Motion
Mot. 1975/76
2519-2520
1975/76: 2519
av herr Ahlmark m. fl.
med anledning av propositionen 1975/76:180 om ändrade regler för
beskattning av realisationsvinster, m. m.
Propositionen 1975/76:180 angående beskattning av realisationsvinster baseras
på ett betänkande från realisationsvinstkommittén. Kommitténs uppdrag
var att inom ett i stort sett oförändrat skatteuttag söka samordna systemen
för en beskattning av realisationsvinster. F. n. beskattas vinster som
uppkommer vid avyttring av fastigheter efter helt andra regler än vinster,
som uppkommer vid försäljning av aktier. Samordningen har bara delvis
lyckats. Fortfarande kommer reglerna för beräkning av vinst vid fastighetsförsäljning
att avvika från motsvarande regler vid försäljning av aktier.
Helt andra beskattningsregler gäller vinster som uppkommer vid försäljning
av annat lösöre. Det är enligt vår mening otillfredsställande att beskattningen
av olika typer av realisationsvinster även i fortsättningen kommer att behandlas
efter så olika grunder som propositionen föreslår. 1 denna motion
föreslås ett närmande av reglerna beträffande beskattningen av aktievinster
till de regler som gäller för vinster vid fastighetsförsäljning.
Fastigheter
Realisationsvinstbeskattningen reformerades senast år 1966. Sedan dess
beskattas endast den verkliga vinst som uppkommer vid försäljning av fastigheter.
Hänsyn till penningvärdeförsämringen tas sålunda genom indexuppräkning
av inköpsvärde eller på annat sätt fastställt ingångsvärde. Vidare
tas hänsyn till reparationer och förbättringar vid vinstberäkningen. Den sålunda
framräknade vinsten beskattas till 100 96, om innehavet understiger
två år, därefter till 75 96.
Reglerna för beräkning av uppkommen vinst föreslås i propositionen endast
bli obetydligt förändrade. Däremot föreslås den verkliga vinst, som
sålunda uppkommer i sin helhet, bli upptagen till beskattning utan hänsyn
till längden för innehavet av fastigheten. Denna skärpning av beskattningen
kompenseras i de flesta fall av vidgade regler för uppskov med beskattningen.
Uppskov skall enligt förslaget medges inte bara vid tvångsmässig försäljning
utan också i de fall då annan fastighet, avsedd som permanent bostad,
anskaffas inom två år efter försäljningsåret. Härigenom kommer i de flesta
fall ingen realisationsvinst att bli aktuell vid försäljning av vanliga bostadsfastigheter.
Det har varit ett starkt önskemål från vår sida att försäljning
av småhus och vanliga villor, som inte sker i spekulationssyfte, skall undantas
från skärpt realisationsvinstbeskattning. De vidgade möjligheterna til!
1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2519-2520
Mot. 1975/76:2519
2
uppskov, då kapitalet återinvesteras i en ny bostadsfastighet, är också välkomna.
Försäljningar i uppenbart spekulationssyfte bör däremot så långt
möjligt motverkas genom skärpt beskattning. Vi kan därför för vår del godta
de ändringar som föreslås av reglerna beträffande beskattning vid fastighetsförsäljning.
Aktier
Nuvarande beskattningen av vinster som uppkommer vid försäljningen
av aktier sker utan hänsyn till penningvärdeförändringar. En nominell vinst
tas upp till beskattning i sin helhet, om innehavet understiger två år, och
därefter i en fallande skala under fem år. Efter fem år tas 10 % av nettoförsäljningssumman
upp till beskattning.
