Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition nr 13 1975/76        Prop. 1975/76:13

Nr 13

Regeringens proposition med förslag till ändring i sjömanslagen (1973: 282);

beslutad den 16 oktober 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeruigsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

BENGT NORLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att dispens skall kmina medges från nuva­rande regel att en kvinna måste ha fyllt 18 år för att få sysselsättas i fartygsarbete. Enligt förslaget skall kviima som uppfyller motsvarande krav för manlig arbetstagare — efter prövning i varje särskilt fall — få användas i fartygsarbete, om hon har påbörjat eller genomgått yrkes­utbildning för sådant arbete.

1    Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 13

 

Prop. 1975/76:13

Förslag tiil

Lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282)

Härigenom föreskrives att 45 § sjömanslagen (1973: 282) skall ha ne­dan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

45 §
Manlig arbetstagare får ej an- Arbetstagare får ej sysselsättas

vändas i fartygsarbete före det ka- i fartygsarbete före det kalender-
lenderår under vilket han fyller 16 år under vUket han fyller 16 år
år eller innan han fullgjort sin och ej heller innan han har full­
skolplikt. Kvinnlig arbetstagare får gjort sin skolplikt. För att kvinn-
ej användas i fartygsarbete, om lig arbetstagare som är under 18
hon är under 18 år.                år skall få sysselsättas i fartygs-

arbete kräves att sjöfartsverket har lämnat sitt medgivande. Sådant medgivande får lämnas endast om hon har påbörjat eller genomgått yrkesutbildning för fartygsarbete.

Den som är under 18 år får användas i fartygsarbete som eldare en­dast om sjöfartsverket medger det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

 

Prop. 1975/76:13                                                      3

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-09-16

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Norling

Proposition med förslag till ändring i sjömanslagen (1973: 282)

1   Inledning

EnUgt sjömanslagen (1973: 282, ändrad senast 1975: 739) får en pojke användas i fartygsarbete fr. o. m. det år han fyller 16 år om han då har fuUgjort sui skolplikt. En flicka däremot måste ha fyllt 18 år för att få sysselsättas i sådant arbete.

Sveriges redareförening har i skrivelse den 23 maj 1975 hemställt att sjöfartsverket får medge att flicka som genomgår eller har genomgått yrkesutbildning för befattning ombord på fartyg får användas i fartygs­arbete trots att hon inte har uppnått 18 års ålder. Föreningen har vi­dare hemställt att frågan om 18-årsregelns generella berättigande för kvinnlig sjöpersonal utreds.

Efler remiss har yttranden över Sveriges redareförenings skrivelse av­getts av socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, ILO-kommittén, sjö­fartsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, fartygsmUjöut-redningen (K 1973: 04), Rederiförenmgen för mindre fartyg, Sveriges fartygsbefälsförening. Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska sjö-folksförbundet. Skolöverstyrelsen har överlämnat yttrande från Utred­ningen Sjöpersonalens utbUdning (UTSJÖ).

2   Nuvarande ordning

Reglerna om minimiålder för fartygsarbete finns i 45 § sjömanslagen. Begreppet fartygsarbete definieras i 3 § i lagen som sådant arbete för fartygets rälcning som utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av arbetstagare som följer med fartyget. Enligt 45 § första stycket får manlig arbetstagare inte användas i fartygsarbete före det kalenderår under vilket han fyller 16 år eller innan han har fullgjort sin skolplikt. Kvinnlig arbetstagare däremot får mte användas i fartygsarbete, om hon är under 18 år. Andra stycket innehåller en åldersregel för den som

ti    Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 13

 

Prop. 1975/76:13                                                      4

skall användas i fartygsarbete som eldare. Någon möjlighet att medge dispens från reglerna i 45 § första stycket finns inle.

Arbetarskyddslagen (1949: 1, ändrad senast 1974: 379) äger med någ­ra få särskUt angivna inskränkningar flilämpning på varje verksamhet, vari arbetstagare används flU arbete för arbetsgivares räkning. I 3 § föreskrivs att från lagens tillämpiung vmdantas arbete, som är att hän­föra lill skeppstjänst. Med skeppstjänst förstås arbete som utförs av varje ombordanställd. För dessa arbetstagarkategorier gäller när det rör frågor om arbetarskydd i stället lagen (1965: 719) om säkerheten på far­tyg (ändrad senast 1975: 722). Denna lag innehåller emellertid inga bestämmelser om minimiålder.

