3

Motion
1975/76: 2438

av herrar Boo och Torwald

med anledning av propositionen 1975/76:164 med förslag till lag om
påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

I regeringens proposition 1975/76:164 med förslag till lag om påföljder
och ingripanden vid olovligt byggande m. m. har i 25 § intagits den bestämmelsen
att byggnadsavgift enligt 4 § tillfaller kommunen medan övriga
avgifter, särskild avgift och tilläggsavgift, tillfaller staten.

Departementschefen har i propositionen uttalat som sin uppfattning att
kommunen blir tillräckligt kompenserad om den tillerkänns byggnadsavgiften,
detta i anslutning till att avgifterna åtminstone delvis kan ses som
en kompensation till samhället för de kostnader som det olovliga byggandet
förorsakar. Dessa kostnader kan enligt departementschefen motivera att en
del av avgifterna tillfaller kommunen. Att tillerkänna kommunerna samtliga
avgifter skulle enligt hans mening vara olämpligt, åtminstone i vad gäller
tilläggsavgiften. Eftersom tilläggsavgift skall utgå endast om det olovligt
byggda vid en byggnadslovsprövning i efterhand befinns kunna stå kvar
skulle ett beviljat byggnadslov i särskilt kontroversiella fall kunna uppfattas
som resultatet av en köpslagan mellan kommunen och den byggande.

Såsom lagförslaget efter lagrådsgranskningen slutligen utformats i propositionen
har emellertid öppnats möjlighet att ta ut tilläggsavgift också
i de fall då det olovligt byggda måste undanröjas. Fråga om tilläggsavgift
prövas av allmän domstol - inte av byggnadsnämnden - och på talan av
allmän åklagare. En förutsättning för sådan talan är att byggnadsnämnden
gör framställning hos åklagaren.

I sitt yttrande den 3 oktober 1975 över promemorieförslaget till lagstiftning
om påföljder vid olovligt byggande framhöll Kommunförbundet att det föreslagna
nya systemet uppenbarligen kommer att ställa ökade krav på byggnadsnämnderna.
Det måste därför anses vara av vikt att byggnadsnämnderna
gavs sådana resurser att de kunde motsvara de ställda kraven. Detta kunde
innebära vissa ekonomiska påfrestningar för kommunerna som särskilt i
dagens situation kunde upplevas som betungande. Från dessa synpunkter
måste det anses såsom ytterst otillfredsställande att promemorieförslaget
innebar en fördelning mellan vederbörande kommun och staten på så sätt
att endast byggnadsavgift tillföll kommunen medan övriga avgifter tillföll
staten. Det vore angeläget att byggnadsnämnderna sattes i tillfälle att motsvara
de ökade anspråk som kom att ställas på dem. För statsverket medförde
den nya ordningen däremot en betydande avlastning med minskad arbetsbörda
för polis, åklagare och domstolar. De kostnader som det olovliga
byggandet förorsakade skulle i fortsättningen komma att i allt väsentligt

1* Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 2437-2443

Mot. 1975/76:2438

4

drabba kommunerna. Kommunförbundets styrelse hävdade därför att samtliga
avgifter skulle tillfalla kommunerna.

Med hänsyn till att det slutliga förslaget fått den innebörden att prövningen
av tilläggsavgift läggs på annan myndighet än byggnadsnämnden och till
de ändrade förutsättningarna för uttagande av tilläggsavgift måste de ursprungliga
skälen till att det skulle vara olämpligt att tillerkänna kommunerna
samtliga avgifter ha förlorat i styrka.

Genom det slutligen föreslagna avgiftssystemet kommer visserligen en
viss arbetsbörda att åvila allmänna domstolar och åklagare. I allt väsentligt
kommer dock den stora bördan att ligga på kommunerna och byggnadsnämnderna.
Med hänsyn härtill måste det anses föreligga starka skäl för
att samtliga avgifter skall tillfalla kommunerna.

Med åberopande av vad som nu anförts får vi därför hemställa

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:164 med
förslag till lag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande
m. m. ville, med ändring av propositionens förslag om
avgiftsfördelning, besluta att samtliga de i lagen angivna avgifterna
skall tillfalla kommunerna.

Stockholm den 22 april 1976

KARL GUST. H. BOO (c)

RUNE TORWALD (c)