6
Motion
1975/76: 2163
av herr Hermansson m. fl.
med anledning av propositionen 1975/76:92 om utbyggnad av barnomsorgen
Frågan om barnstugebyggandet och kommunernas oförmåga att fylla behovet
av daghems- och fritidshemsplatser har under 1970-talet blivit en
av de mest brännande politiska frågorna. Aktionsgrupper utanför de politiska
partierna har bildats runt om i landet för att ta upp kampen för fler och
bättre daghem och fritidshem. Denna rörelse har bl. a. lett till Lagen om
förskoleplan, som tvingar kommunerna att på ett planmässigt sätt ägna
sig åt barnstugebyggandet.
Lagen om förskoleplan är ett framsteg men är ändå helt otillräcklig, eftersom
den inte innebär några som helst garantier för att det faktiskt kommer
att ske någon utbyggnad. För att åstadkomma en sådan utbyggnad krävs
i första hand avsevärt utökade ekonomiska resurser till kommunerna och
en kraftigt utökad utbildning av förskollärare och barnskötare.
Barnomsorgen skall dels tillgodose barnens rätt till en god intellektuell,
psykisk och social utveckling, dels utgöra en av de grundläggande förutsättningarna
för att kvinnans rätt till ekonomisk och social frigörelse skall
kunna förverkligas.
Kapitalismens utvecklingslagar skapar en för barnen fientlig och socialt
olämplig miljö. De sämst ställda barnan är ofta de som blir mest utsatta
och sårbara och hämmas mest i sin utveckling. Den brist på utvecklingsstimulans
och gemenskap som är följden av ekonomiska och sociala missförhållanden
måste kompenseras genom att andra miljöer kan erbjudas barnen,
där de får möjlighet att utvecklas under ledning av pedagogiskt utbildad
personal till självständiga och kritiska individer.
Förskoleverksamheten medför att barn från skilda miljöer utvecklingsmässigt
får ett mer likartat utgångsläge, när den egentliga skolan börjar.
Detta förutsätter i sin tur att denna verksamhet står öppen för alla. Alla
barn skall ha rätt till och beredas plats i samhällets barnomsorg. Daghemmen
kan på ett annat sätt än hemmen ge möjligheter att utveckla relationer
och gemenskap och känsla för hänsynstagande till andra människor. På
det sättet kan barnomsorgsverksamheten i viss utsträckning motverka en
del av det kapitalistiska samhällets förödande konsekvenser för det stora
flertalet människor.
Mot. 1975/76:2163
7
Lagen om barnomsorg
I propositionen 1975/76:92 framlägger regeringen ett förslag till lag om
barnomsorg, varmed avses förskoleverksamhet (daghem och lekskola) och
fritidsverksamhet. Ett närmare studium av lagförslaget ger vid handen att
det innehåller konsekvenser, som på ett försåtligt sätt förtigs i lagkommentarerna.
Förslaget lider också av uppenbara brister, som gör att det inte
kommer att få de effekter som avses.
I 1 8 föreslås att fritidshemsverksamheten skall omfatta barn t. o. m. 12
år. Enligt vår uppfattning bör den omfatta barn t. o. m. 14 år. Detta krav
har också framförts av föräldraopinioner, som arbetat för en utvidgad fritidshemsverksamhet.
För att verksamhetens uttalade syfte att ”främja en allsidig personlighetsutveckling
och gynnsam social och fysisk utveckling” skall bli meningsfyllt
också för dessa äldre grupper på fritidshemmen måste emellertid
en större satsning ske för att utveckla ett bättre pedagogiskt innehåll. Hittills
är dessa åldersgrupper försummade i det avseendet.
I 2 S heter det bl. a.: ”1 daghem mottages barn för vistelse minst sju
timmar om dagen. 1 deltidsgrupp mottages barn under tid som understiger
den som gäller för vistelse i daghem.” Detta kan förefalla heltäckande,
om man inte tar i beaktande vad daghem resp. deltidsgrupp står för. Det
blir något tydligare om man också ser på 5 § i förslaget, där det enda obligatoriet
för kommunernas förskoleverksamhet anges, vilket innebär att
alla barn skall anvisas plats i förskola fr. o. m. höstterminen det år de fyller
sex år. Sådan förskola skall omfatta minst 525 timmar om året. Det är
således det som brukar kallas för lekskola som avses här. I verkligheten
kommer detta att leda till att förskolan kommer att bestå av en del, som
kallas daghem och som tar emot barn minst sju timmar per dag och som
har förvärvsarbetande föräldrar, och en del som kallas deltidsgrupp, som
ersätter lekskolan och kommer att omfatta 3-4 timmar per dag och tar
emot barn, vars ena förälder inte är förvärvsarbetande. Konsekvensen om
lagförslaget antas blir således att barn till deltidsarbetande föräldrar inte
kommer att tas emot och få tillsyn på daghem utan kommer att hänvisas
till familjedaghem. Detta bör ses mot bakgrund av att det finns ca 800000
deltidsarbetande, i huvudsak kvinnor, och det innebär en grov diskriminering
av dem och deras barn.