I 4 kap. arbetarskyddslagen fiims särskUda bestämmelser om minder­årigs användande i arbete. Bland dessa regler kan nämnas följande. Med minderårig förstås den som mte har fyllt 18 år. Mmderårig får inte an­vändas till arbete med mmdre han har fyllt eller under kalenderåret fyl­ler 14 år och — där det inte är fråga om arbete under ferietid — har fuUgjort sin skolpHkt eller har erhåUit behörigt tiUstånd att avsluta sin skolgång. Minderårig som inte har fyllt eUer under kalenderåret fyller 15 år får inte användas till hantverks- eller industriellt arbete, byggnads­arbete, arbete i gruva, stenbrott eller gruslag eller på annat dylikt ar-betsstäUe, skogsavverknings- eller kolningsarbete eller arbete med trans­porter av personer eller gods eUer arbete i hotell-, restaurang- eller kafé-rörelse. TiU arbete som bedrivs under jord i grava, i stenbrott eller på annan med grava eUer stenbrott jämförlig arbetsplats får minderårig inte användas. Vidare upptas bestämmelser om arbetsbok, läkarunder­sökning och nattvila.

I 5 kap. arbetarskyddslagen ges särskUda bestämmelser om kvinnors användande i arbete. Dessa regler tar sikte på kvinnliga arbetstagare över huvud taget och är inle avpassade för särskilda åldersgrupper. La­gen föreskriver att kvinna inte får sysselsättas i arbete under jord, i gruva eller stenbrott. Förbudet gäller dock mte överordnade arbetsta­gare, som mte utför kroppsarbete. Dispens från förbudet kan ges av ar­betarskyddsstyrelsen.

Kvinnliga arbetstagare får vidare inte sysselsättas i arbete som avser målnmg med blyfärg enligt kungörelsen (1949:210, ändrad senast 1974: 973) om förbud att använda arbetstagare tiU målningsarbete med blyfärg.

I 9 kap. lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg finns regler om arbetsförhållandena ombord. I 3 § föreskrivs alt arbetsledningen skall iaktta allt som med hänsyn tUl arbetets natur och de förhållanden un­der vilka arbetet bedrivs samt ombordanställds ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar för arbetet skäligen kan fordras för att förebygga att ombordanställd ådrar sig ohälsa i följd av arbetet eller drabbas av olycksfall däri eller för att på annat sätt trygga sjösäkerheten. Det ålig-

 

Prop. 1975/76:13                                                      5

ger befälhavaren särskUt att tUlse, att minderårigs användande i arbete på fartyg inte medför fara för olycksfall eller för överansträngning eller annan meiUig inverkan på den mmderåriges hälsa eller kroppsutveck­ling. Kan minderårigs användande tUl visst slag av arbete medföra syn­nerlig fara i något av dessa avseenden får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreslcriva särskUda vUlkor för minderårigs användande tUl sådant arbete eller förordna att minderårig inte får an­vändas därtiU. Efter regeringens bemyndigande har sjöfartsverket ut­färdat föreskrifter (1973: A 13) om förbud att använda minderårig tUl vissa arbeten på fartyg. Dessa bestämmelser gäller endast den som är under 18 år varför de alltså inte omfattar kvinnliga arbetstagare.

Intemationella arbetsorganisationen (ILO) har genom åren antagit flera konventioner och rekommendationer om minimiålder, bl. a. år 1920 konventionen (nr 7) om minimiålder för arbete till sjöss, år 1921 konventionen (nr 15) om minimiålder för eldare och kollämpare samt år 1936 konventionen (nr 58) om minimiålder för arbete tUl sjöss (revision av konventionen nr 7). Konventionerna har ratificerats av Sverige och två av dem (nr 15 och nr 58) är alltjämt i kraft för Sveriges del. Den minimiålder som fastställs i konventionen nr 15 är 18 år med vissa möj­ligheter tiU undantag. Konventionen nr 58 fastsläUer minimiåldern för arbete tUl sjöss tUl 15 år. Ingen skillnad görs mellan flickor och pojkar.

I och med att ILO år 1973 antog en ny konvention (nr 138) om mi­nimiålder för tillträde till arbete har ett antal tidigare konventioner i ämnet reviderats, däribland de båda av Sverige ratificerade konventio­nerna nr 15 och 58. Konventionen nr 138 förelades riksdagen år 1973 (prop. 1974: 6, rskr 1974: 79) men frågan om ratifikation har lämnats öppen i avvaktan på resultatet av arbetsmiljöutredningens (S 1970: 35) och, såvitt gäller minuniålder för arbete tUl sjöss, fartygsmiljöutred-ningens (K 1973: 04) överväganden. Minimiåldern får enligt konven­tionen nr 138 inte vara lägre än åldern för avslutande av obligatorisk skolgång och i intet fall lägre än 15 år. Inte heller denna konvention gör någon skillnad mellan flickor och pojkar.

