Motion

Mot. 1975/76

2215

1975/76: 2215

av herr Fälldin m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:39 om skolans inre arbete
m. m.

Centerpartiets principiella inställning till de skolpolitiska frågorna har fastslagits
i det utbildningspolitiska programmet från 1974.

Inledning

Genom samhällsutvecklingen har förutsättningarna för ett rikt kulturellt
och socialt liv förändrats. Den materiella utvecklingen, vilken från många
utgångspunkter betytt mycket för människorna, har inte utgjort någon garanti
för gemenskap, solidaritet och ökat inflytande eller en i alla avseenden
god livsmiljö. Trots detta har samhället i hög grad inriktats på en fortsatt
utveckling av den materiella standarden, utan tillräcklig hänsyn till sociala,
kulturella och miljömässiga faktorer.

Det avancerade industrisamhället har tillåtits leda fram till en omfattande
centralisering av bebyggelse och näringsliv. Utvecklingen i kommuner och
näringsliv har inneburit att den enskildes möjligheter att påverka beslutsfattandet
har förändrats. Genom den kraftiga befolkningskoncentrationen
har undermåliga boendemiljöer med social och kulturell utarmning som
följd vuxit fram. Utglesningen i avfolkningsområdena leder också till en
åldersmässigt snedvriden fördelning av befolkningen. Åldersuppdelningen
i boendet har lett till vidgade generationsklyftor.

Familjen utgör, och måste utgöra, en grundsten i samhällsbyggnaden.
Dess storlek och sammansättning har dock förändrats. Inte sällan lever barn
tillsammans med endast en förälder. I allt fler familjer finns ingen vuxen
person hemma under dagtid. Den förändrade familjesituationen innebär att
barnens möjlighet att i hemmen få kunskap om praktiska vardagsfrågor
har minskat. Samtidigt möts barnen av en mera komplicerad samhällsbild
där frågor om naturresursernas ändlighet och miljöförstöring som livshotande
problem är aktuella redan i dag.

Skolan måste ta elevernas situation i dag och i framtiden som utgångspunkt
för sin verksamhet. Skolan är en del av samhället och kan därför
inte stå opåverkad av utvecklingen. Det är genom utbildningen som människors
möjlighet till välfärd och personlighetsutveckling i ett samhälle kan
förverkligas. Utbildningens omfattning, inriktning och kvalitet formar också
i hög grad det framtida samhället.

Det är samhällets uppgift att svara för att alla ges möjlighet till en god
och likvärdig utbildning oavsett yrkesinriktning, bostadsort och social bak

1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2215

Mot. 1975/76:2215

2

grund. Utbildningsväsendet har expanderat kraftigt under de senaste decennierna.
Vi har i dag en nioårig grundutbildning. De flesta ungdomar
fortsätter sedan till gymnasieskolan och av dessa en något mindre del till
eftergymnasiala utbildningsvägar. Allt fler återkommer till någon form av
utbildning efter några års yrkeserfarenhet, trots att vuxenutbildningen ännu
inte funnit sina rätta former. Ett brett utbud av kurser och utbildningsvägar
är nödvändigt för att så många som möjligt skall beredas tillfälle till utbildning.
Även den eftergymnasiala utbildningen måste utvecklas och anpassas
efter den förändrade situationen.

I dag erbjuds en bredare och bättre utbildning än tidigare och därigenom
har väsentligt större förutsättningar för jämlikhet i utbildningshänseende
skapats. I sina huvuddrag har utbildningsreformerna kunnat genomföras
under politisk enighet. Centerpartiet har intensivt engagerat sig i utbildningsfrågorna
och har i riksdagen vid upprepade tillfällen föreslagit åtgärder
förförbättringar. Likvärdiga möjligheter och valfrihet i utbildningshänseende
måste vara en grundläggande målsättning. Med utgångspunkt i dessa mål
kommer centerpartiet att med kraft fortsätta sin strävan att förbättra skolan
och att ständigt ge den en framåtsyftande funktion i ett föränderligt samhälle.

