7

Motion
1975/76: 53

av herr Mattsson i Skee m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:33 med förslag till lag om
förvärv av hyresfastighet m. m.

Förslaget i propositionen 1975/76:33 om tillståndsplikt för förvärv av hyresfastigheter
grundas på syftet att förebygga spekulation i hyresfastigheter
och att hindra personer som är olämpliga att förvalta sådana fastigheter
från att förvärva dem. Samma syfte står bakom förslagen i samma proposition
om tillståndsplikt vid förvärv av aktie i fåmansbolag och andel i handelsbolag
- allt om bolagen huvudsakligen förvaltar hyresfastigheter.

Syftet att motverka spekulation i hyresfastigheter och att främja en god
bostadsförvaltning i enlighet med av statsmakterna angivna intentioner kan
rimligen inte sättas i fråga. Det står också utan diskussion att på detta område
finns missförhållanden som bör rättas till.

Ingen utredning har presenterats om hur många köp som skulle ha drabbats
av ett motsvarande villkor under den senare tiden. Av remissyttrandena
att döma torde dock de olämpliga transaktionerna ostridigt beröra en begränsad
krets av enskilda personer och bolag - allt sett i relation till den
seriösa fastighetsomsättningens parter.

Det torde också vara höjt över varje diskussion att den föreslagna lagstiftningen
är inte endast administrativt betungande utan även principiellt
tvivelaktig. Detta illustreras bl. a. av att föredragande statsrådet (s. 60) ansett
gränsen mellan spekulativa och seriösa förvärv så flytande att en statistisk
undersökning knappast är möjlig. Till detta kommer slutligen farhågor för
att den föreslagna lagstiftningen beträffande tillståndsprövningen skall kunna
kringgås och inte kommer att motsvara sitt avsedda syfte.

Prövningen av en köpares lämplighet skall ske hos hyresnämnden. Kommunen
skall dock alltid yttra sig. I praktiken (s. 68) kommer i första hand
kommunen att få bära ansvaret för bedömningen av om sökanden fullgjort
sin skyldighet att bevisa att han är lämplig som fastighetsägare. Kommunen
har då att pröva ett antal intrikata frågor:

a. Har sökanden ekonomiska förutsättningar för att förvalta fastigheten?

b. Har sökanden eller i vissa fall någon av hans företrädare möjlighet
att sköta uppgiften som fastighetsförvaltare?

c. Avser sökanden att behålla fastigheten och i så fall hur länge?

d. Tänker han hålla den i godtagbart skick?

e. Kan man anta att sökanden iakttar ”god sed” i hyresförhållanden (en
”god sed” som dock nödvändigtvis inte måste helt ansluta sig till hyresgästpartens
krav)? Här tycks dock bevisbördan falla på sökanden först om
han tidigare varit utsatt för tvångsingripanden (se prop. s. 69).

Mot. 1975/76:53

8

f. Har han den senaste tiden köpt och sålt för många hyresfastigheter?

g. Är förhållandet mellan sökanden och hans tidigare hyresgäster (hyresgästföreningen)
gott?

h. Har sökanden betalt ett pris som "vida” överstiger avkastningsvärdet?

Dessa propositionens exempel på vad tillståndsprövningen praktiskt innebär
skall alla ha ett gemensamt mål, nämligen att motverka spekulation
och dålig fastighetsförvaltning. De har alla det gemensamt att de skall göra
det möjligt att se in i framtida händelser.

Även med full och odelad anslutning till propositionens syften kan man
ifrågasätta om inte den föreslagna administrativa apparaten i första hand
drabbar de vanliga, seriösa köparna, medan möjligheter så småningom hittas
för spekulanterna att kringgå lagarnas syften. Risken är att här skapas en
apparat som silar mygg och sväljer kameler.

Risken är även stor för att sökanden i den kommunala handläggningen
har uppenbara svårigheter att upprätthålla berättigade integritetskrav och
samtidigt argumentera för sin sak.

Den bakom lagförslagen liggande promemorian tycks ha utgått ifrån att
främst trycket i Stockholmsområdet kräver snabba initiativ. Därför har man
inte hunnit jämföra alla alternativ som kan finnas. Skulle det kanske i praktiken
bli samma resultat om man fick bättre åtgärder att snabbt ingripa
vid missförhållanden och om man angrep spekulationsvinstema vid korta
affärer skattemässigt? Kan tillståndssystemet lokalt begränsas?

Riksdagen måste få möjlighet att da del av ett utredningsmaterial som
går igenom effekten av även andra och administrativt mindre komplicerade
lösningar. Ett sådant föreligger inte nu. Flera remissinstanser har emellertid
hänvisat till bostadsförvaltningsutredningens pågående arbete (tvångsförvaltningslagen)
samt till att verkningarna av vissa lagändringar (förköp, expropriation,
bruksvärdeshyra och bostadssanering) och ändrade bostadslåneförutsättningar
(markvillkoret m. m.) bör avvaktas.

Inte endast kravet på samordning med tvångsförvaltningsreglerna utan
också det allmänna behovet av en vidare överarbetning av grundläggande
utgångspunkter i det under tidspress framlagda förslaget talar för att frågan
om ytterligare åtgärder i propositionens huvudsakliga syfte överlämnas till
fortsatt utredning - möjligen till den sittande bostadsförvaltningsutredningen.
Även om i och för sig grundtanken bakom tillståndsplikt och förköp
beträffande aktier och andelar kan godtas medför det lagtekniska sambandet
att samtliga lagförslag i propositionen nu måste avslås.

Mot bakgrund av det anförda hemställer vi
att riksdagen

1. inte antar de i propositionen 1975/76:33 upptagna lagförslagen,

2. hos regeringen begär nytt förslag till åtgärder mot spekulation
i hyresfastigheter.

Mot. 1975/76:53

Stockholm den 12 november 1975

KJELL A. MATTSSON (c)
i Ske

TAGE SUNDKVIST (c)

HANS PETERSSON (fp)
i Röstånga

OLA NYQUIST (fp)