Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition nr 78 år 1975            Prop. 1975: 78

Nr 78

Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktio­närer i offentlig verksamhet, m. m.;

beslutad den 13 mars 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokpll denna dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det nuvarande ämbetsansvaret, som i huvudsak gäUer för dem som är anställda som tjänstemän hos stat­liga eller kommunala myndigheter, skaU avskaffas. Det straffbara om­rådet inskränks tUI tre brottstyper som framstår som särskilt straff­värda, nämligen oriktig myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Det nuvarande straffansvaret för tjänstefel bortfaller lik­som de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension. Avskaffan­det av ämbetsansvaret innebär att den lagstiftning som särskilt berör offentiiga tjänstemän ytterligare" anpassas tUl de principer som har lagts fast för arbetsmarknaden i övrigi.

"Vissa beslämmelser om disciplinansvar behålls i slalstjänstemanna-lagen (1965: 274). KoUektivavlal kan dock träffas om disciplinpåföljder. Tjänsteman som är missnöjd med den offentlige arbetsgivarens beslut om disciplinpåföljd eller avskedande skall kunna få tvisten prövad av dom­stol på samma sätt som är fallet på den privata arbetsmarknaden.

Propositionen innehåller vidare förslag till följdändrmgar i ett stort antal författningar. Bl. a. föreslås att en mängd straffbestämmelser om brott mot tystnadsplikt inom specialstraffrätten skaU upphävas.

1   Riksdagen 1975.1 saml Nr 78


 


Prop. 1975:78

1   Förslag till

Lag om ändrmg i brottsbalken

Härigenom föreskrives i fräga om brottsbalken

dels att 17 kap. 3 och 14 §§, 20 kap. 6—15 §§, 21 kap. 17 §, 32 kap. 1—5 §§, 34 kap. 14—17 §§ samt 35 kap. 2 § skall upphöra att gällai

dels att 1 kap. 3—5 §§, 5 kap. 5 §, 17 kap. 1, 2, 4, 5, 7, 8 och 15 §§, 20 kap. 1—5 §§, 21 kap. 18, 21 och 22 §§, 33 kap. 5 §, 35 kap. 4 § samt 38 kap. 4, 6, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,     . . ,

dels att rubriken tUl 20 kap. skall lyda "Om myndighetsmissbruk m. m.",

dels att rubriken tUl 32 kap. skall lyda "Om discipUnstraff för krigs­män",

dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 32 kap. 8 § och 33 kap. 9 §, av nedan angivna lydelse.


Föreslagen lydelse 1 kap. 3§

Nuvarande lydelse

Med påföljd för brott förstås i denna balk:

de allmänna straffen böter och fängelse,

ämbetsstraffen suspension och avsättning för innehavare av be­fattning, varmed ämbetsansvar är förenat, och discipUnstraff för krigsmän, samt

villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering och överlämnande till särskild vård.


Med påföljd för brott förstås i denna balk:

de allmänna straffen böter och fängelse,

disciplinstraff för krigsmän, samt

villkorlig dom, skyddstUlsyn, ungdomsfängelse, internering och överlämnande till särskild vård.


4§ Om användningen av straffen gäller i allmänhet vad i bestämmel­serna om de särskilda brotten är stadgat. Övriga påföljder må, enligt vad därom är föreskrivet, tillämpas ändå att de ej äro nämnda i dessa bestämmelser.


Fängelse, suspension och avsätt­ning äro att anse som svårare på­följder än böter och discipUn­straff.


Fängelse är att anse som svå­rare påföljd, än böter och discip­linstraff.


1 Senaste lydelse av 20 kap. 12 § 1974: 565 20 kap. 13 § 1974:565 20 kap. 14 § 1974:565.


 


Prop. 1975: 78


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Ej må dömas tiU flera påföljder för samma brott, med mindre an­nat är stadgat.

Suspension eller avsättning ådö­mes vid sidan av annan påföljd, vartill den tilltalade finnes böra dömas.

5 kap. 5 §2


Brott som avses i 1—3 §§ må ej åtalas av annan än målsägande. Förtal eller grovt förtal må dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur aUmän synpunkt.

Brott som avses i 1—3 §§ må ej åtalas av annan än målsägande. Förtal och grovt förtal, så ock för­olämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning må dock åtalas av åklagare, om målsägan­de angiver brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Har förtal riktats mot avliden, må åtal väckas av den avlidnes efterle­vande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär brott som avses i 1—3 §§, att någon genom förgripelse å främmande makts statsöverhuvud som vistas här i riket eller å främ­mande makts representant här i riket kränkt den främmande makten, må brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som stadgas i första stycket. Åtal får dock ej ske ulan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill,

17 kap.

1 §3


Förgriper sig någon med våld eller hot om våld å innehavare av ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom tiU eller hindra honom från tjänsteåtgärd eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot tjänsteman till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon sålunda för­griper sig mot den som innehaft ämbete   eller   annan   befattning,

2        Senaste lydelse 1974: 565,

3        Senaste lydelse 1974: 565,


Den som med våld eller hot om våld föregriper sig å någon i hans myndighetsutövning eller för att tvinga honom tiU eUer hindra ho­nom från åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot tjänste­man till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till bö­ter eller fängelse i högst sex må­nader. Detsamma skall gälla, om någon sålunda förgriper sig mot den som tidigare har utövat myn­dighet för vad denne däri gjort el­ler underlåtit.


 


Prop. 1975: 78


Nuvarande lydelse

varmed ämbetsansvar var förenat, för vad denne däri gjort eUer un­derlåtit.

Vad nu sagts om befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, skall ock gälla befattning, med vil­ken enligt regeringens förord­nande samma skydd skaU vara förenat.


Föreslagen lydelse


2§


Den som, annorledes än i 1 § sägs, för att tvinga eller hindra nå­gon, som åtnjuter skydd enligt nämnda paragraf, i utövningen av hans befattning eller hämnas för tjänsteåtgärd, otillbörligen företa­ger gärning, som för honom med­för lidande, skada eller annan olä­genhet, eller hotar därmed, dömes för förgripelse mot tjänsteman tUl böter eller fängelse i högst sex månader.


Den som, annorledes än i 1 § sägs, för att tvinga eller hindra nå-åon i hans myndighetsutövning el­ler för att hämnas för åtgärd däri, otillbörligen företager gärning, som för honom medför lidande, skada eUer annan olägenhet, eller hotar därmed, dömes för för­gripelse mot tjänste­man till böter eller fängelse i högst sex månader.


Är brottet grovt, dömes lill fängelse i högst fyra år.

4§


Den som, utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt, genom alt sätta sig till motvärn eller eljest med våld sö­ker hindra utövningen av befatt­ning som avses i 1 §, dömes till våldsamt motstånd tiU böter eller fängelse i högst sex må­nader.


Den som, utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld sö­ker hindra någon i hans myndig­hetsutövning, dömes för. våld­samt motstånd tUl böter eller fängelse i högst sex månader.


 


Förolämpar man någon, som
åtnjuter skydd enligt 1 §, i eller
för hans befattning, dömes för
missfir melse
                    mot

tjänsteman   tiU   böter   eller fängelse i högst sex månader.


Vad i 1, 2 och 4 §§ stadgas skaU ock gälla, om någon på sätt som i nämnda paragrafer sägs förgriper sig mot eller hindrar den, som en­ligt särskild föreskrift skall åtnjuta samma skydd som är förenat med myndighetsutövning eller som är eller har varit kallad att biträda förrättningsman vid åtgärd som omfattas av sådant skydd.


 


Prop. 1975: 78


Nuvarande lydelse

Den som lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otUl-börlig belöning för utövning av befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, dömes för bestick-ning tiU böter eller fängelse i högst två år.

Föreslagen lydelse

7§

Den som tiU arbetstagare hos staten eller hos kommun eller till annan som avses i 20 kap. 2 § lämnar, utiovar eller erbjuder mu­ta eller annan otillböriig belöning för tjänsteutövningen, dömes för bestickning tiU böler eller fängelse i högst två år.

8§ Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eUer eljest otillbörUgen inverka på omröstningen, dömes för otillbörligt verkande vid röstning till böter eller fäng­else i högst sex månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedö­mande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det förövats med våld eller hot om våld eller innefattat missbruk av tjänsteställning. Den som mottager, låter åt sig        Den som mottager, låter åt sig

utlova eller begär otillbörlig för­mån för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, dö­mes, om det ej är ämbetsbrott, för tagande av otillbörlig förmån vid röstning till böter eller fängelse i högst sex må­nader.

utlova eUer begär otUlbörlig för­mån för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, dö­mes, om det ej är mutbrott, för tagande av otillbörlig förmån vid röstning tiU böter eller fängelse i högst sex må­nader.


15 §

Den som, utan att fall är för handen som i 14 § sägs, obehöri­gen giver sig ut för att innehava där avsedd befattning, dömes för föregivande av allmän ställning till böter eUer fäng­else i högst sex månader. Det­samma skall gälla, om någon obe­hörigen bör uniform, niärke eller annat tjänstetecken som giver ho­nom sken av att tillhöra krigsmak­ten eller annan kår i det allmän­nas tjänst eller kår, vars verksam­het avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vat­ten, ljus, värme eUer kraft.

Om någon obehörigen giver sig ut vande av ställning såsom


Giver någon sig obehörigen ut för att utöva myndighet, dömes för föregivande av allmän ställning till böter eller fäng­else i högst sex månader. Detsam­ma skall gälla, om någon obehöri­gen bär uniform, märke eller an­nat tjänstetecken som giver honom sken av att tillhöra försvarsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller all­mänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Är brottet med hänsyn till att det har medfört betydande men för det allmänna eller för någon enskild eller eljest att anse som grovt, skall dömas tiU fängelse i högst två år.

för advokat, dömes för  f ö r e g i-advokat tUl böler.


 


Prop. 1975: 78


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse 20 kap. 1§

Missbrukar ämbetsman, genom handling eller underlåtenhet, sin ställning till förfång för det all­männa eller någon enskild, dömes, om ej gärningen utgör försking­ring eller annan trolöshet eller el­jest är särskUt belagd med straff, för t j ä n s t e m i s s b r u k tiU suspension eller avsättning; om skäl äro därtUl, skall tillika dömas till fängelse i högst två år. 1 ringa fall skall dömas allenast till böter.

Är brottet grovt, dömes till av­sättning och fängelse i högst sex år.

Den som i myndighetsutövning åsidosätter vad som till följd av lag eller annan författning gäller för myndighetsutövningen dömes, om gärningen för det allmänna el­ler någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som ej är ringa, för myndighetsmiss­bruk //// böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.

Begår någon gärning som avses i första stycket av grov oaktsam­het, dömes för vårdslös myndighetsutövning till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som är ledamot av beslu­tande statlig eller kommunal för­samling skall ej för någon sin åt­gärd i denna egenskap vara under­kastad ansvar enligt första eller andra stycket.

Vad i första och andra styckena sägs skall ej heller äga tillämpning, om gärningen eljest är särskilt be­lagd med straff.

2§


Ämbetsman, som mottager, lå­ter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för tagande av muta eller av otillbör­lig belöning såsom stadgas i 1 §. Detsamma skall gälla, om han begått sådan gärning innan han erhöll befattningen.

Begår den som varit ämbetsman gärning, som i första stycket sägs, dömes till böter eller fängelse en­Ugt vad i 1 § stadgas.


Om arbetstagare hos staten eller hos kommun mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller an­nan OtiUbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes för mut­brott tUl böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren begått gär­ningen innan han erhöll anställ­ningen eller efter det han slutat densamma. Är brottet grovt, dö­mes till fängelse i högst sex år.

Vad i första stycket sägs om ar­betstagare äger motsvarande till-lämpning på

1.    ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan så­dan myndighet som hör till staten eller till kommun,

2.    den som utövar uppdrag dt staten eller åt kommun, om han


 


Prop. 1975: 78


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

valts till uppdraget eller icke äger undandraga sig detta ävensom el­jest om uppdraget är reglerat i författning,

3.     krigsman eller annan som
fullgör lagstadgad tjänsteplikt och

4.    den som utan att inneha an­
ställning eller uppdrag som nu har
sagts utövar myndighet.

Med kommun likställes allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunal tjänstemannala­gen (1965:275).


3§


Yppar ämbetsman vad han är pliktig att hemlighålla eller utnytt­jar han olovligen sådan hemlighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt till suspension eller avsättning; om skäl äro därtUl, skall tillika dömas till fängelse i högst ett år. / ringa fall skall dömas allenast till böter.

Begår den som varit ämbetsman sådan gärning, dömes till böter eller fängelse enligt vad i första stycket sägs.


Yppar någon vad han tiU följd av lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla eller ut­nyttjar han olovligen sådan hem­lighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnads­plikt till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som av oaktsamhet begår gärning som avses i första stycket, dömes till böter.


4 §*


Åsidosätter ämbetsman av för­summelse, oförstånd eller oskick­lighet vad honom åligger enligt lag, instruktion eller annan för­fattning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör tjänstemissbruk eller eljest är särskUt belagd med straff, för tjänstefel //// bö­ter eller suspensioii.

Är felet grovt, dömes till sus­pension eller avsättning; om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst ett år.

Som tjänstefel anses icke i nå­got fall, att ämbetsman deltager i strejk eller därmed jämförlig strids­åtgärd efter beslut av arbetslagar-förening som anordnat åtgärden.

4 Senaste lydelse 1965: 280.


Den som har valts till statligt eller kommunalt uppdrag med vilket följer myndighetsutövning må av rätten skiljas från uppdra­get, om han har begått brott för vilket är stadgat färigelse i två år eller däröver och han genom brot­tet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget.

Skiljes uppdragstagare från uppdraget enligt första stycket, skall hänsyn tagas därtill vid be­stämmande av straff för brottet.

Med kommun likställes allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunal tjänstemannala­gen (1965:275).


 


Prop. 1975: 78


Nuvarande lydelse

Finnes ämbetsman hava genom gärning, som är belagd med straff annorstädes än i 1—4 §§, åsido­satt sin tjänsteplikt, må fängelse i högst två år ådömas, ändå att så svårt straff eljest ej kunnat följa.



Föreslagen lydelse

Åklagare må, utan hinder av vad eljest må vara stadgat, åtala brott enligt 1 och 2 §§ ävensom annat brott varigenom innehavare av anstäUning eller uppdrag som avses i 2 § har åsidosatt vad ho­nom åligger i utövningen därav.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock gälla

1.   vad i denna balk stadgas att åtal ej må ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och

2.   vad i annan lag eller författ­ning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är stad­gat allenast om den förövas av innehavare av anställning eller uppdrag som sägs i första stycket.

Är ej för visst fall annat stad­gat, må åklagare åtala brott mot sådan tystnadspUkt som gäller till förmån för enskild målsägande en­dast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från all­män synpunkt.

Om åtal för brott som i utöv­ningen av tjänsten eller uppdra­get begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av tjänst eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gälla särskilda bestämmel-


21 kap. 18 §5


Åsidosätter krigsman, som ej är underkastad ämbetsansvar, av för­summelse, oförstånd eller oskick-Ughet vad honom åligger enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser, särskilda föreskrifter eller tjäns­tens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör tjänstemissbruk eller eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel tiU dis­ciplinstraff. Beträffande krigsman,

5 Senaste lydelse 1965:280.


Åsidosätter krigsman av för­summelse, oförstånd eller oskick­lighet vad honom åligger enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser, särskilda föreskrifter eller tjäns­tens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel tUl disciplinstraff.


 


Prop. 1975: 78                                                                       9

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

som är anställd vid krigsmakten,

äga bestämmelserna i 20 kap. 4 §                                       ,

tredfe   stycket   motsvarande   till-

lämpning.

Är felet grovt, dömes tUl fängelse i högst ett år.

Som tfänstefel anses icke i nå­got fall att krigsman, som är an­ställd vid försvarsmakten, delta­ger i strefk eller därmed jämförlig stridsåtgärd.

21        §6

Av den personal som avses 120 § Krigsman, som är anställd vid
första stycket skall befäl av lägst försvarsmakten, skall enligt vad
överfurirs grad samt de som inne- regeringen närmare föreskriver
hava motsvarande tjänsteställning icke vara underkastad ansvar en-
vara underkastade ämbetsansvar, ligt detta kapitel då han tjänstgör
vare sig de äro tjänstgöringsskyl- vid civilt statligt organ, vid mili-
diga eller icke.
                              tärt   organ   med   arbetsuppgifter

som i huvudsak äro av civil natur eller vid kommunal myndighet.

22        §

Vad i 20 kap. 14 § är stadgat            I fråga om åtal för brott som
skall äga motsvarande tillämpning
  avses i detta kapitel äger vad i
i fråga om brott, varigenom krigs-
20 kap. 5 § sägs motsvarande till­
man åsidosatt sin tjänsteplikt.
                                      lämpning.

32            kap.

Krigsman som ej är underkas­tad ansvar enligt 21 kap. må ej ådömas disciplinstraff.

I fråga om sådan krigsman som avses i första stycket äger 7 § andra stycket motsvarande till-lämpning.

33          kap.
5 V

Dömes någon tUl fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller interne­ring eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att sådan påföljd skall avse ytterUgare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sam­manhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enUgt 9 § lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under

6 Senasle lydelse 1972: 362.  Senaste lydelse 1973:43.


 


Prop. 1975: 78                                                                      10

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i do­men angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas atl fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes vUlkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger första styc­ket tUlämpning även i fråga om frihelsberövande, som föregått den vill­korliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterUgare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodo­räknats enligt första eller tredje stycket,

Dömes någon till böter, suspen- Dömes någon till böler eller dis-
sion eller disciplinstraff och har ciplinstraff och har han med an-
han med anledning av misstanke ledning av misstanke om brott,
om brott, som prövats genom dom som prövats genom dom i målet,
i målet, varit berövad friheten på varit berövad friheten på sätt som
sätt som angives i första stycket, angives i första stycket, må för­
må förordnas att påföljden skall ordnas att påföljden skall anses
anses helt eller delvis verkställd helt eller delvis verkställd genom
genom frihetsberövandet.
           frihetsberövandet.

Vid bestämmande av straff för brott av arbetstagare må hänsyn tagas till avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet eller enligt för­fattning, som gäller för anställ­ningsförhållandet, och må böter eller disciplinstraff som eljest sko­lat ådömas helt eftergivas.

Med arbetstagare likställes den som utövar uppdrag åt annan.

35 kap.

■4. §8

De i  1  och 2 §§ bestämda ti-     De i 1 :? bestämda tiderna skola

derna skola räknas från den dag räknas från den dag brottet be-
brottet begicks. Förutsattes för gicks. Förutsattes för ådömande
ådömande av påföljd att viss ver- av påföljd att viss verkan av hand-
kan av handlingen inträtt, skall ti- lingen inträtt, skall tiden räknas
den räknas från den dag då sådan från den dag dä sådan verkan in­
verkan inträdde.
                         trädde.

I fall, som i 11 kap. 5 § sägs, skall tiden räknas från den dag då beslut om egendomsavträde meddelades eller åtal eljest tidigast kunde ske.

38 kap.

4 §9

Anmälan jämlikt 34 kap. 10, 12   Anmälan jämUkt 34 kap. 10 el-

eller 15 § göres hos första domstol     ler 12 § göres hos första domstol i

i något av målen.                        något av målen.

s Senaste lydelse 1973:648.

8 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.


 


Prop. 1975: 78


11


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Ansökan jämUkt 34 kap. 13 § göres hos den rätt som först avgjort det mål vari dömts till internering.

Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som först dömt i må­let.

6 §10


Nämnd skall deltaga vid under­rätts avgörande av fråga, som av­ses i 2 § eUer i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 §, 13 § el­ler 18 §. Detsamma skall gäUa i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtg'ärd enligt 34 kap. 4 §, åt­gärd enligt 34 kap. 5 §, åtgärd eller behandling enligt 34 kap. 6 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 9 §.

Nämnd skall deltaga vid under­rätts avgörande av fråga, som av­ses i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eUer 34 kap. 10 § andra stycket, 12 §, 13 §, 15 § så­vitt angår tillämpning av 10 § and­ra stycket, eller 18 §. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjan­de av påföljd enUgt 34 kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt medgi­ven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap, 4 §, åtgärd enligt 34 kap. 5 §, åtgärd eller behandling enligt 34 kap, 6 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34 kap. 8 eUer 9 §.

Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § andra stycket eUer 28 kap. 11 §, är underrätt domför med en lagfaren domare.

8§i


I mål om åtgärd enligt 2 § eller

27   kap. 5 § andra stycket eller 6 §,

28   kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 § el­ler 13 § skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntiigen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde lämnas tUlfälle att yttra sig där så är möjligt. Rät­tens avgörande av saken sker ge­nom beslut.

I mål om åtgärd enligt 2 § eller

27   kap. 5 § andra stycket eller 6 §,

28   kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår till-lämpning av 10 § andra stycket skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntiigen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skaU den dömde lämnas tillfälle att yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Åtgärd enUgt 28 kap. 11 § må beslutas ulan att tillfälle beredes den dömde att yttra sig.

9 §12

Rättens beslut om åtgärd enligt Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra styc-     11 § eller 34 kap. 10 § andra styc-

1" Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35. 1 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35. - Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.


 


Prop. 1975: 78                                                        12

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

ket, 12 §, 13 §, 15 § såvitt angår   kel, 12 §, 13 § eUer 18 § länder
tillämpning av 10 § andra stycket,
   omedelbart tiU efterrättelse om ej
eller 18 § länder omedelbart till ef-
  annorlunda förordnas. Detsamma
terrättelse, om ej annorlunda för-
   gäller avgöranden enligt 27 kap.
ordnas. Delsamma gäller avgöran-
   6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5,
den enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §
  6 eller 8 § angående föreskrifter,
eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § an-
     prövotid eller tid för ungdoms­
gående föreskrifter, prövotid eller
    fängelse,
tid för ungdomsfängelse.

Avser beslut jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap, 6 § alt någon skall undergå behandlmg varom stadgas i 28 kap. 3 §, äger rätten, om förhållandena påkalla det, förordna att beslutet skall gå i verkstäl­lighet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning i anstalt av den som undergår ungdomsfängelse.

Denna lag triider i kraft den 1 januari 1976.

Lagen (1948: 391) om ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fall skall samtidigt upphöra att gälla.

Till suspension och avsätlnmg får ej dömas efter ikraftträdandet. Ar fråga om gärning, som har begåtts före ikraftträdandet och som är straffbelagd enligt såväl äldre bestämmelse i 20 kap. 1, 2, 3 eller 4 § som motsvarande bestämmelse i dess nya lydelse, dömes till det straff för gärningen som föreskrives i den nya bestämmelsen. Den äldre be­stämmelsen skall dock tUlämpas, om den leder till lindrigare allmänt straff. I övrigt skall 5 § första och andra styckena lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken äga motsvarande tUlämpning.

"Vad som föreskrives i 20 kap. 1 § andra stycket i dess nya lydelse skall tills vidare ej äga tillämpning i fråga om beslut angående taxering soih fattas av taxeringsnämnd.

Finns i författning som gäller när denna lag träder i kraft föreskrift om tystnadsplikt utan att straffansvar är föreskrivet för åsidosättande därav, äger 20 kap. 3 § i dess nya lydelse ej tillämpning.

Förekommer i lag eUer annan författning hänvisning till föreskrift, som har ersatts genom ny bestämmelse, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.

2   Förslag till

Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274

Härigenom föreskrives i fråga om statst jänstemannalagen (1965: 274)*

dels att rubriken närmast före 26 § skall utgå,

els att nuvarande 38, 54 och 55 §§ skaU betecknas 38 c, 55 och 56 U,

dels att 1, 3, 18—27, 29, 32, 36, 37, 51 och 53 §§ samt rubriken när­mast före 18 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubriken närmast före 54 § skall sättas närmast före nya 55 §,

1 Omtryckt 1974:1009.


 


Prop. 1975: 78


13


dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 34 a, 38, 38 a, 38 b och 54 §§, samt närmast före 25 respektive 37 § två nya rubriker av nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1§2

Denna lag äger tUlämpning på anställning med staten såsom arbets­givare och tjänsteman såsom arbetstagare.

Lagen gäller icke statsråden eller riksdagens ombudsmän. Den är ej heller tillämplig på den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst.

Lagens bestämmelser om tjänst äga motsvarande tillämpning på vika­riat, om annat ej anges.

Bestämmelserna i 18, 19, 23, 24 och 51—53 §§ gälla icke justitie­råd eller regeringsråd. Ej heller äro bestämmelserna i 18 och 19 §§ tillämpliga på justitiekanslern.

3 §3 I anslällningsförhåUande vara denna lag är tillämpUg gäller vad som är bestämt i avtal.


Avtal må ej träffas om

a)    inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigt;

b)   myndighets verksamhet;

c)    anställnings- eller arbetsvill­kor som regleras i denna lag eller i författning vartill lagen hänvi­sar eller enligt lagen tillhör re­geringens, riksdagens eller myndig­hets beslutanderätt.

Avtal må ej träffas om

a)    inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigi;

b)   myndighets verksamhet;

c)    anställnings- eller arbetsvill­kor som regleras i denna lag eller i författning vartill lagen hänvi­sar eUer enligt lagen tillhör re­geringens, riksdagens eller myndig­hets beslutanderätt, i den mån an­nat ej följer av 19 §.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra stycket, är av­talet i denna del utan verkan.

Åtal och disciplinär bestraffning  Disciplinansvar och avskedande

18 §4


Brott i tjänsten av den som in­nehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byrå­chef eller därmed jämställd eller högre tjänst i statsdepartement, central förvaltningsmyndighet el­ler länsstyrelse beivras efter åtal.


Åsidosätter tjänsteman uppsåtli­gen eller av oaktsamhet vad som åligger honom i hans tjänst och är felet ej ringa, må för tjänste­förseelse disciplinpåföljd åläggas honom. Disciplinpåfölfd må dock ef i något fall åläggas tjänsteman på den grund att han deltagit i


2 Senaste lydelse 1974: 1009.  Senaste lydelse 1974: 1009.  Senaste lydelse 1974: 1009.


 


Prop. 1975: 78


14


 


Nuvarande lydelse

Regeringen äger föreskriva att bestämmelserna i första stycket skola gälla även annan tjänsteman än som anges där.


Föreslagen lydelse

strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd.

Disciplinpåföljder äro varning och löneavdrag under högst tret­tio dagar. Mer än en disciplinpå­följd må ej samtidigt åläggas.

Om storleken av löneavdrag en­ligt andra stycket förordnar rege­ringen.


19 §"


Åsidosätter tjänsteman på vil­ken bestämmelserna i 18 § icke äga tillämpning av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad som åligger honom enligt lag, in­struktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, må han dömas till disciplinstraff. Bestämmelserna i 20 kap. 4 § tredje stycket brotts­balken äga motsvarande tillämp­ning.

Disciplinstraff äro varning, lö­neavdrag under högst trettio da­gar, suspension i högst tre måna­der och, för tjänsteman som ej är anställd med fullmakt, avsättning. TiU avsättning må dömas endast om tjänstemannen gjort sig skyl­dig till svårare fel eller icke låtit sig rätta av tidigare bestraffning. Mer än ett disciplinstraff må ej samtidigt ådömas. Regeringen äger meddela bestämmelser om in­skränkning i tillämpligheten av di­sciplinstraff.

Om storleken av löneavdrag en­ligt andra stycket förordnar rege­ringen.


Innehåller kollektivavtal bestäm­melser om disciplinpåfölfder, skola 18 § andra och tredfe styckena ic­ke gälla för tjänstemän som äro sysselsatta inom yrkesgrupp och område som avtalet avser.


20 §6


Tjänsteman som kan dömas till disciplinstraff enligt 19 § skall an­mälas till åtal, om han är skäli­gen misstänkt för

a) brott som avses i 20 kap 1—3 §§ brottsbalken;


Disciplinpåföljd som avses i 18 eller 19 § må ef åläggas

1. krigsman som är underkas­tad ansvar enligt 21 kap. brotts­balken.


6 Senaste lydelse 1974:1009. 6 Senaste lydelse 1974:1009.


 


Prop. 1975: 78


15


 


Nuvarande lydelse

b)   brott som avses i 20 kap. 4 § andra stycket brottsbalken, såvitt fråga är om tjänsteman som är anställd med fullmakt;

c)    annat brott i tjänsten, för vilket är stadgat fängelse;

d)    brott i tjänsten i annat fall
än som avses i a)—c) och det
finnes anledning antaga, att talan
om enskilt anspråk kommer att
föras, eller tjänstemannen bestri­
der vad som lägges honom till last
och tillfredsställande utredning ic­
ke kan åstadkommas hos myndig­
heten.

Regeringen mä befria från an­mälningsskyldighet enligt c) i frå­ga om brott som avses i 13 kap. 6 § första stycket brottsbalken.


Föreslagen lydelse

2.   medicinalpersonal som i sin yrkesutövning står under social­styrelsens inseende, om förseelsen skett i denna yrkesutövning,

3.   veterinär som står under lant­bruksstyrelsens inseende, om för­seelsen skett i iitövning av veteri­näryrket.


21 §


Har åtal väckts mot tjänstemän, må disciplinärt förfarande röran­de gärning som omfattas av åtalet ej inledas eller fortsättas. Om ver­kan av att åtal väckes innan be­slut rörande disciplinär bestraff­ning helt eller delvis verkställts fö­reskrives i 20 kap. 9 § brottsbal­ken.


Har åtal väckts mot tjänsteman, må disciplinärt förfarande enUgt denna lag rörande förseelse som omfattas av åtalet ej inledas eller fortsättas.

Disciplinpåföljd som avses i 18 eller 19 § må ej åläggas tjänste­man sedan anställningen hos myn­digheten upphört eller uppsägning ägt rum.

Tjänsteman, som ej inom två år efter förseelsen har erhållit skriftlig anmaning enligt 24 § förs­ta stycket, må icke åläggas disci­plinpåföljd som nyss sagts.


 


22 Har tjänsteman, som innehar tjänstebostad eller fri bostad, efter åtal eller disciplinärt förfarande dömts till suspension, äger han bo kvar i bostaden, om icke sär­skilda skäl föranleda annat. Åläg­ges tjänstemannen att flytta, skall han erhålla skälig tid därför.


§

Har tjänsteman begått brottsUg gärning varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inne­ha sin tjänst, må han avskedas. Har åtgärd vidtagits för att an-, ställa åtal för gärningen, må fråga om avskedande på grund av denna ej avgöras förrän ansvarsfrågan slutUgt prövats.


 


Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse


16

Föreslagen lydelse

Har tjänsteman annorledes än genom brott gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse varigenom han visat sig uppenbarligen olämp­lig att inneha sin tjänst, må han avskedas i stället för att disciplin­påföljd ålägges honom. Detsamma skall gälla, om tjänsteman, som av myndighet ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i anställning hos samma myndighet ånyo gjort sig skyldig till tjänsteförseelse och därigenom visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst.

Tjänsteman som har rätt till statlig pension men icke uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension må icke avskedas en­Ugt första eller andra stycket, om han begått brottet eller tjänste­förseelsen under inflytande av så­dan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken och lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan anställning som är förenad  med  sådan  pensionsrätt.

Har i lag eller annan författning eljest meddelats bestämmelse, som inskränker rätten att avskeda tjäns­teman i förhållande till vad som föreskrives i första eller andra stycket, gäller den bestämmelsen.

Avskedande må ej grundas en­bart på omständighet som myndig­heten har känt till mer än en må­nad före avskedandet.


23 §7

Beslut varigenom tjänsteman har avskedats enligt 22 § må icke verkställas, förrän beslutet slutUgt prövats efter talan som avses i 53 § eller rätten till sådan talan har förlorats.

Om disciplinstraff enligt 19 §, åtalsanmälan enligt 20 § och flytt­ningsskyldighet enligt 22 § be­slutar den myndighet under vilken tjänstemannen lyder, om regering­en ej bestämmer annat.

Deltaga flera i avgörande som avses i första stycket skola rätte­gångsbalkens regler om omröst­ning i överrätt i fråga om ansvar äga motsvarande tillämpning.

' Senaste lydelse 1974: 1009.


 


Prop. 1975: 78


17


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


24 §8


/ ärende om disciplinär bestraff­ning skall, om tjänstemannen på­fordrar det, tillfälle beredas ho­nom att vid muntligt förhör utta­la sig i saken.


När fråga om disciplinansvar eller avskedande enligt denna lag uppkommer, skall genom skriftlig anmaning tillfäUe beredas tjänste­mannen att skriftligen eller, om han begär det eller det eljest finnes lämpligt, muntiigen yttra sig om vad som åberopas mot honom. Be­gär tfänstemannen att även annan skall yttra sig i saken eller att an­nan utredning skall förebringas, skall sådan begäran efterkommas, om det ej är uppenbart att åtgär­den saknar betydelse.

Finnes på framställning av tjänstemannen eller eljest erfor­derligt att vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller att före­läggande meddelas någon att som bevis tillhandahålla skriftUg hand­ling eller föremål, skall ansökan därom göras hos den allmänna underrätt inom vars område den som skall höras eller åtgärden el­fest angår vistas. Tillhandahålles erforderlig utredning, skall rätten anställa förhör eller meddela före­läggande, om laga hinder ej mö­ter. Angående sådan åtgärd skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.

I fråga om varsel till och över­läggning med lokal arbetstagar­organisation gälla bestämmelserna i lagen (1974:12) om anställnings­skydd. Dessa bestämmelser äga tillämpning även i fråga om tjäns­teman i verksledande eller därmed jämförlig ställning.


Åtal och avstängning m. m.

25 § Om åtal och disciplinär bestraff-        Tjänsteman,   som   är   skäligen ning av tjänsteman som är krigs-     misstänkt för sådant i tjänsteut-man samt om åtal för brott i tjäns-     övningen begånget brott som av-ren av vissa tjänstemän vid riks-     ses i 20 kap. 1—3 §§ brottsbalken

s Senaste lydelse 1971:637.

2    Riksdagen 1975.1 saml Nr 78


 


Prop. 1975: 78


18


 


Nuvarande lydelse

dagens   verk  gälla   särskilda  be­stämmelser.


Föreslagen lydelse

eller annat brott varigenom han åsidosatt åliggande i tjänsteutöv­ningen, skall anmälas till åtal, om för brottet är stadgat fängelse eller det finnes anledning antaga, att ta­lan om enskUt anspråk kommer att föras.

Regeringen må befria från an­mälningsskyldighet i fråga om brott som avses i 13 kap. 6 § första stycket brottsbalken.


26 §9


"Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes disciplinärt för­farande enligt denna lag mot tjäns­teman, må han, om den gärning varom är fråga kan antagas med­föra avsättning eller om eljest sär­skilda skäl föreligga, avstängas från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, dock icke för längre tid än till dess lagakraft­ägande dom eller beslut föreUg­ger. Finnas ej längre skäl för av­stängning, skall denna omedelbart hävas.

Beslut om avstängning medde­las i fråga om tfänsteman, som icke kan dömas till discipUnstraff, av regeringen och eljest av myndig­het som regeringen bestämmer. I ärende om avstängning skola be­stämmelserna i 23 § andra stycket och 24 § iakttagas. Bestämmelser­na i 15, 17 och 18 §§ förvaltnings­lagen (1971:290) skola tiUämpas även om beslut som nyss sagts utgör beslut under ärendes hand­läggning.

Om avstängning av domare som misstankes för brott och om skyl­dighet för vissa tjänstemän vid riksdagens verk att frånträda ut­övningen av sin tjänst, om de åta­las för brott i tjänsten, gälla sär­skilda bestämmelser.


Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes förfarande enligt 24 § mot tjänsteman, må han, om den gärning varom är fråga kan antagas medföra avskedande en­ligt 22 §, avstängas från utövning av tjänsten med omedelbar ver­kan, dock icke för längre tid än lill dess frågan om avskedande slutligt prövats. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

/ ärende om avstängning skola bestämmelserna i 24 § första styc­ket äga motsvarande tillämpning. Bestämmelserna i 17 och 18 §§ förvaltningslagen (1971:290) sko­la tillämpas även om beslut om avstängning utgör beslut under ärendes handläggning.

Beslutas avstängning, skall frå­gan om avskedande snarast upp­tagas tiU prövning. Vid avgöran­det av denna fråga skall prövas om avstängningen skall bestå.

Om tjänsteman, som varit av­stängd från tjänsten, ej avskedas, äger han uppbära den lön som må ha avdragits.


