Prop 1975/76:135

Regeringens proposition

1975/76:135

om den statliga kulturpolitiken 3;

beslutad den 26 febmari 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

Pä regeringens vägnar

G.E. STRÄNG

BERTIL ZACHRISSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram en rad förslag om förbättringar av konstnärernas villkor. Nuvarande stipendiesystem föreslås bli ersatt av ett nytt system med direkta bidrag till konstnärer. Syftet med bidragen skall bl. a. vara att ge möjligheter till kontinuitet i den konstnäriiga yrkesutövningen och skapa förutsättningar för experiment och nydanande.

Konstnärerna föresläs själva lä det dominerande inflytandet i det nya organ, konstnärsnämnden, som frän den 1 juli 1976 fär ansvaret för fördelningen av bidrag. Nämnden skall fördela bidrag till bild- och formkonstnärer, tonkonstnärer samt scen- och filmkonstnärer. De nuvarande stipendieorganen Konstakademien, Musikaliska akademien och Konstnärsstipen-dienämnden upphör med sin stipendiegivning vid halvårsskiftet. Styrelsen för Sveriges författarfond föreslås liksom hittills ha hand om uppgiften att fördela olika bidrag till författare, översättare och kulturjournalister.

Konstnärsnämnden föresläs fä stor frihet när det gäller valet av bidragsform. För direkta bidrag till konstnärer föresläs att ca 16 milj. kr. anvisas för nästa budgetär, vilket innebär en ökning med 8 milj. kr. i förhållande tili vad som innevarande budgetär kan disponeras för stipendier.

Utöver direkta bidrag föresläs konstnärsnämnden fä disponera 2,4 milj. kr. för projektbidrag, som skall underiätta för konstnärerna att utveckla nya tekniker och arbetsformer eller att använda de konstnärliga uttrycksmedlen i nya sammanhang.

Nuvarande konstnärsbelöningar behålls men kallas i fortsättningen inkomstgarantier för konstnärer. Garantierna skall ge ekonomisk trygghet åt dem som gör en framstående konstnärtig insats men ändå har försörjnings-

I Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 135

Prop. 1975/76:135 2

svårigheter. Garantiernas storlek är beroende av konstnärernas övriga inkomster. Inkomstgaraniier, som i princip utgår på livstid, skall i första hand tilldelas bild- och formkonstnärer, tonkonstnärer samt film- och scenkonstnärer. För författare och andra upphovsmän till litterära verk kommer den garanterade författarpenningen att fungera som en motsvarighet till inkomstgarantierna. Garanterad författarpenning är en garanterad äriig mi-nimiersättning som beviljas av styrelsen för Sveriges författarfond. Styrelsen förvaltar de medel, f n. ca 20 milj. kr. åriigen, som tillförs fonden genom den s. k. biblioleksersättningen.

Propositionen innehåller ocksä förslag om en kraftig ökning av de statliga insatserna för bildkonsten. Möjligheterna att införiiva konstverk i den offentliga miljön föresläs öka väsentligt. Anslagen för inköp av konst till statliga byggnader fördubblas i det närmaste och utgär enligt förslaget med 8,7 milj. kr. Härav föresläs 1 milj. kr. för folkparkernas och de samlings-lokalägande organisationernas konstinköp. Möjligheterna att med län och bidrag av statsmedel finansiera konstnäriig utsmyckning och gestaltning vid ny- och ombyggnad av allmänna samlingslokaler föreslås öka avsevärt.

En ny organisation för statens konstmuseer föreslås frän den I juli 1976. Nationalmuseet, moderna museet och östasiatiska museet blir självständiga enheter under en gemensam styrelse. Samtidigt med omorganisationen tillförs,museiverksamheten ökade resurser.

Den konstbildande verksamheten inom Konstfrämjandet fär enligt propositionens förslag en kraftig förstärkning. Ocksä Sveriges konstföreningars riksförbund fär ökat stöd.

Riksutställningar, vars verksamhet hittills har bedrivits försöksvis, får fr. o. m. nästa budgetär en permanent organisation.

Statligt stöd föresläs till Litteraturfrämjandet för utgivning av kvalitetslitteratur till låga priser.

Riktlinjer föreslås för kulturminnesvårdens regionala organisation i samband med att länsstyrelsen den 1 juli 1976 blir regional myndighet för den statliga kulturminnesvården.! Formerna för bl. a. samarbete och ansvarsfördelning mellan länsstyrelse och länsmuseum behandlas i propositionen. Beslutanderätten i ärenden om bl. a. fasta fornlämningar, byggnadsminnen och begravningsplatser förs över frän riksantikvarieämbetet och statens historiska museer till länsstyrelsen.

För utbyggnaden av de statliga insatserna pä kulturområdet föreslås för nästa budgetär en sammanlagd ökning av 39,8 milj. kr., varav 15,5 milj, kr, i budgetpropositionen och 24,3 milj. kr. för ändamål som behandlas i denna proposition.

Prop.1975/76:135

Lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1942:350) om fornminnen'

dels alt 21 S skall upphöra att gälla,

dels att i 6 och 7 iji; ordet "riksantikvarien" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsstyrelsen" i motsvarande form,

dets att i 7 >; orden "lagen om expropriation" skall bytas ut mot "expropriationslagen (1972:719)",

dels att i 9 b, 11, 13 och 16 S§ ordet "kronan" i olika böjningsformer skall bytas ut mol "staten" i motsvarande form,

dels att i 11 och 13 5;! ordet "riksantikvarien" skall bytas ut mot "riksantikvarieämbetet och statens historiska museer",

dels att i 13 S ordet "Konungens" skall bytas ut mot "regeringens",

dels att 1,3,5,8,9 a, 10, 12, 14, 15 och 17-20 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ Fasta fornlämningar, bevarande minnet av fäderneslandets tidigare inbyggare, äro ställda under lagens hägn.

Ej må någon utan tillstånd enligt denna lag utgräva, rubba, överhölja eller eljest genom plantering eller bebyggelse eller på annat sätt förändra eller skada eller borttaga fast fornlämning.

Tillsyn över fasta fornlämningar Länsstyrelsen utövar tillsyn över
utövas av riksantikvarien. fasta fornlämningar / länet.

Riksantikvarieämbetei och slatens historiska museer har överinseende över skyddet och vården av de fasta foinlämningarna i riket.

3 S Till fast fornlämning hör så stort        Till fast fornlämning hör sä stort

Senaste lydelse av 65 1971:1163 9b;t 1967:77 II S 1967:77 16 5 1967:77

Prop. 1975/76:135

Föreslagen lydelse

område på marken som tarvas för att bevara fornlämningen och bereda med hänsyn till dess art och betydelse nödigt utrymme däromkring. Har mark för fornlämning undantagils frän delning vid lantmäteriförrättning enligt bestämmelser som gällde före ikraftträdandet av fastighetsbildningslagen (1970:988) eller tagits i anspråk genom expropriation, gälle de gränser som därvid bestämts. Är ej området bestämt genom lantmäteriförrättning som avses i /orsto sOTf'eller expropriation, äger länsstyrelsen fastställa gränserna för området. Upptages ärende härom annorledes än på framställning av markens ägare, skaU denne underrättas om ärendet. Underrättelse skall delgivas ägaren på sätt om stämning / tvistemål är stadgal.

Nuvarande lydelse

område på marken som tarvas för att bevara fornlämningen och bereda med hänsyn till dess art och betydelse nödigt utrymme däromkring. Har mark för fornlämning undantagits från delning vid lantmäteriförrättning eller tagits i anspråk genom expropriation, gälle de gränser som därvid bestämts.

Är ej området bestämt genom lantmäteriförrättning eller expropriation, äger länsstyrelsen aii på framställning av riksantikvarien eller markens ägare fastställa grän.serna för området. Gör riksantikvarien framställning härom, skaU framställningen genom länsstyrelsens försorg delgivas ägaren på sätt om stämning är stadgat. Göres sådan framställning av ägaren, skall länsstyrelsen bereda riksantikvarien tillfälle att yttra sig. Länsstyrelsen skall I övrigt sörja för fullständig utredning i ärendet.

Med avseende ä fideikommiss eller fastighet som innehaves under därmed jämföriiga förhållanden eller med ständig besittningsrätt skall vad i denna lag sägs om markens ägare gälla innehavaren.

Riksantikvarien äger att låta undersöka, iständsätta och inhägna fast fornlämning ävensom ä därtill hörande mark verkställa röjning eller vidtaga annan åtgärd som prövas er-forderiig för fornlämningens skydd och vård. Riksantikvarien må ock medgiva annan att under villkor som riksantikvarien bestämmer företaga undersökning av fast fornlämning.

Om det finnes nödvändigt, må riksantikvarien   låta   omhändertaga

Länsstyrelsen äger att låta undersöka, iständsätta och inhägna fast fornlämning ävensom ä därtill hörande mark verkställa röjning eller vidtaga annan åtgärd som prövas erforderlig för fornlämningens skydd och vård.

Länsstyrelsen mä ock medgiva annan att under villkor som länsstyrelsen bestämmer företaga undersökning av fast fornlämning.

Om det finnes nödvändigt, må länsstyrelsen     låta     omhändertaga

Prop. 1975/76:135

Nuvarande lydelse

fornlämning eller del därav för dess uppställande eller värd på annan plats. Vad nu sagts äger jämväl till-lämpning å fornlämning eller del därav som inmurats eller intimrats i hus, bro eller annan byggnad.

Föreslagen lydelse

fornlämning eller del därav för dess uppställande eller vård på annan plats. Vad nu sagts äger jämväl lill-lämpning ä fornlämning eller del därav som inmurats eller intimrats i hus, bro eller annan byggnad.

Undersökning eller annan  åtgärd som avses i första eller tredje styckena må vidtagas även av riksantikvarieämbetet och Slatens historiska museer. Före vidtagandet av åtgärd som i denna paragraf sägs skall markens eller byggnadens ägare underrättas. Medför åtgärden att kostnad eller skada åsamkas ägaren eller annan, skall skälig ersättning därför givas.

ombud som denne utsett.

Ansökan om tillstånd att rubba, förändra eller borttaga fornlämning som beröres av arbetet skall skyndsamt prövas enligt vad i 6 § stadgas.

Vid planerande av väganläggning eller annat arbetsföretag bör i god tid inhämtas, huruvida fast fornlämning kan beröras av förelaget, samt, där detta finnes vara förhällandet, samråd så snart ske kan äga rum med riksantikvarien eller ombud som denne utsett därtill.

Anträffas under grävning eller annat arbete fast fornlämning som ej förut varit känd, skall arbetet i vad det rör fornlämningen omedelbart avbrytas och den som leder arbetet utan dröjsmål göra anmälan om förhållandet   hos   riksantikvarien   eller

Vid planerande av väganläggning eller annat arbetsföretag bör i god lid inhämtas, huruvida fast fornlämning kan beröras av företaget, samt, där delta finnes vara förhållandet, samråd sä snart ske kan äga rum med länsstyrelsen.

Anträffas under grävning eller annal arbete fast fornlämning som ej förut varit känd, skall arbetet i vad det rör fornlämningen omedelbart avbrytas och den som leder arbetet utan dröjsmål göra anmälan om förhållandet hos länsstyrelsen.

9aS'

Beslämmelserna i 1 och 6-9 §S gälla i tillämpliga delar i fråga om skeppsvrak, om minst etthundra är kan antagas ha förflutit sedan skeppet blev vrak, samt om föremål som påträffas i eller i närheten av sådant

Bestämmelserna i 1  första-tredje styckena och 6-9 SS gälla i tillämpliga delar i fräga om skeppsvrak, om minst etthundra är kan antagas ha förfiutit sedan skeppet blev vrak, samt om föremål som påträffas i eller

'Senaste lydelse 1971:1163.

Prop. 1975/76:135

Nuvarande lydelse

vrak och har samband med detta. Bestämmelsen i 6 § andra stycket gaV-ler härvid även ägare av vattenområde.

Föreslagen lydelse

i närheten av sådant vrak och har samband med detta. Därvid gäller vad som sägs

Riksantikvarien får låta undersöka och bärga skeppsvrak och annat föremål som avses i första stycket samt vidtaga annan åtgärd för föremålels skydd och värd. Riksaniikvaiieri får medgiva annan att under villkor :5om riksantikvarien bestämmer företaga undersökningen och bärgningen.

1. i 1 §, 6 §, 7 § första stycket och 8 § om länsstyrelsen i stället riksantikvarieämbetet och statens historiska museer,

2. i 6 § andra stycket om markens ägare även ägare av vattenområde.

Riksantikvarieämbetet och slatens historiska museer fär låta undersöka och bärga skeppsvrak och annat föremål som avses i första stycket samt vidtaga annan åtgärd för föremålets skydd och vård. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer fär medgiva annan att under villkor som myndigheten   bestämmer   företaga undersökningen och bärgningen. Före vidtagandet av åtgärd som avses i andra styckei skall markens eller vattenområdets ägare underrättas. Medför åtgärden att kostnad eller skada åsamkas ägaren eller annan, skall skälig ersättning därför givas.

Tillstånd till åtgärd som avses i 6 S första stycket fär lämnas vrakets eller annat föremåls ägare även om det icke föreligger sådant skäl för åtgärden som angives där.

10

Föremål, som påträffas i fast fornlämning och har samband med denna, skall tillfalla kronan.

Skedde fyndet vid vetenskaplig undersökning vartill riksantikvarien givit sitt tillsländ, må riksantikvarien tillerkänna den som låtit utföra undersökningen skälig ersättning för nödiga kostnader och med undersökningen förenat arbete. Påträffades föremålet utan samband med sådan undersökning, äge riksantilma-lien förordna att hittelön skall utgå, om det finnes skäligt.

Föremål, som påträffas i fast fornlämning och har samband med denna, skall tillfalla staten.

Skedde fyndet vid vetenskaplig undersökning vartill länsstyrelsen givit sill tillstånd, mä riksantikvarieämbetet och Slatens historiska museer tillerkänna den som låtit utföra undersökningen skälig ersättning för nödiga kostnader och med undersökningen förenat arbete. Påträffades föremålet utan samband med sådan undersökning, äge riksantikvarieämbetet och statens historiska museer förordna att hittelön skall utgå, om det finnes skäligt.

Prop, 1975/76:135

Nuvarande lydelse

Om fynd av föremål som enligt vad ovan sagts skall tillfalla eller hembjudas kronan skall den som hittat föremålet utan dröjsmål göra anmälan hos riksantikvarien eller ombud som denne utsett eller hos polismyndighet. Han vare ock pliktig att på anmaning utlämna föremålet mot bevis samt noggrant uppgiva platsen för fyndet och omständigheterna därvid.

12:

Föreslagen lydelse

Om fynd av föremål som enligl vad ovan sagts skall tillfalla eller hembjudas staten skall den som hittat föremålet ulan dröjsmål göra anmälan hos riksantikvarieämbetet och statens historiska museer eller ombud som denna myndighet utsett eller hos polismyndighet. Han vare ock pliktig att på anmaning utlämna föremålet mot bevis samt noggrant uppgiva platsen för fyndet och omständigheterna därvid.

14 S

Vill den som påträffat föremål, varom i 11 § förmäles, hembjuda del lill kronan, oaktat skyldighet därtill ej föreligger, göre anmälan om fyndel hos riksantikvarien eller dennes ombud eller hos polismyndighet.

Vill den som påträffat föremål, varom i 11 S förmäles, hembjuda det till staten, oaktat skyldighet därtill ej föreligger, göre anmälan om fyndet hos riksantikvarieämbetet och statens historiska museer eller ombud som denna myndighet utsett eller hos polismyndighet.

15 S'

Riksantikvarien äger att låta undersöka eller medgiva annan att under villkor, som riksantikvarien bestämmer, undersöka plats för fornfynd, ändå att den ej är att hänföra till fast fornlämning.

Länsstyrelsen äger att låta undersöka eller medgiva annan att under villkor, som länsstyrelsen bestämmer, undersöka plats för fornfynd, ändå alt den ej är att hänföra till fast fornlämning. Sådan undersökning må vidtagas även av riksantikvarieämbetet och statens historiska muse-

Å sådan undersökning skall vad i 5 S sista stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Länsstyrelsen äger alt vid vite fridlysa platsen intill dess undersökningen utförts, om det kan ske utan att därigenom vällas väsentlig olägenhet. I fräga om kungörande av länsstyrelsens beslut äger 4 5 andra stycket motsvarande tillämpning.

'Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligl prop.  1975/76:112.

Prop.1975/76:135

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 !j'

Fråga om ersättning eller kostnad enligt 5 S tredje stycket, 7 S första stycket, 9 S första stycket eller 9 a ij tredje stycket prövas av den fastighetsdomstol inom vars område fornlämningen är belägen.

Fråga om ersättning eller kostnad enligt 5 § femte stycket, 7 S första stycket, 9 S första styckei eller 9 a S tredje styckei prövas av den fastighetsdomstol inom vars område fornlämningen är belägen.

18S

Riksantikvarien äger i angelägenhet som avses i denna lag påkalla nödig handräckning hos överexekutor.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer samt länsstyrelsen äga i angelägenhet som avses i denna lag påkalla nödig handräckning hos överexekutor. I fräga om handräckning som nu sagts gälle i tillämpliga delar de bestämmelser som äro stadgade för de i 191 § utsökningslagen avsedda fall.

19 5'

1 ärende som enligt denna lag ankommer på länsstyrelsens prövning äge länsstyrelsen, om sä finnes på-kallai, meddela föreskrift all gälla tills vidare i avbidan på ärendets slutliga avgörande.

Talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos kammarrätten genom besvär.

1 ärende enligt 3 if andra stycket, 4 eller 15! tredje stycket äge länsstyrelsen, om så finnes påkallat, meddela föreskrift all gälla tills vidare i avbidan pä ärendets slutliga avgörande.

20;

7"a/a« mol riksantikvariens beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär.

Talan mot länsstyrelsens beslut i ärende enligt 3  andra stycket, 4 s eller 15 > tredje stycket föres hos kammarrätten genom besvär. Mot beslut I övrigt enligl denna lag av länsstyrelsen eller riksantikvarieämbetei och statens historiska museer föres talan hos regeringen genom besvär.

'Senaste lydelse 1971:536, 'Senaste lydelse 1971:589, 'Senaste lydelse 1967:77,

Prop. 1975/76:135

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Riksaniikvarieämbeiet och statens historiska museer äger föra talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.1 fråga om talan mot myndighets beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1960:690) om byggnadsminnen' dels att 21 5 skall upphöra att gälla,

dels att i 1, 3, 7, 9, 13 och 15 SS ordet "riksantikvarien" skall bytas ut mot "länsstyrelsen", dels att i 1, 5 och 9-12 SS ordet "kronan" skall bytas ut mot "staten", dels all i 16 S ordet "Konungen" skall bytas ut mol "regeringen", dels att 4, 8, 14 och 18 SS skall ha nedan angivna lydelse, dels alt i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a S, av nedan angivna lydelse.

laS

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har överinseende över frågor som rör tillämpningen av denna lag.

4S
Försummar ägare av byggnads- Försummar ägare av byggnads
minne den värd, som enligt medde- minne den värd, som enligt medde
lade skyddsföreskrifter åligger ho- lade skyddsföreskrifter åligger ho
nom, äger länsstyrelsen, på fram- nom, äger länsslyrelsen förelägga
ställning av riksantikvarien, förelägga honom att inom viss skälig tid vid-
honom att inom viss skälig tid vid- taga erforderiiga åtgärder. Sädana åt-

' Senaste lydelse av

5S 1972:777 MS 1972:777

7S 1972:777 12 § 1972:777

10 S 1971:540 13 S 1971:540

Prop.1975/76:135

10

Nuvarande lydelse

taga erforderliga åtgärder. Sädana åtgärder som med hänsyn till byggnadens användning och omständigheterna i övrigi äro oskäligt betungande mä dock ej åläggas honom. Fullgöres icke föreläggandet, må länsstyrelsen låta utföra åtgärderna på ägarens bekostnad.

Föreslagen lydelse

gärder som med hänsyn till byggnadens användning och omständighetema i övrigi äro oskäligt betungande må dock ej åläggas honom, Fullgöres icke föreläggandet, mä länsslyrelsen låta utföra åtgärderna på ägarens bekostnad.

Innan riksaniikvarien i ärende angående byggnadsminne fattar beslut av beskaffenhet att kunna medföra rätt till ersättning för ägare eller annan, har han att förvissa sig om att för sådant ändamål avsedda medel finnas tillgängliga.

Innan länsslyrelsen i ärende angående byggnadsminne fattar beslut av beskaffenhet att kunna medföra rätt till ersättning för ägare eller annan, har länsstyrelsen alt förvissa sig om att för sådant ändamål avsedda medel finnas tillgängliga.

14 S

Talan mot riksantikvariens eller länsstyrelses beslut enligl denna lag föres hos kammarrätten genom besvär.

Talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos kammarrätten genom besvär.

Riksantikvarieämbetet och statens

historiska   museer   äger  föra   talan

mot länsstyrelsens beslut enligl denna

lag.

Beslut enligl I eller 7 S skall lända till efterrättelse utan hinder av förd

klagan.

18;

Har byggnadsminne ändrats i strid mot föreskrift, som meddelats med stöd av denna lag,och kan ändringen återställas, äger länsstyrelsen, efier framstäUning av riksantikvarien, vid vite ålägga ägaren all vidtaga åtgärder härför,

Överexekutor äger meddela handräckning för att avbryta pågående förstörelse av byggnadsminne eller

Har byggnadsminne ändrats i strid mol föreskrift, som meddelats med stöd av denna lag, och kan ändringen återställas, äger länsstyrelsen vid vite ålägga ägaren all vidtaga åtgärder härför,

Överexekutor äger meddela handräckning för alt avbryta pågående förstörelse av byggnadsminne eller

'Senaste lydelse 1971:590,

Prop. 1975/76:135

11

Nuvarande lydelse

återställa detta eller om eljest sä erfordras lill efterievnad av denna lag. Ansökan om handräckning mä göras av riksantikvarien eller allmän åklagare. Begär utmätningsman att kostnad för förrättningen skall förskjutas, mä det ske av allmänna medel, I övrigt gälla enahanda bestämmelser, som äro stadgade för det i 191 S utsökningslagen avsedda fallet.

Föreslagen lydelse

återställa detta eller om eljest så erfordras till efterievnad av denna lag. Ansökan om handräckning må göras av länsstyrelsen eller allmän åklagare. Begär utmätningsman att kostnad för förrättningen skall förskjutas, mä del ske av allmänna medel, I övrigt gälla enahanda bestämmelser, som äro stadgade för det i 191 S utsökningslagen avsedda fallet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. 1 fräga om talan mot myndighets beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3 Förslag till

Lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till föreningar, samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Härigenom föreskrives följande.

Enligt de närmare föreskrifter som beslutas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fär föreningar, samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde fullgöra förvaltningsuppgifter enligt följande, nämligen

Förening, samfällighet eller stiftelse

Musikaliska akademien

Uppgift

1. Prövning av frågor om statsbidrag till musikpedagogisk utbildningsverksamhet inom privata musikskolor i Stockholm och om villkor för detta bidrag

2. Prövning av frågor om statsbidrag tili orgelspelarkurs och om villkor för delta bidrag

3. Handhavande av orgelspelarkurs enligt 2

4. Handhavande av kurser för av-

Prop. 1975/76:135

12

Förening, sainfälligliet eller stiftelse

Sveriges författarförbund

Stiftelsen Institutet för rikskonser-

ter

Stiftelsen Sveriges fria konstskolor

Svenska föreningen Norden

Stiftelsen Svensk-norska samarbetsfonden

Sveriges   hantverks-   och   industriorganisation

Handelshögskolan i Stockholm

Riksföreningen mol cancer

Uppgift

läggande av organist- och kantorsexamen, för avläggande av pedagogisk examen för kyrkokantorer samt för utbildande av kyrkomusiker vid Svenska diakonsällskapets diakonskola

Prövning av frågor om fördelning av statliga medel till författare och Översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och i taltidningar

Prövning av frågor om statsbidrag och föriusttäckningsgarantier av statliga medel till regionala och lokala musikaktiviteler samt statsbidrag till svenska musikers utlandsverksamhet

Prövning av frågor om stöd av statliga medel åt verksamheten vid vissa konstskolor i Stockholm, Göteborg och Malmö

1. Prövning av frågor om lärarutbyte mellan de nordiska länderna

2. Prövning av frågor om statsbidrag till resor och statliga stipendier inom föreningens verksamhetsområde

Prövning av frågor om statliga stipendier inom fondens verksamhetsområde

Prövning av frågor om statsbidrag till kostnader för granskning av gesällprov

Prövning av frågor om doktorandstipendier till studerande vid högskolan

Prövning av frågor om anslag av statliga medel för forskning inom föreningens verksamhetsområde

Prop. 1975/76:135 13

Beslut som enligt denna lag ankommer på Musikaliska akademien eller Handelshögskolan i Stockholm skall fallas av akademiens styrelse respektive av högskolans lärarråd.

Denna lag träder i kraft den I juli 1976 då lagen (1975:351) om överlämnande av förvaltningsuppgifter till föreningar, samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde skall upphöra att gälla.

Prop.1975/76:135 14

Utdrag UTBILDNINGSDEPARTEMENTET      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-02-26

Närvarande: statsråden Sträng, ordförande, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Noriing, Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Peterson

Föredragande: statsrådet Zachrisson Proposition om den statliga kulturpolitiken 3

Prop. 1975/76:135

15

Förkortningsförteckning

ABF AMS BONUS

KF

Klys

Konstakademien

KRO

LO

MUS 65

NUNSKU OLAF

Rikskonserter

RRV

RSV

SACO

SACO/SR

STIM

SÖ TBV TCO TCO-S TRU UKÄ

Vitterhetsakademien FotoL URL

Arbetarnas bildningsförbund Arbetsmarknadsstyrelsen

Bild Ord Not - Upphovsrättslig Samorganisation (BONUS)

Kooperativa förbundet

Konstnäriiga och  litterära  yrkesutövares  samarbets-nämnd

Akademien för de fria konsterna Konstnärernas riksorganisation Landsorganisationen i Sverige 1965 ärs musei- och utställningssakkunniga Nämnden för utställningar av svensk konst i utlandet Utredningen (In 1970:29) rörande arbetsförmedlingen inom vissa yrkesområden m. m. Stiftelsen Institutet för rikskonserter Riksrevisionsverket Riksskatteverket

Sveriges akademikers centralorganisation Centralorganisationen SACO/SR Föreningen Svenska tonsättares internationella musikbyrå, STIM, u. p. a. Skolöverstyrelsen

Tjänstemännens bildningsverksamhet Tjänstemännens centralorganisation TCO:s statstjänstemannasektion TRU-kommittén Universitetskanslersämbetet

Vitterhels-, historie- och antikvitetsakademien Lagen (1960:730) om rält till fotografisk bild Lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konstnäriiga verk

Prop. 1975/76:135 16

1 Inledning

År 1974 beslöt statsmakterna om mål för den statliga kulturpolitiken (prop. 1974:28, KrU 1974:15, rskr 1974:248). Riktlinjer drogs upp för de statliga insatserna på kulturområdet ur ett långsiktigt perspektiv. Planeringen av reformverksamheten för i första hand en treårsperiod presenterades. Förslag till nya insatser pä kulturiivets område som inneburit en fortsatt utveckling efter 1974 års riktlinjer har därefter lagts fram och antagits av 1975 års riksdag genom dels budgetpropositionen (prop. 1975:1 bil. 10, KrU 1975:4, rskr 1975:46), dels en särskild proposition (prop. 1975:20, KrU 1975:12, rskr 1975:201). Även årets budgetproposition (1975/76:100 bil. 10) innehäller en rad förslag som har betydelse i det pågående reformarbetet. Enligt vad jag uttalade i tidigare propositioner förväntades under de närmaste åren ytterligare utredningsförslag inom olika delar av kulturområdet. De förslag som jag nu inför del tredje året lägger fram är baserade på det utredningsarbete som har bedrivits av kulturrådet', 1965 års musei- och utställnings-sakkunniga (E 1966:52)', organisationskommittén (U 1974:07) för riksantikvarieämbetet och vissa museer' samt arbetsgruppen (U 1974:11) för vissa kulturminnesvärds- och museifrågor'.

Kulturrådet har i september 1974 avgetl belänkandet (SOU 1975:14) Konstnärerna i samhället.

MUS 65 har i juli 1974 avgett betänkandet (SOU 1974:43) Utställningar och betänkandet (Ds U 1974:5) Offentiig konst: Överväganden och förslag beträffande konst i statliga byggnader och lokaler.

Organisationskommittén för riksantikvarieämbetet och vissa museer har i december 1975 avgett betänkandet (Ds U 1975:16) Statens konstmuseer.

Arbetsgruppen för vissa kulturminnesvårds- och museifrågor har i maj 1975 avgelt betänkandet (Ds U 1975:9) Regional kulturminnesvård och museiverksamhet.

Frän styrelsen för Sveriges författarfond har i juni 1975 kommU in en skrivelse angående införande av garanterad författarpenning.

De betänkanden m. m. som jag tidigare har nämnt har remissbehandlats enligt följande.

' Direktören Paul Lindblom,ordförande,bildningskonsulenten Bengt Andersson,sektionschefen Henry Björinder. redaktören Rune Blomkvist, professorn Hans-Erland Heineman. museidirektören Bengt Häger, kulturchefen Bertil Jansson, fil, lic, Bo Lagercrantz och förbundsdirektören Rolf Rembe,

Generaldirektören Lennart Holm,ordförande, överantikvarien Margareta Biörnstad, museichefen Bengt Hubendick, f d, organisationsdirektören Elof Jerdenius, fil, lic, Bo Lagercrantz, överintendenten Ake Meyerson, landsantikvarien Sven Noreen, konstnären Kurt Ullberger och direktören Gunnar Westin, ' Departementsrådet Gunnar Svensson, ordförande, avdelningschefen Jan Engman och kanslirådet Gunnar Petri,

Depariementssekreieraren Jan-Mals Lindahl.ordförande,överaniikvarien Margareta Biörnsiad, ombudsmannen Stig Gustafsson, landsantikvarien Björn Hallerdi. kanslirådet Curt Tornborg och departementssekreteraren Stig Wandén,

Prop. 1975/76:135 17

Efter remiss har yttranden över kulturrådets betänkande Konstnärerna i samhället avgetts av kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, kammarkollegiet, statskontoret, byggnadsstyrelsen, RRV, RSV, statens kulturråd, konstnärsstipendienämnden, slatens konstråd, styrelsen förSveriges författarfond. Rikskonserter, nationalmuseet. Konstakademien, Musikaliska akademien, SÖ, UKÄ, bibliotekshögskolan, AMS, bostadsstyrdsen, statens planverk, företagsskatteberedningen, mervärdeskatteulredningen, 1972 ärs skatleutredning, folkhögskoleutredningen, K 73, arbetsmiljöulredningen. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Stockholms, Järfälla, Nacka, Malmö, Bengtsfors, Kari-slads och Lycksele kommuner. Landsantikvarieorganisationernas samar-betsråd. Svenska museiföreningen. Konstfrämjandet, Sveriges konstföreningars riksförbund. Konstnärscentrum, Svenska slöjdföreningen. Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund, STIM, Svenska artisters och musikers intresseorganisation, Sveriges orkesterföreningars riksförbund. Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar, Musikcentmm, Sveriges allmänna biblioteks-förening. Författarcentrum, Stiftelsen Skådebanan, Teaterforum, Danscenl-rum gemensamt med Teatercentrum, Fotograficentrum, Stiftelsen Svenska filminstitutet, Sveriges Radio AB, Folkparkernas centralorganisation. Folkets husföreningarnas riksorganisation, Förmedlingsbyrän för kulturprogram, ABF, Studieförbundet Vuxenskolan, TBV, LO, TCO, SACO/SR, Klys, Sveriges författarförbund, Sveriges dramatikerförbund, KRO, Föreningen Svenska tecknare. Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare. Svenska fotografernas förbund. Föreningen Svenska tonsättare. Föreningen Svenska populärauktorer. Svenska musikerförbundet. Föreningen Sveriges jazzmusiker. Svenska tonkonslnärsförbundet. Svenska teaterförbundet. Teatrarnas riksförbund - som bifogat yttrande frän Svenska riksteatern -, Folkpartiets ungdomsförbund. Svenska arkitekters riksförbund samt Sveriges Radios tiänstemannaklubb(SIF-klubben vid Sveriges Radio),

Svenska folkhögskolans lärarförening samt universiteten i Lund, Göteborg och Umeå har genom SÖ resp. UKÄ beretts tillfälle att komma in med synpunkter.

Härutöver har skrivelser kommit in frän Svenska konslkritikersamfundet, Kulturarbelarcentrum i Uppsala län. Grafiska sällskapet samt Textil- och klädformgivargruppen.

Efter remiss har yttranden över MUS 65:s betänkande Utställningar avgetts av styreisen för intemationell utveckling, armémuseet, kammarkollegiet, statskontoret, byggnadsstyrelsen, RRV, nämnden för samhällsinformation, statens kulturråd, statens konstråd, styrelsen för Sveriges författarfond. Rikskonserter, riksantikvarieämbetet och statens historiska museum - som bifogat yttrande frän SACO-föreningen vid riksantikvarieämbetet, historiska museet och medelhavsmuseet -, nationalmuseet, livrust-kammaren, naturhistoriska riksmuseet, etnografiska museet, statens sjöhistoriska museum, styrelsen för Skoklosters slott. Stiftelsen Nordiska mu-

2 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 135

Prop. 1975/76:135 18

seei. Stiftelsen Tekniska museei, NUNSKU, Vitterhetsakademien, Konstakademien, Musikaliska akademien, dramatiska institutet, SÖ - efter hörande av vissa länsskolnämnder, lärarhögskolor och folkhögskolor saml konstfackskolan -, statens naturvärdsverk, konsumentverket, AMS, statens invandrarverk, hemslöjdsnämnden, massmedieutredningen, kommunalekonomiska utredningen, utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet. Svenska kommunförbundet, Stockholms, Eskilstuna, Norrköpings, Gotlands, Kristianstads, Malmö, Lunds, Göteborgs, Uddevalla, Åmåls, Skövde, Arvika, Örebro, Västerås, Bortänge, Sundsvalls, Skellefteå och Luleå kommuner. Landstingsförbundet, LO, TCO, SACO, Klys, Stiftelsen Svenska institutet. Föreningen Varbergs museum. Stiftelsen Musikhistoriska museet. Stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum. Stiftelsen Upplandsmuseet, Södermanlands hembygds- och mu-seiförbund, Östergötlands fornminnes- och museiförening och Linköpings stads museum för skön konst, Jönköpings läns hembygdsförbund, Kalmar läns fornminnesförening, Kalmar konstförening. Föreningen Gotlands forn-vänner, Blekinge musei- och hembygdsförening, Skånes hembygdsförbund, Hallands museiförening, Bohusläns hembygdsförbund. Älvsborgs läns museiförening, Västergötlands fornminnesförening, Värmlands fornminnes-och museiförening, Örebro läns hembygdsförbund, Västmanlands fornminnesförening. Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund - som bifogat skrivelse från kulturnämnden i Falu kommun -, Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund. Stiftelsen Jämtlands läns museum. Stiftelsen Västerbottens museum. Föreningen Norrbottens museum. Konstfrämjandet, Föreningen Konst i skolan. Riksförbundet för bildande konst, Sveriges konstföreningars riksförbund, Sveriges allmänna/ konstförening. Folkbildningsförbundet, Folkparkernas centralorganisation. Folkets husföreningarnas riksorganisation, Landsantikvarieorganisationernas samarbetsråd. Föreningen Sveriges landsantikvarier. Svenska rnuseiföreningen. Föreningen för undervisning och information vidvenska museer. Svenska riksteatern, Sveriges allmänna biblioteksförening. Stiftelsen Svenska filminstitutet. Svenska slöjdföreningen. Föreningen Norden, KF, ABF, Studieförbundet Medborgarskolan, Studieförbundet Vuxenskolan samt KRO - som bifogat yttrande av Konstnärscentrum.

Härutöver har skrivelser kommit in frän Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF, Regionsföreningen Konstfrämjandet i västra Sverige, Dansmuseet, Kulturarbelarcentrum Västerbotten, Stiftelsen Smålands museum, Sveriges museimannaförbund, personalen vid Riksutställningar, Skaraborgs läns landsting. Unga örnars riksförbund. Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare samt Grafiska sällskapet.

Efter remiss har yttranden över MUS 65:s betänkande Offentlig konst avgetts av fortifikationsförvaltningen, armémuseel, nämnden för sjukvärds- och socialvärdsbyggnader, postverket, kammarkollegiet, statskontoret, byggnadsstyrelsen, RRV, statens arbetsmiljönämnd, statens kulturråd, statens konstråd, riksantikvarieämbetet och statens historiska mu-

Prop.1975/76:135 19

seum, nationalmuseet, livrustkammaren, naturhistoriska riksmuseet, etnografiska museet, statens sjöhistoriska museum. Stiftelsen Nordiska museet. Stiftelsen Tekniska museet. Konstakademien, SÖ, UKÄ - som bifogat yttranden frän universiteten och de båda tekniska högskolorna -, utrustningsnämnden för universitet och högskolor, bostadsstyrelsen, länsstyrelsen i Uppsala län - efter hörande av Uppsala kommun -, länsstyrelsen i Östergötlands län - efter hörande av Norrköpings kommun -, länsstyrelsen i Malmöhus län - efter hörande av Helsingborgs, Malmö och Lunds kommuner -, länsstyrelsen i Norrbottens län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, LO, TCO, SACO/SR, Klys, Södermanlands hembygds- och museiförbund, Kalmar konstförening, Örebro läns hembygdsförbund. Stiftelsen Jämtlands läns museum. Konstfrämjandet, Folkparkernas centralorganisation. Folkets husföreningarnas riksorganisation saml Svenska museiföreningen.

Härutöver har skrivelser kommit in från Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare, KRO samt - för "Galleristerna" - frän Ga-lerie Ahlner, Galerie Doktor Glas, Lilla Galleriet och Galleri Prisma gemensamt.

Över betänkandet Statens konstmuseer har efter remiss yttranden avgetts av statskontoret, RRV, statens personalnämnd, statens kulturråd, statens konstråd, nationalmuseet. Konstakademien, LO - efter hörande av Statsanställdas förbund -, TCO-S, SACO/SR samt KRO.

Hämtöver har skrivelser kommit in frän Föreningen Sveriges landsantikvarier, Bo Ahlsén m. fl., Fotograficenlrum och Svenska fotografernas förbund.

Över betänkandet Regional kulturminnesvård och museiverksamhet har efter remiss yttranden avgetls av kammarkollegiet, statskontoret, byggnadsstyrelsen, RRV, statens personalpensionsverk, statens kulturråd, riksarkivet, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, statens naturvärdsverk, AMS, statens planverk, samtliga länsstyrelser, decentraliseringsutredningen. Svenska kommunförbundet, Stockholms, Nyköpings, Jönköpings, Gotlands, Kristianstads, Malmö, Varbergs, Göteborgs, Uddevalla, Karistads, Falu, Gävle, Sundsvalls, Skellefteå och Luleå kommuner. Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings-och pastoratsförbund, LO, TCO, SACO/SR, Föreningen Varbergs museum, Södermanlands hembygds- och museiförbund. Jönköpings läns hembygdsförbund, Skånes hembygdsförbund, Hallands museiförening, Bohusläns hembygdsförbund. Älvsborgs läns museiförening. Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund, Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund. Stiftelsen Västerbottens museum, Landsantikvarieorganisalionernas samarbetsråd. Föreningen Sveriges landsantikvarier. Svenska museiföreningen, Riksförbundet för hembygdsvärd samt Klys.

Landstingsförbundet har avgett yttrande efter hörande av vissa landsting. Flertalet länsstyrelser har i länen inhämtat yttranden frän vissa kommuner, landsting och organisationer.

Prop. 1975/76:135 20

Härutöver har skrivelser kommit in från Stiftelsen Jämtlands läns museum. Svenska arkeologiska samfundet, institutionerna för arkeologi särskilt nordeuropeisk och medeltidsarkeologi vid Lunds universitets historiska museum, institutionerna för arkeologi särskilt nordeuropeisk vid universiteten i Uppsala, Stockholm,Göteborg och Umeå, Stiftelsen Upplandsmuseet, Upplands fornminnesförening, Kalmar läns fornminnesförening, Blekinge musei- och hembygdsförening, Västmanlands fornminnesförening, Viuerheis-akademien. Stiftelsen Nordiska museei, Örebro läns hembygdsförbund. Stiftelsen Smålands museum. Malungs hembygdsförening, statens humanistiska forskningsråd, Östergötlands läns landstings utbildningsnämnd, Kalmar konstförening med Kalmar konstmuseum, socialdemokratiska gmppen i Örebro kommuns kulturnämnd, Stockholms läns landsting och Stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum.

Över skrivelsen från styrelser för Sveriges författarfond angående införande av garanterad författarpenning har efter remiss yttranden avgetts av riksförsäkringsverket, kammarkollegiets fondbyrå, RSV, statens kulturråd, Sveriges författarförbund. Föreningen Svenska tecknare och Svenska fotografernas förbund.

Klys har i en skrivelse i maj 1975 tiil juslitie-, social-, finans-, utbildnings-och arbetsmarknadsdepartemeni;en fört fram vissa synpunkter angående bl. a. kulturart)etarnas skattesituation, pensions- och socialförsäkringsavgifter, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och upphovsrättslagstiftningen. Skrivelsen har behandlats vid överiäggningar mellan företrädare för de olika departementen.

En skrivelse i september 1975 frän Klys angående prioriteringarna av bl. a. insatserna för konstnärerna för budgetåret 1976/77 har behandlats vid överiäggningar mellan representanter för utbildningsdepartementet och Klys.

Jag avser att i detta sammanhang till en samlad bedömning la upp det redovisade utrednings- och remissmaterialet samt vissa förslag som kommit fram vid överiäggningar bi. a. med kulturarbetarnas organisationer och vissa andra organisationer.

För överblickens och sammanhangels skull berörs, i anslutning tili de förslag som tas upp till behandling, även vissa förslag som inte fordrar beslut av riksdagen.

I enlighet med Artikel 14 i del nordiska kulturavtalet har som ett led i beredningen representanter för utbildningsdepartementet haft överiäggningar med representanter för utbildnings- och kulturdepartementen i Danmark, Finland och Norge.

I prop. 1975/76:100 (bil. 10 s. 21) har regeringen föreslagit att, i avvaktan på särskild proposition angående en fortsatt reformering av den statliga kulturpolitiken, för budgetåret 1976/77 preliminärt beräkna till Vissa åtgärder inom kuhurområdet ett förslagsanslag av 121485 000 kr.

Prop. 1975/76:135 21

2 Allmänna utgångspunkter för kulturrådets förslag 2.1 Kulturrådet

Kulturrådet behandlar huvudsakUgen frågor som direkt rör konstnärernas ekonomiska och sociala villkor. Rådet utgår därvid frän de mål för den statliga kulturpolitiken och den avgränsning av del kulturpolitiska området som statsmakterna fastställde våren 1974. Som konstnärer betecknar kulturrådet skapande och utövande konstnärer inom olika områden, t. ex. författare, bildkonstnärer, tonkonstnärer och scenkonstnärer.

Kulturrådet betonar att konstnärernas insatser är oumbäriiga när det gäller att uppnå målen för samhällets kulturpolitik. Åtgärder för att ge konstnärerna goda arbets- och utkomstmöjligheter är därför en självklar del av kulturpolitiken. Samhällets ansvar för konstnärerna skiljer sig härvidlag i princip inte frän dess ansvar för andra yrkesgrupper även om ansvaret i vissa avseenden måste ta sig speciella uttryck.

De åtgärder som kulturrådet föreslår syftar lill att ge konstnärerna ekonomisk trygghet under deras yrkesaktiva lid och pä ålderdomen. Även om älderdomstryggheten främst bör säkerställas inom ramen för samhällets allmänna åtaganden för medborgarna, är konstnärernas speciella förhållanden motiv för kompletterande insatser. En förbättring av konstnärernas ekonomiska villkor under deras aktiva tid bör främst uppnäs genom att konstnärerna tillförsäkras arbetsuppgifter och skälig ersättning för sina prestationer och/eller för utnyttjandet av dessa prestationer.

Kulturrådet konstaterar att åtgärder som ökar aktiviteten inom olika sektorer av kulturiivet ocksä leder till nya arbetstillfällen och därigenom förbättrade försörjningsmöjligheter för konstnärer. Kulturrådet anser att samhället böria ansvar föratt fler arbetstillfällen skapas såväl inom konstnäremas traditionella verksamhetsområden som inom nya arbetsfält. Som exempel pä sädana nya områden nämner kulturrådet miljöutformning, skola, folkbildning, kulturförmedling och värdsektorn.

Vid sidan av åtgärder som syftar till att skapa fler arbetstillfällen och förbättrad ersättning för konstnärer finns ett behov av speciellt utformade insatser.

För vissa konstnärsgrupper, t. ex. författare, tonsättare och musiker, baseras den viktigaste möjligheten till ekonomisk ersättning på överiåtdse av upphovsrätt eller upphovsrätten närstående rättigheter. Däremot har upphovsrätten enligt kulturrådet i allmänhet ringa ekonomisk betydelse för bildkonstnärer och konsthantverkare. Kulturrådet refererar den diskussion om s. k. kulturell allemansrätt som pågår i Sverige. Kulturrådet anser det önskvärt att sådana överenskommelser uppnäs mellan samhället och upphovsmännens organisationer att samhället ersätter upphovmännen och därigenom befriar de enskilda medborgarna frän att eriägga avgifter för nyttjandet av upphovsrätts!igt skyddade verk. Överenskommelserna och arrangemangen bör vara sädana att allmänheten på ett smidigt och lättad-

Prop.1975/76:135 22

ministrerat sätt fär tillgäng till konstnärernas verk och tjänster. Detta torde bl. a. förutsätta en ökad samordning av förhandlingar om förvärv eller utnyttjande av upphovsrätt mellan samhällets organ ä ena sidan och konstnärernas organisationer ä den andra. Kulturrådet understryker ocksä vikten av att villkor förbi. a. anställningar av konstnärer i samhäUets tjänst utarbetas genom överläggningar med de berörda konstnärsorganisationerna. Därvid fär bl. a. prövas om och i vilken utsträckning upphovsrätten skall övergå till arbetsgivaren.

Kulturrådet betonar att det konstnäriiga skapandet har en särställning och stryker under betydelsen av all med kulturpolitiska åtgärder ge den konstnärliga yttrandefriheten reellt innehåll. Variationer i fråga om uttrycksformer, möjligheter alt framföra olika åsikter och möjligheter att erbjuda ett rikt varierat innehåll måste vara ett grundläggande värde. Samhället har ett ansvar för alt främja mångsidighet i och spridning av kulturutbudet och för att begränsa eller upphäva de negativa konsekvenser som marknadsekonomin kan ha. Kulturrådet finner det angeläget att samhället ulformar sina insatser sä att de främjar konstnärlig utveckling också inom sädana genrer som hittills inte alls eller bara i ringa omfattning har fått stöd. Det är enligt kulturrådet viktigt att de organ som fördelar bidrag inte har möjlighet att direkt påverka utformningen av enskilda konstnäriiga yttringar utan att ansvaret bör ligga hos den eller dem som har del konstnäriiga ansvaret för verksamheten i fråga.

Kulturrådet konstaterar i frägai om kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet att förståelsen för konstnäriiga värden ofta är ringa i. det kommersiella systemet. Detta gäller särskilt i fråga om nydanande och kontroversiella insatser. Genom all samhällets insatser i stor utsträckning har inriktats på de områden där verksamheten inte längre är ekonomiskt lönande och på att stimulera intresset för konstnäriiga manifestationer hårde minskat kommersialismens skadeverkningar.

Kulturrådets förslag om att ge konstnärerna ökade arbetsuppgifter inom bl. a. miljöutformningen och skolväsendet bör enligt rådet kunna fylla ytterligare sädana luckor. De föreslagna åtgärderna är emellertid enligt kulturrådets mening inte tillräckliga föratt ge förutsättningar för konstnärligt nydanande och experimenterande av önskvärd omfattning.

De institutioner som samhället stöder har enligt kulturrådet i stort sett lyckats tillgodose anspråken pä förnyelse och frihet när det gäller konstnäriig verksamhet i kollektiva former. Fritt verksamma konstnärer, säsom författare, tonsättare och bildkonstnärer, som söker sig fram längs nya konstnäriiga vägar har ofta enligt kulturrådet stora svårigheter att försörja sig genom sin konstnärliga verksamhet. Kulturtädet anser att även konstnärer som genom sin experimentella inriktning inte har ett omedelbart gensvar på marknaden måste ges möjlighet att arbeta under ekonomiskt trygga förhållanden. Del är vidare nödvändigt att konstnärer får möjlighet att genom konstnäriiga experiment utveckla sitt konstnärsskap. Kulturrådet framhåller

Prop. 1975/76:135 23

också att konstnärer som drabbas av blockeringar i sitt arbete bör ges möjligheter all komma igenom perioder av sädana svårigheter.

Kulturrådet anser att älgärder som syftar till alt ge konstnärerna arbete och skälig ersättning för detta arbete bör utgöra huvuddelen av samhällets insatser föratt ge konstnärerna rimliga levnadsvillkor. Dessa insatser måste emellertid kompletteras med andra som inte hänförs till konkreta mål eller klara samhällsbehov pä kort sikt. Det är viktigt att dessa åtgärder utformas sä att de ger konstnärerna möjligheter lill ett obundet sökande och experimenterande.

Kulturrådet framhåller all behovet av kulturpolitiska åtgärder ofta kan sammanfalla med rent socialpolitiska motiv. Åtgärder med social inriktning bör i princip ses som en del av socialpolitiken. Konstnärerna bör genom socialpolitiska insatser ha samma sociala trygghet som övriga medborgare. Under en övergångstid kan det dock enligt kulturrådet vara befogat alt ett visst socialt ansvar för konstnärerna tas inom ramen för kulturpolitiken.

2.2 Remissyttranden

Flertalet remissinstanser ansluter sig till huvuddragen i kulturrådets förslag till åtgärder för att förbättra konstnärernas sociala och ekonomiska situation. Kulturrådets utredning utgör enligt bl. a. statens kulturråd, styrelsen för Sverigesförfattarfond. Malmö kommun. Konstfrämjandet, STIM, LO, Sverigesförfattarförbund, Föreningen Svenska tecknare och Svenska fotografernas förbund en värdefull kartläggning av konstnärernas situation i samhället.

Pä några punkter ställer sig dock en del remissinstanser kritiska lill t)e-tänkandel. Folkets husföreningarnas riksorganisation och ABF efterlyser mer utarbetade förslag till åtgärder för att motverka kommersialismen inom kulturområdet.

Vidare kritiseras kulturrådets bruk av begreppet konstnär. Statens kuhurråd och styrelsen för Sveriges författarfond hävdar att kulturrådets terminologi inte motsvarar svenskt språkbruk. KRO uppfattar kulturrådets konstnärs-begrepp som godtyckligt och hävdar att det inte finns anledning att ändra benämningen författare lill "ordkonstnär", musiker till "tonkonstnär" osv. Sveriges författarförbund förordar de beteckningar som används inom Klys, där "konstnär" står för dem som är medlemmar i KRO, medan "kulturarbetare" täcker alla grupper som är medlemmar i Klys-organisationer. Rikskonserter anser det mindre lämpligt att till gruppen tonkonstnärer hänföra musikpedagoger och populärauktorer.

Statens kuhurråd. Konstnärscentrum och Föreningen Svenska tecknare beklagar att kulturrådet inte närmare kunnat behandla ansvarsfördelningen mellan stal, kommuner och landsting i frägaom de kulturpollliska insatserna och påpekar i likhet med Fotograficentrum all omfattningen av kommunernas och landstingens insatser kan bli avgörande för realiserandet av kulturrådets

Prop. 1975/76:135 24

förslag till förbättring av konstnärernas ekonomiska förhållanden. Konsl-närscentrum framhåller att det inte är möjligt att bedöma huruvida de föreslagna statliga insatserna är tillräckliga eller ej innan det kommunala området inbegripits i beräkningarna av kostnaderna för kulturrådets förslag.

Behovet av en genomtänkt och fungerande arbetsmarknadspolitik inom kulturområdet (ramhäWs av statens kulturråd. Musikcentrum, Studieförbundet Vuxenskolan, TCO, Svenska miisikerlörbundet och Svenska tonkonstnärsför-biindet. Frågan om arbetsförmedling är därvid av särskild betydelse. Statens kulturråd. Musikcenirum och Svenska lonkonstnärslörbundet förordar en samordning av arbetsmarknadspolitiska och kulturpoliliska insatser. Denna samordning är enligl Svenska tonkonstnärsförbundet särskilt viktig mot bakgrund av kulturområdets känslighet för konjunkturnedgångar.

LO betonar vikten av en utvecklad kulturförmedling för all göra konstens värden tillgängliga för alla människor enligt jämlikhetens principer. En delvis annan uppfattning har Föreningen Svenska populärauktorer som framhåller all en för stor maktkoncentration till kullurförmedlande organ rimmar illa med ett fritt kulturiiv. Föreningen varnar vidare för att en överdriven satsning på amatörismen kan bli ett hot mot sysselsättningen för etablerade konstnärer.

Folkpartiets ungdomsförbund vänder sig mot vad förbundet i kulturrådets förslag uppfattar som tendenser till att koncentrera avgörandena i viktigare kulturpolitiska frågor till statens kulturråd.

Prop. 1975/76:135 25

3 Konstnärerna i samhället 3.1 Nuläge

3.1.1 Konstnärsgrupperna

Den vida innebörden av begreppet kultur som numera används medför att en entydig avgränsning av grupperna konstnärer och kulturarbetare inte kan göras.

En vanligt förekommande indelning av gruppen konstnärer är i skapande och utövande konstnärer. Den förra gruppen bedriver sin verksamhet utan något underiag av någon annan konstnär, medan den senare i huvudsak ägnar sig ät att gestalta andra konstnärers verk. Exempel pä skapande konstnärer är författare, bildkonstnärer och tonsättare och pä utövande skådespelare, dansare och musiker.

En annan indelningsgrund är den som Klys tillämpar för sina medlemsorganisationer. Enligt denna indelas konstnärerna på konstområden i fyra olika grupper:

ordkonstnärer omfattande författare och översättare,

bild- och formkonstnärer som omfattar målare, skulptörer, grafiker, tecknare, stillbildsfotografer, konsthantverkare, formgivare, arkitekter och inredningsarkitekter,

tonkonstnärer innefattande tonsättare, musiker och sångare samt

film- och scenkonstnärer, till vilka räknas konstnärer som sysslar med film, teater, dans, mim etc. Även dramatiker och filmfotografer räknas till denna grupp.

Utöver konstnärerna finns flera yrkesgrupper som pä olika sätt arbetar inom det kulturella området. Det gäller t. ex. dem som innehar olika servicefunktioner inom kulturområdet, men ocksä dem som arbetar med kulturförmedling och pedagogisk verksamhet. Även administratörer, som arbetar med kulturfrågor, kan i begränsad utsträckning hänföras till denna grupp.

Som en gemensam beteckning på gruppen konstnärer och dessa senare yrkesgrupper har beteckningen kulturarbetare kommit alt användas.

Kulturrådet följer i sitt betänkande i huvudsak Klys terminologi, vilken ocksä tillämpas i det följande.

Problemen med att klart avgränsa konstnärsgrupperna får konsekvenser när det gäller att ange antalet konstnärliga utövare.

Enligt folk- och bostadsräkningen är 1970 var antalet litterärt och konst-näriigt arbetande på minst halvtid ca 16 000, journalister, dekoratörer och föriagsredaktörer undantagna. Äv dessa 16 000 hänför sig 54 % till bild-och formomrädet. Fotografer ingår inte i detta antal utan redovisas särskilt i folkräkningen. Antalet fotografer som arbetar minst halvtid var ca 4 500, varvid alla slags fotografer medräknats.

Prop. 1975/76:135

26

Ett annal mätt på konslnärskärens storiek än folkräkningen är medlemsantalen i konstnärernas intresseorganisationer. Dessa redovisas i tabell 3.1. Uppdelningen i olika konstomräden är den som tillämpas inom Klys.

Tabell 3.1 Antal medlemmar i konstnärsorganisationer anslutna lill Klys 1975-07-01'

Organisation

Medlemsantal      Procentuell andel

Ordområdet
Sveriges författarförbund	1528
Bild- och formområdel
KRO	2 621
Föreningen Svenska tecknare	270
Föreningen Sveriges konsihantverkan;
och industriformgivare	289
Svenska fotografernas förbund	900
Svenska arkitekters
riksförbund	2 850

I 528 9,3

42,3

6930

Tonområdel

94

Föreningen Svenska tonsättare

Föreningen Svenska

populärauktorer	280
Svenska musikerförbundet	2 780
Svenska tonkonslnärsförbundet	163	3317	20,2
Film- och scenområdel
Svenska danspedagogförbundel	120
Svenska tealerförbundet	3 350
Sveriges dramatikerförbund	330
SIF-klubben vid Sveriges Radio	820	4 620	28,2
Totalt		16 395	100.0

Källa: Klys verksamhetsberättelse år 1974/75

' Uppgifterna gäller antalet medlemmar inom Klys verksamhetsområde. Vissa av organisationerna organiserar även andra yrkeskategorier.

Viss dubbelanslutning förekommer mellan olika organisationer, varför siffrorna bör reduceras något. Reduktionen bör vara av storieksordningen 500, varav hälften hänför sig till tonomrädet. Det totala antalet konstnärer enligt denna definition kan således efter att hänsyn tagits till dubbelanslutning beräknas uppgå till ca 15 900.

På ordområdet grundas ca två tredjedelar av medlemskapen i Sveriges författarförbund på skönlitterär verksamhet. Övriga medlemmar är fackförfattare och översättare. Antalet medlemmar i Författarförbundet är emellertid inte identiskt med antalet heltidsarbetande författare, bl. a. beroende pä dubbelarbete. Kulturrådet uppskattar att ca 600 personer har skönlitterärt författarskap som heltidssysselsättning.

Prop.1975/76:135 27

Antalet medlemmar i organisationer inom bild- och formomrädet bör kompletteras med det antal personer som ägnar sig åt industri-och textildesign samt inredningsarkitektur. Dessa grupper beräknas uppgå till 400 resp, 500 personer.

Till de för t o n o m rå d e t redovisade medlemssiffrorna bör läggas 150 medlemmar i Föreningen Sveriges jazzmusiker, som inle är ansluten till Klys, Utanför Klys står ocksä Kyrkomusikernas förbund med 2 500 medlemmar. 1 stor utsträckning bedriver dessa musiker sin verksamhet på deltid.

3.1.2   Ekonomiska och sociala förhållanden

Konstnärernas arbetsmarknad är mycket oenhetlig. Skiftande anställnings- och inkomstförhållanden råder för olika grupper av konstnärer. Flera undersökningar har gjorts i syfte att klarlägga dessa förhållanden. Kulturrådet genomförde år 1969 tillsammans med 1968 ärs litteraturutredning och läg-inkomstutredningen en enkätundersökning angående sysselsättnings- och inkomststrukluren för konstnärer. KRO beställde är 1968 av Svenska institutet för opinionsundersökningar en undersökning av bildkonstnärernas sociala och ekonomiska förhållanden. Dessa undersökningar redovisas i Kulturarbetarnas inkomster. Filmarbetarnas situation har klariagts av filmutredningen i en enkätundersökning är 1972, redovisad i betänkandet (SOU 1973:16) Samhället och filmen 3. Slutligen undersökte kulturrådet är 1971 de dubbelarbelande författarnas, bildkonstnärernas och tonsättarnas situation.

Formerna för anställningar liksom anställningarnas längd varierar starkt mellan olika konstnärsgrupper. Pä ordområdet arbetar de flesta skönlitterära författare och översättare som fria yrkesutövare. Anställningar är ovanliga, men många, speciellt bland översättarna, är fast knutna till något förtag. Det är tämligen vanligt att författarskapet kombineras med ett annat yrke. Detta gäller i än högre grad fack författarna, vilkas litterära verksamhet vanligen är en konsekvens av del yrkesarbete de har.

Konstnärerna inom bild- och formområdet har regelmässigt inga anställningsförhållanden av permanent natur, ulan är beroende av försäljning av sina produkter. Denna sker i stor utsträckning via gallerier eller i samband med utställningar. Anställningar kan dock i viss utsträckning förekomma för illustratörer som arbetar för tidningar eller föriag samt för formgivare och konsthantverkare. En speciell ställning har arkitekterna, som antingen är anställda av stat, kommun, landsting eller privata arbetsgivare, eller själva är företagare som arbetar pä uppdrag.

Anställningsförhållanden är vanliga inom tonområdet, där t.ex. musiker inom de regionala musikinslitutionerna eller regionmusiken samt kyrkomusiker har fasta anställningar. Kortare anställningar tillämpas för flertalet underhållnings-, dans- och restaurangmusiker. Solister och dirigenter har i regel mycket kortvariga engagemang. En grupp som i regel helt

Prop.1975/76:135 28

saknar anställningsmöjligheter är tonsättare och populärauktorer, även om vissa försök har gjorts att knyla tonsättare lill olika musikinslilulioner.

Pä film- och scenområdel är ungefär hälften av skådespelarna och regissörerna fritt arbetande konstnärer. Huvuddelen av filmarna utanför Sveriges Radio saknar anställning, medan dansarna till övervägande del är anställda vid någon av de musikdramatiska institutionerna. Förhållandena för dramatiker och koreografer liknar dem som gäller för författare.

Förekomst av anställning inom det konstnärliga området undersöktes förvissa kategorier under är 1968 Den andel av de olika konstnärsgrupperna som haft någon form av anställning inom det konstnäriiga området utgjorde av författarna 14 %, av konsthanlverkarna 38 %, av musikerna 60 % och av skådespelarna 68 %.

Många konstnärer har en sysselsättning vid sidan av den konstnärliga verksamheten. Olika aspekter pä detta dubbelarbete har belysts av kulturrådet i en undersökning som omfattar grupperna författare (utom fackförfattare), bildkonstnärer och tonsättare. Ungefär hälften av konstnärerna arbetade dagligen eller sä gott som dagligen med sin konstnärliga verksamhet. Den icke konstnäriiga verksamheten bedrevs i stor utsträckning som deltidsarbete. Emellertid hade 20 % av bildkonstnärerna, 28 % av tonsättarna och 44 % av författarna heltidsarbeten som inle var av konstnäriig art. För majoriteten av konstnärerna var dubbelarbetet av permanent natur; det för alla tre grupperna vanligaste sidoyrket var lärare. För 65 % av författarna, 94 % av bildkonstnärerna och 67 % av tonsättarna var motiven för dubbelarbetet i första hand ekonomiska. Inkomsten av del utomkonst-näriiga arbetet, beräknad som medianbruttoinkomst, var för samtliga grupper större än inkomsten av det konstnäriiga, och uppgick till ca tre fjärdedelar av den totala inkomsten.

Arbetslöshet för konstniirer tar sig olika uttryck för olika grupper. För anställda och pä uppdrag arbetande konstnärer innebär arbetslöshet avsaknad av både ordinarie sysselsättning och inkomster, medan de fria yrkesutövarna mister sin inkomst, men kan fortsätta sin konstnäriiga yrkesverksamhet.

F. n. finns tvä arbetslöshetskassor för konstnärer. Musikernas m. fl. erkända arbetslöshetskassa och Sveriges teateranställdas erkända arbetslös-helskassa. Dessa omfattar emellertid även andra grupper än konstnärer, varför en exakt siffra för konstnärernas anslutning är svär att fä. Uppskattningsvis är dock medlemsantalen för konstnärsgrupperna ca 2 100 i musikernas arbeslöshetskassa och ca 2 200 i de teateranställdas.

Den oenhetliga situationen på konstnärernas arbetsmarknad ger upphov till en i motsvarande grad splittrad bild vad avser inkomststrukturen. Inkomsterna varierar beroende av om konstnärerna har anställning eller är fria yrkesutövare. För den senare gruppen kan variationerna mellan olika är vara mycket stora. Den grupp som har de högsta totala inkomsterna är fackförfattarna, medan bildkonstnärer och konsthant-

Prop. 1975/76:135 29

verkare har de lägsta totala inkomsterna.

Enligt kulturrådet har författare och tonsättare lättare att få stipendier än övriga konstnärsgrupper, Äv dessa båda grupper erhöll 40 % resp, 50 % något stipendium under är 1968, medan siffrorna för övriga grupper var 15-20 %. Författarna och tonsättarna var särskilt gynnade i fråga om de statliga stipendierna, Äv dessa grupper fick 30 % sådant stipendium eller konstnärsbelöning mot 4-6 % för övriga konstnärsgrupper. Bidrag och stipendier har under senare är fält ökad betydelse för konstnärernas försörjning. Jämfört med budgetåret 1967/68 är anslagen lill de statliga stipendierna fyra gånger och biblioteksersättningen åtta gånger högre under budgetåret 1975/76.

Reglerna för b e s k a 11 n i n g av konstnärer överensstämmer i huvudsak med dem som gäller för övriga yrkesgrupper, 1 fråga om mervärdeskatt finns dock särbestämmelser för vissa konstverk, nämligen för målningar, etsningar, litografier och andra konstgrafiska verk samt skulpturer. År 1973 beslöts (prop. 1973:163, SkU 1973:62, rskr 1973:350) att all försäljning av sädana konstverk skulle befrias frän mervärdeskatt, under förutsättning att verken tillhörde konstnären eller dennes oskiftade dödsbo.

Även beträffande s o c ialförsäkringsavgi f lergällersammareg-ler som för övriga grupper i samhället. Genom beslut i riksdagen (prop. 1975/76:46, SfU 1975/76:17, rskr 1975/76:67) gäller sedan den 1 januari 1976 vissa nya regler för uttagande av socialförsäkringsavgifter. Enligt dessa är uppdragstagare befriad frän skyldighel att eriägga socialförsäkringsavgifter. Denna skyldighet har övergått lill uppdragsgivaren. För egna företagare, som fortfarande själva skall erlägga egenavgifter, bibehålls möjligheten att för visst uppdrag teckna likställighetsavtal. Genom detta övergår skyldigheten att eriägga socialförsäkringsavgifter som hänför sig till ersättningen för uppdraget på uppdragsgivaren.

3.1.3 Utbildningsförhållanden

Med undantag för kyrkomusiker och för viss pedagogisk verksamhet inom det konstnäriiga området finns inte några krav på särskild yrkesutbildning för att bedriva konstnäriig yrkesverksamhet. Konstnärerna genomgår dock vanligen någon form av konstnäriig utbildning. Deras utbildningsbakgrund är dock mycket oenhetlig. Utbildningsmöjligheterna är många och kan variera från kortare kurser till studier på högskolenivå. I det följande ges en översikt över den konstnäriiga utbildning, som är yrkesinriktad. Översikten gör inte anspråk pä att vara fullständig.

Ordom rådet skiljer sig från övriga konstomräden därigenom att det för litterära konstutövare saknas möjligheter till särskild yrkesutbildning. De litterära yrkesutövarna har naturiigtvis tillgång till viss grundutbildning genom den allmänna skol- och universitetsutbildningen. Detta gäller främst översättarna, för vilka akademiska språkstudier innebär en kvalificerad ut-

Prop. 1975/76:135 30

bildning på språksidan. Vid jouinalislhögskoiorna och i särskilda kurser vid universiteten ges undervisning i stilistik. Egentlig yrkesutbildning med sikte på att utveckla ordet som konstnärligt uttrycksmedel saknas dock.

Av de skolor som bedriver högre konstnärlig utbildning pä bild- och formomrädet är konsthögskolan och konstfackskolan i Stockholm statliga. Valands konstskola i Göteborg är en del av den kommunala förvaltningen. Konstindustriskolan i Göteborg är privat och erhåller statsbidrag som enskild yrkesskola.

Gmndutbildningen vid konsthögskolan omfallar fem år och sker inom målarskolan, skulpturskolan och skolan för grafisk konst. Vidareutbildning av redan yrkesverksamma konstnärer bedrivs i form av särskilda kurser. För antagning till mälar-, skulptur- och grafikskolorna krävs konstnäriig begåvning. Denna bedöms med ledning av inlämnade arbetsprov. De som antas till konsthögskolan har i regel omfattande konstnärliga studier bakom sig.

Påbyggnadsutbildning för arkitekter bedrivs vid konsthögskolans arkitekturskola. Utbildningen av konservatorer vid konsthögskolans institut för materialkunskap har f n. karaktär av vidareutbildning och sker i form av särskilda kurser.

Konstakademien svarar för den centrala ledningen av konsthögskolan. Förhandlingar med akademin pägär vad gäller följderna för såväl akademin som konsthögskolan av den är 1975 beslutade reformeringen av högskoleutbildningen (prop.  1975:9, UbU 1975:17, rskr 1975:179).

Vid konstfackskolan ges utbildning för konstindustri och konsthantverk. Dessutom utbildas teckningslärare. Skolan omfattar konstindustriella dagskolan, konstindustriella aftonskolan, högre konstindustriella skolan och teckningslärarinslitutet. De konstindustriella skolorna är uppdelade i sju fackavdelningar.

Den konstindustriella utbildningen omfattar i regel fyra är. Studietiden vid teckningslärarinslitutet är tre är men de studerande genomgår dessförinnan i regel en förberedande ettårig teckningsläramtbildning vid konsl-indusiriella dagskolan. Antagningen till konstfackskolan grundas på arbetsprov,

1 1976 ärs budgetproposition dras riktlinjerna upp för en genomgripande omorganisation av den konstindusiriella utbildningen vid konstfackskolan. Valands konstskola i Göteborg består av en avdelning för vardera målning, skulptur och grafik. Intagningen baseras på arbetsprov och de studerande har i regel någon form av konstnäriig förutbildning. Studietiden är i allmänhet fem år.

Konstindustriskolan i Göteborg bedriver utbildning med olika inriktning och längd och på olika nivåer. För antagning krävs konstnäriig begåvning, som bedöms pä grundval av arbetsprov.

Den fyraåriga konstindustriella dagskolan kan sägas motsvara konstfackskolans konstindustriella fackavdelningar. Vid konslindustriskolan finns

Prop. 1975/76:135 31

även skolan för bokindustri, den högre grafiska kursen, byggnadsritarkursen, guldsmedsskolan, inredningsritarkursen, kartritningskursen samt aftonskolans konstyrkesavdelning.

1 1976 ärs budgetproposition aviseras förhandlingarom ett förstatligande av Valands konstskola och Konstindustriskolan.

Åriigen antas till konsthögskolans avdelningar för måleri, skulptur och grafik ca 30 studerande, till Valands konstskola ca 10 studerande, till konstfackskolan (exkl. leckningslärarutbildningen) ca 70 studerande och till motsvarande utbildning vid konstindustriskolan ca 50 studerande.

Utöver ovan nämnd utbildning finns inom bildomrädet konstskolor som drivs av kommuner, bildningsorganisationer eller som är privata yrkesskolor. Dessa utbildningar har skiftande inriktning och målsättning men syftar i allmänhet lill alt ge viss yrkesutbildning och/eller att förbereda fortsatt konstnärlig utbildning. Flertalet har statligt och/eller kommunalt stöd.

Den grundläggande yrkesutbildningen Kit fotografer är föriagd till gymnasieskolan. Vid konstfackskolan ges också viss fotografisk utbildning.

Vad gäller tonområdet finns statliga musikhögskolor i Stockholm, Göteborg och Malmö. Vid samtliga dessa anordnas utbildning av instru-menlalister och sångare, kyrkomusiker samt musiklärare och musikpedagoger. Vid musikhögskolan i Stockholm finns dessutom utbildning av tonsättare, dirigenter och pianostämmare.

Organisationskommittén (U 1970:60) för högre musikutbildning (OMUS) är f. n. tillsynsmyndighet för musikhögskolorna.

Utbildningen är f. n. treårig för instrumentalister, sångare, tonsättare, dirigenter och musikpedagoger, fyraårig för kyrkomusiker och tvåårig för pianostämmare. Utbildningen av "ettämnesmusiklärare", dvs. lärare som undervisar bara i musik, är fyraårig. Sedan hösten 1971 bedrivs vidare pä försök tväämnesutbildning för blivande lärare i musik och ett annat ämne. Därvid skall ämnesutbildningen i musik omfatta minst tre terminer.

Antagning till musikhögskola sker pä grundval av särskilda inträdesprov.

Det totala antalet studerande uppgår innevarande läsår till ca 480 vid musikhögskolan i Stockholm, ca 190 i Göteborg och ca 180 i Malmö.

Utbildning i rytmik bedrivs vid Svenska Dalcroze-seminariet.

Vissa folkhögskolor har särskild musiklinje. Vid Folkliga musikskolan Ingesund i Arvika och Framnäs folkhögskola i Öjebyn finns musiklinje med såväl grundutbildning som yrkesutbildning. Yrkesinriktad musikutbildning bedrivs även vid Örebro musikpedagogiska institut, som står under statlig tillsyn genom OMUS, Stockholms musikpedagogiska institut samt vid vissa kommunala musikskolor.

Del bör ocksä nämnas att Sveriges Radio har en musikskola.

Vad gäller film- och s c e n o m r å d e t finns för den sceniska utbildningen fyra statliga scenskolor, två i Stockholm, en i Göteborg och en i Malmö. Tillsynsmyndighet för skolorna är statens kulturråd.

Prop. 1975/76:135 32

Vid scenskolorna utbildas skädeispelare och musikdramatiska artister. Utbildningen är treårig. Till utbildningen skall åriigen antas tolv studerande vid var och en av skolorna med undantag av musikdramatiska skolan i Stockholm, som skall anta åtta studerande. Antagningen sker på grundval av särskilda inträdesprov. Dessutom förekommer fortbildningsverksamhet i olika former.

Skara skolscen, som är kommunal, ger viss yrkesutbildning men fungerar i huvudsak som förberedelse för studier vid någon av statens scenskolor. Pä liknande sätt ger några folkhiigskolor med särskild teateriinje scenisk förutbildning.

Vid statens dansskola utbildas danspedagoger och koreografer. Till utbildningen pä danspedagoglinjen antas ca tolv och på koreograflinjen ca tre studerande per är. Utbildningen är treårig. Vidare meddelas utbildning i mim i form av s'ärskilda kurse:r. Statens kulturråd är tillsynsmyndighet för dansskolan.

Utbildning av dansare sker vid balettelevskolorna vid Operan, Stora teatern i Göteborg och Malmö stadsteater. Utbildningarna tillgodoser främst teatrarnas egna behov av dansare.

Balettakademiens yrkesskola inom Kursverksamheten vid Stockholms universitet har under flera år anordnat treårig utbildning för dansare och danspedagoger.

Dramatiska institutet utbildar personal för produktion av program för teater, film, radio och television. De studerande antas pä gmndval av särskilda antagningsprov.

Undervisningen bedrivs vid följande tvååriga utbildningslinjer: allmän linje, administrativ linje, bildteknisk linje, ljudteknisk linje, scenografilinje och maskeringslinje. Vid institutet anordnas ocksä verksamhet med vidareutbildningssyfte, dels i form av ettårig allmän produktionsteknisk utbildning, dels i form av kurser.

Till den allmänna produktionstekniska utbildningen antas minst 16 studerande och till övriga utbildningslinjer lägst 24 och högst 30 studerande åriigen.

Utbildningen inom det konstnäriiga området har på senare tid varit föremål för en rad  utredningar.

Konstnärsutbildningssakkunnlga (U 1968:52) och 1973 års expertgrupp för konstutbildning (U 1973:05) har arbetat med utbildningen inom bildkonst, konsthantverk och design. De båda utredningarnas förslag har behandlats i innevarande ärs budgetproposition. Konstnärsutbildningssakkunnlga kommer inom kort med sill slutbetänkande om bl.a. konservatorsutbildning. Expertgruppen kommer under våren 1976 att lämna förslag rörande den högre utbildningen av fotografer, vidareutbildning och fortbildning av konstnärer på bild- och formomrädet samt dimensionering av den högre utbildningen pä området.

Prop. 1975/76:135 33

Organisaiionskommiiién för högre musikutbildning (OMUS), tillkallad år 1970, har som huvuduppgift att arbeta med en successiv reformering av den högre musikutbildningen. Under våren 1976 kommer kommittén att i ett samlat förslag redovisa huvudprinciperna för del fortsatia reformarbetet,

Dansarutrednlngen (U 1973:09), tillkallad år 1973, skall avge förslag om dels en förberedande dansarutbildning för elever i grundskolan, dels en därpå följande tvåårig yrkesinriktad dansarutbildning.

Det finns i dag inte någon längre sammanhållen utbildning exklusivt inriktad på kultur förmedling. Eftersom kullurformedling förekommer som en del av arbetsuppgifterna för en läng rad yrkesgmpper har de som är verksamma inom området en mycket varierande utbildningsbakgrund. De kunskaper som har direkt relevans för kullurförmedlande uppgifter har ofta inhämtats genom praktiska yrkeserfarenheter eller genom intern utbildning i arbetsgivarens regi.

I konstnärsutbildningen finns f n. inte någon systematiskt ordnad undervisning med sikte pä kullurförmedlande uppgifter. Musiklärar-, tecknings-lärar- och danspedagogutbildningarna är dock organisatoriskt knutna till institutioner med konstnäriig utbildning.

Vid dramatiska institutet bedrivs vid sidan av den utbildning av pro-gramproducerande personal för teater, film, radio och television, som är institutets huvuduppgift, även allmän produktionsteknisk utbildning. Den senare innehäller lärostoff som kan fä betydelse för kommande arbete med kulturförmedling.

Inom de större organisationerna och då främst inom folkbildningen bedriver man konlinueriigt ledarutbildning för den egna verksamheten. Studieförbunden har bl, a. kurser för cirkelledare i kulturämne. Dessa kurser ger såväl ämnesutbildning som melodisk utbildning. Man har vidare kurser för organisatörer av olika slag. Dessa kurser tar t. ex. upp kulturiivets organisation och pedagogisk anpassning av kulturutbudet för den egna organisationen. Vid vissa av de nämnda kurserna har avsevärt intresse ägnats åt kulturförmedling.

Ett antal av \andetsfolkhögskolor har inriktat sig på undervisning i estetiska ämnen. Till viss del är denna utbildning tillämplig pä kullurförmedlande verksamhet. Del förekommer även kortare kurser kring teman med anknytning till kullurförmedlande verksamhet.

Centrumbildningarna har genomfört viss kursverksamhet som berör kul-lurförmedlingen. Ett exempel är kursen "Konstnär i socialt arbete" som genomfördes i samarbete med socialstyrelsen våren 1973. Syftet var att belysa olika problem och erfarenheter för bildkonstnärer som skulle arbeta pä ungdomsgårdar.

3 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 135

Prop.1975/76:135 34

3.1,4 Upphovsrätt och fackliga förhållanden Upphovsrättslig lagstiftning

Bestämmelser om den rätt som tillkommer upphovsmän till litterära och konstnäriiga verk, utövande konstnärer, fonogramframställare m. fl. finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (ändrad senast 1973:363). I lagen (1960:730) om rätt lill fotografisk bild (ändrad senast 1973:362) regleras den rält som tillkommer fotografer. Konslhanlverk och annan brukskonst skyddas enligt mönsterskyddslagen (1970:485, ändrad 1971:627) men kan även vara föremål för upphovsrätt.

Den svenska upphovsrättslagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete och har dessutom stark internationell prägel. Upphovsrältsskyddets utsträckning lili förmån för utländska verk sker genom internationeUa konventioner. 1 fråga om upphovsrätten och fotografirätten grundas det internationella skyddet främst på 1886 ärs Bernkonvention för skydd av litterära och konstnäriiga verk (reividerad senast åren 1967 och 1971) samt 1952 års Väridskonvention om upphovsrätt. Det internationella skyddet för de s. k. närstående rättigheterna regleras i 1961 års Romkonvenlion om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag. Fonogramframställare skyddas därutöver genom den s. k. fonogramkon-ventionen av är 1971. Sverige har anslutit sig till dessa konventioner.

Lagstiftningen bygger på principen att den som har skapat ett verk har ensamrätt att förfoga över verket och göra det tillgängligt för allmänheten. Detta är upphovsrättens ekonomiska sida. Dess ideella sida innebär bl, a, att upphovsmannen skall anges i överensstämmelse med vad god sed kräver och att verket inte får ändras så att upphovsmannens anseende kränks.

1 URL finns bestämmelserom upphovsrättens föremål och innehåll, Upp-hovsrältsligt skyddat är ett verk "vare sig det utgör skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal, musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk eller alster av bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst eller kommit till uttryck på annat sätt". Särskilda bestämmelser finns rörande översättningar och bearbetningar, samlingsverk samt verk av flera upphovsmän. År 1973 infördes visst upphovsrältsligl skydd beträffande vissa handlingar som upprättats av myndighet.

Lagen knyter olika rättsverkningar lill att ett verk offentliggörs eller utges. Ett verk anses offentliggjort när det lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten. Del anses utgivet när exemplar därav med upphovsmannens samtycke förts i handeln eller på annat sätt blivit spridda till allmänheten. Rätten att förfoga över verket innebär att upphovsmannen har ensamrätt att framställa exemplar av verket, offentliggöra del och sprida det samt låta översätta eller bearbeta det. Den som översätter eller bearbetar ett verk eller överför det till annan litteratur- eller konstart har upphovsrätt till verket i denna form.

Prop. 1975/76:135 35

Ensamrätten är dock underkastad en rad inskränkningar till förmän för huvudsakligen religiösa, kulturella eller i övrigt samhälleliga ändamål. Om inskränkningen enligt URL är absolut, dvs, om upphovsmannen inte kan motsätta sig nyttjandet, kan eventuell ersättning inte bli föremål för vanliga avtalsförhandlingar. I händelse av tvist bestäms ersättningen av domstol. Man talar dä om tvångslicens. Tvångslicens innebär rätt för envar att mot ersättning utnyttja ett verk inom vissa i lagen angivna gränser. Sålunda får t. ex. mindre verk eller del av verk mot ersättning las in i samlingsverk till bruk vid gudstjänst eller undervisning, om fem är förflutit sedan verket offentliggjordes.

I praxis har en speciell typ av inskränkningar uppstått, som innebär att en utnyttjare av visst upphovsrältsligl skyddat verk kan sluta ett taxeavtal med en facklig huvudorganisation och därmed få rätt att utnyttja alla sädana verk av upphovsman som företräds av organisationen. Om ett avtal med stöd av lagstiftning ges verkan för upphovsman, som står utanför organisationen, talar man om legal avtalslicens. Vid avtalslicens förhandlar upphovsmannaorganisationerna och representanter för förbrukarna om de villkor inkl. den ersättning som skall gälla för nyttjandet. URL innehäller endast en sådan bestämmelse (22 § andra stycket). Enligt denna f Sveriges Radio och dess dotterbolag mol ersättning sända skyddat verk även av sådan upphovsman som inte är medlem av organisationen. Bestämmelsen gäller inte sceniskt verk och inte heller om upphovsman meddelat förbud mot tillämpning av bestämmelsen.

1 de flesta av de fall där URL ger bestämmelser om inskränkningar i ensamrätten kan skyddat verk nyttjas fritt utan upphovsmannens samtycke. Sålunda får enstaka exemplar av offentliggjort verk framställas för enskilt bruk, verk utnyttjas för blinda, i viss omfattning citat göras ur offentliggjort verk, konstverk återges i kritisk eller vetenskaplig framställning eller avbildas i tidning i samband med redogörelse för dagshändelse, verk, som syns eller hörs under dagshändelse, tas med vid information om händelsen i radio-, televisions- eller filmreportage. En tidning fär ta in en artikel ur en annan tidning rörande vissa frågor, om eftertryck inte är förbjudet. Vidare föreligger rätt, under vissa förutsättningar, till ljudupptagningar inom undervisningsväsendet. Sedan litterärt eller musikaliskt verk utgivits får exemplar, som omfattas av utgivningen, också spridas vidare och även visas offentligt. Emellertid fär noter inte hyras ut till allmänheten ulan upphovsmannens samtycke. Rätt föreligger ocksä till spridning och visning - pä annat sätt än genom film eller television - av exemplar av konstverk som överiätits eller omfattas av utgivning (25 §), Upphovsmannen har inte rätt till ersättning vid spridning eller visning av sådant konstverk och inte heller kan han motsätta sig att detta sker. Ensamrätten till offentligt framförande är ocksä inskränkt bl. a. sä att sådant framförande alltid får ske vid gudstjänst eller undervisning.

Prop. 1975/76:135 36

Skyddstiden för upphovsrältsligl verk gäller i regel intill utgången av femtionde året efter upphovsmannens död.

URL innehåller också bestämmelser om vissa upphovsrätten närstående rättigheter. Regler finns sålunda om skydd för utövande konstnärer, för framställare av grammofonskivor och andra ljudupptagningar och för radio-och televisionsförelag. Skyddstiden är här 25 år efter det upptagningen gjordes. Detta gäller skyddet mot kopiering av själva inspelningen. Vidare finns skydd för den som framsfällt kalalog, tabell eller liknande. Skyddet gäller tio år efter del arbetet utgavs.

Upphovsrätten kan helt eller delvis överiåtas. Den ideella delen av upphovsrätten kan dock efterges endast vad avser en till art och omfattning begränsad användning av verket. Vanligen upplåter upphovsmannen för begränsad tid viss del av rätten, exempelvis föriagsrätt eller uppföranderätt. När den upplåtna rätten utnyttjats återgår den till upphovsmannen,

1 lagen finns vidare regler oui förbud mot au offentligt återge verk på sätt som kränker den andliga odlingens intressen samt regler om ansvar och ersättningsskyldighet. Inträng i upphovsrätt kan sålunda bestraffas och medföra skadeståndsskyldighet. Även den som pä grund av avtal eller lagbestämmelser om inskränkningar i upphovsrätten har rält att förfoga över ett skyddat verk måste iaktta den ideella rätten.

Beträffande upphovsrätten gäller som huvudprincip att lagen är tillämplig bl. a. pä verk av den som är svensk medborgare samt pä verk som först utgetts i Sverige. I fräga om de; närstående rättigheterna tillämpas lagen på framförande, ljudupptagning och radio- och televisionsutsändning som äger rum i Sverige.

En vanlig upphovsrättslig ersättningsform är royaity dvs. en fortlöpande ersättning i förhåUande till omfattningen av nyttjandet, exempelvis upplagans storiek. Ersättning i ett för allt, s. k. f r i k ö p, förekommer framför allt i fråga om film- och grammofoninspelningar.

Fotografisk bild är inte föremål för upphovsrätt. Rätten lill sådan bild regleras i FotoL. Den som framställt fotografisk bild har, med vissa inskränkningar, uteslutande rätt att genom fotografi, tryck, teckning eller annat förfarande framställa exemplar av bilden och att visa den offentligt. Rätten innefattar ocksä, liksom upphovsrätten, vissa ideella moment. Skyddstiden är 25 är från det år dä bilden framställdes, såvida inte bilden har konsinäriigt eller vetenskapligt värde, i vilket fall skyddet gäller intill utgången av del femtionde året efter fotografens död. I stort är rätten lill fotografi underkastad samma principiella inskränkningar som upphovsrätten. Dessutom får sådan bild mot ersäUning alllid tas in i arbete lili bruk vid undervisning, alltså inte bara i antologi, vilket är fallet enligt URL.

Enligt mönsterskyddslagen kan den som skapat ett mönster för en varas utseende eller för ett ornament registrera detta mönster och därigenom fä mönsterrätt dvs. ensamrätt alt yrkesmässigt utnyttja mönstret enligt lagen. Registreringen ger skydd under fem år räknat från dagen för ansökan. Skyd-

Prop.1975/76:135 37

det kan förnyas för två femårsperioder. Oavsett om ett alster registrerats som mönster kan det bli föremål för upphovsrätt, om det är att betrakta som verk i URL:s mening.

Inom kort kommer regeringen all utfärda direktiv för en översyn av den upphovsrätlsliga lagstiftningen. Den nya utredningen torde bl. a. komma att behandla frågor, som berörs i nordiska upphovsrättskommilténs (Ju 1970:62)delbelänkande(NU 1973:21)Upphovsrätt I Fotokopiering och bandinspelning särskilt inom undervisningsverksamhet. Förslaget innebar dels en precisering av bestämmelsen om rätt att mångfaldiga för enskilt bruk, dels utkast till tre nya bestämmelser om kopiering inom undervisningsväsendet, kopiering inom myndigheter, företag m. fl, av visst upphovsrältsligl material resp. ur tidningar och allmänna tidskrifter. De tvä första bestämmelserna bygger pä avtalslicens medan regleringen i den sista förutsätter tvångslicens.

Fackliga förhållanden

Konstnärernas intresseorganisationer bevakar inte bara sina medlemmars ekonomiska och sociala angelägenheter, ulan också deras ideella intressen, l. ex. i samband med upphovsrätlsfrågor. Organisationernas möjligheter att verka genom fackliga slridsälgärder är dock begränsade dä arbetsmarknadens förutsättningar för avtal ofta inte föreligger.

Sveriges författarförbund bildades genom att fyra organisationer enades i en organisation. Inom förbundet finns fyra sektioner, nämligen fackför-fattarsektionen Minerva, sektionen för barn- och ungdomslitteratur, över-sättarseklionen och sektionen för skönlitterära författare. Inom ordområdet finns ocksä Sveriges dramatikerförbund som bildades är 1941.

I KRO, som bildades är 1937, är bildkonstnärerna, främst målare, skulptörer, grafiker och andra som ägnar sig äl "fri" bildkonst, organiserade. Andra organisationer inom bild- och formomrädet är Föreningen Svenska tecknare. Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare. Svenska arkitekters riksförbund samt Svenska fotografernas förbund, som är en branschorganisation för yrkesfotografer.

Föreningen Svenska tonsättare, som bildades är 1918, består av kompositörer av seriös musik. I Föreningen Svenska populärauktorer är kompositörer och textförfattare av populärmusik organiserade. De båda föreningarnas verksamhet är nära knutna till STIM.

Svenska musikerförbundet, som bildades år 1907, är anslutet till LO. Förbundet organiserar bl. a. musiker av alla slag, vokalisler, dansare, scenteknisk personal och vaktmästare. Svenska tonkonslnärsförbundet bildades är 1947. Del står öppet för säng- och instrumentalsolister, dirigenter och andra yrkesmusiker, vilkas yrkesutövning anses ha högt konsinäriigt värde.

Svenska tealerförbundet bildades år 1894 och är anslutet till TCO. Tealerförbundet är facklig organisation för yrkesverksamma artister, tekniker.

Prop. 1975/76:135 38

pedagoger och administrativ personal verksamma inom teater, dans, film, radio, television och liknande områden. Inom förbundet finns särskilda fristående organisationer med egna stadgar, t. ex. Svenska regissörsföreningen, som tillkom år 1956. Till scenomrädet hör ocksä Svenska danspedagogförbundet, som bildades är 1939.

Svenska industritjänstemannaförbundels klubb inom Sveriges Radio (SIF-klubben vid Sveriges Radio) organiserar all vid företaget verksam personal som tillhör förbundet.

Något topporgan för de olika intresseorganisationerna finns inte men de samarbetar i Klys. Enligt sina stadgar har Klys bl. a. att företräda medlemsorganisationerna inför det allmänna i frågor som rör lagstiftning och kulturpolitik, verka förallmän yttrandefrihet i samtliga konstnäriiga medier, verka för all medlemmarna ges möjlighet utöva sina yrken och få skälig ersättning för sitt arbete saml biträda medlemsorganisation i förhandlingar och vid konflikt. Såväl riksorganisation, vars medlemmar utgörs av konstnäriiga eller litterära yrkesutövare, som sektioner inom sådan organisation kan vinna medlemskap i Klys.

Avtalsförhållanden

För de utövande och anställda konstnärerna, främst organiserade inom Svenska musikerförbundet och Svenska tealerförbundet, sluts vanliga kollektivavtal. För de skapande upphovsmännen är avtalssituationen annorlunda beroende på om deras verk säljs till enskilda nyttjare i speciella uppgörelser eller om de som grupp har en gemensam motpart. I det senare fallet är det vanligt med kollektiva avtal dvs. ramavtal, varigenom organisationens motpart förbinder sig att för organisationsmedlemmarna iaktta vissa minimivilikor. Beträffande: motparter, som inle kan inordnas i kollektivavtal, har riktlinjer utfärdats av t)erörda fackorganisationer.

Fömtom aUmänna avialsrätlsliga regler gäller för konstnärsområdet enligl URL även speciella regler för den händelse annat inte avtalats beträffande offentligt framförande, föriagsavtal och avtal om filmning. Full avtalsfrihet råder dock inte på upphovs- och fotorätlens områden. Lagstiftningen innehäller, som tidigare nämnts, flera inskränkningar i ensamrätten som helt eller delvis berövar upphovsmännen och fotograferna deras möjlighet att träffa avtal. Ibland kan inskränkningarna upphävas genom exempelvis förbud mot eftertryck eller individuellt veto mot avtalslicens, varigenom avtalsfriheten återställs. Denna möjlighet finns inle vid tvångslicens.

I det följande redovisas endast de viktigaste kollektiva avtal och rekommendationer som gäller för olika konstnärsgrupper.

Av Sveriges författarförbund har bl. a. följande avtal slutits.

För etermedier föreligger ett löpande avtal med Sveriges Radio. Avtalet innehåller dels fasta tariffer för nyltjandel av redan utgivna verk, dels mi-

Prop. 1975/76:135 39

nimitariffer för tidigare icke utgivna verk, föredrag och personlig medverkan. Avtalet innehäller också likslällighetsavtal. Med TRU har inte något kollektivt avtal träffats. Endasl individuella avtal - under viss medverkan av förbundet - förekommer.

Med förlagen föreligger olika avtal beroende pä verkets art. Avtalen träffas i regel med Svenska bokförläggareföreningen. För skönlitteratur finns sålunda det s. k. normalkonlraklet, enligt vilket royaity skall eriäggas med minst 16 2/3 % pä bokens cirkapris samt ett garantihonorar om minst en tredjedel av royaltyn pä första upplagan. Bokförläggareföreningen rekommenderar sina medlemmar alt använda normalkonlraklet. I praktiken har s. k. originalpocketböcker fallit utanför kontraklsomrädel. För bam- och ungdomslitteratur finns avtal, enligt vilket överenskommet normalformulär skall användas. Detta gäller dock inte populärvetenskapliga ungdomsböcker, handböcker och bilderböcker. Inga minimilariffer är avtalade. För litterära översättningar finns normalformulär utan minimilariffer. Beträffande bidrag till skolantologier, som ligger under tvångslicens enligl URL, gäller ett avtal enligl vilket föriäggarna skall betala för bidragen efter viss fast tariff, konstruerad som ett indexregleral basbelopp.

För fackförfattarnas medverkan i olika föriagsprodukter har Författarförbundet utfärdat olika rekommendationer och riktlinjer nämligen beträffande facklitteraturen, bidrag till periodiska publikationer och uppslagsverk, bidrag lill icke-periodiska publikationer saml dokumentpublicering.

Särskilda avtal har ocksä träffats med vissa föriag som inte tillhör Bokförläggareföreningen. Föriaget förbinder sig därigenom att iaktta vissa fasta normer eller minimilaxor.

Pä pressidan föreligger ett avtal med Svenska lidningsutgivareföreningen frän är 1949. Förhandlingar, som Författarförbundet lillsammans med Svenska journalistförbundet upptagit med föreningen, avbröts våren 1974.

Av Sveriges  dramatiker förbund   har följande avtal slutits.

Med Teatrarnas riksförbund har förbundet ett löpande avtal rörande scen-teater. Enligt avtalet får författaren dels ett grundarvode, dels en procentuell andel av biljetlintäklerna i fallande skala. Därutöver tillförsäkras författaren ett visst garantiarvode per föreställning. För uppsökande teater utgår en fast summa per föreställning, som avräknas pä en garantisumma, för vilken äterbetalningsskyldighet inle föreligger. För översättningar utgär dels antingen grundarvode samt ett garantibelopp vid första förvärv av uruppfö-rande eller garanliarvode för översättning som redan framförts, dels en procentuell andel av biljettintäkterna i fallande skala.

Med Sveriges Radio har förbundet haft ett avtal om minimihonorar för framförande i radio och television som löpt ut. Förhandlingar om nytt avtal pågår.

På filmsidan har förbundet ett avtal med Föreningen Sveriges filmproducenter, vilket dels innehåller allmänna regler till filmkontrakt, dels ett kontraktsformulär.

Prop. 1975/76:135 40

KRO har intill den 30 juni 1975 haft avtal med MUS 65 om ulsläll-ningsersättning vid lån av verk, som tillhör upphovsmannen, till utställningar i Riksutställningars regi (se vidare 4.4.1). KRO har vidare avtal med Konstfrämjandet om grafikutgivning och med Sveriges konstföreningars riksförbund om villkor i samband med utställningar. KRO har även utfärdat en rekommendation angående arvodesnormer.

Föreningen Sveriges konsthantverkare och industri f o r m g i v a re har haft eitt avtal med Riksutställningar som anslöt till KRO:s avtal om utställningsersättning. Föreningen har i övrigt inga kollektiva avtal men har utarbetat tre normalavtal för medlemmarna. Enligt anställningskontraktet överiåter formgivaren lill förelaget reproduktionsrät-len till de förebilder som han framställt i företagets tjänst och godkänt för produktion. Reproduktionsriitten återgår till formgivaren bl. a. om den inte utnyttjas inom viss tid. Ers.ättningen utgår med lön jämte royaity eller med royaity enbart varvid viss minimiroyaity per månad garanteras. Normalkontrakt för frilansare vid överlåtelse av mönster och modeller, konstverk m. m. avser överiäielse av ensamrätt till reproduktionsrätten. Ersättningen utgörs av fast honorar och royaity på fakturapriset för varje alster. Normalkontrakt vid beställningsarvoden används mellan uppdragsgivare och upphovsman då avtalet avser visst verk som utförs på grundval av skissförslag. Någon reproduktionsrätt överiäts ej pä uppdragsgivaren. Ersättning utgår i form av fast arvode.

Enligl föreningens ersättningsnormer indelas de fast anställda formgivarna i fyra ärslönegmpper. Normerna upptar ocksä olika royaltysatser för textil, metall och plast samt keramik, glas och trä.

Föreningen Svenska tecknare förhandlar f. n., tillsammans med KRO och Svenska fotografernas förbund, med Sveriges Radio om ersättning för visning av konstverk och fotografi i television. Av föreningen utfärdade särskilda leveransvillkor avser förvärv av rätt att reproducera teckning. Arvode för originalteckning avser således endast likvid för reproduk-lionsrätt för visst tillfäUe medan äganderätten lill originalet övergår till köparen först efter särskild överenskommelse.

Svenska fotografernas förbund slöt tidigare sina avtal tillsammans med bildbyräorganisationen Bildleverantörernas förening men de båda organisationerna träffar numera avtal var för sig med samma motpart. På pressidan föreligger avtal mellan Bildleveraniörernas förening och Svenska lidningsulgivareföreningen med bl. a. bestämmelser rörande förhandsrätt, publiceringsrätt, fotografens namn, vidareförsäljning av bilder och beställda fotograferingsuppdrag. Olika priser gäller för dagstidningar och för veckotidningar. Föreningen har träffat en liknande överenskommelse med Fackförbundspressens samorganisalion. 1 fråga om etermedier föreligger numera endast avtal mellan Bildleverantörernas förening och Sveriges Radio om användande av fotografisk bild i nyhetssammanhang.

Prop.1975/76:135 41

Svenska fotografernas förbund har sagt upp sina avtal med såväl Sveriges Radio som TRU. Pä föriagssidan har båda organisationerna avtal med Svenska bokföriäggareföreningen rörande bl. a. tariff för bilder som beställs ur arkiv.

STIM tillvaratar uppföranderätligheter och mekaniska rättigheter dvs. rätt till inspelning pä grammofonskiva, band, film o. d. för i första hand tonsättarna. För de utövande musiker, dansare m. fl. som är organiserade inom Svenska musikerförbundet har förbundet slutit olika kollektivavtal. För engagemangsgivare som inte är bundna av kollektivavtal har förbundet utarbetat en riksminimitariff De mekaniska rättigheterna för musiker tillvaratas av Svenska artisters och musikers intresseorganisation.

Svenska teater förbundet har slutit ett riksavtal med Teatrarnas riksförbund avseende teateranställda vid de statsunderstödda teatrarna. Skådespelarnas mekaniska rättigheter tillvaratas av Svenska artisters och musikers intresseorganisation. Vidare har avtal slutits mellan Teaterförbundet och Teatrarnas riksförbund avseende såväl anställdas som fri-lansengagerades engagemang vid Sveriges Radio. Tealerförbundels avtal med TRU innefattar även särskild ersättning för fri användning av de engagerades prestationer (friköp) exempelvis för inlerntdevision. Svenska industritjänstemannaförbundet har är 1973 slutit ett avtal med Svenska arbetsgivareföreningen angående överiåtdse pä Sveriges Radio av upphovsrätten lill de upphovsrätlsliga verk som ulförts i tjänsten av anställda i företagel. Avtalet omfattar även fotografisk bild. Överiätelsen gäller utnyttjande i företagets verksamhet, dock inle utnyttjande av program till fonogram eller videogram för kommersiellt bruk. Huvudparten av den utgående ersättningen enligt avtalet fördelas av SIF-klubl)en vid Sveriges Radio på berörda upphovsmän.

År 1973 har ett avtal träffats mellan staten och ett antal organisationer inom det upphovsrättsliga området angående skolornas grafiska och fotografiska mångfaldigande. Enligt avtalet upplåter organisationerna rätten till sådan kopiering av medlemmarnas verk, medan staten förbinder sig dels att inte åberopa t)estämmelsen om fri kopiering för enskilt bruk, dels att ersätta upphovsrälisinnehavarna för den kopiering som sker. Ersättning utgär till en av upphovsrättsorganisationerna upprättad ideell förening, BONUS, som beslutar om medlens fördelning. Avtalet löper för en försöksperiod av tre är, fr. o. m. juli månad 1973. Avtalet har sagts upp av organisationerna per den 30 juni 1976.

Organisationer för uppbörd av ersättningar

Några organisationer inom upphovsrätlsområdet har till huvudsaklig uppgifl att uppbära och fördela ersättningar som tillkommer upphovsmän enligt lag eller ingångna avtal samt att företräda upphovsmännen i sädana sam-

Prop. 1975/76:135 42

manhang. STIM och Svenska artisters och musikers intresseorganisation är sedan länge verksamma pä dessa områden, BONUS kom till i samband med skolkopieringsavtalet,

STIM, som bildades är 1923, är en ekonomisk förening i vars styrelse staten tillsätter ordförande och två ledamöter. STIM skall för sina medlemmars räkning inkassera och lill dem fördela alla de ersättningar som kan tillfalla medlemmarna på grund av offentliga utföranden av deras verk eller pä grund av inspelning av verken på grammofonskiva, band, film o. d. Vidare skall STIM kontrollera att ingen använder musik offentligen och i förvärvssyfte utan att ha tillstånd därtill. Genom avtal med musikför-brukaren meddelar STIM tillsländ till offentligt utförande. Avtalet innehäller skyldighet att till föreningen anmäla varje musikutförande och att eriägga fastställd ersättning.

Genom anslutningsavtal överiåter medlemmen pä STIM alla sina ekonomiska rättigheter lill offentligt utförande och mekaniskt mångfaldigande. STIM träder dä i tonsättarens eller författarens ställe och träffar avtal med dem som vill använda verket. Anslutningsavtal med STIM kan varje upphovsman och föriäggare träffa som under löpande eller föregående är fått minst ett verk offentligt utfört eller mekaniskt mångfaldigat.

STIM har avtal med motsvarande utländska organisationer, varigenom STIM pä resp. organisation överlåter rätten att i den organisationens land förvalta STIM:s rättigheter mol att STIM i Sverige förvallar den utländska organisationens.

Det ersättningssystem som förekommer mellan STIM och musikförbrukare av olika slag är baserat pä avtal, bl. a. kollektivavtal med förbrukarnas organisationer. Mdlan STIM och Sveriges Radio baseras de årliga ersättningar Sveriges Radio eriägger för radio- resp. TV-musik på en överenskommelse med fastställda sändningsramar. Avtalet gav år 1975 STIM ca 11,5 milj. kr. för av STIM kontrollerad musik i radio och television. Vidare finns kollektivavtal för bl. a. konserter, restauranger, dansbanor och biografer. Ersättningen utgär i regel med viss procent på biljetlintäkter e. d.

Avtal om fast ersättning per år föreligger med bl. a. bibliotek och innehavare av försäljningsställen. Förs. k. industrimusik finns ett normalavtal som reglerar den ersättning det enskilda förelaget skall betala per är och anställd för alt få lyssna på musik pä arbetsplatsen.

Ersättningen för utförande i radio och television uppgår åriigen lill drygt hälften av det totala ersällningsteloppei från musikförbrukarna, vilket år 1975 utgjorde ca 22 milj. kr. Av STIM-ersällningarna beräknas ca 7 milj. kr. ha utbetalats till svenska upphovsmän är 1975.

I fräga om mekanisk reproduktion på grammofon, film och band har de nordiska länderna centraliserat inkasseringen av avgifter i en inkasserings-och fördelningscentral i Köpenhamn, Nordisk Copyright Bureau.

Svenska artisters och musikers intresseorganisation är en ekonomisk för-

Prop, 1975/76:135 43

ening, som bildades är 1963. Organisationen inkasserar och fördelar ersättningar som tillkommer utövande konstnärer säsom dirigenter, solister samt orkester- och körmedlemmar, som medverkat vid inspelning av fonogram vilket används vid radio- eller televisionsuisändning. Ersättning tillfaller även framställaren dvs. det producerande fonogrambolaget. Den utövande konstnärens rätt gentemot radio- eller televisionsföretaget görs gällande genom framställaren. Ett avial har slutits mellan Sveriges Radio och svenska gruppen av The International Federation of Producers of Phonograms and Videograms samt Svenska artisters och musikers intresseorganisation om beräkning av ersättningens storiek efter den 30 juni 1962. Avtalet löpte ut den 30 juni 1973 men har prolongerals. Ersättningen, som är index-reglerad, utgår med ca 20 kr. per minut i 1974/75 års penningvärde. Ersättningen delas lika mellan de tvä organisationerna. Det totala ersättningsbeloppet uppgick år 1975 till ca 17 milj. kr. Influtna ersättningar fördelas med ledning av rapporter frän Sveriges Radio över uppspelningstiden för skyddade inspelningar. Olika kategorier av medverkande erhåller olika belopp per uppspelningsminut.

BONUS, som bildades är 1973 i anslutning till avtalet om skolornas kopiering, har till uppgift att inkassera och förvalta ersättningar för mångfaldigande av upphovsrältsligl skyddade verk och fotografier. Pä grundval av redovisning andra halvåret 1973 har SÖ fastställt ersättning för kopiering för vartdera av budgetåren 1973/74, 1974/75 och 1975/76 till 900 000 kr

3.1.5 ArbetsmarknadspoUtiska insatser

Arbetsförmedlingen på kulturområdet kännetecknas av en stark splittring. Inom den offentliga arbelsförmedUngen finns särskilda artist- och musikerexpeditioner i vissa större städer. Arbetsförmedling med samhällets stöd bedrivs också inom vissa centrumbildningar, där lön och omkostnader för arbetsförmedlare bekostas av arbetsmarknadsverket, Pä området finns också ett antal enskilda förmedlingar. Några av dessa är s. k. organisalionsför-medlingar, som lar ut avgifter för sina självkostnader och arbetar med tillstånd av AMS. De tre största organisationsförmedlingarna är Svenska musikerförbundets förmedling. Musiketablissemangens förmedling och Folkparkernas artislförmedling. Förutom dessa förmedlingar finns ett stort antal enskilda s. k. produktionsbolag som drivs i vinstsyfte. Eftersom arbetsförmedling i vinstsyfte inte är tillåten enligt gällande lagstiftning blir dessas verksamhet olaglig i den mån den innefattar arbetsförmedling. Pä det internationella området sköts huvuddelen av förmedlingsart)elet av tvä privata förmedlingar.

År 1972 framlade OLAF betänkandet (Ds In 1972:5) Arbetsförmedling inom kulturområdet. En översyn av detta belänkande redovisas i en PM beträffande arbetsförmedling pä kulturområdet (Ds A 1975:5).

Prop.1975/76:135 44

Regeringen har i huvudsak i enlighet med denna PM föreslagit (prop. 1975/76:84) en förstärkt organisation av samhällets arbetsförmedling inom kulturområdet. Inom den offentliga arbetsförmedlingen skall enligt förslaget inrättas särskilda sektioner för kulturarbetare. Dessa sektioner bör få större resurser och ett vidare verksamhetsområde än de nuvarande artist- och musikerexpeditionerna.

Den verksamhet som f n. bedrivs med arbetsförmedlare, anknutna till centrumbildningar bör fä fortsätta. Denna form av förmedling bör ocksä prövas med anknytning till Svenska tealerförbundet.

Beträffande förmedling av kulturarbetare över gränserna förordas all ett alternativ skapas lill nuvarande enskilda förmedlingsorgan. 1 detta syfte föresläs att den internationella kontaktverksamhet som nu förekommer inom olika kulturinstitutioner och organisationer läggs till grund för mer systematiska förmedlingsinsatser.

Rikskonserter föresläs fä ansvar för att ett samråd mellan berörda institutioner och organisationer kommer till stånd och för den fortsatta verksamheten. De vinstsyftande förmedlingsinslitutioner som f n. verkar på det internationella området föresläs övergångsvis kunna fä fortsätta denna del av sin verksamhet.

En särskild delegation med representanter för olika intressegrupper pä kulturområdet föresläs bli inrättad inom AMS. Delegationen föresläs få i huvudsak rådgivande funktion.

Vid arbetslöshet kan stöd utgå via arbetslöshetsförsäkringen (SFS 1973:370) eller som kontant arbetsmarknadsstöd (SFS 1973:371). För konstnärsgrupperna finns arbetslöshetskassor för musiker och teateranställda. Övriga konstnärer kan i princip (h kontant arbetsmarknadsstöd. Vissa problem med alt definiera arbetslöshet för denna grupp kan dock uppstå.

3,2 Kulturrådet

3.2.1 Samhällets ansvar för konstnärernas sociala och ekonomiska situation samt formerna .för samhällets insatser

Den ekonomiska och sociala situationen för många av konstnärerna är otillfredsställande. Detta gäller särskilt de fritt arbetande konstnärerna. Dessa bör i framliden fä möjlighet att under ekonomiskt tryggade former ägna sig åt konstnäriig verksamhet. En del av dessa problem kan och bör lösas på facklig väg, andra fordrar direkta insatser från samhällets sida. Dessa bör inriktas på att ge konstnärerna ersäUning för och därmed försörjning genom sin konstnärliga verksamhet.

Kulturrådet har diskuterat olika sätt all avgränsa de gmpper som bör omfattas av samhällets ansvar. Avgränsning skulle t. ex. kunna göras med hänsyn till om konstnärerna har fullföljt yrkesutbildning, om de yrkesmässigt utövar konstnäriig verksamhet eller om de är fackligt anslutna. Inte

Prop. 1975/76:135 45

något av dessa sätt att avgränsa grupperna kan emellertid enligt rådets mening utgöra utgångspunkt för samhällets insatser. 1 stället för att utgå från ett antal konstnärer som samhället förbinder sig att ta ansvar för bör insatserna göras med utgångspunkt i att de uppställda kulturpoliliska målen uppnås. Samhällsinsatsens storlek måste därför fortlöpande omprövas.