I vissa kommuner, exempelvis Stockholm, finns också långt gångna planer
på en ännu vidare tolkning av paragrafen, nämligen så att med ”minst
sju timmar om dagen” avses inte bara att barnen skall vistas minst sju
timmar på daghemmet varje dag de är där utan också att det skall gälla
varje arbetsdag under veckan, dvs. måndag-fredag. Detta skulle då kunna
innebära att åtskilliga anställda inom sjukvården och många andra skiftarbetande
inte skulle ha rätt att ha sina barn på daghem, eftersom de kan
vara lediga 1-3 dagar under veckan.
Mot. 1975/76:2163
8
Ytterligare en konsekvens av lagförslaget är värd att peka på. Om föräldrar
har sådana arbetstider att de kan förkorta barnets daghemsvistelse till 5-6
timmar genom att den ena lämnar och den andra hämtar barnet, skall de
då tvingas avstå från att hämta barnet, tills sju timmar har gått, för att
inte mista daghemsplatsen? Det är allmänt omvittnat, inte minst från daghemspersonal,
att det är arbetsamt för barnen att vara alltför länge på daghemmet.
Daghemmen kan ge barnen ovärderliga positiva erfarenheter, men
det sker inte genom passivt mottagande utan genom aktivt och mycket
arbetsamt deltagande.
Av anförda skäl bör de ifrågavarande meningarna i 2 § i lagförslaget ges
följande lydelse: "I daghem mottages barn för vistelse minst fem timmar
om dagen, under hela arbetsveckan eller del därav. I deltidsgrupp mottages
barn under tid som understiger den som gäller för vistelse i daghem.”
I 4 och 5 §§ anges kommunens skyldigheter, när det gäller omfattningen
av förskole- och fritidshemsverksamheten. Skyldigheten inskränker sig till
att det i 4 |j fastslås att kommunen skall bedriva sådan verksamhet och
stadgandet i 5 § att barn skall anvisas plats i förskola, omfattande minst
525 timmar per år, fr. o. m. höstterminen det år barnet fyller sex år. Till
detta kommer att barn, vars skolgång har uppskjutits enligt 32 5 andra stycket
i skollagen, skall ges möjlighet att fortsätta i förskolan ytterligare ett år.
Enligt vår uppfattning är förslaget, när det gäller kommunernas skyldighet
att anordna förskole- och fritidshemsverksamhet, alltför begränsat. I stället
bör kommunerna åläggas att sörja för att alla barns rätt till en bra barnstugeplats
tillgodoses. Detta innebär också ett kvalitativt krav, varför den
centrala tillsyningsmyndigheten skall ha att utfärda normer beträffande personaltäthet,
liksom beträffande lokalernas och yttermiljöns ytor, standard
och utrustning, tillgång på lek- och hobbyredskap m. m.
En plats på barnstuga måste göras till en rättighet för alla barn. För att
inte denna rättighet skall göras illusorisk eller ha olika innehåll från barnstuga
till barnstuga eller från kommun till kommun, fordras enhetliga avgiftssystem
och enhetliga normer för standarden på barnstugorna.
När det gäller avgifterna bör målsättningen vara att inom den närmaste
femårsperioden garantera alla barn en bra och avgiftsfri barnstugeplats och
att samhället tar över kostnaderna på samma sätt som inom skolsystemet.
Det gäller ju för övrigt redan i dag för sexåringar, som deltar i lekskolorna,
liksom för ”de barn som av fysiska, psykiska, sociala, språkliga eller andra
skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling” (5, 6, 11 SS). Redan nu bör
deltagandet i lekskola bli avgiftsfritt för samtliga barn. Att på det sätt som
sker i propositionen särskilt peka ut ”barn med särskilda behov” kan inte
accepteras. I avvaktan på att också daghemmen och fritidshemmen blir
avgiftsfria bör den maximala avgiften sättas till 15 kr. per dag och familj,
oavsett antal barn i familjen som har barnstugeplats. Avgiften skall helt
vara knuten till antal närvarodagar.
