Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1975/76:157 Regeringens proposition

1975/76:157

om berberislag, m. m.;

beslutad den 4 mars 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoU.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

SVANTE LUNDKVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås en ny berberislag som skall ersätta lagen <1933: 231) om utrotande av berberis å viss mark. Lagen syftar tiU att åstadkomma en effektivare bekämpning av berberis och vissa andra växtarter som är mottagliga för svartrost.

I propositionen föreslås också en lag om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift. Lagen är avsedd att ersätta förordningen <1967: 139) om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växt­förädlingsavgift. Lagen föreslås i stor utsträckning innehålla de bemyn­diganden som behövs för att regeringen och underordnade myndigheter skall få samma normgivningskompetens som f. n. beträffande kvaUtets-kontroll av utsäde och ekonomiskt stöd för växtförädlingen. Vidare föreslås att lagen utformas så att någon tvekan inte skall behöva råda om att den kan omfatta även s. k. kontraktsodling.

Propositionen innehåUer vidare ett förslag att regeringen skaU få be­myndigande att meddela föreskrifter om seminverksamhet för avel av hästar. F. n. kan regeringen meddela sådana föreskrifter endast för avel av nötkreatur, får och svin.

Slutiigen föreslås att förordningen (1930: 247) om utrotande av nöt­bromsen upphävs.

1    Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 157

 

Prop. 1975/76:157                                                               2

1    Förslag till Berberislag

Härigenom föreskrives följande.

1 §    Med berberis avses i denna lag

1.    vanlig berberis (Berberis vulgaris) och dess varieteter,

2.    de växtarter och sorter av släktena Berberis, Mahonia och Maho-berberis som är mottagliga för svartrost och som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen särskilt anger.

2 § För område där berberis förekommer i större utsträckning får re­
geringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen fast­
ställa plan för bekämpning av berberis.

Förekommer berberis inom område för vUket plan enUgt första styc­ket ej har fastställts, skall åtgärder vidtagas för att så långt möjligt håUa marken fri från berberis.

3    § Skyldighel att vidtaga åtgärd enligt bekämpningsplan eller åtgärd som avses i 2 § andra stycket åvUar fastighetsägaren. För fastighet eUer del därav som har upplåtits med annan nyttjanderätt än som avses i 7 kap. 3 § jordabalken åvUar skyldigheten i stället nyttjanderättshavaren.

4    § Levande exemplar av berberis får ej saluhållas, överlåtas eUer planteras.

5    § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får före­skriva befrielse från skyldighet enligt 2 § andra stycket och undantag från förbud enligt 4 §.

6    § Fullgör bekämpningsskyldig ej vad som åligger honom, kan lant­bruksnämnden anmana honom att fullgöra sin skyldighet. Underlåter bekämpningsskyldig att följa sådan anmaning, kan lantbruksnämnden låta verkställa åtgärden på hans bekostnad.

7    § För kontroll av lagens efterlevnad skall bekämpningsskyldig lämna lantbruksnämnden tillträde tUl område där nämnden bedömer att berberis kan finnas.

8    § Polismyndighet skall på begäran av lantbraksnämnden lämna handräckning när det behövs för kontroll av lagens efterlevnad eller för verkställighet av beslut enligt 6 §.

9    § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats i bekämpningsplan enligt 2 § första stycket eller mot förbud enligt 4 § dömes tiU böter.

Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet ej fuUgör skyldigheten enligt 2 § andra stycket och därefter ej heller följer anmaning som avses i 6 § dömes till böter.

10 § Berberis som har varit föremål för brott enUgt 4 § eUer värdet
därav och utbyte av sådant brott skaU förklaras förverkat, om det ej är
uppenbart obilligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976, då lagen (1933: 231) om ut­rotande av berberis å viss mark skall upphöra att gälla.

 

Prop. 1975/76:157                                                               3

2    Förslag till

Lag om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift

Härigenom föreskrives följande.

1 §    I denna lag förstås med

1.    utsäde, dels frö som är avsett till utsäde med imdantag av skogsfrö och frö av växter som odlas endast till prydnad, dels utsäde av potatis (utsädespotatis),

2.    statsplombering av utsäde, förvaltningsuppgift som innebär kvali­tetskontroll av utsäde, plombering av förpackning med utsäde och utfär­dande av bevis därom.

 

2    § Regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om att utsäde av visst slag får överlämnas tiU annan el­ler föras ut ur landet endast om statsplombering av utsädet har skett.

3    § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om vUka viUkor som skall gälla för statsplombering.

4    § Skall statsplombering av utsäde ske enUgt 2 §, är den som begär plomberingen skyldig att erlägga avgift (växtförädlingsavgift) med be­lopp som fastställes av regeringen eller myndighet som regeringen be­stämmer.

För utsäde av sort som har registrerats enligt växtförädlarrättslagen (1971:392) uttages växtförädUngsavgift endast om sortinnehavaren tiU beskattningsmyndighet som avses i 6 § avger förklaring på heder och samvete att han ej avser att uppbära ersättning för annans yrkesmässiga utnyttjande av sorten inom landet.

Regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om befrielse från eller återbetalning av växtförädlingsavgift vid utförsel eller om återbetalning av växtförädlingsavgift för utsäde av sort som har marknadsförts innan registrering av sorten har skett enligt växtförädlarrättslagen.

5    § Uppburna växtförädlingsavgifter tillföres en särskild fond (växt­förädlingsfonden). Fonden förvaltas enligt de grunder som regeringen fastställer.

6    § Om växtförädlingsavgift gäller i tUlämpliga delar lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning utom såvitt avser 37 a—37 g §§. Beskattningsmyndighet är statens centrala frökontroUan-stalt. Annan som utför statsplombering av utsäde skall debitera och upp­bära avgiften för centrala frökontrollanstaltens räkning. Vite förelägges och utdömes av lantbruksstyrelsen. TiU allmänt ombud utses tjänsteman hos lantbraksstyrelsen.

Varje plomberingstUlfälle utgör sådan beskattningsperiod som avses i lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Vid tiUämp­ningen av 19 § nämnda lag har verkstäUd debitering samma verkan som där angivet preliminärt beslut. Avgiften skaU i sådant fall erläggas inom den tid som bestämmes av den som utför statsplombering.

7 § Den som tUl centrala frökontroUanstalten eUer annan som utför
statsplombering uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och

 

Prop. 1975/76:157                                                     4

därigenom föranleder fara för att växtförädlingsavgift undandrages dö­mes till böter eller fängelse i högst ett år. Sker sådan gärning av grov oaktsamhet, dömes till böter.

Den som tiU centrala frökontroUanstalten eller annan som utför stats­plombering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om varas slag eller sort dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff enligt första styckei.

1 ringa fall dömes ej till ansvar enUgt första eller andra stycket.

8 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 § dömes tUl böter, om ej gämingen är belagd med straff i lagen (1960: 418) om straff för vamsmuggUng.

Har någon gjort sig skyldig till brott enligt första stycket, skall han förpliktas erlägga växtförädlingsavgift som har undandragits genom brottet.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1976, då förordnmgen (1967: 139) om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växtförädlings­avgift skall upphöra att gälla.

3    Förslag till

Lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om seminverksamhet för avel av vissa husdjur

Härigenom föreskrives följande.

Regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om verksamhet för befruktning på konstgjord väg (semin­verksamhet) för avel av nöticreatur, får, svin och hästar.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1976, då förordnuigen (1967: 397) om seminverksamhet för avel av nötkreatur, får och svin skaU upphöra att gälla.

4    Förslag till

Lag om upphävande av förordningen (1930: 247) om utrotande av nötbromsen

Härigenom föreskrives att förordningen (1930: 247) om utrotande av nötbromsen skall upphöra att gälla vid utgången av jimi 1976.

 

Prop. 1975/76:157

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET             PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-03-04

Närvarande: statsministem Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Norling, Lidbom, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition om berberislag, m. m.

1    Bekämpning av berberis

1.1     Inledning

I november 1973 tUlsattes på lantbruksstyrelsens initiativ en kommitté för att närmare studera frågan om bekämpnmg av berberis. Sedan kom­mittén har slutfört sitt arbete har frågan närmare övervägts inom sty­relsen som därefter i skrivelse till regeringen lagt fram förslag tUl skärp­ning av nuvarande bestämmelser om bekämpning av berberis.

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av statens växt-skyddsanstalt, det gemensamma rektorsämbetet vid jordbmkets högsko­lor och statens veterinärmedicinska anstalt, statens naturvårdsverk, Hus-båUningssällskapens förbund. Lantbrukarnas riksförbund samt Svenska utsädesfirmors förening.

1.2     Gällande bestämmelser

Den första lagen om utrotande av berberis infördes år 1918. Lagen ersattes den 1 juU 1933 av nu gällande lag (1933: 231) om utrotande av berberis å viss mark (omtryckt 1967: 400, ändrad senast 1975: 75). En­ligt lagen kan regeringen på framställning av lantbraksnämnden för­ordna om utrotande inom nämndens område av vanlig berberis (Berbe­ris vulgaris) och dess varieteter samt andra arter av berberis som är mottagliga för svartrost (Puccinia gramuiis). Sådana förordnanden har under åren 1944—1952 meddelats beträffande hela landet utom de fyra nordligaste länen.

 

Prop. 1975/76:157                                                     6

Skyldighet att ombesörja utrotningen åligger markägaren. Om marken innehas med nyttjanderätt, är dock nyttjanderättshavaren i regel utrot­ningsskyldig i markägarens ställe. För innehavare av betesrätt gäller be­gränsad skyldighet att delta i bekämpningsarbetet. Om den utrotnings-skyldige underlåter att fullgöra sina åligganden, kan han dömas till pen­ningböter. Rätten kan också förelägga honom vid vite att utföra vad som åligger honom.

I lagen har vidare regeringen bemyndigats att meddela föreskrifter om förbud mot försäljnmg och plantering av berberis. Sådana föreskrif­ter har meddelats i kungörelsen (1959: 233) om förbud mot försäljning och plantering av berberisbuskar (ändrad senast 1975: 998).