9 Senaste lydelse 1974:1009.


 


Prop. 1975: 78                                                                        19

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

27 §10

Tjänsteman som ej fullgör sin tjänst tUlfredsstäUande må avstängas från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, om den bristande tjänstdugUgheten beror av sjukdom, vanförhet, lyte eUer annat därmed jämförUgt förhållande eller om den sannolikt har sådan orsak och tjäns­temannen vägrar att låta sig imdersökas av läkare som anvisas honom. Beslut om avstängning av justitieråd eUer regeringsråd må dock ej verk­ställas förrän beslutets giltighet har prövats av högsta domstolen. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

Beslut   om   avstängning   enligt        I ärende om avstängning enligt första stycket eller om  läkarun-    första stycket eller om läkarunder-dersökning som avses där medde-    sökning som avses där skola be­las i fråga om  tfänsteman,  som    stämmelserna i 24 § första styc-icke kan dömas till disciplinstraff,     ket äga motsvarande tillämpning, av regeringen och elfest av myn­dighet som regeringen bestämmer. I sådant ärende skola bestämmel­serna i 23 § andra stycket iaktta­gas. Om tjänstemannen påfordrar det, skall tillfälle beredas honom att muntiigen uttala sig i ärendet.

Bestämmelserna i 15, 17 och Bestämmelserna i 17 och 18 §§
18 §§ förvaltningslagen (1971: förvaltn;ngslagen (1971:290) sko-
290) skola tillämpas även om be- la tillämpas även om beslut som
slut som nyss sagts utgör beslut nyss sagts utgör beslut under ären-
under ärendes handläggning.
    des handläggning.

Närmare bestämmelser om tillämpningen av första stycket och om läkarundersökning som avses där meddelas av regeringen.

Beslut om läkarundersökning som avses i första stycket mä ej läggas till grund för avstängning, förrän beslutet slutUgt prövats efter talan som avses i 53 § eller rätten Ull sådan talan har förlo­rats. Beträffande justitieråd eller regeringsråd må beslut som nu sagts ej läggas till grund för av­stängning, förrän beslutet prövats av högsta domstolen enligt bestäm­melserna i 54 §.

29 §11 Tjänsteman må skiljas från Tjänsteman må skiljas från tjänsten endast av allmän domstol tjänsten endast med stöd av be-efter åtal eller av regeringen eller stämmelse i denna lag. I fråga myndighet med stöd av bestäm- om tjänsteman som är förordnad melse i denna lag eUer, i fråga om     tills vidare, gälla dock även  be-

lo Senaste lydelse 1974: 1009. " Senaste lydelse 1974: 1009.


 


Prop. 1975: 78


20


 


Nuvarande lydelse

tjänsteman som är förordnad tUls vidare, i lagen (1974:12) om an­ställningsskydd.


Föreslagen lydelse

stämmelserna om uppsägning i la­gen (1974:12) om anställnings­skydd.


32 §


Tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten innan han uppnått den ålder som avses i 31 §, om han

a)     tUl följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att full­göra sin tjänst tillfredsställande;

b)    till följd av nedsatt arbets­förmåga under två år i följd icke tjänstgjort annat än försöksvis un­der kortare tid samt socialstyrel­sen finner det sannolikt att han icke kan återinträda i tjänst inom ytterligare ett år och ovisst hur arbetsförmågan därefter kommer att utveckla sig.

Tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten innan han uppnått den ålder som avses i 31 §, om han

a)    till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att full­göra sin tjänst tillfredsställande;

b)    till följd av nedsatt arbets­förmåga under två år i följd icke tjänstgjort annat än försöksvis un­der kortare tid samt socialstyrel­sen finner det sannolikt att han icke kan återinträda i tjänst inom ytterligare ett år och ovisst hur ar­betsförmågan därefter kommer att utveckla sig;

c)    genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott vara avsättning kunnat fölfa men en­Ugt 33 kap. 2 § brottsbalken över­lämnats till särskild vård, dömts till böter eller skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd.

Tjänsteman som är anställd med fullmakt eller konstitutorial är skyl­dig att avgå från tjänsten, om han är urståndsatt att fullgöra tjänsten tillfredsställande och högst fem år återstå till dess han äger avgå med ålderspension.

Tjänsteman som har rätt till stalUg pension men icke uppnått den ål­der då han äger avgå med ålderspension må icke åläggas att avgå från tjänsten enligt första eller andra stycket, om han lämpligen kan förflyt­tas till eller beredas annan anstäUning som är förenad med sådan pen­sionsrätt.

34 a §

Beslut varigenom tjänsteman har skilts från tjänsten enligt 32 § eUer förflyttats till annan tjänst enligt 34 § må icke verkställas, förrän beslutet slutligt prövats ef­ter talan som avses i 53 § eller rätten till sådan talan har förlo­rats. Detsamma gäller beslut om avgångsskyldighet enligt 31 §, om ej annat följer av 53 §.


 


Prop. 1975: 78


21


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

I fråga om justitieråd eller rege­ringsråd må beslut om skiljande från tjänsten enligt 31 eller 32 § icke verkställas, förrän beslutet prövats av högsta domstolen enligt bestämmelserna i 54 §.


36 §


Tjänsteman som är förordnad för bestämd tid må på egen be­gäran bevUjas avsked före anställ­ningstidens utgång, om särskUda skäl föreligga.


Tjänsteman som är förordna'i för bestämd tid må på egen be­gäran entledigas före anställnings-lidens utgång, om särskilda skäl föreligga.


Beslutande organ

37 §12

Fråga om disciplinpåföljd enligt 18 §, avskedande enligt 22 §, åtals­anmälan enligt 25 §, avstängning enligt 26 eller 27 § eller läkarun­dersökning som avses i 27 § prö­vas av den myndighet under vil­ken tjänstemannen lyder, om ej annat fölfer av 38 § eller av före­skrift som regeringen meddelar. Fråga om avstängning enligt 26 § på grund av misstanke om brott upptages även på anmälan av åkla­gare.

Fråga om anställnings upphö­rande enUgt 30 eller 31 §, 32 § första stycket, 35 eller 36 § prö­vas i fråga om tjänst, som rege­ringen tillsätter, av regeringen el­ler myndighet som regeringen be­stämmer och i annat fall av den myndighet som tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings upphöran­de enligt 32 § andra stycket eller 33 § prövas av regeringen.

Fråga om anställnings upphö­rande enUgt 30 eller 31 §, 32 § första stycket a) eller b), 35 eUer 36 § prövas i fråga om tjänst, som regeringen tillsätter, av regering­en eller myndighet som regeringen bestämmer och i annat faU av den myndighet som tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings upphöran­de enligt 32 § första stycket c) el­ler andra stycket eller enligt 33 § prövas av regeringen.

Fråga om förflyttning av tjänsteman enligt 34 § prövas av rege­ringen. Fråga om förflyttning tUl tjänst som tUlsättes av samma myn­dighet som anstäUt tjänstemannen prövas dock av myndigheten.


12 Senaste lydelse 1974: 1009.


38 §

Beträffande justitieråd eller re­geringsråd prövar regeringen frå­ga om åtalsanmälan enligt 25 §


 


Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse


22

Föreslagen lydelse

eller om avstängning eller läkarun­dersökning enligt 27 §. Beslut om avskedande enligt 22 § eller av­stängning enligt 26 § meddelas av högsta domstolen enligt vad som föreskrives i 54 §.

I fråga om den som eljest in­nehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byrå­chef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet prövas fråga som avses i 37 § förs­ta stycket av en särskild nämnd. Denna nämnd skall bestå av fem ledamöter. Ordföranden skall vara lagkunnig och erfaren i domar­värv. Regeringen meddelar närma­re bestämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet samt om den personkrets som nämndens verksamhet skall avse.


38 a § , Deltaga flera i avgörande som avses i 37 § första stycket skola, i annat fall än då ärendet prövas av regeringen, bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröst­ning i domstol med endast lagfar­na ledamöter äga motsvarande till-lämpning.

38 b §

Beträffande tjänsteman hos riks­dagen eller dess organ meddelar riksdagen bestämmelser om beslu­tande organ i frågor som avses i 37 och 38 §§.


51 § Mål om skadestånd enligt 16 § prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål, liksom mål om tiUämpning av 7 § tredje eUer fjärde stycket, 30 §, 35 § eller 39—43 § eller av föreskrift som avses i 7 § tredje stycket, 30 § andra stycket eller 39 §, handlägges enUgt lagen (1974:371)  om  rättegången i  ar-

'3 Senaste lydelse 1974: 1009.


13

Mål om skadestånd enUgt 16 § prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål, liksom mål om tillämpning av 7 § tredje eller fjärde stycket, 18 §, 22 §, 26 §, 27 §, 30—52 §, 34 §, 35 §, 36 § eller 39—43 § eller av föreskrift som avses i 7 § tredje stycket, 30 § andra stycket eller 39   §,   handlägges   enligt   lagen


 


Prop. 1975: 78


23


Föreslagen lydelse

(1974: 371) om rättegången i ar-betstvister.

Nuvarande lydelse

betstvisler. Enligt nämnda lag handlägges även mål om tillämp­ning av 27, 31 eller 32 § i fråga om ordinarie domare. Mål som gäller justitieråd eller regerings­råd prövas dock av högsta dom­stolen enligt 57 kap. rättegångs­balken på talan av riksdagens om­budsman eller justitiekanslern.

I fråga om tvist som rör företrädesrätt tUl ny anställning tillämpas ej 42 § lagen (1974: 12) om anställningsskydd.

53 §14


Har i fråga om annan ordinarie domare än justitieråd eller rege­ringsråd meddelats beslut om lä­karundersökning som avses i 27 § eller om anställningens upphöran­de enligt 31 eller 32 § och vill han ha ändring i beslutet, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick del av be­slutet. Iakttager han ej detta, är rätten till talan förlorad.

/ fråga om ordinarie domare må beslut om läkarundersökning som avses i 27 § ej läggas till grund för avstängning enligt nämn­da paragraf, förrän beslutet slut­ligt prövats av domstolen eller rätten till talan förlorats. Ej heller må verkstälUghet äga rum av be­slut, varigenom ordinarie domare skilts från tjänsten enligt 32 § el­ler, om ej annat följer av tredje stycket, enligt 31 §, förrän beslu­tet slutligt prövats av domstolen eller rätten till talan förlorats.

I mål som gäller ordinarie do­mare äger domstolen för liden in­till dess lagakraftägande dom el­ler beslut föreligger förordna, i tvist om avstängning enUgt 27 §, att beslutad avstängning skall va­ra hävd, och, i tvist om tillämp­ningen av 31 § beträffande annan tjänsteman än justitieråd eller re­geringsråd, att anställningen skall upphöra när tjänstemannen upp­nått den ålder då skyldighet att avgå senast inträder.

» Senaste lydelse 1974:1009.


Vill tjänsteman söka ändring i beslut enligt 18, 22, 27. 31, 32 eller 34 §, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick del av beslutet. Iakttager han ej delta, är rätten till talan förlorad. Talan mot beslut om av­stängning enligt 27 § är dock ej inskränkt till viss tid.

För tiden intill dess lagakraft­ägande dom eller beslut föreUg­ger äger domstolen förordna, i tvist om avstängning enligt 26 el­ler 11 §, att beslutad avstängning skall vara hävd, och, i tvist om till-lämpningen av 31 §, att anställ­ningen skall upphöra när tjänste­mannen uppnått den ålder då skyl­dighet att avgå senast inträder.


 


Prop. 1975: 78                                                                     24

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

54 §

Beträffande justitieråd eller re­geringsråd prövas mål om tillämp­ning av 22, 26, 27, 31 eller 32 § av högsta domstolen enligt 57 kap. rättegångsbalken på talan av riks­dagens ombudsman eller justitie­kanslern.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Lagen (1955: 261) om avstängning av domare skall samtidigt upphöra att gälla.

I fråga om talan mot myndighets beslut som meddelats före ikraftträ­dandet gäUer äldre bestämmelser.

Vid tillämpning av bestämmelsen i 22 § femte stycket skall iakttagas att i fråga om omständighet som myndigheten kände tUl vid ikraft­trädandet den i lagrummet angivna tiden skall räknas från ikraftträ­dandet.

3   Förslag tUl

Lag om ändrmg i lagen (1974:359) om ändrmg i statsjänstemanna-lagen (1965: 274)

Härigenom föreskrives att andra stycket i övergångsbestämmelsema till lagen (1974: 359) om ändring i slatstjänslemannalagen (1965: 274) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

4   Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrives att 7 kap. 4 §, 23 kap. 22 §, 24 kap. 1 §, 36 kap. 5 §, 48 kap. 5 och 15 §§ samt 58 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

7 kap, 4 §2 Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är statsåklagare eller di­striktsåklagare.

Riksåklagaren är dock allmän    Riksåklagaren är dock allmän
åklagare vid underrätt och hovrätt
åklagare vid underrätt och hovrätt
i mål om ansvar eller enskilt an-
i mål om ansvar eller enskUt an­
språk på grund av brott som i ut-
språk på grund av brott som i ut­
övningen av tjänsten eller uppdra-
övningen av tjänsten eller uppdra­
get   begåtts   av   statstjänsteman,
     get har begåtts av

1       Senaste lydelse 1974: 1008.

2       Senaste lydelse 1974:573.


 


Prop. 1975: 78


25


Nuvarande lydelse

som ej är underkastad disciplinär bestraffning, av ledamot av dom­stol eller central statlig förvalt­ningsmyndighet, som ej är stats­tjänsteman, eller av krigsman, som bestrider regementschefs eUer därmed likställd eUer högre tjänst.

Föreslagen lydelse

1.    den sorn innehar eller uppe­
håller ordinarie domartjänst eller
tjänst som byråchef eller därmed
jämställd eller högre tjänst vid
statlig myndighet;

2.      ledamot av domstol eller
central statlig förvaltningsmyndig­
het, som ej är statstjänsteman; el­
ler

3.     krigsman, som bestrider re­
gementschefs eller därmed lik­
ställd eller högre tjänst.

Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren.

Har talan tUl högsta domstolen fullföljts allenast av enskUd part, må åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av lägre åkla­gare.

Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åkla­garna meddelas i de för dem gällande instruktionerna.

23 kap.


22 Förundersökning enligt detta kapitel är, om tillräckliga skäl för åtal ändock föreligga, ej erforder­lig beträffande brott, för vilket icke svårare påföljd än böter är stadgad, eller beträffande brott, som avses i 45 kap, 2 § första eUer andra stycket. Ej heller är förun­dersökning erforderUg i mål om brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7 kap. 4 § andra stycket, med mindre anledning förekommer tUl ådömande av annan påföljd än böter eller suspension.


Förundersökning enligt detta kapitel är, om tillräckliga skäl för åtal ändock föreligga, ej erforder­Ug beträffande brott, för vilket icke svårare påföljd än böter är stadgad, eller beträffande brott, som avses i 45 kap. 2 § första eller andra stycket. Ej heller är förun­dersökning erforderlig i mål om brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7 kap. 4 § andra stycket, med mindre anledning förekommer till ådömande av annan påföljd än böter.


Vill åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att förundersök­ning enUgt delta kapitel ägt rum.

24 kap.

1§4

Är någon på sannolika skäl misstänkt för brott, för vilket är stadgat fängelse i ett år eller däröver, må han häktas, om med hänsyn till brot­tets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäligen kan befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning, eller ock anledning förekommer, att han fortsätter sin brottsliga verksamhet.

Är brottet ringare än i första stycket sägs men kan därå följa fäng-

3          Senaste lydelse 1974: 573.

4          Senaste lydelse 1964: 166.


 


Prop. 1975: 78


26


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


else och har den misstänkte icke stadigt hemvist inom riket, må han häktas, om det skäligen kan befaras, att han avviker.

Är för brottet icke stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall häktning ske, om det ej är uppenbart, att anledning därtill saknas.


Kan det antagas, att den miss­tänkte kommer att dömas allenast till böter eller suspension, må häktning icke ske.


Kan det antagas, att den miss­tänkte kommer att dömas allenast tUl böter, må häktning icke ske.


36 kap. 5 §5


Ämbets- eller tjänsteman eller den som är förordnad eller vald att förrätta offentligt tjänsteä­rende eller utöva annan allmän befattning må ej höras som vittne angående något, varom han på grund av denna sin ställning har att iakttaga tystnad.

Ej heller må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjukskö­terska, kurator vid familjerådgiv­ningsbyrå, som drives av kommun, landstingskommun, församling el­ler kyrklig samfäUighet, eller de­ras biträden höras angående nå­got, som på grund av denna deras ställning förtrolls dem eller de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, tUl vilkens förmån tystnads­plikten gäller, samtycker därtUl.

Ej må någon höras som vittne angående något, som han enligt lag eller annan författning är plik­tig att hemlighålla, med mindre den, till vilkens förmån tystnads­plikten gäller, samtycker därtUl

Ej heller eljest må advokat, lä­kare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska, kurator vid familje­rådgivningsbyrå, som drives av kommun, landstingskommun, för­samling eller kyrklig samfäUighet, eller deras biträden höras angå­ende något, som på grund av den­na deras ställning förtrolls dem el­ler de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till vilkens förmån tyst­nadsplikten gäller, samtycker där­tUl. Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrotts honom, med mindre parten medgiver, att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eUer tredje stycket sägs vare annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om nå­got, som han vid hemligt skriftermål eller under därmed jämförliga för­håUanden erfarit,

48 kap, 5 §6


Strafföreläggande får icke ut­färdas,

om förutsättningar för allmänt åtal ej föreligga,

5 Senasle lydelse 1973: 240. « Senaste lydelse 1968: 193.


Strafföreläggande får icke ut­färdas,

om förutsättningar för allmänt åtal ej föreligga.


 


Prop. 1975: 78


27


Föreslagen lydelse

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligga till bedömning,

om målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, el­ler begärt, att åtal skall väckas.

Nuvarande lydelse

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligga tUl bedömning,

om målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, el­ler begärt, att åtal skall väckas, el­ler

om brottet bör föranleda äm-betsstraff.

I fråga om villkor för användning av strafföreläggande i miUtärt brottmål gälla särskUda bestämmelser.


15.

Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas,

om den misstänkte förnekar gärningen,

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt polismannens vetskap före­ligga till bedömning,

om det föreligger anledning att antaga att talan om enskilt an­språk kommer att föras, eller

om det föreUgger anledning att antaga att brottet bör föranleda disciplinstraff för krigsman.

Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas,

om den misstänkte förnekar gärningen,

om i föreläggandet ej upptagas-alla brott av den misstänkte, vilka enligt polismannens vetskap före­ligga till bedömning,

om det föreligger anledning att antaga att talan om enskilt an­språk kommer alt föras, eller

om det föreligger anledning att antaga att brottet bör" föranleda ämbetsstraff eller disciplinstraff för krigsman.

Föreläggande bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara på­kallat att åklagare prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brot­tet.


58 kap. 1§

Sedan dom i tvistemål vunnit laga kraft, må lill förmån för nå­gon av parterna resning beviljas:

1. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman eller ombud eller ställföreträdare med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, som kan antagas hava inverkat på målets utgång;


Sedan dom i tvistemål vunnit laga kraft, må till förmån för nå­gon av parterna resning beviljas:

1. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman med av­seende å målet gjort sig skyldig tUl brottsligt förfarande eller tfänste-förseelse eller om brott som har avseende å målet ligger ombud el­ler ställföreträdare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antagas hava inverkat på målets utgång;


' Senaste lydelse 1968: 193.


 


Prop. 1975: 78


28


 


Nuvarande lydelse

1. om skriftlig handUng, som åberopats till bevis, varit falsk el­ler om part, som hörts under san­ningsförsäkran, eller vittne, sak­kunnig eUer tolk avgivit falsk ut­saga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på ut­gången;

3.    om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åbero­pas och dess förebringande sanno­likt skulle hava lett till annan ut­gång; eller

4.    om rättstillämpning, som Ug­ger till grund för domen, uppen­bart strider mot lag.


Föreslagen lydelse

1. om skriftUg handUng, som åberopats till bevis, varit falsk el­ler om part, som hörts under san­ningsförsäkran, eller vittne, sak­kunnig eller tolk avgivit falsk ut­saga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på ut­gången;

3.    om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åbero­pas och dess förebringande sanno­likt skulle hava lett till annan ut­gång; eller

4.    om rättstillämpning, som lig­ger till grund för domen, uppen­bart strider mot lag.


Ej må på grund av förhåUande, som avses i 3, resning bevUjas, med mindre parten gör sannoUkt, att han icke vid den rätt, som meddelat do­men, eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa omständigheten eUer beviset eller han eljest haft giltig ursäkt att ej göra det.

2§


Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må lill förmån för den tilltalade resning beviljas:

1. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman, åklagare eller ombud, ställföreträdare eller försvarare med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt för­farande, som kan antagas hava in­verkat på målets utgång;

2.    om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk el­ler om vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt hand­lingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3.    om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åbero­pas och dess förebringande sanno­likt skulle hava lett till att den tUl­talade frikänts eUer brottet hän­förts under mUdare straffbestäm­melse än den som tillämpats eller ock med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer


Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må till förmån för den tilltalade resning beviljas:

1.    om ledamot av rätten, där anställd tjänsteman eller åklagaren med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande el­ler tfänsteförseelse eller om brott som har avseende å målet ligger ombud, ställföreträdare eller för­svarare till last, samt brottet eller tfänsieförsedsen kan antagas hava inverkat på målets utgång;

2.    om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk el­ler om vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt hand­lingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3.    om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åbero­pas och dess förebringande sanno­likt skulle hava lett till att den tUl­talade frikänts eller brottet hän­förts under mildare straffbestäm­melse än den som tillämpats eller ock med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer


 


Prop. 1975: 78


29


 


Nuvarande lydelse

synnerliga skäl äro, att frågan, hu­ruvida den tUltalade förövat det brott, för vilket han dömts, prövas ånyo; eller

4. om rättstillämpning, som lig­ger till grund för domen, uppen­bart strider mot lag.


Föreslage nlyddse

synneriiga skäl äro, att frågan, hu­
ruvida den tUltalade förövat det
brott, för vilket han dömts, prövas
ånyo; eller
                    i

4. om rättstillämpning, som lig­ger till grund för domen, uppen­bart strider mot lag.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

5   Förslag till

Lag om ändrmg i militära rättegångslagen (1948:472)

Härigenom föreskrives i fråga om mUUära rättegångslagen (1948: 472)1

dels all i 4, 13, 15, 17—19, 24, 41, 60, 67, 70, 71, 95, 98, 102 106 och 107 §§ ordet "Konungen" i oUka böjningsformer skaU bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 3, 8, 9, 22, 66 och 79 §§ skall ha nedan angivna lydelse.


3 §2

Nuvarande lydelse

Såsom militära brottmål anses enhgt denna lag:

1.   mål om ansvar för sådant av Tirigsman förövat brott som om­förmäles i något av följande kapi­tel eller lagrum i brottsbalken, nämligen 16 kap, 15 och 16 §§ därest den brottslige vid gärning­ens begående var iklädd militär tjänstedräkl, 8, 9, 10, 12 och 13 kap. därest brottet angått krigs­makten tUlhörig eller för dess be­hov avsedd egendom, 20 kap. 1— 4 och 10 §§ samt 21 och 22 kap.;

2.   mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som


Föreslagen lydelse

Såsom militära brottmål anses enligt denna lag:

1.   mål om ansvar för sådant av krigsman förövat brott som om­förmäles i något av följande kapi­tel eller lagrum i brottsbalken, nämligen 16 kap. 15 och 16 §§ därest den brottslige vid gärning­ens begående var iklädd miUtär tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12 och 13 kap. därest brottet angått försvars­makten tillhörig eller för dess be­hov avsedd egendom, 20 kap. 7— 5 ? samt 21 och 22 kap.;

2.   mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som


" Senaste lydelse av 13 § 1972:363   24 § 1964: 200 15 § 1959:105   60 § 1964: 200 17 § 1972: 363   67 § 1973:19 19 § 1968:330  98 § 1972:363 22 § 1973: 19   107 § 1949: 364.

2 Senaste lydelse 1964: 200.


 


Prop. 1975: 78


30


 


Nuvarande lydelse

krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid krigsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tUlhörande krigsmakten;

3.   mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsi­dosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om förseelse som avses i 36—39 §§ värnpliktslagen; samt

4.   mål om ansvar för brott var­igenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid krigsmak­ten åsidosatt sin tjänsteplikt.


Föreslagen lydelse

krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid försvarsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tillhörande försvarsmakten;

3.   mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsi­dosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om förseelse som avses i 36—39 §§ värnpliktslagen; samt

4.   mål om ansvar för brott var­igenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid försvars­makten åsidosatt sin tjänsteplikt.


Vad i denna lag stadgas om mUitära brottmål skall äga motsvarande tillämpning i fråga om domstols befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel med anledning av brott som är av beskaf­fenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas som miUtärt mål.

8 §3

Straff må åläggas i disciplinmål allenast om den misstänkte står under militärt befäl och straffet finnes böra bestämmas till discipUnstraff.

Den som tUlhör hemvärnet eller eljest förbundit sig att såsom frivilUg fuUgöra krigstjänst må dock bestraffas i disciplinmål, ändå att han vid tiden för bestraffningens åläggande ej står under militärt befäl.

Krigsman, som ej är underkas­tad ansvar enligt 21 kap. brotts­balken, må ej åläggas straff i di­sciplinmål.

9 §4


För följande i brottsbalken om­förmälda brott må, där ej annat följer av 10 §, straff åläggas i dis­ciplinmål:

1.    brott som sägs i 16 kap. 15 eller 16 §, därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd mUitär tjänstedräkt;

2.    brott som avses i 10 kap. 2, 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under förutsättning att fråga är om krigs­makten tillhörig eller för dess be­hov avsedd egendom samt, såvitt angår brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap., att egendo­men lämnats åt den brottslige för begagnande;


För följande i brottsbalken om­förmälda brott må, där ej annat följer av 10 §, straff åläggas i disciplinmål:

1.    brott som sägs i 16 kap. 15 eller 16 §, därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkt;

2.    brott som avses i 10 kap. 2, 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, un­der förutsätining att fråga är om försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom samt, såvitt angår brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap., att egendomen lämnats åt den brotts­lige för begagnande;


3       Senasle lydelse 1973:19.

4       Senasle lydelse 1964: 200.


 


Prop. 1975: 78


31


 


Nuvarande lydelse

3.    brott som sägs i 20 kap. 4 § eller 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förseelse vid manövrering eller navigering av krigsmaktens fartyg eller luftfar­tyg, som någon för dess säkerhet ansvarig krigsman begått under ut­övande av befäl å detsamma eller, om fartyget var luftfartyg, såsom förare därå, samt genom förseel­sen skada uppkommit; samt

4.    brott varom förmäles i 21 kap. 1, 4, 7—9 eller 11—16 §§ eller 22 kap. 4 §.


Föreslagen lydelse

3.   brott som sägs i 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan för­seelse vid manövrering eller navi­gering av försvarsmaktens fartyg eller luftfartyg, som någon för dess säkerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å det­samma eller, om fartyget var luft­fartyg, såsom förare därå, saml genom förseelsen skada uppkom­mit; samt

4.   brott varom förmäles i 21 kap. 1, 4, 7—9 eller 11—16 §§ eller 22 kap. 4 §.


22 §5

Har bestraffningsberättigad befattningshavare på grund av anmälan eller eljest erhållit kännedom om brott som avses i 21 §, skall han ge­nast hänskjuta målet tUl åklagaren:

1.    om straff för brottet ej må åläggas i disciplinmål;

2.    om den bestraffningsberättigade enligt 29 § förordnat om den misstänktes gripande;

3.    om det finnes skäl antaga att straffet ej kommer att stanna vid disciplinstraff eller böter;

4.    om det kan förutses att nöjaktig utredning om brottet ej skall kunna åstadkommas genom den bestraffnmgsberättigades försorg;

5.    om den bestraff ningsberättigade eljest på grund av sakens beskaf­fenhet finner synnerliga skäl föreUgga att målet handlägges vid domstol; eller

6.    om civil myndighet har att verkstäUa utredning angående annat brott, som den misstänkte antages hava begått, och ej genom målets hänskjutande vällas uppskov, som är till avsevärt men för krigslydna­den.


Målet skall hänskjutas till åkla­gare vid den underrätt som är domstol för avdelningen, enligt den fördelning av uppgifterna mel­lan olika åklagare som Kommgen bestämt. Är fråga om ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1—4 §§ brottsbalken, av den som bestri­der tjänst som regementschef el­ler därmed likställd eller högre tjänst, skaU målet hänskjutas till justitiekanslern eller riksåklaga­ren.


Målet skall hänskjutas till åkla­gare vid den underrätt som är domstol för avdelningen, enligt den fördelning av uppgiftema mel­lan olika åklagare som regering­en bestämt. Är fråga om brott som i utövningen av tjänsten har begåtts av den som bestrider tjänst som regementschef eller därmed lik­ställd eller högre tjänst, skall må­let hänskjutas till justitiekanslern eller riksåklagaren.


Om målet icke hänskjutes tUl åklagare och förundersökning angående brottet ej ändock inletts av civil myndighet, skall utredning om brottet

8 Senaste lydelse 1973:19.


 


Prop. 1975: 78


32


Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

ske vid miUtärförhör. Finnes tillrättavisning vara tiUfyllest, gäller vad i 67 § stadgas.

Är saken av mindre vikt, äger bestraffningsberättigad befattningsha­vare utan hinder av vad förut i denna paragraf sägs avskriva målet, om annan målsägande än kronan ej finnes eller målsäganden förklarar att han icke ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet och ej heller eljest påfordrar att målet handlägges vid domstol samt straff för brottet må åläggas i discipUnmål. Beslut om avskrivning kan meddelas även om det icke klarlagts att den misstänkte begått brottet.

66 §6

Rätt att ålägga tUlrättavisning enligt 17 § lagen om disciplinstraff för. krigsmän tiUkommer de befattningshavare som äga bestraffningsrätt i discipUnmål, envar i fråga om den personal över vilken han har sådan rätt.

TiUrättavisningsrätt mot underlydande tillkommer även den som, utan att äga bestraffningsrätt i discipUnmål, innehar ovan i 13 § första styc­ket omförmäld befattning och har lägst fänriks grad eller tjänsteklass, så ock chef för bataljon elier däremot svarande avdehiing.


Såvitt angår underlydande som icke är underkastad ämbetsansvar må tillrättavisning ock åläggas av chef för kompani eller däremot svarande avdelning, chef för ut-bildningsanslalt, sekond å fartyg vars chef innehar lägst kommen­dörkaptens grad och i dé fall Konungen bestämmer annan be­fattningshavare vid krigsmakten. Vad i detta stycke stadgas skall ic­ke äga tillämpning å hemvärnet.


Såvitt angår underlydande som innehar högst furirs tjänstegrad ' eller tjänsteklass må tiUrättavis-ning ock åläggas av chef för kom­pani eller däremot svärande avdel­ning, chef för utbUdningsanstalt, sekond å fartyg vars chef innehar lägst kommendörkaptens grad och i de fall regeringen bestämmer an­nan befattningshavare vid försvars­makten. "Vad i detta stycke stad­gas skall icke äga tillämpning å herrivärnel.


79 §T


Allmän åklagare i militärt brott­mål är, om annat ej stadgas i 15 kap., allmän åklagare vid domstol som har att upptaga målet. Om fördelning av uppgifterna mellan olika åklagare bestämmer Konung­en. Juslitiekanslem eller riksåkla­garen är åklagare i mål om an­svar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1—4 §§ brottsbalken, av den som bestrider regementschefs el­ler därmed likställd eller högre tjänst.


Allmän åklagare i miUtärt brott­mål är, om annat ej stadgas i 15 kap., allmän åklagare vid domstol som har att upptaga målet. Om fördelning av uppgifterna meUan olika åklagare bestämmer rege­ringen. Justitiekanslern eller riks­åklagaren är åklagare i mål om ansvar eller enskUt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten har begåtts av den som bestrider regementschefs eller där­med likställd eller högre tjänst.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

« Senaste lydelse 1973: 19. ■f Senaste lydelse 1973:19,


 


Prop. 1975: 78                                                                     33

6   Förslag till

Lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290)

Härigenom föreskrives i fråga om förvaltningslagen (1971:290) dels att i 1 och 2 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "rege­ringen", dels all 3 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

3§

Bestämmelserna i 14—20 §§     Bestämmelserna i 14—20 §§
gäller endast i den mån fråga är
gäller endast i den mån fråga är
om utövning av befogenhet att för
om utövning av befogenhet att för
enskild bestämma om förmån, rät-
enskild bestämma om förmån, rät­
tighet, skyldighet, disciplinär be-
tighet, skyldighet, disciplinpåföljd,
straffning eller annat jämförbart
avskedande eller annat jämförbart
förhållande.
                                                förhållande.

Bestämmelserna i 14—20 §§ tillämpas ej

1.   i ärende i första instans när ärendet avser sjukvård och myndighe­tens beslut ej kan överklagas genom besvär eller

2.   när ärendet avser föreskrift till allmän efterrättelse och fråga ej är om prövning med anledning av överklagande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

7    Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom föreskrives att 41 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna ly­delse.

3    Riksdagen 1975.1 saml Nr 78


 


Prop. 1975: 78


34


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


41 §


Utlämnar någon handling i strid mot föreskrifterna i denna lag el­ler mot förbud som jämlikt den­samma meddelats, eller bryter nå­gon mot förbehåll som gjorts vid handlings utlämnande, straffes, där gämingen är att anse som brott i ämbete eller tjänst eller el­jest är i annan lag belagd med straff, enligt vad där sägs. I andra fall vare straffet dagsböter; dock att vid brott med avseende å handlingar, varom i 1—4, 20 och 36 §§ sägs, fängelse må ådömas.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas till­gång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän straff­lag.


Utlämnar någon handling i strid mot föreskrifterna i denna lag el­ler mot förbud som jämlikt den­samma meddelats, eller bryter nå­gon mol förbehåll som gjorts vid handlings utlämnande, straffes, där gärningen är i annan lag be­lagd med straff, enligt vad där sägs. I andra fall vare straffet dagsböter; dock att vid brott med avseende å handlingar, varom i 1—4, 20 och 36 §§ sägs, fängelse må ådömas.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

8    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1966: 413) om vapenfri tjänsti

dels alt 23 § skall upphöra att gälla,

dels att i 5, 7, 10 och 22 §§ orden "Konungen" och "Kungl. Maj:l" skall bytas ut mot "regeringen",

dels atl 19 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

19                                     §
Befogenhet   att   meddela   va-        Befogenhet   att   meddela   va­
penfri tjänstepliktig tillrättavisning
  penfri tjänstepliktig tUlrättavisning
tUlkommer   civUförsvars-,   brand-
         tiUkommer   hos  staten   eller   hos

1 Senasle lydelse av 5 § 1972: 335.


 


Prop. 1975: 78                                                                     35

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

eller arbetschef, som är underkas- kommun anställd civilförsvars-,
tad ämbetsansvar, i fråga om un- brand- eUer arbetschef i fråga om
derstäUd personal.
                undersläUd   personal.   Med  kom-

mun likställes allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kom­munalt jänstemannalagen (1965: 275).

Innan någon meddelar tUlrättavisning, skall han vid förhör med den felande lämna denne tillfälle all förklara sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

9    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1960: 267) angående skogsvårds­styrelser

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1960: 267) angående skogsvårdsstyrelser

dels att i 1—4, 6 och 9 §§ ordet "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 9 § ordet "förordning" skall bytas ut mot "lag",

dels att rubriken till förordningen och 7 § skall ha nedan angivna ly­delse.

Lag om skogsvårdsstyrelser

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 §=• Ordförande och övriga ledamö-        Regeringen   meddelar   bestäm-ter    i    skogsvårdsstyrelse    samt     melser om åtal och disciplinär be-skogsvårdsstyrelses tjänstemän äro     straffning j fråga om skogsvårds-i utövningen av sina befattningar     styrelses tjänstemän, underkastade det ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets-  och  tjänste­män. Kungl. Maj:t meddelar be­stämmelser om åtal och discipli­när bestraffning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan förfatming hänvisning till förordningen angående skogsvårdsstyrelser, skaU hänvisningen i stället avse lagen om skogsvårdsstyrelser.

2     Senaste lydelse av
1 § 1967: 802

3  § 1970: 52

4  § 1965: 581.

3      Senaste lydelse 1965: 581.


 


Prop. 1975: 78                                                                      36

10    Förslag tiU

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom föreskrives i fråga om vattenlagen (1918: 523)i dels all 10 kap. 9 § och 13 kap. 6 § skall upphöra att gälla, dels att 10 kap. 10 och 47 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

10 kap. 10 §2 Kommer ej förrättningsman tillstädes å den för sammanträde utsatta tid, och infinner han sig ej heller inom tre tunmar därefter; då må de, som tillstädeskommil, åtskUjas. Utebliver god man, kalle förrättnings­mannen genast i hans ställe annan god man, förfaren i flottning, jord­bruk eller skogsbruk, allt efler den särskilda sakkunskap den uteblivne ägt.

Syneman, som utan skäUg orsak Syneman, soni utan skälig orsak
utebliver   från   sammanträde,   er-
utebliver   från   sammanträde,   er­
satte all skada och olägenhet, som
sätte all skada pch olägenhet, som ,
därav    uppstår;    förrättningsman
           därav uppstår.
ansvare därjämte såsom för tjäns­
tefel.

Sökandens, annan sakägares, allmänt ombuds eller orlsombuds utebli­vande från sammanträde må ej hindra förrättningens fortgång.

