Mot. 1975/76
2431-2436

Motion

1975/76:2431

av herr Augustsson m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform
m. m.

Försäkringskassorna har sitt ursprung i de frivilliga sjukkassorna, som
var en folkrörelse. De hade vanligen stiftats av fackföreningsfolk på resp.
orter, och de sköttes från början enbart av förtroendevalda funktionärer
och styrelseledamöter. I och med att rörelsen växte anställdes successivt,
och vanligen i första hand, de tidigare förtroendevalda funktionärerna att
på deltid eller heltid sköta verksamheten. Den statliga tillsynen skärptes,
och s. k. erkända sjukkassor inrättades.

Dagens försäkringskassor (en i varje län samt en i vardera Göteborgs
och Malmö kommuner) är självständiga, offentliga organ i vars styrelser,
pensiondelegationer och försäkringsnämnder det är förtroendevalda ledamöter
som har beslutanderätt.

Styrelsen, som består av åtta ledamöter, beslutar om försäkringskassans
angelägenheter. Regeringen utser ordförande och vice ordförande samt på
förslag av Försäkringsanställdas förbund två personalledamöter. Landstingen
(kommunfullmäktige) utser fyra ledamöter.

Genom försäkringskassornas ställning som självständiga, offentliga organ
är det möjligt att på ett smidigt sätt tillföra dem nya arbetsuppgifter. Försäkringskassor
finns i varje län, och varje kassa har en för länet anpassad
lokalkontorsorganisation. Försäkringskassans styrelse har att besluta hur tillförda
nya arbetsuppgifter skall anpassas i kassans övriga verksamhet på
ett efter de lokala förhållandena riktigt sätt.

Under senare år har till försäkringskassorna överförts vissa arbetsuppgifter,
som tidigare administrerats av kommunerna. Såvitt kan bedömas kommer
denna utveckling att fortsätta.

Vid fastställande av anställningsvillkor för de anställda i försäkringskassorna
förekommer på arbetsgivarsidan två avtalsslutande parter: statens avtalsverk
i fråga om tjänstemän med statligt reglerade löner, f. n. tjänst som
är placerad i lönegrad F 13 eller högre - ca 2 % av totala antalet anställda
- och Försäkringskassornas förhandlingsorganisation i fråga om övriga tjänstemän,
ca 98 % av totala antalet anställda. Mellan de båda kategorierna
kan trots detta i princip inte sägas råda någon mer betydande skillnad i
fråga om anställnings- och arbetsvillkoren. Dessa stämmer för övrigt i stort
sett överens med statstjänstemännens villkor.

Arbetsrättskommitténs betänkande, enligt bil. 2 s. 136, innehåller inte
heller något särskilt förslag i fråga om personalen vid de allmänna försäkringskassorna.
Detta innebär att försäkringskassorna, beträffande tjänster

1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2431-2436

Mot. 1975/76:2431

2

som inte är statligt reglerade, liksom hittills givits samma ställning som
kommun, landstingskommun, kommunförbund, församling, kyrklig samfällighet
eller skogsvårdsstyrelse. Enligt Försäkringskassornas förhandlingsorganisation
och Försäkringsanställdas förbund (LO) är detta en ordning
som hittills har fungerat mycket tillfredsställande.

Mot bakgrund av detta anser vi att försäkringskassorna även i framtiden
skall jämföras med kommun, landstingskommun, m. fl. på samma sätt som
hittills varit fallet enligt 1 § kommunaltjänstemannalagen.

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs

1. att 1 kap. 5§ i lagen om offentlig anställning ändras så att
även försäkringskassorna omfattas och därför ges följande formulering:

1 kap.

5 § I fråga om arbetstagare hos kommun, landstingskommun,
kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse
eller allmän försäkringskassa gäller 4-17 kap. endast
om anställningen är statligt reglerad och ej avser prästerlig
tjänst samt

2. att därav föranledda följdändringar i övrig lagtext vidtas.

Stockholm den 22 april 1976
GILLIS AUGUSTSSON (s)

BARBRO ENGMAN (s) SVEN-GÖSTA SIGNELL (s)