I 13 § i lagförslaget sägs att socialstyrelsen skall vara central tillsynsmyn
Mot. 1975/76:2163
9
dighet och utfärda vägledande information angående barnomsorgen. Detta
är inte tillräckligt för att få fram en hög och jämn standard inom barnstugeverksamheten.
Tillsynsmyndigheten skall också ha att utfärda normer
och föreskrifter, till vilka rätten att erhålla statsbidrag skall vara knuten.
Utbyggnaden under den närmaste femårsperioden
Enligt en överenskommelse mellan regeringen och Kommunförbundet
skall under den närmaste femårsperioden byggas 100 000 platser på daghem
och 50 000 platser på fritidshem. Detta innebär en oacceptabelt låg ambitionsnivå.
Behovet är mångdubbelt större, och utbyggnadsplanerna kan
inte ens betecknas som ett seriöst försök att inom rimlig tid tillgodose alla
barns rätt till en bra barnstugeplats.
Det finns i dag 800 000 barn i förskoleåldern, och av dem har 420000
förvärvsarbetande mor. Antalet barn i åldrarna 7-14 år är ungefär lika stort,
och av dem har 200 000 barn i åldern 7-9 år förvärvsarbetande mor. Mot
dessa siffror svarar 65 000 daghemsplatser och 21 000 fritidshemsplatser.
Kommunerna gjorde under 1975 upp planer för barnstugeutbyggnaden
och hade då också att göra beräkningar av behovet av barnstugeplatser.
Beräkningarna gjordes efter en och samma schablon i alla kommuner. Först
och främst måste man ifrågasätta, om det över huvud taget är möjligt att
använda en schablon på det här sättet för att göra beräkningar i kommuner
med helt olika befolkningsstruktur. Men även bortsett från denna avgörande
invändning, finns det ett flertal mycket betydelsefulla invändningar mot
beräkningssättet.
Beräkningarna utgår från den nuvarande och förväntade förvärvsfrekvensen
bland kvinnorna. Detta innebär att en hög arbetslöshet - dold eller
redovisad - bland kvinnorna i dag tas till intäkt för en låg utbyggnadstakt
även i fortsättningen. Man bortser således från det faktum att många kvinnor
inte kan söka eller ta ett arbete på grund av bristen på barnstugeplatser.
Man tar inte hänsyn till att när antalet barnstugeplatser ökar, kommer fler
kvinnor att söka sig ut på arbetsmarknaden, varvid behovet av platser också
ökar. Man tar inte heller hänsyn till att efterfrågan på barnstugeplatser ökar
om man sänker avgifter, förbättrar kvalitet osv.
För att det inom rimlig tid skall vara möjligt att uppnå en acceptabel
utbyggnadsnivå av barnstugeverksamheten föreslår vänsterpartiet kommunisterna
en utbyggnad under de närmaste fem åren med minst 50 000 platser
i daghem och fritidshem varje år, alltså totalt minst 250 000 nya platser.
Takten i utbyggnaden bör öka under perioden. Därefter bör utbyggnaden
fortsätta tills målsättningen om alla barns rätt till en bra barnstugeplats
uppnåtts.
Mot. 1975/76:2163
10
Förslag till nya statsbidragsbestämmelser
I propositionen föreslås att det nya statsbidragssystemet skall träda i kraft
den 1 januari 1977, vilket vi anser vara rimligt. Däremot finns åtskilliga
brister i förslagets konstruktion, som gör att det finns anledning till starka
tvivel om huruvida ens den relativt blygsamma barnstugeutbyggnad som
överenskommelsen mellan regeringen och Kommunförbundet innebär kommer
att kunna genomföras. Vänsterpartiet kommunisterna kräver, som redan
framgått, en utbyggnad av helt annan omfattning, och för att detta
skall kunna genomföras måste också staten ta på sig ett avsevärt större
kostnadsansvar.
Regeringen föreslår att det nu utgående anordningsbidraget skall slopas
och i viss mån kompenseras genom höjda driftbidrag. Vi delar inte denna
uppfattning utan anser, att anordningsbidraget skall fortsätta att utgå med
det belopp som gällde under 1974 och därefter från 1 november 1975, nämligen
12 000 kr. per plats. Det var då motiverat av konjunkturpolitiska
skäl, och det är nu motiverat av att barnstugeverksamheten skall genomgå
ett intensivt utbyggnadsskede i syfte att trygga alla barns rätt till en barnstugeplats.
