Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1975/76:113 Regeringens proposition

1975/76:113

om ändring i brottsbalken m. m.;

beslutad den 12 febmari 1976.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar OLOF PÄLME

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakUga innehåll

I propositionen föreslås atl fyUerislraffel avskaffas. Vidare föreslås en ny lag om omhändertagande av bemsade personer. De nya reglema avses ge stöd för den utveckling mol adekvata vårdformer för de akut bemsade som f. n. pågår. Enligl förslaget blir fömtsättningama för all polisen skaU få ta hand om en bemsad person atl denne inte kan la vård om sig själv el­ler annars utgör en fara för sig eller annan. Om den bemsade inte kan få an­nan vård, får han förvaras hos polisen, regelmässigt högsl i åtta timmar. I anslutning till införandet av den nya lagen föreslås en partiell uppmstning av de artestlokaler som används för förvaring av bemsade. Vidare föror­das en försöksverksamhel enligl vilken tiUsynen av de omhändertagna i viss utsträckning anförtros åt sjukvårdspersonal. Enligl förslaget skall dessutom en modeU för akutvård av bemsade prövas i samband med pågå­ende försöksverksamhel på nyklerhetsvårdens område.

En konsekvens av förslagel är att fyUeriförseelsemas nuvarande formel­la betydelse när det gäller nykterhetsvårdande tvångsåtgärder upphör. Ut­gångspunkten är vidare att också andra sådana automatiska rättsverkning­ar som nu knyts tiU ett fyUeristraff skaU falla bort i fortsättningen.

Förslagel fömtsätter ändringar i brottsbalken, lagen (1954:579) om nyk­lerhetsvård och flera andra förfatlningar. Ikraftträdandet skall enligt för­slaget samordnas med genomförandet av vissa reformförslag beträffande körkortsregleringen som avses bU förelagda riksdagen under år 1976.

l-RiksdagCT 1975/76. 1 saml. Nr 113

 

Prop. 1975/76:113                                                               2

1    Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives i fräga om brottsbalken

dels att 16 kap. 15 § och 21 kap. 15 § skall upphöra alt gälla,

dels alt 16 kap. 16 § skall ha nedan angivna lydelse.

16 kap.
16 §
Nuvarande lydelse                 Förslagen lydelse

Den som, i annat faU än förut i    Den som för oljud på allmän plats

detta kapUel är sagt, för oljud på    eller eljest offentligen beter sig på

allmän plats eller eljesi offentligen   sätt som är ägnat atl väcka förargel-

beler sig på sätt som är ägnat all    se   hos   allmänheten,   dömes   för

väcka förargelse bos allmänhelen,   förargelseväckande     bele-

dömes för förargelseväckan-   ende lill böler, högsl femhundra

de   beteende   lill  böler,  högst     kronor,
femhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2    Förslag till

Lag om omhändertagande av berusade personer m. m.

1 § Den som på allmän plats, utom- eller inomhus, anträffas bemsad av
alkoholhaltiga drycker eller annal berusningsmedel får omhändertagas av
polisman, om han till följd av bemsningen är ur stånd all laga vård om sig
eller annars utgör en fara för sig själv eller annan.

Vad som sägs i första stycket har molsvarande tiUämpning, om den be­msade anträffas i port, trappuppgång eUer liknande utrymme eUer annars inom område som gränsar lill allmän plats och omständighetema ger vid handen atl han uppehåUer sig där endast tillfäUigtvis.

2   § Vid omhändertagande skaU tillses atl åtgärden ej orsakar den omhän­dertagne större olägenhet än som är oundviklig eUer väcker onödig upp­märksamhet.

3   § Om det behövs med hänsyn till den omhändertagnes tiUstånd, skall han så snart det kan ske underkastas läkamndersökning.

4   § Omhändertagen, som ej efter läkamndersökning som avses i 3 § skaU föras tUl sjukhus eUer kvarstanna där, får håUas kvar hos poUsen, om an­nan vård ej kan beredas honom.

5   § Polisman som har omhändertagit någon enligt denna lag skall så skyndsamt som möjligt anmäla åtgärden tiU sin förman. Har omhänderta­gandet ej redan upphört, skall förmannen omedelbart pröva om åtgärden skaU bestå.

6   § Omhändertagen som förvaras hos polisen skall fortlöpande under­kastas liUsyn. Skulle den omhändertagnes tillstånd ge anledning tiU det, skall han föras till sjukhus eUer läkare tillkaUas så snart det kan ske.

 

Prop. 1975/76:113                                                                   3

7 § Den som har omhändertagils enligl denna lag skall friges så snart del
finnes kunna ske ulan men för honom själv och anledning till omhänderta­
gande ej längre föreligger. Frigivande skall dock alltid äga rum senast inom
åtta limmar efter omhändertagandel, om det ej uppenbarligen är förenligt
med den omhändertagnes eget intresse att han får kvarstanna kortare tid
dämlöver.

Finnes den omhändertagne vara i behov av hjälp eller stöd från samhäl­lets sida, skall polisen innan omhändertagandel upphör tillhandagå honom med råd och upplysningar samt, i den mån det lämpligen kan ske, samråda med annal samhäUsorgan som har lill uppgift all lillgodose sådanl behov.

8 § Alkoholhaltiga drycker eller andra bemsningsmedel som påträffas
hos den som har omhändertagils enligl denna lag skall fråntagas denne, om
ej särskilda skäl talar däremol. Beslul härom meddelas av den förman som
enligt 5 § skall pröva omhändertagandel. Med egendomen skall förfaras på
det sätt som föreskrives i 3 § lagen (1958:205) om förverkande av alkohol­
haltiga drycker m. m. Belopp som har erhållits vid försäljning av egendo­
men tiUfaller staten.

Första slyckel får liilämpas även i fråga om injektionsspmta eller kanyl som kan användas för inspmlning i människokroppen.

9 § Föreskrifterna i denna lag liilämpas även i fall då fömtsättningar för
omhändertagande skuUe ha förelegat också enligt 3 S lagen (I973i 558) om
tillfälligt omhändertagande.

10 § Vad som sägs i denna lag om polisman gäller även den som ulan all
vara polisman förordnats all fullgöra polisverksamhet, om ej annat fram­
går av förordnandet.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom lagen upphäves förordningen (1841158 s. 1) emot fyUeri och dryckenskap.

3    Förslag till

Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)

Härigenom föreskrives i fråga om militära rättegångslagen (1948i 372)' dels au i 1, 5, 7, 13, 19, 58, 60, 61, 65, 70, 71, 82, 84, 87, 90, 92, 94, 95, 105 och 107 §§ samt mbriken närmast före 2 kap. ordet "krigsmaklen" i olika böjningsformer skaU bytas ut mot "försvarsmakten" i motsvarande form, dels att 3, 9 och 36 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

' Senaste lydelse av

13 §1975:671            71 §1975:671

19 §1975:671            84 § 1964: 200

58 §1960:25  87 §1964: 200

60 §1975:671  95 §1975:671

61 §1952: 122 107 § 1975:671. 70 § 1975:67f

 

Prop. 1975/76:113

Nuvarande lydelse

Såsom militära brottmål anses enligt denna lag:

1. mål om ansvar för sådant av
krigsman förövat brott som omför­
mäles i något av följande kapitel el­
ler lagmm i brottsbalken, nämligen
16 kap. 75 och 16 S§ därest den
brottslige vid gämingens begående
var iklädd militär tjänstedräkl, 8, 9,
10, 12 och 13 kap. därest brottet
angått försvarsmakten tillhörig el­
ler för dess behov avsedd egen­
dom, 20 kap. I -3 §§ samt 21 och 22
kap.;

2.    mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid försvarsmakten eller ock mot myndighet eUer annat organ tillhörande försvarsmakten;

3.    mål om ansvar i andra faU för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om för­seelse som avses i 36—39 §§ väm-pliktslagen; samt

4.    mål om ansvar för brott var­igenom någon som ej är krigsman men innehar ijänsl vid försvars­makten åsidosatt sin tjänsteplikt.

Vad i denna lag stadgas om mili­tära brottmål skall äga motsvaran­de tillämpning i fråga om domstols befattning med fömndersökning och användande av tvångsmedel med anledning av brott som är av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas som militärt mål.

Föreslagen lydelse 3 §=

Såsom mililära brottmål anses enligt denna lag:

1. mål om ansvar för sådant av
krigsman förövat broll som omför­
mäles i något av följande kapitel el­
ler lagmm i brottsbalken. nämUgen
16 kap. 16 § därest den brottslige
vid gämingens begående var iklädd
miUtär tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12
och 13 kap. därest brottet angått
försvarsmakten tillhörig eller för
dess behov avsedd egendom, 20
kap. 1-3 §§ saml 21 och 22 kap.;

2.   mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält broll som krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid försvarsmakten eller ock mol myndighet eUer annal organ tiUhörande försvarsmakten;

3.   mål om ansvar i andra fall för broll varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om för­seelse som avses i 36-39 §§ väm-pUklslagen; saml

4.   mål om ansvar för broll var­igenom någon som ej är krigsman men innehar Ijänsl vid försvars-maklen åsidosatt sin tjänsteplikt.

Vad i denna lag stadgas om mili­lära brottmål skall äga motsvaran­de tillämpning i fråga om domstols befattning med fömndersökning och användande av tvångsmedel med anledning av brott som är av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skaU handläggas som militärt mål.

 

1. broft som sägs i 16 kap. 15 el- 1. broll som sägs i 16 kap. 16 §,

ler 16 §, därest den brottslige vid     därest den brottslige vid gärningens

För följande i brottsbalken om­förmälda brott må, där ej annal föl­jer av 10 §, straff åläggas i disciplin­mål:

9 §"

För följande i brottsbalken om­förmälda brott må, där ej annat föl­jer av 10 §, straff åläggas i disciplin­mål:

* Senaste lydelse 1975:671. ' Senasle lydelse 1975:671.

 

Prop. 1975/76:113

Nuvarande lydelse gärningens begående var iklädd mi­litär tjänstedräkl;

2.    brott som avses i 10 kap. 2, 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, un­der fömtsättning atl fråga är om försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom saml, såvitt angår brott mol någon av nämnda paragrafer i 10 kap., all egendomen lämnats ål den brottsli­ge för begagnande;

3.    broll som sägs i 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förse­else vid manövrering eller navige­ring av försvarsmaktens fartyg eller luftfartyg, som någon för dess sä­kerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å delsam­ma eller, om fartyget var luftfartyg, såsom förare därå, saml genom för­seelsen skada uppkommit; saml

4.     broll varom förmäles i 21 kap.
1, 4, 7-9 eller 11-16 §§ eller 22
kap. 4 §.

Föreslagen lydelse

begående var iklädd militär tjänste­dräkl;

2.   brott som avses i 10 kap. 2, 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under för­utsättning alt fråga är om försvars­makten tillhörig eller för dess be­hov avsedd egendom saml, såviti angår broll mol någon av nämnda paragrafer i 10 kap., alt egendomen lämnats åt den brottslige för begag­nande;

3.   broll som sägs i 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förse­else vid manövrering eller navige­ring av försvarsmaktens fartyg eller luftfartyg, som någon för dess sä­kerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å delsam­ma eller, om fartyget var luftfartyg, såsom förare därå, samt genom för­seelsen skada uppkommit; samt

4.   brott varom förmäles i 21 kap. 1, 4, 7-9, 11-14 eller 16 §§ eller 22 kap. 4 §.

36 §

Krigsman som inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmak­ten eller, iklädd militär tjänste­dräkl, på allmän plats uppträder bemsad, så att det framgår av hans åtbörder eller tal, eUer eljest stör aUmän ordning eUer ordningen inom krigsmakten må enligl för­mans förordnande lagas i förvar. Den omhändertagne må ej häUas i förvar längre än som betingas av del ändamål som föranlett omhän­dertagandet.

Krigsman som inom område eller utrymme som nyttjas av försvars­makten eller, iklädd militär tjänste­dräkl, på allmän plats anträffas så bemsad att han är ur stånd att taga vård om sig eller annars utgör en fara för sig själv eller annan eUer uppträder så att han stör aUmän ordning eUer ordningen inom för­svarsmakten må enligt förmans för­ordnande tagas i förvar. Den om­händertagne må ej håUas i förvar längre än som betingas av det ända­mål som föranlett omhändertagan­det.

Krigsman, som enligt första stycket har omhändertagits på grund av berusning, skall så snart det kan ske underkastas läkarun­dersökning, om det behövs med hänsyn till hans tillstånd.

Alkoholhaltiga drycker eller and­ra berusningsmedel som påträffas hos den som på grund av berusning

 

Prop. 1975/76:113

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse har omhändertagits enligt första stycket, skall fråntagas denne, om ej särskilda skäl talar däremot. Be­slut härom meddelas av den för­man som har förordnat om omhän­dertagandet. Med egendomen skall förfaras på det sätt som föreskrives i 3 § lagen (1958:205) om förver­kande av alkoholhaUiga drycker m.m. Belopp som har erhållits vid försäljning av egendomen tillfaller staten.

Tredje stycket får tillämpas även i fråga om injektionsspruta eUer ka­nyl som kan användas för insprut-ning i människokroppen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen beslämmer.

Har fråga om förverkande enligl 1 § första slyckel lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. ej före ikraftträdandet av­gjorts beträffande egendom som tagits i beslag med stöd av 37 § första stycket, får frågan prövas i den ordning som gäller för disciplinmål utan hinder av all ansvar för brott mol 16 kap. 15 § eller 21 kap. 15 § brottsbal­ken ej kan åläggas i målet.

4    Förslag till

Lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521)

Härigenom föreskrives atl 18 § rusdrycksförsäljningslagen (1954:521)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

18 §2

Rusdrycker må ej utminuteras till den som kan antagas ej hava fyllt tjugo år.

Ulminutering må vägras den som är upptagen på särskild förteckning (spärtUsta).

På spärrlisla skall upptagas

1)   den belräffande vilken nykler-hetsnämnd meddelat beslul som avses i 14 § 2 mom. lagen om nyk­lerhetsvård;

2)   den som icke må försälja rus­drycker och som genom laga krafl­ägande dom befunnits skyldig lUl

På spärtlisla skall upplagas

1)   den beträffande vilken nykter-helsnämnd meddelal beslul som avses i 14 § 2 mom. lagen om nyk­lerhetsvård;

2)   den som icke må försälja ms-drycker och som genom laga krafl­ägande dom befunnits skyldig lill

1 Senasle lydelse av lagens rubrik 1975:702. == Senaste lydelse 1975:702.

 

Prop. 1975/76:113

Nuvarande lydelse brott som avses i 80 eller 81 § eller tiU försök eller medverkan som av­ses i 89 § 1 och 2 mom. denna lag el­ler lill sådanl förfarande med alko­holhaltiga drycker som avses i 69 § lagen om nyklerhetsvård eller 89 § bamavårdslagen; så ock

3) den som genom laga krafl­ägande dom befunnits hava vid mer än ett tillfälle inom en tidrymd av tolv månader gjort sig skyldig lill rattfylleri, brott enligl 4 § 2 mom. lagen om slraff för vissa trafikbrott eller fylleri.

Spärrlista skall av detaljhandels-bolaget upprättas för län eller annal lämpligt område. Den som enligt vad under 2) i tredje stycket sägs må vägras ulminutering skall upp­tagas på mer än en sådan förteck­ning i den mån så finnes erforderligt för atl hindra honom från inköp. Förteckningama skola fömyas för vaije månad.

Om upptagande på spärtlisla be­slutar riksskatteverket. Den som upptagits på spärrlisla skall avföras därifrån, i fall som under 1) i iredje stycket avses vid utgången av den lid som nyklerhelsnämnden be­stämt, i det under 2) i Iredje stycket nämnda faUet efler tolv månader saml i del under 3) i samma stycke avsedda faUel efler sex månader.

Föreslagen lydelse brott som avses i 80 eUer 81 § eller liU försök eller medverkan som av­ses i 89 § I och 2 mom. denna lag el­ler lill sådanl förfarande med alko­holhaltiga drycker som avses i 69 § lagen om nyklerhetsvård eller 89 § bamavårdslagen; så ock

3) den som genom laga krafl­ägande dom befunnits hava vid mer än ett tillfälle inom en tidrymd av tolv månader gjort sig skyldig till ratlfyUeri eUer brott enligl 4 § 2 mom. lagen om slraff för vissa tra­fikbrott.

Spärrlista skall av detaljhandels-bolaget upprättas för län eller annat lämpligl område. Den som enligt vad under 2) i tredje stycket sägs må vägras ulminutering skall upp­lagas på mer än en sådan förteck­ning i den mån så finnes erforderligt för att hindra honom från inköp. Förteckningama skola fömyas för varje månad.

Om upplagande på spärrlisla be­slular riksskatteverket. Den som upplagils på spärrlista skall avföras därifrån, i fall som under 1) i Iredje stycket avses vid utgången av den tid som nyklerhelsnämnden be­stämt, i det under 2) i tredje stycket nämnda fallet efter tolv månader samt i det under 3) i samma stycke avsedda fallet efler sex månader.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Den som då är upptagen på spärrUsla med stöd av 18 § iredje stycket 3) i dess tidigare ly­delse skall avföras därifrån, om han enligt bestämmelsen i dess nya lydelse ej skulle ha tagits upp på listan.

5   Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954:579) om nyklerhetsvård'

dels alt 11 § skall upphöra atl gäUa.

dels att 10. 15 och 57 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

' Lagen omtryckt 1971:307.

 

Prop. 1975/76:113                                                               8

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

10 §
Polis-    och    åklagarmyndighet.  Polismyndighet skaU ofördröjli-

som erhåller kännedom om att nci-     gen göra anmälan hos nykterhets-
gon gjort sig skyldig till fylleri eller     nämnden när någon på grund av
eljest använt alkoholhaltiga dryc-     alkoholberusning har omhänderta-
ker UU uppenbar skada för sig eller    gits enligt lagen (1976:000) om om­
annan, skaU ofördröjligen göra an-     händertagande av berusade perso-
mälan därom hos nykterhetsnämn-     ner m. m. Samma skyldighet att go­
de n.                                            ra  anmälan föreligger för polis­
myndighet som i annat faU får kän­
nedom om att någon har använt al­
koholhaUiga drycker tiU uppenbar
skada för sig eller annan.

Läkare, som i sin verksamhet erhåller kännedom om all någon missbm­kar alkoholhaltiga drycker, skall göra anmälan därom hos nyklerhels­nämnden. Sådan skyldighel föreligger dock icke, då den, varom fråga är, genom läkarens försorg blir föremål för behandling, ägnad alt undanröja skadeverkningarna av missbmkel, eller då uttrycklig begäran, att anmälan ej skall göras, framsläUes av någon alkoholmissbmkaren närslående per­son och läkaren med hänsyn lill omsländighelerna i del särskilda fallet fin­ner åtgärd av nyklerhelsnämnd icke böra ifrågakomma.

Om skyldighet för åklagare alt göra anmälan i aidedning av upp­kommen fråga om förvandling av böter för fyUeri är särskiU stadgat.

15 § Den som är hemfallen åt alkoholmissbmk må av nyklerhelsnämnden ställas under övervakning, därest han till följd av sitt missbmk befinnes

a)  vara farlig för annans personliga säkerhet eller kroppsliga eller själsli­ga hälsa eller för eget liv, eller

b)  utsätta någon, som han är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller eljesi grovt brista i sina plikter mol sådan person, eller

c)  ligga del allmänna, sin familj eUer annan till last, eUer

d)      vara ur stånd atl laga vård om sig själv, eUer

e)      föra ell för närboende eller andra grovt störande levnadssätt.

Samma lag vare, där någon, som    Detsamma skall gälla,  när nå-

är hemfallen ål alkoholmissbruk, gon, som är hemfallen ål alkohol-

genom lagakraftvunnen dom missbmk, utan all söka ärligen för-funnits skyldig till minst tre under sörja sig för ell kringflackande liv. de två senast förflutna åren be­gångna gärningar, innefattande fylleri, brott, som i 21 kap. 13 eller 14 § brottsbalken sägs, därest han vid brottets begående varit berusad av starka drycker, så att det fram­gått av hans åtbörder eller tal, eller brott, som avses i 4 § lagen den 28

 

Prop. 1975/76:113

Nuvarande lydelse

september 1951 om straff för vissa trafikbrott, därest brottet varit en följd av förtäring av starka drycker, eller

ulan atl söka ärligen försörja sig för etl kringflackande liy.

Beslut om övervakning enligt denna paragraf går i verkstäUighet ulan hinder därav, atl del ej äger laga kraft.

Föreslagen lydelse

57 §

Misstankes den, som tvångsinla-gils å allmän vårdanstalt eller, på sätt i 58 § sägs, frivilligt ingått å så­dan anstalt och därvid förbundit sig all kvarstanna å anstalten sex må­nader, atl hava före utskrivning från anstalten begått brott, för vil­kel ej är stadgat svårare straff än fängelse i sex månader, och hör brottet under allmänt åtal, skall åklagaren pröva, huruvida åtal lämpligen bör ske. Har brottet be­gåtts innan den intagne fyUl ader­ton år, skall sådan prövning ske än­då atl svårare straff än nyss sagts är stadgat för brottet.

Är det eller de brott som begåtts före utskrivningen fylleri eller fyUe­ri jämte annat brott och har den in­tagne godkänt föreläggande av ordningsbot härför, skaU åklaga­ren, om det finnes lämpUgt, förord­na att böterna ej skola uttagas.

Innan fråga, som avses i första eller andra stycket, avgöres skall anstaltens styrelse höras, om det ej finnes obehövligt.

Misstankes den, som Ivångsinta-gils å allmän vårdanstalt eller, på sätt i 58 § sägs, frivilligt ingått å så­dan anstalt och därvid förbundit sig alt kvarstanna å anstalten sex må­nader, atl hava före utskrivning från anstalten begått brott, för vil­kel ej är stadgat svårare slraff än fängelse i sex månader, och hör brottet under allmänt åtal, skall åklagaren pröva, humvida åtal lämpligen bör ske. Innan åtalsfrå­gan avgöres, skall anstaltens sty­relse höras, om det ej finnes obe­hövUgt. Har brottet begåtts innan den intagne fyUt aderton år, skaU frågan om åtal prövas i nämnda ordning ändå alt svårare slraff än nyss sagts är stadgal för brottet.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 1 fråga om före­läggande av ordningsbot som har godkänts före ikraftträdandet gäUer dock 57 § andra och tredje styckena i sin äldre lydelse.

6   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Härigenom föreskrives alt 1 § lagen (1958:205) om förverkande av alko­holhaltiga drycker m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

 

Prop. 1975/76:113                                                                  10

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

I  §■

Alkoholhaltiga drycker eller and- Alkoholhaltiga drycker eller and­
ra bemsningsmedel. vilka påträffas ra bemsningsmedel. vilka påträffas
hos den som uppträder berusad på hos den som gör sig skyldig lill gär-
plats och sätt i 16 kap. 15 S eller 21 ning som avses i 21 kap. 13 eller
kap. 15 § brottsbalken sägs eller 14 § brottsbalken och därvid är be-
ock gör sig skyldig lill gäming som rusad, så all del framgår av hans ål-
avses i 21 kap. 13 eUer 14 § brotts- börder eller tal, skola vara förver-
balken och därvid är bemsad, så att kade, om ej särskilda skäl äro där-
del framgår av hans åtbörder eller                                    emot.
tal, skola vara förverkade, om ej
särskilda skäl äro däremol.

Samma lag vare, om sådana drycker eller bemsningsmedel påträffas hos den som brutit mol 4 § lagen om slraff för vissa trafikbrott, 13 kap. 6 § luft­fartslagen eller 325 § sjölagen eller hos någon som medföljt vid tillfället, så­framt bemsningsmedlen må antagas hava varit avsedda även för den som begått gärningen.

Medför någon i slrid mot gäUande beslämmelser rusdrycker vid offenllig lillsläUning, skola de ock vara förverkade som i första slyckel sägs.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen beslämmer. I fråga om egen­dom som har påträffats före ikraftträdandet äger dock äldre beslämrnelser om förverkande fortfarande lillämpning. Fråga om förverkande får därvid prövas i den ordning som anges i 2 § 3 även i fall då åtal, som före ikraftträ­dandet har väckts för brott mot 16 kap. 15 § eller 21 kap. 15 § brottsbalken, nedlägges.

7   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:168) om verkställighet av bötesstraff

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff dels atl 4 och 12 §§ skall upphöra att gäUa,

dels att i 28 § ordet "Konungen" skall bytas ul mol "regeringen", dels att 9 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

9P

Böter må ej förvandlas med mindre de överstiga tio dagsböter eller ett­hundra kronor omedelbart i penningar. När flera bötesstraff sammanträffa, skall vad sålunda stadgas gälla de sammanlagda straffen. Ingå bland dem både dagsböter och böter omedelbart i penningar, tillämpas 15 § tredje stycket.

' Senaste lydelse 1968:197. ' Senaste lydelse av

4 § 1968:196.

12 §1969:166. » Senaste lydelse 1968: 1%.

 

Prop. 1975/76:113

11

 

Nuvarande lydelse

Ulan hinder av vad nu är sagt skall förvandling äga rum, såframt omständigheterna föranleda anla­gande att den bötfällde av tredska eller uppenbar vårdslöshet underlå­tit belala böterna eller atl förvand­ling erfordras för hans lillrällafö-rande eller ock böterna ådömts för .fylleri samt den bötfällde under de före förvandlingen senast förflutna två åren tre eller flera gånger dömts för sådan förseelse.

Föreslagen lydelse

Ulan hinder av vad nu är sagt skall förvandling äga mm, såframt omsländighelerna föranleda anla­gande att den bötfällde av tredska eller uppenbar vårdslöshet underlå­tit belala böterna eller all förvand­ling erfordras för hans lillräliafö-rande.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I fråga om böter som har ådömts före ikrafllrädandet gäller dock 4 § i dess äldre lydelse.

Böler som före ikraftträdandet ådömts för fylleri får ej förvandlas. Föres efler ikraftträdandet talan om förvandling av böler som utgör gemensaml slraff för fylleri och annat brott, prövar den domslol som handlägger målet om förvandling vilken del av straffet som skall anses gäUa sistnämnda brott.

8   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973: 18) om disciplinstraff för krigsmän

dels att i 5 och 18 §§ ordet "Konungen" skall bytas ul mol "regering­en",

dels atl 2 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §

Disciplinstraff ålägges, utom för brott mot bestämmelse vari sådant slraff är utsatt, i slällel för böler, när fråga är om broll av krigsman enligt 20-22 kap. brottsbalken eller om annal av krigsman förövat broll av sådan beskaffenhet att straff för brottet kan åläggas i disciplinmål. Böler får dock ådömas i stället för disciplinstraff, om böler är en lämpligare påföljd än disciplinstraff med hänsyn lill den brottsliges tjänstgöringsförhåUanden och brot­tets art. I fråga om broll som avses i 21 kap. 15 eller 16 § brottsbalken ådömes böterna omedelbart i peng­ar, högst femhundra kronor.

Föreslagen lydelse

Disciplinstraff ålägges, utom för brott mot bestämmelse vari sådant straff är utsatt, i stället för böler, när fråga är om brott av krigsman enligt 20-22 kap. brottsbalken eller om annat av krigsman förövat brott av sådan beskaffenhet att straff för brottet kan åläggas i disciplinmål. Böter får dock ådömas i släUet för disciplinstraff, om böter är en lämpligare påföljd än disciplinstraff med hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsförhåUanden och brot­tets art. I fråga om broll som avses i 21 kap. 16 § brottsbalken ådömes böterna omedelbart i pengar, högst femhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen beslämmer.

 

Prop. 1975/76:113                                                                  12

Uldrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET                                      PROTOKOLL

vid regerings­sammanträde 1976-02-12

Närvarande: statsministem Palme, ordförande, och statsråden Sträng, An­dersson, Johansson, Holmqvist, ÄspUng, Lundkvist, Geijer, Noriing, Lid­bom, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: slalsrådel Geijer Proposition om ändring i brottsbalken m.m.

1    Inledning

FyUeri - dvs. atl på aUmän plats vara så bemsad av alkoholhaltiga dryc­ker att det framgår av åtbörder eUer tal - bestraffas i Sverige sedan lång tid med böter. GäUande regler innebär vidare att polisen har befogenhet atl omhänderta en så bemsad person, om han anträffas på aUmän plats, och atl förvara honom till dess atl han har blivit nykter.

I samband med riksdagens behandling av förslagel lill brottsbalk (BrB) var frågan om formerna för samhäUets ålgärder vid omhändertagande av berusade personer på allmän plats föremål för särskild uppmärksamhet. I anslutning därtill tUlkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet, med slöd av Kungl. Majits bemyndigande, den 14 oktober 1963 sakkunni­ga för atl företa en utredning i ämnet.' De sakkunniga, som antog namnet fyllerislraffutredningen, avlämnade i december 1968 betänkandet (SOU 1968: 55 och 56) Bot eller Böler. Betänkandet innehåUer bl. a. elt förslag lUl lag om omhändertagande och behandling av bemsade personer. Lagförsla­get bör fogas tiU regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Efler remiss har yttranden över belänkandet avgelts av riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, Göta hovrätt, rikspolisstyrelsen (RPS), kriminalvårds­styrelsen, överbefälhavaren (ÖB), försvarets sjukvårdsstyrelse, socialsly-

' Regeringsrådet Bengt Hjem, ordförande, byråchefen Arne Hillbo, numera de­partementsrådet Ossian Larnstedt, numera polismästaren Kurt Lindroth, överläka­ren Gustaf Myhrman samt riksdagsledamöterna Bertil Petersson och Daniel Wik­lund.

 

Prop. 1975/76:113                                                    13

relsen, nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader (NSB), sjukvår­dens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri), riks­försäkringsverket, siatens traflksäkerhetsverk, statskontoret, byggnads­styrelsen, statistiska centralbyrån, konlrollslyrelsen, länsstyrelsema i Uppsala, Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Västmanlands, Kopparbergs, Hallands, Jämtlands, Kristianstads, Nortbottens, Väster­bottens, Västemorrlands, Älvsborgs och Örebro län, alkoholpoliliska ul­redningen (Fi 1966:33), socialstyrelsens narkomanvårdskommitté, social­utredningen (S 1969:29), 1961 års sjukförsäkringsutredning. Svenska landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet, de olika landslingen utom landsiingei i Gotiands län, stadsfuUmäklige i Stockholm, Uppsala, Linköping, Nortköping, Jönköping, Malmö, Helsingborg, Göteborg, Ud­devalla, Vänersborg, Trollhällan, Borås, Karlstad, Västerås, Falun, Bor­länge, Gävle och Sundsvall, Föreningen Sveriges länspolischefer. Före­ningen Sveriges polismästare, Sveriges socialchefers förening. Riksför­bundet för hjälp åt läkemedelsmissbmkare (RFHL), Riksförbundet mol al­koholmissbmk (RFMÄ), Nyklerhetsvårdens anstallsförbund, Svenska nyklerhetsvårdsförbundet, Nyklerhelsorganisationen Verdandi, Nykter­hetsrörelsens landsförbund, SäUskapel Länkamas riksförbund. Svenska arbetsgivareföreningen (SÄF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska läkaresällska­pet. Föreningen för medicinska alkoholfrågor. Svensk kuralorsförening. Svensk sjukskölerskeförening, Sveriges socionomförbund. Systembolaget aktiebolag och Sveriges ungdoms helnyklerhetsförbund (SSUH).

RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna i Slockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt saml länsåklagarna i Hallands och Gävleborgs län. ÖB har bifogat yttranden från försvarsgrenschefema, militärpsykolo­giska inslilulet och försvarsstabens säkerhetsavdelning. Länsstyrelserna har i flera fall överlämnat yttranden från länsnyklerhetsnämnd, länsläkare, länspolischef, kommuner, polismästare och kommunala nyklerhelsnämn-der saml länsslyrelsen i Kristianstads län även yttrande från länsåklagaren i länet. Fullmäklige i de olika städema har i aUmänhet bifogat yttrande från nyklerhelsnämnd och i några faU också från barnavårdsnämnd och social­förvaltning. StadsfuUmäklige i Slockholm, Göteborg och Malmö har dess­utom överlämnat yttranden från slädemas sjukvårdsstyrelser.

Utredningen har föreslagil all fyllerislrafi"et avskaffas. Del skall emeller­tid enligl ulredningen liksom f. n. vara en uppgift för polisen att under vissa fömtsättningar omhänderta akut bemsade personer. När del gäller förva­ringen av de omhändertagna innefattar betänkandet förslag lill en genom­gripande reform. En väsentlig del av utredningsförslaget går ul på alt för­varingen av omhändertagna fyUerisler i polisarrest ersätts med akutvård i särskilda för ändamålet inrättade medicinska kliniker. Till dessa skall kny­tas läkare och annan sjukvårdspersonal samt företrädare för nyklerhels­nämnd. På klinikerna skall fömtom rent medicinska insatser de omhänder-

 

Prop. 1975/76:113                                                    14

tagnas sociala förhållanden kunna utredas. Utredningen har föreslagit alt sädana akutkliniker inrättas pä ett flertal orter i landet och att polisens för-varingslokaler på övriga platser mslas upp. Vidare har ulredningen fömt­satt atl också den öppna alkoholpolikliniska vården skall rustas upp och byggas ul. I övrigi innehåller betänkandet bl. a. förslag tiU lösningar på vis­sa problem som hänger samman med de följdverkningar i körkortshänse­ende m. m. som f. n. knyts tiU en dom på fylleri.

Fyllerisiraffutredningens belänkande, som under remissbehandlingen fått ell blandat mottagande, har av flera skäl ännu inle lett lill några lag­stiftningsåtgärder. Detta betyder emellertid inle att ulvecklingen på områ­det har stått stilla. Under senare år har sålunda nykterhelsvården i alll hög­re grad kännetecknats av strävanden lill en samlad lösning av sociala och andra problem som har samband med alkoholmissbmk. Samarbeiet mellan å ena sidan nykterhelsvården och å andra sidan den övriga socialvården, sjukvården och andra vårdformer har väsentligt utökats och förbättrats. Som ell resultat härav har sjukhusvård kommil all bli ell alltmer väsentligt inslag i nykterhetsvården. Samlidigl har under den sista tioårsperioden re­surserna för den öppna och halvöppna vården ökal mycket kraftigt. Vid si­dan av denna utveckling har alltsedan slalen år 1965 övertog huvudmanna­skapet för polisväsendet en omfattande nybyggnads- och upprustnings-verksamhet pågått i fråga om polisens lokaler för förvaring av bemsade personer.

Fylleristraffets bibehållande medför emellertid sådana olägenheter av skilda slag att del enligl min mening inle är möjligl atl ytterligare skjuta upp själva frågan om en avkriminalisering. Vad däremot gäller frågan om inrättande av särskilda akutkliniker så slår det visserligen klart all fyUeri-slraffulredningens förslag i denna del innefattar en lösning som svarar mol högt ställda anspråk i fråga om korttidsvården av de akut bemsade. Det är emellertid samtidigt uppenbart att ell mera generellt förverkligande av tan­ken på akutkliniker i denna form skuUe bli myckel resurskrävande. Härtill kommer all förslaget i denna del berör endasl ell delproblem av elt över­gripande frågekomplex, nämligen principerna för en socialvård där steget tas fuUt ut till en helhetssyn med en samordning av olika insatser för att ef­fektivt bearbeta de många skiftande sociala problem som uppkonimer i det modema samhäUet. De aktueUa strävandena på detta område - som bl. a. avspeglas genom det arbete som bedrivs av socialutredningen - inriktas i allt högre grad på att nå fram tUl ändamålsenliga riktiinjer när det gäller for­mema för ett samarbete meUan socialvården, sjukvården och andra sam­hällsverksamheter. En sjunmankoppling av fyUeriets avkriminalisering med en isolerad men samtidigt förhållandevis kostnadskrävande lösning av frågan om korttidsvården för de akut bemsade riskerar mot denna bak­gmnd att aUtför mycket binda utvecklingen och försvåra avvägningen mel­lan olika angelägna reformer och förbättringar inom hela vårdområdet.

Mol denna bakgmnd är del enligl min mening mest ändamålsenligt all i

 

Prop. 1975/76:113                                                    15

nuläget inrikta en reform i främsta mmmel på en lösning av frågan om fyl­leriels avkriminalisering och av de problem som har elt mera direki sam­band härmed. Detta utesluter emellertid inte att man samtidigt tar upp frå­gor om formema och principema för samhällets åtgärder vid omhänderta­gande av bemsade personer och därvid söker nå fram tiU sådana förbätt­ringar som det går att skapa utrymme för i anslutning till reformen.

2   Gällande ordning m. m.

2.1     Fylleristraffet

Enligt 16 kap. 15 § första stycket BrB döms den som på allmän plats, utom- eller inomhus, uppträder bemsad av starka drycker så all det fram­går av hans åtbörder eller tal för fylleri lill böler, högsl 500 kr. Enligt andra stycket döms lill samma slraff, om msel har orsakats av annat än alkohol­haltiga drycker.

Av allmänna principer följer all fyUeri är etl uppsålligt brott. Detta inne­bär visserligen inte att del för straffansvar fordras atl vederbörande själv skall ha ansett sig bemsad eller att hän uppsåtligen skaU ha uppträtt på det sätt av vilkel hans bemsade lillslånd framgår. Däremol anses kravel på uppsåt medföra all den som har förtärt en dryck utan atl känna till dess msgivande egenskap inte kan dömas för fyUeri, om han beger sig till all­män plats ulan atl märka att hän har blivil bemsad. Delsamma gäUer en be­msad person som ulan egen vilja har burils eUer förts lill allmän plats av andra.

Vid sidan av den allmänna straffbestämmelsen finns i 21 kap. 15 § BrB en speciell bestämmelse som avser fylleri inom militärt område eUer utrym­me.

Normalstraffel för fylleri vid lillämpning av den allmänna bestämmelsen är 50 kr. i böter. Enligt tidigare praxis utdömdes ofta högre bötesstraff vid återfaU, men denna praxis torde sedan länge helt ha övergivits.

2.2     Processuella regler

Fylleri faller under allmänt åtal, och lagföring kan äga mm vid domslol enligl de vanliga brotlmålsreglema. FyUeriförseelser kan emellertid också beivras genom de enklare handläggningsformema strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot enligt 48 kap. rättegångsbalken (RB).

Åtal för fyUeri följer de allmänna reglema i RB för broll som hör under allmänt åtal. Enligt huvudregeln i 20 kap. 6 § RB har åklagaren s. k. absolut åtalsplikt.

Från principen om absolut åtalsplikt finns emeUertid en del undantag. Enligt 20 kap. 7 § första stycket RB kan åklagare sålunda i fyra olika fall beslula alt inle åtala brott. Punkt I avser del fallet atl del kan anlas atl i

 

Prop. 1975/76:113                                                    16

händelse av lagföring annan påföljd än böler inle skulle komma all ådömas och lagföring inte är påkallad ur allmän synpunkt. Enligl punkt 2 kan åtal underlåtas, om brottet har förövats innan den misslänkle har dömts för an­nal brott eller tiU fuUo undergått straff eller annan påföljd för sådant brott och det är uppenbart, att brottet i jämförelse med det andra brottet är utan nämnvärd betydelse med hänsyn till påföljden. Enligt punkt 3 kan åtal un­deriålas även i annal fall, om del av särskilda skäl är uppenbart all påföljd inle erfordras för all avhåUa den misslänkle från vidare brottslighet och all det med hänsyn till omständighetema inte är påkaUat att åtal väckes. Till-lämpningen av denna punkt tillkommer RÅ. Bestämmelsen i punkt 4 med­ger åklagare alt underiåta åtal, om brottet uppenbariigen har begåtis under inflytande av sådan själslig abnormitet, som avses i 33 kap. 2. § BrB, saml sluten psykiatrisk vård eller vård i vårdhem eller specialsjukhus för psy­kiskt utvecklingsstörda kommer till stånd utan lagföring och åtal inte är på­kallat av särskilda skäl.

Har brott begåtts av person som inle har fyllt 18 år kan åtal underiålas även med slöd av 1 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. För beslut om åtalsunderlåtelse krävs i. så fall att den underårige ställs under övervakning enligt 26 § bamavårdslagen (1960:97), tas om hand för samhällsvård enligt 29 § samma lag eller blir föremål för annan därmed jämförUg åtgärd eller ulan dylik åtgärd blir föremål för an­nan hjälp- och stödåtgärd samt att det med skäl kan antas all härigenom vidtas vad som är lämpligast för hans tillrältaförande. Åtal får vidare un­deriålas i det fallet alt brotiet uppenbarligen har skett av okynne eller för­hastande.

Bestämmelser om särskild åtalsprövning finns också på olika håU i so-ciallagsliftningen. Enligl 57 § första stycket lagen (1954:579) om nykler­hetsvård (Nvl) skall åklagaren pröva humvida åtal lämpligen bör ske, om någon som är tvångsinlagen på allmän vårdanstalt för alkoholmissbmkare misstänks att ha begått brott före utskrivning från anstalten. Om den miss­tänkte var över 18 år vid brottet, fömtsätts alt detla inte är belagt med svå­rare straffan fängelse sex månader. Med Ivångsintagen jämsläUs den som är frivilligt inlagen och har förbundit sig all stanna på anstalten sex måna­der. Innan åtalsfrågan avgörs, skall anstaltens styrelse höras, om det inte anses obehövligt. Med stöd av denna bestämmelse underlåts åtal för fyl­leri i ca 5000-6000 fall om årel. En liknande åtalsprövning skaU ske enligt 69 § barnavårdslagen, när någon som är inskriven vid ungdomsvårdsskola misslänks ha begått brott före utskrivningen från skolan.

2.3 Omhändertagande av berusade personer m. m.

Straffbestämmelsen mol fyUeri i BrB ger inte i och för sig polisen befo­genhet all omhänderta bemsade personer som anträffas på allmän plats. Föreskrifler härom finns emellertid iförordningen (1841:58 s. 1) emotfyl-

 

Prop. 1975/76:113                                                                  17

leri och dryckenskap. Enligl 7 § i denna förordning får var och en som an­träffas överlastad av starka drycker på väg eller gata och som inte kan be­hörigen vårdas på annal sätt förvaras i häkte lill dess han har återvunnit si­na sinnens bruk. Om någon på de angivna platserna eller på andra allmän­na ställen, såsom värdshus, näringsställen och krogar, i fylleri gör oljud el­ler förnärmar andras fred och säkerhet, skall han enligt samma lagmm "ovillkorligen i häkte inmanas". Han skall då sällas på fri fot sedan han åter har blivit nykter, såvida han inle har begått brott för vilket han enligt lag får håUas i fängelse.

Enligt ordalagen i 1841 års förordning lar föreskrifterna sikte endasl på berusning framkallad av starka drycker. Förordningen anses emellertid en­ligl fast praxis kunna tillämpas analogi i fråga om den som har berusat sig genom annat bemsningsmedel än alkohol. "Väg eller gala" eller "andra allmänna släUen" anses ha samma innebörd som uttrycket "allmän plats" har i BrB. Vad som avses är alltså en plats som är upplåten för eller eljest frekventeras av allmänhelen.

Polisens förvaring av de omhändertagna sker inte i häkte utan i polisar-rest. I övrigi anses förordningen kunna tolkas så all den enskilde polisman­nen har viss frihet att från fall liU faU bedöma om en bemsad person som inte direkt stör någon skaU omhändertas eUer inte.

Vid sidan av 1841 års förordning finns i flera olika förfallningar föreskrif­ler som berättigar polisen atl under närmare angivna förutsättningar verk­ställa omhändertaganden. RB ger polisman befogenhet all i vissa fall ingri­pa med skilda tvångsmedel mol person som är misstänkt för brott och all i övrigi säkra bevis i brottmål. Enligl beslämmelser i en del specialförfait­ningar får vidare polisstyrelse i avbidan på annan myndighels beslut i vissa fall omhänderta en person för all underlätta insättande av lämplig vård el­ler annan åtgärd. Av dessa bestämmelser bör här särskilt nämnas 21 § Nvl. Om del föreligger sannolika skäl för atl någon är hemfallen ål alkoholmiss­bmk och farlig för annans säkerhet eller eget liv saml atl faran är så över­hängande all ell beslut om tvångsinlagning på vårdanstalt inte utan våda kan avvaktas, skall polisstyrelsen enligt delta lagrum på lämpligl sätt till­fälligt omhänderta vederbörande. Samma är förhållandel, om del förelig­ger sannolika skäl för all någon är hemfallen ål alkoholmissbruk och ulan alt söka ärligen försörja sig för ell kringflackande liv saml kommer all av­vika från orten innan en ansökan om tvångsinlagning har hunnit prövas. Polisstyrelsen får slutligen enligl detta lagmm tillfälligt omhänderta den belräffande vilken sannolika skäl föreligger för all han är hemfallen ål al­koholmissbruk och på gmnd av oförmåga all la vård om sig själv är i träng­ande behov av omedelbar värd. Har inle ansökan om tvångsinlagning gjorts redan före omhändertagandet, skall ansökan härom enligt huvudre­geln göras senast nästa dag. Om längre uppskov är nödvändigt med hänsyn till ulredningen får dock ansökningen uppskjutas längst till femte dagen ef-

2-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 113

 

Prop. 1975/76:113                                                    18

ler omhändertagandel. Om inte ansökan om tvångsinlagning sker, skall den omhändertagne omedelbart friges.

Ändra beslämmelser som berättigar polisstyrelse atl besluta om omhän­dertagande i avbidan på annan myndighels beslul finns i barnavårdslagen, lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och utiänningslagen (1954:193).

1 de fall då polisstyrelse sålunda enligt särskild föreskrifl har befogenhet all beslula om omhändertagande av någon får enligl I § lagen (1973: 558) om tillfälligt omhändertagande (LTO) den enskilde polismannen verkställa omhändertagandet i avvaktan på polisstyrelsens beslul, om fömtsättningar för omhändertagande bedöms föreligga och ett dröjsmål med åtgärden skulle innebära fara för den omhändertagnes eller annans liv eller hälsa el­ler fara i annat hänseende.

Bestämmelser som ger den enskilde polismannen befogenhet atl verk­ställa omhändertaganden i vissa fall finns vidare i 2 och 3 §§ LTO. Före­skriften i 2 § gäUer del fallet all någon som kan anlas vara under femton år anträffas under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarUg risk för hans hälsa eller utveckling. 1 ell sådant fall får polis­man ta hand om honom för atl skyndsamt överlämna honom till föräldrar, annan vårdnadshavare eller barnavårdsnämnden. Äv speciellt intresse i detta sammanhang är föreskriften i 3 §. I detta lagmm föreskrivs all polis­man skall omhänderta den som genom sitt uppträdande stör allmän ord­ning eller utgör omedelbar fara för denna, om ett omhändertagande är nöd­vändigt för atl upprätlhåUa ordningen. Sådanl omhändertagande skall ske också när det fordras för att avvärja straffbelagd gäming. Bestämmelsen i 3 § LTO hade, liksom 1 §, direki motsvarighet i tidigare gällande föreskrif­ler i poUsinslmklionen (1972:511, PI).

När 3 § LTO kommer lill användning är det ofta fråga om fall då särskilt ungdomar uppträder under inflytande av alkohol eller annal bemsningsme­del. Föreskrifterna i detta lagrum tar emellertid inte sikte på och är inle heller avsedda all användas vid fall av fylleri i egentlig mening. För före­skrifternas lillämpning är del i princip ulan betydelse om personen är bem­sad eller nykter. En annan skillnad mellan bestämmelserna i 1841 års för­ordning och föreskriftema i 3 § LTO är all 1841 års förordning medger in­gripande endasl mol personer som uppehåller sig på allmän plats medan ell ingripande enligl 3 § LTO för upprätthållande av allmän ordning i och för sig kan ske även på enskilt område, t. ex. i en port- eller trappuppgång eller på en gård lill en hyresfastighet. Ett ingripande för att avvärja straffbelagd gäming kan i princip äga mm oberoende av vUken plats det är fråga om.

Till skillnad från 1841 års förordning innehåller vidare LTO särskilda fö­reskrifter om förfarandet vid omhändertagande, maximitid för kvarhållan-de m. m. Sålunda gäller enligl 4 § LTO alt polismannen skall tillse alt om­händertagandet inte orsakar den omhändertagne större olägenhet än som är oundviklig med hänsyn till åtgärdens syfte eUer väcker onödig uppmärk-

 

Prop. 1975/76:113                                                    19

samhet. Polisman som har verkställt omhändertagande enligl LTO skall så skyndsamt som möjligt anmäla omhändertagandet lill sin förman, som omedelbart skall pröva om åtgärd enligl I eller 3 § skall bestå. Innebär för­mannens beslut all den som har omhändertagits enligl I S skall kvarhållas eller har ingripande förelagils med stöd av 2 §, skall han skyndsamt under­rätta polisstyrelsen om omhändertagandel och skälen till detta (5 §). Den som är omhändertagen enligl 1 eller 3 § skall förhöras så snart som möjligt och därvid undertätlas om anledningen till omhändertagandet. I de fall då någon har omhändertagils enligl 3 § skaU också vid behov en utredning om hans personliga levnadsförhållanden göras, om möjligl av företrädare för social myndighet. Avsikten med denna utredning skall vara atl utröna om den omhändertagne är i trängande behov av hjälp eller stöd från samhällets sida (6 §). Beträffande den som har omhändertagits enligt 3 § gäUer vidare alt han skall friges så snart förhör och personutredning har slutförts och anledning föreligger att han inle längre kommer all utgöra omedelbar fara för allmän ordning och säkerhet, dock senast inom sex timmar efler om­händertagandel (8 §).

När del gäller befogenheten för polisen alt la hand om akut berusade personer bör slutligen nämnas alt 2 § PI, som bl. a. ålägger polisen all läm­na allmänheten skydd och annan hjälp, anses ge slöd för ingripande i vissa specieUa situationer. Om en bemsad befinner sig i ett hjälplöst tUlstånd och omedelbar vård inle kan beredas honom på annal säll, anses sålunda poUsen vara inte bara berättigad utan direki förpliktad alt la hand om ho­nom. Detta anses i princip gälla även om den bemsade anträffas på enskilt område, t. ex. i en trappuppgång eUer i en taxibil.

2.4 Behandlingen av de omhändertagna

Som nyss har konstaterats innehåller 1841 års förordning inle några när­mare bestämmelser om förfarandet vid ett fyUeriomhändertagande eller om behandUngen av de omhändertagna. Enligl förordningen skall de om­händertagna förvaras "i häkte". I fråga om förvaringstidens längd före­skrivs endast atl den omhändertagne skall förvaras till dess all han åter­vunnit sina sinnens fulla bruk resp. atl en person som har fört oljud eller förnärmat andras fred och säkerhet skall friges när han har blivit nykter.

Polisens förvaring av de omhändertagna äger numera inle rum i häkte utan i polisartest och då regelmässigt i särskilda för ändamålet avsedda ar-resllokaler, s.k. fylleriartester. Den normala förvaringstiden är fem-sex limmar.

När det gäUer fyllerister som tas om hand i polisarrest följer vissa all­männa regler för de omhändertagnas behandling av föreskrifterna i lagen (1958:213) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. (häkteslagen). Dessa bestämmelser avser visserligen i främsta mmmel personer som har

 

Prop. 1975/76:113                                                   20

häktats eller anhållits och som sålunda i allmänhet är berövade friheten för en inle hell kortvarig tidsperiod. Enligt 11 § häkleslagen skall emellertid föreskrifterna i tiilämpUga delar och med särskilt beaktande av anledning­en till intagningen lända till eflenäiielse även i fall då någon som inle är häktad eller anhållen las i förvar i polisartest på gmnd av fylleri eller av an­nan orsak. Äv häkteslagen följer bl.a. att den omhändertagne skall be­handlas med tillbörlig hänsyn, så all skadliga verkningar av frihetsförlus-len såvitt möjligl förebyggs (I §). Han får inte underkastas annan inskränk­ning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med intagningen saml ord­ning och säkerhet (2 §). Senast vid ankomsten till förvaringslokalen skall han visiteras. Pengar, värdesaker, legitimalionshandlingar och sådana föremål som kan äventyra ordning och säkerhet skall las ifrån honom (3 §). I varje rum får normall inte förvaras mer än en person (4 §). Vid behand­lingen av den intagne skall erforderlig hänsyn las till hans ålder, kön och hälsotillstånd. Läkares anvisning rörande vården av den som är sjuk skall beaktas (5 §).

Till häkleslagen ansluter sig en tillämpningskungörelse (1958:214). En­ligt denna gäller bl. a. atl inlagen, som företer tecken till sjukdom eller be­gär all läkare skall tillkallas, skall undersökas av läkare så snart det kan ske, om det inle framgår av omständighetema alt delta skuUe vara ulan gagn. Är inlagen i behov av sjukhusvård skall sådan beredas honom så snart del kan ske.