47 §3 Kommer ej förrättningsman eller biträdande förrättningsman till­städes å den för förrättningen utsatta tid, och infinner han sig ej heller inom tre timmar därefter; då må de, som tUlstädeskommit, åtskiljas. Utebliver god man, kalle förrättningsmannen genast annan god man i stället.

Syneman, som utan skälig orsak     Syneman, som utan skälig orsak

utebliver   från   förrättningen,   er-     utebliver   från   förrättningen,   er-sätte all skada och olägenhet, som     sätte all skada och olägenhet, som därav    uppstår;    förrättnings man     därav uppstår. och    biträdande   förrättningsman ansvare därfämte såsom för tfäns­tefel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1       Senasle lydelse av 10 kap. 9 § 1919: 425, av 13 kap. 6 § 1920: 459.

2       Senaste lydelse 1919: 425.
» Senaste lydelse 1920: 459.


 


Prop. 1975: 78                                                                     37

11    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1939: 608) om enskilda vä-gari

dels att i 39, 70, 79, 93 och 107 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 29 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                              Föreslagen lydelse

29 §

Kommer ej förrättningsmaimen Kommer ej förrältningsmannen

tillstädes å den för sammanträde tillstädes å den för sammanträde

Utsatta tid och infirmer han sig ej utsatta tid och infinner han sig ej

heller inom tre timmar därefter, heller inom tre timmar därefter,

då må de, som tUlstädeskommit, då må de, som tillsfådeskommit,

åtskiljas.  Får  förrältnmgsmannen åtskiljas.  Får förrältningsmannen

laga förfall, underrätte han så fort laga förfall, underrätte han så fort

ske kan alla vederbörande d'ärom. ske kan alla vederbörande därom.

Förrättningsman, som utan skälig Förrätlningsman, som ulan skälig

orsak utebliver från sammanträde, orsak utebliver från sammanträde,

ersatte  all  skada  och  olägenhet ersatte all skada och olägenhet,
samt svare därfämte för tfänstefe-
let.

Utebliver god man från förrättning, varde annan i hans ställe utsedd, såframt ej alla närvarande sakägare begära uppskov med ärendets vidare handläggning.

Utebliver sakägare från lagligen kungjord förrättning, vare det ej hin­der för förrättningens företagande; dock att om sökanden, utan att hava anmält laga förfaU, utebliver från första sammanträdet, skall så förfaras som om han hade vid sammanträdet återkallat sin talan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

12    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1952: 166) om häradsall-männingar dels att 46 § skall upphöra att gälla,

 Senaste lydelse av

39 § 1971: 1049

70 § 1971:586

79 § 1954: 197

93 § 1971:586

107 §1971: 586.

" Senaste lydelse av

2 §1971: 1056,

47 §1971: 562.


 


Prop. 1975: 78                                                        38

dels atl rubriken närmast före 46 § skall ulgå,

dels att i 2, 6, 9, 23, 40, 41, 45 och 47 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skaU bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

13    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norr­land och Dalarna

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1952: 167) om allmännings­skogar i Norrland och Dalarna

dels att 45 § skall upphöra att gälla,

dels all mbriken närmast före 45 § skall utgå,

dels att i 7, 8, 22 och 39 §§ ordet "Konungen" skaU bytas ul mot "re­geringen".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

14    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1936: 567) om domkapitel dels all i 12 och 21 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "rege­ringen",

dels atl 2 § 1, 3 och 4 mom., 13 § 2—7 mom. saml 20 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                              Föreslagen lydelse

2                                     §1

1 mom.  Domkapitel  består av 1 mom.  Domkapitel beslår av

följande ledamöter, nämligen: följande ledamöter, nämligen:

biskopen såsom preses;             biskopen såsom preses;

domprosten eller, där domprost domprosten eller, där domprost
ej finnes, en av Konungen för sex
ej finnes, en av regeringen för sex
år i sänder bland stiftets kyrkoher-
år i sänder bland stiftets kyrkoher­
dar förordnad ledamot såsom vice
dar förordnad ledamot såsom vice
preses;
                                                           preses;

en av stiftets präster vald präst, en ay stiftels präster vald präst,
som innehar prästerlig tjänst i stif-
som innehar prästerlig tjänst i stif­
tet;
                                                                    tet;

en av ombud för pastoraten i  en av ombud för pastoralen i
stiftet vald lekman, som ådagalagt
stiftet vald lekman, som ådagalagt
nit och insikt i det kyrkliga för-
nit och insikt i del kyrkliga för­
samlingslivet;
                                           samlingslivet;

två av Konungen efter förslag två av regeringen efter förslag
av domkapitlet för sex år i sänder
av domkapitlet för sex år i sänder
förordnade, i allmänna värv för-
förordnade, i allmänna värv för­
farna lekmän.
                                           farna lekmän,

> Senaste lydelse 1970: 754.


 


Prop. 1975: 78


39


 


Nuvarande lydelse

3    mom. För envar av de leda­möter, som förordnas av Konung­en efter förslag av domkapitiet eller tillsättas genom val, utses tUl-lika en suppleant. Beträffande ord­ningen för suppleanternas tillsät­tande samt behörighet att vara suppleant gälle vad i denna lag är stadgat i fråga om motsvarande ledamöter.

4    mom. "Vid handläggning av ärenden som avses i 13 § 2—5 mom. skall den i 12 § omförmälde stiftssekreteraren hava säte och stämma i domkapitlet.


Föreslagen lydelse

3    mom. För envar av de leda­möter, som förordnas av rege­ringen efter förslag av domkapitlet eller tillsättas genom val, utses till­lika en suppleant. Beträffande ord­ningen för suppleanternas tillsät­tande samt behörighet att vara suppleant gälle vad i denna lag är stadgat i fråga om motsvarande ledamöter.

4    mom. Vid handläggning av ärenden som avses i 13 § 2— mom. skall den i 12 § omförmälde stiftssekreteraren hava säte och stämma i domkapitlet.


13 §2


2 mom. Åsidosätter irmehavare av prästerlig befallning, som lyder under domkapUel, sin tjänsteplikt, äger domkapitlet tilldela honom varning eller suspendera honom under högst tre månader. Är brot­tet av svårare beskaffenhet, skall domkapitlet göra anmälan för åtal vid domstol.

3     mom. Står innehavare av
prästerlig befattning, som lyder
under domkapitel, under åtal för
brott och äro omständigheterna
sådana att han satt i fara det an­
seende innehavaren av befatt­
ningen bör äga, må domkapitlet
för tiden intill dess lagakraft­
ägande dom föreligger avstänga
honom från utövningen av befatt­
ningen.

Har domkapitel fattat beslut om suspension av prästerlig befatt­ningshavare, äger domkapitlet ock, till dess beslutet vunnit laga kraft, avstänga honom från ut­övningen av befattningen.

4     mom. Har prästerlig befatt­
ningshavare, som enligt lagakraft-


2 mom. Åsidosätter innehavare
av prästerlig befattning vad som
åligger honom i befattningen, äger
det domkapitel under vilket han
lyder besluta om disciplinpåföljd,
avskedande, åtalsanmälan och av­
stängning med motsvarande till-
lämpning av 18 och 21—26 §§
statstjänstemannalagen
(1965:

274). Lyder han ej under dom­kapitel, tillkommer befogenhet, som nu har sagts, den myndighet som regeringen förordnar.

3 mom.  Har prästerlig befatt­ningshavare blivU avskedad enligt


' Senaste lydelse 1963: 502 (jfr 1964: 644).


 


Prop. 1975: 78


40


 


Prästerlig befattningshavare må av domkapitlet förklaras obehörig att utöva prästämbetet under tid då han är suspenderad eller av­stängd från utövningen av sin be­fattning.

Präst utan prästerlig befattning, som på grund av sitt leverne eller nå­gon sin gärning finnes hava i avsevärd mån skadat det anseende han så­som präst bör äga, må av domkapitlet skiljas från prästämbetet eller för viss tid, ej över ett år, förklaras obehörig att utöva detsamma.

5 mom. Domkapitel tUlkommer   4 mom. Domkapitel tillkommer
att upptaga och avgöra fråga om
        att upptaga och avgöra fråga om
skyldighet för prästerlig befatt-
skyldighet för prästerlig befatt­
ningshavare att avgå från sin be-
    ningshavare att avgå från sin be-

Nuvarande lydelse

ägande dom funnits hava begått brott, till följd därav avsatts eller förklarats skyldig att avgå från sin befattning, må han av domkapitlet skUjas från prästämbetet eller för viss tid, ej över ett år, förklaras obehörig att utöva detsamma. Har han ej avsatts eller förklarats skyl­dig att avgå men i anslutning tUl domen på gmnd av sin sinnesbe­skaffenhet erhållit tjänstiedighet från sin befattning, äger domka­pitlet förklara honom obehörig att utöva prästämbetet för tid, varun­der han icke uppehåller sin befall­ning.

fattning  på  den  grund   alt han övergivit svenska kyrkans lära.


Föreslagen lydelse

2 mom. och har beslutet vunnit la­ga kraft, må han av domkapitlet skiljas från prästämbetet eller för viss tid, ej över ett år, förklaras obehörig att utöva detsamma. Har han eljest enligt lagakraftägande dom funnits hava begått brott eller har disciplinpåföljd ålagts honom genom beslut som vunnit laga kraft och har han i anslutning till domen eller beslutet på grund av sin sinnesbeskaffenhet erhållit tjänstledighet från sin befattning, äger domkapitlet förklara honom obehörig alt utöva präsfämbetet för tid, varunder han icke uppe­håller sin befattning.

fattning   på   den   grund   alt   han övergivit svenska kyrkans lära.


Prästerlig befattningshavare må av domkapitiet förklaras obehörig att utöva prästämbetet under tid då han är avstängd från ut­övningen av sin befattning.


Prästerlig befattningshavare, som övergivit svenska kyrkans lära och avgått från befattningen, skall av domkapitlet skiljas från prästämbetet. Samma lag vare om annan präst som övergivit svenska kyrkans lära.


6 mom. I fråga om innehavare av prästerlig befattning, som ej ly­der under domkapitel, och präst utan prästerlig befattning tUlkom­mer befogenhet, som i 4 och 5 mom. sägs, domkapitiet i det stift, inom vilket prästen har sitt hem­vist. Äger han ej hemvist inom ri­ket, tillkommer dylik befogenhet Uppsala domkapitel.


5    mom. I fråga om irmehavare av prästerlig befattning, som ej ly­der under domkapitel, och präst utan prästerlig befattning tillkom­mer befogenhet, som i 3 och 4 mom. sägs, domkapitiet i det stift inom vilket prästen har sitt hem­vist. Äger han ej hemvist inom ri­ket, tillkommer dylik befogenhet Uppsala domkapitel.

6    mom. Mål rörande tillämp­ning av 2 mom. och 4 mom. första stycket handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i ar-


 


Prop.1975: 78


41


 


Nuvarande lydelse

1 mom. Mot domkapitels beslut enligt 2—5 mom. föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Beslut av domkapitel eller kam­marrätt i ärende som avses i 3 el­ler 4 mom. går i verkstälUghet utan hinder av klagan, där ej an­norlunda förordnas,


Föreslagen lydelse

betstvister. Härvid skall 51 §, 52 § första stycket och 53 § statstjäns­temannalagen (1965:274) äga motsvarande tillämpning.

1 mom. Mot beslut som har meddelats i något av de i 3 mom. eller 4 mom. andra stycket angivna hänseendena föres talan hos kam­marrätten genom besvär.

Beslut av domkapitel, nämnd som sägs i 20 § eller kammarrätt i ärende som avses i 3 mom, går i verkställighet utan hinder av kla­gan, där ej annorlunda förordnas.


20 §3


Med avseende å biskop tillkom­mer befogenhet, som i 13 § 3—5 mom. sägs, regeringsrätten.


Med avseende å biskop tUlkom­mer befogenhet, som i 13 § 2—4 mom. sägs särskild nämnd. Denna nämnd består av fem leda­möter. Ordföranden skall vara lag-kunnig och i domarvärv erfaren. Övriga ledamöter förordnas av re­geringen för sex år i sänder. Av dem skall en vara biskop samt återstående ledamöter vara lekmän som har ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet. När­mare bestämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet meddelas av regeringen.


Denna lag träder i kiaft den 1 januari 1976. Bestämmelserna i 13 § 4 och 7 mom. i deras äldre lydelse skall dock fortfarande äga tillämpning i fråga om där avsedd dom eller beslut som har meddelats före den 1 ja­nuari 1976.

15    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdom­stolar

Härigenom föreskrives alt 2 § lagen (1971: 289) om allmänna förvalt­ningsdomstolar skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


2§i


Regeringsrätten prövar

1. besvär över kammarrätts be-

' Senaste lydelse 1971: 580. 1 Senasle lydelse 1974: 577.


Regeringsrätten prövar

1. besvär över kammarrätts be-


 


Prop. 1975: 78


42


Föreslagen lydelse

slut   enligt   förvaltningsprocessla­gen (1971: 291),

2. besvär över annat beslut i förvaltningsärende som enligl lag eller av riksdagen beslutad författ­ning eller enligt instruktion för kammarrätterna anföres hos domstolen.

Nuvarande lydelse

slut enligt förvaltningsprocesslagen (1971: 291),

2.    besvär över annat beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författ­ning eller enligt instruktion för kammarrätterna anföres hos dom­stolen,

3.   mål som avses i 20 § lagen (1936: 567) om domkapitel.

Om regeringsrättens behörighet alt pröva ansökningar om resning och återställande av försutten lid finns beslämmelser i 11 kap. 11 § rege­ringsformen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

16    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 309) om behörighet för allmän för­valtningsdomstol att pröva vissa mål

Härigenom föreskrives att 1 § lagen (1971: 309) om behörighet för all­män förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha nedan angivna ly­delse.


1§2

Nuvarande lydelse

Om besvär mol beslut, vilket, meddelats med slöd av lag eller annan författning som utfärdats före den 1 januari 1972, enligt vad hittUls gällt skall anföras hos Kon­ungen, skall besvären, i den mån ej armat föreskrives i 2 §, i sfället anföras hos kammarrätt i följande mål:

1.    mål om val tUl befattning el­ler uppdrag, mål om val för upp­rättande av förslag till befattning eller uppdrag,

2.    mål om avlöningsförmån, in­begripet ersättning för viss förrätt­ning eller visst uppdrag, sjukvård, beklädnad och dylikt, mål om re­sekostnads- och traktamenlsersätt­ning, mål om delaktighet i eller avgift lill pensionslnrättning eller annan sådan allmän anstalt eller

2 Senaste lydelse 1973: 858 och 859.


Föreslagen lydelse

Om besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag eller annan författning som utfärdals före den 1 januari 1972, enligt vad hittills gällt skall anföras hos Kon­ungen, skall besvären, i den mån ej annat föreskrives i 2 §, i stället anföras hos kammarrätt i följande mål:

1.    mål om val till befattning el­ler uppdrag, mål om val för upp­rättande av förslag till befattning eller uppdrag,

2.    mål om avlöningsförmån, in­begripet ersättning för viss förrätt­ning eller visst uppdrag, sjukvård,' beklädnad och dylikt, mål om re­sekostnads- och traktamenlsersätt­ning, mål om delaktighet i eller avgift tUl pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller


 


Prop. 1975: 78


43


 


Nuvarande lydelse

kassa, mål om rätt tUl pension el­ler dylik förmån, aUt såvida målet avser vad som skall utgå enligt gällande föreskrift eller över­enskommelse och målet ej gäller fråga som enligt avtal skall avgö­ras av arbetsgivaren,

3.    mål om ersättning tiU tjäns­teman vid polis-, åklagar- eller exe­kutionsväsendet för utgift, som är föranledd av hans verksamhet,

4.    mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel, såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid tvist anhängig-göra talan hos allmän domstol el­ler expropriationsdomslol eller er­sättning enligt författningen utgår lill kommun eller annan kommu­nal förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön enligt lagen (1942: 350) om fornminnen eller om ersättning enligt natur­vårdslagen (1964: 822),

5.    mål om beslut av tullmyn­dighet i samband med in- eller ut­försel av vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetal­ning av tull, skatt eller annan av­gift som meddelats med stöd av Konungens bemyndigande, mål om tillstånd alt hålla proviante-ringsfrilager,

6.    mål om beslut rörande sta­tens, kommuns eller annan kom­munal förvaltningsenhets ut­tagande enligt gällande föreskrift av skatt eller annan avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och meddelats med stöd. av Konungens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller avgift, vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allriiän dom­stol,

7.    mål om beslut rörande åter­betalning av utskylder, böter eller andra aUmänna medel, såvida ej. beslutet meddelats med stöd av


Föreslagen lydelse

kassa, mål om rätt till pension el­ler dylik förmån, allt såvida målet avser vad som skall utgå enligt gällande föreskrift eller över­enskommelse och målet ej gäller fråga som enligt avtal skall avgö­ras av arbetsgivaren,

3.    mål om ersättning tUl tjäns­teman vid polis-, åklagar- eller exe­kutionsväsendet för utgift, som är föranledd av hans verksamhet,

4.    mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel, såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid tvist anhängig-göra talan hos allmän domstol el­ler expropriationsdomslol eller er­sättning enligt författningen utgår till kommun eller annan kommu­nal förvallrungsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön enligl lagen (1942: 350) om fornminnen eller om ersättning enligt natur­vårdslagen (1964: 822),

5.    mål om beslut av tuUmyn-dighel i samband med in- eller ut­försel av vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetal­ning av tull, skatt eller annan av­gift som meddelats med stöd av regeringens bemyndigande, mål om tillstånd atl hålla proviante-ringsfrilager,

6.    mål om beslut rörande sta­tens, kommuns eller annan kom­munal förvaltningsenhets ut­tagande enligt gällande föreskrift av skatt eller annan avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och meddelats med stöd av regeringens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller avgift, vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän dom­stol,

7.    mål om beslut rörande åter­betalning av utskylder, böler eller andra allmänna medel, såvida ej beslutet meddelats med stöd av re-


 


Prop. 1975: 78


44


 


Nuvarande lydelse

Konungens bemyndigande eller avser avgift vars uttagande genom utmätnmg förutsätter beslut av allmän domstol,

8.    anmärknmgs- och avkort-ningsmål, mål om tUlsyn över stif­telser,

9.    mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den allmänna hälsovården, rö­rande förebyggande eller bekäm­pande av djur- eller växtsjukdo-mar eller rörande djurs vård eller behandling i särskilt fall medde­lats angående förbud, föreläg­gande, föreskrift, tillstånd eller godkännande eUer angående om­händertagande,     smittrening, oskadliggörande eller lUcnande åt­gärd, såvida ej fråga är om skyl­dighet, som enligt författning åvi­lar kommun eller annan kommu­nal förvaltningsenhet, eUer om be­slut enligt arbetarskyddslagen (1949: 1) eller med stöd därav meddelade föreskrifter, allmänna ordningsstadgan (1956: 617), lagen (1956:618) om allmäima sam­mankomster eller strålskyddslagen (1958: 110) eller i ärende som av­ses i skogsförläggningslagen (1963: 246),

 

10.    mål om förordnande an­gående läkarundersökning av den som är anställd i allmän tjänst, mål om discipUnär bestraffning, mål om avstängning från tjänstgö­ring, mål om skiljande från all­män tjänst eller därmed jämförligt uppdrag annorledes än i samband med förflyttning,

11.    mål om föreläggande vid vite, såvida ej fråga är om skyldig­het, som enligt författning åvUar kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eller om före­läggande enligt lagen (1919: 240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet,       lagen (1940: 358) med vissa bestämmel­ser till skydd för försvaret m. m..


Föreslagen lydelse

gerlngens bemyndigande eUer av­ser avgift vars uttagande genom utmätning fömtsätter beslut av allmän domstol,

8.    anmärknmgs- och avkort-nlngsmål, mål om tillsyn över stif­telser,

9.    mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den allmänna hälsovården, rö­rande förebyggande eller bekäm­pande av djur- eller växtsjukdo-mar eUer rörande djurs vård eller behandling i särskUt fall medde­lats angående förbud, föreläg­gande, föreskrift, tillstånd eller godkännade eller angående om­händertagande,   smittrening, oskadliggörande eller liknande åt­gärd, såvida ej fråga är om skyl­dighet, som enligt författning åvi­lar kommun eller annan kommu­nal förvaltningsenhet, eller om be­slut enligt arbetarskyddslagen (1949: 1) eUer med stöd d"ärav meddelade föreskrifter, allmänna ordnmgssladgan (1956: 617), lagen (1956:618) om allmänna sam­mankomster eller strålskyddslagen (1958: 110) eller i ärende som av­ses i skogsförläggningslagen (1963: 246),

10.    mål om disciplinär bestraff­
ning, mål om avstängning från
tjänstgöring, mål om skiljande från
aUmän tjänst eller därmed jämför­
ligt uppdrag annorledes än i sam­
band med förflyttning,

11. mål om föreläggande vid
vite, såvida ej fråga är om skyldig­
het, som enligt författning åvUar
kommun eller annan kommunal
förvaltningsenhet, eller om före­
läggande enligt lagen (1919: 240)
om fondkommissionsrörelse och
fondbörsverksamhet,
      lagen

(1940: 358) med vissa bestämmel­ser lill skydd för försvaret m. m..


 


Prop. 1975: 78


45


 


Nuvarande lydelse

lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftan­
läggningar, lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse,
        lagen

(1950: 272) om rätt för utiändsk
försäkringsanslalt alt driva försäk­
ringsrörelse här i riket, lagen
(1950: 596) om rätt tiU fiske, lagen
(1955: 183) om bankrörelse, lagen
(1955: 416) om sparbanker, lagen
(1956: 216) om jordbmkskasserö­
relsen, lagen (1959: 73) med vissa
bestänmielser om inländsk försäk­
ringsrörelse vid krig m. m., lagen
(1959: 118) om krigsansvarighet
för liv- och invaliditetsförsäkring,
civUförsvarslagen (1960:74), la­
gen (1963: 76) om kreditakliebo­
lag, jordförvärvslagen (1965: 290),
förordningen (1968: 576) om Kon­
ungariket Sveriges stadshypoleks­
kassa och om stadshypoteksför-
eningar,
         mUjöskyddslagen

(1969:387),     jordhävdslagen

(1969:698), lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,
lagen (1970:596) om förenklad
aktiehanlering
   eller     lagen

(1971: 827) om registrering av ak­tieinnehav,

12.   mål om utdömande av vite,

13.   mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående behand­lingen av häktad eller den som an­hållits eller gripits för brott eller som eljest hålles i förvar tUlfäUigt eller angående verkställighet av straff eller annan brottspåföljd el­ler av intagning i arbelsanslalt,

14.   mål om handräckning.


Föreslagen lydelse

lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftan­
läggningar, lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse,
        lagen

(1950: 272) om rätt för utiändsk
försäkringsanslalt att driva försäk­
ringsrörelse här i riket, lagen
(1950: 596) om rätt liU fiske, lagen
(1955: 183) om bankrörelse, lagen
(1955: 416) om sparbanker, lagen
(1956: 216) om jordbmkskasserö­
relsen, lagen (1959: 73) med vissa
beslämmelser om inländsk försäk­
ringsrörelse vid krig m. m., lagen
(1959: 118) om krigsansvarighel
för liv- och invaliditelsförsäkring,
civilförsvarslagen (1960:74), la­
gen (1963: 76) om kreditaktiebo­
lag, jordförvärvslagen (1965: 290),
förordningen (1968: 576) om Kon­
ungariket Sveriges stadshypoleks­
kassa och om stadshypoteksför-
enlngar,
         mUjöskyddslagen

(1969:387),     jordhävdslagen

(1969:698), lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,
lagen (1970:596) om förenklad
aktiehanlering
   eller        lagen

(1971: 827) om registrering, av ak­tieinnehav,

12.   mål om utdömande av vite,

13.   mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående behand­lingen av häktad eller den som an­hållits eller gripits för brott eller som eljest hålles i förvar tillfälligt eller angående verkställighet av straff eller annan brottspåföljd el­ler av intagning i arbelsanslalt,

14.   mål om handräckning.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976 rnen skall icke tillämpas på beslut som meddelats före nämnda dag. Vid tUlämpningen av 1 § i den nya lydelsen skall med regeringens bemyndigande jämställas be­myndigande som före den 1 januari 1975 har meddelats av Konungen.


 


Prop. 1975: 78


46


17    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet att utöva läkar-yrket

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1960: 408) om behörighet alt utöva läkaryrkeli

dels att 13 § skall upphöra alt gälla,

dels att i 2, 9, 10 och 12 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels alt 3 och 6 §§ skall ha nedan angivna lydelse.


3 §2

Nuvarande lydelse

Har legitimerad läkare genom dom, som vunnit laga kraft,

dömts lill fängelse eller avsatts eller suspenderats från tjänst som läkare för brott, som han förövat under utövning av läkaryrket,

dömts tUl fängelse i minst sex månader för armat brott eller

funnits skyldig tUl medverkan tUl obehörig utövning av läkaryr­ket eller till medverkan till hälso­farligt kvacksalveri eller till med­verkan till brott, som avses i 10 § lagen om förbud i vissa faU mot verksamhet på hälso- och sjukvår­dens område, eller ock till obehö­rig utövning av tandläkaryrket el­ler medverkan därtill.

äger socialstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet visat sig icke vara skickad alt utöva läkaryrket.


Föreslagen lydelse

Har legitimerad läkare genom dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse för brott, som han förövat under utövning av läkaryrket,

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott eller

funnits skyldig tUl medverkan tUl obehörig utövning av läkaryr­ket eUer till medverkan till hälso­farligt kvacksalveri eller tUl med­verkan till brott, som avses i 10 § lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvår­dens område, eller ock till obehö­rig utövning av tandläkaryrket el­ler medverkan d'ärtiU,

eller har legitimerad läkare, som omfattas av statstjänsteman-nulägen (1965: 274) eller stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl, för brott el­ler förseelse, som han har begått under utövning av läkaryrket, blivit avskedad genom beslut som vunnit laga kraft,

äger socialstyrelsen återkaUa hans legitimation, om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva läkar­yrket.


' Senaste lydelse av

2 § 1972: 666

9 § 1972: 666

10 § 1971:621

12 § 1971:621.

' Senaste lydelse 1971: 621.


 


Prop. 1975: 78


47


 


6 §3

Nuvarande lydelse

Legitimation för läkare, ' som Konungen eller socialstyrelsen förordnat till innehavare av läkar­tjänst, må icke återkallas så länge fäkaren innehar tjänsten; dock må legitimationen återkallas för tid, då han på grund av ådömd sus­pension icke är i tjänst, så ock för tid, då han av anledning som i 5 § första stycket sägs icke uppehåller sin befattning.


Föreslagen lydelse

Legitimation för l'äkare, som re­geringen eller socialstyrelsen för­ordnat till innehavare av läkar­tjänst, må icke ålerkallas så länge läkaren innehar tjänsten; dock må legitimationen återkallas för tid, då han av anledning som i 5 § första stycket sägs icke uppehåller sin befattning.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.1 fråga om dom som har meddelats före den 1 januari 1976 gäller 3 och 6 §§ i deras äldre ly­delse även efter ikraftträdandet.

18    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet att utöva tandlä­karyrket

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1963: 251) om behörighet alt utöva landläkaryrketi

dels att 15 § skall upphöra att gälla,

dels att i 3, 10, 11 och 13 §§ ordet "Konungen" i oUka böjningsfor­mer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 4 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.


4 §2

Nuvarande lydelse

Har legitimerad tandläkare ge­nom dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse eller avsatts eller suspenderats från tjänst som tandläkare för brott, som han för­övat under utövning av tandläkar­yrket,

dömts lill fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan tlU obehörig utövning av tandlä­karyrket eller

» Senasle lydelse 1971: 621, 1 Senaste lydelse av 3 §1971: 622

10 §1971: 622

11 §1971: 622 13 §1971: 622.

 Senaste lydelse 1971: 622.


Föreslagen lydelse

Har legitimerad tandläkare ge­nom dom, som vunnit laga kraft,

dömts liU fängelse för brott, som han förövat under ulöviung av tandläkaryrket,

dömts tUl fängelse i minst sex. månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan tiU obehörig utövning av tandlä­karyrket eller


 


Prop. 1975: 78


48


 


Nuvarande lydelse

funnits skyldig tiU obehörig ut­övning av läkaryrket, tUl hälsofar­ligt kvacksalveri eller till brott, som avses i 10 § lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, eller till medverkan till brott som nu sagts,

äger socialstyrelsen ålerkaUa hans legitimation, om han genom brottet visat sig icke vara skickad alt utöva tandläkaryrket.


Föreslagen lydelse

fuimits skyldig lill obehörig ut­övning av läkaryrket, till hälsofar­ligt kvacksalveri eller tUl brott, som avses i 10 § lagen om förbud 1 vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, eller till medverkan tUl brott som nu sagts,

eller har legitimerad tandläkare, som omfattas av statstjänsteman­nalagen (1965: 274) eller stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl, för brott el­ler förseelse, soth han har begått under utövning av tandläkaryrket, blivit avskedad genom beslut som vunnit laga kraft,

äger socialstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva tandlä­karyrket.


 


Legitimation för landläkare, som Konungen förordnat lill inne­havare av tandläkartjänsl, må icke ålerkallas så länge tandläkaren in­nehar tjänsten; dock må legitima­tionen återkallas för tid, då han på grund av ådömd suspension icke är i tjänst, så ock för tid, då han av anledning som i 6 § första styc­ket sägs icke uppehilller sin befatt­ning.


7§


Legitimation för tandläkare, som regeringen förordnat till inne­havare av tandläkartjänst, må icke återkallas så länge tandläkaren in­nehar tjänsten; dock må legitima­tionen återkallas för tid, då han av anledning som i 6 § första stycket sägs icke uppehåller sin befatt-nine.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. I fråga om dom som har meddelats före den 1 janueuri 1976 gäller 4 och 7 §§ i deras äldre ly­ delse även efler ikraftträdandet.

19    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet att utöva veterl* näryrket m. m.

Härigenom föreskrives att 3, 6 och 16 §§ lagen (1965: 61) om behö­righet att utöva velerinäryrket m. m. skall ha nedan angivna lydelse.


 


Prop. 1975:78


49


 


3 §1

Nuvarande lydelse

Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga kraft

dömts tiU fängelse eller avsatts eller suspenderats från tjänst som veterinär för brott som han för­övat under utövning av veterinär-yrket,

dömts tUl fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits skyldig lill medverkan till obehörig utövning av veterinär­yrket eller

funnits skyldig till medverkan till smittfarligt kvacksalveri på djur.

äger lantbruksstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet visat sig icke vara skickad alt utöva velerinäryrket.


Föreslagen lydelse

Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga kraft   .

dömts till fängelse för brott som han förövat under utövning av ve­terinäryrket.

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av veterinär-yrket eller

funnits skyldig till medverkan till smittfarligt kvacksalveri på djur,

eller har legitimerad veterinär, som omfattas av statstjänsteman­nalagen (1965: 274) eller stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl, för brott el­ler förseelse, som han har begått under utövning av veterinäryrket, blivit avskedad'genom beslut som vunnit laga kraft,

äger lantbruksstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad alt utöva veleri­näryrket.


6 §2


Legitimation för veterinär som regeringen, lantbruksstyrelsen eller statens livsmedelsverk förordnat till innehavare av veterinärtjänsl må icke ålerkallas så länge veteri­nären innehar tjänsten. Legitima­tionen må dock ålerkallas för tid då han pä grund av ådömd sus­pension eller av anledning som av­ses i 5 § första stycket icke uppe­håller tjänsten.


Legitimation för veterinär som regeringen, lantbmksstyrelsen el­ler statens livsmedelsverk förord­nat till innehavare av veterinär­tjänst må icke återkallas så länge veterinären innehar tjänsten. Legi­timationen må dock återkallas för tid då han av anledning som avses i 5 § första stycket icke uppehåller tjänsten.


16 §3


Veterinär får icke yppa något som meddelats honom i förtroende i hans egenskap av veterinär eller

' Senaste lydelse 1971: 1116.

' Senaste lydelse enligt prop. 1975: 8.

' Senaste lydelse enligt prop. 1975: 8.

4   Riksdagen 1975.1 saml Nr 78


Veterinär får icke yppa något som meddelats honom i förtroende i hans egenskap av veterinär eller


 


Prop. 1975: 78


50


 


Nuvarande lydelse

obehörigen uppenbara vad han i denna egenskap erfarit om djur­sjukdom eller dess uppkomst. Han får ej heller obehörigen röja eller utnyttja yrkeshemlighet söm han fått k'ännedom om i sin verksam­het.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmel­serna i första stycket dömes till bö­ter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast ef­ter angivelse av målsäganden.


Föreslagen lydelse

obehörigen uppenbara vad han i denna egenskap erfarit om djur­sjukdom eller dess uppkomst. Han får ej heller obehörigen röja eller utnyttja yrkeshemlighet som han fått kännedom om i sin verksam­het.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.1 fråga om dom som har meddelats före den 1 januari 1976 gäller 3 och 6 §§ i deras äldre ly­delse även efter ikraftträdandet.

20    Förslag tiU

Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242)

Härigenom föreskrives all 22 § sjukvårdslagen (1962: 242) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


22 §1


Har socialstyrelsen vidtagit åt­gärd för att ställa läkare under åtal för fel eller försummelse i tjänsten och är felet eller försum­melsen av sådan beskaffenhet, att det för sjukvårdens behöriga uppe­hållande finnes nödigt att för­sätta läkaren ur tjänstgöring, äger socialstyrelsen med omedelbar verkan avstänga honom från ut­övning av tjänsten, dock icke längre än till dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger.


Har socialstyrelsen vidtagit åt­
gärd för att ställa läkare under
åtal för förseelse i tjänsten eller
enligt vad därom är särskUt före­
skrivet anmält förseelsen till den
som enligt statstjänstemannalagen
(1965:274)
      eller       stadgan

(1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. har att be­sluta om läkarens avskedande, äger socialstyrelsen, om förseelsen är av sådan beskaffenhet att det för sjukvårdens behöriga uppehål­lande finnes nödigt att försätta lä­karen ur tjänstgöring, med ome­delbar verkan avslänga honom från utövning av tjänsten, dock icke längre än till dess frågan om tjänsteförseelse slutligt har prö­vats.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. ' Senaste lydelse 1968: 232.


 


Prop. 1975: 78                                                                     51

21   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med an­ nan stat

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1959: 590) om gränstullsam­arbete med annan stat

dels att 14 § skall upphöra att gäUa,

dels att i 1, 2 och 11 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "rege­ringen",

dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

8 §

Tulltjänsteman från den andra Tulltjänsteman från den andra
staten åtnjuter under utövning här
staten åtnjuter under utövning här
i riket av tullljänst, som omfattas
   i riket av tuUtjänst, som omfattas
av gränstullsamarbele, skydd en-
    av gränstullsamarbete, skydd en­
ligl 10 kap. strafflagen men skall
     ligt 17 kap. 5 § brottsbalken men
icke vara underkastad i 25 kap.
      skall icke vara underkastad ansvar
samma lag meddelade bestämmel-
enligt 20 kap. samma balk.
ser om ämbetsbrott.

Har svensk tulltjänsteman ge- Har svensk tulltjänsteman, då
nom gärning som avses i 25 kap.
     han i anledning av gränstuUsam-
1—5 §§ strafflagen åsidosatt sin
     arbete haft att utöva tulltjänst för
tjänsteplikt, då han i anledning av
   den andra staten, begått brott som
gränstullsamarbete haft att utöva
   avses i 20 kap. 1—3 §§ brottsbal-
tulltjänst för den andra staten, .
     keti eller eljest gjort sig skyldig
skall så anses som om gärningen
     till tjänsteförseelse, skall så anses
begåtts under utövning av svensk
   som om han begått brottet eller
tulltjänst.
                           gjort sig skyldig till förseelsen un­
der utövning av svensk tullljänst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

22    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrives att 7 § lagen (1974: 191)  om bevaknings­företag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

7                                                                            §
Den som är godkänd för an-
      Den som är godkänd för an­
ställning i bevakningsföretag och
ställning i bevakningsförelag och
har till uppgift alt utföra bevak-
har till uppgift atl utföra bevak-


 


Prop. 1975: 78                                                        52

Nuvarande lydelse                              Föreslagen lydelse

ningstjänst (väktare) åtnjuter ningstjänst (väktare) åtnjuter skydd
skydd som avses i 17
kap. 1 § som avses i 17 kap. 5 § brottsbal-
brottsbalken,
                                                       ken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

23    Förslag till

Lag om skydd för viss tjänsteutövning

Härigenom föreskrives följande.

Skydd som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken skall tillkomma

1.    befatmingshavare som handhar säkerhets- eller ordningstjänst vid kanal- eUer slussverk eller järnvägsanläggning eller aUmän flygplats eller godkänd enskUd flygplats;

2.    den som utan att vara krigsman för försvaret fuUgör bevaknings-eller ordningsuppgift och därvid bär uniforih eller märke som tydligt utvisar deima uppgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

24   Förslag till

Lag om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare

Härigenom föreskrives följande.

