Motion

1975/76:2379

av herr Winberg m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:160 om nya grundlagsbestämmelser
angående allmänna handlingars offentlighet

I propositionen 1975/76:160 föreslås ny lydelse av 2 kap. tryckfrihetsförordningen
(TF). Förslaget grundas i väsentliga delar på offentlighets- och
sekretesslagstiftningskommitténs(OSK)betänkande Lag om allmänna handlingar
(SOU 1975:22).

En väsentlig fråga som nu föreslås bli reglerad i TF gäller gränsdragningen
mellan allmänna handlingar och privata meddelanden till befattningshavare
vid myndighet. Det är enligt vår mening utomordentligt viktigt att medborgarna
i det moderna samhället har en långtgående insyn i allt det material
som ligger till grund för olika myndigheters beslutsfattande. Nuvarande
rättspraxis, som innebär att frågan huruvida en handling skall bedömas som
privat meddelande eller allmän handling är beroende på omständigheterna
i det särskilda fallet och vikten av de intressen som talar i den ena eller
andra riktningen, medger inte önskvärd vidsträckt tillämpning av offentlighetsprincipen.
Det är också påkallat att frågan uttryckligen regleras i TF.

Åtskilliga fall har tid efter annan inträffat där företrädare för myndigheter
gjort gällande att visst material som kommit dem till del är att anse som
privata handlingar. Samtidigt har motsatt mening framkommit från andra
håll, t. ex. från företrädare för press, radio/TV och politiska organisationer.
Även handlingar som ingivits till regeringens ledamöter har - enligt vår
mening - i strid mot den allmänna innebörden i TF och mot offentlighetsprincipen
undandragits offentlig insyn.

Självklart måste det även här finnas en sektor inom vars område handlingar
inte bör anses som allmänna. Den sektorn bör dock vara mycket
begränsad. OSK. föreslår här ett slags omvänd bevisbörda, innebärande att
en handling alltid skall vara allmän, såvida det inte är uppenbart att handlingen
inte avser mål eller ärende som myndigheten har att behandla. Det
är inte osannolikt att med ett sådant stadgande, som bl. a. regeringsrätten
framhåller i sitt remissyttrande, de s. k. handbreven kommer att försvinna.

Departementschefen synes dock anse att OSK:s förslag skulle i alltför
hög grad begränsa utrymmet för privata meddelanden som berör myndigheternas
verksamhet. Vi finner t. ex. uttalandet att "ett statsråd eller
en kommunal förtroendeman som partifunktionär bör kunna motta ett brev
som är avsett att påverka hans politiska handlande utan att det är tillgängligt
för någon annan, även om brevet rör ett ämne som han har att befatta
sig med som befattningshavare vid myndighet” ororande från offentlighetssynpunkt.

Mot. 1975/76:2379

9

2 kap. 4 § TF bör därför få en utformning som överensstämmer med
OSK:s förslag.

Med åberopande av det anförda hemställes

att 2 kap. 4 J TF erhåller följande lydelse:

”Brev eller annat personligt meddelande till befattningshavare vid myndighet
anses som allmän handling; dock ej om det uppenbarligen icke avser
mål eller ärende som myndigheten har att befatta sig med.”

Stockholm den 5 april 1976
HÅKAN WINBERG (m)

ASTRID KRISTENSSON (m) H. BERTIL LIDGÅRD (m)

ALLAN HERNELIUS (m) INGER LINDQUIST (m)

LARS SCHÖTT (m)