Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1975/76: 2165

av fru Troedsson m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:92 om utbyggnad av barnomsorgen

Behovet av kvalitet på den kommunala barnomsorgen, dvs. förskolor,
fritidshem och familjedaghem, har ofta och i många sammanhang påpekats.

Statsbidragen till heltidsförskolorna (daghemmen) utgår dock med ett och
samma belopp per plats och år, oavsett om tillgången på personal i förhållande
till antalet barn är tillräcklig eller inte och oavsett personalens utbildning.
(För en syskongrupp på 18 barn består i en del fall personalen av endast
två personer. Detta innebär, med hänsyn till öppettiderna, att antingen en
förskollärare eller en barnsköterska och ev. praktikant stora delar av dagen
är ensam om barngruppen.) Statsbidraget utgår vidare med samma belopp
per plats, oavsett om det är fråga om en småbarnsavdelning (barn under
2 1/2 till 3 år) eller syskongrupp (barn från 2 1/2 till 6 år). Detta trots att
behovet av personal och därmed kostnaderna är betydligt mycket större
för de minsta barnen.

Härvidlag föreslås ingen ändring i regeringens prop. 1975/76:92.

Statsbidragen till daghemmen föreslås i denna proposition fr. o. m. 1977
höjas från 7 500 kr. till 14 000 kr. för nytillkomna platser. För befintliga
platser höjs bidraget successivt till samma belopp. Beloppen skall göras värdebeständiga
i förhållande till löneutvecklingen för anställda i offentlig tjänst.
Driftbidragen för daghemmen föreslås vidare utgå endast under förutsättning
att minst 2/3 av barnen vistas där minst 7 timmar om dagen. Nuvarande
gräns är 5 timmar. För fritidshemmen föreslås statsbidrag, som per plats
motsvarar hälften av dem för daghemmen.

Statsbidragen till familjedaghemmen föreslås alltfort utgå med 35 96 av
kommunens bruttokostnader. Dessutom föreslås ett värdebeständigt grundbelopp
tillkomma på 1 000 kr. för år 1977, 1 500 kr. för år 1978 och 2 500
kr. fr. o. m. år 1979, detta under förutsättning att förskolebarnen vistas minst
7 timmar/dag i familjedaghem.

I en kommun med tämligen normal personaluppsättning och gruppindelning
vid daghemmen (4 anställda utöver ekonomi- och städpersonal på
spädbarnsavdelning med 12 inskrivna barn, 2 1/2 på tvåårsavdelning med
10 inskrivna barn och 2 1/2 på syskongrupp med 18 inskrivna barn) skulle
detta innebära att följande andel av kostnaderna för nytillkomna platser
år 1977 täcktes med statsbidrag:

Mot. 1975/76:2165

Spädbarnsavdelning
Tvåårsavdelning
Syskongrupp (3-6 år)
Familjedaghem

beräknad bruttokostn. 37 000 kr./barn Statsbidrag 38 96

beräknad bruttokostn. 30 000 kr./barn Statsbidrag 47 96

beräknad bruttokostn. 17 500 kr./barn Statsbidrag 80 96

beräknad bruttokostn. 16 000 kr./barn Statsbidrag 39 96

(På grund av den föreslagna bidragskonstruktionen höjs statsbidragsandelen
för familjedaghemmen till 46 % 1979, medan den i stort sett blir
konstant för daghemmen.)

Tablån visar att statsbidragstäckningen blir något mindre för daghemmens
spädbarnsavdelningar, något högre för tvåårsavdelningar och avsevärt högre
för syskongrupper än för motsvarande vård i familjedaghem.

Trots att kostnaderna för ett barn placerat i familjedaghem genomsnittligt
är något lägre än för ett barn placerat i syskongrupp i daghem skulle den
kommunala kostnaden bli betydligt högre i förra fallet. Om föräldraavgiften
genomsnittligt antas vara 3 000 kr. per år, skulle kommunens genomsnittliga
nettokostnad åren 1977-1979 bli 5 500-7 000 kr., om barnet placerades i
familjedaghem, mot endast 500 kr., om barnet i stället placerades i nyöppnat
daghem. Förslaget till nya statsbidrag innebär således för barn i denna ålder
en stark styrning mot daghemmen och bort från familjedaghemmen, vilket
inte minst är ägnat att försvåra för glesbygder liksom för orter, där många
föräldrar har skift- eller vårdarbete och därför svårligen kan utnyttja daghemmen.
Även föräldrarnas valfrihet mellan daghem och familjedaghem
kan därigenom äventyras.

Kvotregelns borttagande och beslutet om höjda statsbidrag till familjedaghemmen
även i övrigt innebar att 1974 års riksdag tog ett betydelsefullt
steg i riktning mot mer neutrala statsbidragsbestämmelser för daghem resp.
familjedaghem.