I prop. 1975/76:90 har regeringen nyligen lagt fram förslag till en ny lag om behandlingen av häktade och anhåUna m. fl. Lagförslaget tar bl. a. sikte på att förbättra möjligheterna liU kurativt och socialt stöd, att motverka isolering och att skapa fömtsättningar för att häktade skaU kunna erbjudas sysselsättning och förströelse. Även den nya lagen avses att i tillämpliga delar reglera också fall då någon tas i förvar i polisartest av annan orsak än misstanke om brott e.d. De reformåtgärder som föreslås får emeUertid mindre betydelse för personer som förvaras under så kort tid som det är fråga om när det gäUer fylleriomhändertaganden. Det bör dock i detta sam­manhang nämnas att lagförslaget innebär en uppmjukning av de principer som gäUer för visiteringsförfarandet och rätten att inneha personliga tillhö-righeter.

I fråga om omhändertagande, förvaring och vård av bemsade eller eljesi omtöcknade personer har vidare RPS efter samråd med socialslyrelsen och fyUeristraffutredningen fastställt särskilda anvisningar som har gäUt sedan den 15 september l%6 (FAP 253-1). I anvisningama understryks särskilt vikten av all polismannen i samband med ett omhändertagande bil­dar sig en uppfattning om den omhändertagnes lillslånd för atl få underlag för ell avgörande om denne skall föras lill sjukhus eller läkare. Om perso­nen visar tecken på sjukdom eller har ådragit sig synliga skrap- eller kross­sår eller andra skador av inle ringa omfattning eller om han inle reagerar på tilltal ulan verkar mer eller mindre medvetslös med avtmbbad eller avse-

 

Prop. 1975/76:113                                                                 21

värt nedsatt reaktionsförmåga, skall enligl anvisningarna transport till sjukhus eller läkare ske omedelbart. De fall i vilka bemsade eller omtöck­nade personer skall läkamndersökas sammanfattas i fyra punkler, nämli­gen

1. då personens tillstånd oavsett eventuell alkoholförtäring kan misstän­
kas vara hell eller delvis förorsakad av sjukdom,

2.    då personen företer kroppsskada av inle ringa omfattning eller kan befaras ha ådragit sig sådan, t. ex. skallskada,

3.    då bemsningen eller omtöckningen, oavsett bemsningsmedlel, är så höggradig att den närmar sig eller innebär medvetslöshet eller är förenad med omlöckningslillslånd, eventuellt med hallucinationer eller andra svåra psykiska sjukdomstillstånd, saml

4.    då bemsningen eller omtöckningen kan misslänkas vara förorsakad helt eller delvis av andra medel än alkoholhaltiga drycker.

1 anvisningarna framhåUs vidare att den polisman som har verkstäUt om­händertagandel är skyldig aU noggrant rapportera alla iakttagelser till vakt-havande befäl eller annan ansvarig polisman. När del gäUer förvaringen i polisarrest understryks bl.a. att noggrann och konlinueriig kontroll och övervakning skall ske saml all bevakningspersonalen med jämna mellan­mm måsle förvissa sig om all personen inte har fallit i medvetslöst lill­slånd, verkar deprimerad eller av andra skäl har blivil i behov av läkar­vård. Sedan den omhändertagne tillnyktrat bör enligt anvisningarna beslut om frigivning föregås av en bedömning om personen befinner sig i ell så­danl tillstånd all han har förmåga atl själv la vård om sig. Om han klagar över sjukdom, företer skador av inle ringa omfattning eller eljesi befinner sig i etl sådant tillstånd all någon form av vård eller hjälp bedöms omedel­bart erforderlig, bör lämplig åtgärd vidtas lill förebyggande av all allmän­tillståndet förvärras eller all allvarlig skada eller sjukdom drabbar den om­händertagne. Beslutet om frigivning bör enligt anvisningarna i sådana fall kunna skjutas upp tills lämplig åtgärd har vidtagits. Som exempel på såda­na ålgärder nämns kontakt med anhörig, transport lill sjukhus eller läkare, rådfrågning hos nyklerhelsnämnd eller barnavårdsnämnd etc.

2.5 Polisens förvaringslokaler

Beslämmelser om polisens förvaringslokaler finns i kungörelsen (1958: 215) med vissa föreskrifler om allmänna häkten och polisartester. I kungörelsen föreskrivs all förvaringsrum skall fylla skäliga anspråk på sundhet. Det skall vara försett med fönster så all del får god dager. Golv­ytan skall vara minsl 6 kvadratmeter och mmmels kubikinnehåll minst 15 kubikmeter. Våningshöjden skall vara densamma som i bosladsmm. Ljud­isoleringen skall vara tillfredsställande. Rummet skall vara försett med anordningar för uppvärmning, vädring, belysning och signalsystem. Viss möblering skall ingå. Rum som används lill förvaring av bemsade, våld-

 

Prop. 1975/76:113                                                                 22

samma och sjuka får dock ha annan lämplig inredning. Inredningen skall såvitt möjligl ha sådant utförande och vara försedd med sådana skyddsan­ordningar, alt den inte kan av intagen användas lill skada för honom själv eller annan. Till förvaringsrum skall höra kloselt och tvättställ. Dessuiom skall finnas särskilt utrymme med lämpliga anordningar för förvaring av vederbörandes kläder och övriga lillhörigheter. 1 kungörelsen finns vidare bl.a. särskilda föreskrifter om rengöring och uppvärmning av förva-ringsmm och om tillhandahållande av kläder och loalellartiklar.

Kriminalvårdsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och RPS upprättar i samråd normaliilningar och tekniska anvisningar för byggande och inredning av allmänna häkten och polisartester. Tillsyn utövas av kriminalvårdsstyrel­sen över allmänna häkten och polisartester som är anordnade i anslutning till sådana häkten samt av RPS över övriga polisartester. Tillsynsmyndig­heten meddelar närmare föreskrifler för tillämpningen och kan även medge undanlag från vissa av bestämmelserna i kungörelsen. Länsläkarväsendel och länspolischefen har ålagts skyldighet aU regelbundet inspektera polis-arresterna i länet.

När kungörelsen med vissa föreskrifter om allmänna häkten och polisar-rester trädde i kraft den I juli 1958 fanns åtskilliga polisarresler som inte uppfyllde kungörelsens krav. Kommunema, som innan polisväsendet för­statligades den 1 januari 1965 var huvudmän för polisarresterna, beviljades i förhållandevis slor utsträckning dispens från föreskrifterna i avbidan på ny- eller ombyggnader av polishus. Vidare rådde även efter kungörelsens tillkomst osäkerhet angående särskilt fylleriarresternas utformning. Ett an­tal av de arrester som byggts efler år 1958 har försetts med sluttande golv intill liggplatsen. 1 andra arrester har liggplatsen ulförts i form av en s. k. lave, i allmänhet bestående av en utfyllnad av hela främre delen av mm­mel. Det förekommer också flera andra artesttyper. En del arrester har ut­formats ulan inredning med hell kala väggar.

Efler polisens förstatligande har ell stort arbete lagts ned på alt komma fram till enhetliga lösningar när del gäller utformning och inredning av fyl-leriarreslerna. De nybyggda arresterna har numera en enhetlig standard. Den moderna arrestlypen har utformats med del konventionella sjuk- eller vilorummet som förebild och kännetecknas bl. a. av all golvet är plant och försett med en plast- eller gummimalla. Arresterna förses med en bäddbar brits som är fastsatt i väggen på låg höjd över golvet. En riktpunkt har vidare varil alt befria arresterna från utskjutande föremål som kan vålla skada.

En omfattande nybyggnad av polishus har pågått oavbrutet efler polis­väsendets förstatligande. Efter år 1965 har uppförts etl 70-lal nya polishus med förvaringslokaler för fyllerister. I de polishus som inte var projektera­de redan före förstatligandet har i allmänhet arresterna därvid kunnat ut­formas efter de moderna principerna, som har ansells fylla de krav som kan StäUas från humanitär, sanitär och teknisk synpunkt. F. n. finns polis-

 

Prop. \915fl(i: 113                                                    23

hus med förvaringsmm för fyllerister i ca 120 centralorter med sammanlagt omkring 840 förvaringsmm. De flesla av cenlralortema har numera artes­ter av modern typ.

2.6 FyUeri på militärt område m.m.

Bestämmelsen i I6kap. 15 § BrB om ansvar för fylleri gäller också militä­rer som uppträder berusade på allmän plats. Om gärningsmannen vid tUl­fället har militär tjänstedräkl är mål om ansvar för fylleriet dock all anse som militärt brottmål. Frågan om ansvar för fylleri kan i delta fall för den som slår under militärt befäl handläggas av befattningshavare inom för­svarsmakten i disciplinmål. Straffet bestäms då lill disciplinstraff - dvs. fritidssiraff eller disciplinbot - i stället för böter. Bestraffningsrätt i discip­linmål tillkommer vissa befattningshavare inom försvarsmakten av i regel lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens grad eller tjänsteklass. I allmänhet utövas bestraffningsrätten av chef för regemente eller motsva­rande. Beslämmelser härom finns i 2 § lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän och 3, 7-9, 12 och 13 §§ militära rättegångslagen (1948:472).

Vid sidan av bestämmelsen i 16 kap. 15 § BrB finns som fömt har berörts i 21 kap. \fi § BrB en särskild bestämmelse om fylleri, begånget av mililär inom militärt område. 1 denna bestämmelse föreskrivs att krigsman, som inom område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten uppträder be­rusad av alkoholhaltiga drycker så alt det framgår av hans åtbörder eller tal. skall dömas för fylleri till disciplinstraff. Till samma straffdoms om m-set har orsakats av annat än alkoholhaltiga drycker. Fråga om ansvar får handläggas i disciplinmål.

Om en militär uppträder bemsad i Ijänslen gäller särskilda beslämmel­ser. Har krigsman, som tjänstgör som chef för avdelning av försvarsmak­ten eller fullgör vakttjänst eller liknande uppgift, genom förtäring av alko­holhaltiga drycker eller annorledes satt sig ur stånd att fullgöra tjänsten, straffas han enligt 21 kap. 13 § BrB för övergivande av post. Är krigsman under tjänsteutövning så påverkad av alkoholhaltiga drycker eUer annat bemsningsmedel all hans förmåga alt fullgöra tjänsten måste antas vara nedsatt, ådrar han sig ansvar enligt 21 kap. 14 § BrB för onykterhet i tjäns­ten. Påföljden är enligl båda bestämmelsema disciplinstraff eller fängelse.

När en mililär påträffas bemsad utanför militärt område kan polisen ta hand om honom enligl 1841 års förordning. Enligt 36 § mililära rättegångs-lagen får dessuiom mililär förman förordna alt krigsman skall las i förvar, om han inom område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten eller -iklädd mililär tjänstedräkl - på allmän plats uppträder bemsad så alt det framgår av hans åtbörder eller tal eller eljesi stör allmän ordning eller ord­ningen inom försvarsmakten. Den omhändertagne får inte hållas i förvar längre än som betingas av det ändamål som har föranlett omhändertagan­det.

 

Prop. 1975/76:113                                                                 24

Enligl I9i 26 tjänslereglementet för försvarsmakten (FFb 750288) får in­gripande av förman på allmän plats för upprätthållande av allmän ordning ske endast gentemot i uniform klädd krigsman, som uppträder bemsad så all del framgår av hans åtbörder eller tal, för oljud, inlåter sig i slagsmål, beter sig på annal sätt som är ägnat all väcka allmän förargelse eller i öv­rigt stör allmän ordning. Ingripande får tillika ske endast under fömtsätt­ning att civil polis, vaktpersonal, ordningspatrull eller militär polispersonal inte finns omedelbart tillgänglig eller är i behov av hjälp.

Den som har omhändertagits enligt 36 S militära rättegängslagen skall enligt 51 § kungörelsen (I948i69l) angående den mililära rättsvården för­varas i militärhäkte eller, om sådant inte finns alt tillgå, i annan lämplig lo­kal.

2.7 Förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Det förekommer ofta att personer som omhändertas för fylleri bär på sig spritflaskor o. d. Sådan egendom kan av polisen las i beslag och sedan för­klaras förverkad av domstol eller åklagare med slöd av reglerna i lagen (1958; 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. (förverkande-lagen). Enligt I § i denna lag skall alkoholhaltiga drycker eller andra bems­ningsmedel som påträffas bl.a. hos den som uppträder bemsad på plats och säll som avses i 16 kap. 15 § eller 21 kap. 15 § brottsbalken vara förver­kade, såvida inte särskilda skäl talar däremot. Angående beslag av sådan egendom gäller enligl 2 § de allmänna reglerna om beslag i brottmål med vissa avvikelser. En av dessa avvikelser beslår i alt beslaglagen egendom får bevisligen förstöras, om dess värde är ringa eller förstörande eljest måsle anses försvarligt. När så inle är fallet, får egendomen säljas.

Fråga om förverkande kan prövas av domstol men får också las upp i strafföreläggande. När del gäller fylleri får förverkande las upp även i före­läggande av ordningsbot. I sistnämnda fall förutsälls dock enligt 5 § ord­ningsboiskungörelsen (1968:199) all del är fråga om egendom vars värde kan uppskattas till högst 100 kr. Beslaglagen egendom kan slutligen förkla­ras förverkad av åklagare även i fall då lagföring för själva fylleriförseelsen underlåts. Den som i ett sådant fall är missnöjd med åklagarens beslut kan anmäla missnöje inom en månad. Anmäls missnöje skall åklagaren, om han inte vill häva beslaget, inom viss tid väcka talan om förverkande vid domstol (2 § 3 förverkandelagen).

Enligl 3 § förverkandelagen gäller slutligen att egendom som har förkla­rats förverkad enligl lagen skall bevisligen förstöras eller försäljas i den mån detta inle har skett redan förut.

När fråga om ansvar för fylleri handläggs i disciplinmål, ankommer en­ligt 11 § mililära rättegängslagen beslutet om förverkande på den bestraff­ningsberättigade befattningshavaren. För beslagsförfarandet finns vissa

 

Prop. 1975/76:113                                                   25

särskilda föreskrifler i cirkuläret (1960:166) angående tillämpning i discip­linmål av förverkandelagen.

Vid sidan av bestämmelserna i förverkandelagen finns i olika specialför­faitningar särskilda regler om omhändertagande av alkoholdrycker och andra bemsningsmedel. Enligt 63 § Nvl får alkoholhaltiga drycker som på­träffas hos den som är underkastad föreskrift enligl Nvl om avhållsamhel från bruk av sådana drycker omhändertas av polisman. Vidare får enligt samma lagrum föreståndare för allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare omhänderta alkoholhaltiga drycker eller andra bemsningsmedel som på­träffas hos eller ankommer till inlagen eller som påträffas inom anstalten ulan alt känd ägare finns. Delsamma gäller injektionsspruta eller kanyl som kan användas för inspmlning i människokroppen. Med omhänderta­gen egendom skall förfaras på samma säll som enligl 3 § förverkandelagen.

Föreskrifler av samma innebörd som 63 § Nvl finns vidare i 88 a § bama­vårdslagen och 63 § lagen (1974i 203) om kriminalvård i anstalt.

2.8 Fylleriets rättsverkningar

Den som är hemfallen ål alkoholmissbmk kan enligl 15 § Nvl släUas un­der övervakning av nyklerhelsnämnden, om dessutom någon av de i lag­mmmet angivna specialindikalionema föreligger. En av dessa är den s. k. fylleriindikationen, som för sin lillämpning fömtsätter alt vederbö­rande genom lagakraftvunnen dom har befunnits skyldig lill minsl tre un­der de två senast förflutna åren begångna gärningar, innefattande fylleri, eller annat i lagmmmet angivet brott. Föreligger fömtsättningar för över­vakning kan, om även vissa andra villkor är uppfyUda, länsrätten i sista hand besluta om tvångsintagning på allmän vårdanstalt för alkoholmiss­bmkare enligt 18 §.

Nyklerhelsnämnden får kännedom om fyUeriförseelser i första hand ge­nom polisen och åklagarmyndigheterna. Enligl 10 § Nvl är nämligen polis-eller åklagarmyndighet som får reda på atl någon har gjort sig skyldig till fylleri eller eljesi har använt alkoholhaltiga drycker lill uppenbar skada för sig själv eller annan skyldig alt ofördröjligen göra anmälan om saken liU nyklerhelsnämnden. Enligl förarbetena till bestämmelsen behöver anmäl­ningsskyldigheten dock inle fullgöras i sådana situationer då anmälan rö­rande del aktuella fallet kan anlas komma all göras till nyklerhelsnämnden i annan ordning eller nämnden själv har skaffat sig kännedom om detta. Anmälningsskyldighet enligt samma lagmm föreligger också - med vissa begränsningar - för läkare som i sin verksamhel får kännedom om all nå­gon missbmkar alkoholhaltiga drycker.

En av de praktiskt sett viktigaste rättsverkningar som en fylleridom har f. n. hänför sig lill rätten atl erhålla eller behålla körkort. En­ligl gällande beslämmelser i körkortskungörelsen (1972i 592) skall länssly­relsen vid sin prövning av en ansökan om körkortslillslånd särskilt beakla

 

Prop. 1975/76:113                                                                 26

bl. a. om sökanden är känd för nyktert levnadssätt. Vidare gäller alt kör-kortslillstånd i fråga om den som dömts för fylleri inle får meddelas innan två år har förflutit från det atl förseelsen har begåtts, om det inte kan anses uppenbart alt sökanden ändå aren skötsam person (17 §). Om del finns an­ledning anta att en körkortshavare inte längre uppfyller de förutsättningar som gäller för erhållande av körkort, skall den länsstyrelse som har med­delat körkortstillståndet skyndsamt utreda frågan om hans lämplighet (48 §). Fråga om återkaUelse av körkort tas upp av länsrätten efler anmälan av länsstyrelsen. Körkort skall återkallas bl.a. om körkortshavaren har gjort sig skyldig till fylleri och del inle kan anses uppenbart alt han ändå är en skötsam person eller om körkortshavaren med hänsyn lill onyktert lev­nadssätt inle bör ha körkort (51 §). ÅterkaUelse på gmnd av straffbelagd förseelse får dock ske försl när frågan om slraff för förseelsen harblivit av­gjord genom lagakraftägande dom. om inle omständigheterna är sådana alt körkortshavaren oavsett utgången i ansvarsfrågan kan anses olämplig all föra körkortspliktigl fordon (53 §). Under vissa förutsättningar får också interimistiskt beslut om återkaUelse meddelas (54 §). Om inte tillräckliga skäl lill återkaUelse föreligger, kan länsrätten meddela varning (65 §).

Vad som har föreskrivits i fråga om körkortshavare i förevarande hänse­enden gäller i tillämpliga delar också beträffande innehavare av trafikkor! eller Iraklorkort.

Domstol eller befattningshavare vid försvarsmakten är skyldig att ome­delbart sända avskrift av dom eller beslul till den länsstyrelse som har meddelal körkortslillslånd, om en körkortshavare har befunnits skyldig lill fylleri (119 § första stycket 5). När del är fråga om godkänt strafföreläggan­de eller godkänt föreläggande av ordningsbot ankommer enligl särskilda föreskrifler underrättelseskyldigheten på RPS. Skyldighel alt sända av­skrift av domar och beslut till körkortsmyndigheten föreligger också vid etl flertal andra brottstyper, bl. a. brott mol lagen (1951:649) om slraff för vis­sa trafikbrott och, med vissa begränsningar, andra brott vid förande av motordrivet fordon saml vissa allvarligare brott mol BrB under fömtsätt­ning all annan påföljd än böter har ådömts (119 §). Vidare föreligger skyl­dighet för nyklerhelsnämnd att lämna uppgift lill länsslyrelsen, när nämn­den i fråga om körkortshavare har beslutat om övervakning eller ansökt om tvångsintagning enligt Nvl. Nyklerhelsnämnd är skyldig alt lämna upp­gift lill länsstyrelsen också i annat fall när rätten att inneha körkort bör prövas om till följd av körkortshavarens alkoholmissbmk (122 §). Även polismyndighet är skyldig atl anmäla lill länsstyrelsen om anledning finns till återkaUelse av körkort (123 §).

Uppgifler om domar, beslul och andra undertättelser av del slag som nu senast berörts förs in i körkortsregistrei (126 §).

I fråga om avstängning från rätten all köpa rusdrycker gäUerf n. enligt 18 § msdrycksförsäljningslagen (1954:521) att ulminute­ring av sådana drycker får vägras bl. a. den som är upptagen på särskild

 

Prop. 1975/76:113                                                                 27

förteckning, den s. k. spärtlislan. Spärrlislan handhas av riksskatteverket, som också för elt särskilt straffregister över fylleri och andra alkoholbrotl (se vidaie avsnitt 2.9). På listan upptas dels alkoholmissbmkare efler be­slul av nyklerhelsnämnd. dels också under närmare angivna fömtsättning­ar personer som har gjort sig skyldiga till vissa alkoholbrotl. De broll som del här är fråga om är olovlig försäljning eller olovligt innehav av msdryc-ker, försök eller medverkan lill sådant broll, olovligt tillhandagående med alkoholhaltiga drycker åt vissa för vård omhändertagna m.fl. saml Irafik-nyklerhelsbroll och fylleri. I fråga om trafiknyklerhelsbroll och fylleri gäl­ler att upptagande på spärrlista skall ske när någon enligt lagakraftägande dom har gjort sig skyldig lill sådanl broll vid mer än ett tillfälle under tolv månader. Den som i etl sådanl fall har lagils upp på spärtlisla avförs där­ifrån efler sex månader. Enligl 20 § rusdrycksförsäljningslagen är del för­bjudet för annan att såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt skaffa rusdrycker åt person som är uppförd på spärtlisla.

2.9 Registrering av fylleriförseelser

2.9.1 Riksskatteverkets straffregister

FyUeriförseelser och vissa andra broll med anknytning lill alkohol re­gistreras f. n. i etl centralt register, del s. k. särskilda slraffregistret, vilkel tidigare fördes av kontrollstyrelsen men numera handhas av riksskattever­kel. Föreskrifler om delta register finns i kungörelsen (1955: 512) om skyl­dighet att meddela uppgifler lill riksskatteverket och kungörelsen (1955:513) om särskilt straffregister rörande fylleri och vissa andra brott. Vidare finns en särskild kungörelse (1961:186) om skyldighet att inhämta uldrag ur registret.

Registreringen avser lagakraftvunna domar som gäUer vissa angivna brott. Hit hör fylleri och militärt fylleri saml vidare de mililära brotten övergivande av post och onykterhet i tjänsten under fömtsättning atl per­sonen i fråga varit bemsad så all del framgått av hans åtbörder eller tal. Vidare registreras vissa brott mol msdrycksförsäljningslagen, ölförsälj­ningslagen (1961:159), lagen (1961:180) om tillverkning av sprit och vin samt lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. I registret antecknas också brott som avser olovligt tiUhandagå-ende med alkoholhaltiga drycker åt vissa för vård intagna m. fl. Slutiigen sker registrering beträffande trafiknykterhetsbrott. På samma sätt som do­mar registreras godkända strafförelägganden och förelägganden av ord­ningsbot saml lagakraftvunna beslul i discipUnmål.

Undertättelser till riksskatteverket för registrering i nu angivna hänseen­den lämnas av RPS. När det gäUer domar av allmän domslol och beslul i disciplinmål gmndar sig undertältelsema på uppgifter som RPS i sin tur har erhåUit enligl föreskrifterna i kungörelsen (1970:517) om rättsväsen­dets informationssystem (Rl-kungörelsen). F. n. är undertällelsesyslemel

 

Prop. 1975/76:113                                                   28

uppbyggt på del säuel all riksskatteverket från RI erhåller maskinellt framställda blanketter med uppgift om domar och beslut saml godkända slraff- och ordningsförelägganden av sådant slag som skall antecknas i re­gistret.

Fömtom uppgifter om brott skall i slraffregistret också antecknas vissa beslut av länsrätt i ärenden angående tvångsinlagning på allmän vårdan­stalt för alkoholmissbrukare samt nykierhetsnämnds beslul varigenom nå­gon har ställts under övervakning enligt Nvl. Vidare åligger del direktör el­ler föreståndare för allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare atl för re­gistrering lämna uppgift när någon las in eller frivilligt ingår på anstalten, överflyttas från en anstalt lill en annan eller skrivs ut från anstalten.

Utdrag av registret får lämnas när del begärs av vissa särskilt angivna myndigheler, bl. a. domstolar, åklagar- och polismyndigheter, länsstyrel­ser och länsnyklerhetsnämnder. Om det beträffande en person som har ta­gits upp i registret inle under en sammanhängande lid av fem år har inträf­fat något som skall redovisas i registret, las äldre uppgifter med i register­utdrag bara om det finns särskilda skäl. Under vissa fömtsättningar får uppgifter från registret lämnas ut för vetenskaplig eUer därmed jämförlig undersökning. Härom finns föreskrifter i kungörelsen (1971:316) om ut­lämnande för forskningsändamål av uppgifter om brott m.m.

Skyldighel all införskaffa utdrag av slraffregistret föreligger för domslol eller åklagarmyndighet innan någon fälls lill ansvar för vissa angivna broll mot msdrycks- och ölförsäljningslagama, lagen om tiUverkning av sprit och vin saml lagen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga pre­parat. Även i andra brottmål skall utdrag av registret inhämtas när del finns anledning därtill. I mål om förvandling av böter skall utdrag inför­skaffas, om erforderliga uppgifter inle kan erhållas på annat sätt.

Uppgifter och anteckningar som hör till det särskilda slraffregistret är underkastade sekretess enligl 11 § lagen (1937:249) om inskränkning i rät­ten all utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen).

2.9.2 Körkortsregistret

Belräffande innehavare av körkort, trafikkorl eller iraklorkort registre­ras som förul berörts fylleriförseelser enligt 126 § körkorlskungörelsen också i körkortsregistrei. Registreringen sker på gmndval av domar, be­slul i disciplinmål och godkända slraff- eller ordningsbotsförelägganden. I körkortsregistrei sker anteckning även beträffande de mililära brotten övergivande av post och onykterhel i Ijänslen, under fömtsättning all per­sonen i fråga vid brottet varit bemsad så att del framgått av hans åtbörder och tal. I registret antecknas vidare brott mol lagen om slraff för vissa tra­fikbrott och, med vissa begränsningar, andra broll vid förande av motor­drivet fordon. Dessuiom antecknas brott mol narkotikastrafflagen (1968:64) och mol lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling i fråga om narkotika saml vissa allvarligare brott mol BrB under förutsättning all an-

 

Prop. 1975/76:113                                                   29

nan påföljd än böter har ådömts. Dessa registeruppgifter ingår i körkorts-registrets s. k. belaslningsdel.

I körkortsregistrei skall också tas in vissa belaslningsuppgifter som inte avser brott. Registrering skall sålunda ske av uppgifler från nykterhets-nämnd angående beslut om övervakning enligl Nvl eller ansökan om intag­ning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbmkare. Vidare registreras un­derrättelser från nykterhetsnämnd om alt rätten för viss person atl inneha körkort, trafikkorl eller traktorkort bör omprövas samt anmälan från polis­myndighet all anledning finns lill återkaUelse. Dessutom skall anteckning ske även beträffande andra omständigheter som behövs för kontrollen av körkortshavare, irafikkorlshavare eller innehavare av Iraklorkort.

Enligl statsmakternas beslul (prop. 1971:65.TU 1971:12,rskr 197li209) har etl centralt körkorlsregister (CKR), baserat på automatisk dalabe­handling, inrättats och tagits i drift. Detla register ersätter de tidigare läns­vis förda körkortsregislren. Registret förs av statens trafiksäkerhelsverk (125 § körkorlskungörelsen).

På grund av de övergångsbestämmelser som enligl 33-36 §§ kungörel-ien (1972:605) om införande av ny vägtrafiklagstiftning gäller för körkorts­kungörelsen förs emellertid uppgifler om brott f. n. inte in i CKR. Sådana uppgifter förs i stället in i ell delsystem inom RI, som har varil i drift sedan den I mars 1972. Uppgifter i fråga om samtiiga därefier meddelade eller godkända domar, beslut eller straff- eller ordningsbotsförelägganden som skall föras in i körkortsregistret finns bevarade i etl särskilt register - re­gistret över brott av betydelse i körkorlshänseende (KKBEL).

Enligl 21 § Rl-kungörelsen (ändrad 1973:59) skall RPS undertätta läns­styrelsen om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ord­ningsbot belräffande sådana broll som skall föras in i körkortsregistrei. För detta ändamål sänder RPS underrättelse på maskinläsbart medium lill statens trafiksäkerhetsverk, som framställer särskilt registerblad för varje körkortshavare. Registerbladet sänds i fräga om den som har gammalt kör­kort till den länsstyrelse som utfärdat körkortet och belräffande den som har körkortstUlslånd eller nytt körkort till den länsstyrelse som utfärdat körkorlstillståndel. Körkortsregistrei förs belräffande de nu ifrågavarande belastningsuppgifterna genom att länsstyrelsen bevarar del senast över­sända regislerbladel. När del gäller belaslningsuppgifter som avser tiden före den 1 mars 1972 förs registret i stället genom atl länsslyrelsen bevarar del regislerkort som där har lagts upp för personen i fråga.

För körkortsregistrets belastningsdel gäller samma bestämmelser om sekretess som i fråga om riksskatteverkets straffregister.

2.9.3 Registrering hos nykterhetsnämnderna

Som fömt berörts åligger det eniigt 10 § första stycket Nvl polis- och åklagarmyndighet som får kännedom om all någon har gjort sig skyldig lill fyUeri eller eljesi använt alkoholhaltiga drycker lill uppenbar skada för sig

 

Prop. 1975/76:113                                                   30

själv eller annan alt ofördröjligen anmäla förhåUandet till nyklerhelsnämn­den. Det har fömtsätts all anmälan i princip skall göras hos den kommuna­la nyklerhelsnämnden respektive social centralnämnd där sådan finns in­rättad. Pä vissa håll haremellertid träffals överenskommelse om atl anmä­lan i stället skall göras hos länsnyklerhetsnämnd. Avsikten härmed är all länsnyklerhetsnämnden skall kunna vidarebefordra anmälan till den kom­munala nämnd som har atl ta hand om fallet.

En fyllerianmälan till nyklerhelsnämnd medför regelmässigt atl perso­nen i fråga registreras hos nämnden. Några föreskrifler i författning som närmare reglerar denna registrering har inte utfärdats. Det praktiska förfa­randet belräffande registreringen varierar beroende bl. a. på kommunens storlek och på om ADB-behandling tillämpas. Enligl 5 § femte stycket Nvl gäUer vissa allmänna föreskrifter i kommunallagen (1953: 753) beträffande bl.a. vård och förtecknande av handlingar som hör tiU nämndens arkiv. Vidare finns i 64 § tredje stycket Nvl en allmän beslämmelse om all hand­lingar i förekommande ärenden skall förvaras så all de inle är tillgängliga för obehöriga. Handlingar i ärenden rörande nykierhetsnämnds verksam­het är underkastade sekretess enligt 14 § sekretesslagen.

2.10 Statistiska uppgifter

De uppgifter om fyUeridomar som kommer in till del särskilda slraffre­gistret bearbetas statistiskt genom riksskalleverkets försorg. Med ledning av uppgifterna kan till en början anlalel under ell år begångna förseelser som lett lill dom eller godkänt slraff- eller ordningsbotsföreläggande redo­visas. Bearbetningen påverkas emellertid därvid av eftersläpningen i dom-slolsförfarandel. Vid bearbetningen av uppgifterna framräknas också för varje år anlalel sakfäUda personer, dvs. anlalel personer som årligen gjort sig skyldiga till fylleri. För att kunna följa den aktuella ulvecklingen av fyl­leriet inhämtar riksskatteverkel dessutom månadsvis från RPS uppgifler över antalet omhändertaganden vid de lokala polismyndighelema. Dessa uppgifler omfattar alla omhändertaganden på grund av bemsning, obe­roende av om en förseelse har lett till åtal eller blivil avdömd, alltså även förseelser som har begåtts på enskilt område eller av ej slraffmyndiga per­soner eller som har föranlett beslut om åtalsunderlåtelse.

En jämförande översikt avseende både omhändertaganden på grund av berusning och avdömda förseelser ges i tabell 1. Del framgår av denna la­bell all antalet fyUeriförseelser per person och år, som kan sägas vara ell ullryck för ålerfallsrisken, under senare år har uppgått lUl omkring 1,7.

 

Prop. 1975/76:113

31

Tabell 1. Översikt över fylleristatistiken 1968-1974

 

 

Är

Omhändertaganden för fylleri

Avdömda

fylleri-

Per 1000 inv.

15 år

Förse-

 

 

 

 

förseelser

 

och däröver

 

elser

per

sak-

 

Hela

På enskilt

På allmän

Hela

Antal

Om-

Förse

-    Sak-

 

antalet

område

plats

antalet

sakfällda personer

hän-

derta-

ganden

eiser

fällda per­soner

fälld person

1968

111 772

180.59

93713

74121

42275

17,9

11,9

6,8

1,75

1969

10953!

17240

92 291

77417

44409

17,4

12,3

7,1

1,74

1970

104043

17940

86 103

66554

40866

16,4

10,5

6,5

1.63

1971

103 941

18295

85646

67996

40757

16,2

10,6

6,4

1,67

1972

110642

18 593

92049

70287'

40180'

17,2

10,9'

6.3'

1,75'

1973

1II 673

18359

93 314

__

__

17,3

___

—

---

1974

119615

19255

100360

■—

—

18,5

—

—

—

Anlalel omhändertaganden per I 000 invånare är i de större kommuner­na väsentligt högre än på landsbygden. Av tabell2 framgår bl. a. skillnaden i omhändertagandefrekvensen mellan de tre största polisdistrikten och lan­del i övrigi.

 

Polisdistrikt

1968

1969

1970

1971

1972

1973

1974

Stockholm Göteborg Malmö Övriga riket

34,9

48,6

18,0

9,1

37,0

42,0

16,9

9,0

28,0

39,5

18,9

9,2

28,5

38,5

15,9

9,2

35,6

40,8

13,3

9,4

39,7

37,3

14,8

9,5

42,3 37,0 17,2 10,3

Hela riket

14,2

13,8

13,0

12,9

13,6

13,7

14,7

Per 1 000 inv. 15 år och däröver

17,9

17,4

16,4

16,2

17,2

17,3

18,5

Antalet under olika månader  1968-1974 gjorda omhändertaganden framgår av tabeU 3.

Tabell 3. Omhändertaganden månadsvis 1968—1974

 

Månad

1968

1969

1970

1971

1972

1973

1974

Januari

7022

6998

6462

6792

6354

7029

7966

Februari

7232

6325

5923

6714

7013

7 338

7735

Mars

9479

7938

7861

7434

8312

9959

10071

April

10283

9208

9345

8866

8833

8973

10803

Maj

10288

10448

10840

9718

9992

10832

11631

Juni

12 222

11904

10114

11249

12527

12663

11716

Juli

11509

12672

11074

11 235

12213

12186

11756

Augusti

11 193

11776

10678

9932

10772

11 180

13044

September

9290

9300

8828

8969

8894

9175

9859

Oktober

7863

8 743

8 260

8567

8711

7918

8332

November

7290

7159

6772

6546

7746

6637

8204

December

8 101

7060

7886

7919

9275

7 783

8498

Summa

111 772

109531

104043

103 941

110642

111 673

119615

Preliminära uppgifter.

 

Prop. 1975/76:113

32

Vid den statistiska bearbetningen har också uppgifterna om anlalel om­händertaganden släUts samman med tillgängliga uppgifler om alkoholkon­sumtionen. Sistnämnda värden har beräknats på gmndval av uppgifler från systembolaget om bolagels försäljning av msdrycker dels lill allmänhelen. dels lill innehavare av utskänkningslUlslånd. Vidare har utnyttjats hos riksskatteverket tillgängliga uppgifler om den skallepliktiga utlämningen av öl och uppgifler från generaltullslyrelsen om importerade kvantiteter öl. Systembolagets försäljning och den skattepliktiga utlämningen m. m. har härvid antagits svara mol konsumtionen under samma tid (tabell 4).

Tabell 4. Konsumtion av spritdrycker, starkvin, lättvin och starköl per invånare samt omhändertaganden länsvis under år 1973

 

Län

Sprit-

Vin litei

 

 

Starköl

Om-

 

drycker

 

 

 

- liter

händer-

 

liter

Totalt

Slark­vin

Lätl­vin

 

tagan-den för fylleri

Slockholms

8,47

15,42

2,08

13,34

5,04

23,30

Uppsala

5,54

7,60

1,18

6,42

2,83

12,24

Södermanlands

6,09

6,20

1,20

5,00

2,00

9,82

Östergötlands

6,27

5,85

1,37

4,48

2,16

14,51

Jönköpings

5,51

3,87

0,99

2,88

2,08

9,37

Kronobergs

6,16

3,88

0,94

2,94

1,94

6,12

Kalmar

6,88

4,39

1,17

3,22

1,67

9,18

Gollands

7,21

7,60

1,21

6,39

4,69

7,90

Blekinge

7,23

4,36

0,91

3,45

1,59

8,60

Kristianstads

6,17

3,81

0,74

3,07

1,56

5,17

Malmöhus

6,49

7,15

1,05

6,10

2,12

9,61

Hallands

7,17

5,23

1,10

4,14

2,29

7,21

Göteborgs o Bohus

7,44

8,62

1,83

6,79

4,41

25,54

Älvsborgs

5,24

3,73

1,09

2,64

2,02

7,28

Skaraborgs

5,31

3,15

0,82

2,32

1,69

8,56

yärmlands

6,26

4,77

1,28

3,50

2,82

10,36

Örebro

6,19

4,97

1,09

3,88

2,25

10,74

Västmanlands

5,73

6,02

1,21

4,82

2,50

13,06

Kopparbergs

6,07

4,50

1,00

3,50

1,97

8,36

Gävleborgs

6,98

4,76

1,03

3,73

2,74

11,78

Västemorrlands

6,83

4,59

1,02

3,57

1,58

11,74

Jämtlands

7,04

5,25

1,22

4,03

2,94

10,77

Västerbollens

5,13

4,23

0,88

3.34

3,05

7,15

Norr bollens

5,40

3,73

0,84

2,89

3,64

13,86

Hela rikel

6,68

7,25

1,31

5,94

2,96

13,71

1 tabeU 5 redovisas antalet avdömda fyUeriförseelser efter kön och ålder absolut och per 1 000 invånare. Del kan därav konstaleras atl kvinnornas andel ökat på senare år men alltjämt utgör mindre än 4% av del totala fyl­leriet. Åldrama omkring 20 år visar alltjämt den högsta frekvensen, dock endast bland män; bland kvinnor är fylleri vanligast förekommande i de all­ra yngsta åldrarna, 15-17 år.

 

Prop. 1975/76:113

33

Tabell 5. Avdömda fylleriförseelser efter kön och ålder 1967—1972'

 

 

Älder år

Män

 

 

 

 

 

Kvinnor

 

 

 

 

1967

1968

1969

1970

1971

19722

1967

1968

1969

1970

1971

1972=

15-17

3045

2 875

2714

2539

2736

2888

376

336

319

324

477

345

18-19

—

__

__

4 545

3982

4013

_

___

___

249

253

203

18-20

7877

7580

7689

__

__

—

300

252

299

---

---

—

20-24

--

—

__

11309

11005

1073!

_

___

___

375

396

355

21-24

9486

9913

10463

—

__

—

281

233

244

—

—

—

25-29

7131

7 167

7920

6 869

7205

8 725

159

171

198

14!

172

294

30-39

13926

13 425

14520

12598

11278

12 829

280

293

321

317

507

608

40-49

14853

15928

16102

12022

11643

12464

381

383

369

480

517

375

50-69

15048

14 635

15 160

13803

16629

15 504

235

218

243

135

132

193

70-e

741

703

850

848

1064

760

3

9

6

—

—

—

Summa

72 107

72226

75418

64533

65 542

67914

2015

1895

1999

202!

2454

2 373

Per 1000

invånare i

resp. kön och ålder

 

 

 

 

 

 

 

 

15-17

17,3

16,9

16,1

15,2

16,4

17,4

2,25

2,08

2,00

2,04

3,01

2,20

18-19

—

—

—

38.8

34,5

35,0

—

—

—

2,22

2,28

1,85

18-20

39.8

39.5

41,4

—

—

—

1.57

1,36

1,67

—

—

—

20-24

—

—

—

33,3

32,7

33,3

—

—

---

1,15

1,23

1,14

21-24

35.7

36,2

37,9

—

--

—

1,13

0,90

0,93

—

—

—

25-29

27,6

26,5

27.7

22.4

21,9

25,3

0,66

0.68

0,74

0,50

0,56

0,92

30-39

30.2

29,1

31,4

26.7

23,5

26,3

0,62

0,66

0,72

0,70

1,11

1,32

40-49

28,0

30,3

30,9

23,3

23,2

25,5

0,73

0,74

0,72

0.94

1,04

0,77

50-69

16,7

16,1

16,6

15,0

13,4

16,4

0,25

0,23

0,25

0,17

0,14

0,20

70-e

2,6

2,4

2,9

2,8

3,5

2,4

0,01

0.02

0,02

—

—

—

Summa

23,5

23,4

24,3

20,6

20,7

21,3

0,64

0,60

0,63

0,63

0,76

0,73

Antalet personer som enligt riksskatleverkels register sakfällls för fylleri har vidare delals upp efler den tidigare belastningen. Därvid har de som under femårsperioden närmast före den aktuella förseelsen inle gjort sig skyldiga tiU fylleri betecknats som debutanter och övriga som recidivisler. Antalet recidivisler är vaije år slörre än anlalel debutanter, vilkel visar all ålerfaUsrisken är myckel slor när det gäller fylleri. Anlalel för fylleri sak-fällda personer och molsvarande antal debutanter i olika åldersgmpper framgår av tabeU 6.

' Är för förseelsens begående.  Preliminära uppgifter.

3-Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 113

 

Prop. 1975/76:113

34

TabeU 6. För fylleri sakfällda personer efter ålder och tidigare belastningar 1967-1972'

 

Älder år

Sakfälld

a personer

 

 

 

Därav d

cbutanter

 

 

 

 

1967

1968

1969

!970

1971

1972 2

1967

!968

!969

!970

!97!

1972

15-17

2842

2 606

2 545

2 670

3000

2 898

2 474

2 326

237!

2452

2 798

2 635

18-19

—

—

—

3827

3 242

3 324

—

—

—

263!

24!!

2564

18-20

5 995

571!

5 882

—

___

___

3 785

367!

4080

—

—

—

20-24

__

.—

__

8425

765!

694!

___

___

—

4 444

3 679

3 597

21-24

6397

6689

7!1!

—

___

___

2803

2 986

3 457

—

—

—

25-29

4 238

4316

4803

4 370

4 864

5 523

1657

1 635

2061

1468

2 178

2 260

30-39

7157

6916

7475

6695

6779

6607

2 477

23! 1

2 759

2 369

2371

!946

40-49

7383

7526

789!

6686

6 282

6283

2318

2275

2473

1945

!763

!804

50-69

8 359

8025

8 129

7679

836!

8026

2 778

2 560

2561

2 123

2422

2 523

70-e

508

486

573

5!4

578

578

2!!

!95

268

195

2!3

213

Summa   42 879    42 275    44409    40 866    40757    40 180    18503    17959    20030    17 627    17835     17 542 Per ! 000 invånare

 

15-17

8,3

7,8

7,8

8,2

9.2

9,0

7,2

7,0

7,2

7.5

8,6

8,3

!8-19

—

—

—

16,7

14.3,

14,8

—

—

—

11,5

10,6

11.4

18-20

15.4

15,1

16,!

—

—

—

9,7

9.7

11,2

—

—

—

20-24

—

__

—

12,7

I!.6

!!,0

—

—

—

6.7

5,6

5.7

21-24

12,4

12,5

!3,2

__

__

__

5.4

5,6

6.4

—

—

—

25-29

8,5

8,3

8,7

7.4

7,7

8,3

3.3

3,!

3,7

2,5

3,4

3.4

30-39

7,9

7,6

8.2

7,3

7,3

7,0

2.7

2,5

3,0

2,6

2.5

2.1

40-49

7,0

7,2

7,6

6.5

6,3

6.5

-> -)

2,2

2,4

1,9

1.8

1.9

50-69

4,5

4,3

4,4

4.3

4,4

4.2

!,5

1.4

!,4

!,!

1,3

1,3

70-e

0,8

0,7

0.8

0,7

0,8

0,8

0.3

0.3

0,4

0,3

0,3

0,3

Summa

6,9

6,8

7.1

6.5

6.4

6,3

3,0

2,9

3,2

2,8

2,8

2,7

Anlalel lill riksskatteverket redovisade brott mol 16 kap. 15 § eller 21 kap. 15 § BrB där msel orsakats av annal än alkoholhaltiga drycker redovi­sas i tabell 7.

TabeU 7. Fyllerifall där berusningen orsakats av annat än alkoholhaltiga drycker

Kön Är för domen

Älde

17

15-år

18-19 är

20 är och äldre

S:a

 

Män 1970 1971 1972 1973

15

54 44

79

9

39 18 !9

66 !78 161 174

90

271 223 2!5

 

Kvinnor

1970

1971

1972

1973

5 6 17 13

14 27 15

I tabell 8 redovisas anlalel fall då åklagare efler ålalsprövning beslutat att inte väcka åtal för fyUeri.

' Är för förseelsens begående.  Preliminära uppgifter.

 

Prop. 1975/76:113

35

Tabell 8. Personer vilka åklagare beslutat att ej åtala för fylleri Ålalsprövning enligl

RB 20:7 p. 1' RB 20:7 p. 2  RB 20: 7 p. 2  RB 20:7 p. 4

(förut till ung-    (andra fall)

domsfängelse dömda)

1969 1970 1971 1972 1973 1974

966 896 951 982 1879 2562

12 17 12 24 16 12

742 380 3!1 427 653 599

79 6 8 4 9 4

Ålalsprövning enligt

 

 

Lagen (1964:167)

69 §

57 §

 

med särskilda

barnavårds-

nykterhetsvårds-

 

bestämmelser om

lagen

lagen

 

unga lagöver-

 

 

 

trädare

 

 

1969

302

92

6306

1970

187

56

5144

1971

177

46

5669

1972

272

58

5679

1973

332

51

5 315

1974

384

51

6120

3    Fylleristraffutredningens förslag

3.1 Omhändertagande av berusade personer

Ulredningen framhåller inledningsvis bl.a. alt man i den offentliga de­batten under den lid ulredningen har arbetat ofta har utgått ifrån som själv­klart atl fyUerislraffel bör avskaffas. Även de som bestämt har fordrat en avkriminalisering har emellertid uppenbarligen velat få lill stånd någon form av positiva åtgärder mol det tilltagande alkoholmissbmket i stäUet för straff Mot denna bakgrund anser utredningen atl elt slopande av fylleri­straffel inte är en tillräcklig åtgärd utan alt man måste gå vidare in på den mera socialpolitiskt inriktade frågan om behandlingen av fylleristerna. Spörsmålet om avkriminaliseringen är i själva verkel en fråga av jämförel­sevis underordnad karaktär. Ulredningen har därför fallat sin uppgift inte som ell sysslande i första hand med en tämligen isolerad sträffrättslig fråga ulan som ett arbete framför allt på nykterhetsvårdens fält. Från dessa ut­gångspunkter har ulredningen lagt upp sitt arbete så att tyngdpunkten har lagts vid frågan om omhändertagande och behandling av bemsade perso­ner. Först därefier lar utredningen slällning lill själva avkriminaliserings-frågan.

Avser både fylleri och förargelseväckande beteende.

 

Prop. 1975/76:113                                                                 36

Enligl utredningen är det självklart atl fyllerister liksom hiltiUs skaU las om hand på något sätt. Etl sådanl omhändertagande bör även i fortsätt­ningen ske genom polisens försorg. Under överskådlig tid framåt kommer det inte att finnas något annal organ än polisen för denna uppgift. Även om man har den uppfattningen all polisen inle är räll organ för den fortsatta befattningen med fylleristerna, är det obestridligt atl polisen är väl skickad atl sköta omhändertagandena. Det är ofla fråga om ordningsslörande eller våldsamma personer. Polisen har i allmänhet en stor erfarenhet då del gäl­ler att bedöma om en person är berusad eller inte, och polisen har betydan­de rutin i fråga om sättet alt handskas med fyllerister vid omhändertagan­det och under transporten till polisstationen.

Som systemet nu är utformat ger emellertid enligl vad utredningen fram­håller omhändertagandet av bemsade personer inle utrymme för någon egentlig vård och behandling. Många polisarresler är otidsenligt utmslade. Omhändertagandet synes inle tjäna annal ändamål än atl få den bemsade "pacificerad" under den korta lid förvaringen pågår. Han får vanligen lämna polisarresten i ett lindrigt nyktert, ofta bakmsigt tillstånd då åter­ställarebehovet gör sig starkt gällande. Någon kontakt med nykterhelsvår­den förekommer så gott som aldrig på detta stadium. Möjligheterna all engagera läkare i vården av de omhändertagna är myckel begränsade. Om­händertagandel är en polisiär uppgift men polisstationen är uppenbarligen inte rätta platsen för någon akutvård. Polisen släUs ofta inför svåra pro­blem då del gäller all bedöma arten och graden av en bemsning och risken för felbedömningar är slor. Ulredningen erinrar i detta sammanhang om all del har inträffat all omhändertagna fyllerister avlidit under förvaringen i polisarrest.

Mot bakgrunden av rådande förhållanden anser utredningen all en ge­nomgripande reform är nödvändig. Närdet gäller alt finna en ersättning för polisarresterna har ulredningen särskilt uppmärksammat ett syslem som liilämpas i Polen. Man har där för att la hand om och vårda akut bemsade personer inrättat s. k. tillnyktringsstationer, som är ell slags särskilda sjuk­vårdskliniker för behandlingen av delta klientel. Del polska systemet har i vissa avseenden blivit en förebild för ulredningens förslag.

Närdet gäller förutsätt ningarna för omhändertagande skall det enligl utredningsförslaget i fortsättningen vara avgörande alt någon an­träffas så bemsad att han bedöms vara i behov av vård. Ulredningen anser att i stort setl samma praxis som hittills kan liilämpas. Efiersom vårdin-tressel i forlsätlningen skall komma i förgmnden, kan del dock enligl ul­redningen tänkas alt det sker en viss förskjutning av praxis i den riktningen all antalet omhändertaganden blir något slörre än hillills. Del är enligl ut­redningen tydligt alt omhändertagande bör ske om en person är så bemsad atl han inle kan la hand om sig själv. Det rör sig här inte bara om personer som är så berusade att de inle kan slå på benen ulan också om sådana som vinglar omkring eller raglar, personer som inle kan styra sina steg och som

 

Prop. 1975/76:113                                                                 37

därigenom utgör en fara för sig själva och andra. Särskilt är del trafikens faror de är utsatta för i delta lillslånd. Omtanken om individen motiverar ett omhändertagande ocksä i fall då någon i bemsal tillstånd anträffas so­vande på en parksoffa, i en portgång, på en gata eller annan plats. Svårare blir bedömningen när bemsningsgraden är lägre men då det ändå tydligt framgår alt vederbörande är bemsad. Polisen bör inle vara skyldig att ta hand om alla personer som är någorlunda märkbart bertisade. Det måste fordras något mer än att personen luktar sprit eller uppträder på ell säll som ger anledning att misslänka bemsning för att han skall kunna las om hand. Del ytterUgare krav som bör uppställas är alt han till följd av bems­ningen uppträder på ell sådant sätt atl polisen rimligen inle kan blunda för hans förehavanden. Förhåller del sig så att den bemsade antastar andra människor på gatan med lillmälen eller att han uppträder skränigt eller på annat säll störande, bör polisen ta hand om honom. Utöver själva bems­ningen måsle del i dessa fall tillkomma något klart ordningsslörande mo­ment som äger direkt samband med bemsningen.

Mol bakgrund av intresset all alkoholmissbmkare på elt så tidigt sta­dium som möjligt kommer under lämplig vård och behandling är det enligl utredningen vidare tydligt att den i 1841 års förordning gjorda begränsning­en av rätlen lill omhändertagande lill all avse endasl personer som uppe­håller sig på allmän plats inte längre bör upprätthållas. Är fömtsätt­ningama i övrigt för handen för elt omhändertagande, bör detta få ske även om personen anträffas på enskilt område. Härmed är naturligtvis inte sagt atl polisen utan särskild anledning skaU tränga in i enskilda hem för alt där la om hand akut berusade personer. En förutsättning för sådanl ingri­pande bör vara all någon närstående tillkallar polis för all klara en akut nödsituation - den bertisade har t. ex. blivit våldsam eller visal så allvarli­ga förgiftningssymptom atl han bör komma under särskild medicinsk vård och behandling. Möjligheten atl omhändertaga bemsade personer på en­skilt område innebär vidare atl polisen tår fog för sådanl ingripande, när den akut bemsade uppehåller sig i portgångar eller trappor till privata fas­tigheter, på inhägnade tomter, i rivningsfasligheler o; d.

