10

Motion
1975/76: 74

av herr Nyquist

med anledning av propositionen 1975/76:18 om ändring i utlänningslagen
(1954:193), m. m.

Personer, som ej är svenska medborgare och som i Sverige dömts för
allvarligare brott, kan efter avtjänat fängelsestraff förvisas ur landet. Förvisning
må enligt utlänningslagen 26 8 första stycket ske om det kan befaras,
att utlänningen här i riket kommer att fortsätta brottslig verksamhet, eller
om brottet eljest föranleder att han icke bör få kvarstanna. Vid bedömning
om utlänning bör förvisas eller utvisas skall hänsyn tas till utlänningens
levnads- och familjeförhållanden samt till längden av den tid han vistats
i riket. Utlänning, som då åtalet väcktes sedan minst ett år inneha permanent
uppehållstillstånd eller som vid nämnda tidpunkt sedan minst fem år tillbaka
var bosatt i riket, må förvisas endast om synnerliga skäl finns därtill.

Förvisning av utländsk medborgare efter avtjänat straff bör enligt min
mening i princip ske, om personer kommit till Sverige för att begå brott.
Huruvida detta må ske i andra fall ("eller föranleder brottet eljest") förefaller
mera diskutabelt. Särskilt när fråga arom nordiska medborgare bör förvisning
tillämpas mycket restriktivt, om överenskommelse om detta kan träffas
mellan länderna.

Meningen med ett fängelsestraff är bl. a. att man skall hjälpa den straffade
att anpassa sig i samhället. Det är svårt att se hur denna målsättning skall
kunna uppfyllas om man omedelbart efter fängelsevistelsen förvisar den
person, som man försökt anpassa till det svenska samhället, ut ur landet.
I dessa fall sätter man vanligen inte in frigivningsförberedelser, eftersom
ju avsikten är att den straffade skall förvisas ur landet. Detta leder till svåra
problem i de fall utlänningen överklagar förvisningsbeslutet och besvären
vinner bifall. I dessa fall får utlänningen friges i Sverige men har sämre
möjligheter än andra straffade att finna arbete, bostad etc. och att klara
av språksvårigheter.

I propositionen förutskickas en framtida revidering av hela utlänningslagen.
Senast i det sammanhanget bör en sådan formulering av 26 8 utlänningslagen
eftersträvas, som klargör att i princip endast sådana utlänningar
som kommit till Sverige för att begå brott kan förvisas med stöd av
paragrafen.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer jag

att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts.

Stockholm den 17 november 1975

OLA NYQUIST (fp)