Mot. 1975/76:2223
Motion
1975/76:2223
av herr Bohman m. fl.
med anledning av propositionen 1975/76:39 om skolans inre arbete
m. m.
Propositionen 1975/76:39 om skolans inre arbete innebär på flera punkter
förändringar i förhållande till betänkandet om skolans inre arbete (SIA).
Förändringarna består bl. a. i att reformen delvis genomförs successivt, att
vissa inslag som SIA-utredningen ville göra obligatoriska blir frivilliga och
att klassen som övergripande elevindelning bibehålls. Vidare lämnas vissa
frågor öppna, t. ex. frågan om skolans bestyrelse. Propositionens förslag ger
dock på flera punkter anledning till erinringar och motförslag i syfte att
bibehålla och förbättra kvaliteten i undervisningen.
Individualisering av undervisningen
Vi vill ånyo understryka att vi ansluter oss till de allmänna mål som
tidigare uppställts för skolans verksamhet. Skolan skall ge eleverna dels
en gemensam referensram grundad på kunskaper och färdigheter, dels en
social fostran. En grundläggande tanke är att skolan skall nå dessa mål
med hänsynstagande till och respekt för att eleverna är individer med olika
förutsättningar, vilka skall tas till vara på för eleven bästa sätt.
Redan Läroplan för grundskolan 69 (Lgr 69) utgick från att undervisningen
måste individualiseras för att förverkliga denna tanke. Propositionen understryker
kraftigt detta behov men nämner därvid endast elever som har
särskilda svårigheter. Vi finner detta anmärkningsvärt. Det är självklart att
även normal- och högpresterande elever har behov av en individualiserad
undervisning, som tar hänsyn till deras speciella förutsättningar. Också för
samhällsutvecklingen är det av stor vikt att de studiebegåvade barnen tas
om hand på ett effektivt sätt i skolan. Socialistiska jämlikhetssträvanden
får inte lägga hinder i vägen på den punkten. Propositionens förslag om
individualisering hade därför varit mera övertygande, om man förutsatt
att samtliga elever, oavsett prestationsnivå, har behov av individualiserad
undervisning.
Undervisningsgruppernas storlek
Möjligheterna att bedriva en för samtliga elever positiv individualisering
är direkt avhängiga av undervisningsgruppernas storlek. SIA-utredningen
har konstaterat att det är mycket svårt att åstadkomma en individualisering
av undervisningen inom den allsidigt sammansatta stora klassens ram. De
1 Riksdagen 1975/76. 3sami. Nr2223
Mot. 1975/76:2223
2
försök som hittills bedrivits med mindre klasser har varit mycket positiva
i fråga om undervisningens resultat, och de har lett till en ökad trivsel
och en bättre arbetsmiljö. Propositionens förslag om en friare resursanvändning
är emellertid kringgärdat med restriktioner, när det gäller möjligheterna
att minska klasstorleken. Det finns därför risk för att kommunerna kan
komma att uppfatta propositionens skrivning som ett förbud mot att minska
klassernas storlek. Att vid behov kunna sänka elevantalet i klasserna är
emellertid ett utbrett önskemål såväl bland lärare och elever som bland
föräldrarna. Vi anser därför att det bör slås fast att skolstyrelserna, för att
förbättra situationen för samtliga elever, skall ha möjlighet att antingen använda
större delen av förstärkningsresursen för att skapa mindre klasser
eller låta tyngdpunkten ligga på mer flexibla åtgärder. Ett val mellan dessa
alternativ får dock inte vara permanent utan bör kunna omprövas, så att
skolan på bästa sätt skall kunna möta de aktuella behoven hos eleverna.
Hela förstärkningsresursen skall dock enligt vår mening inte användas till
att minska klasstorleken. En viss del måste finnas kvar för att kunna användas
till särskilda insatser.
Ett eget klassrum bidrar också till att ge eleverna en bättre och tryggare
arbetsmiljö. Det är enligt vår mening nödvändigt att så långt möjligt eftersträva
ett klassrumssystem i grundskolan, särskilt på låg- och mellanstadiet.
Den s. k. ”hemrums'’-idén bör också kunna prövas, i första hand vid nybyggnad.
