Mot. 1975/76:2332

Motion

1975/76:2332

av herr Ahlmark m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:131 om statligt stöd till
dagspressen

Sammanfattning

Fria tidningar är omistliga i en demokrati. Tidningarna skall inte vara
megafoner för mäktiga intressen. De skall övervaka överheten. Det blir
allt viktigare i en tid av stora enheter och sammanvävning av makteliter.
Fnligt vår liberala grundsyn skall staten garantera massmediernas frihet
och mångfald, inte styra medierna. Vi är för ett presstöd som förhindrar
pressdöd. Vi är mot annonsskatten som gröper ur tidningarnas ekonomi.

Ekonomiskt starka tidningar behövs. När tidningarna får sin ekonomi
pressad går det ut över material som är viktigt för information och debatt.
Genom generella reformer bör statsmakterna skapa ett klimat som är gynnsamt
för det tryckta ordet. Annonsskatten bör avskaffas och samdistributionsrabatten
ökas.

Men det behövs också selektivt presstöd för att garantera pressens mångfald.
Det bör så långt möjligt bygga på automatiskt verkande regler. Vi
accepterar i huvudsak regeringens förslag till utbyggt produktionsstöd.

När produktionsstödet växer får det återverkningar på konkurrensförhållandena.
Också förstatidningar som befinner sig i en konkurrenssituation
måste kunna få presstöd. De s. k. utvecklingsbidragen för bl. a. sådana tidningar
bör räknas upp i förhållande till regeringens förslag.

Annonssamverkan mellan tidningar är och bör vara tidningarnas ensak.
Vi avvisar förslaget om särskilda bidrag för annonssamverkan.

Tidningar som uppfyller kraven på produktionsbidrag bör få detta oavsett
vilket språk de utges på. Att nyhetstidningar för minoriteter och invandrare,
som t. ex. Estniska Dagbladet och Finn Sanomat, inte får presstöd är en
upprörande diskriminering.

Det är olämpligt att statsmakterna på punkt efter punkt gör skillnad mellan
olika slag av veckotidningar och att denna skillnad nu förstärks.

Tryckfrihetsrättslig expertis bör få göra en särskild granskning av pressstödet
från tryckfrihetssynpunkt. Den tryckfrihetsrättsliga granskningen bör
omfatta också de indirekta skatter som belastar tidningar och tidskrifter.

Massmedias roll

Massmedierna har en rad viktiga uppgifter. De skall erbjuda människor
information, kultur och förströelse. De flesta människor i Sverige tillbringar

1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2332

Mot. 1975/76:2332

2

flera timmar per dag med att läsa tidningar, lyssna på radio eller titta på
TV. Massmedierna har ett stort ansvar som förmedlare av kunskap om
verkligheten, opinioner, kultur, känsloupplevelser och underhållning. Medborgarna
har rätt till mångsidig och korrekt information. Det är massmediernas
ansvar att garantera den rätten.

Det finns - också i pressutredningen och i regeringens proposition - en
tendens att betrakta pressens roll alltför snävt. Den ses ofta ur ensidigt
partipolitisk synvinkel. Dagstidningarnas uppgift som nyhets- och annonsorgan,
som förmedlare av kultur, förströelse, familjenytt och sportmaterial
finns inte alls med i bedömningen, inte heller deras viktiga roll som uttryck
för lokala och regionala opinioner.

Massmedierna har alltså en rad väsentliga funktioner. Om inte massmedierna
gav gemensamhetsupplevelser, skulle livet bli fattigare. Om inte
massmedierna gav en riktig och mångsidig information, skulle den demokratiska
processen försvåras. Men tryckfriheten får inte göras beroende av
hur massmedierna utövar sina samhällsfunktioner. Yttrandefriheten får inte
inskränkas på grundval av statliga bedömningar av hur väl massmedierna
fyller sina samhällsuppgifter.

Enligt liberal uppfattning har massmedierna i en demokrati en unik uppgift:
att övervaka överheten. Den viktigaste uppgiften för ett liberalt parti
är här att skydda massmedierna mot överhetssamhällets försök att kontrollera
medierna. Staten skall garantera massmediernas frihet och mångfald, inte
styra medierna.