3    JMinimiåldersbestämmelser i andra länder

I Danmark får man under 16 år och kvinna under 18 år inte använ­das till fartygsarbete, medan motsvarande åldersgränser i Finland är 15 år och 20 år. Dispensmöjlighet från åldersföreskriftema för kvmnor finns inle i dessa länder. I Norge gäller f. n. alt man som inle har fyllt 15 år — i utrikesfart 16 år — och kvinna under 20 år inte får användas tUl fartygsarbete. För kvinnor över 18 år kan dispens ges när särskUda förhållanden föreligger. Enligt en ny sjömanslag som träder i kraft den 1 december 1975 sänks gränsen för kvinnor tUl 18 år. Någon möjlighet att dispensera från denna gräns finns inte.

 

Prop. 1975/76:13                                                       6

I Belgien är minimiåldern för fartygsarbete 15 år för både kvuinor och män. I Frankrike är motsvarande gräns 16 år för både kvinnor och män. I Storbritaiuiien finns inte några särskUda regler för fartygsarbete men den allmäima regeln om minimiålder föreskriver 16 år. Bestämmel­sema gör inte någon skUlnad på man eller kvinna men i praktiken godtas minderåriga kvuinor endast i vissa yrken, t. ex. restaurangarbete och sjukvård. I FörbundsrepublUcen Tyskland är minimiåldern 15 år för däckspersonal och 18 år för maskinpersonal. Reglema är lika för kvin­nor och män.

4   Sveriges redareförenings slcrivelse

I sin inledningsvis onmämnda skrivelse frandiåller Sveriges redare­förening att senare års strukturomvandling inom sjöfartsnäringen har resulterat i en låg medelålder på den svenska handelsflottans fartyg. Boende- och arbetsmUjön har kraftigt förbättrats. Tunga arbetsupp­gifter har i stor utsträckning mekaniserats och personalen bor i prin­cip i emnanshytter med tillhörande sanitära utrymmen. Sedan den nya gmndläggande sjöpersonalutbildningen, fartygsteknisk kurs, introduce­rades hösten 1972 har intresset för utbildning tUl sjömansyrket ökat kraftigt. UtbUdnmgen är tvåårig, vUket innebär att eleverna i stor ut­sträckning försöker skaffa sig sjöpraktik under det mellanliggande som­marlovet. Eftersom fartygsteknisk kurs bygger på grandskolan är ung­domarna i princip 16 år när de börjar sin yrkesutbildning och de är så­ledes inte mer än 17 år när det mellanliggande sommarlovet infaller. Detta innebär att pojkama kan söka praktikantplatser tUl sjöss, vUket inte är möjligt för flickorna.

Redareföreningen framhåller vidare att det är förståeligt att den kviniUiga blivande sjöpersonalen upplever de uteblivna praktikmöjlighe-tema som en orättvisa särskUt som de därigenom kommer efter i löne­hänseende när de börjar arbeta efter avslutad utbildning.

Redareföreningens skrivelse mynnar, som inledningsvis har nämnts, ut i en hemställan om att det skall öppnas möjlighet för sjöfartsverket att ge dispens från 18-årsregeln för flickor som genomgår eller har genomgått utbildnuig för fartygsarbete. Förenmgen hemställer vidare att hela frågan om en högre åldersgräns för flickor utreds.

5   Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser tiUstyrker eller godtar i aUt väsentUgt Sveri­ges redareförenings förslag att öppna en möjlighet att dispensera från 18-årsregeln. Det erinras om att arbetsmiljöutredningen har att pröva bl. a. i vUken utsträckning särbestämmelser för kvinnlig arbetskraft be­hövs i fortsättningen för att tillgodose arbetarskyddets intressen. En

 

Prop. 1975/76:13                                                      7

allmän strävan bör vara att så enhetliga regler som möjligt kommer att gälla ombord på fartyg och i land. Vidare framhåUs att det före­slagna kravet på yrkesutbUdning bör omfatta mte bara sådan utbUdning som är inriktad på sjömansyrkena utan också utbUdning som kan an­vändas såväl i land som till sjöss. Det finns på fartyg yrken för vUka inte någon särskUd sjöyrkesutbUdning existerar eUer för vUka utbild­ning, likvärdig med sjöyrkesutbUdningen, sker vid andra gymnasiesko­lor, t. ex. inom maskinavdelningen och ekonomiavdelningen.