Det är inte möjligt att tillämpa någon generell metod för att förbättra konstnärernas sociala och ekonomiska situation. Åtgärderna måste vara selektiva, men ändå ge uttryck för en helhetssyn på konstnärernas villkor. Grundläggande för samhällets insatser bör vara en strävan att jämställa konstnärer med övriga yrkesarbetande. Deras inkomster skall således i huvudsak utgöras av ersättning för utfört arbete.

Det av KRO väckta förslaget om inkomstgaranti avvisas, bl. a. med hänsyn till att det även finns andra yrkesgrupper vilkas arbets- och försörjningsvillkor är lika osäkra som konstnärernas. Den bästa metoden att förbättra konstnärernas utkomstmöjligheter är i stället att vidga deras arbetsområden och öka samhällets möjligheter att anlita dem. Sådana åtgärder bör kombineras med högre ersättning och fler ersättningsformer för utnyttjande av konstnärernas verk. De existerande formerna för ersättning fungerar tillfredsställande, men området för vilket ersättning utgår kan behöva vidgas.

De direkta stödformerna, t. ex, stipendier, bör användas enbart dä ersättningar inte kan ge skälig ekonomisk trygghet ål konstnärerna. Behovet av stipendier kommer alt finnas kvar för olika punktinsatser. Som komplettering till övriga insatser föreslär kulturrådet därför att statliga stipendier även fortsättningsvis bör utgå.

Statens konstnärsbelöningar har främst till uppgift att ge trygghet pä ålderdomen. Denna trygghet bör dock beredas konstnärer pä annat sätt, varför dessa konstnärsbelöningar i framliden bör avvecklas. För de konstnärer som redan innehar belöningar bör dock vissa förbättringar göras.

3.2.2 Upphovsrätlsliga frågor

Med hänsyn till den nordiska upphovsrättskommilténs arbete med revision av den nordiska lagstiftningen pä området begränsar sig kulturrådet till alt endast framföra vissa synpunkter på den upphovsrättsliga lagstiftningen.

Rådet konstaterar att de upphovsrätlsliga frågorna är av slor betydelse för konstnärernas ekonomiska situation men att lagstiftningen får egentlig ekonomisk betydelse endast för konstnärer, vilkas verk mångfaldigas eller framförs offentligt, dvs. för författare och tonsättare. För skapare av unika verk säsom bildkonstnärer har lagen ringa värde ur ekonomisk synpunkt, om verken inte reproduceras eller visas i television. Med hänsyn till upp-hovsrättsfrågornas kulturpolitiska betydelse anser rådet att statens kulturråd bör vara remissinstans i sädana frågor.

Prop.1975/76:135 46

I fråga om den s. k. kulturella allemansrätten är det enligl kulturrådets mening önskvärt all sädana överenskommelser träffas mellan samhällets organ och upphovsmännens organisationer om förvärv eller utnyttjande av upphovsrältsligl skyddade verk att allmänheten pä ett smidigt sätt fär tillgång lill dessa verk.

Enligt kulturrådets principiella uppfattning bör varje yrkesmässigt eller systematiskt utnyttjande av upphovsmännens prestationer medföra ersättning till dem. Denna bör om möjligt fastställas efter fö rh a n d -lingar. Rådet framhåller att en avlalsliknande situation uppkommit pä flera områden. Sä har t. ex. avtal träffats mellan staten och ett antal upp-hovsmannaorganisalioner om ersättning för fotokopiering inom skolorna. Rådet finner det angelägel alt ett liknande avtal träffas även för universitetsområdet.

Upphovsmännens rätt till ersättning begränsas genom vissa inskränkningar i upphovsrättslagsiiftningen. Enligl rådet bör lagstiftningen vara sä utformad att den ger upphovsmännen rimlig kompensation för deras arbete. Samtidigt fär skyddet inte medföra att ersättningsbestämmelserna i alltför hög grad styr eller begränsar utnyttjandet. Lagstiftningen bör därför ses över.

Där inskränkningar i lagstiftningen måste behällas rekommenderar rådet avtalslicens framför tvångslicens, som endasl bör tillgripas om så befinns absolut nödvändigt. Exempelvis bör i fräga om skol- och gudstjänst-antologier lagens tvångslicens bytas mot avtalslicens. Likaså stöder rådet nordiska upphovsrättskommilténs förslag (NU 1973:21) om ändring av bestämmelserna om enskilt bruk (11 § URL). Förslaget innebär bl. a. införande av avialslicens vid kopiering inom undervisningsväsendet resp. inom myndigheter m. m. saml av tvångslicens vid kopiering ur tidningar och tidskrifter. Vidare bör ersättning utgå för ljudupptagning inom undervisningsverksamhet. 1 gengäld borde ljudbanden, för framtida bmk, fä t)evaras längre tid än tre är. Utgivet litterärt och musikaliskt verk får fritt framställas i blindskrift, medan viss ersättning för talböcker utgår över statsbudgeten. Liknande åtgärder bör enligt rådet vidtas beträffande litterära och musikaliska verk som framställs i blindskrift. Fastare normer för beräkning av talboksersättningens storiek och fördelning bör dock utformas. Rådet påpekar också all bestämmelsen om fritt framförande av utgivet verk vid gudstjänst, undervisning och i vissa andra sammanhang har stor betydelse för den sakrala musiken. Även här bör upphovsmännen fä förhandla om ersättning.

Utgivet litterärt eller musikaliskt verk och exemplar av konstverk, som överiätits eller utgivits, får enligt URL spridas vidare dvs. fritt utlånas eller uthyras, medan uthyrning av noter är tilläten endast med upphovsmannens samtycke. För ulnylljandel av böcker vid bibliotek fär upphovsmännen ersättning. Biblioteksersättningen, som visserligen inte är grundad pä URL, är föremål för förhandlingsliknande överiäggningar mellan staten och för-

Prop. 1975/76:135 47

faltarsidan men avgörs i sista hand av riksdagen. Utan att gå in på frågan om en lagfäst biblioleksersältning anser rådet dock, alt principen om ersättning för utlåning bör utsträckas till annal än böcker t. ex. bildkonstverk, fotografier, fonogram och noter. Rådet anser det också önskvärt att föreliggande rätt till ersättning för framställare av grammofonskivor och fonogram och för utövande konstnärer, vid användning av fonogrammen i radio- eller TV-program, utvidgas till att avse även offentligt framförande av fonogrammen, exempelvis industri- och diskotekmusik.

En del av de ersättningar och ersättningsanspråk som beskrivits avser enligl rådet ett icke-kommersieill utnyttjande av konstnäriiga verk i avsikt att nå ut med ett varierat kultumtbud till en bredare publik. Det är därför önskvärt att i dessa sammanhang så långt som möjligt kunna f ri k ö pa kulturprodukterna för fri användning i kommunerna och inom de av samhället stödda organisationerna som lokall svarar för kulturverksamheten. Kulturrådet föreslär därför alt staten tar upp förhandlingar med upphovs-mannaorganisationer över hela fältet för att lösa ersättningsfrågorna efter enhetliga principer. Statens kulturråd bör fä i uppdrag alt efter en mera systematisk genomgång av ersättningssystemen lägga fram ett samlat förslag som underlag för dessa överiäggningar.

3.2.3 Skatter och sociala avgifter

Kulturrådet anför inledningsvis att taxeringsmyndigheterna tillämpar olika praxis i bedömningen av i deklarationen uppförda avdrag, i. ex. för arbetsrum. Praxis på detta område bör bli enhetlig om inte konstnärer skall behandlas olika beroende på bostadsort.

Av de olika delarna av skattesystemet berör kulturrådet endast mervärdeskatten och vissa socialförsäkringsavgifter samt den allmänna arbetsgivaravgiften.

Kulturrådet konstaterar alt den utvidgning av befrielse frän mervärdeska 11 som beslöts är 1973 missgynnar bl. a. konsthantverkare och fotografer. Kulturrådet föreslär alt textila och keramiska verk i skattehänseende jämställs med målningar, etsningar etc. samt skulpturer. Endast unika konstföremål bör medtagas i undantagsbestämmelserna. På grund av svårigheterna alt avgränsa konstnäriig fotografi frän annan fotografi, kan inle motsvarande undantagsregler föresläs för fotografer.

Kulturrådet anser alt den överflyttning av inbetalningen av de s o c i a 1 a avgifterna lill arbetsgivarna som skett de senaste åren har kommit att missgynna de fritt arbetande konstnärerna i förhällande till dem som är anställda. Det är därför angeläget att frågan om socialförsäkringsavgifterna och egenavgifien prövas av företagsskatteberedningen och/eller 1972 års skatteutredning. Möjligheterna alt befria de fritt arbetande konstnärerna frän egenavgiften bör därvid prövas.

En möjlighet att minska avgiftssystemets ölägenheter för konstnärerna

Prop, 1975/76:135 48

är att samhället och samhällsstödda organisationer bereder dessa anställning, vilket bör gälla även för kortare uppdrag. Därigenom avlastas konstnärerna avgiftsskyldighelen. Ett annat sätt att åstadkomma denna avlastning är alt samhället underiättar tecknande av likslällighetsavtal. Möjligheterna lill alt utsträcka likslällighetsavtalen alt gälla även egenavgiften bör undersökas. Om inte frågorna om de sociala avgifterna går att lösa pä ett tillfredsställande säu bör konstnärerna kompenseras kollektivt så all hänsyn tas till dessa avgifter vid medelsförddningen till de konstnärsfonder som föresläs inrättade av kulturrådet. Om inte likställighetsavtal kan träffas på grund av svårigheter med hänsyn till lagstiftningen, bör hänsyn tas till detta när stal och kommun skall bestämma ersättningen till anlitade konstnärer.

3.2.4   Arbeisniarknadspolitiska Insatser

Kulturrådet betonar del angelägna i att finna en lösning på frågan hur en avgiftsfri arbetsförmedling för konstnärer skall kunna skapas. I huvudsak ansluter sig kulturrådet i detta sammanhang till de förslag som framlagts av OLAF. Utöver dessa förslag framhåller kulturrådet att det bör vara möjligt att tillvarata organisationsförme;dlingarnas och centrumbildningarnas erfarenheter genom att bibehålla självständiga, statsbidragsberättigade förmedlingar utanför den av OLAF föreslagna stiftelsens ram.

Kulturrådet diskuterar frägan om ersättning till de fritt arbetande konstnärer som inte kan leva pä sin konstnäriiga verksamhet. Då deras situation vanligen inte är egentlig arbetslöshet, bör inte arbetslöshetsersättning utgå. I stället bör andra medel användas för att förbättra deras situation, t. ex. en ökning av antalet syssdsäuningstillfällen.

3.2.5   Utbildningsfrågor

Kulturrådet anser att den nuvarande inriktningen av den grundläggande konstnärliga utbildningen mol färdighetsträning och konstnäriig mognad bör vara den dominerande även i fortsättningen. Rådet föreslår dock vissa kompletteringar.

Möjligheterna till kontakt med andra konstarter bör öka. De studerande bör bättre förberedas på yrkeslivets krav, t.ex. genom att praktik införs i utbildningen. Utbildningen bor kompletteras så att konstnärernas möjligheter aU delta i kulturförmedlingen ökar. Kulturrådet framhåller konstnärernas behov av pedagogiska insikter i vid mening. Utbildningen bör ocksä ge kännedom om samhällets sociala och ekonomiska stmklur samt om kultursociologins rön.

Kulturrådet betonar vidare behovet av återkommande utbildning både för att sprida information om nya tekniker m. m. och för att vidmakthålla redan förvärvade färdigheter. I detta sammanhang bör ocksä utbildning för kullurförmedlande uppgifter bli aktuell.

Prop. 1975/76:135 49

Statens kulturråd bör fä som uppgift alt bevaka vidareutbildningsområdel, komma med förslag till utbildningar och eventuellt medverka i genomförandet av sädana.

Kulturrådet anser del vidare väsentligt att frägan om fotografernas eftergymnasiala utbildning löses.

Kulturrådet framhåller vad gäller den konstnäriiga utbildningens dimensionering all den i hög grad mäste bestämmas utifrån allmänna överväganden där hänsyn tas till del aktuella försörjningsläget, översiktliga bedömningar av de effekter som ökade samhälleliga insatser kan tänkas fä, etc. Del är givet, framhåller rådet, att man under dessa förhållanden inte i någon större utsträckning med korta intervaller kan laborera med variationer i antagningen till de konstnäriiga utbildningarna.

Kulturrådets förslag till utbildning pä kulturförmedlingens område redovisas i avsnitt 9.1.

3.2.6 Anställningar och uppdrag

Kulturrådet utgär från all den gmndläggande metoden att lösa konstnärernas försörjningsproblem är alt ge dem a n s t ä 11 n i n g. På viktiga områden tas konstnärernas kunskaper inte till vara fullt ut. Detta gäller exempelvis i fräga om miljöutformning och inom skola och värdinstitutioner. Inom dessa områden bör konstnärer kunna engageras för uppgifter där även utomkonstnäriiga överväganden måste göras. Kulturrådet pekar vidare på möjligheten alt anlita konstnärer för uppgifter av administrativ art, där arbetet dock bör ha samband med den konstnärliga verksamheten, exempelvis arrangerande av utställningar och konserter. Folkbildningsorganisationer, fackliga och andra organisationer bör ha möjlighet att erbjuda tidsbegränsade uppdrag av administrativ karaktär, med direkt anknytning lill konstnäriig verksamhet.

För kommuner och landsting kan en lämplig form för anställning av konstnärer vara att pä årskontrakt knyla konstnären till kommunen eller landstinget för uppgifter inom t. ex. skolor och andra institutioner.

Kulturrådet delar de synpunkter om den skapande verksamhetens betydelse för barnens utveckling som 1968 års barnstugeutredning (S 1969:31) framför i sina betänkanden (SOU 1972:26 och 27 samt SOU 1974:42) Förskolan del I och del 2 samt Barns fritid.

Denna verksamhet bör inom förskola och fritidshem i främsta rummet handhas av den ordinarie personalen, men konstnärer bör kunna engageras inom ramen för dessa institutioner. Konstnärerna bör kunna arbeta tillsammans med barnen i t. ex. dramatisk framställning eller bildskapande. Barnen bör också kunna besöka konstnären i dennes arbetsmiljö. I för-skollärarutbildningen finns vissa inslag av drama, bildframställning etc. Konstnärer bör kunna engageras som gästföreläsare i denna del av utbildningen, liksom i personalens fortbildning.

4 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Sr 135

Prop. 1975/76:135 50

Kulturrådet anser att konstnärer i större utsträckning bör engageras i grundskola och gymnasieskola inom ämnen som musik, teckning, slöjd, gymnastik etc. En viiss risk för konflikt finns dock i detta sammanhang mdlan ä ena sidan pedagogiskt kunniga lärare som känner eleverna och ä andra sidan utifrån kommande personer utan pedagogisk träning. Ett samarbete mellan lärare och konstnärer är därför nödvändigt. Kulturrådet konstaterar all fritt valt arbete och timmar till förfogande bör kunna användas för olika former av skapande aktiviteter. Därvid bör eleverna redan pä mellanstadiet, innan de skall välja fritt valt arbete fä kontakt med olika konstnäriiga uttrycksmedel. Därför bör konstnärer engageras för att stimulera elever och lärare till fritt skapande aktiviteter. Konstnärernas medverkan i arbete i den enskilda skolan bör ske i form av tillfälliga engagemang. En ändamålsenlig lösning kan vara all kommunen anställer en konstnär att säsom en fri resurs stå till förfogande för kommunernas olika skolor.

Kulturrådet instämmer i huvudsak i utredningens (U 1970:63) om skolans inre arbete (SIA) syn pä de fria skolaktiviteternas uppgift och inriktning, men betonar starkare än utredningen betydelsen av att den skapande verksamheten fär ökat utrymme i skolarbetet.

Beträffande konstnärernas insatser inom värdinstitutioner anser kulturrådet all del viktigaste är att området kartläggs, all forskning initieras och att samarbetet mellan kultursektorn och vårdsektorn stimuleras pä regional och lokal nivå. Formernai för konstnärernas medverkan på värdområdet bör bli desamma som pä övriga områden, men med bättre anpassning till de vårdades situation.

För att kontakten med omväriden skall kunna breddas är det viktigt att olika kulturorgan får möjlighet att till viss del påverka innehållet i det kulturella utbudet pä institutionerna.

Kulturtädet anser att folkbildningsorganisationernas och folkhögskolornas möjligheter att anställa konstnärer bör öka. I LO-rapporten "Fackföreningsrörelsen och kulturen" föresläs att de fackliga organisationerna skall få möjlighet alt anställa konstnärer, bl. a. för att medverka i undervisningen pä fackföreningsrörelsens skolor. Kulturrådet instämmer i detta förslag och föreslår all statliga och kommunala bidrag bör utgå till verksamhetens finansiering.

Kulturrådet betraktar Sveriges Radio som en av de viktigaste kul-lurinstilutionerna för många konsinärsgrupper, både som forum för konstnäriig verksamhet och som inkomstkälla. Konstnärer bör i ökad utsträckning las i anspråk i verksamheten om de kulturpoliliska ambitionerna skall kunna uppnås. Sveriges Radios kulturfiolitiska ansvar måste bli föremål för omfattande diskussioner i samband med att radioavtalet löper ut är 1977. Det kulturpolitiska ansvaret bör formuleras mer precist än nu, t. ex. vad avser omfattningen av Sveriges Radios kulturverksamhet, fördelningen mellan egenproducerade och köpta program etc.

Prop. 1975/76:135 51

3.3 Remissyttranden

3.3.1 Samhällets ansvar för konstnärernas sociala och ekonomiska situation samt formerna för samhällets Insatser

Kulturrådets förslag att storleken på samhällets insatser för konstnärerna bör anpassas till behoven vid varje tidpunkt och fortlöpande omprövas med hänsyn till att uppställda kulturpolitiska mål uppnäs tillstyrks av statskontoret, statens kulturråd. Landstingsförbundet, Stockholms kommun. Konstfrämjandet, Konstnärscentrum, Folkparkernas centralorganisation och Sverigesförfattarförbund. En mer tveksam hållning inläs av Malmö kommun, Svenska filminstitutet, KRO samt Föreningen Svenska tonsättare vilken avvisar förslaget och i stället föreslår all Klys lillsammans med slatens kulturråd uppställer mål och anger ramar för samhällets stöd till konstnärer.

Kulturrådet uttalar att konstnärernas inkomster i första hand Ixjr utgöras av ersättning för utfört arbete. I delta uttalande instämmer ett tiotal remissinstanser, bl. a. statens kuhurråd. Landstingsförbundet, SACOISR och några kommuner.

Flera instanser, däribland styrelsen (ör Sveriges författarfond, TCO, Sveriges författarförbund och KRO framhåller att reglering av ersättningarna till konstnärer bör ske genom förhandlingar mellan konstnärsorganisationerna och deras motparter.

Många instanser delar kullurrådets bedömning att det inte är lämpligt att införa en inkomstgaranti för konstnärer. Bland dessa märks statskontoret, nationalmuseet, STIM, Folkparkernas centralorganisation, Sveriges författarförbund och Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriform-givare. Kulturrådets ställningstagande kritiseras emellertid också av flera remissinstanser, däribland statens kuhurråd vilket anser alt kulturrådet inte analyserat frågan tillräckligt och att resonemanget är inkonsekvent, dä ju kulturrådet accepterar författarfondens stipendietillägg. Statens kulturråd hävdar vidare, liksom styrelsen för Sveriges författarfond, att avsikten inte är att garantera alla kulturarbetare en minimiinkomsl, men att det finns anledning att finna olika former av arbetstrygghet för skilda kulturarbetargrupper. Konstnärscentrum anför att den rätta innelxjrden av begreppet "inkomstgaranti" aren garanti föratt arbetstillfällen skapas och att nyttjande ersätts. Konstnärscentrum avvisar kulturtädets resonemang och kräver en snabbutredning om visningsersättning, socialförsäkrings- och skatteproblem och skydd vid inkomstlöshet. Musikcentrum och Svenska tonkonstnärsförbundet menar att en inkomstgaranti skulle eliminera problemen med den tid som åtgår till planering, instudering etc, för vilken ingen ersättning utgår. Därför tillstyrker de båda instanserna en sådan garanti. Kulturarbetarnas låga inkomster och dåliga arbetslöshetsskydd skulle enligt KRO kunna avhjälpas med en direkt inkomstförstärkning. Denna bör konstmeras så all den avtar i takt med stigande inkomster, för att vid full sysselsättning inte alls utgå.

Prop. 1975/76:135 52

Kulturrådets uppfattning alt konstnärernas arbetsområden bör kunna vidgas bemöts mycket positivt av remissinstanserna. Bland mänga andra instämmer/?/? K Sveriges konstföreningars riksförbund, KRO, Föreningen svenska tecknare. Föreningen Sveriges Jazzmusiker, Svenska tonkonslnärsförbundet och Svenska teaterförbundet. Cicksä statens kulturråd och Klys instämmer, men anser att när konstnärer anlitas bör detta ske inom områden där deras egentliga yrkeskunnande tillvaratas. Sveriges dramatikerförbund anför att möjligheten för dramatiker att vidga arbetsområdet ligger i all bredda pub-likunderlaget och föreslår därför en fond för översättning av svensk dramalik till utländska språk.

De existerande formerna för ersättning fungerar enligt kulturtädet i stort sett tillfredsställande. Denna uppfattning delas av Sveriges dramatikerförbund saml Sveriges .författarförbund, som tillfogar att grundvalen för ersättning bör vara lagfäst förhandlingsriUt för upphovsmännen.

Kulturrådets bedömning att ett behov av stipendier för punktinsatser kommer all bestå delas av många remissinstanser, däribland RR V. statens kulturråd, styrelsen för Sveriges förfätiarfönd, Klys och Sveriges författarförbund. Konstfrämjandet menar att stipendiegivning som inte relateras till lie-stämda arbetsuppgifter inte kan upplevas som positiv av konstnärerna. Därför föreslår Konstfrämjandet att projektbidrag utgär till den del av konstnärskären som inte pä annat sätt fär ersättning för sitt arbete. Kulturrådets förslag avvisas av KRO, som påiiekar alt ett bibehållet stipendiesystem skulle leda till att stipendierna skulle bli den dominerande stödformen för bildkonstnärerna, medan de för ö\'riga konstnärsgrupper endast skulle behöva användas som komplement till reella ersättningar.

3.3.2 Upphovsrättsliga frågor

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan ansluter sig till kulturtädets principiella uppfattning att varje yrkesmässigt eller systematiskt utnyttjande av upphovsrättsliga prestationer bör medföra ersättning till upphovsmännen och att denna bör fastställas efter förhandlingar. Enligt rådet bör samhället garantera allmänheten tillgängligheten lill konstnäriiga verk och även träda in och ersätta upphovsmännen härför. Till de remissinstanser som delar kulturrådets uppfattning hör statens kulturråd, statens konstråd, styrelsen för Sveriges författarfond. Konstakademien, Musikaliska akademien. Landstingsförbundet, STIM, Svenska artisters och musikers intresseorganisation, Sveriges Radio, Förmedlingsbyrån för kulturprogram, Folkets husföreningarnas riksorganisation, LO, TCO, Klys, Sveriges författarförbund, KRO och Svenska teaterförbundet.

Flera remissinstanser, däribland statens kulturråd, styrelsen för Sveriges författarfond, TCO, Sveriges författarförbund och Svenska tonkonslnärsförbundet, delar kulturrådets syn pä den s. k. kulturella allemansrätten.

Behovet av en helhetssyn pä och samlad bedömning av ersättningsfrågorna

Prop. 1975/76:135 53

framhålls av bl. a. statskontoret, statens kulturråd, SÖ, STIM, Svenska artisters och musikers inlresseorganisation. Folkparkernas centralorganisation. Svenska teaterförbundet. Statskontoret och slatens kulturråd anser att ett slutligt ställningstagande till kulturrådets förslag till förändringar av URL bör anstå lill dess en sådan samlad översyn företagits.

Alt ersällningsbestämmelserna bör utformas sä att de inte styr eller begränsar utnyttjandet av konstnäriiga prestationer framhålls särskilt av statskontoret, statens kulturråd, Landstingsförbundet, Konstfrämjandet, Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar, Sveriges Radio och LO. Statskontoret avråder från sådana tekniska lösningar som kan leda till administrativt komplicerade mtiner för uppbörd av eventuell ersättning till berörda konstnärer. Allmänintressen och praktisk genomförbarhet måste vägas mot samhällets ansvar för att upphovsmännen bereds goda arbetsmöjligheter och en rimlig levnadsstandard jämfört med andra befolkningsgrupper. Konstfrämjandet framhåller att ersättningarna mäste utformas pä ett sådant sätt att de administrativa kostnadema blir låga och att allmänhetens tillgäng till konst i olika former inte motverkas.

Föreningen Svenska populärauktorer, däremot, betonar att den individuella upphovsrätten är befäst genom internationella konventioner och att man inte bör söka ändra lagstiftningen pä sådant sätt att det skulle inkräkta pä den enskilde upphovsmannens rält lill ersättning till förmän för kollektiva lösningar med inkomstutjämning som mål.

Kulturrådets åsikt alt ersättningarna till upphovsmännen bör regleras genom avtalslicens, där inskränkningar i upphovsrätten med hänsyn till andra parters intressen bör bibehållas, mottas ocksä mycket positivt av remissinstanserna. Förslaget stöds bl. a. av statens kulturråd, statens konstråd, STIM, Klys, Sveriges författarförbund, KRO, Föreningen Svenska tecknare och Svenska teaterförbundet. Statens kulturråd framhåller alt avtalslicensen är ett instrument som underiättar avtalskonslmktionen. Enligt rådet bör man efter förhandlingar med upphovsmännen söka finna former som bl. a. gör det möjligt att använda ersättningarna kollektivt. Klys anför att erfarenheten visat all kollekliva avtal är ganska lätta att administrera och att kollektiva inkasseringar ofta är mest praktiska. Hur medlen skall användas - för individuella ersättningar eller för kollektiva ändamål - mäste vara en intern fräga för upphovsmannaorganisationerna.

SIF-klubben vid Sveriges Radio anser att upphovsrättslig ersättning i samband med radio- och TV-program kan lösas genom avtal och att detta bör prövas innan en översyn av lagstiftningen övervägs.

I kulturtädets uppfattning att upphovsmännen bör erhålla skälig ersättning för nyttjandet av upptagningar pä ljudband i undervisningsverksamhet instämmer bl. a. Musikaliska akademien, Landstingsförbundet, STIM, Svenska artisters och musikers intresseorganisation och Svenska teaterförbundet. Musikaliska akademien anser att en ramersättning av samma typ som biblioteksersättningen bör utgä. Alt inspelningarna skall fä l)evaras inom resp.

Prop. 1975/76:135 54

undervisningsanstalt för framtida bruk tillstyrks av SÖ, Landstingsförbundet, Svenska artisters och musikers Intresseorganisation, Svenska teaterjörbundet m.fl.

Styrelsen för Sveilges författarfond och SACOISR stöder förslaget att upphovsmännen erhåller ersättning i första hand genom avtalslicens för framställandet av talböcker och verk i blindskrift.

Kulturrådets åsikt att bestämmelsen om fritt framförande av utgivet verk vid gudstjänst och i vissa andra sammanhang bör ses över delas av bl. a. Rikskonserter, Landstingsförbundet, STIM och Svenska teaterförbundet.

Förslaget att ersättning bör utgå för utlåning frän bibliotek av annat än böcker, t. ex. bildkonstverk, fotografier, fonogram och noter stöds bl. a. av Rikskonserter, Musikaliska akademien, STIM, Sveriges orkesterföreningars riksförbund. Fotograficentrum, Föreningen Svenska tonsättare, Föreningen Sveriges Jazzmusiker och Svenska tonkonslnärsförbundet. Sveriges orkesterföreningars riksförbund anför att sä>/äl STIM som musikföriagen ofta framhåller det omöjliga i att tillhandahålla noter för utlåning pä grund av de höga framställningskoslnaderna. I stället framställs begränsade upplagor som hyrs ul. Orkeslerföreningar med l)egränsade ekonomiska resurser tvingas därför ofta hälla sig lill äldre oskyddad musik. Förbundet förordar emellertid ett ersättningsförfarande motsvarande författarnas och tillstyrker att statens kulturråd ser över hela frågan. Föreningen Svenska tonsättare föreslär att en biblioteksersättning inrättas för utlåning av musikalier (noter), för avspelning av fonogram pä biblioteken och för hemlän av fonogram.

Teaterforum anser att för amatörteater bör kollektiv ersättning till dramatikerna för använt textmaterial tillgripas enligt samma modeller som för biblioteksersättningen och STIM-ersättningen. Sveriges dramaiikerförbund föreslår däremot all slatens kulturråd genom en kollekliv ersättning till Dramatikerförbundet friköper rättigheterna för svenska sceniska verk för obegränsat bmk av amatörteatern.

Kulturrådets uppfattning att istalen bör förhandla med upphovsmannaorganisationerna för att fr i k ö p a kulturprodukterna för icke-kommersielll bruk i kommuner och samhällsstödda organisationer mottas mycket positivt av ell stort anlal remissinstanser. TCO däremot avvisar olika former av friköp och menar att delta skulle kunna påverka möjlighetema till sysselsättning för upphovsmännen.

Karlstads kommun anser att upphovsrättslagstiftningen under rimliga hänsynstaganden till konstnärernas rätt till ersäUning och konstnärlig integritet även skall garantera samhällets förfoganderätt över verken. Friköp bör därvid tillämpas i största möjliga utsträckning. Förmedlingsbyrån för kulturprogram framhåller att det aren förutsättning för verksamheten med kulturprogram att anordnarna nägoriunda fritt fär förfoga över olika konstnäriiga verk. Det är därför ytterst väsentligt att staten tar ansvaret för friköpandel av kulturprodukter. Att ersättningsifrägorna genom friköp och centrala avtal kan lösas efter mer enhetliga principer och förenklingar åstadkommas un-

Prop. 1975/76:135 55

derstryks av flera remissinstanser.

Förslaget att statens kulturråd får i uppdrag att efter en systematisk genomgäng av ersättningssystemen lägga fram ett samlat förslag som underiag för överläggningar med upphovsmannaorganisationerna stöds av ett antal remissinstanser. Enligt statens kulturråd bör denna genomgång göras av den statliga utredning som kommer alt arbeta på området. Rådet är dock berett att i lämpliga former medverka i den pågående revisionen av upphovsrättslagsiiftningen.

3.3.3 Skatter och sociala avgifter

Kulturrådels uppfattning att taxeringsmyndigheterna tillämpar olika praxis vid bedömningen av avdrag för den konstnäriiga verksamheten delas av flera instanser bl. a. KRO och Föreningen Sveriges konsthantverkare och indiisirilörmgivare. RSV anser inte att kulturrådet belyst sitt kategoriska påstående om taxeringsmyndigheternas olika praxis. Vissa nyanser kan förekomma mellan olika taxeringsnämnder men RSV hävdar alt den ijänslemannagranskning som kommer att ersätta lekmannagranskning-en ökar förutsättningarna för en effektiv behandling av deklarationsmaterialet.

Styrelsen Jör Sveriges lörfattarfond anser att kulturrådet borde ha diskuterat principerna för beskattning av stipendier. De medel som utgår ur författarfonden utformas så att de skapar en längre lids trygghet och bör t)etraktas som ersättningar. Detta gäller även den garanterade författarpenningen. Dessa olika ersättningar bör därpå beskattas. Punktstipendier däremot bör vara skattefria.

Förslaget att unika textila och keramiska konstverk befrias från mervärdeskatt stöds av flera instanser, bl. a. statens kulturråd och statens konstråd.

Kulturrådets förslag avstyrks av /?SKoch mervärdeskatteulredningen med motiveringen att en sådan utvidgning skulle leda till stora gränsdragningsproblem.

Statens kulturråd stöder kulturrådets uppfattning att fotografier inle bör befrias frän mervärdeskatt. En motsatt uppfattning har SACOISR och Svenska fotografernas förbund.

Kulturrådets uppfattning att skatte- och avgiftssystemet missgynnar självständigt arbetande konstnärer delas av drygt tiotalet remissinstanser, däribland statens kuhurråd, Stockholms kommun. Konstnärscentrum, Klys, Sveriges författarförbund och KRO. De två sistnämnda instanserna vänder sig, liksom nationalmuseet, mot att de fritt arbetande konstnärerna klassificeras som rörelseidkare.

En mer negativ inställning till kulturrådets bedömning har företagsskatteberedningen. 1972 års skatleutredning och LO. Dessa instanser delar inte kulturrådets uppfattning att konstnärerna har en ogynnsam situation jämfört

Prop.1975/76:135 56

med övriga anställda. Förelagsskatteberedningen ifrågasätter om skatteomläggningarna har lett till skillnader i disponibel inkomst. LO understryker all egenförelagare inte bör befrias från det solidariska ansvaret för gemensamma samhällsutgifter. Konstnärernas inkomsttrygghet bör tillgodoses med kulturpoliliska medel och inle via undantagsregler i skattefrågor.

Kullurrådets förslag att de sittande skattepolitiska utredningarna skall ta upp frågan om egenavgiften tillstyrks av bl. a. styrelsen för Sveriges författarfond, nationalmuseet och KRO. 1972 års skalleutredning meddelar att den sannolikt inte kommer att lägga fram förslag om särbehandling av vissa yrkesgrupper. En sådan särbehandling skulle enligt riksförsäkringsverket medföra stora administrativa problem,

Kullurrådets förslag i fråga om likslällighetsavtal mottas mycket positivt av remissinstanserna, av vilka bl.a. statens kulturråd, styrelsen lör Sverigesföifatiaifond. Landstingsförbundet. TCO och KRO instämmer i förslaget. Riksförsäkringsverket anser att frågan om likställighetsavtal för konstnärer bör överiämnas till pensionskommittén(S 1970:40)som haratt granska lagstiftningen i denna fråga. KRO framhåller att möjligheterna all sluta likställighetsavtal är högst begränsade för bildkonstnärerna, varför ändringar i lagen om allmän försäkring erfordras. KRO efteriyser en snar översyn av detta område.

3.3.4  ArbetsmarknadspoUtiska Insatser

Kulturrådets principuttalande om avgiftsfri arbetsförmedling stöds av bl. a. statens kulturråd. LO, Sverigesförfattarförbund och KRO, medan OLäF:s förslag om en stiftelse för arbetsförmedling bemöts med tveksamhet av de remissinstanser som berört frägan.

3.3.5  Utbildningsfrågor

Kulturrådet framhåller behovet av en breddning och komplettering av konstnärsulbildningen sä att den dels ger perspektiv på konstens roll i samhället, dels ökar konstnärernas fömtsättningar att medverka i kulturförmedlingen. Utbildningen bör anpassas till målsättningarna att vidga konstnärernas arbetsmarknad och att öka deras förmåga alt kommunicera med publiken. Statskontoret, SÖ, folkhögskoleutredningen. Svenska kommunförbundet, Konstnärscentrum, Svenska slöjdföreningen. Förmedlingsbyrån för kulturprogram. Studieförbundet Vuxenskolan och KRO instämmer i detta synsätt.

LO framhåller viklen av att varje specialistgmpp i sin högre utbildning inte bara studerar sina speciella ämnen utan också fär en vidgad kunskap om det samhälle där insatserna iskall ske. DeUa gäller såväl den egentiiga konstnärsutbildningen som utbildningen för kulturförmedlare. Redan i den grundläggande utbildningen bör de studerande fä mångsidiga kontakter med arbetsliv och samhälle. LO konstaterar att kullurrådets behandling av ul-

Prop. 1975/76:135 57

bildningsfrägorna är otillräcklig som underiag för ett reformprogram i sådan anda.

Rikskonserter stöder tanken på olika slags utbildning för dem som verkar inom kulturförmedlingen och efteriyser en institution med samlad överblick över verksamheten. Vidare framhålls att artisten förutom den utbildning som fackhögskolan ger behöver orientering i samhälls- och organisationsfrågor.

Svenska kommunförbundet påpekar att konstnärernas möjligheter alt delta i det institutionaliserade samhällslivet skulle öka om de erhöll pedagogisk utbildning.

KRO välkomnar en information om kulturiivets organisation och om kulturförmedling inom konstnärernas grundutbildning och framhåller att organisationen tidigare förordat en pedagogisk päbyggnadskurs för dem som avser att ägna sig äl sådan verksamhet.

Kulturrådets betoning av utbildningens inriktning mot färdighetsträning och konstnärlig mognad understryks av Musikaliska akademien.

Kulturrådet framhåller behovet av återkommande utbildning för konstnärer. Däri instämmer statens kulturråd. Musikaliska akademien, SÖ, Konstnärscentrum, Svenska slöjdföreningen. Teatercentrum, LO, Sveriges författarförbund, KRO, Föreningen Svenska tecknare och Svenska fotografers förbund. Flera remissinstanser ger förslag till fortbildningskurser inom sina resp. områden.

Statens kulturråd, Fotograficenlrum och Svenska fotografernas förbund instämmer i att frågan om fotografernas utbildning pä eftergymnasial nivå mäste lösas.

Kulturrådets förslag all statens kulturråd bör bevaka fortbildnings- och vidareutbildningsområdel stöds bl. a. av statens kulturråd, som dock inte anser sig kunna svara för genomförandet av någon utbildning.

KRO ställer sig frågande till kulturrådets resonemang om den konstnäriiga utbildningens omfattning och påpekar alt rådet haft uppgiften att framlägga sådana förslag alt konstnärernas kunnande bättre kan tas i anspråk i samhället.

Malmö kommun anser inle all del finns anledning att särbehandla konstnärsutbildningarna dä det gäller att planera och prognostisera utbildningsbehoven. Liksom för andra yrkesområden bör det finnas ett intresse för såväl samhället som för konstnärerna själva att skapa någon form av legitimation för yrkesutövning. Som en följd härav borde kulturrådet ha preciserat behovet av samhälleliga engagemang och därmed antalet statligt finansierade utbildningsplatser för konstnärerna.

Statskonioret avvaktar förslag i fräga om utbildningens omfattning pä bild-konslområdet från 1973 års expertgrupp för konstulbildning.

Remissyttranden över kulturrådets förslag till, utbildning på kulturförmedlingens område redovisas i avsnitt 9.2.

Prop,1975/76:135 58

3.3.6 Anställningar och uppdrag

Kulturrådets förslag att lösa konstnärernas försörjningsproblem genom alt ge dem anställningar bemöts positivt av de flesta remissinstanser som berört frägan. Förslaget tillstyrks således av bl. a. statskonioret, statens kulturråd. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Folkparkernas centralorganisation, LO. SACO. KRO samt några kommuner. KRO påpekar dock, liksom Konstnärscentrum, att anställningar endast fär ses som komplement lill den huvudsakliga arbetsuppgiften: arbetet i den egna ateljén.

Statens kulturråd anser all huvudansvaret för att skapa arbetstillfällen ligger hos kommuner och landsting. Svenska kommunförbundet hävdar all det fordras statliga bidrag om kommuner och organisationer skall kunna erbjuda konstnärerna arbete. Konstnärscentrum pekar pä de motsättningar som finns om hur kostnadsansvaret skall fördelas och anser att den enda realistiska utgångspunkten är alt staten mäste öka sina insatser för att kulturarbetarnas situation skall kunna förbättras. Landstingsförbundet påpekar alt arbetsgivarens intresse av kortvariga anställningar och nexibililel i kulturutbudet kan komma i konflikt med den nya trygghetslagstiftningen. Förbundet föreslår att statens kulturråd fär i uppdrag att analysera dessa problem.

Föreningen Sveriges jazzmusiker ser positivt pä möjligheterna alt anlita konstnärer för uppdrag av administrativ art, medan statens kulturråd. Danscentrum, Teatercentrum, TCO och Svenska teaterförbundet framhåller att konstnärerna i första hand bör beredas sysselsättning inom de yrken de är utbildade för. Svenska kommunförbundet, Järfälla och Nacka kommuner påpekar att konstnärer som anlitas för administrativa uppgifter bör ha erfarenhet av och utbildning i dessa frågor.

Förslaget att på årskontrakt knyta konstnärer till kommuner och landsting tillstyrks av Sveriges författarförbund och Landstingsförbundet, som anser att verksamheten bör byggas ul successivt i samarbete med konstnärsorganisationerna. Lycksele kommun ifiågasätler om förslagen är genomförbara i mindre glesbygdskommuner.

Kulturrådets förslag alt engagera konstnärer i förskolans och fritidshemmens verksamhet stöds av bl. a. kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, statens kuhurråd, SÖ, Svenska kommunförbundet, LO, KRO och några kommuner. Studieförbundet Vuxenskolan anser att frägan om vilka som anställer konstnärerna, den enskilda institutionen, kommunen, staten eller folkbildningsorganisationerna, snarast måste lösas. 1 samband med detta bör klarläggas vilka som är förhandlingsparter när del gäller ersättningar för konstnärens arbete.

Förslaget all konstnärerna kan utnyttjas i personalens vidareutbildning och fortbildning tillstyrks av statens kulturråd. Teatercentrum och Danscentrum menar all regelbunden konstnärsmedverkan bör fungera som utbildning för personalen.

Kulturrådet föreslår alt konstnärer bör engageras i grundskolan och

Prop, 1975/76:135 59

gymnasieskolan, men påpekar risken för konflikt mellan lärare och konstnärer. Förslaget mottas positivt av alla remissinstanser som berört frågan, däribland socialstyrelsen, statens kulturråd, SÖ. fölkhögskoleuiredningen, Svenska kommunförbundet. LO och KRO. Risken för konflikter tas upp bl. a. av SÖ som betonar vikten av att finna former för ett nära och naturiigt samarbete mellan lärare och konstnär. Grunden till detta samarljete mäste enligl LO läggas redan i konstnärs- och lärarutbildningen. Därför bör konstnärsutbildningen innehålla fler sociala och pedagogiska inslag.

I kulturrådets förslag angående konstnärernas medverkan i fritt vall arbete och timmar till förfogande instämmer Svenska kommunförbundet och Konstnärscentrum. Nacka kommun och KRO tillstyrker förslaget att konstnärernas engagemang i skolan bör vara av tillfällig natur.

LandsUngsförbundet tillmäter frägan om kartläggning av den kulturella verksamheten vid vårdinstitutioner mycket hög prioritet. Statens kulturråd erinrar om alt uppgiften att göra denna karlläggning redan åvilar statens kulturråd. Alla remissinstanser som tagit upp frågan instämmer i förslaget om konstnärernas medverkan vid vårdinstitutioner, sä t. ex. socialstyrelsen, statens kuhurråd. SÖ, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. LO och KRO.

Förslaget alt ge fackföreningsrörelsen statliga grundbidrag för att ge de fackliga organisationerna möjligheter att engagera konstnärer tillstyrks av slatens kulturråd, Fotograficenlrum, Folkparkernas centralorganisation, LO, TCO och Föreningen Svenska tecknare.

Kulturrådets uttalande all Sveriges Radioi större utsträckning bör anlita konstnärer fär stöd av det dryga tiotal instanser som berört frågan däribland Sveriges Radio.

Prop. 1975/76:135 60

4 Ersättningar till kulturarbetare 4.1 Stipendier och konstnärsbelöningar

4.1.1 Nuläge

Stipendier, dvs. kontanta bidrag eller naturaförmåner till konstnärer, utdelas av mänga olika organ. Staten, kommuner och landsting anvisar årligen betydande belopp för detta ändamål. Stora summor utgår också frän enskilda donationer och stiftelser samt frän olika folkrörelser. Stipendier utgår i regel som belöning och uppmuntran till konstnärer och andra kulturarbetare och förknippas vanligen inte med någon motprestation frän mottagarens sida.

Statliga stipendier ges i form av stora och små arbetsstipendier, resestipendier samt stipendier av pensionskaraktär och tillfälliga bidrag. Utöver dessa utdelas pä försök arbetsbidrag till bildkonstnärer. För budgetåret 1975/76 har för detta ändamål anvisats 9,5 milj. kr. under anslaget Konstnärsstipendier m. m. Av detta utgär 1 370 000 kr. som arbetsbidrag till bildkonstnärer.

Ansvaret för fördelningen av dessa stipendier är uppdelat på fyra olika stipendieorgan, motsvarande fyra olika konstnärsgrupper. Styrelsen för Sveriges författarfond svarar för författare, översättare och kulturjournalister. Denna stipendiering avser endast stora arbetsstipendier. Konstakademien fördelar i samråd med KRO stipendier till konstnärer inom måleri m. m. Styreisen för Musikaliska akademien handhar i samråd med Föreningen Svenska tonsättare stipendiering av tonsättare. Stipendier till gruppen "konstnärer i övrigt" fördekis av konstnärsstipendienämnden. Denna grupp omfattar bl. a. dansare, dramatiker, filmare, fotografer, konsthantverkare, skådespelare och utövande musiker.

De olika stipendieorganen är uppbyggda på olika sätt. Vad gäller styrelsen för Sveriges författarfond hänvisas lill avsnitt 4.2.1.

Konstakademien och KRO utser ett utskott som bereder frågorna om stipendier inför akademins styrelse som slutligt avgör dessa. Berednings-ulskollel beslår av 13 ledamöter varav sju utses av akademin och sex av KRO. En av de av akademien utsedda ledamöterna fungerar som ordförande.

Musikaliska akademien utser en lonsättarstipendienämnd om sex ledamöter för att bereda akademiens stipendieärenden. Av de sex ledamöterna utser akademien fyra jämte tvä suppleanter. En av dessa fyra ledamöter utses till ordförande. Av nämndens övriga två ledamöter är en akademiens sekreterare. Vid del sammanträde då nämnden lägger fram förslag till sli-pendiefördelning för akademiens styrelse deltar en representant för Föreningen Svenska tonsättare. Beslut om stipendier fattas av styrelsen.

Konstnärsstipendienämnden består av ordförande och sju andra ledamöter jämte suppleanter. Dessa förordnas av regeringen. Med undanlag av ordföranden utses ledamöterna efter förslag av Klys. Beredning av ansökningar sker inom ett antal arbetsgrupper som motsvarar de olika konst-

Prop. 1975/76:135 61

närskategorierna inom nämndens ansvarsområde.

För de statliga stipendierna har regeringen i regleringsbrev utfärdat vissa gemensamma bestämmelser (VIII 1975/76 B 1). Ansökan eller förslag om stipendium skall ange vilken typ av stipendium som avses. Den sökande skall uppge sin konstnäriiga verksamhet, sitt motiv för ansökan och sin ekonomiska ställning. Stipendieorganen kan tilldela en person stipendium ulan att någon ansökan eller något förslag därom inkommit. Beslut om stipendier kan inte överklagas. Någon redogörelse i efterhand för stipendiets användning behöver i regel inte lämnas in.

Stipendier får endast tilldelas konstnärer som avslutat sin egentliga utbildning. Vidare bör stipendierna fördelas sä att dels de ekonomiskt sämst ställda konstnärernas behov tillgodoses, dels skilda konstarter och olika delar av landet blir företrädda bland mottagarna. Personer som innehar konstnärsbelöning har endast i undantagsfall tilldelats stipendium. Utöver dessa allmänna principer har varje stipendieorgan utarbetat sina egna speciella principer för fördelning av stipendier.

De stora arbelsslipendierna utgär med 15 000 kr. och utdelas för ett är i sänder. Antalet stora arbetsstipendier är för författare, översättare och kulturjournalister 53, för konstnärer inom måleri m. m. 120, för tonsättare 12 och för konstnärer i övrigt 60. De små arbelsslipendierna utgår med lägst 4000 kr. Budgetåret 1974/75 delade Konstakademien ut 110 stipendier om 6000 eller 8 000 kr., Musikaliska akademien 16 om 10 000 kr. och konstnärsstipendienämnden 111 stipendier mellan 5 000 och 10 000 kr.

Vad gäller resestipendier delade Konstakademien under samma period ut 24 stipendier om 5 000-10 000 kr.. Musikaliska akademien 3 om 10 000 kr. och konstnärsstipendienämnden 79 stipendier om 4 000-15 000 kr.

Tillfälliga bidrag utgick frän konstnärsstipendienämnden med 2 000-5 000 kr. och frän Konstakademien med 4 000 kr. Musikaliska akademien delade inle ut några tillfälliga bidrag.

När det gäller stipendier av pensionskaraktär tillämpar de skilda stipendieorganen olika praxis. Konstakademiens pensionsstipendier uppgår till 6 5(X) kr. Som villkor för dessa gäller att stipendiaten skall ha uppnått den allmänna pensionsåldern eller föriorat arbetsförmågan pä gmnd av sjukdom och alt han/hon inte har några inkomster utöver folkpensionen. I princip tillämpar Musikaliska akademien samma normer, men beloppet är 7 125 kr. Konstnärsslipendienämndens pensionsstipendier utgår med 3 000 kr. per är. Stipendier till efterievande utdelas inte av någon av de tre sistnämnda stipendiemyndigheterna.

Ur författarfonden utgår stipendier och bidrag av liknande form. En redovisning för dessa lämnas i avsnitt 4.2.1.

De statliga konstnärsbelöningarna tillkom år 1964 (prop. 1964:1 bil. 10, SU 1964:8, rskr 1964:8). Enligt kungördsen (1964:526) om

Prop. 1975/76:135 62

konslnärsbelöningar (ändrad 1965:172) kan konstnärsbelöning tilldelas den som genom konstnäriig verksamhet gjort mycket betydande insatser inom svenskt kulturliv. Belöningarna avses vara en utmärkelse för dessa insatser, men också ett bidrag till konstnärernas ekonomiska trygghet. För budgetåret 1975/76 har anvisats ett anslag om 2 625 000 kr. för konstnärsbelöningar. Antalet belöningsrum är budgetåret 1975/76 120.

Konstnärsbelöningarna kan per kalenderår högst uppgå till fem gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gällde vid årets ingång. För år 1976 är detta belopp 9 700 kr. och således kan konsi-närsbelöningen maximall utgå med 48 500 kr. Beloppet minskas i förhållande till konstnärens inkomster i övrigt enligl särskilda regler för att vid övriga inkomster om ca 61 000 kr, icke längre utgå. Belöningarna utgör beskattningsbar inkomst, men är inte pensionsgrundande.

År 1976 erhåller älta innehavare maximalt belopp, medan 47 på grund av alltför höga inkomster inte eihåller något belöningsbelopp alls. Genomsnittsbeloppet för utbetalda belöningar är är 1976 ca 24 000 kr.

Slipendiegivningen i kommunerna är av sent datum. Ännu in på 1950-talet förekom stipendier och bidrag endast i ett ringa antal kommuner. Under 1970-talet har dock kommunerna i ökad omfattning börjat anvisa medel för kulturstipendier. Dessa stipendier har mestadels karaktär av utmärkelse och belöning. Under är 1975 utdelade 139 av landets 278 kommuner kulturstipendier i någon form. Kommunernas totala konstnader för stipendieverksamheten uppgick för år 1975 till knappt 3 milj. kr., vilket motsvarade ca 0,3 % av de totala kostnaderna för kulturella ändamål.

Kulturstipendier eller kulturpris har ocksä inrättats av samtliga landsting. I allmänhet utgår dessa till personer som är eller har varit bosatta inom resp. landstingsområde eller på annat sätt har anknytning lill detta. Stipendierna är avsedda att stödja förtjänstfull verksamhet inom skilda konstnärliga områden med varierande definitioner hos de olika landstingen. 1 fyra landsting utgår särskilda journaliststipendier. Förär 1975 avsatte landslingen totalt ca 700000 kr. för kulturstipendier.

Utöver de statliga och kommunala stipendierna finns ett mycket stort anlal stipendier som tillkommit bl. a. genom donationer. Kulturrådet uppskattar omfattningen av denna stipendiegivning till ca 3,4 milj. kr. varav ungefär hälften avser författar-, översättar- och journaliststipendier.

4.1.2 Kulturrådet

För all förbättra konstnärernas ekonomiska situation har kulturrådet föreslagit älgärder för att skapa arbetstillfällen för dessa inom områden där konstnäriiga insatser fyller konkreta behov. Viss konstnäriig verksamhet kan emellertid inle länkas till sådana behov. Samhället bör ta ansvar även för denna verksamhet. Eu instrument för detta ansvarstagande finns f. n. i de statliga konstnärsstipendiernei. Dessa bör därför finnas kvar även i fram-

Prop. 1975/76:135

63

liden, men resursema behöver ökas och systemet bör delvis förändras. Kulturrådet föreslär att tre nya stipendieorgan inrättas vid sidan av författarfonden. Dessa föresläs överta de uppgifter konstnärsstipendienämnden. Konstakademien och Musikaliska akademien nu har i fräga om de statliga stipendierna. De nya organen föreslås benämnas bild- och form-konstnärsfonden, tonkonstnärsfonden samt film- och scenkonslnärsfonden. Det nya organisaiionsförslagel innebär att indelningen i fyra konstnäriiga områden tillämpas mer konsekvent än tidigare. Sä förs t. ex. i förslaget utövande och skapande konstnärer inom samma område till samma fond. (Den skisserade omrädesuppdelningen framgår av tabell 4.1)

Tabell 4.1 Sammanställning rörande konstnärsfondernas ansvarsområden

Konstnärskalegorier

Förslag

Förfal- Bild- och       Tonkonst-      Film- och

tarfon- formkonsi-     närsfon- scenkonst-

den närsfonden     den närsfonden

Författare X

Översättare X

Kritiker, kulturjournalistiskt verksamma X

Målare, grafiker, skulptörer

Arkitekter

Tonsättare

Scenkonstnärer, leaterpedagoger

Dansare, koreografer, danspedagoger

Filmkonstnärer

Dramatiker

Tecknare, Illustratörer (X)

Fotografer (X)a

Konsthantverkare, formgivare

Musiker, dirigenter, musikpedagoger

Populärauktorer

Sångare och sångpedagoger

Konstnärer vars arbete berör flera
områden och/eller inte omedelbart
kan placeras in under viss fond X

Producenter och andra verksamma inom etermedierna

X X

X X X

X X X

X X X X

X

X

ä Samband med biblioteksersätining.

Fondernas uppgift blir all följa utvecklingen av konstnärernas villkor inom resp. områden och att fördela medel frän fonderna så all konstnärerna tillförsäkras ekonomisk trygghet. Fonderna föreslås därvid tillämpa följande regler:

Konstnärer som nyligen avslutat sin utbildning pä det konstnäriiga området eller eljest är i början av sin yrkesverksamhet bör kunna tillförsäkras sådana ekonomiska förutsättningar att inleda en sådan yrkesverksamhet, alt de fär möjlighet att dokumentera sin förmåga.

Prop. 1975/76:135 64

Konstnärer som dokumenterat yrkesverksamhet av betydelse under en följd av är bör om möjligt tillförsäkras kontinuitet i denna yrkesutövning.

Konstnärer som önskar möjlighet att under viss tid ägna sig åt konstnäriiga experiment, vidareutbildning eller fortbildning bör beredas sädana möjligheter.

Konstnärer vilkas produktivitet på grund av sjukdom, ålder eller andra orsaker nedgått så att de har svårt att fä en rimlig försörjning bör kunna fä skäligt bistånd.

Fondema förutsätts bygga upp sin verksamhet successivt och fortlöpande anpassa denna efter de erfarenheter som vinns. I huvudsak bör fondema arbeta i former som redan prövats. På vissa punkter är det dock nödvändigt med likformighet mellan de olika fondernas åtgärder. De bör tillämpa samma principer för pensionsförmåner och efterievandeskydd. Vidare bör låneverksamhet inle bedrivas av fonderna, inte heller utställnings- eller konsertverksamhet.

Fondernas stipendier skall enligt kulturrådets förslag i första hand gå lill individer och fördelas efter dels konstnäriiga, dels sociala kriterier. Avvägningen mellan dessa kriterier är en i mänga avseenden svårbemästrad uppgifl, varför några formella regler för denna ej kan ställas upp,

1 fråga om de sociala aspekterna framhåller kulturrådet all konstnärerna skall vara inlemmade i det allmänna trygghetssystemet. Fonderna skall endasl göra kompletterande insatsier och inträda när samhällets generella åtgärder av någon anledning inte räcker till.

Stipendier skall utdelas åriigen i regel efter ansökan frän vederbörande konstnär eller pä förslag av enskilda eller institutioner. Fonderna skall dock kunna dela ut stipendier på eget initiativ. Tillfälliga bidrag skall kunna ges under hela året. Någon motprestation för erhållet stipendium eller bidrag skall inle krävas, med undantaig för resestipendium som bör redovisas i efterhand i form av en enkel rapport. Besvär bör inte kunna föras över fondernas beslut om stipendier och bidrag.

Kulturrådet föreslär att de framtida motsvarigheterna lill stora arbetsstipendier och små arbetsstipendier benämns längtidssiipendier resp. punktstipendier. Stipendierna bör när medel anvisas grupperas på följande sätt: längtidssiipendier och punktslipendier resestipendier stipendier av pensionskaraklär och tillfälliga bidrag.

Delta innebär att fondstyrelserna själva fär avgöra fördelningen mellan längtidssiipendier och punktstipendier liksom mellan stipendier av pensionskaraktär och tillfälliga bidrag. Regeringen bör dock varje budgetär fastställa ell minsta antal längtidssiipendier som skall utgå frän resp. fond.

Syftet med långtids- och punklslipendierna bör vara alt ge stipendiaterna möjlighet alt under viss tid med rimlig ekonomisk trygghet kunna ägna sig äl konstnärlig verksamhet eller förkovran i yrkesverksamheten. Kulturrådet föreslår att längtidssiipendierna indexregleras och utgär

Prop. 1975/76:135 65

med ett belopp motsvarande tre gånger det vid varje års ingång gällande basbeloppet. Långtidsstipendierna bör i regel utdelas för fem är i taget om inte särskilda skäl föreligger, t. ex. mottagarens önskemål om kortare tid. Stipendierna bör kunna föriängas ett obegränsat antal gånger.

Även punklslipendierna föreslås bli indexreglerade. Storieken av dessa bör motsvara del dubbla vid årets ingång gällande basbeloppet. Fonderna skall ocksä kunna dela ut stipendium av halva den angivna storieken. Punklslipendierna bör utdelas för högst två år i sänder, och bör inle kunna förnyas omedelbart.

Resestipendierna föresläs utgä till preciserade ändamål för vilka resan är en oundgänglig förutsättning. Användningen av stipendiet bör redovisas i efterhand i form av en enkel rapport. Storieken av stipendierna bör avgöras från fall till fall med hänsyn lill de beräknade kostnaderna. Kulturrådet beräknar att stipendierna i genomsnitt kommer all uppgå till IO 000 kr.

Stipendier av pensionskaraklär föresläs av kulturrådet kunna tilldelas personer som uppnått den allmänna pensionsåldern och vilkas pensionsförhållanden är otillfredsställande. Om särskilda skäl föreligger bör dessa stipendier ocksä kunna utgå till personer som inte uppnått pensionsåldern, men som på grund av sjukdom eller av andra skäl fält sin konstnäriiga aktivitet väsentligt nedsatt. Pensionsstipendierna bör utgä på livslid om inle synneriiga skäl föranleder annat. Pensionsstipendiernas storiek föresläs uppgå till tvä gånger det vid varje års ingång gällande basbeloppet. Fondstyrelserna föresläs dock kunna individualisera beloppen med hänsyn lill andra fasta inkomster än folkpension för stipendiemotlagaren. Inkomster av tillfällig natur skall inle påverka beloppens storiek. Kulturrådet föreslår alt efterievande make/maka efter behovsprövning skall kunna fä en äriig pension motsvarande högst ett och ett halvt basbelopp. Även här skall beloppet anpassas till mottagarens fasta inkomster utöver folkpension.

Tillfälliga bidrag bör utdelas med hänsyn till behoven i varje särskilt fall. Till en och samma mottagare bör dock, om inte synneriiga skäl föreligger, sammanlagt högst 4 000 kr. kunna utgå under ett budgetår. Den som erhållit bidrag under tvä på varandra följande är skall endast i undantagsfall kunna fä bidrag ett tredje är.

Beskattning av stipendier är beroende av dessas karaktär. Ges stipendium frän samma källa för mer än tvä är i följd föreligger enligt gällande bestämmelser skatteplikt på hela stipendietiden. De föreslagna längtidssiipendierna och stipendierna av pensionskaraklär blir sålunda skattepliktiga. Däremot blir punktstipendierna, resestipendierna och de tillfälliga bidragen skattefria om stipendiemyndigheten vid första utdelningstillfället förklarar att de kommer att utgä under högst tvä är i följd. Kulturrådet föreslär att andra beskattade stipendier än pensionsstipendier görs pensions-och sjukpenninggrundande och förutsätter att avgifterna för detta eriäggs av resp. fond och inte av stipendiemotlagaren. Om stipendiaten uppbär

5 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 135

Prop. 1975/76:135 66

sjukpenning bör stipendiet dras in under denna tid. Fonderna bör dock ha möjlighet att förlänga stipendiet motsvarande tid. Kulturrådets förslag i fräga om de sociala avgifterna kräver ändringar i gällande lagstiftning. Den lämpligaste vägen är all fonderna genom likslällighetsavtal med konstnärsorganisationerna tar på sig avgiftsansvaret.

Kulturrådet föreslär att antalet stipendier ökas i viss utsträckning. Alla stipendier utom långlidsstipendier skall kunna utgå med olika belopp. Dessutom avses fördelningen mellan långtids- och punktstipendier och pensions- och resestipendier avgöras av resp. fondstyrelse, varför det angivna antalet stipendier endasl kan betraktas som överslagsberäkningar. De 53 stora arbetsstipendier sorn styrelsen för Sveriges författarfond f. n. fördelar bör i framtiden ersättas med ett anslag till 60 punktstipendier. Dessa bör kunna utgä även till bokillustratörer.

Då stipendieorganen föresläs fä avgöra stipendiernas antal och i vissa fall storiek, kan inget exakt antal stipendier föreslås. Kulturrådet beräknar dock att del totala antalet stipendier kommer alt öka frän 990 till omkring 1 100 efter en treårsperiod.

Kulturrådet föreslår att fonderna skall fördela bidrag till konstnärernas fackliga organisationer som ersättning för att dessa tillhandahäller information och allmänt underiag för stipendiefördelning, samt för information lill medlemmarna om slipendieverksamhelen.

Stipendier, tillfälliga bidrag och projektanslag bör fördelas av styrelsen för resp, fond. För fördelning av de tillfälliga bidragen bör styrelsen kunna utse en särskild delegation.

Kulturrådet föreslär att styrelsen för Sveriges författarfond fär utgöra förebild för de övriga fondstyrelserna vad gäller sammansättning och förordnandetid med del undantaget att konstnärsrepresenlanterna i de senare bör utses av Klys. Styrelserna skall kunna utse utskott för att bereda inkomna ansökningar och förslag. För att Linderiätla samordningen mellan fonderna bör ett särskilt samordningsutskotl inrättas. Detta bör vara sammansatt av fondstyrelsernas ordföranden jämte en av Klys, eller i författarfondens fall, direkt av konstnärsorganisation, utsedd representant ur vardera fondstyrelsen. Då de tillfälliga bidragen ofta mäste utbetalas utan tidsutdräkt bör fördelningen av dessa handhas av ett särskilt bidragsutskott inom varje fondstyrelse. Detta föresläs bestå av ordföranden och tvä ledamöter, som mellan styrelsens sammanträden disponerar ett visst belopp för tillfälliga bidrag. Utskottet skall vid varje styrelsesammanträde redovisa utdelade belopp.

Kulturrådet föreslär att fonderna erhåller ett gemensamt kansli. Den närmare utformningen av detta bör utredas av en särskild organisationskommitté, men kulturrådet förutsätter att författarfondens nuvarande kansli skall kunna hällas intakt inom ramen för den nya organisationen.

Ökningen av medlen för stipendier bör ske successivt under en treårsperiod. Kulturrådet uppskattar behovet av ökning till 4,1 milj. kr. det första

Prop. 1975/76:135 67

året och 2,1 milj. kr. under vardera det andra och tredje året.

Kulturrådet anser inte att systemet med konstnärsbelöningar är ändamålsenligt som stödform äl konstnärer. Därför föresläs all detta system avvecklas genom alt inga nya innehavare utses när vakanser uppstår. För nuvarande innehavare bör dock belöning utgä även i fortsättningen. Vissa förändringar av belöningarna föresfäs. Enligt dessa förslag bör varje innehavare av belöning fä ett basbelopp oberoende av inkomsten i övrigt. Vidare skall efterievande make/maka eller barn upp till 18 år erhålla ett efterievandeskydd motsvarande ett och ett halvt basbelopp per är. Efter-levandeskyddel skall inte påverkas av avtrappningar.

4.1.3 Remissyttranden

Kulturrådet förordar att ett syslem med konslnärsstipendier bör finnas kvar även i framliden. Nuvarande system bör dock delvis läggas om. I denna uppfattning instämmer uttryckligen statens kulturråd, konstnärsstipendienämnden. Musikaliska akademien. Svenska kommunförbundet, Lands-Ungsförbundet, Karlstads kommun. Svenska slöjdföreningen. Teatercentrum. Danscentrum. TCO. Föreningen Svenska tecknare och Svenska teaterförbundet. TCO understryker kulturrådets uppfattning att stipendiesystemet endast skall vara ett komplement till andra statliga insatser.

Några remissinstanser, Malmö kommun. Konstfrämjandet, Konstnärscentrum och KRO, ställer sig tvekande till kulturrådets förslag och lar i varierande grad avstånd frän det. Konstfrämjandet anser att stipendierna successivt bör ersättas av projektbidrag. Konstnärernas fackliga organisationer bör få medel att fylla sädana sociala behov som inte kan tillgodoses genom sociallagstiftningen. Konstnärscentmm är kritiskt till alt omkring hälften av de statliga anslagen enligt förslaget skall fördelas i form av stif)endier. I likhet med KRO anser Konstnärscentmm att det föreslagna slipendiesys-temet skulle komma att inriktas mol en liten elit bland konstnärerna till följd av det begränsade antalet stipendier.

Några remissinstanser föreslär kompletterande eller alternativa stödformer för att förbättra kulturarbetarnas ekonomiska förhållanden. Svenska slöjdföreningen föreslår att ett system med förmånliga län för etablering av verkstäder och ateljéer införs. Ett sådant stöd vore särskilt värdefullt för konsthantverkare. Jazzmusikernas arbetsmöjligheter skulle enligt Föreningen Sveriges jazzmusiker öka avsevärt om en stödform för konsertarrangörer inrättades.

Kulturrådet föreslär att det vid sidan av författarfonden inrättas e n bild- och form konst närsfond , en tonkonst närsfond och en film- och scenkonstnärs fond. Fondema skulle överta de uppgifter som konstnärsstipendienämnden. Konstakademien och Musikaliska akademien nu har i fråga om de statliga stipendierna.

Styrelsenför Sverigesförfattarfond, nationalmuseet, Konstfrämjandet, Svens-

Prop. 1975/76:135 68

ka slöjdföreningen, Musikcenirum. TCO. Sveriges författarförbund. Föreningen Svenska tonsättare. Föreningen Swnska populärauktorer och Svenska tonkonstnärsförbundet instämmer i förslaget. Konstnärscentrum avstyrker förslaget mot bakgrund av dels kritik mot beteckningen fond, dels all antalet stipendier vad del gäller bild- och formområdel föresläs minska samtidigt som nya utövargrupper skulle föras till området. Även Konstakademien och Musikaliska akademien riktar invändningar mot kulturrådets förslag. Konstnärsstipendienämnden redovisar däremot inga invändningar.

Statskontoret, RR V. statens kuhurråd, konstnärsstipendienämnden. Konstnärscentrum, Klys, KRO och Svenska fotografernas förbund anser att kulturrådet förbisett skillnaden mellan de föreslagna konsinärsfonderna och författarfonden och vänder sig mot att begreppet fond används för de nya stipendieorganen. En fond förvallar fonderade medel medan de föreslagna konstnärsfonderna är organ som skall fördela medel som anslås över statsbudgeten. De bör därför fä beteckningen nämnder.

Statskontoret, Klys, KRO. statens kulturråd, styrelsen för Sveriges författarfond och Sveriges författarförbund ansluter sig till kulturrådets uppfattning sä till vida att de anser alt den nuvarande organisationen för stipendiefördelning bör reformeras och en bättre överblick skapas över behoven inom de olika konstomrädena. De tre sistnämnda remissinstanserna framhåller i likhet med kulturrådet att Konstakademien och Musikaliska akademien bör upphöra alt fungera som statliga slipendieorgan.

Siatskontoret och statens kulturråd föreslår alt konstnärsstipendienämnden omorganiseras och fär ansvaret för stipendiegivning på alla konstomräden utanför författarfondens ansvarsområde. Även Landstingsförbundet anser att ett gemensamt stipendieorgan bör kunna övervägas.

Två av de nuvarande stipendieorganen. Konstakademien och Musikaliska akademien är kritiska mot kulturrådets förslag. Konstakademien finner ingen anledning lill all frånta Konstakademien och konstnärsstipendienämnden ansvaret för stipendiefördelningen. Dessa stipendiemyndigheter har i realiteten redan ett väl fungerande gemensamt kansli och skulle med obetydliga förstärkningar kunna handha de vidgade arbetsuppgifter som kulturrådets förslag innebär. Musikaliska akademien anser att inga vägande skäl har anförts för att ändra den nuvarande ordningen i fråga om tonsältarstipendier. Om dessa ärenden skulle överUyttas till statens kulturråd resp. tonkonsl-närsfonden förutsätter akademien att dess slipendienämnd och styrelse bereds tillfäUe att yttra sig över ansökningarna innan beslut om fördelning fattas. Frägan om vilket organ som skall ha ansvaret för stipendiefördelningen är enligt akademien så viktig att den bör övervägas ytteriigare.

Vad gäller stipendieorganens ansvarsområde framhåller statens kuhurråd att konstnärsbegreppet bör tolkas mycket vill sä att personer inom verksamheter som traditionellt inle uppfattas som konstnärliga kan fä stipendier. Några  remissinstanser kommenterar utförligt kulturrådets diskussion kring stipendieorganens ansvarsområden. Rikskonserter anser att den före-

Prop.1975/76:135 69

slagna ökningen av antalet stipendier kan urholkas genom att nya grupper tillförts tonomrädet och förordar att musik pedagoger slipendieras pä annal sätt eller att anslaget lill tonkonstnärsfonden ökas. Samma uppfattning har Föreningen Svenska tonsättare. Föreningen framhåller vidare all den är positiv till ett ökat samarbete mellan seriösa tonsättare och kompositörer av populärmusik men påpekar samtidigt alt skapande och utövande musiker inte kan jämställas med hänsyn till skillnaden i anställningsförhållanden.

Konstakademien föreslär all illustratörer och fotografer inordnas i författarfonden i stället för i bild- och formkonstnärsfonden. Motsatt uppfattning har Sveriges författarförbund som påpekar alt bokillustratörer i dag får del av biblioleksersättningen därför att de medverkar i böcker. Vid fördelningen av stipendier frän fondens fria del är det endast verksamheten som bokillustratör som prövas. KRO föreslår att bild- och formomrädet delas upp efter huvudområden och att bildkonstområdet bör vara ett sådant huvudområde. Som exempel pä andra huvudområden nämns illustration och foto samt konsthantverk.

SIF-klubben vid Sveriges Radio välkomnar förslaget att film- och scenkonstnärsfonden skall kunna utdela stipendier och projektanslag till producenter och andra verksamma inom etermedierna. SIF-klubben påpekar dock alt del åligger Sveriges Radio att svara för utbildning och förnyelse av verksamheten och att särskilda punktinsatser utifrån lill vissa anställda inom företaget inte får inverka pä företagets ansvar i dessa avseenden.

Vad gäller kulturrådets förslag att stipendieorganen skall följa och dokumentera utvecklingen av konstnärernas förhållanden anser statens kulturråd och styrelsen för Sveriges författarfond att detta bör vara en uppgifl för statens kulturråd. Styrelsen för Sveriges författarfond påpekar att fonden saknar resurser för en sådan verksamhet.

Statens kuhurråd anser att författarfondens och konstnärsslipendieorga-nens anslagsframställningar bör ges in lill regeringen via rådet och föreslär att rådets instruktion ändras så att frågor om stipendier och ersättningar lill konsinäriigt verksamma kommer all ingå i statens kulturråds direkta ansvarsområde.

Styrelsen för Sveriges författarfond finner det rimligt att biblioteksersält-ningen ses som en del av statens kostnader för biblioteksverksamheten. Författarfondens anslagsframställning bör därför behandlas i samma ordning som andra anslag inom detta område. Sveriges författarförbund dårtmot påpekar att en skyldighet för författarfonden att inge anslagsframställningar via statens kulturråd endast kan avse konstnärsstipendier som utgår ur särskilt anvisade medel.

Statens kulturråd, styrelsen för Sveriges författarfond. Rikskonserter, Musikaliska akademien och Sveriges författarförbund instämmer i kulturrådets allmänna resonemang och förslag rörande formerna av och villkoren för stipendier och bidrag. Styrelsen för Sveriges författarfond konstaterar att förslagen överensstämmer med den praxis som ti-

Prop. 1975/76:135 70

digare utbildats inom författarfonden. Sveriges författarförbund utgär frän att den praxis som tillämpas inom fonden inle avses bli förändrad.

Intresset för projektbidrag resp, stipendier är enligl konstnärsstipendienämnden olika stort hos de skilda konstnärskategorier som omfattas av nämndens stipendiegivning. De fondstyrelser som föreslås få ansvaret för stipendiefördelningen bör därför ges relativt slor frihet i valet av stödform. Det minsta antalet långtidsstipendier som skall fördelas bör därvid inte sättas för högt.

Fördelningen av stipendier bör enligt kulturrådet baseras pä en avvägning mellan konstnärliga och sociala kriterier. Musikcentrum och Svenska tonkonstnärsförbundet framhåller att eftersom lonkonstnärsfonden blir samhällets huvudinstrument för stödåtgärder ål de fritt verkande konstnärerna bör de sociala kriterierna tillmätas en särskild betydelse. Längtidsstipendierna bör kunna ge en trygghelsgaranti som förbehålls konstnärer utan fast anställning. Övriga stipendier och bidrag bör slå öppna för alla kulturarbetare. Ton-konstnärsförbundet framhåller att kulturtädet borde ha ägnat frågan om grundtrygghet en mer djupgående analys. Föreningen Sveriges Jazzmusiker understryker vikten av all hänisyn las till individens ekonomiska förhållanden vid fördelningen av stipendier.

Några remissinstanser redovisar allmänna och principiella invändningar mol del föreslagna stipendiesy.stemet och föreslår andra åtgärder.

Konstnärscentrum. KRO och Svenska tonkonstnärsförbundet har invändningar av principiellt slag mot kulturrådets förslag. Konstnärscentrum tar avstånd från stipendiesystemet i allmänhet som anges vara en slumpartat fungerande stödform och från längtidssiipendier i synnerhet vilka anses vara odemokratiska och fätalsinriktade. Konstnärscentmm framlägger därför ett eget förslag, som innebär att stipendier med enhetliga belopp utdelas för endast tvä år i följd lill en och samma konstnär. Fördelarna med ett sådant syslem är dels att stipendierna blir skattefria, dels att omloppstiden minskar varvid man undviker alt ett litet fätal gynnas i konkurrensen. Särskild hänsyn bör tas till de sökandes sociala och ekonomiska situation vid fördelningen. Tvä undantag frän de tvååriga stipendierna föresläs, nämligen pensionsstipendier, som bör kallas pensionstillskott, och målinriktade arbetsbidrag. KRO anser att kulturrådets förslag medför all ett litet elitskikt kommer att utkristalliseras inom konstnärskåren eftersom antalet stipendier är begränsat och eftersom konstnfäriiga kvalifikationer skall beaktas vid deras fördelning. De berörda konstnärerna får bättre möjligheter än övriga att utveckla sitt konstnärsskap. Genom att det blir dessa konstnärer som i första hand kommer i fråga för slatens konstförvärv kommer de statliga insatserna enligl KRO:s mening att leda lill en accentuerad snedfördelning och en begränsning av de konslriktningar som får del av statliga medel.

Statskontoret, statens kuhurråd, Musikaliska akademien. Studieförbundet Vuxenskolan, Sverigesförfattarförbund och Föreningen Svenska tonsättare stö-

Prop. 1975/76:135 71

der kulturrådets förslag rörande s t i p e n d i e r n a och deras storlek. RRV däremot anser att antalet stipendielyper bör kunna begränsas. Verket tillstyrker i princip längtidssiipendier och punktstipendier men ställer sig tveksamt till särskilda rese- och pensionsstipendier.

Kulturrådets förslag att stipendierna görs värdebeständiga mottas positivt av styrelsen för Sveriges författarfond. Studieförbundet Vuxenskolan, Sveriges författarförbund och KRO. Statens kuhurråd och styrelsen för Sveriges förfat-tarfond förordar alt stipendierna värdesäkras genom att de knyts till ett index för löneutvecklingen.

Kulturrådet föreslår att långtidsstipendierna utgär med ett äriigt belopp motsvarande tre gånger basbeloppet och att de utdelas för fem år i taget. Musikcentrum och Svenska tonkonslnärsförbundet förordar en mer flexibel form där beloppets storiek och tidsdisposilion kan fastställas i samråd med den berörda konstnären. Om stipendiebeloppel måste maximeras förordas en övre gräns vid fem gånger basbeloppet under fem år eller längre.

Statens kuhurråd och Föreningen Sveriges jazzmusiker understryker värdet av att länglidsslipertdierna skall kunna föriängas ett obegränsat antal gånger. Statens kulturråd påpekar att dessa stipendier därmed kan bli ett sätt all garantera arbetstrygghet för konstnärer under avsevärd tid vid sidan av den garanterade författarpenningen och en eventuell framtida motsvarighet till konstnärsbelöningar. Förslaget att långtidsslipendierna skall kunna delas ut för kortare lid än fem är möter motstånd frän konstnärsstipendienämnden och Sveriges författarförbund. Konstnärsstipendienämnden framhåller all man noggrant bör precisera de fall dä ett sådant förkortat långtidsslipendium skall kunna utdelas och att stipendiemottagaren inte fär avgöra för hur läng lid stipendium skall kunna utgä. Vidare framhåller nämnden all om stipendier utgår under fem är är det rimligt att en omprövning av stipendietilldelningen kan ske under perioden i det fall mottagaren fält anställning och därigenom tillfredsställande ekonomiska förhållanden eller övergått till annan än konstnäriig verksamhet. Konstnärsstipendienämnden pekar dock pä att man i inledningsskedet kan behöva dela ul ett lämpligt antal längtidssiipendier på kortare tid för att nya slipendieinnehavare skall kunna utses också de följande åren. Författarförbundet avstyrker förslaget mol bakgrund av gjorda erfarenheter. En stipendiemollagare skall inte kunna erhålla ett tvåårigt skattefritt stipendium genom att skära ned ett långtidsstipendium som är störte än punktslipendier just för att del skall beskattas. Förbundet understryker all gränslinjen mellan långtids- och punktstipendier mäste upp-rätlhällas för att motivet med nivå- och tidsperioduppdelningen inle skall äventyras.

KRO avvisar förslaget om stipendiesystem utom i vad avser pensionsstipendier och tillfäUiga bidrag. I stället kräver KRO överiäggningar mellan regeringen och bildkonstnärerna rörande särskilda arbets- och materialbidrag till konstnärer. Dessa skulle uppgå till mellan 5 000 och 15 000 kr. per år och vara avsedda för att täcka grundkostnaderna för den konstnäriiga verk-

Prop. 1975/76:135 72

samhelen. Var och en som dokumenterat sig som yrkesverksam konstnär skulle vara bidragsberättigad.

Kulturrådets förslag alt punklslipendierna skall kunna halveras stöds av RR V som dessutom föreslär alt punklstipendium skall kunna utgä med en fjärdedel av helt stipendiebelopp för alt öka flexibiliteten. Styrelsen för Sveriges författarfond och Sveriges författarförbund däremot är kritiska mol kullurrådets förslag med motiveringen all en uppdelning av punklslipendierna kan urholka grundtanken alt dessa stipendier skall kunna skapa en längre tids ekonomisk trygghet.

Kulturrådet har föreslagit att det direkta statsanslag som ställs lill författarfondens styrelses förfogande för stipendier bör avse punktstipendier och att de 53 stora arbetsstipendier som styrelsen nu fördelar bör ersättas med 60 punktslipendier. Styrelsen för Sveriges författarfond och Sveriges författarförbund instämmer i förslaget. Kulturrådets uppfattning att dessa punktslipendier skall kunna utgä till bokillustratörer delas inte av statens kulturråd, styrelsen för Sveriges författarfond och Sveriges författarförbund. De anser inle att del kan ankomma pä författarfonden att generellt bedöma och belöna bokillustratörer. Till skillnad från de bidrag som baseras på biblioleksersättningen bör de direkta slatsstipendierna till illustratörerna fördelas av del organ som fördelar sädana stipendier till bild- och formkonstnärer. Vad gäller stipendier av [)ensionskaraktär föreslär statens kuhurråd, styrelsen för Sveriges författarfond, Sveriges författarförbund och KRO att beteckningen ändras lill pensioner för all det inte skall råda någon tvekan om att de skall utgå under innehavarens älerstäende livstid. KRO ansluter sig till kulturrådets förslag om efterievandeskydd men tillägger all situationen för efterievande lill redan avlidna konstnärer bör prövas vid stödformens införande så alt reformen kommer alla till del.

Konstnärsstipendienämnden finner den föreslagna bestämmelsen alt pensionsstipendium skall utgå till personer som har oiillfredsslällande pensions-förhållanden vara oprecis och anser att en svår avvägningsfråga därmed lämnats öppen. Nämnden påpekar att kulturrådet inte angivit om efterievande-pension endast skall utgä dä vederbörande konstnärer åtnjutit pensionsstipendium eller om efterievandepension skall kunna beviljas oavsett om sä varit fallet eller ej. Nämnden finner beteckningen stipendium av pensionskaraktär vara inadekvat för efterievandepension. Vidare framhålls att det inte framgår om pensionsstipendium skall kunna ändras om väsentliga förändringar inträder beträffande pensionsmotlagarens ekonomiska situation, Konstnärsstipendienämnden påpekar också all kulturrådet inte tycks ha undersökt om några problem med samordning av pensionsstipendium med andra pensionsformer kan uppkomma. Konstakademien anmärker pä att den föreslagna minskningen av antalet pensionsstipendier tas frän bild-och form konstnärsfondens område. Akademien är vidare kritisk till att fondstyrelserna skall kunna göra omfördelningar mellan antalet pensionsstipendier och tillfälliga bidrag. Möjligheten att en innehavare av pensionssti-

Prop.1975/76:135 73

pendium plötsligt får ell tillfälligt bidrag i stället bör enligl akademien vara utesluten.

Kulturrådet föreslår alt långtidsstipendierna och pensionsstipendierna blir skatlebelagda medan punktstipendier, resestipendier och tillfälliga bidrag inte skall beskattas. Statens kulturråd. Musikcenirum, Sveriges förfai-larförbund. Svenska fotografernas förbund och Svenska tonkonslnärsförbundet delar denna uppfattning.

RSV däremot förordar att samtliga konslnärsstipendier utom resestipendier skall beskattas. De av kulturrådet föreslagna stipendierna kan inte hänföras till sådana stipendier som enligl 19 § kommunalskattelagen är befriade frän skatt. Punktslipendier avser att bereda mottagaren möjlighet att ta ledigt frän annat yrkesarbete för att utöva konstnäriig verksamhet pä heltid och har därför närmast karaktären av statsbidrag vilka kan betraktas som vederlag för prestation. Sociala bidrag och understöd hänförs till skattepliktig intäkt om de inte uttryckligen är undantagna frän beskattning, RSV finner därför att oavsett om stipendiefördelningen grundar sig pä konstnärliga eller sociala kriterier stipendierna utgör skattepliktig intäkt,

Konstnärsstipendienämnden anser att kullurrådets behandling av skattefrågorna inte är uttömmande. Nämnden ifrågasätter om nu utgående små arbetsstipendier i alla lägen är skattefria, t, ex, när en konstnär erhåller ett sådant efter ett tvåårigt stort arbetsstipendium. Nämnden finner det myckel allvariigt att kulturrådet inte belyst de skattefrågor som sammanhänger med projektbidragen och de problem som uppstår vid utdelning av gemensamt projektbidrag eller stipendium till fiera konstnärer, Konstnärsstipendienämnden betonar all detta slag av frågor mäste penetreras noggrant och fullständiga anvisningar lämnas fondernas ledning för all stipendiaterna skall kunna fä ordentlig information.

Förslaget all längtidsstipendierna skall grunda rätt till tilläggspension stöds av statens kuhurråd, styrelsen för Sveriges författarfond. Musikcentrum, Sverigesförfattarförbund, Svenska fotografernas förbund och Svenska tonkonslnärsförbundet. Sveriges författarförbund och Svenska tonkonslnärsförbundet förutsätter att pensionsavgiften skall eriäggas av den utbetalande fonden. Riksförsäkringsverket påpekar att huvudregeln för att en inkomst skall grunda rätt till tilläggspension är att inkomsten utgör ersättning för utfört förvärvsarbete. Olika former av beskattade stipendier och bidrag där utbelalaren inte kräver en direkt arbetsinsats har inte ansetts utgöra ersättning för förvärvsarbete enligl riksförsäkringsverkets och försäkrings-domstolens praxis.

Kulturrådets förslag alt längtidsstipendierna görs sjukpenning-grundande stöds av Svenska fotografernas förbund och Svenska tonkonslnärsförbundet. Statens kulturråd, styrelsen för Sveriges författarfond och Sverigesförfattarförbund däremot avstyrker förslaget med motivering att sjuk-anmälningsplikl då måste införas för stipendiaterna, vilket skulle kräva en orimligt slor administrativ belastning pä stipendieorganens kanslier. Statens

Prop. 1975/76:135 74

kulturråd och författarfonden förordar i stället att det ges möjlighet all förlänga beskattat stipendium motsvarande den tid del ej kunnat utnyttjas under sjukdomen.

Kulturrådets förslag att konstnärsfonderna skall fördela bidrag lill fackliga organisationer som ersättning för att de ger information rörande stipendiefördelningen stöds av SIF-klubben vid Sveriges Radio. Konstnäissiipendienämnden påpekar all kullurrrådet inte angivit om bidragen skall utgä i förhällande till resp. organisations biträde vid stipendiefördelningen eller ej. Statens kuhurråd. Sveriges förfätiarförbund och KRO ställer sig oförstående till utredningens förslag som de anser baseras pä en missuppfattning av de organisationsbidrag som utgär ur författarfonden.

Utredningen föreslär att antalet ordinarie ledamöter i de nya konstnärsfondernas styrelser bör vara 13 med lika mänga suppleanter. Regeringen föreslås utse fyra ordinarie ledamöter samt deras suppleanter medan Klys bör utse övriga nio ordinarie ledamöter med suppleanter.

RR V ställer sig kritiskt tiil utredningens förslag. Verket anser antalet ledamöter i de föreslagna fondstyrelserna vara onödigt stort och förordar att samtliga ledamöter utses av regeringen, några dock efter förslag av konstnärsorganisationerna. Därmed markeras all ledamöterna ingår i styrelsen som ansvariga för genomförandet av den statliga kulturpolitiken och inle som företrädare för den ena eller andra organisationen.

Styrelsen för Sveriges författarfond och Sveriges författarförbund framhåller att sammansättningen av de föreslagna fondernas styrelser mäste bestämmas av antalet organisationer och specialgrupper inom varje organisation som har intressen att bevaka inom resp. slipendieorgan.

Flera remissinstanser har synpunkter pä vilka grupper som skall vara representerade i fondstyrelserna och hur dessa skall utses.

Statskontoret och statens kulturråd föreslär att en gemensam konstnärssiipendienäm nd inrättas i stället för tre fondstyrelser. Statens kulturråd redovisar ett färslag rörande uppbyggnad och sammansättning av en sådan konstnärsstipendienämnd. Beslut om fördelningen av stipendier bör ske i grupper inom nämnden. Konstnärsorganisationerna bör vara representerade i dessa grupper som föresläs lå egen beslutanderätt med ett eget ansvar utåt för förddningsbeslul. Några ledamöter, i första hand ordföranden, bör utses av regeringen. Eventuellt kan vissa ledamöter utses av statens kulturråd. Dessa representanter bör ha allmän erfarenhet inom det kulturpoliliska området. Personer med ingående kunskap om de berörda konstomrädena bör ockSiS ingå i nämnden. Möjligen kan några ledamöter utses pä förslag av Konistakademien och Musikaliska akademien. Vidare bör företrädare för konstnärsorganisationerna ingå i nämnden, lämpligen utsedda av Klys. Rådet framhåller vikten av omsättning av ledamöter i organ av konstnärsslipendienämndens typ och förordar att förordnandetiden maximeras till tre är med möjligheter till undantag. Den föreslagna konstnärsstipendienämnden bör förutom stipendier och projektbidrag även

Prop. 1975/76:135 75

kunna fördela den eventuella framtida motsvarigheten till konstnärsbelöningar.

Kulturrådet föreslär alt ett g e m e n s a m t kansli inrättas för författarfonden och de tre föreslagna konstnärsfonderna. RRV stöder förslaget.

Konstnärsstipendienämnden framhåller att kulturrådets förslag leder till ökat personalbehov för de stipendieuldelande organen. Det är angeläget att personalresurserna medger alt den kuratorsverksamhet som konstnärs-stipendienämndens sekreterare hittills har svarat för kan fortsätta. Även hanteringen av ATP- och sjukpenninggrundande långtidsstipendier kräver ökad personal. Nämnden förutsätter att den blir representerad i den organisationskommitté som skall utreda den närmare utformningen av del föreslagna kansliet.

Statens kulturråd, styrelsen for Sveriges författarfond och Sveriges författarförbund avvisar kulturrådets förslag att författarfondens kansli skall inordnas i en för de fyra konsinärsfonderna gemensam kansliorganisation. Författarfondens administration fungerar väl och dess arbetsuppgifter, som berör administrationen av biblioleksersättningen, är artskilda från de uppgifter som kommer att åvila övriga fondkanslier.

Utredningens förslag att de utbetalningar som nu handhas av kammarkollegiets fondbyrä skall överföras till fondkansliet avvisas av kammarkollegiet, statens kulturråd, styrelsen för Sveriges författarfond och Sveriges författarförbund. Kammarkollegiet förordaratt författarfondens förvaltning som fungerat tillfredsställande lämnas oförändrad samt att kollegiet fär motsvarande arl)etsuppgifler för de eventuellt nytillkommande tre konsinärsfonderna. Statens kulturråd har en liknande uppfattning.

De flesta av de remissinstanser som berört kulturrådets förslag instämmer i kritiken mol konstnärsbelöningarnas konstmktion. När det gäller kulturrådets slutsats alt denna stödform skall avskaffas är dock meningarna delade.

TCO och slatens kulturråd vill inte ta ställning till förslaget att avveckla konstnärsbelöningarna utan föreslär att frågan tas upp i överiäggningar mellan konstnärsorganisationerna och utbildningsdepartementet.

Musikaliska akademien, Landsiingsförbundet och KRO delar kulturrådets mening om konstnärsbelöningarna och instämmer i att de bör avvecklas. KRO skulle emellertid ha föredragit alt konstnärst)elöningama omvandlades till konstnärslön, men dä detta inte är aktuellt stöder KRO förslaget om avveckling.

Styrelsen för Sveriges förfätiarfönd och Sveriges författarförbund påpekar alt de litterära upphovsmännen inte kommer att ha något behov av särskilda konstnärsbelöningar eftersom de har tillgäng till författarfondens garanterade författarpenning.

Statens kulturråd förstår kulturrådets tveksamhet inför konstnärsbelöningarna i deras nuvarande utformning, men menar att de kan t)ehällas i en modifierad form för att garantera arbetslryggheten för konstnärer utanför

Prop. 1975/76:135 76

förfallargruppen. Om en stödform liknande konstnärsbelöningarna skall behällas förordar statens kulturråd att ävtrappningen förändras enligt utredningens förslag och relateras till den aktuella inkomslsilualionen och att innehavare efter förslag eller ansökan utses av konstnärsstipendienämnden resp, författarfondens styrelse. B<;löningsmomentet bör försvinna. Styrelsen för Sveriges författarfond framför en liknande uppfattning.

Statskontoret, Konstakademien, STIM och Svenska Jilmlnstitutei avvisar förslaget att konstnärsbelöningarna bör avvecklas. Statskonioret förordar en förnyad översyn av dessa frågor varvid bl. a. möjlighetema att samordna systemet med konstnärsbelöningar och ett utbyggt system med stipendier av pensionskaraktär bör uppmärksammas. Konstakademien ställer sig oförstående lill kulturrådets principiella förkastande av konstnärsbelöningarna. Akademien framhåller behovet av konstnärsbelöningarna som ell erkännande från det allmännas sida av högtstående och betydande insatser i kulturiivet. Genom de förändringar av konstnärsbelöningarna som kulturrådet föreslagit bör ölägenheterna med del nuvarande systemet i huvudsak försvinna, anser Konstakademien. Konstnärsbelöningen bör kunna inordnas bland övriga stödformer. Om systemet med konstnärsbelöningar bibehålls bör antalet belöningar öka och man bör överväga alt ge fler instanser än slipendiemyndigheterna möjlighet all komma med förslag. Eflerievande-skyddet mäste enligt akademien också omfatta efterlevande till innehavare av konstnärsbelöning som avlidit innan de föreslagna nya bestämmelserna trätt i kraft. STIM betonar konstnärsbelöningarnas rent sociala karaktär och framhåller att de bör bevaras men revideras och förbättras.

Musikaliska akademien och Sveriges författarförbund ansluter sig till kulturrådets förslag till förbättring av belöningarna sä länge de består medan RRV och konstnärsstipendienämnden är kritiska till förslaget att konstnärsbelöningarna skall förbättras om de samtidigt skall avvecklas.

Förslaget om inrättande av stipendier för kultur förmedlare mottas positivt av flertalet remissinstanser. Statens kulturråd. Rikskonserter, SÖ, Stockholms kommun, Karlstads kommun. Landsantikvarieorganisationernas samarbetsråd, Sveriges konstföreningars riksförbund. Teaterforum, Folkparkernas centralorganisation. Förmedlingsbyrån för kulturprogram. Studieförbundet Vuxenskolan, LO. TCO, SACOISR och Föreningen Svenska tecknare stöder förslaget. LO anser dock förslaget otillräckligt för att nå målet au nå ut med den kulturella verksamheten lill missgynnade grupper.

RR V och Landsiingsförbundet ställer sig skeptiska till centralt utdelade stipendier. RRV förordar att kulturförmedlarna får del av stödet till organisationerna samt all de uppmuntras genom lokala initiativ. Landstingsförbundet menar att de statliga insatserna bör kanaliseras lill regionala och lokala organ. Konstnäiscentrum och KRO avstyrker förslaget pä principiella grunder.

De flesta remissinstanser som stöder förslaget om stipendier för kulturförmedlare tillstyrker också att en särskild stipendiefond bör inrättas. Stats-

Prop. 1975/76:135 77

kontoret, statens kulturråd och TCO avstyrker förslaget och förordar att statens kulturråd fördelar stipendierna.

Kulturrådet föreslär att stipendierna inte låses till visst ändamål, vilket stöds av statens kuhurråd. Rikskonserter och Studieförbundet Vuxenskolan. RR V och Förmedlingsbyrån för kulturprogram däremot avstyrker detta förslag och förordar au stipendier skall sökas för särskilda ändamål och projekt. Även Konstnärscentrum och KRO förordar alt eventuella stipendier och stöd till kullurförmedlare utgår i form av projektanslag som fördelas av slatens kulturråd.

4.2 BiblioteksersättninK

4.2.1 Nuläge

Efter förslag frän Kungl. Maj:t beslutade riksdagen (prop. 1954:133, SU 1954:105, rskr 1954:254) är 1954 att införa en biblioteksersätining i syfte all förbättra förfaltarnas ekonomiska villkor. Ersällningssysiemet fungerar pä sä sätt att till en särskild fond, Sveriges författarfond, avsätts medel över statsbudgeten i förhällande till utlåningen av böcker och beståndet av referensböcker vid folkbibliotek och skolbibliotek. Medel anvisas under anslaget Ersättningar åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m. Fondens medel fördelas sedan enligl olika principer lill litterära upphovsmän. Fondens verksamhet regleras av förordningen (1962:652) om Sveriges författarfond (omtryckt 1975:1210).

Biblioteksersättningen motiverades i propositionen pä i huvudsak tvä sätt. Dels skulle den ge författarna en skälig gottgörelse för det samhälleliga utnyttjandet av författarnas verk sqm biblioteksutläningen innebär, dels var författarnas ekonomiska betingelser sädana att särskilda insatser framstod som angelägna.

Fondens verksamhet leds av en styrelse beslående av ordförande och tolv ledamöter. Ordföranden och tre ledamöter jämte suppleanter utses av regeringen, älta ledamöter jämte suppleanter utses av Sveriges författarförbund och en ledamot jämte suppleant utses gemensamt av Föreningen Svenska tecknare och Svenska fotografernas förbund.

Kostnaderna för styrelsens verksamhet bestrids av fondmedel. Sekreteraren och annan personal hos styrelsen förordnas av chefen för utbildningsdepartementet. Regeringen bestämmer ersättningen till personalen.

Biblioteksersätining utgår för hemlän av upphovsrältsligl skyddade svenska originalverk och översättningar samt i förhållande till bibliotekens innehav av referensexemplar av dessa båda kategorier litteratur. Beräkningen av vilka belopp som skall föras över till fonden sker på grundval av uppgifter om bibliotekens utlåning. Länens och referensexemplarens fördelning pä olika författare bestäms genom stickprovsberäkningar.

Prop. 1975/76:135 78

Biblioteksersätlningens olika belopp är f. n. för län av svenskt originalverk 24 öre och för referensexemplar av dylikt verk 96 öre samt för län av svensk översättning 12 öre och för referensexemplar av dylikt verk 48 öre.

Av de medel som tillförs fonden utgår dels en individuell och lill utlåningen av den enskilde författarens verk relaterad ersättning, författarpenningen, dels pensioner, stipendier och bidrag lill särskilda ändamål. Författarpenning utgår endast till upphovsmän till svenska originalverk. Till denna grupp räknas också bokillustratörer som under vissa förhållanden kan dela författarpenningen med författaren lill boken i fräga. Någon individuell ersättning till översättare utgär inte.

Författarpenningen är f n. 14 öre per län av svenskt originalverk och 56 öre per referensexemplar av sådant verk. Det belopp som utbetalas till författaren modifieras av tvä slags regler. För det första mäste beloppet uppgå tiil minst 210 kr. föratt utbetalning skall ske. Fördel andra sker en reducering vid höga ersättningar. Uppgår författarpenningen till mer än 14 000 kr. reduceras den med 50 % till den del som den överstiger delta belopp men inte 21 000 kr., med 80 % till den del som överstiger 21 000 kr. men inte 26 600 kr. och med 90 % till den del som den överstiger 26 600 kr.

Biblioteksersätlningens olika belopp bestäms av riksdagen. Varje är förekommer förhandlingsliknande överiäggningar mellan Klys och chefen för utbildningsdepartementet pä det sätt som riksdagen förordat (KrU 1971:5, rskr 1971:5). Vid dessa överiäggningar behandlas bl. a. biblioleksersältning-ens storiek. Även författarpenriiingens storiek tas upp i sädana överiäggningar.

Av de 13,4 milj. kr. författarfonden totalt disponerade budgetåret 1974/75 avsåg 4 milj. kr. författarpenningar till ca 2 750 författare. Av resterande medel, fondens s. k. fria del, gick 0,5 milj. kr. lill administrationskostnader medan återstående knappt 9 milj. kr. gick till olika typer av selektiva bidrag till litterära upphovsmän. För innevarande budgetår är för biblioteksersättning beräknat 20,6 milj. kr.

Inom ramen för författarfondens s. k. fria del har byggts upp ett stipendiesystem med en omfattande täckning. Längtidsstipendierna, f n. 18 000 kr., utgår under fem är och omfattar f.n. ca 160 personer. Arbets- och resestipendierna uppgick förra året till 219 och var i medeltal ca 6 500 kr. Sedan år 1972 bedrivs en försöksverksamhet med stipendietillägg som lillsammans med eventuell utgående författarpenning ger innehavaren en garanterad ersättning av f.n. 24 000 kr. per år. Antalet innehavare av stipendietillägg är f n. 98. Pensioner om 16 000 kr. per är utgår f. n. till 114 personer. Vidare erhåller 33 personer efterievandepension om 10 000 kr. per år. Slutligen utbetalas även tillfälliga bidrag till personer med akuta ekonomiska problem. Ur fondens fria del ulgär också bidrag till särskilda ändamål rörande litterär verksamhet, bl. a. organisationsbidrag till Sveriges författarförbund. Föreningen Svenska tecknare och Svenska fotografernas förbund.

Prop.1975/76:135 79

4.2.2 Styrelsen för Sveriges lörfattarfond, kulturrådet och Sveriges författarförbund

Styrelsen för Sveriges författarfond har i skilda skrivelser aktualiserat olika frågor rörande fondens verksamhet.

1 skrivelse den 18 februari 1974 har styrelsen hemställt om en ändring av bestämmelserna i förordningen (6 S) som berör fördelningen av författarpenningen mellan tvä eller flera upphovsmän.

Enligl gäUande bestämmelser skall författarpenningen, om ell litterärt verk har två eller flera upphovsmän, delas lika mellan dessa. Även bokillustratörer räknas i detta sammanhang som upphovsmän. Om verket har tvä upphovsmän, författaren och illustratören, och illustratörens insats inle bedöms vara sä väsentlig att han bör erhålla halv författarpenning er-häller han över huvud tagel ingen penning. Tvä alternativ finns således när del gäller illustrerade verk; antingen delar författare och illustratör författarpenningen lika eller ocksä får författaren ensam hela ersättningen.

Styrelsen anser denna fördelningsprincip vara ett alltför grovt instrument som inle ger de enskilda upphovsmännen berättigad andel av författarpenningen. Bestämmelsema bör utformas sä att styrelsen kan fördela författarpenningen på författare och illustratör i ett rimligare förhällande till vars och ens insats i varje enskilt verk. Bedömningen bör göras av representanter för författare och illustratörer.

Förslaget har överlämnats till kulturrådet.

Vidare har styrelsen i skrivelse den 12 juni 1974 hemställt om en ändring av 13 och 15 §§ i förordningen där del stadgas att den personal som arbetar vid författarfondens styrelse förordnas av chefen för utbildningsdepartementet samt att regeringen bestämmer ersättning till bl. a. tjänstemän och sakkunniga.

Styrelsen anser att det med hänsyn till att medlen till dessa kostnader utgår från fonden är rimligt att till styrelsen flytta över rätten att förordna annan personal än sekreteraren samt rätten att bestämma ersättning till dels andra tjänstemän än sekreteraren, dels sakkunniga.

I skrivelse den 27 juni 1975 föreslår styrelsen att 6 § i förordningen ändras så att styrelsen ges möjlighet att för enskild upphovsman fastställa ett minsta belopp med vilket författarpenning skall utgå, garanterad författarpenning.

Styrelsen konstaterar all höjningarna av biblioleksersättningen har gjort det möjligt att successivt bygga ut del trygghetsprogram som ursprungligen utarbetats inom förfallarorganisalionerna och som styrelsen uppfattar som ett av målen för fondens verksamhet.

Väsentliga led i detta program är femäriga arbetsstipendier som avses ge en grundtrygghet under utbildningsåren för främst yngre författare, översättare och bokillustratörer, pensioner lill dem som inte längre är yrkesverksamma samt garanterade författarpenningar som skall ge de etablerade yrkesutövarna en viss minimiersättning.

Prop. 1975/76:135 80

Den garanterade författarpenningen är en form av garanterad inkomst som är knuten lill en bestämd form av ersättning och den är enligt styrelsens mening ett bättre alternativ än konstnärsbelöningen när det gäller att skapa arbetstrygghet för de litterära yrkesutövarna. Pä sikt bör de upphovsman-nagrupper som faller inom fondens verksamhetsområde normalt inte ha någon konstnärsbelöning ulan i stället tUlförsäkras grundtrygghet genom garanterad författarpenning.

Efter yrkanden frän författarna påbörjades år 1972 en försöksverksamhet med garanterad författarpenning. Försöket utformades inom ramen för gällande förordning för fonden och fick formen av stipendier som lades till den statistiskt beräknade författarpenningen. Vissa bestämmeler har antagits för utdelandet av stipendietilläggen som f. n. ulgär med högst 24 000 kr. och i förekommande fall anpa:ssas till den utgående författarpenningen sä att delta belopp inte överskrids. Även upphovsmän som inte kan erhålla författarpenning har tilldelats slipendietillägg.

Under är 1974 gjordes en enkätundersökning bland stipendietilläggsin-nehavarna och med utgångspunkt i detta material har en arbetsgrupp lagt fram ett utlåtande över försöksverksamheten. Arbetsgruppen konstaterar sammanfattningsvis att stipendietillägget för samtliga innehavare har haft stor, oftast avgörande, betydelse för deras konstnäriiga verksamhet och inkomsttrygghet. Såväl mottagarna som arbetsgruppen anser att systemet bör permanentas och garantibeloppel höjas till 28 000 kr. i 1974 års penningvärde. Garantin bör göras pensionsgiundande. Avgiften bör betalas av fonden.

Styrelsen anser att den nuvarande försöksverksamheten bör permanentas och presenterar vissa riktlinjer för en garanterad författarpenning.

Styrelsen konstaterar att den statistiskt beräknade författarpenningen och det nu utgående stipendietillägget skatte- och socialförsäkringsmässigi har olika karaktär. Författarpenningen beskattas och skapar underiag för de normala rörelseavdragen vid deklarationen. Vidare är den pensionsgrundande. Siipendielillägget beskattas men betraktas inte som rörelseinkomst utan som periodiskt understöd och är därmed inte pensionsgmndande. Styrelsen anser alt båda delarna av den garanterade författarpenningen bör ha samma skattemässiga status varmed följer att den som helhet blir pensionsgrundande.

Den garanterade förfatlarpenningen är tänkt all utgöra mottagarnas gmnd-trygghet. Innehavarna av garanterad författarpenning bör därför även kunna tilldelas punktslipendier ur författarfonden.

Den garanterade författarpenningen bör utgä så länge som mottagaren är huvudsakligen verksam som författare, översättare eller bokillustratör intill den ålder då allmän ålderspension utgår eller till dess att mottagaren lar heltids- eller helärsanställning. Anställningen bör därvid inte uppgå lill mer än 20 timmar per vecka eller, om det är fråga om heltidsanställning, omfatta mer än halva året. Efter inträde i pensionsåldern skall garantin kunna utbytas mot pension från fonden. Den som innehar långtidsstipendium ur förfatlarfonden eller uppbär konstnärsbelöning bör inte samtidigt

Prop.1975/76:135 81

kunna inneha garanterad författarpenning. Långtidsslipendium bör efter ansökan kunna övergå i garanterad författarpenning.

Styrelsen framhåller vidare i fråga om de principer som bör tillämpas alt upphovsmannens produktion bör uppfylla såväl kvantitativa som kvalitativa krav. Urvalet bör kunna ske på grundval av styrelsens långvariga och djupgående kännedom om de litterära yrkesutövarna. I vissa fall bör särskilda sakkunniga anlitas.

Om innehavaren tar heltidsanställning skall detta anmälas till styrelsen som därvid skall kunna låta garantin vara vilande under något eller några år. Styrelsen bör ha i uppgifl all åriigen inhämta erforderiiga upplysningar rörande garanti innehavarnas anställningsförhållanden.

Den garanterade författarpenningens storiek bör inte vara beroende av mottagarnas övriga inkomster. Detta synsätt motiveras av all garantin är en del av biblioteksersättningen och att den som sådan måste ses som en gottgörelse för utnyttjandet av upphovsmannens verk och prestationer. Värdet av ersättningen för innehavaren bör i stället regleras genom inkomstbeskattningen.

När garanterad författarpenning utdelas bör, liksom vid stipendietilldelningen, viss hänsyn kunna tas till den sökandes allmänna inkomslsituation. Inkomstkriteriet bör dock ge utslag först i andra hand dä valet står mellan tvä sökande med till kvalitet och kvantitet likvärdig produktion.

Garanterade författarpenningar bör utlysas till ansökan lediga dä medel härför finns i fondens budget. Beslut bör fattas pä sätt motsvarande det som gäller för stipendier enligt styrelsens arbetsordning.

Styrelsen utgår frän all de nuvarande stipendielilläggsinnehavarna i första hand kommer alt erhålla de permanenta garantierna.

Styrelsen anser att när ett permanent syslem med garanterad författarpenning införts bör beloppet snarast möjligt höjas och göras värdebeständigi genom anknytning till löneutvecklingen. En ökning av biblioteksersättningen är dock nödvändig för en sådan höjning.

1 ett slutperspekiiv dä biblioteksersättningens grundbelopp uppnätt den nivå som kan anses rimlig bör maximalt ca 175 författare, översättare och bokillustratörer uppbära garanterad författarpenning.

Ledamöterna Höök och Kleberg anför i ett särskilt yttrande att de anser frägan om den garanterade författarpenningens förhällande till andra inkomster vara otillräckligt belyst. Hänsyn bör las lill hur inkomslsilualionen förändras under den länga period en författare kan inneha garantin. En omprövning med vissa mellanrum skulle därför kunna bli aktuell. Del föreslagna systemet kan pä sikt leda till att författare med förhållandevis goda inkomster blockerar garantierna för yngre författare. Fördelningen av garantisumman skulle därmed inle ge bästa möjliga täckning av trygghetsbehoven. Dessa frågor bör ytteriigare övervägas men bör inle medföra ell uppskov med ett statsmakternas beslut våren 1976 om att införa en garanterad författarpenning.

6 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 135

Prop.1975/76:135 82

Kulturrådet berör i betänkandet Konstnärerna i samhället på några punkter författarfonden.

Kulturrådet anser all förfatlarfonden är ell väl fungerande instrument för samhällets ersättning till författarna, översättarna och bokillustratörerna förderas insatser i kulturiivet, D;t är positivt att styrelsen för författarfonden har en relativt stor frihet när det gäller fördelningen av fondens fria del saml att de berörda konstnärsorganisationerna har ett dominerande inflytande i styrelsen. Likaså finner rådet det värdefullt att fondens fria del skapar förutsättningar för omfördelningar av biblioleksersättningen inom förfat-tarkollektivel.

Kulturrådet föreslår att Sveriges författarfond behälls i sin nuvarande form. Inte heller bör styrelsens nuvarande sammansättning ändras.

Kulturrådet har inte ansett sig närmare böra gå in på frägan om en lagfäst biblioleksersältning med hänsyn till att denna fräga behandlades av den dåvarande nordiska upphovsrältskommiltén. Rådet påpekar emellertid alt denna fråga möjligen bör lösas oberoende av hur den kommer att gestalta sig i övriga nordiska länder som ju har helt andra system för biblioteks-ersättningen.

