Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1975/76:1735

av herr Wictorsson m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:88 om åtgärder inom
skärgårdsområdena

Med stor glädje konstateras, att regeringen i proposition 1975/76:88 om
åtgärder inom skärgårdsområdena föreslår olika stödformer, vilka aktivt
kommer att medverka till en positiv utveckling för den bofasta befolkningen
i våra skärgårdsområden. Som framhålls i propositionen är det angeläget
att det finns en bofast skärgårdsbefolkning för att skärgårdarnas områden
skall kunna utnyttjas från såväl kultur- och natursynpunkt som från rekreationssynpunkt.

Avgränsningen av skärgårdsområdena

Landets skärgårdar är ganska olika till sin karaktär och har olika förutsättningar
i fråga om sysselsättning, näringsliv, kommunikationer m. m.
De skilda förhållandena i de olika skärgårdsområdena gör att stödbestämmelser
och lagregler bör medge viss flexibilitet vid stödgivning. Denna flexibilitet
måste även gälla avgränsningen av skärgårdarna. Även om man
som huvudregel bör hålla sig till den i propositionen föreslagna avgränsningen
”med skärgård avses ö eller öar, som har fast bosatt befolkning,
men saknar fastlandsförbindelse”, kan det i vissa fall vara motiverat att
frångå definitionen i de fall åtgärder i angränsande närliggande områden
får en positiv effekt i skärgården. Som exempel kan nämnas, att Singö och
Väddö i Norrtälje kommun visserligen har fastlandsförbindelse, men detta
hindrar inte, att man kan ha problem av samma slag och samma omfattning
som på andra öar ute i skärgården. Det är därför angeläget att riksdagen
uttalar att författningsbestämmelserna bör tolkas på så sätt, att åtgärder även
i närliggande angränsande områden, t. ex. skärgårdsöar med fast broförbindelse,
kan komma i fråga.

Regeringen bör därför bemyndigas att i särskilda fall medge undantag
från kravet ”öar utan fast landförbindelse”, när det i övrigt framstår som
klart att de aktuella stödåtgärderna avser företag på öar med på ”skärgårdsöarna”
jämförbara förhållanden.

Skärgårdsföretag

Regeringen föreslår i propositionen, att ett särskilt stöd skall kunna utgå
till mindre företag med en eller flera verksamheter, s. k. skärgårdsföretag.

Mot. 1975/76:1735

Bidraget skall efter vissa regler kunna utgå med maximalt 75 000 kr. per
skärgårdsforetag. Eftersom det inte klart framgår, huruvida man härmed
avser 75 000 kr. per investeringstillfalle eller ej, bör riksdagen uttala, att
bidragssumman bör avse maximalt 75 000 kr. per investeringstillfalle. Eljest
skulle det vara omöjligt för en skärgårdsbo att efter kanske en lång följd
av år återkomma med ny ansökan om stöd för att utveckla sin rörelse.
Å andra sidan bör självfallet inte stöd kunna utgå flera gånger för samma
projekt, utan att det leder till ökade sysselsättningsmöjligheter. Dessa frågor
torde närmare behöva regleras i kommande anvisningar.

Jordbruk

I Stockholms läns skärgård - liksom i vissa andra skärgårdsområden spelar
jordbruket en viktig roll med hänsyn till dels sysselsättningen, dels
landskapsvården.

Enligt uppgift bedrivs i landets skärgårdar jordbruk på ca 300 brukningsenheter.
3 000 hektar odlas. Djurhållningen omfattar omkring 800 kor, 1 000
andra nötkreatur och 2 700 får.

Det är i regel svårt att i skärgårdarna utveckla jordbruksföretag, som är
tillräckligt siora för att även vid rationell produktion helt försörja en familj.
En långt driven yttre rationalisering av jordbruket kan få negativa konsekvenser
för öarnas befolkningsunderlag och därmed för utvecklingen i
övrigt.

Till jordbruket i norra Sverige lämnar staten prisstöd, som syftar till att
höja lönsamheten hos jordbruket till en nivå som är jämförbar med lönsamhetsnivån
för det mellansvenska jordbruket. Det statliga stödet lämnas
i form av pristillägg för mjölk, som levereras till mejeri, och för kött av
nötkreatur, får eller svin, som godkänns vid besiktning. Pristillägget utgår
för mjölk med ett belopp, som varierar mellan 3,6-21 öre/kg. Pristillägget
för kött från nötkreatur och får varierar mellan 20-135 öre/kg och för svin
mellan 10-30 öre/kg. Huvudparten av de belopp staten satsar på detta
Norrlandsstöd har utgått till mjölkproduktion.

I landets skärgårdar spelar djurhållningen en viktig roll inte bara med
hänsyn till sysselsättningen. Ett stort problem utgör den tilltagande förbuskningen
och igenväxningen. Det finns således därför all anledning för
statsmakterna att särskilt främja djurhållningen i skärgården. Emellertid
försvåras mjölkproduktionen i skärgården av besvärliga och långa transporter
från producent till mejeri. Det kan därför synas tveksamt att direkt applicera
ett Norrlandsstöd på landets skärgårdsområden.

Vidare bör beaktas att en stor del av den producerade mjölken i skärgårdsområdena
användes för skärgårdsbefolkningens behov. För att slippa
administrativa problem, som följer med ett mjölkpristillägg, bör därför ett
”Norrlandsstöd” till landets skärgårdsområden få en annan utformning.

Riksdagen bör mot denna bakgrund hemställa hos regeringen om förslag

Mot. 1975/76:1735

till regler för ett särskilt stöd till jordbruket i skärgårdsområdena med samma
syfte som det s. k. Norrlandsstödet men med en utformning som tar hänsyn
till de speciella förhållandena inom skärgårdsområdena.