Enligt kungörelsen (1967: 401) med vissa bestämmelser om bekäm­pande av berberis skaU lantbruksnämnden utföra inventering av berbe­risbeståndet samt leda och övervaka arbetet med utrotningen. Vidare får, enligt kungörelsen, lantbraksnämnden bevilja den som är skyldig att utrota berberis bidrag av statsmedel för inköp av kemiska bekämpnings­medel samt för arbetet med utrotningen, om detta är alltför betungande med hänsyn tiU hans ekonomiska förhåUanden och den nytta han har av utrotningen.

1.3 Lantbruksstyrelsens förslag

Lantbmksstyrelsen erinrar tUl en början om berberisbuskens betydelse för svartrost. Svartrosten angriper alla våra sädesslag, främst vete och havre, samt flera andra gräsarter. Svartrosten övervintrar genom vm-tersporer som på eftersommaren och hösten utvecklas på halm och gräs­strån. De sporer som bildas på våren när vintersporerna gror kan infek­tera endast berberis och berberisbusken är därför nödvändig för att be­hålla den inhemska svartrosten från ett år till ett annat.

Lantbruksstyrelsen anför att berberisbekämpningen i början av 1950-talet bedrevs intensivt i hela landet efter starka svartrostangrepp på vete. Under 1960-talet och därefter har emellertid bekämpningen minskat. Den bedrivs huvudsakligen av lantbruksnämnderna i form av invente­rings-, handlednings- och kontrollarbete. Av undersökningar som nyli­gen har gjorts framgår att berberisbusken i dag har ungefär samma geo­grafiska utbredning inom landet som när lagstadgad bekämpningsplikt infördes i början av 1900-talet. Enligt lantbruksstyrelsen visar aUtså er­farenhetema att den nuvarande lagstiftningen inte längre fyller sin upp­gift på ett tillfredsställande sätt. Lagstiftningen bör därför ändras.

Mot bakgmnd av det anförda föreslår lantbraksstyrelsen att för om­råde där berberis av någon betydenhet förekommer skall regeringen el­ler, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen faststäUa plan för bekämpning av berberis. Bekämpningsplan bör i första hand avse zonbekämpning på mark som gränsar intUl åkermark. Även andra slag

 

Prop. 1975/76:157                                                     7

av planer kan emellertid komma i fråga där så anses lämpligt. Bekämp­ningsplan bör omfatta helt län om inte särskilda skäl föranleder annan indelnuig.

Om berberis förekommer inom område för vilket bekämpningsplan inte har faststäUts, skaU enligt förslaget berberis utrotas på all mark med undantag för botanisk trädgård som är förbunden med högre undervis­ningsanstalt samt nationalpark. Inom område som har förklarats som natuneservat skall berberis utrotas, om det inte strider mot gmnder som har angetts i beslutet om reservatets bUdande eUer mot reservatföreskrif­terna. Vad nu har sagts om naturreservat föreslås i tiUämpliga delar gälla även beträffande naturminne.

Liksom hittUls skall enligt styrelsens förslag bekämpningsskyldigheten åvila fastighetsägaren eller, med vissa undantag, nyttjanderättshavaren. Förslaget innehåller ingen motsvarighet tiU nu gällande begränsning av betesrättsinnehavares bekämpningsskyldighet.

Enligt styrelsen bör dess förslag i lagtekniskt hänseende förarUeda att lagen om utrotande av berberis och kungörelsen om förbud mot försälj­ning och plantering av berberisbuskar upphävs och ersätts med en lag som innehåUer både bekämpningsbestämmelser och regler om förbud mot plantering och försäljning.

Förslaget innehåller vidare bestämmelser om straff, handräckning och förverkande m. m.

Lantbmksstyrelsen tar även upp frågan om fortsatt statsbidrag för in­köp av bekämpningsmedel och för arbetet med utrotning av berberis. Under senare år har enligt lantbruksstyrelsen bidrag utgått med 20 000—25 000 kr. om året för inköp av bekämpningsmedel. Något bi­drag för själva utrotningsarbetet har emellertid inte utgått under dessa år. Lantbmksstyrelsen anser att de blygsamma belopp som det här rör sig om inte har någon nämnvärd betydelse från stimulanssynpunkt och föreslår därför att den bekämpningsskyldige i fortsättningen skall svara för alla kostnader i samband med bekämpningen.

Lantbruksstyrelsen anser alt den ekonomiska betydelsen under nuva­rande växtodlingsförutsättningar av den lokala svartrostspridningen be­höver undersökas närmare. Lantbruksstyrelsen har också påbörjat en så­dan undersökning. Utan hinder härav måste emellertid bekämpningsar­betet enligt lantbruksstyrelsen fortsätta med ökad intensitet.

1.4 Remissyttrandena

Lantbrukarnas riksförbund bar inga erinringar mot förslaget såvitt gäller bekämpningsskyldigheten. Det gemensamma rektorsämbetet vid jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt samt Svenska utsädesfirmors förening tUlstyrker förslaget.

