5

Motion

1975/76:2425

av herr Polstam m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:155 om vissa körkortsfrågor

I propositionen 1975/76:155 behandlas olika frågor angående körkort, såsom
förutsättningarna och formerna för körkortsingripande. Propositionen
innehåller förslag till förhållandevis stora förändringar i nuvarande regelsystem.

Propositionen har tydligen spår av att vara ett hastverk. Detta är så mycket
mera anmärkningsvärt som regeringen under ca tre års tid haft allt det
material tillgängligt på vilket propositionen grundas. Trots detta läggs propositionen
fram i det absoluta slutskedet av riksdagens arbete. Detta måste
anses synnerligen märkligt, inte minst med tanke på att propositionen behandlar
många för den enskilde synnerligen viktiga, ofta livsavgörande frågor.

Med hänsyn till att propositionen - trots de i många stycken oklara formuleringarna
- innehåller förslag till väsentliga förbättringar i förhållande
till vad som nu gäller, anser vi det ej motiverat att yrka avslag på denna,
trots de allmänna anmärkningar som kan riktas mot den. Här skall endast
tas upp några frågor, som syftar till att bota de mest uppenbara bristerna.

Sedan snart tjugo år har vårt system att låta två skilda organ ingripa
mot den som begått ett trafikbrott allmänt kritiserats. Den enskilde har
av lättförståeliga skäl inte kunnat begripa, varför det skall vara nödvändigt
att två olika organ - allmän domstol och förvaltningsdomstol - skall behöva
ingripa med straff eller straffliknande åtgärder. För många har det blivit
en helt oväntad överraskning att, sedan domstolsprocessen avslutats, ett
nytt förfarande skall behöva starta för att avgöra körkortsfrågan.

Helt följdriktigt har två olika utredningar - en i början på 1960-talet och
en i början på 1970-talet - föreslagit en samtidig handläggning. Det senaste
utredningsförslaget har tillstyrkts av bl. a. samtliga löntagarorganisationer
(SACO dock med vissa personalpolitiska invändningar, som självfallet måste
beaktas), landets två högsta juridiska domstolsinstanser (HD och regeringsrätten,
den senare med vissa reservationer), RÅ, de två remissinstanser som
främst har att bevaka trafiksäkerhetsintressen (trafiksäkerhetsverket och
NTF), samtliga representanter för advokatkåren och de organ som främst
har att bevaka rationaliseringssynpunkterna (riksrevisionsverket och statskontoret).
Det är alltså en alldeles övervägande majoritet bland remissinstanser
som förordat en ändring. Bland allmänheten är opinionen för en
ändring överväldigande.

Det finns mot denna bakgrund inte anledning att här närmare gå in på

Mot. 1975/76:2425

6

den synnerligen ensidiga argumentation som förs i propositionen. Det är
t. ex. närmast ofattbart att propositionen ej närmare diskuterat länsrättens
svårigheter att i bestridda mål om vårdslöshet i trafik få en riktig bild av
händelseförloppet med ledning av förundersökningsprotokoll och i bästa
fall ett förnyat förhör med den misstänkte. Det förhållandet att nästan alla
länder i Europa numera har en gemensam handläggning borde också ha
gett regeringen en anledning till eftertanke, detta inte minst med tanke
på de rättsförluster som den enskilde kan komma att lida, då han konfronteras
med rättssystem som på ett så uppenbart sätt som här avviker
från vad som är brukligt i större delen av världen.

Vi vill gärna samtidigt understryka att vårt krav på gemensam handläggning
av straff och körkortsfrågor på intet sätt utgör någon kritik mot
länsrätternas sätt att under rådande förutsättningar handlägga dessa frågor.
Vi anser samtidigt att en arbetslättnad för länsrätterna i fråga om körkortsmål
bör medföra en välbehövlig förstärkning av handläggningen av skattemål.
Detsamma gäller för kammarrätterna.

Regeringen har tillsatt en särskild utredning för att närmare undersöka
förutsättningarna för ett pricksystem. Vi ansluter oss till behovet av en
sådan utredning. I avvaktan på resultatet av utredningen, som bör bedrivas
skyndsamt, anser vi att vid handläggningen av körtkortsingripande de riktlinjer
bör följas som dragits upp av regeringsrätten, landets högsta instans
i körkortsmål. Detta innebär att t. v. endast körkortsåterkallelse i anledning
av grövre trafikbrott bör handläggas av allmän domstol. Härmed avser vi
fall där ett enstaka trafikbrott är så grovt att det utgör skäl för ingripande.
Frågan om handläggningen av mål om körkortsingripande vid upprepade
trafikbrott får, som också förutsatts i utredningsdirektiven, tas upp i den
av regeringen tillsatta utredningen.

Slutligen vill vi starkt vända oss mot den lagstiftningsteknik som regeringen
använder i fråga om körkortsreglerna. Det är närmast omöjligt
att av propositionen få en klar bild av de bestämmelser regeringen avser
att utfärda. 1 något fall hänvisas till en praxis (s. 73 i propositionen) som
ej närmare redovisas. Hänvisning sker till uttrycket ”grövre brott” som
om detta vore något entydigt begrepp. Regeringen förklarar ej närmare varför
den tycks anse en försäljare av narkotika trafikfarligare än en försäljare
av alkohol eller hur denna skillnad skall framgå av lagtexten.

Vår principiella inställning är således att körkortsingripande tillhör den
typ av åtgärder mot den enskilde som skall regleras i lag. Detta förutsätts,
enligt vår uppfattning, i grundlagen. Endast härigenom är det möjligt för
riksdagen att tillse att reglerna utformas så att en lämplig avvägning görs
mellan trafiksäkerhetskravet och den enskildes krav på att ingripande ej
sker i större utsträckning än vad som behövs. Vi förutsätter därför att,
sedan utredningsmannen genomfört sin utredning, hela körkortsfrågan åter
kommer att föreläggas riksdagen för prövning och att frågor om körkortsingripande
därvid regleras i lag.

Mot. 1975/76:2425

7

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på propositionen, såvitt avser handläggningen
av körkortsingripande vid grövre trafikbrott, beslutar
att dessa körkortsåtgärder skall beslutas i brottmålsprocessen,

2. att riksdagen uttalar att frågor om körkortsingripande skall regleras
i lag och att regeringen därför snarast möjligt bör förelägga
riksdagen förslag till lagstiftning i enlighet härmed.

Stockholm den 21 april 1976

ÅKE POLSTAM (c)

STIG JOSEFSON (c)

BENGT BENGTSSON (c)
i Göteborg

ERIK GLIMNER (c)
RUNE TORWALD (c)