6

Motion

1975/76:2433

av herr Hugosson m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:136 om ändringar i lagen
(1950:382) om svenskt medborgarskap

I regeringens proposition 1975/76:136 föreslås en liberalisering av nu gällande
regler beträffande naturalisation av barn.

Barn i äktenskap mellan svensk moder och utländsk fader naturaliseras
i vårt land i allmänhet som biperson till fadern. Har barnet fyllt femton
år, får även barnet uttala sig innan ansökan avgörs. Skulle fadern avstå
från att för egen del söka svenskt medborgarskap, naturaliseras barnet självständigt
utan hinder av att dubbelt medborgarskap uppkommer. I praxis
har sålunda i stor utsträckning redan accepterats att barn i samband med
naturalisation får medborgarskap i mer än ett land. Det har bedömts viktigare
att ge barnet svenskt medborgarskap än att undvika dubbelt. Vi delar denna
uppfattning och hälsar med tillfredsställelse den liberalisering som i detta
avseende föreslås i proposition 1975/76:136. Statsrådet uttalar att som huvudregel
bör gälla att medborgarskapsansökningar för barn under aderton
år i äktenskap mellan utländsk fader och svensk moder bör bifallas, under
förutsättning att familjen är bosatt i landet. Ansökan skall ha gjorts av
båda föräldrarna.

Trots detta klara uttalande uppstår emellertid i vissa fall problem, inte
minst när det gäller barn i upplösta äktenskap, där modern är svensk medborgare
och fadern utländsk medborgare. Kravet på att ansökan om svenskt
medborgarskap för barnet skall ha gjorts av båda föräldrarna bör i dessa
fall utgå.

Följande exempel kan belysa svårigheterna att bereda ”svenska barn”
svenskt medborgarskap, då ett äktenskap mellan en svensk kvinna och
en utländsk man upplösts genom äktenskapsskillnad. Modern tillerkänns
vårdnaden om barnen, som alltså icke är svenska medborgare. Kvinnan
gifter sig med en svensk man och får barn i sitt andra äktenskap. Barnen
från det första äktenskapet får stark samhörighet med den nya familjen,
och de har kanske inte någon som helst anknytning till den biologiska
faderns hemland. Den frånskilda mannen, som kanske inte bor kvar i Sverige,
vägrar att medverka till att barnen skall bli svenska medborgare.

Enda möjligheten i ett dylikt fall är att i faderns hemland hos domstol
ansöka om medgivande till förvärv av svenskt medborgarskap. Eftersom
svensk domstol dömt till äktenskapsskillnad, gäller inte alltid denna i faderns
hemland utan stadfästelse. De svenska lagreglerna är oftast icke kongruenta
med andra länders lagregler, varför man riskerar att man måste börja en
ny process för att få en stadfästelse till stånd. Detta kan ta lång tid och medföra
dryga kostnader.

Mot. 1975/76:2433

7

Till grund för reglerna om increscens ligger den uppfattningen att barn
med utländskt medborgarskap, vilka har växt upp här i landet, därigenom
knutits så starkt till Sverige att de bör ha rätt att bli svenska medborgare,
om de så önskar.

I de fall då ett äktenskap mellan en svensk kvinna och en utländsk man
upplösts genom äktenskapsskillnad och kvinnan tillerkänts vårdnaden om
barnen, bör det vara tillräckligt att ansökan om svenskt medborgarskap
görs av modern.

Med stöd av vad som anförts får vi hemställa

att riksdagen i anslutning till behandlingen av propositionen
1975/76:136 måtte besluta att ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om att svenskt medborgarskap för barn i vissa fall
måtte beviljas trots att ansökan därom endast gjorts av modern
till barnet.

Stockholm den 22 april 1976

KURT HUGOSSON (s)

DORIS HÅVIK (s)

MAJ BRITT THEORIN (s)

JAN BERGQVIST (s)

KERSTIN ANDERSSON (s)
i Kumla

OLLE GÖRANSSON (s)

MAJA OHLIN (s)

LISA MATTSON (s)

ÅKE GUSTAVSSON (s)
i Nässjö