Regeringens proposition nr 28 år 1975/76 Prop. 1975/76: 28

Nr 28

Regeringens proposition med förslag till lag om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja;

beslutad den 16 oktober 1975.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar

OLOF PALME

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag tiU lag om uppgiftsskyldighet rörande, mottagande av olja. Dessa uppgifter skall tillstäUas den internafionella oljeskadefond som upprättats genom 1971 års konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja.

1 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 28

Prop. 1975/76: 28

Förslag till

Lag om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja;

Härigenom föreskrives följande.

1 § Med olja avses i denna lag råolja och eldningsolja.

Med råolja avses varje flytande kolväteblandning som förekommer i naturligt lillslånd i jorden, oberoende av om den är behandlad'för att bli tjänlig för transport. 1 uttrycket inbegripes också råoljor från vilka vissa destillationsprodukter har avlägsnats (ibland benämnda "topped cm-des") eller till vUka har lUlsatts vissa destUlationsprodukter (ibland benämnda "spiked crudes" eUer "reconstituted cmdes").

Med eldningsolja avses tunga destiUat eller rester av råolja eller blandningar av sådana produkter, som är avsedda för användning som bränsle för framställning av värme eller kraft och som är av en kvalitet som motsvarar den som den 18 december 1971 av American Sociely for Testing and Materials betecknades eldnmgsolja nr 4 (beteckning D 396-69) eUer tjockare.

2 § Den som under visst kalenderår i svensk hamn eller annan i Sve
rige belägen anläggning har mottagit sammanlagt mer än 150 000 ton
olja som har transporterats sjöledes till hamnen eller anläggningen skall
senast den 1 mars påföljande år lämna statens industriverk uppgift om
den oljemängd som han har mottagit.

Med olja som har transporterats sjöledes tiU anläggning jämställes olja som har transporterats till anläggningen från uflandet på annat sätt än sjöledes, om oljan dessförinnan har varit föremål för sjötransport och ej därefter har mottagits i hamn eller anläggning belägen i stat som har tillträtt den i Bryssel den 18 december 1971 avslutade konventionen om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja.

3 § Uppgiftsskyldighel föreligger även för den som på sätt sägs i 2 § under visst kalenderår har mottagit högst 150 000 ton olja, om den oljemängd som han har mottagit tillsammans med den oljemängd som på samma satt under samma år har mottagits av dotterbolag eller annan gemensamt konlroUerad enhet uppgår flll mer än 150 000 ton.

4 § Efter anmaning av statens industriverk är envar som under visst kalenderår har mottagit olja skyldig att lämna uppgift om den oljemängd som han har mottagit under året.

5 § Den som underlåter all fuUgöra sin uppgiftsskyldighet eller uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken. AUmänt åtal får väckas endasi efter anmälan från statens industriverk.

Statens industriverk får förelägga uppgiftsskyldig vid vite att inom viss tid inkomma med uppgiften.

Prop. 1975/76: 28 3

6 § Den som hos statens industriverk eller annan myndighet har tagit befattning med uppgift som avses i denna lag får ej obehörigen yppa dess innehåll.

7 § Talan mol beslut av statens industriverk enligt derma lag föres hos kammarrätten genom besvär.

Deima lag träder i kraft den 1 januari 1976.

It Riksdagen 1975j76. 1 saml. Nr 28

Prop. 1975/76: 28 4

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-10-16

Närvarande statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Fäldf, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén.

Föredragande: statsrådet Lidbom.

Proposition med förslag till lag om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja.

År 1969 avslutades en internationell konvenflon om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (i det följande benämnd ansvarighetskonventionen). Enligt den konventionen är elt fartygs ägare i princip skyldig all ersätta skada som är orsakad genom utsläpp av olja från fartyget, oberoende av om del på fartygets sida har begåtts något fel eller någon försummelse (s k strikt ansvar). Ägarens ansvarighet för en och samma olycka är begränsad fiU etl belopp som motsvarar 2 000 s k Poincaréfrancs (drygt 700 kr) per ton av fartygets dräktighet, dock högst 210 milj francs (drygt 70 milj kr). Ansvarigheten skall vara täckt av försäkring eller annan ekonomisk säkerhet. Sverige bar den 17 mars 1975 ratificerat konventionen, som har trätt i kraft den 19 juni 1975. Konventionen har hittills tillträtts av 18 stater. Kon\entionens bestämmelser har införlivats med svensk rätt genom lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada tiU sjöss och förordningen (1975: 150) med verkställighetsföreskrifter till nämnda lag.

