Motion

Mot. 1975/76

2481-2485

1974/76:2481

av herrar af Ugglas och Nyquist

med anledning av propositionen 1975/76:180 om ändrade regler
för beskattning av realisationsvinster, m. m.

I propositionen 1975/76:180 föreslås ändrade regler för realisationsvinstbeskattningen.
I propositionen berörs i korthet också frågan om beskattning
av aktiefonder. Behandlingen av denna fråga i propositionen är föranledd
av skrivelser i ämnet till finansdepartementet från Svenska bankföreningen
och Svenska sparbanksföreningen. Föreningarna anser att aktiefonder inte
bör beskattas för realisationsvinst på aktier som innehafts av fonden i mer
än två år.

Riksdagen beslöt år 1974 om skatteregler för aktiefonder enligt förslag
i propositionen 1974:181. Reglerna innebär att aktiefond anses som särskilt
skattesubjekt vid inkomsttaxeringen. I fråga om den statliga skatten gäller
samma skattesats för aktiefond som för aktiebolag, dvs. 40 %. Avkastningen
på aktiefonds värdepappersinnehav beskattas som inkomst av kapital och
vinst vid avyttring av värdepapper enligt realisationsvinstbestämmelserna.
De belopp som fonden delar ut till sina andelsägare är avdragsgilla för fonden.
Det i propositionen upptagna och av riksdagen antagna förslaget kritiserades
i motionen 1974:2002 såvitt gäller realisationsvinstbeskattning av aktiefonder.
Skatteutskottet uttalade med anledning av motionen att realisationsvinstbeskattning
av aktiefonder borde uppmärksammas vid en omläggning
av realisationsvinstbeskattningen (SkU 1974:64 s. 14). Realisationsvinstkommittén
har i sitt betänkande ”Beskattning av realisationsvinster” (SOU
1975:53) inte upptagit denna fråga.

I enlighet med riksdagens uttalande bör realisationsvinstbeskattning av
aktiefonder nu uppmärksammas vid behandlingen av propositionen
1975/76:180.

I propositionen 1974:181 förklarade departementschefen att det syntes
”obestridligt att viss merbeskattning kan uppkomma i förhållande till enskilds
sparande om aktiefond beskattas för realisationsvinst på vanligt sätt”.
Det framgick av propositionen att flera remissinstanser hade förordat att
aktiefond skulle helt eller delvis befrias från realisationsvinstbeskattning.
Häremot anförde departementschefen i propositionen s. 42:

Vid ett ställningstagande till den aktuella frågan måste emellertid också
beaktas att sparande i aktiefond ger delägare påtagliga fördelar jämfört med
privata aktieplaceringar. Aktiefondens finansiella styrka möjliggör utnyttjande
av ekonomisk expertis samtidigt som utrymmet för förmånliga aktieförvärv
ökar. Vidare kan en aktiefond på grund av sin stora aktieportfölj
på ett helt annat sätt än en vanlig småsparare utnyttja möjligheterna till

1 Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 2481-2485

Mot. 1975/76:2481

2

kvittning av realisationsvinster mot realisationsförluster. Det finns därför
anledning att räkna med att aktiefonder även utan särskilda undantagsregler
endast i mindre utsträckning kommer att träffas av realisationsvinstskatt.

Till vad jag nu anfört kommer att en lindring i realisationsvinstbeskattningen
skulle kunna utnyttjas för att åstadkomma opåkallade skattelättnader.
En fullständig skattefrihet på detta område skulle t. ex. kunna föranleda
en aktiefond att placera sin förmögenhet i lågavkastande aktier eller
att systematiskt avyttra aktier just innan utdelning blev tillgänglig för lyftning.
Fondens inkomster skulle härigenom bli i huvudsak skattefria och
någon beskattning skulle heller inte - såvida fondens inkomster inte utdelades
- träffa andelsägarna. Aktiefondens inkomster skulle i detta fall
bli föremål för beskattning först när andelsägaren tillgodogjorde sig värdestegringen
i fonden genom att avyttra sin andel. Översteg andelsägarens
innehavstid fem år skulle dock högst 10 % av köpeskillingen behöva tas
upp till beskattning.

Jag är mot bakgrund av det anförda inte beredd att föreslå särskilda realisationsvinstbestämmelser
för aktiefonder.

Det citerade uttalandet upprepas i sak oförändrat i propositionen
1975/76:180 s. 178, utan att departementschefen därutöver tillför diskussionen
några ytterligare argument eller synpunkter. Mot finansministerns
uttalande kan invändas följande.

Det är i sammanhanget knappast något relevant skäl att andelsägarna
via aktiefonderna får tillgång till ekonomisk expertis, eftersom andelsägarna
genom en avgift betalar särskild ersättning för detta. Fondernas möjlighet
att kvitta realisationsvinster mot realisationsförluster har överskattats. Erfarenheten
visar att flera av de stora aktiefonderna på den svenska marknaden
i inte obetydlig utsträckning fått betala skatt för realisationsvinster.
Det beror mycket på en slump om kvittning mellan vinster och förluster
kan göras. Fondernas köp och försäljningar bör avgöras av andra faktorer
än realisationsvinstbeskattningen. Beskattningen bör vara neutral till fondernas
placeringspolitik. Det är inte heller realistiskt att anta att en modifiering
av realisationsvinstbeskattningen för aktiefondernas del skulle ”föranleda
en aktiefond att placera sin förmögenhet i lågavkastande aktier eller
att systematiskt avyttra aktier just innan utdelning blir tillgänglig för lyftning”.
Eftersom utvecklingen av aktieutdelningen har väsentlig betydelse
för en akties värde skulle det knappast vara en ändamålsenlig fondförvaltning
att uteslutande placera en aktiefonds medel i lågavkastande aktier. Att systematiskt
avyttra aktier före utdelningstillfällena för att omedelbart därefter
återköpa aktierna är inte heller något realistiskt alternativ.

