Mot. 1975/76

2314-2317

Motion
1975/76: 2314

av herr Nilsson i Agnäs

med anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken
3

Med boken mot en ny dag

En tidig morgon i Afrika. Solen bryter fram över gator och träd i en
stor stad, sköljd av regntidens vatten och ännu kylig så tidigt på dagen.

På den våta asfalten går en flicka barfota, fin i rutig bomullsklänning och
med lysande ögon. Hon bär en bok under armen.

Vem är hon, undrar jag. En liten etiopiska som går till sin forsta skoldag
med sin forsta bok under armen. Hon skall få lära sig läsa, hon skall in
i bokstävernas värld, hon är privilegierad.

Boken som lycka

Vi som i dag nått livets mogna ålder lärde en gång känna boken som
en lycka, en glädje. Min forsta egna bok fyllde världen med ett nytt skimmer.

Och när logen Vinterns ros av IOGT fick ett bibliotek, skapat av en smålänning
med träben, slog dörrarna till berättelsen och dikten upp för oss
i den avlägsna älvdalen. I känslan av overklighet gick en ung man hem
med den lånade Karlfeldt-volymen eller Kristin Lavransdotter och Den siste
vikingen.

Och den gamla kvinnan, född på 1860-talet, satt vid boken i ännu större
lycka. Hon hade sex skolveckor bakom sig och kunde skriva sitt namn,

Och hon kunde läsa. Det hade inte alla i hennes barndom kunnat. Boken
hade varit stängd för dem. - Utan boken kan jag inte leva, sade hon.

Två skrämmande ord

I de gamla längderna från generalmönstringarna på 1600-talet kan man
finna små anteckningar om soldaterna. Det står om en att han är smed,
en annan att han är tunnbindare. Troligen är det vägledning för rustmästare
och andra som kan behöva kunnigt folk ibland. I samma kolumn för noteringar
står det rätt ofta ”Kan läsa”, men det är i de flesta regementen
inte hälften av knektarna som förstår skrift. De är okunniga om bokstäverna.

Analfabet - det är ett skrämmande ord. Det finns människor också hos
oss som inte kände a och b och de andra tecknen liksom många u-länder
nu bara har en liten procent läskunniga.

Illitterat är det andra ordet som skrämmer. Det betyder från början att

1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2314-2317

Mot. 1975/76: 2314

2

bokstaven - littera - är okänd för den som bär beteckningen. I dag lär
det finnas också i vårt land unga människor som endast med stor svårighet
umgås med bokstäver. Boken är en värld som de inte känner. De läser
ingenting som kan kallas litteratur. Bilden på TV-rutan är deras informationskälla.
Den kan förvisso säga mycket, men det är dock en utarmning
om vår ungdom mister läsningens lycka, bokens under, bokstavens hemlighet.
Det är vår plikt och uppgift att se till att inte någon del av vår
befolkning blir i djupaste mening boklös.

Läsare och läskunnighet

Vårt folk lärde sig läsa vid en speciell bok. Tryckerierna gav oss mycken
kyrklig och kristlig litteratur en gång när boktryckarkonsten gjorde sitt segertåg
över världen. Man kan säga att Bibeln och böcker som hade sin
upprinnelse i Bibeln var läseböcker mer än annan litteratur. Det finns biskopar
vid 1600-talets mitt som stolta upplyser oss om att nästan alla som
konfirmeras eller gifter sig kan läsa.

Sålunda skriver biskop Johan Terserus 1660: ”Quin- och manfolk kunna
läsa partes Catechismi, kunna också läsa i bok.” Han lät dela ut katekeser
gratis. Från och med denna tid finns postillor och psalmböcker i hemmen
enligt bouppteckningarna, och vi kan tänka oss ett folk med läsningens
lycka. Betecknande nog kom ju därtill de som särskilt ägnade sig just åt
bibliska skrifter och kritistliga tidningar att kallas läsare. I dag är det anledning
för oss att undra om inte försummelsen av Bibeln, litteraturens
främsta källa, kommer att öka antalet illitterata och analfabeter.

Strindberg - och Carl Olof Rosenius

Pressen har denna månad i en artikel tagit upp August Strindbergs förhållande
till läseriet. Bland de böcker som kan tänkas komma ut på ett
”massmarknadsförslag” är ju också Strindbergs. Under rubriken "Var döljer
du dig ibland lustgårdens träd” skriver redaktör N. G. Andersson:

Nära August Strindbergs födelsehem låg Riddarhuset med en vacker trädgård
och en fallfärdig flygelbyggnad. 1856 flyttade Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
in där och dess tryckpress började framställa pietistskrifter av större
och mindre format. Kolportörerna sålde dem ute på stan och Ulrika Strindberg
- Augusts mor - blev läserska.