Nivågruppering
I Lgr 69 konstateras att eleven måste ges möjlighet att göra det bästa
av sina speciella förutsättningar. I detta sammanhang nämns den form av
individualisering som nivågrupperande uppgifter innebär, både i färdighetsämnen
och orienteringsämnen. Det talas också om möjligheten att i en
grupp föra samman elever med ungefär samma arbetstakt och samma färdighetsnivå.
Nivågruppering är således intet nytt. När föredraganden vid
upprepade tillfällen finner det befogat att varna för ”permanent nivågruppering”,
måste det innebära att man tyckt sig kunna konstatera att missbruk
av den av läroplanen rekommenderade arbetsformen - visserligen en av
många - förekommer. Om så är fallet, måste det kunna krävas att man
klart anger gränserna för vad som avses med tillfällig eller permanent nivågruppering.
Annars får lärarna och skolledarna ingen vägledning. Sådana
gränser måste bygga på kunskap om skadorna av en längre tids nivågruppering
- skador i förhållande till skolans mål. Det borde vara möjligt att
nu, efter lång tids erfarenhet av grundskola och sammanhållna klasser, göra
en utvärdering och fastställa hur hög grad av sammanhållning som krävs
för att uppnå det åsyftade sociala målet utan att skada kunskapsinhämtande
och färdighetsträning och hur hög grad av nivågruppering som kan tillåtas
utan att det sociala målet eftersätts.
Mot. 1975/76:2223
3
Arbetsformerna
Undervisningen skall enligt föredraganden bl. a. förbättras genom att man
i alla ämnen firén ökad inriktning mot praktiska och laborativa arbetsformer.
En helt enhetlig metodik synes oss dock stå i motsatsställning till kravet
på individualisering. Det är från vår synpunkt självklart att undervisningen
skall anpassas till eleven och inte tvärtom. Lika litet som den nuvarande
metodiken kan förutsättas passa alla elever kan man lösa alla undervisningsproblem
genom en generell övergång till en praktisk och laborativ
metodik. Att skolans undervisning av skilda skäl blivit alltför teoretisk också
till sin metodik för vissa elever torde bero på att man inte i undervisningen
utgått från eleven själv utan från läroplan, läromedel etc. Vissa elever kräver
en mer konkret, mer laborativ metodik än andra. Deras intressen har länge
eftersatts. Men om man nu tillgodoser deras behov får det inte ske på bekostnad
av andra elever, som kräver en metodik som medger att man går
snabbare fram och inhämtar mer. Det kan dessutom påpekas att den föreslagna
metodiken är mer tidskrävande och att en generell övergång till
denna metodik kan medföra att kunskapskraven får ställas lägre.
Basfårdigheter och baskunskaper
Moderata samlingspartiet har under en följd av år och senast i motion
1975/76:1979 framfört att det är nödvändigt att skolan i alla ämnen prioriterar
kravet på fasta och väl inövade basfärdigheter och att läroplanen bör ge
vägledning när det gäller att fastställa vad som är tillfredsställande kunskapsnivå
i olika ämnen. I SlA-utredningen framfördes den åsikten att huvudorsaken
till vantrivsel i skolan är att många elever endast tillägnat sig
bristfälliga basfärdigheter och otillräckliga baskunskaper. Statsrådet anför
nu i propositionen att det ӊven finns behov av att ange baskunskaper
och basfärdigheter i vissa centrala ämnen för att därigenom ange vad varje
elev skall ges möjlighet att uppnå.” Vi finner det tillfredsställande att regeringen
äntligen insett värdet av grundläggande kunskaper och färdigheter.
Det är dock inte tillräckligt att baskunskaper och basfärdigheter anger
vad eleverna skall ges möjlighet att uppnå. Läroplanen måste klart ange
vilka basfärdigheter som skall anses tillfredsställande. Det ankommer enligt
propositionen på skolöverstyrelsen (SÖ) att i sitt fortlöpande läroplansarbete
beakta föredragandens synpunkter på basfärdigheterna. Det diskussionsunderlag,
Basfärdigheter i svenska, som nyligen kommit från SÖ är dock synnerligen
illavarslande. Där föreslås betydelsen minska av det som traditionellt
räknas till basfärdigheterna, nämligen att kunna skriva en korrekt
och språkligt nyanserad svenska. Detta diskussionsunderlag är inte ägnat
att inge förtroende för SÖ:s förmåga att precisera vad som måste göras
för att uppnå en tillfredsställande standard beträffande basfärdigheterna. En
sådan precisering bör därför ingå i det uppdrag om en parlamentarisk översyn
av läroplanen som vi förordat i motionen 1975/76:1979.