Genom att så långt som möjligt stå fria från etablerade intressen, genom
att självständigt och kritiskt förmedla nyheter ger massmedierna medborgarna
möjligheter att själva ta ställning. Att kritiskt granska överheten handlar
inte bara om ledarsidor och opinionsbildande avdelningar. Genom mediernas
mångfald kan olika nyhetsvärderingar och skilda verklighetsbeskrivningar
komma fram.

Hade vi bara en enda tidning, ett enda nyhetsprogram i TV, skulle nyhetsförmedlingen
bli ensidig. När flera människor väljer och vrakar bland
nyheterna är det mindre risk för att etablerade åsikter om vad som är väsentligt
styr vad medborgarna får veta.

Olika åsiktsriktningar måste alltid få möjlighet att framträda. Därför är
det viktigt att tidningarna står öppna för debatt men också att det finns
möjligheter för grupper, organisationer eller privatpersoner att skapa sig egna
språkrör. En statlig etableringskontroll för tidningar strider mot yttrandefriheten.

Det finns tendenser till ökad slutenhet i Sverige. För medborgarna blir
samhället alltmer ogenomskinligt och svåröverskådligt. De allt större enheterna
leder till mer komplicerade beslutsprocesser, som medborgarna formell
öppenhet till trots - har svårt att få insyn i. De stora organisationerna
blir allt större och allt starkare. Företag slås ihop, och de stora bolagen
dominerar alltmer. Med statliga representanter i företagens styrelser hotar

Mot. 1975/76:2332

3

allt fler beslut att fattas i slutna rum och utan insyn.

1 en sådan situation är det speciellt viktigt att massmedierna står fria
att få fram obekväm information. De skall inte vara redskap för mäktiga
intressen. Självständiga massmedier är nödvändiga för demokratisk vitalitet.

Regler för massmedierna måste utformas så, att de garanterar mediernas
frihet även i tider av yttre tryck. Också under kris-och krigstid måste medierna
vara oberoende. Det är då friheten sätts på prov. Det är då den är
allra mest nödvändig.

I socialdemokratisk argumentering talas det ofta om vilka intressen olika
uppfattningar representerar - i stället för om vilken saklig tyngd som ligger
i argumenten. Om de meningar som förs fram i debatten endast skulle
bedömas efter det antal personer som står bakom dem, skulle samhällsdebatten
förtvina. Ett argument har sitt värde, oavsett hur många som för
fram det. De politiska besluten skall vara representativa, inte åsikterna i
debatten. Just genom att små grupper, udda ståndpunkter, nya skäl kan
göra sig hörda utvecklas det fria samhället.

Den som ser tidningar som megafoner för partier och grupper -inte som
självständiga opinionsbildare - hamnar lätt i uppfattningen att en press som
är oberoende av partier och statsmakt skulle vara mindre väsentlig i en
demokrati.

Den socialdemokratiska massmediesynen står i skarp kontrast till den
liberala. För liberalen ligger det ett värde i att pressen står fri även gentemot
den demokratiskt valda makten. All makt kan missbrukas, alla makthavare
kan bli pampar. Därför måste överhetens övervakare stå fria från olika maktcentra.

Massmediernas frihet hotas också av konservativa förslag om lag mot
s. k. ekonomiskt förtal. En sådan lag skulle beskära möjligheterna till kritisk
information om varor och tjänster.

Dagspressen

I 42 av Sveriges 70 tidningsområden finns bara en enda tidning. Tidningsdöden
har härjat under efterkrigstiden, och endast ett omfattande system
av statliga subventioner har gjort det möjligt för en rad tidningar
att fortsätta att utkomma.

Medborgarna har rätt till allsidig information. De har rätt till en mångfald
i tidningsutbudet som gör det möjligt att välja den tidning som passar dem
bäst. För ett vitalt samhälle är det nödvändigt att den verklighetsbild som
ges i massmedia inte blir förenklad eller ensidig.

Därför är det viktigt att det finns många olika tidningar med olika ägarformer
och olika inriktning. Tidningarna måste ha så goda ekonomiska
resurser att de kan bedriva en kvalitativ journalistik. Inte minst utlandsbevakning
och uppsökande reportage kräver stora ekonomiska insatser.