De invändningar som således kan göras mot vart och ett av departementschefens
argument är enligt vår mening obestridliga. De har heller
inte blivit bemötta i propositionen, ehuru samtliga invändningar redovisats
för departementet under dess arbete på propositionen, nämligen genom särskilda
skrivelser från Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen
efter samråd med samtliga aktiefonder i bank- och sparbanksvärlden.

Mot. 1975/76:2481

3

Inte heller har i propositionen diskuterats de skäl som i övrigt talar för
en särbehandling av aktiefonderna på grund av dessas speciella förhållanden
och särskilda funktion i samhället. Dessa skäl är följande:

Det framstår som angeläget att sparandet genom andelar i aktiefonder
inte i något väsentligt hänseende är sämre än direkt aktieinnehav. Så blir
dock fallet - med hänsyn till dubbelbeskattningseffekten - om aktiefonders
realisationsvinst på värdepapper inte, åtminstone i huvudsak, befrias från
beskattning. Enligt propositionsförslaget skall realisationsvinst på värdepapper
beskattas fullt ut, om värdepapperen ”har förvärvats under det år då
avyttringen skett (avyttringsåret) eller något av de två närmast föregående
åren”. Vid längre innehav (långtidsinnehav) skall 40 % av vinsten beskattas.
En rimligare ordning vore att aktiefond inte beskattas för realisationsvinst
på långtidsinnehav. I konsekvens härmed bör realisationsförlust på sådant
innehav ej vara kvittningsgill.

Nu gällande regler om realisationsvinstbeskattning för aktiefonderna bygger
på att sådan beskattning kan undgås genom att vinsten delas ut till
andelsägarna. Fonden erhåller då vid taxeringen avdrag med motsvarande
belopp. För fonderna måste det framstå som klart oriktigt att bygga elimineringen
av realisationsvinstskatten på en möjlighet för fonden att dela
ut realisationsvinsterna. Realisationsvinster är irreguljära intäkter, som fonderna
regelmässigt inte delar ut. Målet för fonderna är att ge andelsägarna
en jämn och stigande utdelningsinkomst. En kraftigt höjd utdelning, vars
storlek beror på realisationsvinster, skapar förväntningar hos andelsägarna
och marknaden om en minst lika hög utdelning kommande år. Sådana
förväntningar kan i sin tur leda till en press på fondledningen att låta kortsiktiga
överväganden få företräde framför på lång sikt bättre dispositioner.
Aktiefondernas placeringspolitik bygger på långsiktiga placeringar och på
att genom värdestegring på sådana placeringar uppnå en ökning av fondförmögenheten.
Detta grundläggande syfte för fonden motverkas kännbart
om drygt 20 % av varje värdeökning, som framkommer vid omplacering
av ett långtidsinnehav, elimineras genom beskattning (ca 50 % av 40 %).

Om aktiefonderna skulle befrias från realisationsvinstbeskattning vid långtidsinnehav,
skulle detta innebära en viss favör jämfört med situationen
vid direkt aktieinnehav. Häremot står dock att andelsägarna drabbas av
realisationsvinstbeskattning vid försäljning av sina andelar även till den
del deras värde betingas av i fonderna kvarhållna realisationsvinster. Mot
realisationsvinstbeskattning i aktiefonder talar också att den latenta skatteskuld
som därmed skapas i fonderna försvårar beräkningen av fondernas
värde.

Den dubbelbeskattningseffekt som realisationsvinstbeskattningen för aktiefonder
innebär ökar kraftigt om beskattningen av realisationsvinster på
långtidsinnehav skärps på sätt som föreslagits i propositionen. Det framstår
som rimligt att denna ökade dubbelbeskattningseffekt mildras genom att
aktiefonderna får skatta för realisationsvinster endast vid försäljning av kort

Mot. 1975/76:2481

4

tidsinnehav. Sådan försäljning är i princip inte ett normalt led i aktiefondernas
verksamhet. Genom en sådan beskattning motverkas också de ovan
berörda farhågorna att en aktiefond skulle systematiskt avyttra aktier just
innan utdelning blir tillgänglig för lyftning.

För allmänheten innebär innehav av andelar i aktiefond ett alternativ
till direkt aktieägande. För småspararen är aktiefonden en av de fä sparformer
som står till buds när det gäller att skapa en rimlig möjlighet till inflationsskydd
utan alltför stort risktagande. Aktiefondsverksamheten är därför
i stor utsträckning ägnad att främja sparandet inom samhället. Direktinnehav
av aktier har, när det gäller mindre belopp, den nackdelen att tillgång till
tillräcklig sakkunskap genom förvaltning av banks notariatavdelning kan
bli oproportionerligt dyr. Det är därför betydelsefullt att sparande via andel
i aktiefond inte motverkas utan tvärtom främjas i lagstiftningen.

Ett bifall till motionen skull i och för sig innebära en viss avvikelse från
ett enhetligt regelsystem, men detta borde kunna accepteras med hänsyn
till att endast ett fåtal rättssubjekt kommer att beröras av reglerna samt
till att speciella och starka skäl kan åberopas för en särbehandling av dessa
rättssubjekt.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställs

att riksdagen med ändring av regeringens proposition 1975/76:180
beslutar om sådan lydelse av 35 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen
(1928:370) att detta stycke icke omfattar aktiefonds
avyttring av egendom som avses i detta moment.

Stockholm den 21 april 1976

BERTIL AF UGGLAS (m)

OLA NYQUIST (fp)