1 * Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2223
Mot. 1975/76:2223
4
Parlamentarisk översyn av grundskolans läroplan
Då grundskolan infördes fästes stort avseende vid utbildningens anpassning
till skilda elevers eller elevgruppers skiftande anlag och intressen. Detta
skulle ske genom att i viss utsträckning alternativa studievägar skulle stå
öppna. ”På grundval av successiva tillval utformas elevens studieväg genom
grundskolan . Principen om det fria valet av studieväg utgör en hörnsten
för grundskolan” (Lgr 62).
Det omfattande tillvalssystemet i Lgr'62 reviderades 1969 efter förslag
utarbetade inom SÖ. Inte minst av ekonomiska skäl reducerades drastiskt
såväl tillvalsmöjligheterna som antalet veckotimmar för tillval. Det fria valet
anses dock fortfarande ha stor betydelse för individualiseringen av undervisningen.
”Ett fritt, upprepat val har en grundläggande betydelse
för resultaten av verksamheten i grundskolan. Rätt tillämpat bidrar det till
att öka förutsättningarna för ett skolarbete, som hjälper eleven att lära känna
sig själv och att förverkliga sina anlag och intressen . Genom att eleverna
successivt övas i att träffa ett fritt val, får de dessutom redan i skolan en
grundläggande övning i demokratins sätt att arbeta” (Lgr 69).
I propositionen 1975/76:39 anges att SÖ bör få i uppdrag att företa en
översyn av tillvalssystemet med hänsyn till de erfarenheter som hittills vunnits.
Föredraganden synes anse det önskvärt att de nuvarande tillvalsämnena
ekonomi, teknik och konst byggs in i övriga ämnen. Av det fria tillvalet
skulle endast återstå möjligheten att välja ett andra främmande språk. En
sådan genomgripande förändring av grundskolan kan enligt vår mening
inte få ske enbart på grundval av en expertutredning. Förslag om tillvalssystem
måste sammanvägas med andra förslag om förändringar i grundskolan.
I propositionen föreslås också att den kursuppdelning som nu finns i
allmän och särskild kurs i ämnena matematik, engelska, tyska och franska
skall slopas. Vi anser inte att några bärande skäl för en sådan förändring
redovisats av föredraganden. Eleverna kan nu fritt välja vilken kurs de
vill följa. Genomförs propositionens förslag reduceras deras valmöjligheter
ytterligare. Vi anser inte att den nuvarande uppdelningen på allmän och
särskild kurs skall slopas förrän konsekvenserna av en sådan förändring
noga utretts. 1 motionen 1975/76:1979 har vi utförligt motiverat varför vi
anser en parlamentarisk översyn av grundskolans läroplan påkallad. Till
de synpunkter som där framförts kan läggas följande:
Propositionen om skolans inre arbete är en principproposition, varför de
tankar och synpunkter som framförs inte har fått konkret utformning utan
skall bli föremål för ytterligare överväganden. Det ankommer i stor utsträckning
på SÖ att göra dessa överväganden och komma med förslag
till konkreta lösningar. SÖ skall bl. a. göra en målprecisering av innehållet
i skoldagens olika verksamheter, beskriva vilka basfardigheter eleverna skall
uppnå, föreslå en minskning av timplanen på mellanstadiet, avväga stoff
Mot. 1975/76:2223
5
mängden på mellanstadiet, lämna förslag till utökad pryo, se över de främmande
språkens ställning, överväga att göra delar av det nuvarande ämnet
teknik obligatoriskt för alla elever osv. SÖ har därmed givits uppdrag av
en sådan omfattning att om dess kommande förslag genomförs, kommer
de att innebära en större förändring av skolan än den som genomfördes
i och med införandet av Lgr 69. Vi anser inte att det är rimligt att överlåta
dessa bedömningar enbart åt SÖ. Vårt krav på en parlamentarisk översyn
av grundskolans läroplan framstår nu efter SI A-propositionens tillkomst som
ännu mer angeläget.