Enligl vad ulredningen ytterligare framhållet-finns del inte någon anled­ning alt i fråga om omhändertaganden skilja mellan alkoholberusning och bemsning av annat medel än alkohol. Personer tillhörande båda gmppema bör tas om hand, om bemsningsgraden öch det av bemsningen föranledda uppträdandet ger anledning därtiU. Den skillnad som finns mel­lan dessa gmpper får i stäUel göra sig gällande under den fortsatta behand­lingen av fallen.

När det gäller förvaringen av de omhändertagna anser utred­ningen atl polisens artestlokaler inle är lämpliga främsl på gmnd av loka­lernas beskaffenhet och med hänsyn till alt personalen inle har de speciella kvalifikationer som svarar niot de målsättningar som bör gälla för behand­lingen av fyllerister. De alkoholpolikliniker som finns motsvarar inte heller

 

Prop. 1975/76:113                                                                 .38

utredningens intentioner i fråga om akut vård. Dessa kliniker kommer emellertid att spela en stor roll för den fortsatta vård som i åtskilliga fall måste följa efter det akuta bemsningsskedet.

Utredningen diskuterar möjligheten av att höja standarden på polisarres­terna och att till dessa knyta medicinskt och socialt utbildad personal. Till förmån för en sådan lösning talar alt den släller sig billigare och är mindre personalkrävande än särskilda vårdinrättningar. Ulredningen avvisar dock i princip denna utväg och förordar i stället ett system för omhändertagande av i huvudsak samma typ som vid de polska tillnyktringsslationerna. Den typ av särskilt vårdorgan som enligt utredningen sålunda bör inrättas före­slås få benämningen akutklinik.

Allmänt sett bör målsätlningen för de nya vårdorganens verksamhel va­ra densamma som för de polska tillnyktringsstalionerna. Akutklinikerna skall ersätta de nuvarande arresterna. Polisen skall transportera de akut bemsade lill en klinik. Där skall den omhändertagne förvaras försl och främst till dess han har blivit nykter. Han skall underkastas viss medicinsk undersökning och vid behov en preliminär behandling saml även bli före­mål för en socialt inriktad summarisk utredning. Behandlingen skall följakt­ligen få en blandad medicinsk-social prägel med tyngdpunkten lagd på de medicinska aspekterna.

Utredningen föreslår alt akutkliniker av det slag som nu avses inrättas på ett flertal orter i landel. Enligl beräkningar som redovisas i betänkandet finns tillräckligt underiag för sådan klinikverksamhet i Slockholm, Göte­borg och Malmö samt ytteriigare ell 15-lal slörre kommuner. Därmed når man enligl vad ulredningen konstaterar drygt 70 proceni av alla fylleriom­händertaganden i rikel.

Utredningen har utarbetat en modell till en akutklinik och därvid ingåen­de beskrivit hur verksamheten bör bedrivas för alt akutvården skall få del avsedda innehåUet. Till kliniken skall knytas läkare och annan sjukvårds­personal. En socialassistent från nyklerhelsnämnden på orten föreslås bli stationerad på kliniken för alt svara för den sociala sidan av verksamheten. Gången blir i korthet följande. Så snarl den omhändertagne av polisen har förts in på kliniken skall läkare eller annan ansvarig befattningshavare prö­va om omhändertagandet skaU beslå. Är de legala förutsättningarna upp­fyllda och finns inte särskilda skäl för polisen all behålla den omhändertag­ne - t. ex. därför atl han begått något allvarligare broll eller är efterspanad - skall han läggas in på kliniken. I samband med intagningen sker en preli­minär läkarundersökning som främsl lar sikte på en allmän bedömning av den bemsades hälsotillstånd för aft klargöra om några omedelbara medi­cinska åtgärder är påkallade. Därefier kläs den omhändertagne i sjukhus­kläder och läggs i säng för att sova. Flera patienter kan ligga i samma rum. I undantagsfall kan del dock med hänsyn lill den bemsades lillslånd bli nödvändigt att lägga honom i isoleringsmm. Under vistelsen på kliniken blir patienten föremål för kontinuerlig övervakning. Då han nyktrat till

 

Prop. 1975/76:113                                                                 39

sker en mera omfattande medicinsk undersökning om detla anses behöv­ligt, vilket antas i regel inte vara fallet. 1 samtliga fall blir del emellertid en­ligl utredningen nödvändigt med en summarisk social undersökning för atl bedöma vad som i fortsättningen bör göras. Tanken är alt den omhänder­tagne därigenom skall kunna slussas vidare in i de kanaler där han rätteli­gen hör hemma. Delta fömtsätter bl. a. att utbyggnaden av akutkliniker samordnas med en uppmstning och ulbyggnad av den öppna alkoholpoli­kliniska vården. Genom den vid akutkliniken stationerade socialassisten­ten etableras en fast kontakt mellan akutkliniken och nyklerhelsnämnden. Nyklerhelsnämnden får också omedelbar kontakt med den akut bemsade, vilket utgör ell belydelsefuUl inslag i klinikverksamheten.

Utredningen förordar alt akutklinikerna förläggs i anslutning lill sjuk­hus. Därmed kan akutklinikens läkare förena sin tjänstgöring där med ordi­narie läkarjour vid annan sjukhusavdelning, sköterskor och vårdare kan hämtas från sjukhuset och sjukhusets övriga resurser — centrallaboratori­um, kök, personallokaler o.s.v. - kan utnyttjas. Ulredningen har från dessa fömtsättningar upprättat etl lokalprogram för en akutklinik med 20 vårdplatser. Driftskostnader för en fullt utbyggd akutklinik enligt lokal­programmet har beräknats tUl I 266000 kr. per år, varav 115000 kr. avser kapitalkostnader exklusive gemensamhetskostnader. Beräkningen är i princip gmndad på en organisation enligt vilken kliniken drivs som en självständig enhet. Eftersom själva läkarinsatsen avses ske genom någon form av anknytning till sjukhusets allmänna organisation, har ulredningen dock inte räknat in läkarkostnaderna i kalkylen. Utredningen räknar med etl behov av totalt ca 775 vårdplatser på de orter i landet där kliniker avses bli inrättade.

Utredningen anser att driftskostnaderna bör kunna reduceras både om en redan befintlig byggnad tas i anspråk för ändamålet och om akutkliniken förläggs i anslutning tifl en alkoholpoliklinik, varigenom personalen kan ut­nyttjas mera rationellt. Kostnaden för uppförandet av en klinik av det slag som avses i lokalprogrammet har av utredningen - exklusive kostnader för bl. a. yttre arbeten - beräknats till 1 250000 kronor med ulgångspunkl i prisläget den 1 april 1967.

På mindre orter, som inte har tillräckligt underlag för inrättandet av sär­skilda akutkliniker, måste omhändertagandet ordnas på annat sätt. Därtill kommer alt utbyggnaden av akutkliniker måste ta avsevärd tid. Om andra möjligheter inte står till buds, t. ex. alt ordna med akulintag i anslutning lill en alkoholpofiklinik, måste sålunda även i fortsättningen polisens förva­ringslokaler las i anspråk. Dessa bör enligl ulredningen fortsättningsvis i mindre mån ha karaktären av artester i traditionell mening. Ulredningen fömtsätter atl lokalema mslas upp, atl elt fast samarbete etableras mellan poUsmyndigheten och läkare på orten samt atl någon tjänsteman från nyk­terhetsnämnden intermittent stationeras hos polisen för att svara för den sociala sidan av verksamheten. Efiersom man enligl ulredningen måsle ut-

 

Prop. 1975/76:113                                                   40

gå ifrån alt del på en mängd platser åtminstone inle lill en början kommer alt kunna knytas någon läkare lill polisstationen, är del vidare av vikt atl bemsade personer som är skadade eller misstänks vara sjuka inte trans­porteras lill polisstationen. Enligl utredningens mening bör polisen efter övergången tiU del nya systemet därför i ökad grad bli inriktad på alt i misstänkta fall föra fyllerister lill sjukhus. Ulredningen framhåller också viklen av all sådana artangemang vidtas all man på sjukhusen kan på lämpligl sätt la emot fyllerister som polisen för dit och behålla dem där för avgiftning.

Utredningen behandlar vidare frågan om förvaringstidens längd. Enligl utredningen kan med det nuvarande systemet inte några mera all­varliga invändningar riklas mol polisens praxis atl sälla de omhändertagna på fri fot efler relativt kort tid. Ulredningen anser del emellertid uppenbart alt den nuvarande förvaringstiden om fem-sex limmar inle förslår, om omhändertagandena i fortsättningen skall bli av nykterhetsvårdande ka­raktär i slällel för tämligen renodlat polisiära ingripanden. När del gäller personer som förs till akutklinik framhåUer ulredningen atl liden för vistel­sen får bestämmas utifrån överväganden om klinikernas arbetsuppgifter och kapacitet. Från den enskilde patientens synpunkt är det emellertid samtidigt av vikt all han inte hålls kvar på kliniken längre än absolut nöd­vändigt. Det är dock enligl ulredningen troligt att de omhändertagna kom­mer alt acceptera även relalivi långvariga förvaringstider under fömtsätt­ning all de får känslan alt något verkligen uträttas på kliniken som är liU nytta för dem.

Ulredningen föreslår en längsta förvaringstid om i princip 24 timmar. En sådan ordning fömtsätter bl. a. att en socialvårdstjänsleman kan finnas till­gänglig vid kliniken även på lördagar och söndagar och att nykterhels-vårds- och bamavårdsnämndemas expeditioner anordnar jourtjänstgöring eUer åtminstone telefonjour. Utredningen räknar emellertid med att det kommer all finnas fall då 24-timmarsfristen inle räcker lill. Förvaringsti­den bör därför kunna utsträckas till högsl 48 limmar. Som skäl för en sådan förlängning bör kunna åberopas att patienten även efter en klinikvislelse under 24 limmar inle är i elt sådanl skick alt han lämpligen bör tillåtas läm­na kliniken. Även i del fallet all någon patient uttrycker önskemål om all få stanna kvar på kliniken i två hela dygn, bör detta kunna medges, om åtgär­den är medinciskt eller socialt försvarlig och platsbrist inle lägger hinder i vägen.

Tiden 48 limmar är enligt ulredningen en yttersta gräns för ell tvångs-mässigl kvarhållande av patienten. Den bör inte överskridas ens om pati­enten uttryckligen begär det. Föreligger behov av längre vårdtid, bör han föras över lill en annan vårdinrättning. Ulredningen framhåller också all rätten all förlänga kvarhållningen ulöver 24 timmar bör utnyttjas med slor försiktighet. Särskilt bör beaktas atl många patienter har etl arbete atl skö­ta och alt de inte vill utebli från detta i onödan.

 

Prop. 1975/76:113                                                   41

Utredningen anser alt del från klinikverksamhetens synpunkt kan vara av betydelse att det finns en beslämmelse om minimitid för kvarhållandel alt hänvisa lill i de fall, då en patient kräver alt få lämna kliniken men läka­ren anser atl patienten behöver stanna kvar. Kvarhållningstiden bör nor­mall inte vara kortare än åtta limmar. Denna gräns bör dock inle vara ovill­korlig. Föreligger särskilda skäl alt släppa patienten tidigare bör detta kun­na ske.

Det är enligl ulredningen angelägel att man även på orter som inte utms-las med akutklinik får möjlighet all hålla kvar fylleristerna längre tid än nu. Ulredningen förordar all fyllerister som placeras i polisens förvarings­utrymmen skall kunna hållas kvar i högsl 24 timmar. Denna förvaringstid bör under samma fömtsättningar som i fråga om akutkliniker kunna för­längas till 48 limmar. 24-timmarsfristen bör dock här i regel betraktas som maximitid. En fyUerist skaU också släppas före frislens utgång om anled­ning saknas att hålla honom kvar längre. Av betydelse är först och främsl att fyUeristen får stanna kvar så länge, all hans ålerställarebehov är elimi­neral och hans fysiska och sociala situation har blivit någorlunda klarlagd.

24-limmarsfristen bör också medföra, alt man inle släpper ul någon mitt i nallen. Den som är omhändertagen kl. 23.00 skall enligl utredningsförsla­get i princip alltid kunna hållas kvar lill kl. 06.00 följande dag, såvida del kan ske ulan olägenhet för honom.

De reglerom omhändertagande och förvaring som följer av ulredningens ställningstaganden har i utredningsförslaget sammanförts lill en särskild lag om omhändertagande och behandling av bemsade personer. Utred­ningen föreslår all 1841 års förordning upphävs vid den nya lagens ikraft­trädande.

3.2 Fylleristraffet

Genom inrättandet av ett system med akutkliniker uppnår man enligt ut­redningen alt fyUerislerna tas om hand under humana former och under­kastas socialmedicinsk behandling i ell stadium av akut alkoholförgiftning. Del kan enligl utredningen med fog göras gäUande alt den positiva instäU­ningen lill klinikverksamhelen och möjlighelerna till fortsatt samarbete med de omhändertagna kommer atl försvåras om behandlingen förbinds med en sträffrättslig påföljd. Del ligger nämligen en motsättning i atl å ena sidan betrakta fyUeriel som ell sjukligt beteende som påkallar medicinsk behandling och atl å andra sidan straffbelägga samma beteende.

Ulredningen diskuterar ingående fyUeristraffels betydelse från olika synpunkler. När del gäUer den allmänt återhåUande effekt som man har velat tillskriva slraffel menar ulredningen att man på många håll har lagt en myckel vid innebörd i begreppet slraff. Vad som ofta har avsetls är hela den samlade reaktionen från samhäUets sida mol fylleristen och fylleriets sociala och psykologiska verkningar. Utredningen tänker här på själva po-

 

Prop. 1975/76:113                                                                 42

fisingripandet och vad detta för med sig samt på den registrering och de lättsverkningar av olika slag som följer på en fylleridom. Själva bötesstraf­fet torde enligt ulredningen allmänt betraktas som en mindre ingripande åt­gärd. Etl bötesbelopp på 50 kr. torde inte kännas särskilt betungande för folk i allmänhet. Ulredningen avvisar tanken på en skäipning av straffet i syfte atl ge detta en mera allmänpreventiv effekt. Redan det förhållandel alt straffet måste sättas i rimlig proportion lill förseelsens art medför en be­gränsning av möjlighelerna alt höja bötesstraffet. Del måste enligt utred­ningen också bli fråga om en avsevärd höjning för att man skall kunna tala om ett kännbart straft". En sådan höjning skuUe framför allt komma all drabba låginkomsttagare och bli särskilt kännbar för ålerfallsfyllerister som samlar på sig många bötesstraff. 1 flertalet fall skulle del visa sig ute­slutet att driva in böterna och straffet skulle närmast framstå som etl slag i luften.

Del förhåller sig vidare enligt ulredningen så alt del främst är socialt av­sigkomna personer och personer i den lägsta socialgruppen som tas om hand för fyUeri. Personer som kan visa upp en respektabel social slällning undgår däremot i stor utsträckning polisingripande på grund av bemsning. Skillnaden beror framför allt på vai- de uppehåUer sig. Del är, framhåller utredningen, otillfredsställande atl straffet på detta sätt drabbar endasl den del av de akut bemsade som uppfyller lagens fömtsättningar för omhän­dertagande, beroende på skiUnader i social och ekonomisk status. Lagstift­ningen kan med rätta komma all uppfattas som en klasslagstiftning av dem som blir omhändertagna.

Enligt vad utredningen sammanfattningsvis anför finns det myckel som talar för att fylleristraff'et som sådant inte har några egentligt allmänpre­ventiva effekter. Ulredningen menar därför att det inte kan vara sakligt motiverat alt åberopa straffets allmänverkan som skäl mol en avkriminali­sering. Inte heller kan straffet antas ha någon nämnvärt avhållande effekt på fylleristklientelet. Den höga återfallsfrekvensen och den bild som man genom ofika statistiska undersökningar får av klientelet ger vid handen att straffet i flertalet fall får anses ändamålslöst. 1 de fall där fylleristen inle har återfallit efter en fylleriförseelse eller denna eljest kan betraktas som en enstaka företeelse - fall som relativt sett torde vara sällsynt förekom­mande - finns det inget som motsäger att utvecklingen skulle ha gått i samma riktning oberoende av de utdömda fylleriböterna. Med den ändrade sociala grundsyn och den ökade förståelse för den medicinska aspekten på alkoholismen som kännetecknar nutidsmänniskan är enligt ulredningen bestraffningen av fylleriet otidsenlig och ändamålslös samt oförenlig med samhäUets strävanden alt komma till rätta med alkoholproblemen. Utred­ningen föreslår därför atl bestämmelsen i 16 kap. 15 § BrB helt upphävs.

När del gäUer avkriminaliseringens straffrättsliga konsekvenser lar ut­redningen särskilt upp frågan om gränsdragningen mellan fylleri och för­argelseväckande beleende saml den betydelse denna kan ha vid en avkriminalisering av fylleriet.

 

Prop. 1975/76:113                                                                 43

Enligt utredningen synes i praxis ha utbildat sig den ordningen att en fyl­lerist, som uppträder allmänt förargelseväckande t.ex. genom att skräna, antasta förbipasserande eller lägga sig på gångbanan, i allmänhet endast blir åtalad för fylleri, oaktat hans uppträdande även kan uppfylla rekvisiten för förargelseväckande beteende. I .sjäfva verkel synes i många fall fylleris­tens uppträdande kvalificera honom till ansvar även för en rad andra straff­belagda gärningar, t.ex. missfirmelse mol tjänsteman, våldsamt motstånd eller beljugande av myndighet. Den straffrättsliga bedömningen av fylleris­terna kännetecknas emellertid av stor tolerans och överseende, vilket hänger samman med atl fyUerislens beleende i regel måste ses som en di­rekt följd av hans akuta förgiflningstillslånd.

Den uppfattningen har framförts att en avkriminalisering av fyUeriet skulle leda till att fylleristen i stället ställs till ansvar för förargelseväckan­de beteende. Enligt utredningen kan en sådan uppfattning inte godtas. Ef­ter upphävandet av fylleriparagrafen skall givetvis inte de beteenden som nu anses falla inom fylleriels råmärken bestraffas. Gör sig däremol fylleris­len skyldig till sådana gämingar som man inle kan överse med på gmnd av hans berusning, dvs. gämingar vilka nu bestraffas särskilt ulöver fylleriet, bör han inte heller i fortsättningen undgå ansvar härför. Del är således inte fråga om atl ändra den rättstillämpning som har vunnit insteg.

Det torde inte vara möjligl att i detalj precisera vad som skall anses falla inom fylleriets straffria område. Så mycket är emellertid enligt utredningen klart att den som tas om hand för fylleri, däiför att han vinglar omkring på gångbanan, provocerar till meningslösa samtal med obekanta eller kanske för ett högfjutt och störande tal. inte bör åtalas för förargelseväckande be­leende. Enligl utredningens mening bör den ändrade gmndsyn som präglar förslagel om omhändertagande av fyllerister också komma till uttryck på det sättet, att de typiska dragen i fyllerislens uppträdande accepteras som utslag av hans sjukdomstillstånd. Sådana beteendeyllringar kan efter re­formens genomförande inte anses vara ägnade alt väcka förargelse hos all­mänheten.

Med hänsyn till det anförda finner utredningen inle anledning att föreslå någon ändring av nuvarande beslämmelse om förargelseväckande beteen­de.

Utredningen anser atl vad som sagts om förargelseväckande beteende i viss utsträckning också kan gälla andra straffbara inslag i fylleristens bete­ende, främst sådana som behandlas i 17 kap. BrB (brott mot allmän verk­samhel). Utredningen tror inle heller all polisen efter en avkriminalisering kommer att bli mera benägen än tidigare att rapportera sådana inslag i fyl­leristens aUmänna uppträdande.

 

Prop. 1975/76:113                                                             44

3.3 FyUeri på militärt område m. m.

Ulredningen anser atl de gmndläggande synpunkter som den lägger på frågan om omhändertagande av bemsade personer i allmänhet också gäl­ler mililära fyllerister. Dessa bör följaktligen i framtiden las om hand och behandlas på samma sätt som andra fyllerister. Utredningen anser det inte realistiskt all föra omhändertagna bemsade militärer till förbandens sjuk­vårdsavdelningar. Inte heller i övrigt torde det finnas förutsättningar för att med utnyttjande av de militära personalvårdande resursema skapa en sär­skild form för omhändertagande och behandling av detta klientel i enlighet med utredningens intentioner. Man bör i slällel inrikta sig på alt utnyttja de aUmänna akutkUnikema på platser, där sådana inrättas. Någon skiUnad i behandlingen av militära och civila fyllerister på sådana kliniker skall gi­vetvis inle finnas.

På orter där akutkliniker inte inrättas slår valet mellan förvaring i polis­arrest och militärhäkte. Efiersom mililärhäktena inle kan lillgodose de krav som bör ställas på förvaringslokaler för akut bemsade, förordar ul­redningen att de inle annal än i rena undanlagsfall används för sådant än­damål. Även under övergångstiden, innan polisartcstema har hunnit ms­las upp och behandlingen kan ske enligl den föreslagna ordningen, bör de mililära fyUerislema enligl utredningens mening förvaras hos polisen i släl­lel för i militärhäkte. Del avgörande skälet härtill är all polisen i högre grad än vaktpersonalen vid mililärförband har erfarenhet av fylleristklientelet, har bättre förutsättningar all övervaka de omhändertagna samt bättre kan bedöma hur pass allvarligt en omhändertagens tillstånd är och om han be­höver läkarvård.

Även de som las om hand inom militärt område bör enligt ulredningen föras lill akutklinik eller polisarrest och inle placeras i militärhäkte. Trans­porten lill akutklinik eller polisarrest bör i sådana fall ombesörjas av mili­tär personal.

När det gäller själva kriminaliseringen av del mililära fylleriet saknas en­ligl utredningens inening också bärande skäl för alt lägga andra synpunkler på bestraffningen av fyllerister som är klädda i uniform, närde las om hand på allmän plats, än på reaktionen mot fyllerister i allmänhet. De allmänna synpunkter som ulredningen lägger på frågan om avkriminaliseringen av fyUeriet gäller även mililärei som tas om hand på grund av atl de uppträder bemsade. vare sig det sker på militärl område eller inte. Den omständighe­ten att vederbörande är klädd i uniform bör inle leda lill annan bedömning. Enligl ulredningens mening måsle sålunda avskaffandet av del allmänna fyUerislraffel få lill följd att även den speciella straffbestämmelsen om fyl­leri i 21 kap. 15 § BrB upphävs.

 

Prop. 1975/76:113                                                              45

3.4 Förfarandet med alkoholhaltiga drycker m. m.

Den omständigheten alt fylleriet inle längre skall vara straffbart bör en­ligt utredningen inte medföra någon ändring i gällande ordning i vad denna innebär all alkoholhaltiga drycker eller andra bemsningsmedel som påträf­fas hos en omhändertagen berusad person skall tas ifrån honom. Det skulle visserligen vara tänkbart att reglera denna fråga i den särskilda förverkan­delagen och låta prövningen av frågor om förverkande ankomma på åkla­gare. En sådan ordning skulle dock enligt ulredningen vara föga ändamåls­enlig. Atl den omhändertagne skall lämna ifrån sig medförda msdrycker och andra bertisningsmedel är enligt utredningen självklart. Lika självklart är del alt denna egendom inte skall lämnas tillbaka till honom när omhän­dertagandet upphör. Enligt ulredningens mening bör del också vara möj­ligl att genom etl smidigt och mindre formellt fortfarande ulan åklagares medverkan frånhända den omhändertagne dessa berusningsmedel. Utred­ningen förordar atl frägan regleras på samma sätt som gäller för omhänder­tagande av msdrycker enligt 63 § Nvl, dvs. ulan något formellt föiverkan-deförfarande. I den föreslagna lagen om omhändertagande och behandling av berusade personer har därför en bestämmelse med denna innebörd ta­gits in.

3.5 Avkriminaliseringens rättsverkningar

Utredningen framhåller inledningsvis all fylleridomen f n. utgör det fak­tum på vilkel myndigheterna kan gmnda ingripanden av olika slag, t.ex. tvångsåtgärder enligt Nvl och beslut om återkallande av körkort. Ell ge­nomförande av förslagel om fyUeristraffels avskaffande medför under så­dana förhåUanden all den nuvarande grunden för dessa och andra liknande rättsverkningar rycks undan. Avkriminaliseringen för med sig atl beslulel om omhändertagande i fortsättningen kommer all bli del enda konstitutiva faktum, lill vilket sådana rättsverkningar kan knytas.

När det gäUer fylleriindikationen som underiag för tvångsåtgär­der enligt Nvl anser ulredningen atl det från principiell synpunkt i och för sig är oriktigt att i fortsättningen låta elt fylleriomhändertagande tjäna som ell självständigt tecken på alkoholmissbrukets art och omfattning. Uppre­pade omhändertaganden ger visserligen anledning lill misstanke all del bakom fyllerierna ligger ett allvarligt alkoholmissbmk. Del är emellertid inte möjligt atl ens av ett dokumenteraf återfall i fylleri alllid dra den slut­satsen alt klienten är hemfallen ål alkoholmissbruk. Ett sådanl konstate­rande förutsätter atl man skaffar sig en allsidig bild över klientens levnads-förhåUanden. Även från behandlingssynpunkt måste man enligl utredning­en hysa betänkligheter mot all lägga elt beslul om omhändertagande av den akut berusade till grund för nykterhetsvårdande tvångsåtgärder. Framför alll gäller detta då omhändertagandel sker på akutklinik.

 

Prop. 1975/76:113                                                                 46

Det finns alltså enligt utredningens mening starka skäl som talar mot att införa en omhändertagandeindikalion i stället för fylferiindikationen. Frå­gan har emellertid en praktisk nyklerheisvårdande aspekt som inte bör un­danskymmas. Som systemet f n. är utformat skulle det sannolikt möta stort motstånd från de på fältet verksamma nykterhetsvårdande organens sida. om fylleriindikationen avskaffades utan att någon annan specialindi­kation sattes i dess ställe. Frågan om ett slopande av ifrågavarande indika­tion bör enligt ulredningen däiför behandlas i ett större sammanhang.

Utredningens förslag i denna del innebär sålunda alt en motsvarighet till fylleriindikationen bibehålls t.v. Dess tillämpning avses bli beroende av alt någon minst tre gånger under de två senast förflutna åren har uppträtt så bemsad av alkoholhaltiga drycker atl han har tagils om hand av polisen. Ulredningen konstaterar att man därmed åstadkommer en ulvidgning av tillämpningsområdet för nykterhetsnämndens Ivångsingripanden, efter­som nämnden enligt nuvarande ordning endast kan grunda sina beslut pä sådana omhändertaganden som har föranlett lagföring och straff. Denna utvidgning står dock i överensstämmelse med fylleriindikalionens syfte. Det är ju inte lagföringen som sådan utan det konstaterade alkoholmissbru­ket som är relevant från nyklerhetsnämndens synpunkt. En av de nuvaran­de bristerna i fylleriindikationen anses just ligga i begränsningen av dess tillämpningsområde.

Utredningen framhåller alt en förutsättning för tillämpningen av fylleri­indikationen liksoni nu bör vara atl klienten är hemfallen ål alkoholmiss­bmk. Att någon vid tre återkommande tillfällen har tagils om hand för fyl­leri är inte tillräcklig gmnd för alt han skall anses hemfallen. Härutöver måste krävas att de omständigheter som lett till fylleriomhänderlagandena ingår som led i en allmän misskötsamhet i nykterhelshänseende. En under­sökning av de närmare levnadsförhållandena i del enskilda fallet är därför nödvändig för all nämnden skall få ingripa med stöd av fylleriindikationen.

Ulredningen är inte enhällig i denna fråga. Ledamölerna Larnstedt och Wiklund anser att fylleriindikationen, som inte grundar sig på något konsta­terat vårdbehov, bör las borl i samband med atl fyUerislraffel försvinner. Man kan annars befara att positiva attityder lill vården på akutklinik kom­mer att motverkas genom alt de omhändertagna vet att vården kan komma att åberopas för vidtagande av tvångsåtgärder. Från ren vårdsynpunkl ler del sig för reservanterna också orimligt atl vidtagna vårdåtgärder i ell se­nare skede skall kunna läggas till grund för tvångsåtgärder, t. ex. tvångsin­lagning på vårdanstalt.

I fråga om anmälningsskyldigheten enligt 10 § Nvl anser ut­redningen - som i delta avseende är enhällig - alt den nuvarande skyldig­heten för polis och åklagare atl lämna undertättelse till nykerhetsnämnd inte i och för sig bör slopas enbart av den anledningen all fyllerister i fort­sättningen tas om hand på kliniker i stället för på polisstationer. Anmäl­ningsskyldigheten bör emellertid anses fullgjord i och med alt den omhän-

 

Prop. 1975/76:113                                                                 47

dertagne sammanträffar med den på kliniken stationerade socialassisten­ten. Den för polisen stadgade anmälningsskyldigheten kommer sålunda i fortsättningen endast att gälla fall då fylleristen inte tas om hand på klinik och inte heller i samband med omhändertagandet och vistelsen i polisar­rest sammanträffar med socialvårdsfunktionär.

Beträffande frågan om ett fylleriomhändertagandes betydelse för rätlen att erhålla eller behålla körkort framhåller utredningen tiU en början all körkortsmyndighelens ingripande i anledning av en fyUeri-förseelse f. n. av de flesla människor säkeriigen uppfattas som etl särskilt slraff vid sidan om de böter som kan följa på förseelsen. Man kan enligt ut­redningen inle heller frånkänna körkortsmyndighelemas verksamhel viss preventiv betydelse i kampen mot alkoholmissbmket.

Enligl utredningen har uppfattningen att fylleriet bör leda lill någon form av ingripande från körkortsmyndighets sida blivil allmänt vedertagen, och det torde inte nu finnas anledning atl göra en annan bedömning än den som har kommit till uttryck i förarbetena till gällande regler. Utredningen fram­håller dock all del ligger en viss fara i alt schematiskt inordna fylleristkli­entelet under kategorien "opålitiiga ur irafiksäkerhetssynpunkt". Från medicinskt håll har påpekats alt en person med alkoholproblem likväl kan äga ansvar och omdöme nog att ställa stränga krav på nykterhet i trafiken. Man kan däiför inte bortse ifrån alt en och annan person med nykterhets-anmärkning kan komina att inrangeras under nämnda kategori utan all han i verklig mening är att anse som trafikfariig. Efiersom körkorlsmyndighe-terna skall gmnda sina beslut på en allmän genomgäng av vederbörandes personliga förhållanden, synes dock hänsyn i särskilda fall kunna tas till en sådan beaktansvärd inställning hos en förare, om den tillförlitiigen kan do­kumenteras. Utredningen framhåller även betydelsen av all körkortsmyn­digheterna vid sin prövning kan beakta när en person visar vilja alt söka komma till rätta med sina alkoholproblem och självmant underkastar sig behandling som innebär fortsatt avhållsamhel. Del är av vikt alt en sådan person vinner förtroende, och körkortet kan i vissa fall utgöra etl slöd för honom, vilkel kan ha stor betydelse frän behandlingssynpupkt.

Ulredningen anser sålunda atl fyUeristraffels avskaffande inte bör med­föra någon ändring för körkortsmyndighelemas prövning. De rättsverk­ningar i körkortshänseende som nu knyts till en ådömd fylleriförseelse bör i fortsättningen i stället hänföras lill ell omhändertagande på gmnd av be­rusning. Av utredningens ställningstagande följer all länsslyrelsen bör un­derrättas om inträffade fylleriomhändertaganden. Skyldigheten att göra anmälan härom bör inle åvila personalen på en akutklinik utan i stället läg­gas på polismyndigheten. Det ligger hell i linje med dess verksamhel all lill annan myndighet anmäla uppdagade missförhållanden. Härtill kommerait del i första hand är polisen som arbetar för alt trafiksäkerhetens krav skall tillgodoses, vilket är gmnden för anmälningsskyldigheten. Anmälan till länsslyrelsen bör göras av vederbörande polisbefäl så snarl som möjligl ef-

 

Prop. 1975/76:113                                                   48

ter det all någon som veterligen innehar körkort rapporterats ha blivit om­händertagen på akutklinik. Sker omhändertagandel hos polisen bör det åligga polisbefäl som har meddelat beslut om intagningen att också svara för körkortsanmälan.

Även i denna fråga föreligger en reservation inom ulredningen. Ledamo­ten Myhrman har sålunda — med instämmande från en av ulredningens ex­perter, förste sekreteraren Gunnar Danielsson - framhållit alt den ledande tanken i ulredningens hela arbete har varil all ersätla en äldre lids bestraff­ning av fyUeristen med en ändamålsenlig vård. Under sådana förhåUanden bör man även befria fyUeristen från vissa andra sanktioner. Dit hör främsl fyUeriets återverkan på körkorisinnehav. I det moderna samhällel, där in­nehav av körkort myckel ofta utgör elt villkor för all en människa skall kunna fullgöra sitt yrke, innebär en körkorlsindragning elt hot mot veder­börandes existens. Gentemot en körkortsindragning väger etl bötesstraff fjäderlätl. Enligl reservationen är det högsl tvivelaktigt om indragning av körkort i samband med fyUeri som inle har med förande av molorfordon att göra fyUer någon irafiksäkerhelsfrämjande funktion som slår i rimlig re­lation lill det allvarliga ingreppet. En körkorlsindragning kan också i hög grad försvåra rehabiliteringen av en person som behandlas för alkoholsjuk­dom.

När del gäller frågan om den automatiska avstängningen från rusdrycksinköp anser sig ulredningen inte böra pröva den mera vitt­omfattande frågan, nämligen om ell avslängningsförfarande som sådant är motiverat i kampen mol alkoholmissbmket. Utgångspunkten för ulred­ningens överväganden blir därför alt nyklerhelsvårdsfall och personer som har gjort sig skyldiga lill olovlig överlåtelse och innehav av msdrycker även i fortsättningen skall kunna bli föremål för avstängning från rätten att inköpa sådana varor.

Ulredningen framhåUer all del vid den automatiska spärmingen inte sker någon prövning av lämpligheten av en avstängning i del enskilda fal­let. Denna form av spärtning ger sålunda stort utrymme ål lillfällighetemas spel. Del kan vara en lillfäUighel om etl upprepat fylleri ligger inom eller utom lolvmånadersperioden. Del kan också vara en tillfällighet om en be­msad person i det ena eller andra fallet omhändertas och sakfälls för fyUe­ri. Härtill kommer all man inle har någon säker garanti för all de spärtade personerna alltid har så allvarliga alkoholproblem alt en avstängning är motiverad. Den aktuella situationen kan vara en hell annan när avstäng­ningen träder i kraft än vid tiden för förseelsen. Slutligen får man räkna med all personer som är alkoholmissbmkare men är mera socialt anpassa­de undgår att bli omhändertagna av polisen och alltså inle blir avslängda.

Ulredningen anser sig vidare kunna konstatera all den automatiska spärrningen av fyllerister och personer som har begått ratlfyUeri och ratt­onykterhet inte har haft någon egentlig effekt. Den har i varje fall inle salt några positiva spår i fyllerislatistiken.    Mol bakgmnd härav kan man en-

 

Prop. 1975/76:113                                                                 49

ligt utredningen sälta i fråga om den automatiska spärmingen av fyllerister fyUer någon verklig uppgift. Enligt utredningens mening kan del inle vara försvariigi atl vidmakthålla denna ordning som kräver en särskild admini­stration och därmed förbundna kostnader, om den inte kan sägas vara elt verksamt medel i kampen mot alkoholmissbruket. Med den erfarenhet man har av det faktiska utfallet kan fyllerispärrningarna närmast betraktas som ett slag i luften.

Ulredningen anser all avkriminaliseringen av fylleriet bör leda till atl den automatiska spärrningen av fyllerister och personer som har begått trafiknykterhetsbrott upphör. Man bör i stäUel räkna med alt de personer som vid upprepade tillfällen las om hand på gmnd av berusning och från nyklerheisvårdande synpunkt anses böra hindras från fortsalt åtkomst av rusdrycker efter prövning i varje särskilt fall kan bli föremål för avstäng­ning. Det bör sålunda ankomma på nykterhetsnämnd atl, sedan underrät­telser har inkommit om verkställda omhändertaganden, pröva om en av­stängning är motiverad. Avstängningen får här ses som ell led i den be­handling som nykterhetsnämnden finner erforderlig.

3.6 Registrering av omhändertaganden

Ulredningen släller inledningsvis frågan om man efler fyllerislraffets av­skaffande behöver föra etl centrall register över de personer som tas om hand på grund av akut bemsning. Behovet av ett sådant register är, menar utredningen, framför allt avhängigt av vilka rättsverkningar som skall för­bindas med elt omhändertagande av en bemsad. Utredningen hänvisar i detta avseende lill alt den har ansett vissa sådana rättsverkningar ofrån­komliga. Utredningen har sålunda inle funnit det möjligl all slopa fyUeriin-dikalionen enligt Nvl och inle heller velat förorda att fylleriet i fortsätt­ningen frånkänns betydelse i körkortsärenden.

Utredningen konstaterar atl dess ståndpunkt i fråga om fylleriets rätts­verkningar leder till all man även efler avkriminaliseringen måsle ha till­gång tiU elt centralt register över inträffade fyllerifaU. I stäUet för registre­ring av avdömda fyUeriförseelser blir det fråga om registrering av besluta­de omhändertaganden av bemsade personer, vare sig omhändertagandet sker på akutklinik eller i polisens förvaringslokaler. Detla medför en ut­vidgning av nuvarande registrering. F. n. blir nämligen endasl de som ge­nom lagakraftvunna domar har fällts till ansvar för fylleri registrerade. När åklagaren meddelar åtalseftergift eller när etl omhändertagande för fylleri av annan gmnd inte leder till straff, sker däremot ingen anmälan til! det särskilda slraffregistret. Utredningens förslag innebär vidare all de som anträffas på enskild plats skaU kunna las om hand för vård och behandling. De som omhändertas på sådan plats undgår för närvarande slraff och faller aUlså utanför den centrala registreringen.

En central registrering av alla omhändertaganden för fylleri fömtsätter

4-Rjksdagen 197.'i/76. 1 saml. Nr 113

 

Prop. 1975/76:113                                                                 50

en anmälningsskyldighet. Enligt vad utredningen framhåller i annat sam­manhang bör de befattningshavare som skall svara för den socialmedicins­ka vålden av de omhändertagna på akutklinik i största möjliga utsträck­ning befrias från administrativa göromål. Det är vidare från behandlings­synpunkt angelägel att deras verksamhet inte kopplas samman med fylleri­ets rättsverkningar, t.ex. körkortsindragning, nyklerhetsvåidande tvångs­åtgärder o. d. Enligt utredningens mening talar därför alla skäl för atl det bör vara polisens sak att svara för dessa anmälningar till registret. Anmä­lan bör ske så snart som möjligt efter det att beslul har fattats om kvarhål­lande av den omhändertagne på akutklinik eller i polisarrest.

Utredningens ståndpunkt i fråga om ett omhändertagandes återverkan i körkortshänseende leder vidare till alt anteckning i körkortsregistrei skall ske i de fall då körkortshavare tas om hand på gmnd av akut berusning.

3.7 Domstolsprövning av omhändertagande

Utredningen framhåUer atl etl omhändertagande av en berusad person innebär ett frihelsberövande som kan få betydande konsekvenser för den enskilde. Beslutet om omhändertagande måste därför vara väl underbyggt. Den omhändertagne bör enligt ulredningen ha möjlighet att fä ett sådant beslut omprövat. Detla är ett rältssäkerhetskrav som kan sägas gälla alla frihetsberövanden. Eftersom omhändertagandet kan föra med sig rätts­verkningar som sträcker sig längre än själva frihetsberövandet. finns del i detta fall särskilt starka skäl att tillgodose kravel på en sådan rätt till över­prövning. Utredningen förordar därför att etl särskilt överprövningsinsti-tut införs.

Med hänsyn bl. a. lill att överprövningen i stor uisträckning kommer atl innefatta bevisvärdering talar enligl utredningen övervägande skäl för atl överprövningen förläggs till allmän domstol.

Överprövningsinstilulel avser atl tillgodose den enskildes rätt atl få för­utsättningarna för omhändertagandel och indirekt även därmed följande rättsverkningar lagligen prövade. Domstolen bör således enligt utredning­en ha alt bedöma om del har förelegat ett sådant akut vårdbehov all ell samhällsingripande har varit motiverat.

Initiativet lill domstolsprövning skall enligt utredningsförslaget komma från den omhändertagne. I fråga om själva förfaratidel bör lagen (I946i 807) om handläggning av domstolsärenden vara tillämplig. Den som påkallar prövning bör ansöka härom inom tre veckor från omhändertagan­dets upphörande. Enligt utredningen har man anledning förmoda att sådan prövning kommer all påkallas i myckel ringa utsträckning.

Domstolens prövning skall enligt utredningen utmynna i en förklaring humvida omhändertagandet har varit lagligen grundat. Mot beslulel bör talan kunna föras i hovrätten, som enligt utredningens mening bör vara sis-

 

Prop. 1975/76:113                                                                  51

ta instans. Om domstolen förklarar att fömtsättningar har saknats för om­händertagande skall delta enligt utredningsförslaget medföra atl alla rätts­verkningar som är förbundna med omhändertagandel upphör.

4    Remissyttrandena

4.1 Omhändertagande av berusade personer

Utredningens ståndpunkt att fyllerister liksom hittills måste tas om hand i någon form genom samhällets försorg har inle föranlett någon erinran från remissinstansernas sida. Även ulredningens stäUningstagande alt del också i fortsältningen bör ankomma på polisen all verkställa sådana om­händertaganden har allmänt accepterats vid remissbehandlingen. Stads­fullmäktige i Stockholm anser dock att det hade varit önskvärt med ett al­ternativt förslag till lösning av sistnämnda fråga. En möjlig väg skulle en­ligt stadsfullmäktige vara atl bygga ut den uppsökande och uppspårande verksamhet som i viss omfattning redan bedrivs genom de sociala myn­dighetémäs försorg. Som komplement tiU polisens omhändertagande skul­le en sådan verksamhet ha visst psykologiskt värde av betydelse för den fortsatta vården. Liknande synpunkter framförs av stadsfullmäktige i Malmö och Svenska sjukskötcrskeföreningen.

När det gäller förutsättningarna för omhändertagande betonas allmänt i remissyttrandena viklen av att bestämmelserna blir så utformade att de ger klara anvisningar lill polisen om när etl omhänderta­gande får ske. Utredningens förslag kritiseras från denna synpunkt av flera remissinstanser, bl.a. RÅ, kriminalvårdsstyrelsen, RPS, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Västernorrlands län, stadsfull­mäktige i Uddevalla och Sundsvall samt Föreningen Sveriges polismästa­re. Kritiken gäller därvid mindre ulredningens allmänna uttalanden än del föreslagna förfaltningsmässiga kriteriet för ett omhändertagande, nämligen att någon är så bertisad att han bedöms vara i behov av vård.

RPS anser alt etl polisiärt ingripande inle bör få gmndas på andra om­ständigheter än sådana yttringar av bemsning som innebär ett ordningsstö­rande uppträdande. Det är enligt styrelsen helt uteslutet alt den enskilde polismannen i vaije särskilt fall skall göra en socialmedicinsk bedömning. Detta medför en risk för ojämnhet i handlandet som inte kan anses vara förenlig med våra krav på rättssäkerhet. Av samma anledning måste del -med hänsyn till en omhändertagens rätl alt få veta anledningen till ingri­pandet - ges klara och objektiva regler om fömtsättningarna för etl om­händertagande, /l.iknande synpunkler framförs av länsstyrelsen i Väst­manlands län som också betonar viklen av en samordning med övriga fö­reskrifter om polisens befogenhet lill omhändertaganden. Även länsstyrel­serna i Göteborgs och Bohus och Västernorrlands län, stadsfuUmäklige i Sundsvall och länsnyklerhetsnämnden i Kopparbergs län framhåller sär-

 

Prop. 1975/76:113                                                                 52

skill de svårigheter som uppkommer för den enskilde polismannen när det gälleratt avgöra om en berusad person är i behov av omedelbar vård. För­eningen Sveriges polismästare påpekar att förslagel i denna def ger utrym­me för många individuella tolkningar som bl.a. kan baseras pä vederbö­randes gmndinställning lill spritmissbruk över huvud laget.

Stadsfullmäktige i Uddevalla befarar att de föreslagna bestämmelserna kommer all väsentligt inskränka möjUghetema all omhänderta och be­handla fyUeriklienielel. Samtidigt som en avkriminalisering av fylleriet ter sig önskvärd är det från samhällets synpunkt angeläget att berusade perso­ner blir omhändertagna för vård. Det är allmänt känt atl dessa eljest ofta genom sitt uppträdande skapar olrevnad, uppträder störande, visar aggres­sivitet eller i vissa fall uppträder våldsamt mot andra såväl på allmänna platser som i hemmet. Man kan inle heller bortse ifrån atl fylleriomhänder­taganden är en god brottsförebyggande verksamhel. Genom elt omhänder­tagande minskar man även risken för att den berusade själv kommer till skada fysiskt, psykiskt och socialt. Normerna för omhändertagande har också betydelse för den allmänna uppfattningen om vilken grad av påver­kan som är lolerabel i samhällel. Stadsfullmäktige framhåller atl om fylle­rister i stöne utsträckning än hittills får uppehålla sig på offentliga platser ulan all bli omhändertagna, så kommer detla i realiteten att betraktas som en samhällets sanktion av elt sådant beteende. Motsvarande uppfattning redovisas av länsstyrelsen i Västerbottens län.

Några remissinstanser anser att grunderna för omhändertagande bör knytas till de förutsättningar som f. n. gäller för att någon skall kunna dö­mas för fylleri, nämligen att vederbörande uppträder så bemsad att det framgår av hans åtbörder och tal. Förslag i denna riktning framställs av RÅ samt länsnykterhetsnämnderna i Kopparbergs och Norrbottens län. Elt annat förslag förs fram bl. a. av överåklagaren i Stockholm och Förening­en Sveriges polismästare. Dessa instanser anser att indikationerna för om­händertagande bör vara atl vederbörande är så bemsad alt han inte kan ta vård om sig själv eller uppenbarligen utgör en fara för sig själv eller andra eller också uppträder på etl sätt som är störande för den allmänna ordning­en. Enligt föreningen stämmer dessa indikationer överens både med po­lispraxis och allmän uppfattning. RFHL och RFMA understryker i sitt ge­mensamma yttrande atl ingripanden bör begränsas till sådana fall då den omhändertagne antingen klart är i behov av vård eller också är så störande eller farlig atl han måsle omhändertas lill skydd för andra personer eller annans egendom.

Ulredningens förslag all omhändertagande på gmnd av bemsning i prin­cip skall kunna ske även på enskilt område har ulan närmare kom­mentarer tillstyrkts eller lämnats utan erinran av Göta hovrätt, länsstyrel­sen i Kopparbergs lan, länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och Bohus län, stadsfullmäktige i Norrköping, Helsingborg och Sundsvall, nykter-hetsnämiiden i Jönköping och SSUH.

 

Prop. 1975/76:113                                                                 53

Förslagel i denna del avstyrks av RÅ som framhåller all i de fall då om­händertagande på enskild plats enligl ulredningens mening bör ske torde ingripande kunna äga mm med slöd av Pl och Nvl. Också ett flertal andra remissinstanser anser alt förslaget i föreliggande utformning inte kan god­tas. Sålunda anser 5vea hovrätt atl den föreslagna möjligheten lill omhän­dertagande på enskilt område inger betänkligheter. Hovrätten kan medge att en sädan möjlighet skulle fyUa elt behov i fråga om portgångar och and­ra till allmänt eUer fleras gemensamma begagnande upplåtna platser och lo­kaler. Men atl omhändertagande av någon i hans eget hem - ulan att han misstänks för brott eller uppträder ordningsslörande - blott för all han är berusad till övermått måste anses strida mot privatlivets helgd och kan en­ligt hovrättens mening inte godtas. Av samma skäl ställer sig RPS i princip avvisande till förslaget. RPS framhåller atl förslagel innebär en väsentlig ulvidgning av polisens åliggande och etl allvarligt ingrepp i den personliga integriteten. Även om behov kan föreligga alt göra ingripanden i portgång­ar, rivningshus o.d. torde del inle vara riktigt atl ge polisen befogenhet all ingripa i annans hemvist enbart för all lillgodose etl vårdbehov.

Även TCO anmäler allvarliga betänkligheter mol förslaget all del skall vara möjligt all på enskild plats omhänderta bemsade personer. Förslaget är enligt TCO alltför allmänt utformat och kan leda lill orimliga ingripan­den på enskilda områden. Otvetydiga och restriktiva anvisningar måsle upprättas lill förhindrande av orällmäliga ingrepp. TCO anser alt omhän­dertaganden på enskilt område bör ske endasl efter frivillig överenskom­melse eller i de fall del fordras lill skydd för person eller egendom eller för­hindrande av brottslig gärning.

Risken för ej önskvärda inlegritetskränkningar betonas också av över­åklagaren i Stockholm som å andra sidan anser del vara välmotiverat all lagen ger möjlighet alt omhänderta bemsade som obehörigen uppehåller sig i privata trädgårdar, portgångar och liknande lill allmän plats gränsande utrymmen. De bestämmelser som utformas i ämnet bör enligt överåklaga­ren göra del möjligl alt företa omhändertaganden på sådana platser men utesluta ingripanden mot personer som uppehåUer sig i privata hem. Atl befogenheten lill omhändertagande på enskilt område bör uttryckligen be­gränsas på liknande säll förordas också av länsslyrelsen i Örebro län, läns­nyklerhetsnämnden i Malmöhus län, polismästaren i Västerås distrikt, stadsfullmäktige i Örebro, Svenska kommunförbundet och Svenska nyk­lerhetsvårdsförbundet.

Förslaget all personer som har bemsal sig med annal medel än alkohol skall få las om hand under samma förutsättningar som alkohol-bemsade har i allmänhet inle föranlett några erinringar från remissinstan­sernas sida. Från flera håll ifrågasätts dock lämpligheten av alt sammanfö­ra narkotikabemsade och alkoholbemsade. Därvid understryks bl.a. all narkotikamissbrukare kräver en avgifiningsperiod av en hell annan omfatt­ning än vad som behövs för en person som berusat sig med alkohol. Bl. a.

 

Prop. 1975/76:113                                                                 54

socialstyrelsen framhåller vikten av all en integrering sker med annan vård av narkotika- och läkemedelsmissbrukare.

När det gäller för v ari n gen av de omhändertagna instämmer ell stort anlal remissinstanser i ulredningens kritik av rådande förhållan­den. Förvaringen i polisartester beskrivs därvid aUmänt som otidsenlig och ineffektiv. Den nuvarande ordningen kritiseras från dessa synpunkter särskilt av RÅ, RPS, länsstyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands län, Ble­kinge läns, Västernorriands läns och Kalmar läns södra landsting, läns­nykterhetsnämnden i Malmöhus län, SACO, Svenska kuratorsföreningen och SSUH.

Utredningens förslag om inrättande av särskilda akutkliniker för förvaringen av akut bemsade personer tillstyrks i princip av elt stort anlal remissinstanser. I flera yttranden lovordas det arbele som ligger till gmnd för utredningsförslaget i detla avseende.

RÅ framhåller sålunda att inrättandet av särskilda kliniker med ett ge­nomtänkt och välplanerat behandlingsprogram motsvarar högt stäUda krav pä värden av här ifrågavarande personer. Utredningen visar enligl RÅ på elt klargörande och övertygande sätt de fördelar som skuUe vara förenade med den föreslagna ordningen. RÅ delar utredningens synpunkter men på­pekar alt utbyggnaden av de föreslagna klinikerna av skilda orsaker måsle bli en fråga som kan lösas försl på förhållandevis lång sikl. Även Svea hov­rutt konstaterar alt den föreslagna metoden för omhändertagande och värd av berusade personer förefaller väl ägnad all tjäna det därmed avsedda nykterhetspolitiska syftel. Socialstyrelsen hälsar med slor tillfredsställelse utredningens förslag om anordnande av särskilda kliniker för akut bemsa­de omhändertagna och en inledande medicinsk och social undersökning av sådana personers hälsotillstånd och sociala förhållanden med omedelbar uppföljning genom de speciella organs försorg, som har anordnats och pla­nerats för vård av alkohol- och narkotikamissbmkare.

