Motion 1975/76

2521-2522

Motion

1975/76:2521

av herr Hermansson m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:180 om ändrade regler för
beskattning av realisationsvinster, m. m.

Sammanfattning

1 motionen föreslås en skärpning av realisationsvinstbeskattningen jämfört
både med gällande regler och propositionen. Vpk anser att en reformering
av realisationsvinstbeskattningen måste bygga på följande principer:

a) Hela realisationsvinsten bör i princip vara skattepliktig.

b) Även realisationsvinst från avyttring av lös egendom avsedd för personligt
bruk bör vara skattepliktig.

c) Beskattningen av realisationsvinster bör vara av minst samma skärpa
som beskattningen av arbetsinkomster.

Riksdagen bör hos regeringen begära tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning
och företagsskatteberedningen om en reformering av realisationsvinstbeskattningen
i enlighet med dessa principer. I vissa frågor bör
emellertid beslut omedelbart kunna fattas om skärpningar. 75 % av vinsten
vid avyttring av aktie m. m. bör sålunda vara skattepliktig mot i propositionen
föreslagna 40 %: Vad beträffar beskattningen av realisationsvinst
vid försäljning av fastighet föreslås dels att endast den del av anskaffningskostnaden
som fastighetsägaren själv finansierat får indexuppräknas, dels
att avdraget om 3 000 kr. per år avskaffas, dels slutligen att förslaget om
uppskov med beskattning även vid frivillig försäljning avslås.

Förslagen i propositionen 1975/76:180 om ändrade regler för beskattningen
av realisationsvinster är i huvudsak av teknisk karaktär. De skärpningar
som föreslås är obetydliga till sina verkningar. Detta har uppmärksammats
av bl. a. LO-tidningen, som i nr 11 på ledande plats skriver under rubriken
Orättvisan består:

Finansminister Gunnar Strängs förslag till skärpt realisationsvinstbeskattning
är inte ens värt epitet skärpt. Förslaget innebär en skärpning av beskattningen
av vinsterna på försålda aktier som är så låg att börsen reagerade
med rekordhöga noteringar.

Beträffande villaägarna kommer de flesta som säljer en villa inte att behöva
skatta för någon vinst alls, enligt en ovanligt enig expertkår.

Dessutom behöver den som säljer ett småhus med god vinst för att köpa
sig en trevlig och betydligt dyrare lyxvilla inte betala någon skatt alls. Det
visar ju en rörande omtanke om svenska folkets behov av allt högre boendestandard.

1 Riksdagen 1975/76. 3 samt. Nr 2521-2522

Mot. 1975/76:2521

2

Vad tänker finansministern föreslå för att hjälpa alla lägenhetsinnehavare,
som bor i trånga och efter några år något slitna lägenheter, att byta dessa
bostäder mot en ny fräsch och större lägenhet utan extra kostnader och
kanske t. o. m. med en god skattefri vinst på fickan?

Propositionen om reavinstbeskattningen förändrar inte några av de grundläggande
orättvisorna i vårt skattesystem där reavinst beskatt ningen kanske
är den allvarligaste boven av alla.

Såväl LO som TCO har i sina remissyttranden över förslaget från Realisationsvinstkommittén
krävt att betydande skärpningar skall göras av beskattningen
av realisationsvinster. LO anser att nuvarande regler är otillfredsställande
och har snedvridande effekter, som förstärks av att de olika
reglerna för beskattning gör det förmånligt att genom olika transaktioner
omvandla arbetsinkomster lill kapitalinkomster. Enligt Landsorganisationens
mening kan det inte anses rimligt att realisationsvinster beskattas betydligt
lindrigare än inkomst av förvärvsarbete. Hela realisationsvinsten bör
i princip vara skattepliktig. TCO anser att realisationsvinster vid försäljning
av egendom liksom kapitalinkomster är mer ojämnt fördelade än arbetsinkomster
och att skattereglerna i många fall kommit att bli starkt förmånliga
för det relativa fåtal som regelbundet har inkomster av tillfällig förvärvsverksamhet.
Organisationen anser att många höginkomsttagare i dag strävar
efter att på olika sätt omvandla ”normala” inkomster till realisationsvinster.
En teknisk översyn av skattereglerna är enligt TCO inte tillräcklig.

Vi delar denna mening. Även om såväl företagsskatteberedningen som
1972 års skatteutredning har i uppdrag att pröva olika sidor av realisationsvinstbeskattningen,
bör vissa skärpningar omedelbart genomföras. Regeringen
är ju heller inte främmande för att man överger linjen om en enbart
teknisk översyn, eftersom finansministern föreslagit vissa materiella förändringar
i beskattningens utformning. De av oss föreslagna omedelbara
skärpningarna bör följas av en allmän omarbetning av realisationsvinstbeskattningen
enligt principer som behandlas i det följande. Denna omarbetning
bör företas av de redan verksamma skatteutredningarna.