Gymnasieskolan
Föredraganden anser att särskilt tillkallade sakkunniga skall se över gymnasieskolan
mot bakgrund av de erfarenheter som nu föreligger. De av
SIA-utredningen föreslagna förändringarna av denna skolform bör därför
behandlas i denna översyn. Vi vill här erinra om att vi i motionen
1975/76:1979 krävt att en parlamentarisk översyn av gymnasieskolans målsättning
och struktur skall komma till stånd. Vi vill ånyo framföra detta
krav.
En samlad skoldag
Inom skoldagen skall enligt propositionen förekomma såväl tim- och kursplanebundna
aktiviteter, dvs. lektioner, som annan verksamhet, såsom klassföreståndarkontakter,
stödundervisning, läxhjälp, läkarbesök, studiebesök,
elevsamlingar etc. På högstadiet förekommer i dag timplanebundet fritt valt
arbete. Motsvarande verksamhet föreslås införd även på låg- och mellanstadiet.
Motivet för en sådan mera fritidsbetonad verksamhet är i första
hand pedagogiskt. Individualiseringsmöjligheterna ökar genom att en mer
varierad verksamhet kan erbjudas, och skolans ansvar enligt Lgr 69 för
att stödja och stimulera en sund fritidsverksamhet kan förverkligas. Meningsfull
verksamhet skall också erbjudas eleverna under längre raster och
andra uppehåll i undervisningen.
Vi vill särskilt understryka föredragandens uppfattning att innehållet i
skoldagens olika verksamheter måste styras av centralt fastställda mål och
riktlinjer. Vi förutsätter att läroplanen - i likhet med vad som skett beträffande
fritt valt arbete - kompletteras i detta syfte. Enligt propositionen
ankommer det på regeringen att fastställa dessa mål och riktlinjer. Vi anser
att denna förändring av läroplanen skall underställas riksdagen.
Verksamheten inom skolan blir på detta sätt i sin helhet läroplansbunden.
Vi finner det därför rimligt att hela skoldagen i princip blir obligatorisk
för eleverna. Om därtill intentionerna att bättre samordna tiderna inom
skolenheten fullföljs, så att skoldagen i största möjliga utsträckning börjar
och slutar på samma tider varje dag i en årskurs, framgår det klart för
Mot. 1975/76:2223
6
föräldrarna under vilken tid skolan har omsorgen om och ansvaret för barnen.
Vi anser dock att hemmet och föräldrarna har det primära och huvudsakliga
ansvaret för barnets fostran och vård även under dess år i skolan. Även
i Lgr 69 framförs denna uppfattning. Föräldrar som själva vill och kan ta
hand om sina barn under fria aktivitetstimmar av mera hobbybetonad karaktär
bör därför ha denna rätt. Ledighet från sådana fria aktiviteter bör
alltså beviljas, om föräldrarna så önskar.
Beträffande förslaget att minska mellanstadiets timplanebundna verksamhet
med 2 å 3 veckotimmar vill vi erinra om det krav på parlamentarisk
utredning av grundskolans läroplan vilket vi tidigare framfört och vilket
som motiv bl. a. haft stoffträngseln på mellanstadiet. En översyn måste
därför som utgångspunkt ha en prövning dels av om alla kursmoment fortfarande
kan anses nödvändiga, bl. a. mot bakgrunden av behovet av prioritering
av basfärdigheter och baskunskaper, dels av möjligheterna att till
andra årskurser överföra vissa moment. Vi vill bestämt hävda att motiv
saknas för en minskning av resurser avsedda för undervisning. En sådan
minskning skulle dessutom innebära en minskning av tjänsteunderlaget
för lärarna,
Föredraganden finner, i motsats till SIA-utredningen, ingen anledning
att med olika namn skilja de olika verksamheterna inom den samlade skoldagen
från varandra. I konsekvens med denna uppfattning använder föredraganden
på några sidor flera olika uttryck i sin diskussion om skoldagen:
timplanebunden undervisning, övriga verksamheter samt raster och andra
uppehåll för eleverna; undervisning och övrig verksamhet och möjligheter
till vila och avkoppling; timplanebunden verksamhet, övrig verksamhet och
raster eller väntan på skolskjuts, verksamhet under lektioner eller annan
kursplanebunden verksamhet samt för eleverna meningsfylld verksamhet;
läroplansbundna aktiviteter och annan verksamhet etc.