I motion 1975/76:207 (m) hemställdes att statsbidragen till såväl daghem
och fritidshem som familjedaghem skulle bestämmas till viss andel av kommunens
bruttokostnader för verksamheten. Som motiv härför anfördes önskemålet
om neutrala, inte styrande bidrag, men också att detta skulle innebära
en kvalitetsstimulans för kommunerna. En kommun med större
personaltäthet vid daghemmen skulle därigenom få högre statsbidrag än
vid sämre personaluppsättning. Ett procentuellt statsbidrag skulle också förbättra
kommunernas ekonomiska möjligheter att bereda plats för handikappade
barn, vilka ofta kräver extra personal. Samma andel av bruttokostnaderna
som vid syskongrupperna skulle vidare täckas vid de starkt
personalkrävande småbarnsavdelningarna. Yrkandet avstyrktes dock av utskottet
under hänvisning till kommunalekonomiska utredningen.

Förslaget i prop. 1975/76:92 innebär, som ovan visats, en återgång till
det tidigare missgynnandet av familjedaghemmen för barn i förskoleåldern.
Detta synes särskilt anmärkningsvärt som statsmakterna i andra avseenden
synes inriktade på att öka - inte minska - den kommunala självbestämmanderätten.
Det ger oss anledning att på nytt stryka under önskemålet om
neutrala statsbidrag, som inte missgynnar glesbygder eller orter där skift

Mot. 1975/76:2165

arbete o. d. är vanligt förekommande. Sådana statsbidrag skalle öka den
kommunala självbestämmanderätten och förbättra kommunernas möjlighet
att ta hänsyn till föräldrarnas olika önskemål. Ett sådant statsbidrag synes
lämpligen böra utgöra en viss andel av kommunernas bruttokostnader för
verksamheten. Procenttalet för statsbidraget bör givetvis - om största möjliga
neutralitet skall åstadkommas - vara detsamma för familjedaghemmen som
för daghem och fritidshem. Om procenttalet utformas inom samma kostnadsram,
torde det innebära förbättringar gentemot nuläget för samtliga
kommuner och dessutom innebära förbättrad kostnadstäckning för småbarnsavdelningarna
vid daghemmen. Endast för syskongrupperna skulle den
procentuella kostnadstäckningen bli något lägre än med förslaget i prop.
1975/76:92. En väsentlig fördel med ett dylikt procentuellt statsbidrag skulle
också vara att personalförstärkningar, t. ex. på grund av handikappade barns
speciella behov, inte - som propositionens förslag - skulle slå igenom till
hundra procent för kommunens vidkommande. Det föreslagna statsbidraget
skulle också vara betydligt lättare att administrera.

Det synes lämpligt att uppdraget att framlägga förslag till utformningen
av ett dylikt proportionellt statsbidrag överlämnas till kommunalekonomiska
utredningen. För fyra- och femåringar med särskilda behov i deltidsförskola
infördes så sent som den 1 juli 1975 speciella statsbidrag. Dessa föreslås
i propositionen helt försvinna, vilket vi finner synnerligen anmärkningsvärt
med tanke på att behovet av utbyggnad och stimulans här synes vara väl
så stort som för övrig barnomsorgsverksamhet. Utredningen bör därför i
sitt arbete också överväga huruvida inte all barnomsorgsverksamhet - således
även deltidsförskolan - borde omfattas av statsbidraget.

Många av de barn som på grund av särskilda behov har tilldelats plats
i daghem vistas där mindre än 7 timmar. Propositionens förslag till Lag
om barnomsorg torde medföra att denna grupp barn starkt ökar. I den allmänna
debatten har kravet på att försöka minska övriga barns ”arbetsdag”
på daghemmen ständigt återkommit. Krav på 6-timmarsarbetsdag för småbarnsföräldrar
har rests. Trots detta föreslås i propositionen en skärpning
av kravet på närvarotid för barnen för att statsbidrag skall erhållas. I stället
för att som nu kräva att minst 2/3 av barnen vistas där minst 5 timmar
om dagen, föreslås gränsen sättas till 7 timmar om dagen. Detta krav, som
ingick i överenskommelsen mellan regeringen och Kommunförbundets majoritet,
kan vi inte acceptera. Nuvarande gräns på 5 timmar bör i stället
kvarstå. Likaså bör - i avvaktan på de av oss föreslagna statsbidragen kravet
sänkas till 5 timmar i stället för 7 timmar för att det värdebeständiga
grundbeloppet till familjedaghem skall utgå.

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen

1. beslutar att gränsen för statsbidrag till daghemmen alltfort skall
vara fern timmar per dag.

Mot. 1975/76:2165

2. beslutar att gränsen för det föreslagna grundbeloppet för familjedaghemmen
sänks till fern timmar per dag,

3. hos regeringen begär tilläggsdirektiv till kommunalekonomiska
utredningen att med förtur utarbeta förslag, innebärande att
statsbidragen till såväl förskolor och fritidshem som familjedaghem
bestäms till viss andel av kommunens bruttokostnader
för verksamheten i enlighet med vad i motionen anföres.

Stockholm den 29 januari 1976

INGEGERD TROEDSSON (m)

INGRID SUNDBERG (m) BRITT MOGÅRD (m)

KNUT WACHTMEISTER (m)

i Staffanstorp