Redan när ansvarighetskonventionen antogs ansågs den inte bereda de skadelidande elt tiUräckligt skydd. Ansvarighetsbeloppet ansågs sålunda vara för lågt. Vidare föreskriver konvenlionen i vissa fall inte någon skadeståndsskyldighel över huvud laget. Fartygets ägare går sålunda fri från ansvarighet exempelvis när skadan har orsakats av krigshandling, sabotage eller naturkatastrof. För att förbättra skyddet för de skadelidande antogs år 1971 en konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (i det följande benämnd fondkonventionen), avsedd att komplettera ansva-righetskonvenflonen. Sverige ratificerade fondkonventionen samtidigt med ansvarighetskonventionen den 17 mars 1975. Fondkonventionen har ännu inte trätt i kraft. Den har hittills tillträtts av Algeriet, Danmark, Liberia, Norge, Sverige och Syrien.

Genom fondkonventionen upprättas en internationell fond för bere-

Prop. 1975/76: 28 5

dande av ersättning för oljeskada till sjöss. Fonden har två huvudändamål, nämligen att bereda ytterligare ersättning för sådana skador, när den ersättning som erhålls enUgt ansvarighetskonventionen är otiUräck-1ig, samt alt befria fartygsägarna från en del av det ökade ekonomiska ansvar för skador av detta slag som har lagts på dem genom ansvarighetskonventionen. Ersättning från fonden till de skadelidande utgår dels när det inle föreligger någon ansvarighet enligt ansvarighetskonvenflo-nen, dels när varken fartygsägaren eUer hans försäkringsgivare kan betala de ersättningar de skall utge enligl nämnda konvention, dels ock när skadorna överstiger det begränsningsbelopp som gäller för fartygsägarens ansvarighet.

Fondens ansvarighet är begränsad. Det totala belopp som utgår i ersättning för en och samma olycka enligt både ansvarighetskonventionen och fondkonventionen får inte översliga 450 mUj francs (ca 150 mUj kr). Genom beslut av fondens högsta organ, dess generalförsamling, kan detta belopp höjas lill högst det dubbla eller 900 milj francs (ca 300 milj kr).

Avgift lill fonden skall betalas av envar vilken i stal som har tillträtt fondkonventionen (fondstat) tar emot mer än 150 000 ton sjötransporterad råolja och tjock eldningsolja per år. Avgifterna utgår i form av grundavgifter och årsavgifter. Grundavgiften är en engångsavgift som skall betalas av varje avgiftsskyldig i samband med alt konvenlionen träder i krafl för vederbörande stat. Den bestäms eiUigl en formel som knyter an till den totala mängd olja som transporteras tUl sjöss i världen. Årsavgifterna beräknas med hänsyn till fondens behov under löpande kalenderår och fastställs på gmndval av etl visst belopp per ton mottagen olja. TUl grund för avgiflsberäkningen skall fondstaterna årligen lämna vissa uppgifter till fonden. En fondstal har inte något ansvar för avgiftsbelalningen, om den inte särskilt pålar sig sådant ansvar. Sverige har inte påtagit sig något sådant ansvar. Envar som tar emot olja i Sverige svarar därför själv för den avgift som påförs honom.

En stat som har tiUträtt fondkonventionen är enligt artikel 15 i konvenlionen skyldig alt årligen tUl fonden meddela vilka i den staten som, med utgångspunkt i de under föregående år mottagna oljemängderna, är avgiftsskyldiga samt att lämna uppgift om den mängd avgiftspliktig olja som envar av dem har mottagit det året. Innan konventionen har frätt i kraft skall dessa uppgifter lämnas till Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationens (IMCO:s) generalsekreterare.

Fondkonvenflonen träder i kraft tre månader efter det att den har till-trälts av minst åtta stater under förutsättning att de stater som har tillträtt konventionen under närmast föregående år tiUsammans har tagit emot minsl 750 milj ton sjötransporlerad råolja och flock eldningsolja. Det föreligger vissa utsikter att konventionen kommer att träda i kraft under senare delen av år 1976 eller under år 1977.

Prop. 1975/76: 28 6

1 fråga om fondkonventionens innehåll hänvisas i övrigt tUl prop 1973: 140 (s 82 ff, 96 ff).

De malerieUa bestämmelserna i fondkonventionen har införlivats med svensk rält genom lagen (1973: 1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden. 1 1 § nämnda lag föreskrivs sålunda aft bestämmelserna i artiklarna 1—13 i fondkonvenflonen skall gälla som svensk lag, tiU den del de inte uteslutande reglerar de fördragsslutande staternas inbördes förpliktelser. I lagen ges vidare vissa kompletterande bestämmelser. Regeringen har bemyndigats att förordna om dag för lagens ikraftträdande. Eftersom konvenlionen inte har trätt i kraft har något sådant förordnande ännu inle givits.