En sådan oklar terminologi måste medföra svårigheter då det gäller administration,
resursfördelning och tjänsteplanering och osäkerhet om vad
statsmakterna avsett. För vår del finner vi det tänkbart att använda å ena
sidan termen kursplanebunden verksamhet, som omfattar både timplanebundna
och icke timplanebundna undervisningsinsatser, å andra sidan icke
kursplanebunden verksamhet. Helt tillfredsställande utifrån kravet på klarhet
är dock inte denna terminologi. Det är därför angeläget att i en kommande
proposition, där bl. a. storleken av förstärkningsresursens olika delar
skall behandlas, en sådan terminologi används att riksdagens beslut blir
entydigt. Det kan erinras om att en minskning av undervisningen med
0,01 veckotimme per elev minskar resurserna för undervisningsändamål
med 25 milj. kr. En till synes obetydlig förändring kan således få stora
följder för undervisningen.
Mot. 1975/76:2223
7
Skoldagens längd
Enligt utredningen skulle ett beslut av en kommun att införa den samlade
skoldagen innebära att kommunen åtog sig att svara för att meningsfull
verksamhet anordnades under hela den del av dagen som eleverna är hänvisade
till skolmiljön. Skoldagens längd - inom av utredningen angivna
ramar - liksom utformningen av skoldagen föreslogs vara en kommunal
angelägenhet. Avgörande skulle vara såväl elevernas behov i den aktuella
kommunen som kommunens ekonomiska och andra möjligheter.
Minimitiden angavs i utredningen till nuvarande veckotid i skolan. Ett
åtagande från en kommun att införa samlad skoldag kunde således göras
utan en förlängning av skoldagen. Av propositionens förslag synes emellertid
framgå att ett beslut om samlad skoldag innefattar att skoldagen förlängs
till fem resp. sex-åtta timmar per dag. Enligt vår mening bör minimitid
anges och innebära nuvarande genomsnittliga timtal per dag.
Vi ansluter oss till propositionens förslag att skoldagens längd i årskurs
1 och 2 bör omfatta maximalt fem ”60-minuters-timmar”. Detta förslag
innebär endast en mindre förlängning i förhållande till den nuvarande skoldagen.
Förslaget att skoldagen i årskurserna 3 t. o. m 9 bör omfatta mellan
sex och åtta timmar innebär dock beträffande den senare tiden en avsevärd
förlängning i förhållande till utredningens förslag, som för mellanstadiet
sattes till sex timmar per dag och för högstadiet till sju timmar. Vi anser
att skoldagens längd i årskurserna 3 t. o. m. 9 bör omfatta högst sju timmar
i enlighet med utredningens förslag.
Föreningslivet i skolan
I propositionen föreslås att föreningslivet i ökad utsträckning skall engageras
i skolans verksamhet. En absolut förutsättning är dock att föreningarnas
verksamhet under skoldagen inte strider mot skolans mål och riktlinjer
och att föreningarna kan medverka på lika villkor. Det är därför inte tillräckligt
att ersättning för insatser i skolan skall utgå. Det största hindret
för föreningarnas medverkan torde ligga i deras bristande möjligheter att
under normal arbetstid frigöra någon som kan leda verksamheten. Propositionen
har inte lämnat något förslag på hur denna fråga skall lösas,
så att inte föreningar, som bärs upp av helt ideella insatser, kommer att
missgynnas. Vi vill framhålla att förslaget om en mångsidig föreningsmedverkan
därför riskerar att bli en reform utan praktisk betydelse.
