrätten underiåtenhet all lämna begärda upplysningar eller handlingar inte under några förhållanden föranleda annat än bötesstraff KO anser att anledning saknas att till sådan underiåtenhet koppla etl straff­rättsligt ansvar. Däremot bör enligl KO:s mening möjlighet finnas att i dessa fall utsätta vite. KOanser för övrigt att tillsynsmyndighetens möjlighet atl meddela vitesföreläggande bör inskränkas till dessa fall. Enligt riks­polisstyrelsens uppfattning är ansvarsbestämmelserna överflödiga med hän­syn till den föreslagna tillsynsmyndighetens vidsträckta befogenheter.

Utredningens förslag atl straffansvar inte skall inträda om gärningen om­fattas av vitesförbud enligl marknadsföringslagen har föranletl marknads­domstolen atl understryka atl enligl domstolens mening KO och tillsyns­myndigheten bör samråda i ärenden som gäller marknadsföring av lobaks­varor där marknadsföringen innefattar brotl mot lagen om varningstext och innehållsdeklaration. Del bör sedan ankomma på nämnda myndigheler att träffa överenskommelse om åtgärder skall vidtas enligt marknadsför­ingslagen eller enligl nu ifrågavarande lag. Även KO har förutsatt en nära kontakt med tillsynsmyndigheten i bl. a. sådana ärenden.

Vad angår utredningens förslag att tillsynsmyndigheten skall kunna för­ordna att dess beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd talan uttalar KO alt anledning saknas lill en sådan bestämmelse då de motiv som ligger bakom motsvarande bestämmelser i exempelvis livsmedelslagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor inte kan anses föreligga i fråga om det nu aktuella området. Det är här inle fråga om de akuta risker för liv och hälsa, som kan uppkomma vid hantering och försäljning av livsmedel och kemiska produkter, där hårda och snabba ingripanden ofta är nödvän­diga.

Vad beträffar utredningens förslag om tillsynsmyndighetens befogenheter anför kammarrätten i Stockholm att förslagets bestämmelser i denna del är ytterst knapphändigt motiverade. Kammarrätten anser del särskilt önskvärt att ersättningsreglerna behandlas utförligare i förarbetena lill lagen. Kam­marrätten tar också upp frågan om tillsynsmyndighetens befogenheter att i vissa fall omhänderta varor.

Kammarrätten erinrar om motsvarande stadgande i livsmedelslagen be­träffande bl. a. livsmedel som kan antagas vara otjänligt till människoföda, vilket kompletterats med föreskrift för myndigheten atl i första hand låta varans ägare under myndighetens kontroll få möjlighet atl göra den för-säljningsduglig som livsmedel eller använda den för annat ändamål. Försl om ägaren inte tillvaralar sina intressen härvidlag skall den förstöras genom myndighetens försorg. Kammarrätten ifrågasätter, om inte även beträffande tobaksvaror ägarna efter omhändertagandet borde lå lagsladgad möjlighet att under kontroll försälla varan i godkänt skick. Även hovrätten för Övre

 

Prop. 1975/76:49                                                     18

Norriand anför liknande synpunkter på utredningens förslag om förfarandet med omhändertagen vara.

Den av utredningen föreslagna besvärsordningen bör enligt kammarrättens i Stockholm mening förtydligas då därav inte klart framgår huruvida beslut om ersättning till myndighet skall överklagas till kammarrätt eller regering. I sak anser kammarrätten att - liksom beträffande andra beslut i särskilt fall av tillsynsmyndighet - även detta bör överklagas till kammarrätt.

Några remissinstanser har anfört synpunkter på utredningens förslag till tidpunkt för lagens ikraftträdande m. m. Sålunda anför hovrätten .för Övre Norrland alt den blivande lagstiftningen inte är av sådan karaktär, atl den måste sättas i kraft under löpande kalenderår ulan förordar med hänsyn till reda och rättssäkerhet att tidpunkten för ikraftträdandet bestämmes till den 1 januari 1977. Även Svenska Tobaksbranschföreningen och Svenska To­baks AB förordar nämnda tidpunkt och åberopar bl. a. tobaksindustrins långa leveranstider och omfatlande lagerhållning.