De förändrade förhållandena har ställt nya krav på skolan och medfört
stora påfrestningar. Skolans arbetsformer har utvecklats, men elementära
arbets- och studiemiljökrav har inte alltid kunnat tillgodoses. Åtgärder måste
sättas in för att snabbt kunna förverkliga skolans vidgade sociala målsättning,
annars kan många ungdomar få problem för lång tid framöver. Samarbetet
mellan elever och mellan elever, föräldrar, lärare och övrig personal måste
ha en framträdande roll i skolan.

Skolan har i dag inte förutsättningar att erbjuda alla elever en meningsfull
verksamhet. Många får inte den stimulans som behövs för att klara förhållandena
i skolan och i arbetslivet. Missförhållanden av olika slag, som
skolk och mobbing, har blivit vanliga. Därför vill centerpartiet med kraft
verka för att finna lämpliga medel för att förbättra skolsituationen.

Målsättning

De enskilda människorna skall genom utbildningen ges möjlighet att utveckla
individuella anlag och intressen och få bättre förutsättningar för kulturell
och samhällelig aktivitet. En god grundläggande utbildning åt alla
är också en förutsättning för en demokrati och jämlikhet mellan människorna.
Alla skall, oavsett bostadsort, social och ekonomisk bakgrund erbjudas
en utbildning som svarar mot såväl individuella önskemål som mot
de krav yrkesliv och samhälle ställer.

Skolan måste ses som en del av samhället. Dess fostrande roll framträder
klarare om den betraktas som en del av den miljö som de unga skall växa in i.
Det är väsentligt att erfarenhetsmässiga lärdomar och teoretiska kun

Mot. 1975/76:2215

3

skaper ses som en helhet och att den praktiska och teoretiska utbildningen
samordnas.

Social målsättning

Det finns behov av ett normsystem för umgänget mellan människor såväl
i skolan som i samhället i övrigt. Respekt för andra individer och grupper,
tolerans och förståelse måste prägla relationerna mellan människor. Det
är angeläget att barn och ungdomar tillägnar sig denna grundsyn. De etiska
frågeställningarna skall tas upp i bl. a. religionsundervisningen. Kristen
livsåskådning och humanism representerar en uppfattning om människovärdet,
som utgör en omistlig tillgång för vårt samhälle.

Många barn känner otrygghet i skolan. Kontaktproblem, fysiska och psykiska
påfrestningar och utstötning ur kamratgruppen kan leda till att skolan
blir en negativ upplevelse. Detta är synnerligen allvarligt, eftersom otryggheten
lätt kan bli bestående. Mobbing och våldsyttringar måste med kraft
motverkas.

Verksamheten i skolan måste därför formas så att samarbetet mellan
de där verksamma främjas. Alla människor måste respekteras oavsett ursprung
och individuella särdrag. Eleverna har, tillsammans med skolans
personal, en viktig uppgift när det gäller att motverka mobbing. Genom
grundutbildning och fortbildning skall personalen ges förutsättningar att
utveckla skolans sociala liv i positiv samarbetsanda.

Skolan skall ge en god allmänbildning samt befrämja förmågan till självständigt
tänkande, solidaritet och viljan att ta ansvar. Aktiviteterna måste
ha en sådan uppläggning att de i sig innebär en träning av för demokratin
vitala funktioner. Såväl skolans personal som elever måste få möjlighet att
påverka sin arbetsmiljö. Härigenom tränas eleverna att i samarbete åstadkomma
förbättringar inom skolan. Även skolans bedömningssystem skall
utformas så att det främjar samarbetet.

Kunskapsmässig målsättning

Vårt samhällssystem ställer krav på människornas kunskaper och färdigheter.
Såväl för individens som för samhällets utveckling är det viktigt
att dessa krav kan tillgodoses. Alla människor måste tillgodogöra sig de
erfarenheter och färdigheter som behövs för en meningsfull funktion i samhället.
Det är viktigt att ta till vara den stimulans som ett växelspel mellan
förvärvsarbete och skolgång utgör. Förmågan att behärska tal och skrift
är en förutsättning för kulturutveckling. Det är absolut nödvändigt att grundskolan
ger eleverna goda läs-, skriv- och räknefärdigheter. Särskild uppmärksamhet
måste riktas på olikheter i språkmiljön, så att barnen kan ges
likvärdiga möjligheter. Genom att på ett tidigt stadium utveckla språkfärdigheterna
och däri ingående begrepp kan senare studier bedrivas effektivare.

1* Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2215

Mot. 1975/76:2215

4

Eleverna skall ha möjlighet att utvecklas efter sina personliga förutsättningar.
Det är en viktigt uppgift att särskilt beakta de behov som handikappade
elever har i det ena eller det andra avseendet. Den teoretiska
inriktningen av grundskolan har inneburit att många elevers förväntningar
inte kunnat infrias. För att förbereda eleverna för arbetslivet och annan
samhällsaktivitet måste verksamheten präglas av balans mellan praktik och
teori.

SIA-propositionen

Enligt centerpartiets mening finns således ett omfattande reformbehov
i vad gäller såväl skolans sociala funktion som dess roll av kunskapsförmedlare.
SIA-utredningen har i sitt omfattande arbete belyst de sociala problemen
i skolan och lämnat förslag, främst i organisatoriskt avseende, för
att lösa dessa. Betygsfrågorna övervägs för närvarande av betygsutredningen,
vilken väntas lämna sina förslag under innevarande år. Läroplansfrågoma
studeras inom ramen för den fortlöpande läroplansuppföljningen för grundskolan
(LUG) inom SÖ.

Centerpartiet har under allmänna motionstiden lämnat en partimotion
till riksdagen beträffande läroplansarbetet (motion 1976:322). Där begär vi
att en parlamentarisk utredning tillsättes med uppgift att lämna förslag till
en reviderad läroplan. I motionen pekar centerpartiet på vikten av att föra
in mera praktiska inlärningsformer i skolan, nödvändigheten av ett närmare
samarbete mellan skola och arbetsliv, nödvändigheten av att - inte minst
på låg- och mellanstadiet - betona basfärdigheternas betydelse. Vi framhåller
också problemen med rekrytering till de naturvetenskapliga linjerna inom
gymnasieskola och högskola och menar att åtgärder måste vidtas för förbättringar
i detta avseende redan i grundskolan.

Centerpartiet framhåller vikten av att skolan kan främja sunda levnadsvanor
bland eleverna och att skolan kan svara upp mot de vidgade kulturella
ambitionerna på barn- och ungdomssidan, vilka riksdagen beslutat om i
annat sammanhang.

I proposition 1975/76:39 angående skolans inre arbete visar regeringen
att man i väsentliga avseenden tagit fasta på centerpartiets synpunkter i
vad gäller läroplanen. Man är emellertid inte beredd att bedriva ett utredningsarbete
i parlamentariska former så som vi krävt. Centerpartiet står
självfallet kvar vid sin uppfattning om att även utredningsarbetet bör bedrivas
under medverkan av parlamentariker. Tidningen Skolvärlden har i
en kommentar till centermotionen sagt: ”Ett starkt önskemål från våra parlamentariker
om insyn i ett sådant utredningsarbete på ett tidigt stadium
måste mötas med största respekt.” (Skolvärlden nr 5). Vi kräver åter att
det läroplansarbete som aktualiseras i propositionen bedrivs under parlamentarisk
ledning.

Få utredningsförslag har så in i minsta detalj blivit föremål för en bred

Mot. 1975/76:2215

5

debatt som förslaget om skolans inre arbete. Vi finnér det vara värdefullt
att regeringen nu i så hög grad tagit hänsyn till den omfattande debatten
vid sina ställningstaganden. Den öppenhet som präglat SIA-reformens framväxt
är en god grogrund för det praktiska förverkligandet av en ny skola
genom ett engagerat arbete från skolans personal, elever, föräldrar och politiska
förtroendemän ute i kommunerna.

Den samlade skoldagen

Den kanske mest intensiva delen av SIA-debatten rörde förslaget om
den samlade skoldagen. I viss utsträckning grundades den debatten på missuppfattningar
om förslagets innebörd. Många uppfattade att barnen obligatoriskt
skulle vara i skolan från tidig morgon till sen kväll. Men en viktig
och sakligt grundad del av kritiken gällde att möjligheter skulle öppnas
att lokalt besluta att även de minsta barnen obligatoriskt skulle vara i skolan
upp till 30 timmar per vecka. Regeringen har tagit intryck av den kritiken
och föreslår en maximitid om 25 timmar per vecka för årskurserna ett och
två. Vi delar den uppfattningen.