Vid sin behandling av principerna för stipendiefördelningen i framliden föreslår rådet au besvär inte skall kunna anföras över de framtida slipen-dieorganens beslut.

Kulturrådet tillstyrker den av fondstyrelsen föreslagna ändringen av förordningen som skulle göra det möjligt för styrelsen att fastställa regler för fördelning av författarpenningen mellan författare och illustratör. Vad gäller den försöksverksamhet med garanterad författarpenning i form av s, k, slipendietillägg som nu pågår anser kulturrådet att en systematisk utvärdering bör göras varefter beslut kan fallas om en eventuell permanenlning av denna ersättningsform,

Sveriges författarförbund har i skrivelse den 16 juni 1975 fört fram ett antal synpunkter och yrkanden rörande främst biblioleksersättningen.

Enligt förbundet finns i den nu gällande förordningen vissa formella brister som t, ex, om vissa verk skall berättiga till biblioteksersättning eller inte samt vad som avses med litterärt verk. Vidare leder nuvarande bestämmelser i enstaka fall lill att författarpenning skall utgä för verk som inte tillför fonden någon biblioteksersättning. Förbundet hemställer därför att vissa definitioner utformas striktare.

Författarförbundet anser att översättare bör ha rätt lill individuell ersättning. En sådan översäilarpenning bör utgå med Fiälften av förfatiarpen-ningen.s belopp. Förbundet understryker vidare styrelsens för författarfonden begäran alt fondförordningen ändras så att ett permanent system med garanterad författarpenning kan införas.

Prop.1975/76:135 83

4,2,3 Remissyttranden

Överstyrelsens för Sveriges författarfond förslagom införande av en garanterad författarpenning har synpunkter inhämtats från ett begränsat antal remissinstanser.

Statens kuhurråd, Sveriges förfällarförbund, Föreningen Svenska tecknare och Svenska fotografernas förbund tillstyrker förslaget alt införa en garanterad författarpenning i dess helhet.

Statens kulturråd framhåller att förslaget står i överensstämmelse med de tankegångar som förts fram i bl, a, kulturrådets belänkande Konstnärerna i samhället. Enligt rådet utesluter de föreslagna reglerna för den garanterade författarpenningen godtycke och fär vidare till följd en eftersträvansvärd inkomstutjämning.

Om förslaget vinner gehör ser Sveriges författarförbund det som angelägel att förbundet bereds tillfälle all framföra synpunkter på den förändring av fondkungörelsen som blir aktuell.

Den garanterade författarpenningen har betydelse för bokillustratörer ramhkWer Föreningen Svenska tecknare. Samtidigt betonar föreningen vikten av att det antal stipendier som utgär ur författarfondens fria del behålls intakt eftersom mänga bokillustratörer på detta sätt erhåller bidrag.

Riksförsäkringsverket framhåller att ATP-avgift, sjukförsäkringsavgift och socialförsäkringsavgift inte kan påföras författarfonden för utbetalda garanterade författarpenningar eftersom fonden inte är arbetsgivare i förhällande till ifrågavarande författare. Med nuvarande lagstiftning föreligger inte heller möjlighet att träffa s, k, likslällighetsavtal mellan författarna och författarfonden. Om den garanterade författarpenningen som helhet skall grunda rätt till tilläggspension krävs med den praxis som nu tillämpas att detta klart skrivs in i lagen om allmän försäkring. Delsamma gäller stipendier lill konstnärer, konstnärsbelöningar och arbetsbidrag.

I egenskap av förvaltare av författarfonden har kammarkollegiets fondbyrå inget alt erinra mot att de nuvarande stipendietilläggen till den individuella författarpenningen ersätts med en garanterad författarpenning.

Konstnärsstipendier bör med undantag av resestipendier enligt RSV:s mening beskattas som inkomst. Detta gäller således även den föreslagna garanterade författarpenningen som alltså utan svårighet bör kunna anpassas till ett system med skattepliktiga förmåner. Verket framhåller att statsbidrag i allmänhet inle betraktas som gåva utan som vederlag för prestation som utförts eller skall ulföras. Även bidrag eller understöd som grundar sig på sociala kriterier är alt hänföra till skattepliktig inkomst om de inte uttryckligen är undantagna från beskattning.

Kulturrådels synpunkter på biblioleksersättningen och förfatlarfonden kommenteras av ett antal instanser som yttrat sig över rådets betänkande.

Rådels   uppfattning   att   författarfonden   är  ett   väl   fungerande   in-

Prop.1975/76:135 84

strument för ersättningen till författare, översättare och bokillustratörer delas av statens kulturråd, styrelsen för Sveriges föi fattarfond, Sveriges förfaitarförbund och Svenska tealerförbundet. SACO/SR däremot anser alt principerna för biblioleksersättningen bör utredas då det nuvarande systemet enligt organisationen i alltför hög grad gynnar de kommersiellt framgångsrika författarna.

ÅtskiUiga remissinstanser anser att biblioleksersättningen bör stadfästas i upphovsrättslagen. Denna uppfattning framförs av bl. a. Konstakademien, Konslnärscentrum. Fotograficentnim, Klys, Sveriges författarförbund, Sveriges dramaiikerförbund. Föreningen Svenska tecknare och Svenska fotografernas förbund. Styrelsen för Sveriges författarfond anser all de nuvarande förhandlingsliknande överiäggningarna om biblioleksersättningen och författarpenningen bör ersättas med reella föirhandlingar. Samma uppfattning har Sveriges författarförbund som finner det oacceptabelt att en facklig organisation måste vara hänvisad lill uttalanden i riksdagen i för kollektivet avgörande frågor. En lagfästning av rätten till biblioieksersättning kombinerad med förhandlings- och konflikträu innebär enligt förbundet en legitimering av en redan föreliggande situation. Författarförbundet föreslär att svenska upphovsmäns rätt lill ersättning för visst allmänt ulnylljande av deras verk bör lösas genom en särskilt nationell lagstiftning som t, v, frikopplas frän upphovsrättslagen. Därigenom bör del svenska samhället oberoende av intemationella konventioner kunna tillvarata medborgarnas intressen. Även statens kuhurråd finner det oiillfredsslällande all inle förhandlingsrätt föreligger och att frägan om fackliga slridsälgärder inte är löst. Dessa frågor bör snarast lösas, särskilt konsekvenserna av stridsåtgärder för den kommunala sektorn.

Slatens kulturråd, styrelsen för Sveriges författarfond och Föreningen Svenska tecknare ansluter sig till kulturrådets uppfattning att förfatlarfonden bör bibehållas i nuvarande form när nya organ i övrigi inrättas för slipendiegivningen till olika konsinärsgrupper.

Styrelsen för Sveriges författarfond påpekar med anledning av kulturrådets förslag att besvär inte skall kunna anföras över beslut om stipendier och bidrag att frågan aldrig akluaiisenits för fondens del. Styrelsen föreslår dock all en sådan bestämmelse förs in i fondförordningen.

Kullurrådets uppfattning att författarfondens styrelse i princip inte bör förändras delas av styrelsen för Sveiiges författarfond och Sveriges författarförbund. Styrelsen framhåller dock liksom Föreningen Svenska tecknare all denna organisation och Svenska fotografernas förbund i fortsättningen bör utse var sin ledamot och suppleant i författarfondens styrelse.

En förändring av fondförordningen sä att författarpenningen kan fördelas fritt mellan författare och illustratörer tillstyrks av statens kulturråd, styrelsen för Sveriges författarfond, nationalmuseet, SACOISR, Sveriges författarförbund och Föreningen Svenska tecknare.

Prop. 1975/76:135 85

4.3 Dramatikerersättning

4.3.1 Nuläge

Stöd ål sceniskt verk, s. k. dramatikerersättning, infördes budgetåret 1965/66. Syftet med slödel var att stimulera tillkomsten av svensk dramatik.

Dramatikerersäitningen fördelas av statens kulturråd. Enligt de av regeringen i regleringsbrev utfärdade bestämmelserna (Vill 1975/76 B8 p. 9) utgär ersättning till levande upphovsman för offentliga sceniska framföranden pä svensk teater av svenskt sceniskt verk, inbegripet barnpjäs. Om särskilda skäl föreligger flr statens kulturråd efter samråd med Sveriges dramaiikerförbund medge att ersättning tilldelas svensk upphovsman för dramatiskt verk författat pä främmande språk. Med svensk teater avses teater .som är eller under del spelar då fräga om ersättning uppkommer blivit ansluten till Teatrarnas riksförbund. Statens kulturråd fär om särskilda skäl föreligger medge undantag även från detta villkor.

Ersättningen ulgär för första offentliga framförande av resp. uppsättning av verket, dock för högst tvä olika uppsättningar av samma verk. För en uppsättning kan ersättningen uppgå till högst 4 000 kr. Halv ersättning ulgär för verk som är en dramatisering av svenskt litterärt verk. Närmare bestämmelser om ersättningens storiek med hänsyn lill bl. a. verkets art och speltidens längd utfärdas av statens kulturråd.

Ersättning utgår inte endast för renodlade dramatiska verk utan ocksä för musikdramatiska verk och koreografiska verk utan textinslag.

Upphovsmannen fär som regel dramatikerersättning för en pjäs efter ell enkelt ansökningsförfarande. När sä behövs för bedömningen av ett verks karaktär begär statens kulturråd all få ta del av manuskriptet.

Antalet teater- och musikinslilulioner anslutna till Teatrarnas riksförbund uppgår r n. lill 28. Slatens kulturråd (och tidigare teater- och musikrådet) har vidare medgett vissa undanlag frän bestämmelsen all teatern där verket uppförs skall vara anslutet till Teatrarnas riksförbund. För budgetåret 1975/76 omfattar dessa undantag 52 teatrar varav en stor del utgörs av s. k, fria grupper. Det kriterium kulturrådet har tillämpat vid dessa undantag är att teatern sedan viss lid tillbaka regelmässigt bedriver en teaterverksamhet under mer yrkesmässiga former. Uppföranden vid radioleatern och TV-teatern berättigar inte till dramatikerersättning.

Ersättning utgick budgetåren 1973/74 och 1974/75 för 143 resp. 147 uppsättningar varav 56 resp. 59 var uppsättningar på teatrar som inte är anslutna lill Teatrarnas riksförbund.

För innevarande budgetär är för dramatikerersättningar anvisat 500000 kr. under reservationsanslaget Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde.

Prop. 1975/76:135 86

4.3.2 Kulturrådet

Införandet av dramatikerersäitningen torde enligt kulturrådets mening vara en av de viktigare orsakerna lill den ökning av nyskriven svensk dramatik som ägt rum de senaste åren. Stödformen har en särskild betydelse för de fria grupperna då den har gett dem möjligheter alt förnya repertoaren samtidigt som stödet kommit att fungera som ett komplement till de verksamhetsbidrag som grupperna fär.

Med syfte att stödet skall ge en större effekt föreslår kulturrådet ett anlal förändringar av nu gällande beslämmelser. Ersättningen föresläs utgå för nya sceniska verk (dramatiska, musikdramatiska och koreografiska) av svensk upphovsman eller utländsik upphovsman stadigvarande bosatt i landet som uppförs av svensk lealerinsiiiulion eller teatergrupp vilken erhåller verksamhetsbidrag frän stat, landsting eller kommun. Till övriga teatrar, främst amatörteatrar, bör särskilda selektiva bidrag kunna utgä efter ansökan för anställning av dramatiker för viss lid eller för inköp av pjäser eller pjäsrättigheter. De båda typerna av stöd föreslås fördelade av nämnden för teater, dans och musik inom statens kulturråd.

För att ersättning skall kunna utgå bör krävas att verket är dokumenterat. Text och musik skall vara skriftligt nedtecknade i sammanhållen form och koreografin inspelad pä film eller videoband. Särskilda medel bör anvisas för dokumentationen. Kulturtädet framhåller all genom denna dokumentation blir det möjligt att bygga tipp ett arkiv med nya sceniska verk. Härigenom skapas bättre möjligheter för andra teatrar än den som först sätter upp verket att spela det. Ersättningen bör i princip utgä endasl för nya verk men även bearbetningar bör kunna komma i fräga. För sceniska verk som är en dramatisering av svenskt litterärt verk bör liksom hittills halva ersättningsbeloppet utgä. Ersättningen bör vara knuten lill lext-eller libret-toframslällningen och ulgä till upphovsman av sådan text samt lill tonsättare och koreograf som medverkat. Musik- och dansinslagen skall dock utgöra bärande element för alt bli ersättningsberättigande. Ersättningen bör i enlighet med gällande praxis utgå till koreografiska verk ulan texlinslag varvid koreograf i ersäilningshänseende skall likställas med textförfattare.

Ersättning bör liksom nu utgä för de tvä första uppsättningarna av samma verk. Verk av upphovsman som är anställd vid en musik-, teater- eller dansinstilulion för vilken lönekostnaden ligger till grund för statligt institutionsstöd bör inte berättiga lill ersättning.

Del högsta beloppet för dramatikerersättningen bör höjas till 7 000 kr. Vidare bör del högsta belopp som kan utgå för ell och samma verk sältas till 14 000 kr., detta för all en lika stor ersättning som för traditionella dramatiska verk skall kunna utgå för musikdramatiska och dansmusikaliska verk, vilka kräver medverkan av upphovsmän inom mer än en konstform.

Ersättningen bör liksom nu relateras till spellidens längd. För verk för barn bör även i fortsättningen särskilda regler beträffande speltiden tillämpas. Delsamma gäller koreografiska verk.

Prop. 1975/76:135 87

Medelsbehovet för den generella dramatikerersäitningen beräknas till I 400 000 kr. För dokumentationsändamål bör anvisas 50 000 kr. Medlen för selektivt stöd till övriga teatrar, främst amatörteatrar, bör uppgå lill 300 000 kr. Del selektiva stödet bör inte utgå med högre belopp än vad som hade kunnat utgå i generellt stöd,

4,3.3 Remissyttranden

Kulturrådets förslag till ny utformning av dramatikerersättningen mottas positivt av statens kulturråd, Rikskoiiserter, Teaterforum, Sveriges författarförbund. Sveriges dramatikerförbund. Svenska tealerförbundet och Teatrarnas riksförbund. Enligt Teatrarnas riksförbund hade det dock möjligen varit ati föredra om stödet inarbetats i de ersättningar som överenskommits mellan förbundet och dramatikerförbundet i kollektivavtal.

Stålens kulnirråd. Sveriges förfällarförbund och Sveriges dramaiikerförbund anser alt ersättningen bör göras värdebeständig. Ersättningen bör enligt Författarförbundet och Dramatikerförbundet uppgå till ett basbelopp,

Teaierfbrum tolkar förslaget lill generell ersättning sä alt stödet avses gälla även icke-professionella teatrar med verksamhetsbidrag frän stat, kommun och landsting.

Svenska filminstiiuiei föreslår att bestämmelserna för del generella stödet förtydligas. Det bör avse verk av utländsk upphovsman, stadigvarande bosatt i Sverige och svensk upphovsman, oavsett dennes bosätlningsland.

Angående det föreslagna selektiva stödet lill dramatiker som samarbetar med eller skriver för amatörteatrar påpekar slatens kulturråd att det kan förbättra amatörteatrarnas möjligheter att spela modern dramatik och alt få tillgång till verk som är särskilt anpassade för dem. Inom Sveriges dramatikerförbund har diskuterats att statens kulturråd genom en kollekliv ersättning till förbundet skulle kunna friköpa rättigheterna till svenska sceniska verk för obegränsat bruk i amatörteaterverksamhelen. Förbundet är intresserat av att ta upp frågan i förhandlingar med kulturrådet. Även Teaierfbrum för fram tanken på kollektiva ersättningar till dramatikerna för användningen av verk i amatörteaterverksamhelen,

TCO. Sveriges dramatikerförbund och Svenska tealerförbundet föreslär att ett selektivt stöd för engagemang av dramatiker i de fria teatergrupperna skall utgå enligt samma modell som föreslås för amatörteatrar, Danscenirum och Teaiercenirum finner del väsentligt all dramatiker arbetar med fria grupper. Med hänsyn till de fria gruppernas ekonomiska situation bör dramati-kerersättningen vid sådan samverkan vara högre än i andra fall. Analogt med dramatikerersättningen bör stöd utgå till t, ex, kompositör som komponerar originalmusik för en fri dansgrupp.

Riksförbundet Sveriges amaiörorkestrar finner ingen anledning till alt teaterområdet skall prioriteras framför musikomrädet i fråga om ersättningar för repertoarförnyelse och föreslär att det selekliva stödet lill dramatiker

Prop. 1975/76:135 88

som skriver för amatörteatrar bör utsträckas lill all även gälla musikomrädet.

Vad gäller kulturrådets förslag all verk skall dokumenteras för att ersättning skall utgä framhåller stålens kulturråd att dokumentationen av koreografiska verk bör förenas med anmälningsskyldighet och all dokumentationen bör förvaras i dansuiuseet, Sveriges författarförbund föreslår alt särskilda medel avsätts för alt översatta utländska verk som är kommersiellt mindre attraktiva skall kunna dokumenteras.

Mot kravet på dokumentation invänder Rikskonserier all del utesluter verk med starka improvisatoriska inslag från ersättning. Möjligheten till en friare prövning bör därför finnas.

Kulturrådets uppfattning att dramatikerersällning inle skall utgå för verk som lillkommil vid ett a n s l ä 11 n i n g s f ö r h ä 1 i a n d e delas inte av slatens kuhurråd och Rikskonserter. En sådan bestämmelse skulle motverka att upphovsmän anställs vid institutioner. Statens kulturråd föreslär att ersättningen utgär till anställda upphovsmän för första offentliga framförande utanför den institution där upphovsmannen är anställd.

Sveriges dramatikerförbund finner inga skäl för alt endast halva ersättningen skall ulgä för dramatisering av litterärt verk. Endast om dramatiseringen utförts av det litterära verkets författare är en nedskärning rimlig.

Föreningen Svenska tonsättare anser inle librelloförfaltare och tonsättare vara likställda som upphovsmän och föreslår att musikaliska verk bedöms enligt en princip liknande den som tillämpas i statens avtal med BONUS, där varje sida kopierat musikverk värderas lill fem gånger beloppet för kopierad text.

4,4 Utställningsersättning

4.4.1 Nuläge

Frågan om ersättningar till bildkonstnärer som lånar ut sina konstverk till utställningar aktualiserades flera gånger under 1960-talet. Några kommuner fattade beslut om regler lör sådan ersättning. Svenska kommunförbundet uppskattar all ett trettiotal kommuner i dag tillämpar någon form av utställningsersättning.

Inom ramen för försöksverksanrihelen med riksutställningar ingick MLIS 65 år 1971 ett avtal om utställningsersättning med KRO. Ett liknande avtal ingicks är 1972 med Föreningen Sveriges konsthantverkare och industri-formgivare. Avtalen har förnyats en gång med vissa ändringar och löpte ul den 30 juni 1975.

Avtalen har gällt för utställningar som distribueras av Riksutställningar. Ersättning utgår oberoende av konstverkens storiek, teknik och beräknade värde. För unikt verk betalades senast 70 kr. och för flerfaldigal objekt 25 kr, per påbörjad fyraveckorsperiod. I fråga om myckel stora objekt, närmast

Prop.1975/76:135 89

av monumental karaktär, kan särskilda överenskommelser träffas. Ersättning har utgått till efterievande make/maka intill 50 år efter konstnärens död eller lill efterlevande barn under 18 ärs ålder för dem tillhöriga verk. Om ersättningsbeloppet har beräknats överstiga verkels försäljningspris har Riksutställningar enligt praxis inköpt konstverket.

För budgetåret 1974/75 har Riksutställningar eriagt 143 000 kr. i utställ-ningsersätlningar och köpt in verk för 15 000 kr.

NUNSKU tillämpar för sin verksamhet sedan är 1972 samma normer för ersättning som avtalats mellan MUS 65 och KRO. Ersättningen beräknas efter utställningstiden som vanligen är väsentligt kortare än utlåningstiden p. g. a. de långa transporttiderna. För budgetåret 1975/76 disponerar NUNSKU 393 000 kr. för sin verksamhet. Av dessa används ca 50 000 kr. för utställningsersättning.

Utställningsersättning utgår också vid utställningar i Konstfrämjandets lokaler. Avtal om utställningsersättning har vidare träffals mellan KRO och Sveriges Konstföreningars riksförbund.

4.4.2 MUS 65 och kulturrådet

MUS 6 5 anser alt konstnärer bör fä ersättning för sin medverkan i offentliga utställningar och presenterar två alternativa system för utställningsersättning. Enligt det första alternativet, som MUS 65 anser bör ses som huvudalternativet, föresläs ersättningen ulgä individuellt till konstnären, utan avseende pä dennes övriga inkomster. Ot)eroende av om konstnären själv anordnar utställningen eller om den arrangeras av annan skall ersättning utgä under förutsättning att konstnären själv äger de utställda verken. Ersättning bör ulgä för både separat- och samlingsutställningar i såväl samhällsägda som privata utställningslokaler. En förutsättning är dock att utställningen ärtillgänglig för allmänheten, varför l, ex, ateljeulställningar och utställningar på arbetsplatser inte föreslås berättiga till ersättning. Huruvida ersättning till efterievande bör utgä bör ytteriigare övervägas.

Utställningsersättningen föresläs utgå med ett fast belopp för varje konstverk, oberoende av storiek, teknik och beräknat värde. För unika konstverk bör fastställas ett högre belopp än för flerfaldigade verk. I tveksamma fall bör särskilda överenskommelser kunna göras om ersättningsbeloppens storlek. För vandringsutställningar föreslås alt beloppen erlägges per fyraveckorsperiod, medan ersättningen för övriga utställningar inle bör relateras lill utställningstidens längd. Dock föreslås en minimitid på fjorton dagar för att utställningen skall berättiga lill ersättning. Möjlighet all avvika från denna regel bör ges vid utställningar på mindre orter.

Vissa minimikrav mäste ställas pä utställningarnas kvalitet, tillgänglighet och på utställningslokalens utformning. Den löpande tillsynen av verksamheten i dessa avseenden bör handhas av kommunerna, liksom prövning av ansökan om ersättning. För beslut om och utbetalning av utställ-

Prop, 1975/76:135 90

ningsersättning skall kommunernas tillstyrkan krävas, MUS 65 rekommenderar kommunerna att vid kvalitetsbedömningen anlita expertis från t, ex, de kommunala museerna, länsmuseerna och KRO-distriklen, Konstnären bör efter eget val kunna vända sig till vilken som helst av dessa sakkunniga för granskning. Om kommunen avstyrker ersättning bör konstnären kunna få beslutet prövat av statens konstråd som bör få till uppgift att svara för den centrala förvaltningen av utställningsersättningen. Rådets arbetsuppgifter i delta avseende bör vara av expeditioneli karaktär, och eventuella kulturpolitiska bedömningar bör hänskjutas till statens kulturråd.

Del andra systemet för ersättning till konstnärer vid utställningar bygger på att det till en fond avsätts ett grundbelopp för varje utställning. Beloppels storlek bör bestämmas efter förslag av konstnärernas organisationer. Ersättning bör utgå endast för utställningar där inkomsterna av försäljningen inte täcker konstnärernas utgifter för utställningen, eller i sådana fall där netlobehållningen är orimligt låg. De tillgängliga medlen bör fördelas efler behovsprövning. Styrelsen för fonden föreslås bestå huvudsakligen av representanter för konstnärernas intresseorganisationer och för staten.

Kulturrådet anser i likhet med MUS 65 att utställningsersättning skall utgå till konstnärer och konsthantverkare, men kan inte ta ställning för del ena eller andra av de av 4US 65 föreslagna alternativen. Tänkbara effekter av alternativen bör först analyseras och den valda modellen bör närmare utvärderas efter en försöksperiod,

1 ett särskilt yttrande föreslär ledamoten Rembe i kulturrådet att särskild ersättning fastställs av statsmakterna för s, k, sekundärutnyiljande av bildkonstverk. Härmed avses att verk som sålts av konstnären utnyttjas i ut-ställningsverksamhel. Ersättning för sådant utnyttjande -visningser-sättning - bör kunna byggas upp efter mönster av biblioleksersättningen och administrationen bör kunna färiäggas till den föreslagna bild- och formkonstnärsfonden.

4.4,3 Remissyttranden

I det följande redovisas samlat remissyttrandena över förslagen frän MUS 65 och kulturrådet.

Av det 50-lal remissinstanser som berört frågan instämmer nästan alla i principultalandet alt bildkonstnärerna bör ersättas för sitt dellagande i offentliga utställningar. Värdet av alt staten anslår medel till en sådan utställningsersättning betonas av bl. a. riksaniikvarieämbeiet och slatens historiska museum saml av en antal kommuner och regionala museer.

Stålens kulturråd anser att konijtnärernas utställningar utgör en betydelsefull del av kulturiivet som utan dessa skulle utarmas. Den som för offentlig visning nyttjar ell konstverk som ägs av en konstnär bör betala för detta. Denna ersättning är att betrakta som en hyresavgift. Det bör enligt statens kulturråd vara självklart all statliga organ Intalar utställningsersäuning, var-

Prop. 1975/76:135 91

för institutionernas anslag bör avvägas så att delta kan ske. Vidare är del önskvärt att även varje icke-stallig institution erlägger sådan ersättning. Anslaget till kulturprogram i föreningslivet bör ökas betydligt då detta anslag är det enda som kan användas till stöd för utslällningsverksamhet. Då detta bidrag endasl avser utställningar anordnade av föreningslivet, krävs andra former av statsbidrag för konstutställningar i andra sammanhang.

Av de remissinstanser som lar ställning för något av de föreslagna alternativen förordar i det närmaste alla det alternativ som innebär att konstnären erhåller individuell ersättning. Detta alternativ tillstyrks sålunda av bl, a, riksanilkvarieäinbetet och statens historiska museum, iiaiio-iialmiiscet, statens konstråd. NUNSKU. ell tiotal kommuner samt KRO och Landsanlikvarieorganisallonernas samarbetsråd.

Åtskilliga remissinstanser är emellertid tveksamma eller avvisande till de föreslagna alternativen. Bl, a, statskonioret, SÖ, Svenska kommunförbundet, LO, Föreningen Sveriges landsantikvarier och ABF anser sig inte kunna ta ställning till något av alternativen. Statskontoret anser att frågan måste utredas mer ingående, varvid särskilt ansvars- och kostnadsfördelningen mellan stat och kommun bör klariäggas.

Statens kulnirråd kan inle heller tillstyrka något av de föreslagna alternativen, utan presenterar ett eget förslag till lösning. Detta utgörs av en modell för statliga bidrag till lokall och regionall driven konstutställnings-verksamhet. Pä samma sätt som de statliga organen bör Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet träffa centrala avtal med konstnärsorganisationerna om utställningsersättning som blir normerande för kommuner och landsting. Länsmuseerna i samarbete med KRO:s regionombud bör kunna handha administrationen av utställningsbidragen.

Av de remissinstanser som uttalat sig om utslällningsersättningens avgränsning förordar majoriteten att fler typer av arrangemang än MUS 65 har föreslagit skall berättiga till ersättning.

Statens konstråd, LO, TCO, Klys, Konstfrämjandet, Sveriges konstföreningars riksförbund. Folkparkernas centralorganisation, ABF, KRO och Konstnärscentrum anser att även utställningar arrangerade av folkrörelseorganisationer, konstföreningar och övrigt föreningsliv bör berättiga till ersättning.

1 motsats till dessa remissinstanser anser riksantikvarieämbetei och statens historiska museum att ersättningen bör begränsas till statliga, kommunala eller av samhället stödda kulturorgan. Att ge konstnärerna gynnsammare villkor för sina försäljningsutställningar fär enligt ämbetet ses som en kommunal uppgifl.

Flera remissinstanser har synpunkter pä andra delar av MUS 65:s förslag, t, ex, utställningstidens längd, formerna för bedömning av utställningar samt den lokala och centrala administrationen av ersättningssystemet.

Ledamoten Rembe i kulturrådet föreslär alt visningsersätlning skall kunna utgä vid visning av verk som inle längre är i upphovsmannens ägo.

Prop. 1975/76:135 92

Vissa iiniversiietsrnyndigheter samt Stockholms och Järfälla kommuner, Sveriges konslföreningars riksförbund, Konslnärscentrum, STIM, TCO. Klys, KRO, Föreningen Svenska tecknare och Svenska tealerförbundet instämmer i Rembes förslag,

Slatens kulturråd framhåller all det faktum att konstnären avyttrar ett verk inle medför all förvärvaren får upphovsrätt till verket i fräga. Enligt statens kulturråd finns principielki likheter mellan visningsersältningen och bibliotek.sersättningen, varför samhället börsöka åstadkomma motsvarande gottgörelse för bildkonstnärerna. Rådet föreslår att frågan snarast utreds så all nu aktualiserade former för ersättning kan kompletteras.

Stockholms kommun anser att sekundärersättning bör utgå även till andra kategorier av kulturarbetare än författare. Genom att utta en procentuell avgift pä försäljningssumman vid konstauktioner skulle man kunna finansiera visningsersättningen.

Konsinärscenirum delar kulturrådets uppfattning all ersättning för utfört arbete är alt föredra framför olika stödformer och anser därför att rådet för ett inkonsekvent resonemang, när det avvisar tanken på en ersättning liknande den som utgår lill författare. Konslnärscentrum stöder Rembes förslag och kräver att frägan snabbutreds.

KRO anser att utställning av konst och utlåning av böcker är fullt jämförbara. Den betalning som erläggs vid köpet av verket gäller bara den materiella äganderätten och kan återfås genom att sälja konstverket igen. Ersättning för ett allmänt nyttjande utgör med andra ord inte någon del av priset. KRO yrkar med instämmande i Rembes yttrande på att visnings-ersättningen bör avse museernas fasta samlingar, konst i artoteksverksam-het, offentliga utställningar, samhällsägd konst deponerad i samhälls-eller andra institutioner och offentlig konst som är tiUgänglig för allmänheten. Storleken på ersättningen bör fastisiällas genom överiäggningar med utbildningsdepartementet. Ersättningarna bör enligt KRO:s mening föras till en bildkonstnärsfond i vilken konstnärerna skall ha del dominerande inflytandet. Fördelningen av fondmedlen bör ske solidariskt och med hänsyn till konstnärernas ekonomiska situation. Rätt till ersättning skall i princip tillkomma var och en som kan dokumentera sig som yrkesverksam konsinär.

4,5 Projektbidrag

4.5,1 Nuläge

Som en särskild post under anslaget för konstnärsstipendier finns innevarande budgetär I 370 000 kr, för arbetsbidrag lill konstnärer inom måleri m, ni. Denna bidragsgivning inleddes budgetåret 1970/71 och är av försökskaraktär. Konstakademien utdelar i samråd med KRO arbetsbidrag till konstnärer för projekt som kan främja utvecklingen inom arbetsområdet.

Prop.1975/76:135 93

Ansökan om arbelsbidrag skall innehålla detaljerade uppgifter om projektets innehåll, mål, genomförande och kostnader. Bedömningar av ansökningarna baseras inte på en värdering av den sökandes tidigare produktion, utan vikten läggs i stället vid alt projektet kan öppna nya möjligheter inom arbetsområdet. Efter projektets genomförande skall bidrags-mottagaren lämna en redovisning för detta. Beslut om arbetsbidrag kan inte överklagas.

Budgetåret 1974/75 var anslaget 1070 000 kr,, vilket fördelades på 59 sökande med belopp varierande frän 3 000 kr, till 135 000 kr. Det totala antalet sökande var 149 och det totala ansökningsbeloppel 3 315 000 kr. Ungefär 20 % av ansökningarna hade som huvudinriktning alt utveckla viss konstnäriig teknik, medan ca 28 % avsåg utvecklande av idéer och teoretisk-praktiska experiment.

Sedan budgetåret 1974/75 fördelar statens kulturråd bidrag för experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland amatörer. Bidragets syfte är att ge ekonomiska möjligheter att finna nya metoder och former for att engagera amatörer i kulturell verksamhet. Statens kulturråd har beviljat medel till bl. a, uppsökande kulturell verksamhet, aktiviteter i bostadsområden vilka inte harandra bidragsmöjligheter och projekt som syftat till att engagera kulturarbetare inom nya verksamhetsområden, t. ex, i bostadsområden och inom ideella organisationer. Anslaget för budgetåret 1975/76 uppgår till 2 milj, kr,, vilket statens kulturråd fördelat på 78 mottagare. Det totala antalet ansökningar uppgick till 376 och det totala ansökningsbeloppet till ca 15 milj. kr.

4.5,2 Kuliurrådet

Kulturrådet anser att det finns många värdefulla projekt inom kulturområdet som inte kan passas in under gällande normer för bidrag. Kulturrådet föreslär därför att projektbidrag skall utgå för att finansiera målinriktat konsinäriigt arbete som faller utanför de existerande bidragsformerna. Bidragen bör vara tidsbegränsade och avse preciserade projekt. Särskilda medel till projektbidrag bör disponeras av statens kulturråd, bild-och formkonstnärsfonden, lonkonstnärsfonden och film- och scenkonstnärsfonden. Författarfonden bör inte erhålla särskilda medel, men bör vara oförhindrad alt utdela projektbidrag ur fondens fria del. Bidrag till projekt av uteslutande konstnäriig art bör handhas av de olika fonderna, medan bidrag till projekt med vidare ram bör fördelas av statens kulturråd. De befintliga arbetsbidragen lill konstnärer inom måleri m. m. föreslås bli permanenta, men anvisade medel bör fördelas på statens kulturråd och bild-och formkonstnärsfonden.

De projektbidrag som statens kulturråd fördelar bör således avse konkreta, målinriktade och tidsbestämda projekt där verksamheten har ett vidare syfte än enbart det konstnärliga. Dessa bidrag bör därför inte ses som ett konst-

Prop. 1975/76:135 94

närsstöd, utan som medel att förverkliga projekt som kan komma hela samhället till godo. Sä snart en verksamhet som erhåller stöd tenderar att bli reguljär bör man söka skapa permanenta bidragsformer för denna. Projektbidrag bör i första hand tillkomma konstnärer och andra medverkande i projektet. Olika samhällsorgan och organisationer bör dock också efter ansökan kunna få stöd för all genomföra olika projekt där konstnärer m, fl. engageras. I de fall samhälleliga organ tilldelas bidrag skall dessa dock kunna dokumentera att medel inle kan ställas till förfogande på annat sätt,

Konsinärsfondernas projektbidrag bör utgå till projekt av i huvudsak konstnäriig natur, Inga krav bör ställas på att arbetet skall ha någon omedelbar tillämpning inom något utomkonstnäriigt område. Bidrag bör kunna beviljas till två eller flera samverkande konstnärer. Bidraget bör vidare kunna utgå för deltagande i viss utbildning varigenom konstnärer som önskar byta eller utvidga sitt konstnäriiga område kan få stöd till detta.

Statens kulturråd och konsinärsfonderna föreslås i huvudsak tillämpa samma regler för fördelning av projektbidrag. Vissa skillnader beroende pä arten av de olika projekten kommer dock alt finnas. För att erhålla projektbidrag mäste den sökande i ansökan ange projektets mål, en arbets- och tidsplan saml beräknade kostnader. Bidrag frän andra instanser skall redovisas. Bidragen bör vara tidsbegränsade och utgä för högst två år i sänder och föreslås av kulturrådet vara av fyra olika typer: personliga bidrag som ersättning för det arbete som förknippas med projektet samt bidrag för material, resor och publicering.

Statens kulturråd och konstnärsfonderna bör utarbeta bestämmelser för sina resp. områden i samråd med berörda konstnärsorganisationer.

Beslut om projektbidrag från statens kulturråd bör fattas av rådets styrelse som inom sig bör kunna utse arbetsgrupper för beredning av ansökningarna. Statens kulturråd bör självständigt avgöra hur projektmedel skall fördelas på olika konstnärsgrupper.

För konsinärsfondernas del föreslår kulturrådet att fördelningen av projektbidrag bör ske på ett sätt sorn motsvarar statens kulturråds fördelning och fonderna bör således själva be:>iuta om fördelningen av tillgängliga medel mellan resp, områden. Beslut om bidrag bör fattas i fondstyrelserna, vilka för beredning av ärenden bör ha möjlighet alt ulse särskilda utskott. Besvär över beslut i bidragsfrägor bör inte kunna anföras.

Dä projektbidragen i första hand är avsedda för enskilda konstnärer eller tilirälliga grupper, bör inga bidrag utgä ur konstnärsfonderna till permanenta fria grupper. Dessa bör dock kunna få bidrag frän statens kulturråd om projekten har del vidare, utomkonstnäriiga syfte som avses.

Kulturrådet föreslår att statens kulturråd för projektbidragen ärligen far disponera ett anslag om 5 milj, kr. Till konsinärsfondernas projektbidrag föreslås efler en treårsperiod utgå lotail 2,2 milj, kr.

Prop. 1975/76:135 95

4,5,3 Remissyttranden

Kulturrådets förslag att statliga projektbidrag skall ulgä till målinriktat konstnärligt arbete mottas positivt av bl, a, RRV. statens kulturråd. Riks-konserter. Svenska kommunförbundet och en anlal kommuner. LandsiingslÖr-bundel. Konslfrämjandel. Konslnärscentrum, Svenska slöjdföreningen, STIM, Teaterforum, Folkparkernas cenlralorganlsaiion. LO, TCO, Klys. Sveriges för-lältarförbund, Sveriges dramatikerförbund. KRO. Föreningen Svenska tecknare. Svenska lonkonsinärslörbundet och Svenska lealerförbundel.

LandsilngslÖrbundet vill ha ett lokalt och regionalt infiytande över bidragsgivningen. Svenska tealerförbundet framhåller att det ur yttrandefrihetssynpunkt är viktigt att konstnärerna för sin försörjning inte bara är hänvisade till utnyttjandet av deras verk utan ocksä ges möjlighet att under trygga ekonomiska förhållanden arbeta med målinriktade projekt.LO betonar att målsättningen för projektbidragen bör vara att bryta ny mark, att nå ut till missgynnade grupper. Del bör vara av intresse för konstnärerna själva att bli medarbetare i en folkligt förankrad kultur. TCO anser alt bidragen på sikt kan ersätta stipendier.

Förslaget att ansvaret för fördelningen av bidrag som avser projekt av uteslutande konstnärlig art skall ligga pä de fyra föreslagna konsinärsfonderna och alt bidrag till projekt där den konstnäriiga aspekten är en av flera skall fördelas av statens kulturråd får ett blandat mottagande.

Svenska kommunförbundet. Stockholms kommun. Svenska filminsiilulel. Folkparkernas centralorganisation och 7"C0 ansluter sig till förslaget. Det gör även Konslnärscentrum som dock påpekar att gränsdragningen knappast kan bli sä strikt som kulturrådet förordat, Konstnärscentmm föreslär, liksom ocksä KRO, att det bör övervägas om inte projektbidrag skulle kunna fördelas genom Konstnärscentrum för projekt som utvecklats av särskilda arbetsgrupper inom Konstnärscentrum,

Statskontoret och statens kuhurråd avvisar kulturrådets förslag till uppdelning av ansvaret för projektbidragen bl. a. med hänsyn till svårigheterna att upprätthålla en ansvarsfördelning och förordar att projektmedlen fördelas av ett organ. Samma uppfattning har Siudielörbundet Vuxenskolan som föreslåratt statens kulturråd fär uppgiften. Siatskontoret och statens kulturråd däremot förordar att den av de två instanserna föreslagna konstnärsstipendienämnden svarar för fördelningen av projektbidragen. Slatens kulturråd framhåller vidare att medel för utvecklingsarbete och försöksverksamhet finns inom mänga samhällsområden. Möjligheterna för kommuner, landsting och organisationer att åstadkomma experiment i fråga om nya metoder för att aktivera kulturiivet är emellertid begränsade. Statens kulturråd föreslår därför alt ett särskilt anslag för stöd till kulturpolitiskl utvecklingsarbete inrättas. Stödet bör inriktas på utvecklingen av nya former för samarbete mellan kommunala organ, organisationer och enskilda kulturarbetare. Anslaget bör handhas av statens kulturråd och bör kunna fylla några av de

Prop.1975/76:135 96

funktioner som de av kulturrådet föreslagna projektbidragen inom statens kulturråd varil avsedda för. Till skillnad från projektbidragen förutsätts de fria konstnärer som kan komma att delta i utvecklingsprojekten inte själva söka bidrag.

Styrelsen för Sveriges lörfattarfond, Klys. Sveriges förfällarförbund och Föreningen Svenska tecknare framför vissa betänkligheter mot kulturrådets uttalande att författarfonden inte skall erhålla särskilda medel för projektbidrag men au styrelsen skall vara oförhindrad all fördela projektbidrag ur fondens fria del. Författarfondens styrelse påpekar att flera av de typer av projektbidrag som kulturrådet nämner finns inbyggda i fondens olika stipendieformer. Styrelsen avser dock inte all utdela särskilda medel benämnda projektbidrag då sädana gränsar lill ett allmänt kultur.siöd vilket biblioleksersättningen inte är avsedd att arvändas till. I den män det anses lämpligt att författarfonden skall utdela projektbidrag bör särskilda medel anslås för ändamålet. Likartade synpunkter redovisas av Klys och författarförbundet.

Kulturrådet konstaterar att medel till resor enligt rådets förslag kommer au kunna sökas dels som stipendier, dels som projektbidrag. Det bör senare övervägas om inte resestipendierna bör föras över lill projektmedlen. Konstnärsstipendienämnden och Rikskonserier anser att resestipendierna bör finnas kvar som en egen slipendieform.

Kulturrådets förslag och synpunkter beträffande inriktningen av statens kulturråds projektbidrag biträds uttryckligen av Sveriges författarförbund och KRO. Rikskonserter anser kullunådels princip all projektstöd inte skall utgå till samhälleliga organ om andra medel finns tillgängliga vara alltför restriktiv. Projektbidrag bör kunna kombineras med andra bidrag för att uppnå samarbete och integration. Värdet av au projekt inriktas på aktiviteter i folkparkerna och inom folkrörelserna framhålls av Folkparkernas centralorganisation. Permanenta former för finansiering av projekt bör införas och projekt för folkrörelsernas verksamhet bör prioriteras. Staten bör helt eller delvis finansiera projekten, inkl, det organisatoriska arbete som behövs om projekten skall kunna realiseras,

Slatens kulturråd och KRO ansluter sig till kulturrådets synpunkter rörande inriktningen av konsinärsfondernas projektbidrag.

Kulturrådet anser att projektbidrag skall kunna utgå till viss utbildning, Konstnärsstipendienämnden förutsätter alt därmed ej avses konstnäriig grundutbildning. Svenska slöjdföreningen föreslåratt bidrag skall utgå till t, ex, verkstäder och industrier som tar emot praktikanter. F. n. är t. ex. förelag ovilliga att ens gratis ta emot praktikanter. I likhet med kuliurrådet finner konstnärsstipendienämnden att gränsdragningen mellan projektbidrag och i första hand punktslipendier mäste bli flytande. I tveksamma fall kan möjligen projektbidrag användas för inköp av material och/eller bidrag till resor dä projektbidrag skall utgå vid sidan av personligt bidrag. Föreningen Sveriges jazzmusiker anser att för jazzmusikernas del bör bidrag kunna ges för arbete med nya gruppsammansättningar, starihjälp åt nya grupper samt projekt

Prop.1975/76:135 97

inom fria grupper som inte kunnat fä ekonomiskt stöd på annat sätt.

De principer som kuliurrådet drar upp för formema och villkoren för projektbidrag tillstyrks av slatens kulturråd. Sveriges förfällarförbund, Sveriges dramatikerförbund. KRO och Svenska tonkonslnärsförbundet. Statens kulturråd delar emellertid inte kulturrådets uppfattning att projektbidrag skall utdelas endast efter ansökan. Den av statens kulturråd föreslagna nya konstnärsstipendienämnden bör själv kunna initiera proiekt.Sveriges dramatikerförbund anser i motsats till kulturrådet att beslut i bidragsfrägorna bör kunna överklagas hos regeringen.

Kuliurrådet har enligt konstnärsstipendienämnden lämnat vissa vikliga frågor öppna, såsom frågor om när medlen skall utbetalas, hur man skall förfara om ett projekt avbryts eller inhiberas och vilken äterbelalningsskyldighei som skall gälla. Nämnden förordar att fonderna ges möjlighet att pröva sig fram frän fall till fall lill dess tillräckliga erfarenheter vunnits och avråder från försök att reglera alla frågor pä förhand genom utarbetande av bestämmelser.

Kulturrådets förslag att ansökningar om projektbidrag skall prövas en gäng årligen avvisas av Konstnärscentrum. Sveriges dramatikerförbund och Föreningen Sveriges Jazzmusiker vilka förordar en smidigare ordning.

Enligt kulturrådet bör projektstöd lill fria grupper inte användas som driftbidrag. De fria grupperna bör kunna erhålla projektbidrag frän statens kulturråd men däremot inte frän konstnärsfonderna. Konstnärsstipendienämnden finner kullurrådets uppfattning oklar med anledning av all rådet dels uttalar att fria grupper inte skall erhålla projektbidrag från konsinärsfonderna, dels i annat sammanhang gör bedömningen att projektbidrag i större utsträckning än stipendier bör komma alt ges till grupper.

Danscentrum och Teatercentrum vänder sig bestämt mot alt fria grupper inle skall kunna fä projektbidrag frän film- och scenkonslnärsfonden och påpekar all de verksamhetsbidrag som nu utgär till fria grupper inte ger utrymme för konstnäriiga experiment. Folkparkernas centralorganisation däremot ifrågasätter behovet av projektbidrag frän statens kulturråd till fria grupper och centrumbildningar och menar alt de fria gmppernas behov kan tillgodoses genom andra bidragsformer.

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frägan anser att den omfattning av projektbidragen som kulturrådet föreslär är otillräcklig.

7 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 135

Prop. 1975/76:135 98

5 Särskilda insatser för bildkonsten 5.1 Miljögestaltning

5.1.1 Nuläge

År 1937 fattade riksdagen ett principbeslut (prop. 1937:157) om att "ett icke alltför ringa belopp, i aUmänhet inte understigande en procent av byggnadskostnaderna" skulle anslås till konstnäriig utsmyckning vid uppförande av statliga byggnader, den s. k. enprocentsregeln. Regeln om en procent av byggnadskoslnadema har emellertid inte tillämpats fullt ut. Det särskilda förvärvsanslagel, som utgär sedan budgetåret 1966/67, motsvarar innevarande budgetår ca en halv procent av de totala statliga byggkostnaderna.

Även vid byggande i kommunal och landstingskommunal regi anslås regelmässigt medel till konstnäriig utsmyckning. En total bild av omfattningen är svår att få då flera anslagsposter berörs. Kommun- och landstingsförbunden uppskattar anslagen som utgick via kulturbudgelarna lill konstnäriig utsmyckning till 10,9 resp. 5,6 milj. kr. för är 1974.

Som ett komplement till konslinköpen för statliga byggnader, beslöt riksdagen är 1961 alt ställa länemedel till förfogande för konstnäriig utsmyckning av bostadsområden med flerfamiljshus eller småhus, som upplåts med hyres-eller bostadsrätt. År 1974 gavs bestämmelserna sin nuvarande utformning. Tillägg lill bosladslåneunderlagel för konstnäriig utsmyckning och gestaltning fär göras för användande av miljömässigt värdefull bildkonst eller annan för bostadsmiljöns utformning värdefull arbetsinsats av bildkonstnär som konsult eller i direkt samarbete med arkitekten. Sådant lillägg beviljas med upp till 7 kr. per kvadratmeter väningsyla för bosläder och lokaler, vilket motsvarar ca 0,6 "n av byggkostnaderna.

Dessa ökade länemöjligheter har emellertid utnyttjats endast lill ringa del. År 1968 användes blott 12, % av de tillgängliga medlen. Statistik för senare år saknas då någon löpande redovisning inte sker.

5.1.2 Kulturrådet

Från konstnärshåll har föreslagits att den s. k. enprocentsregeln skall lagfästas. Kulturrådet anser däremot inte del lämpligt all principen fastställs i lag eller författning. P.ådel menar att kulturvärdena bör integreras med andra behov. Denna integration kräver alt de miljöskapande insatserna måste komma in redan på projekleringssladiel, då byggnadskoslnadema inle är kända. Behovet av mer traditionell utsmyckning varierar mycket mellan olika typer av byggnader, och inköpens omfattning bör därför inte

Prop. 1975/76:135 99

göras beroende av byggnadskostnaderna. Enprocentsregeln lar dessutom inte hänsyn lill redan befintliga byggnader.

1 avsaknad av kriterier pä hur stort det statliga anslaget för inköp av konst bör vara, kan dock regeln om 1 "n av byggkostnaderna fungera som en beräkningsschablon för de närmaste åren. Förutsättningen för detta är dock, att de starkt varierande behoven för skilda lokaler t)eaktas.

Del ringa utnyttjandet av tillägget till bosladslåneunderlagel bör föranleda en utredning av vad som kan göras för att stimulera byggföretag alt utnyttja detta. Förändringar kan t. ex. åstadkommas i de ekonomiska villkoren, men även i fräga om information och rådgivning bör insatser kunna göras. Denna utredning föresläs göras av slatens kulturtäd och bostadsstyrdsen i samverkan.

Bildkonstnärerna bör i framtiden engageras i miljögestaltningen i vida högre utsträckning än f n. En förutsättning för deras medverkan är, att de insatser som kan betraktas som miljögeslaltande klart avgränsas och definieras. Därvid bör konstnäriig utsmyckning betraktas som ett tillägg till en redan färdig miljö, medan miljögestaltning kan beskrivas som en berikande påverkan på den arkitektoniska utformningen. Miljögestallningen bör också avse äldre bostadsområden. Särskilt vid ombyggnader och sanering bör konstnärerna kunna finna stimulerande uppgifter. Uppdraget att ytterligare precisera begreppet miljögestaltning bör överiämnas till statens kulturråd i samverkan med bostadsstyrelsen.

Staten bör vara föregångare när det gäller miljögeslaltande åtgärder. Byggnadsstyrelsen föresläs systematisera den statliga byggnadsprojekteringen och upprätta fastare regler för anlitande av konstnärer i både förprojektering och byggande. Även i det kommunala planarbetet bör konstnärer engageras i större utsträckning. Byggnadsnämnderna bör åläggas ansvar för att så sker. Begreppet miljögestaltning är enligt kulturrådet i hög grad tillämpligt närdet gällera rbelsm i Ijön . Förbättringarna av arbetsmiljön bör inte endasl vara av teknisk och sanitär natur, utan även kunna innefatta konstnäriiga insatser för att göra arbetsmiljön mer stimulerande och trivsam. Medel lill sådana arbelsmiljöförbättringar bör kunna fäs ur arbetsmiljöfonderna. För mindre vinstgivande företag bör andra stödformer skapas.

Statens kulturråd bör utreda hur bildkonstnärerna skall kunna stimuleras till att engagera sig i denna form av miljögestaltning i större utsträckning.

Ett omfattande engagemang av bildkonstnärer i olika typer av miljögeslaltande uppgifter ställer krav pä ökade kunskaper om arkitektur och byggnadsteknik. Utbildning i dessa ämnen blir därför nödvändig för konstnärerna.

5.1.3 Remissyttranden

Kulturrådets förslag alt e n p r o c e n t s r e g e I n  inle bör lagfästas tillstyrks av bl. a. statens kuhurråd. bostadsstyrdsen. Svenska kommunförbundet.

Prop. 1975/76:135 100

LandsUngsförbundet och Konstfrämjandet. En motsatt uppfattning förs fram av fiera remissinstanser, däribland Konsinärscenirum. KRO och rta°g/a kommuner. KRO anför som skäl för sitt krav på lagfäst enprocenisregel att den nu gällande rekommendationen haft en tämligen svag effekt; efter att den upphört att tillämpas under andra väridskriget, återinfördes den först efter krav frän konstnärerna under 1950-talel. KRO delar kulturrådets uppfattning alt enprocentsregeln inte skall följa de enskilda projekten, ulan alt medlen skall fördelas med hänsyn till byggnadernas art. Enligt KRO medför den nuvarande formen av medelstilldelning att anslaget urholkas eftersom det ges långt innan det skall utnyttjas. För all undvika detta bör anslaget indexregleras.

Statens kuhurråd, bostadssiyrelsen. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet anser au enprocentsregeln i likhet med kulturrådets förslag bör kunna användas som beräkningsschablon vid statlig nybyggnation.

Förslaget att utreda vad som kan göras för alt stimulera förelag au utnyttja tillägget till bosladslåneunderlagel bemöts positivt av/»o-siadsstyretsen, som dock anser att delta uppdrag bör samordnas med andra inom miljögestaltningens område. Statens planverk anser det olämpligt att göra miljögestaltning beroende av särskilda länemedel. Det kan fä lill följd alt de byggherrar som inte utnyttjar denna länemöjlighet känner sig fritagna från ansvar för övrig miljögestaltning. Planverket hävdar vidare att del är principiellt fel att tillämpa dubbla bedömningsgrunder på miljögestallningen; en som hänför sig till byggnadsstadgans krav och en som följer villkoren för statligt tilläggslån. Statligt länestöd lill ren utsmyckning bör dock ulgä. Liknande synpunkter framförs även av Konstfrämjandet.

Kulturrådets uttalande alt det fcireligger ett stort behov av miljögeslaltande insatser mottas positivt av remissinstansema. Detta gäller även förslaget att bildkonstnärerna bör engageras i miljögestallningen i vida högre utsträckning, vilket tillstyrks av bl. a. statens kulturråd, statens konstråd. Svenska kommunförbundet, LandsUngsförbundet, Konslnärscentrum, LO, KRO och många kommuner. Även byggnadsstyrelsen är i princip positiv till förslaget, men hävdar att detta inte innebär någon påtaglig förändring i gällande planeringsrutiner. Järfälla kommun, som haft en bildkonstnär anställd i kommunen, redogör för vilka arbetsuppgifter denne konsinär anförtrotts. Han bistår i huvudsak kulturnämnden med rådgivning vid konstinköp, utsmyckning etc, men deltar däremot inte i kommunens detaljplanearbete.

Remissinstanserna, däribland statens kulturråd och Konstnärscentrum, är i varierande grad tveksamma till kulturtädets förslag alt avgränsa och definiera de miljögestaltande insatserna. Seklionenför arkiiekiur vid Lunds universitet pekar pä risken att en intressekonflikt uppstår mellan olika yrkesgrupper. Ett belysande exempel pä detta är att Järfälla kommun har anställt en konstnär för att handha miljögestaltande uppgifter, samtidigt som ca 10 "n av arkitekterna är arbetslösa. Konstfrämjandet tar upp svårigheterna att integrera bildkonstnärerna i planeringsarbetet och belönar alt del centrala är all skapa

Prop. 1975/76:135 101

efterfrågan pä de insatser som bildkonstnärerna kan göra. Därför framstår del inte som angelägel alt åstadkomma en avgränsning av miljögestaltningen.

Konstakademien, Landsiingsförbundet, Folkparkernas ceniralorganisalion och KRO tillstyrker kullurrådets förslag om alt även äldre bostadsområden bör bli föremål för miljögeslaltande åtgärder.

Förslaget att byggnadsnämnderna åläggs ansvaret för att bildkonstnärer anlitas i planarbelei tillstyrks av slatens kulturråd, stålens konstråd och Nacka kommun. Svenska kommunförbundet anser att bildkonstnärernas medverkan bör kunna garanteras ulan något formellt åläggande frän slatens sida.

Alla remissinstanser som berört frägan, däribland arbeismlljöutredningen, Konsifiämjandel, Folkparkernas centraloiganlsation och KRO. är positiva till att tillämpa begreppet miljögestaltning även vad avser arbetsm i Ijön . I förslaget alt använda arbetsmiljöfonderna till miljögestaltning pä arbetsplatserna instämmer Konstakademien, Landstingsförbundet, Sveriges konstföreningars riksförbund. Konslnärscentrum och KRO.

Landsiingsförbundei instämmer i kulturrådets förslag att statens kulturråd bör utreda hur bildkonstnärerna skall engageras i miljögestalningen pä arbetsplatserna. Statens kulturråd anser sig däremot inte kunna åtaga sig något formellt utredningsuppdrag i denna fräga, men anmäler att rådet planerar att senare företa en analys av frågorna om kulturen i arbetslivet.

5.2 Statliga konstförvärv

5.2.1 Nuläge

Statens konstråd, som inrättades är 1937, har lill uppgifl alt genom fö r-V ä r v av konstnäriiga arbeten till statens byggnader verka för all konstnäriiga värden införiivas med samhällsmiljön. Sedan år 1969 har konstrådet ocksä ansvaret för inköp av konst till av staten hyrda lokaler. Konstrådet disponerar budgetåret 1975/76 4,5 milj. kr. lill konstförvärv. Dessutom fär konstrådet beställa konst för högst 2,3 milj. kr. för betalning under följande budgetär. Utöver sina uppgifter inom del statliga området skall statens konstråd ge råd och anvisningar lill kommunala myndigheter i fräga om konst-förvärv till kommunala byggnader och offentliga platser.

Statens konstråd är en statlig myndighet för vilken allmänna verkssladgan är tillämplig. Enligl förordningen (1965:746) med instmktion för statens konstråd (ändrad senast 1975:1229) består rådet av ordförande, vice ordförande samt fem andra ledamöter. Ordföranden, vice ordföranden och fyra av de andra ledamöterna utses av regeringen. Dessa ledamöter utser sedan en sjunde ledamot. Av de fem ledamöter som jämte ordföranden utses av regeringen förordnas en efter förslag av byggnadsstyrelsen samt fyra efter förslag av dels Konstakademien, dels KRO. De båda sistnämnda förslagen skall vardera uppta minst tvä målare och minst tvä skulptörer.

Prop. 1975/76:135 102

För varje ledamot som förordnas efter förslag av Konstakademien eller KRO finns en personlig suppleant som utses i samma ordning som ledamoten. Företrädare för nationalmuseet och fortifikationsförvaltningen fär närvara vid sammanträde med rådet. Konstrådet har en heltidsanställd sekreterare och ett biträde anställt pä halvtid. Förvaltningskostnaderna uppgår till 269 000 kr. budgetåret 1975/76.

Nationalmuseet har till uppgifl att främja konsten, konstintresset och konstvetenskapen. Nationalmuseet köper konst för de egna avdelningarna, för vandringsutställningar och för d e p o s i t i o n e r. Ett stort antal föremål ur museets samlingar är deponerade i statliga lokaler. Nationalmuseet förfogar budgetåret 1975/76 över 72000 kr. till inköp av konst för deposition. Utöver medel för inköp lill depositioner disponerar nationalmuseet budgetåret 1975/76 1080 000 kr. för underhäll och ökande av samlingarna.

Tillsynen över det statliga konstinnehavet är fördelad pä flera organ. Nationalmuseet har tillsynsansvar för museets egna samlingar liksom för stålens övriga samlingar av konst om dessa inle slår under tillsyn av annan myndighet som har tillfredsställande sakkunskap i konstfrägor. Delta gäller endast lösa konstverk. Beträffande fast anbringad konst finns inga speciella föreskrifter. I kungörelsen (1920:744) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet (ändrad senast 1968:739) finns dock föreskrifterom byggnaders värd, vilka även får anses innefatta fast anbringade konstverk. Ansvaret för vården åvilar den som förvallar sådan byggnad.

Klara regler för värden av de lösa konstverk som förvaras i statens lokaler finns inle. I första hand är även här föreskrifterna för del offentiiga byggnadsväsendet tillämpliga. Nationalmuseet har värdansvar för museets egna samlingar i vilka även inräknas de deponerade konstverken.

5.2.2 MUS 65 och kulturrådet

MUS 65

MUS 65 föreslär att statens konstråd blir centralorgan för frågor som gäller utsmyckning av statliga byggnader och av staten förhyrda lokaler. Konstrådet bör i framtiden fungera som ett planerande och styrande organ. Rådet bör dels fastställa ramar för hur de givna anslagen skall disponeras dels besluta i principieUa frågor i övrigt rörande förvärv. Den direkta befallningen med konslinköpen, som f n. åvilar konstrådets ledamöter, föreslås bli ersatt av andra handläggningssätl. Personalen vid statliga myndigheter bör fä ell ökat inflytande över de inköp av konst till deras arbetslokaler, som sker genom konstrådet. Härvid bör olika former för medinflytande prövas. En metod är att referensgmpper med företrädare för skilda grupper bland de anställda utses att till konstrådet lämna synpunkter och förslag. MUS 65 anser all den rådgivande funktion som konstrådet har gentemot kommunala myndigheter är viktig. För att denna verksamhet skall kunna

Prop. 1975/76:135 103

utvecklas bör del informationscentmm för offentlig konst som byggts upp inom Riksutställningar föras över till statens konstråd. Konstrådets rådgivningsverksamhet bör även omfatta den länemöjlighet för finansiering av konst i bostadsområden, som tillkom år 1962.

MUS 65 föreslår vidare alt slatens konstråd ges ett övergripande ansvar för verksamheten med deposition av konst. Konstrådels uppgift bör vara att bedöma behovet av och förutsättningarna för depositioner från statliga konst- och kulturhistoriska museer. Det direkta ansvaret för depositionerna bör vila på vederbörande museum. F. n. är det bara nationalmuseet som bedriver någon mer omfattande deposilionsverksamhet. MUS 65 anser del väsentligt att även övriga statliga museer i ökad utsträckning gör sitt material tillgängligt för allmänheten genom depositioner i statliga lokaler. MUS 65 föreslår att nationalmuseets medel till inköp av konst för deposition skall försvinna.

Tillsynen över den konst som tillhör staten föreslås även i framtiden utövas av nationalmuseet. Museets tillsynsansvar bör vidgas till att även omfatta sådan fast konstnäriig utsmyckning, för vars värd de byggnads-förvaltande myndigheterna i dag svarar. Nationalmuseet föresläs fä huvudansvaret för registreringen av de statliga konstverken. Registrering av de nya konstverk, som konstrådet inköper, bör dock handhas av konstrådet.

Huvudansvaret för värden av statlig konsl föresläs också i fortsättningen vila på nationalmuseet. Byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen och övriga fastighetsförvaltande organ bör dock svara för värden av den fasta utsmyckningen i de byggnader dessa myndigheter förvaltar. För att den förvaltande myndigheten skall kunna ställa medel till förfogande för värden av fast anbringad utsmyckning föreslår MUS 65 all utsmyckningen lillsammans med själva byggnaden invärderas på fastighetsfond.

Statens konstråd har alltsedan sin tillkomst år 1937 varil en statlig myndighet. MUS 65 föreslår ingen ändring på denna punkt. Däremot föresläs vissa förändringar av rådets arbetsformer. Rådets ledamöter bör svara för ärenden av större betydelse, säsom frågor angående verksamhetens utveckling och policy. Rådels nuvarande direkta uppgifter i samband med förvärv av konst föreslär MUS 65 skall flyttas över pä kansliet och tillfälligt engagerade konsulter/konstnärer. Antalet konslnärsledamöler bör till följd av detta minskas.

MUS 65 föreslär all slatens konstråd skall bestå av ordförande och åtta övriga ledamöter jämte suppleanter. Ordföranden bör utses av regeringen och de övriga ledamöterna av statens kulturråd. Tvä av ledamöterna jämte suppleanter bör utses efter hörande av byggnadsstyrelsen och fortifikations-förvaltningen. Tvä ledamöter och två suppleanter föresläs utses efler förslag av KRO. En ledamot och suppleant bör utses efler förslag av nationalmuseet. Statens kulturråd föreslås utse ytteriigare tre ledamöter jämte suppleanter. Äv dessa ledamöter bör en ha allsidig erfarenhet av de statliga museernas verksamhet. Mandattiden för ledamöter och ordförande bör vara tre är med

Prop. 1975/76:135 104

möjlighet till förlängning en gäng. Den tidigare bestämmelsen alt konstnärsrepresentanterna äger bestämma i frågor om bedömning av konst i det fall de är eniga bör enligt utredningen upphävas.

Personalen föreslås öka till sex heltidsanställda tjänstemän. Rådets sekreterare bör planera och leda arbetet. En intendent txjr föreslå informationscentrum för offentlig konsl. Intendenten bör ocksä ansvara för registreringen av rådets förvärv. Vid informationscentrum bör också finnas en assistent, som skall komplettera arkivets material. Sekreteraren bör i sina administrativa uppgifter biträdas av en kanslist. Härutöver bör vid konstrådet finnas tvä biträden.

MUS 65 beräknar kostnaderna för rådels administration lill 593 000 kr. i 1973 års löneläge, vilket motsvarar ca 800000 kr. i 1976 ärs löner. Dessutom föreslär MUS 65 att anslaget till förvärv av konsl för statens byggnader m. m. ökas till 8 milj. kr.

Kulturrådet

Kuliurrådet delar den syn pä fördelningen av de statliga k o n s t i n -köpen som MUS 65 givit uttryck för, vilket innebär att statens konstråd förvärvar konst för statliga byggnader medan nationalmuseet köper konst för de egna avdelningarna, för depositioner och för vandringsutställningar. Den statiigt inköpta konsten bör enligt kulturrådet i så stor utsträckning som möjligt cirkulera inom eller mellan olika myndigheter. Köp och beställningar av konst bör främst komma den svenska konstnärskåren till godo. Kulturrådet framhåller ocksä att de lokalhällande organisationerna bör fä statliga medel för inköp av ikonst. Möjligheterna att inrätta ett särskilt anslag för delta ändamål bör övervägas.

Kulturrådet föreslår ett program i fem punkter för ökade slalliga insatser genom konstinköp. Programmet lar upp inköp till nya och befintliga statliga byggnader liksom till nationalmuseets samlingar och vandringsutställningar. Vidare behandlas deposition hos statliga, regionala och lokala myndigheter samt i regionala och lokala museer.

När del gäller statliga nybyggnader kan ett enprocentsmål tjäna som en första riktpunkt för det konstnäriiga inslagets andel. Det krävs emellertid stora insatser även för befintliga lokaler. En uppdelning av förvärvsanslagel pä tvä poster, en för befintliga byggnader och en för nybyggnader, bör övervägas.

Kulturrådet instämmer i MUS 65:s förslag att en vidgad deposilionsverksamhet från statliga museer utöver nationalmuseet är viktig. Konstrådet bör ha ansvaret för denna verksamhet i nära samarbete med berörda museer och mottagare. Depositionsverksamheten bör inte begränsas lill statliga myndigheter, utan även regionala och lokala myndigheter bör fä tillgäng lill konstföremålen. Nationalmuseets ansvarsområde bör vidgas till alt även omfatta inköp av konst för deposition i regionala och lokala

Prop. 1975/76:135 105

museer. I syfte att åstadkomma ett ytterligare decentraliserat infiytande över konstförvärven bör möjligheten att kanalisera anslagen direkt till de regionala museerna övervägas.

Kulturrådet lägger fram ett förslag till kostnadsökningar för statliga konstinköp fördelade på tre är med utgångspunkt frän budgetåret 1974/75. För statlig nybyggnation föresläs en ökning med 2,4 milj. kr. och för befintliga statliga lokaler en ökning med 1,8 milj. kr. på tre år. Nationalmuseets samlingar och vandringsutställningar föresläs ökade med 450 000 kr. För deposition hos myndigheter föreslås en ökning med 90 000 kr, och för deposition hos regionala och lokala museer föreslås anslaget efter tre år uppgå lill 2,5 milj. kr.

5.2,3 Remissyttranden MUS 65:s förslag

Ett flertal remissinstanser biträder de sakkunnigas principiella syn pä de statliga konstförvärven. Statens kulturråd och statskonioret framhåller all det är svårt all ta ställning till relationerna mellan nationalmuseet och konstrådet innan organisationskommitténs för riksantikvarieämbetet och vissa museer förslag om omorganisation av nationalmuseet föreligger. Statens kulturråd framhåller dessutom alt ett omorganiserat konstråd skulle kunna bli ett insimment för all utveckla och sprida ett nytt synsätt pä konstens roll i samhällsmiljön. Rådet vill starkare än vad MUS 65 gjort betona statens ansvar som föregångare i fräga om att ge konsten en central plats i den offentliga miljön och i arbetsmiljön. Rådet anser del angeläget att undersöka om inte arbetsmiljöfonderna skulle kunna utnyttjas för konstnäriiga och miljögeslaltande insatser på arbetsplatserna. Även Konstfrämjandet och Folkparkernas cenlralorganlsaiion framhåller arbetsm i Ijöfrägornas betydelse.

KRO. Klys samt länsstyrelserna i Uppsala och Norrbottens län instämmer i de sakkunnigas förslag all statens konstråd skall ha ett övergripande ansvar för  konsl förvärven.

Statens kulturråd menar, alt konstrådet bör vara ett rådgivande och me-delsfördelande organ för konstnäriiga insatser. Rådets uppgifter bör inte begränsas till inköp av konst ulan bör avse miljögestaltande insatser i stort. Del bör ocksä ingå i konstrådets uppgifter att överväga var ansvaret för den nödvändiga tillsynen av den konst som finns inom en myndighet lämpligen bör läggas.

LO. Folkets husföreningarnas riksorganisation, Klys, tekniska högskolan I Lund och länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker att statens konstråd får ett övergripande ansvar för deposilionsverksamhelen.

Ell väsentligt ökat antal depositioner skulle enligt slatens konstråd kräva en samordning med planeringen av den konstnäriiga miljögestaltningen. Denna samordning bör dock kunna åstadkommas utan att konstrådet ges

Prop. 1975/76:135 106

ett övergripande ansvar för depo:sitionsverksamhelen. Att lägga ett övergripande ansvar för depositionsverksamheten pä konstrådet står enligl ä:/?(?.s mening i konflikt med de mål som konstrådet bör uppfylla, nämligen arbete ät konstnärerna, konstnärlig utveckling och förnyelse.

ForiifikationstÖrvallningen, armémuseel. byggnadsstyrelsen. Nordiska museet. Tekniska museet, statens konstråd, statens kuhurråd, LO och Kalmar konstförening tillstyrker förslaget om ökad depositionsverksamhet från övriga statliga museer utöver nationalmuseet.

Slatens konstråd finner det också naturligt att jämsides med mera långvariga depositioner bedriva en verksamhet som har karaktär av tillfälliga utställningar eller vandringsutställningar.

Etnografiska museei och naturhistoriska riksmuseet ställer sig inte avvisande till all konstverk ur samlingarna lånas ut, men ljus- och klimatförhållandena pä de platser där föremålen placeras måste vara sädana att verken inte lar skada. Riksantikvarieämbetet och stålens historiska museum anför att historiska museets och medelhavsmuseets samlingar knappast torde medge den ökade deposilionsverksamhet som de sakkunniga förordar.

LO och Folkparkernas centralorganisation framhåller alt depositioner inte bara skall erbjudas statens egna lokaler utan även t. ex. föreningslokaler av olika slag.

KRO framhåller att deposition av museisamlingar är all betrakta som en artoteksverksamhet, jämförbar med biblioteksverksamhet. Detta nyttjande skall enligl KRO:s mening ersättas pä samma vis som gäller för biblioteksutläningen.

MUS 65 föreslär vidare all statens konstråd ges i uppgift all ytteriigare pröva och utveckla olika former för att öka de anställdas tillfälle till inflytande över anskaffningen och urvalet av konstnäriiga objekt för de statliga lokalerna. Denna uppfattning delas bl. a. av byggnadsstyrelsen, kammarkollegiet och några länsstyrelser.

Slatens kuhurråd anser att ansvaret för statliga konstförvärv och andra miljögestaltande insatser bör decentraliseras om möjligt i ännu högre grad än vad MUS 65 föreslär. Arbetsgrupper bör bildas bestående av arkitekter, konstnärer och företrädare för den personal som skall använda byggnaden. Konstrådets prövning bör framför allt avse medelsramen. Kulturrådet anser vidare att det behövs lällillgänglig information om den konsl som finns i lokalerna. Konstrådet bör utarbeta handledningar i hur man bör hantera konslförvärven pä en arbetsplats. Även RR V framhåller behovet av information till de anställda för att öka konstintresset och förståelsen för de. utställda föremålen.

Statens konstråd ser som en huvuduppgift alt utveckla verksamheten mot ökad information och förbättrade möjligheter för mottagarna all aktivt medverka i planerings- och genomförandeprocessen. Konstrådet finner förslaget att överiämna beslutsfunktionerna beträffande förvärv av lösa konstverk till den mottagande myndigheten intressant och uttalar sig för en försöksverksamhet.

Prop. 1975/76:135 107

Statens arbeismiljöiiämnd framhåller att utsmyckningen är en fräga som väl ryms inom företagsnämndens arbetsområde.

KRO hävdar att frägan om ökat inflytande för de anställda är otillräckligt penetrerad. KRO delar emellertid uppfattningen alt mottagarnas möjligheter att vara med i beslutsprocessen bör utvecklas.

Statens kulturråd, statens konstråd och KRO tillstyrker förslaget all konstnärer såsom konsulter bör engageras för olika projekt. En mer omfattande konsultverksamhet är en förutsättning för en mer decentraliserad handläggning.

1 princip anser KRO förslaget om att myndigheter skall få disponera medel för all själva göra inköp av konstverk positivt. KRO anser emellertid inte all konlrädets medel bör få användas för konstförvärv utan alt konstnärsrepresentanler knyts direkt lill arbetet.

Enligt RRV.s uppfattning finns ett behov av klarare regler för denna typ av inköp. En lämplig ordning vore att myndigheterna får använda egna medel för enklare konstnäriig utsmyckning medan konstrådet bör biträda som rådgivande organ vid mera omfattande anskaffningar.

Folkparkernas centralorganisation anser all folkrörelser bör få disponera medel från konstrådets anslag för inköp av konstverk.

Fortifikationsföivallnlngen, Nordiska museei, Klys, Kalmar konstförening och Stiftelsen Jämtlands läns museum m.fl. ställer sig positiva till MUS 65:s förslag om tillsynen  över den slalliga konsten.

Beträffande tillsynen över fast konst framhåller riksaniikvarieämbeiet och statens historiska museum samt statens konstråd alt MUS 65:s förslag kan ge upphov till kompetenskonflikter pä grund av ämbetets uppgifter som kulturhistorisk tillsynsmyndighet för statens byggnader med deras fasta inredning.

Enligt statens konstråds uppfattning talar starka skäl för all konstrådet åläggs tillsynen över den fasta utsmyckning som det har förvärvat.

Riksanilk-varieämbeiet och slatens historiska museum anser all konstrådet vid överiämnandet av fast utsmyckning bör utfärda erforderiiga anvisningar för utsmyckningens vård och därefter även ha tillsyn över att anvisningarna följs.

Enligt byggnadsstyrelsens mening bör tillsynsansvaret läggas pä den förvaltande myndigheten.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Malmöhus län anser det myckel värdefullt om den lokala expertis som finns vid läns- och kommunmuseer får medverka vid tillsyn och värd av myndighets egna eller hos myndighet deponerade konstverk.

Vad beträffar värden av lös konsl anser statens konstråd att nationalmuseets förvaltningsuppgifter inte skall utsträckas till de lösa konstverk som konstrådet förvärvar, Åvenföriifikationsföivallningen, armémuseel och KRO ställer sig tveksamma till detta förslag.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att del borde vara möjligt all i ökad omfattning anförtro vården av lösa konstverk till lokal sakkunskap.

Prop. 1975/76:135 108

Beträffande värden av fast konst delar siatskontoret, fortiji-kationsförvaltnlngen, armémuseel. Nordiska museet, statens konstråd, KRO och Klys de sakkunnigas uppfattning att fastighetsförvaltande myndighet bör ha huvudansvaret för vården av den fasta utsmyckningen i de byggnader och lokaler som dessa myndigheter förvaltar.

Statens kuhurråd anser sig i nuvarande läge inte kunna la ställning till den föreslagna arbetsfördelningen mellan konstrådet och nationalmuseet. Denna fråga bör belysas av organisationskommittén för riksantikvarieämbetet och vissa museer.

Nationalmuseet anser all statens konstråd som en särskild enhel skall inordnas i den centrala konstmuseiorganisalionen. Härvid bör hela lillsyns-och värdansvaret anförtros denna enhet. Om slatens konstråd skulle förbli självständigt bör såväl förvärv som tillsyns- och värdansvar för av konstrådet inköpta fasta och lösa konstverk åvila konstrådet.

För all den förvallande myndigheten skall kunna ställa medel lill förfogande för vården av fast anbringad utsmyckning, föreslår MUS 65 att utsmyckningen tillsammans med själva byggnaden invärderas på fastighets-fond. Byggnadsstyrelsen har ingen erinran mot förslaget, Slatens konstråd har i princip ingenting emot förslaget men menar att andra alternativ kan övervägas.

RRV avstyrker förslaget med hänsyn till att en sådan förändring inte är förenlig med nuvarande budgelprinciper.

Bl. a. Nordiska museei, UKA, Stiftelsen Jämtlands läns museum och Klys tillstyrker förslaget att nationalmuseet fär huvudansvaret för registrering av statliga konstinnehav. Statens kulturråd däremot ifrågasätter om det är nödvändigt att inom ett centralt organ förteckna samtliga konstverk som finns inom landets statliga organ.

KRO ställer sig tveksam lill förslaget. Konstrådet bör alltjämt svara för registrering och dokumentering av de lösa konstverk som ej av konslve-tenskapliga skäl övertagits av nationalmuseet.

Byggnadsstyrelsen framhåller att de konstnärliga verken bör vara förtecknade i ell av den förvaltande myndigheten i samråd med konstrådet upprättat inventarium, som skall innehålla uppgifl om tillkomstår, konstnär, material och eventuella utförda arbeten pä konstverket.

Statens konstråd, statens kuhurråd, bostadssiyrelsen. Svenska kommunförbundet. KRO och Uppsala kommun tillstyrker all slatens konstråd ges resurser för all mer aktivt fungera som rådgivande organ gentemot kommunala myndigheter.

Flera remissinstanser instämmer i MUS 65:s förslag att Riksutställningars informationscentrum för offentlig konst överförs till konstrådet, däribland statens kuhurråd. Nordiska museet, statens konstråd, bostadssiyrelsen, statskonioret. Svenska konimunförbiindei och Konstfrämjandet. Svenska kommunförbundet framhåller att det krävs bättre upplysning till kornmunerna om in-formalionscenlrums funktion och syften.

Prop. 1975/76:135 109

Klys och KRO föreslår att informationscentrums bildarkiv överförs till Konstnärscentrum.

Statens konstråd, bostadsstyrelsen, Konstfrämjandei, KRO och Uppsala kommun tillstyrker förslaget att konstrådets rådgivningsverksamhet även bör omfatta den länemöjlighet för finansiering av konst i bostadsområden, som tillkom år 1962.

Byggnadsstyrelsen, statens konstråd, länsstyrelsen I Uppsala län, Konstfrämjandei, Folkparkernas ceniralorganisalion och Folkets hiisförenlngarnas riksorganisation m. fl. tillstyrker alt konstrådet behäller sin självständiga organisation.

Statens konstråd bör enligt nationalmuseets åsikt bli en självständig enhet inom den centrala konstmuseiorganisalionen.

Enligt RRV:s uppfattning skulle nationalmuseets kansliresurser och mu-seitekniska expertis med fördel kunna utnyttjas för verksamheten. Delta behöver inte leda till någon ändring i konstrådets ställning som självständigt beslutande organ.

Siatskontoret avstår - med hänsyn lill del arbete som utförs av organisationskommittén för riksantikvarieämbetet och vissa museer - från att la ställning lill förslagen avseende ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan nationalmuseet och statens konstråd samt konstrådets organisation, verksamhetsformer och finansiering.

Enligl Slatens kulturråd är det ell oeftergivligt krav, alt konstrådet som beslutande organ - inom eller utom slatens konstsamlingar - förblir fristående i förhållande lill museerna.

Flera remissinstanser är kritiska till MUS 65:s förslag om ett färre antal konstnärer i konstrådets styrelse, bl. a. statens kuhurråd, slatens konstråd, Klys och KRO.

Enligt Konstfrämjandet får nyttjarna alltför svag representation i styrelsen. De anställda bör representeras genom företrädare för sina fackliga organisationer. Folkparkernas centralorganisation efteriyser representation frän avnämarna utanför den statliga sektorn.

Statens kulturråd delar de sakkunnigas uppfattning att konstrådels kansliresurser är otillräckliga. Slatens konstråd ansluter sig till MUS 65:s förslag till utökning av kansliet men föreslår dessutom att del för arbete med kvalificerad information inrättas en halvtidstjänst.

Flera remissinstanser diskuterar den s. k. enprocentsregeln dvs, att medlen för konstnäriig utsmyckning i princip bör motsvara 1 % av byggnadskoslnadema.

RR I-'framhåller att behovet av konstnärlig utsmyckning för enskilda byggnader inte bör bedömas utifrån tumregler som enprocentsregeln.

RR V, slatens kuhurråd samt länsstyrelserna i Östergötlands och Norrboitens län anser det angeläget att medel för konstnäriig utsmyckning kan disponeras också för befintliga lokaler.

Statens kulturråd anser att den offentliga diskussionen om de statliga konst-

Prop.1975/76:135 110

förvärven i alltför stor utsträckning kommit all koncentreras till enprocentsregeln. Del bör dock eftersträvas att så snart som möjligt nä detta mål som en första riktpunkt fördel konstnäriiga inslaget i det samlade offentliga byggandet, Samma åsikt har Konstfrämjandet. KRO understryker att enprocentsregeln måste anses ange en miniminivå för de statliga konslinköpen,

Kullurrådets förslag

Förslaget om ett fempunktsprogram för statliga konstförvärv stöds av statens kuhurråd. Konstfrämjandet och KRO. Konslfrämjandel betonar i anslutning till sin tillstyrkan vikten av att allmänheten genom offentliga samlingar kan fä en uppfattning om bildkonsten i vär egen lid.

Kulturrådets förslag att konsten bör cirkulera mellan olika mottagningsenheter stöds av statens kuhurråd och Svenska museiföreningen.

1 förslaget att ett särskilt anslag lill lokalhållande organisationers konstinköp bör övervägas instämmer stålens konstråd. Konstakademien. Folkparkernas centralorganisation. KRO och Konstfrämjandei. Statens kuhurråd framhåller att rådet avser alt ta upp denna fråga i sitt kommande utredningsarbete rörande stödet till de lokalhällande organisationerna.

1 kulturrådets åsikt att stora insatser måste göras för all tillgodose de äldre lokalernas konstbehov instämmer byggnadsstyrelsen och Konstnäiscentrum.

Även statens kulturråd betonar vikten av att de äldre lokalerna fär sill behov av konst tillgodosett och föreslår att statens konstråd fär i uppdrag dels att inventera behovet av konst i dessa lokaler, dels att ge ut en handbok i hur man bör hantera konstföiivärven pä en arbetsplats.

Statens konstråd hänvisar till sina senaste anslagsäskanden, som ulgär frän målsättningen att under en femårsperiod dels uppnå enprocenisregelns anslagsnivå för nybyggnader, dels systematiskt öka insatserna för befintliga lokaler. Konstrådet avstyrker samtidigt kulturrådets förslag all förvärvsanslaget skall delas upp på särskilda poster för nybyggnad och befintliga lokaler.

Kulturrådets förslag all deposilionsverksamhelen även bör omfatta regionala och lokala myndigheter, saml evenluelii ideella och fackliga organisationer stöds av statens kulturråd, nationalmuseet. Svenska kom-inunförbundei, Landsiingsförbundet, Landsantikvariernas samarbetsråd, Konsinärscenirum. Folkparkernas centralorganisation, LO och SACO/SR.

Nationalmuseet påpekar att problem kan uppstå vid depositioner i regionala och lokala myndigheter. Om en alltför strikt uppdelning av anslagen för deposition resp. elilsamling tillämpas, kan del innebära att allmänhetens möjligheter au se värdefull konst i det centrala museei minskar.

Statens konstråd stöder kulturrådets förslag om en utvidgad depositions-

Prop. 1975/76:135 111

verksamhet i vad avser regionala och lokala museer med konslpedagogisk aktivitet men kan inle finna några bärande skäl för att via ett statsanslag av föreslagen slorieksordning tillföra landstingskommunala och kommunala förvallningslokaler ett marginellt antal ambulerande konstverk.

KRO framhåller risken att deposilionsverksamhelen blir en ersättning för konstinköp och kan inte tillstyrka förslaget om inte frägan om en visningsersätlning löses.

Kulturrådets förslag att nationalmuseet även bör göra systematiska inköp av konsl för deposition i regionala och lokala museer tillstyrks av Stockholms kommun och KRO.

Även statens kulturråd ställer sig positivt. Rådet framhåller att sådan verksamhet skulle kunna resultera i en konslbank som står till förfogande för landets museiverksamhet. 1 princip bör alla nationalmuseets inköp ingå i denna bank. Nationalmuseet påpekar att verksamheten kan innebära en frigörelse från den lokala bundenhet som präglar mänga av dessa museer.

Statens konstråd uttalar sig för en väsentlig höjning av nationalmuseets förvärvsanslag men anser sig inte kunna stödja tanken all utveckla nationalmuseet till en statlig inköpscenlral för landets regionala och lokala museer, Slatens insatser för alt stimulera del lokala och regionala konsilivet bör göras utifrån en annan syn på ansvarsfördelning och samverkan mellan stat och kommun.

Kulturrådet lägger fram en utvecklingsplan för statens konslinköp under tre är. Förslagen lill plan tillstyrks av byggnadsstyrelsen. Svenska museiföreningen och SACOISR.

5.3 Kommuner, landstingskommuner och organisationer

5.3.1 Nuläge

Ansvaret för den offentliga konsten delas mellan framför allt staten, landstingskommunerna och kommunema. Staten och landstingskommunerna inskränker sina förvärv lill att gälla årtalen som placeras inom eller i omedelbar anslutning till de byggnader och lokaler de förvaltar eller nyttjar. Kommunernas inköp omfattar dessutom konstverk, som ges en helt fristående placering i gaturummet.

Enligt Svenska kommunförbundets beräkningar anslog kommunerna är 1974 sammanlagt ca 10,9 milj. kr. lill konstinköp. Landstingskommunerna har för är 1974 avsatt 5,6 milj. kr. Dessa belopp avser endast de konstförvärv som sker genom landstingskommunernas och kommunernas kulturnämnder (motsvarande).

Även de lokalägande organisationerna har stort intresse för konstförvärv. Folkets hus, bygdegårdar och folkparker är samlingsplatser av väsentlig betydelse för kommunernas sociala och kulturella liv. Under senare är har staten ställt särskilda medel till förfogande för konstinköp. Vid två tillfällen.

Prop. 1975/76:135 112

åren 1970 och 1974, har Folkels husföreningarnas riksorganisation, Byg-degärdarnas riksförbund och Riksföreningen Våra gärdar gemensamt erhållit sammanlagt 1,2 milj, kr, för konslinköp. För utsmyckning av folkparkerna har Folkparkernas centralorganisation åren 1972 och 1974 erhållit 500 000 kr, resp, 700 000 kr.

Enligt beslämmelserna i kungörelsen (1973:400) om statligt siöd lill allmänna samlingslokaler medges vidare att vid beräkning av läneunderiaget för samlingslokaler fär inräknas ell belopp om högst 3 kr./m för konstnäriig utsmyckning.

En slor del av landets kommuner lämnar i olika former bidrag till konstutställningar. I huvudsak sker detta antingen i form av stöd till lokala konstföreningar eller genom att kommunen bedriver utställningsverksamhet i egen regi.

Enligt Svenska kommunförbundets enkät avseende kulturverksamheten i kommunerna 1974-75 arrangerade 178 kommuner under är 1975 utställningar i egen regi i kommunala utställningslokaler. I ca 100 av dessa kommuner förekom försäljning i anslutning till utställningarna. Lokala konstföreningar drev gallerier med kommunalt stöd i 154 kommuner. Ungefär 20 av dessa föreningar arrangerade försäljningsulslällningar. Kommunall stöd till privata gallerier förekom i ingen eller myckel ringa utsträckning.

Kommunal artoteksverksamhet bedrevs är 1975 i drygt 70 kommuner, varav drygt 60 baserar sin verksamhet pä Konstfrämjandets artoteksmaterial.

De kommunala anslagen till musei- och utslällningsverksamhet uppgick är 1975 lill ca 72 milj. kr.

5.3.2 MUS 65

MUS 65 flnner den nuvarande ansvarsfördelningen för konstinköp mellan staten, landstingskommunerna cch kommunerna vara naturiig och ändamålsenlig. Genom att kommunerna svarar för planeringen av den yttre miljön kan hänsyn tas lill stadsplanetekniska och sociala faktorer samtidigt som behoven av offentlig konsl och utsmyckning beaktas. Ett visst statligt stöd till punktinsatser av större allmänt intresse bör dock lämnas genom tilldelning av särskilda medel. Förutom lill kommunala projekt bör särskilda medel kunna anvisas för utsmyckning av vissa samlingslokaler, som inle tillhör kommunen. 1 september 1975 inkom till utbildnings- och bostadsdepartementen en framställning från de tre samlingslokalägande riksorganisationerna. Bygdegårdarnas riksförbund, Folkels husföreningarnas riksorganisation och Riksföreningen Våra gårdar saml KRO angående ell per-manent»inköpsanslag om 1 milj. kr. åriigen till samlingslokalägarna. Vidare hemställdes att kungörelsen (1973:400) om statligt stöd till allmänna samlingslokaler ändras sä att den medger att till läneunderiaget för samlingslokaler får läggas ett belopp om 30 kr./m för konstnärlig utsmyckning saml all användningen av läneunderiaget ansluter sig lill vad som gäller

Prop.1975/76:135 113

för bostads! äneregeln.

MUS 65 delar upp konst marknaden på en ansvarsmedveten del, motsvarande den traditionella konsthandeln och en del där ansvar för de saluförda produkterna saknas.

Konsthandeln har enligl MUS 65 haft stor betydelse för det svenska kulturlivet. Emellertid vänder sig denna i huvudsak till en snävt avgränsad, redan myckel engagerad publik. Konstnärernas möjligheter att via konsthandeln nå en ny publik är därför begränsade. Jämsides med konsthandeln finns dock andra kanaler för konstförsäljning säsom konstföreningar, kommunalt stödda gallerier och Konstfrämjandet. Dessa spelar en viktig roll för konsl försälj ni ngen då de är mer geografiskt spridda och vänder sig till delvis andra grupper än den kommersiella konsthandeln.

Vid sidan av dessa försäljningsorgan arbetar en rad företag med att sälja konstverk av dekorativ karaktär som saknar eller har ringa värde som bärare av budskap eller idéer. Denna handel utnyttjar kundernas otillräckliga orientering om konsl och priser pä konst. För att stävja denna handel behövs en rådgivning till allmänheten i samband med konslinköp. MUS 65 anser alt inköp av konsl, trots den kritik som i den allmänna debatten anförts mol privata konstinnehav, är principiellt jämförbart med andra sätt att bli delaktig i den konstnäriiga kommunikationen. Därför bör ett ytteriigare utbyggt samhällsstöd till olika konstformer ocksä innefatta stöd för distribution av konst för försäljning.

Konstförsäljning bör ingå som ett led i den kommunala kulturverksamheten. Denna försäljningsverksamhel bör kunna kopplas lill den konsu-menlupplysande verksamhet som bedrivs av studieorganisationer och kulturinstitutioner. Den kommunala galleriverksamheten kan bedrivas med förhållandevis enkla medel. Den bör inle omfatta annan försäljning än sådan som sker i samband med utställningar och sålunda bör inle någon lagerhållning förekomma. Genom att anknyta försäljningsverksamhelen lill de kommunala biblioteken kan deras erfarenhet av aktiv rådgivning och i mänga fall konslpedagogisk aktivitet las lill vara.

Förekomsten av redan befintliga gallerier bör på större orter inle utgöra något hinder för att starta ell kommunall galleri. På orter med litet be-folkningsunderiag kan en kommunal etablering innebära en konkurrens som bör undvikas. I sädana lägen bör kommunens uppgifl vara att stödja den befintliga verksamheten. Av särskilt intresse i del sammanhanget bör de kollektivt drivna gallerierna vara. Ett villkor för stöd till gallerier bör dock vara att dessa drivs efter klart uttalade principer som står i överensstämmelse med kommunens egna kulturpolitiska mål.

5.3.3 Remissyttranden

Ingen remissinstans har något alt erinra mot den ansvarsfördelning för konslinköp   som f. n. i praktiken tillämpas mellan staten, lands-

8 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 135

Prop. 1975/76:135 114

tingskommunerna och kommunerna. Slatens kulturråd framhåller att det inom kommunerna inte i första hand krävs ökade ekonomiska resurser ulan anser alt det är viktigare med ett nytt arbetssätt där kulturnämnderna mer aktivt samarbetar med andra nämnder och med bildkonstnärer och andra konstnärsgrupper.

Statens kulturråd anser det angeläget alt det stöd som staten gett lill olika lokalägande organisationers ko n st fö rv ärv och till liknande insatser för miljögestaltning utgär även fortsättningsvis. Del bör enligt rådet övervägas om inle nuvarande provisoriska former för stöd till konstförvärv genom lolierimedel bör avlösas av reguljära bidrag, Klys förordar ett mera regelbundet statligt siöd för utrustning av lokaler för kultur och föreningsverksamhet. Även LO. TCO. bostadssiyrelsen, Klys, KRO, Konstfrämjandei. Folkparkernas ceniralorganisalion och Folkels husföreningarnas riksorganisation framhåller vikten av att staten ställer medel till förfogande för konstnärlig utsmyckning i lokaler för kultur- och föreningsverksamhet.

Beträffande de förslag som framställts av de tre samlingslokalägande riksorganisationerna och KRO i särskild skrivelse till regeringen tillstyrker statens konstråd och bostadssiyrelsen ett ärligt anslag om 1 milj. kr. för inköp av konsl lill samlingslokaler. Även statens kulturråd är positivt men menar att denna fräga bör behandlas i samband med det uppdrag rådet fäll frän regeringen att utreda principerna för statsbidrag till dessa organisationer.

Statens kulturråd och statens konstråd tillstyrker vidare att det lillägg lill läneunderiaget för allmänna samlingslokaler som avser konstnäriig utsmyckning höjs till 30 kr./m'. Bostadsstyrelsen anser att ett belopp om 20 kr,/m' är skäligt.

MUS65:s beskrivning av konstmarknaden som uppdelad pä en ansvarsmedveten del, den traditionella konsthandeln, och en del där ansvar för kvalitet och marknadsföring saknas kritiseras av ABF, som hävdar att MUS 65 sett konstmarknaden ur ett snävt slockholmsperspektiv. Enligt ABF är det ramaffärer och ambulerande konstförsäljare som svarar för handeln med konst i större delen av landet.Konstfrämjandet anser att en sådan uppdelning av konstmarknaden som MUS 65 diskuterar inte kan bli entydig. Även den traditionella konsthandeln arbetar på rent kommersiella villkor. Detta har i vissa fall lett lill all konstverkens karaktär av värdeföremål blivit så utpräglad att de konstnäriiga värdena kommit i bakgrunden.

De kommersiella krafternas inverkan på konslmarknaden har även berörts av flera andra remissinstanser, :som anser alt dessa krafters inflytande bör begränsas. Slatens kulturråd hävdar dock alt repressiva åtgärder mot kommersialismen inte är aktuella, utan att denna bör mötas med information och underiättande av konstinköp. Svenska kommunförbundei och Folkets husföreningarnas riksorganisation har en annan uppfattning och anser att försäljningen av undermålig konst bör försväras. Detta kan åstadkommas genom att man ger samhällsstöd till lokalhällande organisationer som nu

Prop. 1975/76:135 115

hyr ut lokaler lill olika tavelförsäljare och därigenom gör lokalhällarna oberoende av hyresintäkter. Kalmar konstförening, KRO och Konslnärscentrum anser att de kommersiella krafternas inverkan pä konstmarknaden är dåligt utredd, varför de båda sistnämnda instanserna föreslår all statens kulturråd fär i uppdrag att göra en sådan utredning.

MUS 65 anser alt inköp av konst är principiellt jämförbart med andra sätt att delta i den konstnäriiga kommunikationen. Denna uppfattning delas av Konslfrämjandel och Konsinärscenirum samt av KRO. som dock i likhet med Kalmar konstförening betonar all allmänheten fär bäst kontakt med konsten vid utställningar. Arvika kommun däremot anser att den privata äganderätten lill konst är grunden för kommersialismen på konstområdel. Kommunen förordar som ett alternativ till konstförsäljning att samhället skapar arbete äl konstnärerna i form av uppdrag i samband med utsmyckning av offentliga platser och byggnader.

MUS 65:s förslag att samhällets stöd även bör omfatta stöd för distribution av konsl för försäljning tillstyrks av statens kulturråd. Svenska kommunförbundet. Borlänge kommun. Sveriges konstföreningars riksförbund och Folkparkernas centralorganisation. Konstfrämjandet anser att stödels storlek måste relateras till de resurser som står till förfogande för försäljning av s. k. hö-lorgskonsl.

I uppfattningen att k ons t försal j n i n g bör ingå i den kommunala verksamheten instämmer bl. a, nationalmuseet, statens kulturråd. Svenska kommunförbundet och ett antal kommuner. Vissa kommuner är tveksamma, däribland Göteborgs kommun, som för egen del avvisat denna lösning vid beslut om kommunalt kulturprogram. Flera remissinstanser bl. a. Klys och KRO anser att statligt stöd bör utgå lill kommunala gallerier.

MUS 65:s uppfattning att konstförsäljningen bör kunna anknytas till biblioteken delas av statens kuhurråd och SACOISR. En motsatt uppfattning har KRO. som anser att en satsning på biblioteken i första hand bör innebära att artoteksverksamhet initieras i hela landet. Malmö kommun och Sveriges aUmänna blblloieksförening påpekar att de stora standardskilinaderna mellan olika folkbibliotek inte medger några generella insatser på denna punkt. Konslfrämjandel och Folkparkernas centralorganisation pekar på att även andra lokaler är lämpliga för galleriverksamhet, t. ex. Konstfrämjandets lokaler, vissa Folkets hus och folkparkslokaler. Dessa lokaler ger enligt de båda remissinstanserna möjligheter lill direktkontakt med de grupper som det är angeläget all nå.

Artoteksverksamhelen berörs av flera instanser. Behovet av statligt stöd till denna betonas av statens kuhurråd, Malmö kommun, SACOISR och 5-rlges allmänna biblioteksförening.

KRO berör frägan om ersättning till konstnärer vilkas verk visas genom ariolek och anser att dessa, om verken är inköpta, bör ersättas efter samma modell som tillämpas för författare.

MUS 65 anser att kommunerna bör undvika att etablera gal-

Prop. 1975/76:135 116

I e r i e r pä orter där dessa kan innebära konkurrens till befintlig verksamhet. 1 stället bör de befintliga gallerierna få kommunalt stöd. Denna uppfattning biträds av nationalmuseet, statens kuhurråd, Sveriges konstföreningars riksförbund och Sveriges allmänna konstförening. Även Skellefteå kommun och Kalmar konstförening delar i princip MUS 65:s uppfattning, men avvisar liksom Borlänge kommun tanken på att stöd skall ulgä till privata gallerier. Boriänge kommun ifrågasätter vidare om stöd till sädana gallerier över huvud taget är förenligt med nuvarande lagstiftning. LO. Folkparkernas centralorganisation och ABF har en annan bedömning av frägan än MUS 65. Dessa remissinstanser hävdar alt erfarenheter frän andra områden visar alt ett ökat samhälls- och foikrörelseengagemang får positiva effekter även för den privata verksamheten. Konstfrämjandei menar alt ställningslagande i konkurrensfrågan måste vara avhängigl av om de sociala, kulturella och fackliga målen kan uppnäs med de gallerier som redan finns.

Statens kuhurråd, ABF och KRO instämmer i MUS 65:s uppfattning att de kollektivt drivna gallerierna bör vara av särskilt intresse för kommunalt stöd. ABF tillägger alt del, eftersom konstförsäljning kräver komplement i form av studier, information etc. är naturiigt att studieförbund tar ansvar för gallerier. Ett villkor för detta bör dock vara att verksamheten drivs efter klart uttalade principer.

5.4 Konstfränandet m. m.

5.4.1 Nuläge

Konstfrämjandei bildades är 1947 som en ideell förening med uppgift alt verka för att höja konstintresset och förståelsen av god konsl. Medlemmar är riksorganisationer, lokala organisationer, förelag, kommuner, skolor och enskilda personer. Bland riksorganisationerna märks LO, TCO, KF, Folkbildningsförbundel, många fackförbund, studieförbund och andra folkrörelseorganisationer. Föreningen vill främja tillkomsten av goda konstverk, saluföra god konst och verka för ökad upplysning inom bildkonst-området. Verksamheten beslår av föriagsverksamhel, främst för grafik och skulptur, utställningar, studieverksamhet och försäljning.

Sedan år 1969 bedriver Konstfrämjandet pä uppdrag av MUS 65 försöksverksamhet med konstförsäljning. Denna försäljning sker dels genom konst-varuhus i Stockholm och Örebro, dels genom ombud. Dessutom har Konstfrämjandet startat försök med försäljnings- och ulställningsverksamhet i Göteborg och Malmö.

Konstfrämjandets verksamhet stöds av staten med åriiga bidrag till driften. Bidraget för budgetåret 1975/76 uppgår till 1,9 milj. kr., varav 650000 kr. avser försöksverksamhet med konslförsäljning. Övriga inkomster utgörs av försäljningsintäkter, medlemsavgifter och andra avgifter samt bidrag frän landsting och kommuner.

Prop. 1975/76:135 117

Genom beslut den 13 december 1968 tillddades MUS 65 1,5 milj. kr. såsom rörelsekapital för inköp av konst, inventarier och andra utgifter av investeringskaraktär i samband med försöksverksamheten med konslförsäljning. Genom särskilda beslut om bidrag ur den s. k. särskilda konsl-lotleribehällningen har Kungl. Maj:t vid ett par tillfållen lämnat stöd tili olika projekt inom Konstfrämjandets verksamhet.

Sveriges konstföreningars riksförbund bildades 1973 och har som uppgift alt behandla för landels konstföreningar gemensamma praktiska angelägenheter och att uppträda som part i överiäggningar som berör föreningarnas intressen. I förbundet ingår f'n. ca 500 av landels drygt 1 000 konstföreningar som medlemmar. Innevarande budgetär har förbundet erhållit ett statligt bidrag om 375 000 kr. för sin verksamhet.

Grafiska sällskapet är sedan är 1910 riksorganisation för de svenska bildkonstnärer, som företrädesvis arbetar med koppar- och irägrafik, litografi och serigrafi. Grafiska sällskapet vill genom utställningar och s. k. fackförsäljning presentera och saluföra förstklassig, variationsrik grafik inom skilda prisklasser. Innevarande budgetär har Grafiska sällskapet erhållit ett •statligt bidrag om 20000 kr. för täckande av hyreskostnader.

5.4.2 MUS 65 samt framställningar från vissa organisationer

MUS 65 behandlar under ett kapitel rubricerat Konstförsäljning bl. a. Konslfrämjandel och Sveriges konslföreningars riksförbund och lägger här även fram förslag om konsumentupplysning inom konstmarknaden. MUS 65 har i sitt utredningsarbete om Konstfrämjandet ulgält frän en utredning som en art)etsgmpp inom Konslfrämjandel gjort är 1972.

MUS 65 anser att Konstfrämjandets ansträngningar att genom utgivning av mångfaldigad konst underiätta konstköp är av utomordentligt värde.

Målet för Konstfrämjandet bör enligt MUS 65 även i fortsättningen vara att medverka till ökat och vidare intresse för konst och all hos olika gmpper stödja och utveckla detta engagemang. Vad gäller utbyggnaden av Konstfrämjandets organisation bör man i ett inledande skede främst tillskapa förutsättningar för kvalificerad information genom att rekrytera och utbilda ett stort antal ombud. En ökad satsning på Konstfrämjandets produktion och distribution av konst bör följa som ett andra led i en utbyggnad av organisationen. Omfattningen av Konstfrämjandets utgivning bör inte öka i snabbare takt än den pedagogiska och informerande verksamheten.

Beträffande utbyggnaden av den centrala delen av Konstfrämjandet föreslär MUS 65 att en första uppbyggnadsfas äger rum under en sexårsperiod med början budgetåret 1975/76. Första budgetåret bör det statliga drift-bidraget räknas upp till 2,5 milj. kr. Under de därpå följande fem åren föresläs statsbidraget successivt höjas lill 5 milj. kr.

Under den tid som därefter följer bör verksamhetens ekonomiska om-

Prop. 1975/76:135 118

fattning enligt MUS 65 kunna ökas genom all Konslfrämjandel får växande intäkter av försäljning.

Den regionala verksamheten bör byggas ut, bl. a. genom att regionala centraler inrättas. Finansieringen av sådana centraler bör helt åvila landsting och kommuner.

Den försöksverksamhet som f. n. bedrivs i samverkan mellan MUS 65 och Konstfrämjandet föresläs upphöra med ingången av budgetåret 1975/76, 1 samband därmed bör Konstfrämjandet överta ansvaret för det rörelsekapital, som av statsmedel anvisats till försöksverksamheten med konstförsäljning.

Beträffande S v e r i g e s konslföreningars riksförbund anser MUS 65 att bildandet av riksförbundet är ett värdefullt led i strävandena att öka konstföreningarnas möjlighet att fylla sin roll i kulturiivet. Framför allt är de mänga konstföreningarna pä mindre orter i behov av service och stöd. De sakkunniga föreslär att staten lämnar bidrag till den centrala verksamheten, men anser sig inle böra lämna direkla förslag rörande bidragets storiek.Beräkningsmässigt bedöms det totala behovet av medel för löner och omkostnader uppgå lill omkring 375 000 kr.

För alt förbättra konsumenternas ställning pä konslmarknaden bör åtgärder främst vidtas inom ramen för konsumentverkets arbete. En tjänst för en handfäggare med expertkompetens föreslås bli inrättad vid konsumentverket. Även vissa rörliga medel bör ställas till verkets förfogande för information m. m.

Konstfrämjandet, Sveriges konstföreningars riksförbund och Grafiska sällskapet anhåller i skilda ansökningar om bidrag till resp. organisations verksamhet budgetåret 1976/77. Konstfrämjandet anhåller om 6 milj. kr., en ökning med 4,1 milj. kr., för en betydande utbyggnad av såväl den centrala som den regionala verksamheten. 1 den begärda ökningen ligger även kompensation för pris- och löneökningar, som av Konstfrämjandei beräknats lill 1,9 milj. kr.

Sveriges konstföreningars riksförbund begär eu bidrag om 1 milj. kr. Förbundet vill kunna nå sä mänga konstföreningar som möjligt genom en uppsökande verksamhet och genom konferenser pä regional- och riksnivå samla de ideellt arbetande styrelserna, ulställningskommilléerna och inköpsnämnderna för att delge dem erfarenheter om utställnings- och pedagogiska arrangemang, uppsökande verksamhet och administration.

Grafiska sällskapet ansöker orn ett bidrag med 101 500 kr., varav 20 000 kr. hänför sig lill hyreskostnader, 25 000 kr. lill en utvidgad informaliv verksamhet och 56 500 kr. till täckande av underskott på den övriga verksamheten.

5.4.3 Remissyttranden

Ett flertal remissinstanser redovisar kritiska synpunkter pä MUS 65:s utredning och förslag angående Konstfrämjandet. Alt Konstfrämjan-

Prop. 1975/76:135 119

det placerats under rubriken "konstförsäljning" kritiseras av några instanser t, ex, LO, som anser del otillfredsställande alt Konstfrämjandets verksamhet reducerats till en fräga om konstförsäljning. Konstfrämjandei framför en liknande åsikt och tillägger att målet för verksamheten inte är försäljning ulan att aktivera människor inom bildkonstomrädel. Försäljningen är enligt Konstfrämjandet ett av flera medel att nå delta mål. Folkparkernas ceniralorganisalion finner det förvånande att MUS 65 hänfört Konstfrämjandei lill att i stort enbart syssla med grafikförsäljning. Denna begränsning ger anledning till stark kritik. Även ABF kritiserar denna uppläggning av utredningen.

Konsinärsceniruin anser det vara en allvarlig brist att förslaget om Konstfrämjandet utgått från främjandets egen utredning. Svenska museilöieningen, Sveriges museimannaförbund och Grafiska sällskapet kräver en opartisk utredning om Konstfrämjandets verksamhet,

LO anser alt de sakkunniga visat en bristande förståelse för folkrörelsemodellens möjligheter att nä ut till nya grupper. Konstfrämjandet I Västra Sverige beklagar alt ingen representant för folkrörelserna deltagit i MUS 65:s arbete.

Beträffande Konstfrämjandets verksamhet berör många remissinstanser Konstfrämjandet som redskap för kulturpolitiken. Både positiva och negativa kommentarer förekommer. Statens kulturråd anser att Konslfrämjandel gör mycket betydelsefulla insatser för att vidga konstintresset. Konstfrämjandet bör betraktas som en bildningsorganisation pä konstområdel, med distributionen blott som en del i bildningsverksamheten. Nationalmuseet, Sveriges aUmänna konstförening och Föreningen Sveriges konsthantverkare och industri-formgivare instämmer i Konstfrämjandets målsättning.

Göteborgs kommun anser alt MUS 65 i alltför hög grad har uppmärksammat Konstfrämjandets distributionsmöjligheter, men förbisett de möjligheter som andra organisationer ger.

Konstfrämjandets betydelse för de yrkesverksamma konstnärerna har överdrivits anser KRO och Konstnärscentrum.

Konstfrämjandets utgivning bör enligt MUS 65 inte öka snabbare än verksamhetens informerande och pedagogiska sektor. Nationalmuseet, statens konstråd, Sveriges allmänna konstförening och KRO instämmer i detta. Konslfrämjandel avvisar tanken pä en jämsides ökning av utgivningen och den pedagogiska och informerande verksamheten. Den senares inflytande pä utgivningen består huvudsakligen i alt efterfrågan ökas när bildningsverksamheten förstärks,

Regionaliseringen av Konstfrämjandets verksamhet berörs av ett stort anlal remissinstanser. Opinionen bland dessa är tämligen splittrad. Drygt hälften av de remissinstanser som berört frägan intar en positiv attityd till regionaliseringen, medan övriga är i varierande grad tveksamma till denna.

Siaiens kulnirråd, Svenska kommunförbundet, Stockholms. Lunds, Örebro, Västerås och Sundsvalls kommuner. Landstingsförbundet, LO, TCO, Konst-

Prop. 1975/76:135 120

främjandet. Folkparkernas ceniivlorganisation, ABF och Konstfrämjandei i Västra Sverige anser att regionala centraler bör upprättas.

Konslfrämjandel fäster uppmärksamhet pä all del finns ell behov av fasta försäljningsställen, bl. a. som en motvikt till handeln med hötorgskonsl. De experiment som bedrivits i samarbete med Folkels hus och ABF är enligl främjandet en intressant möjlighet. En liknande verksamhet skulle kunna anknytas till folkparkerna.

Kalmar konstförening och Norrbottens museum avvisar tankarna pä att bygga upp regionala centraler för Konstfrämjandet. Jämtlands museum anser att underlag saknas för dessa centraler. I stället bör verksamheten knytas lill museer, bibliotek, konstföreningar osv. Kulturarbelarcentrum i Västerbotten befarar att regionaliseringen kommer att mana lill passivitet pä det lokala planet och att möjligheterna till lokala engagemang minskar.