Närvaroplikt
Vi delar statsrådets uppfattning att närvaroplikt bör råda i skolan och
att frånvaro skall förhandsanmälas. I första hand bör hemmen svara för
frånvaroanmälan, men denna kan, beroende på elevens ålder, även göras
Mot. 1975/76:2223
8
av eleven själv. Vid frånvaro utan förhandsanmälan skall skolan ta kontakt
med hemmet för att informera sig om orsakerna till frånvaron. Redan
1970/71 utarbetades i samråd mellan SÖ och Kommunförbunden ett system
för elevregistrering, det s. k. ERUS-systemet. Syftet var att i första hand
spåra längre, ofta förekommande eller systematisk frånvaro. Genom registreringen
skulle underlag för eventuella elevvårdande åtgärder erhållas. Mot
bakgrund av att såväl SÖ som SIA-utredningen anser att det är väsentligt
att skapa ett fungerande rapporterings- och registreringssystem är det förvånande
att föredraganden så lättvindigt avfärdar denna fråga. Till skillnad
från föredraganden åser vi att det är av avgörande betydelse att ett fungerande
system skapas, så att skolan redan på ett tidigt stadium kan fånga upp
elever med oanmäld frånvaro och vidta de åtgärder som erfordras.
Betyg
I fråga om betyg anför statsrådet att ”reformarbetet bör inriktas på att
avskaffa den skriftliga betygsättningen i grundskolan och ersätta den med
andra kontakter mellan lärare, elever och föräldrar. Dessutom bör betygens
betydelse i gymnasieskolan minska.” Vi delar inte statsrådets uppfattning
att betyg generellt skall kunna ersättas med de föreslagna kontakterna. Sådana
kontakter förekommer redan i dag som en komplettering till de skriftliga
betygen och som en ersättning för dessa i de årskurser där betyg inte
ges. Det är vår bestämda uppfattning att betygen bör finnas kvar i nuvarande
omfattning. De problem som uppstått i skolorna i fråga om betygen beror
på det relativa betygssystemet som sådant, vilket av eleverna ofta uppfattas
som att det omöjliggör förbättringar av de egna prestationerna utan att någon
annan drabbas. Vi vidhåller därför vårt krav att de skriftliga betygen skall
finnas kvar. Det relativa betygssystemet måste dock ersättas av kunskapsrelaterade
betyg.
Resursfördelningen
Den i propositionen föreslagna fördelningen av resurserna på basresurs
och förstärkningsresurs kan vi tillstyrka. De nuvarande klassdelningstalen,
25 resp. 30, kommer att utgöra beräkningsgrund för tilldelningen av basresurser,
men den faktiska uppdelningen av eleverna på klasser avgörs av
skolstyrelsen, som därvid kan ta hänsyn till de förutsättningar som finns
i skilda skolenheter.
Beträffande den totala förstärkningsresursen till kommunen föreslog SIAutredningen
att fördelningen mellan undervisningsändamål och övrig verksamhet
skulle ske så, att nuvarande resurser för inrättande av lärartjänster,
och därmed avsedda för undervisningsändamål, inte minskades. Den del
som skulle fördelas av länsskolenämnderna borde, enligt utredningen, utgå
efter samma principer som medlen för Särskilda åtgärder på skolområdet.
Mot. 1975^76:2223
9
vilket innebär att två tredjedelar skulle användas för personell förstärkning
vid undervisningen.
Föredraganden ansluter sig ”i huvudsak” till denna fördelning men menar
att det dock finns ”skäl som talar för en något större resurstilldelning för
fritidsinsatser än vad utredningen föreslagit”. Även om slutligt förslag om
storleken av förstärkningsresursens olika delar senare kommer att föreläggas
riksdagen, anser vi det, mot bakgrund av skolans svårigheter att upprätthålla
tillfredsställande kunskapsstandard, dock påkallat att riksdagen redan nu
uttalar att någon minskning i förhållande till nuläget av den del av resurserna
som är avsedd för undervisningsändamål inte får ske.
SÖ skall enligt propositionen få i uppdrag att utarbeta förslag till förändring
av tim- och kursplanerna för mellanstadiet i syfte att minska timplanen
med två till tre veckotimmar i varje årskurs. Detta förslag behandlas i annat
sammanhang i denna motion. Emellertid föregriper föredraganden ett riksdagsbeslut
om en eventuell förändring av timplanen för mellanstadiet genom
att redan nu överföra resurser motsvarande två lärarveckotimmar per årskurs
från basresurs till förstärkningsresurs. Ett sådant förslag kan självfallet inte
accepteras.
Glesby gdsgarant i
Beräkningen av resurstimmar efter elevantal kan innebära att underlaget
för lärares tjänsteunderlag minskar så mycket att det inte täcker hela undervisningsskyldigheten.