Driftbidraget till daghem resp. fritidshem föreslås bli 14 000 resp. 7 000
kr. per år till nybyggda institutioner. För äldre daghem och fritidshem föreslås
en successiv höjning, tills man 1979 uppnår samma belopp. I praktiken
innebär detta förslag en diskriminering av de kommuner som tidigare ansträngt
sig att satsa på barnstugeutbyggnaden.
Driftbidragen till barnstugeverksamheten bör enligt vår uppfattning täcka
personalomkostnaderna. Därvid bör som norm gälla för daghem 1 personal
på 4 barn, föreståndaren oräknad, och för fritidshem 1 personal på varje
avdelning, föreståndaren oräknad, vartill kommer timanställd personal för
viss hobbyverksamhet. Därtill skall man vid varje daghem ha rätt att utöka
personalresurserna i den utsträckning man finner nödvändigt med hänsyn
till barn med särskilda behov. Denna konstruktion av driftbidragen gör att
kommunerna inte behöver inskränka på personalsidan för att göra besparingar
och bör dessutom ge kommunerna möjlighet att väsentligt förbättra
barnstugornas kvalitativa standard i övrigt. På det området är behoven f. n.
mycket stora. Vårt förslag innebär också att statsbidragen stiger i takt med
kostnadsökningarna. Staten bör redan från den 1 januari 1977 ta över personalkostnaderna.
Vi kan inte acceptera den successiva höjning av driftbidragen
som föreslås. När det gäller finansieringen av statsbidragen biträder
vi uppfattningen att detta bör ske genom en arbetsgivaravgift men anser
att kommunerna bör undantas från denna arbetsgivaravgift.
Barnvårdarverksamheten
I förslaget till lagförslag nämns ingenting om den s. k. barnvårdarverksamheten,
trots att denna har ett mycket nära samband med utbyggnaden
av barnstugorna. Barnvårdarna verkar i dag i allmänhet fristående från barn
Mot. 1975/76:2163
11
stugorna och rycker in vid barnens eller dagbarnvårdarens sjukdom. Vpk
anser att barnvårdarna skall knytas till barnstugorna så att de får bättre
kontakt med barn och föräldrar och barnen känner större trygghet vid sjukdom.
Vid låg sjukfrekvens är barnvårdarna en bra och välkommen förstärkning
vid barnstugorna. De statliga driftbidragen till personalkostnaderna
kommer vid en sådan konstruktion också att inkludera denna grupp.
Hemställan
Med anledning av propositionen 1975/76:92 och med godkännande av
propositionen i övrigt föreslås
1. att riksdagen uttalar att målet för samhällets barnomsorg skall
vara att tillgodose alla barns rätt till en bra, avgiftsfri barnstugeplats,
2. att riksdagen uttalaratt målsättningen för samhällets utbyggnad
av barnomsorgen under de närmaste åren bör fastställas till
minst 50 000 nya platser varje år i daghem och fritidshem fram
till år 1980,
3. att riksdagen uttalar att föräldraavgifterna successivt bör reduceras
och verksamheten vara avgiftsfri år 1980,
4. att riksdagen beslutar att anordningsbidrag till dag- och fritidshem
skall utgå med ett belopp motsvarande 12 000 kr. per
plats fram till år 1980,
5. att riksdagen beslutar att driftbidragen till dag- och fritidshem
skall motsvara personalkostnaderna, beräknade efter en norm
av 1 personal per 4 barn, föreståndaren oräknad, för daghem
och 1 personal per avdelning, föreståndaren oräknad, för fritidshem,
att statsbidrag till extra personella insatser vid barnstugorna
och för hobbyledare vid fritidshemmen utgår efter
särskild redovisning samt att vid beräkning av driftbidrag redan
färdigställda barnstugor skall likställas med nytillkommande,
6. att riksdagen beslutar anta följande
Förslag till
Lag om barnomsorg
Härigenom föreskrives följande:
Inledande bestämmelser
Regeringens förslag Motionärernas förslag
1 8
Samhällets barnomsorg fritidshemsverksamhet.
Den har till syfte hos barnen.
Förskoleverksamheten avser barn Förskoleverksamheten avser barn
Mot. 1975/76:2163
12
som ej har uppnått skolpliktig ålder som ej har uppnått skolpliktig ålder
och barn vilkas skolgång har uppskjutits
enligt 32 tj andra stycket
skollagen (1962:319). Fritidshemsverksamheten
omfattar barn till och
med 12 års ålder.
och barn vilkas skolgång har uppskjutits
enligt 32 § andra stycket
skollagen (1962:319). Fritidshemsverksamheten
omfattar barn till och
med 14 års ålder.