1 §

Denna lag äger tillämpning på tolk och översättare som anlitas av myndighet eller annat organ som utövar verksamhet för vars fullgö­rande staten eller kommun svarar samt på tolk och översättare som ge­nomgått av regeringen eller av förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer föreskriven prövning. Med kommun likställes allmän inrätt­ning som avses i 1 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen (1965: 275).

2 §

Den som fullgör eller har fullgjort uppdrag som tolk eller översättare enligt 1 § får ej obehörigen yppa vad han under uppdraget har erfarit om enskilds personliga förhållanden eller om yrkeshemlighet, affärsför­hållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. Vad som har sagts nu gäller även den som är eller har varit anställd som tolk eUer översättare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.


 


Prop. 1975: 78                                                                     53

25    Förslag tiU

Lag om ändring i förordningen (1935: 395) om kontroll över tiU­verkningen av krigsmateriel m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1935: 395) om kon­troll över tillverkningen av krigsmateriel m. m,i

dels alt 10 och 13 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 1—7 §§ ordet "Konungen" i olika böjnmgsformer skall by­tas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att i 1 och 9 §§ ordet "förordnmg" skall bytas ut mol "lag",

dels att mbriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eUer annan författning hänvisning tiU förordningen om kontroll över tiUverkningen av krigsmateriel m. m., skaU hänvis­ningen i stället avse lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmate­riel m. m.

26    Förslag tiU

Lag om ändring i förordningen (1939:174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1939:174) angående tillverkning, införsel och försäljnmg av gasskyddsmaterieP

dels att 11 och 12 §§ skall upphöra alt gälla,

dels alt i 1—3, 6 och 7 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "re­geringen",

dels att i 1 och 8—10 §§ ordet "förordning" skall bytas ut mol "lag",

dels att mbriken lill förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel, skall hänvisningen i stäUet avse lagen om tillverkning, införsel och för­säljning av gasskyddsmateriel.

' Senaste lydelse av 7 § 1964: 108. ' Senaste lydelse av 9 § 1960: 425.


 


Prop. 1975: 78                                                                     54

27    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1944: 133) om kastrering dels att 9 och 10 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1 4 och 7 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "rege­ringen", dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

8                                                                          §*
Den som verkställer kastrering i
Den som verkställer kastrering i
strid med denna lag eller mot
  slrid med denna lag eller mot
bättre vetande tUl myndighet eller
bättre vetande till myndighet eller
läkare avgiver osann utsaga i
läkare avgiver osann utsaga i
ärende angående kastrering eller
ärende angående kastrering, dö-
överträder vad i 6 § stadgas, dö-
mes, om ej för gärningen är stad­
mes, om ej för gärningen är stad-
gat straff i brottsbalken, tUl dags-
gal straff i brottsbalken, till dags-
böter eller fängelse i högst sex må-
böter eller fängelse i högst sex må-
                       nåder,
nåder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

28    Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1948: 390) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvars-beredskap

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1948: 390) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikels ekonomiska försvarsberedskap

dels att 5 och 6 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1, 3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1                                                                            §
Det åligger ägare eller inneha-
Det åligger ägare eller inneha­
vare av industriell anläggning även-
vare av industriell anläggning även­
som annan näringsidkare här i ri-
som   annan   näringsidkare   här   i

•    Senaste lydelse av
4§ 1971:588

7 §1971: 588 9 § 1964: 174,

*     Senaste lydelse 1964: 174.


 


Prop. 1975: 78


55


 


Nuvarande lydelse

ket att på särskUd anfordran av riksnämnden för ekonomisk för­svarsberedskap eller annan myn­dighet, som Konungen förordnar, beträffande anläggningen eller rö­relsen lämna de uppgifter om per­sonal, lokalförhållanden, maskin­park och annan utmstning, pro­duktion och produktionsförmåga, förbmkning av elektrisk kraft, bränslen, råvaror eller andra för­nödenheter, lagerhållning, inköp, leveranser och dylikt, vilka myn­digheten finner erforderliga för planläggningen av rikels ekono­miska försvarsberedskap, ävensom i övrigt biträda vid nämnda plan­läggning.

Statlig eller kommunal myndig­het eller inrättning är jämväl el­jest skyldig att inom sitt verksam­hetsområde lämna de uppgifter för planläggningen och det biträde vid densamma, som riksnämnden eller annan av Konungen förordnad myndighet påfordrar.


Föreslagen lydelse

riket att på särskUd anfordran av överstyrelsen för ekonomiskt för­svar eller annan myndighet, som regeringen förordnar, beträffande anläggningen eller rörelsen lämna de uppgifter om personal, lokal­förhållanden, maskinpark och an­nan utmstning, produktion och produktionsförmåga, förbruknmg av elektrisk kraft, bränslen, råva­ror eller andra förnödenheter, la­gerhållning, inköp, leveranser och dylikt, vUka myndigheten finner erforderliga för planVäggningen av rikels ekonomiska försvarsbered­skap, ävensom i övrigt biträda vid nämnda planläggning.

Statlig eller kommunal myndig­het eller inrättning är jämväl eljest skyldig att inom sitt verksamhets­område lämna de uppgifler för planläggningen och del biträde vid densamma, som överstyrelsen eller annan av regeringen förordnad myndighet påfordrar.


3 §


Den som underiåler att fullgöra honom jämlikt 1 § åliggande upp­gifts- eller bilrädesskyldighet eller härvid mot bättre vetande lämnar felaktig uppgift vare, därest han är offentlig tjänsteman, underkas­tad ansvar såsom för annat tjäns­tefel men straffes eljest med dags­böter.


Den som underlåter att fullgöra honom jämlikt 1 § åliggande upp­gifts- eller bilrädesskyldighet eller härvid mot bättre vetande lämnar felaktig uppgift straffes med böter.


4 §


Uppgifter angående näringsid­kares verksamhet, som införskaf­fats jämUkt 1 § eller eljest erhållits i samband med planläggningen av den ekonomiska försvarsberedska­pen, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för planläggningen. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse.


Uppgifter angående näringsid­kares verksamhet, som införskaf­fats jämlikt 1 § eller eljest erhållits i samband med planläggningen av den ekonomiska försvarsberedska­pen, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för planläggningen.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.


 


Prop. 1975: 78                                                                     56

29    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrives att 329 a § lagen (1948: 433) om försäkrings­rörelse! skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

30    Förslag tiU

Lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1)

Härigenom föreskrives att 68 § arbetarskyddslagen (1949:1)2 skall upphöra att gäUa vid utgången av år 1975.

31    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäk­ringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket

Härigenom föreskrives att 37 § lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt alt driva försäkringsrörelse här i riket skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

32    Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrives att 82 § uppbördslagen (1953: 272)* skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

82 §5 Den, som jämlikt 73 § tagit del av självdeklaration eller annan upp­gift eller handlmg, som avVämnats eUer tillhandahåUits enligt bestämmel­serna i denna lag eller som lämnats till ledning vid årlig taxering, må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentlig­göra eller yppa innehållet i sådan handling.

 Senaste lydelse av 329 a § 1961: 610.

» Senasle lydelse av 68 § 1973: 834,

' Senaste lydelse 1965: 168,

* Rubrikens lydelse enligt 1974: 771. Lagen omtryckt 1972: 75.

' Senasle lydelse 1971:75.


 


Prop. 1975: 78


57


 


Nuvarande lydelse

Den som bryter mot första styc­ket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärning­en är belagd med straff i brotts­balken.


Föreslagen lydelse


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

33    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror som an­vändas för framställning av fettemulsion m. m.

Härigenom föreskrives att 16 och 18 §§ lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror som användas för framstäUning av feltemulsion m. m.i skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


16 §2


Den som har eller haft att taga befattning med ärende, som avses i denna lag, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande, varom han därvid erhållit kännedom. Bryter någon häremot, straffes, där han för brottet ej är underkastad an­svar enligt allmänna strafflagen, med dagsböter.


Den som har eller haft alt taga befattning med ärende, som avses i denna lag, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande, varom han därvid erhållit kännedom.


18 §


Förseelse som avses i 15 § må av allmän åklagare åtalas allenast efler angivelse av kontrollstyrel­sen.

Brott som avses i 16 § må, där det icke skall straffas enligt all­männa strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angi­velse av målsäganden.


Förseelse som avses i 15 § må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av riksskatteverket.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

 Rubrikens lydelse enligt 1974: 861.  Senaste lydelse 1974: 861.


 


Prop. 1975: 78                                                                     58

34    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954: 243) om yrkesskadeför­säkring!

dels att i 2, 3, 5, 6, 12, 16, 32, 36, 39, 41, 48, 58 och 59 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 57 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

57 §2

Underlåter arbetsgivare eller arbetsföreslåndare att fullgöra något av vad som åligger honom enligt 32 §, eller försummar någon all ställa sig till efterrättelse vad i 40 § är föreskrivet, dömes han till böter.

Lämnar någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i uppgift, som skall avgivas enligt denna lag, orikligt meddelande, dömes han till böter, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.

Bryter någon mot vad i 56 § är stadgat, dömes han till böter eller fängelse i högst ett år. Brott som nu sagts må åtalas av åklagare en­dast efter angivelse av målsägan­de.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

35    Förslag till

Lag om ändring i allmänna förfogandelagen (1954: 279)

Härigenom föreskrives i fråga om allmänna förfogandelagen (1954: 279)3

dels att 38 och 42 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 1, 3—11, 15, 17, 23, 26—28, 30, 46 öch 48 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

Denna lag tr'äder i kraft den 1 januari 1976.

> Lagen omtryckt 1962: 408. Senaste lydelse av

2  §1971: 607   36 §1967: 916

3  §1971: 280 39 § 1973: 478 12 §1967: 916 41 §1971: 280 16 §1967: 916 48 §1971: 607 32 §1967: 916   58 § 1967: 916.

' Senaste lydelse 1967: 916.  Senaste lydelse av

23 § 1971:609

38 § 1964: 206

42 § 1964: 206.


 


Prop. 1975: 78                                                                     59

36    Förslag tiU

Lag om ändring i allmänna ransoneringslagen (1954: 280)

Härigenom föreskrives i fråga om allmänna ransoneringslagen (1954: 280)1

dels att 34 § skaU upphöra att gäUa,

dels att i 1—9, 14, 15, 19—21, 23, 36 och 46 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 43 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

43 §2

Brott varom förmäles i 34 § må -ej åtalas av allmän åklagare utan att målsägande angivit det till åtal. Är för gärningen stadgat straff i brottsbalken, gäller vad där sägs i fråga om rätt till åtal.

Åtal för brott som avses i 35 §    Åtal för brott som avses i 35 §

må väckas allenast efler anmälan må väckas allenast efter anmälan
eller medgivande av myndighet eller medgivande av myndighet
som Konungen bestämmer.
      som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

37    Förslag tiU

Lag om ändring i rusdryicksförsäljningsförordningen (1954: 521)

Härigenom föreskrives i fråga om rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)

dels alt ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mol "regeringen" i motsvarande form,

dels alt ordet "förordning" i olika böjningsformer skall, om del avser denna förordning, bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att mbriken lill förordningen och 87 § skall ha nedan angivna ly­delse.

 Senasle lydelse av 1 § 1957: 287

34 § 1964: 207

36 § 1964: 207

43 § 1964: 207. ' Senaste lydelse 1964: 207


 


Prop. 1975: 78                                                        60

Rusdrycksförsäljningslag

Nuvarande lydelse                              Föreslagen lydelse

87                                                                        §1
Vad som med stöd av bestäm-
Vad som med slöd av bestäm­
melserna i denna förordning in-
melserna i denna förordning in­
hämtats vid granskning av räken-
hämtats vid granskning av räken­
skaper och verifikationer, så ock
skaper och verifikationer, så ock
vad som eljest vid tillsyn å ut-
vad som eljest vid tiUsyn å ut-
skänkning inhämtats må ej yppas i
skänkning inhämtats må ej yppas i
vidare mån än som erfordras för
vidare mån än som erfordras för
vinnande av det med bestämmel-
vinnande av det med bestämmel­
serna avsedda ändamålet. Ej hel-
sema avsedda ändamålet. Ej hel­
ler må någon, som handhar utml-
ler må någon, som handhar ulmi-
nutering, för obehöriga yppa vad
nutering, för obehöriga yppa vad
han i samband därmed inhämtat
han i samband därmed inhämtat
rörande  enskUds persoiUiga för-
rörande  enskilds personliga för­
hållanden. Bryter någon häremot,
                    hållanden.
dömes till böter eller fängelse i
högst sex månader, om ej för gär­
ningen är stadgat straff i brotts­
balken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning tiU msdrycks-försäljningsförordningen, skall hänvisningen i stället avse msdrycksför-säljningslagen.

38    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954: 579) om nykterhets-vård2

dels att i 8, 9, 14, 17, 40, 43 och 62 §§ ordet "Konungen" skaU bytas ut mot "regeringen",

dels att 64 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

64 §3 Då undersökning eller annan åtgärd enUgt denna lag vidtages, bör noga tillses alt den som åtgärden avser icke utsattes för allmän upp-m'ärksamhet eller onödigtvis stores i lovlig verksamhet.

Den som är eller varit verksam Den som är eller varit verksam

inom    samhällets   nykterhetsvård     inom    samhäUets   nykterhetsvård må ej  obehörigen yppa vad han     må ej obehörigen yppa vad han

1 Senaste lydelse 1966: 223, ' Lagen omtryckt 1971: 307. ' Senaste lydelse 1964: 779.


 


Prop. 1975: 78


61


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

därvid erfarit rörande enskilds därvid erfarit rörande enskilds personliga förhållanden. Bryter personliga förhållanden. någon häremot, dömes till dagsbö­ter eller fängelse i högst sex måna­der. Brott som nu sagts må åtalas av allmän åklagare endast efter angivelse av målsäganden.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, atl de icke äro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

39    Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956: 2) om socialhjälp* dels all i 11, 19 a, 24, 62 och 66 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels alt 64 § skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


64 §5


Den som är eller varit verksam vid behandlingen av frågor enligt denna lag må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande en­skilds personliga förhållanden.

Den som är eller varit verksam vid behandlingen av frågor enligt denna lag må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande en­skilds personliga förhållanden. Bryter någon häremot straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Å brott som nu sagts må allmän åklagare tala allenast efter angivelse av måls­äganden.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

* Senaste lydelse av

11 § 1971:664

19 a§ 1971: 829

62 §1971: 664. ' Senaste lydelse 1960: 98.


 


Prop. 1975: 78                                                                        62

40    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956: 245) om uppgiftsskyl­dighet rörande pris- och konkurrensförhållandeni

dels att 11 och 15 §§ skall upphöra att gälla,

dels alt i 3, 7 och 13 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mol "rege­ringen".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

41    Förslag tiU

Lag om ändring i atomenergilagen (1956: 306)

Härigenom föreskrives i fråga om atomenergilagen (1956: 306) dels alt 14 § skall upphöra att gäUa,

dels att i 1—5 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dels att 11—13 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

11 §2

Den som har eller haft att utöva Den som har eller haft att utöva
tUlsyn å efterlevnaden av denna
  tillsyn å efterlevnaden av denna
lag eller med stöd av lagen med-
  lag eUer med slöd av lagen med­
delade villkor eller föreskrifter el-
  delade villkor eller föreskrifter el­
ler anlitats som biträde vid till-
     ler anlitats som biträde vid till­
synsverksamhetens utövande eller
       synsverksamhetens utövande eller
som eljest tagit befallning med
     som eljest tagit befattning med
ärende, som avses i denna lag, må
       ärende, som avses i denna lag, må
ej röja eller obehörigen nyttja yr-
ej röja eller obehörigen nyttja yr­
keshemlighet, som därigenom bli-
         keshemlighet, som därigenom bli­
vit känd för honom, och ej heller,
vit känd för honom, och ej heller,
där det ej kan anses påkallat i
      där det ej kan anses påkallat i
tjänstens intresse, yppa arbetsför-
       tjänstens intresse, yppa arbetsför­
farande eUer affärsförhållande,
     farande eller affärsförhållande,
vilket sålunda blivit honom kun-
   vilkel sålunda blivit honom kun­
nigt. Bryter någon häremot, dö-
   nigt.
mes till dagsböter eller fängelse i
högst ett år.

12 §

Brott som avses i 7 eller 9 § må ej åtalas av allm'än åklagare, där det ej av tillsynsmyndigheten anmäles lill åtal.

1 Senaste lydelse av 3 § 1972: 763. = Senaste lydelse 1964: 209.


 


Prop. 1975: 78                                                                       63

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Brott som i 11 § sägs må åtalas av allmän åklagare allenast efter angivelse av målsägande.

13 §
Över beslut av myndighet enligt
   Talan mot beslut av myndighet

denna  lag  må   klagan  föras  hos     enligt denna lag föres hos rege-Konungen genom besvär, som sko-     ringen genom besvär, la ingivas till handelsdepartemen­tet.

Beslut av tillsynsmyndigheten skall lända till efterrättelse ulan hinder av förd klagan, där ej annorlunda förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976,

42    Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrives i fråga om taxeringslagen (1956: 623)i att 117, 170 och 198 §§ samt mbrikerna närmast före nämnda paragrafer skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

XV. Om straff och viten               XV. Om straff och viten m. m.

117 §,

Innehållet i deklaration eller annan i 50 § avsedd handling må, utom i de fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som själv må taga del av handlingen i fråga.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag inhämtats vid taxe­ringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 43 § 5 mom. eller 46 §, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med revisionen eller granskningen avsedda ändamålet.

Ej heller må för obehörig uppenbaras vad som upplysts eller i övrigt yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd.

Den som bryter mot föreskrift i första—tredje stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex må­nader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Allmänt åtal för brott enligt denna paragraf får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal.

> Rubrikens lydelse enligl 1974: 773, Lagen omtryckt 1971: 399.


 


Prop. 1975: 78                                                                       64

Nuvarande lydelse                                            Föreslagen lydelse

X. Om straff                                                 X. Om straff m. m.

170                                             §

Vad   i   117   §   första,   tredje. Vad i 117 § första och tredje

fjärde och femte styckena före- styckena    föreskrives    skall    äga

skrives skall äga motsvarande lUl- motsvarande  tUlämpning  i fråga

lämpning i fråga om allmän fas-   om allmän fastighetstaxering,
tighetstaxering.

X. Om straff                                                    X. Om straff m. ni.

198                                             §

Vad   i   117   §   första,   tredje, Vad i 117 § första och tredje

fjärde  och  femte  styckena före- styckena    föreskrives    skall    äga

skrives skall äga motsvarande till- motsvarande   tillämpning  i  fråga

lämpning i fråga om särskild fas- om särskild fastighetstaxering,
tighetstaxering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976,

43    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1957: 343) om oljelagring m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1957: 343) om olje­lagring m. m.i

dels att i 1—4, 6 a—8, 11, 16, 17, 22 och 23 §§ orden "Kungl. Maj:t" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att i 1—4, 7, 8, 11, 14, 15, 18, 19, 22 och 23 §§ ordet "förord­ning" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att mbriken till förordningen samt 20 och 21 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om oljelagring m. m.

Nuvarande lydelse                                           Föreslagen lydelse

20                                                                                            §
Vad som inhämtats genom upp-
Vad som inhämtats genom upp­
gift enligt denna förordning eller
gift enligt denna lag eller vid in­
vid inventering eller besiktning av
ventering eller besiktning av lager
lager eller ock vid granskning av
eller ock vid granskning av han-
handelsböcker eller affärshand-
delsböcker eller affärshandlingar
lingar må ej yppas i vidare mån
må ej yppas i vidare mån än som
Un som erfordras för vinnande av
erfordras för vinnande av del med
det med uppgiften eller åtgärden
uppgiften eller åtg"ärden avsedda
avsedda syftet. Bryter någon upp-
                                  syftel.

' Förordningen omtryckt 1969: 755 Senaste lydelse av 7§ 1971:64 22 § 1971:665.


 


Prop. 1975:78                                                                         65

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

såtUgen eller av oaktsamhet här­emot, dömes, där han ej för brot­tet är underkastad ansvar enligt allmän strafflag, till dagsböter el­ler fängelse.

21 § Brott, varom i 19 § sägs, må av allmäii åklagare åtalas allenast efter anmälan eller medgivande av tillsynsmyndigheten.

Brott, varom i 20 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare utan att målsäganden angivit det till åtal. Skall brottet straffas efter allmän strafflag, gäller vad där stadgas i fråga om rätt till åtal.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning tUl förordningen om oljelagring m. m., skall hänvisningen i stället avse lagen om olje­lagring m. m.

44    Förslag till

Lag om ändring i strålskyddslagen (1958:110)

Härigenom föreskrives i fråga om strålskyddslagen (1958: 110)i dels alt I 2, 3, 5, 22, 26 och 29—31 §§ ordet "Konungen" i olika böj­ningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form, dels alt 23 och 28 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

23 §2

1 mom. Angående påföljd för olovlig införsel av radioaktivt ämne och försök därtill stadgas i lagen om straff för varasmuggling.

Med   dagsböter   eller   fängelse Med   dagsböter   eller   fängelse

straffes                                                                          straffes

1. den som olovligen bedriver     1. den som olovligen bedriver
radiologiskt arbete eller som eljest,
radiologiskt arbete eUer som eljest,
annorledes än genom olovlig in-
annorledes än genom olovlig in­
försel, bryter mot vad i 2, 4 eller
försel, bryter mot vad i 2, 4 eller
6 § sägs;
                                                                     6 § sägs;

' Senaste lydelse av 2§ 1973: 1004

22 § 1973: 1004

26 § 1960:423

29 §1971: 617. ' Senasle lydelse 1960: 423.

5    Riksdagen 1975.1 saml Nr 78


 


Prop. 1975: 78


66


Föreslagen lydelse

2.    den som åsidosätter med stöd av 5 eller 16 § givna villkor eller andra föreskrifter;

3.    den som underlåter att ställa sig till efterrättelse åläggande, fö­reskrift eller förbud som medde­lats med stöd av 9 §, 18 § första stycket eller 19 §;

4.    den som i ansökan eller an­mälan eller eljest angående om­ständighet, varom det enligt denna lag eller med stöd därav meddelad föreskrift åligger honom att lämna upplysning, uppsåtiigen lämnar oriklig eller ofullständig uppgift.

Nuvarande lydelse

2.    den som åsidosätter med stöd av 5 eller 16 § givna villkor eUer andra föreskrifter;

3.    den som underlåter att ställa sig tUl efterrättelse åläggande, fö­reskrift eller förbud som medde­lats med stöd av 9 §, 18 § första stycket eller 19 §;

4.   den som i ansökan eller an­mälan eller eljest angående om­ständighet, varom det enligt denna lag eller med stöd därav meddelad föreskrift åUgger honom att lämna upplysning, uppsåtligen lämnar oriktig eller ofullständig uppgift; och

5.   den som bryter mot vad i 21 §
sägs.

28§                          -■., ..'    ;..

Brott som avses i 23 § 1 mom. 1—4 och 2 hiom. eller i 24 § må ej åta­las av allmän åklagare, med mindre slrålskyddsmyndigheten anmäler det tUl åtal.

Brott som avses 123 § 1 mom. 5 må åtalas av allmän åklagare alle­nast efter angivelse av målsägan­den.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

45    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrives att 29 § lagen (1958: 295) om sjömansskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

29 §* Den som jämlikt 25 § tagit del av ansökan om jämkning av sjömans­skatt eller annan handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt be­stämmelserna i denna lag eller som avlämnats till ledning vid årlig taxe­ring eller till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördslagen, må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentlig­göra eller yppa innehållet i sådan handling.

' Rubrikens lydelse enligt 1974: 777. Lagen omtryckt 1970: 933. * Senaste lydelse 1974: 777.


 


Prop. 1975: 78                                                        67

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Den som bryter mot föreskrift i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, 'om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1976.

46   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsmn-tionsbeskattning

Härigenom föreskrives att 49 § lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattningi skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

49 §2

Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna lag må ej yppas i vidare mån än som erfordras för virmande av det med kontrollen av­sedda ändamålet.

Den som bryter mot första styc­ket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gär­ningen är belagd med straff i brottsbalken.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åkla­gare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

47   Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)    ,

Härigenom föreskrives alt 82 § civUförsvarslagen (1960: 74) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

82 §3 Vad som inhämtats genom så-        Vad som inhämtats genom så­dan upplysning eller sådant tUl-     dan upplysning eller sådant till­handahållande av handUngar som     handahållande av handlingar som

' Rubrikens lydelse enligt 1974: 863. • Senaste lydelse 1974: 863. » Senaste lydelse 1964: 213.


 


Prop. 1975: 78                                                        68

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

avses i 47 § första stycket e), vid avses i 47 § första stycket e), vid besiktning jämlUtt 65 § eUer vid besiktning jämUkt 65 § eller vid sådan förfrågan, undersökning el- sådan förfrågan, undersökning el­ler gransknmg som avses i 66 § ler granskning som avses i 66 § må ej yppas i vidare mån än som må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det av- erfordras för vinnande av det av­sedda syftet. Bryter någon här- sedda syftet. emot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Förseelse som i första stycket sägs må åtalas av allmän åklagare endast   efter  angivelse   av   måls-    . äganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

48    Förslag till

Lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97)

Härigenom föreskrives i fråga om barnavårdslagen (1960: 97)i dels att 99 § skall upphöra att gälla,

dels att i 3 a, 13, 52, 57, 59, 64, 72 och 98 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 91 och 92 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

91      §

Den som är eller varit verksam Den som är eller varit verksam

inom samhällets barnavård må ej inom samhällets barnavård må ej

obehörigen yppa vad han därvid obehörigen yppa vad han därvid

erfarit rörande enskilds personliga erfarit rörande enskilds personUga

förhållanden.  Bryter  någon  här-                förhållanden.
emot, straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader.

AUa handlingar i förekommande mål och ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgängliga för obehöriga.

92      §

Gärning som är belagd med straff enligt 8S, 89 eller 90 § må ej åtalas av alhnän åklagare, om ej gärnmgen anmäles till åtal av vederbörande barnavårdsnämnd eller styrelse för ungdomsvårdsskola eller av tillsyns­myndighet.

1 Lagen omtryckt 1971:'308. Senaste lydelse av 3 a § 1973: 808.


 


Prop. 1975: 78                                                                        69

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Brott som avses i 91 § första stycket må åtalas av allmän åkla­gare endast efter angivelse av målsäganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

49    Förslag till

Lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961:159)

Härigenom föreskrives i fråga om ölförsäljningsförordningen (1961: 159)1

dels att i 10, 28 och 30 §§ orden "Kungl. Maj:t" i olika böjnings­former skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att i 3, 11, 26, 27, 29, 30, 32, 34 och 36 §§ ordet "förordnmg" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels all rubriken till förordningen och 35 § skall ha nedan angivna ly­delse.

Ölförsäljningslag

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

35 §

Vad  som med  stöd  av denna      Vad som med stöd av denna lag

förordning inhämtats vid gransk-     inhämtats vid gransknmg av han-ning av handelsböcker med tillhö-     delsböcker med tUlhörande verifi-rande verifikationer eller eljest vid     kationer eller eljest vid tillsyn över tillsyn över ölförsäljningen må ej     ölförsäljningen må ej yppas i vi-yppas i vidare mån än som erford-     dåre mån  än som erfordras för ras för vinnande av det med kon-     vinnande av det med kontrollen trollen avsedda ändamålet. Bryter     avsedda ändamålet. någon häremot, straffes med dags­böter eller fängelse i högst sex må­nader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åkla­gare åtalas endast efter angivelse av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till ölförsälj­ningsförordningen, skall hänvisningen i stället avse ölförsäljningslagen.

• Senaste lydelse av

26 § 1972:269

27 § 1972: 269 30 § 1971: 1219 32 § 1963: 222.


 


Prop. 1975: 78                                                   70

50    Förslag tiU

Lag om ändring i förordningen (1961:180) om tillverkning av sprit och vin

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961:180) om tiU­verkning av sprit och vini

dels att i 2, 4, 6 och 9 b §§ orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 2, 3, 8, 10 och 14 §§ ordet "förordning" i oUka böjningsfor­mer skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att rubriken tUl förordnmgen och 12 § skall ha nedan angivna ly­delse.

Lag om tillverkning av sprit och vin

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

12 §2
Vad  som med stöd av denna  Vad som med stöd av denna lag

förordning inhämtats vid gransk-     inhämtats vid granskning av han-ning av handelsböcker med tillhö-     delsböcker med tUlhörande verifi-rande verifikationer eller eljest vid     kationer eller eljest vid tillsyn över tUlsyn över tUlverkning må ej yp-     tillverkning må ej yppas i vidare pas i vidare mån än som erfordras     mån än som erfordras för vin-för vinnande av det med kontrol-     nande av det med kontrollen av-len avsedda ändamålet. Bryter nå-     sedda ändamålet. gon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader,. om  ej för gärningen  är stadgat straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eUer annan författning hänvisning tUl förordning­en om tUlverkning av sprit och vin, skall hänvisningen i stället avse lagen om tillverkning av sprit och vin.

' Senaste lydelse av

2 § 1974: 728

3 § 1974: 728

4 § 1974: 728 8 § 1964: 216 9b § 1974: 728

10 § 1974: 728. « Senaste lydelse 1964: 216.


 


Prop. 1975: 78                                                                     71

51   Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1961:181) om försäljning av tek­nisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961:181) om för­säljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparati

dels att i 5 § orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 1, 2, 5, 8, 9 och 12 §§ ordet "förordnmg" skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot "lag",

dels alt rubriken tUl förordningen och 15 § skall ha nedan angivna, ly­delse.

Lag om försäljnmg av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

15 §
Vad som inhämtats vid tUlsyn
  Vad som inhämtats vid tUlsyn

enligt denna förordning må ej yp-     enligt denna lag må ej yppas i vi­pas i vidare mån än som erfordras     dåre mån  än som  erfordras för för vinnande av det med tUlsynen     vinnande av det med tillsynen av-avsedda ändamålet. Bryter någon     sedda ändamålet. häremot, dÖmes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordning­en om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, skall hänvisningen i stället avse lagen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

52    Förslag tiU

Lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961: 381) om till­verkning av och handel med fodermedel m. m.2

dels att i 3, 5, 6, 12 och 19 §§ orden "Kungl. Maj:t" i olika böjnings­former skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

' Senaste lydelse av

2 §1974: 729

5 §1963: 225

8 §1974: 729. > Senasle lydelse av 3 § 1969: 665.


 


Prop. 1975: 78


72


dels alt i 1—4, 11, 12 och 19 §§ ordet "förordning" i olika böjnings­former skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att mbriken till förordningen och 14 § skall ha nedan angivna ly­delse.

Lag om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


14 §3


Den som hos kontrollmyndighe­ten eller för dess räkning eUer hos annan myndighet tagit befallning med uppgift som lämnats enligt 10 § eller deltagit i undersökning enligt 11 § får ej obehörigen yppa uppgiftens innehåll eller vad som framkommit vid undersökningen. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett


Den som hos kontrollmyndighe­ten eUer för dess räkning eUer hos annan myndighet tagit befattning med uppgift som lämnats enligl 10 § eller deltagit i undersökning enligt 11 § får ej obehörigen yppa uppgiftens innehåll eller vad som framkommit vid undersökningen.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordning­en om tUlverkning av och handel med fodermedel m. m., skall hän­visningen i stället avse lagen om tillverkning av och handel med foder­medel m. m.

53    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 18 kap. 28 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring! skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse 18 kap.

28 §


 


Vad ledamot av styrelse, pen­sionsdelegation eller försäkrings­nämnd, revisor eller befattnings­havare hos allmän försäkrings­kassa så ock den som eljest biträ­der sådan kassa under sin verk­samhet hos kassan erfarit rörande enskUds personliga förhållanden må  ej   obehörigen  yppas.  Bryter

' Senaste lydelse 1969: 665.  Lagen omtryckt 1973: 908.


Vad ledamot av styrelse, pen­sionsdelegation eUer försäkrings-närrmd, revisor eller befattnings­havare hos allmän försäkrings­kassa så ock den som eljest biträ­der sådan kassa under sin verk­samhet hos kassan erfarit rörande enskilds personliga förhållanden må ej obehörigen yppas.


 


Prop. 1975: 78                                                                        73

Nuvarande lydelse                        Föreslagen.lyddse

någon häremot, straffes med dags­böter eller fängelse i högst sex må­nader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, alt de icke äro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

54    Förslag tUl

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308)

Härigenom föreskrives alt 55 § stämpelskattelagen (1964: 308)2 sjan ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

55 §3

Vad som inhämtats vid skatte-   Vad som inhämtats vid skatte-

kontroll enligt denna lag må ej yp-     kontroU enligt denna lag må ej yp­pas i vidare mån än som fordras     pas i vidare mån än som fordras för att vinna ändamålet med kon-     för att vinna ändamålet med kon­trollen. Bryter någon häremot, dö-     trollen. mes till dagsböter eller fängelse i högst  sex  månader,  där  ej  gär­ningen   är   belagd   med   straff   i brottsbalken.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åkla­gare åtalas endast om målsägande anger brottet till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

55    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 542) om personundersökning i brott­mål

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964: 542) om personunder­sökning i brottmål!

dels att 11 § skall upphöra att gälla,

' Rubrikens lydelse enhgt 1974: 864. Lagen omtryckt 1971: 454, ' Senaste lydelse 1974: 864. ' Lagen omtryckt 1973: 1214.


 


Prop. 1975: 78


74


dels att i 7 och 10 §§ ordet "Konungen" skaU bytas ut mot "rege­ringen", dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse,


Nuvarande lydelse

Den som utfört eUer biträtt vid utförande av personundersökning eller fullgjort uppdrag som för­troendeman må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rö­rande enskilds personliga förhål­landen. Bryter någon häremot, dö­mes, om ej gärningen är att anse såsom ämbetsbrott, till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.


8§


Föreslagen lydelse

Den som utfört eller biträtt vid utförande av personundersökning eller fullgjort uppdrag som för­troendeman må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rö­rande enskilds personliga förhål­landen.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

56    Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1965: 94) om polisregister m. m.i

dels att i 2—5, 7 a, 9 och 11 §§ ordet "Konungen" i olika böjnings­former skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 10 § skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

10 Den som i sin tjänst eller med stöd av denna lag fått del av upp­gift ur polisregister om annans personliga förhållanden får icke obehörigen yppa vad han sålunda erfarit. Bryter någon uppsåtligen

 Senaste lydelse av 3 §1971: 1188 5 § 1968: 706

7§ 1970: 642 (jfr 1973:56) 7a § 1970: 642 (jfr 1973: 56) 8§ 1970: 642 (jfr 1973:56) 9 § 1970: 422 (jfr 1970: 806) 11 §1968:326.

' Senaste lydelse 1968: 326.


Föreslagen lydelse

§2

Den som i sin tjänst eller med slöd av denna lag fått del av upp­gift ur polisregister om annans personliga förhållanden får icke obehörigen yppa vad han sålunda erfarit.


 


Prop. 1975: 78                                                        75

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

eller av oaktsamhet häremot, dö­mes till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

57   Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg

Härigenom föreskrives att 10 kap. 9 § lagen (1965: 719) om säker­heten på fartyg skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

58    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln

Härigenom föreskrives att 13 och 14 §§ lagen om konlinentalsockeha"
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                              Föreslagen lydelse

13                                                                          §
Den som deltager eller deltagit i
Den som dellager eUer deltagit i
tillsyn över efterlevnaden av
tiUsyn över efterlevnaden. av
denna lag eller med stöd av lagen
denna lag eller med slöd av lagen
meddelade föreskrifter eUer viU-
meddelade föreskrifter eller vill­
kor eUer som anlitats såsom bi-
kor eller som anlitats såsom bi­
träde vid tUlsynens utövande eller
trade vid tUlsynens utövande eUer
som på annat sätt tagit befattning
som på annat sätt tagit befattning
med ärende som avses i lagen, får
med ärende som avses i lagen, får
ej röja eller obehörigen nyttja yr-
ej röja eller obehörigen nyttja yr-
keshemUghet, som därigenom bli-
keshemlighet, som därigenom bli­
vit känd för honom, och får ej
vit känd för honom, och får ej
heller, om det ej kan anses påkal-
heller, om det ej kan anses påkal­
lat i tjänstens intresse, yppa ar-
lat i tjänstens intresse, yppa ar­
betsförfarande eller affärsförhål-
betsförfarande eller affärsförhål­
lande varom han sålunda fått kän-
lande varom han såludna fått kän­
nedom. Bryter någon häremot, dö-
nedom. Om ansvar och åtal för
mes tUl böter eller fängelse i högst
brott häremot föreskrives i .20
ett år.
                               kap. 3 och 5 §§ brottsbalken.