Dessutom pekar Svenska Tobaks AB och AB Svenska Pressbyrån på de stora kvantiteter av omärkta varor som kommer att finnas hos grossister och detaljister på dagen för lagens ikraftträdande, och de föriuster dessa varor kommer atl åstadkomma om de ej får försäljas, eftersom möjligheten till restitution av tobaksskatt numera är borttagen. Man föreslår därför atl de bestämmelser som gäller detaljistledet skall träda i kraft tre månader senare än lagen i övrigt. Om det då fortfarande finns osålda varor kvar bör dispens för skatterestitution medges. Sveriges Köpmannaförbund föredrar för sin del en generell, icke tidsbegränsad dispens för eventuellt inneliggande lager. Om en begränsad övergångstid beslutas bör dock enligt förbundels mening övergångstiden vara minst sex månader.

7    Föredraganden

Frågan om tobakens skadeverkningar har under senare år diskuterats liv­ligt både inom och utom landet. Bl. a. publicerade väridshälsovårdsorga-nisationen (WHO) åren 1970 och 1971 rapporter om de hälsorisker som är för­enade med rökning. Mot denna bakgrund fick socialstyrelsen i mars 1971 regeringens uppdrag att redovisa en allsidig medicinsk undersökning rörande tobakskonsumiionen och med anledning härav vidtagna åtgärder. I upp­draget ingick också att lägga fram förslag till de ytteriigare åtgärder inom socialstyrelsens verksamhetsområde som styrelsen fann nödvändiga.

Socialstyrelsen redovisade sitt uppdrag i april 1974, då styrelsen med eget yttrande överiämnade en utredning som hade verkställts av en särskilt tillsatt arbetsgrupp. Förslaget innefattade ett brett upplagt program för att minska tobakskonsumtionen. Bl. a. föreslogs åtgärder mot reklam och annan mark­nadsföring av lobaksvaror samt en omfattande informationsverksamhet om tobakens skadeverkningar.

 

Prop. 1975/76:49                                                    19

Med anledning av motioner i tobaksfrågan vid 1974 års riksdag erinrade socialutskottet (SoU 1974:5) om socialstyrelsens utredning och fann det an­geläget att riksdagen utan dröjsmål gavs tillfälle att ta ställning till åtgärder för atl få till stånd en minskning av tobakskonsumiionen.

1 årets budgetproposition (bil. 7 sid. 92) har särskilt framhållits angelä­genheten av all få till stånd ökade informationsinsatser om lobaksbrukets skadeverkningar. Medel beräknades för att ge socialstyrelsen möjlighet alt förbereda en informationskampanj. Med utgångspunkt i socialstyrelsens ut­redning anmäldes vidare alt frågan om förbud mot tobaksreklam och frågan om skyldighet för tillverkare och importörer att förse tobaksvaror med var­ningstext skulle las upp till skyndsam behandling. Förslag om de närmare formerna för dessa åtgärder skulle utredas av en särskild sakkunnig som jämte experter tillsattes av handelsministern med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande den 20 december 1974 (tobaksreklamutredningen). Denna utredning har nu lagt fram ett delbetänkande med förslag om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror (Ds H 1975:2). Utredningens arbete med atl utreda frågan om lämpliga former för införande av förbud mot tobaksreklam fortsätter.

Efter samråd med handelsministern tar jag i det följande upp frågan om ett genomförande av utredningens förslag beträffande varningstext och in­nehållsdeklaration på tobaksvaror. Jag kommer vidare att ta upp frågan om en upplysningskampanj om tobaksbrukets skadeverkningar i samband härmed.

Utredningen föreslår en särskild lag om varningstext och innehållsdek­laration på tobaksvaror. Enligt utredningens förslag bemyndigas regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva att förpackning till tobaksvara skall vara märkt med upplysning om hälsorisker förbundna med bruk av tobak och uppgift om vissa skadliga ämnen som varan in­nehåller eller ger upphov till. Tobaksvara som saknar föreskriven märkning eller som är uppenbart oriktigt märkt skall inte få saluhällas till konsumenter inom landet.

