3

Motion

1975/76:2432

av herr Gustafsson i Stockholm m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform
m. m.

Arbetskonflikter som berör utländsk part har praktisk betydelse främst
i två fall: 1) blockad av fartyg under bekvämlighetsflagg, 2) åtgärder till
stöd för arbetstagare i multinationella foretag.

Blockaderna mot fartyg under bekvämlighetsflagg har sin grund i den
kampanj som inleddes mot sådana fartyg av Internationella Transportarbetarefederationen
1958. Blockaden, som utfärdas av Svenska Sjöfolksförbundet,
har till syfte att förmå bekvämlighetsredaren att utfästa sig att betala
löner till besättningen efter den standard som rekommenderas av Internationella
Transportarbetarefederationen. Skulle redaren inte teckna ett sådant
avtal, vädjar Sjöfolksförbundet till exempelvis Svenska Transportarbetareförbundet
att vidtaga sympatiåtgärder.

Åtgärder mot multinationella företag har hittills förekommit endast i liten
skala, men de kan väntas få stor betydelse i framtiden. I första hand kan
det bli fråga om att hindra företaget att flytta strejkdrabbad produktion
till ett annat land. I övrigt kan det bli fråga om sympatiåtgärder av de
slag som förekommer vid konflikter på den svenska arbetsmarknaden.

Arbetsrättskommittén hade föreslagit att sympatiåtgärd med fackligt syfte
skulle vara tillåten, om i annat land vidtagits stridsåtgärd som är lovlig
enligt det landets lag eller som i vart fall skulle vara lovlig, bedömd enligt
svensk lag. Löntagarreservanterna avstyrkte detta förslag, därför att det lade
olämpliga band på de svenska fackförbundens handlingsfrihet.

Särskilt lagtexten till lagen om medbestämmande i arbetslivet berör inte
arbetskonflikter som har sin bakgrund i förhållanden i andra länder. Vid
sin granskning uttalade lagrådet att sympatiåtgärd till stöd för utländsk part
skulle i princip vara "tillåten endast under förutsättning att den i utlandet
vidtagna primära stridsåtgärden är lovlig”. Man kunde dock bortse från
”sådana förbud mot stridsåtgärder i den främmande staten, som står i uppenbar
strid mot grunderna för rättsordningen i vårt land”.

Man kan mena att lagrådets yttrande inte siktar på åtgärder mot fartyg
under bekvämlighetsflagg. I detta fall är primärkonflikten ett krav från Svenska
Sjöfolksförbundet mot bekvämlighetsredaren som följs av en blockad
mot ett fartyg i svensk hamn. Man kan likväl befara att bekvämlighetsredaren
hävdar att primäråtgärden inte är lovlig enligt bekvämlighetslandets
lag (det kan vara lagen i Liberia, Panama, Cypern, Singapore eller Somalia).
Under hänvisning härtill kan redaren tänkas stämma något av de berörda
svenska fackförbunden till arbetsdomstolen.

Mot. 1975/76:2432

4

När det gäller fackliga åtgärder som berör multinationella företag är det
ännu viktigare att riksdagen uttalar sig så att de svenska organisationernas
handlingsmöjligheter inte blir beskurna. Det är i många fall olämpligt att
lovligheten av en sympatiåtgärd i Sverige görs beroende av lovligheten av
en primäråtgärd i utlandet. Det är ofta svårt och inte sällan omöjligt att
säkert fastställa vad som är lovligt, när det gäller en sådan primäråtgärd.
Därtill kommer att strejkrätten kan vara snävt beskuren även i länder med
vilkassamhällsskick vi kännerstorsamhörighet. Som exempel kan nämnas
att den brittiska tory-regeringen 1971 genomförda en lagstiftning enligt vilken
fackföreningarna var skyddade mot de gamla strejkförbuden enligt common
law, endast om de registrerade sig. Enligt beslut av den brittiska landsorganisationen
vägrade emellertid fackförbunden med några få undantag
att underkasta sig denna ordning. Under perioden fram till 1974, då toryregeringens
lagstiftning upphävdes och ersattes av nuvarande lagstiftning,
var därför praktiskt sett alla strejker olovliga. I ett sådant läge skulle därför,
om lagrådets mening fick bli bestämmande, svenska fackförbund vara hindrade
att vidta sympatiåtgärd till förmån för utländsk part. Vid bedömningen
av reglerna om sympatiåtgärder till förmån för utländsk part har man att
beakta regeln i 41 §, första stycket, punkten 1, om förbud mot stridsåtgärder
i rättstvister. Gör arbetsgivarsidan invändning mot den fackliga åtgärdens
lovlighet, blir det svenska fackförbundet tvunget att invänta arbetsdomstolens
avgörande. Även om åtgärden skulle befinnas vara lovlig, kan detta
besked komma så sent att sympatiåtgärd inte längre är aktuell.

I sitt svar till lagrådet har departementschefen förklarat att det i princip
är riktigt att fackliga sympatiåtgärder i Sverige till förmån för part i utländsk
arbetsstrid är avsedda att vara tillåtna under den förutsättningen att den
primära arbetsstriden är lovlig. Samtidigt har han pekat på att fall kan uppkomma,
i vilka kravet på den primära åtgärdens lovlighet inte kan upprätthållas
och hänvisat bl. a. till de svårigheter som i sammanhanget kan
uppstå vid gränsdragningen mellan stridsåtgärder med fackliga resp. politiska
syften.

Det kan sättas i fråga om departementschefens uttalanden på denna punkt
tillräckligt klart anger att lagrådets tolkning av 41 § medbestämmandelagen
är alltför restriktiv. Det är viktigt att de svenska fackliga organisationerna
får tillfälle att delta i internationella stödaktioner till förmån för arbetstagarna
i andra länder, utan hinder av att de har träffat kollektivavtal med de svenska
arbetsgivarna.

Mot. 1975/76:2432

5

Det hemställs

att riksdagen uttalar att lagen om medbestämmande i arbetslivet
inte är avsedd att hindra sympatiåtgärder i konflikter med utländsk
bakgrund av det slag som ovan angivits.

Stockholm den 22 april 1976

STIG GUSTAFSSON (s)
i Stockholm

RALF LINDSTRÖM (s)

STIG OLSSON (s)
i Timrå

IVAR NORDBERG (s)

SIVERT ANDERSSON (s)
i Stockholm

LENNART ANDERSSON (s)
i Södertälje