Statens växtskyddsanstalt tillstyrker förslaget i och för sig men ifråga-

 

Prop. 1975/76:157                                                     8

sätter om inte lagändring bör anstå till dess resultatet föreligger från den undersöknmg lantbmksstyrelsen har påbörjat rörande den ekonomiska betydelsen av svartrostspridningen.

Hushållningssällskapens förbund motsätter sig att bekämpningsplaner skall kunna faststäUas. Förbundet anser att det bör ankomma på lant­bruksnämnderna att med beaktande av de lokala förhåUandena avgöra hur bekämpningen skall utföras. Att låsa fast utrotningen tiU bekämp­ningsplaner kan, enligt förbundet, befaras inverka menligt på utrotning­ens effektivitet.

Statens naturvårdsverk framhåller med anledning av förslaget om in­skränkning i den generella utrotningsplikten att länsstyrelsen är den myn­dighet som bäst torde kunna avgöra om gmnderna för naturreservat- el­ler naturminnesbeslut motiverar utrotning av berberis. Verket föreslår därför att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer — med vilken myndighet verket avser länsstyrelsen — får rätt att besluta om ut­rotning av berberis inom natuneservat och naturminne.

Hushållningssällskapens förbund och Lantbrukarnas riksförbund mot­sätter sig förslaget att statsbidrag inte längre skall kunna utgå för berbe­risbekämpning.

1.5 Föredraganden

Svartrosten, som är en rostsvamp, angriper alla våra sädesslag, främst havre och vete. Vissa år har svåra svartrostangrepp inträffat. I vårt kli­mat är berberisbusken värdväxt för svartrost. De sporer av svartrost som bildas på våren kan infektera endast vissa slag av berberis. För att svart­rosten skall kunna överleva från ett år till ett annat krävs aUtså att det finns tillgång till sådana berberisbuskar.

För att komma till rätta med det problem som svartrosten utgör finns sedan år 1918 lagstiftning om utrotning av berberis. Den nuvarande lagen på området är från år 1933. EnUgt denna kan regeringen på framställning av lantbruksnämnden förordna om utrotande inom nämndens område av vanlig berberis och dess varieteter samt andra arter av berberis som är mottagliga för svartrost. Sådana förordnanden har under åren 1944 —1952 meddelats beträffande hela landet utom de fyra nordligaste länen.

Enligt lantbruksstyrelsen fyUer den nuvarande lagstiftningen om be­kämpning av berberis inte längre sin uppgift på ett tillfredsställande sätt. Bekämpningsåtgärder vidtas inte i den utsträckning som behövs. Ber­berisbusken har numera ungefär samma geografiska utbredning som den hade när den första lagen om utrotande av berberis infördes för omkring sextio år sedan. De förslag till ändring i lagstiftningen som lantbmksstyrelsen lägger fram går i huvudsak ut på att planer för be­kämpning av berberis skall fastställas för områden där berberis före-

 

Prop. 1975/76:157                                                     9

kommer i slörre utsträckning och där således särskilda åtgärder behövs för bekämpningen.

1 likhet med de flesta remissinstanserna anser jag att det behövs en mera effektiv lagstiftning om bekämpning av berberis än den vi har i dag. Jag delar lantbruksstyrelsens uppfattning att lagstiftningen bör ge­nomföras nu utan hinder av att lantbruksstyrelsen har påbörjat under­sökning rörande den ekonomiska betydelsen av lokala svartrostangrepp.

Jag förordar således att en skärpt lagstiftning om bekämpning av berberis införs. De bestämmelser som nu finns i lagen (1970: 299) om skydd mot flyghavre bör därvid delvis kunna tjäna som förebild.

Lagen bör, i första hand, äga tillämpning på vanlig berberis (Berberis vulgaris) och dess varieteter. Regeringen eller, efter regeringens bestäm­mande, lantbruksstyrelsen bör bemyndigas att besluta om utvidgning av tillämpningsområdet till andra växtarter och sorter av de berberissläkten som är mottagliga för svartrost.

I den nya lagen bör tas in bemyndigande för regeringen eller, efter re­geringens bestämmande, lantbmksstyrelsen att fastställa bekämpnings­plan för område där berberis förekommer i större utsträckning.

HushållnmgssäUskapens förbund har uttryckt vissa farhågor för att systemet med bekämpningsplaner skulle kunna innebära att aUtför litet hänsyn tas till de lokala förhåUandena med påföljd att utrotningen blir mindre effektiv. Jag delar inte förbundets farhågor eftersom jag förut­sätter att bekämpningsplanema anpassas efter föreliggande reglerings­behov och till lokala förhållanden. Av lantbruksstyrelsens förslag fram­går att plan för bekämpning i första hand avses bli utformad som s. k. zonbekämpning på mark som gränsar tUl åkermark men att också andra planer kan komma i fråga då det är lämpligt.

För område som inle omfattas av fastställd bekämpningsplan bör all­mänt gälla att åtgärder skall vidtas för att så långt möjligt hålla mar­ken fri från berberis. Bekämpningsskyldigheten bör Uksom hittiUs åvUa fastighetsägaren eller, med vissa undantag, nyttjanderättshavaren. Skäl saknas att behålla nu gällande särbestämmelser för innehavare av betes­rätt.