Enligt vpk:s uppfattning måste beskattningen av realisationsvinster bygga
på följande två principer:

A. Hela realisationsvinsten bör i princip vara skattepliktig.

B. Beskattningen av realisationsvinster bör vara av minst samma skärpa
som beskattningen av arbetsinkomster.

Om någon skillnad är motiverad i beskattningen av dessa bägge intäktsformer,
måste den vara att inkomster av förvärvsarbete beskattas lindrigare.
Nu är det tvärtom!

På grundval av dessa båda principer bör den konkreta utformningen av
realisationsvinstbeskattningen ske. Tre huvudområden kan urskiljas: realisationsvinster
vid avyttring av 1. fastigheter, 2. aktier, 3. annan lös egendom.
Största möjliga likformighet bör eftersträvas, när det gäller beskattningsreglerna
på samtliga tre områden. En strikt tillämpning av de bägge
anförda principerna underlättar strävan till likformighet.

Mot. 1975/76:2521

3

Ett problem är om och i vilken grad hänsyn skall tas till förändringar
i penningvärdet vid beräkningen av realisationsvinstens storlek, dvs. i det
aktuella läget till inflationen. I gällande regler får vid beräkning av realisationsvinst
på fastighet ingångsvärdet omräknas till det belopp vartill det
skulle ha uppgått efter det allmänna prisläget under det år då avyttringen
skedde.

Att så bör få ske är emellertid inte alls självklart. Motiveringen för detta
beräkningssätt brukar vara att enbart inflationsvinster inte skall beskattas.
Nu är det emellertid, för det första, mycket svårt att avskilja en inflationsvinst
från övriga delar av realisationsvinsten. Hur stor del av vinsten beror på
inflationen? Hur stor del beror på spekulation? Hur stor del beror på olika
former av markvärdestegring? När ingångsvärdet omräknas med hänsyn
till ”det allmänna prisläget” under försäljningsåret ingår däri också den markvärdestegring,
som självklart skall beskattas. För det andra beskattas, under
en period av fortgående inflation, även på andra områden inkomster som
ökat genom inflationen. Det Finns knappast något skäl, varför just realisationsvinster
skulle vara undantagna härvidlag.

Helt ohållbart är det att bibehålla den regel enligt vilken hela ingångsvärdet
får indexuppräknas och inte enbart den del av anskaffningskostnaden fastighetsägaren
själv finansierat, såsom Realisationsvinstkommittén i princip
anser. Kritik har också riktats mot att konsumentprisindex används vid
omräkningen från nominell till reell prisutveckling. Konsumentprisindex
inkluderar ju en del av kostnaderna för de offentliga nyttigheterna. Nettoprisindex
skulle lämpa sig bättre för denna omräkning.

Det bör påminnas om att betydande värdestegringar under de senaste
åren skett av fastighetsbeståndet. Enligt en beräkning redovisad i LO-tidningen
nr 10/1976 skulle värdestegringsvinsterna enbart på beståndet av
småhus under perioden 1965-1973 ha uppgått till drygt 5 miljarder kr. per
år i 1974 års nettopriser och drygt 4 miljarder kr. per år i samma års konsumentpriser.
Endast en del av denna prisstegring går att förklara med hänvisning
till den allmänna inflationen.

Enligt gällande regler får, om fastighetsavyttringen omfattat byggnad som
i huvudsak är avsedd att användas för bostadsändamål, vid vinstberäkningen
avdrag göras med ett belopp av 3 000 kr. per år. Bakgrunden till detta avdrag
är, säger finansministern, ”att man, såvitt gäller försäljning av egnahem
och mindre jordbruksfastigheter, önskat undanta smärre reella vinster från
beskattning”. Effekten av de olika undantagsregler som finns från en strikt
beskattning av realisationsvinster på fastigheter blir emellertid sammantaget
att många fastigheter efter ett antal år blir praktiskt taget fria från realisationsvinstbeskattning.
Varje jämförelse med såväl innehavare av vanliga
hyreslägenheter som med vanliga inkomsttagare talar för att 3 000-kronorsavdraget
avskaffas. Detta krav har också ställts av LO.

F. n. föreligger inte någon allmän rätt till uppskov med realisationsvinstbeskattningen
vid försäljning av egnahem och liknande fastigheter. Uppskov

1* Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2521-2522

Mot. 1975/76:2521

4

kan medges endast om fastigheten tagits i anspråk genom expropriation
eller liknande förfarande. Både realisationsvinstkommittén och regeringen
föreslår nu en väsentlig utvidgning av rätten till uppskov med reavinstbeskattningen,
i det fall då den skattskyldige avser att förvärva en ersättningsfastighet.
En sådan utvidgning kan enligt vår mening icke godkännas.
Den måste anses obefogad vid en jämförelse med de skatteregler som gäller
för andra bostadsinnehavare och andra skattskyldiga.