Vid utarbetandet av den lagstiftning som erfordrades för aft Sverige skulle kunna tillträda ansvarighetskonventionen och fondkonventionen var avsikten alt regeringen skulle meddela erforderliga bestämmelser om skyldighet för mottagare av olja alt lämna de uppgifter som behövs för att Sverige skall kunna fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 15 i fondkonventionen. SåvUt avser under år 1974 mottagna oljemängder har bestämmelser i detta avseende meddelats i kungörelsen (1974:804) om viss uppgiftsskyldighel rörande mottagande av olja. Med anledning av den nya regeringsformens reglering av normgivningsmakten bör emellertid uppgiftsskyldigheten i fortsättningen regleras i lag. Inom justitiedepartementet har därför utarbetats förslag lill lag med bestämmelser om skyldighet för den som i Sverige lar emot sjötransporlerad olja atl lämna vissa uppgifier till statens industriverk. Lagförslaget överensstämmer i sak helt med nyssnämnda kungörelse.

I lagförslaget föreskrivs sålunda skyldighet för den som lar emot råolja eUer flock eldningsolja som har transporterats sjöledes lill hamn eller annan anläggning i Sverige att till statens industriverk lämna uppgift om mottagen oljemängd. Senast den 1 mars varje år skall uppgift lämnas om de oljemängder som mottogs föregående år, Uppgiflsskyldighet föreligger för den som under etl kalenderår lar emot mer än 150 000 ton råolja och tjock eldningsolja. När del gäller företag som ingår i koncern föreligger uppgiftsskyldighet om koncernen under ett kalenderår sammanlagt tar emot mer än 150 000 ton sådan olja. Uppgiftsskyldigheten omfattar därigenom alla som enligt lagen om ersättning från den inlernationeUa oljeskadefonden är skyldiga att betala avgifl flll fonden. Statens industriverk föreslås dock få möjlighet atl kräva in uppgift av envar som har mottagit olja av det slag som nu avses.

1 fråga om de särskilda bestämmelserna i lagförslaget får jag anföra följande,

1 §

Internationella oljeskadefondens skyldighet att utge ersättning avser skada som orsakats av beständig mineralolja som innehåller kolväte-

Prop. 1975/76: 28 7

Skyldigheten att betala avgift till fonden åligger emellertid bara den som har tagit emot viss mängd råolja och tjock eldningsolja. Med "råolja" avses enligt fondkonventionen i detta sammanhang varje flytande kolväteblandning som förekommer i naturUgt tillstånd i jorden, oberoende av om den är behandlad för att bli tjänlig för transport. Häri inbegrips råoljor från vUka vissa destillationsprodukter har avlägsnats (ibland benämnda "topped crudes") eUer till vUka vissa destillationsprodukter har liUsatts (ibland benämnda "spiked crudes" eller "reconstituted crudes"). "Eldningsolja" definieras som sådana tunga desflllat eller rester av råolja eller blandningar av sådana produkter, som är avsedda all användas som bränsle för framställning av värme eUer kraft och som är av en kvalitet som av American Sociely for Testing and Materials betecknas eldningsolja nr 4 (beteckning D 396-69) eUer flockare. Denna definiflon omfattar de produkter som i Sverige brukar betecknas eldningsolja nr 3 eUer tjockare.

I denna paragraf definieras begreppet olja. Därmed avses i lagen råolja och eldningsolja. Råolja och eldningsolja definieras i sin tur på samma sätt som i fondkonventionen. Beträffande eldningsolja görs dock den preciseringen i förhållande flll konventionen att den beteckning som American Sociely for Testing and Materials tillämpade den dag då konventionen öppnades för undertecknande, dvs den 18 december 1971, är avgörande.

2 §

Enligl konvenlionen föreligger som nyss nämnts avgiftsskyldighet för envar som under ett kalenderår i en fondstat har mottagit mer än 150 000 ton sjötransporlerad avgiftspliktig olja. Vid beräkningen av oljemängden skall enbart avgiftspliktig olja som har transporterats till sjöss till hamn eUer terminal i den staten beaktas. Vidare beaktas av-giflspUklig olja som efter sjötransport har lossats i stat som inte är fondstat men därefter vidarebefordrats tUl nämnda fondstat på annat sätt än sjöledes. Sådan olja tas med i beräkningen endast när den första gången tas emot i fondstat efter det att den har lossals i stat som inle är fondstat.