Lagen bör vidare innehålla föreskrift om förbud mot saluhållande, överlåtelse och plantering av berberis. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör kunna föreskriva undantag från förbudet t. ex. i fråga om överlåtelse till eller plantering i vissa botaniska trädgår­dar.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör också be­myndigas att föreskriva befrielse från den allmänna skyldigheten att be­kämpa berberis på mark utanför område där bekämpningsplan gäller t. ex. inom vissa naturreservat.

Om bekämpningsskyldig försummar sina åligganden, bör lantbruks­nämnden i första hand anmana honom att fullgöra sin skyldighet. Un-

 

Prop. 1975/76:157

10

derlåtenhet att följa sådan anmaning bör medföra att lantbruksnämn­den får verkställa åtgärden på den försumliges bekostnad. I likhet med vad som f. n. gäller bör den nya lagen innehålla straffbestämmelser. Sålunda bör bötesstraff föreskrivas i fråga om uppsåtiigt eller oakt­samt brott mot bestämmelse i bekämpningsplan och mot förbud att salu-hålla, överlåta och plantera berberis. Fullgörs inte bekämpningsskyldig­het inom område som saknar bekämpningsplan bör uppsåtlig eller oakt-sam försummelse i de avseenden som jag nyss har nämnt medföra an­svar (böter) under fömtsättning att vederbörande inte heUer följer an» maning som lantbruksnämnden har meddelat med anledning av för­summelsen.

Jag delar lantbmksstyrelsens uppfattning att statsbidrag inte längre bör utgå för berberisbekämpning.

De nya bestämmelsema bör träda i kraft den 1 juli 1976.

2    Statsplombering och växtförädlingsavgift

2.1      Inledning

Lantbruksstyrelsen, slatens centrala frökontrollanstalt och statens växt­sortnämnd har i november 1975 i skrivelse tUl regeringen föreslagit så­dana ändringar i nu gällande bestämmelser om obligatorisk statsplombe­ring att även sådant överlämnande av utsäde som inte har samband med köp kommer att omfattas av bestämmelserna.

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av riksrevisionsver­ket, kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen. Aktiebolaget Cardo, Hushållningssällskapens förbund. Lantbrukarnas riksförbund, Nordreco Aktiebolag, Sveriges fröengrossistförening, Sveriges fröodlare-förbund, Sveriges potatisodlares riksförbund och W Weibull Aktiebolag.

2.2      Nuvarande ordning

Växtförädlingsverksamheten stöds på olika sätt av statsmakterna. Vi­dare finns sedan år 1961 ett system med växtförädlingsavgifter som nu­mera avser samtliga jordbruksväxter utom sockerbeta, hampa och lin samt även grönyteväxter. Systemet innebär att växtförädlingsavgifter er­läggs vid s. k. obligatorisk statsplombering av utsädesvara. Avgifterna tUlförs en särskild fond (växtförädlingsfonden). Ur fonden utgår bidrag till svenska växtförädlare och i vissa fall till utiändska växtförädlare. Beslut om bidrag fattas av regeringen efter förslag av lantbruksstyrelsen. Varje förädlares bidrag från fonden skall i princip motsvara summan av de avgifter som har flutit in tiU fonden för de sorter han har framställt. Beträffande sort som saknar känd förädlare tillförs influtna avgifter i stället statens råd för skogs- och jordbmksforskning som skall använda medlen för forskning inom växtförädlingen. De belopp som har tiUförts

 

Prop. 1975/76:157                                                    11

fonden och som har delats ut därifrån under de senaste budgetåren framgår av följande sammanställning (kr.).

Budgetår            1970/71      1971/72      1972/73      1973/74      1974/75

Tillförda belopp    4 040 306   4 229 134   4 126 191    4105 382   5 121470

TUl växtförädlare

utdelade belopp   4 040 535   3 632 300   3 583 000   3 799 400   4 601 900

Vidare har statens råd för skogs- och jordbmksforskning under nyss nämnda period tillförts 2 078 506 kr. ur fonden.

Gällande bestämmelser om obligatorisk statsplombering av utsädes­vara och om växtförädlingsavgift finns i förordningen (1967: 139) om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsav­gift (ändrad senast 1974: 940) samt i kungörelsen (1968: 214) om stats­plombering av utsäde (ändrad senast 1971: 394). Av kungörelsen fram­går vem som får utföra statsplombering av utsäde och vilka viUkor som skall gälla för statsplombering. I förordningen föreskrivs att utsäde av visst slag inte får avlämnas tUl köpare som kan antas använda det till utsäde eller föras ut ur landet annat än i förpackning som är tUlsluten och försedd med plomberingsbevis enligt bestämmelsema om statsplom­bering av utsädesvara. Undantag görs beträffande enstaka försäljning utan offentligt utbud, om säljaren har odlat utsädet och inte yrkesmäs­sigt driver handel med utsädesvaror. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får också medge undantag från statsplombering i fråga om utsäde av visst slag som inte är inneslutet i statsplomberad förpackning men kommer från sådan förpackning. Vidare innehåller förordningen bestämmelser om bl. a. växtförädlingsavgiftemas storlek för olika slag av utsäden, vem som är avgiftsskyldig, förfarandet vid av­gifternas uttagande och bestämmelser om ansvar.