MUS 65:s förslag angående storieken av statens bidrag lill Konstfrämjandets verksamhet får ett i huvudsak positivt bemötande från remissinstanserna. Statskonioret, RR V, Stockholms, Norrköpings, Västerås, Sundsvalls och Luleå kommuner. Landstingsförbundet, SACO, Södermanlands hembygds-och museiförbund. Örebro läns hembygdsförbund och Sveriges konstföreningars riksförbund instämmer i förslaget.

Statens kuhurråd ser det som olämpligt att i delta skede la ställning lill beloppens storiek, men uttalar alt en förstärkning av stödet till Konstfrämjandet är nödvändig.

Skellefteå kommun anser att Konstfrämjandet bör ges ökat stöd för att möjliggöra den regionala uppbyggnaden. TCO anser att de resurser som föresläs inte kan vara tillräckliga för den erforderiiga utbyggnaden. Konstfrämjandet framhåller au främjandet i bidragshänseende bör betraktas som en konstbildningsorganisation och sålunda få sina baskostnader täckta av samhällsmedel.

Klys anser däremot att Konstfrämjandets anslagsbehov är förvånande med tanke på de stora organisationer som stöder främjandet. Klys ifrågasätter om inte LO, KF, HSB med flera borde kunna bekosta en verksamhet som vänder sig till deras medlemmar. KRO l)etraktar MUS 65:s förslag som svårbedömbart genom sin generella utformning. För att successivt utvärdera bidragels användning och pröva dess inriktning och storiek förordas en genomarbetad ändamålsbestämning av bidraget.

Beträffande utredningsförslaget att den regionala och lokala verksamheten skall bekostas av landsting och kommuner instämmer Borlänge kommun i MUS65;s förslag, liksom Svenska kommunförbundet, som dock tillägger att det är tveksamt om primärkommunerna bör lämna bidrag lill en verksamhet som bedrivs inom s. k. storregioner.

LO. TCO och Konstfrämjandei i Västra Sverige har en annan mening. Dessa organisationer hävdar att statligt stöd bör ulgä till Konstfrämjandets regionala och lokala verksamhet och motiverar sin ståndpunkt med att statsmakterna inte bör avslå från en möjlighet till kulturutjämning mellan olika

Prop. 1975/76:135 121

delar av landet, Luleå kommun ställer sig tveksam till au kostnaden skall drabba kommun och landsting och anser alt statsbidrag bör utgå för denna verksamhet, Norrbottens museum anser att statliga bidrag bör utgä till Konstfrämjandets konslpedagogiska verksamhet, men att anslag frän kommuner och landsting inte bör komma i fråga.

Konstfrämjandet delar inte MUS 65:s uppfattning. Rättvisare förhållanden i geografiskt avseende mäste skapas och slalen bör la visst ansvar för utbytet av kulturprodukter mellan olika områden. Enligl Konstfrämjandei bör bidrag utgå frän såväl staten som frän landsting och kommuner. Folkparkernas centraloiganisaiion hänvisar till 1974 ärs kulturproposition och menar att staten enligt denna bör stödja regional verksamhet.

MUS 65:s uttalande, att flera av de större konstföreningarna har gjort betydelsefulla insatser för kulturiivet, delas av alla som berört frägan. Sålunda instämmer nationalmuseet, statens kulturråd, Norrköpings och Örebro kommuner, Föreningen Gotlands fornvänner, Konstfrämjandei och Sveriges konslföreningars riksförbund i uttalandet.

I anslutning till detta har flera av remissinstanserna synpunkter pä konstföreningarna och deras verksamhet. Nationalmuseet och Sveriges allmänna konstförening understryker vikten av att museerna även i fortsäll-ningen kan samarbeta med konstföreningarna och bistå dessa med service och rådgivning. Samma uppfattning har Norrköpings kommun, som dessutom efteriyser resurser för att bredda konstföreningarnas sociala sammansättning, Örebro kommun hävdar att konstföreningarna hittills har underskattats. Dessa har enligt kommunen mer än andra möjlighet att nä den enskilda människan. Föreningen Gollands fornvänner önskar ett närmare samarbete mellan konstföreningarna och Riksutställningar, Konstfrämjandet påpekar att konstföreningarnas verksamhet delvis ingår i främjandets egen verksamhet pä så sätt att lokala konstföreningar är anknutna lill Konstfrämjandet,

Sveriges konslföreningars riksförbund anser all MUS 65, trots positiva ordalag, behandlat konstföreningarna i förbigående. Ingen klar bild ges av konstföreningsrörelsens centrala funktioner och kostnader.

Statskontoret, RRV, Stockholms. Gollands, Skövde, Skellefteå och Luleå kommuner, LandsUngsförbundet, SACO, Kfys, Varbergs museum. Kalmar konstförening. Konstfrämjandet, Sveriges allmänna konstförening. Konstnärs-centrum och Konstfrämjandet i Västra Sverige delar MUS65:s uppfattning all Sveriges konstföreningars riksförbund skulle behöva ett statligt bidrag om 375 000 kr. för sin verksamhet med rådgivning och information.

Statens kulturråd anser all Sveriges konstföreningars riksförbund bör erhålla ell statsbidrag, men vill inte i delta skede ta ställning till beloppels storlek. Riksförbundet Jör bildande konsl anser att 375 000 kr. är för litet och vill förorda ett betydligt högre anslag.

Malmö kommun och KRO hävdar alt anslag bör utgå även till andra delar av verksamheten än den centrala och föreslär därför att anslaget utökas. Konstfrämjandet I Västra Sverige framhåller personalkonstföreningarnas eko-

Prop. 1975/76:135 122

nomiska svårigheter. Dessa bör stödjas med insatser på riksplanet, men även samarbetsnämnder pä större orter bör uppmuntras. Sker deila genom statliga anslag finns förutsättningar för kommunala bidrag.

Förslaget angående konsumentupplysning får ett blandat mottagande.

Lärarhögskolan i Kalmar, statens kulturråd, Stockholms. Norrköpings och Luleå kommuner, konsumentverket, Varbergs museum, Sveriges konslföreningars riksförbund. Folkparkernas ceniralorganisalion och Folkets husföreningarnas riksorganisation är positiva lill förslaget.

1 anslutning till sin tillstyrkan påpekar konsumentverket att lagstiftning om hemförsäljning, konsumeniköp och marknadsföring också reglerar yrkesmässig konslförsäljning. Huruvida dessa lagar är kända för konsumenterna är dock ovisst. När man fått bättre kunskaper om tillämpningen av lagstiftningen bedömer verket det som sannolikt att speciella åtgärder kommer alt inriktas mot en del av konstdistributionen. Allmänhetens behov av råd i värderings- och äkthet:sfrågor anser verket kunna täckas genom den regionala museiverksamheten och Konstfrämjandets verksamhet. Köprättsliga frågor bör däremot besvaras av konsumentverket,

Statskonioret. RR V, naiionalmuseei, Konstakademien, Svenska kommunförbundet, Aivlkakommun, Sveiiges allmänna konstförening, K RO och Konstnärscentrum avstyrker förslaget. Slatiskontoret och RRV anser alt ett alternativ till konsumentverket är all någon konstorganisation av dem, som föreslås fä stöd av staten, vidgar sin verksamhet till att även omfatta konsumentupplysning.

Flera remissinstanser anser att konsumentupplysningen är en fråga som länsmuseerna bör ha ansvaret för och få resurser till. Denna uppfattning har nationalmuseet. Konstakademien, Svenska kommunförbundei, Skellefteå kommun. Jönköpings läns hembygdsförbund. Kalmar konstförening och Sveriges allmänna konstförening.

Siaiens kulturråd tillstyrker i yttranden över arisökningarna frän Konstfrämjandet, Sveriges konstföreningars riksförbund och Grafiska sällskapet alt statsbidrag utgär lill dessa organisationers verksamhet budgetåret 1976/77, men med lägre belopp än som begärts i ansökningarna.

Prop. 1975/76:135 123

6 Statens konstmuseer

6.1 Nuvarande urt;anisatiun och uppgifter

Nationalmuseet med östasiatiska museei är en statlig myndighet, för vilken allmänna verksstadgan är tillämplig. Enligt förordningen (1965:735) med instmktion för nationalmuseet med östasiatiska museet (omtryckt 1971:111, ändrad 1975:1227) har nationalmuseet till uppgift att främja konsten, konstintresset och konstvetenskapen. Det åligger museei särskilt att värda, förteckna, vetenskapligt bearbeta och berika de samlingar som anförtrotts museet. 1 museets uppgifter ingår vidare att anordna utställnings- och annan pedagogisk verksamhet samt att driva utlånings- och deposilionsverksamhet. Nämnda uppgifter gäller även för östasiatiska museet. Nationalmuseet är dessutom tillsynsmyndighet för de övriga konstsamlingar som slalen äger eller underslöder, i den män dessa inte står under tillsyn eller vård av annan myndighet.

Chef för nationalmuseet är en överintendent. Inom museet finns sju avdelningar, nämligen avdelningarna för äldre måleri och skulptur, nutida måleri och skulptur samt fotografi (moderna museet), teckning och grafik, konsthantverk, sloltssamlingar, konstbildning saml depositioner. Moderna museei förestås av en museidirektör och övriga avdelningar av en förste intendent. Inom organisationen finns även ett anlal gemensamma serviceenheter, nämligen kansli, bibliotek och arkiv, bildarkiv, teknisk anstalt och fotoateljé.

Överintendenten är ensam beslutande i frågor som rör nationalmuseet. Samtliga avdelningsföreståndare och föreståndaren för östasiatiska museet bör om möjligt närvara vid avgörande av vissa frågor om bl. a. organisation, arbetsordning, anslagsframställning, förvärv för samlingarna, gallring, konservering, utlän, deposition och tjänstetillsätlning. Sädana frågor brukar handläggas i den s, k, museinämnden.

Vid moderna museet finns en inköpsnämnd för inköp av svenska konstnärers arbeten för moderna museet och av modern svensk konst för konsi-bildningsorganisationernas vandringsutställningar. Inköpsnämnden består av museidirektören vid moderna museet samt tvä konstnärer.

Östasiatiska museet leds av en nämnd, överintendenten och en föreståndare. Nämnden består av en av regeringen utsedd ordförande saml riksantikvarien och överintendenten. Föreståndare för östasiatiska museet är en museidirektör,

Lönestalen för nationalmuseet med östasiatiska museet omfattar totalt ca 130 tjänster. Därtill kommer arvodesanställd personal och av arbetsmarknadsverket avlönade arkivarbetare.

Ett schema över nationalmuseets nuvarande organisation bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Av nationalmuseets avdelningar har avdelningen för äldre måleri och skulptur ett samlingsomräde som omfattar måleri och skulptur

Prop. 1975/76:135 124

före år 1900, Värd och konservering är viktiga uppgifter inom avdelningen, som särskilt ansvarar för skulptur- och keramikkonserveringen,

Samlingsomrädet för avdelningen för teckning och grafik är inte begränsat till någon viss tids- eller stilperiod. Inköp av konstföremål frän 1900-talel sker i samråd med moderna museei. Konservering och montering av föremålen sker vid nationalmuseets ateljé för papperskonservering, som lokalmässigt och ansvarsmässigt är samordnad med avdelningen för teckning och grafik.

Avdelningen för konsthantverk samlar i huvudsak europeiskt konsthantverk, konstindustri och formgivning frän seniuedeltid till nutid. Insamlingen är främst inriktad på föremål av hög konstnäriig, hantverksmässig eller teknisk kvalitet.

Avdelningen för sloltssamlingar har i första hand ansvar för statens samlingar av måleri och skulptur pä de kungliga slotten Gripsholm, Haga, Drottningholm, Slrömsholm, Rosersbcrg och Ulriksdal saml på Gripsholms folkhögskola, Läckö slott och Harpsunds gård. Avdelningen svarar även för verksamheten vid Gustaf IIl:s antikmuseum samt för svenska porträttarkivet. Vid avdelningen för sloltssamlingar handläggs alla ärenden som sammanhänger med nationalmuseets tillsynsansvar över statliga samlingar av konst och konsthantverk.

Gemensamt för förcmälsavdelningarna är att de bedriver rådgivning till allmänheten och lämnar service till bl. a. regionala och lokala museer.

Avdelningen för konstbildning producerar utställningar med pedagogisk inriktning, vilka ibland även utnyttjas som vandringsutställningar. Avdelningen biträder också övriga avdelningar med pedagogisk expertis. Avdelningen svarar vidare för visningar inom huset pä Blasieholmen. Visningar för bl.a. konstföreningar och studieförbund kombineras ofta med kurser och föreläsningsserier 1 anslutning lill museets utställningsverksamhet svarar konslbildningsavdelningen för arrangemang av olika slag, t. ex. konserter och filmvisningar.

Avdelningen för depositioner svarar för deposilionsverksamhelen och därmed sammanhängande inventeringar och utlän. För depositionsändamäl köper nationalmuseet grafik, konsthantverk samt äldre och modernt måleri. Alla inköp sker i samråd med berörd föremälsavdelning, som registrerar och ansvarar för de inköpta föremälen. Depositionsavdelningen producerar och administrerar större delen av nationalmuseets vandringsutställningar.

Moderna museets (avdelningen för nutida måleri och skulptur saml fotografi) samlingsomräde omfattar måleri och skulptur fr. o. m. 1900-talets början samt fotografiska bilder, och dess verksamhet skiljer sig i mänga avseenden frän övriga aktiviteter inom nationalmuseet. Vid sidan av ul-ställningsverksamheten och därav direkt föranledda aktiviteter bedriver moderna museei ocksä en omfattande publikverksamhet med bl. a. konserter, film och teater saml försäljning av böcker och andra publikationer, repro-

Prop. 1975/76:135 125

duktioner m, m. Sedan några är finns en särskild barnverksamhet knuten till nmseet.

Det s, k, fotografiska museet, som är organisatoriskt inordnat i moderna museet, har som huvuduppgift att bygga upp, vårda och förvara sådana fotografiska samlingar som kan anses representativa för fotografins utveckling eller är av konsinäriigt och fotohisioriskt värde.

Östasiatiska museet är både ett konstmuseum och ett arkeologiskt museum. Dess samlingar omfattar föremål från östasiatiska kulturer under förhistorisk och historisk tid. Museet har en ambition att även belysa dagens konsl- och kulturutveckling i de länder som tillhör museets samlingsomräde. Östasiatiska museels bibliotek innehäller litteratur inom såväl det östasiatiska språkområdet som europeisk konstvetenskap. Museet har ocksä ett omfattande bildarkiv med fotografier, negativ och diabilder.

Inom kansliet, som ingår i de för nationalmuseet gemensamma ser-viceenhelerna, handläggs flertalet administrativa ärenden och därmed förenade frågor, bl. a. remisser och myndighetsskrivelser, förarbete i samband med anslagsframställningar samt huvuddelen av den ekonomi- och personaladministration som förekommer vid nationalmuseet. Till kansliet hör också den gemensamma servicepersonalen för bevakning, verkstadstjänst, transporter, vaktmäsleri, telefonväxel, lokalvård, faslighelsdrift m. m.

Nationalmuseets bibliotek är landets största konstbibliotek och täcker i princip föremålsavdelningarnas samlingsområden. Den östasiatiska konst-litteraturen har delvis deponerats i östasiatiska museets fackbibliotek. Det centrala arkivet innehäller dels handlingar rörande museets verksamhet, dels akter med personalia om olika konstnärer. Bildarkivet består av tre delar, det egentliga bildarkivet, Ijusbildarkivel och fotoarkivet.

Nationalmuseets olika konserveringsverksamheier inom måleri, skulptur, keramik, papper, möbler och ramar sammanhålls administrativt inom den tekniska anstalten. Mälerikonserveringen lyder i praktiken direkt under överintendenten. Den direkta arbetsledningen inom papperskonserveringen ligger hos avdelningen för teckning och grafik, medan ansvaret för skulptur-och keramikkonserveringen har förts till avdelningen för äldre måleri och skulptur. Målerikonserveringen för moderna museets räkning utförs vid den s, k. Skeppsholmsateljén, vars personalkostnader finansieras genom uppdragsverksamhet.

Arbetsområdet för fotoateljén omfattar traditionell fotografering i färg och svartvitt, fotografisk dokumentation, teknisk fotografering samt mörkrums-arbeten. Inkomstmedlen frän foloförsäljning och uppdrag för utomstående institutioner finansierar personalkostnaderna för den arvodesanslällda personalen vid fotoateljén.

Prop, 1975/76:135 126

6.2 Tidigare ställningstaganden

6.2.1  1971 års staisverksproposition

I sin anslagsframställning för budgetåret 1971/72 lade nationalmuseet fram förslag om en självständig organisation för moderna museei. I sin roll som historiskt museum strävade nationalmuseet efter att levandegöra konstverken i relation till de kultursammanhang i vilka de skapats. Moderna museei utvecklades däremot till ett samtids- och framtidsmuseum med inriktning pä bildkommunikation.

Det nya moderna museet borde enligt förslaget till ny organisation omfatta, fömtom samlingarna av modernt måleri och skulptur, även teckningar och grafik från samma lidsperiod. Den del av depositionsverksamheten som avsåg 1900-talskonst inom måleri, skulptur, teckning och grafik borde föras över till moderna museet. Enligt förslaget skulle i nationalmuseet ingå avdelningen för äldre måleri och skulptur, östasiatiska museet saml avdelningarna för konsthantverk, slottssamlingar och konstbildning. Vidare borde de äldre delarna av samlingarna av teckning och grafik saml den dd av deposilionsverksamhelen som avsäg äldre verk bli kvar hos nationalmuseet. För bibliotekets och bildarkivets del föreslogs ingen uppdelning. Moderna museels behov borde i stället tillgodoses genom depositioner. Den tekniska anstalten föreslogs bli ett serviceorgan till moderna museet på samma sätt som för andra statliga institutioner. De fotografiska samlingar som sköttes av Föreningen Fotografiska museets vänner föreslogs inordnade i moderna museei,

I prop, 1971:1 (bil, 10 s. 68) framhöll dåvarande departementschefen att del inte vid denna tidpunkt var möjligt att ta ställning till nationalmuseets förslag rörande museets uppdelning. MUS 65 avsäg att senare lägga fram förslag om organisationen av den statliga museiverksamheten i dess helhet. Både siatskontoret och MUS 65 hade avstyrkt ett omedelbart bifall till del-ningsförslagel. Detta borde i stället tas upp i ett senare sammanhang i samband med behandlingen av frågor som var övergripande för hela museiväsendet.

Det var emellertid enligt departementschefen önskvärt alt stalsmakierna fattade beslut om det fotografiska områdets plats i museisammanhang. Departementschefen fann det rimligt att bevakningen av folografin som konsl och kommunikationsmedel anförtroddes åt ett statligt museum. Uppgiften all svara för bevakningen på detia område föreslogs fr. o. m. budgetåret 1971/72 ligga pä nationalmuseet och inom detta museum skötas av moderna museei.

Riksdagen lämnade departementschefens uttalanden med anledningen av nationalmuseets förslag utan erinran (KrU 1971:2, rskr 1971:53).

Prop. 1975/76:135 127

6.2,2 MUS 65

I betänkandet (SOU 1973:5) Museerna föreslog MUS 65 alt moderna museet borde skiljas frän nationalmuseet och göras lill en självständig institution. Tidsgränsen mellan moderna museets och nationalmuseets samlingsområden, år 1900, borde bibehållas. Moderna museet borde omfatta den nutida konsten i alla dess yttringar och tekniker, även konsthantverk och porträtt. En särskild fotoateljé föreslogs inrättad för museei.

MUS 65 föreslog inte någon större förändring i fråga om nationalmuseets avdelningar. Avdelningarna för sloltssamlingar och depositioner borde dock omorganiseras som en följd av i viss mån ändrade uppgifter. Bibliotek och konserveringsanstalt borde enligt förslaget förbli odelade och ingå i nationalmuseets organisation. Nationalmuseet borde vidare även för moderna museet svara för vissa kamerala funktioner, personaladministration och telefonväxel,

1 fråga om östasiatiska museets ställning ansåg MUS 65 att detta museum främst borde vara ett konsthistoriskt museum, vars huvudsakliga verksamhet ägnades de östasiatiska kulturerna. Museet ansågs dock väl ägnat att i den utåtriktade verksamheten behandla aktuella sociala och kulturella problem i Östasien, MUS 65 ansåg att starka skäl kunde anföras för att skilja östasiatiska museei frän nationalmuseet, men utredningen föreslog inte någon sådan omorganisation.

Nationalmuseet med östasiatiska museet föreslogs faen lekmannastyrelse i samband med den föreslagna omorganisationen. Styrelsen borde bl, a, överta de uppgifter som åvilade östasiatiska museets nämnd.

För att moderna museet bl, a, skulle kunna ge service lill regionala och övriga museer var en väsentlig utökning av museets personal angelägen. De direkta kostnadsökningarna lill följd av delningen ansågs dock bli begränsade genom bibehållandet av vissa gemensamma enheter, MUS 65 föreslog en sammanlagd personalökning med sex tjänster, fyra vid moderna museet och två vid nationalmuseet. Kostnadsökningen beräknades till 370 000 kr.

Flertalet av de remissinstanser som yttrade sig i frägan, däribland statskontoret och nationalmuseet, avvisade eller ställde sig tveksamma till förslaget att göra moderna museet till en frän nationalmuseet fristående institution. Flera instanser ansåg att de föreslagna resursökningarna för moderna museet var otillräckliga. Ingen remissinstans fann anledning att gä emot MUS65:s uppfattning om att östasiatiska museei inle borde omorganiseras till en fristående institution.

6,2,3 Prop.  1974:28 angående den statliga kulturpolitiken

MUS 65:s förslag i fräga om museernas organisation och uppgifter behandlades i prop. 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken. I propositionen angavs de allmänna riktlinjer som bör gälla för organisationen av

Prop. 1975/76:135 128

slalliga och statsunderstödda museer(s. 342-343). Med utgångspunkt i dessa riktlinjer behandlades frägan om organisationen av nationalmuseet med moderna museet och östasiatiska museei (s. 344-345).

I fräga om konstmuseernas organisation framhöll jag att verksamheten vid moderna museet oundvikligen måste bli annoriunda inriktad än verksamheten vid nationalmuseet i övrigt. En fullständig uppdelning av nationalmuseet i ell samtidsmuseum och ell historiskt museum skulle emellertid bli både orationell och onödigt kostnadskrävande. Önskemålen om en självständigare ställning för moderna museet kunde enligl min mening tillgodoses inom en organisation av det slag som allmänt redovisats i propositionen. Jag framhöll även betydelsen av att den i moderna museei inordnade verksamheten inom det fotografiska området gavs tillräckligt utrymme inom organisationen.

Riksdagens beslut med anledning av prop. 1974:28 (KrU 1974:15, rskr 1974:248) innebär att nationalmuseet med moderna museet och östasiatiska museet skall utgöra en myndighet med en gemensam styrelse. Varje mu-seienhel skall självständigt under styrelsen ledas av en föreståndare. Vissa servicefunktioner skall dock vara gemensamma för hela myndigheten. Styrelsens uppgifter skall i huvudsak begränsas till beslut i gemensamma frågor om verksamheten och de gemensamma resurserna saml viktigare organisations- och personalfrågor liksom förslag lill anslagsframställning. Föreståndare för museienhet skall självständigt leda del dagliga arbetet inom den egna enheten och bör vara huvudföredragande i styrelsen i frågor som gäller enheten.

Vissa frågor rörande konstmuseernas inre organisation behövde ytteriigare utredas, särskilt de gemensamma servicefunktionernas omfattning och organisatoriska ställning. För bl. a. delta utredningsarbete tillsattes organisationskommittén för riksantikvarieämbetet och vissa museer.

6,3 Organisationskommittén för riksantikvarieämbetet och vissa museer

6.3.1  Organisation och uppgifter för statens konstmuseer

Organisationskommittén har biträtts av en arbetsgrupp inom statskontoret, som till kommittén överiämnat rapporten Statens konstmuseer - en organisationsöversyn (statskonioret: Rapport 1975:25). Organisationskommitténs förslag i betänkandet (Ds U 1975:16) Statens konstmuseer överensstämmer i allt väsentligt med de synpunkter och förslag som framförts i statskontorets rapport.

Organisationskommittén föreslår att myndigheten statens konstmuseer fär en organisatorisk huvudstruktur, där nationalmuseet, moderna museet och östasiatiska museet bildar inbördes självständiga institutioner inom myndigheten, var och en med sitt verksamhetsområde. För vissa gemensamma servicefunktioner föresläs en särskild förvaltningsenhet. Kommitténs

Prop. 1975/76:135 129

förslag till organisation framgår av den plan som bör fogas som bUaga 2 lill protokollet i detta ärende.

Slatens konstmuseer skall i enlighet med riksdagens beslut ledas av en gemensam styrelse, vars ledamöter bör utses av regeringen. Styrelsen bör enligt organisationskommittén avgöra ärenden som rör

- viktigare förfaltningsfrågor,

- viktigare frågor om organisation, arbetsordning eller tjänsteföreskrifter,

- frågor om förslag till anslagsframställning hos riksdagen och andra frågor av större ekonomisk betydelse,

- frågor om tillsättning av tjänst,

- frågor om läkarundersökning, disciplinpåföljd, avskedande, åtalsanmälan eller avstängning frän utövning av tjänst,

- frågor om skiljande från tjänst eller uppdrag,

- principiella frågor om konservering, utlåning eller deposition av föremål som ingår i museisamlingarna,

- andra frågor som berör fiera institutioner eller som överintendenien eller chef för institution hänskjuter till styrelsen.

Varje institution skall ledas av en föreståndare eller chef direkt underställd styrelsen. Denne skall vara huvudföredragande i styrelsen i ärenden som gäller institutionen. Regeringen bör utse en av institutionscheferna lill överintendent och chef för myndigheten slatens konstmuseer med befogenheter enligt 5 S allmänna verksstadgan. Till överintendent och chef för myndigheten bör enligt organisationskommittén utses chefen för nationalmuseet.

Styrelsen bör till överintendenien kunna delegera beslutanderätten i frågor rörande tillsättning av tjänster och frågor om gemensamma resurser. Vid avgörande av sädana frågor bör berörd institutionschef ha rätt alt närvara. I övrigt bör det vara en uppgift för varje institutionschef och chefen för förvaltningsenheten att avgöra ärenden som avser den löpande verksamheten.

Styrelsen bör åriigen i verksamhetsplan och internbudget fastställa de allmänna riktlinjerna för myndigheten och dess institutioner. Det förberedande arbetet liksom planering och genomförande av den egentliga musei-och utställningsverksamheten bör i första hand vara en uppgift för varje institution.

För beredning av styrelseärenden rörande verksamhetsplanering, anslagsframställning och internbudget föreslår kommittén att en särskild förvaltningsnämnd med rådgivande uppgifter inrättas. Förvaltningsnämnden bör bestå av överintendenten, som bör vara ordförande, och övriga institutionschefer samt chefen för förvaltningsenheten. Förvaltningsnämnden bör även i övrigi kunna biträda överintendenten vid handläggning av sädana ärenden som styrelsen i arbetsordning kan komma att delegera till denne.

Behovet av en museinämnd av nuvarande slag eller andra rådgivande

9 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 135

Prop. 1975/76:135 130

och samordnande organ bör närmast bedömas av styrelsen, som i förekommande fall har att avgränsa organets uppgifter och fastställa dess befogenheter. Kommittén pekar bl. a, på behovet av en samrädsgrupp för konserveringsfrågor, som bör ha till uppgift att samordna konserveringsateljéernas arbete.

Den inköpsnämnd som finns vid moderna museet för inköp av svenska konstnärers arbeten bör finnas även i fortsättningen, I ett avseende föreslår organisationskommittén ändrade beslämmelser för handläggningen av ärenden i nämnden. Om de ordinarie ledamöterna inte kan enas i ett inköpsärende, bör även ersättare för ledamot kunna tillkallas för att delta i handläggningen.

Nationalmuseet har främst lill uppgift att samla, ordna, vårda och vetenskapligt bearbeta museets konstföremål, samt bedriva utåtriktad konstbildande verksamhet. Till nationalmuseet har också förts de myndighetsuppgifter som gäller tillsyn över slatens konstsamlingar.

I nationalmuseets organisation föreslås även i fortsättningen ingå ett antal föremålsavdelningar, nämligen avdelningarna för äldre måleri och skulptur, teckning och grafik, konsthantverk samt slottssamlingar. Museet bör vidare omfatta avdelningar för dels konstbildning, dels depositioner och vandringsutställningar. Till nationalmuseet har ocksä förts vissa gemensamma ser-viceenheler säsom bildarkiv, bibliotek, flertalet konserveringsateljéer saml fotoateljén.

Föremålsavdelningamas huvuduppgifter bör inom resp. samlingsområde vara att samla, ordna, vårda och vetenskapligt bearbeta institutionens konstföremål, samt svara för utåtriktad konstbildningsverksamhet i form av utställningar och rådgivning m. m.

Avdelningen för teckning och grafik börsvara för den papperskonservering som bedrivs inom slatens konstmuseer. Ansvaret för skulptur- och keramikkonservering bör t. v. ligga kvar hos avdelningen för äldre måleri och skulptur, medan möbelkonservering även forisäilningsvis bör vara en angelägenhet för konsthanlverksavdelningen. Kommittén understryker att konserveringsateljéerna är gemensamma serviceenheter, som skall betjäna samtliga institutioner och avdelningar inom statens konstmuseer.

De uppgifter som sammanhänger med tillsynen av statens konstsamlingar bör t. v. ligga kvar hos avdelningen för sloltssamlingar.

Avdelningen för konstbildning bör liksom hittills - i samråd med berörd föremålsavdelning - svara för driften av aktuella utställningar saml olika arrangemang i anslutning till dessa. bl. a. schemaläggning av gruppbesök, visningar och specialföreläsningar. Presskommissarieverksamhelen inom nationalmuseet, liksom den bok- och vykorlsförsäljning som museet bedriver, föresläs också bli uppgifter för konslbildningsavdelningen. En samordning av de mer miinbetonade arbetsmomenten i samband med föriags-och iryckerikontakter bör enligl kommittén eftersträvas, t. v. inom ramen för konslbildningsavdelningens verksamhet. Avdelningen förutsätts vidare

Prop. 1975/76:135 131

kunna ställa konslpedagogisk expertis till förfogande för ulställningsprojekt även vid övriga museiinslilutioner inom statens konstmuseer.

1 fråga om depositionsverksamheten bör nuvarande ansvarsfördelning mellan berörda föremälsavdelningar och avdelningen för depositioner kvarstå i stort sett oförändrad. Ansvaret för inköp av konstverk för depositionsändamäl bör inom nationalmuseet åvila resp. föremålsavdelning och i övrigt moderna museet eller östasiatiska museei. Med hänsyn till de praktiska fördelar som är förenade med att inom myndigheten samla de externa kontakterna med främst regionala och lokala museer, föresläs alt avdelningen för depositioner också fär det direkla ansvaret för verksamheten med vandringsutställningar.

Ateljén för mälerikonservering och fotoateljén föresläs även i fortsättningen vara underställda chefen för nationalmuseet. Ateljén för mälerikonservering bör svara för samordningen inom slatens konstmuseer vad gäller utveckling av metoder och tekniker pä detta område. Till ateljén bör även kunna föras den ram konservering som förekommer vid nationalmuseet.

Fotoateljéns serviceuppgifter avser främst föremälsdokumeniation och utslällningsverksamhet samt teknisk fotografering i samband med mälerikonservering. Ateljén bör tilldelas ett samordningsansvar för fotolekniska frågor inom statens konstmuseer.

Bildarkivet föreslås bli en för myndigheten gemensam enhet direkt underställd chefen för nationalmuseet. För en förbättrad service från bildarkivels sida krävs enligl kommittén att arkivet fär en vetenskapligt utbildad tjänsteman med uppgift alt planera, leda och genomföra verksamheten.

Biblioteket är gemensamt för statens konstmuseer och bör även fortsättningsvis vara organisatoriskt knutet till nationalmuseet. Ansvaret för det s. k. konstnärsarkivei bör ligga kvar inom biblioteket. Däremot anser organisationskommittén att det bör övervägas om inle ansvaret för konstmuseernas myndighetsarkiv lämpligen bör ligga på den gemensamma förvaltningen.

Moderna museet har lill uppgift att samla, ordna, värda och vetenskapligt bearbeta måleri och skulptur frän 1900-talet saml fotografiskt material. Museet skall vidare genom utställningar och annan konstbildande och allmänkullurell verksamhet göra den moderna konsten tillgänglig för allmänheten.

Moderna museet består av dels avdelningen förmodern konsl, dels musei-och utslällningsverksamheten med fotografisk konst, det s. k. fotografiska museei.

Genom moderna museets om- och tillbyggnad, som blivit färdig i november 1975, har museei fält förbättrade möjligheter alt möta allmänhetens krav på allmänkuiturell verksamhet i anslutning till presentationen av samlingarna. Organisationskommittén har därtill även beaktat museets direkta behov av tekniker och vaktpersonal samt personal för den museipedagogiska verksamheten för barn och vuxna.

Prop.1975/76:135 132

Den s. k. Skeppsholmsateljén föresläs ingå i moderna museet. Dess utåtriktade uppdragsverksamhet förutsätts kunna bedrivas på i stort sätt samma sätt som hillilis. Formerna för finansieringen av verksamheten liksom anställningsformerna för ateljéns personal kan komma att kräva ytteriigare överväganden. En tjänst som mälerikonservaior bör dock inrättas vid moderna museei redan i samband med omorganisationen.

Funktionen som presskommissarie föreslås ingå i uppgifterna för personalen vid moderna museet, liksom även den bok- och vykortsförsäljning som museet bedriver.

Östasiatiska museet har lill uppgift all samla, ordna, värda och vetenskapligt bearbeta de samlingar museei anförtrotts, saml genom utställningar och annan utåtriktad verksamhet göra dessa samlingar kända för allmänheten.

Östasiatiska museets personal och övriga resurser bör även fortsättningsvis hållas samman ulan någon ytteriigare indelning i avdelningar. Östasiatiska museets nämnd bör utgå ur organisationen och dess uppgifter föras över till styrelsen för slatens konstmuseer.

Biblioteksverksamheten vid museet bör t. v. fortgå i oförändrade former. Hithörande frågor kan emellertid pä längre sikt komma att kräva en annan organisatorisk lösning beroende pä hur den vetenskapliga biblioteksservicen inom detta område löses, bl. a. för universitetet i Stockholm. Presskom-missariefunktionen vid östasiatiska museet liksom den bok- och vykortsförsäljning museet bedriver bör även fortsättningsvis tillhöra institutionspersonalens uppgifter.

De administrativa serviceuppgifterna för myndigheten statens konstmuseer föreslås vara samlade inom en särskild förvaltningsenhet. Den för konstmuseerna gemensamma förvaltningsenheten bör svara för ekonomi- och personaladministration, för juridiska frågor, registratur och arkiv. Till förvaltningsenheten bör i administrativt hänseende även knytas den för myndigheten gemensamma tekniska servicepersonalen.

Förvaltningsenheten bör i organisatoriskt hänseende indelas i ell kansli för allmänt administrativa uppgifter och tre arbetsområden för de gemensamma tekniska serviceuppgifterna, nämligen

- verkstads- och byggnadsarteten

- transporter och förrådsljänst

- tekniker- och vaklservice m. m.

I de fall befattningshavare inom denna personalgrupp varaktigt placeras vid en viss institution, bör ansvaret för den direkta arbetsledningen överflyttas på chefen för denna institution. Ansvaret för planering och samordning av den röriiga arbetsstyrkan bör ligga inom förvaltningsenheten.

I den organisationsstruktur som valts för statens konstmuseer ingår ett stort anlal gemensamma servicefunktioner. Organisationskommittén har emellertid inle funnit skäl all nu föreslå all samtliga gemensamma funktioner sammanförs till en eller flera huvudenheter (insti-

Prop.1975/76:135 133

tutioner)inom myndigheten. Närdet gäller administrativ och teknisk service har kommittén funnit det välmotiverat att föreslå en frän museiinstitutio-nerna organisatoriskt fristående förvaltningsenhet. 1 fräga om vissa andra serviceuppgifter, bl. a. konservering, biblioteksverksamhet, arkivering av bilder samt depositioner och vandringsutställningar, har det med hänsyn lill existerande arbetssamband befunnits lämpligt att organisatoriskt knyta an till i första hand nationalmuseet. Organisationskommittén understryker särskilt vikten av all museiinslitutionerna, var och en efler sina behov, fär möjlighet alt utnyttja de för myndigheten gemensamma resurserna.

Ansvaret för tillsyn av de statliga konstsamlingarna ligger hos avdelningen för slottssamlingar som har att förteckna, inventera och besiktiga myndigheternas samlingar av konstföremål samt vid behov lämna råd och anvisningar om konservering eller restaurering. I belänkandet (Ds U 1974:5) Offentlig konst har MUS 65 bl. a. föreslagit vidgade uppgifter för nationalmuseet i fräga om tiUsyn och vård av de konstverk och konstföremål som tillhör staten. Mål och uppgifter för statens konstmuseers tillsynsverksamhet bör enligt organisationskommittén ses över i anslutning till att ställning tas till MUS 65:s förslag. I avvaktan pä en sådan översyn bör tillsynsfunktionen enligt kommittén kunna ligga kvar hos avdelningen för slottssamlingar.

6.3.2 Personal, anslag och genomförande

Organisationskommittén har med biträde av statskontorels arbetsgrupp fördelat den befintliga personalen vid nationalmuseet med östasiatiska museei mellan huvudenheterna i den nya organisationen för statens konstmuseer. Enligt kommitténs bedömning föreligger ett visst behov av personalförstärkningar, främst inom funktionerna administration och teknisk service.

De funktioner som behöver förstärkas i samband med omorganisationen gäller särskilt uppgifter inom ekonomi- och personaladministration samt sekrelerarservice. Vidare föreligger behov av en ledningsfunktion för bildarkivet saml vissa resurser för målerikonservering vid moderna museet.

Den utvidgning av moderna museels lokaler som skett i samband med museels om- och tillbyggnad påverkar indirekt behovet av tekniker och vaktpersonal samt personal för den museipedagogiska verksamheten vid slatens konstmuseer. Det permanenta behovet av tekniker och vaktpersonal kan dock enligt kommittén fastställas först sedan erfarenheter vunnits av den nu föreslagna organisationen.

Kommittén redovisar ett förslag till personaldimensionering för statens konstmuseer. Lönekostnaderna för kommitténs förslag lill personalförsiärk-ningar har beräknats lill ca 1 milj. kr. i 1976 års löneläge.

Verksamheten vid den nya myndigheten slatens konstmuseer, som omfattar ell antal fristående museer under en gemensam styrelse, bör enligt

Prop. 1975/76:135 134

organisationskommittén finansieras över ett gemensamt statsbudgetanslag. Under delta anslag bör särskilda anslagsposter föras upp för varje institution för sig. Härigenom underiättas museernas interna planering av sin verksamhet. En särskild stat bör t. v. även föras upp för den gemensamma förvaltningsenheten.

Nuvarande särskilda anslag lill underhäll och ökande av samlingarna bör ingå i det nya anslaget. Det kan därvid vara lämpligt alt la upp en särskild anslagspost för resp. museers inköp av svenska konstnärers arbeten. Anslaget till utställningar av nutida svensk konst i utlandet berörs inle av den föreslagna anslagskonstruklionen.

Vid fortsatta överväganden om anslagskonstruktionen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt formerna för fördelning av medel för den gemensamma serviceverksamheten inom statens konstmuseer.

Förslaget till ny organisation för statens konstmuseer bör enligt organisationskommittén kunna genomföras   den  1 juli  1976.

Under utredningsarbetet har aktualiserats ett behov av vissa kompletterande studier. För att konstmuseernas verksamhet skall kunna bedrivas tidsenligt och effektivt inom den nya organisationen krävs bl. a. fördjupade studier rörande beslutsformerna dels inom institutionerna, dels i gemensamma frågor som gäller hela myndigheten. Bland övriga problemområden som styrelsen för statens konstmuseer bör uppmärksamma i den fortsatta verksamheten nämns biblioteks- och arkivservice, föremålsregistrering och bildarkiv, tillsynsverksamheten samt de tekniska servicefunktionerna.

6.4 Remissyttranden

6.4.1 Organisation och uppgifter för siaiens konstmuseer

Statens kuhurråd uppfattar del som naturligt och ändamålsenligt att nationalmuseet, moderna museet och östasiatiska museet tillhören gemensam organisation, eftersom de trots sina delvis skilda uppgifter har väsentliga gemensamma mål att förverkliga inom dagens konstliv.

Föreningen Sveriges landsantikvarier betonar statens konstmuseers uppgifter som utbildande organ för landets övriga museer och som en institution med resurser alt lämna råd och anvisningar i konstfrägor. Statens konstmuseer bör genom sina rika erfarenheter kunna medverka i utvecklingen av konstvetenskap, konsimuseileknik och konslvård.

En ensidig fixering vid det gamla konstbegreppet och en beskrivning av verksamheten vid statens konstmuseer som begränsar denna lill museernas gamla samlingsomräden är enligt Bo Ahlsén m. fl. klart föriegad. Samhället behöver en institution med ett totalt förhällande lill bilden. Nationalmuseet har också ofla, som Bo Ahlsén m. fl. påpekar, gått långt utanför de traditionella gränserna. Försöksverksamheten vid den s, k, filialen 1971-73 är ett exempel på detta, Folografin är redan infogad i museets

Prop. 1975/76:135 135

ansvarsområde. Sedan länge har man gjort utställningar av t, ex. barnleck-ningar, reklambilder och serieteckningar.

Stafns kuhurråd saknar en redovisning av att nationalmuseet lämnar administrativ service till nämnden för utställningar av svensk konst i utlandet (NUNSKU). Kulturrådet anser att nationalmuseiorganisationen bör fortsätta att biträda NUNSKU i administrativa angelägenheter, bl. a. i budgetarbetet.

Siatskontoret, nationalmuseet, statens kulnirråd, siaiens konstråd, TCO-S, SACOISR och KRO tillstyrker alt den föreslagna organisationen för statens konstmuseer genomförs i sina väsentliga delar. På vissa punkter anförs kompletterande eller avvikande synpunkter. Nationalmuseet och statens kulnirråd konstaterar att den föreslagna organisationen ger möjlighet för de ingående institutionerna att arbeta självständigt inom ramen förde resurser som ställs till deras förfogande. Den organisatoriska lösning som valls har vidare enligt statens kulturråd den fördelen att den ger möjlighet att foga in nya enheter.

RR V förmodar att med en organisation enligt kommitténs förslag kommer sannolikt nationalmuseet fortfarande att dominera. Enligt RRV bör en organisation med tre likvärdiga museienheler och ett organ för att bereda gemensamma frågor ocksä diskuteras.

KRO, moderna museets personal och Bo Ahlsén m.f. förordar alt man, i större utsträckning än vad som föreslagils, organisatoriskt sammanför de servicefunktioner som är gemensamma för hela myndigheten statens konstmuseer. Även RRV anser att detta bör övervägas,

LO ser positivt på alt en styrelse inrättas, i vilken det skall ingå personal företrädare. För personalens del bör detta enligt LO:s mening innebära bättre möjligheter lill information och inflytande i olika frågor.

När del gäller styrelsens uppgifter anser statens kuhurråd all styrelsen särskilt skall tillse all organisationen i tillämpliga avseenden tillgodoser målen för den statliga kulturpolitiken. Kulturrådet delar för övrigt i huvudsak kommitténs bedömning i fråga om styrelsens uppgifter,

RRV instämmer i kommitténs förslag att styrelsen varje är bör fastställa riktlinjer för verksamheten vid institutionerna i en verksamhetsplan. Detta får dock inte inkräkta på institutionernas självständighet i fräga om den konkreta utformningen av verksamheten. Statens personalnämnd anser att styrelsen även bör falla beslut i principiella frågor som rör den personal-administrativa verksamheten.

Styrelsens sammansättning berörs i några yttranden. Statens kulturråd pekar pä behovet av att det i styrelsen flnns företrädare för folkbildningsarbetet, den konstveienskapliga forskningen, den regionala och kommunala museiverksamheten och för konstnärerna. De styrelseledamöter regeringen utser bör enligt KRO ha en naturiig anknytning till de områden för vilka myndigheten har ansvar. Det bör således i styrelsen ingå minst en företrädare för konslnärskåren. Bo Ahlsén m.Jl. anser likaså att en ledamot bör utses efter förslag av Konstakademien och en efter förslag av KRO.

Prop. 1975/76:135 136

RRV, statens kulturråd och TCO-S anser inle alt nationalmuseets chef skall vara självskriven överintendent och chef för myndigheten slatens konstmuseer. En sådan ordning skulle enligt slatens kulturråd medföra att nationalmuseet ges en särställning i förhållande till moderna museet och östasiatiska museet. RRV anser också alt man bör kunna överväga en organisation där överintendenten saknar särskild anknytning till en viss museienhet.

Statens kulturråd och SACOISR tillstyrker förslaget om inrättande av en förvaltningsnämnd. Det är enligt s/arens Afw/zw/arf praktiskt att överintendenten är ordförande,

LO bedömer att förvaltningsnämnden kommer att utöva ett betydande inflytande över de beslut som skall fattas av styrelsen. Av del skälet hävdar LO bestämt all personalen måste finnas företrädd även i detta organ.

Statens kuhurråd räknar med au den nuvarande museinämnden kan avskaffas i och med att en förvaltningsnämnd inrättas, men tillstyrker förslaget alt frågan härom avgörs av organisationens styrelse.

Nationalmuseet framhåller au museinämnden har ett slorl värde för arbetet inom institutionen och att den för nationalmuseets del bör behållas även inom ramen för den nya organisationen. Nationalmuseet förutsätter därvid alt företagsnämnden kommer att verka med lämplig representation från personalorganisationerna vid samtliga museienheler. Även SACOISR anser att museinämnden skall bestå som ett rådgivande, informerande och samordnande organ,

LO vänder sig emot alt beslut i tillsältningsfrågor genom delegering skall kunna fattas av överintendenien eller annan tjänsteman ensam. I stället anser LO att en tillsättningsnämnd bör skapas för att besluta i tillsättnings-frågor. Denna bör vara sammansatt sä att personalen får ett reellt inflytande över tjänstetillsättningar inom myndigheten.

KRO framför sitt tidigare förslag om en särskild nämnd för programverksamheten vid moderna museei med representanter för bildskaparna. Föreningen Sveriges landsantikvarier föreslär en särskild samrädsgrupp rörande den regionala konslmuseiverksamheten.

Stålens kulturråd har inle något alt erinra emot förslaget lill organisation för nationalmuseet, men kulturrådet vill erinra om att museet är uppbyggt av påfallande små enheter och all detta kan försvåra möjligheten alt smidigt lösa större arbetsuppgifter.

1 stället för att flytta över bok- och vykortsförsäljningen från avdelningen för äldre måleri till konstbildningisavdelningen vore det enligt SACOtSR.s mening mera ändamålsenligt alt siiå samman deltidstjänster i försäljningen till en heltidstjänst för en branschkunnig föreståndare. SACO/SR flnner del vidare märkligt alt man förordar en centralisering av förtags- och tryck-erikontakterna för nationalmuseets samtliga avdelningar utan alt förutsätta något behov av fackutbildad personal eller ens någon ökning äv den ordinarie personalen vid konslbildningsavdelningen.

Prop. 1975/76:135 137

KRO föreslår att samlingsomrädet för moderna museet vidgas. Eftersom avdelningen för teckning och grafik alltjämt föresläs ligga under nationalmuseet, medför detta enligl KRO en inskränkning av moderna museets samlingsområde. Om moderna museet skall kunna fullfölja sin uppgift att spegla den nutida konsten hör självfallet teckning, grafik och andra mångfaldigade bilder av estetiskt och konstnärligt värde till detta samlingsomräde. KRO anser vidare all del bör klargöras i vad mån moderna museels samlingsområde, geografiskt, skall omfatta hela världen eller om ett visst definierat geografiskt område skall höra under östasiatiska museet. Enligt KRO:s uppfattning förefaller det naturligt all moderna museels geografiska samlingsområde är hela väriden.

Som en följd av det vidgade samlingsområdet bör enligt KRO moderna museets inköpsnämnd kompletteras med en grafiker. Bo Ahlsén m. fl. föreslär att inköpsnämnden skall innehålla ytteriigare två ledamöter utöver museidirektören och de två konstnärsledamöterna.

Konstakademien, KRO och Bo Ahlsén m.f. anser att museidirektören och chefen för moderna museet bör ha ett tidsbegränsat förordnande och att detta bör komma till ullryck i instruktionen för slatens konstmuseer.

Fotograficenlrum och Svenska fotografernas förbund föreslår att fotografiska museet skiljs från moderna museet och blir en egen enhet inom statens konstmuseer. Foiograficentrum kräver en grundligare utredning om fotografiska museets organisation och målsättning. De uppgifter som ett fotografiskt museum står inför i dag är enligt Fotograficenlrum mycket omfattande. Museet skall dels ta itu med del sedan läng tid försummade historiska materialet, dels spegla dagens fotografi. Museet mäste ocksä följa och spegla den internationella folografin. Enbart dessa uppgifter anses sä krävande att den föreslagna organisationen är orealistisk.

Fotografiska museet föresläs av Fotograficentrum få en egen chef och en styrelse med representation för Svenska fotografernas förbund, Fotografiska museets vänner och Fotograficenlrum, Museet bör vidare fä egna centralt belägna lokaler och ett väl utrustat fotolaboratorium. Del nuvarande biblioteket bör utökas och göras tillgängligt för både forskare och allmänhet. Svenska lötografernasförbund ansluter sig till vad som anförts av Fotograficentrum.

SACO/SR anser inte att östasiatiska museels bibliotek fungerar tillfredsställande. Behovet av museels biblioteksservice ökar ständigt, främst beroende på del starkt stigande antalet studerande i ämnet konstvetenskap. SACO/SR anser det vara angeläget att bibliotekets personal- och lokalfrågor löses inom en snar framtid,

RR V anser del vara ändamålsenligt att de tre museerna får en gemensam förvaltningsenhet, Frägan om hur de gemensamma servicefunktionerna pä sikt skall vara inplacerade i organisationen kan dock inte enligt RRV anses löst genom kommitténs förslag. Även statens personalnämnd biträder förslaget alt inrätta en gemensam servicefunktion för bl, a. admi-

Prop.1975/76:135 138

nistrativ service.

Förslaget att till nationalmuseet föra flera för samtliga institutioner gemensamma servicefunktioner är inle enligt stålens kulnirråd en principiellt fullt godtagbar lösning. Den kan emellertid godtas i nuvarande läge. Styrelsen bör enligt kuliurrådet svara för att samtliga verksamhetsgrenar får full service genom de gemensamma funktioner som skall ligga inom nationalmuseet. Enligt RRV bör det övervägas om inte även dessa serviceuppgifter, liksom andra uppgifter som saknar särskild anknytning till ettdera av de tre museerna inom organisationen, kan läggas direkt under den gemensamma ledningen,

KRO framhåller att funktionerna bibliotek, bildarkiv, fotoateljé, konstbildning, depositioner och vandringsutställningar under alla omständigheter är av gemensam karaktär och därför inte bör knytas till en bestämd museienhet. Som alternativ tili att föra in tillämpliga delar av dem under resp, museienhet skulle de enligt KRO kunna samlas i en gemensam enhet under förvaltningsnämnden, Bo Ahlsén m.fl. understryker betydelsen av att samtliga gemensamma resurser för de tre museienheierna sammanförs till en gemensam enhet. Även enligl moderna museets personal bör de serviceuppgifter som föreslagils knutna till nationalmuseet föras till en fristående gemensam serviceenhet och ställas under direkt ledning av överintendenten och förvaltningsnämnd,

LO uttalar stöd för tanken på en gemensam teknisk institution för konserveringsaktiviteterna. Även SACOISR tillstyrker fortsatta studier av kon-serveringsverksamheien för alt överväga möjligheterna att sammanföra aktiviteterna till en gemensam institution, vilken i högre grad skulle kunna ge service även till regionala och lokala museer i landet, SACO/SR delar ocksä organisationskommitténs uppfattning att ramkonserveringen bör kunna föras till ateljén för mälerikonservering, LO anser däremot inte alt någon förändring beträffande ramkonserveringen bör genomföras innan frågan om en gemensam teknisk institution utretts närmare,

SACOISR delar kommitténs uppfattning om alt biblioteket även i fortsättningen bör vara organisatoriskt knutet lill nationalmuseet, SACO/SR understryker vikten av att biblioteket inte splittras ulan hälls samman som ett forskningsbibliotek.

Statens konstråd finner del rimligt att som en övergångslösning låta ansvaret för tillsyn och dokumentation ligga kvar pä avdelningen för sloltssamlingar, 1 princip ansluter sig emellertid konstrådet lill statskontorets förslag om all tillsyns- och dokunentationsuppgifterna organisatoriskt samordnas med depositionsverksamheten i en gemensam avdelning för tillsyn och depositioner. Till en sådan avdelning bör också på säu som organisationskommittén föreslagit även knytas produktion och administration av vandringsutställningar,

Slatens konstmuseers vandriyigsutslällningsverksamhel har enligl Föreningen Sveriges landsantikvarier genom sin mångsidighet, vetenskapliga

Prop. 1975/76:135 139

tyngd och kvalitet stor betydelse för de regionala och lokala museerna. Det är väsentligt, att denna verksamhet kan byggas ut och att de stora konstsamlingar, som statens konstmuseer förfogar över, kan komma hela landet tillgodo,

6.4.2 Personal, anslag och genomförande

Några remissinstanser anser att de föreslagna personal förstärkningar na är alltför knappa eller otillräckliga. De senare årens utredningsarbete har enligt nationalmuseet verkat hämmande pä möjligheterna att vinna gehör ens för de förstärkningar som direkt påkallats av ett ökat krav pä service frän såväl publikens som de regionala och lokala museernas sida. Det är enligt nationalmuseet viktigt att ett bifall till förslaget i dess organisatoriska del även leder till att den föreslagna personaldimensioneringen bifalls,

LO hävdar att den personalstyrka som föresläs för förvaltningsenheten är klart otillräcklig för att på ell tillfredsställande sätt kunna fullgöra de arbetsuppgifter som enheten ställs inför,

Slatens kulnirråd anser alt de föreslagna tjänsterna är nödvändiga. Kulturrådet understryker särskilt behovet av två halvtidstjänster knutna till moderna museets "Verkstan", Denna är en väsentlig del i det nya moderna museet och bör även bli av värde som ett experiment.

TCO-S anser att de föreslagna förstärkningarnas inriktning pä ekonomi-och personaladministration är riklig och samtidigt utomordentligt angelägen, Slatens personalnämnd understryker dessutom att den föreslagna tjänsten som handläggare av personaladministraiiva frågor måste bemannas med en erfaren personaladministratör.

När det gäller fotografiska museets personalbehov är det enligt Svenska fotografernas förbund synnerligen önskvärt alt resurser skapas för en förste intendent samt att de övriga resurserna förstärks så all museei har realistiska möjligheter alt arbeta som en självständig enhet. Även Fotograficenlrum uttalar sig för en chefstjänst vid fotografiska museet.

Statens konstråd anser att den regionalt orienterade verksamheten vid statens konstmuseer behöver förslärkas inle bara organisatoriskt ulan ocksä genom resursförstärkningar. Föreningen Sveriges landsantikvarier understryker behovet av ytterligare personalresurser för samarbetet med landets lokala och regionala museer,

LO, TCO-S och SACO/SR tar upp frågan om anställningsformerna för vissa anställda vid konstmuseerna. TCO-S framhåller att det hos myndigheten finns ett betydande antal tjänstemän som avlönas med inkomstmedel. Åtskilliga av dessa tjänstemän ingår i praktiken i myndighetens permanenta organisation, TCO-S förutsätter all samtliga tjänstemän hos myndigheten vid omorganisationens genomförande behandlas på ett fullt likvärdigt sätt. Det kan enligl SACOISR inle godtas att personal med

Prop. 1975/76:135 140

mångårig anställning inle ges den trygghet som är självklar inom andra delar av statsförvaltningen. Sådana visstidstjänster, som innehafts av en anställd under en följd av är, mäste permanentas. Även LO anser att man mäste se över anställningsformerna för vissa av de anställda vid museerna.

Statens personalnämnd erinrar om arkivarbetarnas situation. Det är t. ex. inte ovanligt att de i personaladministraiiva frågor särbehandlas i förhållande till övrig personal. För att undvika detta är det enligt personalnämndens mening angeläget att cheferna blir medvetna om att deras personalansvar även gäller arkivarbetarna. Statens personalnämnd anser vidare att de fördjupade studier som behövs inom vissa områden också bör omfatta organisation av och innehåll i ett system för personalens medinflytande inom myndigheten. Det bör enligt personal nämnden vara en målsättning att redan frän början kunna tillämpa åtminstone vissa medinflyiandeformer vid den nybildade myndigheten.

Den anslagskonstruktion som skisseras i organisationsöversynen innebär enligt RRV en alltför långtgående reglering. Vidare är del enligl RRV mest ändamålsenligt all ha eit anslag för inköp och utökande av samlingarna och ett för den övriga verksamheten vid museerna.

Statens kulturråd anser inte au förvaltningskostnadsanslaget, som är ell förslagsanslag, bör omfatta poster för ulställningsverksamhet samt underhäll och ökande av samlingarna. Behovet av medel för utställningar och övrig utåtriktad verksamhet samt för underhåll och ökande av samlingarna varierar under olika år. Hushållningen med dessa medel bör enligl kulturrådet underiättas. De bör därför utgå från ett reservationsanslag. En viss del av anslaget bör kunna disponeras av styrelsen för att bilda en flexibel reserv.

Statens kulturråd framhåller vidare att ansvaret för budgetförslag frän NUNSKU hittills i praktiken kommit att åvila chefen för nationalmuseet, I avvaktan pä all frägan om NUNSKU:s ställning utretts bör enligt kulturrådet styrelsen för slatens konstmuseer ha ett ansvar för NUNSKU:s anslagsframställning. Medlen till NUNSKU bör dock tills vidare liksom hittills föras upp under ett eget anslag.

Srorstoflforef tillstyrker fort sal la studier och utredningsinsatser inom de problemområden som organisationskommittén uppmärksammat i belänkandet och som behandlats i statskontorets rapport om slatens konstmuseer. RRV anser del väsentligt alt ett fortsatt utredningsarbete inom den nya organisationen kommer till stånd. Statens kulturråd finner det också viktigt att den nya styrelsen fortlöpande granskar de organisatoriska förhållandena och efler hand genomför sädana ändringar som fordras för alt lösa de nya uppgifter som blir aktuella i framliden. Statens konstråd påpekar att åtskilliga av de problemområden som bör uppmärksammas nära sammanhänger med konstrådels nuvarande och framtida kompetens- och verksamhetsområde.

1 likhet med organisationskommittén förordar statskontoret en översyn av mål och uppgifter för den tillsynsverksamhet som nu ankommer pä

Prop. 1975/76:135 141

nationalmuseet. Statens konstråd understryker all en sådan översyn bl, a, bör syfta till en utbyggd samverkan mellan central och regional nivå vad gäller tillsyn, dokumentation och värd och att därvid förutsättningarna att ge länsmuseerna eller motsvarande regionalt verkande konstmuseer en ökad betydelse inom detta verksamhetsområde bör ägnas särskild uppmärksamhet. Föreningen Sveiiges landsantikvarier anför liknande synpunkter.

Särskilt viktigt är del enligl statens kuhurråd alt styrelsen för konstmuseerna följer konstlivels utveckling utanför Stockholmsregionen och vidtar de åtgärder som fordras för all man skall kunna ge ett gott stöd till bl, a, de regionala museerna. Kulturrådet förutsätter dessutom att en översyn görs av NUNSKU:s och slatens konstråds uppgifter och organisation i förhållande till statens konstmuseer.

Med hänsyn till att organisationskommittén i mycket liten utsträckning diskuterat behovet av fortsatt utveckling och förändring av den personal-administrativa verksamheten, föreslår statens personalnämnd all man inom förvaltningsenheten med prioritet startar ell arbete för alt ta fram planer för utveckling av den egna personaladministrationen.

Prop. 1975/76:135 142

7 Riksutställningar 7,1 Bakgrund och nuläge

1 direktiven till MUS 65 uppdrog dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet åt MUS 65 att utreda möjligheten att stimulera det lokala kulturiivet genom utveckling av vandringsutställningen. Parallellt med utredningsarbetet skulle en försöksverksamhet med utställningar på riksplanet bedrivas. I direktiven betonades att allmänheten borde få bättre möjligheter all komma i kontakt med museernas föremålsbeständ. Vid sidan av en ökad och mer differentierad utslällningsverksamhet skulle en väl planerad upplysningsverksamhet, lämpad för olika publikkategorier, komma till stånd. För alt verksamheten skulle nå största möjliga effekt rekommenderades en samordning av befintliga resurser i samarbete med skilda institutioner, museer och konstbildningsorganisalioner. Bland särskilt angelägna målgrupper angavs eleverna i det kommunala skolväsendet och i folkhögskolorna samt folkbildnings- och ungdomsorganisationerna.

Försöksverksamheten med riksutställningar inleddes hösten 1965 med MUS 65 som styrelse. I enlighet med anvisningarna i direktiven skedde år 1967 ett samgående mellan försöksverksamheten och Riksförbundet för bildande konsl samt Föreningen Konsl i skolan. Det avtal som tecknades innebar att föreningarna skulle behälla sin identitet med möjlighet att återta ställningen som självständiga organisationer. Samarbelsavtalei innebar vidare att ett gemensamt arbetsutskott med representanter för MUS 65 och de båda föreningarna bildades. Arbelsulskollet har i praktiken kommit att fungera som styrelse för Riksutställningar. MUS65:s ordförande är ocksä ordförande i arbetsutskottet. Den direkta ledningen av försöksverksamheten har en ledamot i MUS 65 svarat för i egenskap av verkställande direktör.

Riksutställningars inre organisation bygger pä de olika delarna i verksamheten. Del finns en avdelning för produktion, en för distribution och en för administration samt en uppföljningsenhel, vidare finns ett informationscentrum för offentlig konst. F. n. är ca 55 personer sysselsatta i verksamheten. Medel för driften av verksamheten har efter årliga anslagsframställningar frän MUS 65 anvisats ur anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål. Statsbidraget till Riksutställningar uppgår budgetåret 1975/76 till 6,1 milj. kr. Dessutom erhöll verksamheten är 1969 ett särskilt föriagskapilal om 485 000 kr. för att främst användas för serieproduktion av utställningar för försäljning. Riksutställningar har utöver statsbidraget haft vissa intäkter säsom distributionsbidrag, uppdragsverksamhet och medlemsavgifter. Budgetåret 1974/75 uppgår dessa till 1,1 milj. kr.

Under försöksperioden har verksamhetens innehåll vidgats samtidigt som antalet samarbelsparter och målgrupper ökats.

Utställningsaklivitetema har framför allt varit inriktade på skolor, folkbildningsorganisationer, bibliotek, kulturnämnder, museer och konsthallar saml organisationer Inom Riksföirbundet för bildande konsl och Föreningen Konst i skolan.

Prop. 1975/76:135 143

För att underiätta möjlighetema att visa museernas material för en större allmänhet har särskilt medgivande lämnats åt MUS 65 att inom vida gränser fä använda material frän de statliga museerna. Samarbetet med museerna innebär ofta att man gemensamt arbetar fram utställningens innehåll. Det kan också innebära att Riksutställningar distribuerar en utställning, som helt framställts av t. ex. ett länsmuseum.

För att tillgodose skolans behov har under försöksliden varierande utställningsformer och distributionsvägar använts. Vid samgåendet med Riksutställningar är 1967 medförde Föreningen Konst i skolan 112 utställningar, vilka ännu år 1974 utgjorde nära hälften av Riksutställningars utbud.

Under försöksliden har Riksutställningar svarat för en ständigt ökande produktion av mindre utställningar och utslällningspaket, som tillkommit pä beställning av enskilda studieförbund. Dessa har i stor utsträckning själva svarat för lurnéplanering, transport, lokalanskaffning m. m.

Konslulställningsverksamheten utanför skolans område har syftat dels lill att förse medlemmarna i Riksförbundet för bildande konst med utställningar, dels lill alt nä nya målgrupper.

År 1968 inleddes i Skellefteå en regional verksamhet. De första åren låg tonvikten pä utvecklingsarbete med utställningen som läromedel i samarbete med SÖ och den lokala skolmyndigheten. Under åren 1970-1973 har Riksutställningar bedrivit experiment med uppsökande verksamhet i Skellefteå kommun i samarbete med kommunen, Skellefteå museum, biblioteket, olika studieförbund samt Riksteatern och Rikskonserter. Verksamhetens huvudmål har varit att finna metoder och former för att ge människor resurser att själva uttrycka sig med ulställningsmediel. Sedan verksamheten i Skellefteå upphört fortsätter Riksutställningar detta arbetssätt i olika delar av landet.

Riksutställningar har under försöksverksamheten experimenterat med TV, film och diabilder. Samarbete har ägt rum med Sveriges Radio och TRU.

Riksutställningar har vidare haft omfattande internationella kontakter, genom bl. a. studiebesök av museiljänstemän, kulturpolitiker och andra. På det nordiska planet har Riksutställningar haft konlinueriiga kontakter, inte minst i form av utställningsutbyie. Dessa kontakter har ytteriigare intensifierats genom bildandet av Nordiska utställningsrädel, vars sekretariat försöksvis varil föriagt lill Riksutställningar,

7.2 MUS 65

MUS 65 föreslär att den framtida riksutställningsverksamheten skall bedrivas inom ramen för eU institut, benämnt Institutet för riksutställningar, eller enbart Riksutställningar, Institutet föreslås bli organiserat som en stiftelse under ledning av en styrelse bestående av nio ledamöter. Ordföranden liksom organisationens direktör bör utses av regeringen. Styrelsens övriga ledamöter bör utses av statens kulturråd. Mandattiden för ledamö-

Prop.1975/76:135 144

terna föresläs bli tre år med möjlighet till förlängning en gång. Direktören bör förordnas för högst fem år och kunna omförordnas. Institutets styrelse bör avgöra frågor av övergripande art. Riksutställningar bör i samband med permanenlningen överta de ut:slällningsaktiviteter som ursprungligen bedrivits av Föreningen Konst i skolan och Riksförbundet för bildande konst,

MUS 65 föreslär en viss förändring av den nuvarande inre organisationen. Vid sidan av de två större nuvarande avdelningarna för produktion och distribution föresläs en särskild teknisk avdelning, en service- och förvaltningsavdelning samt en planeringsgrupp. Informationscentrum för offentlig konst föreslås bli överflyttat till statens konstråd. Det framlagda förslaget innebär en personalorganisation på 83 personer.

De hittillsvarande principerna för kostnadstäckning, som innebär, att de huvudsakliga kostnaderna skall täckas med statsmedel och alt endast vissa marginella kostnader bör bestridas genom avgifter föresläs bibehållas oförändrade, MUS 65 föreslår att ett statligt drifibidrag om ca 9,25 milj, kr, ställs lill verksamhetens förfogande för budgetåret 1975/76 (1973 års löner). Förslaget innebär förstärkningar inom alla sektorer, men med speciell tyngdpunkt pä distribulionssidan. Ett belopp om 1 milj, kr, föreslås vidare som föriagsmedel,

MUS 65 konstaterar att flera museer liksom bl, a, fackliga, ideella och andra organisationer, som har intresse av att utnyttja ulställningsmediel i informativt eller opinionsbildande syfte, saknar resurser till detta. Riksutställningar föreslås fä ett huvudansvar för verksamheten med vandringsutställningar,

I enlighet med principen att det material som utgär från Riksutställningar bör vara ett komplement till verksamheten pä del lokala och regionala planet anser MUS 65 all p I aneringen av verksamheten framförallt bör grundas pä resultaten av de kartläggningar och de bedömningar, som görs på dessa nivåer. Krav och anspråk från primär- och landstingskommunernas sida bör tillmätas stor betydelse i Riksutställningars planering. Kontakterna med bl. a. folkbildningsorganisationerna, skolans olika organ, liksom med museerna och biblioteken är ocksä b<;tydelsefulla. MUS 65 föreslär att en särskild planeringsgrupp inrättas inom Riksutställningar för dessa frågor. Under försöksperioden har vetenskapliga undersökningar av publik och publikvanor varit till värdefull hjälp för verksamhetsplaneringen. Enligt MUS 65 bör sädana undersökningar bedrivas även i fortsättningen. Riksutställningars planering bör dokumenteras bl. a. i de förslag till anslagsäskanden, som åriigen inges till regeringen.

Riksutställningars produktion bör enligl MUS 65 i princip kunna omfatta alla slags utställningar och alla ämnesområden. Riksutställningar bör vara en institution för service till organ och grupper, som vill använda sig av ulslällningsmediel men inle själva förfogar över en produktionsapparat. Vidare bör Riksutställningar svara för de utställningar, som inte kommer till genom andra institutioners initiativ. Riksutställningars produktion

Prop. 1975/76:135 145

bör även till viss del avse utställningar som syftar till att utveckla utställningsmediets möjligheter Idémässigt eller tekniskt.

MUS 65 anser att Riksutställningars tjänster bör kunna utnyttjas av organ av olika karaktär. Det bör således vara möjligt att producera utställningar såväl för statliga institutioner och myndigheter som för politiska sammanslutningar och andra föreningar och gmpper av medborgare.

Konstsektorn bör även i framtiden fä ett t)etydande utrymme i Riksutställningars verksamhet. Konstföreningarna bör fä tillfälle att genom subskription få tillgäng till utställningar av främst aktuell svensk konst.

De försök med uppsökande verksamhet som bedrivits i Skellefteå under åren I970-I973 anser MUS 65 värdefulla. Verksamhet av denna art behöver fortsätta i ökad skala.

En viktig del av Riksutställningars verksamhet är att distribuera utställningar. Vid distributionen av utställningar, som producerats av andra organ är det viktigt att Riksutställningar kan ta hänsyn till dessas synpunkter och önskemål rörande uppläggning och genomförande av utställningamas turnerande. Ansvaret för att utforma aktiverande komplement till utställ-ningama txJr i första hand åvila de organ, som slär som mottagare av ul-slällningama. Riksutställningar bör dock underiätta denna verksamhet.

MUS 65 betraktar utgivningen och distributionen av mångfaldigade utställningar som en viktig väg att vidga utställningamas användningsområde. En ökad satsning pä föriagsprodukter är således angelägen.

Riksutställningar föreslås vidare ha möjlighet och resurser att producera bl. a. film, videoband, ljudupptagningar och diabilder. En central för au-divisuellt material bör inrättas inom ramen för den tekniska verksamheten som ett stöd för den egna utställningsverksamheten.

MUS 65 anser att Riksutställningar bör ha ansvaret för att innehållet i de informerande eller kunskapsförmedlande utställningarna motsvarar kraven pä en saklig och samvetsgrann framställning. Ytterst vilar detta ansvar pä styrelsen. Vad som uttalas i debattutställningar, som behandlar kontroversiella samhälls- och kulturfrågor kan inte anses vara en åsikt som under alla omständigheter delas av Riksutställningars styrelse. Styrelsens ansvar för innehållet i utställningar av denna typ bör vara begränsat lill all omfatta den rent rättsliga aspekten. För de allmänna åsikter som framförs, bör ansvaret vila på den, som fatt i uppdrag att utarbeta utställningen.

7.3 Remissyttranden

7.3.1 Allmänna synpunkter

Några remissinstanser redovisar allmänna bedömningar av försöksverksamheten med riksutställningar. Dessa är till övervägande delen positiva. Slatens kuhurråd anser alt verksamheten har tillfört en viktig ny dimension lill kulturiivet och bidragit lill en allmän stimulans 10 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 135

Prop. 1975/76:135 146

för musei- och ulställningsväsendet. Riksutställningar har gjort viktiga insatser pä områden som inget museum haft ansvar för och prövat skilda typer av samordnade arrangemang, RIksieaiern har funnit Riksutställningars verksamhet ytterst angelägen, inle bara dä organisationerna samarbetat. Verksamheten i stort har betytt nya landvinningar i sättet att pä ett överskådligt och enkelt sätt informera nya grupper i många intressanta ämnen.

Ett stort antal remissinstanser diskuterar Riksutställningars ro 11 i landets ulställningsverksamhet. Man noterar att utredningen ägnat en helt övervägande del av utrymmet ät Riksutställningars egen verksamhet och därigenom bristfälligt redovisat övrig ulställningsverksamhet. Detta framhålls främst frän museihäll. Föreningen Sveriges landsantikvarier finner betänkandet ofullständigt också därför att utredningen underiåtit ati analysera den kritik som under försöksperioden riktals mot Riksutställningar,

Utredningen kritiseras frän fiera häll, bl, a, av statens kuhurråd, LO, Konstfrämjandet, Folkparkernas centralorganisation, KF och ABF, för att den inte tillräckligt behandlat de övergripande målen för Riksutställningars verksamhet.

Mänga remissinstanser lar upp utredningens resonemang och förslag beträffande ansvars- och resursfördelningen inom utställningsomrädet och särskilt då de centraliseringstendenser man tycker sig utläsa i dessa. Några instanser understryker att Riksutställningar bör fä ett huvudansvar för verksamheten med vandringsutställningar. Till dem hör Svenska kommunförbundet och KF.

Statskonioret framhåller att utredningens formulering av Riksutställningars uppgifter kan skapa motsättningar i frågan om rolluppfattning och ansvarsfördelning mellan Riksutställningar och museerna, främst på del regionala planet. Även /?/? 1 föreslår med ett likartat resonemang ytteriigare överväganden för att precisera på vilka områden Riksutställningar skall ges en ledande funktion resp. en servicefunktion gentemot museerna. RRV uttalar att det inte anser de funktioner som med fördel kan ordnas centralt motivera ett organ av den föreslagna omfattningen.

Statens kulturråd finner frågoma om ansvarsfördelning mellan stat, kommun och organisationsliv samt mellan Riksutställningar och de statliga museerna vara otillräckligt belysta. Rådet ser en förstärkning av länsmuseiorganisationen som den mest angelägna uppgiften inom musei-och utställningsomrädet, och menar att både Riksuiställningaroch de statliga museerna har ansvar för verksamheten med vandringsutställningar. Riksutställningars uppgift bör definieras som komplettering av utslällningsverksamheten i landet.

Om utslällningsproduklionen och ansvaret för utslällningsverksamheten koncentreras till Riksutställningar försvåras enligl Föreningen Sveriges landsantikvarier och Svenska museiföreningen möjligheterna alt tillgodose kraven pä bl. a. decentralisering, samordning och differentiering. Det blir ocksä svårare alt undvika ett åsiktsmonopol. Riksutställningar bör vara ett komplet-

Prop. 1975/76:135 147

lerande serviceorgan med endast sädana funktioner som inle bättre och effektivare kan fullgöras av andra organ. Enligl museiföreningen bör huvudansvaret för verksamheten med vandringsutställningar delas mellan Riksutställningar, de större centralmuseerna och regionmuseerna. Liknande synpunkter framförs av bl. a. Landsaniikvarieorganisaiionernas samarbetsråd. riksantikvarieämbetei och stålens historiska museum och ett stort anlal museer.

Bland de remissinstanser utanför museiområdet som uttalar sig mol vad man anser vara cenlraliseringstendenser i utredningens förslag, ofta med hänvisning lill kulturrådets principiella målsättning om ett decentraliserat kulturutbud, märks vidare //pra kommuner, SACO och Sveriges allmänna biblioteksförening.

Frän folkrörelsehäll - LO, Konstfrämjandei, Folkparkernas centralorganisation och ABF - framförs starka krav pä att Riksutställningar i större utsträckning än vad utredningen föreslagit bör utformas som ett serviceorgan för organisationslivet. ABF anser alt motlagargmpperna borde ha givits ett helt annat inflytande än vad den föreslagna modellen för Riksutställningar ger möjlighet lill. Statens kulturråd, TCO och /wf betonar organisationernas och studieförbundens möjligheter att nå nya publikgrupper.

Flera remissyttranden har gäll in närmare på utställningens användning inom folkbildningsarbetet och ett par instanser berör även folkhögskolornas roll. SÖ, S:t Eriks folkhögskola och Folkbildningsförbundel finner att erfarenheterna visaratt ulställningsmediel fungerar mest effektivt dä utställningar integreras i pedagogiska projekt med möjligheter till bearbetning av stoffet. Folkbildningsförbundel understryker vikten av att Riksutställningar bidrar till möjligheterna att redovisa studieförbundens cirkelstudier i utställningsform. Föreningen Sveriges landsantikvarier, statskontoret och RR V ifrågasätter om en centralisering av verksamheten med vandringsutställningar är till fördel vid kontakten med folkbildningsverksamheten.

Några remissinstanser uppehåller sig vid utställningsmediels betydelse för skolan. Erfarenheterna av utställningar som läromedel frän försöken i Skellefteå betecknar SÖ som värdefulla och styrelsen vill peka på utställningens stora möjligheter alt fungera som stöd för samverkan mellan skolans ämnen. Enligt Föreningen Sveriges landsantikvarier bör den största satsningen pä skolan göras via regionala och lokala museer.

Statens naturvårdsverk och AMS betonar myndigheternas behov av service från Riksutställningar. Folkparkernas centralorganisation däremot framhåller att samhällets organ inte bör fä ta i anspråk avgörande delar av Riksutställningars resurser. För att man skall kunna komma till rätta med snedfördelningen i kulturutbudet anser LO att del löpande planerings- och budgetarbetet mäste ulgä frän klara prioriteringar av de missgynnade grupperna, främst bland de vuxna. Även statens kuhurråd betonar att utställningsmediet inte fär förbehållas institutionerna.

KRO påpekar alt konstnärernas andel av försöksverksamhetens budget varit blygsam och föreslär att en särskild konstsektor inrättas som fär ansvar

Prop. 1975/76:135 148

för bl. a. vandringsutställningar av konst samt för de idé- och temautsläll-ningardär konstnäriig medverkan är nödvändig. Liknande förslag framläggs av Konslnärscentrum.

7.3.2 Produktionsverksamhet

Mänga remissinstanser delar uppfattningen att en huvuduppgift för Riksutställningar är att p r o d u c e r a utställningar för sädana organ och grupper, som inte själva förfogar över en produktionsapparat.

Föreningen Sveriges landsantikvarier och Svenska museiföreningen framhåller att detta särskilt gäller samhällsinformativa utställningar från statliga myndigheter och institutioner,och all produktionen huvudsakligen t)örske inom ramen för myndighetens informationsanslag. Folkparkernas centralorganisation fäster särskilt avseende vid att Riksutställningars produktionskapacitet kan utnyttjas för folkrörelser och studieförbund pä gynnsamma ekonomiska villkor. Konstfrämjandet menar all om Riksutställningar huvudsakUgen skall ställa sina produktionsresurser till förfogande förändra produktionsinriktade organ, kommer del att fä svårt att inrikta verksamheten efter behov hos avnämargrupperna. ABF fruktar att om beställarens inflytande pä produktionen fär bero av dennes egna resurser, kommer mänga som annars velat använda RiksulstäUningar alt avstå frän delta.

Ett stort antal institutioner och organisationer pä museiområdet samt bl. a. Stockholms kommun och SACO understryker att utställningsproduktion i första hand är en angelägenhet för museerna. Bl. a. naturhistoriska riksmuseet framhåller att det inte är ändamålsenligt att Riksutställningar producerar egna utställningar inom de större museernas ämnesområden. Föremål och sakkunskap finns redan pä museet, och produktion genom Riksutställningar innebär endasl en fördyring.

Frän många häll betonas att en reell decentralisering av produktionen mäste eftersträvas. Flera instanser påpekar all bl. a. utredningens undersökningar visat, att del framför allt är utställningar med lokal anknytning som lockar ny publik. Om en produktlon som är resultat av centrala Initiativ fr dominera. Innebär detta enligt SÖ stor risk för ett passivt mottagande. Produktion pä lokal nivå bör därför stödjas. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum och KRO finner det angeläget all länsmuseerna ges statsmedel för produktion av utställningar som I första hand vänder sig lill länels invånare. Dessutom bör centralmuseerna erhålla medel för produktion av vandringsutställningar.

Sveriges allmänna biblioteksförening framhåller liksom Norrköpings kommun och biblioteksnämnden i Lund att biblioteken bör kunna fä produktionsstöd för utställningar, särskilt sädana av lokalt intresse.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum, nationalmuseet. Nordiskamuseet, Stockholms kommun, SACO, Föreningen Sveriges landsantikvarier och Svenska museiföreningen anser all en del av de för Riksutställningar

Prop. 1975/76:135 149

föreslagna produktionsmedlen i stället bör tillföras ett särskilt anslag för ulslällnlngsproduktion, som disponeras av statens kulturråd. Även statens kuhurråd för fram tanken pä ett för museiväsendet gemensamt anslag för vandringsutställningar, fördelat av kulturrådet, och avsett att möjliggöra för de mindre statliga museerna att delta I verksamheten.

Betydelsen av utvecklingsverksamhet pä utställningsomrädet betonas av några Instanser. De anställda vid Riksutställningar menar att utvecklingsarbete givetvis kan ske Inom ramen för olika samarbetsprojekt, men att det även är viktigt att Riksutställningar fär särskilda resurser för sådant arbete. Folkbildningsförbundel anser del viktigt att experimenlverk-samhelen ges tillräckliga resurser, och att den bedrivs i nära samarbete med folkbildningsarbetet och skolan.

Statens kulturråd framhåller liksom slatens sjöhistoriska museum, Malmö kommun och flera länsmuseer betydelsen av basutställnlngar som kan kompletteras med lokalt material.

De flesta remissinstansema framför inga invändningar mot integrationen av Riksförbundet för bildande konsl och Föreningen Konst i skolan i RiksulstäUningar. Riksförbundet för bildande konst önskar en garanti för all mängden konstutställningar och anslagen till dessa hälls pä en viss nivå. Bl. a. SÖ och Föreningen Konst i skolan understryker det angelägna i att Riksutställningar kan ge konstutställningar för skolan ett betydande utrymme.

Några remissinstanser behandlar frågor rörande förhällandet till Sveriges Radio och TRU. Betydelsen av samarbete med dessa institutioner betonas bl. a. av SÖ. Varbergs museum och Folkparkernas centralorganisation. Sveriges allmänna biblioteksförening önskar ett vidgat samarbete och understryker liksom Tekniska museet. Musikaliska akademien och Föreningen för undervisning och Information vid svenska museer vikten av att bl. a. radio- och TV-inslag i högre grad skulle kunna friköpas.

7.3.3 Distributionsverksamhet

De remissinstanser som närmare behandlar Riksutställningars d i s t r i -butionsfunktion är eniga om all organisationen utöver distributionen av de egna utställningarna har vikliga uppgifter att fylla regionall. Mänga framhåller emellertid samtidigt alt Riksutställningars regionala uppgifter bör vara begränsade.

Grundförutsättningen för Riksutställningars distributionsverksamhet ät andra producenter bör enligt Föreningen Sveriges landsantikvarier och Svenska museiföreningen vara, all distributionen inte kan genomföras billigare pä annal sätt. Landsantikvarieföreningen anser liksom Jämtlands läns museum och Stockholms kommun att Riksutställningar bör ha skyldighel att distribuera en utställning om ett visst antal mottagare, t. ex. fem, anmält intresse. Dislributionsskyldigheten måste förenas med regeln att Riksutställningar inte skall kunna påverka utställningens innehåll och form.

Prop. 1975/76:135 150

Föreningen Sveriges landsantikvarier hävdar all en samordning av det lokala utbudet är nödvändig och att länsmuseerna eller motsvarande organ därför bör ha ett huvudansvar för ulslällningsdislribulionen pä länsplanet. Utställningar som producerats för centrala organisationer pä riksplanet bör dock kunna distribueras direkt till dessas lokalorgan.

Föreningen Sveriges landsantikvarier och flera länsmuseer påpekar alt Riksutställningar bör ha ansvaret för förvärv av internationella utställningar efter samråd med landets museer.

Några remissinstanser betonar allmänt informationens betydelse inom verksamheten med vandringsutiställningar. Norrbottens museum ifrågasätter en viss omfördelning av tillgängliga resurser frän produktions- och distributionskostnader till information och programverksamhet.

Vikten av programaktiviteier i anslutning till utställningar berörs i flera remissyttranden. Naturhistoriska riksmuseet betonar starkt att programverksamheten alltid bör bedrivas i nära samarbete med lokala instanser, och att producenten redan på ett tidigt stadium bör kontakta lokala organisationer.

Z.0 och /wF understryker att kontakt bör tas med viktiga avnämargruppers organisationer innan produktionen av en utställning påbörjas. Även Konstfrämjandet, Folkparkernas centralorganisation och ABF betonar att kontakterna med utställningarnas avnämare är viktig.

Föreningen Sveriges landsantikvarier och Svenska museiföreningen framhåller att uppsökande verksamhet bör förläggas till länsmuseerna. 5///-telsen Sveriges arkitekturmuseum framhåller alt tyngdpunkten i Riksutställningars framtida verksamhet bör läggas pä stimulans lill lokala ulslällnings-aktiviteter och hjälp vid genomförandet av dessa.

Utredningen behandlar i anslutning lill distributionsfrågorna framställning och distribution av trycksaker, serietillverkade utställningar  och reproducerat natur- och kulturhistoriska material.

Föreningen Sveriges landsantikvarier och Föreningen för undeivisning och information vid svenska museer delar i stort utredningens uppfattning att Riksutställningar bör bedriva verksamhet pä detta område. Riksaniikvarieämbeiet och Slatens historiska museum påtalar museernas behov av föriagsmedel, närmast för utgivning av populära trycksaker. Föreningen Konst i skolan är positiv till satsningen pä serietillverkade utställningar som kan ge möjlighet till speciellt stimulerande pedagogiska hjälpmedel för skolan.

Behovet av ett dokument a lionsorgan pä utställningsomrädet tas upp i ett flertal remissyttranden. Riksantikvarieämbetet och slatens historiska museum, statens kuhurråd. Lunds konstnämnd. SACO. Landsantikvarieorganisationernas samarbetsråd. Föreningen för undervisning och information vid svenska museer. Svenska slöjdföreningen och flera länsmuseer föreslär alt vid Riksutställningar inrättas ell centralt arkiv med uppgift att dokumentera de utställningar som ordnas i landet.

Prop. 1975/76:135 151

7.3.4   Teknisk verksamhet

Framför allt från museihäll, bl. a. Föreningen Sveriges landsantikvarier och Svenska museiföreningen, framhålls Riksutställningars centrala tekniska servicefunktion för museer, skola och folkbildning m. m.

Riksaniikvarieämbeiet och statens historiska museum understryker att Riksutställningar bör kunna äta sig uppgifter för museerna vid uppbyggnad både av basutslällningaroch tillfälliga utställningar. Svenska kommunförbundei och Sveriges allmänna biblloleksförening påtalar behovet av central utlåning av olika slags kvalificerade utställningsanordningar. Enligt Skellefteå kommun borde Riksutställningar kunna ha dislributionsmaterial till uthyrning för regionalt och lokall producerade utställningar. Från flera håll betonas särskilt försöks- och utvecklingsarbetet inom den tekniska verksamheten, Naiur-historiska riksmuseet framhåller all utprovning av teknisk apparatur och ulex-perimenterande av förpackningsmetoder skulle kunna ske centralt,

AV-verksamhel, Flera uttalar sig allmänt om behovet av central AV-service, Beträffande tanken på en AV-central vid Riksutställningar är meningarna delade.

Bl. a. statens kulturråd. Svenska kommunförbundet, Varbergs museum. Musikaliska akademien och Svenska museiföreningen stöder förslaget om en AV-central. Kulturrådet framhåller dock att en mer omfattande utvecklingsverksamhet skulle kräva stora ekonomiska insatser och bör läggas på ett annat organ.

Svenska museföreningen påpekar att Riksutställningars AV-verksamhel inte får innebära all museer, som vill skapa egna möjligheter för sådan verksamhet, fråntas ekonomiskt stöd. Utredningen angående den förisatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet instämmer i att Riksutställningar bör ha vissa egna produktionsresurser men betonar alt vissa uppgifter bör utföras hos andra produktionsenheter. Konstfrämjandet finner det rimligt alt visst AV-material framställs i samarbete mellan organisationer och Riksutställningar. Svenska fliminstituiei understryker den röriiga bildens stora betydelse inom utställningsomrädet men är tveksamt till särskilda produktions- och distributionsresurser inom Riksutställningar för film och videogram. Enligt Tekniska museets åsikt har redan etablerade organ och institutioner inom AV-sektorn tillräcklig kapacitet föratt betjäna museerna. Även ABF tar avstånd från produktion inom Riksutställningar av audi-visuella hjälpmedel och förordar undersökningar om t, ex, TRU eller Sveriges Radio kan sköta uppgiften.

Rikskonserter anser resurser för ett fortsalt och utbyggt samarbete med Riksutställningar i mediautvecklingsfrägor vara viktiga.

7.3.5   Planering

Statens kulturråd understryker viklen av en förstärkt planeringsfunktion inom Riksutställningar. Planeringen måste vara långsiktig men

Prop. 1975/76:135 152

det bör ocksä finnas beredskap för snabba insatser. Utställningarna bör kunna fungera som inlägg i den aktuella samhällsdebatten.

Rikskonserter och Riksteatern anser det vara av stor vikt att en gemensam gmndläggande iängtldsplanerlng för "de tre R:en" kan göras.

Frågan om olika institutioners och gruppers möjligheter till inflytande på Riksutställningars planering har kommenterats av många remissinstanser.

LO, Konstfrämjandet, Folkbildningsförbundel, Folkparkernas centralorganisation, KF, ABF, Medborgarskolan, Studieförbundet Vuxenskolan och de anställda vid Riksutställningar reagerar mot att krav frän landsting och kommuner av utredningen tillmäts en starkt styrande roll och framhäver I stället folkrörelser, studieförbund och andra organisationer som primära kontaktorgan.

Beträffande planeringen av produktionen för skolorna förutsätter SÖ att även länsskolnämnderna beaktas som viktiga kontaktorgan och fäster uppmärksamheten pä vissa grupper med särskilda behov. Särskilda Insatser behövs bl. a. pä vårdinstitutioner och för språkliga minoriteter. Slatens invandrarverk tar upp behovet av utställningar med anknytning till invandrare.

Flera remissinstanser vill ge Riksutställningar i uppgift all, eventuellt i samarbete med centralmuseerna, handha eller organisera utbildning i ulslällningsteknlk m. m. Till dessa hör konstfackskolan, några länsmuseer. Landsantikvarieorganisationernas samarbetsråd. Föreningen Sveriges landsantikvarier. Svenska museiföreningen. Svenska riksteatern och Svenska slöjdföreningen. Västerbottens museum betraktar Riksutställningar som den naturliga platsen för gemensam central för utställnings- och museipedagogik och för utbildning av utställningskonsulenler. Enligl de anställda vid Riksutställningar har institutionen visat sig vara en naturiig plats för såväl Intern som extern utbildning pä utställningsområdet.

7.3.6 Organisation

Ett stort antal synpunkter har lämnats på styrelsens sammansättning, mandattid och arbetsuppgifter. Frän institutions- och organisationshäll framhålls viklen av all den egna verksamheten blir representerad.

Ett antal remissinstanser instämmer i förslaget om stiftelseform för Riksutställningar, däribland statskontoret. RRV, statens kuhurråd och Landstingslorbundei. KF är positivt under förulsällning all motiagargrup-perna fär tillräckligt inflytande och KRO om organisationen blir representerad i styrelsen. LO, Konstfrämjandet, Folkparkernas centralorganisation. Folkets husföreningarnas riksorganisation. Svenska riksieaiern, ABF och Unga örnar ställer sig tveksamma eller avvisande till stiftelseformen därför att den inte anses garantera ett rimligt avnämarinflylande.

Flera remissinstanser understryker vikten av all offentlighetsprincipen tillämpas för stiftelsen. Kammarkollegiet, statskontoret, naturhistoriska riks-

Prop. 1975/76:135 153

museet och Svenska museiföreningen påpekar att bestämmelsema I detta hänseende inte Intagits i det framlagda stadgeförslaget.

Remissinstansema har även lämnat synpunkter pä ett antal olika organisationsfrågor.

Riksutställningars Inre organisation bör enligt slatens kuhurråd beslutas av organisationens styrelse och Inte av regeringen. Kulturrådet ser dock positivt pä inrättande av en planeringsgrupp. Planeringsgruppens värde betonas av etnografiska museet och styrelsen för Skoklosters slott. SIDA anser att man för all undvika kompelenstvlster och för att skapa en klarare ansvarsfördelning bör göra planeringsgruppen antingen till ett stabsorgan Inom chefens kansli eller till en självständig avdelning med egna tjänstemän. De anställda vid Riksutställningar finner att planeringsgruppen kan tänkas bli Identisk med direktionen och anser att en precisering senare måste ske.

Några remissinstanser tar ställning till förslaget om överflyttande av I n -formalionscen t rum för offentlig konst till stålens konstråd. Statens konstråd och Svenska kommunförbundet är positiva tili förslaget. Kommunförbundet framhåller all Informationscentrum är föga känt I kommunema, varför bättre information om dess verksamhet behövs.

Statens sjöhistoriska museum anser att frägan om ett arkiv för offentlig konsl behöver utredas närmare.

Konstnärscentrum anser att en samordning av informationscentrums och Konstnärscenlrums bildarkiv vore mycket fördelaktig.

Olika personalfrågor behandlas i ett anlal yttranden.

Slatens konstråd anser den föreslagna personalförslärkningen pä konst-området tillräcklig endast om lillfällig personal och konsulter anlitas i ökad omfattning. Enligt KRO bör anslaget för tillfälligt anlitad arbetskraft uppgå till minsl hälften av de föreslagna utgifterna för fast anställd personal och slyrdsearvoden. Organisationen framhåller ocksä liksom Föreningen Konst I skolan och Riksförbundet för bildande konst betydelsen av de tvä föreslagna nya inlendenlstjänsierna för produktion av konstutställningar, bl. a. till skolorna.

Konslfrämjandel och ABF finner den föreslagna kostnadsramen för Riksutställningars verksamhet rimlig. Flera museer är positiva till utökningen endast under förutsättning alt en behövlig satsning på museiväsendet inte berörs. Statens kulturråd ser det inle som möjligt att bl. a. mot bakgrund av väntade reformer pä museiområdet räkna med en omedelbar utökning av Riksutställningars verksamhet av föreslagen omfattning. Riksutställningar bör fä en ändamålsinriktad budget av samma typ som Rikskonserter.

RRV har inga invändningar mot alt Riksutställningar ges särskilda förlagsmedel, men anser att medlen bör särredovisas i den interna redovisningen och att beslämmelser om deras användning bör utfärdas.

Prop. 1975/76:135 154

7.3.7 Ansvaret för utställningar

Flera remissinstanser understryker att rättsläget beträffande ansvaret för utställningar måste klarläggas. Naturhistoriska riksmuseet påpekar alt även frågan om ansvarsfördelningen vid samproduktion mellan Riksutställningar och t. ex. ett centralmuseum torde bli aktuell.

Enligt massmedieutredningen kan del inte generellt sägas att det organ som producerar eller förmedlaren utställning bär det straffrättsliga ansvaret, utan detta vilar i princip på gärningsmannen och övriga medverkande enligt allmänna straffrättsliga grundsatser. Beträffande skadeståndsansvar torde ofla Riksutställningar som sådant bli ersätlningsskyldigt, ensamt eller tillsammans med den straffrällsligl ansvarige. Utställningar som mångfaldigas i ett stort antal exemplar kan enligt massmedieutredningen falla under tryckfrihetsförordningen eller en kommande massmediegrundlag. Massmedie-uiredningen anser alt förslaget att viss person ensam skall vara ansvarig för det allmänna innehållet i en utställning kan verka vilseledande och ge intrycket att personens ansvar även är rättsligt. Därför föreslås i stället föreskrifter om att den som haft i uppdrag alt utarbeta en utställning skall tydligt anges i utställningen eller i samband därmed. Statens kulturråd ansluter sig till detta förslag.

SÖ, Luleå kommun. Föreningen Konst i skolan och Studieförbundet Vuxenskolan understryker att det rättsliga ansvaret för en utställnings innehåll ej bör åvila mottagaren.

Flera remissinstanser instämmer i utredningens åsikt att det allmänna ansvaret för utställningar av polemisk art bör ligga på producenten. Till dessa hör Tekniska museet, stålens kulturråd. Sveriges allmänna biblioieksförening och Studieförbundet Vuxenskolan.

Klys, KRO och Konstnäiscentrum anser liksom SÖ all allt ansvar för vad som uttalas i en utställning, även del rättsliga, bör åvila upphovsmannen. Producenten bör enligt statens kulturråd i den nya lagstiftningen ges ett lika självständigt ansvar som ansvarig utgivare av tryckt skrift eller programansvarig i radio.

Prop. 1975/76:135 155

8 Regional kulturminnesvård och museiverksamhet 8.1 Nuvarande urganisatiun och verksainhelsfurmer

8.1.1 Den regionala och lokala kulturminnesvården

1 landsantikvarieorganisationen ingår 24 landsantikvarier, en i varje län. Huvudmän för landsantikvarierna är i fiertalet län enskilda organisationer. Enligt kungörelsen (1955:317) angående statsbidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen (ändrad senast 1965:167) skall landsantikvarien vara riksantikvarieämbetets' företrädare inom sitt verksamhetsområde och inför ämbetet ansvara för kulturminnesvärden inom länet. Bidraget ulgär till avlönande av en landsantikvarie och en amanuens i varje län samt därutöver till en särskild antikvarie pä Gotland. Bidraget har fastställts till 90 % av lönen till dessa tjänstemän, beräknad efter löneklass F 17, F9 resp. F 13, och utgjorde är 1975 ca 100 000 kr, per län (Gotland 150 000 kr.). Landsantikvarien är i alla län utom tre chef för ett länsmuseum (motsvarande).

Det slalliga bidraget är förenat med vissa villkor enligt nämnda kungörelse. Huvudmannaorganisationerna är sålunda underkastade riksantikvarieämbetets inspektion. Ämbetet fastställer även stadgar för huvudmannaorga-nisalionerna.

Landsantikvarien har inom sill område ledningen av den kullurminnes-värdande verksamheten. Han tar initiativ lill och sörjer för att kulturminnena skyddas och bevaras samt svarar för rådgivning i kulturminnesvärdsfrägor. Landsantikvarien är ocksä remissorgan för riksantikvarieämbetet, för vars räkning han fullgör en rad olika uppdrag. Han utför bl. a. arkeologiska och byggnadshisloriska undersökningar, övervakning av vårdarbeten samt kulturhistorisk kontroll i samband med restaurering av kyrkor, byggnadsminnen och annan kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Landsantikvarien lämnar även sakkunnigutlåtanden ål länsstyrelsen och kommunerna i frågor som rör kulturminnesvärden. Han deltar vidare i länsstyrelsens planeringsarbete.

1 flertalet län svarar ett länsmuseum för den regionala musei- och utslällningsverksamheten. Med länsmuseum förstås i det följande ett museum som bedriver en länsomfattande verksamhet och som erhåller bidrag härför från både landsting och kommuner. Begreppet länsmuseum finns dock inle definierat i några statliga eller andra bestämmelser. Särskilda bestämmelser för inrättande av länsmuseer saknas ocksä.

Länsmuseer i nämnda bemärkelse finns i 19 län. Med hänsyn till den verksamhet som bedrivs och till pågående utredningsarbete i Göteborgs och Bohus län och i Gävleborgs län kan även museerna i Uddevalla och Gävle komma att betraktas som länsmuseer. I Stockholms, Kristianstads och Malmöhus län saknas länsmuseum.

' Med riksantikvarieämbetet förslås i denna beskrivning myndigheten riksantikvarieämbetet och siaiens historiska museer.

Prop. 1975/76:135 156

Länsmuseernas organisation, verksamhet och finansiering behandlas ingående i MUS 65:s betänkande (SOU 1973:5) Museerna. I flertalet län är ett hembygdsförbund eller motsvarande förening huvudman för länsmuseet. I fyra län är stiftelser huvudmän med landsting, kommuner och föreningar som stiftare. Med några få undanlag utreds i övriga län frägan om en eventuell stiftelsebildning.

Direkta statsbidrag utgår inte lill länsmuseerna. Bidraget till avlöningar Inom landsantikvarieorganlsallorien blir dock Indirekt ett bidrag till länsmuseet och dess huvudman eftersom landsantikvarien regelmässigt också är länsmuseichef

Landsting och primär kommuner har tagit ett grundläggande ansvar för kulturminnesvärden, bl. a. genom sina bidrag till länsmuseernas verksamhet. Landslingen lämnar I vissa fall även bidrag lill särskilda projekt såsom inventeringar, vetenskapliga undersökningar och publikationer. Landstingen har vidare i ökad utsträckning engagerat sig i frågor om värd och underhäll av kulturminnen.

Primärkommunerna spelaren viktig roll inom kulturminnesvården genom att den fysiska planeringen i första hand är en kommunal angelägenhet. Flera kommuner har sålunda låtit utföra inventeringar och undersökningar av kulturhistoriskt värdefulla miljöer och byggnader. Bevarandefrägorna har rönt ett allt starkare Intresse inom den kommunala planeringen. I vissa fall har särskilda bevarandeplaner upprättats för all läggas lill grund för planarbelei. Kulturminnesvärden är I mänga primärkommuner en del av kulturnämndens ansvarsområde. De kommunala bevarandeinsalserna konkretiseras dock främst genom byggnadsnämndens hantering av planlägg-ningsuppgifierna och de enskilda byggnadsärendena.

Vissa lokala museer utför uppgifter för riksantikvarieämbetets räkning. Bl. a. har Stockholms stadsmuseum, Göteborgs arkeologiska och historiska museer saml Malmö museum tagit på sig uppgifter inom kulturminnesvården.

Värdefulla insatser på kulturminnesvårdens område görs ocksä av hembygdsrörelsen. Genom hembygdsrörelsen tillförs kulturminnesvärden betydelsefulla erfarenheter. Att Informera allmänheten i aktuella frågor, skapa opinion och väcka debatt är vikliga inslag i hembygdsrörelsens verksamhet.

Pä lokal nivå företräds kulturminnesvården av en ombudsorganisation, som engageras av riksantikvarieämbetet i samråd med landsantikvarierna. Syftet är alt nä kontakt med de krafter som pä lokalplanet har intresse för kulturminnesvården.

Efter den partiella omorganisationen den 1 juli 1971 av den statliga länsförvaltningen har länsstyrelsen som huvuduppgift alt leda och samordna den regionala samhällsplaneringen. Enligt 3 § länsstyrelse-instruktionen (1971:460, ändrad senast 1975:1325) skall länsslyrelsen främja länels utveckling och befolkningens bästa.

Prop. 1975/76:135 157

Länsstyrelsens ansvar för den regionala planeringen omfattar i viss utsträckning även kulturminnesvården. Vid handläggningen av bl. a. plan-och byggnadsärenden, faslighelsbildningsärenden och lillsländsärenden enligt naturvårdslagen (1964:822, omtryckt 1974:1025, ändrad 1975:196) har länsstyrelsen sålunda att tillvarata kulturminnesvårdens intressen.

Samtliga länsstyrelser, med undantag för Stockholms län, har en organisatorisk uppbyggnad med tre huvudavdelningar, en för samhällsplanering, en för skatteförvaltning och en för allmän förvaltning och förvallnlngs-rättsklpning. I Stockholms län finns fem avdelningar varav en är planeringsavdelning.

Planeringsavdelningarna har organiserats med särskilt beaktande av att de skall medverka i länsstyrelsens huvuduppgift alt åstadkomma en samordnad och målinriktad planering i länet.

8.1.2 Översikt över kulturminnesvårdens speciallagstiftning'

Genom lagen (1942:350) om fornminnen (ändrad senast 1971:1163) ges de fasta fornlämnlngarna ett lagfäst skydd. Lagen innehäller vidare beslämmelser till skydd för skeppsvrak och fornfynd.

I 1 § föreskrivs att Ingen får ulan tillstånd utgräva, rubba, överhölja eller eljest genom plantering eller bebyggelse eller pä annat sätt förändra, skada eller ta bort fast fomlämnlng. Det ankommer pä riksantikvarieämbetet att utöva tillsyn över de fasta fornlämningarna. Vad som är fast fornlämning redovisas i 2 §.

Enligl 5 § fär riksantikvarieämbetet vidta erforderiiga åtgärder till skydd och värd av fast fornlämning. Ämbetet får bl. a. undersöka fast fornlämning"' eller låta annan företa sådan undersökning. VIII någon mbba, förändra eller ta bort fast fornlämning, får ämbetet enligt 6 § meddela tillstånd till detta om fornlämningen medför hinder eller olägenhet som Inle slär I rimligt förhällande lill dess betydelse.

Den som planerar arbelsförelag som h)erör fast fornlämning bör enligt 8 § samräda med riksantikvarieämbetet eller med ombud som ämbetet utsett. Anträffas fömt okänd fornlämning skall anmälan ske till ämbetet eller dess ombud. Innebörden av 9 § är all arl)elsföretag som föranleder särskild undersökning eller åtgärd beträffande fast fornlämning själv skall svara för den kostnad som därvid uppkommer, om inte riksantikvarieämbetet på grund av särskilda förhållanden finner att det är oskäligt.

Bestämmelserna om fast fornlämning och fornfynd gäller enligl 9 a och b Si? i princip även vrak efler skepp som föriist för minsl etthundra är sedan och vissa föremål som har samband med sådant vrak.

Angående fornfynd föreskrivs i 10 § att föremål, som påträffas i fast fornlämning och har samband med denna, skall tillfalla staten. Riksantikvarieämbetet far bl. a. tillerkänna den som låtit utföra vetenskaplig under-Översikten har i huvudsak begränsats till att avse några av riksanlikvarieämbelels viktigare uppgifter.

Prop. 1975/76:135 158

sökning av fornlämning varvid sådant föremål påträffats skälig ersättning för kostnader och med undersökningen förenat arbete.

Annat fynd av föremål till vilket ägare inte flnns och som kan antagas vara minsl etthundra är gammalt tillfaller upphitlaren. Denne är emellertid skyldig att mot lösen hembjuda föremålet lill slalen om det helt eller delvis är av guld, silver eller koppar eller har påträffats bredvid sådant föremål. Riksantikvarieämbetet prövar fråga om inlösen. Ämbetet får även förordna om särskild hittelön utöver inlösenersättningen (11 §),

Genom s, k. fyndfördelning fär statens rätt lill fynd av riksantikvarieämbetet överiåtas pä museum som för framtiden kan ta värd om föremålet. Regeringens medgivande krävs i fråga om fynd av större betydelse (13 §). Enligt 15 § får plats för fornfynd undersökas av riksantikvarieämbetet.

Beslämmelser om fullföljd av lalan finns bl.a, i 20§. Talan mot riksantikvarieämbetets t)eslul skall föras hos regeringen genom besvär.

Kungörelsen (1942:926) om fornminnen (omtryckt 1972:550) föreskriver att riksantikvarieämbetet skall utse ombud att motta anmälningarom fornfynd och omhänderta föremålen (2 §), Vidare finns bestämmelser om underrättelse angående fornfynd (3 och 4 §§) och om förfarandet i övrigt angående sådant fynd (5 och 6 fJS),

Kungörelsen (1920:744) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsvä-sendei (ändrad senast 1968:739) innehäller bl, a, beslämmelser om byggnadsminnesmärken,

Säsom byggnadsminnesmärke räknas enligl 18 § byggnad som står under slatens eller menighets eller allmän institutions eller inrättnings förvaltning och som pä grund av kulturhistoriskt eller konsinäriigt värde är att betrakta såsom minnesmärke. Närmare föreskrifier och anvisningar rörande vården av byggnadsminnesmärken meddelas av riksantikvarieämbetet. Innan rivning, förändring eller mer omfattande reparation sker av byggnadsminnesmärke bör enligl 19 § byggnadsrninnesmärket dokumenteras. Statliga byggnadsminnesmärken, som enligt 20 § har uppförts pä särskild förteckning av regeringen, är tillförsäkrade ett omfattande skydd. De får inte rivas, överlåtas, flyttas m. m. utan regeringens tillsländ. Förslag till åtgärd, som inle avser vanligt underhällsarbete eller brådskande reparation, prövas av riksantikvarieämbetet. Är åtgärden att jämföra med nybyggnad, avgörs ärendet av regeringen efter utlåtande av riksantikvarieämbetet (21 och 22 §§).

1 28 § ges beslämmelser om uppförande av kyrkobyggnad för svenska kyrkan. Riksantikvarieämbetet skall bl. a. granska och godkänna förslag till ny kyrkobyggnad. Även förslag angående ombyggnad, rivning eller flyttning av befintlig kyrkobyggnad m.fl, åtgärder skall prövas av ämbetet (30§), Bestämmelserna äger motsvarande tillämpning i fräga om bl, a, planering och ordnande av kyrkotomt som inte skall vara begravningsplats (29 §). Lagen (1960:690) om byggnadsminnen (ändrad senast 1972:777) gäller inte byggnad som tillhör staten eller utgör fast fornlämning, Lagen tillämpas inte heller på kyrkobyggnader som tillhör svenska kyrkan.

Prop. 1975/76:135 159

Riksantikvarieämbetet kan enligt 1 § förklara byggnad för byggnadsminne. För sådan förklaring krävs att byggnaden bevarar egenarten hos gången tids byggnadsskick eller minnet av historiskt ttetyddsefull händelse och alt byggnaden med hänsyn därtill är all anse som synneriigen märklig.

Omfattningen av en byggnadsminnesförklaring regleras genom skyddsföreskrifter (2 §), För ändring av byggnadsminne i strid mot skyddsföreskrifterna krävs enligt 3 § riksantikvarieämbetets tillstånd.

Särskilda bestämmelser om ersättning finns bl.a. i 5 och 8 5!!, Fastighetsägare och innehavare av särskild rätt kan enligt 5 § fä ersättning av staten om skyddsföreskrifterna medför att pågående användning av byggnad eller område avsevärt försvåras, 1 8 § föreskrivs att riksantikvarieämbetet, innan del fattar beslut som kan föranleda rätt till ersättning, skall förvissa sig om att medel finns för ändamålet.

Enligt 14 § skall talan mot riksantikvarieämbetets beslut föras hos kammarrätten. Enligl 15 § kan ämbetet under vissa förutsättningar förorda att byggnad inle längre skall vara byggnadsminne. Beslut all häva byggnadsminnesförklaring eller jämka skyddsföreskrifter kan vidare meddelas av regeringen (16§).

Kungörelsen (1960:691) om byggnadsminnen (omtryckt 1972:535) föreskriver bl. a. alt riksantikvarieämbetet i ärende om byggnads förklarande för byggnadsminne skall inhämta yttrande av byggnadsnämnden. Är byggnaden belägen i Stockholm skall även sladsanlikvarien höras. Del finns även beslämmelser om alt riksantikvarieämbetet skall samräda med myndigheter och sammanslutningar vid tillämpning av lagen om byggnadsminnen (1 §).