En speciell glesbygdsgaranti i form av ett särskilt
statsbidrag införs därför, så att skolverksamheten i kommuner med ett stort
antal s. k. b/B-skolor inte skall äventyras. Statsrådet räknar dock med att
detta statsbidrag endast skall utgå under en viss övergångstid. Vi finner
detta förslag oroande. Det är av stort värde både för kommunen och för
de enskilda eleverna att få ha kvar sina skolor. Även efter den föreslagna
övergångstiden måste därför skolornas fortbestånd garanteras genom en glesbygdsgaranti.
Tjänsteregleringen
Sedan länge har statsmakterna genom att fastställa centrala och generellt
gällande bestämmelser för landets skolväsende velat garantera en likvärdig
utbildningsstandard åt alla svenska elever. Skollag, skolförordning och läroplaner
för de olika utbildningsformerna har varit instrument för detta.
Skolans verksamhet har försiggått inom vissa fastlagda ramar. Sålunda har
man på den undervisande personalen i skolan - lärarna - ställt vissa bestämda
formella krav i syfte att få så små skillnader som möjligt i utbildningsstandard
för eleverna i olika kommuner och skolor. I samma syfte har man skapat
en fast tjänsteorganisation för lärarna med bestämda tjänstetyper. En del
av den komplexa tjänsteorganisationen för grundskolan utgör huvudlärare.
Mot. 1975/76:2223
10
institutionsföreståndare, tillsynslärare och skolbibliotekarier.
Föredragande statsrådet framhåller i propositionen om skolans inre arbete
att de arbetsuppgifter som nämnda befattningshavare utför i dagens skola
blir nödvändiga att fullgöra även i en skola organiserad i enlighet med tankegångarna
i propositionen. Desto mer förvånande är det då att man i propositionen
föreslår ett avskaffande av dessa centralt reglerade tjänster.
1 propositionen förordas att lärare och övrig personal organiseras i arbetslag.
En god pedagogisk planering och ledning av denna nya basorganisation
i skolan fordrar nya befattningshavare för övergripande pedagogisk planering
och ledning. SIA-utredningen föreslår för detta ändamål s. k. studieledarbefattningar.
Det synes helt nödvändigt att sådana tjänster skapas och regleras
centralt i skolförordningen.
Vi kan således f. n. inte finna några skäl för att avskaffa den centrala
regleringen av de ovannämnda tjänsterna. Eftersom de ursprungligen tillkommit
under facklig medverkan, bör förändringar i fråga om dessa tjänster
göras forst efter förhandlingar med berörda fackliga organisationer.
Skolledarna
I propositionen föreslås vidare att rekryteringen till skolledartjänster skall
vidgas till att omfatta förutom dem som är behöriga till ordinarie tjänst
som lärare även personer som har erfarenhet från kommunal tjänst, från
skolverksamhet eller i övrigt från skoladministration. Minst en av skolledarna
i rektorsområdet bör dock ha pedagogisk utbildning. Med hänsyn
till att skolledarnas arbetsuppgifter i hög grad är av pedagogisk art och att
ytterligare pedagogiska ledningsuppgifter påläggs dem genom propositionens
förslag förefaller det oss mindre välbetänkt att avskaffa nuvarande krav
på pedagogisk utbildning.
Fortbildning
F. n. råder stor brist på speciallärare i skolan. Propositionen föreslår därför
en ökning av den nuvarande ettårsutbildningen. En sådan ökning häver
dock inte bristen förrän långt in på 1980-talet. SIA-utredningen ansåg att
bristen på behöriga speciallärare - eller på lärare med specialpedagogiska
kunskaper - var så allvarlig att snabba åtgärder med särskild hänsyn till
elever med svårigheter måste vidtas. SIA-utredningen ansåg därför att det
var synnerligen angeläget att även på kort sikt öka de specialpedagogiska
inslagen i skolans arbete. Utredningen föreslog att lärarna skulle ges en
specialpedagogisk fortbildning under fyra veckor, koncentrerad till anpassningsstörningar
och metodik för att komma till rätta med läs- och skrivsvårigheter.
