Motion
Mot. 1975/76
2310-2313
1975/76:2310
av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl.
med anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken
3
Ett allsidigt kulturutbud, väl tillgängligt för människorna, är av stor betydelse
för utvecklande av gemenskap och samhörighet i samhället och
för att berika människors upplevelsemöjligheter och möjligheter att utveckla
uttrycksformer. Mot den bakgrunden utgör de beslut som tagits i riksdagen
de senaste åren för en utbyggd statlig kulturpolitik värdefulla steg. De förslag
regeringen presenterat i propositioner till 1974 och 1975 års riksdagar har
i väsentliga avsedenden förändrats, utvecklats och förstärkts. I propositionen
1975/76:135 framhåller utbildningsministern att med årets proposition kommer
115 milj. kr. att ha tillförts den statliga kulturpolitiken som kostnader
för reformer. 1974 föreslog regeringen 25,5 milj. kr., 1975 föreslogs 28 milj.
och i år föreslås 39,8 milj. eller sammanlagt för de tre åren 93,3 milj. kr.
Riksdagen har således varit pådrivande på kulturpolitikens område.
I den nu aktuella propositionen föreslås förbättringar av kulturarbetarnas
ekonomiska villkor, ökad statlig satsning på bildkonsten, försöksverksamhet
med ett massmarknadsförlag i Litteraturfrämjandets regi. Vidare föreslås
vissa organisatoriska åtgärder för kulturminnesvårdens regionala organisation.
Det är uppenbart att regeringen i viss utsträckning tagit intryck av
riksdagens positiva inställning till en utveckling av den statliga kulturpolitiken.
Särskilt vill vi peka på att medlen för statliga konstinköp räknas
upp på ett värdefullt sätt. Men även denna proposition innehåller påtagliga
brister.
I det följande kommer vi att bl. a. föreslå en utvecklad utställningsersättning
för konstnärer och större resurser för bevarande och underhåll av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och av fornlämningar.
Vidare föreslås att länsmuseets sakkunskap och kompetens tas till vara
i den regionala kulturminnesvården och att museerna får huvudansvar för
utställningsverksamheten. Slutligen föreslår vi vissa åtgärder för att främja
massmarknadsutgivning av kvalitetsböcker och att utgivningen också avser
barn- och ungdomslitteratur.
Utgångspunkten för våra ställningstaganden är den syn som presenterades
i centerpartiets partimotioner om kulturpolitiken till 1974 och 1975 års riksdagar.
1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2310-2313
Mot. 1975/76:2310
2
Kulturminnesvården
Att äldre tiders kultur tas till vara och görs levande och tillgänglig har
stor betydelse för den enskildes trygghet och förankring i tillvaron. Det
är viktigt att insatserna på detta område inriktas på att bevara hela miljöer
- bebyggelsemiljöer och kulturlandskap. De enskilda människornas intresse
och engegemang för dessa frågor måste tas till vara.