Remissinstanserna har i allt väsentligt ställt sig positiva lill utredningens förslag. Det anses angeläget att allmänheten på ett effektivt sätt informeras om risker med tobaksrökning, bl. a. genom varningstext på tobaksförpack­ningar. Flertalet remissinstanser understryker också att en särskild lagstift­ning på detla område är motiverad.

Mot bakgrund av de forskningsresultat som har framkommit under senare år är det enligt min mening angeläget att få till stånd en minskning av tobakskonsumtionen. Detta kräver betydande informationsinsatser. Tobaks­reklamutredningens förslag är en viktig del i detta arbete. Dess nu framlagda förslag om varningstext och innehållsdeklaralion bör därför genomföras. Jag vill i detta sammanhang erinra om att en expertkommitté inom WHO i en rapport år 1975 om rökningen och dess hälsoeffekter har rekommenderat

 

Prop. 1975/76:49                                                     20

bl. a. alt cigarreltpaket förses med varningstext och uppgifter om vissa skad­liga ämnen samt att information även i övrigt lämnas om tobakens ska­deverkningar och fördelarna med alt inle röka. Liknande rekommendationer har avgetls av Europarådet och Nordiska rådet.

För att hos allmänheten inskärpa vikten av de hälsoproblem som to­baksbruk kan ge upphov till är del viktigt att utöver en allmän varningstext lämna uppgifterom produktens innehåll av tjära, nikotin och andra farliga ämnen. Jag vill därför särskilt understryka betydelsen av utredningens för­slag om innehållsdeklaralion på lobaksvaror, som skall ange tobaksrökens innehåll av tjära och nikotin samt förekomsten av kolmonoxid i röken. Etl märkningslvång med uppgifter om olika produkters hall av fariiga ämnen kan också medföra en utveckling av mindre fariiga tobaksvaror.

I likhet med uiredningen anser jag att frågan om varningstext och in­nehållsdeklaration på tobaksvaror bör regleras i en särskild lag. Lagen bör innehålla en grundläggande bestämmelse om att förpackning till lobaksvara som säljs till konsumenter inom landet i den utsträckning som särskilt föreskrivs skall vara märkt med varningstext som lämnar upplysning om hälsorisker vid bruk av tobak och innehållsdeklaration som lämnar uppgift om skadliga ämnen som varan innehåller eller ger upphov till. Ansvaret för atl förpackning till tobaksvara märks på föreskrivet sätt bör åvila till­verkaren när det gäller vara som tillverkas inom landet och den som först saluhåller varan inom landet i fråga om importerad vara.

Det bör ankomma på regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten alt meddela de föreskrifter om märkning av förpackning till tobaksvaror som föreslagits. I samma ordning bör även bestämmas var­ningstextens avfatlning och de uppgifter som skall lämnas i innehållsdek­larationen. Del är därvid angeläget atl tillsynsmyndigheten smidigt an­passar denna information lill nya vetenskapliga rön, ändrade konsumtions­vanor m. m. När del gäller varningstexten kan det också vara befogat atl variera den för att fånga allmänhetens uppmärksamhet. För alt tillsyns­myndigheten skall kunna fullgöra sin tillsyn bör tillverkare, importör eller den som säljer tobaksvara vara skyldig att efter anfordran lämna de upp­lysningar och handlingar som behövs. Den närmare innebörden av den föreslagna lagstiftningen återkommer jag till i specialmotiveringen till lag­förslaget.

Den myndighet som har den största samlade erfarenheten av de häl­soproblem som tobaksbrukel medför är socialstyrelsen. Enligt min mening är del därför lämpligt atl socialstyrelsen blir tillsynsmyndighet i fråga om efterievnaden av den föreslagna lagstiftningen och jag vill upplysa om att jag avser atl senare förslå regeringen alt utse socialstyrelsen till tillsyns­myndighet.

Med hänsyn till den lid som behövs lor att utarbeta tillämpningsbestäm­melser till lagstiftningen och för att bereda tillverkare, grossister och de­taljister möjligheter att anpassa varorna till märkningsskyldigheten bör den

 

Prop. 1975/76:49                                                     21

nya lagstiftningen träda i kraft den 1 januari  1977.