Från Betlehemskyrkan kom ammor, syjungfrur och andra vänner och
bar hem Pietisten och Andlig Duvoröst till henne. Snart blev hemmet överlupet
med pietistskrifter.

Modern började luta mot pietismen och tidens predikanter blev eftersökta
och man sprang efter Olin, Elmblad och Rosenius. Läseriet blev för Strindberg
den enda yttring av själsliv hos det sovande folket.

Den religiösa påverkan, som Ulrika utövade på sin son, gjorde att han
gick till Betlehemskyrkan för att få lyssna till C O Rosenius. 1 den si

Mot. 1975/76: 2314

3

tuationsbild, som han i romanen Tjänstekvinnans son ger Rosenius i kyrkan,
framhålls det evangeliska draget hos honom:

”Rosenius såg ut som friden och strålade av himmelsk glädje. Han erkände
visserligen att han var en genontusel syndare, men Jesus hade renat honom
och nu var han lycklig. Han såg lycklig ut.”

August Strindberg lämnade kyrkan och gick ut mot Haga och bad längs
hela Norrtullsgatan att Jesus skulle söka honom.

Folkboken

Strindbergs böcker har nått många läsare och betytt mycket. Rosenius,
den predikant Strindberg lyssnade till, var också redaktör och författare och
förläggare. Hans tidning Pietisten hade större upplaga än det dåtida
Aftonbladet, hans böcker har sålts i mer än 2 miljoner exemplar bara i
vårt land. När nu Strindberg skall ges ut i femtio band och säljas billigt
med litteraturstödets hjälp och kanske som massmarknadsutgåvor, bör vi
erinra oss en tid när böckerna såldes för 10 och 25 öre och verkligen lästes
- en bok kunde vandra från hand till hand. Det var folkbokens tid, läsarnas
tid, väckelsens tid på alla områden. Bakom folkrörelserna, bakom nykterhet
och mission och all annan ideell rörelse stod alltså bokstaven, boken och
ytterst Bibeln. Den kulturella utveckling som nu senast föranlett vår satsning
på litteratur och konst, bibliotek och spridning av den andliga odlingens
frukter vore otänkbar utan det folkliga uppvaknandet under förra århundradet
som har Bibeln som källa och upprinnelse.

Varför läser man inte i dag?

Böcker är dyra, sägs det. Det är sant. Allt är dyrt. Men folk har pengar
till en mängd lyxvaror, till resor, till rusdrycker och tobak. Det kan inte
vara bokens pris som är avgörande, även om vi har anledning att tro att
så stundom kan vara fallet.

Det finns givetvis några som läser. En grupp är de många som trots
allt utnyttjar våra bibliotek, en annan är de som fångats av litteraturen
och måste ha böcker. För dem är boken en omistlig del av livet - liksom
det en gång var för långt fler människor.

Det i propositionen 135 framlagda förslaget om billiga böcker kan dock
vara värt att pröva. Den föreslagna försöksutgivningen torde ge kunskap
om prisets betydelse. Man får också hoppas att denna breddning av bokutbudet
skall ge smak för fler böcker, som också kan fa kosta mer.

Valet av massmarknadsböcker

Det ter sig nästan ogörligt att ange vilka böcker som skall få komma
med bland dem som ges ut under tre år. Antalet titlar är svåröverskådligt,
och det torde vara en föga avundsvärd uppgift att verkställa urvalet. Man

1* Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2314-2317

Mot. 1975/76: 2314

4

kan också fråga sig om den riktiga vägen är att ett särskilt förlag sköter
utgivningen. Enligt propositionen har ”villkoren för den kvalificerade bokutgivningen
förbättrats avsevärt” genom de redan prövade stödformerna.
Detta påstående kan alltid diskuteras - framför allt torde inte den läsfrämjande
effekten ha varit så stor men om det är sant, ter det sig lämpligt
att redan arbetande förlag får möjlighet att ge ut femkronorsböckerna.

Det är angeläget att även den kristna litteraturen får vara med i försöksverksamheten
så att några av de 46 titlarna är kristna klassiker. Bunyans
Kristens resa kunde här försvara en plats - om stödet inte skall gälla endast
svensk originallitteratur. Förlagen bör själva få föreslå de titlar de önskar
ge ut och en nämnd med uppgift att sköta massmarknadens problem och
uppgifter godkänna titlarna i samband med fördelningen mellan förlagen.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställes

att riksdagen beslutar att den treåriga försöksutgivningen av massmarknadsböcker
skall ledas av en särskild nämnd samt att utgivningen
skall ske genom redan befintliga förlag.

Stockholm den 24 mars 1976

TORE NILSSON (m)
i Agnäs