Riksantikvarieämbetet är vidare tillsynsmyndighet enligt begravnings-kungörelsen (1963:540, ändrad senast 1975:1006) och har därvid bl.a, alt pröva förslag att anlägga eller utvidga begravningsplats.

Kungörelsen (1942:929) angående vården av vissa kyrkliga inventarier (ändrad 1967:338) innebär bl, a. att riksantikvarieämbetei beslutar om kyrkliga inventarier och föremål som det frän kulturhistorisk synpunkt är angelägel att bevara och vårda.

Enligl kungörelsen (I927:l29)aiigående förbud mol utförsel från riket av vissa äldre kuliurföreinål (ändrad senast 1960:442) får vissa äldre kulturföremål säsom bl. a. möbler och husgeräd av trä inte föras ut från riket ulan tillstånd av riksantikvarieämbetei. Kungörelsen tillämpas inte i fräga om föremål som är tillverkade år 1860 eller därefter.

8.2 Tidigare ställnlncstaKanden »ch fortsatt utredniniisarbete

MUS 6 5 föreslog i betänkandet (SOU 1972:45) Kulturminnesvård att länsstyrelsen skulle bli regional myndighet för den statliga kulturminnesvärden. En särskild kulturminnesenhet med landsantikvarien som chef föreslogs inrättad vid länsstyrelsens planeringsavdelning. Bland kulturmin-

Prop. 1975/76:135 160

nesenhetens arbetsuppgifter skulle främsl ingå alt företräda kulturminnesvårdens intressen i den för hela huvudenheten gemensamma verksamheten med samhällsplanering och i dess befattning med den översiktliga fysiska planeringen.

De avgörande besluten I vikliga kullurmlnnesvårdsärenden mäste enligt MUS 65 kunna fattas regionalt. Av denna anledning föreslogs att beslutanderätten enligl kulturminnesvårdens speciallagstiftning skulle föras över pä det regionala planet.

MUS 65 föreslog i betänkandet (SOU 1973:5) Museerna ett statsbidrag för kulturhistorisk regional museiverksamhet som hjälp främst till att avlöna en tjänsteman med vetenskaplig och museal erfarenhet Inom de kulturhistoriska museernas ämnesområden.

För en närmare redogörelse för de olika förslagen och remissopinionen hänvisas till prop. 1974:28 kap. 12 och 13.

MUS 65:s förslag om kulturminnesvården behandlades I prop. 1974:28 angående den statliga kullurpoliilken. Departementschefen förordade i likhet med MUS 65 all länsstyrelsen blev regional myndighet för den statliga kulturminnesvärden.

En tjänst föreslogs inrättad vid länsstyrelsen i varje län för handläggningen av kullurmlnnesvärdsfrägorna. Innehavare av tjänsten borde vara organisatoriskt sidoordnad planeringsavdelningens olika enheter på samma sätt som länsveterinären. Den nya organisationen borde införas den I juli 1976.

Genom de förordade förändringarna I fråga om organisation och ansvar pä kulturmlnnesvärdsområdel skulle landsantikvarien upphöra att vara riksantikvarieämbetets företrädare. Länsmuseet borde emellertid även i fortsättningen kunna utnyttjas av riksantikvarieämbetet som remissinstans. Del borde också av ämbetet kunna anförtros vikliga inventerings- och värd-nadsuppdrag.

Departementschefen anslöt sig i princip Ull förslaget om en decentralisering av besluten enligt speciallagstiftningen. Vissa ärenden kunde emellertid för sin handläggning kräva speciell sakkunskap. Det borde enligt departementschefen närmare övervägas om inle beslut i sådana ärenden borde fattas av riksantikvarieämbetet ocksä i fortsättningen. Förslag till avgränsning av dessa ärenden borde utarbetas av en särskild arbetsgrupp.

Vidare föreslogs att ett nytt statsbidrag skulle införas för länsmuseerna. Den närmare utformningen av bidragssystemet borde övervägas inom den särskilda arbetsgruppen. Arbetsgruppen skulle också överväga frågan om statsbidrag till regional musei- och kulturminnesvärdsverksamhet i sådana län där länsmuseum saknades.

Riksdagen fattade beslut i enlighet med Kungl. Maj:ls förslag saml gav som sin mening till känna vad kulturutskottet anfört om den regionala kulturminnesvårdens organisation (KrU 1974:15, rskr 1974:248). För en fullständig redogörelse för Kungl. Maj:ts förslag och kulturutskottets överväganden hänvisas till prop. 1974:28 kap. 25.10 och 25.11 samt KrU 1974:15 p. 2.10 och 2.11.

Prop. 1975/76:135 161

För det fortsatta utredningsarbetet angående kulturminnesvärdens regionala organisation, speciallagstiftningen och statsbidraget till länsmuseer m, m, tillsattes hösten 1974 arbetsgruppen för vissa kulturminnesvårds- och museifrågor. Arbetsgruppen avlämnade i maj 1975 belänkandet Regional kulturminnesvärd och museiverksamhet,

8.3 Arbetsgruppen för vissa kulturminnesvårds- och museifråjjor

8.3.1 Kulturminnesvårdens regionala organisation Samarbete och ansvarsfördelning

Arbetsgruppen erinrar om att den statliga regionala kulturminnesvärden efter den 1 juli 1976 fömtsätter kompletterande insatser från länsmuseets sida. En effektiv och framgångsrik regional kulturminnesvärd mäste bygga pä ett frän både länsslyrelsen och länsmuseet aktivt bedrivet samarbete och informationsutbyte.

Riktlinjer för samarbetet måste vara alt museet biträder länsstyrelsen med utredningar och bedömningar när detta behövs lill belysning av de frågor som skall handläggas i länsstyrelsen. 1 mänga fall kan samarbetet väntas fä formen av ett regelrätt remissförfarande.

Länsstyrelsen kommer att bl.a. för sitt arbete med den regionala planeringen behöva faktaunderiag och expertullälanden från länsmuseet. I arbetet med den fysiska riksplaneringen kan hjälp behövas för att få fram erforderiigt underiagsmaterial och för all lägga upp kommunala invenle-ringsprogram. Länsstyrelsens behov av insatser frän länsmuseet är bl.a, beroende på den nye länsstyrdseljänstemannens egen kompetens och arbetsbörda.

Kulturminnesvården har i ökad utsträckning försökt att inrikta sin verksamhet pä de större sammanhangen såsom byggnadsmiljöer och kulturlandskap och de viktigaste arbetsuppgifterna ligger därför inom den fysiska planeringen och inom miljövärden i stort. Som huvudman för den regionala samhällsplaneringen har länsslyrelsen att bereda och falla beslut i en rad ärenden som i större eller mindre utsträckning också berör kulturminnesvärden.

Det gäller bl. a. plan- och byggnadsärenden, fastighetsbildningsärenden och lillsländsärenden enligl naturvårdslagen. Hit hör även vägfrågor och exproprlationsärenden. Vidare kommer kulturminnesvården med i bilden vid länsstyrelsens arbete med arbetsmarknadspolitisk planering, kommunala bostadsbyggnadsprogram saml planering rörande skolväsende och jord- och skogsbruk. Kulturminnesvärdens intressen kan behöva beaktas också dä länsstyrelsen yttrar sig över t. ex. kommunalt förköp samt kommunal eller statlig planering av serviceanordningar och militära anläggningar. En central uppgifl för länsstyrelsen är att inom ramen för den översiktliga planeringen la ställning till kulturminnesvårdens behov vid arbetet med den fysiska riksplaneringen. II Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 135

Prop. 1975/76:135 162

Som redovisas i del följande (8.3.2) föreslär arbetsgruppen att länsstyrelsen övertar vissa av riksantikvarieämbetets beslutsfunktioner enligt kulturminnesvårdens special lagstiftning. Den föreslagna decentraliseringen omfattar ärenden som har särskilt samband med den fysiska planeringen och samhällsplaneringen i stort. Härav följer att besluten I de nya ärendena mer eller mindre berör hela planeringsavdelningens ansvarsområde.

Riksantikvarieämbetet kommer även I fortsättningen alt behålla en del beslutsfunktioner enligt speciallagstiftningen. Det är emellertid angeläget alt länsslyrelsen får insyn i och kontakt med de kulturminnesvårdsärenden som handläggs på central nivå och som har betydelse för den regionala verksamheten. Länsstyrelsen bör därför vara regional remissinstans till ämbetet i ärenden som rör kulturminnen och kulturmiljöer med möjlighet att yttra sig efler hörande av länsmuseet. Museei bör vara remissinstans till ämbetet i ärenden som rör kulturföremål, bl.a. fornfynd och kyrkliga inventarier.

1 fräga om tillämpningen av flera författningar har i skilda sammanhang t)etonats vikten av ett nära samråd med antikvarisk expertis. Det gäller bl. a. bostadslånekungörelsen (1967:552), kungörelsen (1974:255)om tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, kungörelsen (1962:655) angående kommunala bosladsbyggnadsprogram och bostadssaneringslagen (1973:531). Det ankommer pä kommunerna att praktiskt tillämpa flera av dessa författningar.

Efter omorganisationen av den regionala kulturminnesvården bordet aktuella samrådet i första hand sökas med länsstyrelsen. Det fär sedan bli en lämplighelsfräga vilket organ, länsstyrelsen eller länsmuseet, som i det konkreta fallet uppträder som samrådspartner. Har frågan anknytning lill samhällsplaneringen i stort bör länsstyrelsen svara för samrådet. Rör frägan rent antikvariska bedömningar tör del vara en uppgift för länsmuseet. På samma sätt bör länsstyrelsen vara kontaktorgan i förhällande lill myndigheter och liknande, t.ex. fastighetsbildningsmyndighet, lantbruksnämnd, skogsvärdsstyrelse och stiftsnämnd.

Den allmänna princip som bör gälla vid rådgivning är att länsslyrelsen svarar för kulturminnesvärdsfrägor rörande planering, prioritering och principer för bevarande. Pä länsmuseet bör ankomma den rådgivning som kan bli nödvändig i samband med inventering, restaurering och värdarbeten.

En viktig arbetsuppgift för länsstyrelsen är rådgivningen till kommunerna. Med sina befogenheter inom den fysiska planeringen har kommunerna stora förulsällningar all bedriva en konkret kulturminnesvård. Liksom inom den översiktliga planeringen fär länsstyrelsen viktiga uppgifter i anslutning till den fysiska detaljplaneringen. Länsslyrelsen bör kunna ge de kommunala planförfattarna besked om de krav som mäste ställas på planerna med hänsyn lill länsstyrelsens översiktliga planering saml gällande lagstiftning och normer. Även för denna rådgivning kan länsslyrelsen behöva utnyttja den fackkunskap som finns i länsmuseel.

Prop. 1975/76:135 163

Den information som länsslyrelsen kommer att rikta lill kommuner och enskilda skall främsl avse den kulturminnesvård som länsslyrelsen har ansvaret för. Information om kulturminnesvärdsfrågor i vid bemärkelse blir däremot en uppgift för länsmuseet.

Den kullurminnesvårdande verksamheten, särskilt medverkan i det fysiska planeringsarbetet, fordrar kännedom om beståndet av kulturhistoriska objekt och miljöer. Härav följer att planering, genomförande och utvärdering av inventeringar är en väsentlig uppgifl inom kulturminnesvärden. Målet bör vara att på grundval av en sä fullständig kartläggning som möjligt av länets tillgångar på sädana objekt och miljöer utarbeta bevarandeprogram som kan tjäna lill ledning för arbetet inom planeringsavdelningen.

En redovisning av kulturminnesvärdens intressen ingår i den s, k, länsinvenleringen, som länsstyrelsen svarar för. Länsstyrelsen bör i övrigt svara för de inventeringar som blir nödvändiga i anslutning till den regionala planeringen.

Det bör framhållas att det ocksä i framtiden måste vara kommunerna som i anslutning till den fysiska detaljplaneringen och bostadssaneringen har det primära ansvaret för att därav föranledda inventeringar genomförs, Länsslyrelsen bör utifrån sitt ansvar för regional kulturminnesvårdsplanering och fysisk riksplanering dels ta initiativ till inventeringar för vilka ell kommunall huvudmannaskap inle är del mest näraliggande, dels ge kommunema råd i deras verksamhet med inventeringar som behövs för den kommunala planeringen. I allmänhet bör initiativet således komma frän länsstyrelsen som har den allmänna överblicken över planeringsverksamheten och den regionala kulturminnesvärden. Själva verkställigheten av inventeringarna bör lämpligen ankomma på länsmuseet.

Ett väl avvägt samspel är således nödvändigt. Länsstyrelsen, kommunerna och länsmuseet bör gemensamt resonera sig fram till hur inventeringar skall utföras och vilka prioriteringar som skall göras. Då länsmuseet har utfört inventering saml undersökt och dokumenterat materialet, har museei all göra de grundläggande vetenskapliga bedömningar som fordras. Den mer slutgiltiga värderingen, som bl. a. syftar till att upprätta bevarandeprogram, bör göras i samråd mellan museei och länsslyrelsen.

Länsmuseet har särskilda förulsällningar för alt frän vetenskapliga och museala synpunkter bedöma och värdera behovet av kulturhistorisk fo rs k n I n g inom regionen. Museet har även erforderiig sakkunskap för att planera och genomföra vetenskapliga projekt inom det kulturhistoriska fältet. Den Ifrågavarande forskningen bör därför Ingå bland länsmuseets uppgifter.

Ett väsentligt och nödvändigt led för att säkerställa kulturminnesvärdens intressen är värden av kullurminnen och kulturmiljöer. I länsstyrelsens ansvar för den regionala kulturminnesvårdsplaneringen ingår även ett allmänt ansvar för alt erforderiiga värdarbeten kommer till stånd. Länsstyrelsen bör bl. a. i samråd med kom-

Prop. 1975/76:135 164

munerna kartlägga behovet av insatser och ta initiativ till vårdarbeten. Länsstyrelsen bör ocksä lämna upplysning om de principer och normer för vårdarbeten som gäller inom kulturminnesvärden samt om lämpliga institutioner och konsulter för konkreta värduppgifter.

En viktig uppgifl för länsslyrelsen blir vidare all svara för en planmässig samordning mellan kulturminnesvårdens och naturvårdens värdinsatser. För de värdarbeten (beredskapsarbeten m, m.) som helt eller delvis bekostas av AMS kommer länsstyrelsen att fä ell planeringsansvar av samma slag som i fräga om naturvärden. Den kulturhistoriska kontrollen av dessa vårdarbeten bör däremot i allmänhet utföras av länsmuseet. Museei bör också kunna medverka vid upprättande av vårdprogram och vid projektering av arbetena. Även i övrigt bör länsmuseet kunna åta sig uppgifter i anslutning lill vården av fornlämningar, byggnader och kulturhistoriska miljöer. Det bör ocksä närmast ankomma på länsmuseet att vara rådgivande i enskilda värdfrågor gentemot kommuner, enskilda och föreningar.

Inordnandet i länsstyrelsen m. m.

Arbetsgruppen förutsätter att kungörelsen angående statsbidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen upphör att gälla när den nya organisationen träder i kraft. Därmed försvinner de formella kompetenskrav som nu gäller för landsantikvarien. Del är i dag vanligt att landsantikvarien och biträdande antikvarien tillsammans läcker områdena fornminnesvård och byggnadsminnesvärd. Den nye tjänstemannen blir ensam närmast ansvarig för kulturminnesvärdsfrägor i länsstyrelsen. Detta kommer att ställa särskilda krav på tjänstemannens kompetens. Den norm som bör följas vid tillsättning av tjänsten är all länsslyrelsen skall tillföras en tjänsteman med kulturhistorisk kompetens. Det är viktigt att tjänstemannen har de kvalifikationer som är nödvändiga för all kunna handlägga frågor om kulturmiljöer av olika slag inom ramen för fysisk riksplanering och annan fysisk planering. Härav följer all de sökandes vetenskapliga meriter och yrkeserfarenhet måste prövas omsorgsfullt frän facksynpunkt, Ärbels-gmppen anser därför alt riksantikvarieämbetei skall yttra sig över de sökandes kompelens innan länsslyrelsen hos regeringen föreslär innehavare av de aktuella tjänsterna.

Kompetenskraven aktualiserar även frågan om utbildning. Riksantikvarieämbetet har för avsikt alt under det första året efter omorganisationen anordna särskilda kurser för bl. a, den nya länssiyrelsepersonalen. Arbetsgruppen förutsätter att tjänstemannen för kulturminnesvärdsfrågor deltar i denna utbildning, som avses äga rum i samarbete med bl, a. länsstyrelsernas organisationsnämnd.

I fråga om tjänstetitel föreslår arbetsgruppen alt tjänstemannen får en funktionsbeskrivande titel. Av titeln bör framgå tjänstemannens ansvarsområde, kulturhistoriska inriktning och kompetens. Bland förslag som har

Prop. 1975/76:135 165

diskuterats kan nämnas kulturvårdsdirektör och länsantikvarie.

När det gäller inordnandet i länsstyrelsen mäste det understrykas att innehavaren av tjänsten skall vara organisatoriskt sidoordnad planeringsavdelningens olika enheter. Det innebär all den nye tjänstemannen i praktiken ges en ställning motsvarande enhetschef i länsstyrelsen. Härav följer i sin lur alt han i förhällande lill de andra fackenheterna fär den fristående och självständiga ställning som är nödvändig för att han skall kunna hävda kulturminnesvårdens intressen på samma villkor som dessa enheter hävdar sina fackiniressen.

Tjänstemannens behov av allmän service bör till viss del kunna tillgodoses inom planeringsavdelningen. Arbetsgruppen anser emellertid att tjänstemannen fortlöpande behöver kvalificerad hjälp som bör ankomma pä en särskilt ansvarig person inom bilrädeskarriären. Till biträdets uppgifter bör höra att bygga upp och ansvara för handarkiv och erforderliga register i anslutning till tjänstemannens arbete inom länsstyrelsen. Vidare bör biträdel vara kompetent alt bereda nya ärenden genom all självständigt skaffa fram underlagsmaterial.

Det är betydelsefullt att tjänstemannen i det dagliga arbetet ges möjlighet att ta del av det omfattande arkiv- och biblioleksmaterial som har samlats inom länsmuseel. Del bör ankomma på länsstyrelsen och länsmuseet att i samverkan finna former för detta. Arbetsgruppen vill även peka pä tjänstemannens behov av handarkiv och facklitteratur. Tjänstemannen kan vidare behöva information som finns tillgänglig inom riksantikvarieämbetet.

Ett annat spörsmål är frågan om vikarie för tjänstemannen. Vid exempelvis en längre sammanhängande bortovaro bör tjänsten helst inte lämnas obemannad. En lösning som faller sig naturiig är att vid behov förordna en tjänsteman hos länsmuseel eller riksantikvarieämbetet som vikarie i länsstyrelsen. I frågor av detta slag fär samråd ske i första hand mellan ämbetet och länsstyrelsen.

Handläggningen inom länsstyrelsen

Länsstyrelsens verksamhet leds av en lekmannastyrelse med landshövdingen som ordförande. Styrelsen består av landshövdingen och tio särskilt utsedda ledamöter. Landshövdingen är chef för länsslyrelsen.

Av organisationen i övrigt är främst planeringsavdelningen av intresse i detta sammanhang. Inom denna finns fiera underenheter - i normalfallet juridiska enheten, regionalekonomiska enheten, nalurvärdsenhelen, planen-helen, lanlmälerienheten och försvarsenheten med var och en sin chef 1 planeringsavdelningen ingår härutöver länsveterinären. För all den nödvändiga samordningen skall komma till stånd är de berörda fackområdena representerade vid ärendenas beredning och handläggning.

Verksamheten vid länsstyrelsen regleras dels genom länsstyrelse-instruktionen, dels genom en särskild arbetsordning som fastställs av

Prop. 1975/76:135 166

länsstyrelsen. Till ledning för att utarbeta denna arbetsordning fastställer regeringen en normalarbetsordning.

Ärendena är inom länsstyrelsen fördelade på olika beslutsnivåer. Det ankommer t. ex. på styrelsen att avgöra viktigare frågor om samhällsplanering och andra för länet betydelsefulla åtgärder. Andra ärenden avgörs av landshövdingen, avdelnings- eller enhetschef eller av annan tjänsteman som vederbörande chef har utsett.

Genom att ansvaret för hela miljövårdsfältet genom omorganisationen samlas i länsstyrelsen skapas förijtsättningar för ett intimt samarbete mellan den nye tjänstemannen för kulturminnesvården samt i främsta rummet plan-, naturvårds- och lanlmälerienheten.

Inom planeringsavdelningen fär tjänstemannen som främsta uppgift alt företräda kulturminnesvårdens intressen i den för hela avdelningen gemensamma verksamheten med samhällsplanering och översiktlig fysisk planering. Tjänstemannen skall vidare delta i handläggningen av de ärenden som enligt lag eller annan författning ankommer pä länsslyrelsen säsom företrädare för kulturminnesvården. Tjänstemannen kan ocksä komma all delta i handläggningen av enskilda besvärsärenden som (. n, handläggs på planeringsavdelningen. Även vissa yttranden som länsstyrelsen avger kan vara av betydelse frän kulturminnesvärdssynpunkt,

I bilaga 2 till nuvarande normalarbetsordning för länsstyrelsen anges vilka som har föredragningsskyldighe:l och beslutanderätt i befintliga ärenden. Vidare markeras vilka övriga tjänstemän som skall delta i samråden när beslut fattas. Arbetsgruppen redovisar i sitt förslag den skyldighet att delta i samråden som därvid bör ankomma pä tjänstemannen.

När det gäller de nytillkomna ärendena enligl speciallagstiftningen (8.3.2) föreslär arbetsgruppen att beslutsnivån läggs relativt högt inom länsstyrelsen. Således bör lägst avdelningschefen pä planeringsavdelningen ha beslutanderätten i de ärenden som inte skall avgöras av länsstyrelsens styrelse eller av landshövdingen.

Tjänstemannen bör vara föredragande i samtliga nya ärenden. Artiets-gruppen redovisar i sitt förslag ocksä vilka övriga enheter som bör delta i ärendehandläggningen.

Särskilda organisationsproblem

Huvudman för landsanlikvarieorganisalionen i Stockholms län, med undanlag för Stockholms kommun, är Stockholms läns kullurmin-nesräd. Landsantikvarien i Stockholms län är lokalmässigl knuten till länsstyrelsen och fungerar som fristående länsexperi i kulturminnesvårds-frågor. Landsantikvarieorganisationen utgörs av landsantikvarien och ytterligare tvä tjänstemän saml ett kanslibiträde.

De kulturminnesvårdande uppgiftema inom Stockholms kommun handhas av Stockholms stadsmuseum med stadsantikvarien som chef Stads-

Prop. 1975/76:135 167

antikvarien yttrar sig till riksantikvarieämbetet i ärenden angående kulturminnesvård. Museet har även vissa andra uppdrag för ämbetet. Kontakten med de statliga organen har säkerställts genom att riksaniikvarien har rält att delta i kulturnämndens sammanträden.

Statsmakternas beslut angående den regionala kulturminnesvärden förutsätter att den nye tjänstemannen med större tyngd än landsantikvarien skall kunna hävda kulturminnesvårdens intressen i samhällsplaneringen. Enligt arbetsgruppens uppfattning är det närmast ogöriigt för en tjänsteman att fullgöra de uppgifter som efter omorganisationen faller inom länsstyrelsens ansvarsområde i Stockholms län. Bl. a. är art)etsmängden och ärendenas svårighetsgrad förhållandevis större i ett storstadslän än i andra län.

Med hänsyn till de särskilda förhållandena pä kullurminnesvärdsomrädel i Stockholms län föreslär arbetsgruppen att den befintliga landsantikvarie-organisationen vad gäller antalet tjänstemän behålls i den nya organisationen i länsstyrelsen. Genom den föreslagna organisationen får länsstyrelsen resurser att ulföra arbetsuppgifter som i andra län åvilar länsmuseet.

Huvudman för landsantikvarien i Göteborgs och Bohus län är Bohusläns hembygdsförbund. Landsantikvarien är också intendent för Uddevalla museum. Göteborgs kommun bedriver genom sina arkeologiska och historiska museer kullurminnesvårdande uppgifter inom kommunen. Museerna samarbetar med länsstyrelsen i ärenden rörande kommunen och fyller till viss del den funktion som i övriga delen av länet omhänderhas av landsantikvarien.

Situationen inom kulturminnesvärden I Göteborgs och Bohus län ger enligt arbetsgruppens mening stöd för att en förstärkning av länsstyrelsens planeringsavdelning med ytteriigare handläggare och kvalificerad biträdes-hjälp kan övervägas.

Även förhållandena iMalmöhus län bör särskilt uppmärksammas. I de båda Skånelänen är Skånes hembygdsförbund huvudman för landsantikvarieorganisationen, som har kontor i Lund och Kristianstad. De regionala kullurminnesvärdsuppgifterna i Malmöhus län är mycket omfattande. Arbetsgruppen anser att en förstärkning med ytteriigare handläggare och kvalificerad biträdeshjälp kan övervägas.

Arbetsgruppen föreslär ett nytt statsbidragssystem för länsmuseerna. Under hänvisning till bl. a. pågående utredningsarbete lägger arbetsgruppen dock inle fram något förslag om statsbidrag lill museiverksamheten i Stockholms län, Göteborgs kommun och Skånelänen.

8.3.2 Kulturminnesvårdens speciallagstiftning

Decentralisering av beslut

Arbetsgruppen framhåller beträffande lagen om fornminnen alt skyddet av de fasta fornlämningarna allt oftare berörs av frågor om markanvändning och byggande.

Prop. 1975/76:135 168

Skyddet av de fasta fornlämningarna behandlas inle bara som ett ärende enligt lagen om fornminnen. Inom den regionala planeringen handläggs bl. a. plan-, byggnads-och nalurvårdsärenden som i större eller mindre utsträckning ocksä berör de fasta fornlämningarna, 1 viss män är sålunda forn-lämningsskyddet redan integrerat i länsstyrelsens planeringsverksamhet. Del måste anses angeläget att även de aktuella beslutsfunktionerna förs över på länsstyrelsen. Arbetsgruppen föreslår därför att länsslyrelsen blir beslutande myndighet i fråga om de fasta fornlämningarna. Riksantikvarieämbetet bör dock även i fortsättningen ha överinseende över värden och bevarandet av de fasta fornlämningarna. Detta bör komma till uttryck i 1 ij.

1 2 § anges vad som är fast fornlämning. Lagen om fornminnen innehäller emellertid inte någon bestämmelse om vem som avgör huruvida fast fornlämning föreligger. Om beslutanderätten decentraliseras bör det primärt åvila länsstyrelsen att ta ställning i denna fräga. Vid tveksamma fall bör länsstyrelsen samräda med riksantikvarieämbetei och länsmuseet.

Den föreslagna decentraliseringen innebär att undersökning och annan åtgärd enligt 5 § ankommer på liinsslyrelsen. Detta bör dock inte medföra alt riksantikvarieämbetei skall vara beroende av länsstyrelsens tillstånd om ämbetet vill företa åtgärd som avses i denna paragraf. Arbetsgruppen föreslår att det i 5 § införs en bestämmelse varigenom ämbetet äger rätt att företa undersökning eller annan åtgärd utan tillsländ av länsstyrelsen.

Förslaget innebär vidare att den koslnadsprövning som kan komma i fråga enligt 9 § förs över pä län;;slyrelsen. Riksantikvarieämbetei beslutar emellertid om medel för ändamålet. Delta fär till följd att länsstyrelsen har att göra framställning lill ämbetet för den händelse prövningen leder fram lill alt det allmänna bör svara för kostnaden.

Decentraliseringen av beslutanderätten enligt speciallagstiftningen fär betydelse även för riksantikvarieämbetets lokala ombud. Dessa fullgör bl, a, vissa uppgifter enligt lagen om fornminnen. Det är angeläget att ombuden även i fortsättningen ges möjlighet au fullgöra kullurminnesvårdande uppgifter. Ombuden bör emellertid inte längre svara för det samråd m, m, som nämns i 8 §, Arbetsgmppen föreslår all länsslyrelsen ensam tar över uppgifterna.

Vad gäller skeppsvrak har antalet sädana ärenden för riksantikvarieämbetets del hittills varit relativt begränsat. Det sammanhänger bl, a, med att stora områden av botten i hav och insjöar ännu är outforskade. Utvecklingen går mot ett ökat utnyttjande av vattenområdena. Härav följer ett behov av att kartlägga och undersöka områdena vilket i princip bör vara en uppgifl för den regionala planeringsverksamheten. Del kan därför övervägas att på sikt decentralisera ärendena om skeppsvrak till länsstyrelsen, F, n, får de emellertid anses tillhöra en så ny och avgränsad kategori att fördelarna med den centrala handläggningen väger över. Arbetsgruppen föreslär ingen decentralisering av dessa ärenden.

Prop. 1975/76:135 169

Tillämpningen av beslämmelserna om fornfynd ger vid handen alt särskilt ärenden om fyndfördelning enligt 13 S innefattar ställningstaganden av speciell art. Riksantikvarieämbetets beslut föregås också av en mycket noggrann beredning. Under denna sker en jämförelse mellan det aktuella fyndet och föremål i historiska museets samlingar. Avsikten är att bedöma huruvida fyndet bör införiivas med museets rikstäckande samlingar.

Arbetsgruppen anser att krav på största möjliga rättvisa och ändamålsenlighet talar för att riksantikvarieämbetet erhåller beslutanderätten i ärenden om fyndfördelning. Även ämbetets befattning med fornfynden enligt 10-12 och 14 §5; bör kvarstå. Den överblick och erfarenhet som ämbetet har förvärvat är av betydelse för de bedömningsfrågor som här blir aktuella.

Underrubriken fornfynd hör också undersökning av fyndplats enligl 15 §. Detta är en uppgift som i första hand bör ligga pä länsstyrelsen. 1 överensstämmelse med förslaget om undersökning enligt 5 S bör riksantikvarieämbetet ha rätt att undersöka plats för fornfynd utan tillstånd av länsstyrelsen.

Vad gäller k u ngörelsen om fornminnen föreslär arbetsgruppen alt länsslyrelsen skall samräda med riksantikvarieämbetet innan länsslyrelsen i ärende enligl lagen om fornminnen fattar beslut som kan föranleda ersättningsskyldighet eller annat beslut av vikt. Vidare föresläs bl. a. alt länsstyrelsen skall underrätta ämbetet om beslut som länsstyrelsen meddelar enligt lagen om fornminnen.

1 fräga om kungörelsen med föreskrifter rörande del offentliga byggnadsväsendet har tillämpningen av beslämmelserna om byggnadsminnesmärken enligl 18 S i viss mån präglats av den osäkerhet som föreligger beträffande vilka byggnader som skall räknas som sädana minnesmärken. Det är alt märka att det inle finns anvisat något förfarande varigenom del fastställs att byggnad uppfyller kravet pä kulturhistoriskt eller konsinäriigt värde. Riksantikvarieämbetets uppgift alt ha tillsyn över underhäll och värd har inneburit au ämbetet vid behov har biträtt med granskning och kontroll. Uppgiften har i huvudsak innefattat antikvariska bedömningar. Arbetsgruppen föreslär därför ingen ändring av de nuvarande beslämmelserna.

De beslämmelser som gäller för de förtecknade statliga byggnadsminnesmärkena enligl 20 S påkallar särskilda överväganden. Beslut om älgärder beträffande dessa minnesmärken fallas sålunda i slor utsträckning på central nivå. Detta gäller även handläggningen hos de byggnadsförvaltande myndigheterna. Del pågår emellertid en utredning om att decentralisera vissa av byggnadsstyrelsens uppgifter och beslutsfunktioner till de regionala byggnadsförvaltningarna.

Ett ställningslagande beträffande riksantikvarieämbetets uppgifter bör tillgodose intresset att åstadkomma en samordning med verksamheten hos de byggnadsförvaltande myndigheterna. En strävan bör vara att decentralisera ämbetets uppgifter i den män motsvarande förvaltningsålgärder förs

Prop. 1975/76:135 170

över på det regionala planet. Arbetsgruppen föreslår att ämbetet behåller sina nuvarande uppgifter i avvaktan på att det blir klariagt i vilken utsträckning de byggnadsförvaltande funktionerna kommeratt decentraliseras.

Vad gäller kyrkobyggandet omfattar riksantikvarieämbetets granskning av nybyggande och nyanläggningar förslagets funktionella och arkitektoniska egenskaper, I fräga om byggnad granskas även inredning och konstnäriig utsmyckning. Granskningen beträffande befintlig byggnad eller kyrkotomt görs såväl från funktionella och arkitektoniska som från kullurminnesvårdande synpunkter.

De uppgifter som ankommer på ämbetet kräver tillgång till särskild expertis. Det kan befaras att länsstyrelsen vid en decentralisering skulle få praktiska svårigheter när del gäller att klara handläggningen av kyrkobyggnadsärendena, Å andra sidan är det bl, a, från miljösynpunkt ett starkt önskemål att de kyrkliga byggnads frågorna inordnas i övrig regional planeringsverksamhet. Del är också ett lokalt intresse all fä inflytande på dessa frågor.

Avvägningen för och emot en decentralisering är särskilt osäker när del gäller uppgiften alt granska förslag till ny kyrkobyggnad. Ämbetet fullgör här en granskning som i och för sig inte hör till ämbetets egentliga verksamhet säsom kullurminnesvårdande organ.

Med hänsyn lill pågående prövning av förhållandet mellan stal och kyrka föreslår arbetsgruppen inte någon decentralisering av kyrkobyggnadsärendena. Del är emellertid angeläget all ämbetet i sådana ärenden underrättar länsstyrelsen så att denna kan följa den aktuella verksamheten,

Lagen om byggnadsminnen syftar lill att bevara individuella byggnader och deras närmaste omgivningar. Även andra författningar än lagen om byggnadsminnen innehäller beslämmelser som berör den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen. Byggnadslagen (1947:385, omtryckt 1972:775, ändrad senast 1975:1321) och byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast 1975:819) upptar således vissa skyddsinstru-menl. Förordnande enligl naiur\'årdslagen har ocksä betydelse i sammanhanget. Vidare kan expropriation enligl expropriationslagen (1972:719, ändrad 1975:659) ske för alt bevara kulturhistoriskt märklig bebyggelse.

En decentralisering av beslutsfunktionerna enligt lagen om byggnadsminnen bör medföra all länsstyrelsens samordnande verksamhet stärks och alt de befintliga resurserna las tillvara bättre. Härigenom bör i större utsträckning del eftersträvade bevaranderesultatet kunna uppnäs. Arbetsgruppen föreslär därför att beslutanderätten enligt lagen om byggnadsminnen decentraliseras till länsstyrelsen.

1 överensstämmelse med förslaget i fråga om de fasta fornlämningarna bör riksantikvarieämbetets övergripande ansvar komma lill uttryck i lagen om byggnadsminnen. En bestämmelse härom bör införas i en ny paragraf, laij.

Arbetsgruppen föreslår all länsstyrelsen skall utfärda skyddsföreskrifter

Prop. 1975/76:135 171

enligt 2 § i samråd med riksantikvarieämbetet. Förslaget innebär vidare att länsstyrelsen har all företräda slalen i ersättningsfrågor enligt 5 §. Riksantikvarieämbetet förfogar emellertid över medel för ändamålet. Innan länsstyrelsen fattar beslut som kan medföra rätt till ersättning av allmänna medel, har länsslyrelsen därför att vända sig lill ämbetet. Härigenom kan ämbetet prioritera mellan de önskade byggnadsminnesförklaringar som medför ersättningsanspråk gentemot staten.

Arbetsgruppen föreslår även vissa ändringar i kungörelsen om byggnadsminnen. Bl.a. föresläs i 1 § en bestämmelse att länsslyrelsen skall samräda med riksantikvarieämbetet innan länsslyrelsen i ärende om byggnadsminne fattar beslut som kan föranleda ersättningsskyldighet eller annat beslut av vikt.

Ärenden enligt begravningskungörelsen har samband med flera frågor inom den regionala planeringen. Ärendena har emellertid också anknytning till frågor om kyrkobyggande och kyrkotomt. Del är enligl arbetsgruppens mening inte ändamålsenligt all avskilja riksantikvarieämbetets uppgifter enligt begravningskungörelsen frän handläggningen av frågor som rör t, ex, kyrkotomt och byggnad pä sådan plats. Mot bakgrund av del tidigare ställningstagandet i fräga om kyrkobyggandel föreslår arbetsgmppen att ämbetet behäller sina nuvarande uppgifter enligt begravningskungörelsen.

Vad gäller riksantikvarieämbetets uppgifter lill följd av kungörelsen angående vården av vissa kyrkliga inventarier föreslär arbetsgmppen ingen ändring bl. a. med hänsyn lill den aktuella prövningen av förhållandel mellan stal och kyrka.

Beträffande kungörelsen angående förbud mol utförsel från riket av vissa äldre kulturföremål har Kungl. Maj:l den 30 oktober 1974 gett statens kulturråd i uppdrag att i samråd med riksantikvarieämbetet och Nordiska museet göra en värdering av erfarenheterna av gällande ordning i fräga om utförsel av kulturföremål. Rådet skall till regeringen redovisa resultatet av värderingen och avge de förslag som rådet med anledning av denna kan finna påkallade. Arbetsgmppen anser att förslaget från slatens kulturråd bör avvaktas innan frägan om en ändring av nuvarande beslämmelser las upp till slutlig prövning.

Besvärsräti

Arbetsgruppen har närmare övervägt omfattningen av den rätt att besvära sig över länsstyrelsens beslut som bör tillkomma riksantikvarieämbetet.

Arbetsgruppen erinrar om att ämbetet kommer att ha kvar ett övergripande ansvar för kulturminnesvärden. Besvärsräiien har samband med ämbetets åligganden att bevaka kulturminnesvårdens intressen. Bl. a. skall ämbetet följa den regionala verksamheten och genom samråd, råd och anvisningar biträda länsstyrelser och museer i deras verksamhet.

För att riksantikvarieämbetet skall kunna få till stånd en enhetlig och

Prop. 1975/76:135 172

ändamålsenlig tillämpning av lagen om fornminnen och lagen om byggnadsminnen, bör ämbetet ges rätt att föra talan mol de beslut som länsstyrelsen meddelar enligl dessa författningar. Någon begränsning av denna besvärsräti bör inte gälla. Delta möjliggör för ämbetet att ocksä överklaga t. ex, beslut om byggnadsminnesförklaring varigenom det allmänna åsamkas kostnad som inle slår i rimligt förhållande lill del kulturhistoriska värde som tillgodoses genom beslut.

Arbetsgruppen föreslär att det i lagen om fornminnen och lagen om byggnadsminnen las in bestämmelser om den besvärsräll som sålunda bör tillkomma riksantikvarieämbetet,

8,4 Remissyttranden

8.4.1 Kullwminnesvåidens regionala oiganisaiion

Ett stort anlal remissinstanser ansluter sig till arbetsgruppens förslag angående regional organisation inom kulturminnesvården. Bland dem som ger förslaget ett uttalat principiellt stöd återfinns kammarkollegiet, statskontoret. RRV. statens kuhurråd, slatens naiuivårdsverk, AMS, 14 länsstyrelser, decentraliseringsutredningen. Svenska kommunförbundet, ett antal kommuner, LandsilngslÖrbundet, flera landsllng, TCO, ell anlal hembygdsjörbund, Lands-antikvarieorganisationernas samarbetsråd. Föreningen Sveriges landsantikvarier och Svenska museiföreningen.

Förslagets betydelse för riksantikvarieämbetets verksamhet behandlas av några remissinsiansier, Enligl statskontoret aktualiserar ell genomförande av förslaget vissa frågor om riksantikvarieämbetets ställning och uppgifter, bl, a, inom byggnadsminnesvärden. Statskontoret förutsätter alt även dessa frågor på lämpligt sätt uppmärksammas i del fortsatta planerings- och utredningsarbetet. RR V anser all riksantikvarieämbetet fortlöpande bör utarbeta riktlinjer för hur dokumentation av inventeringar av olika slag bör läggas upp för att det avsedda samspelet mellan länsstyrelse, kommuner och länsmuseum skall kunna förverkligas.

Riksantikvarieämbetei och statens historiska museer ulgär frän att den nya regionala organisationen inte kommer att medföra några principiella förändringar av riksantikvarieämbetets uppgifter beträffande dels inventering, undersökning och dokumentation, dels planering, projektering och kontroll av vårdarbeten inom byggnads- och fornminnesvårdens område. Verket avser emellertid alt närmare utreda dessa frågor och ge underlag för ställningstaganden beträffande kompeaensfördelning och samarbetsformer mellan riksantikvarieämbetet och den regionala organisationen.

Ell ijugolal remissinsianser däribland statens naturvårdsverk, länsstyrelserna i Kronobergs, Jönköpings, Alvsborgs och Örebro län samt några kommuner och hembygdsförbund yttrar sig om hembygdsrörelsen. Samtliga ger hembygdsrörelsen ett uttalat stöd. Statens naiuivårdsverk anser det angeläget all den verksamhet som bedrivs av de ideella organisationerna på natur-

Prop. 1975/76:135 173

värdens och kulturvärdens område får samhällets stöd. Länsslyrelsen I Jönköpingslän finner del väsentligt att hembygdsrörelsen i sin verksamhet erhåller stöd och experthjälp från länsmuseel. Ett mycket klart uttalat behov finns enligl länsslyrelsen av en fackutbildad tjänsteman, som helt kan biträda hembygdsföreningarna i deras arbete. Jönköpings läns hembygdsförbund och Malungs fiembygdsförening ansluter sig till länsstyrelsens bedömning,

Enligl statens naturvårdsverk bör ekonomiskt stöd lill lokala föreningar i huvudsak ulgä från kommunerna. Denna uppfattning delas av Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund som kraftigt understryker nödvändigheten av att del nya slalsbidragel lill länsmuseerna ocksä skall göra del möjligt att ge hembygdsföreningarna stöd i olika former i deras allmänna arbete. Bl, a, länsstyrelsen i Kronobergs län anser att formerna för de framlida kontakterna mellan länsmuseel och hembygdsrörelsen saml de lokala hembygdsföreningarnas behov av rådgivning och stöd i andra former från länsmuseet bör närmare klariäggas och beaktas vid statsbidragsgivningen.

Del förefaller enligt Riksförbundet för hembygdsvård som om de pågående stiftelsebildningarna av länsmuseerna har underiätial för resp, hembygdsförbund alt ikläda sig uppgiften att verka som en länk i organisalionskedjan lokal hembygdsförening - regionall förbund - riksorganisation, Äv detta skäl anser riksförbundet all en enhetlig organisation för hela riket är önskvärd för den regionala kulturminnesvården,

Riksantikvarieämbetei och statens historiska museer understryker liksom arbetsgruppen betydelsen av ett mellan länsslyrelsen och länsmuseet aktivt bedrivet samarbete  och informationsutbyle.

Några länsstyrelser förespråkar ett fritt och obundet samarbete, Länsslyrelsen i Värmlands län finner del väsentligt all ell omfallande samarbete kommer till stånd men påpekar att samarbetet bör fä utvecklas relativt fritt utan snävt bindande regler. Länsslyrelsen i Kronobergs län anser alt länsstyrelsens samråd med länsmuseet i konkreta plan-eller bevarandefrågor bör begränsas till vad som verkligen kan vara av behovet påkallat så alt inle onödigt dubbelarbete uppkommer. Remissförfarandet bör enligt länsstyrelsen i Norrbottens län i huvudsak begränsas till ärenden där länsmuseel genom egna utredningar eller genom specialkompetens mäste tillföra ärendet beslutsunderiag som länsstyrelsens tjänsteman inte kan bidra med.

Ett drygl irelliolal remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna I Uppsala, Blekinge, Örebro, Jämtlands och Västerbottens län. några kommuner och landsting. Landstingsförbundet, SACO/SR, femton hembygdsförbund. Landsanii-kvarieorganlsationernas samarbetsråd. Föreningen Sveriges landsantikvarier och Svenska museiföreningen förespråkar ett organiserat samarbete mellan länsstyrelsen och länsmuseel. Ett genomgående drag i remissvaren är behovet av föreskrifter, arbetsordning eller andra regler för samarbetet.

Länsslyrelsen i Uppsala län framhåller viklen av att del framtida samarbetet blir nägoriunda likformigt över hela landet. Enligt länsstyrelsen bör

Prop. 1975/76:135 174

delta åstadkommas genom råd och anvisningar frän centralt håll. Länsstyrelsen i Blekinge län anser del väsentligt all länsmuseel genom beslulskopior, remisser m. m. hålls underrättad om de ärenden som handläggs av länsstyrelsen. Det bör enligl länsstyrelsen I Jämtlands län finnas någon form av instruktion som bl, a. föreskriver skyldighet för länsslyrelsetjänstemannen att delta i föredragningar hos länsmuseet.

Länsslyrelsen I Västerbottens län framhåller i sammanhanget alt länsstyrelsens initiativ, rådgivning och beslut bör grundas på ett obligatoriskt samråd med länsmuseel. Samrådet bör ske i organiserad form vid regelmässigt återkommande sammanträdeslillfällen. Den tidsödande och omständliga remissordningen kan härigenom undvikas för flertalet ärenden.

Landstingen i Kristianstads och Malmöhus län finner alt omfattningen av länsmuseets medverkan är oklart angiven. Jönköpings läns hembygdsförbund ställer sig avvisande till alt länsmuseet endast anlitas på länsstyrelsens initiativ. Örebro läns hembygdsförbund framhåller som angeläget att länsmuseets fortsatta initiativrätt i kulturminnesvårdsfrågor tryggas.

Avsaknaden av en preciserad och i samtliga län tillämplig arbetsordning för samarbetet innebär enligl Siiftelsen Jämtlands läns museum all man riskerar en försvagning av kulturminnesvården. Stiftelsen föreslär att organisationen kompletteras med en handläggningsordning. Skälen för en sådan utvecklas närmare av Föreningen Sveriges landsantikvarier som anser det väsentligt att remissförfarandet mdlan länsslyrelsen och länsmuseet regleras i samband med omorganisationen. Samtidigt skapas skyldighel för länsstyrelsen att upprätlhälla ett kontinuerligt samarbete med länsmuseel. Handläggningsordningen innebär alt beslut om borttagande av fornlämning, gränslinjebestämning saml undersökning av fast fornlämning och plats för fornfynd alltid kommer all föregås av en sakkunnig prövning, liksom förklarande av byggnadsminne, ändring av byggnadsminne och hävande av byggnadsminnesförklaring samt yttrande om ecklesiastika boställen. Övriga frågor förutsätts däremot bli handlagda helt inom länsslyrelsen. Föreningen anser all parterna sä långt som möjligt bör fungera som ett arbetslag. Lämpligen bör kontakterna upprätthållas genom all länsslyrelsetjänstemannen deltar i länsmuseets veckoföredragningar.

Bland de remissinstanser som uttryckligen stöder de föreslagna riktlinjerna för fördelning av uppgifter mellan länsstyrelsen och länsmuseet återfinns kammarkollegiet, statskontoret, RR V, statens kulturråd, statens naiuivårdsverk, tio länsstyrelser, Landsiingsförbundet saml några hembygdsförbund.

Statens kulturråd konstaterar alt del är svårt att för varje uppkommande situation ange vilka uppgifter länsslyrelsen skall ha i förhållande lili de funktioner som länsmuseel skall svara för Arbetsfördelningen blir enligl kulturrådet beroende av de olika förhållandena i skilda län. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller alt del i åtskilliga fall mäste vara själva arten av en konkret kullurminnesfräga som avgör om frågan i första hand skall

Prop. 1975/76:135 175

las upp av länsstyrelsen eller av länsmuseel.

Åtskilliga remissinstanser är i större eller mindre utsträckning kritiska mot den föreslagna ansvarsfördelningen. Kritiken går i flera fall ut på att ansvarsfördelningen är oklar och att en precisering bör ske för au undvika dubbelarbete och kompetenstvisier. Till dem som framför kritik eller synpunkter i frågan hör bl, a, riksaniikvarieämbeiet och slatens historiska museer, statens planverk, en tiotal länsstyrelser och ungefär lika många kommuner, flera landsting och hembygdsförbund samt Landsaniikvarieorganisationernas samarbetsråd. Svenska museiföreningen och Nordiska museet.

Riksantikvarieämbetei och statens historiska museer finner det vara nödvändigt alt en närmare precisering sker i kommande instruktion och sials-bidragskungörelse beträffande rådgivnings- och anvisningsverksamheten. Statens planverk finner del otillfredsställande alt arbetsfördelningen inom ett sä vikligl samhällsområde företer brister i fråga om klarhet och konsekvens och lill sin verkan ofla blir beroende av tilirälligheler.

Sundsvalls kommun finner att arbetsgruppen inte i tillräcklig grad har tagit hänsyn till de faktiska förhållandena i de olika länen. En praxis som varierar frän län till län förefaller emellertid inle enligl Kalmar läns fornminnesförening eflerslrävansvärd. Föreningen anser det nödvändigt att en mera preciserad arbetsordning utarbetas för arbetsfördelningen mellan länsslyrelsen och länsmuseet. Östersunds kommun finner alt del därvid är angeläget all underlätta byggnadsnämndernas samråds- och remissarbete i plan- och bygg-nadslovsfrågor.

Tanken pä en framlida precisering av gränsdragningen mellan länsstyrelsens och länsmuseets uppgifter förs fram av bl, a, länsstyrelserna i Kronobergs, Alvsborgs och Gävleborgs län, som finner att erfarenheterna fär utvisa vilka kompletterande riktlinjer som bör läggas fast för arbetsfördelningen. Denna uppfattning delas av Stiftelsen Smålands museum som påpekar att det torde vara särskilt väsentligt att kommunerna snarast ges klara direktiv i vilka frågor de har att vända sig till länsslyrelsen resp, länsmuseet.

Principerna för en gränsdragning berörs av några remissinstanser. Statens planverk anser del vara gemensamt för länsstyrelsens uppgifter inom kulturminnesvården - planering, prioritering samt principer för bevarande -att de representerar myndighetsfunktioner medan de pä länsmuseel ankommande uppgifterna i allmänhet är av forsknings- och servicekarakiär. Bl. a. Landstingsförbundet finner del väsentligt att länsstyrelsens verksamhet inom kulturområdet i huvudsak håller sig till frågor som har anknytning till den fysiska regionplaneringen.

Det förefaller enligt SACOISR och Örebro läns hembygdsförbund av praktiska skäl uppenbart alt kontroll av reslaureringsarbelen, arkeologiska undersökningar, velenskaplig dokumentation, inventeringar och vårdarbeten bör ankomma på länsmuseet. Stiftelsen Jämtlands läns museum tillägger alt länsmuseet bör svara för biträde med sakkunskap i byggnadsnämndernas och kommunernas löpande arbete samt för information och rådgivning lill

Prop. 1975/76:135 176

enskilda. Stiftelsen ansluter sig vidare lill de synpunkter som uttalas av Föreningen Sveriges landsantikvarier och Kalmar läns fornminnesförening, vilka finner all uppdelningen mellan statligt och kommunalt är viktig. Fördelningen bör ske så att det klart framgår alt länsmuseel kan betraktas som kommunernas expertorgan.

Arbetsgruppens förslag alt liinsstyrelsen skall vara regional remissinstans äl riksantikvarieämbetet i ärenden om kulturminnen och kulturmiljöer lämnas i allmänhet utan erinran av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Alvsborgs län och SACO/SR framhåller alt det bör åligga länsstyrelsen att i sädana fall höra länsmuset, enligl SACO/SR inte minst med tanke på behovet av ett förtroendefullt samarbete mellan länsstyrelsen och länsmuseet.

Förslaget att länsstyrelsen skall vara remissinstans åt riksantikvarieämbetet i ärenden om kyrkobyggnader avstyrks dock av tio remissinstanser, bl, a, Stockholms kommun. SACOISR, några hembygdsförbund. Föreningen Sveriges landsantikvarier och Svenska museiföreningen, som i stället förordar alt kyrkobyggnadsärenden i likhet med ärenden om kyrkliga inventarier remitteras direkt till länsmuseet. Stiftelsen Smålands museum framhåller all ärenden om kyrkoinvenlarier och kyrkobyggnader hör nära samman och behandlas gemensamt vid de flesta kyrkorestaureringar.

Föreningen Sveriges landsantikvarier konstaterar att ärenden om kyrkobyggnader i fiertalet fall handläggs efter remiss lill länsmuseet, som utför huvuddelen av gransknings- och utredningsarbetet saml svarar för kontrollen av resiaureringsarbelena. Arbetsgruppens önskemål all länsstyrelsen skall kunna följa den aktuella verksamheten bör enligt föreningen utan svårighet kunna tillgodoses genom del nära samarbete och informationsutbyte som arbetsgruppen förutsätter.

Förslaget att samråd och rådgivning i första hand bör sökas med länsstyrelsen stöds av bl, a, riksantikvarieämbetei och slatens historiska museer som i likhet med arbetsgruppen anser all målsättningen bör vara alt sä långt som möjligt skapa förulsällningar för klara och enhetiiga kontaktvägar inom den regionala kulturminnesvården.

Flera remissinstanser, bl, a. slatens kulturråd, framhåller länsmuseets betydelse som serviceorgan för kommunerna och deras nämnder. Länsstyrelsen i Örebro län och Örebro läns hembygdslörbund betonar att kommunerna barett eget beslutsfäll av största betydelse för kulturminnesvården, nämligen ärenden rörande byggnads- och rivningslov. Hit hör numera också rätten att vägra rivning av kulturhistoriska skäl. Då endast ett fåtal kommuner har egen antikvarisk expertis, är del enligl dessa båda instanser naturligt att kommunerna i fortsättningen utnyttjar länsmuseel som remissorgan.

Förslaget att länsstyrelsen skall vara kontaktorgan för kommunema och svara för rådgivning till de kommunala planförfaiiarna kritiseras av bl. a, Stockholms,   Varbergs. Karlstads och Östersunds kommuner, Landsiingsför-

Prop. 1975/76:135 177

bundet. SACOISR. några hembygdslörbund och Föreningen Sveriges landsantikvarier vilka i huvudsak förordar alt kommunerna ulan förmedling av länsslyrelsen fritt skall kunna anlita länsmuseet som service- och expertorgan,

Karlstads kommun menar att del klart bör utsägas, att det finns många kulturminnesfrågor där kommunerna kan och bör samverka med länsmuseet utan alt länsslyrelsen behöver delta. Detta gäller t, ex. i fråga om upprättande av bevaringsprogram. Landstingsförbundet anser all en redan elablerad samråds- och kontaktverksamhet bör kunna bibehållas hos länsmuseel i den män det regionala planeringsarbetet inte berörs. Bl, a. Stiftelsen Jämtlands läns museum framhåller all länsmuseel bör vara det organ som bislår kommunerna i den löpande handläggningen av ärendena, Länsslyrelsen börenligt stiftelsen kopplas in dä denna granskning visar alt speciallagstiftningen berörs pä sådant sätt att länsstyrelsen måste besluta i ärendet.

Arbetsgruppens förslag i fräga om fördelningen av ansvaret för i n fo r-mation, inventeringar och k u 11 u r h i s 1 o r i s k forskning lämnas i allmänhet utan erinran av remissinstanserna.

Att länsslyrelsen skall fä ett ansvar för planering, prioritering och principer för värd av kulturminnen och kulturmiljöer stöds av bl. a. AMS, som framhåller alt länsstyrelsen redan nu i viss omfattning medverkar vid prioritering och bedömning av objekt som avses komma lill utförande som beredskapsarbeten. Östergötlands Jörnminnes- och museiförening anser alt huvudansvaret för planering m. m. av beredskapsarbetena även fortsättningsvis bör ligga på riksantikvarieämbetets värdsektion i samverkan med länsmuseet.

Viiierhetsakademlen anför bl, a, att de regionala organens eventuella ansvar för akademins fastigheter behöver ytterligare utredas för att värden skall bli effektiv. Med stöd av avtalet mellan staten och akademin kräver akademin dels all fastigheterna värdas effektivt med anlitande av fackman-namässig personal vid det centrala verket, dels alt de regionala organen endast inkopplas i sädana fall där dessa har verkligt sakkunniga lill förfogande.

Flera remissinstanser är tveksamma eller i vissa fall negativa beiräffande möjligheten för den nye tjänstemannen all klara de uppgifter som arbetsgruppen föreslär. En sådan inställning redovisas bl, a, av riks-antikvarieämbeiei och statens historiska museer, slatens naiuivårdsverk, statens planverk, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Skaraborgs. Värmlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrboitens län. Landstingsförbundet samt några hembygdsförbund.

Riksantikvarieämbetet och slatens historiska museer upplever en konflikt mellan ä ena sidan de riktlinjer för länsstyrelsens kompetensområde som angetts av arbetsgruppen och som verket i princip kan ansluta sig lill och ä andra sidan en lill de faktiska behoven inte avpassad resursdimensionering,

Slatens planverk hemställer alt frägan om en särskild enhet för kultur-

12 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 135

Prop, 1975/76:135 178

minnesvärden snarast las upp lill förnyad prövning och att en översyn görs av kulturminnesvårdens personalfrågor med sikte pä behovet av förstärkning med kvalificerad arbetskraft. Även länsstyrelsen I Jämtlands län finner all del redan frän början bör inrättas en kullurminnesenhet med erförderliga resurser i fråga om handläggning och biträde.

Länsstyrelsen i Norrbottens län menar all man måste välja mellan att endera placera kulturminnesvårdens representant inom planenheien eller bygga upp en kulturminnesenhet med minst två handläggare. Länsslyrelsen vill för sin del förorda alt tjänstemannen inordnas i planenheten.

Landsiingsförbundei anser all en ökad flexibiliiet med en eller flera kvalificerade medarbetare lill tjänstemannen är nödvändig i län där arbetets omfattning så kräver.

Remissinstanserna stöder i allmänhet förslaget alt länsslyrelsetjänstemannen skall ha kullurhisiorisk kompetens, RRV anser att riksantikvarieämbetet när det yttrar sig över de sökandes kompetens bör beakta alt den nye tjänstemannen skall ha kunskap och erfarenhet som kompletterar den som finns vid länsstyrelsen och länsmuseet. Tjänstemannen vid länsslyrelsen bör dessutom enligt RRV vara mera inriktad på regional och fysisk planering än i,cx, en tjänsteman vid ett länsmuseum.

Länsstyrelsen i Kristianstads lön menar alt del för tjänsten torde krävas såväl byggnadshistoriska som arkeologiska kunskaper vilket torde begränsa antalet kompetenta sökande. Länsstyrelsen I Västmanlands län framhåller all del torde ligga bäst i linje med utvecklingen på andra områden att några formella behörighetskrav inle uppställs.

Länsstyrelserna I Skaraborgs och Jämtlands län finner all tjänstemannen bör besitta den kompetens som landsantikvarien f. n. representerar. Västergötlands fornminnesförening anser att tjänslemannen bör ha akademisk utbildning i konstvetenskap, folklivsforskning och nordisk arkeologi saml äga hög kompetens i något av dessa ämnen eller äga motsvarande kompetens genom stor erfarenhet.

Frän museihäll framhålls alt don etnologiska sidan av kulturminnesvården är av stor vikt. Nordiska museei bör därför enligl bl. a. Föreningen Varbergs museum, Skånes hembygdsförbund. Landsaniikvarieorganisaiioiiernas samarbetsråd. Föreningen Sveriges landsanlikvarler och Nordiska museet beredas tillfälle att yttra sig över de sökandes kompelens.

Remissopinionen är delad i frägan om t i i e I för länsstyrclscijänstcman-ncn, Ell ljugotal instanser är positiva lill förslaget kulturvärdsdircklör. Ungefär lika många avstyrker benämningen tänsanlikvarie. Flera av remissinstanserna utgår i sitt avstyrkande från att titeln landsantikvarie kommer att bestå. Titeln länsantikvarie förordas i princip av tio remissinstanser, av vilka några föreslär att länsmuseets chef skall benämnas "museichef" eller "länsmuseichef.

Andra förslag lill lilel för den nye ijänstemannen är bl, a, planantikvaric och överantikvarie. Som alternativ nämns även en neutral byråtitel med

Prop. 1975/76:135 179

tillägget "för kullurminnesvårdande frågor", Sveiiges museimannaförbund har i en särskild skrivelse i första hand föreslagit benämningen överan-tikvaric, i andra hand benämningen kullurminnesdirektör.

Arbetsgruppens uttalande att tjänstemannen i praktiken bör ges en ställning motsvarande enhetschef i länsslyrelsen fär ett positivt mottagande av bl, a, riksaniikvarieämbeiet och statens historiska museer, slatens kulturråd, ett anlal länsstyrelser och Föreningen Sveriges landsantikvarier.

Skånes hembygdsförbund framhåller all tjänstemannens ansvar och självständiga ställning i förhållande till de andra fackenheterna måste vara klart uttalad.

Behovet av biträdeshjälp för länsslyrelsetjänstemannen understryks kraftigt av del trettiotal instanser som yttrar sig i frågan. Bland dessa återfinns riksaniikvarieämbeiet och statens historiska museer, statens planverk, flertalet länsstyrelser. SACOISR, Föreningen Sveiiges landsantikvarier och Nordiska museei.

Arkivfrågan behandlas ingående av riksarkivet som finner att arkivfrågans ekonomiska, organisatoriska och kulturella aspekter bör belysas mera allsidigt. Enligt riksarkivet mäste länsmuseernas arkiv och bibliotek kompletteras med de iippgifter som saknas om kulturminnesvärden i resp. regioner och som kan hämtas ur riksanlikvarieämbelels antikvariskl-topo-grafiska arkiv (ATA). Vidare bör arkivbesländiga kopior av länsstyrelsernas beslut och därtill hörande underlag i kulturminnesfrägor rutinmässigt överlämnas till länsmuseerna och inordnas i deras samlingar. Riksarkivet anser att allmänna arkivstadgan också bör omfatta länsmuseerna vilkas arkiv innehäller ell ofta unikt material. En annan lösning är all riksarkivel efter samråd bestämmer vilka delar av arkivförfatlningarna som skall gälla för länsmuseerna. Riksarkivet finner det nödvändigt, att föreskrifier utfärdas om att länsstyrelsernas beslut i kulturminnesvärdsfrågor och därtill hörande underlag i arkivbeständiga kopior tillställs riksantikvarieämbetet för att inordnas i ATA.

Arkivfrågan behandlas även av bl. a. länsstyrelserna i Kronobergs och Västmanlands län. Jämtlands läns landsting, SACOISR, flera hembygdsförbund. Landsantikvarieorganisationernas samarbetsråd. Föreningen Sveriges landsantikvarier. Svenska museilöieningen och Nordiska museet. En uppfattning som återkommer i mänga remissvar är betydelsen av all länsmuseets arkiv även i fortsättningen tillförs informationsmaterial.

Frägan om v i k a r i e för länsstyrelsetjänstemannen vid t. ex. en längre sammanhängande bortovaro kan enligl arbetsgruppen lösas genom alt tjänsteman hos länsmuseel eller riksantikvarieämbetet förordnas som ersättare i länsslyrelsen. Förslaget föranleder bl.a. uttalanden frän flera remissinstanser om betydelsen att kunna förordna ersättare för länsslyrelsetjänstemannen vid både längre och kortare bortovaro. Flertalet remissinstanser som yttrar sig i frägan tillstyrker all tjänsteman vid länsmuseel vikarierar för länsslyrelsetjänstemannen.

Prop. 1975/76:135 180

Den nye tjänstemannen i länsslyrelsen fär befattning med handläggningen av dels befintliga ärenden, dels nytillkomna ärenden. När det gäller nytillkomna ärenden enligt speciallagstiftningen föreslår arbetsgruppen att beslutsnivån läggs relativt högt inom länsslyrelsen. Förslaget til beslutsnivå fär ell blandat mottagande av remissinstanserna, Äv de ca 35 instanser som yttrar sig i frågan förordar flertalet en lägre beslutsnivå som är mer anpassad till vad som gäller för övriga enheter inom planeringsavdelningen.

Arbetsgruppens förslag får dock i huvudsak ett uttalat stöd av bl, a, länsstyrelserna I Uppsala. Kalmar, Gotlands Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Alvsborgs, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län. Flera av dessa remissinisianser gör emellertid även vissa uttalanden till förmån för en lägre beslutsnivå.

Till dem som i större eller mindre utsträckning är kritiska mol den föreslagna beslutsnivån eller direkt förordar en lägre beslutsnivå hör bl, a, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, statens planverk, tio länsstyrelser, Stockholms kommun, SACOISR. flera hembygdsförbund. Lands-aniikvaiieoiganlsationernas samarbetsråd och Föreningen Sveriges landsantikvarier.

Mol bakgrund av all tjänstemannen i praktiken bör ges en ställning motsvarande enhetschef anser riksantikvarieämbetet och statens historiska museer all en delegering av beslutsfunktioner bör ske enligt huvudprincipen all lill den nye ijänstemannen förs sådana beslut där länsstyrelsen odelat har att företräda kulturhistoriska bedömningar.

Flera länsstyrelser, bl, a, länsstyrelserna i Södermanlands. Jönköpings. Kronobergs, Skaraborgs, Värmlands (Dch Västerbottens län uttalar sig till förmän för alt vissa ärenden blir enmansärenden med den nye tjänslemannen som beslutande, SACOISR anser att del kan övervägas att tjänstemannen själv beslutar i rutinärenden.

Landsantikvarleorganisaiionernas samarbetsråd delar arbetsgruppens principiella inställning men menar likväl alt den föreslagna arbetsordningen är alltför tidskrävande. Samarbetsrädel anser i likhet med Föreningen Sveriges landsantikvarier all besluten om möjligt bör ligga i nivå med vad som gäller motsvarande ärendelyper inom andra enheter. Den arbetsordning som arbetsgruppen föreslår ger enligt föreningen tjänstemannen en osjälvständig ställning jämfört med kollegorna inom andra enheter. Liknande synpunkter framförs av bl. a. Jönköpings läns hembygdsförbund. Gästrike-Hälsinge hembygdslörbund och Stiftelsen Västerbottens museum.

Arbetsgruppen redovisar särskilda överväganden i fråga om Stockholms, Göteborgs och Bohus saml Malmöhus län. Beiräffande Stockholms län föreslår arbetsgruppen all tre tjänster som handläggare och en tjänst som biträde inrättas vid länsstyrelsen.

Några remissinstanser är tveksamma till principen att föreslå särlösningar för vissa län. Riksaniikvarieämbeiet och slatens historiska museer. Stiftelsen Jämtlands läns museum. Föreningen Sveriges landsantikvarier. Nordiska mu-

Prop.1975/76:135 181

seei och RiksJörbuiidet för hembygdsvård anser att förhållandena i länen i princip bör vara så lika som möjligt.

Statskontoret finner att de speciella förhållandena i Stockholms län motiverar att den befintliga organisationen i sin helhet förs över till länsstyrelsen. Även länsslyrelsen i Stockholms län tillstyrker förslaget. Den föreslagna bemanningen av kulturminnesenheten synes emellertid enligt länsstyrelsen bli alltför svag, Stockholms läns kuliurminnesråd ansluter sig i huvudsak till länsstyrelsens uppfattning.

Svenska komiminförbundei finner det nödvändigt att olika alternativ övervägs för att lösa frägan om antikvarisk service till kommunerna i Stockholms län,

Stockholms kommun finner det liksom SACO/SR förvånande alt utredningen inle har diskuterat möjligheten all bibehålla landsanlikvariekontorel och därmed uppnå en större likformighet med andra län. Arbetsgruppens förslag innebär enligl Stockholms kommun all kommunema i Stockholms län, utom Stockholm, inte kommer alt ha tillgång till någon antikvarisk expertis utanför länsslyrelsen. Ett alternativ lill ett eventuellt reorganiserat kuliurminnesråd skulle enligl kommunens uppfattning kunna vara ett organ direkt under primär- och/eller landslingskommunali huvudmannaskap,

Norrtälje och Sigtuna kommuner stöder arbetsgruppens förslag i stort, Norrtälje kommun framhåller därvid särskilt vikten av att en servicefunktion för kommunerna i Stockholms län motsvarande nuvarande landsanlikva-riekontor bibehålls.

Stockholms läns landsting redovisar i sitt yttrande bl, a, den utredning som har utförts av landstingels arbetsgrupp för ett kulturpolitiskl handlingsprogram, I denna utredning föreslås alt ett nytt decentraliserat länsmuseum inrättas. En samordningsfunktion skall enligl utredningen uppehållas genom inrättandet av Stockholms läns musei- och ulslällningsråd pä tjänstemannanivå. Det förhållandet att landsantikvarien blir statlig tjänsteman inom länsslyrelsen torde enligt landstinget knappast få någon återhållande effekt på de kommuner och enskilda som söker kontakt i rådgivningsärenden,

Siatskontoret, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Göteborgs och Uddevalla kommuner, Göteborgs och Bohus läns landsting saml SACO/SR stöder arbetsgruppens uttalande om en personalförstärkning för länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Vad gäller Malmöhus län understryker riksantikvarieämbetet och slatens historiska museer pä samma sätt som i fräga om Göteborgs och Bohus län vikten av ytterligare resurser. Även statskontoret, länsstyrelsen i Malmöhus län, Eslövs, Helsingborgs och Landskrona kommuner, landstingen i Krislian-stads och Malmöhus län, SACO/SR och Skånes hembygdsförbund ansluter sig till arbetsgruppens uppfattning att ytterligare handläggare och biträdes-personal bör anställas i detta län.

Riksförbundet .för fiembygdsvård anser all museet i Kristianstad gott kan

Prop. 1975/76:135 182

tänkas fylla uppgiften som bas för länsmuseiverksamhel. Även för Malmöhus län är det enligl förbundet angelägel all en länsmuseiverksamhel i likhet med i andra län kommer till stånd.

8.4.2 Kulturminnesvårdens speciallagstiftning

Den föreslagna avgränsningen av riksantikvarieämbetets beslutanderätt fär ett positivt mottagande av flertalet remissinstanser. Ett principiellt bifall uttalas av bl. a. statskontoret, RRV, 16 länsstyrelser, decentraUseringsuiredning-en. Svenska kommunförbundei, ett antal kommuner. Landstingsförbundet, några landsting, TCO, flera hembygdsförbund, Landsanllkvarieorganisationernas samarbetsråd och Föreningen Sveriges landsantikvarier.

Länsslyrelsen i Jönköpings län som i huvudsak tillstyrker förslaget utgår från alt del skall visa sig möjligt och rationellt all efter hand flytta över ytterligare beslut från riksantikvarieämbetet. En liknande bedömning görs av länsstyrelsen i Alvsboigs län som finner all riksantikvarieämbetet bör utfärda råd och anvisningar. Allmänna uttalanden till förmän för en ytteriigare decentralisering görs vidare av bl, a, länsstyrelsen i Västerbottens län. Dalarnas fornminnes- och hembygdslörbund saml Landsaniikvarieorganisalionernas samarbetsråd.

Förslaget att länsslyrelsen beiräffande lagen om fornminnen skall besluta i ärenden om fasta fornlämningar föranleder i allmänhet inle några erinringar från remissinstanserna. Ett nära femtonlal instanser, bl, a. riksaniikvarieämbeiet och statens historiska museer. Svenska arkeologiska samfundet, insUtutionerna för arkeologi, särskUt nordeuropeisk, och medeltidsarkeologi vid Lunds universitets historiska museum, institutionerna för arkeologi, särskUt nordeuropeisk, vid universiteten i Uppsala, Stockholm, Göteborg och Umeå samt statens humanistiska forskningsråd, är dock negativa till alt länsstyrelsen i ärenden enligt lagen om fornminnen kan komma alt avgöra vad som är fast fornlämning.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer anser i likhet med SACO/SR och Örebro läns hembygdsförbund att ett sådant avgörande skall fattas på vetenskapliga grunder med vissa avvägningar mot andra samhällsintressen. Enligt verkets mening förutsätter arbetsgruppens ställningstagande en fortlöpande överprövning av länsstyrelsens beslut hos riksantikvarieämbetet. Verket finner därför all del bör införas en särskild bestämmelse som stadgar, all riksantikvarieämbetet beslutar om vad som är fast fornlämning. En sådan bestämmelse föreslås också av Svenska arkeologiska samfundet som erinrar om all riksantikvarieämbetet bl, a. genom organisationen med forskningsnämnd och samrädsgrupper har tillgäng till landets högsta sakkunskap rörande fasta fornlämningar. De tidigare nämnda Instltutlonernajör arkeologi och statens humanistiska forskningsråd för fram liknande synpunkter.

Undersökningar av fast fornlämning enligl 5 § och av plats för fornfynd

Prop. 1975/76:135 183

enligt 15 § utgör enligt riksantikvarieämbetet och statens historiska museer vetenskapliga företag med ofta vittgående ekonomiska konsekvenser. Företagen bör undantagslöst sältas i gång och bedrivas i nära samråd med riksantikvarieämbetet. Verket föreslår därför att i 5 och 15 §§ intas en bestämmelse som stadgar att beslut om undersökning skall fattas i samråd med riksantikvarieämbetet,

tnstituiionen för arkeologi vid Stockholms universitet understryker all bl. a. 5 och 15 §§ är av avgörande belydelse för den arkeologiska forskningens och de arkeologiska museernas framlid. Institutionen anser därför liksom Svenska arkeologiska samfundet att den föreslagna lydelsen av 5 och 15 §§ inte kan accepteras. I stället föreslår dessa instanser all orden "under villkor som riksantikvarieämbetet bestämmer" förs in i 5 § första styckei och alt motsvarande ändringar görs i 5 >} andra styckei och 15 § första stycket. SACOISR och Vitterhetsakademien redovisaren liknande uppfattning medan Kalmar läns fornminnesförening är negativ till förslaget att länsstyrelsen skall besluta om undersökning enligt 5 §.

Beträffande tillstånd att ta bort fast fornlämning m. m. enligt 6 § anser SACOISR att de invändningar mot en decentralisering som har framförts i andra sammanhang alltjämt är aktuella. Svenska arkeologiska samfundet föreslår att 6 § kompletteras med orden "på villkor som riksantikvarieämbetet bestämmer".

Vidare avstyrker institutionerna för arkeologi vid Lunds universitets historiska museum samt vid universiteten i Uppsala, Göteborg och Umeå arbetsgruppens förslag beiräffande 5, 6 och 9 §§. Institutionerna anser att tillståndsgivning för alt undersöka och ta bort fornlämningar är det viktigaste medlet som riksantikvarieämbetet förfogar över då det gäller skyddet och dokumentationen av landels fornminnen.

Vad gäller samråd vid arbetsförelag som berör fast fornlämning, m. m. enligt 8 § föreslår länsstyrelsen i Blekinge län, Gotlands kommun, Jämtlands läns landsllng, några hembygdsförbund och Föreningen Sveriges landsantikvarier alt termen länsmuseel resp, länsmuseet/landsantikvarien förs in i lagtexten, SACO/SR och Örebro läns hembygdsförbund ifrågasätter om inte anmälan enligl 8 § angående påträffad fast fornlämning bör kunna ges in till länsmuseet. Föreningen Sveriges landsantikvarier påpekar all konlaklen med allmänheten i praktiken sker via länsmuseet som är öppet lördagar och söndagar. Genom museets utåtriktade funktioner är del enligt föreningen naturiigt att behålla denna kontakt.

Kostnadsregeln i 9 S berörs av SACO/SR som framhåller att arbetsgruppen inle tillfredsställande har utrett de ekonomiska konsekvenserna för statsverket, Kalmar läns fornminnesförening anser att det förefaller oklart vad som händer om länsstyrelsen inle finner det skäligt, alt undersökningskostnaden helt eller lill viss del drabbar enskild, och medel inte finns alt få från riksantikvarieämbetet.

Förslaget all riksantikvarieämbetet ocksä i fortsättningen skall besluta

Prop. 1975/76:135 184

i ärenden om skeppsvrak kritiseras av länsstyrelsen I Gotlands län och Föreningen Gollands fornvänner. scm hävdar all det inle finns anledning au behandla ärenden om skeppsvrak pä annat sätt än ärenden om andra fornlämningar. Även decentrafiseringsuiredningen anser alt förutsättningar för en decentralisering föreligger. Utredningen kan godta all beslutsbefogenheter förs över i etapper men menar all det redan nu bör fallas beslut om att avgöranden i ärenden om skeppsvrak skall kunna träffas regionalt fr. o. m, en bestämd tidpunkt och all beslutanderätten även i denna del bör flyttas över inom en rdativi nära framlid.

Bl. a. riksanilk-varieämbeiet och statens historiska museer saml deceiiirallse-ringsuiredningen stöder förslaget alt ärenden om fornfynd inle bör decentraliseras bortsett från undersökning av fyndplats enligl 15!;.

Mot förslaget vänder sig länsstyrelsen i Gotlands län och Föreningen Gotlands fornvänner som menar all ärenden om fornfynd bör handläggas av länsslyrelsen.

Förslaget all riksantikvarieämbetets lokala ombud även i fortsättningen skall handlägga ärenden om fornfynd fär ell uttryckligt stöd av Hallands museiförening som bl. a. finner all ombuden genom sina kontakter med ortsbefolkningen utgör en förmedlande länk till länsmuseet. I den män ombudens existens alltjämt är befogad föreslär länsstyrelsen i Skaraborgs län och Östergötlands fornminnes- och museiförening all ombuden lämpligen knyts lill länsslyrelsen.

Några remissinsianser är mera kritiska i fräga om de lokala ombuden. SACOISR anser alt ombuden inle fyller någon funktion, sedan den nya organisationen trätt i kraft. De författningsenliga uppgifter som åvilar ombuden bör enligt bl. a. SACO/SR föras över pä länsstyrelsen resp. länsmuseel. Siifielsen Jämtlands läns museum påpekar all ombudens uppgifter sedan länge har övertagits av bl. a. länsmuseet. Enligl stiftelsens mening bör kulturminnesvärdens lokala kontakter i stället kanaliseras via hembygdsföreningar, kulturnämnder och byggnadsnämnder. Föreningen Sveriges landsantikvarier anser att frägan om ombudens ställning och uppgifter kräver ytteriigare överväganden och kanske försök alt förnya verksamheten.

Beträffande kungörelsen om fornminnen anser bl. a. länsstyrelserna i Uppsala och Kalmar län, Gotlands kommun, Siiftelsen Jämtlands läns museum och Föreningen Sveriges landsantikvarier all även länsmuseel bör underrättas om beslut som länsslyrelsen meddelar enligl lagen om fornminnen.

Ett tiotal remissinstanser, bl. a. de som tidigare redovisat en tveksam eller kritisk inställning lill de lokala ombuden, föreslår all termen ombud i 3, 5 och 6 §§ byts ut mot länsmuseel resp. länsmuseet/landsantikvarien.

Endast ell fätal remissinstanser uppehåller sig vid handläggningen av ärenden om byggnadsminnesmärken enligl kungörelsen med föreskrifter rörande det offentliga by ggnadsväsendel. Förslaget alt inle decentralisera riksantikvarieämbetets uppgifter biträds av

Prop. 1975/76:135 185

byggnadsstyrelsen som upplyser all styrelsen har beslutat om delegering av förvaltningsuppgifter till de lokala byggnadsförvaltningarna i Lund, Göteborg, Stockholm, Uppsala och Umeå. Byggnadsstyrelsen har därvid behållit handläggningen av frågor rörande vård och underhäll av byggnadsminnesmärken hos den centrala styrelsen. Anledningen är framför allt kravet på samordning av hithörande ärenden. Även riksaniikvarieämbeiet och statens /i/s/o/7sA:aw»sce/-delar arbetsgruppens uppfattning. En decentralisering skulle sålunda f. n. enligt verkets mening allvarligt försvåra samarbetet mellan kulturminnesvärdens olika organ och slatens fastighetsförvaltande myndigheter.

En annan uppfattning företräds av länsstyrelserna i Kristianstads och Västmanlands län saml Östergötlands fornminnes- och museiJÖrening. Länsslyrelsen i Kristianstads län påpekar bl, a. alten decentralisering medför all den sakligt omotiverade skillnaden i handläggningen av de förtecknade statliga byggnadsminnesmärkena och de i enskild ägo befintliga byggnadsminnena bortfallen

Arbetsgruppens förslag att inte fiyita över ärenden om kyrkobyggnader m, m, lill länsslyrelsen berörs av nära tjugo remissinsianser. Några ansluter sig till arbetsgruppens förslag. Flertalet av dem, bl, a. länsstyrelserna I Jönköping, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Jämtlands län samt i fråga om nya kyrkobyggnader länsstyrelserna i Gotlands och Alvsborgs län samt Föreningen Sveriges landsantikvarier, har emellertid en avvikande mening och förordar i huvudsak att länsstyrelsen tar över riksantikvarieämbetets uppgifter. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer är inle främmande för möjligheten att på sikt decentralisera gransknings- och beslutsfunktionerna lill länsstyrelsen.

Svenska kyrkans Jörsamlings- och pastoratsförbund delar arbeisgruppens uppfattning alt samtalen mellan slalen och svenska kyrkan kan motivera all nuvarande lillsynssyslem för den kyrkliga byggnadsverksamheten bi-behålles t, v. Förutsättningen är därvid alt riksantikvarieämbetet erhåller tillräckliga resurser för alt kunna fortsätta all vara lillsynsorgan.

Förslaget all decentralisera riksantikvarieämbetets beslutanderätt enligl lagen om byggnadsminnen tillstyrks eller lämnas ulan erinran av samtliga remissinstanser med undanlag för ett hembygdsförbund,

Beiräffande de skyddsföreskrifter som utfärdas vid byggnadsminnesförklaring avstyrker Stockholms kommun, några hembygdsförbund och Föreningen Sveriges landsantikvarier förslaget att föreskrifterna skall utfärdas i samråd med riksantikvarieämbetet, Stockholms kommun anser att förslaget medför en uppenbar risk för all byggnadsminnesärendena alltjämt kommer att släpa efler. Bl, a. Föreningen Sveriges landsantikvarier finner all del bör vara en tillräcklig vägledning för länsslyrelsen all ämbetet utfärdar råd och anvisningar.

Den föreslagna centrala kontrollen över medelsförbrukningen vid tillämpningen av 5 och 8 55) berörs av några remissinsianser bl.a, decentralise-

Prop. 1975/76:135 186

ringsutredningen som finner all dess överväganden kan komma alt resultera i modeller för decentralisering av ersäliningsbeslui vilka skulle kunna till-lämpas även inom kulturminnesvärden. Utredningen anser mot den bakgrunden all det längre fram, sedan det genom den praktiska tillämpningen har klarlagts hur en decentralisering av ärenden om byggnadsminne påverkar verksamhetens utveckling, kan finnas underiag för en omprövning av arbetsgruppens ställningstagande när det gäller ersättningsfrågor inom kulturminnesvärden.

De föreslagna bestämmelserna i kungörelsen om byggnadsminnen angående länsstyrelsens samråd med riksantikvarieämbetet föranleder erinringar från bl. a. Gotlands och Krokoms kommuner, Jämtlands läns landsting, SACO/SR och några hembygdsförbund som anser alt skyldigheten till samråd bör begränsas till beslut som kan föranleda ersättningsskyldighet. Även Föreningen Sveriges latidsantikvarier föreslär en begränsning, Enligl föreningen bör samrådet begränsais lill beslut som kan föranleda ersättningsskyldighet eller annal beslut av vikt.

Arbetsgruppen föreslår inle någon bestämmelse av innebörd att länsstyrelsen skall inhämta yttrande av länsmuseet/landsantikvarien i ärende om byggnadsminnesförklaring, Ell tiotal remissinsianser bl, a, länsstyrelserna i Uppsala, Alvsborgs och Örebro län, Gotlands kommun, SACOISR, några hembygdsförbund och Föreningen Sveriges landsantikvarier föreslår emellertid alt en sådan bestämmelse införs i 1 5. I flera remissvar motiveras detta tillägg med all kännedomen om länets byggnadskultur finns hos länsmuseel.

Stockholms kommun framhåller alt arbeisgruppens förslag innebär alt Stockholms stadsmuseum allt framgent måste fungera som expertorgan när det gäller kulturminnesvärdsfrågor inom kommunen. Av denna anledning bör den tidigare bestämmelsen om all höra sladsanlikvarien behållas i den nya kungörelsen.

Länsstyrelserna i Uppsala och .Kalmar län anser beträffande 7 § all även länsmuseet bör underrättas om beslut varigenom länsslyrelsen har avgjort ärende om byggnadsminne.

Förslaget alt riksaniikvarieämbeiet skall behålla sina uppgifter enligl b e -gravningskungörelsen biträds av byråchefen Sven Söderholm vid riksanllkyarieämbelet och stålens historiska museer som i ett särskilt yttrande framhåller bl, a. all sä länge del kyrkliga ansvaret för begravningsplalsfrå-gorna inle är upphävt, kommer en deceniralisering lill länsslyrelsen att innebära relativt stora komplikationer med hänsyn till bl. a. att slifts- och länsgränser inle sammanfaller.

I övrigi kommenteras förslaget av ell femtonlal remissinstanser, däribland riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, statens planverk, flera länsstyrelser och hembygdslörbund samt Föreningen Sveriges landsantikvarier, vilka i motsats till arbetsgruppen förordar att riksantikvarieämbetets uppgifter förs över pä länsslyrelsen.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer understryker bl. a. att

Prop. 1975/76:135 187

det inte föreligger bärande principiella skäl för all behålla den centrala ärendeberedningen. Statens planverk finner alt anläggning eller utvidgning av kyrkogärd främst aren fräga om markanvändning och därmed av väsentligt intresse för den fysiska planeringen. Planverket föreslår all ärendena enligl begravningskungörelsen flyttas över på länsslyrelsen som bör åläggas alt meddela riksantikvarieämbetet och planverket sitt beslut. Det torde få ankomma pä planverket och/eller riksantikvarieämbetet att utfärda tillämpningsanvisningar till kungörelsen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser alt dessa frågor normalt sett utgör en integrerad del av den kommunala planering som sker i nära samråd med länsstyrelsen och som vinner laga kraft genom länsstyrelsens fastställelse. Som motiv för en decentralisering anför bl, a. länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads och Västmanlands län att länsstyrelsen redan nu är inkopplad genom skyldigheten för riksantikvarieämbetet att höra länsslyrelsen, som i sin tur skall höra olika regionala och kommunala instanser. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser all tyngdpunkten i riksantikvarieämbetets nuvarande prövning av förslagen lill begravningsplatser m, m, ligger i den utredning länsstyrelsen gör som remissorgan till ämbetet. Om länsslyrelsen nu tillförs sakkunnig personal inom kulturminnesvården försvagas enligl länsstyrelsens mening ytteriigare motiven för att förlägga den slutliga prövningen i dessa frågor lill ämbetet.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, länsstyrelsen i Gotlands län och Föreningen Gotlands fornvänner ansluter sig lill arbetsgruppens förslag att riksantikvarieämbetei skall behälla ärenden enligt kungörelsen angående   vården   av   vissa   kyrkliga   inventarier.

RRV är av annan uppfattning än arbetsgruppen och finner att ärenden om kyrkliga inventarier bör ligga pä länsslyrelsen. Östergötlands Jörnmlnnes-och museiförening anser att handläggningen bör ankomma pä länsslyrelsen i det fall besluten rörande kyrkobyggnader skulle komma att föras över till länsslyrelsen.

Vad gäller k u ngö re I se n angående förbud mol utförsel från riket av vissa äldre kulturföremål instämmer//As-antikvarieämbeiei och statens historiska museer samt Nordiska museet i förslaget all pågående utredning av statens kulturråd måste avvaktas.

Att riksantikvarieämbetet tillerkänns besvärsräll mol beslut som länsslyrelsen meddelar enligt lagen om fornminnen och lagen om byggnadsminnen får ett uttryckligt stöd av bl, a, riksantikvarieämbetet och slatens historiska museer, statens planverk, länsstyrelserna I Uppsala och Västmanlands län saml några kommuner. Länsslyrelsen i Västmanlands län förutsätter alt del upprättas sä goda underhandskontakter mellan länsstyrelsen och riksantikvarieämbetet att besvärsräiien endast sällan skall behöva tillgripas. Länsstyrelsen I Östergötlands län anser att besvärsrätten borde vara inskränkt till större och principiellt viktiga frågor. Länsstyrelsen vill dock inte motsätta sig att den obegränsade besvärsrätten tillämpas under en övergångstid i

Prop. 1975/76:135 188

avsikt alt klariägga i vilka ärendetyper den är motiverad.

Länsstyrelsen I Blekinge län kan däremot inte tillstyrka förslaget. Den angivna besvärsrätten skulle enligt länsslyrelsen innebära all ärenden på kulturminnesvårdens område behandlas pä annal sätt än ärenden på flertalet andra sakområden, Örebro läns landsting anser att riksantikvarieämbetet inte bör fä föra lalan mot beslut som har tagils i länsstyrelsens lekmannastyrelse.

Prop. 1975/76:135 189

9 Kulturförmedling 9.1 Kuhurrädet

Kulturrådet använder begreppet kulturförmedling för aktiviteter som syftar lill alt intressera  fier människor för kulturell verksamhet.

Med denna definition omfattar kulturförmedling dels organisatoriska åtgärder för alt göra olika former av kulturell verksamhet fysiskt tillgänglig, dels åtgärder som syftar lill all stimulera människor till alt aktivt delta i denna verksamhet och all ulveckla egen akliviiei.

Den kullurförmedlande verksamheten har under senare år utvecklats starkt och bedrivs i dag i olika former av många organ. Statliga och kommunala myndigheter och institutioner engagerar sig i allt högre utsträckning i kullurförmedling. Särskilt viktig är den verksamhet som bedrivs i skolan, både i fråga om schemabunden undervisning och när det gäller speciella aktiviteter, t, ex, skolteateroch skolkonserter. Folkbildningsorganisationerna har, liksom de lokalhällande resp, fackliga organisationerna, genom sin verksamhet bidragit till all föra ut kulturutbudet till mänga människor, Konslfrämjandel och Skådebanan arbetar med att söka upp nya publikgrupper genom sina arbelsplatsombud. Centrumbildningarna och de fria grupperna har i hög grad inriktat sig pä uppsökande verksamhet.

Genom den kraftiga ökningen av den kullurförmedlande verksamheten har allt större grupper kunnat få del av kulturutbudet. Mänga slår emellertid fortfarande utanför denna möjlighet, vilket särskilt gäller låginkomsttagare och människor med kort utbildning. För all kunna nå dessa gmpper behöver enligt kulturrådet den uppsökande verksamheten stimuleras. Kulturrådet anser att denna uppsökande verksamhet lämpligast bör äga rum i människornas närmiljö i bostadsområden, på arbelsplalser och vid värdinsli-lutioner. Vidare underiättas kontakten om kulturförmedlaren har förankring i den miljö där han verkar och är förtrogen med mottagarnas problem och intressen. Föreningslivet bör därför enligt kulturrådet även fortsättningsvis engageras för att bl.a. förbättra kulturinstitutionernas publikkontaki.

Kulturrådet framhåller att kulturförmedlarens uppgifter inte bara är en fråga om utbud och konsumtion. De pedagogiska och aktiverande inslagen är mycket viktiga. En viktig del i kullurförmedlarens arbete är därför all initiera samtal kring de olika kulturella aktiviteterna och att få människor all själva uttrycka sig och förmedla sina upplevelser lill andra, 1 anslutning härtill framhåller kulturrådet att den pedagogiska sidan av kulturförmedlingen inte bör vara begränsad till att skapa intresse för den erkända kulturen och dess yttringar. Kulturförmedling bör kunna ges en vidare och mer offensiv innebörd,

Kuliurrådet för vidare ett resonemang kring vilka kulturarbetare som bör betraktas som kullurförmedlare.

Kulturrådet konstaterar all i st a t ens kulturråds uppgifter ingår bl. a. alt ägna uppmärksamhet åt frågoma om differentierad verk-

Prop. 1975/76:135 190

samhet, utformad med hänsyn till olika gruppers behov och med tonvikt pä de fria skapande aktiviteternas roll. Vidare fördelar rådet eller har tillsyn över några av de bidrag som går lill kullurförmedlande verksamhet.

Kulturrådet föreslär att statens kulturråd ges i uppdrag alt utarbeta en handbok som sammanfattar kulturförmedlingens organisatoriska och administrativa förhållanden och som ger upplysningarom utbildningsmöjligheter, kontaktvägar och bidragsformer.

Kulturrådet föreslår vidare all en statlig fond för stipendier lill kulturförmedlare inrättas. Stipendierna skall enligt kulturrådet kunna utgå till kullurförmedlare som huvudsakligen arbetar pä fritid ulan ersättning och främst då till sådana som lokalt arbetar praktiskt inom kulturiivet. Medlen bör inte vara låsta till något speciellt ändamål, ulan bör kunna användas för t, ex, resestipendier eller som erkänsla och stimulans för personer som under längre tid gjort betydande insatser på kulturområdet.

En utveckling av kullurförmedrmgen föruisätler också nya utbildningsmöjligheter. Kulturrådet redogör för sin syn pä behovet av förändringar inom såväl grundutbildning som inom vidareutbildning och fortbildning för yrkesutövare med kullurförmedlande uppgifter.

Någon enhetlig, längre utbildning av kulturförmedlare bör inte inrättas. Däremot bör del finnas utbildning som ger allmän orientering och kunskap om kulturförmedlingens villkor. Därmed avses utbildning som ger yrkesutövare av olika slag förberedelse för att ägna sig ål kullurförmedling som en gren av sin yrkesutövning. Vikten av att de kullurförmedlande uppgiftema naturiigt integreras i yrkesrollen i stort måste beaktas. Vid utformningen av utbildningen bör man vidare förutsätla all de yrkesutövare man vänder sig till har solida erfarenheter eller en gedigen utbildning inom huvudområdet för sin yrkesuiövning. En konsinärs verksamhet som kulturförmedlare grundas på hans speciella insikter i den konstart han företräder, bibliotekariens insatser på hans kännedom om bibliotekens funktion och kullurförmedlande arbete pä en fritidsgård pä kunskaper inom del sociala fältet.

Den utbildning av delta slag som nu finns ges vid vissa folkhögskolor och bör enligl kulturrådets mening även i fortsättningen vara föriagd till folkhögskola. Kulturrådet förutsätter all tillräckliga anslag ges till folkhögskolornas arbete på detta område och alt folkhögskoleutredningen lar upp utbildningen av kullurförmedlare i sitt fortsatta arbete.

Kulturrådet anser vidare all varje grundutbildning lill yrken som kan ha mer betydande inslag av kulturförmedling bör innehålla moment som förbereder också för denna gren av yrkesuiövning eller åtminstone genom tillval eller på annat sätt ger möjlighet all inhämta sådana moment. Kul-turförmedlingen bör exempelvis uppmärksammas inom journalistutbildning och andra utbildningar inom massmediesektorn, inom vissa lärarutbildningar och utbildning för den sociala sektorn saml inom biblioiekarieuibild-ningen.

Prop. 1975/76:135 191

Behovet av kurser för fortbildning och vidareutbildning med sikte på kulturförmedling är mycket slorl och dessutom oenhetligt. Kuliurrådet anser alt behovet lämpligen bör tillgodoses genom kortare kurser som kan fylla flera funktioner samtidigt och som kan samla deltagare från olika yrkesområden samtidigt.

Både i vidareutbildning och i andra former av återkommande utbildning är del värdefullt all dellagare rekryieras frän olika yrkesgrupper. Delta bör även gälla kurser för konstnärer på kulturförmedlingens område. Sådana kurser bör inle föriäggas lill institutioner för högre konstnäriig utbildning även om grundutbildning inom kullurförmedling förekommer där. I stället bör de föriäggas till folkhögskolon

Vid sidan av allmänt orienterande utbildning inom kullurförmedling bör det anordnas kurser för att förbereda för sådant arbete inom speciella områden. Kulturinstitutioner eller myndigheter bör enligl kulturrådet tillsammans med andra intressenter, t. ex. konstnärsorganisationerna, anordna kurser inom sina områden. Centrumbildningarna bör fä resurser för att anordna utbildning inom kulturförmedlingens område, i första hand genom anslag för anställning av konsulenter. De som arbetar med kullurförmedling inom studieförbunden, t. ex. funktionärer eller frivilligt verksamma, bör kunna beredas utbildning genom studieförbundens försorg. Till en del kan sådan utbildning få stöd inom ramen för de ökade resursema för studieförbundens centrala verksamhet. Ell särskilt statlig stöd bör övervägas för utbildning av kullurförmedlare med i huvudsak organisatoriska funktioner inom såväl studieförbund som andra organisationer och folkrörelser.

Statens kulturråd, som har i uppdrag att se över formerna för stöd lill folkparkerna och Folkets hus, bör i del sammanhanget också överväga frågan om statsbidrag för utbildning inom kulturförmedlingsområdet vid FHR/FPC-skolan. Om statsbidrag införs bör delta förenas med skyldighet alt i utbildningen ta emot deltagare från organisationer som inle själva kan eller önskar ordna utbildning för kulturförmedlare med organisatoriska uppgifter I den utbildning för förtroendevalda m. fl. som bedrivs av kommunförbunden börenligt kulturrådet kulturpoliliska frågor och kulturförmedling ägnas ökad uppmärksamhet. Del är angeläget att kommunerna genom stipendier till deltagarna om möjligt stöder verksamheten.

Kulturrådet diskuterar innehållet i kulturförmedlarutbildningen och anser att den förutom ämnen säsom kultursociologi, socialpsykologi, kulturpedagogik, vuxenpedagogik och informalionsmetodik även bör innehålla praktisk träning i skapande verksamhet och ge kunskaper i pedagogiska metoder för skapande verksamhet med konstnäriiga uttrycksmedel. Auskultation bör ingå i utbildningen.

9.2 Remissyttranden

Kulturrådets allmänna uttalande all ökade insatser av kullurförmedlande slag bör göras för att kulturutbudet skall bli tillgängligt för ett större anlal

Prop. 1975/76:135 192

människor och för att stimulera till aktivt engagemang i den kulturella verksamheten stöds av ett tjugoial instanser, däribland statskonioret. statens kulturråd, SÖ. Landstingsförbundet, Folkparkernas ceniralorganisalion, LO. SACO/SR och KRO.

LO anser all behovet av särskilda insatser för den stora gruppen vuxna som missgynnats utbildningsmässigt och kulturellt motiverar att kulturförmedlingen ges en central plats i kulturpolitiken. För detta krävs fortsatt analys och konkreta initiativ. LO föreslär att en FÖVUX-verksamhet startas på kulturområdet.

Slatens kulturråd. Rikskonserter, nationalmuseet. Svenska museilöieningen, Konstnärscentivm och KRO är i varierande grad kritiska lill kulturtädets definition av begreppet kullurförmedling och resonemangen kring detia.

Statens kulturråd ansluter sig till de mål för kulturförmedlingen som utredningen presenterat och finner det vara motiverat all använda en vid definition av begreppet. Detta leder dock till svårigheter all dra slutsatser på det praktiska planet. Statens kulturråd föreslår att kullurförmedling karaktäriseras som en verksamhet med syfte att nä och påverka människor med en kulturaktivitet och påpekar alt kullurförmedling ingår i all kulturverksamhet som vänder sig till publik.

Mest kritiska är nationalmuseet och Svenska museilöieningen som anför att den innebörd som begreppet kulturförmedling getts i kulturrådets framställning är missvisande eftersom den ger associationer till passivitet och koncentrerar problemet lill kontakten mellan den kulturella aktiviteten och den slutliga mottagaren, I stället för kullurförmedling txirdet internationellt vedertagna begreppet animation användas. Detta begrepp uttrycker att det är fräga om en kontinuerlig introduktion av ny kunskap, en ständig förnyelse av kommunikationsmedlen saml att en ständig kreativitet skall stimulera de enskilda mottagarna. Som animatörer mäste därför räknas fler grupper av kulturarbetare än de som kuliurrådet har berört. Svenska museiföreningen anser att kulturrådets förslag främst innebär att kontakten mellan redan etablerade organisationer förbättias. Mot bakgrund av utvecklingen mot ett ökat främlingsskap mellan folkrörelsernas elitskikt och medlemmarna måste kuliurinstilulionerna söka alternativa vägar till moitagargmpperna. Nationalmuseet och Svenska museiföreningen pekar på metoden alt uppsöka arbetsplatserna med små utställningar som ell effektivt sätt att få till stånd möten mellan originalkonslverken och mottagarna. Nationalmuseet betonar också vikten av utvecklingsarbete för alt bryta ned de psykologiska barriärer som förekommer inför kvalitetskonsien och anser att amatörismen därvid kan spela en positiv roll,

Rikskonserier utsätter begreppet kullurförmedling för en liknande kritik och framhåller att problemet med hur man skall kunna få kontakt med mottagarna och utröna deras intressen bör uppmärksammas i högre grad. Kulturrådet har enligl Rikskonserter förbigått de grupper som står utanför föreningslivet och de som är ekonomiskt missgynnade. Större tonvikt bör

Prop. 1975/76:135 193

läggas på kuliurförmedlingens anknytning lill arbetsplatser och de möjligheter som organisationer av Skådebanans typ har. Rikskonserter framhåller också alt artisten är myckel viktig för kulturförmedlingen och förordar en utökning av både artistutbildningen och den kullurförmedlande utbildningen.

Att en fortsatt analys och ell utvecklingsarbeie bör komma lill stånd rörande kuliurförmedlingens uppgifter och former framhålls av statens kulturråd, SÖ, Landstingsförbundet och LO.

Kulturrådets betoning av alt den kullurförmedlande verksamheten förankras i människornas närmiljöer understryks av SÖ, Järfälla kommun, Folkparkernas centralorganisation, LO, Sveriges förfällarförbund, KRO och Föreningen Svenska tecknare.

Fölkhögskoleuiredningen betonar den roll som folkhögskolan spelar inom kulturförmedlingen genom att motta kultumtbud frän olika inslilulioner och genom egna arrangemang där skolans elever medverkar. Fölkhögskoleuiredningen konstaterar att folkhögskolan i ökad utsträckning påtar sig ansvar för kulturförmedlingen och förordar att yrkesverksamma konstnärer engageras inom folkhögskolan. Ett samarbete mellan dem och vuxenul-bildare kan bidra till att lösa de pedagogisk-melodiska problem som återstår inom kulturförmedlingens område.

Konstnäiscentrum och KRO understryker konstföreningarnas betydelse i den kullurförmedlande verksamhet som riktar sig lill människorna i deras vardagsmiljö och framhåller att resurser måste skapas för konstföreningarnas verksamhet.

Riksförbundet Sveriges amaiörorkestrar anför all amalörorganisationernas belydelse för kulturförmedlingen är mycket stor och all den kan ökas ytterligare. Det finns behov av en utbyggd kurs- och konferensverksamhet för ledare inom amatörorkesteromrädet. Förbundet är berett att medverka i en sådan verksamhet.

Vad gäller statens kulturråds uppgifter i fråga om kullurförmedling anser statskonioret att rådet bör utvärdera försök med utbyggd kullurförmedling och därvid särskilt svara föi' information om organisatoriska och administrativa förhållanden, utbildningsmöjligheter, kontaktvägar och bidragsformer.

Slatens kulturråd anser att del i rådets uppgifter bör ingå att svara för en fördjupad analys av kuliurförmedlingens former och villkor och nämner möjligheten att tillsätta en särskild arbetsgrupp för ändamålet. Arbetsgruppen kan se över i vilken utsträckning de bidrjigstyper rådet förfogar över kan användas för utvecklingsarbete inom kulturförmedlingen. I det sammanhanget nämns de särskilda medel för kullLirpolitiskt utvecklingsarbete som statens kulturråd föreslår skall anslås till rådet.

Svenska kommunförbundet förutsätter all slatens kulturråd utför sin analys av kulturförmedling i nära samverkan med representanter för kommuner, landsting och föreningsliv.

13 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 135

Prop. 1975/76:135 194

Stockholms kommun förordar all statens kulturråd genom bidrag lill ex-perimentverksamhel på lokal nivå ges möjlighet lill en kontinuerlig medverkan i utvecklingsarbetet inom kulturförmedlingen.

Kulturrådets förslag alt statens kulturråd skall utarbeta en överskådlig handbok som tar upp organisatoriska och administrativa förhållanden, utbildningsmöjligheter, kontaktvägar och bidragsformer mottas myckel po-sitivt-av statens kulturråd, några kommuner, TBV, Sveriges författarförbund och KRO. Statens kulturråd menar all delta förslag kan sammanfalla med rådets förslag att en informationsskrift för kulturnämnder bör utarbetas vilket statens kulturråd framförde i sill yttrande över utredningen om skolans inre arbete. En sådan skrift bör innehålla bl. a, statsbidragsbestämmelser, kommunförbundens rekommendationer och annan vägledning för arbete inom kommunal kulturpolitik, TBV, Sveriges författarförbund och KRO framhåller alt behovet av en handbok för kullurförmedlare är stort.

Förslaget all inrätta stipendier för kulturförmedlare mottas positivt av fiertalet remissinsianser bl. a. slatens kulturråd, Rikskonserier. SÖ. Folkparkernas centralorganisation, LO, TCO och SACO/SR. LO anser dock förslaget otillräckligt för all uppnå niålsättningen alt nä ut med den kulturella verksamheten till missgynnade grupper.

RRV och Landsiingsförbundei ställer sig skeptiska lill centralt utdelade stipendier. RRV förordar att kulturförmedlarna fär del av slödel till organisationerna samt att de uppmuntras genom lokala initiativ. Landstingsförbundet framhåller att centrala insatser kan förstärka den regionala och lokala verksamheten. De slalliga insatserna bör kanaliseras lill regionala och lokala organ och det bör vidare närmare övervägas hur intressena bäst kan tillgodoses pä denna nivå.

Konstnärscentrum och KRO avstyrker pä principiella gmnder förslaget. Ätt använda stipendier som stimulans uppfattas av organisationerna som bakåtsträvande. Även kullurförmedlare bör erhålla ersättning baserad på sina arbetsinsatser.

Kulturrådets uppfattning att någon längre, egentlig grundläggande utbildning för kultur förmedlare ej bör inrättas delas av SÖ. Svenska folkhögskolans lärarförening, Folkparkernas centralorganisation och SACOISR.

Utredningens förslag att folkhögskolan ges en central roll vad gäller yrkesutbildning inriktad på kullurförmedlande uppgifter stöds av statskontoret, slatens kulturråd. SÖ, Svenska folkhögskolans lärarförening, folkhögskoleutredningen, Stockholms kommun. Konslnärscentrum, Sveriges orkesterföreningars riksförbund. Folkparkernas centralorganisation och Förmedlingsbyrån för kulturprogram.

I likhet med SO anser Svenska folkhögskolans lärarförening att differentierad utbildning krävs för alt ett litet antal kurser ska kunna fylla många funktionen Föreningen föreslår därför ökad lärartäthet, medan SÖ, som inte är beredd all tillstyrka detta, förordar alt ökade resurser ställs till SÖ;s för-

Prop. 1975/76:135 195

fogande. Svenska folkhögskolans lärarförening förordar att yrkesverksamma konstnärer stimuleras lill all delta i kulturförmedlarulbildning genom särskild stipendiering. SÖ anser all något särskilt stöd ej bör ulgä lill dellagare i utbildning för kullurförmedlare men alt vuxenstudieslödet bör utökas och att yrkesverksamma konstnärer bör ges möjlighet att finansiera dessa studier med del av stipendier.

Förslaget aU fortbildning och vidareutbildning inom kul-lurförmedlarområdet föriäggs lill folkhögskolan stöds av Rikskonserter, SÖ, fölkhögskoleuiredningen, Stockholms kommun. Förmedlingsbyrån för kulturprogram, TBV och 7"C0,

Folkhögskoleutredningen instämmer i kulturrådets uppfattning att lärare vid skolor för konstnäriig utbildning kan engageras i artisternas vidareutbildning vid sidan om lärarna vid skolor för kulturförmedlarulbildning. Utredningen påpekar att en del av denna utbildning kan komma all ligga på högskolenivå och meddelar alt frågan om högskoleutbildningen inom folkhögskolan kommer att behandlas i ett särskilt betänkande,

TBV och TCO understryker att fortbildning och vidareutbildning med inriktning mot kullurförmedlaruppgifter bör vara gemensam för konstnärer och andra grupper, TCO framhåller att utbildning av detta slag inom folkhögskolan också bör kunna ingå i konsthögskolans vidareutbiidningspro-gram,

Sveriges orkesterföreningars riksförbund. Folkparkernas centralorganisation. Folkets husföreningarnas riksorganisation. Förmedlingsbyrån för kulturprogram och Studieförbundet Vuxenskolan instämmer i kulturrådets uppfattning att kurser för speciella uppgifter inom kulturförmedlingen bör kunna anordnas av studieförbund, folkrörelser och andra organisationer. Folkparkernas centralorganisation betonar vikten av samarbete mellan folkhögskolor och organisationer men påpekar att detta inte får utesluta att vissa organisationer erhåller egna utbildningsresurser.

Kulturrådet anser alt organisationernas utbildning av kullurförmedlare med främsl organisatoriska och administrativa funktioner är en intern fräga. Rådet föreslär all sådan utbildning fär statsstöd. Statens kulturråd, SÖ, folkhögskoleutredningen, Stockholms kommun. Förmedlingsbyrån för kulturprogram och TBV instämmer med kulturrådet. SÖ betonar den erfarenhet vissa folkhögskolor har av utbildning av kullurförmedlare och föreslår all bidrag utgår lill organisationer som anordnar sådan utbildning lillsammans med folkhögskolor. Svenska folkhögskolans lärarförening och folkhögskoleutredningen framhåller all även organisationernas utbildning med fördel kan föriäggas till folkhögskola. Därmed tillvaratas folkhögskolans erfarenheter pä området. Berörda organisationer har dessutom ofla anknytning till folkhögskolor Fölkhögskoleuiredningen tillägger all om yrkesverksamma konslnärer knyts till folkhögskolor kan de göra insatser inom organisationernas kulturför-medlarutbildning. Problemet att vissa folkrörelser saknar tillgång till folkhögskola i viss landsända kan lösas genom att skolorna berättigas att föriägga

Prop. 1975/76:135 196

kurser utanför sina egna lokaler.

Folkparkernas centralorganisation. Förmedlingsbyrån för kulturprogram och TBV understryker behovet av ett särskilt statsstöd för utbildningsinsatser vad gäller organisatoriska och fedagogiska/konstnärliga funktioner inom kulturförmedlaromrädet.

Folkparkernas centralorganisation och ABF anser all stödformen bör kunna likna den som tillämpas för löntagarorganisationernas utbildning. Enligt ABF bör bidrag utgå lill försöksverksamhet som utvärderas.

Förslaget att statsbidrag lill organisationers interna utbildning förenas med skyldighel att motta deltagare från andra organisationer avstyrks av Svenska folkhögskolans lärarförening som anser att samverkan mellan folkhögskola och organisationer ger en bättre lösning och av Folkparkernas centralorganisation som hävdar all frågan om samarbete är varje organisations ensak.

Statens kuhurråd meddelar att rådet avseratt ta upp stödet till FHR/FPC-skolan i samband med utredning av formerna för stödet till folketshus-och folkparksrörelserna.