Pressdöden innebär dock inte nödvändigtvis att läsaren har fått mindre

1# Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2332

Mot. 1975/76:2332

4

valfrihet. Att bo i en kommun där endast en dagstidning utges innebär
ju numera inte att läsaren är helt hänvisad till denna. I brevlådan får man
samtidigt - om man så vill - tidningar från grannstaden eller från något
annat håll i landet. I kioskerna säljs också tidningar från närbelägna orter.
Storstädernas tidningar når ut till hela landet.

1 jämförelse med perioden före andra världskriget har den enskilde läsaren
i dag långt större möjligheter att välja mellan olika informationskällor: bättre
distribution av tidningar och tidskrifter, två TV-kanaler och tre radiokanaler
har inneburit kraftigt ökad valfrihet. Till detta kommer att tidningarna mer
aktivt än tidigare öppnar sig för olika opinioner och låter skilda åsikter få
framträda i spalterna. Också detta gör det motiverat att hävda att tidningsläsaren
i dag har större möjligheter till allsidig information än för några
decennier sedan.

Ändå är det självfallet olyckligt att den rent lokala informationen begränsas
genom massmediakoncentrationen. Massmedierna innebär också makt över
information, och all makt bör vara spridd. Därför behövs ett generöst stöd
till dagspressen. Så långt möjligt bör stödet bygga på automatiskt verkande
regler för att förhindra maktmissbruk. Möjligheterna att grundlagsfästa principerna
för presstödet bör prövas. En politisk majoritet skall inte kunna
använda presstödet som påtryckningsmedel mot pressen. Vid en sådan prövning
bör också ingå att se om reglerna för presstödet bör beslutas i form
av lag snarare än genom förordning.

En stor del av debatten kring pressen har koncentrerats kring ägandet
av tidningar. Skall tidningar få vara privatägda? Skall de kunna säljas som
andra företag?

All maktkoncentration är av ondo. Stora sammanslagningar är lika litet
önskvärda inom massmedier som inom annan företagsamhet. Liksom inom
näringslivet i övrigt bör fusioner kontrolleras och karteller övervakas. Samma
ekonomiska intressen bör inte ha dominerande ställning i olika medier.

Från liberala utgångspunkter är det viktigaste att pressen står så fri som
möjligt från all sorts överhet: stat, kommuner, företag och andra ekonomiska
intressen.

Det är värdefullt att det finns tidningar som är språkrör för organisationer,
och ingen får självfallet hindra organisationer att starta eller äga tidningar.
Men om en ägandeform blir dominerande, hotas mångfalden. Därför bör
statens uppgift inte vara att förespråka någon speciell ägandeform utan att
skydda mångfalden.

Ingen ägartyp ger säkra garantier för en tidnings självständighet. Därför
behövs tidningar med olika slags ägare: organisationer, stiftelser, enskilda.

Den ökade redaktionella självständighet och de nya former för journalistinflytande
som vuxit fram under det senaste decenniet har minskat
ägarnas inflytande i svensk press. Men det måste vara den ansvarige utgivaren
som har det slutliga ansvaret för vad som trycks i varje tidning.

Mot. 1975/76:2332

5

Presstöd

Folkpartiets värderingar i fråga om tidningar och presstöd redovisas i
partiprogrammet:

Fria tidningar är omistliga i en demokrati. Skyddet för det tryckta ordet
måste bevaras och byggas ut. Ingrepp mot tidningar, tidskrifter och böcker
som står i strid med tryckfrihetsförordningen får ej ske.

Ekonomiskt starka tidningar blir i regel mer självständiga - mot statsmakter,
ägare, annonsörer och organisationer. Man bör därför undvika att
urholka ekonomin för tryckta skrifter genom t. ex. annons- och reklamskatt.
Genom generella reformer bör statsmakterna skapa ett klimat som är gynnsamt
för det tryckta ordet.

På samma gång är det nödvändigt att motverka att tidningar kommer
i en regional monopolställning. Presstöd behövs därför för att förhindra
pressdöd. Stödet bör bygga på automatiskt verkande regler för att förhindra
maktmissbruk. Varje tanke på att koppla samman partistöd med presstöd
måste avvisas. Ekonomisk diskriminering av veckopressen bör motverkas.
Steg för steg bör villkoren för tryckta publikationer förbättras och göras
mer likartade. Statsmakterna bör söka underlätta pressens investeringar, rationaliseringar
och distribution.