Förslagel om inrättande av akutkliniker tillstyrks vidare av flera länssty­relser, landstingen i Jönköpings, Skaraborgs, Värmlands och Norrbottens län, socialutredningen, flertalet hörda stadsfullmäktige, åtskilliga läns-nykterhets- och iiykterhelsnämnder. Svenska kommunförbundet, TCO, SACO, Föreningen Sveriges socialchefer. Svenska nykterhetsvårdsför-bundet, Nyklerhelsorganisationen Verdandi, Sällskapen länkarnas riks­förbund. Svensk kuratorsförening, Svensk sjukskölerskeförening, Sveriges socionomförbund. SSUH, Nykterhetsrörelsens landsförbund. Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges poUsmästare. Dessa re­missinstanser ansluter sig i stort lill de allmänna överväganden som utred­ningen har redovisat. 1 flera yttranden framhåUs dock all åtskilliga frågor som hänger samman med akutklinikernas verksamhel kvarstår all lösa. Särskilt nämns i detla sammanhang formerna för en integration med annan sjukvård.

Flera andra remissinstanser är i och för sig positivt inställda till att akut

 

Prop. 1975/76:113                                                                 -'>5

bemsade bereds vård huvudsakligen enfigt utredningens intentioner men menar all denna vård i princip bör inlegreras i den reguljära sjukvår­den. Till denna gmpp hör statskontoret, NSB, Spri, Svenska landstings­förbundet samt landstingen i Uppsala, Östergörlands, Göteborgs och Bo­hus och Gävleborgs län. Även socialstyrelsen understryker att de syn­punkter som har legal lill grund för förslaget pekar på att den naluriiga konstmktionen är att akutklinikerna införlivas med sjukhusen och sålunda inordnas under sjukvårdslagstiftningen. Klinikerna skulle därmed komma all ingå som vårdavdelningar inom de befintliga sjukhusenhelema. Där­med skuUe också vinnas alt det ulan vidare kommer atl framstå som klart all vård meddelas även frivilligt intagna. En särskild lag i ämnet skulle följ­aktUgen komma alt gälla endasl dem som omhändertagits av polismyndig­het. Härigenom skuUe full parallellilet komma alt vinnas med mentalvårds-lagstiftningen, där frivUligt intagna vårdas enligl sjukvårdslagen och tvångsvis intagna enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa faU.

Åtskilliga remissinstanser ställer sig emellertid tveksamma till förslaget om akutkliniker. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser alt kravet i såväl eko­nomiskt som personellt avseende ställs orimligt högt i förhållande till de re­surser som nu finns och som framdeles kan väntas vara disponibla för sam­hällets åtaganden inom den sociala sektorn i vidsträckt mening. En sådan satsning torde inte kunna komma till stånd utan stora åteiverkningar inom andra områden, exempelvis sjukvården eller åldringsvården. Enligt läns­styrelsens mening kan inte etl enstaka värdbehov prioriteras på sätt ulred­ningen föreslår, utan avvägningen mellan olika angelägna reformer och förbättringar inom vårdområdet måsle ske i ett större sammanhang. Läns­styrelsen konstaterar vidaie alt utredningen inte redovisar att vård på akutklinik medför lägre fyUerifrekvens. Antagandet alt så skulle bli fallet motsägs enligt länsstyrelsen i viss mån av det förhållandel att man i Polen, där akutkliniker sedan lång tid tillbaka finns inrättade och varifrån utred­ningen hämtat förebilden lill förslagel om sådana kliniker, har haft en kraf­tig ökning av alkoholkonsumtionen. Länsslyrelsen framhåller all alkoho­lismen är ell så stort samhällsproblem att resurserna inte fär splittras i del­lösningar som var och en för sig visserligen kan vara bra men som varken ensamma eller sammantagna medför någon lösning av problemkomplexet i stort. Också Kronobergs läns landsting framhåller att, om samtliga fylle­rister skall tas om hand som vårdfall, detla måsle fömlsatta en ompriorite­ring av befintliga sjukvårdsresurser lill förfång för övriga sjuka. Det ligger enligl landstinget en fara i all generellt betrakta fylleriet som elt vårdfall, i synnerhet om man tar med i beräkningen den sannolika förekomsten av fyUeri runt om i landet och då man erfarenhetsmässigt vet atl det stora fler­talet av dessa rus går över utan atl medicinsk hjälp behöver anlitas. Enligt Örebro läns landsting kan den vårdorganisaloriska frågan inle lösas fristå­ende från övriga frågeställningar inom nykterhetsvården. Del är enligt

 

Prop. 1975/76:113                                                   56

landstinget angelägel atl man ingående diskuterar de synnerligen kom­plexa vårdbehoven och den med hänsyn lill beräknat utbyte lämpligaste resursfördelningen mellan olika delar av hela vårdkedjan, innan man be­slämmer sig för en så kraftig satsning på en ytterst liten del av det slora vårdområdet som ulredningen föreslår.

Liknande synpunkler framförs också av Kopparbergs läns landsting. Landstinget anser att utredningens förslag bör betraktas som en framlida målsättning vars förverkligande blir beroende av ställningstaganden inom hela nykterhetsvårdsområdel. Landstinget framhåller all en satsning pä fö­rebyggande ålgärder och öppen vård från såväl den enskildes som sam­hällets synpunkt lorde vara mera angelägen än förbättrade resurser för för­varing under ett icke behandlingsbart skede av alkoholpåverkan. En mera medicinskt inriktad vård av akutbemsade kan enligt landstinget redan i nu­läget åstadkommas genom individuellt anpassad behandling av den om­händertagne med möjlighet atl, när detta är medicinskt motiverat, förord­na om intagning på sjukhus. Etl genomförande av utredningens förslag måsle under alla omständigheter föregås av en noggrann prioritering av ål­gärder för tillgodoseende av vårdbehov och av samhäUsålaganden över hu­vud tagel. Landstinget finner det tveksamt om den akuta alkoholistvården bör ges företräde framför exempelvis en forlsall uppmstning av åldrings­vården och menlalvården. Landstinget framhåller betydelsen av tidigt in­satta förebyggande åtgärder och av en utbyggd öppen alkoholislvård som medel att pä sikt nedbringa anlalel fall av akut bemsade. En uppmstning inom dessa områden synes böra sättas före en utbyggd vårdinsats inom den begränsade sektor som den sjukvårdsmässiga alkoholistvården utgör.

Inte heller länsstyrelsen i Uppsala län år övertygad om all del finns möj­ligheler från samhäUsekonomisk synpunkt alt kunna prioritera en så bety­dande kostnadsökning för det område som det här gäller. Länsstyrelsens tveksamhet är än slörre med tanke på den ökade belastning på samhällets vårdresurser — läkare och socialarbetare — som ulredningens princippro­gram medför. Det kan enligl länsslyrelsen med fog ifrågasättas om tillräck­liga vårdresurser kan reserveras för det program som ulredningen har lagl fram. Även här måste en prioritering komma till stånd mellan olika ange­lägna vårdbehov och det förefaller ingalunda självklart att vid en sådan prioritering just detla vårdområde kan tillförsäkras erforderliga resurser. Inom ramen för nuvarande system bör det dock finnas möjligheter alt rela­tivt snabbi genomföra vissa förbättringar. Länsstyrelsen tänker härvid i första hand på vad som kan göras för att i ökad utsträckning ge polismyn­dighelema hjälp och slöd från läkarpersonal och socialljänstemän. Vidare bör artestlokalema relativt enkelt kunna göras mer lämpliga för omhänder­tagandet av bemsade personer.

Länsstyrelsen i Hallands län understryker atl del av ulredningen före­slagna systemet inle under överskådlig lid skuUe komma all fungera i prak­tiken. Tillgängliga resurser, särskilt personella, torde nämligen inle möjlig-

 

Prop. 1975/76:113                                                   57

göra någon mera omfattande vård och behandling på sådana kliniker som ulredningen förordal. Detta innebär inle alt länsstyrelsen inte skulle dela uppfattningen att fylleristen försatt sig i ett sjukdomstillstånd och att för­bättrade möjligheter bör skapas för atl på elt medicinskt adekvat sätt avgif­ta honom. Därvid måsle del anses angelägel all från medicinsk synpunkt lämpliga anordningar för omhändertagande av fyUerisler undan för undan tillskapas.

Till de kritiska remissinstanserna hör också Blekinge läns landsting som anser alt etl genomförande av förslagel skuUe innebära en allvarlig risk för feldisponering av tillgängliga resurser. Landstinget understryker också att förslagel innebär alt omfattande polisiära och socialvårdande uppgifler skulle komma alt överföras lill den redan nu kostnadskrävande slutna sjukvården. Landstinget vänder sig särskilt mol atl i princip varje för fylle­ri omhändertagen person, utan någon objektiv prövning av det individuella vårdbehovet, enligl förslagel skall göras till föremål för en behandling till kostnader som ligger högre än genomsnittet för den övriga akutsjukvården vid våra lasarett. Denna syn på resursfördelningsfrågorna finner landsting­et svår alt acceptera. Landsiingei anser visserligen alt det behövs en långt­gående reform men ifrågasätter om det finns resurser för så genomgripan­de förändringar som utredningen föreslår. En inriktning på mindre omväl­vande men snabbare genomförbara förbättringar bör därför diskuteras som ett realistiskt altemativ. Landsiingei ifrågasätter om inte den lösning som ulredningen skisserat för mindre orter erbjuder den bästa utgångspunkten för en reform. Genom en uppmstning av polisens personella och lokalmäs­siga resurser, etablerandet av etl i jämförelse med nuvarande förhåUanden fastare samarbete meUan polismyndigheter och medicinsk personal saml genom en utökad satsning på socialvården, såväl vad det gäUer dess enga­gemang under det akuta bemsningsskedet som hjälpåtgärder på längre sikt, borde enligt landstingets mening fömtsättningar kunna skapas för en såväl ändamålsenlig som ekonomiskl försvarbar organisalion för omhän­dertagandet och vården av fyllerister.

När del gäller frågan om förvaringstidens längd lämnar de flesla remissinstanser utredningsförslaget ulan närmare kommentar eller erin­ran. Förslagel tillstyrks uttryckligen bl. a. av RÅ och socialstyrelsen.

Flera remissinstanser ifrågasätter emellertid om inte förslagets regler om maximi- och minimitider för omhändertagande blir alltför kategoriska. Ut­talanden av denna innebörd görs bl. a. av Svenska kommunförbundet och Svenska nyklerhetsvårdsförbundet. Malmöhus läns landsting framhåUer att längre akutvårdtid än 48 timmar kan erfordras när det gäller vård av kvalificerade alkoholmissbmkare, t. ex. deliranier. Uppsala läns landsting understryker särskilt alt en vårdtid av endast 24 eUer högst 48 timmar är helt meningslös för avgiftning av narkomaner.

ÅtskiUiga remissinstanser stäUer sig vidare över huvud laget avvisande tiU tanken på fixerade vårdtider av det slag som ulredningen har förordal

 

Prop. 1975/76:113                                                                 58

när det gäller behandlingen på klinik. Örebro läns landsting understryker sålunda atl en på förhand begränsad vårdlid för sjuka personer är hittills okänd inom svensk sjukvård. Stadsfullmäktige i Malmö och Föreningen Sveriges polismästare anser atl vårdtiden bör bestämmas endast av vård­behovet. 1 princip hyser stadsfullmäktige vidare den uppfattningen att sjukvård bör vara frivillig. Samma uppfattning redovisas av stad.sfuUmäk-tige i Sundsvall.

Göta hovrätt betonar att en tillämpning av så fånga lider för kvarhållan­de som utredningen har föreslagit av den enskilde kan uppfattas som en be­tydande skärpning av päföfjden för fylleri. Enligt hovrätten bör kvarhållan­de under mer än ett dygn inte komma i fråga i annat fall än om del vid en kvalificerad medicinsk bedömning, efler den som har gjorts vid själva in­tagningen, visar sig all ytteriigare kvarhållande är obetingat nödvändigt.

4.2 Fylleristraffet

Utredningens förslag om avkriminalisering av fylleri tillstyrks av praktiskt taget alla remissinstanser. De instanser som närmare utveck­lat synpunkler i frågan ansluter sig därvid i stort sett till de allmänna över­väganden som kommittén har redovisat. Sålunda framhålls allmänt att fyl­leristraffet inte lorde ha någon betydelse från preventiva synpunkter och att det i praktiken kan försvåra den vård och behandling av alkoholmiss­bmkare som bör äga mm. Flera remissinstanser, bl.a. RFHL och RFMA samt TCO. tar ocksä upp utredningens uttalanden om fylleristraffet frän social rättvisesynpunkt. Därvid understryks att straffet främst drabbar personer i mindre goda sociala omständigheter och därför slår orättvist.

Vid diskussionen om avkriminalisering synes flertalet remissinstanser inte anse atl genomförandet av förslaget om akutkliniker är en förutsätt­ning för atl fylleristraffet skall tas bort. Bland de remissinstanser som ut­tryckligen förordar att avkriminaliseringen genomförs ulan att en utbygg­nad av akutkliniker avvaktas kan nämnas RÅ, Föreningen Sveriges polis­mästare, länsstyrelsen i Malmöhus län och Örebro läns landsting. Andra inslanser, bl.a. kriminalvårdsstyrelsen, överåklagarna i Göteborg och Malmö saml Svenska nykterhetsvårdsförbundet, anser däremot i princip atl fyllerislraffets avskaffande i tidshänseende bör kopplas lill införandet av akutkliniker eller i vart fall till en upprustning av polisens förvaringslo­kaler.

Endasl några enstaka remissinstanser redovisar tveksamhet inför för­slagel om en avkriminalisering. Länsstyrelsen i Hallands län anlägger i sitt yttrande inledningsvis vissa trafiksäkerhelssynpunkler på frågan. Enligl länsstyrelsen utgör den gäUande straffbestämmelsen för fylleri i viss mån en parallell till raltfyUerilagstiflningen och en komplettering lill den i vad avser fotgängare och cyklister. Atl det från irafiksäkerhetssynpunkt är nödvändigt all behålla en kriminalisering av den uppenbara fara som såda-

 

Prop. 1975/76:113                                                                 59

na trafikanter skapar, när de är så bemsade av alkoholhaltiga drycker alt det framgår av deras åtbörder eller tal. är enligt länsstyrelsen tydligt. Läns­styrelsen anser att det nuvarande fylleristraffet inte kan avvecklas ulan atl samtidigt en motsvarande bestämmelse om straffsanktion för andra trafi­kanter än motorfordonsförare vid alkoholpäverkan införs. Emellertid åbe­ropar länsstyrelsen även andra skäl mol utredningens förslag att nu helt avkriminalisera fyUeriet. Länsstyrelsen vänder sig särskilt mot ulredning­ens uppfattning att redan elt enstaka fylleri kan utgöra tecken på vanemäs-sigt alkoholmissbruk. Otaliga ungdomar lorde vid något enstaka tillfälle ha gjort sig skyldiga till fylleri utan att delta haft något samband med vane-mässigt aikoholmissbruk. Straffsanktionen och konsekvenserna i övrigi har väl ofla för dem inneburit att de framdeles tagit sig i akt i sitt förhållan­de till alkohol. En annan sak är att i alla de fall där fylleriet verkligen utgör ett indicium på alkoholsjukdom medicinskt omhändertagande bör ske. Systemet med åtalseftergift bör emellertid enligt länsslyrelsen kunna er­hålla ökat användningsområde.

Liknande synpunkter framförs av Föreningen Sveriges länspoUschefer som anser att utredningen inte har ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt det förhåUandet att ett inte ringa antal fylleriförseelser utgör engångsföreteel­ser, ofta begångna i ungdomligt oförstånd. Särskilt de fyUeriförseelser som begås i samband med folkfester, nöjestillslällningar och liknande kan i fler­talet fall inte antas vara beroende av henifallenhet ål spritmissbruk utan är snarast att hänföra till vissa utbredda sedvanor och till en allmän hållnings-löshet. Uppträdandet i dylika fall kan närmast mbriceras som förargelse­väckande beleende. Det är uppenbart all bemsningen därvid är eftersträ­vad och självförvållad. Föreningen hyser visserUgen inte någon tvekan mol tanken att avkriminalisera fylleribrottet i det stora flertalet fall men vill något ifrågasätta borttagandet av straff härför vid förstagångsförseel-ser, eventuellt även i andra fall. Utredningens förslag liU akutvård torde endast kunna genomföras på myckel lång sikt. Under en övergångstid skulle man i stället kunna ytterligare vidga möjUghetema att lämna åtalsef­tergift för fylleri så all slraffel i första hand kvarstår för personer som mera tiUfäUigt gör sig skyldiga lill fylleriförseelser och ännu inle kan anses vara missbmkare av alkoholhaltiga drycker.

Utredningens ståndpunkt all del inte i samband med fylleristraffels av­skaffande finns anledning att ändra den nuvarande slraffhestämmelsen om förargelseväckande beleende godtas av de flesla remissinstan­serna. RÅ framhåller i delta sammanhang all han inle har något alt erinra mol en utveckling av rapporterings- och åtalspraxis i enlighet med vad ut­redningen föreslår.

En i viss mån avvikande uppfattning redovisas emellertid av Svea hov­rätt. Hovrätten är visserligen ense med utredningen om all det straffria området bör omfatta alla de fall då enligl nuvarande praxis fylleriparagra­fen i BrB anses ensam tillämplig. Hovrätten ifrågasätter emellertid om blol-

 

Prop. 1975/76:113                                                                 60

ta upphävandet av detla lagmm är tillräckligt för alt nå avsett resultat. Den av ulredningen kritiserade uppfattningen atl fyllerislen i så fall måste kom­ma atl anses skyldig till förargelseväckande beleende ligger nära lill hands. FyUeribrottet enligl gäUande rätt kan ju betraktas som ell specialfall av för­argelseväckande beleende. Utredningen menar att del typiska fyUeribele-endet efter reformens genomförande skall accepteras som utslag av ett sjukdomstillstånd och inte längre anses ägnat alt väcka förargelse hos all­mänheten. Men eftersom del är från tid till annan växlande värderingar som avgör vad som är förargelseväckande, får man alltså, framhåUer hov­rätten, förlita sig på atl utredningens synsätt är eller snabbi blir allmänt ac­cepterat. Del måste enligt hovrättens mening anses tveksamt i vad mån en reform i enlighet med förslagel skuUe medföra en sådan allmän attitydför­ändring. Hovrätten kan för sin del inte anta annal än all rekvisitet "ägnat alt väcka förargelse hos allmänheten" även i fortsättningen skuUe anses vara uppfyUt i många fyUerifall som avses bli straffria enligt förslaget och atl endasl lindriga former av sluddrande tal eller ostadig gång med säkerhet skuUe falla utanför vad som anses förargelseväckande. Om detta anlagan­de är riktigt, skulle den föreslagna lagändringen kunna medföra svårigheter vid rättstillämpningen när del gäller all dra gränsen för del straffria områ­det. Hovrätten är således inte övertygad om atl en ändring av bestämmel­sen om förargelseväckande beteende blir överflödig vid fylleriels avkrimi­nalisering.

Även SACO befarar atl bestämmelsen om förargelseväckande beteende efler fyllerislraffets avskaffande kan komma att få en vidare tillämpning på fyUerifaUen än lagmmmet bar f. n. Den som på gmnd av bemsning för oljud på aUmän plats eller eljesi offentligen beter sig på sätt som är ägnat all väcka förargelse hos allmänheten kan, när fylleriparagrafen upphävts, straffas för förargelseväckande beteende i åtskilliga fall som nu straffas en­bart som fylleri. Relalionema till bestämmelsen om förargelseväckande beteende bör enligt SACO bli föremål för vidare överväganden. SACO an­ser inle att det finns något all erinra mol all engångsfyllerister och andra som inte är i behov av vård i egentiig mening ulan bara behöver sova msel av sig, straffas för förargelseväckande beleende, om de uppför sig på så­danl sätt som fömtsätts härför. När det gäller vanefyllerisler och andra som är verkligt vårdbehövande, är del däremol enligl SACO inle lämpligl all ådöma dem straff för förargelseväckande beteende i samband med be­msning. Kriminaliseringen skulle härigenom återföras på en bakväg. SACO fömtsätter alt del t. ex. genom åtalsunderlåtelser sörjs för all avkri-minaUseringen av fylleriet som sådant inte blir ell slag i luften genom att straff i StäUel utmäts för förargelseväckande beteende också för fyllerister som är föremål för vård.

Överåklagaren i Stockholm påpekar atl en bemsad person som beter sig på elt sätt som är ägnat att väcka allmän förargelse genom atl exempelvis skräna, verbalt antasta förbigående, urinera m. m., också lagfors för förär-

 

Prop. 1975/76:113                                                                 61

gelseväckande beteende enligt den praxis som tillämpas i Slockholm. Även om vissa fall av anstölligl beleende skulle kunna anses konsumerade av fylleriet, bör enligt överåklagaren rådande rättstillämpning ej väsentli­gen ändras. Del bör lika litet efter avkriminaliseringen som f. n. bli tal om alt underiåta att beivra sädana brott som våldsamt motstånd och missfir­melse mol tjänsteman endasl med motivering alt gämingarna är betingade av höggradig självförvåUad bemsning. En liknande uppfattning har läns­åklagaren i Gävleborgs län som visserligen inle tror att gränsdragningen mol förargelseväckande beteende kommer att vålla några problem men tillägger att det från allmänna synpunkter är angelägel atl bevaka all fylle­rister som i förhållande särskilt till gamla personer, kvinnor och barn upp­träder på ell hänsynslöst sätt eller som i folksamlingar manar till angrepp på person eller egendom eller till ohörsamhet mot ordningsmakten inte på grund av en alltför liberal tolkning av vad som kan rymmas inom ramen för ej kriminaliserat berusat uppträdande undgår lagföring. Delta gäller även bemsade som ofla i gäng och inle sällan efler viss planläggning stör eller omintetgör offentliga sammankomster.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att anledningen till den tolerans som utbildats i praxis torde vara vetskapen om att fylleriföiseelsen bestraffas och uppfattningen alt detta slraff får anses konsumera lindrigare former av förargelseväckande beteende eller andra handlingar som uppfyller rekvisi­ten för ringa brott. En avkriminalisering av fylleriet får dock enligt länssly­relsen inle leda lill en så långtgående tolerans av en fyllerists uppträdande som utredningens exemplifiering ger vid handen. Tvärtom bör avkriminali­seringen av fyUeriet i princip ge anledning till skärpt inställning när del gäl­ler andra brottsliga handlingar i samband med fylleri, eftersom resone­manget om fylleristraffels konsumtion av andra brottsliga handlingar inte kan åberopas. Ofredande av människor, våldsamt motstånd och förolämp­ningar mol polisen bör inle regelmässigt undgå ansvar. Detla skulle strida mot de principer som fastslagits i I kap. 2 § BrB. Även om en viss tolerans­marginal inom ramen för polismans rätt till rapporteflergifl måsle finnas, får denna inle utsträckas för långt. Länsnykterhetsnämnden i Kopparbergs_ län anser all förargelseväckande beleende i kombination med fylleri fort­farande skall beivras med hänsyn till den tilllagande nedbusningen. Atl dra en gräns mellan elt renodlat fylleri och förargelseväckande beteende är en­ligl länsnykterhetsnämnden knappast praktiskt möjligt. Nämnden menar all en person som avsiktligt bemsar sig med påföljd att han genom sitt all­männa uppträdande stör andra människors trevnad inte bör undgå lagfö­ring.

Några remissinstanser diskuterar i delta sammanhang avkriminalisering­ens allmänna konsekvenser när del gäller brott begångna under ms. Läns­åklagaren i Hallands län erinrar om atl ms principiellt inte kan åberopas som skäl för straffrihet. Enligt länsåklagaren kan myckel av vad utredning­en åberopar som motiv för avkriminalisering av fylleriet i princip gälla

 

Prop. 1975/76:113                                                                 62

brott över huvud taget som begås i bemsal tillstånd. 1 viss män kan det framstå som ologiskt att när det gäller fyUeri tala om alt ett sådant beteen­de är en sjukdomsyttring medan t.ex. en allvarlig våldsgärning begången av en fyUerist - som kanske själv inte vet annal än att han druckit en avse­värd mängd sprit - är ell allvarligt brott som samhäUet inle kan tolerera. Även Svea hovrätt erinrar om de straffrättsliga synpunkler som ligger bak­om regeln i I kap. 2 § BrB om alt en gäming som begåtts under självförvål-lal ms inte pä denna grund är straffri. Frågan las upp ocksä av SAF som anser att utredningen borl med avsevärt större skärpa uttalat sig om berus-ningstillståndets inverkan i fräga om eljest kriminella handlingar.

4.3 Fylleri på militärt område m. m.

Även i fråga om det mililära fylleriet tillstyrker praktiskt taget alla re­missinstanser som särskilt yttrat sig i frågan förslagel om avkriminalise­ring. Bland de inslanser som i denna del ansluter sig lill utredningens stånd­punkt kan nämnas 5vY'« hovrätt, socialstyrelsen, cheferna för marinen och flygvapnel, militärpsykologiska institutet ochförsvarets sjukvårdsstyrelse. Även ÖB anser i likhel med utredningen alt akut bemsning som sådan inle skall bestraffas. ÖB erinrar dock om alt vissa särförhållanden präglar verk­samheten inom försvarsmakten. Detta får till följd alt regler som utformas för det civila samhället inle alllid och lill alla delar kan tillämpas inom för­svarsmakten. ÖB framhåller alt alkoholpåverkan inte bör få frita vederbö­rande från ansvar för gärningar som nu särskilt beläggs med slraff. RÅ an­ser all frågan om särskilda undanlagsregler för beredskapslägen och andra därmed jämförliga situationer bör övervägas.

Tveksamhet inför förslagel om avkriminalisering av det mililära fylleriet redovisas av chefen för armén som framhåUer all de värnpliktiga som gör sig skyldiga till fylleri inte lorde kunna hänföras lill annan kategori än främsl tillfällighetsfyllerister. Del kan därför vara lämpligl med en straff­norm som kan verka återhållande på bl.a. ordningsstörande element. Ris­ken för straff inverkar återhållande på vissa personer i varje fall innan ell missbruk av t. ex. alkohol blivit en vana. Erfarenheten visar all om det inle uppställs några krav på nykterhet, så äventyras såväl ordning som discip­lin. Uniformsklädd krigsman representerar försvarsmakten. Allmänheten har alltjämt krav på att uniformerad krigsman uppträder så alt allmän ord­ning inte störs. Uniformen förpliktar lill ell gott uppförande. Brott mot all­män ordning av uniformsklädd krigsman åstadkommer en förtroendekris hos allmänheten och bör därför bestraffas hårdare än om civilklädd person stör ordningen. Av liknande skäl kan inte heller länsåklagaren i Kristian­stads län oreserverat ansluta sig lill förslaget om en avkriminalisering av det mililära fylleriet. Länsåklagaren framhåller särskilt de svårigheter som kan uppslå, dä fara föreligger för flerfaldiga samtidiga fall av mililärfylleri på samma plats, såsom exempelvis i samband med utryckning eller repeti-

 

Prop. 1975/76:113                                                                 63

lionsövning. I dessa lägen har enligt länsäklagarens mening risken för elt snabbi och effektivt ingripande säkerligen varil en starkl återhållande fak­tor i fråga om spritmissbruk. Utan dessa sanklionsmöjligheler torde en inte obetydlig fara föreligga för en försvagning av den militära disciplinen.

När det gäller omhändertagande av berusade krigsmän anser ÖB och chefen för armén all en reform inle bör få inverka på mililär myndighets befogenhet atl ingripa för ordningens upprätthållande inom försvarsmak­ten. Militär chefs rätt atl under vissa förutsättningar ta underlydande krigs­man i förvar bör således bibehållas.

1 fråga om förvaringen av omhändertagna militärer understryker ÖB och försvarets .sjukvårdsstyrelse att de akut berusade bör tas om hand på sitt förband, om detla har tillfredsställande resurser för omhändertagande och vård. Försvarets sjukvårdsstyrelse framhåller bl. a. all krigsmakten vid si­na fredsförband har särskilda sjukvårdsavdelningar med tillgång till läkare och biträde av sjuksköterskor och annan vårdpersonal. Vid del övervägan­de flertalet av dessa förband finns sängavdelningar oftast med särskild iso­leringsavdelning. Vid de förband som saknar sängavdelning vid sjukvårds­avdelningen är patienterna för sluten vård hänvisade till närliggande för­band inom samma garnison där sängavdelning finns. Förbaiidssjukvårds-organisationens personella, materiella och lokala resurser är under stark utveckling för alt nå samma standard som motsvarande civilsjukvård. Chefen för marinen finner i och för sig ulredningens synpunkter värdefulla och riktiga men erinrar om atl särskilda problem uppkommer på örlogsfar­tyg i synnerhet under expedition i främmande farvatten. Några akutklini­ker kan sålunda inle inrättas ombord.

Belräffande frågan om omhändertagande av militärer säger sig ÖB vidaie förutsätta att etl nytt system inte leder till att konsekvensema av krigs­mans frånvaro från tjänsten ändras. I denna fråga redovisas en annan upp­fattning av socialutredningen, som menar att etl omhändertagande på grund av akut berusning i fortsättningen bör föranleda ett annal bedöman­de än f. n. när det gäUer undanhållande.

4.4      Förfarandet med alkoholhaltiga drycker m. m.

Utredningens förslag i denna del lämnas utan erinran av flertalet remiss­instanser som uttalar sig i ämnet, däribland 7?/4. RPS påpekardock all för­slaget vållar problem i del fallet att någon omhändertas i sin bostad. Några remissinstanser anser vidare atl beslut om omhändertagande av berus­ningsmedel bör ankomma på polisen och inte på personal vid akutklinik.

4.5      Avkriminaliseringens rättsverkningar

Utredningsmajoritetens förslag alt fylleriindikalionen enligl Nvl behålls och för sin tillämpning blir beroende av atl någon tre gånger

 

Prop. 1975/76:113                                                                 64

under de två senasle åren har lagils om hand för fylleri tillstyrks av RÅ, överåklagaren i Stockholm, länsstyrelserna i Göteborg och Bohus, Mal­möhus och Uppsala län och länsnykterhetsnämnden i Västmanlands län. Socialutredningen och en minoritet .inom socialstyrelsen anser alt indika­tionen bör behållas i avvaktan på resultatet av socialutredningens arbele. Göta hovrätt och länsstyrelsen i Kopparbergs län är visserligen tveksam­ma i frågan om fyUeriindikalionen bör behållas i den form som utrednings-majoriteten har föreslagit men vill inte motsätta sig atl indikationen t.v. skall finnas kvar.

Del hell övervägande antalet remissinstanser slöder emellertid den lill utredningens betänkande fogade reservationen och anser alt fylleriindika­tionen bör las bort i samband med atl fylleriet avkriminaliseras.

Svea hovrätt framhåller därvid att tvångsinlagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare innebär etl frihelsberövande som är ell av vår lag­stiftnings mest ingripande. Hovrätten anser alt del från rättssäkerhetssyn­punkt uppenbarligen är angelägel att en sådan åtgärd kommer lill använd­ning endasl då fullt övertygande och i ärendel redovisad utredning om be­hov av den med åtgärden avsedda vården föreligger. Enligt majoriteten in­om socialstyrelsen finns det inom ramen för modern socialvårds mål och metoder ingenting som talar för elt bibehållande av denna specialindika-lion. Från rättssäkerhetssynpunkt framstår del dessutom som i hög grad betänkligt all enbart omhändertagande för fylleri skall kunna läggas till gmnd för en sådan åtgärd som en tvångsintagning på vårdanstalt innebär. Även länsstyrelsen i Östergötlands län och Svenska kommunförbundet åberopar rättssäkerhetssynpunkter mol elt bibehåUande av fylleriindika­tionen. Sistnämnda remissinstans framhåller särskilt all förslagel innebär en inte oväsentlig breddning av indikationens giltighet. Sålunda blir där­med även omhändertaganden på enskilt område, ålalseflergiflsfall m.m. giltiga som underlag för tillämpning av fylleriindikalionen. Även om del enligl förslagel finns möjlighet för den enskilde att få omhändertagandel prövat av domstol torde ell flertal omhändertagna av olika skäl dra sig för atl begära denna omprövning. Alt motivera en tvångsåtgärd enligl Nvl en­bart på uppgifter om ett omhändertagande, vars berättigande normall ej undergår någon juridisk prövning eller godkänns av den omhändertagne, måste vara tveksamt. Förbundet avstyrker all denna redan nu högsl tvivel­aktiga indikation för tvångsåtgärd får ökad räckvidd. Också för länsslyrel­sen i Norrbottens län framstår del som en skärpning i förhållande till gäl­lande lagstiftning att låta tUlämpningen av fyUeriindikalionen bli beroende av all någon har omhändertagits. Ätt denna Indikation nu utmönstras ur la­gen anser länsslyrelsen vara en så angelägen reform att skäl saknas all låta frågan anslå lill annat sammanhang.

Länsstyrelsen i Västmanlands län. stadsfullmäktige i Örebro och SSUH pekar på möjligheten atl i fortsättningen i större utsträckning än hillills åberopa någon av de övriga specialindikationerna enligl Nvl. Enligl läns-

 

Prop. 1975/76:113                                                                 65

styrelsen lorde just lättheten all åberopa fylleriindikalionen ha medfört atl nyklerhelsnämnderna i viss omfattning har underiåtii alt åberopa andra in­dikationer. Nykterhetsorganisationen Verdandi anser atl lättheten att åbe­ropa fylleriindikationen är skäl nog för etl avskaffande och framhåller där­vid all det i indikationens utformning inle finns något kriterium på socialt eller medicinskt vårdbehov. Samma uppfattning redovisar Sä//.yAY/p(?/ Län­karnas riksförbund. Svensk kuratorsförening och Sveriges Socionomför-bund. Enligt Svenska läkaresällskapet torde fylleriindikationen som sådan knappast fylla något praktiskt ändamål utan endast underlätta ett mindre kunnigt men schablonmässigt förfarande i samband med tillgripande av tvångsåtgärder. Stadsfullmäktige i Malmö anser atl indikationen represen­terar en formalism och automation som inle hör hemma i dagens social­vård och all övriga indikationer mer än väl täcker behovet av eventuella tvångsåtgärder inom nykterhelsvården.

Flera remissinstanser framhåller vidare atl fylleriindikationen kan få ne­gativa följder när del gäUer de möjligheler lill vård och behandling som akutkUnikema avses erbjuda. Denna synpunkt understryks särskilt av so­cialstyrelsen (majoriteten), länsstyrelsen i Jämilands län, Västernorriands läns landsting, länsnykterhetsnämnden i Örebro län och stadsfullmäktige i Stockholm och Helsingborg.

Ulredningsmajoritetens förslag alt behålla fylleriindikationen avstyrks, förutom av de nämnda remissinstansema, också av länsstyrelserna i Öre­bro, Västernorriands och Norrbottens län, Gävleborgs läns landsting, länsnykterhetsnämnderna i Malmöhus, Örebro och Göteborgs och Bohus län, stadsfullmäktige och nykterhetsnämnder i åtskilliga kommuner, SA­CO, Föreningen Sveriges socialchefer, Nyklerhetsvårdens anstaltsför­bund. Nykterhetsrörelsens landsförbund och Föreningen för medicinska alkoholfrågor.

När del gäUer anmälningsskyldigheten till nykler­helsnämnd enligl 10 § Nvl lämnas utredningsförslaget utan erinran av flertalet remissinstanser. Förslagel tillstyrks uttryckligen av bl.a. RÅ och RPS. Åtskilliga remissinstanser ifrågasätter dock det lämpliga i all en tjänsteman vid nyklerhelsnämnd knyts lill akutklinik. Enligt dessa inslan­ser bör vården vid en sådan klinik över huvud tagel inle kopplas samman med någon undertätlelseskyldighet gentemot nyklerhelsnämnd. Bland dem som har denna mening kan nämnas socialstyrelsen, Gävleborgs läns lands­ting, stadsfullmäktige i Malmö och SACO.

De flesla av de remissinstanser som har yttrat sig beträffande etl omhän­dertagandes betydelse när det gäUer rätten att erhålla eller behålla körkort tUlstyrker eller lämnar utan erinran förslagel alt de rättsverk­ningar som f. n. knyts lill en avdömd fylleriförseelse i fortsättningen hän­förs lill elt omhändertagande på gmnd av berusning. Några av dessa in­stanser, bl. a. RÅ och Svea hovrätt, har därvid särskilt framhållit atl en än­dring av principerna inte borde ske förrän det vid tiden för remissbehand-

5-Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 113

 

Prop. 1975/76:113                                                                 66

lingen pågående utredningsarbetet inom trafikmälskommittén (Ju 1962i46) avslutats. Bland de remissinstanser som i princip tillstyrker utredningsför­slaget kan vidare nämnas Göta hovrätt. RPS, statens traflksäkerhetsverk och flertalet länsstyrelser. Åtskilliga av de tillstyrkande instanserna beto­nar dock all en underrättelse till körkorlsmyndighet inte automatiskt bör leda lill körkorlsåterkallelse. Flera instämmer också i utredningens utta­lande att slörsla möjliga hänsyn bör visas den som visar vilja och förmåga all söka komma till rätta med sina alkoholproblem.

Kritiskt inställda lill ulredningens förslag i denna del är bl. a. länsstyrel­sen i Norrbottens län, länsnykterhetsnämnden i Örebro län, stadsfullmäk­tige i Malmö, Helsingborg och Gävle, jJera nykterhetsnämnder. Svenska läkarsällskapet. Föreningen för medicinska alkoholfrågor och SSUH. Dessa remissinstanser slöder i princip den lill utredningens belänkande fo­gade reservationen i denna del. Vidare har några remissinstanser den all­männa uppfattningen atl inga som helst rättsliga sanktioner bör följa på ett omhändertagande på akutklinik. Till denna gmpp hör kontrollstyrelsen, länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län, SACO, Förerungen Sveriges so­cialchefer, RFHL och RFMA samt Sällskapet Länkarnas riksförbund.

Ulredningens förslag all den automatiska avstängningen från rätten all köpa rusdrycker bör upphöra när det gäller fyllerister och personer som gjort sig skyldiga till trafiknyklerhetsbroll tillstyrks av de flesla remissinstanser som yttrat sig i frågan. Därvid framhålls bl. a. alt spärmingen i praktiken fyller en mycket begränsad funktion i nykterhets­vårdande syfte och alt det skuUe väcka principiella betänkligheter alt låta själva omhändertagandet få rättsverkningar på förevarande område. Bland dem som lillstyrker utredningsförslaget i denna del märks RÅ, Göta hov­rätt, kontrollstyrelsen och Svenska kommunförbundet. Socialstyrelsens majoritet anser att avstängningsförfarandet bör slopas helt och håUet, medan en minoritet inom styrelsen ansluter sig till utredningens förslag.

Utredningsförslaget avstyrks bl. a. av Systembolaget AB och Nykter­hetsrörelsens landsförbund. Systembolaget utvecklar därvid utförligt sin ståndpunkt och framhåUer bl. a. alt de synpunkter som utredningen anlagt pä den automatiska spärrningen hade samma giltighet redan när denna in­fördes är 1963. Den automatiska spärrningen lorde enligl bolaget ha med­verkat till att förhållandena i systembutikerna blivit bättre. Enligt bolaget kan de automatiska spärrningarna från alkoholpolilisk synpunkt också be­traktas som en tämligen adekvat förebyggande åtgärd. Bolaget föreslår att den automatiska spärrningen behålls åtminstone tills ställning tas till alko­holpolitiska ulredningens (Fi I966i 33) kommande förslag.

4,6 Registrering av omhändertaganden

Utredningens förslag alt omhändertaganden pä gmnd av berusning skall registreras centralt tillstyrks eller lämnas ulan erinran bl.a. av RÅ. kon-

 

Prop. 1975/76:113                                                   67

trollstyrelsen och statistiska centralbyrån. Sistnämnda remissinstans an­ser det angelägel alt en rapportering av omhändertaganden behålls för sta­tistiskt ändamål, efiersom byrån utgår frän atl det även i fortsältningen kommer att behövas information av detta slag för alt belysa nyklerhetstill-ståndel.

Förslagel om central registrering av omhändertaganden avstyrks emel­lertid av vissa av de instanser som motsatt sig att omhändertaganden för­binds med särskilda rättsverkningar. Till de avstyrkande remissinstanser­na hör länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län, stadsfullmäktige i Malmö och Helsingborg samt SSUH.

De remissinstanser som har tillstyrkt ulredningsmajoritetens förslag i fråga om elt omhändertagandes återverkan i körkortshänseende utgår i all­mänhet från alt registrering av omhändertaganden när det gäller körkorts­havare skall ske även i körkortsregistrei.

4.7 Domstolsprövning av omhändertaganden

Utredningens förslag atl ell beslul om omhändertagande skall kunna överklagas tillstyrks av RÅ som anser atl de konsekvenser i skilda avseen­den som etl omhändertagande kan få för den enskilde kräver införande av elt särskilt rättsmedel. Den omhändertagne skall kunna klaga över elt be­slut som lett till atl han omhändertagits på klinik eller polisstation. Där­emol föreligger det enligt RÄ inte behov av en klagorätl beträffande ett omhändertagande från polismans sida som därefter blivil underkänt av lä­kare eUer polisbefäl. RÄ anser emellertid att prövningen inte bör förläggas liU allmän domstol, som utredningen föreslagil, utan atl den bör ske i för­valtningsrättslig ordning. Samma åsikl i sistnämnda fråga har Svea hovrätt saml länsstyrelserna i Malmöhus och Hallands län. Hovrätten motiverar sin ståndpunkt med atl del skuUe innebära en principiell nybildning för svensk rält att i fall som del förevarande låta prövningen ankomma på all­män domstol i stället för överordnad administraliv myndighel.eller förvalt­ningsdomstol. Om överprövningen likväl anförtros ål allmän domslol, bör enligl hovrätten handläggningen anordnas enligt principerna för ell kontra-dikloriskl förfarande.

Även Göta hovrätt anser atl handläggningen bör utformas enligt konlra-dikloriska principer, dvs. atl den som har varit omhändertagen för fylleri också i fortsältningen bör ha en motpart vid domstolen. I den egenskapen är enligt hovrättens mening allmän åklagare bäst lämpad atl uppträda. Del förhållandet alt fyUeri inle längre blir ell broll bör enligl hovrätten inte läg­ga hinder i vägen. Hovrätten anser också atl frågan om eventuell rätl lill offenllig försvarare bör tas upp under de fortsatta övervägandena.

Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län kan inle finna alt förslaget om domstolsprövning innebär en ändamålsenlig ordning. Länsnyklerhets­nämnden konstaterar atl utredningen har sökt bevara något av den rättsli-

 

Prop. 1975/76:113                                                                 68

ga prövning som ligger i handläggningen av åtal för fylleri men framhåller att myckel väsentliga skillnader framträder enligt förslagel. Förundersök­ning och åtalsprövning har inte gjorts. Åklagare saknas. Initiativet till atl införskaffa utredning läggs pä domstolen, vilket strider mot vanliga princi­per för rättegång. Domstolen synes inte kunna stödja sig pä den eljest van­liga principen atl åtal skall ogillas om det inte är lillföriUligen styrkt. Pröv­ningen innebären bedömning av de åtgärder som vidtagits av läkare. Dom­stolen lorde inle kunna undgå atl i sä gott som varje sådanl ärende begära yttrande av socialslyrelsen eller annan medicinsk auktoritet. Särskilt om länsnyklerhetsnämndens uppfattning atl särskilda rättsverkningar inle skall förbindas med ett omhändertagande godtas synes del vara mindre motiverat all anordna en sådan extraordinär domstolsprövning.

Kritiskt inställd mot förslaget i denna del är också länsstyrelsen i Väst­manlands län som likaledes vänder sig mot all enligl förslagel en rent medicinsk bedömning skall bli föremål för domstolsprövning. Principiella skäl liksom bevissvårigheler kan enligl länsslyrelsen anföras mol förslagel i denna del. Länsslyrelsen framhåller vidare alt frågan om behovet av så­dan prövning hänger samman med vilka konsekvenser av ell omhänderta­gande som kommer atl följa enligt olika beslämmelser. I den mån inle om­händertagandet som sådanl medför några konsekvenser, finns del inte hel­ler behov av en överprövning. Länsslyrelsen erinrar om all vissa förhål­landen, belräffande vilka domstolsprövning inle kan ske, redan nu kan medföra ålgärder i fråga om körkort. Anmärkningar i nykterhelshänseende kan sålunda medföra åtgärd, även om körkorlsinnehavaren inle har dömts för fylleri. Någon domstolsprövning av det berättigade i ett omhänderta­gande enligl Pl kan inte heller ske trots all ell sådanl ingripande i vissa fall torde kunna få negativa verkningar för den omhändertagne.

5    Utvecklingslinjer   i   den   nuvarande   nykterhetsvårdspolitiken m. m.

Utvecklingen inom nykterhelsvården kännetecknas f n. av en successiv ulbyggnad av de öppna och frivilliga vårdformerna och en minskning av tvångsåtgärderna. Antalet tvångsåtgärder enligl Nvl har under den senasle tioårsperioden minskat med mer än hälften.

På senare lid har vidare nykterhelsvården präglats av en strävan lill ökad samordning och integration med den övriga socialvården och sjuk­vården. Ell resultal härav är alt ell ökande anlal alkoholskadade numera behandlas inom sjukvårdens ram. Någon samlad statistik från sjukvårds­huvudmännens ansvarsområde i detta avseende föreligger inle. En sådan redovisning försvåras f Ö. av del förhåUandet alt palienlema ofla las in för vård under andra diagnoser än alkoholbesvär. Enligt uppgifter från social-

 

Prop. 1975/76:113                                                   69

styrelsen visar emellertid undersökningar från bl.a. Stockholm och Göte­borg att inemot hälften av de män som på gmnd av akuta besvär söker sig lill psykiatriska kliniker är fall av alkoholtoxikation. Tidigare kartläggning­ar har visal all omkring 25 % av de sökande på kimrgiska jourmotlagning-en är akut bemsade. Undersökningar som har gjorts i senare sammanhang har gett ännu högre sUfror som resultal.

Under den senaste tioårsperioden har också den öppna och halvöppna nykterhetsvårdens resurser kraftigt ökat. Under år 1973 gjordes vid lan­dets ca 140 alkoholpolikliniker och rådgivningsbyråer med läkarstationer omkring 200000 besök hos läkare, 70000 hos kurator eller psykolog och 560000 hos sjuksköterska. Sängplatser finns numera vid elt trettiotal poli­kliniker, varav ungefär hälften - däribland de störte klinikerna i Stock­holm, Göteborg och Malmö - har platser som kan utnyttjas även nattetid. Vid den s. k. Mariapolikliniken i Stockholm finns dessutom en särskild av­delning för förvaring och vård av bemsade ungdomar under 20 år som har omhändertagils genom polisens försorg. Antalet platser vid inackorde­ringshemmen har femdubblals under den senasle tioårsperioden och upp­går nu lill ca 1 500.

Strävandena inom nykterhelsvården har som nyss nämnts under senare år i allt högre grad inriktats på en helhetssyn som syftar dels till atl lösa so­ciala och andra problem som har samband med alkoholmissbruk dels lill atl motverka all de olika formerna för behandling av alkoholsjuka - pri­märkommunal nyklerhetsvård, landstingskommunal sjukvård, statliga och enskilda vårdanstalter, arbetsvärd m. m. — leder till en splittring av resur­serna. Ett av målen är all skapa en vårdkedja, där den sjuke kan omhän­dertas på räll nivå med hänsyn lill behovet oavsett vem som är huvudman för de olika vårdinstitutionerna. Ansträngningarna all samordna vårdinsat­serna i detta syfte har intensifierats, särskilt i anslutning till psykiatriska sjukhus och psykiatriska kliniker. Etl exempel på en utvecklad modell för integrerad vård av detta slag som i vissa avseenden har tjänat som förebild på andra platser erbjuder verksamheten vid alkoholkliniken på UUeråkers sjukhus i Uppsala, där sedan fiera år tiUbaka den rent medicinska avgift-ningen kombineras inle bara med fortsatt öppen vård utan också med so­ciala vårdinsatser som initieras i direkt anslutning tiU klinik vården. En verksamhet av liknande slag planeras f. n. av landstinget i Södermanlands län i samråd med Eskilstuna kommun. Bland initiativ av detta slag som har tagils på senare tid kan vidare nämnas de försök med samordning av vård och behandlingsinsatser för alkoholskadade som hösten 1975 har påbörjats vid KaroUnska sjukhusels klinik för alkoholsjukdomar (jfr prop. 1975/76i 100 bU 7 s. 109 och 113). En liknande försöksverksamhel pågår sedan bör­jan av år 1975 vid Lillhagens sjukhus i Göteborg. Bland primärkommunala initiativ bör särskilt nämnas etl samlat program för behandlingen av alko­holskadade personer som under år 1974 har lagts fram inom Landskrona kommun och som i vissa delar redan har genomförts med goda resultat.

 

Prop. 1975/76:113                                                                 70

År 1974 avlämnade socialuiredningen sitt principbetänkande (SOU I974i 39) Socialvården - Mål och medel. I detla betänkande drar socialui­redningen upp riktiinjerna för en socialvård som har ett primärt ansvar för människors sociala välfärd med betoning av helhetssyn och av integrering och samverkan mellan olika samhällssektorer. Betänkandet berör väsentli­ga delar av gäUande lagstiftning och organisation på det sociala området liksom betydelsefulla huvudmannaskapsfrägor. Sedan belänkandet re­missbehandlats, har remissyttrandena överlämnats till utredningen för be­aktande vid dess fortsatta arbete med utformningen av en ny socialvårds­lag. Bl. a. socialulredningens betänkande har initierat den försöksverksam­het på det sociala området som f. n. bedrivs i Kristianstads och Malmöhus län (jfr prop. .1975/76i 100 bil. 7 s. 153). Denna verksamhel avser främsl bama- och ungdomsvården men också nykterhelsvården och narkoman­vården. Försöksverksamheten har utformats så atl primärkommunerna har fått möjlighet all som huvudmän för vården pröva nya behandlingsme­toder och alt ta del sammanhållna vårdansvaret för såväl öppen som insti­tutionell vård, oavsett om den är allmänt förebyggande eller utgör etl di­rekt led i behandlingen. Syftet med verksamheten äralt den skall ge under­lag för ställningstaganden i dessa frågor.

Vid sidan av den nu berörda verksamheten pågår f. n. också en försöks­verksamhel med socialjourberedskap, som påbörjades i anslutning lill all LTO trädde i kraft den 1 oktober 1973. Denna försöksverksamhel innebär alt särskilda medel ställs lill socialstyrelsens förfogande för ersättning lill kommunema för social jourverksamhel.

När det gäller den del av socialpolitiken som avser förebyggande åtgär­der inriktade på alkoholkonsumtionen har en allmän översyn nyligen gjorts av alkoholpolitiska utredningen (ÄPU) som i slutet av år 1974 avlämnade sitt slutbetänkande (SOU 1974:90-93) Alkoholpolitik. ÄPU har lagt fram förslag till etl omfattande alkoholpoliliskt program som berör skilda sekto­rer inom samhällslivet och i vikliga hänseenden innefattar ändringar i de regler eller principer som tiUämpas f. n. Utredningens betänkande avses komma all överarbetas av en särskild beredningsgmpp.

6   Nordisk rätt m. m.

6.1 Danmark

Straffbestämmelser mol fyUeri på allmän plats har i Danmark lagils in i lokala ordningsföreskrifter ("politivedtasgter"). Enligl de föreskrifter som gäUer för Köpenhamn är del förbjudet aU på galor och andra platser, lill vilka allmänhelen har tillträde, uppehåUa sig så bemsad all det kan ge an­ledning till olägenhet ("ulempe") för andra. Molsvarande beslämmelser finns i ordningsföreskriflema för de flesla andra kommuner. Straffet är bö­ler.

 

Prop. 1975/76:113                                                                  71

Vid sidan av politivedtasgternas föreskrifler finns del i den danska straff­lagen en bestämmelse (138S) om straff för den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försätter sig i berusat tillstånd och därvid utsätter annan person eller betydande förmögenhetsvärden för fara. Fängelse ingår i straffskalan. Bestämmelsen, som gäller oavsett värden berusade uppehål­ler sig, tillämpas i obetydlig omfattning.

Brott mol de lokala ordningsföreskriflemas beslämmelser om fylleri för­anleder regelmässigt alt den bemsade las om hand av poUsen och förva­ras genom polisens försorg lill dess att han har blivil nykter. Förvaringen äger i allmänhet mm i arrestlokaler pä de olika polisstationema. Svårl sjuka personer förs till sjukhus. Ett år 1964 framlagt utredningsförslag om inrättande av en ceniral arresl för Slorköpenhamn med möjlighet till läkar-tillsyn av de omhändertagna har ännu inle förverkligats. Anlalel omhän­dertaganden för fylleri i hela landet har under senare tid uppgått lill ca 22000-24000 om året och är således väsentligt lägre än i Sverige.