I enlighet med kulturutskottets betänkande (KrU 1974:15) framhöll 1974
års riksdag beträffande den regionala organisationen för kulturminnesvården
att de organisationsförändringar som skall ske inte får innebära att landsantikvarien/länsmuseet
i ekonomiskt hänseende eller på annat sätt får försämrade
möjligheter att arbeta inom kulturminnesvården. Avsikten var inte
att bygga upp en särskild kulturminnesenhet i länsstyrelsen. Landsantikvarien/länsmuseet
bör i det nya läget behålla sin viktiga uppgift som remissoch
kontaktorgan i förhållande till länsstyrelsen och genom sin fria ställning
samtidigt ha goda möjligheter att vid sidan av det museala och vetenskapliga
arbetet bedriva en informativ och opinionsbildande verksamhet samt lämna
kommunerna hjälp i kulturvårdsarbetet. Det är viktigt att kulturminnesvårdens
organisation utformas enligt de riktlinjer riksdagen lagt fast. Fördelningen
av uppgifter mellan landsantikvarien/länsmuseet och länsstyrelsen
är därvid av avgörande betydelse. Utbildningsministern föreslår att
länsstyrelsen i första hand skall vara det regionala kontaktorganet inom
den regionala kulturminnesvården. Länsmuseet skall dock vara det organ
som i första hand skall lämna kommunerna hjälp i byggnadsärenden och
andra frågor där antikvarisk granskning är nödvändig. Enligt vår mening
innebär propositionens skrivning en starkare markering av länsstyrelsens
ställning i förhållande till landsantikvarien/länsmuseet än vad riksdagens
beslut avsåg. Självfallet är det svårt att entydigt för alla län dra upp riktlinjer
för uppgiftsfördelningen. Den organisation som föreslås för länsstyrelsen
i Stockholm bör inte få bli vägledande för andra län. Som framhålls i propositionen
(s. 260) förutsätter den regionala organisationen att ett aktivt
samarbete kommer till stånd. Enligt vår mening bör ett sådant samarbete
utvecklas så, att landsantikvarien/länsmuseernas sakkunskap och kompetens
tas till vara. Handläggningsrutinerna bör utvecklas så att landsantikvariens/länsmuseets
självständighet i förhållande till länsstyrelsen markeras
klart. Inte minst viktigt är detta i vad gäller de informativa och opinionsbildande
insatserna.
Statsbidragen till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen utgör ett
statligt stöd till länsmuseerna. Från den 1 juni 1976 skall det inte ses som
ett direkt stöd till avlöningar utan utgör främst ett allmänt stöd till den
regionala kulturminnesvården och den museiverksamhet som bl. a.
länsmuseerna bedriver. I enlighet med KrU 1974:15 bör detta innebära en
förstärkning av det statliga stödet till Iänsmuseiverksamheten för att
länsmuseet skall kunna fullgöra sin viktiga funktion inom kulturminnes
Mot. 1975/76:2310
3
vården. I detta sammanhang vill vi också erinra om att kulturutskottet
i sitt betänkande 1975/76:29 förutsatt att ett förslag om ett nytt statsbidragssystem
för länsmuseerna kommer att läggas fram för riksdagen vid
nästa riksmöte.
Avgörande för de konkreta resultaten inom kulturminnesvården är självfallet
de ekonomiska resurser som står till förfogande. För vård och underhåll
av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader begär riksantikvarieämbetet
en anslagsökning på inemot 7,5 milj. kr. Regeringen föreslår
en ökning med mindre än en tiondel eller 740 000 kr. Däremot faller stora
delar av de principiellt värdefulla resonemang som förs i propositionen till
marken. Om inte staten på ett kraftfullt sätt medverkar i kulturminnesvården,
undandras kommande generationer omistliga kulturella värden. Behovet
av medel är mångdubbelt större än de som regeringen är beredd
att anvisa. Enligt vår mening bör anslaget räknas upp med 5 milj. kr. utöver
regeringens förslag.
I detta sammanhang bör också beaktas att de arbetsinsatser det här ofta
är fråga om kräver stor yrkesskicklighet och förmåga att i hantverksmässiga
former ta itu med uppgifterna. Sådant arbete lämpar sig ofta mycket bra
för den äldre arbetskraften. De resurser riksdag och regering förfogar över
för att motverka arbetslöshet, bl. a. inom den s. k. finansfullmakten, bör
därför med fördel kunna användas för insatser inom kulturminnesvården.
Riksdagen bör uttala angelägenheten av att så sker.
Utställningse rsättning
I propositionen föreslås vissa åtgärder för att förbättra möjligheterna för
konstnärer att presentera sina produkter. Bl. a. föreslås att Riksutställningar
får en permanent organisation och att statens konstmuseer organiseras och
får förbättrade resurser. Staten gör också insatser för att underlätta konstutställningar
genom föreningar och i samlingslokaler. Utbildningsministern
föreslår emellertid inget generellt stöd till konstutställningar. Trots att det
i propositionen framhålls att kommunerna i samarbete med olika organisationer
rimligtvis bäst kan säkerställa ett vitalt utställningsliv ges inget
statsbidrag till konstutställningar i kommunal regi.
I propositionen föreslås att Riksutställningars organisation permanentas.