Folkpartiets grundlinje är således: hjälp tidningar som behöver stöd, försämra
inte för tidningar som klarar sig. Vi är/o/ett vettigt utformat presstöd,
mot annons-och reklamskatten som gröper ur ekonomin för pressen och
gör den mer beroende av subventioner. Vi har från folkpartihåll motionerat
också till årets riksdag om avskaffande av reklamskatten.

Regeringen och pressutredningens majoritet hävdar att det inte finns några
problem för pressen som bransch. Svårigheterna gäller enligt deras uppfattning
enbart de tidningar som befinner sig i underläge i en konkurrenssituation.
Vi kan inte dela den bedömningen. Enbart under åren 1975 och
1976 beräknas avtalsenliga lönehöjningar och prishöjningar på bl. a. tidningspapper
medföra kostnadsökningar för tidningsföretagen på minst 20 % per
år. Som regeringen själv konstaterar i propositionen är möjligheterna för
tidningarna att möta dessa ökningar genom kostnadsbesparande åtgärder
relativt små, åtminstone på kort sikt: ”Lönekostnaderna kan inte minskas
påtagligt utan att den redaktionella standarden eller distributionsservicen
försämras.” (Prop. s. 147.)

Nedläggningar är inte det enda hotet mot pressens möjligheter att fullgöra
sina uppgifter. Det är också allvarligt om en mängd förstatidningar får sin
ekonomi så pressad att de tvingas begränsa sina redaktionella ambitioner.
Detta går ut över material som är viktigt för information och debatt.

Statsmakterna bör skapa ett klimat som är gynnsamt för det tryckta ordet.
Annonsskatten bör avskaffas. Det är absurt att som i propositionen räkna
in annonsskatten bland de indirekta stödåtgärderna för dagspressen, bara
därför att den är något lägre än reklamskatten i övrigt. Annonsskatten gröper
ur tidningarnas ekonomi. Det är särskilt allvarligt när kostnaderna i övrigt
stiger snabbt. Dessutom är reklamskatten så utformad att den premierar

Mot. 1975/76:2332

6

direktreklam framför reklam via annonser i dagspressen.

Det generella stödet till pressen bör utvidgas. 1 forsta hand bör därvid
den s. k. samdistributionsrabatten ökas. Kostnaderna för tidningsdistributionen
har kraftigt stigit under de senaste åren, varför en höjning från 3
till 5 öre per distribuerat exemplar bör ske.

Ett selektivt presstöd är vid sidan av det generella tidningsstödet nödvändigt
för att garantera pressens mångfald. Ambitiösa rikstidningar med
bl. a. egen utlandsbevakning är t. ex. ytterst väsentliga. Vi delar därför regeringens
uppfattning att särskilt bidraget till storstadstidningar men också
till andra tidningar i svårigheter nu behöver öka.

Emellertid får inte produktionsbidraget till lågtäckningstidningar växa till
en sådan omfattning att de förstatidningar som enligt grundregeln inte är
stödberättigade får sin ställning undergrävd. När det nu sker en kraftig
uppräkning av stödet till lågtäckningstidningarna måste detta problem ägnas
skärpt uppmärksamhet.

Av propositionen framgår också att regeringen har uppmärksammat att
produktionsbidraget till lågtäckningstidningen i en del fall kan påverka konkurrensförhållandena
på ett sätt som inte har åsyftats. Den har tagit hänsyn
till den kritik som riktats mot pressutredningens majoritetsförslag av bl. a.
personal vid förstatidningarna i Eskilstuna, Falun och Gävle. Det är värdefullt.

Regeringen föreslår sålunda att det även i fortsättningen skall finnas en
möjlighet att bevilja produktionsbidrag till ”högtäckningstidningar”. Det
finns därvid anledning att hålla fast vid regeringens egen iakttagelse att
sådant bidrag kan bli motiverat därför att det selektiva stödet till lågtäckningstidningen
på grund av sin storlek har påverkat konkurrensläget på
ett icke avsett sätt. Förstatidningen har således utifrån fått sina villkor påverkade
så att en avbalansering av stödeffekten måste sökas.

Den naturliga slutsatsen blir då att prövningen av ett bidrag till förstatidningen
knyts till just konkurrensbilden - i vilken båda tidningarna ingår
och där även relationen mellan deras totalupplagor är en mätare på styrkeförhållandet.
Det är önskvärt och möjligt att skapa automatiskt verkande
regler också för ett sådant stöd. Presstödsnämnden bör få i uppdrag att
ta fram och föreslå sådana regler. I väntan på att så har skett måste givetvis
möjligheten till en diskretionär prövning bibehållas. Vi förutsätter att detta
kommer till uttryck i den nya presstödskungörelsen.