Justitsminisleriel har på förslag av slraffloverådel den 5 januari 1971 be­slutat att åtal t.v. inle skall väckas för överträdelse av de lokala ordnings­föreskrifternas beslämmelser om fylleri. Delsamma gäller i fråga om förse­elser i samband med berusning mot vissa föreskrifler rörande ordningen på allmänna platser och olovligt intrång, såvida förseelsen inle är av sådan art atl den normall sett skulle ha lett till särskild lagföring. Omhändertagande för fylleri och förvaring i polisarrest skall emellertid ske som förul. På grundval av de erfarenheter som har vunnits under den tid då fylleriförse­elserna inle har beivrats avser man atl pröva frägan om fyUeristraffels defi­nitiva avskaffande.

6.2 Finland

FyUerislraffel avskaffades i Finland den I januari 1969. Av de tidigare beslämmelsema återsiår bara en regel om fyUeri i tjänsten.

Samlidigl som fylleristraffet togs bort utfärdades en ny lag om offentliga nöjestillställningar. Enligl 19 § i denna lag kan den som stör sådan lillsläU­ning genom alt pä ett förargelseväckande säll uppträda bemsad eller på an­nal säll väcka förargelse dömas lill böler. Vissa former av störande uppträ­dande på allmän plats kan vidare bestraffas enligl 42 kap. 7§ strafflagen oavsett om uppträdandet beror på berusning eller inle.

Fömtsättningarna för omhändertagande av akut bemsade personer an­ges i 20§ i den finska polislagen. Om någon uppträder bemsad av alkohol eller annal bemsningsmedel på allmän plats, vid allmän sammankomst el­ler annan offenllig tillställning får polisman enligt denna beslämmelse av­lägsna honom och, om del är nödvändigt, gripa honom och ta honom i för­var för tillnyklring. Samma rätl har polisman gentemot den som uppträder bemsad på ell störande sätt i privatbostad eller enskild lägenhet, om ingri­pandet begärs av lägenhetens innehavare, dennes husfolk eller annan när-

 

Prop. 1975/76:113                                                                 72

varande företrädare för honom. Ingripande får ske även mot lägenhelsin-nehavaren själv eller annan som i berusat lillslånd stör allmän eller enskild frid. Vad som sägs om privatbostad gäUer också andra enskilda områden liksom ämbetsverk, skolor, sjukhus och andra liknande inrättningar. Om polishjälp inte kan erhållas har även enskild person räll all avlägsna och gripa en bemsad som stör allmän eller enskild frid eller äventyrar säkerhe­ten genom uppträdande som är eller hotar all bli våldsamt eller genom all föra oljud. Sådanl gripande skall ulan dröjsmål anmälas hos polisen.

Belräffande behandlingen av personer som omhändertagils enligl polisla­gen pä grund av bemsning gäller numera en särskild lag om behandlingen av berusade, som trädde i kraft den I oktober 1973. Enligl denna lag skall den som grips på gmnd av berusning föras lill lillnyklringsstation eller, om delta inte är möjligl, lill annan förvaringsplats för bemsade. Om den bem­sades hälsotillstånd ger anledning därtill, skall han i slällel föras till sjuk­husvård eller underkastas annan åtgärd som påkallas av hans tillstånd. Den berusade kan tas i förvar, om det är påkallat med beaktande av graden av hans bemsning och hans hälsotillstånd saml hänsyn lill ordningens och säkerhetens upprälthäUande. Beslul härom meddelas närdetgäUertillnykt-ringsslation av den person som är ansvarig för dess verksamhel och i annal fall av polisman. Den berusade skall i princip håUas i förvar den tid lill-nyklringen kräver, dock minsl 8 och högsl 12 timmar eller, om del finns särskilt skäl, högst 24 timmar. Under vissa förutsättningar, såsom atl den bemsade saknar bostad, kan tiden för omhändertagandet utsträckas ytter­ligare. Vidare får han friges redan tidigare än efler 8 limmar, om omhän­dertagandet vållar honom oskälig olägenhet eller skada eller om hans fri­givning av annal skäl är ändamålsenlig.

I lagen finns vidare föreskrifter bl. a. om all den bemsade skall håUas un­der observation och om all han är skyldig alt underkasta sig medicinsk un­dersökning och vård. 1 den mån del är ändamålsenligt och behövligt skall han få råd och handledning samt undertätlas om de möjligheter lill vård och skötsel som står till buds för alkoholmissbrukare.

Del har fömtsätts atl den som tas i förvar på en lillnyklringsslalion skall belala avgift för vården. Avsikten är alt särskilda bestämmelser skall med­delas angående inrättandet och driften av tillnyktringsstationer. Redan dessförinnan får sådana stationer inrättas i experimentsyfle. F. n. finns del inte några sådana tillnyktringsstationer som lagen förutsätter, men planer föreligger på inrättandet av en försöksstation i Lahlis,

En ökning av antalet fyllerifall har i Finland kunnai konstateras sedan början av år 1970. För år 1974 har antalet fyllerifall beräknats lill ca 252 000. Ökningen synes i den allmänna debatten mindre ha satts i sam­band med själva avkriminaliseringen än med en rad samlidigl eller ungefär samtidigt genomförda reformer på skilda områden, bl. a. en liberalisering av alkoholpolitiken och införandel av femdagars arbetsvecka. Man har i diskussionen också pekat på alt det hell övervägande anlalel av de perso-

 

Prop. 1975/76:113                                                   73

ner som före avkriminaliseringen avtjänade förvandlingsstraff för böter ut­gjordes av ålerfallsfyllerister. F. n. övervägs vissa framlagda förslag bl. a. om skärpning av nykterhetsvärdslagstiflningen. Ett av dessa går ut pä in­förandel av en möjlighet lill akutvård tvångsvis under högst 14 dagar i vis­sa fall.

6.3 Norge

Den offentliga berusningen som sådan kunde tidigare bestraffas enligt 16 § i den norska lagen om lösdriveri, beltleri och dryckenskap, "losgjen-gerloven". I denna bestämmelse stadgades straff för det fallet att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet försatte sig i uppenbart berusat tillstånd och därvid blev iakttagen på allmän plats. Den berörda bestämmelsen är numera upphävd sedan den I juli 1970. Losgjengerloven innehåller emel­lertid fortfarande en bestämmelse (I7§), enligt vilken det är straffbart atl uppsåtligen eller av oaktsamhet försälla sig i berusat tillstånd och därvid störa allmän frid och ordning eller laglig samfärdsel eller förolämpa eller välla fara för andra. Åtal för brott mol denna paragraf får underlåtas under förutsättning atl vederbörande avhåller sig från bruk av rusdrycker under ett år. I sådanl fall bör han dock i förväg avge skriftligt nykterhetslöfte, gå in i nykterhetsförening eller lägga in sig på vårdanstalt.

Också de föreskrifter som ger polisen befogenhet alt omhänderta akut berusade personer finns i losgjengerloven. Enligt 20 § i lagen är förutsätt­ningarna för etl omhändertagande att någon på grund av bemsning av alko­hol eller annal medel stör allmän frid och ordning eller laglig samfärdsel el­ler vållar fara för sig själv eller andra. Polisen fär i sådant fall hålla den om­händertagne i fängsligt förvar - dvs. i "dmkkenskapsartest" - till dess alt han har blivil nykter. Oavsett om så sker eller ej har polisen befogenhet all ta hand om och förstöra bemsningsmedel som påträffas hos den om­händertagne vid gripandet.

1 samband med alt 16 § i losgjengerloven upphävdes år 1970 infördes också en ny bestämmelse i lagen, 21 §. Enligt första stycket i denna para­graf får den som omhändertas på gmnd av bemsning i slällel för all hållas i fängsligt förvar läggas in på "sykeavdelning". Med "sykeavdelning" av­ses inle någon bestämd typ av klinik, utan termen inbegriper i princip alla inslilulioner som ger hjälp åt sjuka och som omfattas av sjukvårdslagstift­ningen,

1 Norge finns f n. sex särskilda avmsningsslalioner med sammanlagt 120 platser. Dessa lorde med avseende på utrustning och personal närmast kunna jämföras med vissa av de svenska alkoholpolikliniker som har säng­platser och natljour. På avmsningsstationerna får både personer som fri­villigt söker sig dit och bemsade som förs dit av polisen tas emot. Genom särskiU beslut har sjukvårdslagstiftningen gjorts tUlämplig på dessa statio­ner.

 

Prop. 1975/76:113                                                                 74

Enligt andra stycket i losgjengerlovens 21 § gäller vidare att den som har tagits om hand på gmnd av bemsning fär hållas kvar pä "sykeavdelning" för observation under högst en vecka under förutsätining alt det föreligger upplysningar om att han missbrukar berusningsmedef till uppenbar skada för sig själv eller sin omgivning. Beslul härom meddelas av domstol efter framställning av polisen och nyklerhelsnämnden i samråd. Två särskilda observationskliniker som avses bli utnyttjade för detla ändamål har nyli­gen uppförts i Oslo resp. Tonsberg.

Antafet omhändertaganden på grund av berusning uppgick under är 1974 till 43 676, varav 8 049 avsäg personer som gjort sig skyldiga till brott enligt 17 S losgjengerloven. Enligt uppgift frän det norska sosialdepartementet finns f. n. ingen statistik som visar i hur stor utsträckning de omhändertag­na har tagits om hand på avmsningsstation eller sjukhus i stället för polis­arrest.

7    Föredraganden 7.1 FyUeristraffet

Att på allmän plats uppträda bemsad av alkoholhaltiga drycker så all det framgåravålbörderellerlalärf n. enligl 16kap. 15 § första slyckel brotts­balken (BrB) straffbelagt som fylleri. Straffet är böter, högsl 500 kr. I para­grafens andra stycke föreskrivs samma straff för det fallet atl msel har or­sakals av annat än alkoholhaltiga drycker. Vid sidan av den allmänna straffbestämmelsen om fyUeri finns också i 21 kap. 15 § BrB en särskild fö­reskrift som gäller fylleri av krigsman inom militärt område eller utrymme.

Gällande regler innebiir vidare att polisen har befogenhet att la hand om en akut berusad person som anträffas på alfmän plats. Polisen ansvarar i sådana fall regelmässigt också för förvaringen av den omhändertagne till dess all han har blivil nykter. Förvaringen äger i allmänhet rum i polisar­rest.

Fylleri faller under allmänt åtal och lagföring kan äga rum vid domstol enligt vanliga regler. Fylleriförseelser kan emellertid beivras också genom de enklare handläggningsformema strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot. Årligen begås omkring 70000 fylleriförseelser som leder till bötesstraff genom dom eller föreläggande. Antalet förseelser mot 16 kap. 15 § eller 21 kap. 15 § BrB var 67996 år 1971 och har för år 1972 beräknats till drygt 70000. Efiersom återfall är mycket vanligt vid fylleri, är antalet personer som årUgen sakfälls för fyUeri väsentligt mindre. Det rör sig här om ungefär 40 000 personer per år. Antalet sakfällda personer uppgick till 40757 år 1971 och har beräknats liU 40 180 för år 1972. Äv dessa hade un­der en femårsperiod närmast före den aktuella förseelsen 22922 resp. 22638 tidigare gjort sig skyldiga lill fylleriförseelse. Endasl en mycket

 

Prop. 1975/76:113                                                   75

ringa del av antalet förseelser - ca 200-300 om årel - avser fall då bems­ningen har orsakats av annal än alkoholdrycker.

Enligl en fast praxis som har tillämpats sedan flera år tillbaka bestäms bötesstraffet för fylleri nästan alltid till 50 kr. Delta gäller vare sig det är fråga om en engångsförseelse eller ett återfall.

De nyss angivna uppgifterna om antalet förseelser som årligen leder till bötesstraff får också ses i relation till antalet fall då polisen omhändertagit personer för fylleri på allmän plats. Sådana omhändertaganden verkställ­des år 1971 i 85 646 och år 1972 i 92 049 fall. Motsvarande siffror för åren 1973 och 1974 var 93 314 resp. 100360. Dessa uppgifler visar att långtifrån alla omhändertaganden leder till lagföring. Delvis hänger detta samman med att i en del fall då omhändertagande har ägt mm åtal underlåts eller fri-kännade dom meddelas därför atl fylleriförseelsen inle anses styrkt. De förutsättningar som skall vara uppfyllda för atl elt omhändertagande skall få ske sammanfaller inle heller hell och hållet med vad som krävs för det straffrättsliga ansvarel. Bl. a. följer av allmänna principer att det för straff­ansvar fordras uppsåt. Av slor praktisk betydelse är vidare att åklagare en­ligl gällande föreskrifler har befogenhet atl efter lämplighetsprövning avstå från alt väcka åtal i vissa särskilda fall, bl.a. när del gäller personer som har tvångsinlagits eller, i vissa fall, frivilligt ingått på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Del förhäller sig slutligen så alt ett betydande anlal fyUeriförseelser preskriberas varje år. Preskription inträder nämligen om åtal inle har kunnai delges inom tvä år frän förseelsen.

Fylleristraffet har i vårt land mycket gamla anor. De föreskrifter som vid skilda lider har gällt i delta hänseende har alltid hört till de straffbestäm­melser som flitigast har diskuterats från olika synpunkler både i lagstifl-ningssammanhang och i den allmänna debatten. Förslag om avkriminalise­ring av fylleri väcktes i riksdagen redan under början av 1800-talet. De oli­ka föreskrifter som har slraffhelagl den akuta bemsningen har i skilda sam­manhang omformulerats och flyttats över från den ena författningen lill den andra ulan någon mera väsentlig ändring i sak, bortsett från all slraff­barhelen i mitten av 1800-lalet begränsades till fall av fylleri på allmänna platser. Straffbestämmelsen reviderades senast i samband med den lag­stiftning om broll mol slalen och allmänhelen som antogs år 1948. Sakligt sell genomfördes därvid den utvidgningen att också fall där berusnings­medlet varil etl annal än starka drycker kom atl omfattas av straffansva­ret. Under förarbetena lill BrB föreslog slrafflagberedningen all fyUeripara-grafen skuUe utgå ur lagen. Paragrafen fördes emellertid över från straffla­gen tiU BrB utan ändring i sak.

Fyllerislraffets avskaffande har sedan länge framstått som en angelägen reform. Med del synsätt som numera är kännetecknande för den allmänna socialpolitiken och därmed även för nyklerhetsvårdens inriktning har det på senare lid kommil alt le sig alltmer orimligt all en beslämmelse, som straffbelägger den offentliga berusningen som sådan, fortfarande finns

 

Prop. 1975/76:113                                                                 76

kvar och tillämpas i en sädan omfattning som f. n. är fallet. De föreskrifter av motsvarande slag som tidigare fanns i Finland och Norge är nu upphäv­da sedan flera är tillbaka. De i Danmark alltjämt formellt gällande straff­bestämmelserna tillämpas inte längre i praktiken.

Frågan om fylleriets avkriminalisering bar behandlats av en särskild ut­redning, fyllerislraffutredningen, som år 1968 avlämnade betänkandet (SOU 1968:55 och 56) Bot eller böler. Utredningen konstaterar aU, med den ändrade sociala gmndsyn och den ökade förståelse för den medicinska aspeklen på alkoholismen som kännetecknar nutidsmänniskan, bestraff­ningen av fylleriet är otidsenlig och oförenlig med samhällets strävan att komma till rätta med alkoholproblemen. Utredningen föreslår därför att fyUeriel avkriminaliseras.

Utredningens förslag har i denna del tillstyrkts av en praktiskt taget enig remissopinion. Under den lid som har gått sedan utredningens betänkande lades fram har i den allmänna debatten på nykterhets- och kriminalpoliti­kens område fylleristraffets avskaffande ocksä framstått närmast som en självklarhet.

Fylleristraffels avskaffande var emellertid inte huvudpunkten i utred­ningens förslag. Enligl vad utredningen framhåller utgör avkriminalise-ringsfrågan endasl en del av etl myckel större problem, nämligen hur sam­hället bör la hand om akut bemsade personer och vad ett omhändertagan­de bör syfta till. Frågan om vård och behandling av de bemsade utgör allt­så huvudproblemet, medan avkriminaliseringen enligt utredningen blir en delfråga av jämförelsevis underordnad karaktär.

En grundläggande tanke i fylleristraffutredningens betänkande är att elt omhändertagande av en akut berusad person bör ta sikte på att bereda den­ne vård och behandling. En väsentlig del av ulredningens förslag går ul på all denna vård skall förläggas lill särskilda medicinska kliniker, s. k. akut­kliniker, som föreslås inrättade på elt flertal orter i landet. Fyllerister som omhändertas av polisen skall enligt utredningsförslaget föras till sådana kliniker och tas in där för avgiftning och akutvård. Till verksamheten pä klinikerna skall knytas läkare och annan sjukvårdspersonal saml en före­trädare för nyklerhelsnämnden på orten. Utredningen har också utarbetat en modell över en akutklinik och därvid ingående beskrivit hur verksamhe­ten bör bedrivas för att akutvården skall fä del avsedda innehållet.

Den grundsyn som sålunda har präglat uppläggningen av utredningens arbete har vunnit stor anslutning både under remissbehandlingen och i den : allmänna debatten. För egen del ansluter jag mig självfallet också lill utred­ningens allmänna betraktelsesätt. Det är alldeles uppenbart att de medi­cinska, nyklerheisvårdande och allmänt socialpolitiska problem som mö­ter när det gäller behandlingen av alkoholmissbrukare har en ojämförligt myckel större betydelse än den mera begränsade straffrättsliga frågan om fylleri skall vara kriminaliserat eller inte.

Enligt min mening - som stämmer överens med den uppfattning som de

 

Prop. 1975/76:113                                                                 77

flesta remissinstanserna har gett uttryck åt - står det vidaie klart aU utred­ningen med sitt förslag om inrättande av akutkliniker har gett anvisning på ett behandlingsprogram som motsvarar mycket högt stäUda krav när det gäller vården av akut berusade personer. Under den lid som har gått sedan utredningen lade fram siU betänkande har de ledande tankar som förslagel bygger pä också haft stor betydelse förden allmänna synen pä den proble­matik som det här är fråga om.

En mera generell reform i den riktning som utredningen har anvisat när del gäller akutvården måste sålunda betecknas som i och för sig önskvärd. Del är dock som jag ser del av flera skäl mindre ändamålsen­ligt all koppla samman frågan om fylleriels avkriminalisering med en så långtgående och resurskrävande satsning på detla vårdområde, som ett ge­nomförande av utredningsförslaget i denna del skulle innebära. Jag tänker dä inte enbart på atl ett genomförande av förslaget ställer sig mycket kost­nadskrävande. Det gäUer här vidare värdorganisatoriska och personalmäs­siga problem som inte lämpligen kan bedömas isolerade frän andra frågor på social- och sjukvårdspolitikens område. Hela frågan om de gmndläg­gande principema för den framtida nykterhelsvården ligger f n. i stöpsle-ven och kommer att tas upp i samband med behandlingen av socialutred­ningens slutbetänkande. T.v. mäste det i detla liksom i andra samman­hang bli fråga om en kontinuerlig avvägning mellan olika önskvärda refor­mer och förbättringar inom hela vårdområdet. Delta utesluter emellertid inte att en utformning av behandlingen av akut bemsning där vårdsyn-punklema står i förgmnden i och för sig är elt angeläget mål all sträva ef­ter.

Delta mål ligger också helt i Unje med nyklerhetsvårdens nuvarande in­riktning. Under senare år har denna vård sålunda präglats av en strävan ef­ler ökad samordning och integration med den övriga socialvården och sjukvården. Sjukhusvård — framför allt vid psykiatriska sjukhus och psy­kiatriska kliniker - är numera ell väsentligt inslag i nykterhelsvården. Sär­skilda alkoholavdelningar har inrättats bl. a. vid flera av de störte psykiat­riska sjukhusen. Samtidigt har den öppna och halvöppna nyklerhetsvår­dens resurser ökal kraftigt. I linje härmed har på olika håll betydelsefulla initiativ tagits tiU förbättringar av vårdinsatsema när del gäller de akut be­rusade. F.n. inriklas strävandena bl.a. på försök med olika modeller för en samordning av sociala och medicinska resurser för omhändertagande av människor med alkoholbesvär och alkoholsjukdomar. Del är naturligt­vis angeläget all den utveckling som sålunda pågår underiäilas så all man på sikl kan avveckla det system som kännetecknas av atl polisen har alt ansvara för förvaringen av de personer som det här gäller.

Den alltjämt kvarstående straffbestämmelsen mot fylleri kan emellertid i många avseenden fungera som ett direki hinder för strävandena till en me­ra adekvat vård för akut berusade personer som tas om hand pä allmän plats. Den kan sålunda bidra till atl konservera elt synsätt enligt vilket om-

 

Prop. 1975/76:113                                                                 78

händertagandet av en berusad person i varje fall till en del utgör en repres-siv åtgärd. Härtill kommer naturligtvis också de olyckliga konsekvenser för den mera långsiktiga värden som straffet kan leda till särskilt för åter-fallsfyllerister som drabbas av upprepade bötesstraff med åtföljande in­drivning eller indrivningsförsök. De olägenheter i dessa och andra avseen­den som är förenade med fylleristraffet har sedan länge varit väl kända.

När man i olika sammanhang har diskuterat kriminaliseringen av fylle­riet, torde del vidare sedan lång tid tillbaka allmänt ha ansetts all bötes­straffet inle är något effektivl medel alt motverka alkoholmissbmk. Fylle­ristraffel har väl snarare bedömts ha sill berättigande som ett medel all av­håUa bemsade från atl uppsöka allmänna platser. Del har tidigare ibland gjorts gällande att straffet också kunde ha en mera allmänt återhållande ef­fekt när det gäUer tillfällighelsmissbmkare och atl det med hänsyn härtill skuUe fyUa en viss funktion som nyklerhetspoliliskt instmment. Som har påvisats av fyllerislraffutredningen torde emellertid kriminaliseringen nu­mera knappast i och för sig kunna anses ha några i egentlig mening preven­tiva effekter. Den s. k. moralbildande verkan som man ibland har talat om när det gäller fylleristraffel uppnås bättre på annat säll, främsl genom upp­fostran och informaiion i alkoholfrågan.

Det är slutligen uppenbart att den nuvarande ordningen på detla område utgör en inte oväsentlig belastning på rättsvårdens samlade resurser. De insatser som i dag läggs ned hos polis, åklagare och domstolar på utredning och lagföring av fylleriförseelser skulle med fördel kunna las tillvara för mera angelägna uppgifter. Delsamma gäller del myckel ofta reslutatlösa arbetet med indrivning av ådömda böler som ankommer på de exekutiva myndigheterna.

Enligl min mening har alla de skäl som sålunda talar för all fylleristraffet utmönstras ur lagen den sammanlagda styrkan alt del inle kan vara för­svarligt att ytterligare skjuta upp avkriminaliseringsfrågan. En tidigare från skilda håll ifrågasatt lösning, enligl vilken man genom etl syslem med ålalsprövningsregler e. d. skulle sälta straffbestämmelsen ur spel för etab­lerade alkoholmissbmkare men behålla slraffel för s. k. tillfällighelsfylle-rister, är som jag ser del varken principiellt godtagbar eller möjlig atl prak­tiskt genomföra. Jag förordar därför alt fyUeriel nu hell avskiljs från det straffbara området och all sålunda 16 kap. 15 § BrB upphävs.

Fyllerislraffets avskaffande bör dock inte genomföras som en isolerad åtgärd. Del är angelägel all man i detta sammanhang söker nå fram lill så­dana förbättringar när det gäller principema och formema för omhänderta­gande som är möjliga atl genomföra i mera omedelbart samband med refor­men. Fylleristraffels avskaffande aktualiserar vidare överväganden i fråga om vissa följdverkningar av olika slag som nu förbinds med en fylleridom. Jag återkommer till dessa frågor i del följande. Jag vill emellertid först nå­got beröra de straffrättsliga konsekvensema av avkriminaliseringen.

En viktig fråga som har ägnats särskild uppmärksamhet vid remissbe-

 

Prop. 1975/76:113                                                                 79

handlingen är avgränsningen mellan ä ena sidan sädana beteenden från en berusad persons sida som i och med avkriminaliseringen blir straffria och å andra sidan beteenden som omfattas av andra straffbestämmelser. Det gäf-ler här särskilt avkriminaliseringens betydelse för tillämpningen av be­stämmelsen i 16 kap. 16 § BrB om förargelseväckande beteende. Denna bestämmelse har i 16 kap. BrB placerats omedelbart efter fylleripa­ragrafen och har begränsats till att avse fall där de föregående föreskrifter­na i kapitiet inte är tillämpliga. För förargelseväckande beteende enligt 16 kap. 16 § fömtsätts atl någon, i annal fall än som avses med de tidigare be­slämmelsema i 16 kap., för oljud på allmän plats eller eljest offentligen be­ter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänhelen. Av be­stämmelsens avfattning följer alltså atl den som uppträder bemsad på all­män plats så all det framgår av hans åtbörder och tal inte redan härigenom gör sig skyldig lill förargelseväckande beleende utan endast till fylleri. För atl han skall kunna dömas även för förargelseväckande beleende fordras all något förargelseväckande moment tillkommer ulöver själva berusning­en och de typiska ytlringama av denna.

Vid sin diskussion av den nu berörda frågan hänvisar fyllerislraffutred­ningen inledningsvis till alt det i praxis synes ha utbildat sig den ordningen alt en fyllerist som uppträder allmänt förargelseväckande t. ex. genom att skräna, antasta förbipasserande eller lägga sig på gångbanan i allmänhet blir åtalad endasl för fylleri, trots att hans uppträdande även kan uppfyUa rekvisiten för förargelseväckande beteende och eventuellt också annan straffbelagd gäming. Utredningen anser det självklart att sådana beteen­den som nu anses falla inom fylleriets råmärken inle skall bestraffas sedan fylleriparagrafen har upphävts. De typiska dragen i fylleristens uppträdan­de bör enligl utredningen accepteras som utslag av hans sjukdomstillstånd och kan efterreformensgenomförande inte anses vara ägnade alt väcka för­argelse hos allmänhelen. Med hänsyn lill del anförda har ulredningen inle funnil anledning att föreslå någon ändring i den nuvarande bestämmel­sen om förargelseväckande beleende. Vad som har anförts om förargelse­väckande beteende kan enligt utredningen i viss utsträckning gälla också andra straffbara inslag i fylleristens beteende.

Utredningens ståndpunkt har godtagils av de flesta remissinstanserna, däribland RÅ som säger sig inte ha något alt erinra mot en utveckling av rapporterings- och ätalspraxis i enlighet med vad ulredningen anför. Andra remissinstanser har ställt sig mera kritiska och betonat att en avkriminali­sering av fylleriet inte fär leda lill att sådana brott som ofredande, våldsamt motstånd och missfirmelse av tjänsteman lämnas obeivrade. Svea hovrätt är visserligen ense med utredningen om alt de fall då enligt nuvarande praxis fylleriparagrafen i BrB anses ensam tillämplig bör vara straffria i fort­sättningen men påpekar svårigheterna att vid rättstillämpningen dra en gräns för det straffria omrädet.

 

Prop. 1975/76:113                                                   80

För egen del vill jag när del gäller de rent straffrättsliga frågorna till en början understryka atl en avkriminalisering av fylleriet inte kan få påverka den sedan läng tid tillbaka upprätthållna gmndsatsen om all självförvållat ms i princip inte ursäktar brott som har begåtts under msets inflytande. Denna gmndsats har kommit till uttryck i I kap. 2 § ahdra stycket BrB där det föreskrivs att om en gäming har begåtis under självförvållat rus eller om gämingsmannen annars genom eget vållande var tillfäUigt från sina sin­nens bmk, så får detta inle föranleda alt gämingen ej anses som brott. Frå­gan om upprätthållandet av denna princip har uppenbarligen en räckvidd som sträcker sig långt vidare än de överväganden som bör göras i föreva­rande sammanhang. Med hänsyn till den nu berörda principen kan det inle råda någon tvekan om att exempelvis en bemsad person som handgripli­gen antastar förbipasserande gör sig skyldig till ofredande enligl 4 kap. 7 § BrB, i den mån brottsfömtsätlningarna härtor i övrigt är för handen. Mot­svarande gäller om den bemsade gör sig skyldig till annat straffbart beteen­de t. ex. våldsamt motstånd mot polis. När del särskilt gäller avgränsning­en mellan uppträdanden som efter fylleriets avkriminalisering blir straffria och förargelseväckande beleende Ugger del i sakens natur atl någon skarp gräns inte kan dras, delta redan med hänsyn lill all uppfattningen om vad som är förargelseväckande växlar med tids- och samhällsförhållandena. . Med nuvarande synsätt torde blottsbeskrivningen i bestämmelsen om för­argelseväckande beteende dock aldrig kunna ges den innebörden atl bertis-ningen som sädan skulle anses falla under lagrummet. Detsamma måste också gälla sådana inslag i en bemsad persons uppträdande som typiskt sett har elt omedelbart samband med bemsningen och som visserligen medför atl hans tillstånd kan konstaleras av utomstående men ändå inte tar sig några mera uppseendeväckande eller störande ullryck. Med hänsyn lill vissa uttalanden som har gjorts vid remissbehandlingen har jag övervägl om själva brollsbeskrivningen i bestämmelsen om förargelseväckande be­leende borde ändras i syfte atl säkerställa alt den inle i fortsättningen ges ell vidare tillämpningsområde än vad som är avsett. Jag har emellertid i likhet med fyllerislraffutredningen stannat för all en sådan ändring inte är nödvändig. Avskaffandet av straffet förden offentliga bemsningen som så­dan bör emellertid när del gäller bestämmelsen om förargelseväckande be­teende laglekniskt markeras på del sättet atl man lar bort den formella be­gränsningen i bestämmelsens räckvidd som ligger i att den enligl sin lydel­se är tiUämplig bara i annat fall än som avses med de tidigare föreskriftema i I6kap. BrB. Denna begränsning blir praktiskt sett överflödig när fylleripa­ragrafen upphävs.

De svårigheter som i ett enskilt fall kan föreligga att avgränsa del avkri­minaliserade området från vad som rättsligt faller under t. ex. bestämmel­sen om förargelseväckande beteende får dock mindre praktisk betydelse med hänsyn till de föreskrifler som finns om rapporteflergifl och åtalsun­derlåtelse. Polisen har sålunda enligl poUsinslmklionen (I972i5ll, PI) en

 

Prop. 1975/76:113                                                                 81

allmän befogenhet atl avstå från rapportering när det är fråga om brott för vilket inte är föreskrivet svårare straffan böler och ej heller normerade bö­ter och som med hänsyn lill omständigheterna i del särskilda fallet är obe­tydligt. Del lorde i överensstämmelse med vad utredningen och RÅ anfört vara ganska naturligt all rapporteflergifl tillämpas med en viss tolerans­marginal när del gäller lindrigare lagöverträdelser från en akut bemsad persons sida. I fråga om åtalsunderlåtelse finns del, som förut berörts, vis­sa bestämmelser som ger åklagare befogenhet att avslå från åtal efter lämplighetsprövning. Vid sidan av de allmänna bestämmelserna härom i 20 kap. 7 § rättegångsbalken (RB) finns i detta hänseende speciella föreskrifter i lagen (1964i 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare samt i lagen (1954:579) om nyklerhetsvård (Nvl) och andra sociala vård­lagar. Bestämmelsema om åtalsprövning kan självfaUet inte få ges en gene­rell lilllämpning i fråga om broll eller förseelser som begås av bemsade personer, men de kan liksom f. n. ofla användas för all undvika all man ge­nom ingripande med åtal spolierar möjlighelerna all ge alkoholmissbmkare nödvändig vård. Den allmänna frågan om en ulvidgning av möjligheterna att underlåta åtal när det gäller bl. a. missbrukare av beroendeframkallan-de medel utreds f. n. av åtalsrättskommillén (Ju 1970i 63) vars belänkande väntas föreligga inom kort.

Vid remissbehandlingen har från något håU gjorts gällande att efiersom bestämmelserna i trafikbroltslagen (I951i 649) om irafiknyklerhetsbrott in­te är tiUämpliga på fotgängare och cyklister, fyUeristraffels avskaffande skuUe dra med sig ett behov av en särskild straffsanktion för sådana trafi­kanter för det fall all dessa på gmnd av alkoholpåverkan skapar fara i trafi­ken. Jag anser för min del inle alt del finns något behov av en komplette­ring av den gällande trafikbrotlslagsliftningen i delta hänseende. 1 de fall då ell straffrättsligt ingripande kan framstå som motiverat torde praktiskt taget alltid bestämmelsen i I § trafikbrottslagen om vårdslöshet i trafik -som avser alla vägtrafikanler - vara tillämplig.

Vad jag har anförl i del föregående har närmast haft avseende på fylleri i egentlig mening, dvs. alkoholbemsning. Motsvarande synpunkter kan emellertid anläggas på sådana fall då bemsningen har orsakats av annat medel än alkoholdrycker. I denna del liilämpas redan f. n. fylleriparagrafen i så förhållandevis ringa utsträckning atl man med visst fog kan tala om all bestämmelsen har överlevt sig själv. Detta hänger bl. a. samman med att i del praktiskt viktigaste fallet, nämligen narkolikabemsning, vårdsynpunk-tema numera står så i förgmnden all del endasl sällan leder lill lagföring.

Till frågan om fylleri på militärt område återkommer jag i det följande.

7.2 Nya regler om omhändertagande av berusade personer

Vid den debatt som bar förls i frågan om fyllerislraffets avskaffande har det aldrig på allvar gjorts gällande annat än att man oavsett lösningen av

6-Riksdagen 197.V76. 1 saml. Nr 113

 

Prop. 1975/76:113                                                                 82

den straffrättsliga frågan mäste behålla ett syslem som innebär att offent­ligt bemsade personer under vissa fömtsättningar tas om hand genoni del allmännas försorg. Föreskrifter om sådanl omhändertagande har behållits i Danmark, Norge och Finland, trots alt själva bestraffningen av fylleriet har upphört i dessa länder. Att etl ingripande i någon form måsle ske om en person anträffas på aUmän plats i ett sådant tillstånd att han inte kan ta vård om sig själv torde också följa redan av del allmänna ansvar för männi­skors välfärd som åvilar samhället.

Jag har fömt nämnt all gällande regler ger polisen befogenhet atl la hand om en bemsad person som anträffas på allmän plats och att förvara honom till dess alt han har bUvil nykter. Del lagstöd som f. n. finns för poUsens omhändertaganden utgörs främst av 7 § i den alltjämt gällande förordningen (I84li 58 s. 1) emot fylleri och dryckenskap. Enligl denna be­slämmelse får var och en som, överlastad av starka drycker, anträffas på väg eller gala och som inle kan behörigen vårdas på annal sätt förvaras i häkte tills han har återvunnit sina sinnens bmk. Om någon på sådana plat­ser eller andra allmänna ställen, såsom värdshus, näringsställen och kro­gar, "i fylleri gör oljud eller förnärmar andras fred och säkerhet" skall han enligt samma förfallningsrum "ovillkorligen i häkte inmanas" tills han har blivit nykter.

Bestämmelser som ger polisen befogenhet all under närmare angivna förutsättningar verkstäUa omhändertaganden finns i flera andra förfall­ningar. Den rent straffprocessuella delen av polisens verksamhel regleras i RB, som ger polisman rätl atl i vissa fall ingripa med tvångsmedel mol per­soner som är misstänkta för brott och alt i övrigi säkra bevis i brottmål. Enligl beslämmelser i vissa specialförfaitningar kan vidare polisstyrelse i avbidan på annan myndighets beslul omhänderta en person för all under­lätta insättande av lämplig vård eller vidtagande av annan åtgärd. Elt ex­empel härpå utgör 21 § Nvl. där det föreskrivs all polisstyrelsen under vis­sa fömtsättningar skall omhänderta bl. a. farliga alkoholmissbmkare och alkoholmissbmkare som är i trängande behov av omedelbar vård i avvak­tan på att tvångsinlagning på allmän vårdanstalt kommer till stånd.

I de fall då polisstyrelse enligl sådan särskild beslämmelse har befogen­het all besluta om omhändertagande av någon, gäller enligl 1 § lagen (1973i558) om tillfälligt omhändertagande (LTO) all den enskilde polis­mannen får ingripa i avbidan på polisstyrelsens beslut, om föreskrivna för­utsättningar för omhändertagande bedöms föreligga och dröjsmål med om­händertagande innebär fara för den omhändertagnes eller annans liv eller hälsa eller fara i annal hänseende. Den lagstiftning som åsyftas i 1 § LTO är, fömtom Nvl, barnavårdslagen (1960:97), lagen (1966i 293) om beredan­de av sluten psykiatrisk vård i vissa fall saml utlänningslagen (1954: 193).

Om någon som kan anlas vara under 15 år anträffas under förhållanden som uppenbart innebär överhängande och allvarlig risk för hans hälsa eller utveckling får vidare polisman enligt 2 § LTO ta hand om den underårige

 

Prop. 1975/76:113                                                   83

för att lämna honom till vårdnadshavare eller barnavårdsnämnden.

Av intresse i förevarande sammanhang är också den föreskrifl om om­händertagande som finns i 3 § LTO. Enligt detta lagrum skall polisen om­händerta den som genoni sitt uppträdande stör allmän ordning eller utgör omedelbar fara för denna, om etl omhändertagande är nödvändigt för att upprätthålla ordningen. Sådant omhändertagande skall ske även när del behövs för atl avvärja straffbelagd gäming. När någon har tagils om hand enligt dessa föreskrifler, skall han förhöras så snart som möjligt. Dessuiom skaU vid behov göras en utredning om hans personliga levnadsförhållan­den, om möjligt av företrädare för social myndighet. Den omhändertagne skall friges så snart förhör och utredning har slutförts och han inte längre kan anses utgöra en omedelbar fara för allmän ordning och säkerhet, dock senast inom sex limmar efler omhändertagandel. För tillämpningen av 3 § LTO är del i princip likgiltigt om personen är bemsad eller nykter. Före­skriftema tar sålunda inle sikte på omhändertagande och behandling av be­rusade personer, och de är inle heller avsedda alt användas vid fylleri.

Det bör slutiigen nämnas atl poUsman i vissa specieUa situationer anses ha befogenhet att göra omhändertagande med slöd av 2 § PI, som be­handlar polisens allmänna skyldighet att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och därvid lämna allmänhelen skydd och annan hjälp. Om en be­msad person befinner sig i elt hjälplöst tillstånd och omedelbar värd inle kan beredas honom på annat säll, anses sålunda polisen enligl sina allmän­na hjälpande uppgifter inle bara berättigad ulan också skyldig alt ingripa. Frågan hur långt polisens befogenheter sträcker sig vid etl ingripande på denna gmnd kan emellertid i vissa fall vara tveksam.

Som jag fömt har sagt är det inte min avsikt atl lägga fram etl förslag som innebär en allmän övergång lill klinikvård för de akut bemsade. I av­vaktan på en fortsatt utveckling som medför all man genom skilda insatser på sjuk- och nykterhetsvårdens område efler hand får ökade möjligheler att tiUgodose de vård- och behandlingsbehov som det här är fråga om mås­te sålunda polisen även forsätlningsvis ha en befogenhet atl verkställa om­händertaganden och alt ansvara för de omhändertagnas förvaring. Det kan mot denna bakgmnd ifrågasättas om man över huvud taget nu bör la upp frågan om införande av nya beslämmelser om omhändertagande och be­handling av bemsade personer eller om man inte hellre bör avvakta här­med tiU dess utvecklingen har nått det stadiet att ansvaret för förvaringen av de bemsade mera generellt kan avlyftas från polisväsendet. Å andra si­dan är föreskriftema i 1841 års förordning uppenbart otidsenliga och dess­utom helt otiUräckliga för de fall som det här är fråga om. Detta förhåUande bidrar till att skapa tvekan bl. a. om var gränsema går för polisens befogen­het i de enskilda fallen. Det är vidare en fördel om man kan utforma regler som på ett bättre sätt än den ålderdomliga förordningen ger stöd för den ut­veckUng mot en mera adekvat vård av de bemsade som f. n. pågår. Jag har därför kommit till den slutsatsen att en avkriminalisering av fylleriet bör

 

Prop. 1975/76:113                                                   84

kombineras med nya beslämmelser om omhändertagande, trots atl dessa inle kommer att kunna utgöra någon definitiv lösning på de frågor som här är aktuella.

När del gäller formen för de nya bestämmelserna är det lill en början up­penbart alt dessa måste komma att innebära etl sådant ingrepp i den en­skildes rörelsefrihet atl de inle gmndlagsenligl kan meddelas på annat sätt än genom lag. En länkbar möjlighet skuUe då vara all infoga bestämmel­serna i LTO, efiersom del här i vissa avseenden kan lyckas vara fråga om en rält likartad reglering. Så är emellertid ingalunda fallet. Som följer av vad jag tidigare har anfört måste det primära syftet när det gäller omhän­dertagande av en bemsad person alllid vara alt lillgodose dennes egna in­tressen, dvs. atl han får möjlighet till adekvat vård och hindras från att för-värta sitt tiUstånd t. ex. genom ytteriigare konsumtion av bemsningsfram-kallande medel eUer genom trafikolyckor eller liknande. Med hänsyn re­dan lill den avgörande principieUa skillnad som sålunda föreligger när del gäUer syftel för ingripandena bör de nya bestämmelsema om omhänderta­gande av bemsade personer las in i en särskild författning. Jag förordar därför alt 1841 års förordning ersätts av en ny lag om omhändertagande av bemsade personer m. m. Detla överensstämmer också med vad fylleri­slraffutredningen har föreslagil.

Den lag om omhändertagande som utredningen föreslog bygger på en mera genereU övergång lill klinikvård för akut bemsade personer. Samti­digt har ulredningen strävat efler all ge lagen en sådan utformning att den skulle kunna tiUämpas ulan hinder av alt klinikverksamhelen inte byggts ut. Utredningsförslaget behandlar sålunda en del principiella frågor som har betydelse även för en reform av den mera begränsade omfattning som del nu gäller. Då ulredningens stäUningstaganden på olika punkler har fått en ingående belysning vid remissförfarandet, synes det lämpligt alt i vissa avseenden ta utredningsförslaget som en utgångspunkt för den följande diskussionen, trots all del har utformats under delvis andra fömtsättningar än dem som nu är för handen. Jag avser atl nu endasl gå in på del gmndläg­gande innehållet i den nya lagen. TUl detaljfrågor återkommer jag i special­motiveringen.

Vid utformningen av de nya beslämmelsema blir frågan om förutsättningarna för elt omhändertagande av ceniral bety­delse. Det är här inte minsl viktigt all belämmelsema får elt sådanl inne­håU all de ger så klara anvisningar som möjligl om när elt omhändertagan­de får äga mm.

Fyllerislraffutredningen har ansett all i stort sett samma praxis som hil­lills bör liilämpas när det gäller fömtsättningama för omhändertagande. Den allmänna gmnden för omhändertagande bör enligl utredningen vara all en person är så bemsad all han bedöms vara i behov av omedelbar vård. Den sålunda föreslagna lösningen har mötts av viss kritik vid remiss­behandlingen. De kritiska remissinsianserna har därvid i allmänhet menat

 

Prop. 1975/76:113                                                   85

att en avfattning i enlighet med utredningsförslaget inte tillräckligt tydligt beskriver den situation som skall föreligga för all ell omhändertagande avses få ske. Flera remissinstanser har också betonat vikten av atl reglema bUr så utformade alt de möjliggör omhändertagande som föreslavas hu­vudsakligen av ordningsskäl. Det har vidare hävdals atl poUsingripanden av detta slag över huvud laget inle bör få gmndas på andra omständigheter än sådana yttringar av bemsning som innebär etl ordningsslörande uppträ­dande.

Vid en ordning som innebär alt ansvarel för de omhändertagnas förva­ring åtminstone t. v. i rält betydande ulslräckning måsle ligga kvar hos po­lisen kan det i och för sig framstå som mindre adekvat alt knyta fömtsätt­ningen för omhändertagande tUl etl direkt vårdbehov. Som nyss nämnts är det emellertid angelägel atl de nya beslämmelsema ändå ger ullryck åt principen att ell omhändertagande av en person på gmnd av bemsning är motiverat i första hand av omsorgen om individens personliga väUärd. Äv del tidigare anförda framgår vidare all jag inle kan instämma i uppfattning­en alt elt ordningsstörande uppträdande från den bemsades sida bör vara en primär förutsättning för sådana polisålgärder som det här gäller. En så­dan avgränsning kan inte motiveras av vare sig sakliga eller principieUa skäl. Den hjälpande polisverksamheten, dvs. aUmänt sociala och humani­tära åtgärder har sedan gammalt ansetts utgöra en viktig del av polisens uppgifter, något som också har kommit till uttryck i PL En utformning av nya bestämmelser i ämnet som skjuter fram hänsynen liU individen kan så­lunda inle anses innebära alt något för polisverksamheten främmande mo­ment förs in under polisens uppgifler utan torde tvärtom stämma väl över­ens med den modema synen på poUsens roll i samhället.

Vid remissbehandlingen har från några håll föreslagits alt man skulle knyta gmndema för omhändertagande liU de fömtsättningar som f. n. gäUer för att någon skall kunna dömas för fylleri, nämligen atl veder­börande är så bemsad alt det framgår av hans åtbörder och tal. En sådan lösning kan visserligen tyckas ligga nära tUl hands men innebär enligl min mening all omhändertagandel av akut bemsade personer skuUe komma all behålla den karaktär av elt i varje fall till en del repressivi ingripande som följer av dess nuvarande anknytning till fyMeristraffel. Äv ännu mera avgö­rande betydelse är emellertid atl man i så fall inle heller skulle ge något po­sitivt uttryck för det nya synsätt som bör ligga till gmnd för de samhällsåt­gärder som del här är fråga om.

Om man vill hålla fast vid alt det i främsta mmmel bör vara hänsynen till individen som motiverar all del allmänna ingriper med omhändertagande i vissa fall av akut bemsning bör man enligt min mening utforma den allmän­na fömtsättningen på ell sådant säll all den mera uttalat knyter an lill de faror eller skadeverkningar som är förknippade med bemsningslillslåndet. En lämplig lösning skuUe med denna utgångspunkt vara all i nära anslut­ning lill förslag som också har förls fram vid remissbehandUngen föreskri-

 

Prop. 1975/76:113                                                   86

va att omhändertagande får äga rum om en person anträffas så bemsad all han är ur stånd all ta vård om sig eUer annars utgör en fara för sig själv eUer annan. Om man utformar indikationema på delta sätt, inbegrips inte bara berusade som är så omtöcknade alt de saknar herravälde över sina hand­lingar utan också personer som uppvisar sådana bemsningstecken att de i trafiksammanhang eller eljesi kan vara farliga för egen eller andras säker­het. En sådan ordning lorde ganska väl ansluta liU den praxis som nu till-lämpas. Jag förordar på gmnd av del anförda alt de allmänna indikationer­na för ett omhändertagande utformas i enlighet härmed.

Vid fall av omhändertaganden på gmnd av akut berusning är det inte ovanligt att ett ordningsslörande uppträdande från den berusades sida framstår som själva incitamentet till polisingripandet. Vid remissbehand­lingen har som förtit berörts också från åtskilliga håU gjorts gällande alt störande av allmän ordning bör utgöra en självständig gmnd för omhänder­tagande i dessa fall. När man överväger denna fråga måsle man emellertid beakta alt polisen - tidigare genom beslämmelser i PI och numera enligt 3 § LTO - har en allmän befogenhet alt ta hand om den som genom sitt uppträdande stör allmän ordning eller utgör en omedelbar fara för denna, om ell omhändertagande är nödvändigt för atl upprätthålla ordningen. En­ligt samma lagmm får omhändertagande ske också när det fordras för all avvärja straffbelagd handling. Som jag har nämnt i det föregående är del för tiUämpningen av 3 § LTO i princip likgiltigt om personens uppträdande hänger samman med alkoholpåverkan eller inte, men del är givet att be­stämmelsen i praktiken ofta måste tillämpas just i fall då t. ex. ungdomar uppträder under inflytande av alkohol, narkotika eUer annat bemsnings­medel. Bestämmelsema i LTO är emellertid inte avsedda att användas vid fall av fyUeri i egentiig mening.

Mot bakgrund av del anförda är del angelägel alt man når fram till en lämplig avgränsning mellan LTO och den nya lagen om omhändertagande av bemsade personer. Den mest ändamålsenliga lösningen blir därvid en­ligt min mening alt man låter den nya lagen gälla sä snarl någon - vare sig han uppträder ordningsslörande eller ej - är så bemsad att han liU följd härav är ur stånd alt ta vård om sig eller annars utgör en fara för sig själv eUer annan. Endast om det ar fråga om en person som stör allmän ordning eUer utgör en omedelbar fara för denna utan atl vara så påverkad av bems­ningsmedel alt han behöver vård av den anledningen, bör fömtsättningar­na för omhändertagande i stäUet regleras genom LTO.

Del anförda har sålunda lett mig lill den slutsatsen atl den nya lagen inle bör låta elt ordningsslörande uppträdande från den bemsades sida utgöra en självständig gmnd för omhändertagande. I slällel bör lagen utformas så all den blir tillämplig på sådana fall av akut bemsning som faller under de aUmänna indikationer som jag nyss har förordat även i situationer då i an­nat fall ell ingripande i och för sig skuUe ha kunnai gmndas på 3 § LTO.

Den föreskrifl i 1841 års förordning som nu ger polisen befogenhet atl la

 

Prop. 1975/76:113                                                   87

om hand fyUerisler är enligl sin lydelse begränsad till fall då den akut bem­sade anträffas på väg eller gala eller uppträder störande på andra allmänna ställen såsom exempelvis "värdshus, näringsstäUen och krogar". Bestäm­melsen torde f.n. tolkas så att den ger slöd för ett omhändertagande på allmän plats i den mening detta uttryck används i BrB. Allmän plats i denna mening bmkar definieras så atl platsen skaU vara upplåten för eller eljest frekventeras av allmänheten. En betydelsefuU fråga vid utformning­en av de nya bestämmelsema blir om omhändertagande liksom hittills skaU få ske bara på aUmänna platser eUer om man i detta hänseende bör söka en annan lösning.

FyUeristraffutredningen har mot bakgmnd av intresset alt en alkohol­missbmkare på ett så tidigt stadium som möjligl kommer under behandling ansett all begränsningen lill allmänna platser inle längre bör upprätthåUas. Föreligger i övrigi fömtsättningama för etl omhändertagande, bör detla enligt ulredningen få ske även om personen befinner sig på enskilt område. Ulredningen betonar emellertid att dess mening inle är all polisen ulan sär­skild anledning skall tränga in i enskilda hem för alt där ta hand om bemsa­de personer. En fömtsättning för etl sådanl ingripande bör enligt utred­ningen vara att någon närstående tillkallar polis för att klara av en akut nödsituation.

Utredningsförslaget i denna del har mötts av skarp kritik från etl flertal remissinstanser, som har ansett all det är alltför allmänt utformat och kan leda lill orimliga ingripanden på enskilt område. Därvid har särskilt beto­nats atl en befogenhet för polisen all ta hand om någon i hans eget hem en­dast på gmnd av bemsning till övermått innebär ett ingrepp i den personli­ga integriteten som inte kan godtas. Däremol har remissinstanserna all­mänt vitsordat all del finns elt behov av bestämmelser som reglerar möjlig­heten alt omhänderta bemsade personer i portgångar och Uknande lill aU­män plats gränsande områden eller utrymmen.

För egen del viU jag först erinra om all del för tiUämpningen av de olika förfaftningsbestämmelser som vid sidan av 1841 års förordning reglerar po­lisens rält att verkställa omhändertaganden inte har ställts upp något krav på all vederbörande skall uppehåUa sig på allmän plats. Polismans befo­genhet enligt 1 § LTO och 21 § Nvl all under vissa fömtsättningar tillfälligt omhänderta bl.a. farliga alkoholmissbmkare eUer alkoholmissbmkare som är i trängande behov av omedelbar vård gäller sålunda ulan hinder av att den som skall omhändertas uppehåller sig på enskilt område. För alt polisen enligl 3 § LTO skall få la hand om en ordningsslörande person krävs visserUgen att den allmänna ordningen störs eller är i omedelbar fa­ra, men detla behöver inle nödvändigtvis fömlsatta all personen uppehål­ler sig på aUmän plats. När del fordras ingripande för att avvärja straffbe­lagd gäming får enligt samma lagmm polisen verkstäUa omhändertaganden oavsett om del är fråga om allmän eller enskild plats. Den generella skyl­digheten för polisen enligt 2 § PI all lämna allmänhelen skydd och annan

 

Prop. 1975/76:113                                                                 88

hjälp anses också kunna äberopas lill stöd för elt ingripande även på en­skild plats, när åtgärden är nödvändig från humanitär synpunkt.

