Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

2

Motion
1975/76: 22

av herr Boo m. fl.
med anledning av propositionen 1975/76:15 med förslag till trafikskadelag
m. m.

I prop. 1975/76:15 framläggs förslag till ny trafikskadelag m. m.

Lagförslaget innehåller bl. a. bestämmelser om skadeersättning till skadelidande
som gjort sig skyldig till brottslig gärning eller grov oaktsamhet,
t. ex. rattfylleri och bilstöld.

Den som oförskyllt drabbas av dessa personers oaktsamhet, vårdslöshet
eller brottsliga gärning skall självfallet få ett fullgott, icke jämkningsbart
försäkringsskydd. Det är också helt riktigt att skadelidande som gjort sig
skyldig till brottsligt förfarande i princip får sin ersättning för liden skada
och att deras brottsliga gärning bedöms enligt gällande lag. Vi delar sålunda
föredragandens syn att en reduktion av ersättningen till dessa personer är
ett olämpligt korrektiv mot brottsliga förfaranden och att sådana skulle stå
i strid med de principer för modern kriminalvård som vårt samhälle i dag
omfattar.

I föredragandens motivering står emellertid följande: ”Vad särskilt gäller
fordonsförare som har gjort sig skyldig till rattfylleri kan det emellertid
tänkas att föraren i samband med rattfylleribrottet också har fört fordonet
på ett sådant sätt att han måste bedömas ha vållat skadorna genom grov
vårdslöshet. I så fall kan jämkning av personskadeersättningen ske enligt
de regler jag nyss förordat.” De regler som föredraganden i den senare
meningen hänvisar till innebär att jämkning av skadestånd kan ske om
den skadelidande uppsåtligen har medverkat till skadan.

Med tanke på att domstolarna i sin rättsvårdande och dömande uppgift
ofta går tillbaka till motiveringar vid sin tillämpning av ett aktuellt lagrum
finns det anledning att utforma dessa motiveringar så klart att riskerna
för att olika domstolar ger ett aktuellt lagrum skilda tolkningar undanröjs.

Föredragandens uttryckssätt i den ovan citerade passusen ger enligt vår
mening möjlighet att tolka lagen så, att rattfylleribrott i samband med skada
skulle vara tillräcklig grund för jämkning. Enligt vår mening är rattfylleri
att betrakta som grov vårdslöshet i trafik och sålunda enligt det framlagda
förslaget grund för jämkning av skadestånd.

Vi vill i detta sammanhang påminna om vad statens trafiksäkerhetsverk
anfört. Verket finnér det vara ”onödigt att avstå från den eventuellt preventiva
effekt som ligger i att en förare vid rattonykterhet riskerar jämkning
på grund av medvållande även vid 'enkel’ vårdslöshet”.

Det torde icke krävas någon förändring av lagtexten för att rattfylleri
skall kunna sägas vara grund för jämkning. Däremot torde det vara nöd

Mot. 1975/76: 22

3

vändigt att riksdagen gör ett klart uttalande på denna punkt till ledning
för dem som i detta sammanhang har att tolka trafikskadelagen.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställer vi

att riksdagen beslutar uttala att med grov vårdslöshet i 12 § förslag
till trafikskadelag även avses rattfylleri.

Stockholm den 30 oktober 1975
KARL GUST. H. BOO (c)

RUNE TORWALD (c) BENGT KINDBOM (c)

SONJA FREDGARDH (c)