Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1975/76:2484

av herr Hermansson m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:182 om information, utbildning
och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet
m. m.

I propositionen 1975/76:182 föreslås vissa åtgärder för information, utbildning
och forskning mot bakgrund av den samtidigt föreslagna lagstiftningen
om medbestämmande i arbetslivet. Bl. a. föreslås inrättandet av ett
särskilt forskningsinstitut.

Allmänt präglas regeringens förslag av den felaktiga föreställningen att
det råder en intressegemenskap mellan parterna på arbetsmarknaden, dvs.
mellan arbetsköpare och lönearbetare. I verkligheten existerar en grundläggande
intressemotsättning, där arbetsköparna eftersträvar att tillskansa
sig mesta möjliga arbete av de arbetande till lägsta möjliga kostnader. Det
är detta som är grunden för kapitalets profiter och expansion. Mot detta
ställs de lönearbetandes kamp för sina intressen - högre löner, bättre arbetsvillkor
och arbetsmiljö.

I regeringens förslag åskådliggörs också en annan felaktig föreställning,
nämligen att det råder likvärdiga styrkeförhållanden mellan parterna på arbetsmarknaden.
I verkligheten finns en avgörande ojämlikhet, vilken grundar
sig på ägandet och kontrollen av produktionsmedlen och där den monopolkapitalistiska
staten utgör den yttersta garanten för det enskilda ägandet.
Det är denna ojämlikhet som nödvändiggjort en viss lagstiftning för
att skydda de arbetande mot de mest extrema formerna av rovdrift.

Den felaktiga samhällssyn som regeringen ger uttryck för i propositionen
och som klarast framträder i förslaget till särskilt forskningsinstitut för arbetslivsfrågor
gör att regeringen i sitt praktiska handlande kommer att företräda
kapitalintressena och därmed motverka de lönearbetandes intressen.
Man föreslår således att ledningen för institutet skall utgöras av en styrelse
bestående av lika många representanter för arbetsköpar- resp. lönearbetarsidan
och att partsintressena skall balanseras av företrädare för staten och
forskare. Till detta kommer att arbetet inom institutet skall finansieras
genom projektanslag, vilket ger arbetsköparsidan avgjorda fördelar både
genom dess större tillgång till ekonomiska resurser och genom den forskningsverksamhet
som sedan flera decennier utvecklats genom direkta anslag
från företag.

Uppgifterna för det föreslagna forskningsinstitutet anges i propositionen
vara att bedriva "forskning och utvecklingsarbete kring problem som rör
individer och grupper i arbetslivet, arbetsmarknadsparternas relationer och
inflytandefrågor samt arbetsorganisationen och dess funktionssätt". Den av

Mot. 1975/76:2484

görande problemställningen är då vems intressen - arbetsköparnas eller lönearbetarnas
- som denna forskning skall tjäna. Med den föreslagna utformningen
kommer den att tjäna arbetsköparintressena. Det forskningsarbete
som företagen bedrivit under de senaste femtio åren har sysslat just
med de problemställningar som anges som det föreslagna institutets verksamhetsområde
och har gjort det i syfte att finna metoder för att maximera
uttaget av arbete från varje enskild lönearbetare. Detta forskningsarbete har
också varit framgångsrikt från arbetsköparnas synpunkt och har verksamt
bidragit till den psykiska och fysiska förslitning som lönearbetarna utsätts
för i dag. Vpk vänder sig bestämt mot att kapitalet tillförs ytterligare forskningsresurser
på det sätt som föreslås i propositionen.

Det råder däremot inget tvivel om att det behövs en forskning inom de
områden som föreslås i propositionen, men riktningsgivande för denna forskning
skall vara att den skall tjäna de lönearbetandes intressen; en forskning
som syftar till att klarlägga för de arbetande negativa förhållanden inom
för dem väsentliga ämnesområden och som kan utgöra ett viktigt bidrag
till deras kamp för att förändra dessa förhållanden. 1 konsekvens med denna
inriktning bör ledningen av det föreslagna forskningsinstitutet helt innehas
och styrelsen utses av de fackliga organisationerna.

Forskningsinstitutets resurser kommer, förutom direkta forskningsinsatser,
att i betydande utsträckning upptas av probleminventering och problemformulering,
liksom av samordnande uppgifter. Det förutsätts att detta
arbete kommer att ske i nära samarbete med de arbetande och utifrån deras
uttryckta intressen. Det är därför inte acceptabelt att arbetet i avgörande
utsträckning skall ske genom att medel söks på för projektarbete vanligt
sätt, varvid det skulle komma att ske en överprövning av de arbetandes
prioriteringar, exempelvis i den partssammansatta arbetarskyddsfonden. 1
stället bör finansieringen ske genom statsbidrag, och kostnaderna belasta
produktionen.

Enligt regeringens förslag kommer forskningsinstitutet att ha en forskarstab
på ett tiotal personer, vartill kommer viss projektanknuten personal.
Detta kan i inledningen vara en rimlig dimensionering, som emellertid innebär
att de fackliga organisationerna bör tillföras ytterligare forskningsresurser.
Detta bör ske genom att de fackliga organisationerna får möjlighet
att söka forskningsmedel ur arbetarskyddsfonden.

Arbetsplatserna betraktas fortfarande som enskilt område, vilket kommer
att ge arbetsköparna möjlighet att stoppa för dem obekvämt forskningsarbete.
Det finns åtskilliga exempel på hur de har utnyttjat denna möjlighet, och
det finns all anledning att befara att de kommer att utnyttja den även i
fortsättningen, vilket kan leda till att arbetslivsforskningen kommer att vara
hänvisad till i huvudsak banala problemställningar. Det är därför nödvändigt
att i lag fastslå en ovillkorlig rätt till tillträde till arbetsplatserna för den
forskarpersonal som de arbetande och deras fackliga organisationer engagerar
för att utföra forskningsarbete kring arbetsförhållandenas olika aspekter. Lag

Mot. 1975/76:2484

stiftningen bör även innehålla bestämmelser som gör det möjligt att beivra
uppsåtliga försök från arbetsköparnas sida att på annat sätt förhindra forskningsarbetets
genomförande.

Under hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen med godkännande av propositionen 1975/76:182 i
övrigt men med ändring i regeringens förslag beslutar

1. att ledningen för centrum för arbetslivsfrågor skall utgöras av
en styrelse sammansatt av representanter för de fackliga organisationerna,

2. att verksamheten vid centrum för arbetslivsfrågor i sin helhet
skall finansieras genom statsbidrag,

3. att medel ur arbetarskyddsfonden skall kunna beviljas fackliga
organisationer för forskningsarbete inom fondens verksamhetsområden,

4. att hos regeringen hemställa om förslag till lagstiftning i syfte
att garantera de forskare som de arbetande och deras fackliga
organisationer önskar engagera för forskningsarbete tillträde till
arbetsplatserna.

Stockholm den 22 april 1976
C.-H. HERMANSSON (vpk)

LARS WERNER (vpk)
i Tyresö

EIVOR MARKLUND (vpk)

LARS-OVE HAGBERG (vpk)
i Borlänge

JÖRN SVENSSON (vpk)

i Malmö

NILS BERNDTSON (vpk)
GUSTAV LORENTZON (vpk)