13

Motion
1975/76: 76

av herrar Winberg och Lidgård

med anledning av propositionen 1975/76:42 med förslag till lag om
ändring i brottsbalken, m. m.

I propositionen 1975/76:42 framläggs förslag till vissa ändringar i brottsbalken
såvitt avser grov stöld, rån, återfall, villkorlig dom och skyddstillsyn.
Vi kan omfatta förslagen i väsentliga delar och förmenar att de i stort sett
innebär förbättringar.

1 några avseenden anser vi emellertid att andra lösningar bör väljas. Vi
kan heller inte på alla punkter dela departementschefens motiveringar i
propositionen.

Förslaget att undanta inbrott som särskild kvalifikationsgrund vid bedömande
av stöldbrottets svårighetsgrad anser vi riktigt. Gärningens art
av hänsynslöshet bör mer än sättet att begå den vara av betydelse för dess
gradering.

I propositionen framhålls att vissa former av stöld, såsom när den skett
i någons bostad, hos gamla, sjuka och handikappade, nattetid hos sovande
etc., i regel kan anses mer straffvärda än andra. Vi delar den meningen.
Just sådana tillgrepp, som innebär intrång i någons bostad och därmed i
regel visst angrepp på den personliga integriteten, bör ge anledning till att
de bedöms som svårare än eljest. Det kan dock ifrågasättas om det är tillräckligt
med motivuttalande härvidlag. Det kan vara en fördel för domstolarnas
bedömning att detta mer klart framgår av lagtexten än vad som
följer av begreppet "av hänsynslös art". Det skulle dock föra för långt att
i lagtexten föra in samtliga här ovan nämnda kriterier av försvårande art.
Det är emellertid särskilt väsentligt att en markering sker när det gäller
stöld från ett utrymme där en person kan ha särskilt stora anspråk på att
vara fredad, nämligen vederbörandes bostad. Begreppet hemfrid i ordets
bokstavliga mening finns det starka skäl att slå vakt om. Vi anser därför
att som kvalifikationsgrund för grov stöld bör upptas det fallet att stölden
skett i någons bostad.

Den föreslagna ändringen i 8 kap. 5 S 1 stycket brottsbalken, som syftar
till överensstämmelse mellan lagtext och rättspraxis, är motiverad med hänsyn
till legalitetsprincipens vikt, särskilt inom straffrätten. Den får emellertid
- som bl. a. påpekats av lagrådet - mindre önskvärda konsekvenser då det
hittills entydiga begreppet råntvång därmed försvinner. Som lagrådet påpekar
finns det starka motiv för en överensstämmelse mellan det straffrättsliga
rånhotet och reglerna om civilrättsligt tvång i 28 5 avtalslagen. Vi finnér
det därför erforderligt att riksdagen hos regeringen begär förslag snarast
om erforderliga ändringar i andra lagar (t. ex. 28 § avtalslagen och 6 kap.

Mot. 1975/76: 76

14

1 5 brottsbalken) så att begreppet råntvång alltjämt kan uttolkas entydigt.

I propositionen gör departementschefen några uttalanden om skälen till
lagändringarna beträffande grov stöld och rån, som vi ställer oss frågande
inför. Lagändringarna äger-sägs det-rum därför att de förväntas medverka
till en straffmätningspraxis som stämmer bättre överens inte bara med ”gällande
värderingar” angående ifrågavarande brottslighets relativa straffvärde
utan även med ”rådande allmänna kriminalpolitiska uppfattning” om nödvändigheten
av att begränsa användningen av frihetsbeprövande påföljder.

Dessa svepande formuleringar som görs utan minsta slag av dokumentation
av deras riktighet synes oss måhända mera vara ett uttryck för departementschefens
egen uppfattning än för en mer ”allmän” uppfattning
i dessa frågor.

I propositionen diskuteras också det kriterium på grov stöld som utgörs
av att tillgreppet avsett ”betydande värde”. Några remissinstanser har ansett
att värdegränsen här bör sättas vid omkring 50 000 kr. Departementschefen
uttalar att värdet många gånger kan bero på slumpmässiga faktorer och
inte utgör något självständigt kriterium när det skall bedömas som grovt.
Häremot har vi ingen invändning. Däremot anser vi uttalandet att det,
i de fall när värdet ändå måste tillmätas självständig betydelse, inte finns
något hinder mot att gränsen för uttrycket "betydande värde” även utan
lagändring sätts avsevärt högre än som i dag normalt synes vara fallet icke
invändningsfritt. Vi ifrågasätter lämpligheten av att genom sådana motivuttalanden
ändra innebärden av oförändrade lagstadganden sådana dessa
kommit att uttolkas i rättspraxis.

På vederbörande utskott torde få ankomma att utarbeta erforderlig författningstext.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi
att riksdagen beslutar

1. att som kvalifikationsgrund för grov stöld skall i lagtexten införas
att brottet skett i någons bostad,

2. att hos regeringen begära förslag om sådana lagändringar att
begreppet råntvång även efter nu föreslagen ändring i 8 kap.
5 S brottsbalken får en entydig utformning.

Stockholm den 17 november 1975

HÅKAN WINBERG (m)

H. BERTIL LIDGÅRD (m)