UTSJÖ framhåller att det finns skäl att förorda en viss restriktivitet vad gäller utnyttjande av ungdom tUl sjöss. I prmcip gäUer detta båda könen men otvivelaktigt kan problemen bh särskilt besvärande för unga kvinnor. Detta gäUer inte i första hand imljön på det svenska fartyget. Svensk sjöfart bedrivs emellertid huvudsakligen utomlands och då i många fall på länder där en annan kviimosyn gäller. Rekreationsmöjlig-hetema i land torde t. ex. i många fall vara särskilt begränsade för unga kvinnor. 1 viss mån kan också den personliga säkerheten vara ett spe­ciellt problem för unga kvinnor i vissa hamnstäder.

Fartygsmiljöutredningen framhåller vikten av att sjöfartsverket får möjlighet att pröva varje dispensärende. De medicinska hänsyn som kan vara motiverade får sjöfartsverket därvid tillfälle att pröva. Verket kan om det fmner skäl därtUl begränsa tUlstånden till visst eller vissa slag av arbeten ombord eller tUl viss fart.

Sveriges redareförenings hemställan att frågan om 18-årsregelns gene­rella berättigande för kviimlig sjöpersonal utreds särskilt har tUlstyrkts av samtliga remissinstanser. Sjöfartsverket och fartygsmiljöutredningen framhåller emellertid lämpligheten av att en sådan utredning bör anstå till dess erfarenhet har vunnits av ett dispenssystem.

6    Föredraganden

Sjömanslagen (1973: 282) reglerar minimiåldem för den som skall an­vändas i fartygsarbete. F. n. gäller olika krav för manlig och kvinnlig ar­betstagare. Pojke får inte användas i fartygsarbete före det kalenderår under vilket han fyller 16 år eller innan han har fullgjort sin skolplikt medan minimiåldem för kvinnlig arbetstagare är 18 år. Möjlighet flll dispens från dessa regler finns inte.

Arbetarskyddslagen (1949: 1) reglerar motsvarande förhållanden när det gäller landanställning. Här gäller olika minimiåldersregler för min­deråriga beroende på arbetets art. Skillnad görs dock inte mellan manlig och kvinnlig minderårig arbetstagare. I fråga om vissa arbeten, t. ex. ar­bete under jord och mälningsarbete med blyfärg, gäUer förbud att an­vända kvinnlig arbetstagare över huvud taget.

Särskilda regler om vad arbetsgivare, arbetsledare m. fl. har alt iaktta när   minderårig   arbetstagare   används   i   fartygsarbete  finns   i   lagen

 

Prop. 1975/76:13                                                       8

(1965: 719) om säkerheten på fartyg och med stöd av lagen utfärdade tiUämpningsföreskrifter.

Intemationella arbetsorganisationen (ILO) har antagit flera konven­tioner och rekommendationer om minimiålder för arbete tUl sjöss. Sve­rige har ratificerat tidigare konventioner men inte den senaste av år 1973 (nr 138) i avvaktan på resultatet av det utredningsarbete som be­drivs i denna fråga av arbetsmiljöutredningen i fråga om landanstäUda och fartygsmiljöutredningen när det gäller ombordanstäUda. Senast rati­ficerade konvention (nr 58) fastsläUer minimiåldem för arbete tUl sjöss tUl 15 år. Ingen skillnad görs mellan pojkar och flickor. I konventionen nr 138 görs endast den ändringen i förhållande till tidigare konvention att minimiåldern inte får vara lägre än åldem för avslutande av obliga­torisk skolgång och i intet fall lägre än 15 år.

I andra länder är minimiålderskraven för arbete tUl sjöss mycket va­rierande. Här kan nämnas att Danmark, Fiidand och Norge har olika krav för pojkar och flickor. Minimiåldersgränsen för flickor är 18, 20 resp. 20 år. I den nya norska sjömanslagen som träder i kraft den 1 december i år, sänks minimiåldern för kvinnor i fartygsarbete till 18 år.

Grundläggande sjömansutbildning har tidigare förekommit endast i form av kortare kurser om högst cirka en termin. På förslag av Utred­ningen Sjöpersonalens utbUdning (UTSJÖ) har skolöverstyrelsen sedan några år liUbaka försöksvis inrättat en gymnasial kurs för utbildning av sjömän i manskapsklass, s. k. farlygsteknisk kurs. Kursen är tvåårig och eleverna fömtsatts som regel börja omedelbart efter genomgången grundskola. Avsikten är enligt skolmyndigheterna att denna utbildning successivt skaU ersätta alla andra nuvarande grmidutbUdningsvägar för däcks- och maskinmanskap. Vidare förekommer ett antal kurser för ul­bUdning av befattningshavare inom ekonomiavdelningen på fartyg, t. ex. kockar och ekonomiföreståndare, och av radiotelegrafister.