Enligt vår mening uttrycker begreppet ”den samlade skoldagen” en social
ambition och omsorg om eleverna. Alla aktiviteter i skolan, timplanebunden
undervisning, raster och annan verksamhet, skall syfta till att nå en gemensam
målsättning. Sett i belysning av dagens förhållanden i skolan gäller
det att fylla håltimmar och raster med en utvecklande och engagerad verksamhet
och att man härigenom inte strikt kan hävda vad som är schemabunden
tid och vad som är övrig tid.

På många skolor tillämpas redan ett system som kan kallas för en samlad
skoldag. Man ställer olika fritids- och hobbyverksamheter till förfogande
under icke schemalagd tid. I dessa skolor innebär den samlade skoldagen
i princip endast att närvaroplikten utsträcks till håltimmarna. Samtidigt öppnas
möjligheter för föreningslivet att, även med utnyttjande av egna lokaler,
gå in under den samlade skoldagen.

I propositionen förutsättes att den samlade skoldagen skall införas läsåret
1977/78. Det blir emellertid inget tvång på kommunerna. Det antyds dock
att man senare tvångsvis skall aktualisera ett beslut. För att stimulera kommunerna
föreslås ett särskilt statsbidrag motsvarande 0,025 lärarveckotimmar
per elev att utgå till de rektorsområden där den samlade skoldagen
införts.

Enligt vår mening utgör ett vidgat socialt ansvar för eleverna en självklar
uppgift för kommunerna. Formerna för detta ansvar måste med nödvändighet
variera från kommun till kommun beroende på den sociala situationen
inom kommunen - avståndsfrågor osv. Det torde vara omöjligt att avgöra
när detta engagemang för eleverna har nått sådana former att det kan sägas
innebära en samlad skoldag. Någon definition i detta sammanhang låter
sig knappast göras åtminstone inte i ett kvalitativt avseende. Enligt vår

Mot. 1975/76:2215

6

mening bör riksdagen därför i stället slå fast att skolan har ett ansvar för
elevernas verksamhet under den tid de befinner sig där och att det är en
fördel om skoldagen börjar och slutar samma tid varje dag. Statsbidrag för
fritidsbetonade aktiviteter bör utgå till samtliga kommuner fr. o. m. läsåret
1977/78 med 0,025 lärarveckotimmar per elev. I en del kommuner finns
betydande problem när det gäller att införa en samlad skoldag. Det kan
gälla lokalfrågor, skolskjutsorganisation m. m. Det är viktigt att man i sådana
fall inte tvångsvis söker införa SIA-modellen. Kommunerna bör ges möjligheter
att ekonomiskt ta på sig vidgade sociala uppgifter.

Vi uppfattar således inte införandet av en samlad skoldag som någon
dramatisk förändring i förhållande till dagsläget. Det gör att vi också vill
uttala tveksamhet till behovet av att minska den timplanebundna undervisningen
på mellanstadiet. Det finns ett otvetydigt motsatsförhållande mellan
kraven att stärka elevernas basfardigheter m. m. och kraven att ge ett
ökat utrymme för mera fria aktiviteter i skolan. Erfareheten visar att ett
av de bästa sätten att komma till rätta med sociala problem i skolan är
att eleverna upplever skolan och undervisningen som meningsfull - att
de känner att de lär sig något väsentligt. De problem som man vill lösa
genom den samlade skoldagen på låg- och mellanstadiet kan i första hand
lösas genom en pedagogisk utveckling och en undervisning som är mer
öppen gentemot samhället i övrigt. Dessa frågor bör noga övervägas inom
den parlamentariska översyn av läroplanen som vi förordar, varefter förslagen
bör presenteras i riksdagen för slutligt ställningstagande.

Arbetsformerna

När det gäller att utveckla skolans arbetsformer är det viktigt att finna
former som ger eleverna en social trygghet och som stärker elevernas och
föräldrarnas möjligheter att samverka med lärare och skolledning. Enligt
vår mening är det naturligt att utgå från elevens situation i skolan.