Även om så sker skall enligt vår mening museerna ha huvudansvaret för
utställningsverksamheten. Härigenom kan man nå den viktiga regionala
och lokala förankringen av utställningsverksamheten. Den decentralistiska
målsättningen för kulturpolitiken måste prägla också utställningsverksamheten.
Utan ett klart och entydigt ställningstagande av riksdagen i denna
fråga finns en betydande risk att utställningsverksamheten kommer att centraliseras.
Frågan om ersättning av statsmedel till konstnär som ställer ut egna verk
har diskuterats mycket länge. Flera motioner om sådana uställningsersätt
1* Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2310-2313
Mot. 1975/76:2310
4
ningar har ingivits till riksdagen under senare år. De har alla avvisats med
hänvisning till pågående utredningar. Dessa utredningar är nu slutförda.
Såväl i MUS 65:s betänkande Utställningar (SOU 1974:43) som i kulturrådets
betänkande Konstnärerna i samhället (SOU 1975:14) föreslås en statlig utställningsersättning.
Statens kulturråd har i sitt yttrande över ”Konstnärerna
i samhället” skisserat ett eget förslag om statlig utställningsersättning.
Sedan 1971 föreligger ett avtal mellan Riksutställningar och KRO om
viss ersättning till konstnärerna för utställda verk. Överenskommelsen omfattar
numera även av NUNSKU (Nämnden för utställning av svensk konst
i utlandet) arrangerade utställningar.
Formuleringarna i denna fråga i den särskilda kulturpropositionen är otydliga
och svårbegripliga. Departementschefen synes mena att ersättning bör
utgå vid utställningar som arrangeras av statliga institutioner men att staten
icke bör ta något ansvar i vad angår utställningsersättningar vid av kommun
eller kommunalt stödda organisationer arrangerade utställningar.
I sin anslagsframställning för budgetåret 1976/77 framhåller statens kulturråd
att frågan om en mera generell utställningsersättning måste lösas.
Bidragskonstruktionen bör dock först preciseras. Rådet beräknar att erforderliga
medel i ett inledningsskede uppgår till 3 milj. kr. Förhandlingar
med bildkonstnärerna måste föregå ett slutligt ställningstagande.
Enligt vår mening måste staten ta på sig ett ansvar för ersättningar till
konstnärerna vid utställningar. Frågeställningarna är numera väl utbredda.
Regeringen bör rimligen på mycket kort tid kunna utarbeta ett förslag så
att det kan föreläggas 1976/77 års riksdag.
Massmarknads förlag
Centerpartiets ansträngningar på litteraturområdet har syftat till att göra
god litteratur tillgänglig för envar. Det är viktigt att de statliga insatserna
sker efter enkla och klara principer. Detta var vägledande för centerpartiets
inställning till det statliga litteraturstödet. De förslag vi lämnade skulle på
ett verksamt sätt varit ett stöd för utgivning av bra litteratur. Utbildningsministern
framhåller(s. 296) att statens kulturråd med utgångspunkt i vunna
erfarenheter skall söka finna och föreslå lämpliga former för förbättringar
av det nuvarande stödet. Det är angeläget att kulturrådet i denna uppgift
beaktar vårt förslag om ett verksamt litteraturstöd.
När det gäller att föra ut god litteratur till en bredare allmämhet är det
viktigt att söka nå människorna i deras vardag. Idén bakom ett massmarknadsföriag
är att ge kvalitetslitteraturen möjlighet att på samma ekonomiska
och andra villkor konkurrera med den nuvarande kiosklitteraturen. Enligt
vår mening är det viktigt att föra ut god litteratur till ett lågt pris i enlighet
med den idé litteraturutredningen förde fram.