I denna paragraf föreskrivs uppgiflsskyldighet för all olja som enligt vad nu sagts är avgiftspliktig. Enligt första stycket skall sålunda den som under visst kalenderår i svensk hamn eller annan i Sverige belägen anläggning har mottagit mer än 150 000 ton olja, som har transporterats sjöledes till hamnen eUer anläggningen, senast den 1 mars påföljande år lämna statens industriverk uppgift om den oljemängd som han har mottagit. Med olja som har transporterats sjöledes till anläggning jämställs enligt andra stycket olja som har transporterats lill anläggningen från utlandet på annat sätt än sjöledes, om oljan dessförinnan har varit före-

Prop. 1975/76: 28 8

mål för sjötransport och inle därefter har mottagits i hamn eUer anläggning belägen i stat som har lUltrält fondkonventionen. Begreppet olja har givetvis den innebörd som anges i 1 §.

Bestämmelserna innebär, aft endast olja som transporteras till sjöss skaU tas med i beräkningen. Däremot inräknas inle endast olja som har varit föremål för internationell sjötransport. Även olja som transporteras sjöledes mellan svenska hamnar är avgiftspliktig och skall därför las med i de uppgifter som lämnas lUl industriverket. Om olja efter sjötransport lossas i stat som inte har tillträtt fondkonventionen och därefter transporteras liU anläggning i Sverige på annat sätt än sjöledes, t ex med låg, laslbU eller pipeline, skaU enligt andra stycket denna olja medräknas, dock endast om oljan inte efter sjötransporten har mottagits i annan fondstat innan den mottas i Sverige. Som nämnts har Danmark och Norge tillträtt fondkonventionen. Paragrafens andra stycke kan därför f n i praktiken bli tillämpligt endast på olja som transporieras på annat sätt än sjöledes från Finland till Sverige.

Atl märka är alt avgiftspliktig olja skall las med i beräkningen av avgiftsunderlaget varje gång den tas emot efler sjötransport. Om sålunda råolja efter sjötransport lossas i Göteborg och senare transporteras vidare med fartyg till Sundsvall, skall denna olja anses mottagen på båda dessa orter. Detta gäller även om råoljan i Göteborg raffineras fUl tjock eldningsolja innan den transporteras vidare. Anledningen härtill är att den risk för förorening som uppslår vid sjötransport av olja anses vara särskilt stor när etl fariyg går in i eller lämnar en hamn eller eljest befinner sig i tränga farvatten. När fondkonventionen utarbetades ansågs därför, att avgift borde läggas på en oljelast var gång den lossades efter sjötransport.

I fråga om den i konventionen faslstäUda gränsen för avgiftsskyldighet, 150 000 ton mottagen olja, kan nämnas att det när konvenfionen utarbetades ansågs nödvändigt atl från avgiftsskyldigheten undanta den som tar emot små mängder i och för sig avgiftspliktig olja. Anledningen härtill var alt man ville undvika att fonden skulle åsamkas arbete och kostnader för att inkassera små belopp från ett mycket stort antal avgiftsskyldiga. Med hänsyn till den starka koncentration tUl stora enheter som råder inom oljeindustrin bör den fastställda gränsen medföra att antalet avgiftsskyldiga bUr relativt lågt ulan att storleken på den avgift som dessa skall betala i någon nämnvärd mån påverkas av all viss olja undantas från avgiftsplikf. Det kan nämnas alt statens industriverk erhöll uppgifter enligt 1974 års kungörelse från 122 avgifisskyldiga.

3 §

I princip skall aUtså avgift till fonden betalas endast av den som under etl kalenderår i en fondslat tar emot mer än 150 000 ton avgiftspliktig olja. Under förarbetet liU konventionen uttrycktes emellertid farhå-

Prop. 1975/76: 28 9

gor för att avgiftsskyldighelen skulle komma att kringgås genom atl en oljeimportör bildade ett antal formellt frislående enheter som var för sig inte log emot så stor mängd olja all avgiftsskyldighet uppkom. För att förhindra detta föreskrivs i konvenlionen alt i vissa faU av koncernför-håUanden även den som inte har tagit emot nämnda kvantitet är avgiflsskyldig för den mängd han faktiskt har mottagit, nämligen om denna mängd tiUsammans med den oljemängd som under året har mottagits i samma stat av annan "med vilken han är i intressegemenskap" ("any associaled person or persons"; "une ou plusieurs personnes associées") uppgår till mer än 150 000 ton. Det visade sig inte möjligt att utarbeta preciserade regler om när sådan intressegemenskap föreligger, utan i konvenlionen föreskrivs endasi atl med uttrycket skall förstås "dotterbolag eller gemensamt konlroUerad enhet" ("subsidiary or commonly cont-rolled entity"; "filiale ou entité sous contröle commun"). Frågan om sådant fall av intressegemenskap föreligger skall enligt konventionen avgöras enligt vederbörande stats nafionella lag, dvs lagen i den stat i vilken oljan har mottagits.