 


Prop. 1975: 78                                                        76

14                                    §1

Den som utom riket begått        Den som utom riket begått
brott som avses i 11 eller 13 §, dö-
brott som avses i 11 eller 13 §, dö­
mes, om han firmes här, efter
mes, om han finnes här, efter
denna lag och vid svensk domstol,
denna lag och brottsbalken samt-
även om 2 kap. 2 eller 3 § brotts-
vid svensk domstol, även om 2
balken ej är tillämpUg och utan
kap. 2 eller 3 § nämnda balk ej är
hinder av 2 kap. 5 a § första och
tillämplig och utan hinder av 2
andra styckena nämnda balk.
kap. 5 a § första och andra stycke­
na nämnda balk.

Åtal för brott som avses i 11 § Åtal för brott som avses i 11 §
första och tredje styckena får väc-
första och tredje styckena får väc­
kas endast efter förordnande av
kas endast efter förordnande av
regeringen eller den regeringen be-
regeringen eller den regeringen be­
myndigar,
                                                     myndigar.

Brott som avses i 13 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

59    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom föreskrives att 58 § lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

58 § Den som är eller varit verksam inom den verksamhet för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda som avses i denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden.

Den som bryter mot första styc­ket dömes, om gärningen ej är be­lagd med straff i brottsbalken, till böter eller fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

60    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrives att 65 § lagen (1968: 430) om mervärdeskatt skall ha nedan angivna lydelse,

' Senaste lydelse 1974: 891,

» Rubrikens lydelse enligt 1974: 885, Lagen omtryckt 1969: 237.


 


Prop. 1975:78                                                         77

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

65 §3 Innehållet i deklaration eller annan handling enligl 22—24 öch 26 §§ får icke yppas för annan än den som själv får laga del av handlmgen i fråga. Den som med stöd av bestämmelsema i denna lag gjort skatlere-vision eller granskat handling som avses i 27 § får ej obehörigen yppa, vad som därvid framkommit.

Den som bryter mot första styc­ket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gär­ningen är belagd med straff i brottsbalken.

Allmänt åtal för brott enligt denna paragraf får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

61    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968: 551) om begränsning av sva­velhalten i eldningsolja

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1968: 551) om be­gränsning av svavelhalten i eldningsolja

dels att i 1, 6 och 7 §§ ordet "Kommgen" skaU bytas ut mot "rege­ringen",

dels att i 3 och 7 §§ ordet "förordning" i olika.böjningsformer skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att mbriken till förordningen och 5 § skall ha nedan angivna ly­delse.

Lag om begränsning av svavelhalten i eldningsolja

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse


TUl böter eller fängelse i högst
     Till böter eller fängelse i högst

ett år dömes den som uppsåtligen ett år dömes den som uppsåtiigen
eUer av oaktsamhet bryter mot 1 § eller av oaktsamhet bryter mot 1 §
första stycket eller vUlkor som första stycket eUer villkor som
meddelats vid medgivande enligt meddelats vid medgivande enligt
1 § andra stycket eller mot 3 §.
      1 § andra stycket.

TUl böter dömes den som

a)   underlåter att fullgöra skyldighet enligt 4 §,

b)   vid länmande av uppgift enligt 4 § uppsåtligen eller av oaktsamhet anger lägre svavelhalt än den verkliga, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

' Senaste lydelse 1974: 885.


 


Prop. 1975: 78                                                         78

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Brott mot 3 § får åtalas av åkla­gare endast efter angivelse av måls­ägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eUer annan författning hänvisning tiU förordningen om begränsning av svavelhalten i eldningsolja, skall hänvisningen i StäUet avse lagen om begränsning av svavelhalten i eldningsolja,

62   Förslag tiU

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom föreskrives i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387)i dels att 46 ocb 52 §§ skall upphöra att gäUa, dels att 45 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

45 §2 Den som uppsåtUgen eller av        Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet                         oaktsamhet

1.    bryter mot förbud som med-   1. bryter mot förbud som med­delats med stöd av 8, 23 eller 41 §     delats med stöd äv 8, 23 eUer 41 § eller åsidosätter sådana bestäm- eller åsidosätter sådana beslärii-melser som avses i 2 § fjärde styc-                      melser som avses i 2 § fjärde styc­ket,     ket,

2.   underlåter att iakttaga före-  2. underlåter att iakttaga före­skrift som regeringen meddelat en-   skrift som regeringen' meddelat ligt 10 § första stycket utan att un-         enligt 10 § första stycket utan att dantag har medgivils med stöd av          undantag har medgivits med stöd 10 § andra stycket eller 17 § andra av 10 § andra stycket eller 17 § stycket,    andra stycket, dier

3.    åsidosätter vUlkor eller före-   3. åsidosätter vUlkor eller före­skrift som meddelats med stöd av      skrift som meddelats med slöd av 10 § andra stycket eUer 17 §, 18 §        10 § andra stycket eller 17 §, 18 § första stycket, 19—21, 24, 25, 27    första stycket, 19—21,,24, 25, 27 eller 41 §, så att allmän eller en-    eller 41 §, så att.alhnän eller en­skild rätt kan kränkas, cZ/er  skild rätt kan kränkas,

4.   bryter mot 44 §,

dömes tUl böter eUer fängelse i    dömes tiU böter eller fängelse i

högst ett år.                        högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 43 § första stycket, dömes tUl böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1 Lagen omtryckt 1972: 782.

" Senaste lydelse enligt prop. 1975: 30.


 


Prop. 1975: 78


79


63   Förslag till

Lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103)

Härigenom föreskrives i fråga om aUmänna arbetstidslagen (1970: 103)

dels att i 2 och 13 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "rege­ringen",

dels att 14 § skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


14 §


Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe­hörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhål­lande eller förhållande av bety­delse för landets försvar. Den som uppsåtUgen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter el­ler fängelse i högst ett år. Gäller brottet annat än förhållande av betydelse för landets försvar, får allmänt åtal väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.


Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe­hörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhål­lande eller förhållande av bety­delse för landets försvar.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

64    Förslag till

Lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105)

Härigenom föreskrives i fråga om sjöarbetstidslagen (1970: 105) dels att i 2 och 17 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "rege­ringen",

dels att 21 § skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


21 §


Den som tagit befattning med tUlsyn enligt denna lag får ej obe­hörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande,        affärsförhål-


Den som tagit befattning med tUlsyn enligt denna lag får ej obe­hörigen. yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande,        affärsförhål-


 


Prop. 1975: 78


80


 


Nuvarande lydelse

lande eller förhållande av bety­delse för landels försvar. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter el­ler fängelse i högst ett. år. Gäller brottet annat än förhållande av betydelse för landets försvar, får allmänt åtal väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.


Föreslagen lydelse

lande eller förhållande av bety­delse för landets försvar.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

65   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och av­ loppsanläggningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar!

dels att i 35, 36 och 43 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "re­germgen",

dels att 34 § skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


34 §

Den som deltagit i undersök­ning enligt 20 § får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet el­ler annat förhållande som han därvid fått kunskap om.

Den som deltagit i undersök­ning enligt 20 § får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet el­ler annat förhållande som han därvid fått kunskap om. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter el­ler fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsä­gande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän syn­punkt.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

66    Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1970: 725) om lokaliseringssamråd

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970: 725) om lokaliserings­samråd

dels att i 1 och 3 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "rege­rmgen",

dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

' Senaste lydelse av 35 § 1971: 645.


 


Prop. 1975: 78


81


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


4 §


Den som tagit befattning med samrådsverksamhet enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om enskilt företags eller enskild sam­manslutnings affärs- eUer driftför-håUanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter här­emot dömes till böter eller fäng­else i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande an­ger brottet till åtal eller åtal är på­kallat från allmän synpunkt.


Den som tagit befattning med samrådsverksamhet enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om enskilt förelags eUer enskUd sam­manslutnings affärs- eller driftför­hållanden.'


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

67    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt ar­bete

Härigenom föreskrives att 16 § lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt arbete skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


16 §


Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe­hörigen yppa vad han därvid fått veta om enskilds personliga för­hållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter här­emot dömes till böter eller fäng­else i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande an­ger brottet till åtal eller åtal är på­kallat från allmän synpunkt.


Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe­hörigen yppa vad han därvid fått veta om enskilds personliga för­håUanden.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

68    Förslag tiU

Lag om ändring i livsmedelslagen (1971: 511)

Härigenom föreskrives i fråga om livsmedelslagen (1971: 511)i

dels att 31 § skall upphöra att gälla,

dels att i 3,  6,  7, 9---13,  15,  20—23,  26,  29  och 35   §§   ordet

• Senaste lydelse av 35 § 1972: 434. 6   Riksdagen 1975.1 saml Nr 78


 


Prop. 1975: 78                                                        82

"Kommgen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 30 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

30                                     §

TUl böter eUer fängelse i högst TUl böter eller fängelse i högst

ett år dömes den som uppsåtiigen ett år dömes den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet                           eller av oaktsamhet

1.    bryter mot 6, 8, 14, 16—20 §, 1. bryter mot 6, 8, 14, 16—20 §, 21 § första stycket, 23 eller 28 §,  21 § första stycket eller 23 §,

2.    bryter mot föreskrift som 2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eUer 10 §,   meddelats med stöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 21 § andra stycket, 22 § tredje 21 § andra stycket, 22 § tredje stycket eUer 29 §,        stycket eller 29 §,

3.    vid märkning enligt 13 § eller 3. vid märkning enligt 13 § eller enUgt föreskrift som meddelas med     enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 § lämnar sådana orik-    stöd av 13 § lämnar sådana orik­tiga uppgifter, som innebär skada tiga uppgifler, som innebär skada eller annan olägenhet för motta-   eller annan olägenhet för motta­garen,                                                      garen,

4.    åsidosätter vUlkor som med- 4. åsidosätter vUlkor som med­delats med stöd av 6 § eUer 20 §         delats med stöd av 6 § eUer 20 § andra stycket.          andra stycket.

Den som uppsåtligen eUer av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 26 § första stycket andra punkten, dömes till böter.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gämingen kan ådömas enligt brottsbalken.

Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 11 § inför Uvsmedel tUl riket och försök därtUl finns bestäm­melser i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

69   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971:1078) om försvars-uppfinningar

dels att i 1, 3, 9, 10, 11, 13 och 22 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeruigen",

dels att 19 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

19 § Den som uppsåtligen bryter mot        Den som uppsåtligen bryter mol 4 eller 10 § eller mot förordnande     10 § dömes, om gämingen ej äi enligt 6 eller 16 § dömes, om gär-     belagd med straff i brottsbalken.


 


Prop. 1975: 78                                                                     83

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

ningen ej är belagd med straff i     till böter eller fängelse i högst ell brottsbalken, till böler eller fängel-     år. se i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

70    Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten

dels att i 3 och 4 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "rege­ringen",

dels att 7 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

7 § Den som lagit befattning med        Den som tagit befallning med tUlsyn enligt denna lag får ej obe-     tiUsyn enligt denna lag får ej obe­hörigen yppa vad han därvid erfa-     hörigen yppa vad han därvid erfa­rit om yrkeshemlighet eller affärs-     rit om yrkeshemlighet eller affärs­förhållande. Den som uppsåtligen     förhållande. eller av oaktsamhet bryter häremot dömes  till  böter eller fängelse  i högst ett år. Allmänt åtal får väc­kas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är på­kallat från allmän synpunkt.

Derma lag träder i kraft den 1 januari 1976.

71    Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971:1204) om byggnads­tillstånd m. m.

dels att i 1, 3, 5 och 6 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "rege­ringen",

dels att 9 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

9 § Till böter dömes den som

1.  underlåter att fullgöra uppgiftsskyldigbet som avses i 6 § eUer

2.  vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som avses i 6 § uppsåtligen


 


Prop. 1975: 78                                                         84

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtUgen eller av oaktsamhet bryter mot 7 §, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

I fråga om brott som avses i första stycket får allmänt åtal väckas en­dast efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

72    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhö­righet i vissa fall

Härigenom föreskrives att 7 § lagen (1972: 119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 § Den som tagit befattning med        Den som tagit befattning med ärende enligt denna lag får ej obe-     ärende enUgt denna lag får ej obe­hörigen yppa vad han därvid erfa-     hörigen yppa vad han därvid erfa­rit om enskilds personliga förhål-     rit om enskUds personliga förhål­landen. Den som uppsåtligen eller     landen. av oaktsamhet bryter häremot dö­mes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas en­dast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

73   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1972: 826) om uppgLftsskyl-dlghet i vissa planeringsfrågor

dels att i 1 § ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.


 


Prop. 1975: 78                                                                     85

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

8 § Vad någon på gnmd av denna        Vad någon på grund av denna lag  fått veta om  näringsidkares     lag  fått veta om  näringsidkares affärs- eUer driflförhåUanden får     affärs- eller driflförhållanden får han ej obehörigen yppa eller nytt-     han ej obehörigen yppa eller nytt­ja. Den som uppsåtligen eller av     ja. oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från all­män synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

74    Förslag tiU

Lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)

Härigenom föreskrives i fråga om sjömanslagen (1973: 282) dels att i 15 och 58—60 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "re­geringen",

dels att 64 och 72 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

64 § TUl böter eUer fängelse i högst sex månader dömes ledamöt av far­tygsnämnd, som vid sin medverkan i nämnden är partisk eUer brister i omsorg.

Ledamot av fartygsnämnd får  Ledamot av fartygsnämnd får

ej obehörigen yppa vad han har     ej obehörigen yppa vad han har erfarit i denna egenskap. Den som     erfarit i denna egenskap.  , uppsåtligen   eller   av   oaktsamhet bryter häremot dömes till böter el­ler fängelse i högst ett år.

72 §
Allmänt åtal för brott mot tyst-
                   ..      

nadsplikt enligt 64 § andra stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Allmänt åtal för brott som avses i 70 § får väckas endast om redaren, befälhavaren eUer målsägande anger brottet tUl åtal eUer åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.


 


Prop. 1975: 78                                                                     86

75   Förslag till

Lag om ändring i datalagen (1973: 289)

H"årigenom föreskrives i fråga om datalagen (1973: 289) dels att i 2, 7, 18 och 25 §§ ordet "Konungen" skaU bytas ut mot "re­geringen",

dels att 20 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

20                                   §
Till böter eller fängelse i högst        TUl böter eller fängelse i högst

ett år dömes den som uppsåtligen   ett år dömes den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet              eller av oaktsamhet

1.    inrättar eller för persomegis-   1. inrättar eller för personregis­ter utan tiUstånd enligt denna lag,    ter utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras,     när sådant erfordras,

2.    bryter mot föreskrift som    2. bryter mot föreskrift som meddelats enligt 5, 6 eller 18 §,     meddelats enligt 5, 6 eller 18 §,

3.    länmar ut personuppgift i 3. lämnar ut personuppgift i strid mot 11 §, slrid mot 11 §,

4.    bryter mot 12 eller 13 §,     4. bryter mot 12 §,

5.    lämnar osann uppgift vid     5. lämnar osann uppgift vid fullgörande av skyldighet att          fullgörande av skyldighet att lämna underrättelse enligt 10 §,      lämna underrättelse enligt 10 §,

eller

6.    lämnar osann uppgift i faU      6. lämnar osann uppgift i fall som avses i 17 §, eller                          som avses i 17 §.

7.   bryter mot 19 §.

Allmänt åtal för brott mot 13 eller 19 § får väckas endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

76   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga va­ror

Härigenom föreskrives atl 17 § lagen (1973: 329) om hälso- och mU­jöfarliga varor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

17 §
Den som tagit befattning med
Den som tagit befattning med

ärende som avses i denna lag får     ärende som avses i denna Tag får ej   obehörigen  yppa  eller  nyttja     ej   obehörigen  yppa  eller nyttja


 


Prop. 1975: 78


87


 


Nuvarande lydelse

vad han därvid erfarit om yrkes­hemlighet eller affärsförhållande. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från all­män synpunkt.


Föreslagen lydelse

vad han därvid erfarit om yrkes­hemlighet eller affärsförhållande.


Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1976.

77    Förslag tiU

Lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

Härigenom  föreskrives  i  fråga  om  kreditupplysningslagen  (1973: 1173) dels att i 23 § ordet "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regermgen", dels alt 19 § skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


19 §


Till böter eller fängelse I högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.    bedriver kreditupplysnings­verksamhet ulan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras,

2.    bryter mot 6—9, 13, 14 eller 18 § eller mot föreskrift som med­delats enligt 4 § första stycket el­ler 17 §, eller

3.    lämnar osann uppgift i fall som avses i 10 eller 11 § eller i 16 § andra stycket.

Allmänt åtal för brott mot 14 eller 18 § får väckas endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.


TiU böler eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.    bedriver kreditupplysnings-verksamhet utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras,

2.    bryter mot 6—9 eller 13 § el­ler mot föreskrift som meddelats enligt 4 § första stycket eller 17 §, eller

3.    lämnar osann uppgift i fall som avses i 10 eller 11 § eller i 16 § andra stycket.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.


 


Prop. 1975: 78

78    Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974: 13) om vissa ansläll-ningsfrämjande åtgärder

dels att 21 § skall upphöra att gälla,

dels att i 24 och 25 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels atl 22 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

22 §

Allmänt åtal för gärning som Allm'änt åtal för gärning som
avses i 19 eller 20 § får väckas avses i 19 eller 20 § får väckas
endast efter anmälan av arbets- endast efter anmälan av arbets­
marknadsstyrelsen,
                marknadsstyrelsen.

Allmänt åtal för gärning som avses i 21 § får väckas endast om

målsägande anger brottet till åtal    '     .•.'•.

eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

79    Förslag tiU

Lag om ändring i inkassolagen (1974:182)

Härigenom föreskrives i fråga om inkassolagen (1974: 182)

dels att i 19 § ordet "Kungl. Maj:t" skaU bytas ut mot "regeringen",

dels att 17 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

■       ■   .        11                                                           %

TUl böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst

elt år dömes den som uppsåtligen etl år dömes den som uppsåtiigen

eller av oaktsamhet                          eller av oaktsamhet

1.   bedriver inkassoverksamhet 1. bedriver inkassoverksamhet utan tillstånd enligt denna lag, när     utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras, sådant erfordras, eller

2.    bryter mot 11 eller 16 §, eller 2. lämnar osann uppgift i fall

3.    lämnar osann uppgift i fall som avses i 14 § andra stycket, som avses i 14 § andra stycket.

Allmänt åtal för brott mot 11 eller 16 § får väckas endast om


 


Prop. 1975: 78                                                        89

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

80    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:268) med anledning av miljö­skyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Fin­land, Norge och Sverige

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1974: 268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 febmari 1974 mellan Danmark; Fin­land, Norge och Sverige skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2 § Den   som   hos   svensk  bevak-        Den   som  hos   svensk   bevak­ningsmyndighet   tagU   befaltnmg     nmgsmyndighet   tagit   befattning med ärende angående mUjöskadlig     med ärende angående miljöskadlig verksamhet  i  Danmark,  Finland     verksamhet  i  Danmark,  Fmland eller Norge får ej obehörigen yppa     eller Norge får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet, driftanordnmg el-     yrkeshemlighet, driftanordning el­ler    affärsförhåUande    som    han     ler affärsförhåUande som han där-därigenom   fått   kännedom   pni.     igenom fått kännedom om. Den   som   uppsåtligen   eller   av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från all­män synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

81    Förslag tiU

Lag om ändring i gruvlagen (1974: 342)

Härigenom föreskrives alt 11 kap. 5 § gruvlagen (1974: 342) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

11 KAP. 5 §1 Den som deltagit i tillsyn enligt        Den som deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat sätt ta-     denna lag eller på annat sätt ta-

> Senaste lydelse 1974: 892.


 


Prop. 1975: 78


90


 


Nuvarande lydelse

git befattning med ärende som av­ses i lagen får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han där­vid fått kunskap om. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter el­ler fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om måls­ägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän syn­punkt.


Föreslagen lydelse

git befattning med ärende som av­ses i lagen får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han där­vid fått kunskap om.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

82    Förslag tiU

Lag om ändring i abortlagen (1974: 595)

Härigenom föreskrives att 8 § abortlagen (1974: 595) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


8 §


Den som har tagit befattning med abortärende får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från all­män synpunkt.


Den som har tagit befattning med abortärende får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

83    Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom föreskrives att 45 § lagen (1974: 890) om vissa mineral­fyndigheter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

45                                               §
Den  som deltagit i tillsyn en-
     Den som deltagit i tiUsyn en­
ligt denna lag eller på annat sätt
   ligt denna lag eller på annat sätt


 


Prop. 1975: 78


91


 


Nuvarande lydelse

lagit befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen rö­ja eller nyttja yrkeshemlighet el­ler annat förhållande som han där­vid fått kunskap om. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter el­ler fängelse i högst ett år. All­mänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.


Föreslagen lydelse

lagit befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen rö­ja eller nyttja yrkeshemlighet el­ler annat förhållande som han där­vid fått kunskap om.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

84    Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1975: 55) om folk- och bostadsräkning år 1975

Härigenom föreskrives att 16 § lagen (1975: 55) om folk- och bo­stadsräkning år 1975 skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


16 §


Den som tagit befattning med uppgift som avses i denna lag får ej obehörigen yppa dess innehåll. Den som uppsåtligen eller av oakt­samhet bryter häremot, dömes till böter eller fängelse i högst ett år om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.


Den som tagit befattning med uppgift som avses i denna lag får ej obehörigen yppa dess innehåll.


Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1976.

85    Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Härigenom föreskrives alt 147 a § byggnadslagen (1947: 385) skall ba nedan angivna lydelse.


 


Prop. 1975: 78


92


 


Nuvarande lydelse

147

Den som hos myndighet tagit befattaing med ärende som avses i 136 a § får ej obehörigen yppa yr­keshemlighet, som därigenom bli­vit känd för honom, eller drift-anordning, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för lan­dels försvar varom han därigenom fått kännedom.

Den som uppsåtUgen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmel­serna i första stycket dömes till bö­ter eller fängelse i högst ett år. All­mänt åtal får väckas endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.


Föreslagen lydelse

a §1

Den som hos myndighet tagit befattning med ärende som avses i 136 a § får ej obehörigen yppa yr-, keshemlighet, som därigenom bli­vit känd för honom, eller drift­anordning, affärsförhållande eUer förhållande av betydelse för lan­dets försvar varom han därigenom fått kännedom.


86    Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1975: 000) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m.


/ prop. 1975: gen lydelse


1 bilaga 12 föreslå-     Här föreslagen lydelse


3 §


Vad någon i samband med Sve­riges exportråds befattning med handelssekreterares verksamhet i anstäUning hos rådet eller på gmnd av uppdrag hos detta har erfarit om enskUda företags eller sammanslutningars affärs- eller driflförhållanden får han ej obe­hörigen yppa eller utnyttja. Den som uppsåtligen eller av oaktsam­het bryter häremot dömes till bö­ter eller fängelse i högst ett år.


Vad någon i samband med Sve­riges exportråds befattning med handelssekreterares verksamhet i anstäUning hos rådet eller på grund av uppdraget hos detta har erfarit om enskUda förelags eUer sammanslutningars affärs- eller driflförhåUanden får han ej obe­hörigen yppa eller utnyttja.


Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1976.

' Senaste lydelse enligt prop. 1975: 30 Bilaga 1.


 


Prop. 1975: 78                                                                     93

87    Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1975: 000) om offentliga funktionärers tystnadsplikt

Härigenom föreskrives att 5 § lagen (1975: 000) om offentiiga funk­tionärers tystnadsplikt! samt tredje stycket av ikraftlrädandebestämmel-serna tUl denna lag skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

88    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 000) med vissa bestämmelser för personal inom hälso- och sjukvård m. m.

7 prop. 1975: 8 föreslagen lydelse        Här föreslagen lydelse

4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 1 § dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes den som hindrar eller undandrar sig inspektion som avses i 2 §.

Den  som  uppsåtligen  eller av    Bestämmelserna i första stycket

oaktsamhet bryter mot 3 § dömes gäller endast om gäming som där
till böter eller fängelse i högst ett sägs ej är belagd med straff i
år.
                                     brottsbalken  eller  annan   förfalt-

Beslämmelserna   i   första   och     ning. andra styckena gäller endast om gärning som där sägs ej är belagd med straff i brottsbalken eller an­nan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

89    Förslag till

Lag om ändring i oljekrislagen (1975: 000)

Härigenom föreskrives att 20 § oljekrislagen (1975: 000)2 sall upp­höra alt gälla vid utgången av år 1975.

' Se'prop. 1975: 8. ''Se;;prop. 1975:42.


 


Prop. 1975: 78                                                                        94

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
                       PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-02-06

Närvarande: statsmmistem Palme, statsråden Sträng, Andersson, Jo­hansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Geijer

Lagrådsremiss med förslag till ändringar i brottsbalken m. m.

Föredraganden anför,

1    Inledning

Genom reformer som beslutades av 1965 års riksdag bar statens och kommunernas tjänstemän fått förhandlingsrätt enligt i princip samma regler som gäller för andra arbetstagare. De offentliga tjänstemännens rättsställning regleras i stats- och kommunaltjänstemannalagarna (1965: 274 och 275) jämte därtill anslutande författningar. Tjänstemannalag-stiftnmgen innebär emellertid inte i alla delar en slutlig lösning på de problem som aktualiseras av en modern syn på den offentliga tjänsten. I propositionen till 1965 års riksdag (prop. 1965: 60) framhölls sålunda bl. a. behovet av en allmän översyn av ämbetsansvaret och den offent­liga tjänstemannarättens sanktionssystem i övrigt. Riksdagen hemställde också om en allsidig och fömtsättningslös utredning om ämbelsansva-rets innebörd och utformning.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för justi­tiedepartementet den 16 juli 1966 sakkunniga för utredning av frågan om ämbetsansvar och disciplinärt ansvar i offentlig tjänst.i j) sakkun­niga, som antog namnet ämbelsansvarskommiitén, avgav i juni 1969 elt delbetänkande, Ämbetsansvaret (SOU 1969: 20). I detta betänkande re-

' Numera hovrättspresidenten Sten Rudholm, ordförande, professorn emeri­tus Ivar Strahl, landstingsrådet Sten Söderberg, avdelningsdirektören Daniel Wiklund och kanslirådet Thore Wisén. Experter numera utredningschefen Erik Berglund, expeditionschefen Claes Edgardh, direktören Styrbjörn von Feilit-zen, ombudsmannen Jan Neumiiller, numera direktören Rolf Romson och för­bundsjuristen Stig Gustafsson.


 


Prop. 1975: 78                                                        95

dovisades ett principförslag för utformning av ett sanktionssystem av­seende den offentliga sektorns funktionärer. I december 1971 avlämna­de kommitién sitt slutbetänkande rörande ämbetsansvar och disciplinärt ansvar i offentlig tjänst, Ämbetsansvaret II (SOU 1972: 1).

Efter remiss avgavs ytttande över kommitténs delbetänkande av justi­tiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, rikspoUsstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, överbefälhavaren (ÖB), försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, poststyrelsen, televerket, statens järnvägar (SJ), statens vägverk, stats­kontoret, dåvarande kammarrätten, generaltullstyrelsen, riksrevisions­verket, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, domänverket, lantbmksstyrelsen, arbetsdomstolens ordförande, arbetsmarknadsstyrel­sen, siatens avtalsverk (SAV), statens personalpensionsverk, statens vat-tenfaUsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Hallands, Älvs­borgs, Gävleborgs och Norrbottens län, gmndlagberedningen, kommu-nalrättskommittén, förhandlingsuttedningen, lönesystemulredningen, riksdagens ombudsmannaexpedition (JO), fiUlmäktige i riksgäldskonto­ret, domkapitlet i Uppsala ärkestift. Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges arbetsledareför­bund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska under­officersförbundet. Svenska Facklärarförbundet och Sveriges Lärarför­bund, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund och Svenska Hälso- och Sjukvårdens Tjänstemannaförbund, Slatsljänstemannaförbundet, Svenska Industritjänstemannaförbundet, Svenska Arbetsgivareföre­ningen, Aktiebolaget Svensk BUprovning, Allmänna bevakningsaktiebo­laget (ABAB), Sveriges Radio aktiebolag och Systembolaget aktiebolag.

RÅ bifogade yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt från länsåklagarna i Uppsala, Kristian­stads, Älvsborgs, Värmlands, Gävleborgs och Västerbottens län. Vid ÖB:s yttrande var fogade yttranden från cheferna för armén, marinen och flygvapnet. Universitelskanslersämbetet bifogade yttranden från de juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm. Av länsstyrelsen i Stockholms län bifogades ytttande från kronofogde­myndigheten i Stockholm, av länsstyrelsen i Jönköpings län yttrande från stadsfullmäktige i Jönköping och av länsstyrelsen i Norrbottens län yttrade från drätselkammaren i Luleå stad.

Över kommitténs slutbetänkande avgavs efter remiss yttranden av samma instanser — i stäUet för kammarrätten dock kammarrätten i Stockholm — som hade yttrat sig över delbelänkandet, med undantag av gmndlagberedningen, kommunalrättskommittén, Sveriges arbetsleda­reförbund, Svenska Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund, Sve­riges kommunaltjänstemannaförbund och Svenska Hälso- och Sjukvår-


 


Prop. 1975: 78                                                        96

dens Tjänstemannaförbund, Slatsljänstemannaförbundet samt Svenska Industritjänstemannaförbundet.Vidare avgavs yttranden av utredningen rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbets­domstolen, utredningen om den kommunala demokratin, fullmäktige i riksbanken. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt Sjukvår­dens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut.

TUl RÅ:s yttrande bUades yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt från länsåklagarna i Upp­sala, Kalmar och Västmanlands län. Socialstyrelsen bifogade yttranden från medicinalväsendets ansvarsnämnd. Av länsstyrelsen i Hallands län överlämnades yttrande från kommunstyrelsen i Halmstads kommun samt av LO yttranden från Svenska kommunalarbetareförbundet och Statsanställdas förbund.

2    Gällande rätt

Statens och kommunernas tjänstemän har sedan länge ett vittgående straffansvar för fel och försummelser i tjänsten. Reformer beträffande hithörande beslämmelser har förelagils vid olika tUlfällen och i systema­tiskt hänseende gjordes en genomgripande revision av ämbetsbrotten år 1948. Som motiv för de ansvarsregler som då var aktuella anfördes i straffrättskommitléns betänkande med förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten (SOU 1944: 69) att den offentliga tjänstens behöriga gång måste skyddas. För att garantera nödvändig standard inom mängden av tjänsteåtgärder och upprätthålla berörda tjänstemäns integritet var det därför enligt kommitténs mening nödvändigt alt i bety­dande utsträckning underkasta ämbetsmän strafftvång för gärningar som inte var straffbara om de begicks av andra medborgare.

De beslämmelser rörande ämbetsbrott, som sålunda infördes i straff­lagen genom 1948 års lagstiftning, överfördes i princip oförändrade tUl 20 kap. brottsbalken (BrB). Där upptas sålunda f.n. fyra självständiga ämbetsbrott, nämligen tjänstemissbmk, tagande av muta eller av otill­börlig belöning, brott mot tystnadsplikt och tjänstefel.

I 1 § behandlas tjänstemissbmk. Det straffbara förfarandet består i att ämbetsman genom handling eller underlåtenhet missbmkar sin ställning till förfång för det allmänna eller någon enskild. En fömtsättning för lagmmmets tillämpning är att gärningen inte utgör förskingring eller an­nan trolöshet eller annars är särskUt belagd med straff. Straffet för tjäns­temissbruk är suspension eller avsättning, eventueUt i förening med fängelse i högst två år. Är brottet grovt blir straffet alltid avsättning och fängelse i högst sex år. I ringa fall skall endast böter utdömas.

I 2 § avses det fall att ämbetsman mottar, låter åt sig utlova eUer be­gär mula eller annan otiUbörlig belöning för sin tjänsteutövning. Gär­ningen rubriceras som tagande av mula eller av otillåten belöning, och


 


Prop. 1975: 78                                                        97

paragrafen blir tillämplig bara när gärningen inte i övrigt är särskilt be­lagd med straff. Även den som har varit ämbetsman kan straffas enligt lagrummet, likaså den som har begått gärningen innan han erhöll den befattning som det i det enskilda fallet är fråga om. Straffet för brott mot 2 § är detsamma som vid tjänstemissbruk.

Brott mot tystnadsplikt behandlas i 3 §. Om gärningen inte är straff­belagd annorstädes skall lagrummet tillämpas på den som är eller varit ämbetsman och som yppar vad han är pliktig att hemlighålla eller som olovligen utnyttjar sådan hemlighet. Straffet är suspension eller avsätt­ning, vartill kan komma fängelse i högst ett år. För ringa fall stadgas böter. Tystnadsplikten följer i första hand av skilda författningar. Så­lunda innehåller t. ex. 2 kap. 4 § nya riksdagsordningen (RO) förbud för ledamot eller tjänsteman i riksdagen att obehörigen yppa vad som har förekommit vid sammanträde inom stängda dörrar. Straffbestämmelsen i 20 kap. 3 § BrB har emellertid, som senare skall närmare beröras, före ikraftträdandet av nya regeringsformen (RF) kunnat tillämpas även i vissa fall där tystnadsplikten inte grundas på någon författningsbestäm­melse ulan följer av myndighets eller överordnads föreskrift eller av sa­kens beskaffenhet.

I 4 § slutiigen stadgas ansvar för tjänstefel, bestående i att ämbetsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom eiUigt lag, instmktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet. Lagrummet skall enligt sitt innehåll tilläm­pas subsidiärt, nämligen endast om gämingen inte utgör tjänstemissbruk eller eljest är särskUt belagd med straff. Straffet för tjänstefel är böter eller suspension, i grova fall suspension eller avsättning i eventuell för­ening med fängelse i högst ett år. I samband med tillkomsten av 1965 års tjänstemaimalagstiftning intogs i 4§ ett tillägg av innehåll, alt som tjänstefel inte i något fall skall anses att ämbetsman deltar i strejk eller därmed jämförUg stridsåtgärd efter beslut av arbetslagarförehing som har anordnat åtgärden.

Möjligheten att döma lill suspension eller avsättning enligt 1—4 §§ förutsätter givetvis att vederbörande tjänsteman alltjämt innehar den tjänst i vilken han förbrutit sig. Är så inte fallet skall enligt 6 § andra stycket endast det för brottet stadgade hötes- eller fängelsestraffet tUl-lämpas men detta straff bestämmas strängare än annars med hänsyn tUl att suspension eller avsättning inte ådöms. Skulle ämbetsmannen inte ha dömts till annan påföljd än suspension eller avsättning kan dock påföljd efterges. Situationen kan ju vara den att ämbetsmannen inför en väntad avsätlningsdom självmant avgår. Har ämbetsman förskyllt suspension eller avsättning från den tjänst vari han har förbrutit sig men har han lämnat denna tjänst och fått en ny med likartade arbetsuppgifter, skall han enligt 6 § första stycket i stället suspenderas eller avsättas från den nya befallningen. Har han fått en annan med ämbetsansvar förenad tjänst

7   Riksdagen 1975.1 saml Nr 78


 


Prop. 1975: 78                                                         98

än som nu sagts skall han enligt 7 § likaledes dömas till avsättning om han genom brottet visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha denna nya befatlnmg. Avsätts han inte skall han ådömas suspension om han i avsevärd mån har skadat det anseende innehavaren av befattning­en bör äga. Dessa bestämmelser i 7 § äger tUlämpning även på det fall att fömtvarande ämbetsman fälls till ansvar för tagande av muta eller brott mot tystnadspUkt som har begåtts efter det att han famnat sin tjänst. Innehar han vid lagföringen annan tjänst än den som brottet ägde samband med, kan han alltså enligt 7 § andra stycket avsättas eller suspenderas även från denna andra tjänst.

Om en ämbetsman begår ett allmänt brott skall han som andra, straf­fas enligt de regler som gäller för sådant brott. I vissa fall kan emellertid en straffskärpning inträda. Har ämbetsman genom allmänt brott åsido­satt sin tjänsteplikt kan han sålunda enligt 5 § dömas till fängelse i högst två år även om så svårt straff annars inte är stadgat för brottet. Har äm­betsmannen i sådant faU genom brottet visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin befattning skall han, enligt vad som stadgas i 8 §, utöver annan påföljd även dömas tUl avsättning. För detta senare fall finns emellertid en spärregel som innebär att, i fall då för brottet inte är stadgat fängelse i två år eUer däröver, han får dömas till avsättning endast om tjänstens särskUda beskaffenhet kräver det. Döms ämbets­mannen inte till avsättning enligt dessa beslämmelser skall han, lika­ledes enligt 8 §, ådömas suspension om han genom brottet i avsevärd mån har skadat det anseende innehavaren av befattningen bör äga. I samma lagmm stadgas också, att den fÖrlUst en ämbetsman lider genom att ådömas avsättning eller suspension skall beaktas vid bestämmandet av annan påföljd för brottet. I enlighet härmed kan.böter eller disciplin­straff som annars skulle ha ådömts bortfalla helt.

Bestämmelserna i 6, 7 och 8 §§ om avsättning och suspension kom­pletteras av ett stadgande I 15 § om möjUghet att i särskilt mål föra ta­lan om förstnämnda lagrums tUlämpnmg när ämbetsman som har dömts för brott förordnats eller valts tUl befattning innan domen meddelades ■ eller därefter men innan den vunnit laga kraft.