Vi anser alltså att en skärpning är nödvändig av realisationsvinstbeskattningen
vid fastighetsförsäljning jämfört med de av regeringen föreslagna
reglerna. En sådan skärpning skulle bidra till en lugnare prisutveckling på
mark och fastigheter. Den skulle göra det lättare för de inkomsttagare i
normallägen som vill skaffa sig ett småhus. Den skulle också ge lägre taxeringsvärden
och därmed lägre boendekostnader för dem som redan har
ett hus jämfört med de effekter som följer av de nuvarande skattereglerna.
De enda som drabbas av en skatteskärpning är de som försöker göra vinster
på husaffärer.

En skärpning av realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av aktier
är också nödvändig. Enligt Realisationsvinstkommitténs förslag skall 30 %
av vinsten tas upp till beskattning efter utgången av den 2-årsperiod, under
vilken hela vinsten beskattas. Enligt regeringens förslag skall procentsatsen
vara 40.

Enligt de principer vi utgår ifrån i vår bedömning bör hela vinsten vara
skattepliktig. Samma skäl som talar för att vinsten under den första 2årsperioden
skall redovisas till 100 % talar för att så skall ske även i fortsättningen.
Detta bör vara riktpunkten för den översyn av realisationsvinstbeskattningen
som skall ske. Under en övergångstid kan man i ett provisorium
acceptera 75 %, en skattepliktsats som också föreslagits av LO.

Det tredje området gäller realisationsvinstbeskattningen av annan lös
egendom än aktier o. d. framför allt olika typer av lösöre. Denna är enligt
gällande regler tidsbegränsad med en gräns vid 5 år. Realisationsvinstkommittén
vill göra en skillnad mellan olika grupper av lösören, varvid till
den ena gruppen skulle föras sådant som vid användning normalt minskar
i värde (t. ex. vanligt bohag, bilar och båtar), till den andra gruppen konst
och antikviteter, frimärken, mynt. ädelstenar etc. Den första gruppen skulle
inte vara underkastad realisationsvinstbeskattning, medan den andra gruppen
skulle vara föremål för en i tiden obegränsad beskattning. Finansministern
vill med hänsyn till kontrollsvårigheterna inte föreslå någon ändring
i gällande regler.

Uppdelningen i två grupper synes inte helt konsekvent. Det avgörande
ur skattesynpunkt måste ju vara om vid försäljningen uppstår en realisationsvinst,
oavsett vilken grupp lösöret kan hänföras till. Självklart uppstår
en rad kontrollproblem vid en beskattning av realisationsvinster på lös egendom,
men det är svårt att förstå att dessa så starkt skulle öka, därför att
beskattningen görs obegränsad i tiden. Redan nu skall ju realisationsvinst

Mot. 1975/76:2521

5

skatt utgå, om avyttring sker inom fem år efter förvärvet.

Enligt vår mening är det orimligt att undanta konst och antikviteter,
ädelstenar, mynt, frimärken etc. från realisationsvinstbeskattning. Detta så
mycket mera som det finns en stark tendens till placering och spekulation
just i sådana typer av lös egendom. Kontrollproblemen bör vara möjliga
att lösa.

En skärpning av realisationsvinstbeskattningen enligt de linjer som i det
föregående förordats avskaffar naturligtvis inte de grundläggande ekonomiska
förhållanden som gör det möjligt för vissa grupper att göra stora vinster
på utsugning och utplundring av andra människor. Markspekulationen och
privatas tillägnande av markvärdestegringen kan man t. ex. först komma
till rätta med genom att samhället övertar all mark. Men en skärpning
av realisationsvinstbeskattningen skulle dock motverka spekulationen och
uppdrivningen av priserna t. ex. på mark. Den är ett nödvändigt led i ett
rättvist skattesystem.

Beträffande en del av de frågor som berörs i det föregående krävs enligt
vår mening ytterligare utredning. Detta uppdrag ligger redan hos de tillsatta
skatteutredningarna. Beträffande andra frågor anser vi det emellertid nödvändigt
att riksdagen nu fattar beslut, som i vissa fall får bli av provisorisk
karaktär.

Vi förutsätter att utskottet i förekommande fall utarbetar förslag till lagtext.