Positiva relationer mellan hem och skola är särskilt viktiga för att barn
och ungdomar skall ha en trygg tillvaro med enhetliga normer och regler.
Barnens utveckling måste ske genom ett positivt samspel mellan dem själva,
föräldrarna och skolan. Det är därför nödvändigt att utöver de enskilda
samtalen minst två klassmöten anordnas per läsår. Men det är också viktigt
att resurser står till förfogande för en aktiv kontaktverkamhet från skolans
sida med föräldrar. Särskilt viktigt är att nå föräldrar som förhåller sig passiva
till barnens skolgång. Medel ur förstärkningsresursen bör kunna användas
för sådan kontaktverksamhet.

De sociala och allmänmänskliga relationerna inom skolan måste byggas
upp under trygga förhållanden. Detta gäller såväl relationerna mellan eleverna,
mellan elever och lärare och mellan föräldrar och lärare. Avgörande
är att eleverna kan identifiera sig med en liten grupp, klass, och att ett
fåtal lärare har ansvaret för undervisningen av denna. Förändringar som

Mot. 1975/76:2215

7

innebär att personliga relationer måste brytas innebär en förlust för skolan
och skolmiljön. Från dessa utgångspunkter är det nödvändigt att klassen
utgör den primära enheten och att det finns en klassföreståndare som har
det yttersta ansvaret för denna klass. Men det är också viktigt att undervisningen
kan bedrivas i så små grupper som möjligt.

I det dagliga arbetet är det ofta praktiskt att samarbeta mellan olika klasser.
Vi finner det vara värdefullt med ett sådant samarbete, så att det bildas
mindre sekundärgrupper i skolan, arbetsenheter. Härigenom kan vissa större
organisatoriska, pedagogiska och elev vårdsproblem lösas. En sådan ordning
främjar också de personliga relationerna inom skolan. Det bör vara naturligt
att lärarna inom en sådan enhet samverkar genom arbetslag. Men sådan
samverkan kan självfallet aldrig påtvingas den enskilde läraren.

Inom ramen för ett friare resursfördelningssystem och större lokala möjligheter
att jämka timplanen kan man nå för den enskilde eleven väsentliga
förbättringar av utbildningssituationen.

Men det är viktigt att de möjligheter som finns verkligen kan tas till
vara för att anpassa undervisningssituationen efter vad som är mest positivt
för varje enskild elevs situation. Möjligheterna att jämka timplanen måste
vidgas så långt det över huvud taget är möjligt med bevarad enhetlig utbildningsnivå
i landets olika kommuner. Samtidigt måste skolstyrelserna
med stor frihet, men självfallet med ett bibehållet ansvar för den enskilde
elevens situation, kunna medge befrielse från sista årskursen i grundskolan,
när lärare, elever och föräldrar samfällt bedömer detta vara den bästa vägen.
Med en sådan elevcentrerad syn på dessa frågor fordras inte det särskilda
uttalande om en restriktiv tillämpning som förordas i propositionen.

Ambitionen att öppna skolan mot arbetsliv och organisationer stämmer
väl överens med de principer som ligger till grund för centerpartiets krav
om mera praktiska inlärningsformer. Det är viktigt att eleverna blir väl
förtrogna med arbetslivet, dvs. dess villkor, organisationer och förutsättningar.
Detta bör prägla alla nivåer inom skolan. Behovet av kontakt med
samhälle och arbetsliv visar hur skolan är beroende av samhällsutvecklingen.
Det är viktigt att skolan så långt som är möjligt kompenserar de bristande
möjligheterna i samhället för barn och ungdomar att få kontakt med vuxenvärlden
och arbetslivet.

Vi vill särskilt understryka vikten av att man under perioder av val av
framtida studieinriktning och yrke intensifierar kontakter i detta avseende
och förstärker SYO-insatserna. Det är vidare viktigt att pryoverksamheten
används mera målmedvetet än för närvarande.

Till årets riksdag har från centerhåll avlämnats en motion (1975/76:1349)
där centerpartiets syn på vissa centrala ungdomspolitiska frågor presenterades.
I motionen framhölls att folkrörelsernas profil och egenart är något
väsentligt för samhällsutvecklingen, vilket på alla sätt måste tas till vara.
En positiv opinionsbildning för aktivt ungdomsarbete fordrar en ökad samverkan
mellan skolan samt social-och fritidssektorerna och insatser av aktiva

Mot. 1975/76:2215

8

ungdomar. Samhället bör positivt stödja ungdomsarbetet, vilket förutsätter
en helhetssyn och en samordning av bidragsgivningen. En översyn av samhällets
totala bidragsgivning bör vidtas i enlighet med de riktlinjer riksdagen
tidigare givit regeringen till känna.