I 9 § ges regler tUl undvikande av dubbelbestraffning i det faU att för­valtningsmyndighet ålagt ämbetsman disciplinär bestraffning för visst brott. I sådant fall skall domstolen ta hänsyn tUl denna bestraffning då den bestämmer påföljd för brottet, och domstolen kan härvid t. ex. efterge böter eUer suspension helt. Har förvaltningsmyndighetens beslut inte helt eller delvis verkställts när åtal väcks, skall beslutet förfalla.

Försök, förberedelse eller stämpUng tiU brott enligt 1—4 §§ är inle straffbart. Däremot är reglema i 23 kap. BrB om ansvar för medverkan tUlämpliga även när det gäller dessa ämbetsbrott, dock att ansvar för medverkan tUl tjänstefel enligt 4 § kan ådömas endast den som genom sin medverkan åsidosatt egen tjänsteplikt. Bestämmelse härom återfinns


 


Prop. 1975: 78                                                        99

i 11 §. Där föreskrivs också att medverkan tUl brott enligt 1—3 §§ be­straffas med böter eller fängelse enligt reglerna i dessa lagrum. Är den medverkande i sistnämnda fall själv ämbetsman kan också reglerna i 8 § om avsättning och suspension tillämpas på honom.

I 10 § ges en regel som gör del möjligt alt i visst fall avsätta tjänste­man även om det inte har styrkts att Ijänsleförsummelse föreligger. En­ligt lagmmmet skall nämligen ämbetsman, som utan lov eller tillkänna­givet förfall har avhållit sig från tjänstgöring och inte kunnat träffas med kallelse eller inställas, dömas tUl avsättning om han inte kommer innan tre månader har förflutit från det kallelse som domstolen utfärdat på honom publicerats i allmänna tidningarna. Derma regels placering i strafflag får historiskt ses mot bakgmnden av den tidigare i § 36 gamla RF intagna bestämmelsen alt ämbetsman inte fick avsättas annat än efler rannsakning och dom.

Personkretsen för ämbetsansvaret bestäms i 12 §. Den närmare inne­börden av bestämmelsen i paragrafens första stycke har utformats i rätts­praxis. I stora drag innebär bestämmelsen följande. AUa som är an­ställda som tjänstemän hos staten, landstingskommun eller kommun står i princip under ämbetsansvar. Emellertid har en gräns dragits nedåt så alt ämbetsansvar inte har ansetts föreligga då en tjänst innefattar endast osjälvständig verksamhet. Även sådana tjänster har dock ansetts grunda ämbetsansvar om de innefattar utövning av offentlig myndighet eller, såsom inom kommunikatlonsinfättningar, angår förbållandet till allmän­heten. Även de som utan anställning haft uppdrag att förrätta verksam­het av offentiig art har i åtskilliga fall ansetts bära ämbetsansvar. Vad angår personal hos inrättningar som har stadfästs av regeringen har vid bedömningen om en inrättning är allmän beaktats om den utövar nå­gon offenllig funktion eller tjänar ett allmännyttigt ändamål. Betydelse har även tillagts den omständigheten alt inrättningen har grundats med hjälp av allmänna medel eller erhåller understöd av sådana medel. Som exempel på sådana inrättningar som i rättspraxis ansetts vara allmänna kan nämnas av enskild stiftelse driven uppfosttingsanstalt (NJA 1937 s. 656). I inrättaingar av detta slag är styrelseledamöter och ledande befattningshavare underkastade ämbetsansvar liksom sådana underly­dande tjänstemän vilkas verksamhet enligt författning, reglemente eller annan föreskrift avser uppfyllande av den funktion som över huvud grundar ämbetsansvarets tillämplighet på inrättningen.

I 12 § andra stycket ges regler om det begränsade ämbetsansvar — avseende endast tagande av muta och brott mot tystnadspUkt men inte ijänstemissbruk och tjänstefel — som gäUer för ledamöter av riksdagen, landsting, kommimfuUmäktige och taxeringsnämnd samt jurymän i tryck­frihetsprocess. Ordförande i beslutande församling anses dock ha full­ständigt ämbetsansvar för uppgifter som åligger honom i denna egen­skap (NJA 1921 s. 172). Enligt sista punkten i andra stycket har straff-


 


Prop. 1975: 78                                                       100

ansvar enUgt 3 § för brott mot tystnadsplikt vidare lagts på alla an­ställda i allmän tjänst — Uksom på dem som fullgör lagstadgad tjänste­plikt — oavsett om de har ämbetsansvar.

I 13 § ges en särskild ansvarsregel för vissa personer som inte är äm­betsmän, nämligen för personer anställda i förelag för allmän samfärd­sel, vilka enligt regeringens förordnande skall åtnjuta det skydd som re­geln i 17 kap. 1 § BrB om straffansvar för våld eller hot mot tjänsteman innebär. Åsidosätter sådan person vad som åligger honom tUl förekom­mande av olyckshändelse skall reglerna i 5 § om slraffskärpning och i 8 § om avsättning och suspension kunna tUlämpas.

I 14 § slutiigen föreskrivs att brott varigenom ämbetsman åsidosatt sin ämbetsplikt med vissa angivna undantag alltid hör under allmänt åtal utan hinder av annars gällande regler.

I det följande avses med funktionärer såväl arbetstagare som upp­dragstagare.

Särskilda ansvars- och åtalsregler gäller för vissa persongrupper. En­ligt 12 kap. 3 § RF får sålunda statsråd fällas tUl ansvar för brott i utövningen av statsrådstjänsten endast om han därigenom grovt har åsidosatt sin tjänsteplikt. Åtal beslutas av riksdagens konstitutionsut­skott och prövas av högsta domstolen. Åtal för brott i utövningen av tjänst som ledamot av högsta domstolen och regeringsrätten skall en­ligt 8 § samma kapitel väckas av JO eller JK i högsta domstolen, som också har att pröva om justitieråd eller regeringsråd skall skUjas eller avstängas från sin tjänst eller vara skyldig att undergå läkarunder­sökning. Högsta domstolen har vidare enligt 3 kap. 3 § rättegångsbalken (RB) att pröva mål om ansvar på grund av ämbetsbrott av JO, JK, RÅ eller den som utövar något av dessa ämbeten eller av hovrällsdomare el­ler revisionssekreterare. Mål om ansvar på grund av sådant brott av bl. a, domare i allmän underrätt som har begåtts i utövning av hans tjänst upptas enligt 2 kap. 2 § RB av hovrätt. Åtal mot JK beslutas av regeringen eller möjligen av RÅ (jfr prop. 1973: 90 s. 437), I fråga om åtal mot vissa andra högre ämbetsmän tUlkommer beslutanderätten, fömtom JO och JK, även RÅ (7 kap. 4 § andra stycket RB). Beträffan­de JO ankommer det enligt 9 kap. 8 § RO på riksdagens konstitutions­utskott att besluta om åtal. Paragrafen innehåller också åtalsregler be­träffande vissa befattningshavare hos riksdagens organ. Enligt 8 kap. 10 § RO kan riksdagen på hemställan av. det utskott som granskai be­rättelse över JO:s verksamhet entlediga ombudsman som inte åtnjuter riksdagens förtroende.

Den som har utnämnts tiU ordinarie domare får enligt 11 kap. 5 § RF skUjas från tjänsten endast om han genom brott eller grovt eller uppre­pat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämp­lig alt inneha tjänsten eller om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig all avgå med pension. Har ordinarie


 


Prop. 1975: 78                                                       101

domare skUls från tjänsten genom beslut av annan myndighet än dom­stol, skall han enligl samma bestämmelse kunna påkalla domstols pröv­ning av beslutet. Detsamma gäller beslut varigenom ordinarie domare har avslängts från utövning av sin tjänst eller ålagts att undergå läkar­undersökning.

Beträffande andra tjänstemän än domare som har tillsatts genom fuUmakt finns i statstjänstemannalagen (1965:274, omtryckt 1974: 1009) beslämmelser som svarar mot stadgandet i 11 kap. 5 § RF och som innebär att sådana tjänstemän, med vissa närmare angivna undan­tag såsom uppnådd pensionsålder och nedsatt arbetsförmåga, inte får skUjas från tjänsten annat än av allmän domstol efter åtal.

Mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot får enligt 4 kap. 8 § RF åtal inte väckas på grund av hans yttranden el­ler gärningar under utövandet av uppdraget utan att riksdagen har med­givit det genom beslut om vilket minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig. Åtalet prövas av allmän underrätt, som enligt 7 § samma kapitel även äger besluta om riksdagsledamots skiljande från uppdraget om denne genom brottet visat sig uppenbarligen olämplig för uppdraget.

När det gäller funktionärer i de organ som är underställda riksdagen, exempelvis fullmäktige i riksbanken, beslutas åtal för brott begånget i utövningen av uppdraget eller tjänsten enligt 9 kap. 8 § RO av riksda­gens finansutskott eller annat utskott. Detta gäller dock inle åtal mol fullmäktig i riksbanken i fråga om brott som har begåtts i utövningen av riksbankens beslutanderätt enligt valutalagen (1939: 350) utan här är allmänna åtalsregler tillämpliga.

Hittills har behandlats ansvarsregler som riktar sig mot offentliga funktionärer vilka inte fullgör sina uppgifler på ett riktigt sätt. Den all­männa verksamheten behöver emellertid också skyddas mot angrepp från utomstående. I 17 kap. BrB straffbeläggs sådana gärningar. Be­stämmelserna i 1—5 §§ avser att förhindra obehöriga påtryckningar på dem som utövar allmän verksamhet, medan 14 och 15 §§ riktar sig mot dem som obehörigen utövar eller ger sig ut för att utöva befattning, var­med ämbetsansvar är förenat. Den krets som skyddas enligt först­nämnda bestämmelser består av innehavare eller fömtvarande inneha­vare av ämbete eller annan befattning varmed 'ämbetsansvar är förenat. Regeringen äger dock förordna att samma skydd skall tillkomma även innehavare av annan befattning.

I 1 § föreskrivs ansvar för den som med våld eller hot om våld för­griper sig på den som åtnjuter skydd i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från tjänsteåtgärd eller hämnas för sådan åtgärd. Straffet för våld eller hot mot tjänsteman är fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, böter eller fängelse i högst sex månader.


 


Prop. 1975: 78                                                       102

Enligt 2 § skall den som på annat sätt, för att tvinga eller hindra nå­gon som åtnjuter skydd i utövningen av hans befattning eller hämnas för tjänsteåtgärd, otillbörligen företar gärning som för honom medför li­dande, skada eller annan olägenhet eller hotar därmed dömas för förgri­pelse mot tjänsteman till böter eller fängelse i högst sex månader eller om brottet är grovt, till fängelse i högst fyra år.

Det skydd som tjänsteman med ämbetsansvar m. fl. har enligt 1 och 2 §§ gäller enligt 3 § även den som har kallals att biträda sådan befatt­ningshavare vid förrättning.

Den som utan att fömt nämnda beslämmelser är tUlämpliga genom att sätta sig tUl motvärn eller på annat sätt söker hindra utövningen av befattnuig som avses i 1 §, skall enligt 4 § dömas för våldsamt mot­stånd till böter eUer fängelse i högst sex månader.

I 5 § föreskrivs ansvar för den som förolämpar någon som åtnjuter skydd i eller för hans befattning. Straffet för missfirmelse mot tjänste­man är böter eller fängelse i högst sex månader.

Bestämmelsen i 14 § om obehörig tjänsteutövning avser det fallet att någon obehörigen utövar vad som hör tUl befattning med vUken äm­betsansvar är förenat. Straffet är böter eller fängelse i högst sex måna­der eUer, om brottet med hänsyn till att gärningsmannen vUle skaffa sig obehörig vinning eller annars är att anse som grovt, fängelse i högst fyra år.

Den som i annat fall än som avses i 14 § obehörigen ger sig ut för atl inneha befaltnmg med vUken ämbetsansvar är förenat, skall enligt 15 § första stycket dömas för föregivande av allmän ställning tUl böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller om någon obehörigen bär imiform, märke eller annat tjänstetecken som ger honom sken av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Enligt 15 § andra stycket skall den som obehörigen ger sig ut för ad­vokat dömas för föregivande av ställning såsom advokat till böter.

För statstjänstemännens del kompletteras .de tidigare återgivna reg­lerna om ämbetsansvar av vissa regler i statstjänstemannalagen. Enligt 19 § i denna lag kan sålunda en statstjänsteman i administrativ väg ådömas disciplinstraff för tjänsteförseelser vilka anges i en gärnings­beskrivning som i sak är likalydande med beskrivningen av tjänstefel i 20 kap. 4 § första stycket BrB. Från detta disciplinansvar är enligt 18 § statstjänstemarmalagen undantagen den som innehar eller uppe­håller ordinarie domartj'änst eller — oavsett om tjänsten är ordinarie eller inte — tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst i departement, central förvaltningsmyndighet eller länsstyrelse. Vidare är från ansvaret undantagna de personer som enligt 1 § stats­tjänstemannalagen över huvud inte omfattas av denna lag, dvs. stats-


 


Prop. 1975: 78                                                       103

råden och JO samt den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst.

Disciplinstraff enligt statstjänstemannalagen är varning, löneavdrag under högst trettio dagar, suspension i högst tre månader samt vid svå­rare eller upprepad förseelse avsättning. I överensstämmelse med gäl­lande regler om oavsätllighet är dock tjänsteman med fullmakt på tjäns­ten undantagen från det disciplinära åvsättningsslraffei.

Liksom i 20 kap. 9 § BrB finns även i statstjänstemannalagen en regel till förekommande av dubbelbestraffning. Har åtal väckts mot tjänsteman får sålunda enligt 21 § i lagen disciplinärt förfarande rörande gäming som omfattas av åtalet inle inledas eller fortsättas.

Beslut om disciplinstraff fattas enligt 23 § statstjänstemannalagen av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder, om regeringen inte bestämmer annat. Deltar flera i avgörandet skall RB:s regler om om­röstning i överrätt i fråga om ansvar äga motsvarande tiUämpning. I ärendet skall, om tjänstemannen påfordrar det, tUlfälle beredas honom att vid munUigt förhör uttala sig i saken (24 §).

Talan mot myndighetens beslut i ärende om disciplinär bestraffning förs enligt 1 § lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltnings­domstol att pröva vissa mål samt 18 § allmänna verksstadgan (1965: 600, ändrad 1974: 833) hos kammarrätt genom besvär. Kammar­rättens beslut kan överklagas hos regeringsrätten som sista instans.

Beträffande valet mellan judiciellt och disciplinärt förfarande gäUer enligt 20 § statstjänstemannalagen att disciplinmyndigheten skall anmäla tjänsteman, som är underkastad disciplinansvar, lill åtal om han är skä­ligen misstänkt för tjänstemissbruk, lagande av mula eller av otUlbörlig belöning, brott mot tystnadsplikt eller annat brott i tjänsten för vilket är stadgat fängelse. Vidare skall tjänsteman som är anställd med fullmakt anmälas till åtal om han är skäligen misstänkt för grovt tjänstefel. När det föreligger skälig misstanke om brott i tjänsten i annat fall — t. ex. i fråga om tjänstefel som inte är grovt — skall åtalsanmälan göras om det finns anledning anta alt talan om enskUt anspråk kommer att föras eller om tjänstemannen bestrider vad som läggs honom till last och till­fredsställande utredning inte kan åstadkommas hos myndigheten.

Om tjänsteman anmäls till åtal eller disciplinärt förfarande inleds mot honom och den gärning som det gäller kan antas medföra avsättning el­ler om annars särskilda skäl föreligger, kan tjänstemannen enligt 26 § statstjänstemannalagen avstängas, från tjänsten med omedelbar verkan. Om avstängning av domare som misstänks för brott finns särskUda be­stämmelser i lagen (1955: 261) om avstängning av domare (ändrad se­nast 1974: 1013).

Även åtskilliga tjänstemän som sorterar imder kommunaltjänsteman­nalagen (1965: 275, ändrad senast 1974:1010) är underkastade ett för­fattningsreglerat disciplinansvar. Här kommer närmast i fråga sådana tjänstemän hos kommun eller allmän inrättning, vilkas anställnmgsför-


 


Prop. 1975: 78                                                        104

håUanden redan före 1965 års tjänstemannalagstiftning helt eller delvis var författningsreglerade. I den mån regeringen enligt 1 § stadgan (1965: 602) om vissa tjänstem'än hos kommuner m. fl. (omtryckt 1974: 1017), i det följande kallad kommunaltjänstemannastadgan, förordnat att denna stadga skall vara tUlämplig på dem blir de också underkastade de i denna stadga intagna disciplinära ansvarsreglerna, vUka i sak är av samma innehåll som motsvarande regler i statstjänstemannalagen. Den största gruppen av dessa tjänstemän — totalt cirka 110 000 (se SOU 1974: 8 s. 115) — utgörs av lärarpersonal inom det kommunala skol­väsendet. Vidare kan nämnas kyrkliga befattningshavare såsom försam­lingspräster och kyrkomusiker.

Beträffande statstjänstemän samt kommunaltjänstemän som omfattas av kommunaltjänstemannastadgan gäller vidare att den offentlige ar­betsgivaren i stället för alt utkräva straff- eller disciplinrättsligt ansvar vanligen kan använda sig av det civUrättsliga regelsystemet. Sålunda kan flertalet tjänstemän som inte tillsatts med fullmakt sägas upp från sin tjänst med stöd av bestämmelserna i lagen. (1974: 12) om anställ­ningsskydd (se 30 § statstjänstemannalagen och 36 § kommunaltjänste­mannastadgan). Reglerna om avskedande i lagen om anställningsskydd gäller däremot inte för dessa gmpper av arbetstagare.

För de kommunaltjänstemän som inte omfattas av kommunaltjänste­mannastadgan — omkring 400 000 (se SOU 1973:56 s. 89) — råder fuUständig avtalsfrihet i disciplinfrågor. Vidare, gäller lagen om anställ­ningsskydd i fuU utsträckning bettäffande dessa tjänstem'än. Detta har resulterat i att vissa regler om discipUnära åtgärder har tagils in i ett kollektivt huvudavlal med allmänna bestämmelser, avsett att antas i samband med de kommunvis slutna kollektivavtalen. Som disciplin­påföljder upptas i nämnda allmänna bestämmelser varning och av­skedande ulan iakttagande av uppsägningstid samt för ordinarie tjänste­man även suspension under högst 90 dagar. För de fast anställda tjänste­männens del är fömtsättningen för alt avskedande skall kunna tillgripas att tjänsteman efter erhållen varning eller suspension åter gör sig skyl­dig till fel eller försummelse eUer att han genom fel eller försummelse eller på annat sätt visat sig vara uppenbart olämplig att inneha tjänsten. Vidare finns en regel om att varning inle får åberopas som skäl för tjänstemans skUjande från tjänsten om två år har förflutit efter var­ningens utdelande utan att tjänstemannen har erhåUit förnyad dscipli-när bestraffning eUer under mellantiden dömts för ämbetsbrott.

Arbetstagare hos staten skall enligt kungörelsen (1971: 940) om tjäns­temannaanställning för arbetstagare hos staten — med några få uppräk­nade undantag — numera i princip anställas som tjänsteman. Däremot finns det fortfarande åtskilliga kommunalanställda arbetstagare som inle är tjänstemän. I fråga om sådana arbetstagare.— omkring 200 000 — är bestämmelser om påföljder vid förseelser intagna i elt kollektivt hu-


 


Prop. 1975: 78                                                       105

vudavtal med allmänna bestämmelser, avsett att införas i de kommunvis slutna kollektivavtalen. Huvudavlalet upptar som påföljder varning, suspension och avskedande utan iakttagande av uppsägningstid. Avtalet innehåller även regler om avstängning. I likhet med vad som har av­talats för de kommunala tjänstemännen gäller även beträffande ifråga­varande arbetstagare att varning inte får åberopas som skäl för avske­dande om två år har förflutit sedan varningen utdelats ulan att arbets­tagaren erhållit förnyad bestraffning. Vidare är lagen om anställnings­skydd tillämplig i full utsträckning.

I arbetsrättsligt hänseende anses ämbetsansvaret ha den betydelsen alt det utesluter avtalsfrihet i varje fall rörande åligganden i tjänsten. Omvänt gäller att ämbetsansvaret liksom det lagreglerade disciplinan­svaret inle kan utkrävas för förseelser inom det område där de offentliga tjänstemännen har avtalsfrihet.

3    Ämbetsansvarskommitténs principbetänkande

I sitt första betänkande redovisade kommittén de principer som den ansåg böra ligga till grund för ett nytt sanktionssystem för offentliga funktionärer. Dessa principer innebar i huvudsak följande.

Det nya systemet skulle inle som det nuvarande ämbetsansvaret ute-" sluta avtalsfrihet rörande tjänsteåligganden. Inskränkningar i delta hän­seende skulle bero av lag. Det offentliga anställningsförhållandet i sin helhet skulle sålunda formellt behandlas som avlalsgmndat, vilket enligt kommitién medförde den konsekvensen alt det ansågs som en avtals-förpliktelse för arbetslagaren atl åtlyda av arbetsgivaren uppställda vill­kor även på områden där dennes ensamma bestämmanderätt inte fick inskränkas genom avtal.

Vidare skulle det nya sanktionssystemet till skillnad från ämbetsan­svaret kunna tUlämpas både vid åsidosättande av offentligrättsliga för­pliktelser och vid avtalsbrott. Sanktionernas syfte skulle vara att tillgo­dose samhällsmedlemmarnas intresse av att offentliga funktioner utan ovidkommande hänsyn fullgjordes på elt rikligt sätt. Sanktionssyslemet skulle därför utformas efter de offentliga funktionernas art och inle vara beroende av om de offentUga funktionärerna intog ställning som tjänstemän eller inte.

Det nya systemet skulle vidare anpassas till den nuvarande strukturen av den offentliga sektorn, vilken innefattar både traditionella myndig­hetsorgan och privalrältsligt bildade organ, och utformas så att det kunde tillämpas oberoende av framlida förändringar i. den förvallnings-mässiga organisationen.


 


Prop. 1975: 78                                                       106

Med en privaträltslig grundsyn på det offenlligrältsliga anställnings­förhållandet skulle varje tjänsteförseelse komma alt betraktas som ett avtalsbrott, för vUket i första hand borde tUlämpas de sanktionsmedel som privattälten erbjöd. I vissa fall skiUle det emellertid vara nödvän­digt att komplettera dessa sanktionsmedel med ett straffrättsligt ansvar, som koncentrerades tUl centrala områden av offenllig verksamhet och där främst tog sikte på fall av oriktig myndighetsutövning.

4    Principerna för ett nytt sanktionssystem 4.1 Kommittén

Flertalet remissinstanser ställde sig i stort, sett positiva till eller läm­nade utan erinran grunderna för förslagen i principbetänkandet (en sammanstäUning av remissyttrandena finns i SOU 1972:1 s. 98—121). I allt väsentligt ansåg sig därför kommittén i sitt fortsatta arbete kunna bygga vidare på de i principbetänkandet intagna ståndpunkterna. Slut­betänkandet innehåller förslag till erforderliga författningsändringar jämte motiveringar.

En av kommitténs målsättningar är att söka åstadkomma elt för all offentiig verksamhet enhetligt sanktionssystem. Straffansvaret koncentre­ras enligt förslaget till centrala områden av offentlig verksamhet och tar främst sikte på oriktig utövning av offentUg myndighet. En ny straffbe­stämmelse rörande missbruk av offentiig myndighet föreslås ersätta den nuvarande ansvarsregeln om tjänstemissbruk i 20 kap. 1 § BrB medan stadgandena angående tagande av muta och brott mot tystnadsplikt i 2 resp. 3 § samma kapitel bibehålls med vissa ändringar och bestämmelsen i 4 § om tjänstefel upphävs.

Kommitténs förslag att avskaffa straffansvaret för vanliga tjänstefel innebär inte att sådana fel bör lämnas obeivrade. I stället föreslås att här skall gälla ett utomstraffrättsligt ansvar — ett disciplinansvar — av i huvudsak samma natur som det vUket förekommer i privat tjänst. Här­igenom tiUgodoser koimnitlén också ett annat av sina huvudsyften, näm­ligen att bryta det samband som fiims mellan rådande ansvarsregler och förbudet för slora funktionärsgrupper all träffa avtal om vissa tjänsteå­ligganden. Med en privalrättslig grundsyn på det offentliga anställnings­förhållandet blir enligt kommitién varje tjänsteförseelse att se som elt avtalsbrott för vilket bör tillämpas de sänktionsmedel som privaträtten erbjuder.

Vidare föreslår kommittén att avsättning och suspension avskaffas både som straff och som disciplinpåföljd. Om funktionären genom brott eller tjänsteförseelse visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin anställning eller sitt uppdrag skall han enligt förslaget 1 stället kunna -avskedas.


 


Prop. 1975: 78                                                       107

Om funktionären är missnöjd med den offentlige arbetsgivarens be­slut om disciplinpåföljd eller avskedande skall tvisten enligl kommitténs förslag kunna prövas av domstol på samma säll som är fallet på den pri­vata arbetsmarknaden.

4.2 Remissyttrandena

De i slulbeiänkandet redovisade principerna för ett nytt sanklionssys-tem tUlstyrks eUer lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Några remissinstanser anför reservationer mot förslaget utan att gene­rellt avstyrka det. JK anser att detaljförslagen, särskilt vad gäller dis­ciplinansvaret, präglas av arbetsgivare- och arbetstagarsynpunkter i viss mån på bekostnad av tredje mans — den enskilde medborgarens — in­tressen. Liknande synpunkter anförs av hovrätten för Nedre Norrland, SJ, länsstyrelsen i Jönköpings län och JO. JO , betonar att det före­slagna disciplinförfarandets utformning företer sådana brister att det är olämpligt att låta det nuvarande straffansvaret bortfalla i föreslagen utsträckning och ersättas med ett disciplinansvar, om inte bättre ga­rantier skapas för att discipUnansvaret verkligen kan utkrävas när så är påkallat från allmän synpunkt. Enligt Sveriges advokatsamfund skulle kommitténs målsättning — att söka åstadkomma ett för all offentlig verksamhet enhetligt sanklionssyslem — ha kunnat åstadkommas utan den långtgående avkriminalisering som de framlagda förslagen innebär. Kommunalarbetareförbundet a andra sidan anser inte att samhället som arbetsgivare har större behov av ett disciplininstitut än arbetsgivare på den privata arbetsmarknaden.

Juridiska fakulteten vid Stockhalms universitet anser att kommitténs försök att lägga en privaträttslig grundsyn på det offentliga anställnings-förhåUandet inte har lyckats. Sålunda brister enligt fakultetens mening kommitténs principiella utgångspunkt nämligen att det allmännas befatt­ningshavare har samma frihet att träffa anställningsavtal och kollektiv­avtal och att förhandla om avtal och tillgripa stridsåtgärder som an­ställda i privat tjänst. Vidare anser fakulteten att en privalrättslig grund­syn på det offentUga anställnlngsförhåUandet lätt blir aUtför ensidig inte minst såvitt gäller ämbelmän med rättstUlämpande uppgifler samt uni­versitetslärare. Beslut om antagande och avskedande av sådan befatt­ningshavare liksom utformningen av deras anställningsvillkor har nämli­gen en betydelsefull offentligrältslig aspekt, eftersom dessa frågor påver­kar rättssäkerheten och forskningens frihet.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet avstyrker väsentliga delar av kommitténs förslag och juridiska fakulteten vid Uppsala universitet menar att de anmärkningar som fakulteten framför — och som redovi­sas i det följande — gäller så grundläggande förhållanden att förslaget i sin nuvarande utformning inte bör läggas tiU grund för lagstiftning.


 


Prop. 1975: 78                                                       108

5    Avtalsförbudet i 3 § statstjänstemannalagen

5.1 Kommittén

Kommittén framhåller att de nya sanktionsreglerna inte bör utesluta avtalsfrihet men att det samtidigt inte heller bör vara uteslutet att till-lämpa dem vid avtalsbrott. De bör således utformas oberoende av om tjänsteförseelserna begås inom det avtalsförbjudna eller det avlalslillåtna området. För att åstadkomma att det offentliga tjänsteavtalet i sin hel­het kommer att omfattas av samma rättsregler i clvilrättsligt och proces-suellt hänseende som tjänsteavtal i allmänhet föreslår kommittén därför att det nuvarande stadgandet i 3 § andra stycket statstjänstemannalagen resp. 2 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen, som anger alt av­tal inte får ttäffas om inrättande eller indragning av tjänst m. m. ersätts av en bestämmelse av innebörd att det i avtal inte får stadgas inskränk­ning i rätt för arbetsgivaren att ensam besluta om dessa angelägenheter. Härigenom blir enligt kommittén en förseelse i offentUg tjänst att be­döma som ett mot det allmänna såsom arbetsgivare riktat avtalsbrott.

5.2 Remissyttrandena

Den föreslagna lagändringen tillstyrks av Göta hovrätt. LO konstate­rar att den avtalsfrihet som sålunda föreslås visserligen endast är av for­mell natur men att ändringen leder till alt berörda beslämmelser får en mer logisk uppbyggnad och framför allt åstadkommer ett närmande lill den privata arbetsmarknadens regelsystem. Liknande synpunkter anförs av SACO.

Televerket, SAV, förhandlingsutredningen och 'lönesystemutredningen avstyrker förslaget. Televerket anser att den nuvarande strikta uppdel­ningen av anställningsförhållandet i en offenlligrätlslig och en civilrätts­lig del är klarare från processuell synpunkt och att den föreslagna änd­ringen därför skuUe vara ägnad att komplicera förvaltningsprocessen. Samma uppfattning har lönesystemulredningen som i likhet med SAV anser att de av kommittén aktualiserade reformerna beträffande ansvars-syslem och processuella frågor skulle kunna vidtas utan den föreslagna lagändringen. Enligt förhandlingsutredningen bör som huvudregel gäl­la alt förhandlings- och avtalsrätten begränsas till frågor som de av­talande partema förfogar över. Den av kommittén föreslagna kon­struktionen harmonierar inle med denna grundsyn.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att den föreslagna omformuleringen närmast framstår som en lek med ord.


 


Prop. 1975: 78                                                       109

6    Det straffrättsliga ansvarsområdet 6.1 Kommittén

Den principiella utgångspunkten för kommitténs förslag är som tidi­gare nämnts att det bör skapas ett för all offenllig verksamhet enhetligt sanktionssystem som kan tUlämpas såväl då det allmänna uppträder i traditionell myndighetsform som då offenllig verksamhet fullgörs exem­pelvis genom privaträttsUgt bildade organ samt oberoende av den for-meUa gränsdragningen mellan tjänstemän och andra arbetstagare. Delta sanktionssystem bÖr enligt kommittén omfatta två olika slags påföljder, straffrättsUga och utomstraffrättsliga. Båda skall ha lill syfte att skydda samhäUsmedlemmamas intresse av att offentliga funktioner ulan ovid­kommande hänsyn fullgörs på elt riktigt sätt. Svårhetsgraden av möj­liga angrepp på detta intresse får avgöra vilket slag av påföljd som skall tiUgripas. Det utomstraffrättsliga ansvaret, som föreslås utformat inom ramen för ett discipUnförfarande av i huvudsak samma natur som det vilket redan förekommer i privat tjänst, avses samtidigt tillgodose det allmännas intresse såsom arbetsgivare.

De nuvarande straffbestämmelserna i 20 kap. BrB föreslås bli ersatta av tre nya ansvarsregler som var för sig gäller oriktig myndighetsutöv­ning, mutbrott och brott mot tystnadspUkt. Straffansvar för vanliga tjänstefel bortfaller alltså.

Den föreslagna straffbestämmelsen om oriktig myndighets­utövning, som närmast motsvarar nu gällande regler om tjänste­missbmk (20 kap. 1 § BrB), avser dels ett uppsåtiigt brott, benämnt missbruk av myndighet, dels ett oaktsamhetsbrott, kallat vårdslöshet i myndighetsutövning. Den som i utövning av offentlig myndighet åsido­sätter vad som tUl följd av lag eller annan författning eller eljest gäller för myndighetsutövning skall sålunda, om gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som inte är ringa, dömas för missbmk av myndighet till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, tUl fängelse i högst sex år. Om gärningen begås av grov oaktsamhet, skall dömas för vårdslöshet i myndighets­utövning tUl böler eller fängelse i högst ett år. Straffbestämmelsen är inte avsedd all tiUämpas om gämingen annars är belagd med straff.

Genom alt använda begreppet offentlig myndighet avser kommittén att dra en gräns mot det område där det allmänna uppträder som part i avtalsförhållanden. Kommittén framhåller att offentiig myndighet yt­terst är grundad i lag eller annan författning och att det genom de of­fentiiga funktionäremas utövning av denna myndighet för enskilda eller andra subjekt skapas plikter eller rättigheter som inte är av privaträttslig natur. Myndighetsutövning tar sig enligt kommittén normalt uttryck i formliga beslut men kan också förekomma i form av faktiska ålgärder


 


Prop. 1975:78                                                        110

som inte föregåtts av formliga beslut, t. ex. n'är polisen griper en för brott misstänkt person. Till myndighetsutövning räknar kommittén också vissa åtgärder som till formen endast innefattar elt meddelande om vissa faktiska förhållanden men som likväl skapar rättigheter eller skyldigheter på samma sätt som annan myndighetsutövning. Som exem­pel anförs bl. a. olika i författning stadgade former av registeranteck­ningar, inskrivningsåtgärder i fastighelsböcker etc.

Då det allmänna uppträder exempelvis som arbetsgivare," hyresvärd, köpare eller säljare och tillvaratar sina intressen i denna egenskap ge­nom att med stöd av avtalsvUlkor eller privaträttsliga lagbestämmelser avkräva motparten i a'vtalsförhållandet något är det med den givna defi­nitionen inte fråga om någon myndighetsutövning. Som exempel på cl­vilrättsligt agerande anför kommittén också det fallet att staten med tillämpning av de föreslagna lagreglerna om disciplinansvar utkräver disciplinpåföljd av en statstj'ånsteman. Det påpekas dock i betänkandet att själva rätten för det allmänna att ttäffa avtal ibland kan vara på så­dant sätt reglerad i författning att missbmk av denna rätt kan vara att bedöma som oriktig myndighetsutövning. Som exempel härpå hänvisas till gällaode inskränkningar för kommun att avhända sig fast egendom och till bestämmelsema om statlig upphandling.

Kommittén framhåller alt den innebörd som kommittén tillagt be­greppet myndighetsutövning stämmer väl överens med den beskrivning av begreppets innehåll som gjorts i förarbetena till förvaltningslagen (1971: 290) och skadeståndslagen (1972: 207) och att begreppet således skulle få samma innebörd i såväl skadeslåndsrättslig öch förvaltnings-rättslig som sträffrättslig lagstiftning. Det påpekas dock att stats och kommuns ansvar för allmän förmögenhetsskada enligt 3 kap. 2 § ska­deståndslagen avser fel eller försummelse vid myndighetsutövning, inle genom myndighetsutövning.

Eftersom skadestånd enligt de i skadeståndslagen sålunda angivna or­dalagen kan utkrävas även för vissa åtgärder som ingår endast som led i myndighetsutövningen, t. ex. förberedande handläggningsåtgärder, och andra handlingar som står i elt nära tidsmässigt och funktionellt sam­band med myndighetsutövningen, är området för det allmännas skade­ståndsansvar alltså något vidare än det straffbara område som avses med den av kommitién föreslagna bestämmelsen.

Missbruk av myndighet föreUgger enligt förslaget då de för myndig­hetens behöriga utövande gällande reglerna överträds. KommUtén fram­håller emellertid alt oriklig myndighetsutövning kan föreligga även där ett fattat beslut i och för sig står i överensstämmelse med författning­arna men meddelats endast sedan visst ovidkommande villkor uppfyllts. Även underlåtenhet att vara. verksam kan enligt kommittén innefatta oriktig myndighetsutövning, såsom då en åklagare underlåter alt åtala brott eller då utfärdande av stämning fördröjs i syfte att åtalspreskrip-


 


Prop. 1975:78                                                        111

tion skall hinna inträda. Kommitién påpekar också att ett beslut som typiskt sett innefattar missbruk av myndighet kan vara behäftat med fel som gör att det redan från början är alt betrakta som ogiltigt utan atl det behöver undanröjas efter besvär. Elt sådant beslut bör enligl kom­mitténs mening inle föranleda tUlämpning av den föreslagna ansvars­regeln.

Straffbestämmelserna rörande missbmk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning föreslås inte bli tillämpliga beträffande ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling.