Sveriges redareförening har hemställt om en sådan ändring av sjö­manslagen att det blir möjligt för sjöfartsverket all dispensera från det ålderskrav som gäller flickor. Vid remissbehandlingen har samtliga re­missinstanser tUlslyrkt eUer godtagit förslaget.

Jag vill till en början erinra om att fartygsmUjöutredningen eiUigt sina direktiv skall pröva om särbestämmelser för kvinnliga arbetstagare är motiverade från arbetarskyddssynpunkt. Samma fråga när det gäller landanstäUda utreds f. n. av arbetsmiljöutredningen.

I avbidan på att frågan får en mera generell lösning finns det enligt min menUig skäl alt överväga införandet av en dispensmöjlighet. För flertalet befattnuigar på fariyg krävs för behörighet viss sjöpraklik. Med hänsyn tUl att sjömansarbetet och förhållandena över huvud taget till sjöss från flera synpunkter är speciella är det viktigt att blivande sjöper­sonal får miljöpraktik så fort som möjligt. Detta gäller inte muist de ele­ver som har ambitionen att skaffa sig en god yrkesutbildning genom att

 

Prop. 1975/76:13                                                      9

gå igenom den fartygstekniska kursen om två läsår. Eftersom avsikten är att kursen som regel skall påbörjas omedelbart efter gmndskolans av­slutande är eleverna i de flesta fall under 18 år. En lämpUg möjlighet att få den miljöpraktik på fartyg som är önskvärd är att använda sommar­uppehållet mellan första och andra årskursen tUl sjötjänslgöring. För dem som är under 18 år står denna möjlighet f. n. öppen bara för poj­kar.

I anslutning till vad jag nu har anfört om den fartygstekniska kursen vill jag erinra om att utbUdning för yrken som finns ombord på fartygen — främst inom maskin- och ekonomiavdelningarna — också sker i gymnasieskolan i övrigt. Även i fråga om den som genomgår sådan ut­bUdning och avser all ägna sig åt sjömansyrket är del nu beskrivna pro­blemet aktuellt.

Jag vill stryka under det som Sveriges redareförening har framhållit i sin skrivelse om de betydande förändringar det svenska fartygsbestån­det har genomgått under senare år. De flesta fartygen är moderna och erbjuder helt andra bostadsförhållanden än äldre fartyg. Enmanshytter förekommer i allmänhet och till varje hytt hör ofta ett separat hygien­utrymme. Vidare har de tunga arbetsmomenten i stor utsträckning me­kaniserats. Fartygsbeståndet har under senare tid tillförts ett stort antal passagerarfärjor, som går i närtrafik som regelbundet berör svensk hamn. Fartygens resor omfattar i allmäiUiet högst några dygn. På dessa fartyg tjänstgör ett stort antal befattningshavare inom ekonomiavdel­ningen. Många av dessa är kvinnor, t. ex. kallskänkor, serveringsperso­nal, ekonomibilräden, receptionister och butiksbiträden.

Vad jag nu har anfört utgör starka skäl för en uppmjukning av den nuvarande regeln att endast kvinna som har fyllt 18 år skall få syssel­sättas i farlygsarbele. Jag förordar alltså att det införs en möjlighet att dispensera från detta ålderskrav. En förutsättning för dispens bör vara att arbetstagaren i fråga har yrkesutbildning för fartygsarbete eller har påbörjat sådan utbildning. Frågan om dispens bör prövas av sjöfarts­verket.

Under remissbehandlingen har från några håll påpekats det lämpliga i att dispensgivande myndighet iakttar viss försiktighet vid val av fram­för allt fartområden där den som får dispens skall arbeta. Jag anslu­ter mig till detta och anser för egen del alt dispens i första hand — innan frågan om ett generellt borttagande av det särskilda minimiålders­kravet för kvinnor har utretts — bör få förekomma för arbete på fartyg i sådan närtrafik där fartyget regelbundet och med ganska täta mellan­rum kommer till svensk hamn.

Jag förordar att den nya bestämmelsen träder i kraft den 1 januari 1976.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepar­tementet upprättats förslag tUl lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282).

 

Prop. 1975/76:13                                                     10

7    HemstäUan

Med hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemställer jag att rege­ringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget tUl lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282).

8    Beslut

Regeringen ansluter sig tUl föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som före­draganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1975 750404.