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen med godkännande i övrigt av propositionen
1975/76:180 beslutar
1. att hos regeringen begära tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning
och företagsskatteberedningen innebärande att utredningarna
bygger sina förslag om reformering av realisationsvinstbeskattningen
på följande principer:

a. hela realisationsvinsten bör i princip vara skattepliktig,

b. även realisationsvinst från avyttring av lös egendom avsedd
för personligt bruk bör vara skattepliktig,

c. beskattningen av realisationsvinster bör vara av minst samma
skärpa som beskattningen av arbetsinkomster,

2. att 35 S 3 mom. kommunalskattelagen ges en sådan innebörd
att 75 96 (i stället för 40 96) av vinsten vid avyttring görs skattepliktig
och erhåller följande lydelse:

Regeringens förslag Motionärernas förslag

35 §

3 mom. Realisationsvinst på närmast föregående åren.

Avyttrar skattskyldig egendom Avyttrar skattskyldig egendom
som avses i detta moment och som som avses i detta moment och som

Mot. 1975/76:2521

6

R egeringens förslag

Motionärernas förslag

den skattskyldige har förvärvat tidigare
än två år före ingången av avyttringsåret,
är 40 procent av vinsten
skattepliktig.

den skattskyldige har förvärvat tidigare
än två år före ingången av avyttringsåret,
är 75 procent av vinsten
skattepliktig.

Från

K.an tillämpning

Har egendom som avses i detta
moment avyttrats genom sådan
tvångsförsäljning som anges i 2
mom. andra stycket första meningen,
är - oavsett tidpunkten för förvärvet-endast
40 procent av vinsten
skattepliktig.

Bestämmelsen i och fosterbarn.

detta stycke.

avyttringen sker.

Har egendom som avses i detta
moment avyttrats genom sådan
tvångsförsäljning som anges i 2
mom. andra stycket första meningen
är - oavsett tidpunkten för förvärvet
- 75 procent av vinsten skattepliktig.

3. att punkten 2 a i anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen
ändras och ges en sådan innebörd att endast den del av ingångsvärdet
som fastighetsägaren själv finansierat får indexuppräknas
samt att omräkningen skall ske med ledning av
en indexserie, grundad på nettoprisindex (i stället för som nu
konsumentprisindex), och dessutom att den bestämmelse som
medger avdrag med 3 000 kr. för varje påbörjat kalenderår före
taxeringsåret utgår och punkt 2 a således ges följande lydelse:

2 a. Skall vid beräkning avyttringen skedde.

Omräkningen sker med ledning

Omräkningen sker med ledning
av en indexserie, grundad på konsumentprisindex.
Ri ksskatteverket
fastställer årligen omräkningstalen.
Har avyttring av fastighet omfattat
byggnad, som i huvudsak är avsedd att
användas för bostadsändamål och som
vid avyttringstillfället varit eller bort
vara åsatt ett taxerat byggnadsvärde
av lägst 10 000 kronor, avdrages ytterligare
ett belopp av 3 000 kronor för
varje påbörjat kalenderår före taxeringsåret
som bostadsbyggnaden under
innehavstiden funnits på fastigheten.
dock icke för tidigare år än är
1952. Finnes på fastigheten mer än en
bostadsbyggnad beräknas nu avsett
avdrag endast för fastighetens huvud

av en indexserie, grundad på nettoprisindex
och omfattar endast den del
av ingångsvärdet sorn fastighetsägaren
själv finansierat. Riksskatteverket
fastställer årligen omräkningstalen.

Mot. 1975/76:2521

7

byggnad. Sker vinstberäkningen med
utgångspunkt från taxeringsvärdet tjugo
år före avyttringen enligt sjätte
stycket ovan eller från taxeringsvärdet
året före dödsfallet enligt sjunde stycket
ovan eller motsvarande värden, får
avdrag enligt detta stycke ej ske för tidigare
år än tjugo år före avyttringen
eller året före dödsfallet. Om bostadsbyggnad
rivits eller förstörts genom
brand eller liknande, skall vid tillämpning
av bestämmelserna i detta stycke
bostadsbyggnad anses ha funnits på
fastigheten även under denna tid, om
arbetet med att uppföra ersättningsbyggnad
igångsatts inom ett år. Motsvarande
skall gälla om en bostadsbyggnad
under högst ett år tagits i anspråk
huvudsakligen för annat ändamål
än bostadsändamål.

Vinstberäkning på grund talan icke föras.

4. att i regeringens förslag till 35 § 2 mom. kommunalskattelagen
det stycke utgår som börjar med ”Uppskov enligt föregående
stycke med beskattning av realisationsvinst får - även om tvång

icke förelegat - åtnjutas --- ”och slutar med” bildar

en förvärvskälla”.

Stockholm den 26 april 1976

C.-H. HERMANSSON (vpk)

LARS WERNER (vpk)
i Tyresö

EIVOR MARKLUND (vpk)
GUSTAV LORENTZON (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk)

i Malmö

NILS BERNDTSON (vpk)