I motionen framhölls vidare angelägenheten av att frågan om tillsynsmyndighet
för de ungdomspolitiska frågorna löses men att dessa frågor inte
kan föras över på statens ungdomsråd förrän ungdomsrådet fått en fastare
organisation och struktur. I motionen föreslogs ett utökat stöd till ungdomsorganisationernas
centrala och lokala verksamhet samt ett särskilt bidrag
för politiskt informationsarbete bland ungdom.

I vad gäller frågorna om en översyn av samhällsstödets uppbyggnad, dvs.
i fråga om tillsynsmyndighet, stöd till organisationernas centrala och lokala
verksamhet samt politiskt informationsarbete bland ungdomar, hänvisar vi
i detta sammanhang till denna motion. Det bör noteras att i väsentliga
avseenden innebär detta en annan syn på uppbyggnad och handläggning
av de ungdomspolitiska frågorna än vad som presenteras i SIA-propositionen.

Proposition 1975/76:39 öppnar formella möjligheter till ett aktivt förenings-
och ungdomsarbete inom skolan. Däremot ges inte de praktiska
förutsättningarna för ett mångsidigt och aktivt engagemang från föreningarnas
sida i skolan. Skall föreningarna kunna ta till vara de möjligheter
som erbjuds, måste verksamheten utvecklas t. ex. i vad gäller organisation,
metod i ungdomsarbete och ledare. Organisationerna måste få praktiska
möjligheter att lösa dessa frågor på ett sådant sätt att de kan bevara och
utveckla sina idéer och identiteter. Vi förutsätter att sådana ekonomiska
resurser kommer att ställas till organisationernas förfogande att de kan klara
den nödvändiga ledarutbildningen och metodutvecklingen.

Enligt vår mening är det viktigt att mångsidigheten garanteras när det
gäller organisationsaktiviteter i skolan. Att alla organisationer har samma
möjligheter att verka vid samtliga skolor är ett oavvisligt krav. Men särskilt
de små föreningarnas möjligheter att verka måste uppmärksammas i detta
sammanhang. Det får inte bli så, att de föreningar som driver verksamhet
uteslutande på ideell basis utestängs, därför att de inte förfogar över ledare
under arbetstid. En lagfäst rätt till tjänstledighet, så som SIA-utredningen
föreslog, är av avgörande betydelse i detta sammanhang. Regeringen bör
presentera riksdagen ett förslag med den innebörden.

När det gäller det lokala aktivitetsstödet föreslås, som förutsattes i motion
1975/76:1349, att stöd utgår också för åldrarna 7-12 år. Däremot preciseras
inte vilket belopp som skall utgå per sammankomst. Enligt vår mening
bör det inte ankomma på regeringen att själv precisera detta belopp. Riksdagen
bör därför, som föreslagits i den tidigare centermotionen, besluta
att lokalt aktivitetsstöd utgår med 10 kr. per sammankomst och att riksdagen
även i fortsättningen fattar beslut i denna fråga.

Mot. 1975/76:2215

9

Resursfördelning

Frågorna om statsbidragssystem och resursfördelning är avgörande när
det gäller skolans organisatoriska uppbyggnad. En viktig frågeställning i
detta sammanhang gäller ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i
de organisatoriska frågorna.

SlA-utredningens förslag i denna del upplevde centerpartiet som utredningens
mest väsentliga och konstruktiva. Det detaljerade statsbidragssystemet
med föreskrifter i en rad olika avseenden skulle förenklas. En basresurs
beräknad per klass och en förstärkningsresurs beräknad per elev skulle utgå.
Genom att kommunerna med stor frihet skulle få disponera förstärkningsresursen
innebar utredningens förslag en mycket långt gående decentralisering
av beslutsfattandet på skolans område.