Skyldigheten atl lämna uppgift lUl statens industriverk måste givetvis ha minst samma omfattning som avgiftsskyldighelen. I förevarande paragraf föreskrivs därför att uppgiftsskyldighet föreligger även för den som på sätt sägs i 2 § under visst kalenderår har mottagit högst 150 000 lon olja, om den oljemängd som han har mottagit tillsammans med den oljemängd som på samma sätt under samma år har mottagits av dotterbolag eller annan gemensamt kontrollerad enhet uppgår tUl mer än 150 000 ton. Frågan om sådant fall av intressegemenskap föreligger får i det enskilda fallet avgöras av statens industriverk. Som utgångspunkt torde därvid böra tas bestämmelserna om koncernbolag i 221 § 1 mom. aktiebolagslagen (1944: 705). 1 det förslag flll ny aktiebolagslag (prop. 1975: 103) som f n är föremål för riksdagens behandling återfinns motsvarande bestämmelser i 1 kap 2 §. Det förtjänar tilläggas att intressegemenskap av åsyftat slag givelvis kan förehgga också i fall då inte bägge företagen är aktiebolag, t ex då något av dem eller båda är handelsbolag eller ekonomisk förening.

4 §

Enligt demia paragraf har statens industriverk rätt alt förelägga envar som under visst kalenderår har mottagit olja att lämna uppgift om den oljemängd som han har mottagit under delta år.

5 §

Paragrafen innehåller vissa påföljdsbestämmelser. Där föreskrivs sålunda atl den som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighel eOer uppsåfligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter dömes till böter, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken. Allmänt åtal

Prop. 1975/76: 28 10

får väckas endast efter anmälan från statens industriverk. Vidare ges statens industriverk rält alt förelägga uppgiftsskyldig vid vite alt inom viss tid inkomma med uppgifter.

6 §

I denna paragraf ges bestämmelser om lystnadsplikt. Där föreskrivs sålunda, att den som hos statens industriverk eller annan myndighet har tagit befattning med uppgifl som avses i denna lag inle obehörigen får yppa dess innehåll. Någon motsvarighet till de i 7 § kungörelsen tidigare intagna straff- och åtalsbestämmelserna finns däremot inle (jfr SFS 1975: 798), Den föreskrivna tystnadsplikten är nämligen straffsanktionerad i 20 kap 3 § brottsbalken i dess från den 1 januari 1976 gällande lydelse!, Där föreskrivs att den som yppar vad han flll följd av lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla eller olovligen utnyttjar sådan hemlighet dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Begås sådan gärning av oaktsamhet kan endast böter ådömas. Enligt 20 kap 5 § tredje stycket brottsbalken i dess lydelse från nämnda dagi får åklagare åtala brott mot sådan tystnadsplikt som här avses, dvs som gäller till förmån för enskild målsägande, endast om denne anger brottet lill åtal eller ålal är påkallat från allmän synpunkt.

1 detta sammanhang bör framhåUas atl de uppgifier som här avses omfattas av handlingssekretessen i 21 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen) och med stöd därav meddelat förordnande i 2 § kungörelsen (1939: 7) med förordnanden på civilförvaltningens område jämligt lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätlen att utbekomma allmänna handlingar (civilförvaltningens sekretesskungörelse). Enligt 2 § 67 nämnda kungörelse gäller nämligen alt handling i ärende enhgt kungörelsen (1974: 804) om viss uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja inte utan samtycke från den som berörs får utlämnas förrän tjugo år har förflutit från handlingens datum, i den mån handlingen innefattar sådana upplysningar om enskilda företags eller sammanslutningars affärs- eller driftsförhållanden vars offentliggörande kan lända vederbörande företag eller sammanslutning lill men. Om det nu framlagda lagförslaget antas bör en motsvarande bestämmelse införas beträffande handlingar i ärende enligl den nu föreslagna lagen.

7 §

I paragrafen föreskrivs, alt talan mot beslut av statens industriverk enligt denna lag skall föras hos kammarrätten genom besvär.

Den föreslagna lagen bör träda i kraft den 1 januari 1976.

1 Lag (1975: 667) om ändring i brottsbalken. Senast omtryckt SFS 1975: 476.