Motion
Mot. 1975/76
2212-2213
1975/76:2212
av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl.
med anledning av propositionen 1975/76:39 om skolans inre arbete
m. m.
Från handikappsynpunkt representerar förslagen i regeringens proposition
om Skolans inre arbete (1975/76:39) i flera avseenden en förbättring jämförda
med SI A-utredningens förslag. För elever med handikapp och liknande skolsvårigheter
är det t. ex. särskilt väsentligt att tillgodose det ”behov av trygghet
och stabilitet i arbetsmiljön” som föredraganden talar om på s. 234 och
ställer mot önskemålet om ”undervisning i varierande grupper”. I motsats
till SIA-utredningen innehåller propositionen också förslag om att intaget
i utbildning för speciallärare skall ökas väsentligt. Ty vare sig handikappade
barn individualintegreras i vanliga klasser eller inte behöver de under alla
förhållanden särskilda resurser. En integrering utan tillgång till specialresurser
av god kvalitet blir nämligen ingen riktig integrering utan kan tvärtom
leda till en ny isolering.
Det är också värdefullt att det blir fastslaget att den samlade Finansiella
förstärkningsresursen främst skall användas för elever med olika svårigheter
i skolan. Dessa skall tillförsäkras all den hjälp som krävs förderas utveckling.
Den från handikappsynpunkt mest väsentliga bristen i propositionen avser
gymnasieskolan. SIA-utredningen hade, på grund av begränsningen i sina
direktiv, ingen möjlighet att ge mer än en översiktlig redogörelse för vissa
problem i gymnasieskolan, och det är därför följdriktigt att inte heller propositionen
går in särskilt djupt på denna problematik. Just därför är det
emellertid så mycket större skäl att understryka att den vanliga gymnasieskolan
bara har en början till sådana specialresurser som erfordras för
att den skall kunna ge ungdomar med handikapp och andra skolsvårigheter
en meningsfull undervisning och en god förberedelse i övrigt för arbetsoch
samhällslivet. Vissa svårt handikappade elever får visserligen en anpassad
undervisning på gymnasienivån inom yrkessärskolan för utvecklingsstörda
och inom specialskolan i övrigt, men för flera av dessa grupper, t. ex.
synskadade och rörelsehindrade, eftersträvar man numera att de helt eller
nästan helt skall fä en integrerad undervisning i den vanliga gymnasieskolan.
Även bortsett härifrån är den vanliga gymnasieskolan avsedd för
det övervägande flertalet ungdomar med handikapp och skolsvårigheter av
olika slag, t. ex. sådana förståndshandikappade som icke räknas som utvecklingsstörda,
elever med psykiska eller sociala anpassningsproblem, ungdomar
med svår allergi och andra skolhindrande kroppsliga sjukdomar liksom
för flertalet elever med syn-, hörsel- eller rörelsehämningar.
För stora grupper av ungdomar med sådana handikapp och hämningar
1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2212-2213
Mot. 1975/76:2212
2
är förhållandena nu sådana att de antingen tillhör den minoritet av ungdomar
som inte får någon skola alls efter grundskolan eller får en undervisning
på den vanliga gymnasieskolan, som oftast är dåligt anpassad efter deras
handikapp och därför ger en otillräcklig förberedelse för arbets- och samhällslivet.
I propositionen hänvisas till att en särskild gymnasieskolegrupp blivit tillsatt
och att denna redovisat ett första utredningsresultat i en rapport om Utbildning
m. m. för 16-19-åringar, vilken f. n. remissbehandlas. Det är möjligt
att remissbehandlingen kommer att visa att det ligger stort värde i gruppens
förslag, som bl. a. handlar om ett rikt utbud av korta utbildningskurser
som skall kunna varvas med arbete och sammanfogas till sådana enheter
som åsyftas i undervisningsplanen i övrigt.
Men även utan att avvakta remissbehandlingen kan redan nu fastslås
att gymnasieskolegruppen hittills visat en oroväckande benägenhet att vilja
behandla alla hithörande grupper som om de utgjorde en enhetlig massa
med skolhämningar, medan det i verkligheten är så att problematiken varierar
mycket starkt beroende på vad för slags handikapp och skolsvårigheter
det är fråga om. För vissa grupper, t. ex. psykiskt störda eller förståndshandikappade,
kan erfordras ett helt annat utbud än det vanliga för att
undervisningen skall kunna upplevas som meningsfull och attraktiv, och
i så fall räcker det inte med att servera det vanliga utbudet i småportioner.
I andra fall, t. ex. för syn- eller hörselskadade och rörelsehindrade, kan det
väsentliga vara att särskilda tekniska hjälpmedel och läromedel jämte personlig
assistans kommer till god användning, att skolmiljön blir bättre anpassad
etc. För allergiska ungdomar erfordras en på särskilt sätt sanerad
miljö. För många grupper är det väsentligt att det finns god tillgång till
lärare med specialpedagogisk utbildning, som nu är ytterligt fåtaliga i den
vanliga gymnasieskolan. I andra fall kan det vara tillräckligt att vanliga
lärare får del av en konsultationsservice som ges av specialister.
Tiden är nu mogen att på allvar ta itu med ett arbete som syftar till
att på ett väsentligt mer avgörande sätt än hittills öppna den vanliga gymnasieskolan
för ungdomar med handikapp och liknande hämningar och sätta
denna skola i stånd att väsentligt mera allmänt kunna bjuda en undervisning
som ter sig meningsfull och attraktiv för sådana ungdomar med olika handikapp
och särskilda svårigheter.
Med stöd av vad som här anförts hemställer vi
att riksdagen i skrivelse till regeringen understryker vikten av att
det fortsatta utrednings-och planeringsarbetet beträffande gymnasieskolan
inriktas på att belysa och åtgärda de olika problem
och svårigheter som möter ungdomar med handikapp och liknande
hämningar av skilda slag för att göra den allmänna gymnasieskolan
praktiskt tillgänglig för ungdom med starkt varierande
särskilda behov.
Mot. 1975/76:2212
Stockholm den 4 mars 1976
LENNART MATTSSON (c)
i Lane-Herrestad
GUNDE RANESKOG (c)
KARL-ERIC NORRBY (c)
OLLE ERIKSSON (c)
i Ulfsbyn
MAJ PEHRSSON (c)
KERSTIN GÖTHBERG (c)
ANNA ELIASSON (c)
KJELL A. MATTSSON (c)
i Skee