15

Motion
1975/76: 2178

av herr Polstam och fru Kristensson

med anledning av propositionen 1975/76:106 med förslag till lag om
felparkeringsavgift, m. m.

I propositionen 1975/76:106 läggs fram förslag till bl. a. en lag om felparkeringsavgift.
Vid de flesta former av parkeringsförseelser avses den nuvarande
parkeringsboten bli ersatt med en avgift på lägst 50 och högst 150
kr. Invändningar mot parkeringsanmärkning avses inte inverka på fordonsägarens
skyldighet att betala avgiften, men om invändningen godtas vid
en efterföljande rättslig prövning skall avgiften återbetalas.

Enligt 9 § i den föreslagna lagen skall fordonsägaren hos polismyndigheten
kunna bestrida betalningsansvaret. Om polismyndigheten inte undanröjer
betalningsskyldigheten skall talan mot beslutet enligt 10 § kunna föras till
tingsrätten. Vid domstolens handläggning skall ärendelagen tillämpas, dock
med bl. a. det undantaget att tingsrätten skall vara domför med en domare.
Mot tingsrättens beslut skall enligt 10 § sista stycket talan inte få i vanlig
ordning föras till hovrätt.

Vi vänder oss mot denna inskränkning i möjligheterna att få talan prövad
i högre instans och anser att besvär enligt den föreslagna lagen skall få
föras till hovrätt utan inskränkning. En sådan ordning har också föreslagits
i den departementspromemoria som ligger till grund för propositionen. Det
framgår inte heller av propositionen att remissinstanserna hade något att
invända mot promemorieförslaget i detta hänseende. Departementschefen
för sin del konstaterar emellertid helt enkelt att den i propositionen föreslagna
möjligheten till prövning i en domstol är till fyllest med hänsyn till sanktionens
ringa storlek och arten av de frågor som kan komma upp till bedömning.

Vi anser inte att propositionens förslag fyller de krav på rättslig prövning
och de rättssäkerhetsanspråk som medborgarna har rätt att ställa. Även så
relativt låga belopp som 100 kr. känns betungande att behöva betala, om
man inte kan få betalningsskyldigheten prövad i vedertagen ordning. Det
är en unik tanke att man inte skulle kunna få fullfölja talan mot ett avgörande
av tingsrätt. Den hittillsvarande prövningen i överrätt i parkeringsmål har
inneburit att en praxis stadgats och kunnat vinna efterföljd. En sådan ordning
erfordras också med den föreslagna lagen. Tingsrätter kan naturligtvis inte
fungera som prejudikatinstanser. Härtill kommer att ärenden om felparkeringsavgift
i tingsrätt enligt den föreslagna ordningen kan komma att
handläggas av tingsnotarie. Detta är i och för sig godtagbart men endast
under förutsättning att det består fullföljdsmöjlighet till hovrätt.

Mot. 1975/76:2178

16

Under hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:106

1. beslutar att 10 § sista stycket förslaget till lag om felparkeringsavgift
utgår ur lagtexten,

2. hos regeringen hemställer om de förslag till jämkningar i lagstiftningen
i övrigt som erfordras för att genomföra fullföljdsmöjlighet
till hovrätt.

Stockholm den 10 februari 1976

ÅKE POLSTAM (c) ASTRID KRISTENSSON (m)

GOTAB 51287 Stockholm 1976