Den föreslagna lagstiftningen om skyldighet atl förse lobaksvaror med varningstext och innehållsdeklaration bör som jag förut har nämnt kom­bineras med en upplysningskampanj om tobaksbrukets skadeverkningar. Föratt få lill stånd en minskning av tobaksbruket är det viktigt att ungdomar och andra personer som ännu inte röker också nås av en objektiv och slag­kraftig information om risker med tobaksrökning.

Jag vill i detta sammanhang nämna att ett samarbete har inletts mellan socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning och skolöverstyrelsen om en intensifierad hälsoundervisning beträffande tobaksfrågan i grundskolan och gymnasieskolan. Förberedelser fören upplysningskampanj om lobaksfrågan i anslutning lill den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande pågår f n. i socialstyrelsen. Förslag om medelsanvisning för denna upplysningskampanj kommer att läggas fram i särskild ordning samtidigt med att frågan om en motsvarande upplysningskampanj på alkoholområdel inom kort tas upp till behandling. Möjligheterna alt även engagera folkrörelserna i båda dessa upplysningsfrågor kommer därvid att ägnas särskild uppmärksamhet.

8    Upprättat lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag till lag om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror. Förslaget har upprättats i samråd med chefen för handelsdepartementet.

9   Specialmotivering till lagförslaget

I denna paragraf ges en grundläggande regel om att tobaksvara skall märkas med varningstext och innehållsdeklaration. Paragrafen innehåller bemyn­digande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att med­dela närmare bestämmelserom märkningsskyldighelens omfattning och in­nehåll. Någon definition av begreppet lobaksvara har inle ansetts behövlig. I regel får därmed förstås en vara som till någon del innehåller tobak och som är avsedd att brukas som njutningsmedel. Rökpipa eller andra tillbehör är således inle lobaksvara och faller därför utanför lagens tillämpningsom­råde. Inte heller cigarrettpapper omfattas av lagen. Däremot faller tuggtobak och snus in under lagen. Utredningen har ansett att märkningsskyldighel f n. inte bör föreskrivas för dessa varugrupper. Jag delar denna uppfattning men vill framhålla alt märkningsskyldighet vid lämplig tidpunkt bör genom­föras även för tuggtobak och snus.

 

Prop. 1975/76:49                                                     22

Märkning skall enligt paragrafen ske på förpackning till lobaksvara. Märk­ning bör givelvis som regel ske på den förpackning vari varan normall saluhålls till konsument. Specialfall är t. ex. atl en förpackning innehåller ett fiertal paket cigarretter. Likaledes förekommer det styckförpackade ci­garrer i större förpackning. Tillsynsmyndigheten lår i sådana fall avgöra vilken eller vilka av förpackningarna som skall märkas.

Märkningen skall ha skett senast när lobaksvaran saluhålls till konsu­menter. Anknytningen till att varan saluhålls innebär en begränsning av märkningsskyldigheten. Tobaksvaror som importeras direkt av konsumen­ten eller som tillhandahålls konsument på annat sätt än genom försäljning, t. ex. gratisutdelning, omfattas således inte av lagen. Tillhandahållande på annal sätt än genom försäljning kan emellertid i vissa fall förbjudas med stöd av bestämmelser i lagen om olillböriig marknadsföring. Endast to­baksvaror som saluhålls till konsumenter inom landet omfattas av märk-ningsskyldighelen.

Av paragrafens första stycke framgår atl förpackning kan förses med dels en allmän varningstext med upplysning om de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak och dels en deklaration av skadliga ämnen som varan innehåller. Det är inte nödvändigt att lobaksvara förses med båda slagen av märkning. Det får med hänsyn till olika omständigheter - t. ex. varans särskilda beskaffenhet eller förpackningens storiek eller art - avgöras om endast endera eller om båda slagen av märkning skall anbringas.