Ökad uppmärksamhet måste vidare ägnas tidningar med liten upplaga
som utges i närheten av storstäderna. Också här bör kompletterande produktions-
eller utvecklingsbidrag kunna utgå, så att inte tidningar av typ
Trelleborgs Allehanda och Norrtelje Tidning hotas av de kraftiga uppräkningarna
av produktionsbidragen till storstadstidningarna.

Utvecklingsbidraget bör räknas upp i jämförelse med regeringens förslag.
Det är avsett främst för tidningar som inte kan få produktionsbidrag men
som drabbas av tillfälliga ekonomiska problem. Genom den kraftiga ök

Mot. 1975/76:2332

7

ningen av produktionsbidraget ökar också behovet av kompletterande stöd
till tidningar som inte kan få produktionsbidrag.

Regeringen har gått emot pressutredningens majoritet i fråga om stöd
lill kvällstidningar. Reservationsvis har den invändningen framförts att man
inte kan acceptera att kvällstidningar undantas från möjlighet till presstöd.
Regeringen föreslår nu att alla stöd möjligheter utom produktionsbidrag skall
stå öppna också för kvällstidningar. Detta är en förbättring i förhållande
till pressutredningens förslag. Tidningar bör få möjlighet till presstöd oavsett
när på dagen de kommer ut.

Vi anser det också bra att det öppnas möjligheter för stöd till nyetableringar.

Det finns ett växelspel mellan annonsintäkter och läskretsens storlek och
sammansättning, som ingalunda är entydigt. Statliga ingrepp mot annonsintäkterna
för vissa tidningar, med motiveringen att andra tidningar som
inte har lika många annonser skulle få bättre villkor, måste avvisas. Sådana
ingrepp skulle självfallet försämra de förras ekonomi och självständighet
utan att med nödvändighet ge de andra tidningarna bättre förutsättningar.
Annonssamarbete mellan tidningar är och bör vara tidningarnas ensak. Principiellt
måste annonserna vara en del av tidningens innehåll, och staten
skall inte genom selektiva stödåtgärder söka påverka tidningarnas innehåll
vare sig detta gäller text eller annons. Vi kan alltså inte acceptera särskilda
statliga bidrag för annonssamverkan.

Regeringen föreslår till skillnad från pressutredningen en minimiupplaga
för att en fådagarstidning skall kunna betraktas som rikstidning och få del
av ett större produktionsbidrag. Regeringen vill sätta gränsen vid 10 000
exemplar. Detta skulle utestänga t. ex. en tidning som Arbetaren från ett
rikstidningsbidrag. Detta är orimligt, och gränsen bör därför inte sättas högre
än 5 000 exemplar.

Tidningar som uppfyller kraven på produktionsbidrag bör få detta oavsett
vilket språk de utges på. Att nyhetstidningar för minoriteter och invandrare
tryckta på andra språk än svenska, t. ex. Estniska Dagbladet och Finn Sanomat
inte får presstöd är en upprörande diskriminering. De bidrag som
invandrarverket ger invandrartidningar är i och för sig värdefulla men försvarar
inte att regelbundet utkommande tidningar av nyhetskaraktär inte
får del av det vanliga presstödet, som därtill är mångfaldigt större än invandrarverkets
bidrag.

Vid sitt sammanträde den 12 februari 1976 beslöt invandrarverkets styrelse
att uttala sin uppfattning att tidningarna Eesti Päeveleht, Ruotsin Suomalainen
och Finn Sanomat borde omfattas av det allmänna svenska presstödet.
I invandrarverkets styrelse ingår representanter för fyra av de fem riksdagspartierna
och beslutet var enhälligt.

I en skrivelse till riksdagens konstitutionsutskott har invandrarverket
motiverat sin inställning:

Mot. 1975/76:2332

8

Ställningstagandet skall ses mot bakgrund av riksdagens enhälliga beslut
ifråga om riktlinjerna för invandrar- och minoritetspolitiken. Det däri angivna
jämlikhetsmålet bör innebära att ingen tidning undantas från presstöd
endast på grund av att den publiceras på annat språk. Det i riktlinjerna
uppställda valfrihetsmålet innebär att medlemmar av språkliga minoriteter
skall kunna välja i vilken grad de vill uppgå i en svensk kulturell identitet
och i vilken grad de vill bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.