Som jag fömt har nämnt uppgick under åren 1973 och 1974 antalet om­händertaganden för fylleri på aUmän plats till 93 314 resp. 100360. På en-skik område omhändertogs under samma år akut bemsade personer i 18359 resp. 19255 fall. Undersökningar som har gjorts i de största polisdi­strikten visar att den största gmppen av dessa fall gäller personer som har påträffats i portar eller trappuppgångar. De angivna siffroma inkluderar emeUertid också fall när våldsamma eller störande bemsade personer har tagits om hand i bosläder, på sjukhus, i laxibilar m. m. och vidare fall när bemsade frivilligt har sökt sig liU polisstationer. Gmnden för de omhän­dertaganden som har gjorts på enskilt område har i aUmänhet varil anting­en 2 § PI eUer också 3 § LTO.

Min egen uppfattning i den nu diskuterade frågan är atl del till en början måste anses uteslutet alt genomföra en ordning som skulle ge poUsen en allmän befogenhet all la hand om personer på enskilda platser enbart på gmnd av bemsning. 1 princip måste befogenheterna till omhändertaganden pä sådana platser enligt min mening även i fortsättningen vara beroende av atl del vid sidan av själva bemsningen föreligger särskilda omständigheter som gör omhändertagandet påkallat t. ex. för all trygga allmän ordning el­ler avvärja broll. En generell befogenhet för polisen all ta om hand akut bemsade personer bör således alltjämt i huvudsak vara begränsad till fall när den bemsade uppträder på allmän plats. En sådan begränsning har vunnit hävd i del sammanhang del här gäller, och det är otvivelaktigt så all de akut bemsade just på allmänna platser är särskilt utsatta för faror och skadeverkningar i de fall förmågan alt la vård om sig själv är nedsatt lill följd av bemsningstiUslåndet.

Del kan emellertid starkt sältas i fråga om inte en absolut avgränsning av omhändertaganderällen lill allmänna platser i vissa situationer framslår som alltför schematisk för all vara ändamålsenlig. Jag tänker här inle minsl på det ofta förekommande fallet all man finner en bemsad person som inle kan la hand om sig själv i en port eller en trappuppgång. Del är i fall av denna typ i regel mera en lillfäUighel all den bemsade anträffas inom ell område eller elt utrymme som formellt sell utgör enskilt område i stället för på allmän plats. Som framgår av vad jag har sagt nyss har polisen vis­serligen ofta möjlighet all när del är nödvändigt la hand om bemsade per­soner också i sådana situationer med stöd av andra författningar än 1841 års förordning. Om man viU införa en generell reglering av polisens befo­genheter vid omhändertagandet av bemsade personer, är del emellertid otiUfredsställande att inte låta regleringen omfatta sådana i praktiken vanli­ga faU som nu avses, där vårdintresset ofta är särskilt framträdande. Det har också i oUka sammanhang starkt underslmkits att det i det praktiska poUsarbetet behövs en mera entydigt avpassad regel för dessa fall än vad som nu är förhållandet.

 

Prop. 1975/76:113                                                   89

Mol den nu angivna bakgmnden anser jag alt det skulle innebära påtagli­ga fördelar med en lösning enligl de linjer som har förordals vid remissbe­handlingen och som innebär atl man utvidgar befogenheten till omhänder­tagande till all avse ocksä fall dä den bemsade anträffas i port, trappupp­gång eller liknande utrymme eller annars inom område som gränsar lill aUmän plats. Del är här regelmässigt fråga om platser som visserligen är öppna och tillgängliga för vem som helst men som är avsedda endast för en viss bestämd krets och därför inte räknas som aUmänna. Som en ut­trycklig fömtsättning för omhändertagande på annan än allmän plats bör dock föreskrivas alt del skall vara fråga om fall då den bemsade anträffas under förhållanden som ger vid handen all han uppehåUer sig där endasl tillfäUigtvis. Del blir härigenom uteslutet all åberopa den nya lagen lill slöd för ell omhändertagande i fall då en bemsad person anträffas t.ex. i sin egen trädgård eller på annal område som framslår som privat i mera egent­lig mening. I sådana situationer måste enligl min mening befogenheten för polisen alt ingripa när så är nödvändigt regleras i andra former än genom en generell lag om omhändertagande av bemsade personer.

Sammanfattningsvis innebär sålunda mitt stäUningstagande i denna del att jag förordar en regel i den nya lagen av den innebörden atl de föreskrif­ler som avses gäUa angående omhändertagande av bemsade personer på allmän plats skall ha molsvarande lillämpning, om den bemsade anträffas i port, trappuppgång eller liknande utrymme eller annars inom område som gränsar till allmän plats och omständighetema ger vid handen alt han uppe­håller sig där endasl tillfälligtvis.

Som jag har nämnt fömt anses 1841 års förordning, trots alt den enligt ordalagen talar bara om missbmk av starka drycker, enligt fast praxis vara tiUämplig också på sådana faU då någon anträffas akut bemsad av annat berusningsmedel än alkohol. Som utredningen och remissinstan­sema har förordat bör denna praxis sanktioneras genom att den nya lagen uttryckligen görs tUlämplig på aU slags bemsning. Bland de bemsningsme­del som det här är fråga om märks i första hand tabletter och narkotika men även sniffning av thinner eller trikloretylen. Befogenheten för poUsen att göra ingripanden är här särskUt viktig, eftersom den bemsade i sådana faU i allmänhet måste underkastas omedelbar läkarvård.

En särskild fråga är om den nya lagen bör utformas så att den ålägger po­Usen oviUkorUg skyldighet att ta om hand akut bemsade personer. 1841 års förordning lorde allmänt ges den tolkningen all den enskilde polis­mannen har en viss frihet att från fall till fall bedöma om en bemsad person som inle direkt stör någon skall omhändertas eller inte. Enligl min mening bör polisen också fortsättningsvis ha befogenhet all avstå från omhänder­tagande i vissa fall. Att en bemsad som bedöms kunna la sig hem själv utan risk för olyckshändelse e. d. bör få göra detla följer redan av de allmänna fömtsättningarna för omhändertagande, om man ulformar dessa så som jag har förordal i det föregående. Men även om bemsningsgraden är så

 

Prop. 1975/76:113                                                   90

kraftig att del skuUe vara vanskligt att lila till atl den bemsade kan la sig hem själv, bör det liksom f. n. vara möjligt för polismannen atl ibland ändå underlåta ett omhändertagande, t.ex. därför all den bemsade kan las om hand av någon anhörig eller annan vederhäftig och nykter person. Detta fömtsätter dock alt förhållandena är sådana alt den bemsades säkerhet in­le äventyras. Möjligen atl förfara på delta sätt är i praktiken begränsad i störte samhäUen, men på landsbygden kan det släUa sig annorlunda. Där känner polismannen ofla befolkningen och har lättare alt se till all den be­rusade förs hem.

Man måsle emellertid räkna med atl etl tvångsmässigt ingripande från poUsens sida - dvs. ett omhändertagande - ofta kan vara nödvändigt av hänsyn lill den berusades personliga välfärd. 1 främsta mmmel kommer naturligtvis i blickpunklen sådana fall då den bemsade kan anlas vara i be­hov av omedelbar läkarvård. I den preliminära bedömning, som polisman­nen - och, när den bemsade förs liU poUsstation, vaklhavande befäl - har alt göra, måste aUtid i första hand ingå atl la slällning liU frågan om den be­rusade skaU underkastas läkamndersökning. Rikspolisstyrelsen (RPS) har i samråd med bl. a. socialslyrelsen utfärdat anvisningar om förfarandet vid oUka bemsningsgrader och om i vilka fall läkamndersökning skaU ske m. m. EnUgl anvisningama är läkamndersökning obligatorisk i vissa angiv­na faU. Del gäller här faU då personens tillstånd oavsett eventueU alkohol­förtäring kan misstänkas vara hell eller delvis förorsakat av sjukdom eller då vederbörande företer kroppsskada av inte ringa omfattning eller kan be­faras ha ådragit sig sådan, t.ex. skaUskada. Vidare skall läkamndersök­ning alllid ske om bemsningen, oavsett berusningsmedlet, är så höggradig all den närmar sig eUer innebär medvetslöshet eUer är förenad med om-löckningstiUslånd, eventueUt med haUucinationer eUer andra svåra psykis­ka sjukdomstiUstånd, eller om bemsningen eller omtöckningen kan miss­tänkas vara förorsakad helt eUer delvis av andra medel än alkoholhaltiga drycker.

Del är självfallet av myckel slor betydelse all läkamndersökning kom­mer lill stånd i fall av det slag som nu avses. 1 den nya lagen bör med hän­syn härtill tas in en uttrycklig bestämmelse om att den omhändertagne så snart det kan ske skaU underkastas läkamndersökning, om det behövs med hänsyn till hans tillstånd. De särskilda anvisningama har därvid stor bety­delse som ledning för den praktiska tiUämpningen. Även om vidare ut­veckUngen har medfört att polispersonalen efter hand har fått ökade kun­skaper om de symptom som mer eller mindre tydligt framträder vid bmk av olika bemsningsmedel liksom om de symptom som hos omtöcknade personer tyder på sjukdomstiUstånd, är det givet att polisen här ställs inför en svår och grannlaga uppgift. Åtskilliga skäl talar därför för att man här om möjligl bör söka utnyttja sjukvårdsutbildad personal. Jag återkommer tiU denna fråga i det följande.

I de fall då en omhändertagen person underkastas läkamndersökning

 

Prop. 1975/76:113                                                    91

bör beslulel angående den fortsatta behandlingen ankomma på läkaren. In­nebär dennes ställningstagande atl personen behöver omedelbar sjukhus­vård, bör polisen givetvis ha skyldighet att föra honom lill sjukhus, om lä-kamndersökningen har ägt mm på annan plats. Polisens ansvar för den omhändertagne kommer därvid all upphöra i och med att han tas emot på sjukhuset och besked lämnas om atl han skall stanna kvar där. Jag bortser då från fall när personen efter vården måste återföras till polisen för utred­ning om broll eller för annal särskilt ändamål.

När det gäller andra fall än sådana då den omhändertagne enligt del nyss anförda ovillkorligen måste komma under läkarvård, blir det fortsatta för­farandet beroende av vilka möjligheter till förvaring och behandling som i det aktuella fallet står till buds. Det är givelvis här av myckel stor vikt alt ell nära samarbele upprätthålls mellan polisen, de nyklerheisvårdande or­ganen och sjukvårdsmyndighetema. Möjligheten alt finna altemativ till förvaring i poUsartesl måste t. v. bli beroende av lokala förhållanden, dvs. tillgången på särskilda eUer eljesi lämpliga vårdresurser inom sjuk- och nykterhelsvården. Del bör därvid kunna fömtsättas alt fylleristraffels av­skaffande kommer alt ge anledning lUl ålgärder och initiativ som syftar lill att skapa ökade möjligheter lill vård för de akut bemsade. Efler hand som man lyckas komma fram till sådana lösningar bör dessa naluriigtvis tillgri­pas så långt del är möjligt. I enlighet härmed bör i den nya lagen föreskri­vas alt den bemsade får hållas kvar hos polisen, om annan vård inle kan beredas honom. Efter samråd med chefen för socialdepartementet kom­mer jag i det följande all ta upp frågan om särskild försöksverksamhel i syfte alt med ledning av fylleristraffutredningens principförslag finna lämpliga lösningar för samverkan med landstingens sjukvård och den kom­munala socialvården.

I de situationer när ett omhändertagande visar sig nödvändigt bör poli­sen när det gäller del fortsatta förfarandet också ha en viss frihet atl förfara på det sätt som med hänsyn till omständighetema i den konkreta situatio­nen framstår som lämpligast. Jag tänker här särskilt på sådana fall då be­msningen är mindre kraftig men ändå har nått den graden alt man inte rim­ligen kan lämna den bemsade på egen hand. Om polismannen i ell fall av denna typ anser sig kunna konstatera all den bemsade utan fara för honom själv eUer annans säkerhet kan föras liU sin bostad och lämnas kvar där, kan ett realistiskt altemativ tiU förvaring i polisartest i vissa fall vara all polisen undersöker möjligheten av alt han förs hem till sin bostad genom anhörigs försorg. I andra fall kan den lämpligaste lösningen vara atl den omhändertagne transporteras till sin bostad av polisen. Denna möjlighet förtjänar enligl min mening ofla alt övervägas, fömtsatt atl del inle är fråga om en våldsam eller oregerlig person eller bemsningen har nått etl sådanl stadium att han måste förvaras under särskild tillsyn. I klara fall bör polis­mannen på fältet kunna vidta en sådan åtgärd på eget ansvar utan föregå­ende beslut av vaklhavande befäl.

 

Prop. 1975/76:113                                                   92

Angående det sätt på vilket ett omhändertagande skall genomföras bör den nya lagen innehålla en beslämmelse som i enlighet med vedertagen po­lispraxis anger att den polisman som verkstäUer åtgärden skall se tiU att den inle orsakar den omhändertagne störte olägenhet än som är oundviklig eller väcker onödig uppmärksamhet. Sättet för genomförandet av ell om­händertagande är alllid en känslig fråga som släller stora krav på omdöme hos den polisman som verkställer åtgärden. Ibland kan ju t.ex. principen alt ell omhändertagande inle bör vålla onödig olägenhet eUer uppmärk­samhet tala mol en lösning som innebär alt den omhändertagne förs hem tiU sin bostad genom anhörigs eller genom polisens försorg.

När del gäller beslutsförfarandet ankommer givetvis det primära beslu­tet på den poUsman som i tjänsten på allmän plats eller t. ex. i en port träf­far på en person som bedöms vara så bemsad alt han måsle tas om hand. Bl. a. av rättssäkerhetsskäl bör emeUertid en överprövning av polisman­nens beslul ske så snart som möjligl. Denna överprövning bör göras av po­lismannens förman i tjänsten, dvs. i allmänhet vaklhavande befälet på sta­tionen. Denne bör alltid ha atl göra en prövning av själva omhändertagan­det, dvs. avgöra om detta har varit befogal med hänsyn lill de krav som la­gen släller upp. Etl i praktiken viktigt momenl i prövningen kan därvid ibland bli alt ta stäUning lill om omhändertagandel skall gmndas på den nya lagen eller annan författning, t.ex. LTO.

1 de allra flesta fall har givetvis den polisman som har gjort omhänderta­gandet med sig personen till polisstationen. Förmannen måste då också pröva om omhändertagandet skall bestå eller om den omhändertagne bör friges. Det blir i dessa fall också förmannen som får ta stäUning till frågan om den bemsades tiUstånd är så allvarligt att han omedelbart bör föras till sjukhus för läkamndersökning och vård. I den mån det finns olika eUer en­dast begränsade möjligheter att ombesörja förvaringen av de omhändertag­na på annal sätt än genom polisens försorg får stäUning i detla samman­hang också tas till frågan om den nyss omhändertagne skall transporteras vidare och i så fall varthän eller om han skall införas i polisens förva­ringslokaler. Enligt vad som nyss har sagts kan förhållandena ibland också vara sådana alt den lämpligaste lösningen blir att den bemsade får trans­port hem tiU sin bostad genom anhörigs eller genom polisens egen försorg. I överensstämmelse med vad jag anförde i det sammanhanget bör emeller­tid poUsmannen på fältet ha viss frihet att träffa egna avgöranden i dessa frågor i klara faU. Det kan sålunda förekomma att omhändertagandet redan har upphört när polismannen avger rapport om fallet tUl sin förman. I en sådan situation kan del inte bli fråga om någon prövning från förmannens sida humvida omhändertagandet skaU bestå. Polismannen har då endast att rapportera de faktiska förhåUandena i samband med omhändertagandet och de åtgärder som han har vidtagit för att förmannen skall få underlag för att avgöra frågan hur omhändertagandet skall redovisas. 1 enUghet med det anförda bör den nya lagen innehåUa en bestämmelse

 

Prop. 1975/76:113                                                                 93

om atl polisman, som har omhändertagit någon enligl lagen, så skynd­samt som möjligt skaU anmäla åtgärden liU sin förman. Vidare bör föreskri­vas atl förmannen, om inle omhändertagandet redan har upphört, omedel­bart skaU pröva om åtgärden skall bestå.

I de fall då den omhändertagne skall förvaras i polisartest är del av vikt atl han underkastas tillsyn och all avvikelser i det normala lillnyklringsför-loppel noggrant observeras. Bevakningspersonalen måsle bl.a. se till alt personen inle har fallit i medvetslöst tiUstånd, verkar deprimerad eller av annal skäl har blivit i behov av läkarvård. Föreskrifler härom finns i de fömt berörda, av RPS fastställda anvisningama, vilka också innehåller praktiska råd för all förebygga kvävningsolyckor m. m. I den nya lagen bör sålunda tas in en beslämmelse om att en omhändertagen som hålls kvar hos polisen fortlöpande skaU underkastas tillsyn. Vidare bör föreskrivas atl han skall föras tiU sjukhus eller läkare tillkallas så snart det kan ske, om hans lillslånd skuUe ge anledning till det. Till frågan om tillsynen skall jag återkomma i del följande.

En särskilt viktig fråga som måsle regleras i den nya lagen gäller den nd under vilken ett omhändertagande skall få bestå. 1841 års förordning före­skriver i detta hänseende endast all den omhändertagne skall förvaras tills han har "återvunnit sina sinnens bmk" resp. all omhändertagen som stört ordningen e. d. skall försältas på fri fot när han har blivil nykter. Längden av frihetsberövandet måsle alltså bestämmas från fall lill fall. 1 praktiken uppgår förvaringstiden i polisartcstema i de fall del här gäller i genomsnitt lill fem-sex limmar.

Fyllerislraffutredningen har ansett all del med nuvarande syslem inle kan riklas några mera allvarliga invändningar mol polisens praxis atl släp­pa ul de omhändertagna efler relalivi kort tid. Elt hell annal betraktelse­sätt måsle emellertid enligt ulredningen läggas på frågan, om i enlighet med ulredningens förslag omhändertagandena kommer all bli av nykler­heisvårdande karaktär i stäUet för tämligen renodlade polisiära ingripan­den. Utredningen anser att det ligger i öppen dag alt en förvaringstid på fem till sex limmar inle förslår, om detta nya belraklelsesätlgodlas. Enligt den reglering som utredningen föreslår skall den maximala förvaringstiden vara 24 timmar, såvida inle med hänsyn lill den omhändertagnes hälsotill­stånd synnerUga skäl föreUgger att kvarhåUa honom längre. I sistnämnda faU skaU han enligt förslaget få håUas kvar i ytterligare högst 24 timmar. Som minimitid för kvarhållandel föreslås åtta timmar, såvida omhänderta­gandet inte utan olägenhet kan upphöra tidigare.

Enligl utredningsförslaget skall den nu berörda regleringen visserligen i princip gälla även fall då en omhändertagen förvaras genom polisens för­sorg, men den är som framgår av det nyss anförda utformad under den för­utsättningen alt man mera generellt övergår lill ell system med särskilda akutkliniker. Också vid remissbehandlingen harförvaringslidema diskute­rats huvudsakligen mot den bakgmnden.

 

Prop. 1975/76:113                                                   94

När meui inte genomför ett sådant syslem som utredningen har tänkt sig måste givetvis frågan om förvaringstidens längd bedömas från andra fömtsättningar. En utgångspunkt vid bestämmelsernas utformning måste därvid enligt min mening vara atl ett omhändertagande anses upphöra i och med all den omhändertagne bereds vård på annal sätt än genom poli­sens försorg. Del kan inle anses ändamålsenligt all i förevarande samman­hang meddela föreskrifter om vårdlid för del fallet all en omhändertagen person las emot exempelvis på sjukhus. Den reglering som nu skall genom­föras bör sålunda begränsas lill att avse förvaringstiden för sådana fall då omhändertagna personer håUs kvar hos polisen.

Det står mot denna bakgmnd klart alt man inle kan länka sig en ordning som innebär all så långa förvaringstider som de av ulredningen förordade skall få tiUämpas. Trots den omfattande uppmstning av poUsens lokaler som har ägt mm under senare lid är dessa i de fall som det här gäller inle lämpliga som förvaringsutrymmen under så lång tid som ell dygn. Härtill kommer all principiella synpunkler starkl talar emot ett system med så långa förvaringstider hos polisen när del gäller personer som inle miss­tänkts för brou ulan som har tagits om hand enbart på gmnd av akut bems­ning.

Å andra sidan synes den nuvarande föreskiiflen i 1841 års förordningom att den omhändertagne skall friges så snart han har "återvunnit sina sin­nens bmk" i vissa fall kunna leda till en högre grad av restriktivitet i till-lämpningen än som är lämpligl. Efler ordalagen kan föreskriften leda lill den tolkningen att en omhändertagen person oviUkorligen skall friges så snart han nödtorftigt kan la hand om sig själv, även om han fortfarande är märkbart alkoholpåverkad. Enligl fyllerislraffutredningen har avfattningen kunnai medföra atl fyllerister har släppts ul när de ännu inte har varit helt nyktra, och utredningen har påvisat all det i sådana fall inte är ovanligt atl personen inom kort måste tas om hand på nytt. Den omhändertagne är nämligen enligl vad utredningen framhåller särskilt mottaglig för nya på-spädningar av alkohol i denna situation. Ulredningen har vidare påtalat del olämpliga i att polisens ålerhåUsamhel när det gäUer förvaringen av de om­händertagna har kunnat drivas så långt all dessa ibland har släppts ut mitt i nallen ulan all ha någonstans alt la vägen. I detla hänseende torde dock sedan ulredningens betänkande lades fram en viss förskjutning av praxis ha inträtt så till vida all det numera allmänt anses all den som har somnat i fylleriartest åtminstone nattetid kan hållas kvar till dess han vaknar av sig själv. Om man i den nya lagen ställer upp etl absolut krav på atl en omhän­dertagen skall friges när anledning till omhändertagande inte längre förelig­ger - dvs. så snarl han kan la vård om sig själv och inte längre utgör en fa­ra för sig själv eUer annan - skuUe det emellertid kunna göras gäUande att redan ell sådanl förfarande stod i strid mol lagen. Vidare får man räkna med atl del sedan en omhändertagen person har tillnyktrat ibland visar sig nödvändigt all han genom polisens försorg förs lill sjukhus eller läkare. Del kan t. ex. förhålla sig så atl den omhändertagne klagar över sjukdom.

 

Prop. 1975/76:113                                                   95

verkar djupt deprimerad eller eljest befinner sig i etl sådant tillstånd alt nå­gon form av vård bedöms omedelbart erforderlig. Till det sagda kommer atl jag - som jag strax skall återkomma till - barden uppfattningen all ell omhändertagande i görligaste mån bör utnyttjas för all hjälpa den omhän­dertagne att etablera sådana kontakter med sociala myndigheter eller vård­organ som kan vara lill gagn för honom. Det nu anförda har lett mig till den slutsatsen alt lagen bör ha en utformning som ger polisen en viss marginal atl avvakta med ell frigivande när detta skuUe leda lill direki olägenhet för den omhändertagne. En gmndläggande regel om frigivande synes med be­aktande härav lämpligen böra ha den innebörden atl den omhändertagne skall friges så snart del finnes kunna ske ulan men för honom själv och an­ledning till omhändertagande inte längre föreligger.

När del sedan gäller frågan om vissa bestämda tidsgränser för omhän­dertagandets varaktighet bör fastställas i lagen, anser jag för min del till en början atl man inte lämpligen bör föreskriva någon minimitid i delta hänse­ende. En bestämmelse härom lorde knappast fyUa någon positiv funktion, och del skuUe av praktiska skäl ändå vara nödvändigt all förse den med så­dana undantag att den skuUe komma atl mer eller mindre stanna på pappe­ret. Jag är medveten om all också ändamålsenligheten av all fixera en i limmar bestämd maximitid för omhändertagande kan ifrågasättas med hänsyn lill alt förhåUandena i de enskilda fallen ofla är myckel olikartade. Det är emellertid av väsentligt intresse för polisens verksamhel alt den osäkerhet som nu kan råda angående omhändertagandenas varaktighet så­vitt möjligl undanröjs. Från rällssäkerhelssynpunkl måsle vidare mycket starka skäl anses tala för alt frågan om frihetsberövandets längd inte en­dast regleras i allmänna termer utan preciseras närmare i en författnings­bestämmelse.

Med hänsyn till den tid som själva tillnyklringsprocessen erfarenhets­mässigt kan la i vissa fall, t. ex. när del gäUer personer som har missbmkal annal medel än alkohol, och till del nyss berörda önskemålet alt ge polisen en viss marginal att avvakta med elt frigivande när detta skuUe leda lill di­rekt men för den omhändertagne lorde den maximala lidrymden för om­händertagande vid akut bemsning knappast kunna bestämmas till kortare tid än älta timmar. Denna lid kan naturligtvis synas lång mol bakgmnd av all personer som har omhändertagits för fyUeri f n. i flertalet fall friges re­dan efler fem-sex timmar och ofla efter ännu kortare tid. Man lorde emel­lertid inle ha anledning räkna med all en föreskrifl om en maximitid av åtta limmar i och för sig skall leda till en mera generell höjning av omhänderta-gandelidema.

Om man sålunda - vilkel jag förordar - inför en bestämmelse om alt maximitiden för omhändertagande skall vara åtta limmar, bör emellertid bestämmelsen självfallet inte få ges den innebörden all polisen skall vara skyldig att frige den omhändertagne även i ell fall då denne, när maximiti­den har gått ul, själv önskar hjälp från polisens sida med all bli förd t. ex.

 

Prop. 1975/76:113                                                   96

lill sjukhus eller lill vård i annan form. Bestämmelsen bör inte heller få upp­fattas så atl polisen skuUe ha skyldighel all efter åtta limmar väcka den som har somnat i polisartest för atl frige honom. Även om del nu anförda kan sägas ligga i sakens natur - del blir ju i dessa fall knappast fråga om en fortsatt tvångsåtgärd i egentlig mening - torde med hänsyn lill sådana och liknande situationer för tydlighetens skuU böra föreskrivas all ållalim-marsfrislen inte gäUer för del fallet att det uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes eget intresse atl han får kvarstanna kortare lid däml­över.

Det bör vidare framhållas atl den nu diskuterade föreskriften om maxi­mitid för de omhändertaganden som det här är fråga om inte kommer att medföra någon inskränkning i den befogenhet för polisen alt kvarhålla en person under längre tid som följer av andra författningar. I detla samman­hang är främst 21 § Nvl av intresse. Enligt detta lagmm får som fömt har nämnts poUsstyrelsen förordna om lillfcUligt omhändertagande bl. a. av far­liga alkoholmissbmkare och alkoholmissbmkare som på gmnd av oförmå­ga alt ta hand om sig själv är i trängande behov av omedelbar vård, i avbi­dan på atl tvångsinlagning på vårdanstalt kommer lill stånd. Om dröjsmål med omhändertagande finnes innebära fara för personens eller annans liv eller hälsa eller fara i annal hänseende, följer av 1 § LTO all enskild polis­man får ta honom om hand i avbidan på poUsstyrelsens beslut. Om de nu angivna särskilda fömtsättningama för omhändertagande bedöms vara uppfyUda efter utgången av åtta timmar, bör givetvis den omhändertagne inte friges, men omhändertagandet kommer då i fortsättningen atl gmndas på Nvl resp. LTO och inte på den nya lagen.

Mot bakgrund av de överväganden som nu har redovisats anser jag alt en föreskrifl i den nya lagen om liden för frihetsberövandet bör ha del in­nehåUet all den omhändertagne skall friges så snart del finnes kunna ske ulan men för honom själv och anledning lill omhändertagande inle längre föreligger saml atl frigivande dock alllid skall äga mm inom åtta limmar ef­ler omhändertagandet såvida det inte uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes eget intresse att få kvarstanna kortare tid dämtöver.

FyUeristraffutredningen har starkl betonat önskemålet atl man i anslut­ning till ett omhändertagande i ökad utsträckning inriktar uppmärksamhe­ten på frågan om den omhändertagne är i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida. Därvid bör man enligt utredningen i erforderlig omfatt­ning samråda med sådana sociala organ vilkas verksamhet berörs. Detta önskemål har också underslmkits i åtskilliga remissyttranden.

Även enligt min mening är det utan tvekan värdefuUt om man från poli­sens sida i den uisträckning det är praktiskt möjligl kan i anslutning till ell omhändertagande initiera eller förbereda sådana kontakter med myndighe­ter eller vårdorgan som kan vara lill gagn för den omhändertagne eller hjälpa honom alt själv ta sådana kontakter. De undersökningar som i oUka sammanhang har gjorts angående fyUerislemas sociala situation

 

Prop. 1975/76:113                                                   97

m.m. visar entydigt alt denna kategori i stor utsträckning utgörs av människor som är i behov av sociala hjälpinsatser. Visserligen rör del sig ofta om personer som redan är föremål för nyklerheisvårdande ålgärder eller vilkas förhållanden eljest är kända för de sociala orga­nen, men detta är inte alltid fallet. Jag avser atl i del följande särskilt be­handla frågan om anmälan av elt omhändertagande liU nyklerhelsnämn­den och att därvid föreslå att den undertätlelseskyldighet gentemot denna nämnd som f. n. åvilar polisen vid fall av fyUeri i princip skall behål­las. Det är emellertid i många fall angeläget all kontakten med de nykler­heisvårdande organen kan etableras i etl så tidigt skede som möjligt. När del gäUer personer vilkas förhållanden i och för sig redan har uppmärksam­mals av de sociala myndigheterna kan vidare situationen i samband med ell omhändertagande ibland vara sådan att det sociala hjälpbehovet har bli­vil hell akut och all den omhändertagne behöver hänvisas lill ell organ som kan göra en omedelbar insats för honom. Det kan t. ex. röra sig om en person som tillfäUigt saknar bostad eller medel lill sill omedelbara uppe-häUe. Särskild vikt ligger vidare vid all barnavårdsnämnden får underrät­telse om hjälpbehov i fall då den som har tagits om hand är underårig. Över huvud taget är betydelsen av ell samarbete med de sociala myndigheterna framträdande i de situationer som det här gäller. Etl sådanl samarbete lig­ger också helt i Unje med den aUmänna skyldighet alt samarbeta med soci-alvårdsmyndighelema som åvilar polisen enligl PI. Med hänsyn härtill för­ordarjag att del i den nya lagen införs en regel som innebär att i fall då den omhändertagne finnes vara i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida, poUsen innan omhändertagandet upphör ger honom råd och upplysningar samt, i den mån del lämpligen kan ske, samråder med annat samhäUsorgan som har tiU uppgift att tillgodose sådant behov. Jag viU i detla sammanhang också erinra om önskvärdheten i alt företrädare för sociala organ finns till­gänglig 1 anslutning liU polisens lokaler eller genom särskild jourverksam­het.

Jag övergår nu lill att beröra en särskild fråga av praktisk vikt, nämligen förfarandet med alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel som påträffas hos personer vilka har tagils om hand på grund av akut bems­ning. F. n, regleras denna fråga i lagen (I958i 205) om förverkande av alko­holhaltiga drycker m. m. Regleringen innebär atl bemsningsmedel som på­träffas hos den som uppträder bemsad på plats och sätt som anges i 16 kap. 15 § eller 21 kap. 15 § BrB får las i beslag av polisen. Molsvarande gäUer med vissa begränsningar också vid en del andra brott, bl. a. irafiknykler­hetsbrott. Den beslagtagna egendomen kan sedan förklaras förverkad av domstol eller åklagare, om inte särskilda skäl talar däremol. För beslags­förfarandet gäUer vissa avvikelser från de allmänna reglema i RB.Bl.a.finns möjlighet att förstöra egendomen omedelbart, om dess värde är ringa eUer åtgärden eljesi måsle anses försvarlig. Sedan förverkandeförklaring har meddelats skall egendomen bevisligen förstöras eller säljas i den mån så in­te redan har skeU.

7-Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 113

 

Prop. 1975/76:113                                                   98

I en del specialförfattningar finns vidare regler som innebär att bems­ningsmedel i vissa fall får las om hand ulan något formellt beslags- eller för-verkandeförfarande. Med stöd av 63 § Nvl får sålunda polisman ta om hand alkoholhaltiga drycker som påträffas hos den som är underkastad fö­reskrift enligt Nvl om avhållsamhel från bmk av sädana drycker. Enligl samma lagmm fär också bl. a. bemsningsmedel som påträffas hos eller an­kommer till den som har tagits in på allmän vårdanstalt för alkoholmissbm­kare las om hand av föreståndaren för anstalten. Med egendom som har omhändertagits skall i dessa fall förfaras på samma sätt som med egendom som har förverkals enligt 1958 års lag, dvs. den skall förstöras eller säljas. När del gäller bemsningsmedel som påträffas hos eller ankommer till nå­gon som är intagen på barnhem, ungdomsvårdsskola eller kriminalvårds-anstalt finns föreskrifter av motsvarande innebörd i 88 a § barnavårdslagen och 63 § lagen (1974i 203) om kriminalvård i anstalt.

FyUeristraffutredningen har vid sin diskussion av den nu berörda frågan avvisat tanken på en ordning som innebär atl berusningsmedel som anträf­fas hos omhändertagna bemsade personer skulle förklaras föiverkade i samma ordning som f. n. även efter fyUeriets avkriminalisering. Enligt ul­redningen är det emellertid självklart, att den omhändertagne skall lämna ifrån sig berusningsmedel och att dessa inte skall åleriämnas till honom ef­ter omhändertagandet. Utredningen har föreslagil att frågan i fortsättning­en regleras genom en beslämmelse som motsvarar 63 § Nvl och som såle­des innebär atl bemsningsmedel skaU få tas ifrån den omhändertagne utan något beslags- eller förverkandeförfarande. Detla förslag har - bortsett från några detaljfrågor som inte är aktuella nu - godtagits av samtliga re­missinstanser. Förslaget överensstämmer i denna del sakligt sett med vad som gäUer i Norge.

För egen del anser jag liksom utredningen och remissinstanserna atl det är ställt utom all diskussion atl en person som har tagits om hand på gmnd av akut berusning skall vara skyldig atl lämna ifrån sig medförda msdryc­ker och andra bemsningsmedel. Del skuUe vidare vara en högst otillfreds­ställande ordning om polisen måste återlämna sådan egendom i sam­band med att omhändertagandel upphör. Ätt efter fyUeriets avkriminalise­ring införa ell system med straffprocessueUa regler om beslag och förver­kande för de faU det här gäller skulle å andra sidan varken vara ändamåls­enligt eller principiellt tillfredsställande. Jag godtar därför fyUeristraffut-redningens förslag och förordar sålunda alt en beslämmelse molsvarande 63 § Nvl förs in i den nya lagen. Denna bör, som ulredningen också har fö­reslagit, göras tillämplig även på injektionsspmta och kanyl som kan an­vändas för inspmlning i människokroppen. Beslut i de frågor som nu avses bör ankomma på den förman som har att pröva själva omhändertagandet.

 

Prop. 1975/76:113                                                   99

7.3 Förvaringslokalerna

Efler polis- och åklagarväsendets förstatligande och omorganisation år 1965 utövar kriminalvårdsstyrelsen tillsynen över allmänna häkten och po­lisarresler som är anordnade i anslutning lill sådana häkten samt RPS till­synen över övriga polisartester. Bestämmelser härom finns i kungörelsen (1958i215) med vissa föreskrifter om allmänna häkten och polisarresler som också innehåller föreskrifter om lokalernas beskaffenhet. Enligt dessa föreskrifler gäller bl.a. all förvaringsrum skall fylla skäliga anspråk på sundhet. Del skall vara försett med fönster som är inrättat så att mmmet får god dager. Golvyta och kubikinnehåU fär inle understiga bestämda mi­nimimått. Rummet skall vidare vara försett med anordningar för uppvärm­ning, vädring, belysning och signalsystem. Inredningen skall såviti möjligl ha sådanl utförande all den inle av inlagen kan användas lill skada för ho­nom själv eller annan. Närmare föreskrifter meddelas av tillsynsmyndighe­ten som också kan medge dispens från vissa av de allmänna bestämmelser­na. Normalritningar och tekniska anvisningar för byggande och inredning av allmänna häkten och polisarresler upprättas av kriminalvårdsstyrelsen, byggnadssiyrelsen och RPS i samråd.

När slalen år 1965 överlog huvudmannaskapet för polisarteslerna var särskilt fyUeriartesterna utformade och inredda pä elt mycket olikartat sätt i de olika polisstationerna. Elt antal sådana arrester hade i överenssläm­melse med vissa tidigare anvisningar byggts med sluttande golv eller med. sängplats i form av en s. k. lave, utförd som en utfyUnad av hela främre de­len av rummet. Ändra hade utformats utan inredning med hell kala väggar. De äldsta arresterna var i allmänhet försedda med träbritsar som liggplats. Oenhetlighelen och osäkerheten i fråga om utformningen hade våUat bety­dande olägenheter. Anmärkningar mot arrestema hade också från skilda håll framställts med hänvisning tiU humanitära och sanitära synpunkter.

Sedan genom polisväsendets förstatiigande fömtsättningar skapats för en mera planmässig nybyggnad av poUslokaler över hela landel, har önske­målen om lämpligare principer för utformning av fyUeriartestema kunnai tillgodoses i betydande utsträckning. Efter år 1965 har uppförts elt sjuttio­tal nya poUshus med förvaringslokaler för akut bemsade. Under tiden från och med budgetåret 1965/66 intUl utgången av budgetåret 1974/75 har ca 497 milj. kr. disponerats för inlösen av polishus som uppförts efter kommu­nala eUer enskilda åtaganden eller nybyggnad av poUshus i slallig regi samt inköp av tomtmark för polishus. De fyUeriartester som har färdigställts un­der senare år har i aUmänhet kunna utformas efter modema principer. De har det konventioneUa sjuk- eller vilommmel som förebild och kännetec-kans bl. a. av att artestema har släta golv med plast- eller gummimatta och inreds med bäddbar brits. De modema artestema har visal sig erbjuda be­tydande fördelar i förhållande tUl tidigare artesttyper framför aUt genom att starkt minska riskema för olycksfall. Vidare anses den modema artest-

 

Prop. 1975/76:113                                                   fOO

typen erbjuda fömtsättningar för etl humant omhändertagande av de beru­sade, samtidigt som den uppfyller de krav som kan ställas i sanitärt och tekniskt hänseende.

Polisartester som används förförvaring av bemsade finns f n. i omkring 120 centralorter. Det sammanlagda antalet förvaringsmm är ca 840. De flesla cenlralortema är numera försedda med artcster av modern typ.

Även efler det alt staten övertog huvudmannaskapet för polisväsendet har de nybyggda polishusen i slor utsträckning uppförts efler kommunala och enskilda åtaganden. Staten har löst in ett antal av dessa hus. Denna del av polishusbyggandet, som har skett i samarbete med byggnadsstyrelsen, har numera avvecklats. Den framtida nybyggnadsverksamheten kommer sålunda i princip alt ske i statlig regi. Det går visseriigen inle all i detta sammanhang dra upp några riktiinjer för taklen och omfattningen när del gäller nybyggnaden av polishus. Jag vill emellertid framhålla vikten av att vid nybyggnadsverksamheten särskild uppmärksamhet inriktas på polisar-reslema när det gäUer de lokaler som skaU användas för förvaringen av be­rusade personer. Riktpunkten måsle självfaUet i deUa avseende vara all de nya artestema utformas efler de principer som har visal sig erbjuda de bäs­ta vårdmöjlighelema för de omhändertagna.

Uppmärksamheten bör emeUertid enligl min mening också inriklas på en del av det äldre arrestbeståndet på sådana orter där en nybyggnad inle kommer att bli aktuell. Det gäUer här framför allt polishus som har uppförts under tiden strax före eller strax efter förstatiigandet och som projekterats innan de modema principema för fylleriartestemas utförande och inred­ning hade hunnit utvecklas. I vissa av dessa polishus finns fortfarande ar-restenheler med en utformning som måsle bedömas som otidsenlig. För-varingsmmmen är sålunda ofla försedda med sluttande golv eller sängplats i form av en s. k. lave och i andra fall helt ulan inredning med kala väggar. En preliminär undersökning lyder på all det i de flesta fall skulle vara möj­ligl all modemisera dessa arrester genom viss ombyggnad av lokalema. EnUgt kalkyler som har gjorts i samband med den nu berörda undersök­ningen kan sålunda en total renovering av denna del av arteslbeståndet ge­nomföras mot ganska måttliga kostnader.

Att en sådan renovering kommer lill stånd är enligl min mening ett ange­läget önskemål. Jag förordar sålunda aft en partiell uppmstning av del äld­re arteslbeståndet genomförs i enlighet med de riktiinjer som jag nyss har angett. Kostnadema för denna uppmstning har beaktats vid arbetet med budgetpropositionen för budgetåret 1976/77.

7.4 Försöksverksamhet i anslutning till avkriminaliseringen

Förvaringen av omhändertagna personer i polisartest fömtsätter som ti­digare nämnts en fortlöpande bevakning och tiUsyn vid arrestema. Vakt-håUningen vid dessa fullgörs numera inte bara av polismän. I de största po-

 

Prop. 1975/76:113                                                  101

lisdistrikten finns särskilda vaklkonstapeltjänster för ändamålet. I bety­dande utsträckning anUlas också i de flesla polisdistrikt särskilt förordnade arrestvakter, dvs. personal utanför polisväsendet. Kostnadema för vakl-håUning genom sådan personal uppgick för andra halvåret 1975 till ca 4 milj. kr.

Som jag har anförl i del föregående är en av de viktigaste uppgifterna vid omhändertagande av en person på grund av akut bemsning all avgöra om den bemsades tillstånd är sådanl alt han omedelbart bör underkastas lä­karundersökning. Del har vidare betonats all den fortlöpande tillsynen över de omhändertagna måsle inriklas på en bedömning av eventuellt se­nare uppkommande indikationer på behov av särskild vård. Jag har också nämnt alt RPS har utfärdat vissa anvisningar lill ledning för bedömningen härav. Enligl anvisningarna skall läkarundersökning alllid ske bl.a. om personens tillstånd kan antas vara hell eller delvis förorsakat av sjukdom, om han företer eller kan befaras ha ådragit sig kroppsskada av inte ringa omfattning, om berusningen är så höggradig all den närmar sig medvets­löshet eller är förenad med omlöckningstillslånd eller om den kan anlas va­ra förorsakad helt eller delvis av annal än alkohol. Med hänsyn till all en del sjukdomstillstånd lätt kan förväxlas med bemsning har i anvisningarna också lagils med exempel på sådana sjukdomar samt föreskrifter om hur det skall förfaras i sådana fall.

Polispersonalen har efter hand fått ökade kunskaper om de symptom som framträder vid bmk av olika bemsningsmedel liksom om symptom som hos omtöcknade personer tyder på sjukdomstillstånd. Både i den re­guljära polisutbildningen och i den särskilda ulbildning som anordnas för arteslanlvakier ingår också undervisning som lar sikte på dessa frågor. Även om man vidtar ålgärder för alt ytterligare förbättra utbildningen i detta avseende, står del klart atl del i praktiken ofta måsle innebära en svår uppgift för bevakningspersonalen all ta slällning till frågan om en om­händertagen bör underkastas läkamndersökning. Detta beror inle minsl på all del på senare tid har blivit vanligare att alkoholförläring kombineras med tablett- och narkotikaanvändning. Vidare har anlalel personer som omhändertagits på grund av bemsning absolut sell ökal. Man kan inle bortse från att dessa faktorer ökar risken för att det i vissa fall kan göras felbedömningar och misstag när del gäUer frågan om en omhändertagen bör föras lill läkare eller sjukhus för undersökning, något som också har underslmkits både av fyUeristraffutredningen och i flera andra samman­hang, bl. a. av RPS i en särskild skrivelse den 29 maj 1975 lill chefen för so­cialdepartementet. Dessa problem gör sig i särskild grad gällande i de slör­re polisdistrikten med den förhållandevis höga omhänderlagandefrekvens som förekommer där.

Det är en angelägen uppgift att söka skapa fömtsättningar för att de pro­blem det här gäUer i största möjliga utsträckning skäU kunna bemästras. EnUgt min mening är det mycket som talar för atl man undersöker möjlig-

 

Prop. 1975/76:113                                                   102

hetema av all - särskilt i de störte distrikten - sjukvårdspersonal mera permanent knyts liU polismyndighelema för tillsyn av omhändertagna akut bemsade personer. Ell sådant syslem skuUe inte bara vara ägnat all främja säkerheten vid omhändertagande och förvaring av bemsade utan också vara lill fördel från flera andra synpunkler. Del är inle minst av värde alt den del av den polisulbUdade personalen som nu tas i anspråk för arrestbe-vakning i ökad ulslräckning kan frigöras för egentliga polisuppgifter. Dess­utom skuUe man skapa fömtsättningar atl bereda omedelbar och adekvat vård bl. a. ål omhändertagna som företer t. ex. lindrigare kroppsskador vil­ka inle i och för sig kräver läkarbehandling. Man lorde slutligen inle kunna bortse från de fördelar av psykologisk art som kan ligga däri alt den om­händertagne under vistelsen i polisens förvaringslokaler kommer i kontakt med personal som genom sin utbildning och inriktning starkt förknippas med tanken på vård och omsorg.

Det är sålunda enligl min mening betydande fördelar som står alt vinna genom elt syslem av del slag som nu har diskuterats. Jag anser del ända­målsenligt om en sådan verksamhet kan initieras i anslutning lill alt den nya regleringen när del gäller omhändertagande av bemsade personer ge­nomförs. En försöksverksamhet i detla syfte bör kunna utformas så att man i ell anlal polisdistrikt knyter sjukvårdsutbildad personal och då helst personer med sjukskölerskeulbildning för ijänslgöring direki i anslutning till de polisartester som används för förvaring av omhändertagna berusade personer. Detta behöver givelvis inle fömlsatta en ijänstgöring på hellid från den berörda personalens sida ulan kan ske i andra former, såsom ge­nom all personalen finns till förfogande vid tider då arrestemas beläggning erfarenhetsmässigt är särskilt hög eller genom ett syslem med beredskaps­tjänstgöring. Flera skäl talar vidare för all den personal det här gäller inte bör vara anställd inom polisväsendet ulan bör lyda under vederbörande huvudman för sjukvården. Regeringen har därför för avsikt att genom överläggningar med dessa organ undersöka fömtsättningama för ett sådanl arrangemang. Del bör sedan ankomma på regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer atl välja ul distrikten och i övrigi leda försöksverk­samheten, som lämpligen bör omfatta en tvåårsperiod. Jag räknar med alt en utvärdering av verksamheten därefter kommer att ge underlag för fort­salla StäUningstaganden.

Del är enUgl min mening samtidigt av värde om man på någon ort får till­fäUe att pröva om den av fyllerislraffutredningen framlagda modellen med vårdklinik för de omhändertagna kan realiseras i en modifierad och mindre resurskrävande utformning. Detta bör lämpligen kunna ske i samband med annan försöksverksamhel på nyklerhetsvårdens område. Jag tänker härvid närmast på den försöksverksamhet som f. n. pågår i Kristianstads och Mal­möhus län och som bl. a. omfattar nykterhelsvården där. Medel för fortsatt försöksverksamhet under nästa budgetår har begärts under socialhuvud-tileln (prop 1975/76:100 bU. 7 s. 152-158). Jag viU här erinra om att riksda-

 

Prop. 1975/76:113                                                                103

gen vid behandUngen av 1975 års budgetproposition på förslag av socialut­skottet (SoU I975i 5 p. 29) uttalade all det bör ankomma på den lednings­gmpp som tiUsatts för denna verksamhet att närmare pröva utformningen av försöken på nyklerhetsvårdens område. Efler samråd med chefen för socialdepartementet vUl jag föreslå atl försöksverksamheten förläggs till en ort inom ell av dessa län. Ledningsgmppen har ansett Landskrona vara den lämpligaste orten för ett sådanl försök. Verksamheten bör bedrivas i samverkan med landstingels sjukvård och den kommunala socialvården. Ledningsgmppen har lagl fram ett förslag i frågan som innebär alt försöken kan påbörjas fr. o. m. nästa budgetår och pågå under minsl två år. Medel för detta ändamål avses komma att ställas till ledningsgruppens förfogan­de. Ledningsgmppen bör i samråd med landstinget och kommunen svara för den närmare ulformningen av verksamheten.

7.5 Fylleri på militärt område m. m.

Den allmänna fylleribestämmelsen i 16 kap. 15 § BrB gäller även militärer som uppträder berusade pä allmän plats. Som förut har berörts finns det emellertid i 21 kap. 15 § BrB en särskild straffbestämmelse som avser fylleri inom militärt område. 1 denna föreskrivs atl krigsman som, inom område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten, uppträder berusad av alko­holhaltiga drycker så alt del framgår av åtbörder eller tal döms till disciplin­straff, dvs. fritidssiraff eller disciplinbot. Även i detta fall gäller samma straff om ruset har orsakats av annal än alkoholhaltiga drycker. Skälet till denna specialbeslämmelse är att man har velat göra del möjligt att bestraf­fa fylleri inom försvarsmakten även när del inte har förövats på allmän plats. Straff för förseelse mot 21 kap. 15 § BrB - liksom också för förseelse mot 16 kap. 15 § BrB som begåtis av uniformsklädd krigsman — åläggs i re­gel i disciplinmål. Ansvarsfrågan prövas därvid av bestraffningsberättigad befattningshavare inom försvarsmakten, dvs. regelmässigt chef för rege­mente eUer molsvarande eller högre mililär chef.

FyUeristreiffutredningen framhåller beträffande del militära fylleriet atl de allmänna synpunkter som utredningen har lagt på avkriminaliserings­frågan gäUer ocksä militärer som uppträder berusade vare sig del sker inom eller utom militärt område. Enligt utredningens mening drar sålunda avskaffandet av den allmänna straffbestämmelsen med sig etl krav på all även den speciella bestämmelsen i 21 kap. 15 § upphävs.

Även i denna del har ulredningens förslag tillstyrkts av det helt övervä­gande antalet remissinstanser, däribland ÖB och chefema för marinen och flygvapnel. En viss tveksamhet i frågan har dock redovisats bl. a. av che­fen för armén som anser del lämpligl med en slraffnorm som kan verka återhållande på ordningsstörande element.

För egen del har jag i och för sig samma uppfattning som ulredningen och flertalet remissinstanser. Jag vill dock understryka all de särskilda för-

 

Prop. 1975/76:113                                                                104

håUanden som präglar verksamheten inom försvarsmakten motiverar all man inom den mililära sektom måsle upprätthålla stränga föreskrifler när del gäUer missbmk av alkoholdrycker. En avkriminalisering av del militä­ra fyUeriel kan givetvis inte fä påverka del absoluta kravet pä alt den som är krigsman iakttar nykterhet när han är i tjänst. DeUa krav sanktioneras emellertid av en särskild straffbestämmelse i 21 kap. 14 § BrB där det före­skrivs att krigsman, som under tjänsteutövning är så påverkad av bems­ningsmedel all hans förmåga atl fullgöra tjänsten måste anlas vara ned-saU, skall dömas för onykterhel i tjänsten till disciplinstraff eller fängelse i högsl elt år. En ännu strängare bestämmelse gäUer för det fallet att krigs­man som tjänstgör som chef för avdelning av försvarsmakten eller fullgör vakttjänst eller liknande uppgift sätter sig ur stånd alt fullgöra tjänsten ge­nom förtäring av alkoholhaltiga drycker. Delta betraktas nämligen som övergivandeavpost och medför ansvar enligl 21 kap. 13 § BrB. Någon änd­ring i de nu nämnda bestämmelserna bör inte komma i fråga.

Som förut berörts medför en avkriminalisering av den akuta bemsningen som sädan inle heller i och för sig någon ändring i fråga om bedömningen av andra straffbara handlingar som begås under inflytande av bemsning. För den militära sektorn finns en rad särskilda straffbestämmelser som av­ser alt säkerställa efterlevnaden av de regler om ordning och disciplin som gäUer för verksamheten inom försvarsmakten och som kan liilämpas vare sig gärningsmannen är påverkad av alkoholdrycker eller ej. Som exempel kan nämnas bestämmelserna i 21 kap. 9 § BrB om oskickligt beteende och 21 kap. 16 § BrB om förargelseväckande beleende på militärl område. Del bör vidare anmärkas att överträdelser av föreskrifter i tjänslgöringsregle-menten och instruktioner självfallet kommer alt kunna medföra ansvar även när de har samband med en akut berusning. Om en värnpliktig exem­pelvis har berusat sig på sitt logement kan detta sålunda i vissa fall föra med sig disciplinstraff för förvaring och förtäring av rusdrycker på militärt område. Med hänsyn till de möjligheter som sålunda föreligger att komma till rätta med sådana beteendeyttringar i samband med bemsning som av disciplinära eller andra skäl bör beivras anser jag inle några betänkligheter föreligga mot all man tar borl bötesstraffet för själva berusningen också när det gäUer fall inom militärt område eller utrymme. Enligt min mening finns det inte heller skäl atl, som har ifrågasatts av RÅ, införa särskilda fö­reskrifler för beredskapslägen och därmed jämförliga situationer.