Av andra stycket framgår alt föreskrifter om varningstextens avfattning och vilka uppgifter som skall lämnas i innehållsdeklarationen utfärdas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Jag har i den all­männa motiveringen uttalat att jag anser att socialstyrelsen bör bli tillsyns­myndighet och ges i uppdrag atl fullgöra bl. a. de nämnda uppgifterna. Innan varningstext fastställs bör i den omfattning som är nödvändig samråd ske med myndigheter och andra som kan bidra med synpunkter. Som exempel kan nämnas KO, konsumentverket, kommerskollegium, skolöverstyrelsen och företrädare för producenter och för detaljister. Texten bör kunna avfattas pä olika sätt beroende på förhållandena, t. ex. vilken vara den är avsedd att anbringas på eller till vilken grupp av konsumenter den riktar sig. Det är viktigt att märkningen anbringas på förpackningen på ett tydligt och iögonfallande sätt. Texten bör vara kort, lättläst och otvetydig. Det bör även kunna föreskrivas atl en symbol skall anbringas i anslutning till texten. Texten skall vara avfattad på svenska språket. Den lår inte utformas som en allmänt hållen uppmaning att avstå från tobaksbruk. Utredningen fram­håller atl en sådan utformning skulle kunna komma i strid med tryck­frihetsförordningens bestämmelser. Jag anser att varningstexten måste ges ett konkret innehåll med upplysningar om vilka risker bruket medför. Det skall således vara fråga om en saklig information som bygger på resultaten av forskningen på området.

Tobaken och tobaksröken innehåller en mängd olika ämnen, varav vissa

 

Prop. 1975/76:49                                                     23

är skadliga i större eller mindre omfattning. Forskning om betydelsen från hälsosynpunkt av de olika ämnena pågår. Det är därför inte lämpligt att i lagen föreskriva vilka ämnen som en innehållsdeklaration skall uppta. Det fär som jag framhållit i den allmänna motiveringen i stället ankomma på tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifier i detta hänseende och alt anpassa dessa efter utvecklingen på området. Vid utarbetande av normer för innehållsdeklarationen bör särskilt uppmärksammas konsumenternas be­hov av jämförande uppgifter, t. ex. upplysning om hur stor halten av visst ämne är för en viss produkt i förhållande till genomsnittet för varugruppen. Föreskrifter om hur märkningen skall utformas får det likaledes ankomma på tillsynsmyndigheten att utfärda. Av föreskrifterna bör bl. a. framgå stor­leken av märkningen samt var och på vilket sätt märkningen skall anbringas på förpackningen.

2 S

1 denna paragraf föreskrivs vem ansvaret skall åvila för att förpackning till tobaksvara förses med föreskriven varningstext och innehållsdeklaration. Detla ansvar åvilar beträffande tobaksvaror som tillverkas i Sverige till­verkaren och beträffande importerade varor den som först saluhåller varan här.

Medan 2 S fastslår vem som är ansvarig för att märkning sker, avser 3 {j att hindra alt återförsäljare saluhåller tobaksvaror som saknar föreskriven text eller deklaration eller har försetts med uppenbart oriktig text eller dek­laration.

Som angetts i den allmänna motiveringen skall regeringen utse den myn­dighet som skall utöva tillsyn över efterievnaden av lagen och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Tillsynsmyndigheten bör vid utövande av tillsynen när det finnes lämpligt samråda med myndigheter, företrädare för producenter och detaljister och med andra intressegrupper som kan bidraga med synpunkter.

5 S

I enlighet med utredningens förslag ges tillsynsmyndigheten rält atl fa tillgång till upplysningar och handlingar som är nödvändiga för tillsynen. Som tidigare har framgått åvilar ansvaret för att varningstext och inne­hållsdeklaralion är korrekta tillverkaren eller - i fråga om importvaror - den

 

Prop. 1975/76:49                                                     24

som först saluhåller varan inom landet. Givelvis måste uppgifterna i in­nehållsdeklarationen bygga på analyser av varans innehåll. Sådana analys­resultat kan tillsynsmyndigheten begära att få del av. Kan tillförlitligheten av gjorda analyser ifrågasättas, bör tillsynsmyndigheten begära in komplet­terande uppgifter. Tillsynsmyndigheten kan också enligt de föreslagna be­stämmelserna i nästa paragraf meddela föreläggande att låta varan genomgå ny analys. Sådant föreläggande kan förenas med vite. Mot bakgrund av vad jag nu anfört har jag inte ansett det påkallat atl införa_be_stämmelser £jm__inspektion och provtagning från tillsynsmyndighetens sida.