Vid sidan av systemet med växtförädlingsavgifter finns sedan år 1971 en immaterialrättslig lagstiftning som innehåller bestämmelser till skydd för förädlare av växtsorter. Bestämmelserna finns i växtförädlarrättsla­gen (1971; 392, ändrad senast 1971: 628) och växtförädlarrättskungörel-sen (1971; 393, ändrad senast 1974: 550). Enligt växtförädlarrättslagen kan förädlare som har framställt växtsort, tUlhörande växtsläkte eller växtart som regeringen bestämmer, eller dennes rättsinnehavare genom registrering få växtförädlarrätt tUl sorten. Växtförädlarrätten innebär att annan än rättens innehavare (sortinnehavaren) inte utan dennes lov får utnyttja växtsorten yrkesmässigt genom att bl. a. utbjuda tUl försäljning eller eljest tillhandahålla växtmaterial av sorten för förökningsändamål. För att registrering av växtsort skall få ske krävs bl. a. att sorten genom minst ett viktigt kännetecken tydligt skiljer sig från annan sort som har blivit känd före dagen för registreringsansökningen. Ansökan om regi­strering prövas av statens växtsortnämnd.

 

Prop. 1975/76:157                                                    12

För att nu nämnda system, växtförädlingsavgiftssystemet och det pri­vaträttsliga systemet, skall kunna tUlämpas sida vid sida har i förord­ningen om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växtför­ädlingsavgift införts en bestämmelse om växtförädlingsavgift för utsäde av sort som har registrerats enligt växtförädlarrättslagen. Växtföräd­lingsavgift för sådant utsäde skall tas ut endast om sortinnehavaren av­ger förklaring på heder och samvete att han inte avser att uppbära er­sättning för annans yrkesmässiga utnyttjande av sorten inom landet.

FrivUlig statsplombering utan erläggande av växtförädlingsavgift före­kommer beträffande sorter av sockerbeta, lin, hampa och köksväxter.

2.3 Lantbruksstyrelsens m. fl. myndigheters förslag

Lantbruksstyrelsen, statens centrala frökontrollanstalt och statens växtsortnämnd har i skrivelse till regeringen begärt sådan ändring i för­ordningen om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växt­förädlingsavgift att det inte längre blir möjligt att i samband med över­lämnande av utsäde genom olika slags avtal kringgå förordningens be­stämmelser. Myndigheterna har därvid åberopat att högsta domstolen i dom den 23 september 1974, DB 32, har uttalat att kontraktsodling ge­nerellt inte innefattar köp enligt förordningen.

Enligt myndighetema har intresset för fullgott utsäde tUlsammans med den starka rationaliseringen av jordbruksdriften numera medfört att allt fler jordbrukare årligen täcker sitt utsädesbehov genom inköp av statsplomberat utsäde i stäUet för att själva skaffa utsäde av egen skörd med det omfattande arbete det innebär. Utsädesföretagen saknar i regel resurser att på egen eller arrenderad mark uppföröka utsäde av den om­fattning som behövs. Företagen anUtar därför kvalificerade odlare för föröknmg av utsäde. Det hävdvunna begreppet för denna odlingsform är kontraktsodling. Genom sådan odling skapas ömsesidiga fördelar. Bl. a. kan partema planera verksamheten på längre sikt. Ca 2/3 av allt utsäde — utom potatis — som försäljs från utsädesföretagen härrör från kontraktsodlingar som statens centrala frökontrollanstalt (SCF) har god­känt vid fältbesiktningar. Vid normal avkastning beräknas det i kon­traktsodling reproducerade utsädet uppgå tiU minst ca 1,3—1,4 mUj. dt av totalt för statsplombering producerat ca 2,2 milj. dt, exkl. potatis. Värdet av kontraktsodlat utsäde kan i 1975 års prisnivå beräknas upp­gå till lägst 300 milj. kr. SCF har generellt föreskrivit att "vid aU kon­traktsodling skall utsädesföretag till odlare alltid leverera plomberat utsäde". Detta motiveras av att kontraktsodling av utsäde har be­traktats som köp. I fråga om potatis har SCF föreskrivit bl. a. föl­jande: "Frånsett eget utsäde (odlat på samma gård året innan) skall allt utsäde som anmäls till kontroll vara statsplomberat. Kontraktsfirmor får således endast leverera statsplomberad vara. Plomberingsbevis kommer

 

Prop. 1975/76:157                                                    13

att mfordras från odlaren." Kontraktsodling har i praktiken fungerat på det sätt som nu angetts under hela den tid systemet med obligatorisk statsplombering av utsädesvaror och växtförädlingsavgift har gällt. Överlämnande av utsäde från företag tiU kontraktsodlare har sålunda betraktats som köp. Högsta domstolens dom visar på brister i den nuva­rande författningstexten. Företagen kan genom att utforma avtalen så att överlämnandet inte betraktas som köp undandra sig statsplombering och erläggande av växtförädlingsavgift. Om författningsändring inte ge­nomförs, kommer domen att medföra betydande negativa konsekvenser för utsädeskvaliteten i svenskt jordbmk och bortfaU av växtförädlings­avgifter.