Barnomsorgen ankommer som avses i 9 §.
2 §
Förskoleverksamheten förskoleverksamhet.
Förskola kan organiseras som daghem
eller som deltidsgrupp. I daghem
mottages barn för vistelse minst
sju timmar om dagen. I deltidsgrupp
mottages barn under tid som understiger
den som gäller för vistelse i
daghem.
Förskola kan organiseras som daghem
eller som deltidsgrupp. I daghem
mottages barn för vistelse minst
fyra timmar om dagen. I deltidsgrupp
mottages barn under tid som
understiger den som gäller för vistelse
i daghem.
Fritidsverksamheten samt familjedaghem.
I fritidshem i skolan.
Skyldighet att ordna barnomsorg Skyldighet att ordna barnomsorg
4 §
Kommun skall bedriva jörskoleoch
fritidshemsverksamhet för de barn
som är kyrkobokförda i kommunen eller
stadigvarande vistas där.
Kommun skall genom planmässig
utbyggnad av förskola, familjedaghem,
fritidshem och annan forskoleoch
fritidshemsverksamhet sörja för att
alla i kommunen kyrkobokförda eller
stadigvarande boende barns rätt till en
god daghems- eller fritidshemsplats
säkras.
Kommun skall genom en planmässig
utbyggnad av förskola, familjedaghem,
fritidshem och annan förskoleoch
fritidshemsverksamhet sörja för att
de barn som pä grund av föräldrarnas
förvärvsarbete eder studier eller av
andra skäl behöver omvårdnad utöver
vad sorn föijer av 5 och 6 §§.får sådan
I kommunen skall finnas en av kommunfullmäktige
antagen plan för
barnomsorgen. Iplanen skall redovisas
det faktiska behovet av förskolor, fritidshem
och annan jorskole- och fritidshemsverksamhet
inom kommunen
samt på vilket sätt behovet skall tillgodoses.
Planen skall avse en period
Mot. 1975/76:2163
13
omvårdnad, om ej behovet tillgodoses ov minst fern år.
på annat sätt.
I kommunen skall minst fem år.
Avgifter
II
Kommun får ej taga ut avgift för
plats i förskola som avses i 5 eller
6 ijfj i den mån verksamheten ej
överstiger 15 timmar i veckan eller
525 timmar om året. I övrigt utgår
avgift för plats i förskole- och fritidshemsverksamhet
enligt grunder
som beslutas av kommunen.
Avgiften får ej överstiga vad som
motsvarar platsens andel i kommunens
kostnad för verksamheten.
Tillsyn m. m.
Socialstyrelsen utövar den centrala
tillsynen över barnomsorgen. Socialstyrelsen
utfärdar vägledande information
till kommunerna.
Finansiering av statsbidrag till barnomsorgen
15
Arbetsgivare erlägger avgift beräknad
enligt de grunder som anges
för arbetsgivares socialförsäkrings
Avgifter
5
Kommun får ej taga ut avgift för
plats i förskola som avses i 5 eller
6 §§ i den mån verksamheten ej
överstiger 15 timmar i veckan eller
525 timmar om året. I övrigt utgår
avgift för plats i förskole- och fritidshemsverksamhet
enligt grunder
som beslutas av kommunen.
Avgiften får ej överstiga 15 kronor
per barn eller, om samma målsman
har flera barn, för dessa sammanlagt.
Avgiften skall i sin helhet vara knuten
till antal närvarodagar.
Tillsyn m. m.
13 §
Socialstyrelsen utövar den centrala
tillsynen över barnomsorgen. Socialstyrelsen
utfärdar normer och föreskrifter
för verksamheten.
Finansiering av statsbidrag
Arbetsgivare erlägger avgift beräknad
enligt de grunder som anges
för arbetsgivares socialförsäkrings
Mot. 1975/76:2163
14
avgift till sjukförsäkring i 19 kap. 1 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den
Stockholm den 29 januari 1976
C.-H. HERMANSSON (vpk)
LARS WERNER (vpk)
i Tyresö
EIVOR MARKLUND (vpk)
GUSTAV LORENTZON (vpk)
avgift till sjukförsäkring i 19 kap.
1 S lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Primärkommun och landstingskommun
undantages dock frän
denna skyldighet.
nya bestämmelsen.
JÖRN SVENSSON (vpk)
i Malmö
NILS BERNDTSON (vpk)
INGA LANTZ (vpk)