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om föreläggande och förbud, avser att möjliggöra en effektiv kontroll av att tillverkare och andra fullgör sina skyldigheter enligt lagen och med stöd av den meddelade föreskrifter. Enligt andra stycket bör tillsynsmyndigheten äga rätt att utsätta vite. Stor­leken av vitet bör bestämmas efter vad som påkallas av ändamålet med föreläggandet och det bör ankomma på allmän domstol att i förekommande fall döma ut vitet. Jag vill i detta sammanhang framhålla att tillsynsmyn­digheten i första hand bör försöka att nå rättelse på frivillig väg genom atl lämna råd och anvisningar. Som framgår är avsikten att föreläggande och förbud skall användas med försiktighet.

För att hindra att lagens bestämmelser eller de föreskrifter som meddelas med stöd därav blir verkningslösa krävs rätt för tillsynsmyndigheten att omhänderta tobaksvara som saluhålls eller uppenbart är avsedd att saluhållas i strid med 3 S. Avsikten är således att förhindra att varor som saknar fö­reskriven text eller deklaration eller åtföljs av felaktiga uppgifter om in­nehållet kommer ut på marknaden. Med hänsyn till att omhändertagande kan komma att avse egendom till betydande värde bör andra åtgärder som står till buds för att söka nå rättelse i första hand prövas. Har emellertid dessa möjligheter prövats utan framgång eller talar särskilda skäl för ett omedelbart ingripande bör varan omhändertas. Det kan därvid bli nöd­vändigt för tillsynsmyndigheten all begära handräckning av polismyndighet. En bestämmelse härom finns i andra stycket.

Den omhändertagna varan bör under tillsynsmyndighetens kontroll om möjligt förses med föreskriven text och deklaration. Även utan att så skett bör varan återiämnas om den mol vilken åtgärden riktar sig - i regel ägaren till varan - visar att varan försålts till köpare i utlandet eller på annal sätt gör sannolikt att varan inle kommer att föras ut på marknaden i strid mol gällande bestämmelser. Som en sista utväg bör tillsynsmyndigheten ha rätt

 

Prop. 1975/76:49                                                     25

att förstöra varan. Denna möjlighet bör utnyttjas endast om rättelse ej vid­tagits trots att skäligt rådrum lämnats. Har tobaksvara som omhändertages varit föremål för brott kan den för-

I denna paragraf föreskrivs tystnadsplikt i fråga om yrkeshemlighet eller affärsförhållande som någon får kännedom om i samband med handläggning av ärende enligt denna lag. Om straff för brott mot tystnadsplikt finns be­stämmelser i brottsbalken 20 kap. 3 S.

9-11 sS

Dessa paragrafer tar upp bestämmelser om ansvar m. m. Även om över­trädelse av lagen som utredningen framhåller kan komma atl avse egendom lill betydande värde delar jag den uppfattning som hovrätten för Övre Norr­land har fört fram alt endast böter bör komma i fråga. Tillsynsmyndigheten har en vidsträckt möjlighet att meddela föreläggande och förbud och därvid utsätta vite, vilket som regel torde vara tillräckliga åtgärder för att få lagen att efterievas/Av samma skäl har jag inte ansett det nödvändigt att föreskriva straffpåföljd för underlåtenhet att följa tillsynsmyndighetens anmaning att lämna upplysningar etc. enligl 5 tj. Ansvar kan enligt förslaget inträda endasi om brottet har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

I första hand riktar sig ansvarsbestämmelserna mot den som tillverkar eller importerar tobaksvaror men även detaljister innefattas i den föreslagna lydelsen. Frågan om åtal skall väckas bör prövas först efter anmälan av tillsynsmyndigheten. Denna har en samlad överblick över lagens tillämpning och har även möjlighet att i första hand välja de övriga åtgärder lagen medger för att nå rättelse i stället för att överiämna ärendet till åtal.

I 9!; andra stycket finns en kollisionsregel. Av den framgår bl.a. att ansvar inte kan följa om gärningen omfattas av vitesförbud enligt lagen om otillbörlig marknadsföring. Som nämnts ankommer det på tillsynsmyn­digheten att avgöra om åtal skall väckas eller ej. I likhet med vad utredningen har förutsatt och marknadsdomstolen understryker i sitt yttrande anser jag det lämpligt atl tillsynsmyndigheten i ärenden, där marknadsföring av to­baksvaror kan antagas innefatta brott mol såväl marknadsföringslagen som förevarande lag, samråder med KO och därvid träffar överenskommelse om med stöd av vilken lag åtgärder bör tillgripas.