Folkets husföreningarnas riksorganisation anser att formerna för utbildningsverksamhet inom de folkliga lokalhållande organisationerna bör las upp i förhandlingar mellan slatens kulturråd och dessa organisationen

Förslaget all cenlmmbildningar får resurser till kuliurförmedlarulbildning genom anslag till anställning av konsulenter stöds av Konslnärscentrum och Förmedlingsbyrån för kuhurprogram.

Bibliotekshögskolan, Järfälla kommun, Nacka kommun och SACO/SR framhåller att kullurförmedlande uppgifter bör beaktas i bibliotekariernas grundutbildning.

Slatens kulturråd förordar all den föreslagna arbetsgruppen inom rådel lillsammmans med utbildningsmyndighelerna behandlar inslag av kulturförmedling i olika utbildningar. Huvudansvaret för detta måste dock ligga på dem som har lill direkt uppgift att planera utbildningen vid resp. inslilulioner. I fråga om utbildning för konstnärernas medverkan i förskola och fritidsverksamhet är statens kulturråd berett att biträda med förslag.

Förslaget all statens kulturråd medverkar med synpunkter pä utbildningen för kullurförmedlare stöds av statskontoret. Konstnärscentrum och TBV.

Prop. 1975/76:135 197

10 Föredraganden

10,1 Kulturpolitiskt reformarbete i tre steg

De förslag som jag nu kommer att redogöra för utgör det tredje steget i den treåriga utveckling av den statliga kulturpolitiken som inleddes är 1974. Under de tvä närmast föregående åren har särskilda kulturpropositioner lagts fram för riksdagen och flera av de initiativ som har presenterats i dessa har utvecklats vidare genom förslag i de åriiga budgetpropositionerna. Åtgärderna under treårsperioden utgör tillsammans ett reformprogram som har vidgat de slalliga åtagandena och som kommer all stimulera den fortsatta kulturpoliliska utvecklingen.

Under senare delen av 1960-lalel påbörjades ett utredningsarbete som omfattade praktiskt taget hela kulturområdet. Utredningarna slutfördes nästan samtidigt och del blev därför naturligt all under en treårsperiod ta ställning lill förslag som berörde så gott som alla vikliga delar av kulturområdet. Denna samtidiga behandling har inneburit stora fördelar. Den har skapat förutsättningar för en planmässig upprustning. Ell samspel mellan olika åtgärder ha blivit möjligt. Valet av lösningar har kunnat ske utifrån en enhetlig syn.

Reformarbetet inleddes med att målen för den statliga kulturpolitiken lades fast. Beslutet hade föregåtts av en bred och livlig debatt i organi-salionslivel, inom kommuner och landsting och bland kulturarbetarna. Debatten visade att del råder slor enighet om riktlinjerna för kulturpolitiken. Enigheten är betydelsefull för den fortsatta utvecklingen. Den underlättar en samordning mellan statliga och kommunala insatser och skapar förutsättningar för ett samspel mellan samhälleliga åtgärder och initiativ frän folkrörelser och kulturarbetare. Den omfallande diskussionen har ocksä fört med sig alt allt fler har blivit medvetna om kulturpolitikens viktiga roll i den fortsalla samhällsutvecklingen.

Om riksdagen bifaller de förslag jag här föreslär regeringen att lägga fram innebär detta att de statliga insatserna för kulturella ändamål under treårsperioden kommer att ha ökat väsenlligi. Totalt kommer de direkta statliga kultumtgifierna under denna period alt ha ökat med 274 milj. kr. från 381 milj. kr. lill 655 milj. kr. Av ökningen utgör 115 milj. kr. kostnader för reformer.

I linje med de nya riktiinjerna för kulturpolitiken har verksamhel och beslutsfunktioner decentraliserats. Ett nytt statsbidrag för regionala och lokala teater- och musikinslilulioner har stimulerat tillkomsten av fasta teatrar och orkestrar. Tre nya lealrar och två musikinstitutioner kommer att kunna starta sin verksamhet under treårsperioden. I flertalet län pågår utredningar om nya initiativ. Även inom kulturminnesvården sker en decentralisering. Frän den 1 juli 1976 övergår beslutanderätten i ett antal frågor från riksantikvarieämbetet lill länsstyrelserna samtidigt som länsmuseerna även i fortsättningen kommer alt ha viktiga uppgifter inom kulturminnesvärden.

Prop. 1975/76:135 198

En medveten strävan har varit alt stimulera verksamheten utanför de fasta kuliurinstilulionerna för all nå en publik som tidigare inte så ofta har deltagit i kulturakliviteierna. Verksamheten med kulturprogram i föreningslivet har utvecklats snabbt. Anslagen för bidrag till sådan verksamhet har ökat under treårsperioden från 2.7 milj. kn lill 12 milj. kr. Den omfattande amatörverksamhei som studieförbunden bedriver, främst i studie-cirkelform, har sedan år 1974 ökat betydligt. Genom särskilda insatser för experiment och utvecklingsarbete fär amatörverksamheten nya impulser. De fria teater-, musik- och dansgrupperna har för varje år fält ökade bidrag. Grupperna svarar för en viktig verksamhel inom bl, a. organisationer, skolor och värdinslitulioner. Arbetet i centrumbildningarna har också utvecklats. Genom de fria gruppernas, studieförbundens och folkrörelsernas insatser har nya grupper engagerats i kulturarbetet. Vikliga initiativ har tagits för barnkulturen och verksamheten bland invandrare. Ett stort antal projekt som avser kulturaktiviteter i folkrörelserna har kunnat startas. Det gäller t. ex. utställningar och kulturprogram i Folkets hus och Folkels park, bokutlåning pä arbetsplatserna i samarbete med fackföreningar samt kvalitetsfilmvisning och läsfrämjandefötsök i barn- och ungdomsorganisationer.

Ett vikligl inslag i treårsprogrammel är upprustningen av musei- och utslällningsverksamheten. Enligt förslag som jag återkommer lill senare får Riksutställningar från den 1 juli 1976 en permanent organisation och ökade resurser för att i samarbete med bl, a, folkrörelserna och museerna bidra till att utslällningsverksamheten aktiveras. Innevarande budgetår har historiska museei. medelhavsmuseel och myntkabinettet fält förstärkta resurser och en ny organisation, I det följande föreslår jag en ny organisation för statens konstmuseer. De statliga museernas resurser har under treårsperioden förstärkts med 60 nya tjänster. Eiessuiom har omfallande byggnadsarbeten för museiverksamheten satts igång. Moderna museet har nyligen ålerinvigis efter en genomgripande ombyggnad och utvidgning. En ny byggnad för etnografiska museei håller på all uppföras. Livrustkammaren fär nya lokaler i Stockholms slott. Del gamla Kronobageriel i Stockholm byggs om för bl.a. Musikhisioriska museei. För Nordiska museei uppförs moderna och rymliga magasinsutrymmen vid Juliia gård i Södermanland,

Reformarbetet omfattar också insatser på områden som hittills har varil i huvudsak kommersiellt beroende, Ell statligt litteralurslöd har införts för alt främja kvalitet och mångsidighet i bokutgivningen. En särskild statlig lånegaranti har lillkommil för att underlätta främst de mindre boktöriagens situation. Jag kommer längre fram att presentera ett förslag om statligt stöd lill utgivning av kvalitetslitteratur till låga priser. En viktig nyhet på filmområdet är den överenskommelse om produkiionssamarbele som har träffats mellan Svenska filminsiilulel och Sveriges Radio,

De mest centrala insatserna i de reformförslag som jag föreslår regeringen att lägga fram för riksdagen vid 1975/76 ärs riksmöte avser förbättringar av de insatser som direkt vänder sig lill kulturarbetarna saml åtgärder för

Prop. 1975/76:135 199

alt stödja bildkonsten, De statliga insatserna för olika konstnärsgrupper föreslås öka med omkring 10 milj, kr. På bildkonstens område föreslås en kraftig ökning av resurserna för konstinköp. En kraftig förbättring av möjligheterna att med statliga medel finansiera konstnärlig utsmyckning och gestaltning av allmänna samlingslokaler föreslås också. Arbetsförmedlingen för kulturarbetare förbättras genom förslag som regeringen nyligen har lagt fram.

De mål som har ställts upp för kulturpolitiken kan inte näs ulan ett långsiktigt utvecklingsarbete. 1 delta har samspelet mellan slalliga insatser och de initiativ som tas av kommuner, landsting, organisationer och kulturarbetare en viktig roll. En fast grund har lagts genom den planmässiga upprustning som skett. Arbetet främjas också av den allmänna uppslutningen kring riktlinjerna för kulturaktiviteten och den enighet om ansvarsfördelningen mellan olika parter som uppnåtts tack vare all reformarbetet föregicks av en omfattande diskussion om principerna för kulturpolitiken,

1 det fortsatta utvecklingsarbetet har statens kulturråd en viktig uppgift. Genom rådets tillkomst skapades ett organ med samlat ansvar för utvecklingen pä hela kulturområdet, Kuliurrådet har vikliga uppgifter som ett rådgivande och bidragsfördelande organ. Del skall lämna förslag lill hur kulturinsatserna i de åriiga budgetförslagen skall prioriteras och har även lill uppgift att bevaka de kulturpolitiska intressena i den fortgående samhällsutvecklingen. Rådets viktigaste uppgift är emellertid alt planera inför framtiden och att i nära kontakt med dem som är verksamma i kulturiivet arbeta för att föra kulturverksamheten närmare de uppställda målen.

10.2 Konstnärerna i samhället

10.2.1 Allmänt

Kulturrådet behandlar i t)etänkandel (SOU 1975:14) Konstnärerna i samhället olika frågor som berör konstnärernas ekonomiska och sociala förhållanden, Rådel betonar att konstnärernas insatser är oumbäriiga när del gäller att uppnå målen för samhällets kulturpolitik. Åtgärder för all förbättra konstnärernas arbets- och försörjningsmöjligheter är därför en självklar del av den statliga kulturpolitiken.

Med konstnärer avser kulturtädet skapande och utövande konstnärer inom ord-, bild-, lon- och scenområdena. Enligl min mening är del i det närmaste ogöriigt all åsladkomma en entydig och rättvisande definition av begreppet konsinär, Mol bakgrund av att kulturbegreppet vidgas och förändras är det inle heller lämpligt att försöka binda sig vid någon strikt definition. Jag tillämpar emellertid fortsättningsvis i huvudsak kullurrådets konstnärsbegrepp.

Jag vill inledningsvis beröra frägan om konstnärernas roll i samhället

Prop. 1975/76:135 200

och formema för samhällets insatser för alt förbättra konstnärernas arbeis-och försörjningsmöjligheten

Människomas behov av konstupplevelser och konstnäriig aktivitet är i värt samhälle gmnden för yrkesmässig konstnärlig verksamhel. Genom all konstnärerna skapar och förmedlar tillfällen till sädana upplevelser och genom att de fungerar som inspiratörer för skapande verksamhet har de en nyckelroll i kulturiivet. Konstnärerna skapar och röjer väg för nya synsätt och uttrycksformen Detta är omistligt för den kulturella utvecklingen och därmed av stor vikt för samhällsutvecklingen som helhet. Det ligger i den konstnärliga verksamhetens natur att den endasl i begränsad utsträckning kan utgå frän på förhand kända behov. Mänga konstnäriiga landvinningar blir endast långsamt kända och uppskattade av en större allmänhet. Samtidigt kan de fä ett avgörande inflytande på den konstnäriiga utvecklingen genom den påverkan de utövar pä andra konstnärer och indirekt via dem på en vidare publik. Den statliga kulturpolitiken gentemot konstnärerna bör utformas mol denna bakgrund.

Kulturtädet diskuterar hur långt samhällets ansvar sträcker sig när del gäller alt tillförsäkra konstnärer ett rimligt ekonomiskt utbyte av deras konstnäriiga verksamhel. Kulturtädet vill inte söka avgränsa en viss grupp konsinäriigt verksamma personer för vilka samhället skulle ha ell sådant ansvar. I stället förordas en för varje lid punkt anpassad insats med utgångspunkt i alt uppställda kulturpoliliska mål uppnäs. Enligl kulturrådets mening bör samhällets åtgärder för att förbättra konstnärernas försörjningssituation i första hand syfta till all konstnärerna får arbete och förbättrade möjligheter till ersättning för sina insatser.

Liksom kulturrådet anser jag att samhällets åtgärder i första hand bör inriktas mot att öka arbetstillfäliena för konstnärer och att förbättra möjligheterna att använda konstnäriiga verk. De kulturpolitiska åtgärder som stal, kommuner och landsriugskommuner vidtar för att tillgodose behovet av kulturell verksamhet i samhället och stimulera till en ökad kulturell aktivitet gör att tehovet av konistnärernas insatser växer. Det finns också outnyttjade möjligheter att ta konstnärernas kunnande i anspråk inom områden som av tradition inle har ansetts ligga inom konstnärernas verksamhetsfält. Kulturtådel förordar alt man i ökad utsträckning genom anställningar och uppdrag engagerar konstnärer inom t. ex. skolan och förskolan, värdområdet och arbetet med samhällsmiljön. Några formella hinder mol att engagera konslnärer inom dessa områden finns i allmänhel inle. Omfattningen beror därför på det intresse som finns hos konstnärerna själva och hos myndigheter, institutioner och organisationen Konstnärernas organisationer kan härvid medverka lill att söka nya uppgifter där det konstnäriiga kunnandet kan tas lill vara. Jag avser alt senare (10.3.6) föreslå ökade möjligheter alt erhålla projektbidrag för konstnärligt arbeie. Sådana bidrag bör kunna utnyttjas som ett verktyg i arbetet med alt vidga användningen av de konstnäriiga uttrycksformerna till nya områden i samhället.

Prop. 1975/76:135 201

Vid sidan av sådana älgärder som jag nyss har nämnt kommer del emellertid troligen alltid att behövas direkta insatser för alt stödja och stimulera konstnäriig verksamhel. Det är nödvändigt att det finns möjligheter för konstnärer att under längre eller kortare lid fä arbeta ulan krav pä arbetsresultat som omedelbart kan utnyttjas i samhället och ge konstnären inkomster. Jag avser därför alt lägga fram förslag om statliga insatser som innebär avsevärda förbättringar i detta avseende.

Konstnärernas förhållanden påverkas självfallet ocksä av andra älgärder än kulturpoliliska. Liksom för andra medborgargmpper har socialpolitiska, arbeismarknadspolitiska och skallepolitiska åtgärder stor betydelse. I många fall är det enligt min mening naturiigt att man prövar sädana generella åtgärder innan man väljer all söka lösa "problemen inom kulturpolitikens ram. Kulturrådet har aktualiserat vissa frågor och vidare har konstnärerna själva i en skrivelse från Klys gjort regeringen uppmärksam pä vad konstnärerna ser som problem i sin verksamhel. Jag vill därför här helt kort informera om behandlingen av dessa synpunkter och förslag.

Kulturrådet berör frägan om enhetlighet i taxeringsmyndigheternas bedömning av konstnärers deklarationer, samt frågan om vilka slag av konstverk, ägda av konstnären eller hans oskiftade dödsbo, som skall vara befriade från mervärdeskatt vid försäljning. Klys har i sin skrivelse tagit upp bl. a. olika frågor som rör beskattningen av konstnäriiga yrkesutövare. Kulturrådets förslag och Klys skrivelse i dessa frågor övervägs inom finansdepartementet.

Självständigt verksamma konstnärer betraktas i princip som egna företagare och får därför betala egenavgifter lill socialförsäkringarna i enlighet med de bestämmelser som gäller för egenförelagare. De får också själva betala den allmänna arbetsgivaravgiften.

Kulturrådet föreslår att frågan om att befria självständigt arbetande konstnärer från den allmänna arbetsgivaravgiften skall prövas särskilt. Vidare tar kulturrådet upp frågan om vidgade möjligheter all sluta s. k. likslällighetsavtal, dvs. att uppdragsgivare och uppdragstagare i avtal kommer överens alt viss inkomst som inte är anställningsinkomst skall betraktas som sådan inkomst i vad avser eriäggande av olika socialförsäkringsavgifter. Avgifterna kommer då alt betalas av uppdragsgivaren. Klys för i sin tidigare nämnda skrivelse fram olika förslag rörande socialförsäkringsavgifter samt beräkning och betalning av tilläggspensionsavgift.

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1975/76:46, SfU 1975/76:17, rskr 1975/76:67) är uppdragsgivare fr. o. m. den 1 januari 1976 skyldig all betala socialförsäkringsavgifter för ersättning till uppdragstagare. I fräga om egenförelagare finns möjlighet all träffa likslällighetsavtal.

Frågan om intjänande av pensionsrätt inom tilläggspensioneringen och om utformningen av avgiftsreglerna inom socialförsäkringssystemet behandlas av pensionskommittén (S 1970:40) i dess fortsatta arbete. Klys förslag har i berörda delar överiämnals till kommittén. Jag återkommer senare lill

Prop. 1975/76:135 202

pensionsfrågan vid min behandling av olika bidrag och ersättningar till konslnärer.

Jag vill i del här sammanhanget även erinra om att i samband med riksdagens beslut (prop. 1975:92, SkU 1975:25, rskr 1975:126) om sänkning av den statliga inkomstskatten m, m,, beslöts om förmånligare regler för beräkning av den allmänna arbetsigivaravgiften för egenförelagare med låga inkomster. Den del av inkomsten på vilken sådan avgift inle skall beräknas har ft, o, m, den 1 januari 1976 höjts frän 10 000 kr, till 18 000 kr. Ändringen torde ha stor belydelse för många konstnärer.

Kulturrådet berör vidare dels frägan om arbetsförmedling på kulturområdet, dels möjligheten för konstnärer att erhålla ersättning vid arbetslöshet, Klys lar i sin skrivelse bl, a, upp möjligheten för fritt verkande konstnärer alt erhålla kontantstöd vid arbetslöshet.

I prop, 1975/76:84 med förslag lill lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen m, m, föreslår regeringen bl, a, vissa nyheter i fråga om arbetsförmedlingen för kulturarbetare, 1 propositionen konstateras att alla kulturarbetare bör ha tillgäng lill kostnadsfri offentlig arbetsförmedling. En kraftig förstärkning av den offentliga förmedlingsorganisalionen för kulturarbeisförmedling föreslås. Vidare bör tjänstemän vid arbetsförmedlingarna även i fortsättningen kunna placeras vid centrumbildningar och liknande organisationer. En rådgivande delegation för kullurarbelarfrågor föreslås bli inrättad inom AMS. Den internationella kontaktverksamhet som nu bedrivs av olika institutioner och organisationer pä området bör samordnas. Rikskonserter föresläs få ansvaret för alt så sker. För de ökade arbetsuppgifter som följer av detta förslag har jag i den nyligen framlagda budgetpropositionen (prop. 1975/76:100 bil. 10 s. 45) beräknat ett ökat medelsbehov om 200 000 kn för Rikskonserter. Frågan om kulturarbetarnas möjlighet all erhålla konlanlslöd vid arbetslöshet har överiämnals lill utredningen (A 1975:08) om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

10,2,2 Upphovsrättsliga .frågor

Jag har tidigare (3,1,4) redogjort för vissa upphovsrätlsliga regler och dessa reglers belydelse för författare, konslnärer och andra upphovsmän saml utövande konslnärer och fotografer. Grundtanken i den upphovsrätlsliga lagstiftningen är all det konstnäritga och litterära skapandet i alla dess uttrycksformer bör ges ett rimligt skydd. Rättsreglerna är sä utformade all upphovsmannen tillerkänns del:; en principiell ensamrätt all förfoga över sill verk genom all framställa exemplar av det och genom alt göra det tillgängligt för allmänheten, dels: ett skydd för sina ideella intressen. Samtidigt mäste han dock tåla vissa inskränkningar i sin ensamrätt bl, a. till förmän för kulturella eller andra samhälleliga intressen.

Del har i olika sammanhang framhållits alt gällande beslämmelser i vissa

Prop. 1975/76:135 203

fall kan verka hämmande pä en önskad användning av skyddade verk. Sä är fallet, har det angetts, när del gäller möjligheterna all utnyttja många av de tekniska hjälpmedel, såsom foiokopiering, mikrofilmning, band- och videograminspelning, som på senare år har fäll stor belydelse för reproduktion och distribution av upphovsräusligl skyddade verk. Önskemål har därför förts fram om en mera ändamålsenlig anpassning av lagstiftningen till de möjligheter som finns att använda de tekniska hjälpmedlen. Det har därvid framställts som myckel viktigt att man försöker nä en ordning som inle är för komplicerad eller svär att sköta och som inle heller medför orimligt stora administrativa kostnader. Samtidigt har det betonats alt konstnärerna och samhället har ell gemensamt intresse av att tillkomsten av konstnäriiga verk stimuleras liksom all skyddade verk när en sä stor publik som möjligt eller på annat sätt kommer till största möjliga användning.

Det är enligt min mening ett självklart önskemål att upphovsmannen skall kunna försörja sig på sina konstnäriiga prestationer. Del skydd som lagstiftningen ger dessa prestationer ar därvid givetvis av stor belydelse. Samtidigt måste man dock ha i minnet att vissa inskränkningar i upphovsrätten är nödvändiga, dels av praktiska skäl, dels utifrån allmänna samhällsintressen.

I vilken form upphovsmannen skall få ersättning för sina prestationer måste avgöras under beaktande av många olika faktorer. Jag vill peka på alt det i praktiken kan visa sig svårt att finna former för att ge upphovsmannen ersättning i förhållande till hans individuella arbete. I vissa situationer kan ersättningen därför ges en kollektiv form,

Upphovsräilslagstiftningen, som under de senaste åren diskuterats livligt i olika sammanhang, har sedan slutet av 1960-talet setts över i vissa delar.

Mot bakgrund av förslagen i de båda nordiska belänkandena(NU 1973:21) Upphovsrätt I Fotokopiering och bandinspelning särskilt inom undervisningsverksamhet och (NU 1974:19) TV över gränserna Slutrapport har nordiska ministerrådet tagit upp frågan om upphovsrättens funktion i ett vidare kulturpolitiskl sammanhang. Ministerrådet fattade i maj 1975 beslut om en översyn av den nordiska upphovsräilslagstiftningen och antog vissa riktlinjer som skall ligga till grund för revisionsarbetet. Delta bör enligl ministerrådets beslut bedrivas i form av nationella kommittéer. Direktiv för en svensk sådan kommitté torde komma all utfärdas inom kort.

Enligl de nämnda riktlinjerna skall den allmänna översynen av upphovsrätten innefatta en systematisk genomgång av lagstiftningen på området. En allmän strävan vid reformarbetet bör vara att främja ell större och mera rikhaltigt kulturutbud. I den mån det är förenligt med gällande internationella konventioner bör ökade möjligheter skapas all utnyttja skyddade verk utan individuellt samtycke från rättsinnehavaren och mot vedertag i kollektiv form. Den individuella upphovsrätten måste dock alltjämt vara lagstiftningens utgångspunkt. Utredningsarbetet kommer sannolikt att inledas med en närmare kartläggning av de problem och svårigheter som

Prop. 1975/76:135 204

den nuvarande lagstiftningen skapar. Denna kartläggning kan antas komma all ske i samarbete med organisationer pä upphovsmännens område liksom med dem som i större omfattning ulnyttjar upphovsrältsligl skyddade verk och prestationer.

Kulturrådet, som visseriigendiiskuterar vilka allmänna krav som bör ställas på upphovsräilslagstiftningen, har - med hänsyn lill att den dåvarande nordiska upphovsrältskommiltén hade i uppdrag alt göra en översyn av den nordiska lagstiftningen pä området - begränsat sig till alt framföra vissa synpunkter pä denna lagstiftning. Jag har tidigare (3,2,2) redogjort för dem.

De frågor som kulturrådet har aktualiserat är av det slaget alt de bör behandlas inom ramen för den översyn av upphovsrättslagstiftningen som nu skall påbörjas. Kulturrådets förslag i denna del jämte remissyttrandena bör därför överiämnas lill den svenska kommittén.

10.2.3 Utbildningsfrågor

Kuliurrådet tar upp principiella frågor om konstnärsutbildningens inriktning och dimensionering. Rådel behandlar även det växande behovet av fortbildning och vidareutbildning för olika konstnärsgrupper. Vid sin behandling av vad man kallar kulturförmedling föreslår rådet också nya utbildningsinsatser av olika slag.

Utbildningen på kulturområdet har under senare år Ijehandlals av fiera olika utredningan Olika förslag har lagts fram och fler väntas inom en snar framtid. Enligt min uppfattning är del lämpligt alt här kort redovisa det aktuella utredningsläget och summera de ställningstaganden lill olika förslag som nyligen gjorts.

Utbildningen på kulturområdet som helhet genomgår nu en betydande utveckling och omdaning. Parallellt med de särskilda utredningar som arbetar pä området pågår förberedelsearbetet med reformeringen av högskoleutbildningen enligt riksdagens beslut år 1975.

Det är under delta skede särskilt angelägel att betona att konsinärsut-bildningens primära målsättning inte får förioras ur sikte. Kuliurrådet framhåller all konstnärsutbildningen domineras av målet alt stimulera den konstnärliga mognadsprocessen och ge de studerande möjligheter au förverkliga sina konstnäriiga intentioner. I propositionen om reformering av högskoleutbildningen (prop. 1975:9) framhöll jag att yrkesförberedelsen i utbildningarna på kulturområdet i förhållande till annan högre utbildning har som särskilt mål alt ge de studerande möjligheter till egna praktiska konstnäriiga erfarenheter och alt bidra till utvecklingen och förnyelsen av de konstnäriiga uttrycksmedlen. Jag betonade att den konstnärliga utbildningen således i sig själv är en skapande process som inte i alla avseenden kan och bör bedrivas på ett i förväg planerat sätt. Delta mäsle få påverka sättet all organisera studierna liksom ocksä utformningen av de planer som styr utbildningens innehåll och arbetsformer. Riksdagen godtog dessa uttalanden

Prop. 1975/76:135 205

och hänvisade särskilt till att frägan hur långt del är möjligt och lämpligt all anpassa studieorganisationerna på kulturområdet lill en enhetlig studieordning inom högskolan skall studeras före beslut i ärendet (UbU 1975:17, rskr 1975:179),

Kulturrådet framhåller all den konstnärliga utbildningen självfallet bör utformas pä ett sätt som motsvarar de krav den framtida yrkessituationen ställer. Under utbildningen bör de studerande möta situationer som de kommer alt ställas inför i sin framtida yrkesutövning. Utbildningen bör också ge kännedom om samhällets sociala och ekonomiska struktur.

Jag delar kulturrådels uppfattning. Dessa uppgifter för konstnärsulbildningen ingår som tydliga element i den utveckling av olika områden inom utbildningen som nu pågår.

Flera ärs utredningsverksamhet vad gäller den konstnärliga utbildningen pä bild- och formområdet håller pä att avslutas. Jag har i budgetpropositionen för 1976/77 bl, a, tagit ställning till förslag rörande konstnärsulbildningen vid konsthögskolan och den konstindustriella utbildningen vid konstfackskolan. Ställningstagandena rör också utbildningen vid Valands konstskola och Konslindustriskolan i Göteborg, Jag förordar därvid alt frågan om förstatligande av Valands konstskola och Konslindustriskolan tas upp i sådan lid att ett ändrat huvudmannaskap i förekommande fal) kan genomföras senast den 1 juli 1977, dvs. den tidpunkt dä högskolereformen skall börja genomföras (prop. 1975/76:100 bil. 10 s. 118-134).

Utbildningen vid konsthögskolan bör enligl mina ställningstaganden fortsätta med samma inriktning och i samma former som hittills. Den skall alltså förbereda för en yrkesverksamhet som fritt verkande bildkonstnär. Förhandlingar med Konstakademien pågår vad gäller följderna av högskolereformen för akademins och konsthögskolans del.

Utbildningen vid konstfackskolan kan leda till mänga slags yrkesuppgifter inom konstnärlig formgivning och gestaltning. Utbildningsområdet, som således är långt ifrån enhetligt, kan delas in i studievägar för designutbildning, konslhantverksutbildning och fri konstnärlig utbildning. De riktlinjer som jag förordar i budgetpropositionen innebär all delta utbildningsområde även i fortsättningen bör hållas samman. Konstfackskolan får således i stort sett behålla sitt nuvarande breda utbildningsprogram men de olika ulbildningsformerna skall utvecklas och differentieras för all bättre motsvara del moderna yrkeslivets krav.

Utbildningen för fri konstnärlig yrkesverksamhet bör bedrivas med speciell inriktning mol uppgifter inom miljögestaltning, t. ex. konstnäriig gestaltning av den offentliga miljön. Jag kommer senare (10.4.2) att ulveckla min syn pä bildkonstnärernas medverkan i arbetsuppgifter av detta slag.

Vid 1975 års riksmöte fattades beslut att leckningslärarutbildning skall starta i Umeå läsåret 1976/77. Statsrådet Hjelm-Wallén har behandlat den nya utbildningen i prop. 1975/76:89 om lärarutbildningens dimensionering och lokalisering m. m.

Prop. 1975/76:135 206

1973 års expertgrupp för konstulbildning (U 1973:05) kommer under våren 1976 att avge ett förslag om högre utbildning av fotografer.

Jag har i budgetpropositionen för 1976/77 också tagit ställning till vissa frågor som rör utbildningen inom scenområdel. Beiräffande grundutbildningen vid statens scenskolor föreslår jag att utbildningens omfattning, innehåll och uppläggning ses över. Genom beslut tidigare denna dag har regeringen gett slatens kulturråd och UKÄ i uppdrag alt i samråd göra denna översyn. I arbetet ingår bl. a. alt undersöka i vilken utsträckning scenskolorna kan medverka i nya slag av artislutbildning, t. ex, utbildning av variléartisler (prop, 1975/76:100 bil, 10 s, 152-154),

Utbildningen på scenomrädet omfattar ocksä den utbildning som f, n, övervägs av dansarutrednlngen (U 1973:09), Utredningen, som skall avge förslag rörande dels förberedande utbildning, dels yrkesutbildning för dansare, kommer enligt vad jag har erfarit all avsluta sitt arbete under innevarande år.

Utbildningen pä musikomrädet utreds av organisationskommittén (U 1970:60) för högre musikutbildning (OMUS), Både musiklärarulbildning och annan pedagogiskt inriktad musikutbildning liksom musikemlbildning av olika slag ingår i kommitténs uppdrag, OMUS, som arbetar utifrån en brett upplagd undersökning av musikens roll i samhället, kommer under våren 1976 all lägga fram ell pnncipförslag med riktlinjer för hela del återstående reformarbetet, OMUS skall också svara för den fortsatta detaljplaneringen. Uppdraget skall för kommitténs del vara slutfört före utgången av juni månad 1977.

Efterfrågan på fortbildning och vidareutbildning på kulturområdet har under senare år ökat kraftigt. Flera utredningar kommer inom en snar framtid att lägga fram sina förslag i dessa frågor. Under våren 1976 kommer 1973 års expertgrupp för konstutbildning med ett förslag som rör fortbildning och vidareutbildning för konslnärer inom bild- och formområdel. Ungefär samtidigt kommer OMUS, som jag redan nämnt, att i sitt principförslag redovisa behovet av fortbildning och vidareutbildning på musikområdet. Vid prövningen av dessa förslag bör hänsyn las till kulturrådets synpunkter på behovet av utbildningsinsatser av delta slag.

Den ökade efterfrågan på fortbildning och vidareutbildning har bl. a. lett till alt dramatiska institutet begärt och fäll möjlighet att tillämpa ell flexibelt system för fördelning av resurser mellan grundutbildning och olika former av fortbildning och vidareutbildning. 1 den nyligen framlagda budgetpropositionen har jag förordat all den försöksverksamhel med fortbildning och vidareulbildning vid statens scenskolor som pågått ett par år fär fortsätta och att skolorna i samband därmed får tillämpa samma slags resursför-delningssystem som dramatiska institutet (prop. 1975/76:100 bil. 10 s. 152-154).

Kulturrådet diskuterar ocksä konstnärsulbildningens dimensionering. Rådel framhåller all dimensioneringen i hög grad måste bestämmas

Prop. 1975/76:135 207

utifrån en allmän bedömning av del aktuella försörjningslägel för olika konsinärsgrupper och av de effekter som ökade samhälleliga insatser på kulturområdet kan länkas få. Enligt rådets mening bör man under dessa förhållanden inte med korta intervaller vidta några större förändringar vad gäller den konstnäriiga utbildningens omfattning.

Även vad gäller dimensioneringsfrägan kommer kulturrådets synpunkter alt kunna beaklas vid prövningen av förslag som väntas under våren 1976. OMUS och 1973 ärs expertgrupp för konstulbildning kommer med förslag inom sina resp. områden. Dimensioneringen av utbildningen på scenområdet ingår, som jag tidigare nämnt, i del översynsarbeie som nyligen startat.

Del utrednings- och reformarbete som jag kort har redovisat är av slor belydelse för utvecklingsmöjligheterna i kulturlivet. Den ökade yrkesförberedelse, breddning och utblick som kulturrådet anser vara nödvändig i konstnärsulbildningen är ett grundläggande tema i del pågående arbetet. Den nya högskoleorganisationen bör ocksä medföra ökade möjligheter lill samverkan mellan konsinärsutbildningarna och lill lokala initiativ i linje med den utveckling som kulturrådet och remissinstanserna förespråkar.

Jag skall också något beröra kulturrådets förslag om utbildning inom kulturförmedlingens   område.

Med termen kulturförmedling avser kulturrådet en rad olika aktiviteter som syftar till att föra människor i kontakt med kulturell verksamhel av olika slag. Begreppet används sålunda för all beteckna såväl olika administrativa och organisatoriska åtgärder för att göra kulturutbudet tillgängligt som insatser av pedagogisk och aktiverande karaktär. Kulturrådet konstaterar alt kullurförmedlande uppgifter ingår i många olika slags verksamhet.

Jag instämmer med de remissinsianser som menar all kulturrådets analys av kuliurförmedlingens syften och uppgifter är ofullständig och alt de praktiska slutsatserna, bl.a. i vad avser insatser på utbildningsområdet, därför blir ganska vaga, Mina synpunkter pä förslagen är därför av principiellt slag.

Jag delar kulturrådets uppfattning att någon egentlig längre grundutbildning för kullurförmedlande uppgifter inle bör införas. Verksamhetsfältet är så stort och mångsidigt alt man i stället bör inrikta sig på mer differentierade insatser. Liksom kulturrådet utgår jag då ifrån alt kullurförmedlande uppgifter normalt ingår som en bland flera arbetsuppgifter och all utbildningen således riktar sig lill yrkesutövare pä olika områden som redan har en gedigen utbildning eller erfarenhet inom huvudområdet för sin yrkesutövning. Utbildningen kommer därför ofta alt fä karaktären av vidareutbildning eller fortbildning.

Jag avslår i delta sammanhang från alt ta ställning till kulturrådets konkreta förslag till utformning och uppläggning av en utbildning på detta område, Enligl min uppfattning måste utbildningen både till innehåll och form vara starkt verklighetsanknuten. Delta betyder att jag anser det nödvändigt all låta personer med egna praktiska erfarenheter av kullurförmedlande verk-

Prop. 1975/76:135 208

samhet medverka både när man definierar utbildningsbehoven och praktiskt utformar utbildningen.

Jag delar kulturrådets uppfattning all folkhögskolorna är lämpliga huvudmän för en betydande del av den utbildning det här kan bli fråga om. Inom folkhögskolan finns redan vissa erfarenheter av utbildning av delta slag. De fria former för utbildningen som folkhögskolan kan erbjuda är en fördel. Möjligheterna är goda för ett samarbete mellan folkhögskola och organisationer som har intresse för utbildningen.

,Åven om utbildningen på kuliurförmedlingens område i första hand bör kunna föriäggas lill folkhögskola vill jag inte utesluta att del ocksä kan bli fråga om att anordna utbildning av delta slag inom den kommande högskolan. Det är också angeläget att det finns kontaktvägar mellan folkhögskolornas utbildning på området och högskoleutbildningen. Kulturrådet nämner bl. a, behovet av kontakt och gemensamt utnyttjande av lärare mellan utbildning med denna inriktning vid folkhögskola och den konstnärliga högskoleutbildningen. Möjligheterna till kontaktvägar mellan folkhögskolorna och den nya högskoleorganisationen kommer all redovisas av folkhögskoleutredningen (U 1972:08),

Kulturrådet nämner slutligen behovet av kurser som pä ell direkt och praktiskt plan förbereder för speciella arbetsuppgifter inom olika områden av kulturförmedlingen och tar som exempel kurser anordnade av kulturinstitutioner, konstnärsorganisationer, studieförbund, cenlmmbildningar, lokalhållande organisationer, kursverksamhet för förtroendevalda i kommuner etc. För sådana kurser som anordnas av studieförbund, folkrörelser och andra organisationer föreslår kuliurrådet statligt stöd.

Föregen del anserjag alt sådana kurser fyllereli behov. Jag äremellertid inte beredd att förorda förslaget om ett särskilt statligt stöd till kursverksamheten utan anser all redan existerande slalliga bidragsreformer bör anlitas även för delta slags kurser. Stödet till studieförbundens centrala verksamhel övervägs f n. av den nyligen tillsatta folkbildningsutredningen (U 1975:19),

10.3 Bidrag och ersättningar

10.3.1 Allmänt

Jag har tidigare (10.2.!) redovisat min principiella inställning lill hur samhällets insatser för all förbättra konstnärernas arbets- och försörjningssituation bör utformas. Jag framhöll då i likhet med kulturtädet att samhällets åtgärder i första hand bör inriktas pä att öka arbetstillfällena för konslnärer och att förbättra möjligheterna alt använda konstnärliga verk och prestationer. Jag konstaterade ocksä all del behövs direkla insatser för all stödja och stimulera konstnäriig verk;5amhet.

Kulturrådet framhåller all det är viktigt alt konstnärernas arbets- och

Prop. 1975/76:135 209

inkomstförhällanden bringas i överensstämmelse med vad som gäller för andra yrkesutövare. Konstnärernas inkomster bör därför i möjligaste mån utgöras av ersättning för arbeie. Rådet framhåller vidare all ersättningen för konstnärligt arbeie, oavsett om detta arbeie ulförs inom ramen för en anställning eller på annal sätt, bör fastställas genom förhandlingar och avtal mellan konstnärsorganisationerna och deras motparter. Vid sin behandling av upphovsrättsliga frågor uttalar sig kuliurrådet i allmänna termer för alt staten genom avtal med konstnärernas organisationer efter centrala förhandlingar skall friköpa upphovsrältsligl skyddade verk för fritt nyttjande av samhälleliga institutioner och samhälleligt stödda organisationer. Kulturrådets synpunkter har mottagits positivt av remissinstanserna.

Jag kan i betydande delar ansluta mig till kulturrådets resonemang. Som jag redan har framhållit måste konstnärernas ekonomiska villkor i första hand förbättras genom att de ges tillfälle lill arbete. Samtidigt är det angeläget att konstnärerna kan fä bättre ersättningar för sina prestationer. Huvuddelen av konstnärernas inkomster kommer från de delar av kulturområdet där verksamheten bedrivs i privat regi. All förbättra de olika former av ersättningar som här förekommer, löner, arvoden, royalties etc. är en central uppgift för konstnärernas fackliga organisationen De flesta utövande konstnärer, t. ex. skådespelare och musiker, har sådana arbetsförhållanden att ersättningen för deras arbete bestäms i kollektivavtal. De regler som gäller är de som i övrigt reglerar förhållandet mellan parterna på arbetsmarknaden. Om konstnärerna i framliden i ökad omfattning kommer att verka i någon form av anställningsförhållande kommer även möjligheterna all sluta kollektivavtal all öka vilket jag finner värdefullt. Jag kommer senare (10.3.4) alt föreslå att ersättning för utställning i statlig regi skall bestämmas efler förhandlingar med konstnärernas organisationer.

Tanken alt i kollektiva former förhandla med konstnärernas organisationer för all fä till stånd ett fritt utnyttjande av deras verk saknar inle intresse. Som har framgått tidigare (10,2,2) kommer emellertid de upphovsrätlsliga beslämmelserna alt ses över av en särskild utredning. Eventuella genomgripande förändringar på delta område bör av naluriiga skäl anstå till dess utredningen har lagt fram sina förslag.

I beredningen av kulturrådets förslag har kontakter och överiäggningar med konstnärernas organisationer varit ett väsenligt inslag. De förslag som jag senare kommer att redogöra för har ingående diskuterats med företrädare för konstnärerna. Strävan har varit att uppnå samförståndslösningar vilket också har varit möjligt. Konstnärernas organisationer har således haft goda möjligheter att inom ramen för dessa överiäggningar påverka utformningen av de bidrags- och ersättningsformer som bör finnas i fortsättningen. Frågan om mer reglerade former för dessa överiäggningar har dock aktualiserats. Tanken har varit att storieken på t. ex. biblioteksersättningen och olika stipendier skulle fastställas vid förhandlingar. En sådan utveckling av de nuvarande förhandlingsliknande överiäggningarna kan givelvis diskuteras. En

14 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 135

Prop. 1975/76:135 210

förändring förutsätter emellertid att den rättsliga grunden för ersättningar och bidrag förändras samt all del klariäggs vilka ersättningar och bidrag som skulle kunna anses vara förhandlingsbara. De upphovsrällsliga bestämmelserna spelar därvid en stor roll och här har som nämnts ett utredningsarbete nyss påbörjats. Med hänsyn till vad jag här har anfört finner jag det inte akulellt alt nu överväga några förändringar av de former i vilka statliga ersättningar och bidrag till konslnärer f. n. diskuteras med konstnärernas organisationer.

Många konslnärer får en mycket god utkomst av sin konstnärliga verksamhet genom att deras verk eller prestationer röner en slor efterfrågan. För andra målmedvetet arbetande konstnärer är emellertid delta inte fallet trots ett intensivt och kvalitativt högtstående konstnärligt skapande.

I många fall är direkta samhällsinsatser en förutsättning för alt konstnäriig verksamhel skall kunna bedrivas. Slalen möjliggör genom ekonomiska lill-skoll en omfattande och kvalificerad teater- och musikverksamhel. På samma sätt kan direkt stöd lill del enskilda konstnäriiga skapandet motiveras.

Utrymme för konstnärligt nydanande och experimenterande existerar inte alltid på en kommersiell marknad. Del är emellertid angelägel att även konslnärer som inle omedelbart får gensvar i form av en efterfrågan kan få tillfälle au arbeta under ekonomiskt trygga förhållanden. Det är rimligt alt arbetsmöjligheter ibland garanteras för en avsevärd tidsrymd. Även konstnärer som vänder sig lill en bred publik har behov av all frän lid till annan få ägna sig ål arbete som endast syftar till alt utveckla de konstnäriiga uttrycksmedlen.

För all säkra rimliga ekonomiska villkor för bildkonstnärsgruppen har förslag förts fram om all införa ell syslem med s. k. visningsersäitning. Frågan behandlas bl. a. i ett särskilt yttrande lill kullurrådets belänkande och av ett anlal remissinsianser. Systemet skulle, som det har presenterats av bl. a. KRO, komma alt ha vissa likheter med biblioleksersättningen. Enligt förslaget skulle staten lill en fond avsätta medel som skulle betraktas som en ersättning för nyttjande av de verk som konstnärerna har sålt till offentliga organ och institutioner. Bildkonstnärerna skulle själva ha del avgörande inflytandet över användningen av medlen.

När man skall la slällning till hur ett syslem av del slag som bildkonstnärerna har aktualiserat skall utformas i praktiken ställs man inför flera svårigheter. Det gäller bl, a. att avgöra enligl vilka principer och beräkningsgrunder som medel skall avsällas lill fonden. Några metoder som har bedömts som genomförbara har inte redovisats vare sig i utredningsmaterialet, av remissinstanserna eller i de överiäggningar som under beredningsarbetet har förekommit med fackliga företrädare för bildkonstnärerna. Däremot har det varit möjligt alt tillsamman,? med bildkonstnärernas fackliga representanter nå enighet om efter vilka regler som tillgängliga medel bör fördelas.

Jag är inle helt främmande för uppfattningen att formema för ersättningar till bildkonstnärerna för deras arbete inte alllid ger inkomster som slår i

Prop. 1975/76:135 211

proportion lill deras insatser inom kulturiivet. Det kan t, ex, hävdas att det faktiska nyttjandet av ett verk vid enstaka tillfällen inle har kunnat förutses vid försäljningen.

Det är väsentligt att målmedvetet arbetande bildkonstnärer kan bedriva sin verksamhet på rimliga ekonomiska villkor. Att del inte har twdömts möjligt att bestämma samhällets insatser för bildkonstnärerna enligl beräkningsprinciper av det slag som bildkonstnärerna har föreslagit är enligt min mening inget hinder mot att tillmötesgå bildkonstnärernas krav genom all i andra former ställa medel lill förfogande. Jag kommer senare (10.3.2) alt presentera riktlinjer för fördelningen av bidrag lill konstnärer som utformats enligl grunder som bildkonstnärerna själva har ansett lämpliga. Delta innebär bl. a. att bildkonstnärerna tillförsäkras samma inflytande över medelsfördelningen som de skulle fåll om en särskild fond hade skapats. Tanken all såsom ett underiag för beräkningen av de statliga insatser som direkt vänder sig till bildkonstnärer söka fastställa värdet av alt bildkonst visas offentligt kan givelvis komma all i annal sammanhang föras fram av bildkonstnärerna. Frågan får i så fall prövas på nytt i vederböriig ordning.

Konstnärernas ekonomiska trygghet bör i princip garanteras med samma åtgärder som förändra medborgare. Det äremellertid ofrånkomligt att gränsen i vissa fall kan bli flytande mellan insatser som är kulturpolitiskl motiverade och åtgärder som huvudsakligen är socialt betingade. Sammankopplingen av sociala och kulturpoliliska motiv gäller främsl de aktiva konstnärerna.

Den sociala tryggheten för de konstnärer som på gmnd av ålder eller sjukdom kan antas ha sin konsinäriigt produktiva period bakom sig bör i princip garanteras inom ramen för det allmänna trygghetssystemet. Vissa frågor mäste dock f n. lösas inom kulturpolitikens ram. Enligl gällande beslämmelser är stipendier inle pensionsgrundande. Detta gäller även för stipendier som ulgär under en längre period. Sädana stipendier är emellertid beskattade. En konsinär, som under sin aktiva period i t)etydande utsträckning har haft sin inkomst tryggad genom sädana stipendier, får således en lägre tilläggspension än hans beskattade inkomster borde ge anledning till.

Konsinärsbelöningen är i princip livsvarig varför del frän innehavarens sida sett inte föreligger något behov av att den är pensionsgrundande. Att den inte är pensionsgrundande medför dock all någon efterlevandepension inle kan baseras på den inkomst som belöningen utgör.

Det är inte heller möjligt att låta belöningen ersättas av den allmänna tilläggspensionen när innehavaren har uppnått pensionsåldern.

Kulturrådet har berört delta problem.

För alt göra de bidrag och stipendier som går till konstnärer pensionsgrundande krävs ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Frågan om intjänande av pensionsräll inom tilläggspensioneringen och om utformningen av avgiftsreglerna inom socialförsäkringssystemet utreds som jag redan har redovisat av pensionskommittén. Enligt min mening bör ett ställ-

Prop. 1975/76:135 212

ningstagande till frägan om hur stipendier och konstnärsbelöningar eller deras framtida motsvarigheter iskall behandlas i pensionshänseende anstå lill dess pensionskommittén har lagt fram sina förslag.

10.3.2 Direkla bidrag lill konstnärer

Stipendier till konstnärer har en lång tradition inom kulturiivet. Sådana bidrag kommer idag frän mänga olika häll.

Del är inte bara statliga och kommunala organ som delar ul stipendier utan även enskilda donatorer och stiftelser samt olika folkrörelser delar åriigen ul betydande belopp. Kulturrådet konstaterar att del är svårt att fä en bild av den totala omfattningen. Rådet har gjort en inventering, som inle gör några anspråk på all vara fullständig, och har därvid kommit fram till att det kan röra sig om ca 3 milj. kr. som åriigen från privat håll delas ut till konstnärer. Mänga av stipendierna är utpräglade hedersbevisningar och utgår med små belopp.

Kommunernas och landslingens stipendiegivning är av relativt sent datum och den har ökat under senare år. Del sammanlagda beloppet för stipendier kan f n. beräknas uppgå till ca 3,7 milj. kr. varav knappt 3 milj. kr. avser primärkommunernas stipendiegivning. I stipendievillkoren finns ofta krav att mottagaren skall ha en anknytning lill kommunen eller regionen. Deila har lillsammans med det förhällandet att man ofla utgår från ett brett kulturbegrepp fört med sig all siipendiemoliagarna i flera fall är personer som har gjort betydelsefulla insatser inom kulturområdet i vid mening, t. ex. inom folkbildningsarbetet.

Kulturrådet har i sina förslag inte behandlat denna del av kommunernas insatser på kulturområdet. De kommunala insatser som har störst belydelse för konstnärerna är säkerligen också av annan karaktär. Jag tänker därvid på de olika områden där konstnärer kan engageras som jag tidigare helt kort har berört. Inköp av verk, tillhandahållande av utställnings- och verkstadslokaler är andra exempel. Vid sidan av denna typ av insatser har emellertid ocksä stipendier av olika slag sill givna värde. Del är därför enligl min mening naturiigt all kommuner och landsting, inom ramen för sill allmänna kulluransvar, även ulvecklar sill ansvar geniemol de konslnärliga yrkesulövarna genom en direkl bidragsgivning.

De former som väljs mäsie självfallet anpassas till lokala förutsättningar och behov. Någon samordning i direkt mening med de slalliga insatserna kan därför inte anses motiverad.

Statligt stöd till konslnärer har förekommit under lång lid. Del inskränkte sig länge till all omfatta dels några få stipendier som förbehölls väl etablerade och s. k. förtjänta konstnärer, dels stipendier till konslnärer under deras utbildningstid. Ännu relativt sent har i debatten framförts att staten inte borde stödja verksamma konstnärer eftersom detta kunde uppfattas som en olillböriig styrning av kulturiivet.

Prop. 1975/76:135 213

En viss planering av de kulturpoliliska åtgärderna påbörjades under 1960-talei. Frågor om kulturarbetarnas villkor gavs förtur i delta arbeie. 1 1961 års proposition (prop. 1961:56) om stöd åt konstnäriig, litterär och musikalisk verksamhet presenterades ett statligt handlingsprogram som främst avsåg stöd till konstnärliga yrkesutövare under och efter utbildningen. Man kan säga all debatten om de statliga insatsemas hot mot konstens och konstnärernas frihel då avslutades och alt det därefter har funnits en allmän uppslutning kring uppfattningen att slalen har ell ansvar på delta område.

1961 års program innebar för konstnärernas del främst att de under studietiden blev delaktiga av de allmänna studiesociala förmånerna och alt stipendiemöjligheterna förbättrades.

I utbyggnaden av stipendiesystemet lades tonvikten på s. k. arbetsstipendier som kunde utgå även lill konslnärer som befann sig i början av sin verksamhetsperiod. Den tidigare förtjänst- och meritlanken sköts i bak-gmnden. Vidare fick konstnärernas organisationer ett visst inflytande över fördelningen av slipendiemedlen. Under de följande åren ökade medlen för stipendier. Samtidigt infördes stipendier för nya konstnärsgrupper.

År 1964 kompletterades den direkta slipendiegivningen genom att konstnärsbelöningarna (prop 1964:1 bil. 10, SU 1964:8, rskr 1964:8) infördes. Den som utses till innehavare av konstnärsbelöning tillförsäkras en inkomslga-ranii under sin återstående livslid. Garantin är så konstruerad all det statliga bidraget utgår i relation till innehavarens övriga inkomster. Konstnärsbelöningarna, som utdelas av regeringen, ingår i det ekonomiska trygghels-program för konstnärerna som byggdes upp under 1960-lalel, Enligl de principer som formellt fortfarande gäller för utdelningen skall det ekonomiska behovet emellertid inte vara avgörande när en innehavare utses utan i första hand skall hänsyn las lill den konstnäriiga insatsen. Som en förutsättning gäller att mottagaren genom sin konstnäriiga verksamhet skall ha gjort mycket betydande insatser i svenskt kulturiiv. Till innehavare av konstnärsbelöning kan utses konstnärer inom alla konstområden,

1 det stipendiesyslem som har byggts upp under 1960-talet ingår stipendier av skilda slag som avser att svara mot olika behov, nämligen stora och små arbetsstipendier, resestipendier, stipendier av pensionskaraktär och tilirälliga bidrag. Utöver dessa utdelas sedan några är på försök arbetsbidrag till konstnärer inom måleri m. m. Stipendierna utdelas i princip för ett år i sänder. De stora arbetsstipendierna uppgår lill 15 000 kr. och kan utgå under högst fem år i följd. För de små arbetsstipendierna gäller att de skall uppgå lill lägst 4 0(X) kr. Utöver dessa regler och de övriga allmänna bestämmelser som finns har varje slipendieorgan kommit att utforma sina egna principer. Sålunda varierar t. ex. storieken pä andra stipendier än de stora arbetsstipendierna liksom tiden under vilken stipendierna utgår lill en och samma person.

Stipendierna fördelas inom fyra olika konstnärskategorier. Till den första gruppen hör författare, översättare och kulturjournalister. Den andra gruppen

Prop. 1975/76:135 214

omfattar bildkonstnärer. Kompositörer av seriös musik bildar en tredje gmpp. Till den fjärde gruppen förs konstnärer i övrigt såsom skådespelare, dansare, dramatiker, fotografer, konsthantverkare och utövande musiker. Till gruppen författare, översättare och kulturjournalister ulgär endast stora arbetsstipendier. Till övriga grupper utgår samtliga de stipendielyper som jag tidigare har nämnt. För innevarande budgetär är anvisat sammanlagt 8,1 milj. kr. för stipendier lill konstnärer.

Stipendierna till de fyra olika kategorierna fördelas av fyra olika stipendieorgan, nämligen styrelsen för Sveriges författarfond. Konstakademien i samråd med KRO, Musikaliska akademiens styrelse i samråd med Föreningen Svenska tonsättare saml konstnärsstipendienämnden. Konstnärsstipendienämnden utses av regeringen och består av ordförande saml sju andra ledamöter som representerar berörda konstnärsgmpper och som förordnas efter förslag av Klys.

Vid sidan av detta stipendiesyslem och konstnärsbelöningarna har inom ramen för Sveriges författarfonds verksamhel byggts upp ett stipendiestys-tem som avser upphovsmännen till litterära verk. Jag återkommer lill detta senare (10.3.3).

Kulturrådet anser att samhället bör la ett ekonomiskt ansvar för sådan konstnäriig verksamhel som inle är omedelbart knuten till aktuella behov och önskemål. Rådel menar att ett sådant ansvarstagande finns i den statliga slipendiegivningen som därför bör finnas kvar. Resurserna för d i re k t a bidrag lill konslnärer behöver emellertid ökas och systemet delvis ändras.

Rådet föreslår att det inrättas tre nya stipendieorgan som övertar de uppgifter som Konstakademien lillsiammans med KRO, Musikaliska akademiens styrelse tillsammans med Föreningen Svenska tonsättare saml konstnärsstipendienämnden nu har De tre nya organen bör kallas bild- och formkonstnärsfonden, tonkonstnärsfonden resp. scen- och filmkönstnärsfonden och ha ansvaret för slipendiegivningen inom resp. konstområde. Varje fond skall ledas av en styrelse. Någon förändring av Sveriges författarfond föreslås inte. Kulturrådet redovisar vilka krav som enligt rådet bör ställas på sti-pendieulformningen samt vilka kriterier som bör tillämpas vid fördelningen av stipendier. Vad gäller stipendiernas form presenterar rådet ell antal olika modeller där beloppen har knuliis till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. De olika fondstyrelserna föreslås emellertid få en betydande frihel när det gäller all bestämma hur många stipendier av olika slag som skall delas ul samt med vilka belopp de skall utgå. Med hänsyn till denna frihet anser sig kulturrådet inle kunna ge några exakta förslag i fråga om del antal stipendier som bör finnas i framtiden. Rådel förordar au medlen för stipendier ökar succesivi under en treårsperiod. För del första året föreslår kuliurrådet en ökning med 4,1 milj. kn och för vart och ett av de två därpå följande åren en ökning med 2,1 milj. kr. Sammanlagt skulle ökningen efter tre år uppgå till 83 milj. kn

Prop. 1975/76:135 215

Remissopinionen är som helhet klart positiv till att ett system med direkta bidrag lill konslnärer finns kvar saml att det byggs ul. Detta gäller även konstnärernas organisationer. Enstaka remissinstanser, däribland KRO, ställer sig emellertid på principiella grunder avvisande till ett stipendiesystem. KRO föreslär i stället att medel ställs lill förfogande för arbets- och materialbidrag till bildkonstnärer. Därutöver har, vilket har redovisats tidigare (10.3.1), från konstnärshåll förts fram förslag att genom en visningsersätlning ställa medel till förfogande för bidrag lill bildkonstnären Med tanke på förslagens karaktär är del naturiigt att en rad synpunkter också har förts fram såvitt avser olika detaljer i kulturrådets förslag. 1 dessa delar får jag hänvisa lill den redogörelse som jag tidigare har gett (4.1.3). Jag återkommer emellertid till vissa synpunkter vid min redogörelse för de principer som i framtiden bör tillämpas för direkta bidrag till konstnärer.

Jag delar kullurrådets och remissinstansernas uppfattning att det vid sidan av allmänna kulturpoliliska insatser som förbättrar konstnärernas arbetssituation och ekonomiska villkor, bör ske en kraftig förstärkning av de insatser som riktar sig till enskilda konstnärer. Dessa insatser bör med tanke på de olika behov som föreligger täcka ett brett spektmm alltifrån tillfälliga bidrag till inkomstgaraniier. Bidragens form och frågan om vilket organ som skall ha ansvaret för fördelningen är därvid av stort intresse. Som jag tidigare har redovisat har kontakter och överiäggningar med konstnärernas organisationer varit ell viktigt led i beredningsarbetet. De förslag till framtida utformning av den statliga bidragsgivningen lill konstnärerna som jag kommer att lägga fram utgör i huvudsak en sammanjämkning av de förslag som kulturrådet har presenterat och de olika krav som har förts fram från konstnärshäll. Såväl formema för bidragsgivningen som uppbyggnaden av del organ som föreslås få ansvaret för fördelningen har av konstnärsorganisationerna setts som tillfredsställande lösningar. Jag finner det myckel värdefullt att en sådan samförståndslösning har kunnat nås.

Ett väsentligt krav på bidragsfördelningen i framtiden bör vara att konstnärerna själva och då lämpligen via sina egna organisationer har ett avgörande inflytande. Man kan förutsätta att den största sakkunskapen om resp. konsl-närskategoris förhållanden finns i dessa organisationen

Kulturrådels förslag lill nya stipendieorgan har kritiserats såväl av vissa konstnärsorganisationer som av vissa slalliga organ som statskontoret, slatens kulturråd och konstnärsstipendienämnden. De tre senare menar all de nya organen inle kan anses förvalla fonder i egentlig mening och alt den jämförelse med författarfonden som kulturrådet har gjort därför är felaktig. Den förändring av stipendieorganen som bör genomföras bör i slällel enligt statskonioret och statens kulturråd kunna ske genom att den nuvarande konstnärsstipendienämnden omorganiseras och fär ansvaret för bidragsgivningen lill alla konsinärsgrupper uianför författarfondens ansvarsområde. Jag finner detta vara en lämplig förändring som bl. a. bör leda till en bättre överblick över behoven inom de olika konstområdena samtidigt

Prop. 1975/76:135 216

som möjligheterna lill samordning av insatserna ökar. Jag ansluter mig även till statens kulturråds förslag att det inom det nya organet bör finnas särskilda grupper som i princip har ett självständigt ansvar för bidragsgivningen lill olika konstnärskalegorier. Enligl min mening är del lämpligt att låta dessa gruppers ansvarsområden ansluta lill den uppdelning som kulurrådet har föreslagit förde nya stipendieorganen. Detta skulle innebära en grupp för bild- och formkonsinärer, en grupp för tonkonstnärer och en grupp för scen- och filmkonslnärer. Jag återkommer senare (10,3,7) till en närmare redogörelse för hur en omorganiserad konstnärsstipendienämnd, kallad konstnärsnämnden, enligt dessa principer bör vara uppbyggd.

Arbetsförhållanden och försörjningsvillkor varierar mellan olika konstnärsgrupper. Det finns skillnader mellan skapande och utövande konstnärer men även mellan konstområden. Konstnärernas förhållanden förändras med tiden lill följd av samhällets insatser inom kulturområdet och andra åtgärder som påverkar konstnärernas situation. Del behövs således en noggrann prövning för alt de medel som finns tillgängliga skall kunna användas pä bästa möjliga sätt. Av remissyttrandena framgår all önskemålen om bidragens utformning varierar kraftigt från en konstnärskategori lill en annan. Konstnärsstipendienämnden framhåller att erfarenheterna från nämndens verksamhel visar att intresset för skilda slipendieformer varierar mellan de olika konstnärskalegorier som omfattas av nämndens arbete. Nämnden anser därför att del organ som flr ansvaret för bidragsfördelningen bör ges en relativt stor frihel i valet av stödform. Jag delar denna uppfattning. De regler som f. n. gäller för slipendiegivningen ger i realiteten de nuvarande stipendieorganen en avsevärd frihel. Även kulturrådels förslag syftar till en betydande valfrihet. Bl. a. de goda erfarenheterna frän författarfondens arbete gör att jag är beredd att förorda ett syslem som ger en I del närmaste total frihel när del gäller att välja bidragsformer. De krav på likformighet som kan resas på vissa bidragsformer som t. ex. pensionbidrag och eflerievandebidrag bör kunna tillgodoses genom all ell organ har del samlade ansvarel.

Jag övergår nu till alt redogöra för de principer som bör gälla för bidragsgivningen i framtiden.

Fördelningen av bidrag bör grundas på dels konstnäriiga, dels sociala kriterier. De sociala kriterierna, främst då den enskilde konstnärens ekonomiska situation, bör tillmätas en stor betydelse men självfallet måste mottagarnas arbete alltid uppfylla ett krav pä god konstnäriig kvalitet. Del är enligt min mening inte möjligt alt sätta upp några absoluta kriterier i dessa avseenden utan det slutliga ansvaret och avgörandet måste ligga på del organ som fördelar bidragen.

Vid fördelningen av bidrag är det viktigt att konstnärer som är bosatta i olika delar av landet kommer i fråga liksom företrädare för skilda genrer, stilar och tekniker. Bidragen bör delas ul efler ansökan av vederbörande konstnär. I första hand bör bidragen avse enskilda konslnärer men del bör vara möjligt all ge samverkande konstnärer ett gemensamt bidrag. Alla

Prop. 1975/76:135 217

konstnärer som är svenska medborgare och alla i Sverige stadigvarande bosatta konstnärer bör kunna komma i fråga för bidrag.

Bidragen bör syfta till alt såväl ge utövare av konstnäriiga yrken en ekonomisk trygghet som all skapa förutsättningar för experiment och nydanande. Konslnärer som genomgår sin grundläggande utbildning bör inte kunna erhålla bidrag. Däremot är del önskvärt att konstnärer som nyligen har avslutat sin konstnäriiga utbildning eller i övrigt är i början av sin yrkesverksamhet ges ekonomiska förutsättningar alt vidareutveckla sin förmåga. Bidrag av det här slaget, som har sin största betydelse för fritt verksamma konslnärer, bör vara av sådan storiek all det ger en rimlig arbeis-irygghet. För all de skall få avsett syfte är det också lämpligt att de ulgär under ett anlal är. Vidare är del angelägel alt konslnärer som har dokumenterat en konstnärlig yrkesverksamhet av betydelse under en följd av år men som trots detta har ekonomiska svårigheter tillförsäkras möjligheter till fortsatt yrkesutövning. Det är ocksä angeläget att med bidrag göra del möjligt för en konsinär att under en kortare tid ägna sig ål konstnäriiga experiment utan att behöva ta direkt hänsyn till det omedelbara ekonomiska utbytet. Vissa konstnärer kan ha behov av vidareutbildning eller fortbildning. Om man väljer alt ge bidrag för sådan utbildning är det självfallet nödvändigt alt beakta vilka generella statliga bidrag som kan utgä så alt en dubblering undviks.

Resor eller studiebesök kan vara av stort värde för del konstnärliga arbetet. Om bidrag ulgär för ett sådant ändamål kan det vara lämpligt att mottagaren lämnar en kort redovisning över hur bidraget har använts.

Pä samma sätt som nu bör bidrag kunna utgä lill konslnärer som har ett akut behov av ekonomiskt stöd vilket inle kan tillgodoses pä annat sätt.

Konstnärer som uppnått den allmänna pensionsåldern och som inle längre är aktiva bör kunna komma i fråga för bidrag om deras ekonomiska förhållanden är otillfredsställande, I enstaka fall kan det också vara motiverat med sädana bidrag lill personer som inle har uppnått pensionsåldern. Med hänsyn till den betydelse sådana bidrag kommer att ha för mottagarna är del rimligt att de utgår på livstid om inte avgörande förändringar sker i mottagarens ekonomiska förhållanden.

Del bör vidare finnas möjligheter att lämna bidrag till efterievande make eller maka och minderåriga barn lill konstnärer som erhållit bidrag som tillskott lill pension eller som under längre tid erhållit ett större bidrag för att garanteras en grundtrygghet i den konslnärliga verksamheten, I dessa fall får givetvis hänsyn tas lill den efterievandes ålder saml dennes ekonomiska förhållanden i övrigi. Möjligheter bör finnas att lämna bidrag lill efterievande till konstnär som har avlidit innan de nya principerna för bidragsgivningen trätt i kraft.

Inom ramen för de allmänna riktlinjer som jag här har redogjort för bör den nya konstnärsnämnden ha frihel alt besluta om vilka typer av bidrag

Prop. 1975/76:135 218

som bör tillämpas. Två restriktioner bör dock finnas, nämligen all ell bidrag inte far överstiga 30 000 kr, per år och individ samt att bidrag fär tilldelas för högst fem år utan all innehavet omprövas. Del senare bör inle gälla för bidrag av pensionskaraktär. Tillgängliga medel bör självfallet inte heller få användas för andra ändamål än bidrag till konstnärer eller konstnärers efterlevande.

De förändringar av bidragsgivningen lill konslnärer som jag här har förordat innebär i princip att de konstnärskategorier som berörs av de tre nuvarande slipendieorganens arbeie kommer alt omfattas av den nya konstnärsnämndens verksamhel. Den konslnärliga verksamheten rymmer sä mänga och så olika typer av utövare att en uppräkning inte kan bli fullständig. Mol bakgrund av del vida symsätt som man enligt min mening bör ha på kulturbegreppet är inte heller en sådan uppräkning eller avgränsning önskvärd. Konstnärsnämnden bör därför anlägga ett brett perspektiv när det gäller att ta slällning till vad som är all anse som konstnäriig verksamhel. Det förtjänar att påpekas alt tillhörighet till någon av de olika konsinärs-organisationerna inle kan användas för avgränsning i det sammanhanget. I det fall osäkerhet uppkommer om en person kan anses berättigad att söka bidrag eller ej bör det vara nämndens sak att avgöra detta. På samma sätt bör det ankomma på nämnden att, om tvekan uppstår, avgöra lill vilken grupps ansvarsområde en sökande skall hänföras.

Behovet av en kraftig ökning av de medel som utgår i form av direkta bidrag till konstnärer framhålls av kulturrådet och understryks av flera remissinstanser. Jag delar den uppfattningen och kommer i det följande (14.1) att beräkna en ökning av medlen för detta ändamål med 8 milj. kn Denna ökning innebär att del slutmål som kulturrådet har satt upp för en treårsperiod kan nås redan nästa budgetår.

Kuliurrådet finner inte systemet med konslnärsbelöningar ändamålsenligt som stödform åt konstnärer. Som ett skäl anförs att belöningarna delas ut som hedersbevisning till framstående konslnärer,av vilka många har goda inkomster. Rådel anser också all belöningarna lill följd av gällande avirappningsregler saknar ekonomisk betydelse för mänga mottagare. Kulturrådet föreslår därför att systemet avvecklas genom att inga nya innehavare utses när lediga belöningsmm uppkommer. Vissa förändringar föreslås dock ske under avvecklingsperioden. Dels bör varje innehavare av belöning få ett basbelopp oberoende av inkomsten i övrigt, dels bör efterievande make/maka eller barn erhålla ett efterievandeskydd.

Remissopinionen är delad i denna fråga. Några remissinstanser tillstyrker förslaget om en avveckling medan andra, bl. a. slatens kulturråd och styrelsen för Sveriges författarfond, framhåller alt en något modifierad konsl-närsbelöning skulle kunna vara ell sätt att garantera arbetslryggheten för konslnärer uianför förfaltargrupinen. Belöningsmomentet bör vid en sådan förändring försvinna. Författarfondens styrelse och Sveriges författarförbund påpekarail upphovsmännen lill litterära verk på sikt inle kommeratt ha något

Prop. 1975/76:135 219

behov av särskilda konstnärsbelöningar om det föreslagna systemet med garanterade författarpenningar kan genomföras (4.2.2 och 10.3.3).

Utöver den typ av tidsbegränsade bidrag konstnärsnämnden kommer att kunna dela ul finns det enligt min mening även ell behov av bidrag som permanent kan utgå lill konstnärer som står för en konstnäriig verksamhel av hög kvalitet och slor belydelse men som av olika anledningar inte kan få en rimlig utkomst av sill arbete. Den inkomstgaranli som konstnärsbelöningen ger svarar i dag mot detta behov.

När nya innehavare av konstnärsbelöningar har utsetts under de senaste åren har strävan alt skapa en ekonomisk trygghet i det konstnäriiga arbetet varil det primära. Belöningarnas karaktär av hedersbevisning ulan ekonomisk betydelse har således fåll träda i bakgrunden. Innehavarna har dock tillhört våra mer framträdande konslnärer. Detta är naturiigt eftersom antalet konstnärsbelöningar är begränsat. Jag vill i detta sammanhang också framhålla alt jag finner del rimligt all man, om särskilda skäl föreligger, kan gå utanför den krets inom vilken innehavare vanligen utses.

Med hänsyn till att belöningsmomentet inte längre är så framträdande anser jag att termen konstnärsbelöning bör ersättas med benämningen inkomstgaranti för konslnärer. Delta begrepp ger en rikligare bild av syftet med bidraget.

Kulturrådet har föreslagit att reglema för beräkningen av den utgående garantins belopp förändras så all alla innehavare oberoende av övriga inkomster skall erhålla ett belopp motsvarande ett basbelopp. En sådan förändring skulle medföra betydande kostnadsökningar och ändock leda till all innehavare med slora övriga inkomsier skulle erhålla ett belopp med ingen eller lilen reell belydelse. Jag är inle beredd all förorda en förändring av detta slag. Med hänsyn till den kraftiga ökningen av medlen för bidrag i andra former till konstnärer som jag nyss har förordat finner jag det inte heller motiverat att nu förorda någon ökning av antalet garantimm.

Enligt de gällande bestämmelserna för konsinärsbelöning utdelas sådan av regeringen efter förslag från de nuvarande fyra stipendieorganen. Statens kulturråd föreslår i sill yttrande att uppgiften att utdela konslnärsbelöningar eller deras framtida motsvarighet skall ligga på den omorganiserade konstnärsstipendienämnden. Denna delegering av t)eslutanderäll är givelvis fullt tänkbar men jag anser att uppgiften att utdela inkomstgaraniier för konstnärer t. v. bör ligga kvar hos regeringen. Förslag till innehavare av garantier bör i fortsättningen avges av den föreslagna konstnärsnämden, vars uppfattning givelvis även bör inhämtas om innehavare har föreslagits från annat håll än nämnden. Nuvarande innehavare av konstnärsbelöningar är utsedda för år 1976. Alla som i fortsättningen önskar slår kvar som innehavare av inkomstgaranli för konstnärer kommer självfallet att fä göra detta.

Jag kommer senare (10.3.3) att förorda att beslämmelserna för Sveriges författarfond ändras sä att fondens styrelse ges möjlighet att införa ett system med garanterad författarpenning. Med hänsyn lill vad Sveriges författar-

Prop, 1975/76:135 220

förbund och styrelsen för Sveriges författarfond har anfört i sina yttranden beträffande konstnärsbelöningar och garanterad författarpenning finner jag del lämpligt att inkomstgarantier för konslnärer i första hand förbehålls andra konstnärsgrupper än författare, översättare och bokillustratörer.

Jag delar kullurrådets uppfattning att del är angeläget alt lösa frågan om pensioner till efterievande till innehavare av konsinärsbelöning. Till följd av att belöningen inte är pensionsgrundande inkomst utgår inte sådana pensioner automatiskt. Enligt min mening är det mindre lämpligt all införa ell särskilt efterievandeskydd inom systemet med inkomstgaranli för konslnärer. Frågan bör istället om möjligt lösas inom del allmänna irygghets-syslemet och är därmed beroende av hur inkomstgarantin betraktas i till-läggspensionshänseende. I avvaktan på förslag frän pensionskommittén på denna punkt förefaller det därför lämpligare att eventuella behov av efterievandeskydd fär tillgodoses inom ramen för den övriga bidragsgivningen till konstnärer.

Kuliurrådet har berört frågan om hur olika stipendier skall behandlas från beskallningssynpunkt. Konstnärsstipendienämnden framhåller alt del är nödvändigt all siipendiemoliagarna erhåller korrekta uppgifter om hur ett stipendium kommer alt behandlas skattemässigt. Nämnden betonar att dessa frågor måste gås igenom noggrant så att stipendieorganen kan lämna korrekta upplysningar lill mottagarna. Jag delar uppfattningen all del är väsentligt för såväl konstnärsnämnden som konstnärerna all klara uppgifter finns i fråga om hur ett bidrag kommer all behandlas i skattehänseende. Genom avgöranden i högsta instans har slagits fast alt stipendier och bidrag av engångskaraktär är skattefria. Beträffande de fieråriga arbetsstipendier som hittills har utgått avgav dåvarande riksskattenämnden år 1966 eu yttrande som fortfarande är normgivande. Med den frihet som den nya konstnärsnämnden kommer att ha när det gäller att välja bidragsformer är det emellertid inte möjligt att nu uttala sig om hur eventuella nya typer av bidrag kommer alt betraktas från skallesynpunkt. Det bör därför ankomma pä den nya konstnärsnämnden att hos skattemyndigheterna inhämta de uppgifter som bedöms nödvändiga för att bidragsgivningen skall fungera på ett tiUfredsställande sätt. Delta gäller även de projektbidrag som jag återkommer lill senare (10.3.6).

Kulturrådet tar även upp frågan om hur stipendierna skall betraktas från socialförsäkringssynpunkt. Rådet anser att stipendier som beskattas också bör vara pensions- och sjukpenninggrundande. Avgifterna bör eriäggas av stipendieorganel vilket kräver ändringar i gällande lagstiftning. En lämplig lösning skulle vara au stipendieorganen ges möjlighet all sluta likslällighetsavtal. Som jag tidigare (10.3.1) har redogjort för behandlas dessa frågor av pensionskommittén. I avvaktan på kommitténs förslag är jag inte beredd all föra fram några förslag på denna punkt.

Kulturrådet föreslår all de tre nya konsinärsfonder som rådet har föreslagit också skall fördela bidrag lill konstnärernas fackliga organisationer som

Prop. 1975/76:135 221

ersättning för att dessa lar fram och tillhandahåller information och underlag för fördelningen av bidrag. Slatens kulturråd avvisar förslaget och framhåller all ansvarel för att underlag för fördelningen av bidrag tas fram mäste ligga pä kansliet och ledamöterna i den omorganiserade konstnärsstipendienämnden.

Helt naturligt är del en uppgift för den nya konstnärsnämnden att som ett komplement till de ansökningar som kommer in skaffa de ytteriigare upplysningar som behövs för fördelningen av bidrag. Jag delar således statens kulturråds uppfattning all del inle kan bli aktuellt all lämna några bidrag lill konstnärernas organisationer för att dessa skall svara för delta arbete.

Kulturrådet för som jag tidigare har redovisat i sitt betänkande en diskussion kring begreppet kullurförmedling. För de personer som arbetar med sådana uppgifter som rådet lägger i delta begrepp använder kulturrådet den samlande beteckningen kulturförmedlare. Som jag tidigare redogjorde för har kulturrådet föreslagit alt viss utbildning för kullurförmedlande uppgifter kommer lill stånd. Kulturrådet föreslår vidare alt del inrättas särskilda stipendier för kulturförmedlare. Stipendierna skall främsl gä lill personer som huvudsakligen arbetar lokall pä frilid och bör kunna vara en erkänsla för deras arbeie samt fungera som en stimulans. Förslaget har mottagits positivt av de fiesta remissinstanser som har berört frågan.

De frågor som kulturrådet här har rört vid är intressanta på många sätt. Jag delar emellertid inle kulturrådets uppfattning att stipendier av den typ rådet har föreslagit skulle vara en lämplig form för alt stimulera alla de olika typer av aktiviteter det här är fräga om och är inte beredd att förorda att sädana stipendier införs, Enligl min mening måste ett utvecklingsarbete som avser de olika aspekter på kulturverksamheten som kulturrådet har rubricerat som kullurförmedling främsl ha formen av ell stöd lill själva verksamheten. Jag iror att man utan överdrift kan konstatera all sädana bidrag i stor utsträckning redan existerar. Vissa bidragsformer är givelvis intressantare än andra. Som exempel kan nämnas det bidrag lill experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland amatörer som statens kulturråd delar ut. Jag vill i del här sammanhanget även peka på det projektbidrag lill konsinäriigt utvecklingsarbete som jag återkommer till senare (10.3.6).

10.3.3 Biblioleksersältning

Biblioleksersättningen infördes år 1954 sedan tanken hade diskuterats under nästan 20 är, Frägan hade ingående behandlats i bl. a. statliga utredningar. Motivet för all införa ersättningen var främsl all förbättra författarnas ekonomiska villkon Systemet fungerar på så sätt att till en fond, Sveriges författarfond, avsätts medel över statsbudgeten i förhällande lill folk- och skolbibliotekens bokullåning och bestånd av referensböcker.

Fondens verksamhet leds av en styrelse där representanter för Sveriges

Prop. 1975/76:135 222

författarförbund. Föreningen Svenska tecknare och Svenska fotografernas förbund är i majoritet. Bestämmelserna för författarfondens verksamhel återfinns i förordningen (1962:652) om Sveriges författarfond (omtryckt 1975:1210),

Biblioleksersättningen har efter hand byggts ul. Ersättning utgår nu för hemlån av upphovsräusligl skyddade svenska originalverk och upphovs-rättsligt skyddade översättningar samt för bibliotekens innehav av referensexemplar av dessa båda kategorier litteratur. Ersättningen ulgär med olika belopp för de olika typerna av verk. Av de medel som tillförs fonden utgår en individuell och till utlåningen av den enskilde svenske författarens verk relaterad ersättning - författarpenningen. Vid höga ulläningssiffror sker en reduktion av förfatlarpenningen. De medel som återstår när författarpenningen har fördelats brukar kallas fondens fria del. Dessa medel får användas lill pensioner, understöd, stipendier och bidrag lill särskilda ändamål som berör litterär verksamhet. Jag har tidigare (4.2) lämnat en mer uttömmande beskrivning av biblioleksersättningen och fonden.

Utlåningen av böcker vid våra folkbibliotek har ökat successivt sedan biblioleksersättningen infördes. Under de senaste åren har dessutom kraftiga höjningar genomförts av biblioteksersättningens olika grundbelopp. Delta har lett lill alt Sveriges författarfond nu disponerar betydande belopp. Det har gjort det möjligt för fondens styrelse att vid sidan av den individuella författarpenningen bygga ul ett omfattande trygghelsprogram förde litterära yrkesutövarna. Av de ca 20 milj, kr, som fonden innevarande budgetår kan beräknas förfoga över går ca 25 "" lill individuella författarpenningar. Resten, fondens fria del, används huvudsakligen lill dels femäriga arbetsstipendier, dels pensioner lill författare, översättare och bokillustratörer saml deras efterlevande, dels slipendietillägg lill den individuellt beräknade författarpenningen. Stipendietilläggen syftar till att ge de etablerade litterära yrkesulövarna en ersättning med ett garanterat minimibelopp. De femåriga arbelsslipendierna är avsedda all ge en grundtrygghei ål främst yngre författare, översättare och bokilluslralörer. Vid sidan av dessa stipendier och bidrag delar styrelsen även ut ettåriga arbetsstipendier, resestipendier och tillfälliga bidrag. Kostnaderna för fondens administration täcks ur fondens fria del. Som jag tidigare har redovisat (10.3.2) delar vidare författarfondens styrelse ut stora arbetsstipendier lill författare, översättare och kulturjournalister ur de medel som anvisats för konslnärsstipendier.

Reglerna och formerna för stipendier och bidrag ur författarfonden har utformats inom fondens styrelse utan någon ingående reglering från riksdagens eller regeringens sida. Delta har inneburit alt de berörda konstnärsorganisationerna genom sitt dominerande inflytande i styrelsen själva har fält ta ett avgörande ansvar för de statliga insatser som riktar sig till deras medlemmar.

Den korta översikt över Sveriges författarfonds verksamhel som jag här har gett visar all fonden är ell väl fungerande instrument för ersättning

Prop. 1975/76:135 223

och bidrag till upphovsmännen till litterära verk för deras insatser i kulturlivet. Biblioteksersättningen och Sveriges författarfond bör därför i princip behällas i sin nuvarande form i enlighet med vad kuliurrådet har förordat. Författarfondens slyrelse har föreslagit alt vissa förändringar görs i de beslämmelser som reglerar fondens verksamhel. Jag kommer att behandla dessa förslag i del följande.

Författarna har vid flera tillfällen fört fram önskemål om all URL skall ändras sä alt där anges alt upphovsmännen till litterära verk har räu lill ersättning för all deras verk lånas ut från biblioteken. En sådan 1 ag f äsl biblioteksersätining skulle ge dem rätt att förhandla om ersättningens storiek. Kulturrådet har berört frågan men har med hänsyn lill att den dåvarande nordiska upphovsrältskommiltén behandlade den inle velat lägga fram några konkreta förslag. Flera remissinsianser, däribland Sveriges författarförbund, anser att rätten lill biblioleksersältning bör läggas fast i lag och alt upphovsmännen lill litterära verk bör la förhandlingsrätt,

I enlighet med vad nordiska ministerrådet har rekommenderat kommer, som jag tidigare (10.2.2) har redogjort för, särskilda sakkunniga att tillkallas för att se över gällande upphovsräitslagsliftning. Kulturrådets förslag som berör upphovsrättsliga frågor kommer lillsammans med aktuella remissyttranden alt överiämnas till utredningen. Jag är bl. a. mol denna bakgrund inle beredd att förorda några förändringar av biblioteksersätlningens karaktär.

Enligl gällande beslämmelser utgår författarpenning till upphovsman av litterärt verk som utgör svenskt verk i original. Del finns därvid vissa särskilda regler i fråga om verk som har två eller tre upphovsmän. Har ell svenskt verk i original två eller tre författare delas författarpenningen lika mellan dessa. Vid sidan av dessa regler finns särskilda föreskrifter om fördelning av författarpenning för de fall då en bok omfallar dels ell svenskt litterärt verk i original, dels illustrationer eller noter av annan svensk upphovsman än författaren till boken. 1 sådana fall kan författarpenningen delas mellan förfallaren och illustratören resp. kompositören. Delta sker om illustrationen eller kompositionen utgör en väsentlig del av boken. Då skall författarpenningen delas lika. Om illustrationen eller kompositionen är av mindre omfattning utgår författarpenning endast lill förfallaren.

Författarfondens slyrelse anser inle denna fördelningsprincip vara rättvis och förslår därför att beslämmelserna för fonden ändras sä alt förfatlarpenningen för en bok som omfattar svenskt litterärt verk i original och illustration etc. kan delas mellan författare och illustratör etc. i förhållande till vars och ens insats i varje enskilt verk. Jag delar styrelsens uppfattning.

Efter yrkanden från författarna inledde författarfondens styrelse år 1972 en försöksverksamhel med garanterad författarpenning. Försöksverksamheten utformades inom ramen för gällande bestämmelser för fondens verksamhet och har fått formen av stipendier, s. k. stipendietillägg, som läggs till den statistiskt beräknade förfatlarpenningen. Medlen för sti-

Prop. 1975/76:135 224

pendietilläggen tas från fondens fria del. Stipendietilläggen utgär f n. med högsl 24 000 kr. för är och reduceras med den författarpenning som innehavaren erhåller till följd av bokutläningen. Även upphovsmän som enligt gällande bestämmelser inte kan erhålla författarpenning, t. ex. översättare, har utsetts till innehavare av slipendietillägg.

En särskild arbetsgrupp inom styrelsen har gjort en enkät bland dem som erhållit slipendietillägg. .arbetsgruppen konstaterar bl. a. att stipendietillägget för samtliga innehavare har haft stor, många gånger avgörande, betydelse för den konstnäriiga verksamheten och inkomsllryggheien. Både de tillfrågade och arbetsgruppen anser all systemet bör permanentas.

Författarfondens styrelse delar denna uppfattning och har i en särskild skrivelse hemställt alt gällande förordning ändras så all styrelsen ges rätt all för enskild upphovsman fasilställa ell minsta belopp med vilket författarpenning skall utgå, garanterad författarpenning. Den totala förfatlarpenningen skulle för dem som får garanterad författarpenning fastställas oberoende av hur utlåningen av deras böcker vid biblioteken utvecklas. Härigenom skulle de tillförsäkras en äriig minimiersättning.

Styrelsen redovisar även de principer den avser att tillämpa om den ges tillfiille all införa ell permanent syslem med garanterad författarpenning. Den garanterade författarpenningen bör enligt styrelsens mening utgå så länge som innehavaren är verksam huvudsakligen som författare, översättare eller bokillustratör intill den ålder då allmän ålderspension utgär eller till dess mottagaren lar heltidsanställning. Dä mottagaren har uppnått pensionsåldern skall garantin kunna utbytas mot pension från fonden. Den som har långtidsslipendium från fonden eller har konstnärsbelöning skall inle samtidigt kunna inneha garanterad författarpenning. Om den som erhåller garanterad författarpenning tåren heltidsanställning skall detta anmälas lill fondstyrelsen som därvid, om särskilda skäl finns, bör kunna låta garantin vara vilande under något eller några år. För all systemet skall kunna fungera pä avsett sätt finner styrelsen det naturligt au den åriigen inhämtar upplysningar om innehavarnas anställningsförhållanden. Den garanterade författarpenningens storlek bör inle vara beroende av mottagarnas övriga inkomster ulan utgå med eu bestämt belopp. När innehavarna utses är del emellertid enligl slyrelsens mening rimligt alt viss hänsyn tas till de sökandes allmänna inkomslsituation. Styrelsen framhåller vidare all den i övrigi avser all ställa såväl kvantitativa som kvalitativa krav på den litterära produktionen när någon tilldelas garantin, I ett slutperspekiiv bör maximalt ca 175 författare, översättare och bokillustratörer uppbära garanterad författarpenning.

Styrelsen konstaterar all den statistiskt beräknade författarpenningen och de nu utgående stipendietilläggen skalle- och socialförsäkringsmässigi har olika karaktär. Siipendielillägget beskallas men är inte pensionsgrundande vilket däremot förfatlarpenningen är. Styrelsen anser all hela den garanterade förfatlarpenningen bör vara pensionsgrundande.

Av vad jag nyss anförde framgår att författarfonden har byggt upp ell

Prop. 1975/76:135 225

omfattande trygghelsprogram. Styrelsen finner det lämpligt att nu komplettera detta program med en s, k, garanterad författarpenning.

Jag har tidigare(10.3.2) behandlat systemet med konslnärsbelöningar. Som jag redovisade i det sammanhanget har flera remissinstanser framhållit all ell syslem med garanterad författarpenning skulle fylla samma funktion för de litterära upphovsmännen som en reviderad form av konstnärsbelöning för övriga konsinärsgrupper. Jag delar denna uppfattning och finner det därför önskvärt att bestämmelsema för Sveriges författarfond ändras sä att styrelsen ges rält att för enskild upphovsman till svenskt verk i original bestämma all författarpenningen skall - oberoende av i vilken omfattning hans böcker lånas ul ~ ulgä med visst belopp, s. k. garanterad författarpenning. Av de riktlinjer för den garanterade författarpenningen som styrelsen har redovisat framgår all styrelsen anser alt även översättare bör kunna erhålla garantin. Litterära yrkesutövare som uteslutande är och har varil verksamma som översättare erhåller enligt gällande beslämmelser inte någon individuell ersättning från förfatlarfonden. Någon garanterad översäilarpenning av motsvarande slag som den garanterade författarpenningen kan därför inte delas ul till denna gmpp av översättare. Det äremellertid ingenting som hindrar all styrelsen, inom ramen för de åtaganden som kan göras från fondens fria del, ulseröversättare till innehavare av en garanti av motsvarande storlek som en garanterad författarpenning.

Författarfondens slyrelse har f n. en mycket stor frihet när det gäller alt bestämma hur fondens fria del skall användas. Med hänsyn till de goda erfarenheterna av detta finner jag det inte motiverat att riksdag eller regering närmare reglerar formerna för den garanterade förfatlarpenningen. Jag vill emellertid framhålla att jag finner de principer som styrelsen har redogjort för i huvudsak väl avvägda och i princip inget har att invända mol dem. Det bör således ankomma på styrelsen att fatta beslut om de närmare bestämmelserna.

Med tanke pä min behandling tidigare av bidrag lill konstnärer vill jag emellertid beröra vissa frågor. En skiUnad mellan del föreslagna systemet med inkomstgaraniier och den garanterade förfatlarpenningen är att den senare kommeratt utgå oberoende av mottagarens övriga inkomsier. Motivet för delta tycks vara all den garanterade förfatlarpenningen enligl fondstyrelsens uppfattning mera bör ses som en särskild ersättning för nyttjandet av författarnas verk än som en Inkomstgaranti. Tvä av ledamöterna i författarfondens styrelse har framhållit alt del skulle kunna diskuteras alt man tillämpade en ordning som innebar all innehavet av garanterad författarpenning omprövades med vissa mellanrum med hänsyn till de förändringar som kan uppslå i innehavarnas inkomstsituation.

Jag har förståelse för denna synpunkt samtidigt som jag är medveten om de problem som skulle uppkomma till följd av att författarnas inkomster ofta varierar starkt från år till år. Jag har tidigare framhållit alt de inkomstgaraniier som bör ersätta konstnärsbelöningarna i första hand bör avse andra

15 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 135

Prop. 1975/76:135 226

konstnärsgrupper än författare, översättare och bokilluslralörer. När innehavare av garanlerad författarpenning utses är del därför angeläget att trygghetsbehoven bland upphovsmännen lill litterära verk tillmäts en stor betydelse.

Med den lösning av frägan om garanlerad författarpenning som jag här redogjort för kommer kostnaderna för dessa garantier all vara beroende av antalet innehavare, storieken pä garantin saml innehavarnas statistiskt beräknade författarpenning. Medlen för garantisystemet kommer all påverka storieken av fondens fria del. Det ankommer på styrelsen att besluta om antalet innehavare och om garantins storiek. En väsentlig uppgift för styrelsen blir således alt liksom f n. göra en avvägning mellan de typer av trygghelsålaganden som kan göras inom ramen för de medel som fonden disponerar.

Siipendielillägget i den nuvarande försöksverksamheten med stipendietillägg till den i förekommande fall statistiskt beräknade förfatlarpenningen har av ansvariga myndigheter inle betraktats som pensionsgrundande inkomst. Styrelsen anser däremot att den garanterade förfatlarpenningen som helhet bör vara pensionsgrundande. Denna strävan har utgjort ett väsentligt motiv för styrelsen att begära att del i fondförordningen skrivs in att styrelsen har rätt att bestämma om garanterad författarpenning. Genom att det skrivs in i förordningen skulle garantin enligt styrelsens mening kunna ses som en ersättning i sin helhet. Som jag har redovisat i del föregående (10.2.1) arbetar pensionskommittén f. n. med frägan om intjänandet av pensionsräll inom tilläggspensioneringen och om utformningen av avgiftsreglerna inom socialförsäkringssystemet. Hur den garanterade förfatlarpenningen skall ses i dessa avseenden saml författarfondens roll får tas upp när kommittén lagl fram sitt förslag. Pensionskommitténs arbete torde även beröra den individuella förfatlarpenningen samt de stipendier och bidrag som utgår från fonden vilket inbegriper de garantier som kan komma att utgå till översättare.

Sveriges författarförbund har aktualiserat tanken pä en individuell översäilarpenning enligt samma modell som den nuvarande författarpenningen. Enligt vad jag har erfarit har frågan diskuterats inom författarfondens styrelse som har för avsikt att utreda den. Det är enligl min mening naturiigt att frågan om en eventuell översäilarpenning utreds av fondstyrelsen. Vid de överiäggningar med konstnärernas organisationer som har förekommit i beredningsartetel har del framgått att författarna delar detta synsätt. Del finns således f. n. ingen anledning till några initiativ från regeringens sida i denna fråga.

Frågan om biblioteksersätlningens storiek under nästa budgetår återkommer jag lill senare (14.3) vid min anmälan av anslaget till ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m. Jag kommer därvid även att ta upp frågan om ersättning ål författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och lallidningar.

Prop. 1975/76:135 227

10.3,4 Utställningsersättning

Konstutställningarna fyller flera vikliga uppgifter i kulturiivet. De ger bildkonstnärerna möjlighet alt presentera sina verk för publiken. De är också väsentliga för utbildning och folkbildning. Genom utställningarna får allmänheten möjlighet att ta del av ett ständigt varierande konstulbud och alt följa bildkonstens utveckling. Detta gäller oavsett om de utställda verken är till salu eller inte. Utställningarna fyller emellertid också en viktig funktion som mötesplats för säljare och köpare av konstverk och har därigenom stor betydelse både för allmänhetens förvärv av konstverk och för anskaffning av konstverk för utsmyckning av bl, a. offentliga miljöer.

En del utställningar ger endasl ett blygsamt nettoresultat av försäljningen medan andra ger betydande inkomsier såväl genom försäljning i samband med utställningen som i form av fortsatta inköp och beställningar hos konstnären. Möjligheterna att uppnå goda försäljningsresultal har ett inte ringa samband med storleken av samhällets resurser för all förvärva konst. Jag kommer i det följande (14,5) all föreslå en betydande ökning av anslaget till förvärv av konsl för statens byggnader m, m.

Stöd lill konstnärers deltagande i utställningar förekommer i olika sammanhang. Ett antal kommuner underiättar konstutställningar på olika sätt. Det kan vara fråga om bidrag till omkostnader eller om garantier för en viss försäljning, Direkl ersättning till utställande konstnärer förekommer också, I samband med utställningar som anordnats av Riksutställningar och NUNSKU har ersättning utgått i enlighet med avtal som träffats med KRO och Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare. Ersättningen har gällt för verk som ägs av upphovsmannen eller dennes närmaste efterievande. Dessa avtal har löpt ut.

MUS 65 föreslår att en statlig utställningsersättning införs. Syftet med ersättningen anges vara all skapa ekonomiska förutsättningar för konstnärernas medverkan i utställningslivet. De sakkunnigas förslag innebär i princip att bidrag av statsmedel skall utgå vid alla utställningar, såväl i offentlig som i privat regi, vilka fyller vissa minimikrav i fråga om tillgänglighet, varaktighet och konstnäriig kvalitet, MUS 65 lägger fram två olika alternativ. Enligt del första skall ersättning betalas ul direkl till den utställande konstnären, med ett visst belopp per utställt verk som är utfört av konstnären och i hans ägo, medan enligl det andra medel skall betalas in till en fond från vilken bidrag bl. a. skall kunna utgä om en utställning inte ger en konsinär ett rimligt ekonomiskt resultat.

Remissinstanserna stöder allmänt MUS 65:s principiella uppfattning att bildkonstnärerna bör få ersättning när de deltar i offentliga utställningar, Däremoi är flera remissinstanser tveksamma lill de konkreta förslagen. De remissinsianser som tar slällning lill de föreslagna alternativen förordar det första, enligl vilket ersättning skall utgå direkt till konstnären.

Enligt min mening är det en viktig kulturpolitisk uppgift att se lill alt

Prop. 1975/76:135 228

ulslällningsverksamheien har tillräcklig omfattning och spridning. Staten har viktiga uppgifter i delta sammanhang. Flera av de förslag som jag nu lägger fram innebär att villkoren för utslällningsverksamheten förbättras. Jag avser att i del följande föreslå att Riksutställningar ges en permanent organisation och att statens konstmuseer omorganiseras och får förbälirade resurser. Jag kommer också alt föreslå ökade statsbidrag lill Konstfrämjandet och Sveriges konslföreningars riksförbund. Genom statligt stöd har det blivit möjligt att starta verksamhel med konstutställningar i Folkets hus. Jag vill slutligen erinra om alt bidraget till kulturprogram inom föreningslivet kan användas för bl, a. ulställningsverksamhet,

I den lokala utslällningsverksamheten spelar emellertid enligl min mening kommunerna den avgörande rollen. Kommunerna kan utifrån sin kännedom om de lokala förhållandena bäst avgöra vilka insatser som behövs för all i samarbete mellan kommunala institutioner och organisationer säkerställa ett vitalt uislällningsliv. Omfattningen och inriktningen av de kommunala insatserna kommer helt naturiigt alt variera från kommun till kommun beroende på bl, a. tidigare erfarenheter och existerande utslällningsmöjlig-heler.

Mot denna bakgrund är jag inle beredd all lägga fram förslag om ett generellt statligt stöd till konstutställningsverksamhei. Däremot bör ersättning i allmänhel utgå när upphovsmännen ställer verk som de har i sin ägo till förfogande för användning i utslällningsverksamhet inom del statliga området. Sådan ersättning har tidigare utgått i samband med verksamheten inom RiksulstäUningar och NUNSKU, Enligt min mening bör utställningsersättning i fortsättningen i princip utgå i samband med alla utställningar av konsl eller konsthantverk som distribueras eller arrangeras av statliga institutioner och där man utnyttjar verk som är i upphovsmannens eller hans närmaste efterievandes ägo. Sädana ersättningar bör betalas av de medel som institutionen disponerar för sin verksamhet.

Den närmare utformningen av ersättningssystemet bör fastställas efter förhandlingar med upphovsmännens organisationer. Sådana förhandlingar kommer alt inledas. Det bör ankomma pä regeringen att, sedan enighet nåtts om utformningen, meddela de bestämmelser som behövs,

10.3,5 Stöd till sceniskt veik

Under 1960-ialets första hälft log teatrarna i minskande omfattning upp ny svensk dramatik på repertoaren. För all stimulera tillkomsten av nya svenska sceniska verk infördes budgetåret 1965/66 en särskild stödform, den s, k, dramatikerersätiningen. Stödet fördelas numera av statens kulturråd.

De gällande beslämmelserna för stödet innebär i korthet följande. Slödel kan utgä för det första offentliga framförandet av högst två olika uppsättningar på svensk teater av svenskt sceniskt verk av nu levande upphovsman.

Prop. 1975/76:135 229

Om särskilda skäl föreligger kan bidrag även utgå till en svensk upphovsman för ett dramatiskt verk pä främmande språk. Begreppet teater har knutits lill medlemskap i Teatrarnas riksförbund men statens kulturråd har möjligheter att medge undantag från detta villkor. Detta har skett i stor utsträckning under de senaste åren. Av de totalt ca 80 institutioner och grupper där uppsättningar f. n. kan berättiga lill dramatikerersällning slår över 50 utanför Teatrarnas riksförbund, 1 slor omfattning rör det sig om yrkesmässigt verksamma fria grupper, Uppföranden vid radioleatern och TV-teatern har enligt den praxis som har utvecklats inte berättigat lill stöd.

Ersättningen kan uppgå lill högsl 4 000 kn För verk som är en dramatisering av svenskt litterärt verk har tillämpats ett högsta ersättningsbelopp av 2 000 kr. De närmare bestämmelserna om ersättningens storiek med hänsyn till bl, a, verkels art och spellidens längd utfärdas av slatens kulturråd. Ersättning utgår inle endasl för renodlade dramatiska verk utan också för musikdramatiska verk och koreografiska verk ulan textinslag. Ersättningen utgår som regel efter ett enkelt ansökningsförfarande. När så behövs för bedömningen av ett verks karaktär begär statens kulturråd alt få la del av manuskriptet.

Flera av de begrepp och regler som finns i de nuvarande bestämmelsema har genom utvecklingen på teaterområdet kommit all bli mindre ändamålsenliga. Till följd av kravet all slödel skall gälla verk som har uppförts vid teater som är ansluten till Teatrarnas riksförbund har dramatikerersäitningen i princip inriktats på de dramatiker vilkas pjäser har uppförts på de s. k, instituiionsleatrarna. Under senare år har denna olägenhet lill viss del kunnat undvikas genom att undantag har medgetts från bestämmelsen om medlemskap. Utvecklingen har emellertid lett lill att de teatrar och teatergrupper som har förts upp på statens kulturråds s, k, undantagslisla är ungefär dubbelt så många som antalet teatrar anslutna lill Teatrarnas riksförbund. Till följd av de kollekliva arbetsformer som har utvecklats vid mänga teatrar har det också blivit svårt alt utpeka en upphovsman.

Kulturrådet finner stödet till sceniskt verk värdefullt och föreslår ett antal förändringar i syfte att ge del större effekt. Förändringarna kan i princip sägas innebära all den praxis som har utvecklats i bidragsgivningen fär komma lill ullryck i generella beslämmelser. Vidare bör det högsta ersättningsbeloppet höjas. Kulturrådet föreslår också att del skall krävas all verket är dokumenterat för all ersättning skall utgå. Slutligen föresläs all särskilda bidrag skall kunna utgå lill amatörteatrar för bl, a, inköp av pjäser och pjäs-rättigheler samt för anställning av dramatiker.

Antalet premiärer pä nyskrivna svenska sceniska verk har ökat under senare år. Givetvis förklaras denna ökning lill stor del av den expansion som har skett inom teaterområdet till följd av ökade samhälleliga insatser för lokala och regionala ensembler, riksiealerverksamheten och fria gruppen I likhet med kulturrådet finner jag del dock troligt alt också dramatiker-ersättningen har spelat en viss roll i sammanhanget. Genom sin konslmk-

Prop. 1975/76:135 230

tion innebär stödet en stimulans för dramatiker att skriva nya verk. Samtidigt underiättar det för teatrarna alt stimulera upphovsmännen alt skriva pjäsen Stödet utgör vidare ett värdefullt komplement lill de övriga intäkter som upphovsmännen får vid försäljning av pjäser och pjäsrättigheler. För de fria grupperna har stödet, utöver de möjligheter det gett att ulveckla repertoaren, pä ett värdefullt sätt kompletterat de verksamhetsbidrag som utgår,

1 likhet med kulturrådet och de remissinsianser som här berört frägan anser jag det vara motiverat all göra vissa förändringar av de nuvarande bestämmelsema för att ytteriigare öka effekten av stödet,

Enligl de nuvarande beslämmelserna är inte någon omedelbar kvalitetsbedömning knuten lill verket i fråga utan denna bedömning kan i stället anses gälla institutionerna där verken uppförs. Kulturrådet har föreslagit all verk som uppförs vid svensk lealerinsiiiulion eller teatergrupp som erhåller verksamhetsbidrag frän stat, landsting eller kommun och som i övrigt uppfyller uppställda villkor skall berättiga till ersättning. En sådan avgränsning blir mycket vid och betydande oklarheter kommer att uppslå, Enligl min mening bör ersättningen avse sceniska verk som uppförs vid en svensk teater- eller musikinslilution eller av en teater-, musikieater- eller dansgrupp som sedan minsl ett är varil yrkesmässigt verksam inom landet. Att söka avgränsa denna kategori av institutioner och grupper t, ex, genom all utgä från de olika samarbelsorganisalioner som finns kan emellertid knappast göras. På samma sätt som i realiteten nu sker bör det ankomma pä statens kulturråd alt besluta om vilka institutioner och grupper som skall höra till den kategori där ett uppförande berättigar lill ersättning. Liksom nu är fallet bör inte uppföranden vid Sveriges Radio berättiga lill ersäUning,

Ersättning bör utgå för nya dramatiska, musikdramatiska och koreografiska verk av svensk upphovsman oavsett dennes bosättningsort och till utländsk upphovsman som är stadigvarande bosatt i landet, Slatens kulturråd bör ha möjlighet att om särskilda skäl föreligger medge all ersättning utgår för verk författat pä främmande språk. Som exempel kan nämnas verk på invandrar- eller minoritetsspråk. Ersättningen bör i princip endasl avse helt nya verk. Bearbetningar av svenska litterära verk och översättningar och bearbetningar av utländska verk bör dock kunna erhålla stöd om del kan anses att ett nytt och självständigt verk har skapats. Ersättningen bör i dessa fall begränsas lill hälften av det högsta belopp som i övrigi kan utgå. Om ell verk har flera upphovsmän, l. ex. vid kollektivt framarbetade pjäser, bör ersättningen delas mellan dessa. Vid musikdramatiska verk och koreografiska verk bör ersättning förutom lill text- eller libretloförfattaren kunna utgå till tonsättaren och koreografen under förulsällning all musik-resp. dansavsnitlen kan anses ha minsl lika slor betydelse för framställningen som texten eller libreltot. 1 enlighet med den praxis som nu tillämpas bör ersättning även kunna utgå till koreografiska verk utan texlinslag varvid koreograf i ersättningshänseende får likställas med textförfattare. För verk

Prop. 1975/76:135 231

i vilka upphovsmän inom mer än en konstform medverkat, t. ex. musik-dramalik, bör hög.si dubbelt ersättningsbelopp kunna utgä.

Ersättningen bör liksom nu utgä för det första offentliga framförandel av två olika uppsättningar av verket. Genom denna regel stimuleras spridningen av nya sceniska verk,

1 de regler som statens kulturråd har fastställt inom ramen för nu gällande bestämmelser om ersättningens storlek har ersättningsbeloppen relaterats lill speltiden och till om verket riktat sig lill barn eller vuxna. Det bör även i fortsättningen ankomma på slatens kulturråd att besluta om ersättningens storlek med hänsyn till verkets art och spellidens längd. Rådet bör därvid beakta de speciella förutsättningar som gäller för sceniska verk för barn och för koreografiska verk när det gäller verkens längd.

Kulturrådet berör frågan om ersättning för sceniskt verk av upphovsman som är anställd vid en lokal eller regional teater-, dans- eller musikinslilution till vilken staten ger bidrag lill kostnaderna för lönen Enligl kulturrådet bör ersättning inte utgå för verk som har skapats i anställningen.

Jag vill i det här sammanhanget först framhålla alt jag finner del positivt om dramatiker och andra upphovsmän kan knytas lill en institution för kortare eller längre lid. Genom del nya bidragssystemet som tillämpas sedan ett par är har också förulsällningar skapats för sädana lösningar. För min del finner jag det i likhet med statens kulturråd naturiigt att ersättning för verk som har skrivits i anställningen inle skall utgå för uppföranden vid den institution där upphovsmannen är anställd. Däremot bör ersättning utgä för del första offentliga framförandet av en uppsättning av verket som sker uianför institutionen i fråga.

Del högsta belopp med vilket siöd kan utgå till ett verk är f n. 4 000 kr. Beloppet har varit oförändrat sedan år 1965 och i likhet med kulturrådet finner jag en höjning motiverad. Ersättningen bör fr. o. m. nästa budgetär i enlighet med vad kulturrådet har föreslagit kunna utgå med högsl 7 000 kr. Till följd av vad jag nyss förordat i fråga om verk med upphovsmän inom mer än en konstform kommer det högsta beloppet för sådana verk all vara 14 000 kr. Med hänsyn till den förordade höjningen av ersättningen och till den ökning av antalet ersällningsberältigande uppsättningar som kan beräknas ske saml möjligheterna till dubbel ersättning för vissa verk beräknar jag för nästa budgetår ett medelsbehov av I milj. kr. Jag återkommer senare (14.7) till delta.

Kulturrådet har föreslagit all de verk som berättigar lill ersättning skall vara dokumenterade. Text och musik skall enligl rådels förslag vara skriftligen nedtecknade i sammanhållen form och koreografi inspelad på film eller videoband. Kulturrådet framhåller alt genom dokumentation far andra än den teater som först uppför ell verk bättre möjligheter all spela del samtidigt som ell arkiv av nya sceniska verk kan skapas.

Frågan om dokumentation av de verk som berättigar till stöd har flera aspekter. Statens kulturråd skall självfallet begära in dokumentation av verk

Prop. 1975/76:135 232

för vilka ersättning begärs om detta bedöms nödvändigt för rådets beslut i ärendet. Jag har också förståelse för tanken att förena ersättningen med ell bestämt krav på dokumentation av verken. Härigenom skulle man kunna skapa en pjäsbank som kan vara av intresse för lealrar av olika slag. Vidare skulle en sådan dokumentation vara av värde för framlida forskning inom området, I detta sammanhang kan nämnas att viss insamling av material från teatrarna redan nu förekommer genom den verksamhet som Drottningholms teaiermuseum svarar för, Enligl min mening finns del emellertid en rad oklara frågor i en dokumentationsverksamhet av det slag som kulturrådet har föreslagit. Bl, a, gäller det hur utnyttjandet av materialet skulle kunna utformas sett från upphovsrätlslig synpunkt. Med hänvisning lill vad jag här har anfört anser jag därför inte att några andra krav på dokumentation bör ställas än de som statens kulturråd bedömer som nödvändiga för beslut om ersättning.

Kulturrådet föreslår att statens kulturråd vid sidan av det stöd lill sceniskt verk som föresläs utgå enligt vissa generella regler också skall ha möjlighet alt efter prövning i varje enskilt fall ge bidrag lill amatörteatrar för anställning av dramatiker för viss lid eller för inköp av pjäser resp. pjäsräiligheten

Jag delar uppfattningen all det är mycket angeläget all på olika säu förbättra amatörteatrarnas arbetsmöjligheten En viktig åtgärd är därvid att se lill au del finns lämpligt arbetsmaterial. Dessa problem är emellertid inle begränsade lill amalörlealerverksamhelen ulan gäller i lika slor utsträckning amatörmusicerandet, något som Riksförbundet Sveriges amaiörorkestrar också har underslrukil i sitt yttrande. Även den omfallande körverksam-helen möter motsvarande svårigheter. Enligl min mening bör insatser av det slag som här kan komma i fräga ses över med tanke på amalörverk-samhetens arbetsvillkor som helhet och jag är därför obenägen alt förorda den form av komplettering lill dramatikerersäitningen som kulturrådet har föreslagit.

Vissa insatser för alt utveckla amatörteaterns repertoar bör emellertid kunna göras inom ramen för stödet lill sceniskt verk. Det är därför enligt min mening motiverat att statens kulturråd efter prövning i varje enskilt fall har möjlighet alt lämna ersättning lill upphovsman lill sceniskt verk som har framförts av en amalörtealen Krav bör emellertid då ställas alt teaterverksamheten i fråga haren viss stadga och kontinuitei samt alt upphovsmannen inte tillhör amatörgruppen i fråga. Jag vill i detta sammanhang också nämna att jag senare (10.3.6) kommer att förorda att konstnärsnämnden skall disponera medel för bidrag lill särskilda, klart preciserade projekt. För en dramatiker skulle ell sådant projekt kunna vara all i samverkan med en amatörteaiergrupp arbeta fiam ett verk som är anpassat lill de villkor och förulsällningar som gäller för sådan verksamhel.