På gmnd av del anförda förordarjag alt straffbestämmelsen i 21 kap. 15 § BrB angående miUtärt fyUeri upphävs samlidigl som den allmänna fylleri­bestämmelsen i 16 kap. 15 § BrB.

När del gäUer omhändertagande av akut berusade militärer på allmän plats, har den befogenhet som enligl 1841 års förordning tillkommer poli­sen när del gäller all la hand om bemsade personer tillämpning även i fråga om militärer. Vid sidan härav finns del emellertid också särskilda regler i militära rältegångslagen (1948i272) som berättigar mililär personal atl

 

Prop. 1975/76:113                                                   105

verkstäUa omhändertaganden. Enligt 36 § i nämnda lag gäller sålunda att krigsman som inom område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten eller - iklädd militär Ijänstedräkt — på allmän plats uppträder bemsad så alt det framgår av hans åtbörder och tal eUer eljest stör allmän ordning el­ler ordningen inom försvarsmakten får tas i förvar enligl förmans förord­nande. Den omhändertagne får inte håUas i förvar längre än som betingas av det ändamål som har föranlett omhändertagandel. Bestämmelser om förvaringslokalernas beskaffenhet finns i kungörelsen (1948i 691) angående den mililära rättsvården (mililära rältsvårdskungörelsen). Enligl 51 § i den­na kungörelse skall den omhändertagne förvaras i militärhäkte eller, om sådant inle finns all tillgå, i annan lämplig lokal.

Regeln om omhändertagande i militära rättegångslagen kompletleras vidare av vissa bestämmelser i tjänslereglementet för försvarsmakten, där del bl. a. föreskrivs alt ingripande av förman för upprätthållandet av ord­ningen på allmän plats får ske bara under fömtsättning atl civil polis, vakt­personal, ordningspatmU eller militär polispersonal inte finns omedelbart tillgänglig eller är i behov av hjälp.

FyUeristraffutredningen har i denna del förordal en ordning enligl vilken akut berusade militärer i fortsättningen skall tas om hand och behandlas på samma sätt som andra fyUerisler. Ulredningen anser sålunda all även mili­tärer skall föras lill akutklinik eller, där sådan inle finns, till polisartest. Någon förvaring i militära lokaler skall enligt ulredningen inle vidare före­komma.

Utredningsförslaget har på denna punkt mötts av viss kritik. ÖB och che­fen för armén har sålunda understrukit viklen av att en reform inte minskar mililär chefs befogenhet all ingripa mol underlydande personal för ord­ningens upprätthållande. Såväl ÖB som försvarets sjukvårdsstyrelse har vidare framhåUit att bemsade militärer som behöver vård bör tas om hand på sitt förband, om detla har tillfredsstäUande vårdresurser. Chefen för marinen har erinrat om de speciella förhåUanden som råder på örlogs­fartyg under expedition.

För egen del vill jag först framhålla alt den föreslagna allmänna lagen om omhändertagande av berusade personer givetvis avses gälla även i fråga om krigsman, såvida förulsältningarna för omhändertagande i övrigi är uppfyllda. Enligl min mening är det emellertid vidare nödvändigt inle minst av disciplinära skäl all mililär förman liksom f n. tillerkänns befo­genhet all la hand om akut bemsade eller ordningsstörande militärer som anträffas inom område eller utrymme som utnyttjas av försvarsmakten. Del synes inte heller tillrådligt att upphäva den nuvarande befogenheten för militär förman all verkställa sådana omhändertaganden även på allmän plats i faU då detta är nödvändigt, t. ex. på gmnd av att civil poUs inte finns att tillgå. Någon anledning atl i detla sammanhang genomföra en ordning som innebär alt en omhändertagen krigsman inte skulle få förvaras i militä­ra lokaler anser jag inte föreligga. Däremot bör fömtsättningama för etl

 

Prop. 1975/76:113                                                   106

omhändertagande på gmnd av bemsning när del gäller krigsmän utformas på samma sätt som enligt den föreslagna allmänna lagen om omhänderta­gande av bemsade personer. För atl ell omhändertagande enbart på grund av bemsning skaU få äga mm bör således krävas alt vederbörande är så be­rusad att han är ur stånd atl la vård om sig eller annars utgör en fara för sig själv eller annan. Liksom när del gäller den allmänna lagen om omhänder­tagande av bemsade personer bör vidare meddelas en särskild föreskrift som understryker viklen av att krigsman som har tagils om hand på gmnd av akut bemsning blir föremål för läkamndersökning. om detla behövs med hänsyn lill hans lillslånd.

Alkoholdrycker och andra berusningsmedel som påträffas hos en mililär fyllerist och som skäligen kan anlas vara förverkade enligl lagen om för­verkande av alkoholhaltiga drycker m. m. kan f n. tas i beslag av sådan personal hos försvarsmakten som har alt ingripa vid fall av mUUärt fylleri. Militär befattningshavare som äger bestraffningsrätt i disciplinmål skaU omedelbart pröva om beslaget skall bestå. Den som har drabbats av be­slaget kan dock begära domstols prövning därav, i vilket fall målet omedel­bart skall hänskjutas lill åklagare. Den bestraffningsberättigade kan i sam­band med utdömandet av disciplinstraff förklara egendomen förverkad.

Att del även i fortsättningen måste fmnas bestämmelser som ger slöd för ell omhändertagande av bemsningsmedel från krigsmän som av militär myndighet las i förvar på gmnd av akut bemsning lorde vara oslridigl. Som jag har anförl fömt kan det varken vara ändamålsenligt eller princi­pieUt tillfredsställande all efter avkriminaliseringen behålla ell syslem med straffprocessuella beslämmelser om beslag och förverkande. Även i de fall del här gäller bör enligt min mening denna fråga regleras på samma säll som har skell i t. ex. 63 § Nvl. Beslulel bör då lämpligen ankomma på den förman som har förordnal om själva omhändertagandel.

7.6 Vissa följdfrågor

Polis- eller åklagarmyndighet, som får kännedom om all någon har gjort sig skyldig lill fylleri eller eljesi har använt alkoholhaltiga drycker lill skada för sig själv eller annan är f. n. enligl 10 § Nvl skyldig alt göra anmälan till nyklerhelsnämnden om förhållandet. Det har förutsatts atl an­mälan i princip skall göras hos den kommunala nykterhetsnämnden. Av 1 och 2 §§ lagen (1970: 296) om social centralnämnd m. m. följer alt anmälan i stället skall göras till social centralnämnd i de kommuner där sådan nämnd har övertagit de uppgifler som ankommer på kommunal nykler­helsnämnd. På vissa håll har emellertid iräffals överenskommelser som in­nebär all anmälningarna sänds till länsnyklerhetsnämnd som sedan vidare­befordrar dem till den kommunala nämnd som har all la hand om fallet.

Den anmälningsskyldighet som del här är fråga om skall fullgöras ome­delbart och är alltså inte knuten lill en dom varigenom någon har fällts till

 

Prop. 1975/76:113                                                  107

ansvar för fylleri. Bakgmnden lill anmälningsskyldigheten är önskemålet all de nyklerheisvårdande myndigheterna skall kunna ingripa med lämpli­ga åtgärder mot ett konstaterat missförhållande på etl så lidigl stadium som möjligt.

Fyllerislraffutredningen har förordat all den nuvarande anmälningsskyl­digheten i princip behålls även efler avkriminaliseringen med de avvikelser som betingas av alt fylleribegreppel faller bort och atl enligt ulredningens förslag en representant för nyklerhelsnämnden skulle vara stationerad på varje akutklinik. Remissinsianserna har i allmänhet godtagit förslagel i de delar som nu är aktuella.

För egen del viU jag först erinra om alt jag i det föregående har förordat en aUmän regel om att polisen, i den mån det lämpligen kan ske, skaU samråda med annal samhällsorgan som har till uppgift alt tillgodose socialt hjälp- eUer stödbehov. Frågan om polisens nuvarande obligatoriska under­rättelseskyldighet gentemot nykterhetsnämnd dessuiom skall behåUas kan naturUgtvis i och för sig diskuteras. Ansvaret för bedömningen av frågan om nyklerheisvårdande åtgärd behövs i de fall del här gäller kan dock ald­rig åvila polisen utan måste ligga hos nykterhetsnämnden. Frågan om poli­sens skyldighel all göra anmälan tiU nykterhetsnämnd liksom de spörsmål som rör nämndens behandling och registrering av sådana anmälningar har samband med de aUmänna problem som möter när del gäller formerna för ärendes anhängiggörande och förfarandet vid utredningen hos social nämnd. Dessa frågor behandlas f. n. av socialutredningen, som avser alt i samband med sill kommande förslag tiU social vårdlagstiftning redovisa si­na överväganden beträffande det sociala utredningsförfarandet. Enligt min mening lorde man i varje fall f. n. inte kunna undvara ett system som inne­bär obligatorisk anmälningsskyldighet för poUsen gentemot nämnden i fall då någon har tagits om hand på gmnd av akut alkoholbemsning. Jag föror­dar därför en lösning av den innebörden all polisen i fortsältningen skall vara skyldig att göra anmälan till nykterhetsnämnden när någon på gmnd av alkoholbemsning las om hand enligl den nya lagen om omhändertagan­de av bemsade personer m. m. Liksom f. n. bör gäUa atl anmälan skaU gö­ras ulan dröjsmål.

I fråga om den skyldighel som f. n. föreUgger för polismyndighet all göra anmälan till nyklerhelsnämnd även när någon i annal fall har använt alko­holhaUiga drycker lill uppenbar skada för sig eller annan lorde någon änd­ring härav inle i och för sig påkaUas av fyUeriets avkriminalisering. Jag för­ordar därför att nu gäUande regel i vad den avser denna anmälningsplikt behålls.

När del däremol gäller den anmälningsskyldighet i förevarande hänseen­de som har lagts på åklagarmyndighet, synes denna sakna praktiskt värde efter polis- och åklagarväsendets omorganisation år 1%5. Åklagarmyndig-hetema torde numera inte ha någon information av intresse för nykterhets­vården som inle är känd redan för polisen. Jag förordar med hänsyn härtill

 

Prop. 1975/76:113                                                   108

all den gäUande regleringen ändras på det sättet atl vad som föreskrivs om åklagares anmälningsplikt gentemot nyklerhelsnämnd ulgår.

Jag nämnde nyss all den nuvarande skyldigheten all göra anmälan till nyklerhelsnämnd i fall då någon har gjort sig skyldig lill fylleri skall fullgö­ras omedelbart och alltså inle är beroende av all frågan om ansvar för fylle­riförseelsen prövas av domstol. F.n. är emellertid också, vid sidan av själva bötesstraffet, vissa bestämda följdverkningar knutna till en dom var­igenom någon har fällts lill ansvar för fylleri. Del är här fråga om föreskrif­ler som är avfattade på det sättet all de mer eller mindre automatiskt kny­ter en viss verkan till en avdömd fylleriförseelse eller etl upprepat antal så­dana förseelser. Enligl Nvl kan sålunda den s. k. fyUeriindikalionen ligga tiU gmnd för Ivångsingripande från nykterhelsvårdsmyndighetemas sida. Fylleriindikalionen innebär alt tvångsåtgärd enligt Nvl kan tiUgripas, när någon som är hemfallen åt alkoholmissbmk har gjort sig skyldig tiU minst tre under de två senaste åren begångna gämingar innefattande fyUeri eller vissa därmed jämställda brott. En fyUeridom medför vidare att körkorts-tiUslånd för den dömde inle får meddelas förtän två år har förflutit från det alt förseelsen begåtis, om del inte kan anses uppenbart att han ändå är en skötsam person. Om den dömde redan har körkort, gäller under samma fömtsättningar all delta skall återkallas. Den som mer än en gång under tolv månader har dömts för fylleri las vidare upp på den s.k. spärrlislan, vilket innebär att han förlorar rätten tiU inköp av msdrycker. Vad som nu har sagts om en dom varigenom någon har fällts liU ansvar för fyUeri har naturligtvis motsvarande lillämpning, när ansvarsfrågan har avgjorts ge­nom ell godkänt strafföreläggande eUer föreläggande av ordningsbot.

FyUeriets avkriminalisering medför alt gmndvalen för dessa rättsverk­ningar, dvs. fylleridomen, rycks undan. Om man vill behålla en ordning som innebär alt konsekvenser av denna art knyts till den offentliga bems­ningen, måsle systemet få en principiellt annorlunda uppläggning. En tänk­bar möjlighet skuUe då vara alt i fortsättningen låta rättsverkningarna kny­tas lill själva polisingripandet, dvs. ell omhändertagande som verkställts enUgl den föreslagna nya lagen.

När man överväger denna fråga bör emellertid försl konstateras all en lösning av sådan innebörd skulle medföra en rätt väsentlig utvidgning av de nuvarande reglernas tillämpningsområde. F.n. leder.nämligen långt ifrån alla omhändertaganden på allmän plats till ansvar för fylleri, och så­dana omhändertaganden som sker inom enskilt område kan över huvud ta­get inte leda till lagföring. Sålunda begicks under år 1972 ca 70 200 fylleri­förseelser som ledde lill straffansvar, medan anlalel omhändertaganden på gmnd av akut bemsning under samma år var 110642, varav 18 593 på en­skilt område.

Del kan naluriigtvis sägas atl en lösning som innebär all man låter själva omhändertagandet bilda utgångspunkt för de särskUda rättsverkningarna inle i och för sig behöver framstå som oberättigad enbart av del skälet all

 

Prop. 1975/76:113                                                  109

den skulle leda lill en rent kvantitativ ulvidgning i förhållande till de nuva­rande bestämmelsernas tillämpningsområde. Vad som emellertid framför alll talar emot all elt omhändertagande förbinds med följdverkningar av del slag som här avses är all det i fortsättningen blir fråga om endasl elt po­lisingripande som grundar sig på den bedömning som görs primärt av den enskilde polismannen och i sista hand av hans förman. Man måsle vidare räkna med all det i praktiken ibland kan uppslå svårigheter när del gäller avgränsningen mellan omhändertaganden enligl den nya lagen och ingri­panden med slöd av andra författningar. Härtill kommer atl ell syslem som innebär all mer eller mindre automatiskt bestämda rättsverkningar knyts tiU ell polisingripande saknar motsvarighet i annal sammanhang och fram­står som främmande för hela vår rättsordning. Detta gäller enligl min me­ning även om man som fyllerislraffutredningen har föreslagil skulle införa en möjlighet all få ett omhändertagande överpröval vid domslol. Även bortsett från alt ell sådanl överprövningsinslilul enligt min uppfattning måste få en egenartad konstmktion och medföra tillämpningssvårigheter skulle nämligen, som ulredningen också har framhållit, en möjlighet till omprövning sannolikl komma alt utnyttjas i mycket ringa omfattning, I del överväldigande flertalet fall skulle följdverkningarna ändå i praktiken kom­ma att knytas enbart till polisingripandet.

Jag övergår nu till att närmare behandla de olika följdverkningarna av en fyUeridom som jag nyss har talat om.

Fylleriindikalionen kan som fömt nämnts ligga lill grund för nyk­terhelsvårdsmyndighetemas tvångsingripande enligl Nvl. Den allmänna fömtsättningen för all nyklerhelsnämnden skall få beslula om övervakning enUgl Nvl är alt personen i fråga är hemfallen ål alkoholmissbruk. Vidare skaU minsl en av de s. k. specialindikalionema vara tillämplig. Som spe-cialindikalioner upptar Nvl all personen lill följd av sill alkoholmissbruk befinnes vara farlig för annans personliga säkerhet eller hälsa eller för eget liv eUer utsätta någon som han är skyldig all försörja för nöd eller uppen­bar vanvård m. m. Ytterligare specialindikalioner är all vederbörande lig­ger del allmänna, sin familj eller annan till last, är ur stånd all la vård om sig själv eller för ell för närboende eller andra grovt störande levnadssätt. Vid sidan av dessa specialindikalioner gäUer fylleriindikalionen, som för sin lillämpning fömtsätter atl någon genom lagakraflvunnen dom har för­klarats skyldig till minst tre under de två senast förflutna åren begångna gämingar som har innefattat fylleri. Med fyUeri jämställs under vissa fömt­sättningar de mililära brotten övergivande av post och onykterhel i tjäns­ten saml trafiknykterhetsbrotten. Som specialindikation las slutligen upp det fallet all någon ulan alt ärligen försörja sig för ell kringflackande liv. Äv det anförda framgår all fylleriindikationen skiljer sig från de övriga spe-ciaUndikationerna på del sättet all elt ingripande inte betingas av de faktis­ka skadeverkningarna eller samhällsolägenhelerna av alkoholmissbmket. Avgörande är i stället antalet registrerade förseelser under viss tid.

 

Prop. 1975/76:113                                                   110

Den som är hemfallen ål alkoholmissbruk kan vidare tvångsintas på all­män vårdanstalt för alkoholmissbmkare efter beslul av länsrätt. För atl tvångsintagning skall få äga mm krävs dels all fömtsättningarna för över­vakning är uppfyllda, dels alt hjälpåtgärder eller övervakning har visal sig vara eller uppenbarligen skulle vara gagnlösa eller också alt ålgärder av detla slag inle kan avvaktas med hänsyn lill personens farlighet. Ansökan om tvångsinlagning görs i allmänhet av nykterhetsnämnden men får i vissa fall göras av polismyndighet.

Fylleriindikationen, som har haft motsvarigheter i nykterhelsvårdslag-sliftningen sedan år 1922, har varil myckel omdiskuterad. På senare lid har frågan om denna indikation lagils upp bl. a. av 1956 års nyklerhetsvårdsul-redning, som i betänkandet (SOU I961i58) Översyn av nykterhelsvården föreslog all fylleriindikationen skulle utmönstras ur lagen. Därvid anfördes atl indikationen gav anledning till principiella erinringar och var förenad med praktiska ölägenheter. Utredningen framhöll också alt tillkomsten av nya specialindikationer, nämligen oförmåga att la vård om sig själv, stö­rande levnadssätt och kringflackande liv - vilka saknades i lagen när fylle­riindikalionen infördes - liksom också nyklerhetsvårdens utvidgning för­svagade de motiv som tidigare hade kunnai åberopas till förmån för fylleri­indikalionen.

Ulredningens förslag i denna del ledde inle liU lagstiftning. Del behand­lades i den proposition (1963i 13) med förslag till ändringar i Nvl som på gmndval av ulredningens betänkande förelades 1963 års riksdag. Chefen för socialdepartementet hänvisade därvid lill atl förslagel om slopande av fylleribrotl som specialindikation hade mötts av motstånd från de remiss­instanser som hade hand om tillämpningen av Nvl. Departementschefen framhöll vidare bl. a. all fylleriindikalionen hade betydelse genom all vara klar och oomtvistlig och lätt alt konstalera utan tidsutdräkt saml all del in­te hade framkommit några omständigheter som berättigade till slutsatsen all reglerna ledde till opåkallade ingripanden. Under alla omständigheter borde enligl departementschefen i avbidan på övervägandena i frågan om fyllerislraffets fortbestånd inte någon ändring göras i Nvl på ifrågavarande punkt.

Fyllerislraffutredningen har övervägt frågan om fyllerUndikalionen efter avkriminaliseringen bör ersättas med en indikation som knyter an lUl det av polisen verkställda omhändertagandet. Utredningen har ansett alt det från principiell synpunkt inle kan vara riktigt atl låta ell omhändertagande tjäna som indikator på alkoholmissbmkets art och omfattning. Även från behandlingssynpunkt måste man enligt ulredningen hysa betänkligheter mol alt lägga ett beslut om omhändertagande lill gmnd för nyklerheisvår­dande tvångsåtgärder. Som systemet f. n. är utformat skulle det emellertid, säger utredningen vidare, sannolikl möta stort motstånd från de på fältet verksamma nyklerheisvårdande organen, om fylleriindikalionen avskaffas ulan all någon annan specialindikation sätts i dess ställe. Utredningen har

 

Prop. 1975/76:113                                                   111

inte ansett det ligga inom sitt uppdrag alt föreslå någon annan ändring av nu gällande system för tvångsingripande än som direkt motiveras av fylle­rislraffets avskaffande. Med hänsyn lill det anförda har ulredningen stan­nat för att föreslå atl fylleriindikalionen t. v. bibehålls.

Ulredningen har på denna punkt inle varil enhällig. Två av dess ledamö­ter har ansett att fylleriindikationen, som inte gmndar sig på något konsta­terat vårdbehov, bör las borl i samband med atl fylleristraffet försvinner.

Vid remissbehandlingen av betänkandet har några av de inslanser som yttrat sig i frågan godtagit ulredningsmajoritetens ståndpunkt i förevaran­de hänseende. Ytterligare ell par remissinstanser redovisar tveksamhet i frågan men vill inle motsätta sig alt fylleriindikalionen behålls t. v.

Det helt övervägande antalet remissinstanser slöder emellertid reserva­tionen och förordar alltså all fylleriindikalionen las borl ur Nvl i samband med all fylleriet avkriminaliseras. Bland de instanser som har denna me­ning märks socialstyrelsen (majoriteten), Svea hovrätt, åtskiUiga länssty­relser och länsnyklerhetsnämnder. Svenska kommunförbundet. Förening­en Sveriges socialchefer och Nykterhetsvårdens anstaltsförbund. Därvid har särskilt framhållits all del framstår som betänkligt atl enbart ell om­händertagande skall kunna läggas till grund för en sådan allvarlig åtgärd som tvångsinlagning på vårdanstalt. All motivera en tvångsåtgärd enligl Nvl på uppgifler om omhändertagande vars berättigande normalt inle un­dergår någon juridisk prövning eller godkänns av den omhändertagne skul­le, har del sagts, medföra all denna redan nu tvivelaktiga indikation får ökad räckvidd. Vidare har anförls atl del lorde vara möjligl alt i slörre ut­sträckning än hittills åberopa någon av de övriga specialindikalionema.

För egen del vill jag försl framhålla all frågan om fömtsättningarna för tillgripande av sociala vårdinsatser ulan den enskildes samtycke f n. över­vägs i elt störte sammanhang av socialutredningen. När del gäller missbru­kare av beroendeframkallande medel har ulredningen i principbetänkandet SOU 1974:39 som sin gmndsyn angett att samhällets rätt att med stöd av en socialvårdslagstiflning vidta tvångsåtgärd inle bör grundas på indikatio­ner som avser atl en missbmkare vållar olägenhet för annan ulan begrän­sas lill situationer då utebliven vård skulle leda lill allvarliga skadeverk­ningar för missbmkaren själv. Enligl tilläggsdirektiv som har utfärdats i febmari 1975 skall ulredningen under sitt fortsatta arbete bl. a. undersöka möjlighelerna atl införa enhelliga beslämmelser om tvångsåtgärder utanför socialvårdslagsliflningen. Del är inle min avsikt alt i förevarande samman­hang gå in på principieUa frågor av detta slag. Vad som nu bör övervägas är endasl de omedelbara konsekvenser som en avkriminalisering av fylleriet drar med sig i fråga om fylleriindikationen.

För min del har jag i denna fråga samma uppfattning som den som kom­mit lill uttryck i den till fylleristraffutredningens belänkande fogade reser­vationen och i flertalet av remissyttrandena. De nuvarande principerna inom nykterhetsvärden kännetecknas av en strävan att i allt högre grad lå-

 

Prop. 1975/76:113                                                  112

la behandlingen av alkoholmissbrukare bygga på friviUighetens gmnd och att så långt det är möjligt undvika tvångsåtgärder. Redan mot denna bak­gmnd ler sig elt bibehållande av en regel av det slag som fylleriindikalio­nen innefattar svårt att motivera. I överensstämmelse med den allmänna uppfattning som jag har redovisat i del föregående anser jag vidare all det knappast skulle vara försvariigi all efler fylleriels avkriminalisering låta polisingripanden, låt vara upprepade, bilda ulgångspunkl för en schema­tisk regel av detta slag. Jag förordar därför efter samråd med chefen för so­cialdepartementet alt den nu berörda indikationen i Nvl slopas i samband med avkriminaliseringen. Indikationen bör då utgå i sin helhel, således även när det gäller de särskilda militära alkoholbrotlen och trafiknykter­hetsbrotten.

Vid remissbehandlingen har från några håll förts fram tanken all etl av­skaffande av fylleriindikalionen bör dra med sig en ulvidgning i någon form av de kvarstående fömtsättningarna för tvångsåtgärd enligt Nvl. Mol bak­gmnd av vad jag nyss nämnde om den aktuella ulvecklingen på nyklerhets­vårdens område anser jag emellertid att det inte finns skäl att i detta sam­manhang överväga en sådan ulvidgning, något som vidare skulle innebära ell föregripande av socialutredningens ställningstaganden. Dessutom bör framhållas all den omständigheten all fylleriindikationen las borl inle i och för sig hindrar att ett upprepat antal omhändertaganden kan vägas in i nyk­lerhetsnämndens bedömning när det är fråga om atl fatta beslul om över­vakning och inte heller att skedda omhändertaganden åberopas i ärende angående tvångsinlagning. Etl upprepat anlal omhändertaganden under kort tid kan givelvis ge slöd åt etl påslående all en person är hemfallen ål alkoholmissbruk och kan även i förening med annan utredning åberopas liU styrkande av en specialindikation, t.ex. att vederbörande är ur stånd alt ta vård om sig själv.

Fylleridomens nuvarande betydelse för rätten alt erhålla eller behålla körkort följer av vissa beslämmelser i körkorlskungörelsen (1972i 592). Enligt gällande föreskrifter skall länsslyrelsen vid sin prövning av en ansökan om körkortslillslånd särskilt beakla bl.a. om sökanden är känd för nyktert levnadssätt. Vidare gäller att körkortslillslånd i fråga om den som dömts för fylleri inte får meddelas innan två år har förflutit från del att förseelsen har begåtts, om del inle kan anses uppenbart atl sökan­den ändå är en skötsam person. ÅterkaUelse av körkort skaU äga mm bl. a. om körkortshavaren har gjort sig skyldig till fylleri och del inle kan anses uppenbart atl han ändå är en skötsam person eller om körkortshavaren med hänsyn lill onyktert levnadssätt inte bör ha körkort. I elt sådanl fall krävs synnerliga skäl för att nytt körkortstiUstånd skall få meddelas tidiga­re än efler etl år. ÅterkaUelse på gmnd av fylleriförseelse får dock ske först när frågan om straff för förseelsen har blivit avgjord genom lagakraft­ägande dom, om inte omsländighelerna är sådana atl körkortshavaren oav­sett utgången i ansvarsfrågan kan anses olämplig all föra körkortspliktigl fordon.

 

Prop. 1975/76:113                                                  113

Mol de nu angivna föreskrifterna svarar vissa bestämmelser om skyldig­hel alt lämna uppgifler till länsstyrelsen. En dom på fylleri beträffande kör­kortshavare skall sålunda alllid sändas in lill länsstyrelsen. Vidare förelig­ger skyldighel för nyklerhelsnämnd alt lämna uppgift lill länsstyrelsen när nämnden i fråga om körkortshavare har beslutat om övervakning eller an­sökt om tvångsinlagning enligt Nvl. Nyklerhelsnämnd är skyldig alt läm­na uppgift också i annat faU när rätlen atl inneha körkort bör prövas om lill följd av körkortshavarens alkoholmissbmk. Även polismyndighet är skyl­dig all anmäla till länsslyrelsen om anledning finns lill återkaUelse av kör­kort. Uppgifler om domar, beslul och godkända slraff- eller ordningsbots­förelägganden som gäller fylleri registreras i körkortsregistrei. Detsamma gäller avgöranden i fråga om etl stort antal andra brottstyper, bl. a. trafik-onyklerhelsbrolt och andra trafikbrott samt vissa allvarligare broll mol BrB. Även sådana uppgifler och anmälningar från nyklerhelsnämnd eller polismyndighet som nyss berörts antecknas i delta register, liksom också andra omständigheter som länsslyrelsen anser behövas för kontroll av kör­kortshavare. Vad som har föreskrivits i fråga om körkortshavare i föreva­rande hänseenden gäller i tillämpliga delar också belräffande innehavare av trafikkorl eller Iraklorkort.

De nu berörda föreskrifterna hade sin motsvarighet i likartade regler i den tidigare gällande vägtrafikförordningen (1951:648). FyUeristraffutred­ningen har diskuterat hur dessa regler borde utformas efler fylleristraffels avskaffande. Enligl ulredningen har uppfattningen atl fylleriet bör leda till någon form av ingripande från körkortsmyndighelens sida blivit allmänt vedertagen. Ulredningen anser inle alt del finns anledning all göra en änd­rad bedömning i denna fråga. Ulredningen erinrar dock om all det från medicinskt håll har påpekats all en person med alkoholproblem likväl kan ha ansvar och omdöme nog att ställa stränga krav på nykterhet i trafiken. Man kan därför inte bortse från all en och annan person med nykterhelsan-märkning kan komma att inrangeras under den kategori som betraktas som opålitiig från Irafiksäkerhetssynpunkt ulan all han i verklig mening är atl anse som trafikfarlig. Eftersom körkorlsmyndighelerna skall gmnda sina beslut på en allmän genomgång av vederbörandes personliga förhållanden, menar utredningen alt man i särskilda fall bör kunna ta hänsyn lill en sådan beaktansvärd inställning hos en förare. Sammanfattningsvis anser utred­ningen att de rättsverkningar i körkortshänseende som nu knyts tiU en ådömd fyUeriförseelse i fortsättningen i stäUet bör hänföras tiU ell omhän­dertagande på gmnd av bemsning. Skyldigheten atl göra anmälan till läns­styrelsen bör enligt utredningen läggas på polismyndigheten.

Inle heller i denna fråga har ulredningen varit enhällig. En av ledamöler­na har avgivit en reservation lill vilken en av ulredningens experter anslutit sig. Enligt reservationen är det högst tvivelaktigt om indragning av körkort i samband med fylleri som inte har med förande av molorfordon atl göra fyller en funktion som slår i rimlig relation lill del allvariiga ingreppet.

8-Riksdagcn 1975/76. 1 saml. Nr 113

 

Prop. 1975/76:113                                                  114

Av de remissinstanser som yttrat sig över fyllerisiraffutredningens be­länkande har de flesta tillstyrkt ulredningsmajoritetens förslag eller lämnat del ulan erinran. ÅtskiUiga av dessa instanser har dock betonat alt en un­dertättelse till körkortsmyndigheten inle automatiskt får leda tiU körkorts-återkaUelse. Bland de tillstyrkande remissinsianserna finns också några som har ansett all den vid liden för remissbehandlingen pågående utred­ningen inom trafikmälskommittén (Ju 1962i46) borde avvaktas före en ändring av den gällande ordningen. Flera remissinstanser har emellertid avstyrkt eller ställt sig Iveksamma lill ulredningsmajoritetens förslag.

Frågan om fylleriels återverkan i körkortshänseende har sedermera be­handlats av Irafikmålskommillén, som år 1972 har lagt fram ell förslag till allmän körkorlsreform i betänkandet (SOU 1972i 70-72) Rätten tiU ratten. Vid sina överväganden har kommittén därvid haft den nuvarande krimina­liseringen som ulgångspunkl. Kommittén anser sammanfattningsvis all frågan om en persons rätl all inneha körkort är alldeles för allvarUg och be­tydelsefull för alt tillålas bli bedömd utifrån enkla schablonmetoder. Pre-sumlionen all den som sakfällls för fylleri är misskötsam och därmed tra­fikfarlig har enligl kommiltén inle tillräckligt saklig gmnd. Kommittén för­ordar en individualiserad bedömning av fallen med ell starkt understrykan­de av all formella kriterier, t.ex. etl slraff för fylleri, i fortsättningen inle får vara avgörande ulan all en helhetsbedömning från Irafiksäkerhetssyn­punkt måste göras. Del av kommiltén framlagda förfallningsförslagel inne­håUer såvitt är av intresse från förevarande synpunkt en regel om alt kör­kort får utfärdas för den som missbmkar alkoholhaltiga drycker bara om särskilda skäl ger anledning anta all han kommer alt efterleva beslämmel­sema om nykterhet i trafiken. Häremot svarar en i förslagel upplagen all­män regel om all körkort skall dras in, om körkorlsinnehavaren inle upp­fyUer de krav som gäller för all erhålla körkort.

Vid remissbehandlingen av trafikmålskommitléns betänkande har åtskil­liga inslanser ställt sig negativa eller iveksamma till förslagel i den del det innebär all alkoholmissbmkare under särskilda förhållanden skall kunna tiUdelas eller få behålla körkort. Däremol har det hell övervägande antalet remissinstanser som berört frågan förordal alt de nuvarande speciella pre-sumtionsreglerna om fylleri som körkortshinder las bort. Det har därvid allmänt betonats all dessa regler är så utformade atl de kan inbjuda till en stel och schablonmässig lillämpning. Bland de inslanser som har yttrat sig i denna riktning märks bl. a. RÅ, Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Nortland, kammartätterna i Stockholm och Göteborg samt åtskilli­ga länsstyrelser.

F. n. övervägs Irafikmålskommilténs betänkande inom kommunikations­departementet med sikte på att förslag skall föreläggas riksdagen un­der 1976. Jag har vid samråd med chefen för kommunikationsdeparte­mentet i de frågor som aktualiseras av fylleriels avkriminalisering emel­lertid inhämtat atl del förslag lill nya regler som senare kommer all

 

Prop. 1975/76:113                                                  115

anmälas i denna del avses få den innebörden atl del nuvarande systemet med särskilda presumtionsregler för fyllerifallen slopas. Någon övergång tiU en ordning som innebär all schablonregler av denna typ i fortsättningen skulle knytas till ett omhändertagande på gmnd av bemsning planeras så­lunda inte. Detla ställningstagande stämmer också överens med den all­männa uppfattning som jag har redovisat i del föregående.

En annan sak är alt man måste räkna med att det även efter fylleriets av­kriminalisering behövs ett system som garanterar all körkorlsmyndigheten får undertättelse om fall då innehavare av körkort tas om hand på gmnd av akut bemsning. Etl sådanl underrällelsesyslem ingår som etl naturligt led i den allmänna kontroll och uppföljning av körkortshavarnas skölsamhet i nykterhelshänseende som kontinuerligt måsle ske från körkortsmyndighe­lens sida. Alt ell isolerat omhändertagande i fortsättningen inte kommer all utgöra någon självständig presumtion för atl ell körkortsingripande skall ske hindrar sålunda inte alt en underrättelse om ell omhändertagande kan bilda underlag för ytteriigare utredning från körkortsmyndighelens si­da, särskilt i fall då t.ex. upprepade omhändertaganden har skett under kort lid eller det på gmnd av tidigare lagföring eller eljesi finns speciell an­ledning misslänka att en körkortshavare har alkoholproblem. Del bör för­utsättas all körkorlsmyndigheten i sådana fall genom hänvändelse till bl. a. nyklerhelsnämnd kan få elt mer fuUständigt och allsidigt underlag för sin bedömning än vad ifrågavarande undertättelser i allmänhet utgör. Jag vill vidare anmärka atl ell syslem som innebär atl omhändertaganden på gmnd av bemsning rapporteras till körkorlsmyndigheten inle efler avkriminalise­ringen kommer alt kunna ingå som etl led inom rättsväsendets informa­tionssystem (RI), eftersom RI avser endasl registrering av straffbelagda gämingar. I slällel torde systemet få utformas på del sättet all underrättel­ser från polisens sida om verkställda omhändertaganden görs direkt lill den länsstyrelse som har utfärdat körkortstillslåndet och som då också får sva­ra för all uppgiften tillförs körkortsregistrei. Inte heller beträffande dessa frågor avser jag emellertid alt nu anmäla något förfaltningsförslag. Efler samråd med chefen för kommunikationsdepartementet förordarjag i stäl­let all frågorna las upp lill närmare behandling i anslutning till den allmän­na reform i fråga om körkortsreglerna som har fömtskickats i det föregåen­de.

I fråga om avstängning från inköp av rusdrycker gäller f.n. enligt msdrycksförsäljningslagen (1954:521) atl ulminutering av sådana drycker vägras bl. a. personer som har förts upp på den s. k. spärt-Bstan. Spärtlislan handhas av riksskatteverket. På listan upptas dels per­soner beträffande vilka nyklerhelsnämnd gjort framställning om avstäng­ning, dels också under närmare angivna fömtsättningar personer som har gjort sig skyldiga lill Irafiknyklerhetsbrott, fylleri och vissa andra alko­holbrott. I fråga om trafiknykterhetsbrott och fylleri gäller alt upplagande på spärtlisla skall ske när någon enligt lagakraftägande dom har gjort sig

 

Prop. 1975/76:113                                                  116

skyldig till sådanl brott vid mer än elt lillfälle under tolv månader. Den som i ell sådant fall har tagils upp på spärrlista avförs därifrån efler sex månader.

Fyllerislraffutredningen har framhållit all del vid den automatiska spärt-ningen på gmnd av upprepat fylleri eller trafiknykterhetsbrott inle sker nå­gon prövning av lämpligheten av en avstängning i det enskilda fallet. Ifrå­gavarande spärtning ger enligt utredningen därför stort utrymme ål tiltfäl-lighelernas spel. Ulredningen har också ansett sig kunna konstalera all den automatiska spärtningen i nu avsedda fall inte har haft någon egentiig effekt. Enligl ulredningen kan del under sådana förhållanden inte vara för­svariigi atl vidmakthålla denna ordning som kräver särskild administration och därmed förbundna kostnader. Ulredningen anser därför alt avkrimina­liseringen av fylleriet bör leda lill alt den automatiska spärrningen av fyUe­risler och personer som har begått trafiknykterhetsbrott upphör.

Frågan om spärtlislan har senare tagits upp av alkoholpolitiska ulred­ningen (ÄPU) i betänkandet (SOU 1974i 90-93) Alkoholpolitik. ÄPU har lagl fram förslag tiU en helt ny lagstiftning om handel med drycker. För­slagel innebär bl. a. all systemet med särskild spärrlista avskaffas. Del kan nämnas att vid remissbehandlingen av betänkandet samtiiga instanser har tillstyrkt att den automatiska spärmingen av ålerfallsfyllerister upphör.

Min principiella instäUning är i detla liksom i andra sammanhang atl man efler fylleriels avkriminalisering inle bör behålla sådana schematiska rätts­verkningar som f n. knyts liU att en person vid etl eUer flera tillfällen har gjort sig skyldig lill fylleri. Del kan enligl min mening inle komma i fråga all i fortsältningen låta den nu Urågavarande automatiska spämiiingen kny­tas lill all någon har omhändertagils av polisen på gmnd av bemsning. I avvaktan på alt hela frågan om spärrlislan tas upp i samband med ställ­ningstagande liU den framlida alkoholpolitiken förordar jag därför atl msdrycksförsäljningslagen ändras på det sättet alt den schablonmässiga spärtning som nu äger rum vid fall av upprepat fyUeri upphör i samband med all avkriminaliseringen sätts i kraft.

Etl annat spörsmål som aktualiseras vid en avkriminalisering av fylleriet är frågan om man i anslutning lill reformen bör införa en allmän central registrering av sådana omhändertaganden som gmndas på akut bemsning. Jag syftar här på registrering i den form som f. n. sker av fyUeriförseelser i del s. k. särskilda slraffregistret som förs av riksskatte­verkel. Där antecknas f. n. bl. a. domar som gäUer fylleri och vissa andra alkoholbrott samt beslut om tvångsåtgärd enligt Nvl.

FyUeristraffutredningen anser i denna del att behovet av ett sådant regis-ler framför alll är avhängigt av frågan vilka rättsverkningar sorn skall för­bindas med etl omhändertagande. I detla avseende hänvisar utredningen tiU atl den inle har funnil del möjligl alt slopa den s. k. fylleriindikalionen

 

Prop. 1975/76:113                                                  117

enUgt Nvl och inle heller har velat förorda att fylleriet i fortsättningen frånkänns betydelse vid prövning av körkortsärenden. Enligl utredningen leder denna ståndpunkt lill all man även i fortsättningen behöver ha till­gång till ell centrall register över inträffade fyllerifall. Utredningen föreslår därför all omhändertaganden av bemsade personer skall registreras i det särskilda slraffregistret.

Äv de remissinstanser som har uttalat sig i denna fråga har några till­styrkt ulredningens förslag. Från flera håU har emellertid ifrågasatts om del sedan fylleriet har avkriminaliserals över huvud laget är nödvändigt atl föra ett centralt register över dem som tas om hand på gmnd av bemsning.

Äv vad jag har anförl i del föregående framgår atl en utgångspunkt vid avkriminaliseringen är all några schablonmässigt bestämda rättsverkning­ar inle i fortsättningen kommer atl knytas lill själva omhändertagandet. Frågan om den centrala registreringen får därför bedömas från andra syn­punkler än dem som har legat till gmnd för fylleristraffutredningens ställ­ningslagande. En personrelalerad registrering av omhändertaganden för andra än körkortshavare skulle enligl min mening i fortsättningen få etl mycket begränsat värde. När det gäUer tiUämpningen av Nvl innebär det av mig förordade förslaget alt den s. k. fylleriindikationen las bort. Det kan som tidigare nämnts ibland ändå länkas föreligga etl behov för nyklerhels­nämnd all i elt ärende angående tvångsåtgärd kunna åberopa att etl uppre­pat anlal omhändertaganden har ägt mm, men detta torde i så fall kunna dokumenteras på annat sätt än genom utdrag från ett centralt register. När en fråga om körkortstiUstånd skall prövas för en person som inle sedan ti­digare förekommer i körkortsregistrei, tillämpas redan f. n. den ordningen alt bedömningen av hans skölsamhet i nykterhelshänseende sker på gmndval av yttrande från nyklerhelsnämnden. Också om det i annal fall vid myndighets prövning av särskilda skäl anses erforderligt att införskaffa uppgifler lill belysning av en persons allmänna skötsamhet i nykterhets­hänseende - såsom exempelvis när del gäller tillstånd enligl vapenlagen (1973:1176) eller godkännande av väktare enligt lagen (1974:191) om be­vakningsföretag — Ugger det enligt min mening närmast till hands alt in­hämta yttrande från nykterhetsnämnd i denna fråga. HärtUl kommer alt starka principiella betänkligheter måste anses tala mot ett syslem som in­nebär alt man inför en central personrelalerad registrering av polisingri­panden.

Del bör naturligtvis inle förbises all den nuvarande registreringen av fyl­leriförseelser i del särskilda slraffregistret fyUer en viss uppgift för forsk­ningsändamål. Anlalel omhändertaganden som verkställs på olika orter och uppgifter om de omhändertagna kommer visserUgen liksom f. n. atl kunna dokumenteras på annat sätt. Den cenirala personregistreringen har emellertid erbjudit vissa möjligheter lill en samlad analys av återfallsfrek-venser m. m. som försvåras när fylleristraffel las bort. Å andra sidan har den ändrade inställningen till fylleriförseelser och därmed också till regist-

 

Prop. 1975/76:113                                                   118

reringen som gjort sig gällande på senare tid medfört atl man numera inle fäster samma vikt vid denna form av statistik som tidigare (jfr SOU 1974:39 s. 296). Enligt min mening har inle heller de skäl som kan åbero­pas från forskningssynpunkt den styrkan all de motiverar införandel av en central personalrelaterad registrering av sådana polisingripanden som det här gäller. Jag har därför efler samråd med chefen för finansdepartementet stannat för atl man inle bör utvidga riksskatteverkets register lill all omfat­ta även omhändertaganden på grund av bemsning.

Ett visst samband med de nu senast behandlade frågorna har spörsmålet om den som har tagils om hand på gmnd av bemsning skall kunna få lill stånden rättslig omprövning av åtgärden. Av praktiska skäl är det givelvis uteslutet atl en sådan prövning skulle kunna ske medan omhän­dertagandel fortfarande pågår. Vad som kan komma i fråga blir sålunda en­dasl en prövning i efterhand, sedan själva omhändertagandet har upphört.

Fyllerislraffutredningen har i denna del förordat ell syslem som skulle innebära alt den som är missnöjd med ell omhändertagande får rält atl in­om tre veckor från deltas upphörande begära prövning av omhändertagan­del hos allmän domslol. Domstolens prövning skall enligl förslagel utmyn­na i en förklaring huruvida omhändertagandet har varil lagligen gmndat el­ler ej. Om domstolen förklarar all förutsättningar har saknats för omhän­dertagande, skall detta medföra all alla rättsverkningar som är förbundna med omhändertagandet upphör.

De flesla remissinstanser som yttrat sig i frågan har tillstyrkt alt en möj­lighet tiU överprövning införs. Dessa instanser förordar dock allmänt alt prövningen sker i förvallningsrättslig ordning i slällel för vid allmän dom­stol. Några remissinstanser anser del onödigl med ett syslem som går ul på att ett omhändertagande skall kunna överprövas. Därvid åberopas både principiella skäl och de bevissvårigheter som anses bli förenade med förfa­randet. Vidare anförs alt behovet av ett sådanl prövningsinslitut hänger samman med frågan vilka konsekvenser som enligt olika bestämmelser skaU kunna följa på elt omhändertagande.

För egen del vill jag tiU en början framhåUa att fylleristraffutredningens förslag även på denna punkt får ses mot bakgmnd av alt ulredningen hade tänkt sig en ordning enUgl vilken vissa sådana rättsverkningar som f. n. kan följa på en fylleridom i fortsältningen skulle knytas till själva polisin­gripandet. Utgångspunkten för mina överväganden är i slällel all ell om­händertagande inle skall förbindas med följdverkningar av denna automa­tiska karaktär och över huvud laget inte skall kunna utgöra en självständig gmnd för etl ingripande i efterhand från myndighels sida. Något behov av ett omprövningsinstitul torde därför inte kunna anses föreligga från de syn­punkter som närmast synes ha legat till gmnd för utredningsförslaget.

Jag vill vidare erinra om alt förevarande fråga numera också har kommit i ett annat läge genom införandet av lagen (1974: 515) om ersättning vid fri­hetsinskränkning. Denna lag som trädde i kraft den 1 juli 1974 har ersatt li-

 

Prop. 1975/76:113                                                  119

digare gällande föreskrifler i lagen (1945i 118) om ersättning i vissa fall ål oskyldigt häktade eller dömda m.fl. Bestämmelsema i 1945 års lag var inte tillämpliga på omhändertagande på gmnd av fylleri. 1 1974 års lag finns emeUertid en allmän föreskrifl (3 §) om atl den som på annal sätt än i vissa särskilt angivna fall varit berövad friheten till följd av beslul vid myndig­hetsutövning har rält lill ersättning av staten, om del finnes uppenbart atl frihetsberövandet var utan gmnd. I förarbetena lill denna paragraf (prop. 1974:97 s. 88) framhölls alt omhändertagande av bemsad person enligl 1841 års förordning emot fylleri och dryckenskap var etl exempel på fri­helsberövande som avsågs falla under paragrafen. Denna blir givelvis till­lämplig också på sådant omhändertagande som sker enligl den föreslagna nya lagen om omhändertagande av bemsade personer m. m. Mol bakgmnd härav och med hänsyn till de invändningar av både principiell och praktisk natur som jag berört redan i böljan av diskussionen angående omhänderta­gandels följdverkningar har jag kommil till den uppfattningen aU det inle är vare sig motiverat eller ändamålsenligt att införa etl särskilt syslem för domstolsprövning av omhändertagande på gmnd av bemsning. Ell sådanl system tillämpas inte heller i något av de övriga nordiska länderna.

När del gäller framställande av anspråk på gottgörelse enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning har själva förfarandet byggts upp på samma salt som i fråga om skadeståndsanspråk mot staten enligt skade­ståndslagen (I972i 207). Särskilda beslämmelser i syfte all främja en frivil­lig skadeslåndsreglering har meddelats i kungörelsen (1972:416) om stats­myndigheternas skadeslåndsreglering i vissa fall. Det har fömtsätts all an­språk med slöd av lagen om ersättning vid frihetsinskränkning - liksom också anspråk som gmndas på påslående om felaktigt beslut eller underiå­lenhet atl meddela beslut - skall framställas hos justitiekanslern (JK), som också har befogenhet att på egen hand avgöra ersättningsfrågor upp lill en viss beloppsgräns. Del slår emellertid den enskilde friu atl direkt väcka ta­lan vid domslol i stället för atl vända sig till JK, liksom atl påkalla dom­stolsprövning i sådana fall då förhandlingarna med JK inte leder till uppgö­relse. Väcks talan vid domstol, företräds staten av JK. F. n. övervägs den framtida organisationen av denna skadereglering av utredningen (Ju 1974: 20) om JK:s upgtfter m. m. Något behov av atl ompröva systemet i förevarande sammanhang föreligger emellertid enligt min mening inle. Jag viU särskilt anmärka att den som framställer anspråk under åberopande av att etl omhändertagande på gmnd av bemsning har varit ulan grund givet­vis har möjlighet att i samband härmed göra gällande att ett i anslutning till omhändertagandel meddelat beslut, som innebär att alkoholdrycker e. d. tagils ifrån honom, har varit felaktigt. Anspråk på ersättning i sistnämnda hänseende kan därvid framställas med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen.

 

Prop. 1975/76:113                                                   120

7.7 Ikraftträdande

Fyllerislraffets slopande är enligl min mening en så angelägen åtgärd alt del i och för sig är önskvärt atl reformen kan träda i kraft snarast möjligt. Med hänsyn tiU den återverkan som reformen i olika avseenden får på gäl­lande föreskrifler och mtiner fömtsätter den emeUertid ett betydande ad­ministrativt följdarbele. Som framgår av vad jag har anfört i det föregående måsle vidare avkriminaliseringen samordnas med genomförandel av de re­formförslag beträffande körkortsregleringen som avses bli förelagda riks­dagen senare under 1976. Del är inte f n. möjligt.att med säkerhet bedöma vid vilken tid de författningsändringar som föranleds av sistnämnda re­formåtgärder kan träda i kraft. Det synes därför mest ändamålsenligt om del överlåts åt regeringen all beslämma tidpunkten för avkriminalisering­ens ikraftträdande. Jag föreslår sålunda att avkriminaliseringen och därav i övrigt föranledd lagsltftning får träda i kraft den dag regeringen besläm­mer. Riktpunkten bör vara alt ikraftträdandet såvitt möjligl äger mm den 1 januari 1977.

8   Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upp­rättats förslag tiU

1.    lag om ändring i brottsbalken,

2.    lag om omhändertagande av bemsade personer m. m.,

3.    lag om ändring i miUtära rältegångslagen (1948:472),

4.    lag om ändring i msdrycksförsäljningslagen (1954:521),

5.    lag om ändring i lagen (I954i 579) om nyklerhetsvård,

6.    lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.,

7.    lag om ändring i lagen (l%4: 168) om verkstäUighet av bötesstraff

8.    lag om ändring i lagen (I973i 18) om disciplinstraff för krigsmän.

 

Prop. 1975/76:113                                                   121

9   Specialmotivering

9.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

16 kap. 16 §

Bestämmelsen är enligt sin nuvarande lydelse tillämplig endast i annat faU än som avses med de tidigare paragraferna i 16 kap. Denna begränsning i bestämmelsens räckvidd har motiverats i främsta mmmel av önskemålet all den som har gjort sig skyldig till fylleri regelmässigt skall dömas endast enligl fylleriparagrafen och inte dessuiom särskilt för förargelseväckande beleende (prop. 1948:80 s. 207 och 213-215). Som anförls i den allmänna motiveringen föreslås all begränsningen ulgår i samband med all fylleri-bestämmelsen i 15 § upphävs. När det gäUer förhållandel meUan föreva­rande paragraf och straffbestämmelsema i 16 kap. 1 — 14 a §§ lorde änd­ringen, med hänsyn till de allmänna principer som gäller i fråga om lagkon-kurtens, knappast få någon praktisk betydelse. Vid brott mol någon av sistnämnda straffbestämmelser är visserligen ofta förhållandena sådana all gämingsmannens beleende kan sägas vara ägnat all väcka allmän förargel­se. Om gämingsmannen i ett sådant fall inte väcker förargelse på annat sätt än genom alt utföra en gäming som är särskilt straffbelagd genom annan beslämmelse i 16 kap., torde emellertid redan av det förhållandet all straff-skaloma för dessa broll är strängare än den som gäller för förargelseväc­kande beteende framgå all endasl den särskilda straffbestämmelsen skall åberopas. Ulan uttrycklig föreskrift torde del sålunda stå klart all den som har gjort sig skyldig exempelvis lill otillåtet förfarande med pomografisk bild genom atl på eller vid allmän plats med skyltning eller liknande förfa­rande visa pomografisk bild på ett säll som har varil ägnat att väcka allmän anslöt, i aUmänhet skall dömas endasl enligt 11 § och inle dessuiom enligt 16 §.