2.4      Remissyttrandena

De flesta remissinstanserna tiUstyrker eller lämnar myndigheternas förslag utan erinran, såvitt nu är i fråga. Hushållningssällskapens för­bund ifrågasätter dock, utan att närmare utveckla sm ståndpunkt, "den juridiska hållbarheten" av förslaget. Nordreco Aktiebolag föreslår att överlämnande av utsäde från livsmedelsfabrikant till kontraktsodlare skall undantas från plomberings- och avgiftsskyldighet under förutsätt­ning dels att odlaren enligt avtalet inte äger förfoga över utsädet eller förökningsmaterial därav på annat sätt än genom odling för och leve­rans till fabrikanten, dels att föröknuigsmaterialet är avsett huvudsakli­gen för vidareförädling i fabrikantens verksamhet. Sveriges potatisodla­res riksförbund kritiserar att även kontraktsodling av potatis skall om­fattas av de föreslagna bestämmelsema. Enligt förbundet har de företag inom potatisbranschen som använder sig av kontraktsodlare själva det största intresset av att tillhandahålla odlarna bästa möjUga utsäde.

2.5      Föredraganden

Reglerna om obligatorisk statsplombering av utsäde och om växtför­ädlingsavgift trädde i kraft den 1 juli 1961. Då fick vi ett regelsystem på växtförädlingens område som i allt väsentligt fortfarande består. Reglema som till en början omfattade endast stråsäd och trindsäd har efter hand utvidgats. Bestämmelsema innebär i korthet att utsäde av vissa växtsläkten och växtarter (grönyteväxter samt alla jordbraksväxter med undantag av sockerbeta, lin och hampa) utom för vissa faU mte får avlämnas till köpare som kan antas använda det tUl utsäde eUer fö­ras ut ur landet annat än i förpackning som är tUlsluten och försedd med plomberingsbevis enligt bestämmelserna om statsplombering av ut­sädesvara. Vid sådan plombering skaU den som begär plomberingen er­lägga växtförädlingsavgift med närmare angivna belopp. Uppburna växtförädlingsavgifter tUlförs en särskUd fond (växtförädlmgsfonden), vilken förvaltas enligt grunder som regeringen fastställer. Dessutom an-

 

Prop. 1975/76:157                                                    14

ges vilka myndigheter som får utföra statsplombering och vilka villkor som skall gälla för plomberingen.

Bestämmelsema om obligatorisk statsplombering och växtförädlings-avgift har till ändamål att dels skydda konsumentema mot utsäde av då­lig kvalitet, dels utgöra ett ekonomiskt stöd för växtförädlingen. Båda dessa syften fömtsätter att även annat överlänmande av utsäde än det som förekommer vid köp omfattas av bestämmelsema om statsplombe­ring och växtförädlingsavgift. Lantbruksstyrelsen m. fl. myndigheter har nu föreslagit att i princip allt överlämnande av utsäde skall omfattas av bestämmelsema. I likhet med flertalet remissinstanser ansluter jag mig till förslaget. Jag förordar således att tvånget att ha utsädesförpackning statsplomberad i fortsättningen knyts tiU själva överlämnandet.

Någon remissinstans har ansett att överlämnande av utsäde från livs­medelsfabrikant tUl s. k. kontraktsodlare under vissa förutsättningar bör undantas från den föreslagna utvidgningen av systemet med växtföräd­lingsavgifter. En annan remissinstans har gjort gällande att också kon­traktsodling av potatis bör undantas från den föreslagna utvidgningen. Jag delar inte dessa remissinstansers uppfattning. En sådan ordning skulle öka riskerna för spridning av olika växtskadegörare. Vidare skulle konsumentskyddet försvagas.

Fömtom de ändringar som föranleds av den utvidgning av lagstift­ningens tiUämpningsområde som jag nu har föreslagit förordar jag även vissa ändringar av huvudsakligen formell natur. Sålunda anser jag att en lag i detta ämne huvudsakligen bör innehålla bemyndiganden för regeringen eller myndighet som regeringen förordnar att meddela före­skrifter om dels vUka slag av utsäden som skall omfattas av plombe-ringstvånget, dels vilka villkor som skall gälla för plombering, dels be­stämmelser om växtförädlingsavgiften. Växtförädlingsavgiften får anses ha karaktär av avgift och inte skatt. Regeringen bör därför kunna ges bemyndigande av riksdagen att meddela föreskrifter om denna avgift. Dessa bemyndigandebestämmelser bör lämpligen tas in i en ny lag om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift.

I gällande förordning om statsplombering och växtförädlingsavgift finns en bestämmelse om växtförädlingsavgift för utsäde av sort som har registrerats enligt växtförädlarrättslagen. Växtförädlingsavgift för sådant utsäde skall tas ut endast om sortinnehavaren avger förklaring på heder och samvete att han inte avser att uppbära ersättning för an­nans yrkesmässiga utnyttjande av sorten inom landet. I den föreslagna lagen har tagits upp en motsvarande bestämmelse. En bestämmelse bÖr också införas i den nya lagen av innehåll att regeringen eUer myndig­het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om återbetal­ning av växtförädlingsavgift för utsäde av sort som har marknadsförts innan registrering av sorten har skett.