Den föreslagna straffbestämmelsen om mutbrott skUjer sig från det nu gäUande stadgandet i 20 kap, 2 § BrB om tagande av mula eller av otillbörlig belöning såtillvida att bestämmelsen är tUlämplig även om gärningen faller under annat straffstadgande. Vidare har en väsentiig ut­vidgning skett såvitt gäller den ansvariga personkretsen. Kommitténs, syfte har varit att bestämma denna krets så att mutansvaret kommer att gälla inom all mer betydelsefull offentlig verksamhet oavsett om denna utövas av traditionella myndighetsorgan eller via privaträttsUgt bildade subjekt som ägs av det allmänna. Personkretsen föreslås sålunda omfatta alla arbetstagare hos staten eller kommun, oavsett om de har tjänste­mannaställning eller ej, ledamöter av styrelser, verk, nämnder, kommit­téer eller andra sådana inrättningar som hör till staten eller till kom­mun, personer som i övrigt till följd av val eller plikt utför uppdrag åt det allmänna eller vUkas uppdrag finns reglerade! författning, krigsmän eller andra som fullgör lagstadgad tjänsteplikt samt personer som utan all inneha tjänst eller uppdrag av berört slag utövar offentlig myndighet. Vidare föreslås att Kungl. Maj:t skall bemyndigas att besluta om straff­bestämmelsens tillämpning även på arbetstagare hos allmän inrättning eller hos aktiebolag, förening eller stiftelse vari staten eller kommun till följd av aktieinnehav eller på annat sätt har en avgörande bestämmande­rätt och på ledamot av styrelse för sådan inrättning eller sådant företag. Som fömtsättning för att Kungl. Maj:t skall meddela beslut härom an­ger kommittén att inrättningen eUer företaget har pålagts myndighetsut­övning eller andra mera väsentiiga offentliga funktioner eller intar mono­polställning. Med kommun likställs enligt förslaget landstingskommun; kommunalförbund, församling, kyrklig samfäUighet, skogsvårdsstyrelse och allmän försäkringskassa.

Straffet för mutbrott föreslås vara böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst sex år.

Kommittén framhåller att den föreslagna straffbestämmelsen om mutbrott skall ses som ett provisorium. Kommittén bar nämligen genom tilläggsdirektiv den 4 juni 1971 erhåUit uppdrag att utreda förutsättning­arna för en generellt utformad ansvarsregel som tar sikte på varje an­ställd eller uppdragstagare, oavsett om han återfinns inom den offentiiga eller den privata sektorn. I avbidan på residtatet av detta utredningsar-


 


Prop. 1975:78                                                        112

bete, som enligt direktiven skulle påbörjas först efter framläggandet av slutbetänkandet rörande ämbetsansvaret, har kommittén ansett sig böra lägga fram förslag till en ansvarsregel som tar sikte endast på den of­fentliga sektorn.

Beträffande brott mot tystnadsplikt är personkretsen för ansvar enligt gällande straffbud i 20 kap. 3 § BrB avsevärt vidare än den krets som omfattas av det egentliga ämbetsansvaret. Den tystnadsplikt, som straff sanktionerats genom stadgandet, följer i första hand av skilda författningar som än lar sikte på offentliga funktionärer än på enskilda personer. Straffbestämmelsen, som är subsidiär i förhållande till före­kommande specialstraffrättsliga stadganden, kan emellertid tillämpas även i vissa fall där tystnadsplikten inte gmndas på någon direkt författ­ningsbestämmelse. Kommittén framhåller att det är osäkert var grän­serna går kring denna oreglerade tystnadspUkt. Enligt kommitténs me­ning bör emeUertid etl slraffbud inte gälla generellt inom elt så diffust bestämt område utan för dess tiUämpning bör krävas att själva tystnads­plikten finns angiven i författning. Det föreslås därför att den nuvarande bestämmelsen i 20 kap. BrB om tystnadsplikt ersätts av en ny straffbe­stämmelse som, utan angivande av personkrets, stadgar ansvar — böter eller fängelse i högst två år — för var och en som yppar vad han till följd av författning är pliktig att hemlighålla. Det föreslagna straffbudet är avsett alt ersätta en stor del av de skiftande straffbestämmelser rö­rande brott mot tystnadsplikt som f. n. finns införda i olika special­författningar. Kommittén har därför gjort en översyn av dessa straff­bestämmelser och föreslår att ett stort anlal av dem upphävs.

För de fall då det trots avsaknad av författningsstöd kan anses åligga en offentiig funktionär att iaktta tystaad rörande visst ämne, bör bry­tande av sådan tystnadsplikt enligt kommitténs mening i princip beivras i discipUnär väg. Kommittén anser emellertid att denna oreglerade tyst­nadsplikt i vissa fall bör lagfästas så att brytande av plikten kan för­anleda straffansvar. Främst gäller detla enligt kommittén plikten atl iaktta tystnad rörande innehållet i allmän handling som är hemlig. En sådan generell föreskrift skulle, framhåller kommittén, ha sin rätta plats i sekretesslagstiftningen och därmed få vissa tryckfrihetsrältsliga konse­kvenser. Med hänsyn till alt offentiighets- och sekretesslagstiftningskom­mittén (Ju 1970: 49) enligt sina direktiv har att utreda bl. a. denna fråga har ämbetsansvarskommillén emeUertid stannat för att inte" läg­ga fram förslag tUl en generell regel av det slag som nyss har sagts. Kom­mittén föreslår inte heller några särskilda straffbestämmelser om tyst­nadsplikt rörande vad som förekommit vid offentliga beslutande försam­lingars sammanttäden inom stängda dörrar. Beträffande riksdagen har, som tidigare nämnts, sådan tystnadsplikt stadgats efter det att kommit­tén lagt fram sitt betänkande (2 kap. 4 § RO).

Nuvarande straffbestämmelser i BrB om brott mot tystnadsplikt för-


 


Prop. 1975:78                                                        113

utsätter i subjektivt hänseende uppsåt. Om tjänsteman med ämbetsan­svar av oaktsamhet bryter mot tystaadsplikt, kan straff inträda för tjäns­tefel enligt 20 kap. 4 § BrB. Vidare innehåller vissa specialstraffrättsliga bestämmelser föreskrifter om straff för oaktsamhetsbrott även beträf­fande andra personer. Efiersom kommitién föreslår att 20 kap. 4 § BrB skall utgå och de specialstraffrättsliga reglerna skall ersättas av ett nytt straff stadgande i BrB:s 20 kap., bör denna bestämmelse enligt kommU­téns mening innehålla föreskrifter om ansvar även för det fallet att bry­tandet av tystnadsplikt sker av oaktsamhet.

Såsom framgår av det föregående har de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension utmönstrats ur de föreslagna straffbestämmelserna. Detta får ses mot bakgrunden av kommitténs se­nare berörda förslag att som ersättning för de särskilda änibetsstraffen införa ett privaträttsUgt avskedandeinstitut. I samband därmed föreslår kommittén också en ny regel i 33 kap. BrB som har tUl syfte att för­hindra dubbelbestraffning och som i viss mån motsvarar den nu gällande bestämmelsen i 20 kap. 9 § samma balk. Enligt den före­slagna regeln får domstol vid bestämmande av straff för brott av arbets-eller uppdragstagare ta hänsyn tUl avsked eller annan enligt anställ­ningsavtalet medgiven följd av brottet.

6.2 Remissyttrandena

De allmänna principerna för det straffbara områdets omfattning tiUstyrks eller länmas utan eruuran av flertalet remiss­instanser som yttrat sig i frågan, däribland JK och Göta hovrätt.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet avstyrker förslaget om av-kriminalisering av tjänstefel och Sveriges advokatsamfund anser den föreslagna begränsningen av det straffbara området vara ägnad att inge betänkligheter särskilt med hänsyn tUl medborgarnas intresse av att den offentliga verksamheten bedrivs korrekt och att begångna förseelser verk­ligen blir beivrade. JO anser, som tidigare nämnts, alt det föreslagna disciplinförfarandet företer sådana brister att det är olämpligt att låta del nuvarande straffansvaret bortfalla i föreslagen utsträckning, om inte garantier skapas för alt disciplinansvaret verkligen kan utkrävas när så är påkallat från allmän synpunkt. Juridiska fakulteten vid Uppsala uni­versitet anser att beskrivningen av förslaget som en avkriminalisering är ett utslag av modetänkande och i sak överdrivet, eftersoni kommitténs system väsentiigen innebär att det av allmän domstol hUtills handhavda straffrättsliga förfarandet ersätts med ett administrativt disciplinärt för­farande.

Den föreslagna straffbestämmelsen om oriktig myndighets­utövning har i huvudsak fått ett positivt mottagande av remissin­stansema. JK anför att hans i yttrandet över kommitténs principbetän-

8    Riksdagen 1975.1 saml. Nr 78


 


Prop. 1975: 78                                                       114

kände uttryckta tvekan inför begreppet myndighetsutövning numera skingrats. Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt anser dock att stadgandet fått en alltför snäv avgränsning och påpekar att utnyttjande av tjänstestäUning genom åtgärder av faktisk karaktär, som inte kan in­ordnas under begreppet myndighetsutövning, faller utanför det straff­bara området. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att den innebörd kommittén vUl ge begreppet myndighetsutövning "är oklar och motsägelsefull. Från den enskildes synpunkt är det enligt fakultetens mening högst väsentiigt att även förberedande åtgärder i beslutsförfa­randet omfattas av straffansvar liksom tjänstemäns uppträdande mot aUmänheten och underordnade. Fakulteten finner det också ohållbart att den som är ansvarig för myndighets beslut i disciplinärende inte själv skall kunna stäUas tUl straffrättsligt ansvar för vad som enligt tjänste­mannens eller allmänhetens uppfattnmg kan uppfattas som myndighels-missbruk eller vårdslöshet i myndighetsutövning, enär kommittén undan­tar sådana beslut från sitt begrepp myndighetsutövnmg trots att beslutet skall fattas enligt förvaltningslagens principer. Kritiska synpunkter av sistnämnda slag uttalas också av de juridiska fakulteterna vid Lunds uni­versitet och Stockholms universitet samt av SJ. De juridiska fakulteterna vid Uppsala universitet och Lunds universitet har vidare invändningar mot kommitténs uppfattning att elt beslut som är till den grad felaktigt att det är en nuUitet inte kan innebära missbruk av myndighet. Det på­pekas att även ett ogUtigt beslut kan ha faktiska verkningar och följ­aktligen medföra förfång eller otUlbörlig förmån för det allmänna eller någon enskild samt att de grova fallen av myndighetsmissbruk med kommitténs ståndpunkt skulle gå fria från ansvar,

RÅ anser att det straffbara område som avses med den föreslagna an­svarsregeln rörande oriktig myndighetsutövning bör sammanfalla med omrädet för det allmännas skadeståndsansvar.

Enligt iänsåklagaren i Kalmar län föreligger med de vidgade discipli­nära beslraffnmgsmöjligheter som kommittén föreslår knappast något reellt behov av att krimuialisera tjänsteåtgärder såsom sådana.

Den föreslagna begr'änsningen av det straffbara området vid oaktsam myndighetsutövnmg tUl grova fall har genomgående fått ett gynnsamt mottagande av remissinstanserna.

Brottsbenämningen missbmk av myndighet anses av JK och Sveriges advokatsamfund vara att föredra framför det i principbetänkandet an­vända namnet maktmissbmk, medan Föreningen Sveriges tingsrättsdo­mare har motsatt uppfattnmg och hovrätten för Nedre Norrland före­drar benämningen tjänstemissbmk såsom mera adekvat. Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar benämningen oriktig myndighetsutövning och Göta hovrätt föreslår missbmk i myndighetsutövnmg, vilken beteckning korresponderar med benämningen vårdslöshet i myndighetsutövning. LO har mgenting att erinra mot att det uppsålliga brottet kallas miss-


 


Prop. 1975: 78                                                       115

bmk av myndighet men finner däremot den föreslagna benämningen för oaklsamhetsbrottet, vårdslöshet i myndighetsutövning, vara otymplig från språklig synpunkt och förordar i stället beteckningen vårdslös myn­dighetsutövning.

Den föreslagna utvidgningen av den ansvariga personkretsen vid mutbrott tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissin­stanser som yttrat sig i frågan. Endast TCO anser att någon ändring inte bör göras i avvaktan på att frågan om generellt mutansvar för såväl of­fentligt som privat anställda får en lösning. Hovrätten för Nedre Norr­land anmärker att två fall, som enligt gällande rätt faller inom det straffbara området, inte täcks av den av kommitién föreslagna lydelsen, nämligen då gämingen begåtts av ämbetsman inncn han erhållit befatt­ningen samt av den som varit ämbetsman. Hovrätten anser att de skäl som föranlett kriminalisering av dessa fall alltjämt är aktuella. Vidare bör det enligt hovrättens mening övervägas om inte de av kommittén angivna förutsättningarna för att Kungl. Maj:t skall förordna om straff­bestämmelsens tiUämpning på arbetstagare hos allmän inrättning m. m. borde inarbetas i lagtexten. Slutligen har hovrätten inte kunnat finna nå­got motiv för att mutbrottet inle längre skall vara subsidiärt i förhål­lande tUl allmänna brott.

Den föreslagna straffbestämmelsen om brott mot tystnads­plikt har i stort sett mötts positivt av remissinstanserna. JK påpekar att den av kommittén förordade begränsningen till i lag eller författning angiven tystnadsplikt medför att åtskUUga fall som nu faller under straffbestämmelsen i 20 kap. 3 § BrB i fortsättningen får beivras i dis­ciplinär väg. JK anser i likhet med skolöverstyrelsen att några större olägenheter inte följer med en sådan ordning men finner det lämpligt att frågan om ytterligare reglering på detta område får avvakta i avbidan på resultatet av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs ar­bele. Kammarrätten i Stockholm anser att behovet av en generell lagre­gel, som sanktionerar offentlig funktionärs tystnadsplikt i fråga om hemUg handling, är synnerligen ttängande och ifrågasätter därför om tUlskapandet av en sådan lagregel kan anstå. Enligt Svenska kommun­förbundet och Svenska landstingsförbundet bör en generell lagregel om tystnadsplikt innefatta skyldighet att iaktta tystnad även om vad som förekommit vid de kommunala beslutande församlingarnas sammanträ­den inom lyckta dörrar.

Sveriges Radio riktar kritik mot förslaget att ansvarsbestämmelsen i 9 § radioansvarighetslagen (1966: 756) skall utgå och ersättas med den strängare straffbestämmelsen i BrB. Konsekvenserna härav samt tyst-nadspliklsstadgandets förenlighet med 2 § radioansvarighetslagen och 7 kap. 4 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen bör enligt bolaget utredas sär­skilt.

LO påpekar att den föreslagna straffbestämmelsen avser även brott


 


Prop. 1975:78                                                         116

mot tystnadsplikt som begås av oaktsamhet och som f. n. bestraffas som tjänstefel. Eftersom kommitténs förslag bl. a. syftar till att avkriminali­sera förseelser som kan hänföras tUl tjänstefel, hade det enligt LO:s mening varit på sin plats att kommittén utförligare redovisat motiven tUl atl oaktsamt brytande av tystnadsplikten fortfarande skall beivras straffrättsligt. LO vUl dock inte utesluta alt visst fog kan föreligga för StraffrättsUga sanktioner mot denna typ av förseelser.

Förslaget att avskaffa de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension länmas utan erinran av JK, RÅ, socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet och SACO samt avstyrks av juridiska fakulteterna vid Lunds universitet och Stock­holms universitet.

7    Disciplinansvaret

7.1 Kommittén                                           ,

För tjänsteförseelser, som inte består i oriktig myndighetsutövning, mutbrott eUer brott mot tystnadsplikt, föreslår kommittén såsom tidi­gare anförts ett utomstraffrättsligt sanktionssystem. Detta system skall enligt förslaget regleras i en särskUd lag om disciplmansvar i offentlig tjänst. Lagen föreslås bli tUlämplig på i stort sett samma personkrets som enligt förslaget tUl ny lydelse av 20 kap. 2 § BrB skall vara under­kastad ansvar för mutbrott. Den enda skillnaden är att lagen om discip­linansvar inte skall omfatta krigsman eller annan som fuUgör lagstadgad tjänsteplikt och inte heller den som utan att inneha tjänst eller uppdrag som sägs i 20 kap. 2 § BrB utövar offentiig myndighet.

Disciplinlagen föreslås bli av delvis d i s p o s i t iv karaktär. Enligt förslaget skall sålunda däri intagna bestämmelser om disciplinpåföljder inte gälla, om anställningsavtalet innehåller bestämmelser om andra så­dana påföljder. Beträffande statstjänstemän och tjänstemän på vilka kommimaltjänstemannastadgan är tillämplig föreslås att avtalsfriheten skall begränsas till denna fråga och alltså inte avse övriga ämnen som regleras i den föreslagna lagen, däribland frågan om avsked som påföljd vid tjänsteförseelse samt förfarandet i disciplinärenden. Flertalet kom­munaltjänstemän, alla uppdragstagare samt anställda hos samhällsägda företag och liknande inrättningar får däremot avtalsfrihet över hela lin­jen. Det centrala ansvarssladgandet samt bestämmelsema om bevisupp­tagning inför domstol och om beslutande organ skall dock äga tUlämp­ning på samtliga funktionärer.

Experten Romson, med vilken ledamoten Wiklund samt experterna von FeUitzen och Gustafsson instämmer, anser att discipUnlagen inte ens subsidiärt bör gälla inom detkommunalaområdet. Dis-


 


Prop. 1975:78                                                        117

ciplinansvar för förtroendemän inom kommunala nämnder och styrelser innebär enligt Romsons mening, som också delas av ledamoten Söder­berg, en nyhet av principiell innebörd. Att få de på val grundade för­troendeuppdragen att upphöra genom beslut i elt disciplinförfarande torde enligt Romson strida mot riktlinjerna för den kommunalrättsliga uppbyggnaden av dessa uppdrag. Det synes enligt hans mening heller knappast realistiskt att räkna med alt ett sådant system skall kunna till-lämpas i praktiken.

Den föreslagna lagen innehåller ett allmänt stadgande om att dis­ciplinpåföljd får åläggas arbetstagare som åsidosätter vad som åUgger honom i hans tjänst, om felet inte är ringa. Meningen är alt stad­gandet, utan alt del särskilt anges, skall vara tillämpligt vid både uppsåt­iigt och oaktsamt handlande på samma sätt som vid tjänsteavtalsbrott på den privata arbetsmarknaden.

Disciplinpåföljderna utgör enligt lagförslaget varning och penning­plikt, Penningpliklen skall avse minst en och högst 50 dagar och pliktens belopp för dag skall fastställas till lägst fem och högst 100 kronor, var­vid beloppels storlek slutiigt får bero av den förpliktades ekonomiska förhållanden. Penningplikt tillfaller arbetsgivaren och dennes fordran på penningplikt skall behandlas som en vanlig civil fordfan. I ett avseende föreslås dock avvikelse från eljest gällande regler och det gäller arbetsgi­varens möjlighet att kvitta sin fordran på penningplikt mot arbetslaga­rens lönefordran. Kommittén konstaterar sålunda att som den nuva­rande påföljden löneavdrag är konstruerad anses en sänkning äv lönen med ett belopp motsvarande löneavdraget inte som kvittning utan som verkställighet i offentUgrättslig ordning av ett likaledes offenlligrättsligl anspråk. Eftersom den offentlige arbetsgivaren inte bör försättas i sämre läge enbart till följd av att löneavdraget förvandlas till en civil fordran i form av penningplikt eller annan särskilt avtalad ekonomisk disciplinpå­följd, föreslår kommittén att bland de fall, då kvittning enligt lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt får ske utan arbetslagarens medgivande, skall tas med även det fall att.kvittningsfordringen avser disciplinpåföljd som ålagts arbetstagare på vilken den föreslagna disci­plinlagen är tUlämplig.

Kommitténs förslag mnebär som tidigare nämnts att de särskilda äm­betsstraffen avsättning och suspension avskaffas och disciplinpåföljden suspension försvinner. Kommittén påpekar att dessa påföljder har två skilda funktioner. Dels utgör de straff, dels har de en skyddsuppgift, nämligen att från tjänsten skilja den tjänsteman som uite fyller förut­sättningarna för en godtagbar tjänsteutövnmg. ÅtskUUga skäl talar enligt kommittén för att låta enbart de allmänna strafformerna följa på brott av offentliga funktionärer på samma sätt som vid brott av andra perso­ner. Även med en sådan ordning måste emellertid den offentiiga tjäns­tens integritet skyddas genom alt funktionären i förekommande fall kan


 


Prop. 1975:78                                                        118

skUjas från tjänsten, framhåller kommittén, som menar att det skulle vara en vinning om avskedandet som skyddsåtgärd inte tog sig formen av en så svår prickning som är fallet om det sker genom avsätt­ning i brottsmålsdom.

Det ter sig vidare enligt kommitténs uppfattning önskvärt med en en­hetiig reglering av samtliga avskedandefrågor rörande offentliga funktio­närer.

På anförda skäl föreslår kommittén alt avsätlningsfrågan bryts ut ur brottmålet och regleras i privaträttslig ordning. För att det oavsättlig-hetsskydd, som f. n. tUlkommer vissa offentUga befattningshavare, inte skall förringas anges i den föreslagna discipUnlagen de gmnder som kan föranleda avskedande och som helt överensstämmer med dem som gäller för avsättning enUgt nuvarande bestämmelser i 20 kap. 7 och 8 §§ BrB. Arbets- eller uppdragsgivare skall sålunda kunna avske­das, om han begått brott eller på annat sätt än genom brott gjort sig skyldig till grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande, allt under fömtsättning att han genom gämuigen visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin befattning.

Avsked till följd av brottsUg gäming skall i och för sig kunna beslutas redan innan frågan om straffrättsligt ansvar för gärningen prövats i brottmål men i tveksamma fall bör arbetsgivaren enligt kommitténs me­ning avvakta utgången i brottmålet innan avskedandefrågan slutligt prövas.

Ledamoten Wisén är ense med majoriteten om att det i princip bör ankomma på arbetsgivaren att i första hand besluta om avskedande på gmnd av icke kriminaliserad tjänsteförseelse. Såvitt gäller medicmalper-sonal anser dock Wisén alt det bör ankomma på domstol att besluta om avskedande, bl. a. därför att yrkesförseelser av sådan personal vanligen riktar sig mot tredje man och ofta ger upphov tUl skadeståndsanspråk mot arbetsgivaren. Vidare reserverar sig Wisén mot kommitténs förslag att bryta ut avskedandefrågan ur brottmålet, Wisén anser att elt effektivt, praktiskt och rättvist system endast kan vinnas genom att det anförtros åt den domstol som prövar brottmålet att på yrkande av arbetsgivaren förklara arbetstagaren skyldig att avgå från tjänsten. För de privalan-ställdas del förordar Wisén särskUda avräkningsregler eftersom dessa ar­betstagare inte kan ådömas avsättning och har full avtalsfrihet beträffan­de avskedande. Sålunda anser Wisén bl. a, att det är erforderligt med en regel som åtminstone inom vissa gränser medger ny straffmätning om be­slående avskedandebeslut föreligger först sedan brottmålsdomen -vunnit laga kraft, I anslutning till gäUande bestämmelser i statstjänstemanna­lagen och kommunaltjänstemannastadgan föreslår kommittén att i dis­ciplinlagen tas in ett stadgande som möjliggör att arbetstagare skall kunna avstängas från tjänstgöring i avbidan på att frå­gan om påföljd för brott eUer tjänsteförseelse slutligt prövas, om gär­ningen kan antas medföra avskedande eUer om eljest särskUda skäl fö-


 


Prop. 1975:78                                                        119

religger. Innan beslut om avstängning meddelas skall arbetstagaren be­redas lillfälle att yttra sig.

Arbetstagare skaU enligt förslaget anmälas till åtal, om han är skäligen misstänkt för sådant i tjänsten begånget brott som avses i 20 kap. BrB eUer annat brott, varigenom han åsidosatt åliggande i anställ­ningen, och för brottet är stadgat fängelse eller det finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att föras. Kungl. Maj:t skall dock, liksom hittUls, kunna befria från anmälningsskyldighet i fråga om all­mänfarlig vårdslöshet enligt 13 kap. 6 § första stycket BrB.

För att undvika att någon blir utsatt för dubbelbestraffning föreslår kommittén, såsom tidigare nämnts, en ny regel i 33 kap. BrB av innehåll att domstol vid bestämmande av straff för brott av arbets- eller uppdragstagare får ta hänsyn till avskedande eller annan i tjänsteavtalet stadgad påföljd. Regeln bör enligt kommitténs förslag kompletteras med en bestämmelse i disciplinlagen att arbets- eller uppdragstagare som ge­nom lagakraflvunnen dom dömts till påföljd eller förklarats fri från på­följd för brott, som innefattat åsidosättande av tjänsteåliggande, inte får åläggas disciplinpåföljd för samma gäming. Kommittén anser vidare att det i författning bör stadgas skyldighet för sådana offentliga arbets-eUer uppdragsgivare som avses i disciplinlagen att avge yttrande i på­följdsfrågan då de bereds tillfälle lill det av domstolen.

Ledamoten Wisén anser att den domstol som handlägger brottmål mot tjänsteman, liksom i fråga om avskedande, vid sin straffmätning bör få ta hänsyn tUl disciplinpåföljd som ålagts för samma förseelse endast om beslutet därom vunnit laga kraft.

Disciplinpåföljd får enligt förslaget inte åläggas arbetstagare sedan an­ställningen upphört eller uppsägning ägt mm.

Kommitténs förslag innehåller vidare elt stadgande av innebörd att disciplinpåföljd inte får åläggas arbetstagare som inte inom två år efter tjänsteförseelsen fått del av den skriftliga anmaning som enUgt vad se­nare sägs skall inleda disciplinförfarandet. Beträffande avskedande där­emot anser kommittén någon särskild preskriptionsregel inte vara erforderlig, eftersom bedömningen av om arbetslagaren till följd av brottet eller förseelsen kan anses uppenbarligen inle vara skickad att in­neha sin befattning skall ta sikte på förhållandena vid den tidpunkt då avskedandefrågan prövas.

Innan fråga om disciplinpåföljd eller avskedande avgörs skaU arbetsla­garen enligt förslaget genom skriftUg anmaning beredas tillfälle att skriftligen eUer vid muntligt förhör uttala sig om vad som åberopas mot honom. Enligt förslaget skall vidare i dessa sammanhang finnas möjlig­het atl höra vittne eller sakkunnig vid domstol liksom möjlighet alt begä­ra domstols föreläggande för någon att tillhandahålla bevis. I fråga om själva beslutet föreslås att detta skall vara skriftligt och ange de skäl på vilka det gmndats. Arbetstagaren skall slutiigen äga rätt att anlita bi-


 


Prop. 1975: 78                                                       120

trade under utredningen. För den fackföreningsanslutna personalen före­slås en regel som anger att disciplinfrågan inle får avgöras förrän över­läggning i saken ägt rum med fackföreningen, om denna påyrkat sådant samråd.

I anslutning till reglema i disciplinlagen om förfarandet i ärenden rörande disciplinpåföljd och avskedande föreslår kommittén" så­dan ändring i förvaltningslagen alt de bestämmelser om förfarandet i förvaltningsärenden, som tar sikte på myndighetsutövning, blir tillämp­liga även i ärenden av förstnämnda slag.

Beslut om disciplmpåföljd och avskedande bör enligt kommitténs mening fattas av kollegiala organ med inslag av juridisk kompetens. I fråga om den statliga sektorn föreslås som huvudregel atl beslutanderätten tillkommer den myndighet varunder arbetstagaren ly­der. I beslutet skall delta minst tre och högst fem personer, av vilka minst en skall ha avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Beträffande vissa högre befattningshavare — dem som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet samt leda­möter av sådan myndighet — föreslår kommittén en särskild disciplin­nämnd med tre eller fem ledamöter, av vilka ordföranden skall vara lag-kunnig och ha erfarenheter från domarvärv.

I fråga om de arbetstagare på vilka kommunaltjänstemannastadgan är tUlämplig skall det enligt förslaget ankomma på Kungl. Maj:t alt med­dela bestämmelser om beslutande organ, medan det beträffande arbets-eller uppdragstagare vid riksdagen eller dess verk föreslås att riksdagen meddelar bestämmelser om beslutande organ. Vad angår övriga arbels-och uppdragstagare hos kommun eller hos företag vari kommun har av­görande bestämmanderätt skall del enligt förslaget ankomma på kom­munen eller organ som kommunen utser att fatta beslut i disciplinä­rende.

Med kommun likställs i den föreslagna lagen, landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfäUighet, skogsvårdsstyrelse och allmän försäkringskassa.

7.2 Remissyttrandena

Skolöverstyrelsen har ingenting att erinra mot den föreslagna lagen, om disciplinansvar.

Den föreslagna utvidgningen av disciplinansvaret lämnas ulan erinran av RÅ, Göta hovrätt och televerket. SACO godtar förslaget i vad det avser den statliga sektorn. JK har ingen annan erinran mot förslaget så­vitt avser den personkrets som skall omfattas av.lagen än alt JK bör vara helt undantagen från dess tillämpningsområde.

Flera remissinstanser är kritiska mot förslaget alt disciplinansvaret


 


Prop. 1975:78                                                        121

skall omfatta ledamöter av statiiga och kommunala styrelser m. m. samt valda uppdragstagare hos stat och kommun. Riksförsäkrings­verket anser det vara tillräckligt att ledamöter av verksstyrelser och nämnder underkastas straffrättsligt ansvar. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet framhåller att de personer som avses med förslaget i regel är valda av politiska inslanser och alt deras huvuduppgift inte är att utföra vissa arbetsprestationer litan att säkra lekmannainflytandet i förvaltningen, varför det framstår som ganska egendomligt alt under­kasta dem disciplinärt ansvar på samma sätt som anställda. Enligt SR synes det inte vara möjligt att använda institutet avskedande, som är en privalrättslig sanktion, i sådana fall där en offentiigrättslig sanktion, avr sättning, nu kan tillgripas, eftersom ledamot av nämnd eller styrelse inte har något rättsförhållande till det allmänna förutom just ledamotskapet vilket inte är grundat-på anställning eUer förordnande utan endast på valkorporationens val. Utredningen oin den kommunala demokratin. Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet samt Sjukvår­dens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut avslyrker att disciplinlagen görs tillämplig på kommunala förtroendemän.

JO anser att formuleringen i 1 § första stycket 2 i den föreslagna dis­ciplinlagen ("annan sådan inrättning som hör tUl staten eller töl kom­mun") lämnar utrymme för viss tvekan och frågar om den omfattar t, ex. allmänna reklamationsnämnden och statens betongkorrmiitlé.

Den föreslagna bestämmelsen om rätt för Kungl. Maj:t.alt förordna om disciplinlagens tUlämpning på arbetstagare och styrelseledamöter i vissa allmänna inrättningar och samhällsägda företag kritiseras av flera remissinstanser. Sveriges advokatsamfund, TCO, Sveriges kreditbank' och Systembolaget anser att disciplinlagens tiUämpningsområde bör pre­ciseras i lagtexten.

Socialstyrelsen anser det vara angeläget att personalen vid de statliga och de erkända vårdanstalterna för alkoholmissbmkare liksom vid de allmänna och de privata barnavårdsanstalterna jämställs i fråga om dis­ciplinansvar och att möjlighet därför bereds.Kungl. Maj:t att förordna om disciplinlagens tillämpning även beträffande personalen vid nämnda institutioner.

TCO sfäUer sig avvisande till förslaget alt vidga disciplinansvaret lill tjänstemän vid vissa helt eller delvis samhällsägda företag och Sveriges. Radio tar avstånd från de föreslagna reglerna om disciplinansvar för bor lagets anställda och uppdragstagare. ABAB vill inte motsätta sig den föreslagna utvidgningen av personkretsen för. straff- och disciplinansvar, om ansvaret för bolagels vidkommande begränsas till dén verksamhet som är att hänföra till det s. k. monopolomrädet.

Utredningen om den kommunala demokratin avstyrker atl disciplinla­gen görs tillämplig på förtroendemän i de kommunala bolagens och stif­telsernas styrelser. Utredningen påpekar också att det föreligger risk för


 


Prop. 1975: 78                                                       122

en kollision mellan de föreslagna bestämmelserna om disciplinansvar för styrelseledamötema i kommunala bolag och aktiebolagslagens (1944: 705) stadganden om beslutsformerna i dessa bolag. Liknande syn­punkter anförs av Svenska kommunförbundet och Svenska landstings­förbundet.

I frågan om disciplinansvaret bör vara lagreglerat eller ej har skilda uppfattningar gjort sig gällande bland remissinstansema. Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av JK, Göta hovrätt, socialstyrelsen, poststyrelsen, kammarrätten i Stockholm, riks­revisionsverket, förhandlingsutredningen, lönesystemutredningen, Sveri­ges advokatsamfund och Statsanställdas förbund. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att den av kommittén valda konstmktionen kan accepteras men ifrågasätter om inte reglerna i 7—23 §§ i den föreslagna ■ disciplinlagen bör vara obligatoriskt tUlämpliga inte bara på statstjänste­män och de kommunaltjänstemän som omfattas av bestämmelserna i kommunaltjänstemannastadgan utan även på andra kategorier, såsom övriga kommunaltjänstemän.

Utredningen rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbetsdomstolen framhåller — iilan alt ta ställning till förslaget — att den av kommittén valda lösningen ger upphov till frågor exempelvis om det för dispositivileten bör krävas kollektivavtal eller ej, på vUken nivå kollektivavtalen i så fall skall träffas och i vilken mån kollektivav­talen får tiUämpas på oorganiserade arbetstagare. Sistnämnda fråga be­rörs även av SA V.

JK ulgår från att det skall tillkomma disciplinorganet att avgöra frå­gan om avtalade disciplinpåföljder är tillräckliga som ersättning för var­ning och penningplikt men anser det vara oklart vilka bedömningsgrun­der som därvid skall anläggas. Del kan enligl JK råda tvekan om huru­vida det räcker med att påföljder av samma slag som enligt disciplinla­gen finns stadgade i avtalet eller om det skall krävas att de avtalade på­följderna är av sanima kvalitet som de lagstadgade.

En över hela området tvingande lagreglering av disciplinansvaret för­ordas av RA, riksförsäkringsverket, televerket och generaltullstyrelsen. Som motivering anförs dels alt medborgarnas krav på alt offentliga funktioner utförs på ett korrekt sätt bäst tillgodoses genom ett lagstadga! disciplinansvar, dels att elt lagbundet system garanterar likformighet vid behandlingen av olika kategorier arbetstagare.

Hovrätten för Nedre Norrland förordar enhetliga, lagreglerade dis­ciplinpåföljder beträffande de centralare delarna av stats- och kommu­nalförvaltningen. EnUgt SAV:s mening finns det inte något behov av att tillämpa olika påföljdsformer inom det statiigt reglerade området,

LO avvisar kommUténs förslag och anser att det bör överlämnas till den offentliga sektorns avtalsparter att helt fritt utforma regler för dis­ciplinansvaret.


 


Prop. 1975: 78                                                       123

Betr"äffande den kommunala sektorn ansluter sig elt tiotal remissinstanser tUl experten Romsons reservation mot det av kommit­téns majoritet föreslagna systemet. Bland dessa remissinstanser märks länsstyrelserna i Jönköpings län och Hallands län, kommunstyrelsen i Halmstads kommun, Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsför­bundet, Svenska kommunalarbetareförbundet och TCO.

Den föreslagna gärningsbeskrivningen i disciplinlagen lämnas utan erinran av Göta hovrätt. Hovrätten för Nedre Norrland an­ser att de subjektiva rekvisiten för tydlighets skull bör anges i lagtexten såsom skett i gällande bestämmelser om tjänstefel i 20 kap. 4 § BrB. En­ligt SJ inger det betänkligheter att lämna åt arbetsgivaren att, eventuellt efter förhandling med arbetstagarorganisation och med beaktande av ren­odlade intressesynpunkter, avgöra humvida han i det enskilda fallet vill utkräva påföljd.

Kommitténs förslag i fråga om disciplinpåföljder får ett blandat mottagande av remissinstansema. Endast två instanser, social­styrelsen och televerket, lämnar förslaget helt utan erinran.

Påföljden varning kommenteras bara av SJ, som anser att den enligt gällande kungörelse (1965:844) om handläggning av disciplinärenden hos statens jämvägar föreliggande möjligheten att ålägga varning genom strafföreläggande bör behållas.

Utformningen av påföljden penningplikt lämnas utan erinran av Göta hovrätt, som dock förordar att närmare anvisningar för bestämmande av pliktens belopp bör utfärdas till vägledning för de tillämpande myn­digheterna. Samma uppfattning uttalas av statskontoret, kammarrätten i Stockholm, generaltullstyrelsen, länsstyrelsen i Jönköpings län och För­eningen Sveriges tingsrättsdomare. Försvarets civilförvaltning ifrågasät­ter om inte penningpliklen bör bestämmas efter vissa fasta normer samt efterlyser klarläggande av huruvida penningpliktens sloriek skall fast­ställas i förhållande tUl arbetstagarens löneförmåner vid tidpunkten för förseelsen eller vid tidpunkten för myndighetens beslut om disciplinpå­följd.