Man skulle därigenom nå en omfattande spridning av metodiskt
kunnande och observans bland lärarna. Förslaget bemöttes positivt av flertalet
remissinstanser. Även SÖ har prioriterat denna fortbildning i årets
petita.
Mot. 1975/76:2223
11
Det är därför anmärkningsvärt att propositionen inte föreslår att denna
fortbildning skall komma till stånd utan enbart satsar på en utvidgning
av speciallärarutbildningen. Fortbildningsinstanserna skall i stället koncentreras
på arbetssätt och arbetsformer i skolan. Vi betvivlar inte att en sådan
fortbildning kan vara behövlig. Vi anser dock att fortbildningsinsatserna
i första hand skall inriktas på den av utredningen föreslagna specialpedagogiska
utbildningen.
Med stöd av det anförda hemställs
tf
att riksdagen
1. uttalar att alla elever oavsett prestationsförmåga skall åtnjuta
individualiserad undervisning och att undervisningsmetodiken
skall anpassas till elevernas olika förutsättningar,
2. uttalar att större delen av förstärkningsresursen, om lokalt så
bedöms bäst gagna skolarbetet, skall kunna användas för att
skapa mindre klasser,
3. uttalar att systemet med klassrum så långt möjligt bör upprätthållas
i hela grundskolan,
4. anhåller hos regeringen att en utvärdering görs av i hur hög
grad nivågruppering är möjlig utan att skolans sociala mål eftersätts,
5. uttalar att frågan om uppdelning på allmän och särskild kurs
i engelska, matematik, franska och tyska inte bör avgöras förrän
konsekvenserna av en sådan förändring noga utretts i samband
med översynen av grundskolans läroplan,
6. anhåller hos regeringen att den aviserade översynen av grundskolans
läroplan blir parlamentarisk och att preciseringen av
basfärdigheternas omfattning ingår i denna översyn,
7. anhåller hos regeringen att en parlamentarisk översyn av gymnasieskolans
målsättning och struktur kommer till stånd,
8. uttalar att befrielse från deltagande i skoldagens mera hobbybetonade
aktiviteter bör beviljas elev om föräldrarna så önskar,
9. uttalar att en klar och enhetlig terminologi bör användas i fråga
om benämningarna på de olika verksamheterna inom den samlade
skoldagen,
10. uttalar att skoldagens omfattning bör variera mellan nuvarande
längd och fem timmar i årskurserna 1 och 2 och mellan nuvarande
längd och sju timmar fr. o. m. årskurs 3,
11. uttalar att föreningslivets medverkan i skolans arbete skall ske
på för alla föreningar lika villkor och i överensstämmelse med
skolans mål och riktlinjer,
12. uttalar att ett väl fungerande registrerings- och rapporteringssystem
bör tillskapas för närvaropliktens upprätthållande,
13. uttalar att den skriftliga betygsättningen skall bibehållas i såväl
grundskola som gymnasieskola,
Mot. 1975/76:2223
12
14. uttalar att någon minskning i förhållande till nuläget av den
del av resurserna som är avsedd för undervisningsändamål icke
(år ske,
15. beslutar att det föreslagna överförandet från bas- till förstärkningsresurs
av resurserna motsvarande två lärarveckotimmar
per årskurs på mellanstadiet avslås,
16. beslutar att glesbygdsgarantin för mindre skolors bestånd skall
gälla även efter den föreslagna övergångstidens utgång,
17. uttalar att tjänster som huvudlärare, institutionsföreståndare,
tillsynslärare och skolbibliotekarier bibehålls och regleras centralt,
18. beslutar att för behörighet till skolledartjänst även i fortsättningen
skall krävas pedagogisk utbildning,
19. uttalar att fortbildningen av lärarna i första hand skall inriktas
på special pedagogisk utbildning.
Stockholm den 12 mars 1976
GÖSTA BOHMAN (m)
STAFFAN BURENSTAM LINDER
ALLAN HERNELIUS (m)
ERIC KRONMARK (m)
BRITT MOGÅRD (m)
TAGE MAGNUSSON (m)
i Borås
(m) NILS CARLSHAMRE (m)
ASTRID KRISTENSSON (m)
CARL-WILH. LOTHIGIUS (m)
G. IVAR VIRGIN (m)
PER PETERSSON (m)
i Gäddvik
GOTAB 51509 Slockholm 1976