Motion

1975/76: 97

av herr Hermansson m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:58 om Sveriges anslutning
till konvention angående upprättande av ett europeiskt rymdorgan,
m. m.

Vänsterpartiet kommunisterna har tidigare avvisat rymdsamarbete i den
form som ESRO representerat (motion 1972:1575). Partiet har vidare i en
mer principiellt hållen motion rörande forskningspolitik och forskningsuppgifters
prioritering utvecklat några av de riktlinjer partiet anser nödvändiga
för den offentliga politiken rörande teknologi och forskning.

Vi avvisar mot denna bakgrund regeringens förslag att på ett väsentligt
mer uttalat och kvalificerat sätt än tidigare engagera forskare, tekniker och
industrier i den västeuropeiska rymdpolitiken. För en sådan restriktiv hållning
talar en rad olika skäl.

1. Ekonomiskt-industriella skäl

Motiven för det vidgade samarbetet är främst industriella, trots att man
i ord framhäver önskvärdheten av rymdtekniska tillämpningar. Detta framgår
av regeringens egen beskrivning och motiveringar. Samarbetet innebär
en formell bindning till västeuropeiska industrikonsortier. Många av dessa
är samtidigt viktiga delar av sagda länders militär-industriella maktsystem.

Anknytningen innebär att man låter utländska intressen vara med och
påverka den svenska industriutvecklingens långsiktiga inriktning - särskilt
på teknologiskt avancerade områden. En rad industripolitiska bedömningar
i Sverige kommer på så sätt att underordnas ett västeuropeiskt organ, som
i sin tur domineras av vissa stora kapitalgrupper.

De svenska satsningarna är en tvivelaktig form för industrisubventionering.
Tidigare erfarenheter av ESRO-programmen visar att bara en begränsad
del av de svenska resurserna kommer tillbaka som utvecklingsoch
produktionskontrakt till svenska industrier.

Det svenska engagemanget kan ses som ett missriktat försök att stärka
den svenska industrins konkurrenskraft. Den verkliga effekten riskerar bli
den motsatta: 1 ett västeuropeiskt industrikonsortium med så starka kapitalgrupper
drar de små ländernas industrier lätt det kortaste strået.

1 motsats till vad propositionen gör gällande är det sällan rymdtekniken
har någon konkret effekt på andra teknologiska områden. Viktigare vore
att satsa svenska resurser på sådana områden som passar in i den svenska
industriprofilen och som kan ligga till grund för en framtida, självständig
industri- och forskningspolitik i folkflertalets intresse och efter dess behov.

Mot. 1975/76:97

12

Ytterligare ett skäl är samarbetets öppna karaktär av industrisubvention.
Statliga miljoner skall pumpas in i samma bolag som i dag har de militära
miljardkontrakten. Via ett formellt sett fredligt rymdsamarbete knyts den
västeuropeiska rustningsindustrin ytterligare samman - nu med de svenska
som bihang.

2. Teknologiska skäl

Resurserna för rymdsamarbetet kommer att tas från andra, mer angelägna
forsknings- och utvecklingsområden. Det kan inte vara motiverat att de
begränsade svenska FoU-resurserna används för denna typ av teknologisk
utveckling. Bättre vore att kontraktsvis köpa vissa av de teknologiska tjänsterna
direkt. Bilaterala tekniska och vetenskapliga avtal bör göras upp, där
man bibehåller kontrollen över inhemsk rymdforskning och rymdteknologi.
Samarbete kan då ske med en vidgad krets av länder. Inte minst bör det
regionala nordiska samarbetet kunna utvecklas - särskilt emedan både Finland
och Norge ställt sig utanför det av regeringen stödda västeuropeiska
samarbetet.

Formellt och reellt avhänder sig den svenska statsmakten det direkta
inflytandet på de inhemska resurserna. De nationella planerna skall ju nämligen
kopplas samman och ”harmonieras”. De internationella planerna förutsätts
bli accepterade av de i samarbetet ingående länderna.

Hittillsvarande svenska insatser för västeuropeisk rymdforskning och
rymdteknologi ligger nära 100-miljonersstrecket. Vidgad satsning kan leda
till klara störningar i den officiella FoU-planeringen, särskilt om man får
en demokratisering och offentlig styrning av denna.

Stimulans av den teknologiska utvecklingen inom industrin kan ske med
andra metoder än pengar åt ett internationellt organ, som detta organ möjligen
kan komma att använda i Sverige - och då till redan understödda och
subventionerade storindustrier.

3. Politiska och militära skäl

Samarbetet ökar bindningen till den västeuropeiska rustningsindustrin,
låt vara att det sker via denna industris civila sektor. Det är i dessa industrier
som det västeuropeiska krigsmaskineriet konstrueras. Samarbetet kan därför
bakvägen och indirekt bli ett NATO-samarbete.

Den svenska statsmakten avhänder sig en del av kontrollen över sina
ekonomiska resurser och får sina handlingsmöjligheter begränsade. Detta
kan skapa långsiktiga politiska effekter, som inte klart framgår i dag.

Inte minst viktigt är att notera att den del av rymdprogrammet som
kallades ELDO och som nu uppgår i det nya programmet var öppet militärt
orienterat. Det var fråga om militära projekt, låt vara till det yttre med
civila tillämpningar.

Mot. 1975/76:97

13

En närmare anknytning till program med inslag av nämnda typ innebär
en urholkning av neutralitetspolitiken. Det markerar Sverige som en del
av det kapitalistiska Europa. I stället för ett brett vetenskapligt samarbete
mellan ett mer omfattande urval länder, vilket kunnat främja avspänning
och fredlig samverkan i vidare bemärkelse, har regeringen föreslagit anknytning
till ett program vars roll i konkurrensen mellan militärblocken
och de politiska allianserna är uppenbar och medveten. Detta är icke den
roll en alliansfri stat bör spela i sådana sammanhang.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

1. att riksdagen avslår propositionen 1975/76:58,

2. att riksdagen uttalar sig för att det svenska rymdsamarbetet
bör ske i former som saknar de i propositionen föreslagna politiska
bindningarna och som möjliggör ett bredare samarbete
med olika länder, företrädesvis de nordiska.

Stockholm den 21 november 1975
C.-H. HERMANSSON (vpk)

GUSTAV LORENTZON (vpk) EIVOR MARKLUND (vpk)

LARS WERNER (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)

i Tyresö i Malmö

NILS BERNDTSON (vpk)