Beträffande massmarknadsförlagets utformning uttalade litteraturutredningen
följande (s. 342): ”Överläggningar mellan stat och övriga intressenter
Mot. 1975/76:2310
5
- Svenska Bokförläggareföreningen, folkbildningsorganisationerna och Sveriges
Författarförbund - bör inledas så snabbt som möjligt. Eventuellt måste
därefter vissa kompletterande undersökningar göras. Branschen bör, i det
fall man kan uppfylla de givna ambitionerna, ges tillfälle att driva massmarknadsförlaget
i egen regi. Om detta inte är möjligt bör ett speciellt
förlag bildas, med staten, Svenska Bokförläggareföreningen och folkbildningsorganisationerna
som ägare. Formerna för ett sådant företags bildande
och skötsel bör bestämmas först efter förhandlingar mellan ovannämnda
intressenter.”
I propositionen föreslås en treårig försöksverksamhet med ett massmarknadsförlag
i litteraturfrämjandets regi. Det första året skall utgivningen avse
10 titlar och de två därpå följande åren 18 titlar. Den enskilda bokens pris
beräknas till ca 5 kr. Försöksverksamheten avser endast vuxenlitteratur.
Litteraturutredningen redovisade att utgivningen av seriös skönlitteratur
som regel ger underskott. Ett fåtal titlar som säljs i stora upplagor ger förlagen
deras ekonomiska ryggrad och tryggar en mera bred utgivning. Dessa bärande
titlar trycks som regel - efter originalutgåvan - dels som bokklubbsbok,
dels som pocket, och de har avgörande betydelse för förlagens ekonomi
och verksamhet.
En massmarknadsutgivning måste nära nog självfallet knytas just till dessa
tämligen få böcker, som kan nå en bred läsekrets. Av detta skäl är det
angeläget att ett massmarknadsförlags utgivning inte kommer i konflikt
med den ordinarie förlagsverksamheten. Risk finns att sådana konflikter
kan komma att uppstå om en massmarknadsutgivning av kvalitetsböcker
kommer till stånd utan hänsynstagande till den ordinarie bokutgivningen.
Litteraturfrämjandets idé är att främst genom lotterier dels anskaffa medel
för författarstipendier, dels sprida goda böcker och stimulera bokläsandet.
Inte minst genom sin fokrörelseanknytning har man lyckats utomordentligt
väl. Litteraturfrämjandet var under en lång period författarnas viktigaste
stipendieutdelande organ. Vi har den största respekt för stiftelsens verksamhet.
Även om mycket talar för litteraturutredningens förslag om ett
massmarknadsförlag i branschens egen regi kan vi med vissa förbehåll acceptera
en försöksverksamhet med Litteraturfrämjandet som huvudman.
Det synes uppenbart att man inte överlagt med representanter för de
konventionella distributionskanalerna, bokhandeln och pressbyrån om de
speciella problem som är förknippade med saluförandet av denna lågprisvara.
Man förutsätter en arbetsplatsförsäljning men berör inte den omständigheten
att tidigare sådan försäljning (FlB.s folkböcker, Bonniers folkbibliotek) efter
att anta! år av framgång därefter misslyckats. Man har inte klarat ut relationerna
mellan massmarknadsförlaget och bokförläggarna. Departementschefen
uttalar här endast en förhoppning. Inte heller författarnas ställning
och medverkan i massmarknadsutgivningen har klarats ut.
I propositionen anmäler utbildningsministern att det i folkrörelserna och
till dem anknutna förlag finns planer på en massmarknadsutgivning av barn
Mot. 1975/76:2310
6
och ungdomslitteratur som skulle kunna starta i stort sett samtidigt med
Litteraturfrämjandets utgivning. Vi har inte kunnat fl dessa planer bestyrkta.
Litteraturutredningens förslag avsåg massmarknadsutgivning såväl av
vuxenlitteratur som av barn- och ungdomslitteratur. När en samhällsstödd
massmarknadsutgivning av kvalitetsböcker nu kommer till stånd är det
angeläget att verksamheten också omfattar de åldersgrupper där läsvanorna
i hög grad grundlägges. Utan tillgång till god litteratur till ett överkomligt
pris väljer många unga att tillfredsställa sitt läsbehov genom serietidningar
och liknande. Regeringen bör därför ges i uppdrag att snarast ta initiativ
för att åstadkomma en massmarknadsutgivning av barn- och ungdomslitteratur
i huvudsak enligt samma riktlinjer som bör gälla för vuxenlitteraturen.