Med hänsyn lill vad som i övrigt gäller i fråga om besvär över statens kulturråds beslut i statsbidragsfrågor finner jag del motiverat att talan inte får föras över rådels beslut om stöd till sceniskt verk. Det ankommer på

Prop. 1975/76:135 233

regeringen all besluta i denna fråga. Det bör även i övrigt ankomma på regeringen att bestämma vilka regler som skall gälla för stödet.

10.3.6 Projektbidrag

Kulturrådet föreslår att statliga projektbidrag skall kunna ulgä till målinriktat konstnärligt arbete som inte kan finansieras pä annat sätt. Förslaget innebäratt försöksverksamheten med arbetsbidrag till konstnärer inom måleri m, m, ges permanent karaktär och utsträcks lill att omfatta ocksä andra konstnärsgrupper,

Enligl kulturrådets förslag skall projektbidragen kunna ha olika inriktning. De skall kunna utgå lill dels projekt av uteslutande konstnärlig art, dels projekt med en vidare syftning, där den konstnärliga aspekten är en bland flera, 1 del förra fallet föreslås att bidragen skall delas ut av de organ som fördelar konslnärsstipendier. Den senare typen av projektbidrag föreslås slatens kulturråd fördela, I enlighet med dessa förslag föreslår kulturrådet att särskilda medel för projektbidrag tilldelas, förutom statens kulturråd, den föreslagna bild- och formkonstnärsfonden, lonkonstnärsfonden och scen-och flimkonslnärsfonden. Författarfondens styrelsen föreslås inle lä särskilda medel för detta ändamål, men skall enligl kullurrådets förslag vara oförhindrad alt dela ul projektbidrag ur fondens s. k. fria del.

Kulturrådets förslag om projektbidrag har fått ell mycket positivt mottagande av remissinstanserna. Några remissinsianser, däribland slatens kulturråd och statskontoret, är dock tveksamma till om den föreslagna gränsdragningen med hänsyn lill syftet med bidragen bör genomföras. Statens kulturråd föreslår i stället all ett enda organ, den av statens kulturråd föreslagna konstnärsstipendienämnden, fär i uppgifl all fördela projeklbidrag.

Del ligger i del konstnäriiga arbetets natur all konstnären prövar olika vägar all finna nya uttrycksformer. I den meningen finns del ell momeni av ulvecklingsarbele i all kvalificerad konstnäriig verksamhet. Olika kul-lurpoliliska älgärder, 1. ex. stöd till kulturinstitutioner och fria grupper och insatser för konstnäriig utsmyckning, leder lill förbälirade förulsällningar för konsinäriigt skapande och därigenom för konstnäriig förnyelse. Delta gäller särskilt i fråga om de direkta bidrag till konstnärer som jag tidigare (10.3.2) har redogjort för. Dessa bidrag avser bl. a. att ge konslnärer möjlighet all utan överhängande bekymmer för försörjningen under en tid ägna sig åt utvecklings- och förnyelsearbete.

Det finns emellertid enligl min mening också behov att med särskilda medel stimulera målinriktat konsinäriigt ulvecklingsarbele som är av mer kostnadskrävande natur och som inle kan finansieras på annal säu. Jag förordar därför att ett syslem med projeklbidrag lill konsinäriigt utvecklingsarbete införs. Projektbidrag bör avse avgränsade projekt som antingen kan väntas få belydelse för utvecklingen inom den aktuella konstformen som sådan eller som är försök att vidga användningen av konstnärlig verk-

Prop. 1975/76:135 234

samhet till nya områden i samhället. Sådana bidrag bör således inte användas för permanent finansiering av verksamhet.

Projektbidragen bör fördelas av organ där konstnärerna har del dominerande inflytandet. Jag återkommer lill delta i det följande. Pä detta sätt kommer projektbidragen alt kunna bli ett användbart verktyg för konstnärerna i deras strävanden all hitta nya områden för den konstnäriiga verksamheten. Ell frukibarl samspel bör kunna komma lill stånd med olika samhällsorgan. Inom olika samhällsområden, t. ex. bostadsbyggande, skola och förskola, finns redan möjligheter att få bidrag för ulvecklingsarbele. Projekt som avser att vidga användningen av konsten i samhället, kan således i princip komma i fråga för bidrag från flera olika håll.

Det finns redan i dag former för statligt stöd lill konstnäriig verksamhel som i vissa avseenden har likhet med den föreslagna typen av projeklbidrag. Förhandsstöd lill utgivning av viss litteratur och projektstöd från Filmin-sliiutets H-fonder är exempel på sådana stödformer. Projeklbidrag bör inte kunna utgå till ändamål som kan komma i fråga för stöd av denna eller liknande typ.

Syftet med projektbidragen är att vidga möjligheterna att finansiera konsinäriigt utvecklings- och förnyelsearbete. Mina förslag på denna punkt innebär således ingen minskning av det ansvar i dessa hänseenden som ligger på de statliga och statsunderstödda kulturinstitutionerna.

Projeklbidrag bör kunna sökas av en konstnär eller av flera konslnärer i samverkan eller av konstnär i samverkan med andra yrkesutövare. Jag är inte beredd att biträda kulturrådets förslag att bidrag skall kunna tilldelas samhällsorgan eller organisationer. Däremoi bör självfallet projekt, som planerats i samarbete med t. ex. konstnärsorganisation eller organisation som företräder publikgrupper, kunna komma i fräga för bidrag. Enligl min mening är del särskilt angeläget att kunna stödja projekt där en konsinär arbetar i direkl samverkan med en publikgrupp eller motsvarande. Som exempel kan nämnas projekt där en konstnär tillsammans med mottagarna art)etar fram material för amatörverksamhet.

Projektbidrag bör kunna utgå för alt läcka olika kostnader som är förknippade med ett projekt. Ersättning för de ansvariga konstnärernas egen arbetsinsats bör avvägas med hänsyn lill andra direkta bidrag som eventuellt utgår. Fördelningen av projektbidrag och fördelningen av direkta bidrag till konstnärer har bl. a. av detta skäl ell nära samband.

Jag har tidigare (10.3.2) föreslagit att ansvarel för fördelningen av direkta bidrag lill konslnärer inom bild- och formområdel, tonområdet och scen-och filmområdel skall handhas av en särskild nämnd, konstnärsnämnden. Denna nämnd bör också ha ansvaret för fördelningen av projektbidrag inom dessa konstnärsgrupper. Beslut om fördelning av projektbidrag bör kunna fattas av nämnden eller, efter delegation, av resp. grupper. Del bör ankomma på regeringen all meddela de närmare bestämmelser som behövs. Författare, översättare och bokilluslralörer disponerar genom  biblio-

Prop. 1975/76:135 235

teksersältningen över betydande belopp i författarfondens s. k. fria del. Författarfondens styrelse har enligt gällande beslämmelser möjlighet att ur denna fria del bl. a. dela ut bidrag lill särskilda ändamål som berör litterär verksamhel.

1 sitt yttrande över kulturrådets förslag framhåller också styrelsen för Sveriges författarfond alt flera av de typer av projeklbidrag som kulturrådet nämner läcks av fondens olika stipendieformer. Styrelsen säger sig dock inte ha för avsikt att dela ul några bidrag som benämns projektbidrag. Vid sidan av de stipendier och bidrag som har delals ul av fondens fria del har författarfondens slyrelse också haft tillgång till medel för slalliga konstnärsstipendier. Styrelsen bör även i fortsättningen disponera sådana medel. Jag återkommer senare (14,3) lill de principer som bör gälla för användningen av dem,

Mina förslag i del föregående innebär all verksamheten med projeklbidrag utvidgas till nya områden. Del bör ankomma på regeringen all med ledning av vunna erfarenheter meddela de bestämmelser som behövs.

Jag kommer senare (14,1) all förorda all de nuvarande medlen för projeklbidrag ökas med 1 milj. kr. De sammanlagda resurserna fördetia ändamål kommer därmed att uppgå till 2,37 milj. kr. Jag räknar med att en väsentlig del av ökningen kommer att avse bild- och formområdet.

10.3.7 Organ Jör fördelning av ersättningar och bidrag tiU konstnärer

Ansvarel för all dela ut de ersättningar och bidrag till konslnärer som jag har berört ligger i dag hos olika organ. För översiktens skull kan del vara moliveral att redogöra för vilka dessa organ är. Jag kommer även alt redogöra för vissa förslag som jag senare kommer att lägga fram för regeringen.

Ersättningar till författare m. fl. för utlåningen av deras verk genom bibliotek utgår ur Sveriges författarfond och några förändringar av fondens verksamhel är inle aktuella. Fondens styrelse kommer således även i framtiden all ha ansvarel för bestämmande och utbetalning av författarpenningen saml utdelning av de stipendier och bidrag som utgår från fonden. Dämiöver kommer slyrdsen liksom nu att ha ansvaret för fördelningen av de bidrag lill författare, översättare och kulturjournalister som utgår ur de medd som anvisas för bidrag till konslnärer. Jag återkommer lill delta i del följande (14.1). Författarfondens slyrelse och Föreningen Svenska tecknare har i sina yttranden över kulturrådets betänkande föreslagit all anlalel ledamöter i fondens slyrelse bör ökas så alt Föreningen Svenska tecknare och Svenska fotografernas förbund, som f n. gemensamt utser en ledamot och suppleant, i rortsältningen får utse var sin ledamot och suppleant. Jag instämmer i att en sådan utökning bör ske. Med anledning av en framställning från författarfondens styrelse vill jag i delta sammanhang också framhålla att jag finner del rimligt att styrelsen förordnar all personal vid styrelsens kansli

Prop. 1975/76:135 236

samt alt styrelsen i samråd med slatens avtalsverk också bestämmer om personalens anställnings- och arbetsvillkor.

Stöd till sceniskt verk utdelas av statens kulturråd. Någon förändring är inle aktuell.

Ansvarel för att betala utställningsersättning lill konslnärer kommer all ligga hos de statliga institutioner som hyr verk som upphovsmannen fortfarande har i sin ägo.

Jag har tidigare (10,3.2) förordat alt den nuvarande konstnärsstipendienämnden omorganiseras och övertar de uppgifter i slipendiehänseende som nu åligger Konstakademien i samråd med KRO samt Musikaliska akademien i samråd med Föreningen Svenska tonsättare. Det nya organet bör få namnet konstnärsnämnden.

Nämndens huvudsakliga uppgifter kommer att vara alt dela ut bidrag till konslnärer utanför författarfondens verksamhetsområde, all beslula om projeklbidrag samt all avge förslag lill innehavare av inkomstgaraniier. Vidare bör nämnden följa hur konstnärernas ekonomiska och sociala förhållanden utvecklas. Kontakter och samråd med styrelsen för Sveriges författarfond och statens kulturråd bör bli naturiiga inslag i deila arbeie. Omfattningen av verksamheten fär givetvis avvägas mol de fackliga organisationernas självklara ansvar för dessa frågor.

I nämnden bör ingå företrädare för konstnärernas organisationer. Dessa ledamöter bör utgöra majoriteten i nämnden. Under nämnden bordet direkla arbetet med fördelningen av bidrag skötas av tre grupper med ansvar för bild- och formkonstnärer, tonkonstnärer resp. scen- och filmkonslnärer. I grupperna bör i huvudsak ingå företrädare för berörda konstområden. Ledamöterna i nämnden och grupp<;rna bör utses av regeringen. Med hänsyn till gruppernas arbetsuppgifter är del angeläget med en kontinuerlig förnyelse av sammansättningen. Del bör ankomma på regeringen att beslula om konstnärsnämndens närmare organisation och art)elsformer. För fullständighetens skull vill jag dock redogöra för de principer som bör ligga lill grund för nämndens arbete.

Nämnden bör svara för den åriiga anslagsframställningen avseende de ändamål som nämnden har ansvaret fön Vidare bör nämnden ha lill uppgifl all fördela de loiall tillgängliga medlen för bidrag till konstnärer mellan de tre områden som motsvaras av grupperna. Nämnden bör också föreslå innehavare av inkomstgaraniier. För att del skall bli möjligt att faen samlad bild av behovet av insatser för konslnärer bör styrelsen för Sveriges författarfond ge in sin åriiga anslagsframställning till utbildningsdeparlemenlel via konstnärsnämnden varvid nämnden ges tillfälle all yttra sig.

Grupperna bör kunna ges rätt att självständigt besluta om bidrag och projektbidrag till konstnärer. Om det är oklart till vilken grupp en konsinär skall hänföras bör frågan avgöras av nämnden. Nämnden bör också besluta om reglema för de bidragstyper som blir gemensamma för samtliga grupper.

Till nämnden bör knytas ett kansli. Kansliet skall i första hand fungera

Prop. 1975/76:135 237

som sekretariat för det löpande arbetet i nämnden och grupperna. Jag återkommer senare till kostnaderna för nämndens verksamhet (14.1),

Omorganisationen av konstnärsstipendienämnden till konstnärsnämnden bör ske den 1 juli 1976, Detta medför att den verksamhet som de nuvarande stipendieorganen - Konstakademien i samråd med KRO, Musikaliska akademien i samråd med Föreningen Svenska tonsättare saml konstnärsstipendienämnden - svarar för, upphör vid samma lidpunkt. Med anledning härav har jag upprättat förslag till en ny lag om överiämnande av förvaltningsuppgifter lill föreningar, samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementels verksamhetsområde enligt vilken Konstakademien i samråd med KRO och Musikaliska akademien i samråd med Föreningen Svenska tonsättare inle längre skall handha prövningen av frågor om statliga konslnärsstipendier och arbetsbidrag till konslnärer inom måleri resp. frågor om slalliga konslnärsstipendier till tonsättare.

Del planerings- och förberedelsearbete som erfordras för omorganisationen bör lämpligen fullgöras av en organisationskommitté. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen i denna fråga.

10.4 Särskilda åtgärder för bildkonsten

10.4.1 Allmänt

Bildkonsten spelar en viktig roll för all uttrycka mänskliga upplevelser och erfarenheter. Tillgång till bildkonst ger möjlighet lill konstupplevelser och bidrar till en bättre miljö. Inom bildkonsten utvecklas fortlöpande nya visuella uttryckssätt som ofta fär belydelse långt uianför del egentliga konstområdel. Åtgärder för alt ge bildkonslen en vidgad roll har därför belydelse även på andra områden än kullurpolilikens.

Samhällets insatser för bildkonslen gäller såväl miljöulformning och ui-ställningsaktiviieler som undervisning och upplysning om bildkonst. Jag har tidigare (10.3.4) behandlat frågan om utställningsersättning inom det statliga området. Jag kommer nu att lägga fram ytteriigare förslag om förstärkta statliga insatser för bildkonsten.

10.4.2 Konstnärliga insatser i samhällsmiljön

Kuliurrådet menar alt främsl bildkonstnärernas möjligheter alt förbättra samhällsmiljön har tagits lill vara i alltför lilen omfattning. Det gäller såväl konstnäriig utsmyckning i trängre mening som möjligheten att bearbeta hela miljöer från en konstnäriig utgångspunkt, Kuliurrådet föreslår därför olika statliga åtgärder för att bildkonstnärer skall kunna utnyttjas i större utsträckning på delta område. Enligt kulturrådet bör kommunerna stimuleras att i större utsträckning anlita konstnärer som konsulter i planarbetet. Byggnadsstyrelsen föreslås införa fastare regler för samarbete med bildkonst-

Prop, 1975/76:135 238

närer i det statliga byggandet. Kulturrådet föreslår också att statens kulturråd ges i uppdrag alt i samverkan med bostadssiyrelsen definiera vad som menas med miljögeslaltande insatser.

Enligl min mening kräver ell ökat hänsynstagande lill estetiska kvaliteter vid utformningen av samhällsmiljön en fördjupad samverkan mellan flera olika parter. Kommunerna har en nyckelroll på delta område. Som ansvariga för samhällsplaneringen och bostadsförsörjningen bestämmer kommunerna hur marken inom kommunen skall användas. 1 egenskap av markägare har kommunerna möjligheter att föreskriva ytterligare villkor om hur bebyggelsen skall utformas. Kommunerna har också ansvaret för utformningen av gaturummet och av t. ex. skolor, bibliotek och fritidslokaler. Landstingskommunerna har motsvarande ansvar när det gäller landstingskommunala byggnader.

Även insatserna frän andra grupper är viktiga. Bildkonstnärernas organisationer har som en viktig uppgift att söka nya användningsområden för konstnärernas kunnande i samhällsplaneringen och att sprida kunskap om dessa. De boendes organisationer spelar en viktig roll för formuleringen av miljökrav.

Statens ansvar lar sig i detta sammanhang flera olika uttryck. Vid sidan av statens ansvar för den konstnäriiga utbildningen och för utformningen av de statliga byggnaderna ger staten genom byggnadslagstiftningen ramarna för byggnadsnämndernas verksamhel. Frågorna om byggnaders estetiska utformning ingår i de överväganden om byggnadslagstiftningens framlida utformning som f. n. pågår inom bostadsdepartementet. Staten bestämmer också de ekonomiska fömtsällningama för bostadsbyggandet och ställer ekonomiska resurser lill förfogande för miljöförbättringan

Statens kulturråd har enligl sin instruktion (1974:644, ändrad 1975:1214) lill uppgift all verka för samordning av statens åtgärder inom kulturområdet. Enligt vad jag erfarit har slatens kulturråd tagit vissa initiativ för att sprida kännedom om bildkonstnärernas möjligheter lill insatser inom miljögestallningen.

Enligt min mening bör de allmänna önskemål som kulturrådet har fört fram kunna beaklas av de statliga myndigheterna ulan särskilt uppdrag från regeringen.

En konstnäriig påverkan av samhälls- eller bostadsmiljöer t)ehöver i och för sig inle leda lill några nämnvärda merkostnader om den sker redan pä planeringsstadiet och med hänsyn till de tekniska och ekonomiska förutsättningar som gäller för arbete". Sådana kostnader uppkommer dock självfallet när det är fråga om all infoga konstverk i miljön eller alt ge t, ex, byggnadsdetaljer en utformning som avsevärt skiljer sig från den gängse. I fräga om bostadshus och allmänna samlingslokaler finns del möjligheter att få statligt stöd för sådana kostnader. Enligl de regler som gäller för beräkning av bostadslån enligl bostadsfinansieringsförordningen (1974:946, ändrad senast 1975:1144) fär ett särskilt tillägg till läneunderiaget göras i

Prop. 1975/76:135 239

vissa fall för konstnäriig utsmyckning eller gestaltning. Tillägg lill läneunderiaget fär enligt regeringens särskilda bestämmelser göras för skäliga kostnader för sådan utsmyckning eller gestaltning, dock med högst 7 kn per kvadratmeter väningsyla. Konstnäriig gestaltning är vidare ett av de ändamål för vilket bidrag kan utgå enligl förordningen (1975:129) om bidrag av siats-medel lill förbättring av boendemiljöer. Sådant bidrag kan utgå under förutsättning att de hus som berörs har färdigställts före är 1975. Statliga bidrag och lån kan också utgå för konstnäriig utsmyckning av allmänna samlingslokaler. Vid bestämmande av låneunderlag enligt kungörelsen (1973:400) om statligt stöd till allmänna samlingslokaler (ändrad 1974:954) får, enligl grunder som riksdagen har fastställt (prop. 1973:1 bil. 13 s. 219, CU 1973:10, rskr 1973:110) högst 3 kr. per kvadratmeter väningsyla beräknas för konstnäriig utsmyckning.

Kulturrådet konstaterar all möjlighetema alt erhålla bostadslån till konstnäriig utsmyckning och gestaltning har utnyttjats endasl i begränsad omfattning. Med hänsyn härtill föreslår kulturrådet att bostadssiyrelsen i samverkan med statens kulturråd skall utreda vad som kan göras för att på detta område stimulera miljögeslaltande insatser. Som exempel på möjliga åtgärder nämner kulturrådet ändrade finansieringsregler och förbättrad information.

En viktig förulsällning för att tillgängliga resurser för konstnäriig gestaltning och förvärv av konsl skall utnyttjas är enligt min mening att informationen såväl om regler för lån och bidrag som om konkreta möjligheter att utnyttja konstnärernas arbetsinsatser fungerar effektivt. Del ankommer på bostadsstyrdsen att beslula om de närmare formerna för sådan information. Även statens konstråd har en viktig uppgift i detta sammanhang. Mina förslag i del följande (10.4.3) innebär alt konstrådet får ökade möjligheter att ge information lill bl.a. kommuner och bostadsföretag.

De allmänna samlingslokalerna har en viktig funktion som ram för en mångfald olika aktiviteter som riktar sig lill en vid krets av människor. Del är därför viktigt all dessa lokaler kan erbjuda en konsinäriigt genomarbetad miljö, I en särskild skrivelse har Bygdegårdarnas riksförbund. Folkets husföreningarnas riksorganisation. Riksföreningen Våra gårdar och KRO föreslagit förbättrade möjligheter alt finansiera konstnäriig utsmyckning och gestaltning. Jag kommer i del följande (14,5) all beräkna medel för de samlingslokalägande riksorganisationernas konstförvärv, Enligl min mening är del ocksä angeläget alt möjligheterna förbättras att inom ramen för del statliga stödet till allmänna samlingslokaler finansiera konstnäriig ulsmyck-ning och gestaltning vid ny- och ombyggnad av samlingslokaler. Jag förordar därför all grunderna för beräkning av läneunderiaget vid ny- och ombyggnad av samlingslokaler ändras på så sätt all kostnad för konstnäriig utsmyckning och gestaltning får ingå i läneunderiaget med upp till 15 kr, per kvadratmeter väningsyla. Förslaget innebär dels en kraftig höjning av maximibeloppet, dels att del statliga slödel kommer all kunna användas för samma ändamål

Prop. 1975/76:135 240

som f. n, gäller för bostäder. Ändringen bör gälla fr, o, m. den 1 juli 1976.

Vid sidan av de statliga åtgärder som jag hittills har berört har naturiigtvis utformningen av den konstnäriiga utbildningen stor belydelse när det gäller att ge bildkonstnärerna möjUgheter alt arbeta med miljögeslaltande uppgifter. Som jag tidigare har nämnt (10.2.3) har regeringen i prop. 1975/76:100 (bil. 10 s. 125-134) föreslagit vissa riktlinjer för den konstnäriiga utbildningen på bild- och formområdel som innebär alt delar av utbildningen vid konstfackskolan ges en stark inriktning mot miljögestaltning. 1973 ärs expertgmpp för konstutbildning väntas inom kort avge ett betänkande där bl. a. fortbildningen och vidareutbildningen inom bildkonstens område behandlas.

Jag har i fråga om detta avsnitt samrått med chefen för bosladsdepar-temenlel.

10.4.3 Statliga konst Inköp

Den offentliga konsten spelaren betydelsefull roll i människans vardagsmiljö. Såväl staten som landstingskommunerna och kommunerna förvärvar konst i betydande utsträckning. Hittills har kommunerna svarat för de mest omfattande insatserna dels genom utsmyckning av kommunala byggnader, 'dels genom inköp av konsl som placeras i gaiummmel. Landstingskommunerna har framför alll köpt konst för placering i sjukhus och andra vårdinstitutioner. Staten har under lång tid påtagit sig ett ansvar såväl för alt den offentliga miljön berikas med konstnäriiga inslag som för att ge de statligt anställda en stimulerande arbetsmiljö genom placering av konstverk i deras arbetslokalen De statliga insatserna sker via slatens konstråd, som ansvarar för konslinköp lill både nya och äldre statliga byggnader och lokaler. Utöver konslförvärven svarar rådet även för viss rådgivning till landstingskommuner och kommuner. För innevarande budgetår är 4,5 milj. kr. anvisade för konstförvärv.

MUS 65 föreslär i betänkandet (Ds U 1974:5) Offentlig konst all slatens konstråd skall vara centralorgan för utsmyckning av statliga byggnader. Konstrådet bör vidare medverka till att depositioner i slalliga lokaler av föremål från de kulturhistoriska museerna ökar. Det övergripande ansvaret för denna verksamhet bör ligga på konstrådet. En annan uppgift för rådet bör vara att utveckla olika former för all ge personalen vid statliga myndigheter inflytande över anskaffningen och urvalet av konsl lill sina arbetslokaler. Nationalmuseet föreslås av MUS 65 få huvudansvaret för registrering, tillsyn och vetenskaplig bearbetning av alla lösa och fasta konstverk som tillhör staten, om dei;sa inle förvaltas av myndighet som har sakkunskap i konstfrågor. Huvudansvaret för vården av de lösa konstverk, som konstrådet inköper, bör ligga på nationalmuseet. Huvudansvaret för värden av den fasta utsmyckningen föreslås ligga på byggnadsstyrelsen resp. foriifikationsförvaliningen. Konstrådets rådgivande funktioner bör utökas. För all göra delta möjligt bör del bildarkiv över offentlig konsl, informa-

Prop. 1975/76:135 241

tionscentrum för offentlig konst, som f, n, finns vid Riksutställningar, föras över till konstrådet.

Remissinstanserna är i huvudsak positiva till de olika förslagen. Vissa invändningar redovisas dock.

Förslaget alt konstrådet skall ges ett övergripande ansvar för depositionsverksamhet av museiföremäl från de kulturhistoriska museerna mottas med viss tveksamhet. Bl. a. statens konstråd anser det naturiigare alt museerna själva svarar för detta. Vad gäller de anställdas inflytande över konstinköpen anser statens kulturråd alt ansvaret om möjligt bör decentraliseras i ännu högre grad än vad MUS 65 har föreslagit. När del gäller förslagen om tillsynen och vården av den konsl som ägs av staten är meningarna delade. Alt nationalmuseet skall ha ansvarel för tillsynen och vården av museels egna depositioner ifrågasätts dock inle. Förslaget all slatens konstråd skall ges resurser för en mer aktiv rådgivning bemöts positivt av flertalet remissinstanser.

Kulturtädet har i betänkandet Konstnärerna i samhället föreslagit ett fempunktsprogram för ökade statliga konstförvärv. Programmet upptar inköp av konst lill nya och moderniserade statliga byggnader, förvärv av konst till befintliga statliga byggnader och lill av staten förhyrda lokaler, inköp av konsl för statens konstmuseers samlingar och vandringsulslällningar, inköp för deposition hos statliga, regionala och lokala myndigheter saml förvärv av konsl för deposition i regionala och lokala museer. Detta förslag stöds av bl, a, statens kulturråd och KRO,

De statliga konstförvärven sker f n. dels genom statens konstråd, dels genom nationalmuseet, som från den 1 juli 1976 omorganiseras till myndigheten statens konstmuseer (10.5). Slatens konstråds uppgift är att förvärva konsl lill statliga byggnader och lokaler, medan statens konstmuseer köper konst för de egna avdelningarna, för vandringsutställningar och depositionsändamäl. Denna ansvarsfördelning mellan konstrådet och konstmuseerna bör enligt min mening bestå även i framtiden. Statens konstmuseers uppgift är alt dokumentera främst den svenska men även den internationella konslutvecklingen. De konstverk som statens konstråd förvärvar skall t)erika den offentliga miljön och mäsle väljas med hänsyn till placeringen. Del är naturiigt att rådet köper verk av många olika konstnärer och all olika stilar och tekniker är representerade. Det är rimligt alt inköpen i huvudsak görs från i Sverige bosatta konstnärer.

Lika viktigt som att köpa in konsl lill nybyggda lokaler är del att tillgodose behoven av konstnärlig utsmyckning av redan befintliga lokaler. Det ankommer på statens konstråd att göra sig underrättat om önskemålen i fråga om konstnäriig utsmyckning av sådana lokaler.

Jag delar MUS 65:s uppfattning att personalen vid myndigheter där konstverk skall placeras bör få större inflytande över konslinköpen. Konsten är ett viktigt inslag i en god arbetsmiljö. Del är viktigt att de anställda bereds tillfälle att före inköpsbesluten framföra sina önskemål och synpunkter på

16 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 135

Prop. 1975/76:135 242

vilka konstförvärv som skall göras. Konstrådel bör pröva och utveckla olika former för sådant inflytande för de anställda,

MUS 65 och kulturrådet föreslär alt anslaget till konslinköp skall öka med 3,5 milj, kr, budgetåret 1976/77 för att uppnå del mål som sedan länge har ställts på omfattningen av statens konstförvärv, Enligl min mening är ökade resurser för konstinköp en viktig del av statens insatser för bildkonslen. Jag återkommer lill de:tla under anslaget Förvärv av konst för slatens byggnader m, m. (14.5).

Jag har i del föregående (10.4.2) föreslagit en förstärkning av möjligheterna all med hjälp av bidrag och lån av statliga medel finansiera konstnärlig utsmyckning och gestaltning vid ny- och ombyggnad av allmänna samlingslokaler. De samlingslokalägande organisationerna har tidigare vid några tillfällen erhållit särskilda medel för konstförvärv. Enligt min mening är del värdefullt alt samlingslokaler runt om i landet kan fä en lämplig konstnäriig utsmyckning. Det är ett verksamt säu att fä fler människor i kontakt med god bildkonst samtidigt som det bör kunna vara berikande för de olika aktiviteter som förekommer. De samlingslokalägande riksorganisationerna har anhållit om alt ell i-iermanent anslag om I milj. kr. ställs lill deras förfogande för inköp av konst. Även kulturrådet har fört fram tankar på särskilda medel för denna typ av konstförvärv. Jag delar uppfattningen all särskilda medel åriigen böranvisas för delta ändamål. Även Folkparkernas centralorganisation har vid några tillfällen erhållit medel för konslinköp. Enligl min mening bör även denna organisation anvisas medel för konstförvärv. Jag avser att senare (14.5) återkomma till delta vid min anmälan av anslaget Förvärv av konst för slatens byggnader m. m. Det ankommer på regeringen alt utfärda de näimare bestämmelser som behövs för fördelningen av tillgängliga medel lill berörda organisationer.

Enligl min uppfattning kan eu ökat ulnylljande av depositioner i statliga byggnader av föremål från andra slalliga museer än statens konstmuseer vara ett viktigt komplement till konslförvärven. Ansvarel för sådana depositioner bör åvila berörda museer. Konstrådet bör dock svara för rådgivning till myndigheter, som vill pröva denna möjlighet.

Statens konstmuseer har genom vandringsulslällningar möjlighet all göra stora delar av sina konstsamlingar tillgängliga för regionala och lokala museer. Jag är inte beredd att som kulturrådet föreslår förorda all särskilda medel anvisas för inköp av konst som skall deponeras i sädana museer eller hos icke statliga myndigheter. Statens konstmuseer har dock självfallet möjlighet alt inom ramen för sin verksamhet pröva en utvidgning av deposilionsverksamhelen.

Beslämmelserna om 1 i 11 s y n och vård av de konstsamlingar som ägs av staten är i dag oklara på några punkter. En klar ansvarsfördelning mellan statens konstråd och statens konstmuseer saknas. Enligt min mening bör denna fräga närmare ses över. Jag avser att i annat sammanhang återkomma lill regeringen om ett uppdrag lill slatens konstmuseer och statens

Prop. 1975/76:135 243

konstråd att lillsammans med statskontoret genomföra en sådan översyn.

Vården av fast anbringade konstverk bör i enlighet med MUS 65:s förslag alltjämt ankomma på resp. fastighetsförvaltande organ. Statens konstråd bör följa verksamheten och bistå med rådgivning.

Enligt sin instmktion skall konstrådet svara för rådgivning till kommunala myndigheter angående konstförvärv. Denna verksamhet har hittills varit av ringa omfattning. Jag instämmer i MUS 65:s uppfattning all del är en viktig uppgift för konstrådet alt ge information lill kommunerna om konsten i samhällsmiljön. Verksamheten bör enligl min mening i fortsättningen ocksä kunna riktas till t. ex. organisationer och bostadsförelag. Informationscentrum för offentlig konst som har byggts upp inom ramen för Riksutställningar är ell viktigt hjälpmedel i informationsarbetet. Jag anser att informationscentrum och den verksamhet det svarar för bör föras över till slatens konstråd den 1 juli 1976, Vidare bör det uppdras ål statens konstråd och slatens konstmuseer alt i anslutning till den av mig aktualiserade översynen göra en genomgång av sina resp, bildarkiv såvitt avser uppgifter och användningsområden, 1 detta sammanhang är del även lämpligt all visst samråd sker med bl, a. Konslnärscentrum, som förfogar över ell bildarkiv över aktuell konst.

Statens kulturråd framhåller i sitt remissvar alt slatens konstråd även har viktiga uppgifter alt fylla genom rådgivning och information lill slalliga myndigheter. I de fall myndigheterna utnyttjar egna medel för konstinköp bör de enligt min mening kunna vända sig till konstrådet för att fä råd. En uppgifl för konstrådet är också att utarbeta handledningar i hur man bör hanlera konslförvärven på en arbetsplats.

Jag övergår nu till att behandla frågan om statens konstråds organisation.

Statens konstråd, som tillkom år 1937, utgör en självständig myndighet. MUS 65 avvisar tanken på att rådel skall inordnas i statens konstmuseer. MUS 65 föreslår alt antalet ledamöter i konstrådet skall öka från sju lill nio. Personalen vid konstrådets kansli föreslås öka från en och en halv tjänst lill sex heltidstjänster. Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget all konstrådet skall behålla sin självständiga ställning. Jag delar denna uppfattning.

Jag är positiv till en utökning av antalet ledamöter från sju till nio i konstrådels slyrelse. Jag avser att i annal sammanhang föreslå regeringen att förordna att styrelsen skall bestå av högst nio ledamöter.

Ledamöterna i statens konstråd har hittills i stor utsträckning själva deltagit i det direkta arbelel med konslinköpen. Efter den kraftiga ökningen av anslaget till konstinköp som jag föreslagit blir det knappast möjligt att i framtiden bedriva arbetet på exakt samma sätt som tidigare. Del blir då naturiigt att konstrådel i ökad utsträckning delegerar ansvaret för konslförvärven. Ett sätt är att som MUS 65 föreslår engagera konstnärer som konsulter i olika projekt.

Prop.1975/76:135 244

De ökade medel för konstinköp som enligt mina förslag bör ställas lill konstrådets förfogande fr. o, m, budgetåret 1976/77 kommer alt innebära en större arbetsbelastning på rådets kansli. Också kraven på ökat inflytande för personalen vid slalliga arbetsplatser saml på ökad information lill bl, a. kommunerna förutsätter ökade insatser. Med hänsyn härtill bör ytteriigare personal knylas lill konstrådels kansli. Jag har under anslaget Slatens konstråd beräknat medel för detta.

10.4.4 Konstfrämjandet och Sveriges konslföreningars riksförbit nd

I Slora delar av landet förekommer ingen försäljning av god bildkonst. Att förbättra spridandet och möjligheterna till försäljning av konst är därför angeläget både från konstbildningssynpunkl och med hänsyn till bildkonstnärernas intresse av all sälja sina art)elen. Föratt stimulera denna verksamhet föreslår MUS 65 ett ökat statligt stöd lill Konslfrämjandel och Sveriges konslföreningars riksförbund.

MUS 65 framhåller alt Konstfrämjandei genom sin fasta förankring i folkrörelserna har kanaler till en publik som varken konstnärerna eller gallerierna normalt kommer i kontakt med. Utredningen finner det därför angelägel att Konslfrämjandel målmedvetet ulvecklar sitt uppsökande art)ete på arbetsplatser och i bostadsområden. Den regionala verksamhet som Konslfrämjandel håller på all bygga ul anser MUS 65 vara mycket betydelsefull men utredningen förordar dock att del ökade statliga stödet går lill den centrala verksamheten.

Jag delar MUS65:s uppfattning om Konstfrämjandets betydelse i vårt lands konstliv. Under 30 års lid har organisationen bedrivit ell energiskt arbete för att göra god konst tillgänglig för en bred allmänhet. Konslfrämjandel erbjuder genom sin verksamhel ett värdefullt komplement till annan konslförsäljning. Del är därför angeläget att verksamheten får möjligheter att utvecklas. Därvid har samspelet mellan den centrala verksamheten och regional och lokal verksamhet slor belydelse. 1 likhet med MUS 65 anser jag alt ett ökat stöd under nästa budgetår bör gå till den centrala verksamheten. Denna omfallar dels försäljningsverksamheten, dels olika konstbild ni ngsinsatser.

Jag kommer i del följande all under anslaget Bidrag lill vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde beräkna medel för en bidragsökning till Konslfrämjandel med 800 000 kr. Det statliga bidraget till Konstfrämjandet kommer därigenom att uppgå lill sammanlagt 2,7 milj. kr. Med den beräknade ökningen bör del vara möjligt all intensifiera den konslbildande verksamheien.

Sveriges konslföreningars riksförbund är en nybildad samarbetsorganisation för landets konstföreningar. MUS 65 föreslår att riksförbundet får ett statligt stöd för samordnings- och konsultuppgifter. Redan vid 1975 års riksmöte (KrU 1975:12, rskr 1975:201) fattades beslut om att

Prop. 1975/76:135 245

organisationen i enlighet med MUS 65:s förslag skulle få ett bidrag på 375 000 kn

Jag delar MUS 65:s uppfattning om konstföreningarnas betydelse för landels konstliv. Sveriges konstföreningars riksförbund fyller en viktig funktion som samordnare med uppgifl att träffa avtal, förmedla information och ordna konferenser. Riksförbundet har behov av ökade resurser för dylika centrala insatser, och jag kommer senare (14.7) all t)eräkna en ökning av medlen för bidrag med 50000 kr. De lokala konstföreningarnas verksamhet bör i första hand stödjas genom bidrag och avgifter från kommuner, företag, medlemmar m. fl.

Jag är angelägen att framhålla de möjligheter till ell rikare konslliv som öppnas genom ett samarbete mellan Konstfrämjandet och Sveriges konstföreningars riksförbund. Organisationerna har sinsemellan en tämligen olikartad inriktning. Tillsammans har de emellertid slor räckvidd och kan nå ul till en mycket stor publik på skilda orter med ell rikt varierat utbud av konsl för bildnings- och upplysningsverksamhet samt även i viss mån försäljning. Ett samarbete har redan påbörjats. Detta börenligt min mening kunna utvecklas ytteriigare:

10.5 Statens konstmuseer

I prop. 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken behandlades vissa allmänna riktlinjer för organisationen av de statliga museerna. Med utgångspunkt i dessa riktlinjer föreslogs en omorganisation av nationalmuseet med moderna museei och östasiatiska museet.

Frågan hade behandlats av MUS 65 och de sakkunniga hade föreslagit alt moderna museet skulle skiljas från nationalmuseet. Med stöd i remissopinionen uttalade jag som min uppfattning bl. a. att en fullständig uppdelning av nationalmuseet i ett samlidsmuseum och ell historiskt museum skulle bli både orationell och kostnadskrävande. Önskemålen om en självständigare slällning för moderna museei kunde enligl min mening tillgodoses inom en sammanhållen konstmuseiorganisation. Jag förordade sålunda att nationalmuseet med moderna museet och östasiatiska museet borde utgöra en myndighet med en gemensam styrelse. Varje museienhet borde självständigt under styrelsen ledas av en föreståndare. Vissa servicefunktioner borde dock vara gemensamma för hela myndigheten. Riksdagen lämnade mina förslag rörande konstmuseernas organisation ulan erinran (KrU 1974:15, rskr 1974:248).

Med anledning av riksdagens beslut lillsalles organisationskommittén för riksantikvarieämbetet och vissa museer för all ulföra del ytteriigare utredningsarbete som erfordrades beiräffande organisationen av bl. a. nationalmuseet. Kommittén har redovisat sina förslag i belänkandet (Ds U 1975:16) Statens konstmuseer.

Organisaiionskommiiién föreslår alt myndigheten, vilken bör benämnas

Prop. 1975/76:135 246

statens konstmuseer, får en organisation inom vilken nationalmuseet, moderna museet och östasiatiska museet utgör självständiga institutioner. För vissa gemensamma servicefunktioner föreslås en särskild förvaltningsenhet. Kommitténs förslag till organisation framgår av den av mig tidigare nämnda planen (bilaga 2).

Slatens konstmuseer skall enligt förslaget ledas av en gemensam styrelse, vars ledamöter bör utses av regeringen. Varje institution skall ledas av en chef direkl underställd styrelsen. Regeringen föreslås utse en av institutionscheferna till överinlendent och chef för myndigheten. För beredning av styrelseärenden föreslås en förvaltningsnämnd med rådgivande uppgifter. Statens konstmuseers behov av andra rådgivande och samordnande organ t)ör enligl kommittén närmast tedömas av styrelsen.

Den föreslagna organisationen förutsätts kunna genomföras den 1 juli 1976. Organisationskommittén konstaterar att det finns ett behov av personalförstärkningar, främst för administration och sekrelerarservice men också i fråga om tekniker, vakter och musei pedagogisk personal. De föreslagna personalförstärkningarna beräknas kosta ca 1 milj. kr.

Kommitténs förslag har i huvudsak mottagits positivt av remissinstanserna. Sålunda tillstyrker statskontoret, nationalmuseet, statens kullurtåd, statens konstråd, TCO-S, SACO/SR och KRO all den föreslagna organisationen för statens konstmuseer genomförs i väsentliga delar. Nationalmuseet och statens kulturråd konstaterar alt den föreslagna organisationen ger möjlighet för de ingående institutionerna att arbeta självständigt inom ramen för de resurser som ställs till deras förfogande.

KRO, moderna museets personal och en grupp bildkonstnärer och museimän förordar att man, i större utsträckning än vad som föreslagits, organisatoriskt sammanför de servicefunktioner som är gemensamma för hela myndigheten statens konstmuseer. Även RRV anser att delta bör övervägas.

Fotograficentmm och Svenska fotografernas förbund föreslår alt fotografiska museet skiljs från moderna museet och blir en egen enhet inom statens konstmuseen

RRV, slatens kulturråd och TCO-S anser inle alt nationalmuseets chef skall vara självskriven överinlendent och chef för myndigheten statens konstmuseer. En sådan ordning skulle enligt statens kulturråd medföra all nationalmuseet ges en särställning i förhållande lill moderna museet och östasiatiska museei.

Några remissinstanser anser att de föreslagna personal förstärkningarna är alltför knappa eller otillräckliga. Nationalmuseet anser det viktigt alt ett bifall till organisaiionsförslagel även leder till att förslaget om personaldimensionering i dess helhet bifalls.

Museernas verksamhet är enligt min mening av central belydelse när del gäller all förverkliga de mål som har lagts fast för den slalliga kulturpolitiken. Genom sin verksamhet bidrar museerna i hög grad till att förverkliga flera av intentionerna med den nya kulturpolitiken. Delta gäller

Prop. 1975/76:135 247

i hög grad konstmuseerna. Liksom övriga kulturinstitutioner har konstmuseerna mycket stor rörelsefrihet i sitt arbete och de beslutar självständigt om verksamhetens form och innehåll. Detta gör det möjligt för museerna att fortlöpande utveckla och förnya verksamheten. Konstmuseernas arbetsfält blir också alltmer omfattande i takt med de krav som samhällsutvecklingen ställer och del alll större behovet av service från museerna.

Jag finner det glädjande att konstmuseernas roll i samhället så ofta behandlas i den offentliga debatten. Detta gör det ocksä möjligt för museerna alt göra insatser som svarar mot aktuella önskemål och behov och att i nära samspel med intressen utanför museerna ständigt ompröva gränserna för verksamheien. En mer traditionell konslmuseiverksamhet har härigenom kunnat vidgas till en stimulerande allmänkullurell verksamhet med konsl- och bildsamlingarna som utgångspunkt tör information och debatt. Nationalmuseet har i delta avseende varil en föregångare när del har gällt att spegla den konstnärliga och kulturella förnyelsen i samhället.

Del har varit en huvuduppgift för organisationskommittén att söka utforma en organisatorisk ram för konstmuseernas verksamhet som dels gör del möjligt för dem att utveckla en mångfacetterad verksamhet, dels medger ett effektivt ulnylljande av tillgängliga resurser. Organisationen skall samtidigt ge uttryck för nationalmuseets, moderna museels och östasiatiska museets behov av all vart och ett utforma en verksamhet med egen inriktning. Organisationskommitténs förslag motsvarar enligt min mening dessa krav och bör kunna ligga till gmnd för en omorganisation av det nuvarande nationalmuseet med östasiatiska museei.

Jag förordar att den nya myndigheten, stålens konstmuseer, under en gemensam slyrelse skall beslå av nationalmuseet, moderna museei, östasiatiska museei och en förvaltningsenhet. Del ankommer på regeringen all fatta beslut i frågor som gäller den närmare organisationen av myndigheten.

Ledningsfrågan bör ägnas särskild uppmärksamhet när del gäller en sammanhållen organisation med tre inbördes självständiga museer. Vart och ett av dessa museer skall enligt tidigare riksdagsbeslut ledas av en chef direkt underställd den gemensamma styrelsen. Detta innebär en garanti för alt varje museiinstiiution fritt och obundet skall kunna utforma sin verksamhet, samtidigt som det tillförsäkrar institutionerna jämställdhet när det gäller utnyttjandet av de för konstmuseerna gemensamma resurserna. Överväganden om verkschefsfunktionen, slyrelsens sammansättning och behovet av samordnande och rådgivande organ inom myndigheten mäsle enligl min mening göras utan att de enskilda museernas självständiga slällning blir beskuren.

Några remissinsianser, däribland RRV, statens kulturråd och TCO-S, understryker alt chefskapet för statens konstmuseer inte bör bindas lill någon viss museiinstiiution. Jag delar denna uppfattning och anser alt det bör ankomma på regeringen att förordna en av institutionscheferna alt även

Prop. 1975/76:135 248

vara överintendent och chef för myndigheten. Regeringen bör begära riksdagens bemyndigande all inrätta en ordinarie ijänsi med beteckningen p, avsedd för den som är överintendent och chef för statens konstmuseer och tillika chef för en av museiinslitutionerna. Tjänsterna som chefer för de övriga två museiinslilulionerna bör vara extra ordinarie liksom flertalet övriga tjänster vid myndigheten.

Styrelsen för statens konstmuseer bör vara sammansatt så alt erfarenheter och kunskaper från olika samhällsområden kan tillföras verksamheten. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen au förordna alt styrelsen skall beslå av högst nio ledamöter och alt överintendenten skall ingå som självskriven ledamot i styrelsen, men däremoi inte vara dess ordförande. I styrelsearbetet kan vidare komma all delta representanter förde anställda i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighels styrelse m. m.

LO bedömer all den av organisationskommittén föreslagna förvaltningsnämnden kommer all utöva ell betydande inflytande över de beslut som skall fattas av styrelsen och hävdar att personalen måste vara företrädd även i delta organ. Jag finner del angeläget att i detta sammanhang framhålla alt förvaltningsnämnden endast avsetls ha rådgivande och beredande uppgifter. Det bör över huvud laget vara en fråga för styrelsen alt närmare bedöma konstmuseiorganisationens behov av rådgivande och samordnande organ för olika områden.

När del gäller fotografiska museei är jag inie beredd att förorda någon annan organisatorisk lösning än den som har föreslagits av kommittén. Fotografiska museei kommer att utgöra en självständig avdelning inom moderna museei. Härigenom skafias enligl min mening goda förulsällningar för fortsalt insamling och vård av fotografiska bilder och för arbelel med att spegla den aktuella fotokonslen.

En central fråga i organisationsarbetet har varil alt bedöma hur de gemensamma servicefunktionerna skall vara inordnade i konstmuseiorganisalionen. Jag anser för min del i likhet med organisationskommittén det vara motiverat med en från museerna fristående förvaltningsenhet för administrativa uppgifter och teknisk service. Jag har också stor förståelse för de synpunkter som har förts fram av bl. a. RRV, moderna museets personal och KRO om att föra även andra servicefunktioner såsom bibliotek, bildarkiv, fotoateljé samt depositioner och vandringsutställningar till en gemensam serviceenhet direkl under verksledningen. Praktiska hänsyn talar dock för all man f n. väljer den organisationslösning som har föreslagits av kommittén. Detta ställningstagande innebär inte att de gemensamma verksamheter som organisatoriskt knyts lill nationalmuseet i första hand skall ge service ål deila museum. Såväl verksamheien vid den föreslagna förvallningsenhelen som konservering, viss del av verksamheien vid konslbildningsavdelningen, depositioner, tillsyn och vandringsutställningar samt verksamheten vid fotoateljé, bibliotek och bildarkiv skall vara en för hela

Prop. 1975/76:135 249

myndigheten gemensam resurs och skall kunna utnyttjas av vart och ett av museerna i förhållande till deras behov. Styrelsen bör svara för all samtliga verksamhetsgrenar fär full service från berörda avdelningar.

Ett behov av fortsatta studier rörande vissa frågor har aktualiserats under organisationsöversynen. Frägan om tillsyn, dokumentation och vård av statens konstsamlingar behöver ses över. Som statens konstråd och Föreningen Sveriges landsantikvarier framhåller bör en sådan översyn syfta lill en utbyggd samverkan och en klarare ansvarsfördelning mellan slatens konstmuseer, statens konstråd och de regionalt verksamma museerna. Som jag tidigare (10.4.3) har anfört avser jag att i annal sammanhang återkomma till regeringen om ett uppdrag till statens konstmuseer och statens konstråd att tillsammans med statskontoret genomföra en sådan översyn.

Styrelsen för statens konstmuseer bör även i anslutning lill omorganisationen uppmärksammas pä behovet av att närmare studera bl. a. biblioleks-och arkivservice, föremålsregistrering och bildarkiv, samt de tekniska servicefunktionerna. Jag vill särskilt peka på behovet av ett utvecklat samråd mellan statens konstmuseer, landets övriga museer och Riksutställningar i frågor som rör råd och anvisningar i konstmuseala frågor samt depositioner och vandringsulslällningar. Genom att produktion och administration av vandringsulslällningar i den nya organisationen kommer all vara samordnad med deposilionsverksamhelen skapas i ell vikligl avseende större förutsättningar för service och experthjälp lill regionala och lokala museer.

Omorganisationen av nationalmuseet med östasiatiska museei enligl de riktlinjer jag här har förordat bör genomföras den I juli 1976. Del bör ankomma pä den nya myndigheten alt förändra detaljorganisalionen alllefter-som fortsatta överväganden och en ändrad verksamhetsinriktning kräver delta.

En upprustning av organisationen i den omfattning som har föreslagits av organisationskommittén bör kunna genomföras redan nästa budgetår. Genom organisationsöversynen har påvisats eti behov av bl. a. en förstärkt personaladministration och sekrelerarservice, samt tekniker och vaktpersonal för en effektivt t)edriven ulställningsverksamhet. Jag kommer senare (14.10) att beräkna medel för personalförstärkningar för att tillgodose bl. a. dessa behov. Jag finner det särskilt angelägel all moderna museei får möjligheter alt utveckla den museipedagogiska verksamheien för barn och vuxna i museets nya lokaler. Den sammanlagda ökningen av anslagen till statens konstmuseer för nästa budgetår beräknar jag till 1,1 milj. kr. utöver löne-och prisomräkning.

LO, TCO-S och SACO/SR berör bl. a. frågan om anställningsform för vissa arbetstagare vid konstmuseerna. Jag vill med anledning härav understryka viklen av att omorganisationen genomförs i nära kontakt med personalen och de fackliga organisationerna. Beiräffande avtaisbara anställnings- och arbetsvillkor avser jag att ge slatens avialsverk det förhandlingsuppdrag som behövs.

Prop. 1975/76:135 250

10.6 Riksutställningar

I uppdraget lill MUS 65 ingick att föreslå åtgärder för att få till stånd en allsidig utställningsverksamhet som nådde ut till allmänheten, skolan och del fria och frivilliga folkbildningsarbetet på ett bättre sätt än som dittills hade varit möjligt. Inom såväl museiväsendet som konstbildningsorgani-saiionerna upplevde man svårigheter att med den organisation och de resurser som fanns tillgängliga vid mitten av 1960-ialet erbjuda hela landet de tjänster som museernas samlingar skulle kunna tillåta. I direktiven till utredningen undersiröks det angelägna i all en försöksverksamhet med vandringsutställningar genomfördes parallellt med utredningsarbetet. En sådan försöksverksamhet har under MUS 65:s ledning bedrivits av Riksutställningar sedan hösten 1965.

I betänkandet (SOU 1974:43) Utställningar ges en utföriig beskrivning av försöksverksamhetens omfattning och inriktning. Riksutställningar har bedrivit en mångsidig ulställningsverksamhet i samarbete med museer, studieförbund, folkrörelser, skolor, bibliotek m, fl. Den breda förankringen av verksamheien har gjort del möjligt att sprida utställningarna till olika publikgrupper i skilda delar av landet. Riksutställningar har också gjort viktiga insatser för att utveckla utställningsmediet och för att finna nya metoder alt nå kontakt med publiken och aktivera den. Det är ett betydelsefullt arbete som har genomförts under den tioårsperiod som förfiutit och som har resulterat i alt Riksutställningar nu har en viktig roll i det svenska kulturiivet. MUS 65 föreslär att Riksutställningars verksamhel blir permanent och all den i fortsättningen skall bedrivas av en statlig stiftelse.

Flertalet remissinstanser är positiva till den försöksverksamhet som har bedrivits vid Riksutställningar och anser det naturiigt alt organisationen nu får en fast form. Jag delar denna uppfattning.

Den verksamhet som MUS 65 har bedrivit var lill en början främst inriktad på sådana försök som kunde ge vägledning när det gällde att bedöma hur en verksamhet med vandringsutställningar skulle utformas och organiseras. Efter hand inriktades verksamheten allt mer mot samarbete med museer och folkbildningsorganisalioner. Det är denna roll som MUS 65 föreslår alt Riksutställningar skall utveckla i framliden. Utredningen föreslår att Riksutställningar skall bli ett gemensamt organ för musei- och utställnings-väsendet med ett huvudansvar för verksamheten med vandringsutställningar i landet.

Frågan om vilken roll som Riksutställningar skall spela på utställnings-området diskuteras livligt av remissinstanserna. Från museihäll framhålls all ett genomförande av MUS 65:s förslag skulle ge Riksutställningar en alltför dominerande ställning. Man vill i slällel se RiksulstäUningar som ett serviceorgan på ulslällningsområdet med uppgift alt komplettera verksamheten och svara för sådana funktioner som inte bättre och effektivare kan fullgöras av andra organ. Även statens kulturråd menar alt Riksul-

Prop. 1975/76:135 251

ställningars uppgift skall vara all komplettera övrig utställningsverksamhet i landet. Från folkrörelsehåll, bl. a. LO, ABF och Folkparkernas centralorganisation, framhålls alt Riksutställningar i större utsträckning än vad utredningen har föreslagit bör fungera som ett serviceorgan för organisa-tionslivel.

Riksutställningars roll bör enligt min mening bestämmas mot bakgrund av den decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner på kulturområdet som har genomförts på senare år enligt de riktlinjer som gäller för kulturpolitiken. Landstingskommunernas och kommunernas engagemang har ökat. Kulturaktiviteterna inom folkrörelserna har intensifierats. Museer och andra kulturinstitutioner har fått bättre resurser för en utåtriktad verksamhet.

Samtidigt som detta har skett har intresset ökat för att använda utställningar i många olika slag av verksamhet, vilket delvis kan vara ett resultat av Riksutställningars arbeie. Det finns alltså förutsättningar för en mångfald i utbudet av utställningar. Dessa förutsättningar måste utnyttjas till att ge alll fler grupper och enskilda möjligheter att använda utställningen som uttrycksform. Riksutställningar har enligl min meningen viktig roll i arbelel för att främja en sådan utveckling. De kunskaper om utställningsmediet som finns inom organisationen bör kunna vara en väsentlig tillgång när det gäller att genomföra ulställningsprojekt såväl vid museerna som i organisationslivet. Riksutställningar förfogar över tekniska resurser som det inte är motiverat att varje utställande institution utrustas med. Med hjälp av sin distributionsapparat har Riksutställningar möjlighet att föra ut de intressantaste utställningarna till en mycket bred publik.

MUS 65 ger uttryck för uppfattningen att Riksutställningars produktion i princip skall omfatta alla inom utställningsverksamheten förekommande ämnesområden, från konst-, kultur- och naturhistoriska utställningar lill allmänt informerande och debatterande utställningar kring samhälls- och miljöfrågor eller andra allmänpolitiska problem. Jag ansluter mig lill denna uppfattning och vill särskilt understryka behovet av att Riksutställningar gör insatser inom bildkonslsektorn. Detta är viktigt inte minst med tanke på att organisationen har övertagit ansvaret för det konsibildningsarbeie som tidigare har bedrivits av Föreningen Konsl i skolan och Riksförbundet för bildande konst. Samarbete med konstbildningsorganisationer som Konstfrämjandet och Sveriges konstföreningars riksförbund bör eftersträvas.

Riksutställningars huvuduppgift börenligt min mening vara att genomföra ulställningsprojekt i samverkan med de institutioner och organisationer som är verksamma på kulturområdet. Samarbetet bör kunna ske i skiftande former, frän rådgivning till ett väl utvecklat produkiionssamarbele. En mycket stor del av de utställningar som har visals under försöksperioden har genomförts i samarbete med ell statligt eller regionalt museum, något av studieförbunden, Riksteatern, Rikskonserter eller en folkrörelseorganisation. Samarbetet har gällt både stora landsomfattande projekt och utställningar

Prop. 1975/76:135 252

som endasl har visats inom en region eller organisation. Del har också omfailal publik- och kontaktverksamhet i anslutning till utslällningarna och experiment med olika arbetsformer i uppsökande verksamhet. Jag finner det naturiigt att Riksutställningars samarbete med andra parter fortsätter i de former som redan har prövats. Liksom hittills bör de parter som Riksutställningar samarbetar med bidra lill finansieringen av gemensamma projekt. Kostnadsfördelningen bör kunna bestämmas från fall till fall beroende på projektets omfattning och inriktning.

Jag delar MUS 65:s uppfattning att Riksutställningar bör ställa sin distributionsapparat lill förfogande för t. ex. museer och organisationer som vill ulnylija Riksutställningars erfarenheter och resurser när del gäller utställningsturnéer. All överta och sända ul utställningar som andra har producerat bör bli en av uppgifterna lÖr Riksutställningar. De producerande organens önskemål om turnéuppläggning bör beaklas i denna typ av samarbete. Det bör också vara möjligt för Riksutställningar att efter överenskommelse i varje enskilt fall överiämna utställningar för regionala turnéer i länsmuseernas eller andra regionala organs regi. Både då del gäller produktion och distribution bör Riksutställningar kunna medverka i det nordiska kultursamarbetet.

Under försöksverksamheten har Riksutställningar i några fall svarat för olika ulställningsprojekt på uppdrag av statliga myndigheter. Enligt min mening bör Riksutställningar även i framtiden kunna bedriva en uppdragsverksamhet av detta slag. För produktion av sådana informalionsutställ-ningar, som det är fråga om i dessa sammanhang, bör Riksutställningar få full kostnadstäckning. Del bör ankomma på Riksutställningar all besluta om uppdragsverksamhetens omfattning och utformning.

Riksutställningars aktivitet bör inte begränsas lill samarbete med andra. Riksutställningar bör ocksä kunna producera egna utställningar. Under försöksperioden har organisationen själv arrangerat bl. a. ett stort anlal bild-konstutställningar. Den centrala ställning som Riksutställningar har innebär att del inom organisationen finns en god överblick över vad som sker i landets ulställningsverksamhet och därmed också en kunskap om vilka områden som är eftersatta och i vilka avseenden nya initiativ kan berika kulturiivet. Del bör vara en självklar uppgifl för Riksutställningar att rätta lill de brister som finns och göra kompletterande insatser.

Riksutställningar bör också svara för ett visst utvecklingsarbete. Detta bör inriktas pä att förnya ulställningsmediel, pröva nya metoder, skapa kontakt med publiken och stimulera aktiviteter i anslutning till utställningarna. En naturiig del i utvecklingsarbetet bör vara alt pröva användningen av bild- och ljudmaterial såsom film, videogram och ljudband i utslällningsverksamheten. Riksutställningar har egna tekniska resurser för denna verksamhel och jag kommer senare (14.6) att beräkna en viss ökning av medlen för verksamheten. För mer omfallande projekt bör del vara naturiigt att samarbeta med Sveriges Radio och det nya uibildningsprogramorgan om

Prop. 1975/76:135 253

vilket jag avser alt senare i vår föreslå regeringen att lägga fram proposition.

Det är väsentligt att Riksutställningar målmedvetet arbetar för att nå kontakter med nya moitagargrupper. I den uppsökande verksamhet som sedan flera år bedrivs i anslutning lill utställningarna har skilda arbetssätt använts för all nä nya grupper. Härvid har folkbildningsorganisalionerna spelat en framträdande roll. En utveckling av delta samarbete anserjag vara angelägen. Om resultatet skall kunna bli en djupare och bredare publikkontaki måste de medverkande organisationerna kunna påverka villkoren för samarbetet.

Med den roll i landets ulställningsverksamhet som jag här har skisserat kan Riksutställningar svara för en omfattande verksamhet. Delta innebär dock inle alt Riksutställningar kommer att få en så dominerande ställning som många remissinstanser befarar. Riksutställningars huvuduppgift bör nämligen vara alt fungera som service- och samarbelsorgan. Målet för verksamheten måste vara att sörja för en mångfald av utställningsaktiviieier och att ge många olika opinionsbildare tillgång till utställningsmediet,

MUS 65 föreslår att den framlida verksamheten med Riksutställningar skall bedrivas av en statlig stiftelse. Stiftelsen skall ledas av en slyrelse om nio ledamöter. Stiftelsens direktör bör vara självskriven ledamot. En ledamot, tillika ordförande, bör utses av regeringen. Återstående sju ledamöter bör utses av statens kulturråd.

Flertalet remissinstanser däribland statens kulturråd, statskontoret och RRV tillstyrker förslaget om stiftelseform för Riksutsiällningan Vikten av att offentlighetsprincipen tillämpas för stiftelsen understryks av bl. a. statskontoret och Svenska museiföreningen. Några instanser, däribland LO och ABF, ställer sig tveksamma till förslaget då de anser all stiftelseformen inle garanterar ett tillräckligt avnämarinfiytande,

Jag delar MUS 65:s uppfattning all Riksutställningar bör organiseras som en statlig stiftelse. Den verksamhet som bedrivs vid Riksutsiällningar bör vara helt öppen för insyn. Riksutställningar kan sägas förfoga över en resurs som är gemensam för utslällningsverksamheten i landet. Det är viktigt med en öppen redovisning för hur denna resurs disponeras. Det är också angelägel med en insyn i verksamheten som gör det möjligt att bedöma i vilka former och pä vilka villkor samarbetet med olika parter genomförs.

Stiftelsen Riksutställningar bör slå under ledning av en slyrelse i vilken olika samarbelsparter och avnämarområden skall vara företrädda. Jag anser del därför naturligt att i styrelsen ingår företrädare för bl, a, museiväsendet, folkbildningsarbetet, den kommunala kulturverksamheten, konsibildnings-arbeiet och skolväsendel. Även de anställda vid Riksutställningar bör vara företrädda i styrelsen. Stiftelsens direktör bör vara självskriven ledamot. Del bör ankomma på regeringen att besluta om slyrelsens storlek och sammansättning. Ledamöterna bör utses för en tid av tre år med möjlighet till föriängning en gång. Direktören bör förordnas för högst fem är och kunna omförordnas. Samtliga ledamöter i styrelsen liksom direktören bör utses av regeringen.

Prop. 1975/76:135 254

En viktig fråga är hur ansvaret för utställningarnas innehåll skall fördelas mellan de olika p)ersoner och organ som deltar i utformningen av utställningarna,

I olika sammanhang har framhållits att det är önskvärt alt komma fram lill en ordning som innebär att ansvarel för vad som uttalas och visas i en utställning åvilar den som leder produktionen av utställningen. Massmedieutredningen har dock i sitt nyligen framlagda belänkande (SOU 1975:49) Massmediegrundlag förbigått frägan om vem som bör ha ansvaret för innehållet i en utställning. Att denna fräga inte hade berörts är ett av skälen lill att regeringen nyligen har tagit ställning för en fortsatt utredning av vissa av de problem som utredningen har arbetat med. Chefen för justitiedepartementet kommer senare att föreslå regeringen alt utfärda direktiv för en sådan utredning. Ansvaret för innehållet i utställningar bestäms således till vidare av den lagstiftning och de rättsgrundsatser som allmänt gäller. Av dessa följer enligl min mening att det inom Riksutställningar är styrelsen som har det rättsliga ansvarel, Naturiigtvis kan styrelsen låta någon hos Riksutställningar anställd person leda det löpande arbetet med en utställning, Reglema för det rättsliga ansvaret påverkas inle av alt man gör en intern ansvarsfördelning inom Riksutställningar eller mellan Riksutställningar och en samarbeispart. Däremot underiättas samarbetet mellan dem som berörs av ett ulställningsprojekt. Därför kan del vara motiverat att parterna i en överenskommelse fastställer hur inflytandet över utställningens innehåll och utformning skall fördelas. Överenskommelsen kan lämpligen bekräftas i ett avtal innan arbelel med projektet påbörjas. Innebörden av överenskommelsen bör klart framgå för dem som besöker utställningen,

MUS 65 föreslår en organisationsstruktur för Riksutställningar som innebär att organisationen får fyra avdelningar nämligen produktions-, distributions- och teknisk avdelning saml service- och förvaltningsavdelning. Vidare föresläs att resurserna för planering förstärks och att en särskild planeringsgrupp inrättas. Informationscentrum för offentlig konsl föreslås bli överflyttat till slatens konstråd.

Det ankommer på regeringen att fastställa bestämmelser för stiftelsens verksamhel. Inom ramen för dessa bestämmelser bör det ankomma på stiftelsens styrelse alt närmare besluta om hur den inre organisationen skall vara uppbyggd. Jag kommer i del följande (14,6) alt beräkna en ökning av de medel Riksutställningar disponerar för planerings- och informationsverksamhet. Härmed kommer den nya organisationen alt förfoga över de resurser den behöver för all fungera enligl del nya organisaiionsförslagel.

Enligt de förslag som jag tidigare (10,4,3) har redogjort för skall informationscentrum för offentlig konst från 1 juli 1976 flyttas över till statens konstråd. Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga.

När del gäller anställnings-eller arbetsvillkor för personalen hos Stiftelsen Riksutställningar bör statens avtalsverk få befogenhet alt föra förhandlingar.

Prop. 1975/76:135 255

dock att frågan om lönegradsplacering eller arvode för stiftelsens chef skall fastställas av regeringen. Riksdagens beslut krävs för att avtalsverkel skall kunna medverka vid fastställandet av sådana anställnings- eller arbetsvillkor för personalen hos stiftelsen som skall bestämmas genom avtal.

10,7   Regional kulturminnesvård och museiverksamhet

10.7,1 Kulturminnesvårdens regionala organisation

1 takt med den allmänna samhällsutvecklingen har natur- och miljövårds-frågor i vid bemärkelse kommit att få en ökad betydelse. Målet för miljöpolitiken är all skapa ett samhälle där kraven på en god livsmiljö kan tillgodoses. Naturen är en grundläggande del av miljön. Under senare lid har miljövårdsinlressel emellertid i alll större utsträckning kommit all om-falla även den fysiska kulturmiljön dvs, den av människan påverkade och uppbyggda miljön.

Ett av målen för den statliga kulturpolitiken är att garantera alt äldre tiders kultur las lill vara och görs levande. Bevarandet av den historiska kontinuiteten tillmäts grundläggande betydelse för den enskildes känsla av trygghet och förankring i tillvaron. En god kulturmiljö är också en del av vår levnadsstandard.

Tidigare syftade kulturminnesvården i första hand lill all skydda och bevara utvalda objekt som uppfyllde vissa krav på kulturhistoriskt eller konsinäriigt värde. Kulturminnesvärden har emellertid alltmer kommit att inriktas på sammanhängande bebyggelsemiljöer och på kulturiandskapei. Den nya synen på kulturminnesvården innebär att den måste sältas in som ett led i samhällsplaneringen.

I prop. 1974:28 uttalade jag mol bakgrund av förslag från MUS 65 att kulturminnesvården bör ges en sådan slällning alt den ulan alt försumma sina traditionella uppgifter kan svara mol de vidgade kraven. Efter förslag av organisationskommittén för riksantikvarieämbetet och vissa museer i belänkandet (Ds U 1974:16) Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer fick den centrala myndigheten för kulturminnesvården, riksantikvarieämbetet och Slatens historiska museer, ocksä en förstärkt organisation för att bl. a, kunna ägna sig åt planering och utvecklingsarbete för kulturminnesvårdens deltagande i samhällsplaneringen (prop, 1975:20, KrU 1975:12, rskr 1975:201). För enkelhetens skull benämner jag i del följande myndigheten för riksantikvarieämbetet.

I prop, 1974:28 behandlades även MUS 65:s förslag om den regionala kulturminnesvården. Jag konstaterade att tyngdpunkten i det regionala planeringsarbetet ligger hos länsstyrelserna. Inom dessa fattas beslut som i större eller mindre utsträckning också berör kulturminnesvårdens intressen. Riksdagens beslut med anledning av propositionen (KrU 1974:15, rskr 1974:248) innebär att länsslyrelsen fr. o, m, den 1 juli 1976 även blir regional

Prop. 1975/76:135 256

myndighet för den statliga kulturminnesvärden. För beredning och föredragning av kulturminnesvärdsärenden skall en tjänst inrättas vid länsstyrelsen i varje län, Tjänslemannen skall vara organisatoriskt sidoordnad planeringsavdelningens olika enheter. Vidare skall vissa beslut enligt kulturminnesvårdens speciallagstiftning decentraliseras och ett nytt statsbidrag införas för länsmuseerna.

Med anledning av riksdagens beslut tillsatte Kungl. Maj:t arbetsgruppen (U 1974:11) för vissa kulturminnesvårds- och museifrågor för all ulföra det ytteriigare utredningsarbete som erfordrades beiräffande den regionala organisationen av kullurminnesvården,decenlraliseringen av beslut enligl kulturminnesvärdens speciallagstiftning och statsbidraget till länsmuseer m. m. Arbetsgruppen lämnade i maj 1975 belänkandet (Ds U 1975:9) Regional kulturminnesvård och museiverksamhet.

Arbetsgruppen finner all en effektiv och framgångsrik regional kulturminnesvård måste bygga på ett v'äl utvecklat samarbete och informationsutbyte mellan länsstyrelse och länsmuseum. En riktlinje för samarbetet mås-le enligt arbetsgruppen vara alt länsmuseet biträder länsstyrelsen när museels utredningar och bedömningar t)ehövs för all belysa de frågor som skall handläggas inom länsstyrelsen. I många fall väntas samarbetet få formen av ett regelrätt remissförfarande.

Arbetsgruppen anger vidare riktlinjer för ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och länsmuseet efter den 1 juli 1976. Enligl förslaget har länsstyrelsen att bevaka kulturminnesvårdens intressen i de ärenden som länsstyrelsen handlägger inom ramen för den regionala samhällsplaneringen. Länsstyrelsen börenligt förslaget även överta vissa av riksantikvarieämbetets beslutsfunktioner enligt kulturminnesvårdens speciallagstiftning (se vidare 10.7.2). Länsslyrelsen föreslås vidare fä vissa uppgifter som regionall remiss-, samråds- och kontaktorgan i kulturminnesvårdsärenden. Arbetsgruppen anger vissa principer för länsstyrelsens och länsmuseets rådgivning liksom för den information som länsstyrelsen och länsmuseel bör bedriva. Länsstyrelsen fär enligt förslaget visst ansvar föratt erforderiiga inventeringar genomförs. Själva inventeringsarbelei liksom den kulturhistoriska forskningen bör emellertid enligl förslaget ankomma på länsmuseet, I länsstyrelsens ansvar för den regionala kullurminnesvårdsplaneringen bör vidare ingå ett allmänt ansvar för vården av kullurminnen och kulturmiljöer. En viktig uppgift för länsslyrelsen blir därvid enligl förslaget all svara för en planmässig samordning mellan kulturminnesvårdens och naturvårdens insatser.

Arbetsgruppen behandlar även frågor om tjänstemannens inordnande i länsstyrelsen och lämnar förslag till handläggning av befintliga och nytillkomna ärenden inom länsslyrelsen.

Förhållandena i Stockholms, Göteborgs och Bohus saml Malmöhus län har särskilt uppmärksammats av arbetsgruppen. De speciella förhållandena i Stockholms län medför enligt art)etsgruppen all den befintliga landsanlikvarieorganisalionen, vad gäller antalet tjänstemän, bör behållas i den nya

Prop. 1975/76:135 257

organisationen i länsslyrelsen.

Flertalet remissinstanser tillstyrker i huvudsak förslaget eller lämnar det utan erinran. Bland remissinstanserna finns dock en viss opinion för att reglera samarbetet mellan länsstyrelsen och länsmuseet genom arbetsordning eller andra föreskrifier. Ett antal remissinsianser anser vidare alt ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och länsmuseel bör preciseras ytteriigare. Bl. a, framhåller flera remissinsianser länsmuseets viktiga roll som service-och kontaktorgan för kommunerna. Möjligheten för en enda läns-slyrelsetjänsleman att klara av de uppgifter som arbetsgruppen föreslår ifrågasätts på sina håll. Den föreslagna säriösningen för Stockholms län far vidare ett blandat mottagande.

Jag kan i fråga om kulturminnesvårdens regionala organisation och dess uppgifter i huvudsak ansluta mig lill den syn som arbetsgruppen har gett uttryck fön Den nya organisationen för kulturminnesvården innebär att samtliga frågorsomrörden regionala miljövården samlas inom länsslyrelsen. Den samordning av samhällets miljöinsatser som därigenom blir möjlig är enligt min mening av slorl värde. Bl, a, ökar fömtsättningarna för alt planer och andra åtgärder fär en sådan utformning all kulturminnen och kulturmiljöer kan bevaras och levandegöras.

Den nya regionala organisationen innebär all riksantikvarieämbetet bl, a, befrias från att handlägga vissa löpande ärenden inom kulturminnesvårdens speciallagstiftning. Samtidigt kommer nya krav att ställas på ämbetet som central myndighet för kulturminnesvården. Jag uttalade i prop, 1975:20 (s. 245) au riksantikvarieämbelel bl. a. genom samråd, råd och anvisningar skall biträda länsstyrelser och länsmuseer i deras arbete. Ämbetet skall ocksä kunna följa och värdera det regionala arbelel. Riksantikvarieämbetet far enligt min mening därvid en betydelsefull roll när det gäller att komma med förslag till förtydligande i frågor om samarbete och ansvarsfördelning mellan bl. a. länsstyrelserna och länsmuseerna. Det bör även vara en viktig uppgifl för riksantikvarieämbetet alt närmare utreda ansvarsfördelningen mellan ämbetet och den regionala organisationen och att ge anvisningar om denna fördelning.

Jag har i andra sammanhang betonat vikten av det kullurminnes-vårdsarbeie som bedrivs inom hembygdsrörelsen. Del är angeläget att slå fast alt hembygdsrörelsen även i fortsättningen har vikliga uppgifter inom kulturminnesvården. Hembygdsrörelsens erfarenheter och engagemang bör sålunda las tillvara. Den nya regionala organisationen för kullurminnes-vården bör medföra alt möjligheterna ökar att genom råd och annal biträde stödja rörelsens ideella arbete. Stödet bör vara av sådan beskaffenhet alt rörelsen slår fri och obunden gentemot myndigheter och institutioner.

En viktig grund för det regionala arbetet inom kulturminnesvården är samarbetet mellan länsstyrelsen och länsmuseet. Jag vill i likhet med arbetsgruppen understryka betydelsen av ett väl fungerande samarbete. Ett sådant bör enligt min mening lill slor del kunna undanröja risken för dub-

17 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 135

Prop. 1975/76:135 258

belarbele och kompetenskonflikter mellan länsslyrelsen och länsmuseet. Flera remissinstanser förordar ell mer organiserat samarbete. Bl. a. anser Föreningen Sveriges landsantikvarier del väsentligt att remissförfarandet regleras i en handläggningsordning. Föreningen finner del även lämpligt att länsslyrelsetjänstemannen deltar i länsmuseets veckoföredragningar.

Samarbetet mellan länsstyrelsen och länsmuseet är väsentligt och jag har all förståelse för strävandena att så långt som möjligt försöka få till stånd ändamålsenliga och praktiska samarbetsformer. Med hänsyn till bl, a. den enskilde länssiyrelseijänstemannens kompelens och arbetsbörda föreligger del emellertid, som även några remissinsianser påpekar, vissa svårigheter när del gäller att skapa samarbetsformer som går att använda över hela landet. Jag har emellertid i princip inte något alt erinra mot all den av Föreningen Sveriges landsantikvarier föreslagna handläggningsformen för remisser mellan länsslyrelsen och länsmuseet tillämpas. Handläggningsformen innebär bl. a. alt länsstyrelsen bör inhämta yttrande från länsmuseel i ärenden om gränsbeslämning, undersökning av fast fornlämning, borttagande m. m. av fornlämning samt undersökning av plats för fornfynd. Vidare innebär den all yttrande bör inhämtas i ärenden om förklarande för byggnadsminne, ändring av byggnadsminne och hävande av byggnadsminnesförklaring.

Jag kan också ansluta mig till tanken på del mer organiserade samrådsförfarande som några remissinstanser förespråkar. Delta förfarande kan innebära att länsslyrelsetjänstemannen deltar i länsmuseets veckoföredragningar. Jag är vidare inte främmande för all länsstyrelsen kan behöva tillkalla företrädare för bl.a. länsmuseel att som experter delta i länsstyrelsens beredning av vissa ärenden. Behovet av sådan medverkan fär avgöras frän fall till fall. Över huvud laget mäsle praktiska synpunkter få stor belydelse när samarbelsrutiner mellan länsslyrelsen och länsmuseel skall utformas. Länsstyrelsen och länsmuseet bör eftersträva ett sådant regelbundet samarbete att länsstyrelsens behov av formella remisser till länsmuseet begränsas samtidigt som risken för dubbelarbete minskar. Jag är emellertid inle nu beredd att ansluta mig lill del av några remissinstanser framförda förslaget att bestämmelser om samarbetet las in i länsstyrelsens arbetsordning resp. i en förordning om statsbidrag till regionala museer. Det är enligl min mening lämpligt att först avvakta erfarenhelerna av den nya organisationen för den regionala kulturminnesvården. Det bör i stället ankomma på riksantikvarieämbetet all enligl sin instruktion meddela erforderiiga råd och anvisningar.

Arbetsgruppens riktlinjer för fördel n i ngen av uppgifter mellan länsstyrelsen och länsmuseet godtas av flertalet remissinsianser. Åtskilliga instanser önskar emellertid en mer preciserad arbetsfördelning, Det är även enligl min mening önskvärt all arbetsfördelningen blir klar och entydig. Delta är av betydelse för samarbetet mellan länsslyrelsen och länsmuseel samtidigt som samråd och rådgivning till kommuner och all-

Prop. 1975/76:135 259

mänhet underiättas.

Det är emellertid inle praktiskt möjligt alt nu meddela definitiva föreskrifter om vad som i detta avseende skall gälla för framtiden. Jag delar statens kulturråds uppfattning att del är svårt att för varie uppkommande situation ange vilka uppgifter som länsslyrelsen skall ha i förhållande till de uppgifter länsmuseel skall svara för. Arbelsfördelningen blir också beroende av förhållandena i länen.

Arbetsgruppens förslag lill ansvarsfördelning bör emellertid i stort kunna fungera som riktlinjer för fördelningen av uppgifter mellan länsslyrelsen och länsmuseel. Det av mig förordade samarbetet mellan dessa båda parter bör vid oklarhet om vad som gäller vara en garanti för alt samförstånds-lösningar skall kunna nås i de enskilda fallen. 1 likhet med vad jag tidigare anförde om beslämmelser för samarbetet är jag inte beredd alt nu förorda att föreskrifter om ansvarsfördelningen tas in i länsstyrelsens arbetsordning resp. i en slalsbidragsförordning.

Arbetsgruppens förslag all länsslyrelsen skall fungera som regional remissinstans ål riksantikvarieämbetet föranleder, såvitt gäller ärenden om kyrkobyggnader, erinringar från flera remissinstanser som förordar att kyrkobyggnadsärendena i likhet med ärenden om kyrkliga inventarier remitteras direkl lill länsmuseel. Även jag anser alt detta i vissa fall kan vara ett smidigare förfarande. Som påpekas av bl. a. Föreningen Sveriges landsantikvarier bör arbetsgruppens önskemål att länsslyrelsen skall följa den aktuella verksamheten kunna tillgodoses inom ramen för det föreslagna samarbetet. Riksantikvarieämbetet bör emellertid ha möjlighet alt ocksä remittera ärenden om kyrkobyggnader direkt till länsstyrelsen. Jag tänker då närmast på ärenden som rör miljö- eller planfrågor.

Arbetsgruppen har i fråga om samråd och rådgivning försökt att skapa klara och enhetliga kontaktvägar inom den regionala kulturminnesvården genom alt föreslå alt länsstyrelsen i första hand skall vara det regionala kontaktorganet. Även jag anser att länsstyrelsen bör ha denna uppgifl. Det ligger i sakens natur att den föreslagna ordningen inte fär drivas därhän att den blir stelbent och alltför formaliserad. I detta sammanhang kommer kommunernas behov av rådgivning och antikvarisk medverkan in i bilden. Enligl min mening är länsmuseel del organ som i första hand skall lämna kommunerna hjälp i byggnadsärenden och andra frågor där en antikvarisk granskning är nödvändig. I dessa frågor anser jag i likhet med bl. a. Föreningen Sveriges landsantikvarier att kommunerna ulan förmedling av länsslyrelsen bör ha möjlighet att vända sig direkt till länsmuseel. Jag vill påpeka all del även i andra fall kan finnas anledning all göra avsteg från principen all länsstyrelsen skall vara del regionala kontaktorganet. Länsstyrelsen bör emellertid kopplas in när granskningen visar att kulturminnesvårdens speciallagstiftning berörs. Länsmuseel bör också underrätta länsstyrelsen när länsstyrelsens uppgifter enligt byggnads- eller naturvårdslagstiftningen aktualiseras. Samma sak gäller låne- och bidragsfrågor samt

Prop.1975/76:135 260

ärenden om kommunala bostadsbyggnadsprogram. Jag ansluter mig således lill arbeisgruppens förslag med angivna förbehåll för kommunernas möjligheter all konsultera länsmuseet.

Jag ansluter mig vidare till den föreslagna ansvarsfördelningen beträffande inventeringar och kulturhistorisk forskning. Vad gäller vården av kullurminnen och kulturmiljöer är jag ense med arbetsgruppen om att länsslyrelsen bör ha ett allmänt ansvar för att erforderiiga värdarbeten kommer lill stånd. Det är ocksä av vikt all länsslyrelsen lar ett planeringsansvar för vårdarbeten som bekostas av AMS. Jag förutsätter att den arbetskapacitet för projektering och kontroll av vårdarbeten, som i samverkan med AMS har byggts upp hos riksantikvarieämbetet, liksom hittills utnyttjas för den regionala kulturminnesvården.

Beiräffande den kritik som Viiierhetsakademlen anför i fråga om den statliga vården av akademins fastigheter vill jag erinra om de avtal som år 1975 slöts mellan staten och akademin (prop, 1975:20, KrU 1975:12, rskr 1975:201), Ett av avtalen behandlar den slalliga förvaltningen av akademins fasligheter. Delta avtal klariägger att staten har åtagit sig alt genom riksantikvarieämbetet svara för vården och förvaltningen. Vårdansvaret för de aktuella fastigheterna åvilar således ämbetet, Enligl min mening bör ämbetet självständigt kunna delegera vissa uppgifter lill länsslyrelsen eller länsmuseel. En sådan delegering innebär inle all ämbetet frånhänder sig sitt ansvar gentemot akademin. Del är emellertid önskvärt all ämbetet på lämpligt säu håller akademin underrättad om vårdarbetet.

Riksdagsbeslutet om den regionala kulturminnesvården innebär att det slalliga ansvarel för kulturminnesvården förstärks genom att en n y tjänsteman tillförs länsslyrelsen. Samtidigt medför beslutet all länsmuseel även i fortsättningen fär möjlighet att som fri institution bedriva en kvalificerad kulturminnesvård. En samverkan mellan länsslyrelsen och länsmuseet bör garantera att den nya tjänsten verkligen medför en förstärkning av den regionala kulturminnesvården. Flera remissinsianser ut-iryckeroro föratt en enda tjänsteman inte kan handlägga de uppgifiersom omfattas av den föreslagna arbetsfördelningen. Givelvis kan det här liksom i andra verksamheter uppslå vissa problem med hänsyn lill bl. a. arbetsuppgifternas mångfald. Den regionala organisationen förutsätter emellertid att ett aktivt samarbete kommer till stånd med länsmuseet. Det bör inom ramen för detta samarbete finnas möjligheter all fördela arbetsbördan på ett sätt som tar till vara både länsstyrelsens och länsmuseets samlade resursen Tjänslemannen bör även kunna erhålla viss service inom länsstyrelsens planeringsavdelning. Del ankommer på regeringen att besluta om den regionala organisationen. När del gäller frågor som rör den nya tjänstemannens inordnande i länsstyrelsen m, m, har jag samrått med chefen för kommunde-partemenlei. Denne har tidigare beräknat medel för i hela landet sammanlagt 26 tjänster för handläggare och en ijänsi för biträdespersonal (prop. 1975/76:100 bil, 16),

Prop. 1975/76:135 261

Jag är i fråga om den nye länsstyrdseljänstemannens kompetens ense med arbetsgruppen om alt tjänstemannen bör ha kulturhistorisk sakkunskap och erfarenhet. Även etnologiska kunskaper bör vara av värde. Jag vill i sammanhanget påpeka all länsstyrdseinslruktionen (1971:460), med några få undantag, inte uppställer några formella behörighetsvillkor för de tjänstemän som nu finns inom länsstyrelsen. Det finns enligt min mening inte behov av all införa någon annan regel för den nye tjänslemannen. Jag har därför inle för avsikt att föreslå alt föreskrifter om behörighet för den nya tjänsten skrivs in i länsstyrdseinslruktionen.

Arkivfrågan behandlas ingående av riksarkivet som i sill yttrande belyser de ekonomiska, organisatoriska och kulturella aspekterna. Jag vill i delta sammanhang liksom bl. a. riksarkivel betona viklen av att länsmuseets arkiv även i fortsättningen tillförs informationsmaterial. Länsslyrelsen bör därför tillställa länsmuseet kopia eller avskrift av beslut i kuliurminnesvårdsärende. Det ankommer på regeringen all meddela föreskrifier i delta hänseende.

Den föreslagna beslutsnivån för handläggning av nytillkomna ärenden inom länsstyrelsen kritiseras av ett antal remissinstanser. I remissvaren framhålls all beslutsnivån ligger högre än vad som gäller för andra ärendegrupper. Även om jag i princip ansluter mig lill arbetsgruppens förslag kan jag lill viss del instämma i remissinstansernas bedömning att beslutsnivån bör sänkas. Det kan därför finnas anledning att se över arbetsordningen för all bl, a, undersöka om några ärenden kan handläggas som enmansärenden av den nye tjänstemannen. Jag anser emellertid att länsslyrelsen först bör fä viss erfarenhet av de aktuella ärendena innan beslutsnivån sänks.

Särskilda organisationsproblem föreligger som arbetsgruppen redovisar i Stockholms, Göteborgs och Bohus saml Malmöhus län. De speciella förhållandena i Stockholms län är även enligl min mening av sådan beskaffenhet alt en särskild lösning måste väljas.

Att endast tillföra länsstyrelsen en tiänsteman för kulturminnesvårdsfrågor kan således inle anses tillräckligt för de omfallande arbetsuppgifter som föreligger i Stockholms län. Jag är därför ense med arbetsgruppen alt slalen i detta län bör öka sina insatser i förhållande till riksdagens tidigare beslut. Chefen för kommundepartemeniei har tidigare i samråd med mig beräknat medel för tre tiänsler som handläggare av kulturminnesvårdsfrågor och en tjänst som biträde vid länsstyrelsen i Stockholms län. Dessa tjänster motsvarar den nuvarande landsanlikvarieorganisalionen. Genom att slalen föreslås avlöna tjänstemännen och biträdet bör resurser frigöras för Stockholms läns kulturminnesråd och Stockholms läns landsting. Det bör härigenom finnas möjligheter att totalt sett tillföra kulturminnesvården i Stockholms län en resursförstärkning.

Jag har tidigare framhållit all jag inte är beredd alt redan vid detta riksmöte lägga fram förslag om ett nytt statsbidragssystem för länsmuseerna (prop. 1975/76:100 bil. 10 s. 74). För budgetåret 1976/77 har jag beräknat medd för länsmuseernas verksamhel under anslaget Bidrag lill avlöningar inom

Prop, 1975/76:135 262

landsanlikvarieorganisalionen (prop. 1975/76:100 bil. 10 s, 73), Detta anslag är redan i dag all belrakla som en form av länsmuseislöd, eftersom landsantikvarien i de flesta län ocksä är chef för länsmuseel. Jag har föreslagit all anslaget bör höjas lill 1976 års lönenivå. Anslagsmedlen bör fördelas enligl de principer som f. n. gällen Det bör ankomma på regeringen att besluta om bidragsbestämmelsernas tillämpning i Stockholms län. Jag vill dock betona all bidraget efler den 1 juli 1976 inle längre är all betrakta som ett bidrag till avlöningar inom landsanlikvarieorganisalionen i egenskap av riksantikvarieämbetets regionala företrädare. Del bör i stället ses som ett allmänt stöd lill den regionala kulturminnesvård och museiverksamhet som bl, a, länsmuseerna bedriver.

Närmare beslämmelser om villkoren för slalsbidragel finns intagna i kungörelsen (1955:317) angående statsbidrag lill avlöningar inom landsanlikvarieorganisalionen. Den nya ordningen bör enligl min mening medföra vissa ändringar i denna kungörelse. Riksantikvarieämbelel bör sålunda inle längre ha till uppgift all fastställa stadgar för landsantikvariens huvudmannaorganisation. Vidare bör ämbetet inte längre ha tillsyn över sådan organisation. I linje med strävandena alt undvika en detaljreglering av de fria kulturinsliiulionernas verksamhel bör kungörelsen inte heller föreskriva behörighetsvillkor för landsantikvarien eller för dennes amanuens. Det ankommer på regeringen all beslula i dessa frågor.

10.7.2 Kulturminnesvårdens speciallagstiftning

Med vissa undanlag är riksantikvarieämbetet beslutande myndighet enligt kulturminnesvårdens s. k. speciallagstiftning. I denna lagstiftning behandlas ärenden om fasta fornlämningar, vissa skeppsvrak och fornfynd. Den behandlar ocksä bestämmelser om byggnadsminnesmärken, dvs. byggnader i allmän ägo som uppfyller kravet pä visst kulturhistoriskt eller konsinäriigt värde. Del är vanligt alt till denna lagstiftning även hänföra vissa ärenden om kyrkobyggnader och kyrkotomter som tillhör svenska kyrkan. Vidare brukar lagstiftningen anses omfatta ärenden om byggnadsminnen. Som byggnadsminne kan riksantikvarieämbetet förklara byggnad av högt kulturhistoriskt eller historiskt värde som inte tillhör staten och inte heller utgör kyrkobyggnad för svenska kyrkan. Slutligen förs ofta till området för speciallagstiftningen ärenden om begravningsplatser, kyrkliga inventarier och utförsel av vissa äldre kulturföremål.

De författningsbestämmelser som omfattas av kulturminnesvårdens speciallagstiftning återfinns dels i lagen (1942:350) om fornminnen (ändrad senast 1971:1163) och lagen (1960:690) om byggnadsminnen (ändrad senast 1972:777), dels i vissa kungörelser. Jag kommer här för översiktens skull även all behandla vissa frågor som berör dessa kungörelser, trots all det ankommer på regeringen alt besluta i frågorna.

Som jag tidigare har redovisat ultalde jag i prop. 1974:28 (s. 352 och

Prop. 1975/76:135 263

353) alt jag i princip anslöt mig lill MUS 65;s förslag om en decentralisering av besluten enligt kulturminnesvårdens speciallagstiftning. Del borde emellertid närmare övervägas om inte beslut i vissa ärenden borde fattas av riksantikvarieämbetet också i fortsättningen. Jag framhöll vidare att riksantikvarieämbetet borde ges rält alt föra talan mol de regionall fattade besluten enligl speciallagstiftningen. Vad jag anförde i propositionen lämnade riksdagen utan erinran (KrU 1974:15, rskr 1974:248).

Dessa frågor har behandlats av arbetsgruppen för vissa kullurminnesvårds-och museifrågor. Arbetsgruppen har lagt fram förslag i fråga om avgränsningen av riksantikvarieämbetets beslutanderätt enligl speciallagstiftningen. Förslagen syftar till all föra över sådana ärenden lill länsslyrelsen som har ell starkt samband med den fysiska planeringen och samhällsplaneringen i stort. Arbetsgruppen föreslår beträffande lagen om fornminnen all länsstyrelsen blir beslutande myndighet i fråga om de fasta fornlämningarna. Beslut om undersökning av plats för fornfynd bör också fallas av länsslyrelsen. Arbelsgmppen föreslår vidare att länsstyrelsen tar över riksantikvarieämbetets beslutanderätt enligt lagen om byggnadsminnen.

För att tillämpningen av lagen om fornminnen och lagen om byggnadsminnen skall bli enhetlig och ändamålsenlig bör riksantikvarieämbetet enligt arbeisgruppens förslag ges rält alt föra talan mol de beslut som länsstyrelsen meddelar enligt dessa författningar.

Förslagen att decentralisera beslutanderätten från riksantikvarieämbelel lill länsslyrelsen får i huvudsak stöd av eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Jag vill för egen del anföra följande. De fasta fornlämningarna åtnjuter skydd genom lagen om fornminnen. Skyddet följer direkt av lagens bestämmelser. Det krävs sålunda inte beslut eller registrering av myndighet för all en fast fornlämning skall vara skyddad. Skyddet är emellertid inle ovillkoriigl. Under vissa förhållanden kan tillstånd ges att exempelvis ta bort fast fornlämning.

För att ell effektivt skydd av de fasta fornlämningarna skall kunna upprätthållas är del vikligl all planer och andra åtgärder utformas på ell sådant sätt att fornlämningarna i största möjliga utsträckning skyddas och bevaras. Frågor om hur fasta fornlämningar bäst kan skyddas och bevaras måste beaktas i samband med planeringsarbetet på regional och lokal nivå. Jag ansluter mig därför lill arbetsgruppens förslag all beslutanderätten i ärenden om fasta fornlämningar enligt lagen om fornminnen skall decentraliseras lill länsslyrelsen. Jag kan alltså inle godta de invändningar mot en sådan decentralisering som har förts fram av ett femtonlal remissinsianser, bl. a. med arkeologisk sakkunskap. Dessa senare inslanser kritiserar bl, a, arbetsgruppens uttalande alt länsstyrelsen kan komma att ta slällning till vad som är fast fornlämning. Föregen del anserjag att samarbetet med länsmuseel bör tillförsäkra länsstyrelsen behövlig sakkunskap. Samtidigt bör länsslyrelsen kunna påräkna medverkan från riksantikvarieämbetet när det

Prop. 1975/76:135 264

är påkallat. Den sakkunskap som finns företrädd hos riksantikvarieämbetet bör sålunda kunna utnyttjas även av länsslyrelsen. Jag kommer all i ett annal sammanhang föreslå regeringen alt länsslyrelsen skall samräda med ämbetet i ärenden av vikt. Till denna kategori ärenden börenligt min mening i många fall undersökning av fast fornlämning och tillstånd all la bort fast fornlämning m. m.

Att länsslyrelsen bör besluta om undersökning av fast fornlämning bör som arbetsgruppen föreslår även innebära att länsstyrelsen får omhänderta fornlämning eller del därav. Enligl min mening bör riksantikvarieämbetet utfärda anvisningar om hur länsslyrelsen bör förfara med sådan egendom.

Jag ansluter mig vidare lill arbeisgruppens förslag all de lokala ombuden inte längre bör svara för det samråd m. m. som skall ske vid t. ex. väganläggning eller annal arbelsförelag som berör fasi fornlämning.

När del gäller de lokala ombudens befallning med fornfynden är några remissinsianser tveksamma eller kritiska till förslaget att ombuden skall ha kvar sina uppgifter. Bl. a. anser Föreningen Sveriges landsantikvarier att frågan kräver ytteriigare överväganden. Jag anser för egen del att del är värdefullt att kunna engagera personer på lokal nivå med intresse för kulturminnesvården. Likväl finner jag all den framförda kritiken inte kan lämnas utan avseende. Frågan orn kulturminnesvårdens lokala företrädare bör övervägas ytteriigare. Jag avser senare alt föreslå regeringen att uppdra åt riksantikvarieämbetet alt se över frågan. Jag är inte beredd alt nu ändra ombudens uppgifter såvitt avser ärenden om fornfynd. Jag ansluter mig även i denna del till arbeisgruppens förslag.

Den av flera remissinstanser framförda uppfattningen alt länsmuseet bör överta ombudens uppgifter stämmer i och för sig väl överens med museels övriga funktioner inom den regionala kulturminnesvården. Jag är emellertid inle {. n. beredd att ta ställning i denna fråga. Ett skäl till delta är att den regionala museiorganisationen inte är enhetlig i alla län.

När det gäller ärenden om vissa skeppsvrak föreslår arbetsgruppen inte någon decentralisering på grund av all ärendena tillhör en ny och avgränsad kategori. Bl. a. decentraliseringsutredningen har en annan uppfattning än arbetsgruppen. Utredningen godtar att beslutsfunktioner förs över i etapper men menar att det redan nu bör beslutas att avgöranden i ärenden om skeppsvrak skall kunna träffas regionall fr. o. m. en bestämd tidpunkt och all del bör ske inom en rdativi nära framlid. Jag anser för egen del att del först sedan erfarenheter har vunnits av den av mig förordade decentraliseringen i olika ärenden kan bli aktuellt att föra över ärendena om vissa skeppsvrak till länsslyrelsen. Jag ansluter mig därför lill arbetsgruppens förslag.

I likhet med arbetsgruppen förordar jag att riksantikvarieämbetet även i fortsättningen bör beslula i ärenden om fornfynd med undantag för undersökning av plats för fornfynd som länsstyrelsen bör beslula om.

Riksantikvarieämbelel kommer, som har framgått av vad jag tidigare

Prop. 1975/76:135 265

har anfört, att som central förvaltningsmyndighet även i fortsättningen ha ell övergripande ansvar för värden och bevarandet av de fasta fornlämningarna. Jag finner i likhet med arbetsgruppen all riksanlikvarieämbelels överinseende över värden och bevarandet av de fasta fornlämningarna bör slås fast i lagen om fornminnen.

Beträffande k u ngörelsen (1920:744) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendei (ändrad senast 1968:739) ansluter jag mig lill arbetsgruppens förslag att riksantikvarieämbetet även i fortsättningen bör ha tillsyn över underhåll och vård av byggnadsminnesmärken.

I fråga om kyrkobyggnad för svenska kyrkan anser arbetsgruppen all skäl föreligger både för och emot en decentralisering av riksanlikvarieämbelels beslutanderätt. Remissopinionen är delad i frågan även om fiertalet inslanser inle har något alt erinra mot arbetsgruppens förslag all avvakta den pågående prövningen av förhållandet mellan stat och kyrka. Jag delar arbetsgruppens uppfattning och avser därför inle alt föreslå regeringen att riksanlikvarieämbelels beslutanderätt enligt kungörelsen nu skall föras över till länsslyrelsen.

Vad gäller lagen om byggnadsminnen finner jag del vär-defulll att arbeisgruppens förslag har fått ett så positivt mottagande av remissinstanserna. Jag anser i likhet med arbeisgruppen all en decentralisering bör medföra att länsstyrelsens samordnande verksamhet stärks. Det bör härigenom även vara möjligt alt åstadkomma en smidigare handläggningsordning. Vidare bör det kunna leda till att de regionala och lokala organen får ett ökat infiytande på olika frågor om hur den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen lämpligen bör och kan bevaras. Jag förordar således att länsstyrelsen lar över riksanlikvarieämbelels beslutanderätt enligl lagen om byggnadsminnen.

Emellertid anserjag del liksom arbeisgruppen angelägel att markera all riksantikvarieämbetei fortfarande har ett övergripande ansvar. Jag förordar därför att en ny bestämmelse om detta förs in i lagen om byggnadsminnen.

Arbetsgruppen har funnit all länsstyrelsen i ärende om byggnadsminnesförklaring bör utfärda skyddsföreskrifter i samråd med riksantikvarieämbetet. Jag finner emellertid i likhet med några remissinsianser all samråd av detta slag normalt inle bör krävas.

Flera remissinstanser anser att riksantikvarieämbetets tillsyn och prövning enligt begravningskungörelsen (1963:540, ändrad senast 1975:1006) bör föras över till länsstyrelsen. I några remissvar framhålls all ärendena har samband med den fysiska planeringen och samhällsplaneringen i stort. Del är också min mening all ett sådant samband föreligger. Ärenden om begravningsplats och krematorium kräver all bl. a. plan-, hälsovårds- och naturvårdssynpunkier beaktas. Det är även betydelsefullt att hänsyn tas lill svenska kyrkans och övriga trossamfunds intressen. Del lokala inflytandet måste vidare tillgodoses. Den behövliga samordningen

Prop.1975/76:135 266

av olika synpunkter och intressen bör med fördel kunna ske inom ramen för länsstyrelsens planeringsverksamhet.

Ärendena enligt begravningskungörelsen har visserligen samband med frågor om kyrkobyggnad och kyrkotomt som enligl vad jag har angett fortfarande bör prövas av riksantikvarieämbetet. Delta samband bör emellertid inle hindra att ämbetets uppgifter enligl begravningskungörelsen nu förs över till länsstyrelsen. Jag förordaratt en sådan decentralisering sker. Chefen för justitiedepartementet kommeratt i annal sammanhang föreslå regeringen alt meddela beslut i frågan. Jag vill påpeka all del kan vara lämpligt au länsstyrelsen i erforderlig utsträckning inhämtar yttrande frän länsmuseet i ärende enligt begravningskungörelsen.

Jag ansluter mig vidare till förslaget alt riksantikvarieämbetet bör tillerkännas besvärsräti mol länsstyrelsens beslut enligt lagen om fornminnen och lagen om byggnadsminnen. Motsvarande räu att föra lalan mot länsstyrelsens beslut tillkommer redan statens naturvårdsverk såvitt avser beslut inom naturvårdens område. Jag förordar all beslämmelser om riksantikvarieämbetets besvärsrätt tas in i lagen om fornminnen och lagen om byggnadsminnen.

När det g'äller övriga förfaltningsfrågor har arbetsgruppen bl. a. föreslagit att länsstyrelsen skall samråda med riksantikvarieämbelel innan länsslyrelsen enligt lagen om fornminnen eller lagen om byggnadsminnen fattar beslut som kan föranleda ersättningsskyldighet eller annal beslut av vikt. Förslaget avser beslämmelser i kungörelsen (1942:926) om fornminnen (omtryckt 1972:550) och kungörelsen (1960:691) om byggnadsminnen (omtryckt 1972:535). Jag kommeratt i annal sammanhang föreslå regeringen att utfärda föreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med arbetsgruppens förslag.

För alt genomföra de förslag till decentralisering som jag har lagt fram behöver ändringar vidtas i lagen om fornminnen och lagen om byggnadsminnen. Jag återkommer i specialmotiveringen (avsnitt 12) till dessa ändringar. Dessutom berörs ett antal författningar som är av den naturen all ändringarna inte kräver medverkan från riksdagen.

10.8 Massmarknadsförlag

Under innevarande budgetår har nya stödformer införts för all underlätta bokutgivningen. Genom det nya litteraturstödet garanteras bidrag åt sammanlagt ca 650 titlar inom områdena svensk skön- och debattlilteratur, översatt skönlitteratur, svensk och översalt barn- och ungdomslitteratur, klassiker saml översall facklitteratur av typen standardverk. Delta stöd avser främst all underiätta utgivning av kvalificerad litleratun Stödet har emellertid konstruerats så all det ocksä bör verka dämpande på prisutvecklingen på böcker.

I syfte all underiätta nyetablering av föriag och alt förbättra villkoren

Prop. 1975/76:135 267

för små och medelstora föriag infördes samtidigt med litteraturstödet en stödform med slalliga kreditgarantier för föriag. Vidare har barn- och ungdomsorganisationerna fåll rätt att för läsfrämjande insatser utnyttja de böcker, som staten får från föriagen som motprestation för erhållet litteraturstöd. Härvid samarbetar organisationerna med studieförbunden.

Villkoren för den kvalificerade bokutgivningen har förbättrats avsevärt genom de nya stödformerna. Dessa har införts försöksvis och det är först efter viss lid möjligt att uttala sig om vilka effekter reformerna har på bokutgivning, priser m. m. Statens kulturråd har i uppdrag att noga följa utvecklingen och att utvärdera resultaten av de olika stödformerna.

Degenomförda reformerna på liileraturområdei innefattar-om man bortser från de läsfrämjande insatserna på barn- och ungdomsområdet - inga direkta åtgärder i syfte alt stimulera bokdistribution och läsfrämjande. Jag har i budgetpropositionen (prop, 1975/76:100 bil, 10 s, 16) anmält all jag har för avsikt alt lill ulbildningsdeparlementel knyla särskild expertis för alt utreda bokdistributionens villkor och frågan om ell eventuellt statligt stöd till bokhandeln. Del är naturiigt all ett sådant stöd utformas så att del står i samklang med övriga åtgärder för all stödja tillgången på god litteratur,

Litleraturutredningen diskuterade i sitt slutbetänkande (SOU 1974:5) Boken olika läsfrämjande åtgärder och kom fram till att ett lämpligt sätt all stimulera läsning är all staten lämnar bidrag lill s, k, massmarknadsulgivning av prisbillig kvalitetslitteratur. 1 betänkandet redovisas en skiss till ett sådant massmarknadsföriag. Utredningen tänker sig alt förlaget varje är skall ge ut 26 tidigare utgivna verk inom vuxenområdet lill ett pris av 5 kr. per styck och lika många tidigare utgivna verk inom barn- och ungdomsområdel lill ell pris av 4 kr, per slyck. En sådan ulgivning beräknade utredningen inte kunna genomföras utan särskilda statliga bidrag om ca 900 000 kr. per är. Utredningen ansåg att bokbranschen själv om den vill åtaga sig en sådan ulgivning borde få driva föriaget. Om delta inle var möjligt borde staten. Svenska bokförläggareföreningen och folkbildningsorganisalionerna bli delägare i förlaget.

Remissinstanserna ställde sig genomgående positiva till utredningens förslag om ett massmarknadsförlag. Från åtskilliga håll riktades dock kritik mol utredningens beräkningar och deialjförslag, i första hand vad gäller förlagets organisation, behov av stöd och marknadsföringsprinciper. En närmare redovisning av utredningens förslag och remissinstansernas synpunkter finns i prop, 1975:20 (s, 38-39 och s, 53-55),

I nyssnämnda proposition anförde jag att jag hade för avsikt att i annal sammanhang återkomma till frågan om ell massmarknadsföriag.

Två företeelser kan var för sig motivera införandet av ett massmarknadsföriag. Den första är den utveckling som bokförsäljningen har genomgått. Det har under senare år framstått alll klarare alt bokförsäljningen sker via två separata syslem. Den kvalificerade litteraturen säljs via bokhandel

Prop. 1975/76:135 268

och bokklubbar till ett högt - och under det senaste decenniet kraftigt stigande - pris. Den spekulativa massmarknadslitleraturen däremoi, som legal relativt stilla på en myckel låg prisnivå, säljs via de ca 15 000 försäljningsställen som Pressbyrån förser med litteratur. Enligt litteralurutredningens undersökning expanderade utgivningen av massmarknadslitleratur under 1970-talets början medan den kvalificerade utgivningen låg relativt stilla. Det finns alltså ett behov av en prisbillig ulgivning av kvalificerad men populär litteratur som är anpas:sad lill Pressbyråns rutiner.

Den andra företeelsen är folkbokens försvinnande. Del är ganska länge sedan försäljningen av folkböckerna nådde sin höjdpunkt och det är givetvis svårt all med nuvarande förutsättningar på nytt bygga upp en likartad verksamhel med en omfattande arbetsplatsförsäljning och en mångfald av läsfrämjande insatser. Det bör dock vara möjligt alt knyla an lill del som var väsentligt i den tidigare verksamheten. Folkbokens framgång innebar att populär och kvalificerad litteratur till ett extremt lågt pris blev nästan var mans egendom, 1 regel såldes böckerna av kamrater på arbetsplatser, i studiecirklar och på föreningsmöten.

Under senare år har utlåningen av böcker på arbetsplatserna blivit en allt större del av bibliotekens verksamhet. Boken har därmed kommit tillbaka till arbetsplatserna. Detta är glädjande men del är också vikligl alt det blir möjligt all på ell enkelt sätt på arbetsplatserna köpa god litteratur. Lån och förvärv av litteratur bör därvid kunna komplettera varandra på ett fruktbart sätt.

En massmarknadsutgivning av kvalitetslitteratur bör således enligl min mening vara så ordnad all böckerna kan säljas såväl via bokhandlarna. Pressbyrån och bokklubbar som genom organisationer och folkrörelser. Del är därför viktigt att ett massmarknadsförlag i så slor utsträckning som möjligt kan förankras i organisationer och folkrörelser.

För att undersöka möjligheterna att fä till stånd en bokutgivning med denna inriktning har från utbildningsdepartementets sida kontakter tagits med företrädare för bokförtäggare, författare och olika folkrörelser. Det har därvid framkommit att det inom organisationslivel finns ell stort intresse av alt göra en insats för all sprida prisbillig kvaliletslilleratun Stiftelsen Litteraturfrämjandet, som har förankring i LO, TCO, de största studieförbunden saml producent- och konsumentkooperationen, har utarbetat en plan för en massmarknadsutgivning. 1 en skrivelse lill ulbildningsdeparlementel i februari 1976 förklarar stiftelsen sig villig all la på sig ansvarel för en sådan utgivning. Den föreslås i skrivelsen bedrivas i form av ett nytt föriag som skall utgöra en del av Stiftelsen Litteraturfrämjandet. Föriaget skall redovisningsmässigt vara skilt från stiftelsen. Det skall vidare ha en egen slyrelse och/eller ulgivningsråd som utses av de organisationer som står bakom Liiteralurfrämjandel.

Del förutsätts i stiftelsens förslag att utgivningen skall kunna omfatta all slags litteratur för vuxna. Delta innebär all förlaget även bör kunna

Prop. 1975/76:135 269

syssla med originalutgivning. Nyutgivning av tidigare utgivna titlar av svensk och lill svenska översatt skönlitteratur skall dock enligt förslaget dominera.