Avsikten med den nu föreslagna omläggningen är att den verkliga vinsten
skall beskattas. Det föreslås ske genom att 40 % av vinst vid försäljning
av aktier, som innehafts mer än två år, tas upp till beskattning samt genom
en genomsnittsvärdering av dessa äldre aktiers anskaffningsvärde. Omläggningen
är jämförd med nuvarande beskattningsregler en förändring i rätt
riktning. Det är emellertid tveksamt om den åsyftade åtgärden, att endast
beskatta verklig vinst, uppnås härigenom. Det syftet kan enligt vår mening
inte med säkerhet nås utan att tillämpa samma beräkningsmetod vid försäljning
av aktier som vid försäljning av fastigheter, dvs. genom en indexreglering
av anskaffningsvärdet. Denna metod har inte föreslagits av
vare sig kommittén eller regeringen. Det är anmärkningsvärt, eftersom syftet
med hela reformen uppges vara att närma de olika beskattningsreglerna
till varandra. ,
Stimulans till högt hushållssparande är en angelägen åtgärd. För balansen
i den svenska ekonomin är det nödvändigt att en betydande del av hushållens
disponibla inkomster avsätts till sparande. Långtidsutredningen konstaterar
t. ex. att hushållen måste stå för den viktigaste delen av det Finansiella
sparandet. Utredningen räknar med att den del av den disponibla inkomsten,
som inte utnyttjas för konsumtion, obetydligt skall understiga den som
gällt för de senaste åren (9-10 %). Denna sparkvot är i sin tur den högsta
Sverige upplevt. Det är sannolikt att betydande stimulanser måste sättas
in för att hålla kvar sparbenägenheten vid denna höga nivå. Om sparkvoten
sjunker, måste sparandet i hushållen kompenseras på den offentliga sektorn,
dvs. genom avgifts- eller skatteökningar.
Sparandet lägger grunden för investeringar. En hög investeringstakt är
nödvändig för att säkra sysselsättningen och för att betala importen. Det
är därför angeläget att det privata sparandet sker i värden som inte drar
undan kapital från lånemarknaden. Sparandet i aktier är därvidlag särskilt
värdefullt. När det sker genom köp av nyemitterade aktier ger det inte
bara ett direkt tillskott till näringslivets riskkapital utan ökar också företagens
förmåga att låna upp ytterligare kapital. Sparande i aktier kan alltså ge dubbel
Mot. 1975/76:2519
3
effekt i investeringsvolymen.
På grund av den snabba inflationstakten under senare år har det funnits
en tendens att hushållens sparande i större utsträckning inriktas mot andra
värdebeständiga tillgångar. Sålunda har intresset för minnesmedaljer, frimärken,
konst, smycken etc. ökat påtagligt. Det är från samhällsekonomiska
utgångspunkter angeläget att detta inte sker på bekostnad av annat sparande.
Den nu föreslagna omläggningen av aktievinstbeskattningen kan få som
effekt att intresset för sparande i improduktiva men värdebeständiga tillgångar
ökar. Denna risk blir så mycket större som ingen ändring av beskattningsreglerna
vid försäljning av den typen av tillgångar föreslås.
Den årliga värdetillväxten av aktier har under efterkrigstiden varit 5,2 96,
medan inflationen under senare år hållit sig kring 8-10 96. Värdetillväxten
på aktier har alltså dessa år varit klart lägre än inflationstakten. Även om
aktier kunnat säljas till ett betydligt högre belopp än inköpsvärdet, har sålunda
försäljningssumman representerat ett lägre reellt värde än inköpsvärdet.
Den uppkomna vinsten har ofta varit nominell, inte reell. Om en
sådan nominell vinst beskattas, minskar självfallet intresset för sparande
i aktier ytterligare.
Enligt propositionen är syftet emellertid att endast den reella vinsten skall
beskattas. Den föreslagna omläggningen är dock enligt vår mening ingen
garanti för att det sker. Det enda sättet att eliminera inflationseffekterna
från vinstberäkningen är att indexreglera ingångsvärdena. Denna metod är
väl prövad från motsvarande regler vid fastighetsförsäljning.
