14

Motion
1975/76: 70

av fru Sundberg och herr Nordgren

med anledning av propositionen 1975/76:34 med förslag till marknadsföringslag,
m. m.

I propositionen 1975/76:34 angående ny marknadsföringslag aviserar handelsministern
att sakkunniga skall tillkallas för att se över konsumentombudsmannens
och konsumentverkets framtida organisation. I samband med
att organisationsfrågorna utreds är det enligt vår mening lämpligt att de
sakkunnigas uppdrag även utsträcks till att omfatta vissa frågeställningar
som berör instruktionerna för berörda myndigheter. Speciellt viktig finnér
vi en översyn av den administrativa hanteringen vara. Det synes oss nämligen
som om vissa risker kan föreligga för att speciellt små företag kan
komma att utsättas för icke avsedda marknadsstörningar.

Av erfarenhet vet vi att om KO av någon anledning (anmälan eller eget
initiativ) tar upp visst material till granskning uppstår som regel negativa
effekter för producenten. Sådana effekter accentueras ytterligare, om någon
av KO:s anlitade sakkunniga i sina yttranden eller på annat sätt fäller nedsättande
omdömen om produkten eller marknadsmaterialet. Ju längre tid
som förflyter mellan dessa ”bad-will-aktiviteter” och KO:s slutliga ställningstagande,
desto större blir skadeeffekten, även om KO:s ställningstagande
skulle inskränkas till krav på mycket små justeringar i eller ett fullständigt
accepterande av granskat marknadsmaterial. Denna period - när
KO har marknadsmaterialet under granskning - kan i vissa fall bli mycket
lång. 1 praktiken kan detta innebära att produktens marknadsföring de facto
måste stoppas under granskningstiden. Speciellt påfrestande kan granskningstiden
bli för små företag som har begränsade resurser och som kan
vara uppbyggda med en enda produkt som bas för verksamheten.

En administrativ hantering som i praktiken kan innebära att bra produkter
stoppas eller väsentligt försenas är inte konsumentvänlig. Konsumentskyddet
får inte utvecklas i sådan riktning att ”det bästa blir det godas fiende”.
Spelreglerna för konsumentskyddet bör därför utformas så, att man inte
nödvändigtvis riskerar att en anmälan till KO eller ett s. k. sakkunnigutlåtande
ger sådana marknadseffekter att verksamheten starkt försvåras eller
t. o. m. måste upphöra.

Mot bakgrund av det anförda finner vi att de sakkunniga, som handelsministern
avser att tillkalla, även bör få i uppdrag att undersöka vilka
möjligheter det finns att i den administrativa hanteringen undvika att förorsaka
företag icke avsedda eller icke önskade marknadsstörningar.

De frågeställningar som de sakkunniga enligt vår uppfattning bör beakta
är bl. a. följande.

Mot. 1975/76: 70

15

1. Vilken behandlingstid bör eftersträvas för ett ärende som granskas
av KO?

2. Hur skall KO rekrytera sina sakkunniga? Bör t. ex. sakkunniga som
tidigare gjort offentliga ställningstaganden med avseende på aktuellt marknadsmaterial
och aktuell produkt utnyttjas av KO?

3. Hur skall KO:s informationsskyldighet utformas så att icke avsedda
marknadsstörningar undviks?

4. Bör inte eventuellt en möjlighet öppnas till ersättning för sådan ekonomisk
skada som orsakas av felaktiga sakkunnigutlåtanden?

Under hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att organisationskommittén får
i uppdrag att överväga hur icke avsedda effekter av marknadsföringslagen
enligt vad i motionen framhålls skall kunna undvikas.

Stockholm den 13 november 1975

INGRID SUNDBERG (m)

HANS NORDGREN (m)