Som anförls i den allmänna motiveringen har någon ändring i själva brollsbeskrivningen inle ansells vara påkallad av fyUeriets avkriminalise­ring. Del har fömtsätts atl bestämmelsen om förargelseväckande beleende med nutida synsätt inte kan ges den innebörden att den offentliga bems­ningen som sådan skuUe anses falla under lagmmmet, liksom inle heller så­dana inslag i en bemsad persons beteende som typiskt sett har omedelbart samband med bemsningen och som visserligen medför atl hans tillstånd kan konstateras av utomstående men ändå inle lar sig några mera uppseen­deväckande eller störande uttryck. En riktpunkt vid tillämpningen bör vara att bestämmelsen om förargelseväckande beteende anses tillämplig i sådana faU då hittiUs 16 kap. 15 och 16 §§ har bmkal åberopas i konkur­rens.

9-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 113

 

Prop. 1975/76:113                                                                122

9.2 Förslaget till lag om omhändertagande av berusade personer m. m.

Den nya lagen avses reglera fömtsättningama för och förfarandet vid omhändertagande av akut bemsade personer saml de omhänder­tagnas behandling. Den kommer sålunda alt ersätta de f n. tiUämpliga föreskrifler i detla hänseende som finns i 7 § förordningen (1841i58 s. 1) emot fylleri och dryckenskap. Den berörda förordningen är för övrigi, i de delar den inle uttryckligen har upphävts, atl anse som obsolel och föreslås helt upphävd vid den nya lagens ikraftträdande.

Vid sidan av den nya lagen kommer vissa allmänna beslämmelser i and­ra författningar atl vara tillämpliga i de fall som här avses. Detla gäller ex­empelvis föreskrifterna i 16 § Pl om atl polisman inle får använda strängare medel för all verkställa tjänsteåtgärd än förhåUandena kräver och alt han i första hand bör söka rättelse genom upplysningar och anmaningar. Äv samma paragraf framgår vidare all polisman får tillgripa våld bara när upp­giften inle kan lösas på annat sätt och då endast den lindrigaste formen av våld som kan leda till avsett resultat.

Föreskrifler om polisarreslernas beskaffenhet avses liksom f n. att reg­leras i särskild ordning. Jag vill vidare erinra om all den allmänna princi­pen all den som tas i förvar i polisarrest inle får underkastas annan in­skränkning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med intagningen samt ordning och säkerhet f. n. är fastslagen i lagen (1958i 213) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. som också innehåller föreskrifter bl. a. om avvisilering. Regeringen har i prop. l975/76i 90 lagl fram förslag till ny häkteslag, som liksom den nuvarande lagen avses att i tillämpliga delar reglera också faU då någon tas i förvar i polisarrest av annan orsak än miss­tanke om brott.

Ätt verkstäUighelsföreskrifler lill den nya lagen får meddelas av rege­ringen eller myndighet som regeringen bestämmer följer av regeringsfor­men. Någon särskUd bestämmelse härom behövs alltså inte.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för omhändertagande på grund av bemsning.

Enligt första stycket gäller som huvudregel att omhändertagande enligt lagen får ske bara då den bemsade anträffas på allmän plats. Uttrycket "allmän plats" avses ha samma innebörd som enligl BrB och betecknar så­ledes en plats som är upplåten för eller eljesi frekventeras av allmänhelen. Som exempel på allmän plats i denna mening kan nämnas väg, gata, torg och annan plats som är upplåten för allmän samfärdsel. Hotell, restaurang­er, biografer o. d. är också allmänna platser i den mån och under den tid allmänhelen äger tillträde dit, liksom även låg, bussar och spårvagnar osv. Den snävare betydelse som termen allmän plats har enligl vissa andra för­fallningar, t.ex. allmänna ordningsstadgan (1956i617), åsyftas alltså inle.

 

Prop. 1975/76:113                                                  123

Detta har markerats genom att stycket - liksom den enligl förslaget upp­hävda 16 kap. 15 § BrB - talar om "allmän plats, utom- eller inomhus".

Enligl förslaget ger vidare första stycket stöd för omhändertagande vare sig del är fråga om alkoholbemsning eller berusning av annat medel än al­kohol. Detta innebär inte någon utvidgning av nuvarande praxis efiersom 1841 års förordning, faslän den enligl ordalagen talar bara om berusning av starka drycker, sedan länge har ansetts vara analogt tillämplig i fråga om person som har missbrukat annal berusningsmedel än alkohol.

Beträffande bemsningsgraden anges som en förutsättning för omhänder­tagande atl personen lill följd av bemsningen skall vara ur stånd all la vård om sig eUer annars utgöra en fara för sig själv eller annan. Med avfattning­en markeras atl ell omhändertagande fömtsätter en tämligen höggradig be­rusning. Om vederbörande inte är vad man bmkar kaUa redlöst bemsad -dvs. ur stånd atl la vård om sig själv - krävs del alt han kan anlas utgöra en fara för sig själv eller annan, t.ex. i trafiksammanhang. För att detta skaU kunna konstateras måsle bemsningen framgå på etl påtagligt sätt så­som exempelvis genom att personen saknar förmåga att behärska sina kroppsrörelser. När det gäUer de fömtsättningar som ställs upp i fråga om berusningsgraden, torde den nya avfattningen inte medföra några störte förändringar i förhållande liU 1841 års förordning sådan denna har liUäm­pals i praktiken. I motsats tiU vad som fömtsätts av fyUeristraffutredning­en har avsikten sålunda inle varit att få lill stånd någon förskjutning av praxis i den riktningen alt antalet omhändertaganden skulle bli högre än hittiUs. PoUsen avses liksom f n. ha möjlighet att inskränka sig liU alt upp­mana en bemsad person alt bege sig hem, om delta i det enskilda faUet be­döms som tiUräckligt och försvarligt.

Enligl första stycket ankommer del primära beslutet om alt omhänderta­gande skall äga rum på den enskilde polismannen. Som framgår av 5 § har emellertid denne skyldighel att anmäla åtgärden för sin förman för över­prövning.

Stycket har inte avfattats så all ell omhändertagande blir obligatoriskt i de fall då de särskilda förutsättningarna är uppfyllda. Liksom f. n. lämnas sålunda polismannen ell visst utrymme all exempelvis överlåta vården av den bemsade på enskild person som bedöms kunna ta hand om honom och är beredd atl göra det.

Andra stycket innebär atl polisman - under de fömtsättningar som gäl­ler i övrigi - har befogenhet alt ta hand om en berusad person också om denne anträffas i port, trappuppgång eller liknande utrymme eUer annars inom område som gränsar tiU aUmän plats. Som en ytterligare fömtsättning för att omhänderteande skaU få ske i sådana fall har emeUertid angetts att det skall vara fråga om en situation då omständighetema ger vid handen att den bemsade uppehåller sig på platsen endast tillfäUigtvis. Omhänderta­gande inom sådana områden eUer utrymmen som nu avses har hittUls inte ansetts kunna ske med stöd av 184Lårs förordning men har ofta gmndats

 

Prop. 1975/76:113                                                  124

på andra författningar, främst PI och LTO. Som anförts i den allmänna mo­tiveringen har det emellertid ansells otillfredsställande all inle låta en ge­nerell reglering av förfarandet vid omhändertagande av bemsade personer inbegripa även sådana rätt vanliga och från vårdsynpunkl ofla särskilt angelägna faU som det här är fråga om.

De praktiskt setl typiska faUen atl kraftigt bemsade personer anträffas i portar eller trappuppgångar har enligt förslaget nämnts särskilt. Den före­slagna avfattningen av andra stycket avses vidare ge slöd för elt ingripande i sådana situationer då bemsade personer uppehåller sig i rivningshus, kringbyggda gårdar e. d. liksom också i övrigi när del är fråga om tomt el­ler annan mark som är belägen omedelbart intill allmän plats. En sådan plats i del fria dit aUmänheten visserligen äger tillträde men där ingen all­mänhet bmkar finnas torde inte kunna räknas som allmän plats, men också inom elt sådanl område kan ett ingripande enligt andra slyckel äga rum, om området angränsar allmän plats och fömtsättningama i övrigi är upp­fyUda. Med hänsyn lill kravet på alt del skall framgå alt personen uppehål­ler sig på platsen endasl tillfälligtvis kan däremot etl omhändertagande av en bemsad person som anträffas i sin egen trädgård eller eljest på privat område, t.ex. som gäst hos annan, inte gmndas på förevarande lag. Än mindre ger givelvis lagen stöd för omhändertagande i enskilda bostäder.

2  §

1 paragrafen anges i överensslämmelse med allmänna gmndsalser för polisens verksamhet att det vid omhändertagande skall ses till att åtgärden inte orsakar den omhändertagne slörre olägenhet än som är oundviklig eUer atl den väcker onödig uppmärksamhet. En föreskrift av samma inne­håU finns i 4 § LTO.

3  §

I paragrafen föreskrivs enligt förslagel alt omhändertagen så snart det kan ske skaU underkastas läkamndersökning, om det behövs med hänsyn tiU hans tiUstånd. Som har betonats i den allmänna motiveringen är det av stor vikt alt bevakningspersonalen har tUlgång till anvisningar som dels ger vägledning när det gäller fall då läkamndersökning regelmässigt bör ske, dels belyser sådana sjukdomstUlstånd av skilda slag som kan förväxlas med bemsning. InnehåUet i de anvisningar av RPS som f n. gäUer i detta hänseende (FAP 253-1) har redovisats i den allmänna motiveringen.

4  §

Denna paragraf ger enligl förslagel polisen befogenhet alt hålla kvar den omhändertagne i polisarrest eller annan lokal som står till polisens förfo­gande för förvaring av bemsade personer. Förulsältningarna för all detta skall få ske är emellertid dels all del inle vid läkamndersökning har be­stämts alt den omhändertagne skall föras tiU sjukhus eUer, om undersök-

 

Prop. 1975/76:113                                                  125

ningen har ägt mm på sjukhus, stanna kvar där, dels atl annan vård inte heller eljesi kan beredas honom. Det har sålunda förutsatts alt, i den mån andra praktiska möjligheler än förvaring genom polisens försorg förelig­ger, dessa skaU tillgripas i första hand. Möjligheten till altemativa lösning­ar måsle t. v. i stor ulslräckning bU beroende av de lokala förhåUandena, dvs. tillgången på särskilda eller eljest lämpliga vårdresurser inom sjuk-och nykterhelsvården, Uksom fömtsättningama för överenskommelser som innebär att omhändertagna kan överföras exempelvis lill sådan alko-holpoUklinik som har sängplatser och jourtjänst eUer till sjukhus med sär­skild toxikomaniavdelning. Jag viU i detta sammanhang vidare erinra om vad jag i den allmänna motiveringen har anfört om att den mest ändamåls­enliga lösningen ibland kan vara att den omhändertagne genom anhörigs eUer polisens försorg förs hem lill sin bostad. Därvid måsle dock alltid en bedömning först ske humvida bemsningen har nått ett sådant stadium att den omhändertagne bör förvaras under tiUsyn och om sådan tillsyn kan er­bjudas honom i hemmet. Denna lösning får sålunda inle tillgripas om den skulle medföra risker med hänsyn till den omhändertagnes hälsotillstånd, Uksom inle heller om denne är våldsam eUer oregerlig eller det annars kan vara riskabeU med tanke på hans egen eller andras säkerhet atl lämna kvar honom i bostaden. Som också har anförts i den allmänna motiveringen kan förhållandena ibland vara sådana alt en hemtransport av den omhändertag­ne renlav skulle kunna sägas slå i slrid mot den i 2 § uttryckta principen att omhändertagandel inle bör våUa onödig olägenhet eller uppmärksamhet.

5 §

I denna paragraf anges i överensslämmelse med 5 § LTO all polisman, som har verkstäUt etl omhändertagande, så skyndsamt som möjligt skall anmäla åtgärden för sin förman, dvs. i allmänhet del vaklhavande befälet på polisstationen. Denna anmälningsskyldighet kan liksom när del gäUer ingripande med slöd av 2 § LTO i vissa situationer fuUgöras i efterhand, t. ex. i fall då omhändertagandel har upphört genom atl den bemsade ge­nom den enskilde polismannens försorg omedelbart har avlämnats på sjuk­hus eller förts tiU sin bostad.

Förmannens uppgift är i första hand all la stäUning lill frågan om omhän­dertagandet skall beslå eller om den omhändertagne bör friges eller över­föras till vård i annan form, detta förutsatt att omhändertagandet inte re­dan har upphört när den polisman som verkstäUt del gör sin anmälan. Vidare måste en prövning från förmannens sida ske av frågan om omhän­dertagandet gmndas på den nya lagen eller på annan författning, t. ex. LTO. Detta har nämligen betydelse inte bara för tillämpningen av den nya lagens bestämmelser om maximitid för omhändertagande m. m. ulan också när det gäUer föreskrifter i andra författningar såsom beträffande anmäl­ningsskyldighet gentemot nykterhetsnämnden enligl 10 § Nvl i den utform­ning detla lagmm har fått enligt förslaget (jfr avsnitt 9.5).

lO-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 113

 

Prop. 1975/76:113                                                  126

6 §

I paragrafen har slagits fast den mycket viktiga regeln om all en omhän­dertagen som hålls kvar hos polisen skall underkastas fortlöpande tillsyn och alt han skall föras till sjukhus eller läkare tillkallas, så snart hans hälso­tiUstånd ger anledning därtill. Frågan om tillsynen behandlas f. n. närmare i de fömt berörda anvisningar som har faststäUts av RPS. Också i fortsätt­ningen fömtsätts sådana anvisningar kunna meddelas i administrativ ord­ning.

7  §

Paragrafen innehåller regler om maximitid för omhändertagande.

I överensstämmelse med vad som har anförts i den allmänna motivering­en har enligt första stycket huvudregeln utformats på del sättet alt den om­händertagne skall friges så snart del kan ske ulan men för honom själv och anledning till omhändertagande inte längre föreligger. Frigivande skall dock alllid ske senast inom åtta limmar efler omhändertagandel utom i det faUet att det uppenbarligen är förenligt med hans eget mtresse att han får stanna kvar kortare tid dämlöver.

Avfattningen av första stycket innebär i någon mån en ulvidgning av po­lisens befogenhet alt håUa kvar den omhändertagne i förhåUande lill vad som ibland har ansetts följa av 1841 års förordning. Enligl styckets avfatt­ning är frigivande inle helt obligatoriskt så snart anledning lill omhänderta­gande inle längre föreligger. Detta skulle ha kunnai uppfattas så all den omhändertagne ovillkorligen måste friges så snart han inle längre är så höggradigt alkoholpåverkad atl han skuUe ha kunnat las om hand på all­män plats eller i port- eller trappuppgång e. d. 1 stycket har emellertid som en ytterligare förutsättning för frigivande föreskrivits alt detta finnes kun­na ske ulan men för den omhändertagne. Härigenom ges polisen en viss marginal all avvakta med ell frigivande när detta av särskilda skäl skulle leda till en direki olägenhet för den omhändertagne, såsom då denne har somnat i arresten eller då det är uppenbart alt han ännu inle är ålersläUd efter bemsningen. Ett annat sådant skäl kan vara all polisen anser det på­kaUat att vidta särskild hjälpåtgärd före ell frigivande, t. ex. att la kontakt med socialt organ eller med anhörig till den omhändertagne.

Med hänsyn främst lill de rättssäkerhetssynpunkter som gör sig gäUande när det är fråga om frihelsberövande har vidare en maximitid för kvarhål­lande enligt den nya lagen ansetts erforderlig. Denna tid har enligt försleiget beslämts till åtta timmar. Maximitiden får inle överskridas annal än för all tillgodose den omhändertagnes eget intresse. Det kan t. ex. förhålla sig så all denne tillfälligt saknar övemattningssläUe eller begär hjälp från poli­sens sida i ett eller annat avseende. Någon gång kan det också efter själva tillnyklringsprocessen bedömas som nödvändigt, alt läkare tillkallas eller att den omhändertagne kommer under omedelbar vård till förebyggande av att allmäntUlståndel förvärras och alt allvarlig skada eller sjukdom drabbar

 

Prop. 1975/76:113                                                  127

honom i anslutning tUl elt frigivande. Med hänsyn liU all uttryckligt önske­mål eller samtycke från den omhändertagnes sida liU förlängt kvarhållande inte rimligen kan krävas t. ex. i det fallet att han sover i polisarresten vid åltalimmarsfristens utgång har regeln i andra meningen avfattats så atl fris­len får överskridas såvida del uppenbarligen är förenligt med den omhän­dertagnes eget intresse alt han får stanna kvar kortare tid dämtöver. Över­skridandet av maximifrislen bör i regel avse endast helt kort tid, högsl en eUer elt par timmar. En ytterligare förskjutning av liden kan dock vara mo­tiverad i faU då frigivningen annars skulle behöva ske under nattetid eller vid annan från den omhändertagnes synpunkt sett olämplig tidpunkt.

Ett i praktiken inte helt ovanligt fall är alt den bemsade har avvikit från vårdanstalt för alkoholmissbmkare och skall återföras dit. Återförandet bör givetvis då i princip ske snarast möjUgt, men om den omhändertagne är kraftigt bemsad och omhändertagandel har skell nattetid kan anstalten ibland sakna resurser att ta emot honom omedelbart. Även i ett sådant fall får polisen hålla kvar den omhändertagne för tillnyklring, om inle någon annan lösning är möjlig. Äv vikt är självfaUet att i en dylik situation frågan löses i samförstånd mellan polisen och anstalten.

I andra stycket anges i enUghet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen all polisen, när den omhändertagne finnes vara i behov av hjälp eUer slöd från samhällets sida, skall tillhandagå honom med råd och upplysningar saml, i den mån del lämpligen kan ske, samråda med annal samhällsorgan som har till uppgift atl tillgodose sådanl behov. Som särskilt angelägna har i den allmänna motiveringen pekats på fall då den omhän­dertagne liUfälligl saknar bostad eUer medel till sill omedelbara uppehälle. Det förhåUandet alt många omhändertaganden sker nattetid och under veckohelger medför all polisens möjligheler all medverka till alt en ome­delbar insats görs för den omhändertagne kan vara beroende av om sär­skild socialjour eUer annan sådan form av beredskapsljänslgöring finns anordnad på orten.

8§

Paragrafen, som reglerar förfarandet med alkoholhaltiga drycker eller andra bemsningsmedel som påträffas hos den omhändertagne, har förebild i 63 § Nvl, 88 a § barnavårdslagen och 63 § lagen om kriminalvård i anstalt och motsvarar 14 § i fyUeristraffutredningens förslag. Enligl departements­förslaget skall sådana bemsningsmedel fråntas den omhändertagne om inte särskUda skäl talar däremol. Beslulel ankommer på den förman som har att pröva själva omhändertagandet. Med egendomen skall forfaras på samma sätt som enligt 3 § lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m., dvs. den skaU bevisligen förstöras eller säljas. Något förverkandeförfaran­de i formeU mening äger inte mm. Den omhändertagne kan enligt förslaget inte heller överklaga ett beslut som innebär att bemsningsmedel har tagits ifrån honom. Som anförts i den allmänna motiveringen har han emellertid

 

Prop. 1975/76:113                                                  128

möjlighet all begära ersättning av staten enligt 3 kap. 2 § skadeståndsla­gen, om han anser beslutet felaktigt, eventuellt i samband med ansökan om ersättning för själva den frihetsinskränkning som omhändertagandet har inneburit. Paragrafen är i princip tiUämplig också på bemsningsmedel som liUhör annan än den omhändertagne, men denna omständighet kan i vissa fall utgöra ell särskilt skäl mot atl egendomen tas ifrån den omhändertag­ne. Etl annat sådant skäl kan vara att det rör sig om tabletter e. d. som har ordinerats honom av läkare.

I andra stycket anges alt de nu ifrågavarande bestämmelsema får tilläm­pas även ifråga om injektionsspruta eller kanyl som kan användas för in­spmlning i människokroppen.

9 §

Paragrafen lar sikte på det i praktiken inle ovanliga fallet all förutsätt­ningar för omhändertagande samlidigl föreligger såväl enligt den nya lagen som enligt 3 § LTO. Sistnämnda lagrum ger polisen befogenhet till omhän­dertagande, när någon genom sitt uppträdande stör allmän ordning eller ut­gör omedelbar fara för denna, såvida åtgärden är nödvändig för ordningens upprälthäUande, liksom också när etl omhändertagande fordras för all av­värja straffbelagd gärning. Äv förevarande paragraf framgår emellertid all föreskrifterna i den nya lagen alltid skall tillämpas när någon som uppehål­ler sig på allmän plats eller tillfälligtvis inom angränsande område eller ut­rymme anträffas så bemsad att han inte kan ta vård om sig eller annars ut­gör en fara för sig själv eller annan, även om fömtsättningar för ett ingri­pande skuUe ha förelegat ocksä enligt 3 § LTO. Detta innebär bl. a. att den nya lagens bestämmelser om läkamndersökning (3 §), tillsyn av person som kvarhåUils (6 §), maximitid för omhändertagande (7 §) och förfaran­det med bemsningsmedel (8 §) blir tiUämpliga, liksom också föreskrifter i annan författning som fömtsätter att omhändertagande enligt förevarande lag har ägt mm, t. ex. 10 § Nvl beträffande anmälan tUl nykterhetsnämnd. Föreskriften om företräde för den nya lagen i förhåUande till LTO gäller ba­ra beträffande ingripande enligt 3 § sistnämnda lag och således inte i fråga om 1 eller 2 § LTO.

10 §

Enligt 10 § LTO har även den som ulan alt vara polisman förordnals all fuUgöra polisverksamhet - dvs. ordningsvakt - befogenhet all göra ingri­pande enligt 3 § samma lag. om annal ej framgår av förordnandet. En mol­svarande befogenhet synes nödvändig också när del gäUer omhänderta­gande på grund av akut bemsning särskilt med tanke på ordningsvaktemas funktion vid offentliga tillställningar. Enligl förslaget har sålunda i föreva­rande paragraf upptagils en regel om all vad som sägs i lagen om polisman skall gäUa även ordningsvakt, om annat inle framgår av förordnandet. Jag vill dock i detla sammanhang erinra om all bestämmelserna om ordnings­vakter f. n. ses över av ordningsvaktsutredningen (Ju 1974:15).

 

Prop. 1975/76:113                                                  129

9.3 Förslaget till lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472) 3 och 9 §§

Ändringsförslaget innebär att hänvisnigama tiU 16 kap. 15 § och 21 kap. 15 § BrB utgår.

36 §

Paragrafen reglerar förutsättningarna för alt krigsman skall få las i förvar enligt förmans förordnande. F. n. förutsätts för lagande i förvar all krigs­man inom område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten eller, iklädd mililär tjänstedräkl, på allmän plats uppträder berusad så atl del framgår av hans åtbörder och tal eller eljest stör allmän ordning eller ord­ningen inom krigsmaklen. Ändringsförslaget innebär all fömtsättningarna för lagande i förvar vid akut bemsning knyts lill de vUlkor som avses gälla i fråga om omhändertagande enligl den allmänna lagen om omhändertagan­de av bemsade personer m. m. För lagande i förvar skall sålunda i detta fall krävas att krigsman inom område eller utrymme som nyttjas av för­svarsmakten eller, iklädd mililär tjänstedräkl, på allmän plats anträffas så bemsad alt han är ur stånd atl ta vård om sig eUer annars utgör en fara för sig själv eUer annan. Liksom f n. skall vidare krigsman kunna tas i förvar, om han uppträder så all han stör allmän ordning eller ordningen inom för­svarsmakten.

Andra stycket, som är nytt, motsvarar 3 § i den alhnänna lagen om om­händertagande av bemsade personer m. m.

Tredje och fjärde styckena, som också är nya, avser förfarandet med al­koholhaltiga drycker eller andra bemsningsmedel m. m. som påträffas hos krigsman som las i förvar på gmnd av bemsning. Dessa stycken har utfor­mats på samma sätt som 8 § i förslaget tiU lag om omhändertagande av be­rusade personer m. m. och innebär sålunda att bemsningsmedel, Uksom också injektionsspmta eller kanyl som kan användas för inspmlning i män­niskokroppen, skaU kunna las ifrån den bemsade, om inte särskilda skäl talar däremot. Egendomen får sedan bevisligen förstöras eller säljas. Be­slul i fråga som nu avses skall enligl förslagel meddelas av den förman som har förordnal om själva omhändertagandet.

1 fall då fråga om förverkande enligl 1 § första slyckel lagen om förver­kande av alkoholhaltiga drycker m. m. inle vid ikraftträdandet har hunnit avgöras beträffande egendom som dessförinnan har lagils i beslag på gmnd av misstanke om fyUeri eller militärl fyUeri avses äldre beslämmelser om förverkande fortfarande bli tillämpliga. En övergångsbestämmelse av den­na innebörd förordas vid förslaget tUl lag om ändring i lagen om förverkan­de av alkoholhaltiga drycker m. m. (se avsnitt 9.6). När i sådant fall besla­get har skett enligt 37 § miUtära rättegångslagen, bör sjäva handläggningen av förverkandefrågan få ske som discipUnmål, fastän straff inte kan åläg­gas i målet. På gmnd härav föreslås en övergångsbestämmelse tiU föreva-

 

Prop. 1975/76:113                                                                130

rande lag av del innehållet alt om fråga angående förverkande enligt 1 § första slyckel lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. inle före ikraftträdandet har avgjorts belräffande egendom som har lagils i be­slag enligt 37 §, frågan får prövas i den ordning som gäller för discipUnmål ulan hinder av atl ansvar för broll mol 16 kap. 15 §eller21kap. 15 § BrB in­le kan åläggas i målet.

9.4      Förslaget till lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521)

Ändringsförslaget som har behandlats i den allmänna motiveringen in­nebär att den automatiska spärtningen på gmnd av upprepat fyUeri upphör vid fylleriels avkriminalisering. Enligt en föreslagen övergångsbestämmel­se skaU den som vid ikraftträdandet är upptagen på spärtlisla till följd av sådan automatisk spärming avföras från listan.

9.5      Förslaget till lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård

10 §

Enligt första stycket i gällande lydelse har polis- och åklagarmyndighet, som får kännedom om all någon har gjort sig skyldig till fylleri eller eljest använt alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan, skyl­dighet all ofördröjligen göra anmälan om förhållandel lill nykterhetsnämn­den. Slyckel har enligl förslagel ändrats på del sättet att polismyndigheten får skyldighel alt ofördröjligen göra anmälan tUl nämnden när någon på gmnd av alkoholberusning har omhändertagits enligl den nya lagen om omhändertagande av berusade personer m.m.

Förslaget innebär däremot i sak ingen ändring när det gäller den under­rättelseskyldighet som redan f. n. föreligger för polismyndighet som i annal fall får kännedom om atl någon har använt alkoholhaltiga drycker lill up­penbar skada för sig eller annan. A v skäl som har angetts i den allmänna motiveringen har emellertid vad som f n. föreskrivs om åklagares anmäl­ningsplikt föreslagits upphävt.

Nuvarande tredje stycket berör förfarandet vid förvandling av böler för fyUeri och föreslås ulgå.

11 §

Paragrafen avser Uksom nuvarande tredje stycket i 10 § förfarandet vid förvandling av böter för fylleri och föreslås upphävd.

15 §

Ändringsförslaget, som har behandlats i den allmänna motiveringen, in­nebär att den s. k. fylleriindikationen som gmnd för tvångsåtgärd enligt Nvl las bort.

 

Prop. 1975/76:113                                                   131

57 §

Enligl den gällande lydelsen av första slyckel skall åklagaren pröva om åtal lämpligen bör ske när någon, som har tvångsinlagits på allmän vård­anstalt för alkoholmissbrukare eller som frivilligt har ingått på sådan an­stalt och förbundU sig atl stanna kvar där minst sex månader, misstänks för atl före utskrivning från anstalten ha begått brott av visst slag. De åsyf­tade brotten är sådana som hör under allmänt åtal och inte är belagda med svårare straffan fängelse sex månader. Har brottet begåtts innan den miss­länkle har fyllt 18 år, skall lämplighetsprövning ske även om svårare slraff än fängelse sex månader är stadgat för brotiet.

1 samband med den utvidgning av ordningsbolssystemet som genomför­des år 1968 gjordes i andra slyckel etl tillägg lill paragrafen för alt möjlig­göra särskild åklagarprövning också i fall då del ifrågavarande brottet har beivrats genom föreläggande av ordningsbot. Enligt andra stycket skall åklagare, om del är lämpligt, förordna att ordningsbot för fylleri eller för fyUeri jämte annal broll inle skall las ul, när omständigheterna är sådana som avses i första slyckel. 1 den proposition varigenom förslaget till ut­vidgning av ordningsbolsinstilulel förelades riksdagen (prop. I968i82 s. 67) uttalade dåvarande chefen för juslitiedeparlemenlel i anslutning härtill alt man teoretiskt skuUe kunna hävda atl den nu berörda regeln borde gälla även när andra broll än fyUeri beivrats genom ordningsföreläggande men all det skulle vara hell opraktiskt all man i samtliga ordningsbolsfall skuUe undersöka om den misstänkte var inlagen för nykterhets vård. Del var ock­så enligl departementschefen främsl i fyUerifallen som det förelåg beak­tansvärd sannolikhet för alt en sådan intagning kunde vara för handen.

En konsekvens av atl fyUeriel avkriminaliseras blir all den särskilda re­geln om eflerhandsprövning av åklagare vid ordningsföreläggande för fyl­leri ulgår. Del synes då knappast finnas anledning atl behålla en regel om sådan eflerhandsprövning när del gäller ordningsföreläggande för andra förseelser i samband med akut bemsning. På grund härav föreslås all nu­varande andra slyckel upphävs i anslutning lill fylleriets avkriminalisering och atl paragrafen återställs i sin före 1968 års lagändring gällande lydelse, vilkel innebär all iredje slyckel, som reglerar skyldigheten för åklagare all inhämta yttrande från anslallsslyrelse, förs samman med första stycket. Genom övergångsbestämmelse bör dock föreskrivas att paragrafen gäUer i sin äldre lydelse i fråga om föreläggande av ordningsbot som har godkänts före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alko­holhaltiga drycker m.m.

I del föregående har föreslagils all förfarandet med alkoholhaltiga dryc­ker och andra bemsningsmedel som påträffas hos den som har tagils om hand enligl den nya lagen om omhändertagande av bemsade personer

 

Prop. 1975/76:113                                                                132

m. m. skall regleras genom en särskild beslämmelse i samma lag (8 §). Vidare har föreslagils en molsvarande regel för del fallet alt krigsman las i förvar på grund av bemsning enligt 36 § mililära rältegångslagen. På grund härav föreslås alt 1 § i den särskilda förverkandelagen ändras på det sättet atl reglema om förverkande vid fylleri enligt 16 kap. 15 § och 21 kap. 15 § BrB ulgår.

De nya reglerna om förfarandet med sådana bemsningsmedel som här avses synes inte lämpligen böra gälla för fall då bemsningsmedel har tagils i beslag på grund av misstanke om fyUeri eller militärt fylleri men förver­kandefrågan inte har hunnit avgöras före ikraftträdandet. För sådana fall föreslås en övergångsbestämmelse av det innehållet all äldre bestämmel­ser om förverkande fortfarande skall äga tillämpning i fråga om egendom som har påträffats före ikraftträdandet. En fömtsättning för egendomens förverkande blir därigenom all vederbörande enligl äldre bestämmelser skuUe ha kunnat fäUas liU ansvar för brott mol 16 kap. 15 § eller 21 kap. 15 § BrB. Övergångsbestämmelsen innebär vidare för normalfallen alt för­verkandefrågan skaU avgöras av åklagare genom skriftligt förordnande en­ligt bestämmelsema i 2 § 3, som avser del fallet att lagföring inte sker för själva fyUeriförseelsen. Någon sådan lagföring kan ju efler fyUeristraffels avskaffande inle komma till stånd. Del synes mest ändamålsenligt atl för­verkandefrågan avgörs i samma ordning i det fallet att ett redan väckt men ej prövat åtal för fylleriförseelsen läggs ned på gmnd av avkriminalisering­en. I övergångsbestämmelsen bör därför anges att fråga om förverkande i den situation som nu avses får prövas i den ordning som anges i 2 § 3 även när åtal, som före ikraftträdandet har väckts för brott mol 16 kap. 15 § eUer 21 kap. 15 § BrB, läggs ned. 1 faU då beslaget har gjorts enligt miUtära rätte­gångslagen, framgår av den vid förslaget till lag om ändring i nämnda lag förordade övergångsbestämmelsen, alt förverkandefrågan får handläggas i den ordning som gäUer för discipUnmål.

9.7 Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1964:168) om verkställighet av bö­ tesstraff

4 §

Enligl denna paragrafs första stycke får vissa slag av böter inle las ul. om den bötfällde har tvångsinlagits på allmän vårdanstalt för alkoholmiss­bmkare eller frivilligt gått in på sådan anstalt och förbundit sig alt stanna kvar där sex månader eller om han har tagits in för samhällsvård i ung­domsvårdsskola. De böter som det här gäUer är sådana som avser före in­tagningen begånget fylleri eller förargelseväckande beleende men inle dessutom annat brott.

En konsekvens av alt fyUerislraffel upphävs blir atl förbudet mot utta­gande av fyUeriböler i de fall som nu avses ulgår. En särskild fråga blir då om man ändå bör behålla en beslämmelse som hindrar uttagande av böter

 

Prop. 1975/76:113                                                   133

avseende förargelseväckande beleende som har begåtts före intagning på allmän vårdanstalt eller ungdomsvårdsskola. Vid sin diskussion av denna fråga har fyUeristraffutredningen - under erinran att ett beteende som hit­tUls ansetts vara alt bedöma enbart som fylleri inte efter avkriminalisering­en bör medföra ansvar för förargelseväckande beleende - ansett anled­ning saknas att i fortsättningen särskilja förargelseväckande beleende från övriga brott och förseelser i det hänseende som det nu gäller. Mot denna ståndpunkt har någon erinran inte framställts vid remissbehandlingen.

Också enligt min mening är del mest följdriktigt atl den nu ifrågavarande regeln om förbud mot uttagande av vissa böter utgår i sin helhet. Jag vill därvid erinra om all hela frågan om bötesverksiällighelen f n. övervägs i juslitiedeparlemenlel på gmndval av förvandlingsslraffulredningens be­länkande SOU I975i 55, i vilkel bl. a. föreslås all förvandlingssyslemet slo­pas.

Andra stycket innehåUer endasl en erinran om regeln i 57 § andra styc­ket Nvl, vilket har föreslagits upphävt i det föregående.

På grund av det anförda föreslås att förevarande paragraf upphävs i sin helhet.

9 §

I andra stycket av denna paragraf finns en särskild regel av den innebör­den att fylleriböter, även när de underskrider eljest gällande minimum för förvandling, får förvandlas i del fallet atl den bölfäUde under de senast för­flutna två åren tre eller flera gånger dömts för fylleri. Regeln föreslås upp­hävd i samband med fyUeriets avkriminalisering.

12 §

Denna paragraf avser det fallet all den bötfäUde har blivit dömd för fylle­ri eller annal brott som avses i 15 § andra slyckel Nvl eller sådan gärning jämte annat brott minst tre gånger under de tvä senast förflutna åren. I ett sådant fall föreligger f. n., om personen anses hemfallen åt alkoholmiss­bruk, fömtsättning för tillämpning av den s. k. fyUeriindikationen, vilken kan medföra övervakning eller tvångsinlagning enligl Nvl. Om fråga om förvandling av bötema uppkommer i denna situation, måste åklagaren, in­nan han för talan härom, anmäla förhåUandet till nykterhetsnämnden. Ef­tersom omhändertagandel av underåriga alkoholmissbmkare i första hand ankommer på bamavårdsnämnden, har för del fallet alt den bötfäUdfe är under tjugo år föreskrivits alt anmälan i stäUet skall göras till denna nämnd. Har inle inom två månader efter åklagarens anmälan nyklerhels­nämnden ansökt om den bötfäUdes intagning på allmän vårdanstalt eller bamavårdsnämnden ansökt om intagning av honom för samhällsvård i ungdomsvårdsskola, skall åklagaren föra talan om böternas förvandling. Om däremot en sådan ansökan görs och denna leder lill lagakraftvunnet beslut om intagning, förfaller frågan om förvandling.

 

Prop. 1975/76:113                                                   134

Fastän de nu berörda reglerna inte bara gäller fylleri utan också andra sådana alkoholbrott som avses i 15 § andra slyckel Nvl i dess gällande ly­delse, synes del med hänsyn lill att fylleriindikationen enligt Nvl i det före­gående har föreslagits hell upphävd mest följdriktigt all också förevarande regler ulgår. På gmnd härav föreslås atl paragrafen upphävs i sin helhel.

Övergångsbestämmelser

Upphävandet av straffbestämmelserna mol fylleri får inle i och för sig den konsekvensen all fyUeriböler som har ådömts före reformens ikraftträ­dande bortfaller. Med hänsyn till önskemålet alt låta den allmänna uppfatt­ning som ligger till gmnd för reformen få genomslagskrafl snarast möjligt skulle del emellertid kunna allvariigt övervägas atl genom en särskild före­skrift i anslutning lill ikraftträdandet införa förbud mol uttagande av redan ådömda fyUeriböler i den mån dessa inle betalts. Del kan anmärkas alt när fyUerislraffel avskaffades i Finland en särskUd lag utfärdades som, med vissa begränsningar, innebar generell benådning av personer som dömts till slraff för fylleri. En föreskrifl om alt redan ådömda fylleriböter inte får tas ul skuUe å andra sidan medföra en hel del komplikationer, bl. a. när det gäller fall då böler har ådömts som gemensamt slraff för fylleri och annat brott. Jag har med hänsyn härtill inte funnit skäl all föreslå någon sådan fö­reskrifl.

Det kan däremot med fog göras gällande att det skuUe le sig stötande om fömt ådömda fyUeriböler skulle få förvandlas lill fängelse efler det alt av­kriminaliseringen har genomförts. Föreskriften i 5 § andra slyckel andra meningen lagen (1964: 163) om införandet av BrB all ny lag som gäller när dom meddelas skaU tiUämpas om den leder tiU frihet från straff eUer lind­rigare slraff torde inle ha den innebörden att böler som ådömts i enlighet med vid tiden för domen gäUande straffbestämmelser inle skuUe få för­vandlas sedan bestämmelserna upphävts. På grund härav föreslås all till lagen om ändring i lagen om verkstäUighet av bötesstraff fogas en över­gångsbestämmelse av det innehåUet att böter, som före ikraftträdandet har ådömts för fylleri, inle får förvandlas. För del fallet all fråga om förvand­ling aktualiseras belräffande böler som utgör gemensaml slraff för fyUeri och annal brott synes del ligga närmast till hands med en lösning som inne­bär all frågan vilken del av slraffel som skall anses belöpa på sistnämnda brott får avgöras av den domslol som handlägger förvandlingsmålel. Den­na prövning lorde i aUmänhet inle behöva medföra några svårigheter med hänsyn till atl böter för en fyUeriförseelse enligl rådande praxis näslan all­lid har bestämts lUl elt schablonbelopp om 50 kr. Med hänsyn härtill före­slås att den nyss berörda övergångsbestämmelsen kompletteras med en re­gel av del innehåUet alt om efter ikrafllrädandet talan förs om förvandling av böter som utgör gemensaml slraff för fylleri och annal broll, den dom­stol som handlägger målet om förvandling skall pröva vilken del av straffet som skall anses gäUa sistnämnda broll.

 

Prop. 1975/76:113                                                  135

Vad som föreskrivs i första stycket av den enligl förslagel upphävda 4 § om förbud mol all i vissa fall la ut böter som har ådömts för fylleri eller för­argelseväckande beteende bör fortfarande ha giltighet i fråga om böter som har ådömts eller ålagts före ikraftträdandet. Delsamma bör gäUa den hän­visning som i paragrafens andra stycke ges lill 57 § andra stycket Nvl med hänsyn lill all sistnämnda lagrum i del föregående har föreslagils få forlsall giltighet beträffande föreläggande av ordningsbot som har godkänts före ikraftträdandet. Med hänsyn härtiU föreslås en övergångsbestämmelse av den innebörden atl 4 § fortfarande skall gäUa i fråga om böter som har ådömts eUer ålagts före ikraftträdandet.

9.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1S>73:18) om disciplinstraff for krigsmän

Ändringsförslaget innebär alt i 2 § hänvisningen till 21 kap. 15 § BrB ut­går.

10   HemstäUan

Jag hemställer atl regeringen

dels föreslår riksdagen att aniaga förslagen till

1.    lag om ändring i brottsbalken,

2.    lag om omhändertagande av bemsade personer m. m.,

3.    lag om ändring i militära rältegångslagen (1948:472),

4.    lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521),

5.    lag om ändring i lagen (I954i 579) om nyklerhetsvård,

6.    lag om ändring i lagen (1958i 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.,

7.    lag om ändring i lagen (l%4i 168) om verkställighet av bötesstraff,

8. lag om ändring i lagen (I973i 18) om discipUnstraff för krigsmän,
dels ger riksdagen lill känna vad jag har anfört i fråga om utformning och

uppmstning av polisartester,

dels föreslår riksdagen atl godkänna de riktlinjer för försöksverksamhet i anslutning till fylleriels avkriminalisering som jag har förordal.

11    Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra­ganden har lagl fram.

 

Prop. 1975/76:113                                                  136

Bilaga Fylleristraffutredningens förslag Förslag till

Lag om omhändertagande och behandling av berusade personer

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Den som är så bemsad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusnings­medel, att han behöver vård, är att anse som sjuk och bör behandlas med hänsyn tiU sjukdomens art och särskilda förhållanden.

Anträffas någon på allmän eller enskild plats, utom- eller inomhus, så berusad all han bedömes vara i behov av omedelbar vård skall han omhän­dertagas.

3  §

Omhändertagandel verkstäUes av polisman.

4  §

Den omhändertagne skaU föras lill särskild för ändamålet avsedd klinik eUer, om så ej kan ske, till lokal som står tiU poUsmyndighetens förfogande för förvaring av berusade personer. Ger den omhändertagnes hälsotill­stånd anledning därtill skall han i släUet föras lill sjukhus eller läkare till­kallas.

Polismyndighetens förvaringslokaler för bemsade personer skall vara godkända av länsläkaren, innan de tages i bmk, och skall fortiöpande in­spekteras av denne. Högsta tillsynen över dessa lokaler utövas av rikspo­lisstyrelsen.

5  §

Sedan den omhändertagne tagits emot på den särskUda kliniken eller i polismyndighetens förvaringslokaler, skall omedelbart prövas huruvida omhändertagandet skaU beslå. På klinik bör ej den mottagas vilken miss­tankes ha begått brott av svårare beskaffenhet eller vilken polismyndighe­ten av annan anledning önskar kvarhåUa för särskild åtgärd.

Den omhändertagne är skyldig att underkasta sig blodundersökning eller annan undersökning som anses erforderlig för bestämmande av bems­ningsgraden.

6 §

Under tiden för omhändertagandel skall den omhändertagne fortlöpande underkastas lUlsyn. Undergår den omhändertagnes tillstånd allvarlig för­sämring eller yppas misstanke om sådan försämring skall han beredas den särskilda vård som betingas av omständigheterna.

7  §

Omhändertagen som vistas på särskild klinik skall undersökas rörande sill hälsotillstånd och sådana personliga förhåUanden i övrigi som är av be­tydelse för behandlingen ur nyklerhetsvårdssynpunkl. Om möjligt skall så-

 

Prop. 1975/76:113                                                  137

dan undersökning ske även beträffande omhändertagen, som vistas på an­nan för ändamålet avsedd lokal.

8 §

Fömtom atl den omhändertagne undersökes rörande hälsotiUstånd och personliga förhåUanden skaU han meddelas de råd och anvisningar, som med hänsyn lill bemsningens art och omsländighelerna i övrigi finnes er­forderliga.

9 §

Den omhändertagne skall kvarhållas minst åtta limmar, såvida omhän­dertagandet ej ulan olägenhet kan upphöra tidigare.

Den som alltjämt är omhändertagen klockan 23 skall kvarhåUas lill kloc­kan 6 påföljande dag, såvida delta kan ske ulan olägenhet för den omhän­dertagne.

10      §

Ej får någon vara omhändertagen enligt denna lag längre än 24 timmar, såvida ej med hänsyn lill den omhändertagnes hälsotillstånd synnerliga skäl föreligger all kvarhålla honom längre. I sistnämnda fall får han kvar­håUas i ytteriigare högsl 24 timmar.

11  §

Innan omhändertagandel upphör eller i anslutning därtill skall i erforder­lig omfattning samråd ske med de sociala organ, vilkas verksamhetsområ­de beröres. När den omhändertagne så begär skall samråd även ske med organisationer som utövar social hjälpverksamhet.

12      §

På begäran av vederbörande nyklerhelsnämnd eller barnavårdsnämnd kan person som är omhändertagen föreläggas att inom viss angiven kortare tid insläUa sig inför nämnden eller någon av nämndens tjänstemän.

Efter samråd med nyklerhelsnämnden eller barnavårdsnämnden på or­ten kan den omhändertagne överlämnas liU nämnden intill utgången av den tid omhändertagandel längst får bestå.

13      §

Sedan det kommil till nyklerhetsnämndens eller barnavårdsnämndens kännedom att någon blivil omhändertagen enligl denna lag eller har någon som varit omhändertagen förelagts enligl 12 § atl instäUa sig inför nämnden eller enligt samma lagmm överlämnats lUl nämnden, gäller för nämndens befallning med den person varom fråga är vad i lagen om nykterhetsvård och bamavårdslagen är stadgat.

14      §

Alkoholhaltiga drycker eller andra bemsningsmedel som påträffas hos den som omhändertagits enligl denna lag skall fråntagas den omhändertag­ne. Beslut härom meddelas av befattningshavare som har att pröva humvi­da omhändertagandel skall bestå. Med egendomen skall förfaras på sätt i 3 § lagen den 9 maj 1958 om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. fö­reskrives. Belopp, som erhållits vid försäljning av egendomen, tillfaller kronan.

Vad i första stycket sägs må tUlämpas även i fråga om injektionsspmta eller kanyl, som kan användas för inspmlning i människokroppen.

 

Prop. 1975/76:113                                                                138

15        §

Påslår någon all omhändertagandel enligt denna lag saknat laga grund, äger han inom tre veckor från omhändertagandets upphörande hos den all­männa domstolen på den ort, där omhändertagandet skett, påkalla pröv­ning av omhändertagandel.

Är av förhåUandena påkaUat all någon höres som vittne angående upp­givna omständigheter skall rätten utan dröjsmål föranstalta om sådant för­hör. I fråga om ersättning lill den som kallals lill förhör skall vad som fin­nes stadgat angående ersättning av allmänna medel till vittne äga molsva­rande lillämpning; dock skall ersättningen alllid stanna på statsverket.

16        §

Efler prövning varom i 15 § sägs skall domstol utfärda förklaring humvi­da omhändertagandet varil lagligen gmndat. Innebär sådan förklaring alt omhändertagandel saknat laga gmnd skall några rättsverkningar icke följa av omhändertagandet. Har i dylikt fall egendomen enligl 14 § fråntagils den omhändertagne och är egendomen förstörd eller såld, skaU ersättning av aUmänna medel utgå med belopp, som motsvarar egendomens pris vid försäljning tiU allmänheten eUer eljest finnes skäligt. Beslut om ersättning meddelas av domstol. Ersättning utbetalas av länsstyrelsen efter framställ­ning av den ersältningsberälligade.

Talan mot undertätls beslut får av den omhändertagne föras hos hovrät­ten. Mol hovrättens beslul får klagan ej föras.

17        §

Närmare bestämmelser om tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den , dock atl, innan förvaringslokal som i

4 § andra slyckel sägs godkänts av länsläkare, ingen får kvarhåUas i sådan lokal längre än högsl tolv timmar.

Genom denna lag upphäves förordningen den 16 november 1841 (nr 58) emot fyUeri och dryckenskap.

Förekommer i lag eller författning hänvisning tUl eller avses eljest däri stadgande, som ersatts genom beslämmelse i denna lag, skall bestämmel­sen i SläUel liilämpas.

 

Prop. 1975/76:113                                                          139
Innehåll

Propositionen .................................................... ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll....................... ..... 1

Lagförslag

1. lag om ändring i brottsbalken........................... ..... 2

2.   lagom omhändertagande av bemsade peroner m.m              2

3.   lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)           3

4.   lag om ändring i msdrycksförsäljningslagen (1954:521)         6

5.   lag om ändring i lagen (1954:579) om nyklerhetsvård           7

6.   lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m              9

7.   lag om ändring i lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff           10

8.   lag om ändring i lagen (1973:181) om discipUnstraff

för krigsmän................................................. .... 11

Utdrag ur protokoUet vid regeringssammanlräde 1976-02-12                 12

1    Inledning ...................................................... ... 12

2    GäUande ordning m.m...................................... ... 15

 

2.1       Fylleristraffet........................................... ... 15

2.2       ProcessueUa regler.................................... ... 15

2.3       Omhändertagande av bemsade personer m.m. ... 16

2.4       Behandlingen av de omhändertagna.............. ... 19

2.5       Polisens förvaringslokaler............................ ... 21

2.6       Fylleri på militärt område m.m...................... ... 23

2.7       Förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m..... ... 24

2.8       Fyllen"ets rättsverkningar .......................... ... 25

2.9       Registrering av fylleriförseelser..................... ... 27

 

2.9.1       Riksskatteverkets straffregister............     27

2.9.2       Körkortsregistrei................................ ... 28

2.9.3       Registrering hos nyklerhelsnämndema....     29

2.10 Statistiska uppgifter.................................     30

3 Fylleristraffutredningens förslag......................... .... 35

3.1       Omhändertagande av bemsade personer........     35

3.2       FyUerislraffel............................................     41

3.3       Fylleri på militärl område m.m.......................     44

3.4       Förfarandet med alkoholhaltiga drycker m.m...     45

3.5       Avkriminaliseringens rättsverkningar..............     45

3.6       Registrering av omhändertaganden...............     49

3.7       Domstolsprövning av omhändertaganden  ......     50

4 Remissyttrandena........................................... .... 51

4.1       Omhändertagande av bemsade personer........     51

4.2       Fylleristraffet........................................... .... 58

4.3       Fylleri på miUtärt område m.m..................... .... 62

4.4       Förfarandet med alkoholhaltiga drycker m.m... .... 63

4.5       Avkriminalieringens rättsverkningar............... .... 63

4.6       Registrering av omhändertaganden............... .... 66

4.7       Domstolsprövning av omhändertaganden  ..... .... 67

5 Utvecklingslinjer i den nuvarande nykterhetsvårds-

poUtiken m. m................................................ .... 68

 

Prop. 1975/76:113                                                               140

6   Nordisk rätl................................................................ .... 70

6.1       Danmark............................................................... .... 70

6.2       Finland..................................................................      71

6.3       Norge .................................................................. .... 73

7 F Jredraganden........................................................... .... 74

7.1       Fylleristraffet........................................................ .... 74

7.2       Nya regler om omhändertagande av bemsade

personer.............................................................. .... 81

7.3       Förvaringslokalema.... '........................................      99

7.4       Försöksverksamhet i anslutning tiU avkriminaUseringen ...     100

7.5       Fylleri på militärt område m.m.............................. .... 103

7.6       Vissa följdfrågor................................................... .... 106

7.7       Ikraftträdande...................................................... .... 120

 

8   Upprättade lagförslag ................................................      120

9   Specialmotivering........................................................      121

 

9.1       Förslagel liU lag om ändring i brottsbalken ..........      121

9.2       Förslaget tiU lag om omhändertagande av bemsade

personer m.m....................................................... .... 122

9.3  Förslaget till lag om ändring i mUitära

rältegångslagen (1948i 472)................................      129

9.4  Förslaget till lag om ändring i msdrycksförsäljningslagen

(1954:521)...........................................................      130

9.5  Förslaget lill lag om ändring i lagen (1954i 579)

om nyklerhetsvård............................................... .... 130

9.6  Förslagel lill lag om ändring i lagen (1958:205)

om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.... .... 131

9.7  Förslagel lill lag om ändring i lagen (1964: 168)

om verkställighet av bötesstraff........................... .... 132

9.8  Förslaget lill lag om ändring i lagen (1973: 181)

om disciplinstraff för krigsmän.............................. .... 135

10    HemsläUan  ................................................................      135

11    Beslul.......................................................................... .... 135

Bilaga Fylleristraffutredningens förslag lill lag om omhänder- 

tagande och behandling av bemsade personer ..      136

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1976