I lagen bör också tas in, förutom vissa definitioner, grundläggande

 

Prop. 1975/76:157                                                    15

bestämmelser som syftar tUl att säkerställa efterlevnaden av den före­slagna lagen. Dessa senare bestämmelser överensstämmer i allt väsent­ligt med motsvarande bestämmelser i gällande förordning. Den nya lagen bör träda i kraft den 1 juli 1976.

3    Seminverksamhet för avel av vissa husdjur

1 förordningen (1967: 397) om seminverksamhet för avel av nötkrea­tur, får och svin föreskrivs att vid verksamhet för befraktning på konst­gjord väg (seminverksamhet) av nämnda djur får användas sperma en­dast från djur som uppfyller de fordringar som lantbruksstyrelsen fast­ställer. 1 förordningen bemyndigas regeringen eller myndighet som rege­ringen förordnar att meddela närmare bestämmelser om verksamheten.

Lantbruksstyrelsen har i skrivelse tUl regeringen föreslagit att nu nämnda beslämmelser om seminverksamhet utvidgas tUl att avse även hästar. Lantbruksstyrelsen framhåller att det inom landets hästavelsor-ganisationer finns ett stort intresse för att utnyttja seminförfarandet som ett avelsinstrament. Seminverksamhet för avel av hästar skulle bl. a. göra det möjligt att bygga upp ett fungerande avkommeundersöknings-syslem. Inom flera hästraser är hingstamas betäckningsfrekvens hög, vilket medför en ökad risk för överföring av infektioner mellan ston. Genom ett reglerat seminförfarande skulle en sådan överföring praktiskt taget kunna elimineras.

Efter remiss har yttranden över lantbruksstyrelsens förslag avgetts av rektorsämbetet vid lantbrukshögskolan, lärarkollegiet vid veterinärhög­skolan, Avelsföreningen för svenska ardennerhästen, Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen. Föreningen Nordsvenska hästen, Lant­brukarnas riksförbund. Svensk husdjursskötsel, ekonomisk förening och Svenska travsportens centralförbund.

Samtliga remissinstanser tillstyrker lantbruksstyrelsens förslag. Även jag kan ansluta mig tiU förslaget att bestämmelserna om seminverksam­het utvidgas till att avse även avel av hästar. Bestämmelser av detta slag bör även i fortsätlningen kunna beslutas av regeringen. Jag förordar därför att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om semin­verksamhet för avel av nötkreatur, får, svin och hästar. Regeringen bör kunna överlåta åt förvaltningsmyndighet, i första hand lantbruksstyrel­sen, att meddela sådana föreskrifter.

4    Upphävande av förordningen om utrotande av nötbromsen

Förordningen (1930: 247) om utrotande av nötbromsen (ändrad se­nast 1973: 332), som har beslutats med riksdagen, innehåller bestäm­melser om rätt för regeringen att föreskriva att larver av nötbromsen (oxstynget, Hypoderma bovis) på nötkreatur skall utrotas genom djur­ägarens försorg inom visst område.

 

Prop. 1975/76:157                                                    16

Lantbmksstyrelsen har i skrivelse tUl regeringen föreslagit att förord­ningen upphävs. Enligt lantbruksstyrelsen hade nötbromsen mycket stor utbredning i Sverige i början på 1900-talet. Den bekämpades under 1930- och 1940-talen och torde ha utrotats i början av 1950-talet. Utrot­ningskampanjen bedrevs med stöd av förordningen om utrotande av nötbromsen. Förordningen är numera av olika skäl svår att tUlämpa. In­försel av levande djur torde innebära den viktigaste och kanske enda ris­ken för att nötbromsen åter skall uppträda inom landet. För import av nötkreatur fordras alltid tillstånd. Lantbruksstyrelsen har för avsikt att som villkor för tillstånd till sådan import kräva kontroll på importörens bekostnad av förekomsten av nötbroms under viss tid efter införseln. Om risk för spridning av nötbroms eventuellt skulle uppstå på annat sätt, kan lantbruksstyrelsen med stöd av epizootilagstiftningen vidta er­forderliga åtgärder.

Efter remiss har Lantbmkamas riksförbund avgett yttrande över lant­bruksstyrelsens förslag.

I likhet med Lantbmkarnas riksförbund tillstyrker jag förslaget och förordar att förordningen om utrotande av nötbromsen skaU upphöra att gälla vid utgången av juni månad 1976.

5   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege­ringen föreslår riksdagen att

antaga inom jordbruksdepartementet upprättade förslag till

1.   berberislag,

2.   lag om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift,

3.   lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om seminverksam­het för avel av vissa husdjur,

4.   lag om upphävande av förordningen (1930: 247) om utrotande av nötbromsen.

6   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens Överväganden och beslutar att genom proposition föreslå rUcsdagen att antaga de förslag som före­draganden har lagt fram.

NORSTEDTS TRYCKERI   STOCKHOLM 1976 740205