Enligt propositionen talar praktiska skäl mot en sådan lösning, eftersom
den förutsätter att förvärvstidpunkterna för äldre aktier hålls aktuella. Det
är ingen hållbar invändning. Den genomsnittsberäkning av inköpsvärdena
som föreslås i propositionen förutsätter nämligen att inköpsvärdet av varje
aktie hålls aktuellt. Det innebär att åtminstone året för anskaffningen måste
kunna styrkas. Därmed finns underlag för indexberäkning av inköpsvärdena
lika väl som för en genomsnittsberäkning av samma värden. Vi föreslår
därför att lagen på denna punkt ändras, så att anskaffningskostnaderna för
aktier beräknas genom en indexuppräkning efter samma regler som ingångsvärden
för fastigheter.
Vårt förslag till regler för beräkning av den verkliga vinsten innebär att
den andel av vinsten som skall tas upp till beksattning måste sättas högre.
Vi föreslår att 75 96 av den verkliga vinst, som uppkommer vid försäljning
av äldre aktier, skall tas upp till beskattning.
Om innehavet understiger två år före avyttringsåret, skall vinsten i sin
helhet tas upp till beskattning, därefter 40 96. Den valda gränsdragningen
för avtrappningen kan ge olyckliga effekter på aktiemarknaden och på intresset
för nyemissioner. Man kan anta att aktieägare som avser att sälja
sina aktier om möjligt avvaktar till efter det årsskifte, då avtrappningen
från 100 till 40 96 beskattning sker. Det innebär sannolikt ett betydande
utbud av aktier i början av varje år och motsvarande stora intresse för
Mot. 1975/76:2519
4
köp vid slutet av året. Denna effekt elimineras om den period, då 100 %
av vinsten skall upptas till beskattning, sätts till 2 år räknat från anskaffningstillfället
och två år framåt.
Valet av kalenderårsskifte som tidpunkt för avtrappning har skett av kontrollskäl.
Det är säkert riktigt att kontrollen av försäljningar av aktier blir
enklare, om de olika skattesatserna gäller för helt kalenderår. Det är emellertid
en alldeles orealistisk tanke att den skattskyldiges taxeringar för två
tidigare årskulle finnas tillgängliga vid taxeringsmyndigheternas granskning.
Föregående års deklaration finns regelmässigt med som underlag. Om ytterligare
en omgång deklarationer skulle finnas tillgängliga vid granskningsarbetet,
skulle detta innebära ett mycket tidsödande merarbete. Det synes
därför vara enklare att taxeringsmyndigheten i varje enskilt fall, där misstanke
om oriktiga och ofullständiga uppgifter finns, i särskild ordning begär
in erforderligt underlag. Vi föreslår av den anledningen att gränsen för avtrappning
av skattesatsen sätts till två år från den tidpunkt då aktierna
anskaffats.
F. n. beskattas inte vinst vid avyttring av aktier, om vinsten inte överstiger
5 96 av försäljningspriset. Från vinst räknas vidare ett schablonavdrag på
500 kr. Avdraget medför att äldre aktier kan säljas för sammanlagt 5 000
kr. under ett beskattningsår, utan att försäljningen leder till beskattning.
Kommittén hade föreslagit att det nuvarande schablonavdraget skulle
slopas. Regeringen föreslår emellertid att avdraget bibehålls för att underlätta
deklaration och taxering.
Det är enligt vår mening tillfredsställande, att dessa båda regler bibehålls.
Schablonavdraget på 500 kr. har gällt sedan år 1966. För att återställa avdraget
till dess ursprungliga värde föreslår vi att avdraget höjs till 1 000 kr. En
sådan höjning är också motiverad av att avdraget förmodligen kommer
att stå oförändrat i ett antal år och därigenom bli allt mindre värt.
Annan lös egendom än aktier
Som redan påpekats gäller för beskattning av vinster vid avyttring av
fastigheter och aktier andra regler än vid avyttring av annan lös egendom.