Just i år, när invandrare utan svenskt medborgarskap för forsta gången
skall få delta i kommunalvalen, är tidningarna på invandrarspråk särskilt
värdefulla. Det är då också angeläget att statsmakterna markerar detta genom
att innefatta därtill kvalificerade tidningar i det ordinarie presstödet.

Vi instämmer helt i vad invandrarverket här säger. Riksdagen bör omedelbart
upphäva diskrimineringen av nyhetstidningar, utgivna på annat språk
än svenska.

Som Svea Hovrätt framhåller i sitt remissyttrande får vi nu ett ökat antal
stödformer av vilka flertalet förutsätter ett stort mått av skönsmässig prövning.
Dessutom höjs beloppen kraftigt. Man närmar sig den gräns där stödet
kan få väsentliga negativa konsekvenser för skrifter som inte får något stöd
och därmed kommer i konflikt med förbudet i 1 kap. 2 § TF mot åtgärder
som innebär hinder för tryckning, utgivning eller spridning av tryckta skrifter.

I likhet med Svea Hovrätt anser vi att man bör pröva möjligheterna att
grundlagfästa principerna för presstödet. Tryckfrihetsrättslig expertis bör få
göra en särskild granskning av presstödet från tryckfrihetssynpunkt. Den
tryckfrihetsrättsliga granskningen bör omfatta också de indirekta skatter som
belastar tidningar och tidskrifter.

När presstödsnämnden får nya viktiga uppgifter bör enligt vår mening
rätt till besvär över dess beslut införas.

Vi delar regeringens uppfattning att pressutredningen har redovisat värdefullt
material för den fortsatta debatten om pressens roll. Mot en del
av undersökningsmaterialet har dock en häftig och i långa stycken välgrundad
kritik riktats.

Den bild som getts av vissa dagstidningars nyhetsförmedling har påtagligt
snedvridits genom ett ensidigt och ovetenskapligt faktaurval. De frågor som
berörts i denna undersökning, till vilken pressutredningens ledamöter icke
tagit ställning, bör bli föremål för kompletterande undersökningar, byggda
på ett mer omfattande och allsidigt material, som därtill bör bearbetas efter
mera vetenskapliga kriterier.

Veckotidningar

Liksom dagspressen ger veckotidningarna information och underhållning.
Det finns många olika slags veckotidningar med olika ambitioner. Gränsen
mellan olika typer av publikationer är flytande. Kommersiella veckotidningar

Mot. 1975/76:2332

9

konkurrerar med dagstidningarnas söndagsbilagor.

På ett godtyckligt sätt skiljer staten på olika veckotidningar. Vissa veckoblad
anses vara ”av dagspresskaraktär” och får då del av samhällets stödåtgärder.
Andra räknas som rena veckotidningar och får inget stöd.

Vissa veckotidningar är momsbelagda, andra inte. En del veckotidningar
har högre annonsskatt än andra. Vissa veckotidningar har rätt till produktionsstöd,
lån ur pressens lånefond och samdistributionsrabatt. Andra ställs
helt utanför presstödet. Vissa veckotidningar för del av den statliga annonseringen
i form av s. k. samhällsinformation. Andra veckotidningar får
inte del av sådana anslag.

Det är olämpligt att statsmakterna på punkt efter punkt gör skillnad mellan
olika slag av veckotidningar och att denna skillnad nu förstärks. Det blir
lätt en godtycklig bedömning av ”värdet” av olika slag av veckotidningar.
Det är t. ex. inte önskvärt att regering och riksdag handlar så, att vissa
politiska veckotidningar har rätt till alla privilegier, medan ambitiösa specialtidningar
drabbas av alla diskriminerande bestämmelser.

Tidskrifter

Genom sin spännvidd från fackförbundstidningar till små ideella blad
är tidskriftsmarknaden mångfasetterad och ger läsaren många alternativ.

Det finns dock oroande tecken på ekonomisk kris för stora grupper av
tidskrifter. Ökande kostnader har gjort situationen mycket svår för främst
ideella och fackliga tidskrifter. En rundfråga som pressutredningen gjorde
visade att en rad tidskrifter redan inskränkt sin utgivning eller planerar
att göra det.

