4

Motion
1975/76:2248
av herr Romanus

med anledning av propositionen 1975/76:133 om utbyggnad av föräldraförsäkringen
m. m.

I propositionen föreslås att den sorn vill utnyttja föräldrapenning i samband
med barns födelse och för tillfällig vård av barn skall få rätt till tjänstledighet
från sitt arbete. Däremot berörs inte frågan om möjlighet till ledighet eller
anstånd vid värnpliktstjänstgöring.

Frågan om möjlighet för fadern att närvara vid själva förlossningen och
att utnyttja rätten till ledighet för vård av tidigare barn i familjen i samband
med moderns BB-vistelse behandlades av riksdagen i höstas. Försvarsutskottet
uttalade då i sitt av riksdagen godkända betänkande (Föl) 1975/76:6):

Som motionärerna påpekar kan möjligheten till tjänstledighet i vissa fall
vara otillräcklig för att fadern med säkerhet skall kunna vara med vid förlossningen.
Enligt utskottets mening bör det därför under fredsförhållanden
vara huvudregel att anstånd beviljas den som har ett starkt önskemål att
fl vara med vid eget barns födelse och som avses tjänstgöra på sådan plats
att han annars har små möjligheter att hinna i tid till förlossningen. Utskottet
anser det alltså vara motiverat med en generös prövning i de fall då nämnda
villkor är uppfyllda. (Motionen 1975:1185 av Gabriel Romanus och Billy
Olsson i Kil)

Detta uttalande innebär ett stort framsteg. Men det täcker inte frågan
om rätt för fadern att i stället för modern utnyttja föräldraledigheten i ett
senare skede av de sju månader som föräldrarna tillsammans kan få föräldrapenning.
Det är angeläget att föräldrarna utnyttjar möjligheten att dela
upp föräldraledigheten. Då bör inte militärtjänst få stå hindrande i vägen,
om inte mycket starka skäl talar för detta. Därför bör anstånd eller tjänstledighet
normalt beviljas i samtliga fall då förälder har rätt till föräldrapenning
i samband med barnets födelse. Det bör gälla både då fadern önskar utnyttja
sin del av de sju månaderna och då han vill vara ledig samtidigt med modern
i anslutning till förlossningen.

Givetvis måste det ske en individuell prövning. Eftersom det i dessa
fall blir fråga om en ganska lång tids ledighet, torde anstånd vara att föredra
framför tjänstledighet. Därmed bortfaller risken för missbruk av rätten till
ledighet, eftersom tjänstgöringen måste fullgöras vid ett senare tillfälle. Om
det i ett fåtal fall bedöms som mycket angeläget för försvaret att den planerade
tjänstgöringen kan fullgöras vid det aktuella tillfället, bör anstånd
eller tjänstledighet kunna vägras, men normalt bör man möjliggöra för fäderna
att utnyttja föräldraledigheten i den omfattning som familjen önskar.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag

Mot. 1975/76:2248

5

att riksdagen beslutar att anstånd eller tjänstledighet vid militärtjänst
skall medges den som erhåller föräldrapenning enligt riktlinjerna
i motionen.

Stockholm den 15 mars 1976

GABRIEL ROMANUS (fp)