Utredningskommittén menade att det knappast fanns bärande skäl för att
i fortsättningen ha olika system för realisationsvinstbeskattning av olika
typer av lös egendom. I betänkandet föreslogs därför att all lös egendom
som inte är underkastad kontinuerlig värdeminskning borde bli föremål
för en icke tidsbegränsad realisationsvinstbeskattning.
Så gott som samtliga remissinstanser har i princip delat kommitténs uppfattning.
Flertalet remissinstanser har emellertid ställt sig tveksamma eller
avvisande till förslaget med hänvisning till svårigheter att effektivt kontrollera
de föreslagna reglerna. Det är också regeringens mening.
Vi delar uppfattningen att den av kommittén föreslagna lösningen skulle
leda till betydande byråkrati, om kontrollen skulle bli effektiv. Vi delar
Mot. 1975/76:2519
5
därför slutsatsen i propositionen att nuvarande skatteregler t. v. bör gälla.
Med hänsyn till de förändringar av sparandet som redan kan märkas och
de förändringar som kan bli följden av en ändrad realisationsvinstbeskattning
bör emellertid utvecklingen på området följas med stor uppmärksamhet.
Tidpunkten för ikraftträdandet
De aktuella ändringarna i realisationsvinstbeskattningen föreslås träda i
kraft fr. o. m. månadsskiftet mars-april i år. Det innebär att lagarna föreslås
gälla retroaktivt räknat från dagen för riksdagens beslut. Det kan vi inte
acceptera.
I samband med att propositionen aviserades i januari uttalade finansministern
sympati för att låta de nya reglerna gälla redan fr. o. m. årsskiftet
1975-1976. Det skulle ha inneburit att transaktioner i efterhand bedömts
efter helt andra regler än de som gällde vid tidpunkten för transaktionen.
Retroaktivt verkande regler av det slaget är oacceptabla i ett rättssamhälle.
Jämfört med detta uttalande kan regeringens förslag för tidpunkt för ikraftträdande
sägas vara ett steg i rätt riktning, eftersom de nya reglerna föreslås
gälla från den tidpunkt då propositionen offentliggjordes. Köp och försäljningar
som därefter sker kan genomföras med full vetskap om regeringens
intentioner.
Om förslaget beträffande tidpunkt dikterats av en önskan att motverka
spekulationstransaktioner delar vi självfallet det syftet. Det kan emellertid
inte få innebära att riksdagens suveräna rätt att ensam stifta lagar urholkas.
Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att ikraftträdandet sker den dag
ändringarna i berörda lagar kommit ut i tryck i Svensk författningssamling.
Hemställan
Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs
1. att riksdagen beslutar att endast den verkliga vinst som uppkommer
vid försäljning av aktier och dylika värdehandlingar
beräknas genom indexreglering av anskaffningsvärdena på sätt
som i motionen anförts samt att 75 % av den sålunda framräknade
vinsten tas upp till beskattning om minst två år förflutit
från tidpunkten för anskaffandet av egendomen,
2. att riksdagen beslutar att schablonavdraget vid beskattning av
realisationsvinster vid aktieförsäljning sätts till 1 000 kr.,
3. att lag om ändring i kommunalskattelagen ges en häremot
svarande lydelse.
Mot. 1975/76:2519
6
4. att riksdagen beslutar att ändringar i samtliga i propositionen
1975/76:180 berörda lagar träder i kraft den dag författningstexten
utkommit i Svensk författningssamling.
Stockholm den 26 april 1976
PER AHLMARK (fp
ROLF WIRTÉN (fp)
ERIC ENLUND (fp)
INGEMAR MUNDEBO (fp)
JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)
KARL ERIK ERIKSSON (fp)
i Arvika
ANDERS JONSSON (fp)
i Mora
OLA ULLSTEN (fp)
INGEGÄRD FRANKEL (fp)
CECILIA NETTELBRANDT (fp)
KERSTIN ANÉR (fp)
SVEN GUSTAFSON (fp)
i Göteborg