Verksamheien börenligt skrivelsen i första hand bedrivas försöksvis under tre år. Stiftelsen har utarbetat eil förslag till hur försöksverksamheten skulle kunna utformas. Det första verksamhetsåret beräknas utgivningen omfatta tio titlar och under vart och ell av de därpå följande två åren 18 titlar. Den genomsnittliga bruttoupplagan för varje boktitel beräknas till 40 000 exemplar. De organisationer som slär bakom Litteraturfrämjandet förutsätts aktivt medverka i böckernas spridning, vilket innebär att en rad nya kontakl-och försäljningskanaler öppnas. Delta utesluter naturligtvis inte, anges det i skrivelsen, att slor vikt också bör läggas vid saluföringen av föriagels böcker genom mera traditionella försäljningskanaler, främsl då bokhandeln och pressbyrån. Den enskilda bokens pris beräknas i dagens penningvärde lill ca 5 kn

Litteraturfrämjandet anser all staten och Litteraturfrämjandet under den treåriga försöksperioden bör binda sig vid vissa åtaganden. Dessa åtaganden innebär främsl att Litteraturfrämjandet lar ansvarel för verksamhetens uppbyggnad och drift, medan slalen ger föriaget ett ekonomiskt stöd, Efler de tre försöksåren bör en utvärdering ske. Enligt Litteraturfrämjandets kalkyler kommer verksamheten, med de ambitioner som anförts all kräva inledningsvis ett äriigt bidrag om 2,5 milj. kr.

Jag finner det glädjande att Litteraturfrämjandet och dess huvudmän med sin breda organisations- och folkrörelseanknytning vill ta ansvarel för en försöksverksamhet med massmarknadsulgivning av kvalitetsböcker. Jag föreslår därför all man lar fasta på vad främjandet har föreslagit och att slalen ålar sig alt ge ett fast äriigt bidrag lill verksamheien.

Som Litteraturfrämjandet har föreslagit bör verksamheien i första hand avse en treårsperiod. Den bör börja med budgetåret 1976/77, Verksamheien bör bedrivas i huvudsak enligt de riktlinjer som stiftelsen har angett i sin skrivelse. De redovisade planerna beiräffande tilelanlal och upplagestorlek bör i stort sett kunna följas under försöksperioden. Böckerna bör kunna säljas lill ett sådant pris att det blir möjligt all prismässigt konkurrera med den nuvarande spekulativa massmarknadsulgivningen. Det ankommer emellertid på Litteraturfrämjandet att ansvara för verksamhetens närmare utformning.

Utgivningen bör, som Litteraturfrämjandet har föreslagit, lill övervägande delen omfatta åierulgivning men även en viss originalutgivning bör kunna förekomma. Litteraturfrämjandets förslag avser endast vuxenlitleralur, Enligl min mening är det synneriigen angeläget att också en kvaliielsulgivning av billiga barn-och ungdomsböcker kommer lill stånd, Enligl vad jag erfarit finns inom folkrörelserna och lill dem anknutna förlag planer på en massmarknadsutgivning av barn- och ungdomslitteratur som skulle kunna starta i stort sett samtidigt med Litteraturfrämjandets utgivning. Med hänsyn här-

Prop. 1975/76:135 270

till har jag ansett det lämpligt att f n. begränsa försöksverksamheten lill vuxenlilteraturen,

1 försöksverksamheten bör som ett viktigt led ingå olika åtgärder i syfte all nå helt nya grupper av läsare. Del aktiva stöd från organisationerna som förulsäiis i den föreslagna organisationsformen bör göra detta möjligt.

En satsning på försäljning på arbelsplalser och inom organisationerna far givetvis inte medföra all försäljningen via de kommersiella kanalerna försummas. Det armin förhoppning all bokhandeln och framförallt Pressbyrån i samarbete med Liiteralurfrämjandel skall göra kraftiga ansträngningar för att sprida litteratur som förenar kvalitet med prisbillighet.

Del är också givet all ett massmarknadsförlag, med angiven inriktning för att bli framgångsrikt måste fa ett positivt gensvar från författare och förläggare, 1 sina remissvar över litteralurutredningens förslag visade såväl Sveriges författarförbund som Svenska bokföriäggareföreningen en positiv syn på införandet av massmarknadsföriag. Jag har förhoppningar om att det skall kunna träffas en uppgörelse mellan Litteraturfrämjandet och Svenska bokförläggareföreningen sorn innebär att bokförläggarna blir representerade i massmarknadsförlagels siyrelse/utgivningsråd.

För den av Litteraturfrämjandet föreslagna försöksverksamheten förordar jag ett statligt stöd av 2,5 milj. kn per ån Jag har beräknat medel för detta ändamål under anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål (14.8). Mellan slalen och Stiftelsen Lilteraturrrämjandel bör ell avtal träffas i vilket de närmare villkoren för försöksverksamheten anges. De riktlinjer som jag här har anslutit mig till bör redovisas i avtalet och föriaget bör däri garanteras det av mig förordade statliga stödet.

10.9 Internationellt kuhursamarbete

Ett av målen för kulturpolitiken är att främja ell utbyte av erfarenheter och idéer över språk- och nationsgränserna. Ett levande kulturiiv förutsätter öppenhet för impulser från andra kulturmönster än vårt eget. De internationella kontakterna bidrar också till all främja förståelsen mellan människor i Sverige och i andra länder, liksom mellan olika grupper inom vårt lands gränser. Kontakterna med andra länder har ökat i betydelse inle minst lill följd av del slora anlalel invandrare i vårt land.

Sedan länge har det funnits en utbyggd kontakt- och utbytesverksamhet på kulturområdet. Denna har i första hand omfattat de slora kuliurinstilulionerna. Teater- och orkesterlurnéer utomlands har t. ex. varil vanliga inslag, liksom utländska gästspel i Sverige. På museiområdet har utvecklats ett livligt samarbete främst kring vetenskapliga frågor. Även utställningar i utlandet av svensk bildkonst har relativt lång tradition.

På senare år har kontaktverksamheten utvidgats till att omfatta betydligt fler aktiviteter. Fria teatergrupper och olika amatörgrupper hart. ex. deltagit i utbytet. Det är angeläget att fortsätta arbetet med alt bredda kontaktytorna.

Prop.1975/76:135 271

I den utveckling av kulturverksamheten som sker mäsle ingå också ökade kontakter med andra länder. De nya former av kulturell verksamhet som utvecklas inte minsl på amalörområdet och inom folkrörelserna bör fä den stimulans som det innebär alt komma i kontakt med kulturaktiviteter utanför våra gränser.

Kulturiivets utlandskontakter följer ofta traditionella vägar, geografiskt sett. De är främsl riktade mot Västeuropa och Nordamerika. Samtidigt växer intresset både bland kulturarbetarna och allmänheten för kulturiivet i exempelvis länderna i Östeuropa och i Afrika, Asien och Sydamerika,

Underden treåriga reformperioden har fiera initiativ tagils föratt ulveckla del internationella kultursamarbetet längs delvis nya linjen Efler förslag i 1975 års budgetproposition har särskilda medel ställts till förfogande för att underlätta i första hand för folkrörelsernas organisationer all knyta kontakter i andra länder, I budgetpropositionen för 1976/77 har jag, vilket jag tidigare har berört (10,2,1), föreslagit att Rikskonserter skall fä resurser för all samordna musiklivets utlandskontakter. Arbetet med att utveckla de internationella kulturkontakterna fortgår således.

Dagens intemationella utbyte finansieras på olika vägar. De resurser som i dag står till buds för särskilda statliga insatser för internationellt kulturellt utbyte förvaltas lill väsentlig del av Svenska institutet som bl, a, har lill uppgift alt förmedla kontakter för organisationer, institutioner och enskilda som av olika skäl har svårigheter att själva etablera och upprätthålla direkl kontakt med motparter i ullandel. NUNSKU har ansvar för utställningar av aktuell svensk bildkonst utomlands. Statens kulturråd har vissa möjligheter all ge ekonomiska bidrag lill internationella ändamål såsom gästspel och dellagande i konferenser. Rådet ger i första hand stöd till kontakter som utvecklas inom den fria skapande verksamheien. Verksamheten vid styrelsen för internationell utveckling, SIDA, inbegriper i begränsad omfattning även stöd som i viss utsträckning kan främja moltagariändernas kontakter med svenskt kullurliv. Museers och andra kulturinstitutioners utlandskontakter, bedrivs i de flesta fall inom ramen för institutionernas budgetar. Dessutom ges stöd i olika former över skilda disposiiionsposter under utrikes- och uibildningshuvudtitlarna. Ekonomiska resurser ställs även lill förfogande inom ramen för den årliga verksamhetsbudgeten för nordiskt kulturellt samarbete.

Enligt min mening är det en fördel all ansvaret för det internationella kultursamarbetet är fördelat på flera instanser och att insatserna har olika inriktning. Den internationella kontaktverksamheten på kulturområdet mås-le bedrivas utifrån skilda aspekter.

Rollfördelningen mellan dem som arbetar med kulturutbytet kan emellertid många gånger bli oklar. Detta far givetvis inte hindra ett effektivt arbete. För att det internationella kulturutbytet skall kunna bedrivas på ett smidigt sätt är det därför enligt min mening nödvändigt att klargöra ansvarsfördelningen mellan de olika organ som är verksamma på området.

Prop. 1975/76:135 272

Inte minsl är del önskvärt all klariägga de olika krav som kan ställas på utbytet beroende på om det i första hand är en del av det allmänna informationsutbytet eller om det är en verksamhet som genomförs främsl inom ramen för de kulturpoliliska insatserna. Innan en klarare ansvarsfördelning kan göras behöver man förutom en inventering och analys av dagsläget således söka klargöra syftet med de olika typerna av internationellt kultursamarbete.

Riksdagen har vid sin behandling av vissa anslag under ulrikeshuvudtileln för budgetåret 1976/77 uppmärksammat behovet av en översyn av den samlade svenska kultur- och informationsverksamheten utomlands (UU 1975/76:8), En särskild behandling av kulturfrågorna är befogad med hänsyn till kulturområdets specifika behov. Ett utredningsarbete med den inriktning som jag här har antytt beträffande kulturutbytet kan enligl min mening samordnas med den översyn som riksdagen har förordat. Direktiven lill de olika ulredningsavsnilten bör utformas i ett sammanhang, Mina ställningstaganden i de frågor som jag nu har berört har skett i samråd med chefen för utrikesdepartementet.

11 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom utbildningsdeparlemenlel upprättats förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen,

2. lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen,

3. lag om överiämnande av förvaltningsuppgifter till föreningar, samfälligheter och sliflelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde.

Prop. 1975/76:135 273

12 Specialmotivering

De förslag all decentralisera riksantikvarieämbetets beslutanderätt lill länsslyrelsen som jag har lagt fram i det föregående föranleder fiera ändringar i lagen om fornminnen och lagen om byggnadsminnen. Riksantikvarieämbetet ingår sedan den 1 juli 1975 i myndigheten riksantikvarieämbetet och slatens historiska museer. Detta namnbyte berör fiera paragrafer. Beslämmelserna i 8 kap. 13 § regeringsformen föranleder alt bestämmelsema i lagen om fornminnen och lagen om byggnadsminnen angående rätlen alt meddela tillämpningsföreskrifter upphävs. Det krävs även ett antal andra formella ändringar i dessa författningar.

12.1 Förslaget till lag om ändring i lagen om fornminnen

1§

I första och andra styckena ges bestämmelser om skyddet av de fasta fornlämningarna. Ändringen i tredje stycket innebär att länsstyrelsen skall utöva tillsyn över de fasta fornlämningarna i länet. Den nya bestämmelsen i fjärde stycket om riksantikvarieämbetets överinseende över skyddet och vården av de fasta fornlämningarna har berörts i avsnitt 10.7.2.

3§

Denna paragraf handlar om gränsbeslämning av område kring fast fornlämning. Tidigare var länsstyrelsens initiativrätt i sådant ärende begränsad. Genom att länsslyrelsen föreslås ta över beslutanderätten i ärenden om fasta fornlämningar finns del inle längre någon anledning att ha kvar denna begränsning. Vidare har bestämmelsen all länsslyrelsen skall bereda riksantikvarieämbetet tillfälle all yttra sig utgått. Att länsstyrelsen bör samråda med ämbetet i ärenden av vikt bör framgå av de lillämpningsbestäm-melser som jag senare avser att föreslå regeringen. Ärende om gränsbestämning kan vara av sådan vikt att samråd med ämbetet är påkallat. Den nu gällande t)estämmelsen att länsstyrelsen skall sörja för fullständig utredning i ärendet har tagils bort. Föreskriften är inte nödvändig efler tillkomsten av förvaltningslagen (1971:290, ändrad senast 1975:672).

5§

Paragrafen innehåller regler om undersökning av fast fornlämning och andra åtgärder i fråga om fornlämning. Länsslyrelsen har förts in som beslutande myndighet. Riksaniikvarieämbeiet skall bl.a. kunna undersöka fornlämning utan att först begära tillstånd av länsslyrelsen. Fjärde stycket har utformats i enlighet härmed. Jag avser att i annal sammanhang föreslå regeringen alt utfärda föreskrifter om att riksantikvarieämbetet skall underrätta länsstyrelsen om sådan åtgärd. Att länsslyrelsen beslutar om undersökning enligl 5 § innebär även alt länsslyrelsen fär omhänderta forn-

18 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 135

Prop. 1975/76:135 274

lämning eller del därav enligl beslämmelserna i tredje stycket. Jag har tidigare berört detta i avsnitt 10.7.2, Jag har där också anfört att ärende om undersökning av fast fornlämning m. m. kan vara av sådan vikt alt länsslyrelsen bör samråda med riksantikvarieämbelel.

6§

Här ges de viktiga beslämmelserna om tillstånd all rubba, förändra eller ta bort fast fornlämning. Länsslyrelsen skall i fortsättningen beslula i ärende enligl denna paragraf Att samråd därvid i många fall bör äga rum med riksantikvarieämbelel har tidigare behandlats i avsnitt 10.7.2.

8§

Frågan om samråd vid planerande av väganläggning eller annat arbetsförelag m, m, har tidigare berörts i avsnitt 10,7.2. Av ändringarna framgår att del ankommer på länsstyrelsen all svara för samråd enligl första stycket och att la emot anmälan enligl andra stycket.

9§

Paragrafen reglerar frågan om vem som skall betala kostnaden för undersökning eller annan åtgärd som erfordras med anledning av att arbetsföretag berör fast fornlämning. Någon ändring i denna paragraf har inte gjorts. Att riksanlikvarieämbelels beslutanderätt i ärenden om fasta fornlämningar förs över lill länsslyrelsen medför emellertid alt länsstyrelsen även skall ombesörja den kostnadsprövning som nämns i paragrafen. Alt länsstyrelsen därvid också i vissa fall blir bunden av riksantikvarieämbetets prövning synes inte innebära någon egentlig olägenhet. Ärende om kostnadsprövning txJr som regel föranleda samråd med riksantikvarieämbetet. De särskilda problem som kan uppstå i dessa ärenden bör därför kunna lösas inom ramen för samrådet med ämbetet.

15§

Paragrafen behandlar undersökning av plats för fornfynd. Jag har tidigare förordat all länsslyrelsen skall beslula om sådan undersökning. Riksaniikvarieämbeiet skall ha rätt all undersöka plats för fornfynd utan tillstånd av länsstyrelsen.

18§

Paragrafen handlar om rätten alt påkalla handräckning hos överexekutor. Ändringarna i denna paragraf föranleds bl. a. av att även länsstyrelsen bör kunna påkaUa handräckning som en följd av förslaget all länsslyrelsen skall besluta om skydd och vård av de fasta fornlämningarna.

19 § Ändra stycket enligt den nuvarande lydelsen av paragrafen avser talan

Prop. 1975/76:135 275

mol länsstyrelsens beslut. Bestämmelsen i detta stycke har med viss formell ändring förts över till 20 § förslå stycket.

20 §

I denna paragraf har bestämmelser samlats om rätten att föra lalan mol länsstyrelsens eller riksantikvarieämbetets beslut. En bestämmelse om ämbetets rätt att föra talan mol länsstyrelsens beslut har förts in i det nya andra stycket. Denna talerält har tidigare behandlats i avsnitt 10.7.2.

12,2 Förslaget till lag om ändring i lagen om byggnadsminnen

1§

Paragrafen innehåller bestämmelser om villkoren för byggnadsminnesförklaring. Länsslyrelsen har förts in som beslutande myndighet i stället för riksantikvarieämbetei,

la§

Riksantikvarieämbetets överinseende över frågor som rör tillämpningen av lagen om byggnadsminnen kommer till uttryck i denna nya paragraf Jag har i avsnitt 10,7,2 föreslagit alt en sådan bestämmelse tas in i lagen.

3, 7, 8, 9, 13 och 15 §§

Dessa paragrafer innehåller bl. a. bestämmelser om ärenden i vilka riksantikvarieämbetet t)eslutar enligt gällande rätt. Länsstyrelsen har förts in som beslutande myndighet i stället för riksantikvarieämbelel.

4§

Länsslyrelsen får enligl denna paragraf vidta vissa åtgärder mot försumlig ägare av byggnadsminne. Den tidigare bestämmelsen att riksantikvarieämbetet mäsle ha gjort framställning i ärendet har utgått. Ändringen har skett som en konsekvens av den föreslagna déceYitraliseringen.

14 §

Denna paragraf innehåller beslämmelser om lalan mot beslul enligl lagen om byggnadsminnen. I första stycket har skett en konsekvensändring med anledning av förslaget all länsstyrelsen blir beslutande myndighet. En bestämmelse om riksantikvarieämbetets rätt att föra talan mol länsstyrelsens beslut har förts in i det nya andra stycket. Jag har i avsnitt 10.7.2 berört denna talerätt.

18§

I denna paragraf finns bestämmelser om handräckning m. m. Enligt det första stycket får länsstyrelsen i vissa fall förelägga ägare till byggnads-

Prop. 1975/76:135 276

minne att vidta åtgärder för all återställa byggnadsminne som har ändrats i strid mol föreskrift. Efter den föreslagna decentraliseringen bör länsslyrelsen själv besluta om sådant föreläggande. Den hittills gällande bestämmelsen att riksantikvarieämbetet skall ha gjort framställning i ärendet har därför utgått. Andrastycket innehåller bestämmelser om handräckning. Ändringen i delta stycke innebär att länsstyrelsen tar över riksantikvarieämbetets rätt att påkalla handräckning hos överexekutor.

Prop. 1975/76:135 277

13 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen

dels alt antaga förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen,

2. lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen,

3. lag om överiämnande av förvaltningsuppgifter lill föreningar, samfälligheter och sliflelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde,

dels alt

4. godkänna de riktlinjer för bidrag och inkomstgaraniier till konslnärer som jag har angett i del föregående,

5. godkänna de riktlinjer för en omorganisation av konstnärsstipendienämnden och för dess verksamhet som jag har angett i det föregående,

6. godkänna de ändringar av grunderna för statens stöd lill allmänna samlingslokaler som jag har angett i del föregående,

7. godkänna de riktlinjer för en omorganisation av nationalmuseet med östasiatiska museei som jag har angett i del föregående,

8. bemyndiga regeringen all för chefen för slatens konstmuseer, tillika chef för en av museiinslilulionerna, inrätta en ordinarie tjänst som överintendent med beteckningen p,

9. godkänna de riktlinjer som jag har angett för anordnande av riksutställningsverksamhel fr. o. m. den 1 juli 1976,

10. godkänna de riktlinjer för den regionala kulturminnesvården
som jag har angett i del föregående,

11. bemyndiga regeringen all vidtaga de övergångsåtgärder och åt
gärder i övrigt som behövs för all förordade omorganisationer
skall kunna genomföras,

12. bemyndiga regeringen all ingå avtal med Stiftelsen Litteratur
främjandet i huvudsak enligl de riktlinjer som jag har förordat
i del föregående.

I fråga om anslagsberäkningarna för budgetåret 1976/77 återkommer jag i det följande.

Prop. 1975/76:135 278

14 Anslagsberäkningar

14.1 Bidragtillkonstnarerm.nl,

1974/75   Utgift' 9 265 779 Reservation'      652 991

1975/76   Anslag' 9 892 000

1976/77   Nytt anslag (förslag)       19 156 000 ' Tidigare anslagsbeteckning Konstnärsstipendier

För olika typer av stipendier till författare, översättare och kulturjournalister, konslnärer inom måleri m. m., tonsättare samt konslnärer i övrigt har innevarande budgetår under reservationsanslaget Konslnärsstipendier anvisats 8 130 000 kr. För försöksverksamhet med arbetsbidrag lill konslnärer inom måleri m. m. har anvisats 1 370 000 kn Utdelningen av stipendier och arbetsbidrag lill de nämnda konstnärskategorierna handhas av styrelsen för Sveriges författarfond. Konstakademien i samråd med KRO, Musikaliska akademiens slyrelse i samråd med Föreningen Svenska tonsättare saml konstnärsstipendienämnden. En utföriigare redovisning av del nuvarande stipendiesystemet återfinns i avsnitt 4,1,1

För kostnader för stipendiernas resp, arbelsbidragens fördelning är anvisat sammanlagt 392 000 kn

De nuvarande stipendieorganen

1. Styrelsen för S v e r i g e s författarfond föreslår att anlalel slora arbetsstipendier för författare, översättare och kulturjournalister ökar från 53 till 60 samt att stipendiebeloppet ökar från 15 000 kn till 18 000 kn (-1-285 000 kr,),

2. Kulturrådet har föreslagit alt Konstakademien skall upphöra att fungera som stipendiemyndighet i och med utgången av budgetåret 1975/76, Med hänsyn härtill har akademien utgått från att akademien inte skall avge några förslag beträffande stipendier m, m, för nästa budgetån Akademien framhåller emellertid all den finner del angeläget att de konslnärer inom måleri m, m, som innevarande budgetår tilldelas slora eller små arbetsstipendier, vilka avses utgå under två år, även vid en förändring av stipendiesystemet erhåller stipendier nästa år. Delta gäller även stipendier av pensionskaraktär.

Vad gäller arbetsbidragen till konslnärer inom måleri m. m. föreslår Konstakademien en ökning av medlen till 1 800 000 kr. (-t- 430 000 kn).

3.   Musikaliska akademiens styrelse i samråd med För
eningen Svenska tonsättare föreslår alt anlalel stora arbetsstipendier ökar
från 12 lill 18 samt alt ökade medel anvisas för små arbetsstipendier, re
sestipendier och pensionsstipendier (+ 123 000 kr.).

Vidare föreslås att medel anvisas för projektstöd avseende beställningar från inslilulioner och ensembler lill tonsättare samt enskilda projekt. Medlen

Prop.1975/76:135 279

bör även kunna användas för kvalitetsslöd, (-t- 500 000 kr,)

4, Konstnärsstipendienämnden föreslår att de slora arbelsslipendierna höjs frän 15 000 kr, till 20 000 kn Vidare föreslår nämnden att medlen för små arbetsstipendier och resestipendier saml stipendier av pensionskaraklär ökar, {+ 900 000 kr,)

5, Vad gäller kostnaderna för stipendiernas fördelning begär Musikaliska akademien en ökning med 4 000 kr, och konstnärsstipendienämnden en ökning med 31 000 kr.

Föredraganden

Jag har tidigare (10,3,7) redovisat vilka organ som bör ha ansvarel för fördelningen av bidrag till konstnärer. Jag har vidare redogjort förde riktlinjer som i framliden bör gälla för dessa bidrag samtidigt som jag förordade en kraftig ökning av medlen för detta ändamål (10.3.2).

För innevarande budgetär har under reservationsanslaget Konstnärsstipendier anvisats 8,1 milj. kr. för stipendier och bidrag till olika konstnärskalegorier. Medlen för detta ändamål bör för nästa budgetår räknas upp med 8 milj. kr. till sammanlagt 16,1 milj. kr.

Konstakademien har i sin anslagsframställning tagit upp frågan om vilka stipendier som i framtiden kommer att utgå lill konslnärer som innevarande budgetår tilldelas stort eller lilel arbetsstipendium för mer än ett år eller pensionsstipendium.

Enligt min mening bör konstnär, som tilldelals stipendium som bestämts att utgå även för lid efter utgången av juni 1976, tilldelas bidrag enligt de föreslagna nya bestämmelserna med lägst motsvarande belopp och för minsl samma tid som avsågs med stipendiet enligl de äldre bestämmelserna.

Av de nuvarande 8,1 milj, kr. avser 795 000 kr. stora arbetsstipendier till författare, översättare och kulturjournalister. Stipendierna delas ut av styrelsen för Sveriges författarfond. För kostnaderna för fördelningen erhåller fondstyrelsen 4 000 kr. Som har framgått tidigare (4.2.1) svarar författarfonden för de helt avgörande statliga insatserna för att ge upphovsmännen lill litterära verk bättre ekonomiska förhållanden. Vid sidan av författarpenningen sker delta i form av stipendier och bidrag från fondens s, k, fria del. Del kan därför sättas i fräga om del är motiverat att även andra medel än biblioteksersättningen anvisas för bidrag. Jag är emellertid inle beredd alt nu föreslå några ändringar av nuvarande förhållanden. Styrelsen för Sveriges författarfond bör därför även i fortsättningen disponera medel under detta anslag för bidrag lill författare, översättare och kulturjournalister. Någon ökning av beloppet bör däremot inte ske. Medlen bör inle heller fördelas på ell visst antal stipendier med givet belopp. Bidragen bör i slällel på samma sätt som bidragen för övriga konstnärskalegorier kunna anpassas lill de behov och önskemål som finns. Det är angeläget alt kulturjournalisterna kan tillgodoses i detta sammanhang. Vid min behandling av pro-

Prop. 1975/76:135 280

jektbidrag lill konstnärligt utvecklingsarbete (10.3.6) redovisade jag att styrelsen för Sveriges författarfond uppgett alt styrelsen vid flera tillfällen har delat ut stipendier och bidrag som till sitt syfte närmast var att hänföra till projeklbidrag. Med hänsyn till den frihel som konstnärsnämnden och författarfondens slyrelse föreslås få när del gäller all välja bidragsform är del enligt min mening naturiigt alt även de medel som författarfondens styrelse kommer att disponera under detta anslag skall kunna användas för bidrag till ändamål av projektkaraktär. Del ankommer pä regeringen att beslula i de frågor som jag nu har berört.

För innevarande budgetår är anvisat 1 370 000 kr. för försöksverksamhel med arbelsbidrag lill konstnärer inom måleri m. m. Jag har tidigare (10,3.6) förordat all denna bidragsgivning blir permanent samt alt den byggs ut till att omfatta även övriga konstnärsgrupper som konstnärsnämnden har ett direkt ansvar för. Medlen för projeklbidrag bör för nästa budgetår uppgå lill 2 370 000 kr. Liksom i fråga om de direkla bidragen lill konslnärer bör det ankomma på nämnden all fördela medlen för projektbidragen mellan de tre olika konstnärsgrupperna.

Över de nuvarande stipendieorganens beslut om utdelning av stipendier får besvär inle anföras. Delsamma gäller för beslut om arbetsbidrag till konstnärer inom måleri m, m. Denna princip bör gälla även i fortsättningen. Jag förordar därför all besvär inte bör fä anföras över konstnärsnämndens och slyrelsens för Sveriges författarfond beslut i fråga om utdelning av direkla bidrag och projeklbidrag. Del ankommer på regeringen all besluta i fräga om dessa ärendens handläggning.

Medel för konstnärsnämndens verksamhet bör t, v, beräknas under detta anslag. Med hänsyn till den ökade omfattningen av bidragsgivningen kan man räkna med något störte kostnader än vad som är förenat med de nuvarande slipendieorganens verksamhel. Jag har därför beräknat en ökning med 264 000 kr. av de medel som innevarande budgetår disponeras för kostnader för fördelning av stipendier och arbetsbidrag.

Medel för direkla bidrag lill konslnärer, projeklbidrag lill konsinäriigt utvecklingsarbete samt lill konstnärsnämndens verksamhet bör fr. o. m. nästa budgetår anvisas under ett nytt anslag benämnt Bidrag lill konstnärer m. m. Den behållning som vid utgången av budgetåret 1975/76 kan finnas på anslaget Konslnärsstipendier bör föras till det nya anslaget.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att lill Bidrag lill konslnärer m. m. för budgetåret 1916111 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 19 156 000 kn

Prop. 1975/76:135 281

14.2 Inkomstgarantier för konstnärer

1974/75        Utgift' 2 474 768

1975/76        Anslag' 2 625 000

1976/77        Förslag 3 075 000

'Tidigare anslagsbeteckning Konstnärsbelöningar

Enligt kungörelsen (1964:526) om konslnärsbelöningar (ändrad 1965:172) kan till innehavare av konstnärsbelöning utses den som genom konstnäriig verksamhel såsom skapande av litterära eller andra konstnärliga verk, uppträdande som utövande konstnär eller i annan form har gjort mycket betydande insatser inom svenskt kulturiiv. Beslut om utdelning av belöningar fattas av regeringen efter förslag av vederbörande stipendiemyndighet och skall avse kalenderår eller återstående del därav. Den som innehar konsinärsbelöning skall åriigen under sin återstående livslid åter utses lill innehavare av konstnärsbelöning, om inle synneriiga skäl föranleder annal.

Konstnärsbelöning kan uppgå till högsl fem gånger del basbelopp som enligt lagen (1962:38Dom allmän försäkring gällde vid kalenderårels ingång. Det för januari 1976 fastställda basbeloppet är 9 700 kr. Belöningens maximibelopp för är 1976 uppgår således till 48 500 kr. Detta maximibelopp minskas med innehavarens årsinkomst upp till ett basbelopp och med 75 % av årsinkomsten i övrigi.

Antalet konslnärsbelöningar är innevarande budgetår 120.

Föredraganden

Jag har tidigare (10.3.2) berört systemet med konstnärsbelöningar. I enlighet med vad då anförde bör konstnärsbelöningar fortsättningsvis benämnas inkomstgarantier för konstnären Anslaget bör till följd härav fr. o, m, nästa budgetår benämnas Inkomstgaraniier för konslnärer.

För ökad belastning av anslaget under nästa budgetår främsl lill följd av basbeloppets höjning, beräknar jag ett ökat medelsbehov av 450 000 kr. Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att  till Inkomstgaraniier för konslnärer rörbudgethtet 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ell förslagsanslag av 3 075 000 kn

14.3 Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m,

1974/75        Utgift 14 688 000

1975/76        Anslag 21400 000

1976/77        Förslag 22 880 000

Från anslagel utgår innevarande budgetär ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek med 20 550 000 kr, samt ål

Prop. 1975/76:135 282

författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och lallidningar med 850 000 kr.

Gällande bestämmelser om biblioteksersättning finns i förord-ningen(1962:652)om Sveriges förfatlarfondlomiryckl 1975:1210), Ersättning utgår för utlåning genom folkbibliotek och skolbibliotek av svenska litterära verk i original och litterära verk i svensk översättning. Ersättning utgår även för motsvarande verk vilka ingår i bibliotekens referenssamlingar.

Från detta anslag överförs åriigen lill Sveriges författarfond medel motsvarande vissa grundbelopp för biblioleksersättningen. Innevarande budgetår uppgår grundbeloppen i fråga om originalverk lill 24 öre för hemlån och till 96 öre för referensexemplar samt i fråga om översatt verk till 12 öre för hemlån och till 48 öre för referensexemplar. Av fondens medel utbetalas individuell ersättning till svenska författare av originalverk, s, k. författarpenning, med 14 öre av grundbeloppet för hemlän och med 56 öre av grundbeloppet för referensexemplar av originalverk. För författare med höga ulläningssiffror gäller vissa begränsningar. Återstoden av fondens medel, den s, k, fria delen, används efter författarfondens styrelses bestämmande till stipendier, pensioner, understöd och andra för författare, översättare m. fl. gemensamma ändamål.

Styrelsen tillämpar vidare sedan är 1972 pä försök ett syslem med slipendietillägg lill den i förekommande fall statistiskt beräknade författarpenningen som ger ca 100 författare, översättare och bokillustratörer en garanlerad ersättning av f, n, 24 000 kr, från författarfonden.

Ersättning åt författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och taltidningar fördelas av Sveriges författarförbund enligl vissa av förbundet fastställda regler.

Styrelsen för Sveriges förfätiarfönd

1,   En beräknad ökning av biblioteksutlåningen till 99,6 mil
joner lån under år 1976 och av handbokssamlingarna till 5,45 miljoner vo
lymer samma år medför vid oförändrade grundbelopp för biblioleksersätt
ningen ett ökat medelsbehov (-(■ 1 730000 kr,),

2.   Styrelsen anser all biblioteksersätlningens belopp bör knytas till den
allmänna löne- och inkomstutvecklingen i samhället. Den ökning som er
fordras för all delta skall bli fallet för budgetåret 1976/77 har av styrelsen
uppskattats lill 25 96, Med hänsyn till vad Sveriges författarförbund anfört
i särskild skrivelse lill utbildninjjsdepartemenlet rörande biblioleksersätt
ningen vill styrelsen inle förorda någon ökning av biblioleksersättningen
utöver den som motiveras av denna beräknade löneutveckling. Styrelsen
föreslär att biblioleksersättningen för hemlån av svenskt ori
ginalverk höjs lill 30 öre och för hemlån av översatt verk till 15 öre. Er
sättningen för i referenssamlingar ingående svenskt originalverk bör höjas
lill I kr. 20 öre och för i sådan samling ingående översatt verk lill 60 öre.
(-1- 5 570 000 kn)

Prop. 1975/76:135

283

Styrelsen förutsätter all överläggningar, i likhet med vad som har förekommit tidigare är, kommer till stånd mellan Sveriges författarförbund och utbildningsdepartementet rörande fördelningen av biblioleksersättningen mellan författarpenning och den del som skall gå lill fondens s. k. fria del. Preliminärt räknar styrelsen med alt grundbeloppet om 30 öre för hemlån av svenskt originalverk fördelas så att 12 öre förs till fondens fria del och 18 öre utgår i författarpenning med samma procentuella avtrappning vid höga utlåningssiffror av det totala beloppet för författarpenning som f n. tillämpas.

Slyrelsens beräknade användning av fondens medel under nästa budgetår samt tidigare användning framgår av följande sammanställning.

Fördelning av författarfondens medel budgetåren 1974175 - 1976177

Ändamål	1974/75	1975/76	1976/77
	Utgifter	Beräknade	Prel. beräknade utgif-
		utgifter	ter vid bifall lill slyrelsens förslag
Författar-
penningar	4 053 501	5 300 000	7 600 000
Långtids-
stipendier	2 172 375	3 000 000	3 700 000
Stipendie-
lillägg (garanterad
rörfatlarpenning)	1615 000'	2 050 000	3 500 000
Arbets- och
resestipendier	1 554 525	2 900 000	3 400 000
Tillfälliga
bidrag	278 690	400 000	500 000
Pensioner	1 897 334	2 495 000	3 300 000
Premier	-	300 000	300 000
Bidrag lill särskilda
ändamål (däri
organisationsbidrag)	1 248 800	1 600 000	2 200 000
Administration	527 390	752 500	915 000
Till styrelsens
förfogande	-	580 000'	1 700 000'
	13 347 615	19 377 500	27 115 000

'Beloppet för 1975 års slipendietillägg uppgår egentligen till 2 143 000 kr. Av delta belopp har 552 000 kr utbetalats efter den I juli 1975.

Avsett dels för inrättande av 20 nya garanterade rörfattarpenningar, dels för reglering av organisalionsbidrag.

Reserverat för att ge översättarna en större andel av fondens medel.

Sveriges förfat tai förbund

1. För ersättrrrng   åt   författare   och   översättare   för utnyttjande   av   deras   verk   i   form   av   talböcker  och

Prop. 1975/76:135 284

taltidningar beräknas medelsbehovel på grundval av uppgifter från talboks- och tallidningsproducenlerna under näsla budgetår uppgå lill sammanlagt 600 000 kr, vilket är en minskning med 250 000 kr, jämfört med vad som har anvisats för innevaninde budgetår. Inom ramen för de begärda medlen har förbundet dels tagit hänsyn lill att för budgetåret 1973/74 har ersättningar utbetalats som sammanlagt översteg de för detta budgetår anvisade medlen, dels räknat med en höjning av den ersättning som förbundet tillämpar från 1 kr. 65 öre till 2 kr. per halvtimme, vilket har medfört en merkostnad om 60 000 kr. Ökningen är motiverad med hänsyn till alt samma ersättningsnivå tillämpats sedan år 1970,

2. I en särskild skrivelse anför förbundet all del, med hänsyn lill alt insatserna för kulturarbetarna under budgetåret 1976/77 bör inriktas på att förbättra bildkonstnärernas situation, avstår från alt yrka på någon ökning av biblioteksersättningen.

Föredraganden

Jag har tidigare (4,2,1 och 10,3,3) berört vissa frågor rörande författarfondens verksamhet och kommer nu all begränsa mig till frägan om biblioteksersätlningens storiek och därmed medelsbehovet för nästa budgetår. Vidare behandlar jag frågan om ersäUning ål författare och översättare för utnyttjandet av deras verk i form av talböcker och lallidningar.

Jag har inget alt erinra mot den bedömning av utvecklingen av biblioteksutläningen och bibliotekens bestånd av referenslitteratur som styrelsen för Sveriges författarfond har redovisat och beräknar för nästa budgetår vid oförändrade grundbelopp för biblioteksersättningen ett ökat medelsbehov av 1 730 000 kr.

Vid de överiäggningar och kontakter som har förekommit med konstnärernas olika organisationer har även biblioteksersätlningens nivå berörts. Representanter för författarna har därvid, i enlighet med vad som tidigare har redovisats i en särskild skrivelse, deklarerat alt de avstår från att begära någon form av höjning av biblioteksersättningens grundbelopp med hänsyn lill au de ökade insatserna för kuliurarbeiarna under nästa budgetår enligt deras mening bör inriktas på bildkonstnärerna. Jag finner ingen anledning att frångå den prioritering som har gjorts inom konstnärernas egna organisationer och förordar därför alt biblioleksersättningen utgår med oförändrade belopp.

Jag har tidigare (14,1) förordat att besvär inte bör få anföras över styrelsens för Sveriges författarfond beslut rörande utdelningen av bidrag till författare, översättare och kulturjournalister från de särskilda medel som styrelsen under anslagel Bidrag till konstnärer m, m. kommer alt disponera för detta ändamål. Författarfondens styrelse har aktualiserat frågan om möjligheterna all anföra besvär över styrelsens beslui om utdelning av stipendier, pensioner och bidrag ur författarfondens fria del. Styrelsen konstaterar all besvär inle

Prop. 1975/76:135 285

har förekommit men anser trots detta alt besvärsrätten bör inskränkas. Jag delar styrelsens uppfattning. Enligt min mening bör besvär inle få anföras över andra beslut av styrelsen än sådana, som avser personalfrågor. Del ankommer på regeringen alt besluta i denna fråga.

Enligt 18 S URL far bibliotek och organisation med regeringens tillstånd framställa talböcker och lallidningar för utlåning lill blinda och andra svårt vanföra. Frågan om ersättning till upphovsmannen för sådan framställning regleras inle i upphovsrättslagsiiftningen. Sedan budgetåret 1960/61 har emellertid medel anvisats för sådan ersättning. Medlen utbetalas till Sveriges författarförbund för fördelning mellan upphovsmännen lill de utnyttjade verken. Några av riksdag eller regering fastlagda normer för ersättningen finns inte ulan författarförbundet tillämpar en av förbundet självt antagen norm där ersättningen är knuten lill antalet framställda talböcker och lallidningar. Den huvudsakliga produktionen sker vid De blindas förening och Bibliotekstjänst AB,

Något direkt ställningstagande från regering eller riksdag vad gäller ersättningsbeloppets storiek har inle skett. Vid några tillfällen har emellertid ytteriigare medel anvisats i efterhand för ett redovisningsår så att den av förfatlarförbundel uppsatta normen har kunnat tillämpas. Författarna ä sin sida har vid andra tillfällen vid framställning om medel tagit hänsyn lill att de anvisade medlen har överstigit det faktiska behovet. Genom denna typ av eflerhandsreglering har författarförbundet kunnat tillämpa ersättningsbeloppen på ett konsekvent sätt.

Kulturrådet har vid sin behandling av upphovsrätlsliga frågor även berört talboks- och laltidningsersällningen, Rådel konstaterar alt önskemål har förts fram om exaktare former för beräkning av ersättningen. Kulturrådet har emellertid inle ansett sig kompetent att gå in pä en detaljutformning av bestämmelserna i denna fråga utan anser att detta är en uppgift för utbildningsdepartementet i samråd med författarnas organisationer.

Jag har tidigare redovisat alt kulturrådels förslag i upphovsrällsliga spörsmål kommer alt överiämnas till den nya upphovsrättsutredningen. De rättsliga grunderna för ersättning lill författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och taltidningar kan antas komma att beröras i det sammanhanget, 1 avvaktan pä resultatet av utredningens arbete finner jag det inle moliveral all förorda några förändringar av det system som f n, tillämpas.

1 likhet med Sveriges författarförbund räknar jag med ett medelsbehov av 600 000 kr, under nästa budgetår för den berörda typen av ersättning. Inom ramen för detta belopp bör det bli möjligt för författarförbundet att höja den ersättning som förbundet tillämpar från 1 kr, 65 öre till 2 kn per inspelad halvtimme. Jag har vid medelsberäkningen tagit hänsyn lill alt förbundet för budgetåret 1973/74 har utbetalat ersättningar med ett sammanlagt belopp som översteg de för nämnda budgetår anvisade medlen. Minskningen av det totala medelsbehovet torde i huvudsak kunna förklaras

Prop. 1975/76:135 286

med alt överföringen av redan inspelade talböcker från öppna spolar till kassetter beräknas vara avslutad under näsla budgetår. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning ål förlaitare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m. för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 22 880 000 kn

14.4 Statens konstråd

1974/75        Utgift 250 000

1975/76        Anslag 269 000

1976/77        Förslag 595 000

Statens konstråd härtill uppgift all genom förvärv av konstnäriiga arbeten till statens byggnader och andra lokaler för statliga myndigheter verka för all konstnäriiga värden införlivas med samhällsmiljön.

MUS 65 har i betänkandet (Ds U 1974:5) Offentlig konst lagl fram förslag beiräffande bl. a, statens konstråds organisation och arbetsuppgifter. En redogörelse för nuvarande förhållanden, MUS 65:s förslag och för remissynpunkterna har lämnats tidigare (5,2),

Verksamheien vid informationscentrum för offentlig konst bekostas innevarande budgetår inom ramen för de medel som finns anvisade lill försöksverksamheten med riksutställningar under anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål. Som jag tidigare redovisat (5,2) har MUS 65 föreslagit att verksamheten vid centret bör föras över till statens konstråd.

Statens konstråd

1, Pris- och löneomräkning m, m, 14 000 kr,, varav 5 000 kr. avser höjt lönekoslnadspålägg.

2, En reduktion enligt O-alternativet innebär för rådets del en nedskärning av verksamheien över lag,

3, Konstrådet föreslår en ökning av personalorganisationen med fyra tjänster motsvarande en och en halv intendent, en assistent, en kanslist och ett halvt biträde (-1- 304000 kr).

4, Medel till konsultarvoden beräknas till 120 000 kn

5, Konstrådet förutser en ökning av resorna ute i landet och beräknar en ökning av medlen lill reseersättningar med 49 000 kr,

6, 1 samband med den föreslagna ökningen av personalen behövs ökade medel lill lokalkostnader (4- 57 000 kn),

7, För expenser föresläs en ökning av sammanlagt 183 000 kr,, varav 50 000 kr, avser ökade medel för fotografering m, m. i samband med att informationscentrum för offentlig konsl förs över lill konstrådel, 40 000 kn trycksaker och 60 000 kr, engängsanvisning för inredning och utrustning.

Prop. 1975/76:135 287

Statens kulturråd

1, Pris- och löneomräkning m. m, 28 000 kn, varav 5 000 kr, avser höjt lönekoslnadspålägg,

2, Statens kulturråd tillstyrker all konstrådets kansli utökas med fyra tjänster (-1- 266 000 kr,),

3, Medlen till reseersättningar bör ökas (-(- 30 000 kr,),

4, Behovet av medel för expenser ökar lill följd av den allmänna utvecklingen av verksamheien (-1- 140 000 kr,).

5, Kuliurrådet tillstyrker att informationscentrum för offentlig konst förs över från Riksutställningar till konstrådet.

Föredraganden

Mina förslag i del föregående (10,4,3) innebär ökade arbetsuppgifter för statens konstråd. Jag beräknar medel för förstärkning av rådets kansli med ytterligare en tjänst som sekreterare saml en halv biirädestjänsl. Vidare räknar jag med en ökning av medlen lill reseersättningar med 10 000 kr, och lill expenser med 35 000 kr. Jag har slutligen biträtt förslaget om att medel för verksamheien vid informationscentmm för offentlig konsl framdeles skall beräknas under delta anslag.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att  lill Statens konstråd för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 595 000 kr.

14.5 Förvärv av konst för statens byggnader m. m.

1 155 850

1974/75	Utgift	3 800 000	Reservation
1975/76	Anslag	4 500 000
1976/77	Förslag	8 700 000

Frän anslagel bekostas sådana förvärv av konsl lill statens byggnader och andra lokaler för statliga myndigheter, som beslutas av statens konstråd. Förvärven kan avse dels konst som särskilt beställts i anslutning lill olika byggnader dels slafflikonst, skulptur, grafik m. m. Utöver beställningar som är möjliga inom anslagets ram får konstrådet budgetåret 1975/76 beställa konsl intill ett belopp av högsl 2.3 milj. kr, för betalning under följande budgetär,

Kuliurrådet har i betänkandet (SOU 1975:14) Konstnärerna i samhället och MUS 65 i betänkandet (Ds U 1974:5) Offentiig konsl bl, a, behandlat de slalliga konslförvärven. För förslagen och remissbehandlingen har redogörelse lämnats tidigare (5,2),

De tre samlingslokalägande riksorganisationerna Bygdegårdarnas riksförbund. Folkets husföreningarnas riksorganisation och Riksföreningen Våra gårdar har lillsammans med KRO överiämnat en skrivelse med anhållan

Prop. 1975/76:135 288

om ell permanent anslag av 1 milj, kr, åriigen för inköp av konst till samlingslokaler.

Statens konstråd

1, I likhet med föregående år framhåller rådet alt starka skäl talar för alt den s. k. enprocentsregeln läggs till grund för tilldelningen av medel för konstförvärv (-f 3 500 000 kr.).

2, Bemyndigandet alt beställa konsl för betalning under följande budgetår bör höjas från nuvarande 2,3 milj, kr. lill 4 milj. kr.

3, Ett genomförande av O-alternaiivet innebär alt medlen för rådets konstförvärv minskas med 225 000 kr,

Slatens kulturråd

Kulturrådet tillstyrker konstrådets förslag att medlen till konstförvärv skall ökas till 8 milj, kr.

Föredraganden

Med hänvisning lill vad jag tidigare (10,4,3) har förordat beräknar jag en höjning av medlen för inköp av konst med sammanlagt 4,2 milj, kr.

Utöver beställningar som blir möjliga inom anslagels ram bör konstrådet enligt samma principer som gäller för innevarande budgetår få beställa konst till ett belopp av högsl 3,9 milj, kr, för betalning under följande budgetår.

Som jag har redovisat tidigare (10.4.3) har Bygdegårdamas riksförbund. Folkets husföreningarnas riksorganiisalion. Riksföreningen Våra gårdar och KRO i en särskild skrivelse föreslagit bl, a, ell permanent anslag för inköp av konst lill samlingslokaler. De samlingslokalägande riksorganisationerna har vid några tillfällen erhållit särskilda medel för konstinköp. Jag delar uppfattningen alt ett statsbidrag åriigen bör utgå för inköp av konsl till samlingslokaler. Folkparkernas centralorganisation har också vid några tillfällen erhållit medel för konstinköp. Enligt min uppfattning bör även denna organisation fä medel. Jag beräknar under delta anslag ell belopp av 1 milj, kr, lill Folkets husföreningarna:> riksorganisation. Bygdegårdarnas riksförbund. Riksföreningen Våra gårdar och Folkparkernas centralorganisation för konslinköp.

Jag kommer i del följande (14,6) all förorda all konstverk som har inköpts av Riksutställningar bör ställas ull slatens konstråds disposition för all användas i statliga byggnader och lokaler.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att

I. godkänna vad jag 8:nförl angående beställningar av konsl som föranleder utgifter under senare budgetår än budgetåret 1976/77.

Prop. 1975/76:135 289

2. lill Föiväiv av konst för statens byggnader m. m. för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ell reservationsanslag av 8 700 000 kr.

14.6 Riksutställningar

1976/77        Nytt anslag (förslag) 7 559000

Sedan år 1965 har en försöksverksamhet med riksutställningar bedrivits under ledning av MUS 65. Medel för verksamheten har anvisats under anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål. För innevarande budgetår har 6,1 milj. kr. anvisats till verksamheten.

En redogörelse för Riksutställningars nuvarande organisation och uppgifter har lämnats tidigare (7.1).

MUS 65 har i juli 1974 avlämnat betänkandet (SOU 1974:43) Utställningar. För förslagen och remissbehandlingen har redogörelse lämnats tidigare (7.2 och 7.3).

7965 års musei- och utställningssakkunniga

1. Pris- och löneomräkning m.m. 745 000 kn, varav 90000 kn avser höjt lönekoslnadspålägg.

2. MUS 65:s förslag till O-alternativ innebär en minskning av resursema med 330 000 kr. Förslaget innebär en minskning av personalen motsvarande fyra tjänster.

3. Beträffande personalorganisationen vid Riksutställningar föreslår MUS 65 en ökning med 32 tjänster. MUS 65 anser det särskilt viktigt att disiribulionsavddningen byggs ut (-1- 2 lOl 000 kr.),

4. Den föreslagna ökningen av medlen till u tst äl I ni ngar avserbl. a. lillfälligl engagerade medarbelare, produktion av konstutställningar, övertagande av utställningar för omarbetning, material lill utställningar, transporter och publikationer (-H 2 189 000 kn).

5. Ökning av medlen till expenser avser bl. a. resor (+ 458 000 kr.).

6. För utbildning föreslås en ökning med 125 (X)0 kr.

Statens kuhurråd

1. Pris- och löneomräkning m.m. 946000 kn, varav 86000 kn avser höjt lönekostnadspålägg.

2. Statens kulturråd anser att en ökning av bl. a. de personella resursema bör göras för att förslärka distributions- och planeringsverksamheten (-1-1 770 000 kn).

3. Statens kulturråd anser all en ändamålsinriktad budget bör införas för Riksutsiällningan

19 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 135

Prop. 1975/76:135 290

4. Vidare har statens kulturråd aktualiserat ett särskilt bidrag till vandringsutställningar och övriga större tillfälliga utställningar, avsett för museer med begränsade ulslällningsanslag (-)- 1000 000 kn).

Föredraganden

I det föregående (10.6) har jag förordat all försöksverksamheten med riksutställningar ges en permanent organisation från den 1 juli 1976. Verksamheten bör bedrivas inom ramen för en statlig stiftelse.

Jag delar slatens kulturråds uppfattning att en ändamålsinriktad budget bör införas för Riksutställningar. Jag räknar med att det under budgetåret 1976/77 skall finnas följande program, nämligen egen utställningsverksamhet, planerings- och utvecklingsverksamhet, utställningar i samarbete, service- och konsultverksamhet samt uppdragsverksamhet. Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga.

Som jag tidigare har framhållit (10.6) är jag inte beredd att förorda några stora förändringar i Riksutställningars verksamhet. Det är emellertid angeläget att förstärka resurserna för planerings- och informationsverksamhet samt för audiovisuell verksamhet. Jag beräknar en medelsökning av 0,5 milj. kr. för i första hand dessa ändamål.

Jag beräknar anslagel till riksutställningsverksamheten för nästa budgetår till sammanlagt 7 559 000 kn Jag har därvid tagit hänsyn till att kostnaderna för informationscentmm för offentlig konsl i fortsättningen skall beräknas under anslaget till statens konstråd.

Försöksverksamheten med riksutställningar disponerar ett föriagskapilal om 485 000 kr. Dessa medel trär övergå till Stiftelsen Riksutställningar. Jag är för närvarande inte beredd att förorda någon ökning av dessa föriagsmedel.

1 Riksutställningars verksamhet förvärvas konstverk för användning i vandringsutställningar. Närdessci konstverk inte längre är aktuella för Riksutställningar bör de av statens konstråd placeras i statliga lokaler. I fräga om sädana verk som inköpts med hjälp av särskilda föriagsmedel skall konstrådet ersätta Riksutställningar med ett belopp motsvarande det inköpspris som Riksutställningar betalat. Ctet ankommer på regeringen att besluta i denna fråga.

Jag förordar att medlen till riksutställningsverksamheten näsla budgetår las upp under ett särskilt reservationsanslag benämnt Riksutställningar.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. besluta att sädana anställnings- eller arbetsvillkor för arbetstagare hos Stiftelsen Riksutställningar som flr bestämmas genom avtal skall fastställas under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

2. till Riksutställningar för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 7 559 000 kr.

Prop. 1975/76:135

291

14.7 Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde

1975/76 1976/77

Anslag Förslag

21460 000 28 770 000

Fr. o. m. innevarande budgetår har vissa ändamål som tidigare tillgodo-setls ur anslagel Bidrag lill särskilda kulturella ändamål förts samman lill detta anslag som ställts till statens kulturråds förfogande. Bidrag utgår till fritt kolleklivi skapande och lill andra för olika kultursektorer gemensamma ändamål. Vidare utgår bidrag lill ändamål inom områdena teater, dans och musik samt till litteratur och konst, museer och ulslällningan

Enligt kungörelsen (1974:453) om statsbidrag för experiment- och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhel bland amatörer utgår bidrag främst till sådana projekt som syftar till att främja kulturell verksamhet bland dem som har ringa kontakt med kulturella aktiviteter. Statsbidrag lill teater-, dans- och musikverksamhel i mindre ensembler och fria gmpper utgår enligl kungörelsen (1974:452) lill ensemble eller grupp som bedriver sin verksamhet i yrkesmässiga former eller under liknande förhållanden. Stöd till ny svensk skönlitteratur, skönlitteratur i översättning, klassiker, facklitteratur och barn-och ungdomslitteratur utgår enligt förordningen (1975:493) om statligt litteraturstöd.

Ändamål

1975/76 Beräknad ändring 1976/77

Statens Före-

kulturråd draganden

Fritt kollektivt skapande 1. Bidrag lill centrala amatör-organisationer

1 460 000

H-   770000       -t-     260 000

2. Bidrag för experiment- och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland amatörer  2 (KX) 000

-f-2 000000        of

3. Bidrag för teater-, dans- och musikverksamhet i mindre ensembler och fria grupper 4 100 000

4. Bidrag för verksamheten vid centrumbildningar på teaterns, dansens, musikens, filmens, bildkonstens och litteraturens

-1-7 000 000       -I-   I 000 000

områden

1300 000

-l-l 500 000        +     300 000

Prop, 1975/76:135 292

Övriga för olika kuhursektorer gemensamma ändamål

5. Bidrag för konferenser, kur
ser, gästspel, festivaler, vissa

turnéer och studiebesök' 690 000 -i-    135 000       +       100 000

6. Bidrag till Folkparkernas centralorganisation för central service, metodutveckling, utbildning, lokal och regional försöksverksamhet och andra för folkparksrörelsen gemensamma insatser 1000 000 -1-1000 000       -I-     350 000

7. Bidrag för internationella organisationer på teaterns, musi-

m

kens, bildkonstens och littera
turens områden 115 000 4-50 000        -I-       30 000

Teater, dans och musik

360 000	-1- 605 000	-1-	350 000
500000	■1-1250000	-1-	500 000
60 000			45 000'
85 000	+     16 000	of

8. Bidrag till Stiftelsen Riksskådebanan för verksamheten

9. Stöd ål svenskt sceniskt verk

10. Bidrag för pedagogiska ändamål på teaterns och dansens områden

11. Bidrag för sommarspel

12. Bidrag till Stiftelsen Drottningholms teaiermuseum för föreslällningsverksamhelen vid Drottningholmslealern spelsäsongen 1976 730 000 -1-   320000       +     230 000

13. Bidrag lill Sveriges dramatikerförbund för tryckning

av teaterpjäser 10 000 -f-       1000      of.

14. Bidrag till jazzorganisalio-

ner' 120 000 -h     65 000       -I-       50 000

15. Bidrag till Svenska tonsät
tares internationella musikbyrå
(STIM) u. p. a. för informa
tionsverksamhet rörande

svensk musik 115 000 -I-     23 000      of

16. Bidrag till vissa arrangeran
de musikföreningar' 230 000 +   310000     -I-      100000

Prop. 1975/76:135 293

17, Bidrag lill gästspel vid tea
ter-, dans- och musikinslilulio
ner - -H   200000

Litteratur
18, Bidrag lill Stifldsen Svens-
ka barnboksinstilulel	355 000	-t-   155 000	+ 90000
19, Slatligl litteraturstöd	7 200 000	-l-l 150000	4-800 000
Konst och utställningar
20. Bidrag till Föreningen för
nutida svenskt silver	30 000	of.	of.
21. Konstfrämjandei	1900 0005.6	-1-  3 028 000	4-800000
22. Sveriges   konstföreningars
riKsförbund	375 0005	+      49000	+  50 000
23. Grafiska sällskapet	20 0007	+       15000	-I-  50 000
	23 755 000	-1- 19 642 000	-h 5 015 000

' Inkl. bidrag till Stiftelsen Internationella Vadstena-akademien  Överföring lill anslaget Universitets- och högskoleämbetet  Inkl. bidrag lill Svenska jazzriksförbundet för verksamheien ■* Inkl, bidrag lill Ars nova, Fylkingen, Levande musik och Samlida musik 5 Utgår ur anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål * Inkl, bidrag till MUS 65 för försöksverksamhet med konstförsäljning ' Utgår ur medel till regeringens disposition under anslaget Bidrag lili särskilda kulturella ändamål

Statens kulturråd

1,   Som ett led i uppföljningen av de initiativ som togs i 1974 och 1975
års kuliurproposiiioner bör insatserna för fritt kolleklivi
skapande utökas kraftigt. Den föreslagna ökningen av bidraget lill cen
trala amatörorganisalioner avser, utöver en t)eräknad kompensation för kosl-
nadssiegringar, till stor del förstärkning av insatser för barn och ungdom.
Bidraget lill experiment- och utvecklingsarbete bland amatörer bör fördubb
las, främst med hänsyn till den starka efterfrågan på medel till nya och
i vissa fall förhållandevis kostnadskrävande projekt. Ell av de ändamål som
i första hand bör prioriteras är bidraget till mindre ensembler och fria gruppen
Den föreslagna ökningen innebär bl. a. all stödet till dessa kan utvidgas
lill att omfatta 40 96 av den avtalsenliga minimilönen på teater- resp. mu
sikområdet. Den ökning som föreslås av bidraget lill centrumbildningar
är preliminärt beräknad i avvaktan på väntade förslag rörande arbetsmark
nadspolitiska åtgärder på kulturområdet.

2.      I fråga om övriga för olika kultursektorer
gemensamma ändamål bör särskilt bidraget till Folkparkernas cen
tralorganisation ökas kraftigt för att ge organisationen möjlighet alt utvidga

Prop. 1975/76:135 294

försöksverksamheten med lokala och regionala kulturprogram. Anslagsposten lill bidrag för konferenser, kurser och gästspel m. m. är av stor betydelse för den fria kulturverksamheten utanför institutionerna. En viss höjning av medlen för delta ändamål bör göras.

3. Inom området t e a t e r, dans och musik krävs en höjning av bidraget lill Stiftelsen Riksskådebanan för bl. a. ökad utbildning av ombud och personal. Vidare har rådet i sill yttrande över betänkandet Konstnärerna i samhället i princip tillstyrkt den föreslagna reformeringen av stödet lill sceniska verk. Delta innebär att anslagsposten bör höjas i enlighet med utredningens förslag. Inom musikområdet bör bl. a. stödet till jazzen byggas ut. Ell ökat bidrag bör därför ulgä till jazzorganisationerna för distribulions-och informationsverksamhet. Vidare bör medlen för bidrag till vissa arrangerande musikföreningar höjas så att ett ökat antal föreningar kan erhålla stöd. Slutligen bör en ny anslagspunkt föras upp för bidrag lill teater- och musikinslilulioner för gäslspelsulbyle med ulomnordiska länder.

4. Medlen för litteraturstödet bör räknas upp med hänsyn till en    beräknad    höjning    av    bokpriserna.    Vidare    bör    Svenska barnboksinstitutet  erhålla ett ökat bidrag för vissa personalför-slärkningar.

Konslfrämjandel

Konslfrämjandel erhåller innevarande budgetår för sin verksamhet ett bidrag med 1 250 000 kr. Dessutom utgår 650 000 kr. för den försöksverksamhet med konstförsäljning som Konstfrämjandet bedriver på uppdrag av MUS 65 i Stockholm och Örebro län. För budgetåret 1976/77 anhåller Konstfrämjandet om ett sammanlagt bidrag av 6 milj. kr. vilket innebär en ökning med 4,1 milj. kr. Den begärda ökningen skulle möjliggöra en kraftig utbyggnad av både den centrala och den regionala verksamheten.

Slatens kulturråd föreslår en höjning av bidraget med 3 028 000 kr. till 4 928 000 kr. för att tillgodose behovet av ökad utbildningsverksamhet, intensifierat informations- och upplysningsarbete, förstärkning av den centrala planeringsfunktionen samt utbyggnad av den regionala verksamheten.

Sveiiges konstföreningars riksförbund

För verksamheten budgetåret 1976/77 bör utgå ett bidrag av 1 mijj. kn för att ge förbundet möjlighet att bygga ul verksamheten över hela landet.

Slatens kulturråd förordar en ökning av bidraget med 49000 kr. till sammanlagt 424 000 kn

Grafiska sällskapet

Grafiska sällskapet ansöker om ett statsbidrag på 101 500 kn för verksamheten budgetåret 1976/77. Äv den begärda ökningen avser 25 000 kn

Prop. 1975/76:135 295

en utvidgad informaliv verksamhet och 56 500 kn läckande av underskoll på den övriga verksamheien. Statens kuhurråd förordar ett bidrag av 35 000 kr.

Föredraganden

Ur delta anslag ges bidrag bl. a, till olika former av fri verksamhet inom skilda kultursektorer och till vissa organisationen I flera fall är bidragen av stor belydelse för alt stimulera ett brett kulturellt utbud och en folklig skapande verksamhel.

Statens kulturråd har lämnat förslag lill en prioritering av insatserna för olika ändamål inom anslagets ram. Jag delar i allt väsentligt rådels bedömning i fråga om vilka områden som i första hand bör tilldelas ökade medel.

För att göra det möjligt alt höja bidragen till de mindre ensemblerna och de fria grupperna beräknar jag en ökning av medlen till delta ändamål med 1 milj. kr. Vidare bör bidraget till verksamheten vid centrumbildningarna höjas. Ett ökat stöd bör även utgå till de centrala amatörorganisationerna.

Det utvecklingsarbete som har påbörjats inom folkparkerna bör föras vidare och utvidgas. Jag räknar med en förstärkning av medlen för detta ändamål. Vidare bör kulturrådet få ökade möjligheter all ge bidrag lill bl. a. gästspel och turnéer med fria grupper m. m. liksom till att inom ramen för sin egen verksamhel organisera konferenser med företrädare för olika kultursektorer.

1 propositionen 1974:28 undersiröks betydelsen av ett ökat samspel mellan kulturinstitutioner och publik. I detta sammanhang är Skådebanans insatser av särskild vikt, i synnerhet när det gäller alt engagera de publikgrupper som inle tidigare haft kontakt med institutionerna. Statens kulturråd har nyligen fåll i uppdrag all utreda formerna för del statliga stödet till Skådebanan. 1 avvaktan på förslag från rådet bör del slalliga bidraget i den form del nu utgår ökas.

Jag har tidigare (10.3.5) redovisat de principer som i framliden bör gälla för slödel till svenskt sceniskt verk. För ändamålet beräknar jag sammanlagt I milj. kr. vilket innebär en ökning av nu utgående bidrag med 0,5 milj. kn

..ag delar kulturrådets uppfattning att jazzmusiken bör få ökat stöd. Bidrag till jazz bör kunna ges på olika vägan F. n. erhåller Svenska jazzriksförbundet medel för informations- och distributionsverksamhet. Detta bidrag bör förslärkas och medel för motsvarande ändamål bör kunna utgå även till andra jazzorganisationer. Vidare bör det bidrag som nu utgår lill vissa särskilt uppräknade musikföreningar fn o. m. nästa budgetår omfatta också andra arrangerande musikföreningar, inkl. jazzföreningar. Jag har därför räknat med ökade medel också under denna anslagspost.

Kulturrådet föreslår att en ny anslagspost inrättas för bidrag till utom-

Prop. 1975/76:135 296

nordiskt gäslspelsulbyle vid teater- och musikinstitutionen Enligl min mening bör ifrågavarande ändamål i första hand tillgodoses vid planeringen av resp, institutions ordinarie verksamhetsbudget. Som jag tidigare redovisat (10,9) utgår härutöver slatligl stöd i olika former lill internationellt kulturutbyte, I avvaktan på alt ansvarsfördelningen mellan de bidragsgivande organen klargörs är jag inte beredd alt nu föreslå att ett nytt anslag förs upp för delta ändamål.

Del statliga litieraturstödet infördes i och med innevarande budgetår (prop, 1975:20, KrU 1975:12, rskr 1975:201), I mitt förslag betonade jag att de insalta åtgärderna borde ges försökskaraklän Det ankommer pä slatens kulturråd att följa utvecklingen på liileraturområdei. Med utgångspunkt i vunna erfarenheter bör rådel söka finna och föreslå lämpliga former för förbättringar av införda stödformen Vid beräkningen av anslaget för budgetåret 1976/77 har jag tagit hänsyn till kostnadsökningar som påverkar föriagsverksam-helens förutsättningar.

För att främja nyetablering av föriag m, m. har statens industriverk under innevarande budgetår möjlighet att inom en ram av 2 milj. kn bevilja statliga kreditgarantier. Ramen bör vara densamma för budgetåret 1976/77.

Innevarande budgetär utgår bidrag lill Konstfrämjandei och Sveriges konslföreningars riksförbund samt medel för försöksverksamhet med konstförsäljning frän anslaget Bidrag lill särskilda kulturella ändamål, det s. k. kullurmedelsanslaget. Fr. o. m. nästa budgetår bör bidrag för dessa ändamål anvisas under detta anslag.

Jag har tidigare (10.4.4) närmare redogjort för min syn på den roll som Konstfrämjandet och Sveriges konstföreningars riksförbund spelar i konstlivet. Jag har därvid förordat alt dessa organisationer erhåller ökat statligt stöd budgetåret 1976/77. Konsifiämjandel bör få möjlighet alt utvidga sin verksamhet, främsl konstbildningsverksamheten på central nivå. Jag har därför beräknat en ökning av statsbidraget till Konstfrämjandei med 800 OCX) kr. Härigenom kommer bidraget för nästkommande budgetår att uppgå till sammanlagt 2,7 milj. kr. För Sveriges konstföreningars riksförbund räknar jag med ett bidrag om 425 000 kn

Även Grafiska sällskapet bör erhålla bidrag från detta anslag. Genom Grafiska sällskapets utbud av grafik i olika utföranden och i skilda prisklasser kan allmänheten komma i kontakt med ett stort antal konstnären Jag finner del angeläget att Grafiska sällskapet får möjlighet att utöka sin verksamhel. Jag räknar för denna organisation med ett medelst)ehov av 70 000 kn Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 28 770 000 kr.

Prop. 1975/76:135 297

14.8 Bidrag till särskilda kulturella ändamål

Reservation      2 138 577

1974/75	Utgift	21 100 605
1975/76	Anslag	14 353 000
1916/11	Förslag	9 405 000

Ur detta reservationsanslag, det s. k. kullurmedelsanslaget, ställer regeringen medel lill förfogande åt olika organ för fördelning lill vissa ändamål. Vidare utgår bidrag lill organisationer och inslilulioner. Slutligen utgår bidrag genom beslul av regeringen efler ansökan i varje särskilt fall.

Disposition av anslaget 1975/76

Ändamål Belopp

1. Emigrantregislrel i Karistad för verksamheten 35 000

2. Folkels husföreningarnas riksorganisation för försöksverksamhel med spridning av kvaliletsfilm 550 000

3. Musikaliska akademiens styrelse för musikpedagogisk utbildningsverksamhet inom privata musikskolor i Stockholm...................... ....... 25 000

4. Riksförbundet för hembygdsvård för upplysningsverksamhet på kulturminnesvårdens område   . 106 000

5. SÖ för musikpedagogiskt utvecklingsarbete   .. 220000

6. Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv för verksamheien 370 000

7. Stiftelsen Emigranlinstilulel för verksamheien. 65 000

8. Stiftelsen EMS för verksamheien....... ...... 800000

9. Stiftelsen Geriesborgsskolan för verksamheien i Gerlesborg       105 000

10. Stiftelsen Svenska Dalcroze-seminariet för verksamheten       245 000

11. Stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum för verksamheten          355 000

12. Stiftelsen Sveriges fria konstskolor för stöd åt verksamheten vid vissa konstskolor   180 000

13. Svenska artisters och musikers intresseorganisation (SAMI) för försöksverksamhel med utbildning i orkesierspelning   ......................... ....... 100 000

14. Svenska språknämnden för verksamheien   359 000

15. Olika centrala åtgärder på filmområdet       670000

16. Sveriges konstföreningars riksförbund för förbundels centrala verksamhet     375 000

17. Konslfrämjandel för verksamheien......        1 250000

Prop. 1975/76:135 298

18. MUS 65 för försöksverksamhel med riksutställningar och konstförsäljning              6 750000

19. Övrigt.......................................... 953 000

Förlidenefterden I februari 1976

disponibla   medel.......................... ...... 840000

14 353 000

2. Folkels hus fö reningarnas riksorganisation begär bidrag med 686 (KX) kr. för försöksverksamhel med spridning av kvaliletsfilm inom ramen för den s. k. Bio Kontrast-verksamheten.

Svenska fllminsUtutet anser ell fortsatt och ökat stöd vara moliveral.

Folkets hus fö reningarnas riksorganisation anhåller vidare om bidrag med 746 000 kn för övrig kulturell verksamhet bl, a, för att ordna konstutställningar och s, k, kulturhörnor och för ell utökat engagemang på lealerområdel.

Statens kulturråd tillstyrker bidrag med 650 000 kn för central service, lokal och regional försöksverksamhet och andra för folkelshusrörelsen gemensamma insatser, varvid utslällningsverksamheten och de s, k, kultur-hörnorna särskilt framhålls.

6. Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv begär all bidraget höjs från 370000 kr. till 580 000 kr. Bl. a. yrkas medel för två nya tjänster, en som arkivarie och en som kontorist, för löneökningar, bokbindning och bokinköp.

Riksarkivet, som tillstyrker stiftelsens ansökan, framhåller arkivarietjäns-len som den viktigaste vid en eventuell prioritering.

8. Stiftelsen Elektron musikstudion (EMS) anhåller om en ökning av bidraget förstudioverksamheten med 495 0(X) kr. Av ökningen avser 119 000 kn kostnaden för en tjänst som programmerare och 114 000 kr, kompensation för minskade hyresintäkter. Därutöver begärs 1 532 000 kr. till investeringar i utmstning o. d.

Slatens kuhurråd tillstyrker en höjning av bidraget med 324000 kr.

10.  St i flelsen Svenska Dalcroze-seminariet begär att
bidraget höjs med 438 000 kr. till 683 000 kr. Stiftdsen räknar därvid bl. a.
med en ökning av personalkostnaderna med 295 000 kr. och av övriga om
kostnader med 88 000 kr. För bortfall av elevavgifter beräknas ca 52 000
kn

Organisationskommittén för högre musikutbildning OAi/5',) tillstyrker bidrag i den omfattning som minst motsvarar de principer som hittills gällt.

SÖ tillstyrker en ökning av bidraget med 150 000 kn, varav 52 000 kn avser kompensation för slopade elevavgifter.

11.  Stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum begär en höj
ning av bidraget till museels verksamhet med 645 000 kn till I 000 000

Prop. 1975/76:135 299

kr. Av ökningen utgör bl. a. 472 (XX) kr. ökade lönekostnader, 47 (XX) kr. ökade lokalkostnader och 92 000 kn ytteriigare medel för informations- och dokumentationsverksamhet.

Statens kulturråd tillstyrker, med hänsyn till behovet att öka insamlings-och dokumentationsverksamheten, en ökning med 264 000 kr.

Föredraganden

Genom anslagel Bidrag lill särskilda kulturella ändamål kan stöd lämnas lill ett stort antal olika ändamål på kulturfältet. Eu viktigt syfte med denna anslagsform är att på ett smidigt sätt stödja nya initiativ på kulturområdet. Del är möjligt alt inom anslagets ram beakta nya behov och därmed verka för utveckling och förnyelse av kulturiivet. Jag finner del därför betydelsefullt att regeringen även fortsättningsvis förfogar över ett instrument för sådana insatser.

Vissa anslagsposter under förevarande anslag bör fn o. m. nästa budgetår föras över till nya anslag. Sålunda bör, som jag tidigare (14.7) har anfört, bidragen till Sveriges konstföreningars riksförbund och till Konstfrämjandei saml de medel som hittills utgått för försöksverksamhel med konstförsäljning anvisas under anslagel Bidrag till vissa ändamål inom slatens kulturråds ansvarsområde. Medlen för bidrag till riksutställningsverksamheten bör fortsättningsvis anvisas under anslagel Riksutställningar. Dessa förändringar jämte överföringar till vissa andra anslag medför en minskning av medelsbehovet under förevarande anslag med 8 554 000 kr.

I det föregående (10.8) har jag redovisat mina överväganden och förslag rörande ett massmarknadsföriag med statligt stöd. För den föreslagna verksamheten beräknar jag ett stödbehov av 2,5 milj. kn

Med hänvisning till det anförda beräknar jag anslaget till 9 405 000 kr., vilket innebär en ökning med 3 606 000 kn sedan hänsyn tagits till tidigare nämnda överföringar.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag tUlsärskilda kulturella ändamål för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 9 405 000 kn

14.9 Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader

375

1974/75	Utgift'	2 002 692	Reservation
1975/76	Anslag	2 560000
1976/77	Förslag	3 300 000

' Tidigare anslagsbeteckning Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

Prop. 1975/76:135 300

Ur anslaget utgår bidrag till vård, undersökning och iståndsättning av kulturhistoriskt värdefulla fasta fornlämningar och byggnader, inbegripet kyrkor, med undantag av statliga byggnadsverk som avses i 18 § kungörelsen (1920:744) med föreskrifter rörandet det offentliga byggnadsväsendet (18 § ändrad senast 1967:331). Från anslagel utgår även ersättning till domänverkels fond för upplåten mark på Björkö.

Ersättning enligt 5 och 7 §§ lag;en (1960:690) om byggnadsminnen (5 och 7 §§ ändrade 1972:777) lår bestridas från anslaget.

Stöd till kulturminnesvården utgår också av särskilda lolierimedel på ansökningar av kommuner, hembygdsföreningar m. fl. Under budgetåret 1974/75 fördelades sammanlagt 538 000 kn som bidrag till reslaureringsarbelen, inköp av fasligheier m, m,

Riksantikvarieämbetei och statens historiska museer

Innevarande budgetår har användningen av de medel som står till riksantikvarieämbetets förfogande under delta anslag delvis förändrats. De begärda medelsökningarna är i del följande relaterade till den nu aktuella fördelningen av tillgängliga medel.

1. För vård av fasta fornlämningar begärs sammanlagt 195 000 kr. För alt stimulera fastighetsägare att vårda fornlämningar behövs råd och anvisningar och aktiv information om fornlämningsvård. Vid ell slorl antal fornlämningar krävs dessutom skyltning och andra informationsåtgärder. (-(-    120 000 kr.)

2. Av anslagel används innevarande budgetår ca 460000 kr. för all på olika sätt stödja arkeologiska undersökningar. För utredningar som den till myndigheten knutna uppdragsverksamheten gör för riksantikvarieämbetets räkning, bidrag till uppdragsgivare, avbetalning på ackumulerad skuld lill uppdragsverksamheten, oförutsedda arkeologiska undersökningar och undersökningar inom dokumenlationsbyrån m. m, t)egärs sammanlagt 1210000 kn (-1-750000 kr.)

3. För bidrag till kommunal bevarandeplanering m. m. disponerar ämbetsverket ru 100 000 kr. Kommunala bevarandeprojekt aktualiseras fortlöpande inom ramen för den fysiska riksplaneringen. För all kunna fullfölja dessa projekt krävs ökade statliga insatser. (-1- 3(X) 000 kn)

4. För bid ra g lill underhåll av församlingskyrkor begärs sammanlagt 480 000 kn AMS bidrag för ändamålet har kraftigt minskat under senare år, vilket medför ökade krav på ämbetets bidragsgivning. (-1-330 000 kr.)

5. För bidrag lill konservering av kyrkliga inventarier begärs 170 000 kn Medlen är avsedda för sådan konservering som inte kan utföras av den till myndigheten knutna tekniska institutionen. (-(-70000 kn).

Prop. 1975/76:135 301

6. För bidrag lill kulturhistorisk byggnadsvård disponerar ämbetsverket 600 000 kr. innevarande budgetån 1 avvaktan på resultaten av utredningen om formerna för medelstilldelning lill vård och bevarande av byggnader och byggnadsmiljöer begärs, som en interimistisk lösning, en ökning av de här aktuella medlen. (4-5 246 000 kn)

7. För anlitande av teknisk expertis bl. a. från byggnadsstyrelsen i samband med restaurerings- och konserveringsarbelen begärs 144 000 kr. (-1-94 000 kr.)

8. Den nybildade sektionen förbyggnadsinvenleringar behöver bl. a, i ökad utsträckning anlita konsulter för sin verksamhet. Innevarande budgetår finns lOO 000 kr. tillgängliga för ändamålet. En fördubbling av medlen är önskvärd. (4-100 000 kn)

9. För markvårdsarbelen och byggnadsunderhåll för de av riksantikvarieämbetet förvaltade fastigheterna används innevarande budgetår 400000 kr. av vårdanslaget. Ökade resurser behövs 1976/77. (-1-140 000 kr.)

10.   Ämbetets utvecklingsarbete för byggnadsvård be
drivs i huvudsak i projektform med anlitande av utomstående konsullen
Av vårdanslagei används innevarande budgetår 200 000 kr. för delta än
damål. Dessa medel är otillräckliga och behöver ökas. (-t-200 000 kr.)

11.   Av anslaget bör 400000 kr. reserveras för diverse ändamål
(-f 90 000 kn).

Föredraganden

1974 års riksdag anhöll hos Kungl. Maj:l om en översyn av formerna för medelstilldelningen till vård och bevarande av byggnader och byggnadsmiljöer (KrU 1974:15, rskr 1974:248), Den begärda översynen har under år 1975 förberetts av en särskild arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet. Jag avser att inom kort föreslå regeringen all tillkalla särskilda sakkunniga för att utreda formerna för stödåtgärder för vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse,

Anslagel bör höjas med 740 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att lill Riksantik-varieämbetet: Vård och underhåU av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 3 300 000 kr.

14.10 Statens konstmuseer: Fiirvaltningskostnader

1976/77        Nytt anslag (förslag) 15 810 000

Innevarande budgetår är under rubriken Nationalmuseet; Förvaltnings-

Prop. 1975/76:135

302

kostnader uppfört ett anslag om 11 825 000 kr, I detta anslag ingår en anslagspost Utställningar, film- och konsertverksamhet om 392 000 kn

En redogörelse för nationalmuseets nuvarande organisation och uppgifter har lämnats i det föregående (6.1),

Organisationskommittén (U 1974:07) för riksantikvarieämbetet och vissa museer har i december 1975 avlämnat betänkandet (Ds U 1975:16) Statens konstmuseen Betänkandet har remissbehandlats.

1975/76 Beräknad ändring 1976/77

Nationalmuseet Föredraganden

Personal

Naiionalmuseei
Handläggande personal	21   "
övrig personal	31
Moderna museei
Handläggande personal	7
övrig personal	10
Östasiatiska museei
Handläggande personal	3,5
övrig personal	2,5
Förvallningsenhelen
Handläggande personal	2
övrig personal	55,5

+ 3

+	1
+	1
+	2
-t-	0,5
	of
+	0,5
-t-	1
-t-	8

132,5

-I- 3

-I- 14

Anslag

Uigifm
Lönekostnader	6 711000	-1-1820 000		+ 2 747 000
Nationalmuseet	(2 999 000)"			(-1-   809 000)
Moderna museet	(  651000)	(-1-	1820 000)	(+    430 000)
Östasiatiska museei	(  337 000)			(-1-   209 000)
Förvallningsenhelen	(2 724 000)			(-1-1299 000)
Sjukvård	18 000		of	-1-      2 000
Nationalmuseet	(      8 000)		(of)	(+       1000)
Moderna museei	(      2000)		(of)	(of)
Östasiatiska museet	(      1000)		(of)	(of)
Förvaltningsenheten	(      7 000)		(of)	(■(•       1000)
Reseersättningar	37 000	-t-	26 000	-     34 000
Nationalmuseet	24 000)	(+	13 000)	(-1-     10000)
därav utrikes resor	6 000)			(-H      5 000)
Moderna museet	7 000)	(-(-	9 000)	(-1-      9 000)
därav utrikes resor	2 000)			(-1-      3 000)
Östasiatiska museei	3 000)	(-1-	2 000)	(+      3 000)
därav utrikes resor	2 000)			(-      3 000)
Förvaltningsenheten	3 000)	(-H	2 000)	(-1-     12 000)
Lokalkostnader	4 335 000	-1-	1 707 000	-(- 1 533 000
Nationalmuseet	( 1 571 000)	( +	79 000)	(+     57 000)
Moderna museei	( 1326 000)	(-(■	1 556 000)	(-1-1424 000)

Prop. 1975/76:135

303

	1975/76	Hcrii	kn;id ändring 1976/77
		Niilionalmuscci		rörcdragiiniicn
Östasiatiska museei	(    423 000)	(-t-	21000)	(+	15 000)
Förvaltningsenheten	( 1015 000)	(-1-	51000)	(-1-	37 000)
Expenser	352 000	+	29 000	+	61000
Nationalmuseet	(        80 000)	(+	7 000)	(+	10 000)
Moderna museet	(       32 000)	{+	3 000)	(+	15 000)
Östasiatiska museei	(        12 000)	(+	1000)	(+	3 000)
Förvaltningsenheten	(      228 000)	(-1-	18 000)	(-1-	33 000)
därav för bidrag till
årsbok för svenska sta-
tens konstsamlingar	(         8 000)		(of)		(of)
	11453 000	■t-3 582 000		-t-4 377 000
Uppbördsmedel
Tavelkonservering	20 000		of		of
Nettoutgift	11433 000	-(■3 582 000		-1-4 377 000
Nationalmuseet

Nationalmuseet har, i avvaktan på förslag från organisationskommittén för riksantikvarieämbetet och vissa museer om den framlida organisationen av nationalmuseet, för budgetåret 1976/77 koncentrerat sin anslagsframställning lill yrkanden om förstärkningar på ett lälal men betydelsefulla punkten

1. Pris- och löneomräkning m. m. 3 370000 kn, varav 186 000 kn avser höjt lönekoslnadspålägg.

2. Museels förslag lill O-altematjv innebär en sammanlagd minskning av medlen med 543 (XX) kn Alternativet medför bl, a. en reducering av personalen med 6,5 tjänster.

3. Museets medel för tillfälligt anställd personal är otillräckliga. Museels reguljära personalorganisation är för liten i förhållande lill arbetsuppgifterna. Vissa frågor kräver för sin lösning expertis utjfrän. Därtill kommeratt arbelel ofla på grund av externt inträffade omständigheter måste forceras så att extra personal behöver tillkallas. (-1- 192 000 kn)

4. Föratt bl. a. konslmarknaden inom och utom landet skall kunna bevakas nägoriunda effektivt bör anslagsposten till reseersättningar ökas (-1- 20 000 kr.).

Statens kuhurråd

I sitt yttrande över nationalmuseets anslagsframställning för budgetåret 1976/77 har statens kulturråd, i avvaktan på organisationskommitténs för-

Prop. 1975/76:135 304

slag, tillstyrkt ökade medel för resor (-(- 20 000 kr.) samt för bevakning av samlingarna (-1- 41 000 kn).

Organisaiionskommiiién för riksantikvarieämbetet och vissa museer

Beiräffande organisationskommitténs förslag lill ny organisation för slatens konstmuseer hänvisas lill det föregående (6.3). I fråga om personalförstärkningar föreslår kommittén en utökning av personalen för ekonomi- och personaladministration samt sekrelerarservice. Vidare föreligger behov av en ledningsfunktion för bildarkivet samt vissa resurser för mälerikonservering vid moderna museet. Den utvidgning av moderna museels lokaler som skett i samband med museets om- och tillbyggnad påverkar indirekt behovet av tekniker och vaktpersonal samt personal för den museipedagogiska verksamheten vid statens konstmuseen Totalt beräknar kommittén för statens konstmuseer en medelsförstärkning motsvarande 14 heltidstjänster, varav två heltidstjänster vid nationalmuseet, en hellids- och tre halvtidstjänster vid moderna museet, en halvtidstjänst vid östasiatiska museet saml nio heltidstjänster vid förvaltningsenheten.

Verksamheten vid den nya myndigheten statens konstmuseer, som omfallar ell antal fristående museer och en förvaltningsenhet under en gemensam slyrelse, bör enligt organisationskommittén finansieras över ett gemensamt statsbudgetanslag. Under delta anslag bör särskilda anslagsposter föras upp för varje institution för sig. Härigenom underiättas museernas interna planering av sin verksamhel. En särskild stal bör t. v. även föras upp för den gemensamma förvaltningsenheten.

Nuvarande särskilda anslag tiU underhåll och ökande av samlingarna bör ingå i det nya anslagel. Kommittén anser att del därvid kan vara lämpligt all ta upp en särskild anslagspost för resp. museers inköp av svenska konstnärers arbeten.

Föredraganden

1 det föregående (10.5) har jag förordat all nationalmuseet med östasiatiska museei skall omorganiseras den 1 juli 1976. Jag har därvid förordat att den nya myndigheten, statens konstmuseer, under en gemensam slyrelse skall bestå av nationalmuseet, moderna museei, östasiatiska museei och en förvaltningsenhet. Till grund för omorganisationen ligger ett förslag från organisationskommittén för riksantikvarieämbetet och vissa museer. Verksamheten vid statens konstmuseer bör enligt kommittén finansieras över ett gemensamt statsbudgetanslag med särskilda stater för van och ett av museerna och för förvaltningsenheten. Nuvarande anslag lill underhäll och ökande av konstmuseernas samlingar föreslås ingå i det nya anslagel,

Slatens kulturråd framhåller att behovet av medel för underhåll och ökande av samlingarna samt för utställningar och övrig utåtriktad verksamhet

Prop. 1975/76:135 305

varierar under olika år. Dispositionen av medel för dessa ändamål börenligt kulturrådet underlättas och de bör därför utgå från ell reservationsanslag. Även RRV anser det mest ändamålsenligt att ha ett särskilt anslag för inköp och utökande av samlingarna.

Jag biträder kommitténs förslag om en anslagskonstmktion med särskilda stater för var och en av myndighetens institutioner och ansluter mig i övrigi lill de synpunkter som framförts av statens kulturråd och RRV. Jag förordar alt medel för bestridande av slatens konstmuseers förvaltningskostnader förs upp under förevarande anslag. Medel för utställningar och allmänkullurell verksamhet, för underhåll och ökande av samlingarna samt för inköp av konstverk av nu levande svenska konstnärer bör utgå över ell särskilt anslag (14,11),

Som framhållits av bl. a. TCO-S är det angeläget alt förslärka konstmuseernas ekonomi- och personaladministration i samband med omorganisationen. Behovet av en förstärkt sekrelerarservice är också påtagligt. Vidare behövs ytterligare tekniker och vaktpersonal bl. a. för insatser inom ulslällningsverksamheien i moderna museels ulvidgade lokaler.

Med hänvisning lill sammanslällningen beräknar jag anslagel till 15 810 000 kr. Jag har därvid beräknat medel för en handläggande tjänsteman som skall planera och genomföra verksamheien vid del för myndigheten gemensamma bildarkivet. Jag har vidare beräknat medel för en biirädestjänsl vid nationalmuseet.

Under moderna museet har jag beräknat medel för en tjänst som handläggare vid den s. k. Skeppsholmsateljén. För den fortsatta museipedagogiska verksamheten för barn och vuxna bör moderna museei förslärkas med två handläggande tjänstemän, båda med halvtidstjänstgöring. Jag har också för moderna museets behov beräknat medel för en tjänst som biträde med halvtidstjänstgöring.

Vid östasiatiska museet bör tillkomma en tjänst som biträde med halvtidstjänstgöring. Jag beräknar medel för denna tjänst.

För konstmuseernas gemensamma behov har jag under förvaltningsenheten beräknat medel för nio nya tjänsler, varav en handläggare för bl. a. personaladministration, tvä museilekniker och sex museivaklen

Jag förordar en sammanlagd ökning med 64 000 kr. utöver prisomräkning av medlen till reseersättningar och expenser. Jag har därvid under förvallningsenhelen beräknai medel för bl. a. reseersättningar till styrelsens ledamöter.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens konstmuseer: Förvahningskostnader för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 15 810 000 kn

20 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 135

Prop. 1975/76:135

306

14.11 Statens konstmuseer: Utställningar samt underhäll och ökande av samlingarna m. m.

1976/77        Nytt anslag (förslag)

1 729 000

Innevarande budgetår är under mbriken Nationalmuseet: Förvaltningskostnader uppförd en anslagspost Utställningar, film- och konsertverksamhet om 392 000 kr. saml under rubriken Nationalmuseet: Underhåll och ökande av samlingarna m.m. ett anslag om 1 152(KX) kn

	1975/76	Beräknad ändring 1976/77
		Nationalmuseet	Föredraganden
Utställningar och allmän-
kullurell verksamhel	392 000	-h 246 000	4-	43 000
Nationalmuseet	(175 000)	(-hllOOOO)	( +	20 000)
Moderna museei	(196 000)	(-1-123 000)	(+	20 000)
Östasiatiska museet	( 21 000)	(-H   13 000)	(-1-	3 000)
Underhåll och ökande av
samlingarna	822 000	-1-319000	-1-	76 000
Nationalmuseet	(486000)	(-t- 190 000)	( +	65 000)
Moderna museet	(274 000)	(-1-105 000)	(+	30 000)
Östasiatiska museet	( 38 000)	(-f   15 000)	(-H	5 000)
Till nationalmuseets
disposition	( 24000)	(-1-    9 000)	(-	24000)
Inköp av konstverk av
nu levande svenska
konslnärer	330000	-1- 129 000	-1-	36 000
Nationalmuseet	( 90000)	(-   35 000)	(■I-	10000)
Moderna museei	(240000)	(-1-  94 000)	( +	26 000)
Till slyrelsens dis-
position	-	-	-(-	30 000
	1 £44 000	-1-694 000	-H 185 000

Nationalmuseet

1, För allmänna kostnadssiegringar erfordras en ökning med 285 000 kr,

2, Ett förverkligande av 0-alUrnaiivel skulle ytteriigare försvåra en redan bekymmersam ekonomisk siluation. Ulan erforderliga resurser uppkommer risk för att museets samlingar inte kan vårdas och bevaras på ett tillfredsställande sätt. Museet går miste om möjligheterna alt genom nyförvärv konlinueriigt bevaka konsilivet såväl inom som utom landet och museets utbud av utåtriktade aktiviteter försvåras.

3, För alt museet inle bara skall kunna upprätthålla sin hittillsvarande ulställningsverksamhet ulan även i erforderlig ulsträckning nyo-rientera denna krävs alt ytteriigare medel ställs till museets förfogande. Museet erinrar om att kulturrådet i sitt belänkande förordat väsentligt ökade

Prop. 1975/76:135 307

insatser från samhällets sida lill den fritt skapande verksamheien. Med utgångspunkt i de kulturpoliliska målen borde bam- och ungdomsleatern ges ell starkare stöd än hittills. Denna målsättning sammanfaller helt med den verksamhel, som bedrivs vid moderna museels verkslad. För alt möjliggöra en fortsall och utökad verksamhel är det nödvändigt alt moderna museets verkstad erhåller en större del av anslagsposten, något som inte är möjligt Ulan alt ytteriigare medel ställs till förfogande. Det är även viktigt all fotografiska museet får resurser att upprätlhälla ett utställningsprogram där den fotografiska bildens olika funktioner kan beskrivas och debatteras i olika temautslällningan (-1-190 000 kr,)

4, Med hänsyn till den stora prisstegringen på konslmarknaden och de ökade kostnaderna för samlingarnas omedelbara vård föreslår museet en uppräkning utöver prisomräkning av medlen till underhåll och ökande av samlingarna saml lill inköp av konstverk av nu levande svenska konstnärer med sammanlagt 219 000 kn

Statens kulturråd

Kulturrådet framhåller att museerna inom utslällningsverksamheten har ett stort behov av att kunna utnyttja tillfälliga medarbetare, som representerar en erfarenhet av annat slag än museernas egen. Många av de tillfälliga te-mautslällningarna vid museerna tillkommer på förslag av personer och gmpper som i opinionsbildande syfte tagit initiativ lill sammanförande och spridning av information rörande aktuella problem. Då sådana ulställningsprojekt genomförs har museerna behov av alt engagera utomstående experter. För nationalmuseets dd tillstyrker rådel 40 000 kr. för nämnda ändamål.

Kulturrådet förordar vidare, som rådet även framhållit i sitt yttrande över betänkandet (SOU 1975:14) Konstnärerna i samhället, att museet bör ges ökade möjligheter all dokumentera den nutida konsten. Den av rådet föreslagna ökningen för budgetåret 1976/77 uppgår utöver prisomräkning till sammanlagt 680 000 kn, varav 150000 kn till inköp för museets samlingar och vandringsutställningar, 30 000 kr. lill inköp av depositioner hos myndigheter och 500000 kr. lill inköp för depositioner hos regionala museer.

Organisationskommitténs för riksantikvarieämbetet och vissa museer förslag har redovisats under anslaget Statens konstmuseer: Förvaltningskostnader (14.10).

Föredragatiden

Jag har tidigare (14.10) förordat att medel lill statens konstmuseer för utställningar och allmänkullurell verksamhet saml för underhåll och ökande av samlingarna bör utgå över ett särskilt anslag. Anslaget bör vara reser-

Prop.1975/76:135 308

valionsvis betecknat. I enlighet med organisationskommitténs förslag bör särskilda anslagsposter föras upp för vart och ett av museerna.

I likhet med kommittén har jag funnit det lämpligt alt föra upp en särskild anslagspost för nationalmuseets och moderna museets inköp av svenska konstnärers arbeten. Medel för inköp m. m. vid statens konstmuseers gemensamma bibliotek har beräknats under nationalmuseets anslagspost för underhåll och ökande av samlingarna.

Jag delar vidare organisationskommitténs uppfattning att ansvarel för inköp av konstverk för depositioner bör åvila varje museum och inom nationalmuseet resp. föremälsavdelning. Som en följd härav bör inköp för depositionsändamål i fortsättningen kunna göras med medel under resp. konstmuseums anslagspost till underhåll och ökande av samlingarna. Vissa frågor rörande konstmuseernas deposilionsverksamhet har jag tidigare berört (10,4,3),

Med hänvisning lill sammanslällningen förordar jag all 1 729 000 kr, las upp under ell reservationsanslag benämnt Slatens konstmuseer: Utställningar saml underhåll och ökande av samlingarna m, m. Jag har därvid under nationalmuseet beräknai en ökning med 15 000 kr. utöver prisomräkning för det gemensamma biblioteket.

Den behållning som vid utgången av budgetåret 1975/76 kan finnas på reservationsanslaget Nationalmuseet: Underhåll och ökande av samlingarna m. m. bör föras över till del nya anslagel.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens konstmuseer: Utställningar samt underhåU och ökande av samlingarna m. m. för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 729 000 kr.

14.12 Utställningar av nutida svensk konst i utlandet

1974/75        Utgift' 404 132 Reservation'     68 409

1975/76        Anslag' 393 000

1976/77        Förslag 506000

'Tidigare anslagsbeteckning Nationalmuseet: Utställningar av nutida svensk konst i utlandet Anslagel används av nämnden för utställningar av svensk konsl i utlandet (NUNSKU) för direkta utställningskoslnader och nämndens administrationskostnader.

Nationalmuseet

Nämnden har under budgetåret 1974/75 arrangerat eller deltagit i utställningar i bl. a. Västtyskland,Ösltyskland,Öslerrike,Cubaoch Mexico. Ett in-

Prop. 1975/76:135 309

lensivl nordiskt samarbete har inletts t)elräffande Biennalen i Venedig. Svensk skulptur har på grund av de kostnadskrävande transporter och packningar som utställningar medför inte visals i någon större utsträckning utomlands. Nämnden ser därför en planerad skulpturutslällning i Krakow och Warszawa som ett viktigt tillfälle all salsa på en bred redovisning av dagens svenska skulptur.

Kostnaderna för material och montering har väsentligt ökat. Kraven på någon form av utställningsersättning lill konstnärer, vars verk ställs ut av nämnden, växer sig alll starkare. Angelägenheten av alt denna fråga löses snarast möjligt understryks. Ett stigande antal konslnärer och inslilulioner vänder sig lill nämnden för all få ekonomiskt stöd till utställningar i utlandet

Medel bör ställas lill nämndens förfogande för all ulslällningskommissa-rier och nämndens ledamöter genom resor skall kunna knyla kontakter för svenskt deltagande i ulsiällningar i ullandel. Med hänsyn lill den slora arbetsbördan för ordföranden i nämnden föreslås en höjning av dennes arvode till 15 000 kn per ån

Mot denna bakgrund föreslår museei en höjning av anslagel lill 543 000 kr. {+ 150 000 kn). Av höjningen utgör 40(X)0 kr. prisomräkning med 10,2 96.

En minskning av medelstilldelningen i enlighet med O-alternativet skulle ytteriigare betona medlens otillräcklighet för presentationen av landets konstliv utomlands.

Slatens kulturråd

I sill remissyttrande över betänkandet (SOU 1974:43) Utställningar förklarade kulturrådet att frågan om hur verksamheten under NUNSKU skall vara ordnad borde behandlas i samband med den pågående utredningen rörande nationalmuseets organisation. Därvid borde också frågan om ansvarsfördelningen mellan nämnden och Svenska institutet las upp.

I sill yttrande över anslagsframställningen för budgetåret 1976/77 begränsar rådel sina förslag lill all gälla behoven inom nämndens nuvarande ansvarsområde. Staten bör öka sina insatser lill stöd för konsilivet. Med hänsyn lill de utländska utställningarnas värde i detta sammanhang föreslår kulturrådet att ifrågavarande anslag utöver prisomräkning räknas upp med 110 (XX) kn

Föredraganden

Den verksamhet som bedrivs av nämnden för utställningar av svensk konsl i utlandet (NUNSKU) har inle berörts vid översynen av konstmuseernas organisation. Nationalmuseet ger emellertid i dag viss administrativ service till NUNSKU. Det är enligl min mening angelägel all del samarbete i bl. a. administrativa frågor som utvecklats mellan nationalmuseet och 'NUNSKU kan fortgå även efter omorganisationen av konstmuseerna. Sta-

Prop. 1975/76:135 310

lens konstmuseer bör mot skälig ersättning kunna biträda NUNSKU i bl. a. kamerala frågor och vid utarbetandet av förslag lill anslagsframställning. För detta ändamål har jag beräknat en ökning av medlen under anslagel med 15 000 kr.

Anslagel bör höjas med 113 000 kr., vilkel även bör göra del möjligt för NUNSKU att i viss mån öka utslällningsverksamheten.

Anslagel bör fr. o. m. näsla budgetår benämnas Utställningar av nutida

svensk konsl i utlandet. Den behållning som vid utgången av budgetåret

1975/76 kan finnas på reservationsanslaget Nationalmuseet: Utställningar

av nutida svensk konsl i utlandet bör föras över till förevarande anslag.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

alt till Utställningar av milida svensk konst i utlandet för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 506 000 kn

Prop. 1975/76:135 311

15 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagl fram.

Prop. 1975/76:135

312 Bilaga 1

Nationalmuseet med östasiatiska museei Nuvarande organisation

r„--i

LYJ

Xi    M    •-*    J2

		B
	B	U,
	t)
	■m	N	it,"
ä	VI	o.	sm
1	M	s	t!
		u
	>		*> >

l:j

	"		O			....
J3 o			.H+> c :S"S w							51
		.f?
	n ■H '13	?f			O 01	>	01 O	.-H
					■rt  M		(.< bO	j::	JKJ   tlO
"-:		■33						■4J c		+3 O
:«;   »1		n  B		a	feb			bä		w

Prop. 1975/76:135

313 Bilaga 2

Statens konstmuseer

Organisationskommitténs förslag till organisation

	n
M
■H	jj;
tJ
t/)       O
C    a	• "

I--- 1

'    tn	.5fl
1 -O
	v 1
t "
1   IJ3
13
'ä	'0 1

L---J

		~	—	n
					rt
					JU
d)	r.			ti	■H
					Cm
	c			x: c
				D,.-)
t.	Ö			a; ai	"o    -
-73 O					l     B
		■

c
■Åt
	ti)
(m  '/)
0)  t.E	-4-»
	O
«£ ME		CQ

_{r n~n}

I__ I

	O :rt
U)
.3	c   D	>
	■>-'    C
J3	't%
■"

~1

-

n

"

"1

1

,?t'

U

jrf

CiO

.r:

!~,

c

%

t-

jt

>

u

rH

■1

o bD

S

t

y.

CUJ

is

-t-i

Si

x:

•:?

p Jö

o

rt

c

.£3 ti

O

6

r-l M

a;-h

feh

a 0)

F--

am

+3 rt

E

I—I

LgJ

C			B                 (
		B
• g			fe                 >
o		Q)	<
		■a	M               Fh
t:	■M	t-j
	Ti)		§         ,Sn
-+J	c	t
M	rt
	■     U   1-		rT

Prop. 1975/76:135 314

Innehåll

Propositionen.................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll...................... 1

Lagförslag........................................................ 3

1. Förslag till lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen 3

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen         9

3. Förslag lill lag om överiämnande av förvaltningsuppgifter lill föreningar, samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde.. 11

Utdrag ur protokollet vid regeringssammanträde 1976-02-26       14

Förkortningsförteckning ..................................... ..... 15

1.   Inledning.................................................... 16

2.   Allmänna utgångspunkter för kulturrådels förslag ..... 21

2.1 Kulturrådet........................................... ..... 21

2.2 Remissyttranden   ................................. 23

3.   Konstnärerna i samhället................................ 25

3.1  Nuläge................................................. 25

3.1.1 Konsinärsgmpperna......................... 25

3.1.2 Ekonomiska och sociala förhållanden... 27

3.1.3 Ulbildningsförhållanden..................... ..... 29

3.1.4 Upphovsrätt och fackliga förhållanden. ..... 34

3.1.5 Arbetsmarknadspolitiska insatser........ ..... 43

3.2  Kulturrådet........................................... 44

3.2.1 Samhällets ansvar för konstnärernas sociala och ekonomiska situation samt formema för samhällets insatser.......................... 44

3.2.2 Upphovsrällsliga frågor..................... ..... 45

3.2.3 Skaller och sociala avgifter............... ..... 47

3.2.4 Arbetsmarknadiipolitiska insatser........ ..... 48

3.2.5 Utbildningsfrågor............................. 48

3.2.6 Anställningar och uppdrag................. ..... 49

3.3  Remissyttranden.................................... ..... 51

3.3.1 Samhällets ansvar för konstnärernas sociala och ekonomiska siluation samt formera för samhällets insatser.......................... 51

3.3.2 Upphovsrättsliga frågor.................... 52

3.3.3 Skatter och sociala avgifter.............. 55

3.3.4 Arbetsmarknadspolitiska insatser........ 56

3.3.5 Utbildningsfrågor............................. 56

3.3.6 Anställningar och uppdrag................. ..... 58

4.   Ersättningar till kulturarbetare......................... ..... 60

Prop. 1975/76:135 315

4.1   Stipendier och konstnärsbelöningar........... 60

4.1.1 Nuläge......................................... .... 60

4.1.2 Kuliurrådet.................................... .... 62

4.1.3 Remissyttranden............................ .... 67

4.2   Biblioleksersältning   .............................. .... 77

4.2.1 Nuläge......................................... .... 77

4.2.2 Styrelsen för Sveriges författarfond, kuliurrådet och Sveriges författarförbund     79

4.2.3 Remissyttranden............................ 83

4.3   Dramatikerersättning.............................. .... 85

4.3.1 Nuläge......................................... .... 85

4.3.2 Kulturrådet.................................... .... 86

4.3.3 Remissyttranden ........................... .... 87

4.4   Utställningsersättning............................. .... 88

4.4.1 Nuläge......................................... .... 88

4.4.2 MUS 65 och kuliurrådet.................... .... 89

4.4.3 Remissyttranden ........................... .... 90

4.5   Projeklbidrag......................................... .... 92

4.5.1 Nuläge......................................... .... 92

4.5.2 Kulturrådet.................................... .... 93

4.5.3 Remissyttranden............................ .... 95

5.  Särskilda insatser för bildkonsten..................... .... 98

5.1   Miljögestaltning..................................... .... 98

5.1.1 Nuläge......................................... 98

5.1.2 Kulturrådet.................................... 98

5.1.3 Remissyttranden ........................... .... 99

5.2   Statliga konstförvärv........................... .. 101

5.2.1 Nuläge......................................... .. 101

5.2.2 MUS 65 och kulturrådet................. .. 102

5.2.3 Remissyttranden ............................ ... 105

5.3   Kommuner, landstingskommuner och organisationer.. 111

5.3.1 Nuläge......................................... .. 111

5.3.2 MUS 65........................................ ... 112

5.3.3 Remissyttranden............................. ... 113

5.4   Konstfrämjandet m. m......................... .. 116

5.4.1 Nuläge......................................... .. 116

5.4.2 MUS 65 saml framställningar från vissa organisationer         117

5.4.3 Remissyttranden............................. ... 118

6.  Statens konstmuseer.................................... ... 123

6.1 Nuvarande organisation och uppgifter........ ... 123

6.2 Tidigare ställningstaganden...................... 126

6.2.1 1971 års staisverksproposition.......... 126

6.2.2 MUS 65........................................ ... 127

Prop. 1975/76:135 316

6.2.3   Prop. 1974:28 angående den slalliga kulturpolitiken 127

6.3   Organisaiionskommiiién  för riksantikvarieämbetet och

vissa museer........................................ 128

6.3.1 Organisation och uppgifter förståtens konstmuseer 128

6.3.2 Personal, anslag och genomförande.... 133

6.4   Remissyttranden................................... .... 134

6.4.1 Organisation och uppgifter förståtens konstmuseer 134

6.4.2 Personal, anslag och genomförande.... .... 139

7.   Riksutställningar........................................... .... 142

7.1 Bakgrund och nuläge ............................. 142

7.2 MUS 65.................................................................. 143

7.3 Remissyttranden.................................... 145

7.3.1 Allmänna synpunkter....................... 145

7.3.2 Produktionsverksamhel..................... 148

7.3.3 Distributionsverksamhet................... .... 149

7.3.4 Teknisk verksamhet........................ .... 151

7.3.5 Planering....................................... 151

7.3.6 Organisation.................................. 152

7.3.7 Ansvarel för utställningar.................. 154

8.   Regional kulturminnesvård och museiverksamhet. 155

8.1   Nuvarande organisation och verksamhetsformer     155

8.1.1 Den regionala och lokala kulturminnesvården.. 155

8.1.2 Översikt över kulturminnesvårdens speciallagstiftning         157

8.2 Tidigare ställningstaganden och fortsatt utredningsarbete 159

8.3 Arbeisgruppen för vissa kulturminnesvårds- och museifrågor        161

8.3.1 Kulturminnesvårdens regionala organisation .... 161

8.3.2 Kulturminnesvårdens speciallagstiftning         167

8.4   Remissyttranden.................................... 172

8.4.1 Kulturminnesvårdens regionala organisation   172

8.4.2 Kulturminnesvårdens speciallagstiftning         182

9.   Kullurförmedling............................................ 189

9.1 Kuliurrådet........................................... ... 189

9.2 Remissyttranden................................... ... 191

10. Föredraganden............................................ ... 197

10.1 Kulturpolitiskl reformarbete i tre steg......... ... 197

10.2 Konstnärerna i samhället......................... 199

10.2.1 Allmänt......................................... 199

10.2.2 Upphovsrätlsliga frågor.................... ... 202

10.2.3 Utbildningsfrågor   .......................... ... 204

10.3 Bidrag och ersättningar........................... ... 208

10.3.1 Allmänt......................................... 208

10.3.2 Direkta bidrag till konstnärer............. 212

Prop. 1975/76:135 317

10.3.3 Biblioleksersältning.......................... ... 221

10.3.4 Ulslällningsersätlning....................... ... 227

10.3.5 Siöd lill sceniskl verk....................... ... 228

10.3.6 Projeklbidrag.................................. 233

10.3.7 Organ för fördelning av ersättningar och bidrag till konstnärer        235

10.4 Särskilda åtgärder för bildkonsten ............ ... 237

10.4.1 Allmänt......................................... ... 237

10.4.2 Konstnäriiga insatser i samhällsmiljön.. ... 237

10.4.3 Statliga konslinköp.......................... ... 240

10.4.4 Konstfrämjandet  och  Sveriges  konstföreningars riksförbund         244

10.5 Statens konstmuseer............................. ... 245

10.6 Riksutställningar.................................... ... 250

10.7 Regional kulturminnesvård och museiverksamhet 255

10.7.1 Kulturminnesvårdens regionala organisation ,,,, 255

10.7.2 Kulturminnesvårdens speciallagstiftning    262

10.8 Massmarknadsföriag   ............................ ... 266

10.9 Internationellt kultursamarbete................ ... 270

11. Upprättade lagförslag.................................... 272

12. Specialmolivering.......................................... 273

12.1 Förslaget till lag om ändring i lagen om fornminnen 273

12.2 Förslaget lill lag om ändring i lagen om byggnadsminnen 275

13. Hemställan.................................................. ... 277

14. Anslagsberäkningar....................................... ... 278

14.1 Bidrag till konstnärer m.m........................ ... 278

14.2 Inkomstgarantier för konstnärer............... ... 281

14.3 Ersättning ål författare m. ft. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m    281

14.4 Slatens konstråd................................... 286

14.5 Förvärv av konsl för statens byggnader m. m  287

14.6 Riksutställningar.................................... 289

14.7 Bidrag lill vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde   291

14.8 Bidrag till särskilda kulturella ändamål......... 297

14.9 Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader............................................ 299

14.10 Statens konstmuseer: Förvaltningskostnader   301

14.11 Statens konstmuseer: Utställningar saml underhäll och ökande av samlingarna m. m     306

14.12 Utställningar av nutida svensk konsl i ullandel  308

15. Beslut........................................................ 311

Prop. 1975/76:135 318

Bilaga 1. Nationalmuseet med östasiatiska museet

Nuvarande organisation...........................       312

Bilaga 2. Statens konstmuseer

Organisationskommitténs förslag tiU organisation                   313