De största problemen drabbar de tidskrifter som inte har stora och ekonomiskt
starka organisationer bakom sig. Men det finns också en stor grupp
tidskrifter -ägda av bl. a. samfund, ideella och fackliga organisationer som
varken kan fö presstöd eller statligt tidskriftsstöd. För dem behövs
speciella åtgärder.

Här, som på andra områden, bör i högre grad generella åtgärder sättas
in. Det tryckta ordet bör, även i tidskriftsform, vara befriat från moms.

Tidskrifter av olika slag drabbas av högre annonsskatt än dagspress. Också
detta är en orättvisa som bör försvinna, helst genom att annonsskatten
helt avvecklas.

Portokostnaderna utgör för de flesta tidskrifter en växande del av utgifterna.
En kraftig subvention av tidskrifternas distributionskostnader är
nödvändig för att garantera fortsatt utgivning av en rad tidskrifter.

Det bör bli lättare att starta nya tidskrifter. En möjlighet är att tidskrifter
redan på planeringsstadiet för garantier om grundbidrag och projektbidrag,
under förutsättning att tidskriften kommer till stånd. En statens tidskriftsfond
bör inrättas för att kunna ge lån till projekterade tidskrifter.

Mot. 1975/76:2332

10

O En rik tidskriftsflora är nödvändig för kvalificerad debatt, rikt kulturutbud
och omväxlande underhållning.

O Det statliga tidskriftsstödet bör räknas upp kraftigt. Också fackförbundsoch
samfundsägda tidskrifter bör få del av det statliga stödet.

O Samma skatteregler bör gälla för tidskrifter och dagspress. Alla tidskrifter
bör vara befriade från moms.

O Staten bör stödja tidskrifterna genom ökad subventionering av distributionskostnaderna.

O Det bör bli lättare att starta nya tidskrifter genom att planerade tidskrifter
får möjligheter till lån och till förhandsbesked om tidskriftsstöd.

Det är bra att en särskild utredning nu tillsätts om tidskrifterna. Den

får dock inte fördröja viktiga åtgärder, som momsbefrielse.

Hemställan

Vi hemställer

1. att riksdagen ansluter sig till de riktlinjer för presspolitiken
och presstödet som anges i motionen,

2. att riksdagen beslutar att upphäva skatten på annonser och
reklam,

3. att riksdagen avslår förslaget om särskilda bidrag för annonssamverkan,

4. att riksdagen beslutar att höja samdistributionsrabatten till 5
öre per distribuerat exemplar,

5. att riksdagen beslutar att utvecklingsbidrag skall kunna utgå
med högst 900 000 kr. per år för fådagarstidningar och högst
1,8 milj. kr. per år för flerdagarstidningar under högst två år
av en fyraårsperiod samt att totalramen för utvecklingsbidrag
sätts till 9 milj. kr. per år,

6. att riksdagen beslutar om en minimiupplaga på 5 000 exemplar
för att en riksspridd fådagarstidning skall betraktas som rikstidning
och fä förhöjt produktionsbidrag,

7. att riksdagen uttalar att tidning som uppfyller kraven på produktionsbidrag
bör få detta, oavsett vilket språk tidningen ges
ut på,

8. att riksdagen begär att en särskild granskning av presstödet
från tryckfrihetssynpunkt genomförs av tryckfrihetsrättslig expertis,

9. att riksdagen beslutar införa rätt till besvär över presstödsnämndens
beslut,

10. att riksdagen ansluter sig till motionens synpunkt på diskrimineringen
av delar av veckopressen, samt

Mot. 1975/76:2332

11

11. att riksdagen ansluter sig till motionens synpunkter på stödet
till tidskrifterna.

Stockholm den 25 mars 1976

PER AHLMARK (fp)

ROLF WIRTÉN (fp)

OLA ULLSTEN (fp)

ERIC ENLUND (fp)

INGEGÄRD FR/ENKEL (fp)

KARL ERIK ERIKSSON (fp)
i Arvika

ANDERS JONSSON (fp)
i Mora

INGEMAR MUNDEBO (fp)

CECILIA NETTELBRANDT (fp)

JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)

KERSTIN ANÉR (fp)

SVEN GUSTAFSON (fp)
i Göteborg