3
Motion
1975/76: 2190
av herr Löfgren
med anledning av propositionen 1975/76:106 med förslag till lag om
felparkeringsavgift, m. m.
När regeringen genom propositionen 1975/76:106 nu framlägger förslag
till lag om felparkeringsavgift, m. m., vidtar den åtgärder som riksdagen
fått vänta på mycket länge. Jag skulle av denna anledning kunna uttala
min tillfredsställelse över att det nu äntligen sker något väsentligt inom
ett klart försummat område. Omständigheterna i samband med propositionens
framläggande och en enligt min mening ofullständig redovisning
av förhållanden, som riksdagen och dess trafikutskott bör känna till inför
behandlingen av propositionen, föranleder mig att väcka denna motion.
I ett inledande avsnitt motiveras de nu föreslagna åtgärderna. Det anföres
att rikspolisstyrelsen och Stockholms gatunämnd den 18 oktober resp. 21
januari 1971 i framställningar till Kungl. Majit hemställt om åtgärder för
att möjliggöra en bättre kontroll av parkeringsbestämmelsernas efterlevnad
och underlätta beivrandet av parkeringsförseelser. Dessutom åberopas en
därefter inom kommunikationsdepartementet utarbetad promemoria (DsK
1973:6): "Vissa frågor om kontroll av parkeringsbestämmelsernas efterlevnad”
och den remissbehandling av promemorian som ägt rum.
Inte med ett ord beröres de olika framstötar som gjorts i riksdagen för
att komma till rätta med det minst sagt otillfredsställande förhållandet beträffande
efterlevnaden av gällande bestämmelser. Jag kan som exempel
anföra herr Dahléns interpellationsdebatt med kommunikationsministern
i riksdagens första kammare den 24 november 1970, min motion nr 945
av den 27 januari 1971 och min av kommunikationsministern den 15 maj
1972 besvarade interpellation.
Trots att det från den 1 januari 1970 infördes bestämmelse om subsidiärt
ägaransvar för bl. a. olaga uppställning, dvs. att ägaren skulle fällas om
det ej var utrett vem som kört fordonet, och trots att utredningsresurserna
inom polisväsendet kraftigt förstärktes - inom Stockholms polisdistrikt ca
90 heltidssysselsatta fr. o. m. den 1 november 1971 - har någon mera påtaglig
förbättring inte inträtt.
I interpellationsdebatten med mig den 15 maj 1972 meddelade kommunikationsministern
att förslag till lösning av problemen behandlades inom
departementet och att en promemoria härom skulle bli framlagd, sannolikt
under senhösten 1972. Någon sådan promemoria kom inte under 1972. Det
dröjde till den 5 oktober 1973, då departementspromemorian (DsK 1973:6)
är dagtecknad.
Mot. 1975/76: 2190
4
Inför behandlingen av riksdagens revisorer beträffande granskningsplan
för år 1974 föreslog jag att frågan om efterlevnaden av bestämmelserna
i vad gällde parkeringsförseelserna skulle upptagas i planen. Om så beslutades
förklarade jag mig kunna avstå från att åter taga upp dessa oefterrättliga
förhållanden genom egna förnyade framstötar i riksdagen. Riksdagens revisorer
beslöt då att upptaga dessa förhållanden i 1974 års plan för granskning.
Ett kortfattat förslag till granskningsrapport utarbetades av en tjänsteman
inom riksdagens revisorers kansli daterad den 7 mars 1974. Den visades
för mig i egenskap av förslagsställare. Granskningen utmynnade i en rekommendation
att rapporten skulle läggas till handlingarna. Orsaken härtill
skulle vara att man från kommunikationsdepartementet upplyst om att en
proposition på grundval av den då remissbehandlade departementspromemorian
(DsK. 1973:6) skulle komma att framläggas under 1974, sannolikt
under höstriksdagen. Med hänsyn till den minst sagt dåliga erfarenhet jag
haft av löften från departementets sida kunde jag inte godkänna detta förslag,
och inom riksdagens revisorers kansli avdelades en annan utredare för att
göra en mera fullständig granskningspromemoria.
En mycket omfattande granskningspromemoria, nr 12/1975, upprättades
och remitterades den 13 november 1975 till olika instanser med begäran
om yttranden före den 12 januari 1976. Vissa yttranden inkom inom den
begärda tiden, men för att anföra ett par särskilt betydelsefulla instanser
kan nämnas att yttrandet från rikspolisstyrelsen är daterat den 30 januari
1976 och att yttrandet från Stockholms kommun är daterat den 28 januari
1976. Dessa yttranden inkom till revisorernas kansli den 1 februari resp.
den 6 februari 1976.
Eftersom propositionen 1975/76:106 framlades den 22 januari 1976, och
ej i förväg aviserats, kan man inte utesluta den bedömningen, att en medveten
samordning förekommit mellan departementet och de för behandling
av riksdagens revisorers granskningspromemoria betydelsefulla remissinstanser,
vilka inkommit med sina yttranden efter det att propositionen förelagts
riksdagen.
Sedan de av riksdagens revisorer begärda remissyttrandena numera inkommit,
kommer revisorerna inom kort att behandla den upprättade granskningspromemorian
och fatta beslut med anledning härav. Då genom propositionen
betydande delar av de i granskningspromemorian framförda förslagen
tillgodosetts men det kvarstår betydelsefulla synpunkter, som ej beaktats
i propositionen, är det enligt min uppfattning en angelägen gärd av
respekt för det riksdagens egna organ som riksdagens revisorer utgör, att
riksdagen vid sin behandling av proposition 1975/76:106 beaktar de synpunkter
som kan framkomma vid slutbehandlingen av granskningspromemorian
12/1975.
I propositionen anges ingen bestämd tid, då den nya lagen skall träda
i kraft. 1 och för sig kunde det vara angeläget att ikraftträdandet sker inom
en snar framtid. Den försening av behandlingen i trafikutskottet som kan
Mot. 1975/76: 2190
5
föranledas av att riksdagens revisorers slutgiltiga ställningstagande delges
utskottet är obetydlig. Det kan i detta sammanhang nämnas att det i en
hemställan från föredragande borgarrådet inom Stockholms kommun till
kommunstyrelsen, i samband med remissen av den 28 januari 1976 till
riksdagens revisorer, klart anges att: ”Regeringen har den 22 januari 1976
framlagt en proposition angående nytt sanktionssystem för parkeringsförseelser
som avses att gälla från och med den 1 januari 1977.”
Med hänvisning till vad jag här anfört får jag anhålla om
att riksdagen vid sin behandling av propositionen 1975/76:106
även beaktar de synpunkter som riksdagens revisorer kan komma
att framföra vid slutbehandlingen inom kort av granskningspromemorian
nr 12/1975 angående indrivning av parkeringsbot.
Stockholm den 11 februari 1976
SIGFRID LÖFGREN (fp)