7

Motion
1975/76: 1103

av herr Glimnér

med anledning av propositionen 1975/76:50 om ändring i ärvdabalken,
m. m.

En angelägen och av många som sysslat med bouppteckningar efterlängtad
reform föreslås i denna proposition, nämligen att i de fall då den efterlämnade
kvarlåtenskapen är av ringa omfattning bouppteckning skall ersättas av en
dödsboanmälan.

I propositionen redovisas den promemoria som föregått propositionen.

I denna promemoria anföres att som förrättningsman för bouppteckningar
vanligen anlitas någon som mer eller mindre yrkesmässigt åtar sig bouppteckningsuppdrag,
och det anges bland vilka grupper som vanligtvis dessa
förrättningsman finns.

På landsbygden har det varit och är i mycket stor utsträckning någon
förtroendeman som utför dessa uppdrag, och i vissa kommuner är det inte
en eller annan utan ofta flera som är behjälpliga med denna uppgift.

Något formellt krav finns inte på dem som skall upprätta en bouppteckning.
1 propositionen delar departementschefen den uppfattning som framförts
i promemorian att dödsboanmälan måste göras mycket enkel.

Att tingsrättens granskning bör inskränkas till kontroll av att i lag angivna
föreskrifter om anmälan har iakttagits bör också vara tillräcklig. Här får
man, liksom då det gäller bouppteckning, lita på dem som lämnar in anmälan
och att de uppgifter som där lämnas är riktiga.

Enligt förslaget skall det åvila socialnämnden eller dem som nämnden
utsett därtill att göra anmälan, och ansvaret för att en dödsboanmälan är
riktig i sak skall åvila socialnämnden eller den som nämnden har delegerat
uppgiften till.

Bouppteckningsforfarandet har hittills fungerat väl utan att någon kommunal
nämnd haft något ansvar för detta annat än i de fall då en avliden
varit bosatt på någon kommunal inrättning och saknat anförvanter, då bouppteckning
torde ha upprättats genom socialnämndens försorg.

Från den utgångspunkten torde det inte vara nödvändigt att i lag fastslå
att dödsboanmälan skall göras av socialnämnden eller någon som nämnden
förordnat.

Skäl finns att anta att detta med dödsboanmälan skall fungera utan att
socialnämnden lagligen ålagts denna uppgift.

Med det anförda hemställs

att riksdagen måtte besluta att ärvdabalken 20 kap. 8a S får följande
lydelse:

Mot. 1975/76: 1103

8

Bouppteckning får ersättas av dödsboanmälan, om den dödes tillgångar
icke överstiga ett värde av 5 000 kronor och ej omfatta fast egendom eller
tomträtt. Bland tillgångarna skall medräknas egendom som enligt 12 § lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall anses som avfallen. Lever make
efter, får värdet av makarnas sammanlagda giftorättsgods icke överstiga
10 000 kronor. Finnes efter den döde testamente eller egendom i vilken
giftorätt var utesluten eller har efterlevande make sådan egendom, skall
bouppteckning alltid ske.

Dödsboanmälan göres inom tre månader från dödsfallet.

Anmälan skall vara skriftlig och upptaga den dödes fullständiga namn,
personnummer, hemvist, bostadsadress och dödsdag, namn och bostadsadresser
beträffande dödsbodelägare som äro kända för anmälaren samt intyg
om den dödes och, om han var gift, efterlevande makes tillgångar.

Utan hinder av att dödsboanmälan har gjorts skall bouppteckning förrättas
om ny tillgång yppas och förutsättning för dödsboanmälan därigenom ej
längre föreligger eller om i annat fall bouppteckning begäres av dödsbodelägare,
borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende därav. Bouppteckningen
skall förrättas senast tre månader efter det att tillgången yppades
eller begäran gjordes.

Stockholm den 27 januari 1976

ERIK GLIMNÉR (c)