Den genomgående positiva inställningen till utredningens förslag är glädjande.
Även regeringen sluter upp bakom utredningen i denna del. Vår
förhoppning är att utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSKutredningen)
skall komma ännu en bit på väg i dett decentraliseringsarbete.

Genom att kommunerna fritt får disponera förstärkningsresursen kan resurserna
styras dit där de bäst behövs. Statsmakterna bör enligt vår mening
avhålla sig från pekpinnar i detta sammanhang. En sådan pekpinne finns
i propositionen, där det sägs att förstärkningsresursen inte bör användas
för att generellt sänka antalet elever per klass. I och för sig är det självklart
att man måste använda förstärkningsresursen på en rad olika sätt för att
komma till rätta med uppkommande problem. Oss förefaller det vara självklart
att varje kommun inser detta utan något statsmakternas särskilda påpekande.
Däremot kan ett sådant ställningstagande innebära att man på
något håll avhåller sig från att minska klassernas och undervisningsgruppernas
storlek även om detta är motiverat.

De medel till särskilda åtgärder på skolans område, vilka utgått de senaste
åren, har givit mycket goda resultat. De har öppnat möjligheter till särskilda
insatser i skolor och inom områden med stora problem. När nu dessa resurser
sammanförs i förstärkningsresursen får inte det innebära att möjligheterna
till specialsatsningar inom problemområden begränsas. Inom bl. a. Stockholms
kommun har en omfattande försöksverksamhet bedrivits med undervisning
i mindre grupper. Den verksamheten har slagit väl ut. Genom
mindre undervisningsgrupper kan en råd problem lösas utan andra särskilda
insatser, vilket är värdefullt. Det främjar en stabilitet i elevgrupperingarna
och medverkar därför i hög grad till en tryggare skolmiljö. Centerpartiet
förordar därför att kommunerna fritt får disponera förstärkningsresursen.
Detta möjliggör bl. a. att undervisningsgrupperna kan göras mindre, vilket
enligt vår mening är värdefullt.

En viktig del av kritiken mot SlA-utredningens statsbidragssystem har
gällt förhållandena i glesbygdskommunerna och överlevnadsmöjligheterna
för de mindre skolorna. I propositionen anmäls att en särskild glesbygdsgaranti
skall föreslås riksdagen för att problem i detta avseende inte skall

Mot. 1975/76:2215

10

uppstå. Den garantin skall emellertid avse kommuner med ett stort antal
s. k. b/B-skoIor, och garantin avser endast en övergångsperiod.

Det är viktigt att regeringens kommande förslag om en glesbygdsgaranti
ger en långsiktig lösning av de mindre skolornas och de elevsvaga områdenas,
problem. Sådana problem finns i alla delar av landet. Det finns
ingen anledning att ställa upp krav på att det måste vara ett stort antal skolor för
att kommunerna skall komma i åtnjutande av glesbygdsgarantin.

Personalfrågor

De förändringar av skolans organisatoriska uppbyggnad som nu föreslås
innebär också förändringar av lärares arbetsuppgifter och en ändrad betoning
av undervisningen. Det är självklart att detta måste följas upp med en intensifierad
fortbildning av lärare och skolledare. Det är vidare viktigt att
den vidgade utbildningen av speciallärare kan komma till stånd. I detta
sammanhang vill vi också framhålla dessa utbildningars betydelse när det
gäller att upprätthålla lärarutbildningen på olika orter.

Lärarorganisationerna har i sina kommentarer till propositionen varit kritiska
mot hur personalfrågorna hanterats. Man menar att regeringen först
borde ha kommit överens med de fackliga organisationer som berörs av
propositionen och sedan lämnat förslag till riksdagen. Särskilt gäller det
frågorna om huvudlärare, tillsynslärare, institutionsföreståndare och skolledare.

Enligt vår mening hade det varit värdefullt om personalfrågorna hanterats
på ett smidigare sätt av regeringen. Förutsättningarna för att lärarorganisationerna
skulle intagit en mera positiv inställning hade då varit större,
vilket hade tjänat reformens syfte.