Rekreation och turism

Vid 1975 års riksmöte antogs riktlinjer för planering och samordning av
samhällets insatser för rekreation och turism. Därvid angavs vissa skärgårdsområden
som särkilt lämpade för rekreation och turism.

Betydelsen av skärgårdarnas roll som rekreationskälla för de stora tätortsområdenas
befolkning kan inte överdrivas. Genom sin nära belägenhet
och sitt rika utbud av olika rekreationsmöjligheter ger skärgårdsområdena
unika möjligheter till rekreation och avkoppling för breda folklager. Inte
minst gäller detta betalningssvaga grupper. Tyvärr elimineras dessa möjligheter
inom flera delar av skärgårdarna av en alltför omfattande privatisering
genom fritidshusbebyggelse i enskild ägo, där starka spekulationstendenser
gör sig gällande. Detta gäller särskilt förhållandena i Stockholms
skärgård.

Det är angeläget att vi finner möjligheter att bryta denna utveckling och
ändra på den nuvarande situationen. I första hand måste detta ske genom
en omfattande satsning på byggandet av uthyrningsstugor. Därigenom skapas
möjligheter för fler människor och för människor med begränsade ekonomiska
resurser att vistas i skärgårdsområdena. Sker detta i kommunal
regi erhålles i dag betydande statsbidragsmöjligheter. Redan nu har insatser
på detta sätt gjorts av kommuner och landsting. Inom överskådlig tid och
med hänsyn till de speciella förhållandena inom skärgårdarna torde dock
dessa insatser bli otillräckliga. När det gäller mindre uthyrningsenheter kan
det ifrågasättas om den kommunala förvaltningsformen är den mest lämpliga.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till behovet av att skapa utkomstmöjligheter
för den bofasta befolkningen finns det anledning pröva om inte
stugbyar eller enstaka uthyrningsenheter borde kunna uppföras både i enskild
och kooperativ regi. I dag är detta inte möjligt, eftersom statsbidrag inte
kan utgå, då det inte finns tillfredsställande möjligheter att förhindra att
dessa uthyrningsenheter privatiseras och säljs. På sina håll söker man lösa
detta med hjälp av formella arrangemang med kommunen som huvudman.
Det vore av dessa orsaker angeläget att utreda de juridiska möjligheterna
att garantera att stugbyarna för all framtid står till förfogande som uthyrningsenheter,
även om de ägs och uppförs i enskild eller kooperativ regi.
Regeringen bör därför uppmärksammas på behovet av utredning på detta
område.

I sammanhanget bör också observeras de betalningssvaga gruppernas möjligheter
att med utnyttjande av kollektiva färdmedel nå ut i skärgården.
Mot denna bakgrund är det angeläget att den kollektivtrafik som byggs

Mot. 1975/76:1735

upp i skärgårdsområdena - och f. ö. även i övrigt i glesbygdsområden utformas
för att tillfredsställa också detta behov. Här finns anledning anta
att i kommande förslag till regionala trafikrabatter detta problem beaktas.

Utbildningsverksamhet

För den bofasta befolkningens möjligheter att finnas kvar i skärgårdsområdena
är utbildningsfrågorna av väsentlig betydelse. Så långt som möjligt
måste skolenheterna fä finnas kvar och anpassas till nya behov. Nedläggning
av skolenheter får inte ske, om dessa utifrån en mera allmän bedömning
anses nödvändiga för att den bofasta befolkningen skall kunna vara kvar.

På samma sätt måste de speciella frågor lösas som sammanhänger med
utbildningsmöjligheterna för skärgårdsbornas barn efter grundskolan. Här
kan särskilt pekas på behovet av inackorderingsmöjligheter och/eller resemöjligheter
för elever från skärgårdsområdena vid tätorternas gymnasieskolor
på fastlandet. I nuvarande läge är det en kommunal angelägenhet
att lösa dessa frågor. Erfarenheter har visat att detta inte alltid fungerar
tillfredsställande. Sannolikt beror detta på att det ofta gäller ett fätal elever,
som inte upplevs som ett allmänt problem. Riksdagen bör mot denna bakgrund
göra ett särskilt uttalande som ålägger kommunerna ett ansvar för
inackorderingsverksamheten i gymnasiekommunerna.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställes

att riksdagen vid behandlingen av proposition 1975/76:88 beslutar

1. att bemyndiga regeringen att besluta om undantag för avgränsningen
av skärgårdsområdena när särskilda skäl föreligger,

2. att ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
återkommande stöd till skärgårdsföretag,

3. att hos regeringen begära utredning av möjligheterna till stödsystem
för jordbruket i skärgårdsområdena med utgångspunkt
i det nuvarande s. k. Norrlandsstödet,

4. att hos regeringen begära utredning om de juridiska möjligheterna
att garantera fortsatt uthyrning av uthyrningsstugor
i enskild eller kooperativ regi och i anslutning härtill möjligheterna
till statsbidragsgivning även till dessa kategorier,

Mot. 1975/76:1735

5. att ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av kommunala insatser för inackordering av elever från skärgårdsområdena
på gymnasieorter.

Stockholm den 27 januari 1976
ÅKE WICTORSSON (s)

ANNA LISA LEVÉN-EL1ASSON (s) KERSTIN JORDAN (s)

CARL-ERIC LUNDGREN (s)

IVAR NORDBERG (s)

ESSEN LINDAHL (s)
i Lidingö

ARNE ANDERSSON (s)
i Gamleby

SÖREN LEKBERG (s)

LILLY BERGANDER (s)

LARS GUSTAFSSON (s)
i Barkarby

MATS HELLSTRÖM (s)