De brister i propositionen vi pekat på är av den karaktären att de kan
äventyra hela försöksverksamheten med ett massmarknadsförlag. För att
så inte skall ske bör riksdagen precisera villkor för verksamheten i vissa
avseenden. En nära samverkan mellan Litteraturfrämjandet och Sveriges
bokförläggareförening måste åstadkommas - lämpligen genom en minoritetsrepresentation
i det nya förlagets styrelse eller motsvarande organ. Författarnas
ställning och ekonomiska villkor måste skyndsamt klaras ut genom
förhandlingar. Propositionen håller frågan om originalutgivning av böcker
genom massmarknadsförlaget öppen, även om det till övervägande delen
är fråga om återutgivning. Ett villkor för originalutgivning måste enligt
vår mening vara att samförstånd råder med de ordinarie bokförlagen.
Redan litteraturutredningen pekade på bokhandelns vikande lönsamhet;
sedan dess har situationen förvärrats. Massmarknadsförlaget kan komma
att ytterligare försämra den ekonomiska situationen för bokhandel och antikvariat.
En skyndsam utvärdering av bokhandelns och antikvariatens ekonomiska
situation bör göras, och regeringen bör lämna förslag om ett verksamt
stöd.
Som statens kulturråd framhåller måste de statliga insatserna för fritt
kollektivt skapande i enlighet med 1974 och 1975 års kulturbeslut utökas
kraftigt. Genom amatörgrupper, mindre ensembler och fria grupper utvecklas
och nydanas kulturlivet i vad gäller uttrycksformer och distributionsformer.
Dessa aktiviteter har ofta en mycket stor betydelse för samhällsdebatten.
Det är därför angeläget att samhället ekonomiskt stödjer det fria kollektiva
skapandet så att verksamheten kan utvecklas. För att de statliga bidragen
skall motsvara dessa aktiviteters betydelse inom kulturlivet bör bidraget
räknas upp med 3 milj. kr.
Mot. 1975/76:2310
7
Hemställan
Med stöd av det anförda hemställes
att riksdagen beslutar
1. uttala att landsantikvarien/länsmuseet även fortsättningsvis
skall ha självständiga uppgifter inom den regionala kulturminnesvården
i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att till Riksantikvarieämbetet: Värd och underhåll av fornlämningar
och kulturhistoriskt värdefull bebyggelse anvisa ett i förhållande
till regeringens förslag med 5 milj. kr. förhöjt reservationsanslag
på 8 300000 kr.,
3. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande möjligheterna att av arbetsmarknadspolitiska
skäl inom ramen för finansfullmakten vidta åtgärder inom
kulturminnesvården,
4. att hos regeringen begära att förslag skyndsamt förelägges riksdagen
beträffande utställningsersättning för konstnärer,
5. uttala att museerna skall ha huvudansvaret för utställningsverksamheten,
6. att hos regeringen begära att initiativ snarast tas för utgivning
av prisbillig kvalitetslitteratur för barn och ungdom,
7. att som villkor för statligt stöd till ett massmarknadsförlag skall
gälla att a) en nära samverkan mellan litteraturfrämjandet och
Bokförläggareföreningen åstadkommes, b) originalutgivning ej
sker inom massmarknadsförlaget utan samförstånd med de ordinarie
bokförlagen, c) förhandlingar med författarna sker beträffande
villkoren för deras medverkan i massmarknadsutgivningen
- allt i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att hos regeringen begära en skyndsam utvärdering samt förslag
angående stöd till bokhandeln och antikvariaten,
9. att till Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde
anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
3 milj. kr. förhöjt reservationsanslag av 31 770 000 kr. avseende
ökat stöd för fritt kollektivt skapande.
Stockholm den 24 mars 1976
LENNART MATTSSON (c)
i Lane-Herrestad
P. O. SUNDMAN (c)
KARL-ERIC NORRBY (c)
OLLE ERIKSSON (c)
i Ulfsbyn
ANNA ELIASSON (c)
KERSTIN GÖTHBERG (c)
GUNDE RANESKOG (c)