En självklar princip i det politiska arbetet måste vara att samhällets institutionella
organisation fastställes av de politiskt valda organen. Det är
där det yttersta ansvaret måste ligga. Sedan gäller det att i förhandlingar
mellan parterna på arbetsmarknaden klara ut lönefrågor och anställningsvillkor
på ett tillfredsställande sätt. Skolans organisatoriska utformning skall
enligt vår mening avgöras av de politiska instanserna. Förändringar i det
avseendet bör emellertid föregås av nära samråd mellan statsmakterna och
personalorganisationerna.

De arbetsuppgifter som utföres på arvodesbasis inom skolan är viktiga.
Det råder inget tvivel om att dessa arbetsuppgifter måste utföras också i
framtiden och att ersättning också måste utgå. Att man lokalt får möjlighet
att besluta om formerna för detta måste emellertid vara en fördel, vilken
gagnar en ändamålsenlig organisation av skolan. De personalfrågor som påverkas
av en sådan förändring måste lösas genom förhandlingar. Tidsrymden
till reformens ikraftträdande bör vara tillräcklig för detta.

Behörighetsreglerna för skolledartjänster föreslås bli förändrade enligt propositionen.
Förutom den som är behörig till ordinarie tjänst som lärare kan

Mot. 1975/76:2215

11

den som har erfarenhet från kommunal tjänst, från skolverksamhet eller
i övrigt från skoladministration vara behörig till skolledarbefattning. I varje
rektorsområde skall dock alltid finnas minst en skolledare med pedagogisk
utbildning.

Det vidgade lokala ansvaret för skolans verksamhet gör det enligt vår
mening nödvändigt att det finns en kunnig pedagogisk ledning i skolan.
Det bör noteras att SlA-utredningens förslag grundades bl. a. på att skolans
ledning skulle förstärkas med en bestyrelse. Någon sådan införes emellertid
inte nu. Det är rimligt att det finns vissa möjligheter att besätta skolledartjänster
med andra än behöriga lärare. När en sådan tillsättning göres
skall personen i fråga ha utbildningsmässiga meriter och så väl kända pedagogiska
ledaregenskaper att tillsättningen allmänt kan accepteras. Redan
nu gäller, att om synnerliga skäl föreligger kan till tjänst som studierektor
eller rektor komma i fråga även den som inte är behörig till ordinarie lärartjänst.
En sådan regel är tillräcklig för att tillgodose möjligheterna att
rekrytera annan än behörig lärare till skolledarbefattning.

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts
beträffande innebörden av begreppet ”den samlade skoldagen”;

2. att en extra resurs om 0,025 lärarveckotimmar per elev utgår
till samtliga kommunerfr. o. m. läsåret 1977/78 för annan verksamhet
än undervisning;

3. att hos regeringen begära att vad som i motionen anförts beträffande
minskning av den timplanebundna undervisningen
på mellanstadiet överlämnas till den utredning som skall se
över läroplanen för beaktande;

4. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande kontakterna mellan hem och skola;

5. att som sin mening uttala att möjligheterna att lokalt jämka
timplanen bör vidgas så långt det är möjligt med bevarad enhetlig
utbildningsnivå i landet;

6. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande vidgade resurser för organisationerna för
metodutveckling och ungdomsledarutbildning;

7. att hos regeringen begära förslag om lagstadgad rätt till tjänstledighet
för ungdomsledaruppgifter;

8. att beslut om det lokala aktivitetsstödets storlek fortsättningsvis
fattas av riksdagen;

9. att som sin mening uttala att kommunerna fritt disponerar
förstärkningsresursen;

10. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande utformningen av en garanti för bevarande
av mindre skolor och skolor i elevsvaga områden;

Mot. 1975/76:2215

12

11. atl som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande vissa personalfrågor;

12. att avslå regeringens förslag beträffande ändrade regler för behörighet
till skolledartjänst.

MAJ PEHRSSON (c)

JOHANNES ANTONSSON (c)

BENGT SJÖNELL (c)

ERIC CARLSSON (c)
i Vikmanshyttan

ANNA LISA NILSSON (c)
i Kristianstad

GOTAB 51491 Slockholm 1976

Stockholm den 9 mars 1976

THORBJÖRN FÄLLDIN (c)

KARIN SÖDER (c)

CLAES ELMSTEDT (c)

BERTIL JONASSON (c)

THORSTEN LARSSON (c)
i Staffanstorp

LENNART MATTSSON (c)
i Lane-Herrestad