14

Motion

1975/76:45

av herrar Nilsson i Agnäs och Fridolfsson

med anledning av propositionen 1975/76:64 med förslag till lag om

ändring i rättegångsbalken m. m.

Regeringen föreslår i propositionen 1975/76:64 ”att det religiösa inslaget
i vittneseden och andra eder inför domstol skall tas bort”.

Detta är ytterligare ett steg i en sekulariseringsprocess som pågått i Sverige
en längre tid och siktar mot avlägsnandet av allt som erinrar om vårt folks
kristna bakgrund, vår nations rötter i Bibeln, vårt kulturarvs förankring
i kyrkans traditioner.

Om detta steg verkligen motsvaras av vårt folks ställning till kristendomen,
dess urkund och dess betydelse för vårt rättssamhälles tillkomst och
vård, är det riktigt att ta det, men måhända är förslaget ändå främmande
för stora delar av vårt folk så att det innebär något som strider mot det
som fortfarande är giltigt och heligt för flertalet människor i vårt land. Vi
anser att så är fallet.

Vittnes- och domareden med löfte och försäkran att ”inför Gud den allsmäktige
och vid hans heliga ord” är hos oss i Sverige månghundraårig.
Den ansågs självklar i ett land där de tidigast skrivna lagarna fastslog att
”Kristus är främst i vår lag”.

En försäkran på heder och samvete är i och för sig också något värdefullt,
men frågan är om ordet samvete kan lösgöras från Gud den allsmäktige
och hans heliga ord utan att någon annan elementär och "helig” grund
och norm anges, ty själva ordet samvete innebär att någon vet något tillsammans
med någon eller med grund i något orubbligt och evigt giltigt.
Hedersbegreppet i vår kulturkrets hänger elementärt samman med dekalogen
och den kristna etiken sådan den utformas i Den Heliga Skrift. Om en
försäkran på heder och samvete avges förutsätter den ett fundament, vilket
givetvis kan utredas och anges men vars bas i längden kommer att urgröpas
och uttunnas, om icke det som ryms i begreppet "Gud den allsmäktige
och hans heliga ord” bevaras och är känt i vårt folk, dess rättsvård och
lagstiftning. En ceremoni eller akt med löfte och försäkran kommer förmodligen
mycket snart att framstå till föga eller inte förpliktande. Jämförelsevis
kan erinras om att svordom och eder, som ursprungligen ju innebar
allvar och försäkring om sanning, i dag används utan annan innebörd än
tanklös utfyllnad av tal och skrift.

Det synes oss under alla förhållanden vara nödvändigt att bevara vittnesoch
domareden vid Gud allsmäktig och hans heliga ord som ett alternativ.
Den som på grund av sin tro eller livssyn vill avlägga ed enligt den gamla
lydelsen bör även framgent tillåtas det.

Mot. 1975/76: 45

15

Med hänvisning till det anförda hemställes

att riksdagen hos regeringen begär att det religiösa inslaget i vittneseden
och andra eder inför domstol skall behållas, åtminstone
som ett alternativ.

Stockholm den 11 november 1975

TORE NILSSON (m)
i Agnäs

FILIP W. FRIDOLFSSON (m)