Såväl böter som vite bör inte kunna utgå för samma gärning. För atl klargöra detta har en bestämmelse härom tagits in i 9 ij tredje stycket.

 

Prop. 1975/76:49                                                     26

1 denna paragraf regleras besvärsförfarandet. Enligt första stycket skall talan föras hos regeringen i fråga om beslut som myndighet efter regeringens bemyndigande meddelar med stöd av 1 Jj i lagen. Här avses sådana allmänna föreskrifter som tillsynsmyndigheten meddelar exempelvis om innehåll och utformning av varningstext och innehållsdeklaration. Mot annat beslut skall enligt andra stycket talan föras hos kammarrätt. Denna besvärsordning an­vänds för beslut som meddelats i särskilda fall rörande t. ex. åläggande eller förbud. Besvären skall inges lill den kammarrätt inom vars domkrets tillsynsmyndigheten ligger.

Någon bestämmelse om rätt för tillsynsmyndigheten att förordna om ome­delbar verkställighet har inte upptagits i det föreliggande lagförslaget annat än i fråga om beslut att omhänderta tobaksvara. De motiv som ligger bakom de längre gående bestämmelserna i exempelvis livsmedelslagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor kan, som KO påpekar, inte anses föreligga här.

Ikraftträdande

Med hänsyn till behovet av förberedelser föreslås den nya lagen, som jag framhållit i den allmänna motiveringen, träda i kraft först den 1 januari 1977. Av samma skäl bör sedan lagen har antagits av riksdagen i god tid utfärdas de föreskrifter som behövs för att precisera åliggandena för till­verkare och andra när märkningsskyldigheten träder i kraft.

Det avses ligga i det bemyndigande som 1 S innehålleratt det i samband med ett förordnande enligt lagen får meddelas sådana generella dispenser, som kan finnas påkallade med hänsyn till mängden varor, färdigtryckt för­packningsmaterial m. m. som finns i lager hos tillverkare, importörer och detaljister då förordnandet träder i kraft. Några särskilda övergångsbestäm­melser till lagen har därför inte ansetts nödvändiga.

10   Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget till lag om varningstext och innehållsdeklaralion på tobaksvaror.

 

Prop. 1975/76:49                                                     27

11    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som före­draganden har lagt fram.

 

Prop. 1975/76:49                                                    28

Innehåll

Förslag till lag om varningstext och innehållsdeklaration på tobaks­
varor...............................................................                 2

1              Inledning................................................... ...... 4

2              Gällande regler om upplysningsplikt genom märkning m. m.   5

 

2.1          Regler som berör tobaksvaror........................        5

2.2          Vissa andra märkningsbestämmelser...............        6

2.3          Marknadsföringslagen.................................. ...... 6

3     Förslag om upplysningsplikt...........................        7

3.1          Varudeklaration..........................................        7

3.2          Information i reklam och annan marknadsföring.        7

3.3          Utvidgad generalklausul i marknadsföringslagen.        7

 

4              Norsk lagstiftning om tobaksreklam................ ....... 8

5              Tobaksreklamutredningens förslag.................. ...... 9

 

5.1         Begreppen varningstext och innehållsdeklaration........         9

5.2         Lagstiftningens uppbyggnad.......................... ...... 9

5.3         Tidpunkt och ansvar för märkning.................. .... 10

5.4         Vissa tillbehör till tobaksvaror........................ .... 11

5.5         Förpackningsreklam..................................... .... 11

5.6         Tekniska frågor.......................................... .... 12

5.7         Sanktioner m. m......................................... .... 12

5.8         Förhållandet till viss annan lagstiftning............ .... 12

5.9         Följder för internationell handel mm................ .... 13

 

6              Remissyttrandena.......................................      14

7              Föredraganden........................................... .... 18

8              Upprättat lagförslag....................................      21

9              Specialmotivering till lagförslaget................... .... 21

10           Hemställan................................................      26

11           Beslut...................................................... .... 27