Benämningen peimmgplikt kritiseras av hovrätten för Nedre Norr­land, kammarrätten i Stockholm och Föreningen Sveriges tingsrättsdo­mare. Kammarrätten förordar termen disciplinbot medan hovrätten föredrar benämningen löneavdrag under hänvisning bl. a. till kommit­téns uttalande att löneavdrag i motsats till penningplikt minskar det in­komstskattepliktiga lönebeloppet.

TCO anser att det av lagtexten klart bör framgå alt penningplikl en­dast får användas i allvarligare fall.

SAV påpekar att det av bestämmelsema i 3 § lagen om arbetsgivares kvittningsrätt följer att avdrag på lönen inte får verkställas förrän beslu­tet inte längre kan angripas samt ifrågasätter om inte detta förhållande i tydlighetens intresse bör komma tUl uttryck i själva disciplinlagen. Hov-,


 


Prop. 1975: 78                                                       124

rätten för Nedre Norrland och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att det bör anges i lagtexten vem penningpliklen skaU tUlfalla.

TCO kan inte biträda förslaget tUl ändring av lagen om arbetsgivares kvittningsrätt. Enligt TCO:s mening finns det inte anledning alt i denna del tiUerkänna den offentlige arbetsgivaren en särsläUning, något som inte heller skulle vara förenligt med kommitténs uttalade syfte att åstad­komma ett närmande meUan den offentliga och den privata arbetsmark­nadens regelsystem. Liknande synpunkter anförs av juridiska fakulteteii vid Uppsala universitet.

RÅ och riksrevisionsverket uttalar sig för bibehållandet av ett på sed­vanligt sätt bestämt löneavdrag som ekonomisk disciplinpåföljd men till­styrker att, om kommUténs förslag godtas, möjlighet tUl kvittning av penningplikt mot lönefordran skapas. RÅ erinrar om att kommittén i sitt principbetänkande framhöll att ledning vid beräkning av penning­pliktens storlek kunde hämtas av de relativt enkla och lätthanterliga reg­ler för bestämmande av dagsböters storlek som utvecklats vid de all­männa dorastolarna. Enligt RÄ:s mening är emellertid dessa regler var­ken enkla eller lätthanterliga för den som inte i sin dagliga verksamhet sysslar med straffmätningsfrågor, varför införandet av en disciplinpå­följd sådan som den föreslagna med slOr sannolikhet skulle föranleda betydande praktiska problem och en mycket oenhetlig praxis.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar att penningplikten konstrueras så att den bl. a. i skattetekniskt avseende kommer att stå löneavdraget närmare. Länsstyrelsen i.Hallands län, som i första hand avstyrker bibe­hållandet av någon form av ekonomisk sanktion, anför liknande syn­punkter för det fall att penningplikt likväl bör komma i fråga.

SJ avstyrker både löneavdrag och penningplikt som disciplinpåföljd. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet avstyrker kommitténs förslag om disciplinpåföljder.

Förslaget att avskaffa de särskilda ämbetsstraffen a v s ä 11 n i n g och suspension lämnas, såsom tidigare nämnts, utan erinran av JK, RÅ, socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Svenska landstings­förbundet och SACO samt avstyrks av de juridiska fakulteterna vid Lunds universitet och Stockholms universitet. SJ tillslyrker avskaffandet av suspension som disciplinpåföljd.

Kommitténs förslag att ersätta avsättning som ämbetsstraff med e 11 privaträttsUgt avskedandeinstitut tillstyrks eller läm­nas utan erinran av riksförsäkringsverket och televerket. Försvarets ci-vilförvaltning ifrågasätter om inte kommitténs uttalande alt arbetsgiva­ren i tveksamma fall bör avvakta utgången i brottmålet innan avske-' dandefrågan slutiigt prövas bör las in i lagtexten eller åtminstone i mo­tiven till ett blivande lagförslag. Göta hovrätt anser att det bör krävas att lagakraftägande dom i brottmålet föreligger innan frågan om avske­dande slutiigt prövas. Såvitt gäller ordinarie domare och andra tjänste-


 


Prop. 1975:78                                                        125

män med fullmakt på tjänsten föreslår hovrätten att frågor om avske­dande i anledning av brott eller grov eller upprepad tjänsteförseelse skall prövas av allmän domstol i den för brottmål stadgade ordningen utan annat föregående förfarande inför disciplinnämnd än prövning av frågan huruvida saken skall anmälas till åklagare.

RÅ anser alt den föreslagna bestämmelsen om avskedande i 12 § disciplinlagen bör utformas inte bara som en rätt utan fastmera som en skyldighet för arbetsgivare att tillse alt arbetstagare, som visat sig up­penbarligen inte vara skickad att inneha sin tjänst, avskedas. Samma upp­fattning uttalas av JK, hovrätten för Nedre Norrland, SJ, statskontoret och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt anser att åtminstone vid oriktig myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt frågan om avskedande inte bör överlämnas tUl arbetsgivarens gottfinnande. .

Förhandlingsutredningen finner det vara en mindre tillfredsställande konsekvens av förslaget om Införande av institutet avskedande i stället för avsättning som brottspåföljd att frågan om arbetslagarens skiljande från tjänsten bryts ut ur brottmålet. Samma uppfattning har medicinal­väsendets ansvarsnämnd och juridiska fakulteten vid Stockholms univer­sitet.

Det lämpligaste synes enligt RÅ.s mening vara att arbetsgivaren åläggs att i förekommande fall hos domstol framställa yrkande att domstolen måtte besluta om avskedande. Arbetsmarknadsstyrelsen, läns­styrelserna i Stockholms län, Jönköpings län och Gävleborgs län samt Uppsala domkapitel finner de synpimkter som i detta hänseende uttalals av ledamoten Wisén i hans reservation vara värda beaktande. Hovrätten för Nedre Norrland förordar att brotlmålsdomslolen tillåts alt på yr­kande av endera parten i samband'med brottmålet uppta frågan om av­skedande tUl avgörande.

Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om inte skäl kan föreligga att införa en bestämmelse som ger Kungl. Maj:t möjlighet att dispensera från disciplinpåföljd om särskUda omständigheter föranleder därtill.

Det föreslagna stadgandet om avstängning av arbetstagare från tjänstgöring kommenteras av hovrätten för Nedre Norrland, som utgår från att avstängning skall få ske på grund av både brott och annan tjänsteförseelse samt att beslut därom skaU gälla ej endast tUls domstols dom vunnit laga kraft utan även under den tid därefter som kan förflyta tills arbetsgivarens beslut i frågan om avskedande vunnit laga kraft. Hovrätten förordar at lagtexen förtydligas i detta hänseende. Liknande synpunkter anförs av försvarets civilförvaltning. SA V finner det önskvärt att det av lagtexten klart framgår huruvida talan mot avstängningsbeslut skall kunna föras inte bara genom besvär i administrativ ordning utan även "vid domstol. Poststyrelsen anser att bestämmelsen om att avstäng­ningsbeslut inte får meddelas mnan arbetstagaren haft tillfälle att yttra sig i ärendet bör utgå av praktiska skäl.


 


Prop. 1975: 78                                                       126

I anslutning tiU den föreslagna bestämmelsen om arbetsgivares skyl­dighet alt anmäla arbetstagare till åtal framhåller arbetsmark­nadsstyrelsen önskvärdheten av alt förvaltningsmyndighet även fram­deles får göra hänvändelse tUl åklagarmyndighet i utredningssyfle när tillfredsställande utredning inte kan åstadkommas hos förvaltningsmyn­digheten. Poststyrelsen anser att disciplinärt förfarande är att föredra även vid vissa lindrigare brott, t. ex. olovligt förfogande över smärre be­lopp, och att det därför bör övervägas att sätta ned de för dessa brott stadgade påföljderna till böter för att därigenom möjUggöra disciplinärt förfarande.

De föreslagna bestämmelserna till förekommande av dubbelbe­straffning föranleder JK att konstatera att ett helt invändningsfritt samordningssystem uppenbarUgen inte kan konstmeras och att det finns anledning anta att de med kommitténs förslag förenade olägenheterna endast undantagsvis skall uppträda i praktiken. Poststyrelsen har med utgångspunkt från sin praktiska erfarenhet samma uppfattaing. Social­styrelsen och länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att domstol skall åläg­gas skyldighet att inhämta yttrande från arbetsgivaren i avskedande­frågan innan brottmålet avgörs. Varken kommitténs eller reservantens förslag utgör emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning en godtagbar lösning av sammankopplingen mellan dom och avskedande. Hovrätten för Nedre Norrland anser alt den föreslagna regeln i 33 kap. 5 § BrB kan vålla en del praktiska problem och anger två tänkbara lösningar. Den ena innebär att domstolen efter ett inledande skede av huvudför­handlingen fattar ståndpunkt i själva saken och först därefter inhämtar yttrande av arbetsgivaren. Den andra lösningen, som dock enligt hov­rättens mening är så omständlig att den om möjligt bör undvikas, går ut på ett förfarande som efter mönster av 34 kap. 10 § BrB tiUåter om­prövning av påföljden. En liknande konstruktion skisseras av Före­ningen Sveriges tingsrättsdomare. Hovrätten för Nedre Norrland kon-' staterar vidare att den föreslagna bestämmelsen i 8 § disciplinlagen synes medge att arbetstagare, som av domstol med stöd av 33 kap. 4 § BrB meddelats påföljdseftergift för viss gärning, åläggs disciplinpåföljd för samma gärning, vUket inle är möjUgt enligt gällande rätt. För att undvika denna konsekvens förordar hovrätten att orden "till påföljd" i förstnämnda bestämmelse får utgå. Göta hovrätt anser att det bör särskUt anges att arbetsgivare inte får ingripa med disciplinpåföljd sedan åtal väckts eller anmälan tUl åtal gjorts.

Kommitténs försök att lösa dubbelbestraffningsproblemet kritiseras av överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt samt länsåklagarna i Kalmar län och Västmanlands län. överåklagaren anser att det i varje fall bör övervägas att tillskapa sådana regler att kumulering i görligaste mån kan komma tUl stånd mellan brottmål mot arbetstagare och civilmål, av-


 


Prop. 1975: 78                                                       127

seende domstolsprövning enligt 18 § disciplinlagen av avskedande eller disciplinpåföljd som grundas på samma brottslighet.

Göta hovrätt har ingen erinran mot den föreslagna preskrip­tionsfristen på två år vid disciplinpåföljd men anser i likhet med RÅ att en preskriptionsregel även bör finnas för avskedande. Medicinal­väsendets ansvarsnämnd ställer sig tveksam tUl en preskriptionslid på två år i fråga om medicinalärenden, enär en del skador, t. ex. vissa strålskador, uppttäder först efter avsevärd tid. Nämnden vUl dock inte föreslå någon särskild preskriptionsfrist för medicinalpersonal.

Det föreslagna förfarandet i disciplinärenden lämnas i hu-vud­sak utan erinran av televerket, Sveriges advokatsamfund, utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. och SACO. Televerket anser dock i likhet med SAV och lönesystemutredningen att den föreslagna ändringen i förvaltningslagen är alltför långtgående, medan Sveriges ad­vokatsamfund understryker vikten av att arbetstagaren har rätt tUl bi­träde av försvarare infor disciplinmyndighet. Den senare frågan berörs också av länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands län, som påpe­kar att arbetstagaren då fråga är om avskedande kommer i en väsentiigt sämre ställning enligt kommitténs förslag än vad som gäller f. n, då av­sättningsfrågan oftast prövas av domstol med möjlighet att förordna of­fentlig försvarare.

JO konstaterar att handläggningen av disciplinärenden enligt kommit­téns förslag liksom f. n. blir inkvisitorisk, vUket enligt JO:s mening är en klar brisl.

Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. framhåUer att det finns ytterligare frågor alt behandla i samband med förfarandet i disciplinärenden, exempelvis om varsel skall lämnas till arbetstagarens fackliga organisation, arbetslagarens inlegrilelsskydd vid tillämpningen av regeln om överläggning i disciplinärende med arbetstagarförening som arbetslagaren tillhör, verkan av åsidosättande av förfaranderegler samt möjligheten tUl interimistiskt domstolsbesked i avslängningssilua-tioner.

Förslagel att den myndighet under vilken arbetstagaren lyder normalt skall fungera som disciplinorgan kritiseras av JK, som finner det betänkligt såväl från allmän synpunkt som av hänsyn till arbetstaga­ren att en myndighet på detta sätt förenar arbetsgivare- och bestraff­ningsfunktioner. Enligt JK:s mening förtjänar det övervägas att anförtro den disciplinära uppgiften åt ett domstolsliknande organ, gemensamt för exempelvis alla myndigheter — även kommunala — inom ett län och knutet till en allmän domstols kansliorganisation. Liknande synpunkter anförs av statens vattenfallsverk och länsstyrelsen i Jönköpings län.

Riksförsäkringsverket, Statsanställdas förbund och SR understryker vikten av att personalvårdsexpertis hlii representerad i beslutsorganen och att arbetstagarna och deras organisationer bereds medinflytande.


 


Prop. 1975:78                                                        128

Enligt Systembolagets mening bör avtal om disciplinansvar kunna avse även de organ som skall pröva ansvaret. Sveriges advokatsamfund anser det kunna övervägas att, om juristmedverkan i dét beslutande organet inskränks till en ledamot, denne åtminstone i frågor som rör avskedande bör hämtas från annan myndighet än arbetslagarens,

Göta hovrätt påpekar att 17 § första stycket i den föreslagna disci­plinlagen innehåller en regel om att myndighet vid avgörande av disci­plinärende skall bestå av minst tte och högst fem ledamöter medan kommitién i motiven uttalar att tre eller fem personer skall delta i pröv­ningen av sådana ärenden. Om disciplinorganet skall kunna bestå av fyra personer, anser hovrätten atl en omröstningsregel bör tas in i discir plinlagen. Liknande synpunkter anförs av hovrätten för Nedre Norrland och kriminalvårdsstyrelsen.

Den föreslagna disciplinnämnden för vissa.högre befattningshavare tillstyrks av flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i saken. Juri­diska fakulteten vid Stockholms universitet och Sveriges advokatsam­fund anser dock att bestämmelser om nämndens sammansättning bör ges i lag. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att nämnden, som endast kommer att handlägga frågor om disciplinansvar, får domstols­karaktär och ifrågasätter på gmnd härav om inte handläggningen lika­väl kunde anförtros åt domstol. Kammarrätten i Stockholm anser att den personkrets, som berörs av den särskilda disciplinnämndens verk­samhet, inle angivils helt tydligt i disciplinlagen.

När det gäller beslutande organ för kommunala befattningshavare hävdar Föreningen Sveriges tingsrättsdomare att en förstärkning av dessa organ måste ske, om möjligt genom att låta någon med domarer­farenhet ingå i organet eller i vart fall genom att tillförsäkra det biträde av juridisk sakkunskap. TCO förordar att beslutanderätten utövas av elt centralt organ för kommunen respektive landstinget, vari skall ingå lag­faren person om behovet av juridisk sakkunskap inte på annat sätt är tillgodosett inom organet. Beträffande skolområdet bör länsskolnämn-den enligt TCO och SACO även i fortsättningen vara disciplinorgan, Sveriges advokatsamfund anser det önskvärt att en reglering i lag sker beträffande sättet och formerna för utövningen av den kommimala be­straffningsrätten.

Avgörandet av disciplinfrågor inom de statliga bolag, som kan komma att beröras av disciplinlagens bestämmelser, bör enligt TCO an­förtros åt en för bolagen gemensam frislående disciplinnämnd.

Benämningarna disciplinansvar och disciplin­påföljd kritiseras av JO, som framhåUer att ansvarsbestämmelsernas uppgift inte endast bör vara att upprätthålla arbetsdisciplinen hos de of­fentliga funktionärerna utan också och framför allt att trygga allmänhe­tens krav på funktionärernas lojala iakttagande av meddelade föreskrif­ter angående den offentliga verksamheten. Inte minsf i fråga om ansvar


 


Prop. 1975: 78                                                                      129

för de högsta befattningshavarna och förtroendemän i styrelser och nämnder ter sig därför enligt JO:s mening de valda benämningarna missvisande. Liknande synpunkter anförs av RA.

8   Ansvarsregler för vissa funktionärsgrupper

8.1 Kommittén

Kommitién föreslår i samråd med grundlagberedningen särskilda an­svarsregler för statsråd, justitieråd, regeringsråd, JO och JK samt riks­dagsledamöter och funktionärer i de organ som,är underställda riks­dagen. Sedan gmndlagsreformen under mellantiden har genomförts på sätt tidigare berörts (se även prop. 1973: 90 och 1974: 35) är kommit­téns förslag inte längre aktuellt såvitt gäller formerna för utkrävande av straffrättsligt ansvar för nämnda personkategorier (åtalsregler och forumbeslämmelser). Däremot kvarstår frågoma om disciplinansvarels och, i några fall, avskedandeinstitutels tillämpning på dessa kategorier liksom på vissa andra grupper av funktionärer. Även en del frågor om det straffr"ättsliga ansvarets omfattning står fortfarande öppna.

Disciplinlagen skall enligt förslaget inte bli tillämplig på statsråden, högsta domstolens eller regeringsrättens ledamöter, JO,eller ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling.

För statsråden föreslås inte något särskilt avskedandeinstitut, efter­som det nya misstroendeförklaringsinstitutet enligt kommitténs mening är tillräckligt. Kommittén påpekar att tillämpningen av detta institut kan föranledas även av en broltmålsdom., När det gäller justitieråd, regeringsråd och JO har även de frågor som avser skiljande från tjäns-, ten fått sin lösning i samband med grundlagsreformen. För JK:s del föreslår kommitién inle några särskilda regler om avskedande, varför de i den föreslagna disciplinlagen intagna bestämmelserna därom skall till-lämpas även beträffande honom. Bestämmelserna om disciplinpåföljd bör emellertid enligt kommitténs mening inle gälla JK.

Beträffande det straffrättsliga ansvaret för ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling, som enligt gällande rätt kan dömas endast för tagande av muta eller otUlbörlig belöning och för brott mot tystnadsplikt men inte för Ijänstemissbruk eller tjänstefel, föreslås ingen ändring i sak. Enligt kommitténs förslag skall således riksdagsmän — liksom ledamöter av beslutande kommtinala församlingar —: inte omfat­tas av straffbuden rörande missbruk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning. Ledamoten Wisén reserverar sig beträffande leda-

9  Riksdagen 1975.1 saml. Nr 78


 


Prop. 1975:78                                                        130

möter av kommunala församlingar, vUka enligt hans mening bör vara underkastade fullständigt straffr'ättsligt ansvar.

Den privaträtlsliga syn på avskedandefrågan, som ligger till grund för kommitténs förslag beträffande offentliga funktionärer i allmänhet, stämmer enligt kommitténs mening mindre väl i fråga om församlingsle­damöters rätt till sina uppdrag. Kommittén föreslår i stället att frågan om sådan ledamots skiljande från uppdraget prövas ex officio av allmän domstol i samband med brottmålet. Beträffande riksdagsledamöter har denna lösning, såsom tidigare nämnts, redan lagfästs i samband med grundlagsreformen.

Såvitt gäller fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret samt riksdagens revisorer förordar kommittén alt det införs möjlighet för nå­got riksdagens organ, lämpligen finansutskottet, att besluta om avske­dande i fall av brott eller ej längre straffbar tjänsteförseelse i överens­stämmelse med de regler därom som upptagits i den föreslagna disciplin­lagen. Beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess verk anser kom­mittén att de regler om disciplinpåföljd, avskedande etc. som föreslagits i fråga om andra offentliga funktionärer bör äga tillämpning, varvid beslut enligt disciplinlagen lämpligen bör fattas av riksdagens förvalt­ningsstyrelse eller av den riksdagen underställda myndighet under vilken vederbörande arbetstagare lyder. Kommittén framlägger dock inga för­slag tUl erforderliga ändringar i sådana instruktioner och andra för riks­dagsförvaltningens funktionärer avsedda författningar som det ankom­mer på riksdagens att ensam besluta.

Goda skäl kan enligt kommitténs mening anföras för alt låta samma ansvarsregler gälla för präster som för andra offentliga funktionärer. Åtskilliga av dessa regler tUlhör emellertid för prästernas del området för kyrkolagstiftning och kommittén anser det inte vara lämpligt alt i disciplinlagen ta in bestämmelser av kyrkolags karaktär. I stället föreslår kommittén att i lagen (1936: 567) om domkapitel tas in hänvisning till de bestämmelser i disciplinlagen som bör äga tillämpning på präster och att dessa bestämmelser görs tvingande. Rörande biskop föreslås att en sär­skilt inrättad disciplinnämnd prövar disciplin- och avskedandefrågor.

Enligt 2 § kungörelsen (1964:428) om medicinalpersonal står aU medicinalpersonal, såväl den offentligt verksamma som den privatprak­tiserande, i sin yrkesutövning under socialstyrelsens inseende och kan av socialstyrelsen tUldelas varning eller anmälas till åtal för försummelse, oförstånd eller oskicklighet i yrkesutövningen. Socialstyrelsens discipli­nära befogenhet utövas av en särskild tUl styrelsen knuten nämnd, medi­cinalväsendets ansvarsnämnd. Kommittén konstaterar att den föreslag­na reformen i fråga om disciplinansvar i offentlig tjänst i huvudsak inte behöver föranleda någon ändring i formerna för utövningen av so­cialstyrelsens tillsyn. Kommitién har därför i stort sett inskränkt sig till att reglera den kompetenskonflikt som redan enligt gällande ordning


 


Prop. 1975: 78                                                       131

kan uppkomma mellan ansvarsnämnden och den myndighet som har att tillämpa de allmänna bestämmelserna om disciplinansvar för offentiiga funktionärer. Sålunda föreslås ett särskilt stadgande i disciplinlagen att disciplinpåföljd enligt denna lag inte får åläggas den som tUlhör medici­nalpersonal vilken i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens in­seende för förseelse i denna yrkesutövning. Om den förseelse sorii an­svarsnämnden sålunda har att pröva innefattar brottslig gärning eller el­jest är grov, skall däremot beslut om avskedande kunna fattas enligt reglerna i discipUnlagen,

De ändringar som föreslås i regelsystemet för medicinalpersonal bör enligt kommitténs mening genomföras även i fråga om veterinärer.

I anslutning till ett uttalande i principbetänkandet att laxeringsmän, jurymedlemmar och andra uppdragstagare som utövar offentlig myndig­het bör kunna straffas för oriktig myndighetsutövning föreslår kommit­tén att bestämmelsen i 113 § gamla RF om straff rättslig immunitet för taxeringsmän i fråga om debitering och taxering skall utgå utan att er-sältas av någon annan regel av motsvarande innebörd. Den efter betän­kandets framläggande antagna nya RF saknar motsvarighet till nämnda stadgande.

8.2 Remissyttrandena

JK har inte någon annan erinran mot kommitténs förslag i denna del än att JK enligt hans mening bör vara helt undantagen från disciplinla­gens tUlämpningsområdc. Enligt RÅ:s mening bör den föreslagna disci­plinlagen inte äga tiUämpning på RÅ i vidare mån än som föreslagits be­träffande JK.

Förslaget att ledamöter av beslutande kommunala församlingar skall vara tmdantagna från straffansvar för missbmk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning tillstyrks av Svenska kommunförbun­det och Svenska landstingsförbundet samt avstyrks av överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt, statskontoret och LO. RÅ anser att ledamöter av beslutande såväl statliga som kommunala församlingar bör kunna drabbas av straffansvar för nämnda brott och enligt Sveriges advokat­samfund borde det inte föreligga något hinder att låta i varje fall upp­såtiigt missbruk av offentlig myndighet av ifrågavarande ledamöter falla in under det straffbara området.

I fråga om sådana riksdagen underställda organ i vilka ingår såväl riksdagsmän som personer valda utanför riksdagen påpekar JO att kom­mitténs förslag synes innebära att de ledamöter som inte också är riks­dagsmän omfattas av den föreslagna straffbestämmelsen i 20 kap. 1 § BrB medan sådana ledamöter som är riksdagsmän inte gör det. Mot en sådan lösning har JO betänkligheter och förordar i stället en ordning


 


Prop. 1975: 78                                                       132

som innebär lika ansvarsregler för båda dessa kategorier av befattnings­havare.

Fullmäktige i riksbanken avstyrker förslaget att låta något riksdagens organ besluta om avskedande av ledamot av, fullmäktige på grund av brott och förordar i sfället att frågan om skUjande från uppdraget prö­vas av den domstol som dömer i brottmålet. Föreningen Sveriges tings­rättsdomare anser det vara principiellt oriktigt att beslutanderätten i dis­ciplinärenden betr'åffande sådana ledamöter av riksdagens organ som ut­setts av annan än riksdagen skall ankomma på ett riksdagsorgan.

Den föreslagna regleringen beträffande präster lämnas ulan erinran av Uppsala domkapitel.

Medicinalväsendets ansvarsnämnd anser det angeläget alt det även i fortsättningen finns ett centralt organ för tUlsyn över medicinalpersonal och att dess möjlighet tiU disciplinär bestraffning bibehålls. Lantbruks­styrelsen har i och för sig ingenting att erinra mot de föreslagna an-svarsreglema för veterinärer men framhåller alt förfarandereglerna med tanke särskilt på verksamheten vid veterinärväsendets ansvarsnämnd kan behöva byggas ut ytterligare av rättssäkerhetsskäl.

Hovrätten för Nedre Norrland påpekar att kompetenskonflikter av liknande slag som dem som kan uppkomma beträffande medicinal- och veterinärpersonal kan aktualiseras mellan arbetsgivare och Sveriges ad­vokatsamfund i fråga om advokater som är anställda vid de allmänna advokatbyråerna.

Länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands län anser det fortfa­rande vara av aUmänt intresse för taxeringsarbetet att ledamöter av taxe­ringsnämnd inte kan ställas till ansvar för beslutade taxeringar.

9    Processuella frågor

9.1 Kommittén

Kommittén föreslår att samtiiga tvistefrågor i det offentliga, anställ­ningsförhållandet — inklusive tvister rörande avskedande och disciplin­påföljder — skall kunna prövas av allmän domstol eller, där tvisten rör offentiig arbetsgivare vars arbetsavtal regleras äv kollektivavtal, av ar­betsdomstolen. Arbetstagare som inte är nöjd med arbetsgivareris beslut skall således enligt förslaget i regel inom fyra veckor efter det han fått del av beslutet kimna väcka talan vid allmän domstol respektive arbets­domstolen om överprövning av detta. Samtidigt föreslås att lagen (1965: 276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbets­givares beslut ändras så att arbetstagare inte längre skall ha möjlighet att anföra administrativa besvär i frågor av förevarande slag.

När det gäller avskedande av statstjänsteman med fullmakt på tjäns­ten föreslås ett modifierat överprövningsförfarande. Om fullmaklshava-


 


Prop. 1975: 78                                                       133

ren inom en vecka efter det han fått del av beslutet om avskedande an­mäler missnöje däröver hos arbetsgivaren, skall det åligga denne att vid äventyr att beslutet förfaller väcka talan vid domstol för prövning av beslutets gUtighet Detsamma bör enligt ledamoten Wisén gälla sådana statstjänstemän, som förordnats på viss tid och som f. n, inte är under­kastade disciplinärt ansvar.

Vidare föreslår kommittén att beslut om avskedande inte får verk­ställas förrän beslutet slutiigt prövats av domstol eller, om talan om sådan prövning inte väcks, tid för väckande av talan utgått.

Beträffande mål om disciplinpåföljd påpekar kommittén alt domstol utan särskilt stadgande därom alltid torde kunna ange den påföljd som tjänsteförseelsen förskyller där domstolen inte finner skäl att förklara disciplinbeslutet helt ogUtigt. Enligt kommitténs mening torde dock domstol i mål vari yrkas ogiltigförklaring av avskédandebeslut inte kunna ex officio i domslutet fastställa den disciplinpåföljd som even­tuellt kunnat ulgå i stället för avskedande.

Den offentlige arbetsgivaren föreslås alltid få bära sina egna rätte­gångskostnader oberoende' av utgången i målet utom där kostnadema vållats av arbetstagarens vårdslöshet.

9.2 Remissyttrandena

Kommitténs förslag lämnas utan erinran av poststyrelsen, kammarrät­ten i Stockholm, lönesystemutredningen, utredningen rörande ökad an­ställningstrygghet m. m. och SACO.

Generaltullstyrelsen iirågasätter om det inle är lämpligt atl behålla nuvarande treveckorsfrist för talan mot beslut i disciplinärenden.

JO konstaterar alt i de fall, där det enligt förslaget ankommer på sär­skild disciplinnämnd alt besluta om avskedande av fullmaktshavare, är det nämnden och inte arbetsgivaren som har alt väcka talan vid dom­stol för prövning av beslutets giltighet om arbetstagaren anmäler miss­nöje med beslutet. Detta ler sig enligl JO överraskande med hänsyn till nämndens funktion men i sak dock inte orimligt. Länsstyrelsen i Jön­köpings län finner konstruktionen egendomlig och anser att beslutet, när missnöjesanmälan sker, automatiskt skall hänskjutas till domstol. JO anser det vidare vara tveksamt om den avskedade skall ge sitt miss­nöje tillkänna hos nämnden eller hos arbetsgivaren och om det är nämn­den eller annan myndighet som har alt besluta om fullföljd av talan därest käromålet skulle ogUlas i första instans.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner den rättsliga innebörden av en av domstol meddelad dom efter överprövning av arbetsgivares beslut om avskedande eller disciplinpåföljd vara något oklar och ifrågasätter om inle detla spörsmål från allmän rättssäkerhetssynpunkt bör erhålla en klarare belysning. Frågan om effekten av ogiltigförklaring av ett av-


 


Prop. 1975: 78                                                       134

skedandebeslut berörs också av utredningen rörande ökad anställnings­trygghet m. m., som säger sig diskutera en ,något annorlunda lösning än . den som förutsätts av kommittén.

Länsåklagaren i Uppsala län anser att en komplettering av de proces-sueUa reglema bör ske så att domstol .får möjlighet att ersätta ett av­skedandebeslut med beslut om viss disciplinpåföljd. Det påpekas att det annars finns risk för att domstolen måste pröva saken i två olika pro­cesser. Frågan berörs även av SJ och SA V.

Det för fullmaktshavare föreslagna förfarandet bör enligt Göta hov­rätt, länsstyrelsen i Jönköpings län och TCO tillämpas även beträffande andra arbetstagare. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser det förhållandet att fullmaktsinnehavaren måste företa en anmälan för att få beslutet om avskedande prövat av domstol innebära ett försva­gande av hans ställning. Liknande synpunkter anförs av juridiska fakul­teterna vid Lunds universitet och Stockholms universitet.

Förslaget att talan mot offentlig arbetsgivares beslut om avskedande eller disciplinpåföljd i vissa fall skall fullföljas hos arbetsdomstolen kritiseras av televerket och samtliga juridiska fakulteter. Göta hovrätt påpekar att arbetsdomstolen inte består av fast anställda domare utan av ledamöter förordnade på viss tid.

Socialstyrelsen och SJ förordar att fullföljdsförfarandet bevaras inom förvallningsprocessens ram. Riksrevisionsverket anser alt oavsett om mål angående överprövning av disciplinärenden handläggs av allmän domstol eller arbetsdomstolen skall regeringsrätten även i fortsättningen vara sista instans. Televerket framhåller att en sådan inskränkning av den administrativa besvärsrällen som kommittén föreslagit bör övervä­gas först efter en mera ingående och generell prövning av hela besvärs-institutet.

10    JO:s och JK:s tillsyn 10.1 Kommittén

Kommittén föreslår att JO:s tillsyn skall omfatta alla utövare av of­fenllig myndighet vare sig de är knutna till de traditionella statliga eller kommunala myndighetsorganen eller intar en från dessa organ friståen­de ställning. Tillsynen bör enligt förslaget vidare omfatta den offentiiga verksamhet i övrigt som utövas av de arbets- och uppdragstagare som avses med den föreslagna disciplinlagen, sålunda bl. a. personal hos så­dana samhällsägda företag som utövar mera väsentliga offentiiga funk­tioner eller som innehar monopolställning.

Då en person som står under JO:s tillsyn gör sig skyldig till brottsUg gärning med avseende på sin tjänsteutövning bör JO enligt kommitténs förslag ingripa med åtal eller i vissa fall göra anmälan till allmän åkla-


 


Prop. 1975:78                                                        135

gare. Kan tjänsteförseelse endast föranleda disciplinansvar anser kom­mittén att JO bör kunna göra anmälan till vederbörande arbetsgivare som då har att pröva ansvarsfrågan. Någon rätt för JO att uppträda som part i disciplinärendet hos det beslutande organet eller inför dom­stol bör enligt kommitténs mening däremot inte komma i fråga.

De för JO föreslagna reglerna avses också gälla den tillsyn som ut­övas av JK.

Ledamoten Wisén anser med hänsyn tUl skyddsbehovet erforderligt att JO och JK ges möjlighet att vid behov ingripa för att få arbetstagare skild från sin befattning på grund av icke kriminaliserad tjänsteför­seelse. JO och JK bör enligt Wiséns mening också äga rätt alt vid dom­stol yrka avskedande eller disciplinpåföljd, respektive strängare sådan om disciplinmyndighetens beslut befinnes otillfredsställande.

10.2 Remissyttrandena

Kommitténs förslag om tillsynsområde för JO och JK godtas av JO, JK och SACO. JO påpekar emellertid att förslaget innefattar en utvidg­ning av JO:s nuvarande tillsynsområde och anser att detta i betraktande av den under senare år alltmer ökade.arbetsbördan för JO är ägnat alt inge betänkligheter. Den lättnad som vinnes genom kommitténs förslag att JO i vissa faU inle skall vara skyldig att själv åtala ulan kan nöja sig med att anmäla förhållandet till allmän åklagare innebär enligt JO:s er­farenheter inte någon nämnvärd arbelsbesparing ulan andra ålgärder måste vidtagas för att hålla arbetsbördan på en rimlig nivå.

RÅ anser alt RÅ bör undantas från tillsyn av JO och JK samt att vissa frågor om behörighet alt besluta om och utföra åtal mol RÅ för brott 1 tjänsten bör utredas.

AB Svensk Bilprovning påpekar att förslaget innebär att besiktnings­männen blir ställda under såväl JO:s som trafiksäkerhelsverkels tiUsyn och ifrågasätter om inte detla från principiell synpunkt kan innebära risk för kompelenskonflikter.

Sveriges Radio motsätter sig att JO och JK skall ha lillsynsrält över bolagets anställda. Även Systembolaget har vissa erinringar mot försla­get om tUlsyn från JO:s och JK:s sida över dess personal.

Kommitténs förslag att JO och JK inte skall ha rätt att uppträda som part i disciplinärende vare sig inför myndigheten eller domstol och inte ha talerält mot disciplinmyndighetens beslut kritiseras av samtliga de in­stanser som yttrat sig i frågan, bl, a, JK, JO, Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Hallands och Gävleborgs län, riksförsäkringsverket, SJ och samtliga juridiska fakulte­ter. JK framhåller, att det synes vara uppenbart att JO och JK — som båda har alt fristående från förvaltningshierarkin värna medborgarnas rättssäkerhet — inte bör fråntas de möjligheter de nu har att i sista


 


Prop. 1975:78                                                        136

hand genom talan inför domstol verka för en rättstillämpning som beak­tar inte bara de intressen som kan finnas hos parterna i ansfällningsför-hållandet ulan också den enskilde medborgarens rätt, JO erinrar om alt JO:s uppgift enligt RF är atl ha tillsyn över att lagar och författningar efterlevs i vad de skall tillämpas av de offentliga tjänstemännen och förtroendemännen. Övervakningen sker dels i de enskUda medborgar- nas intresse dels för riksdagens räkning och tillsynen innebär, enligt JO, en garanti mot ämbetsmannavälde som är tUl men såväl för den enskilde som för riksdagen. Visserligen avskaffas inle ålalsrälten, som inneburit att JO på ett betryggande och eftertryckligt sätt kunnat full­göra sin kontrolluppgift, men den blir genom den föreslagna avkri-minaliseringen tämligen betydelselös. Enligt JO:s erfarenheter är del inle ämbetsmannavälde i dess mera flagranta former sorii JO har tUl hu­vuduppgift att bekämpa utan i stäUet sådana störningar i funktionerna som hänför sig tUl långsam handläggning, bristande servicevilja och avogt bemötande av allmänheten. Det finns vidare en i och för sig för­klarlig tendens att ge den egna myndighetens behov företräde framför allmänhetens. Om det hos en myndighet har utbildats en viss tradition, rutin eller annan praxis som rimmar mindre väl med vad statsmakterna förväntar sig av myndigheten blir det svårt för JO alt få bukt med detta om inte JO har mera effektiva medel till sitt förfogande än vad som föreslagits. JO anser det vara att föredraga att han får formlig talerält och partsställning i disciplinmålet men vill inle påyrka delta. Däremot bör JO tilläggas r"ätl alt föra talan mot disciplinmyndighelens beslul, når detta går JO emot.

Kommittén har i betänkandet, utan att föreslå några uttryckliga stad­ganden, lagit upp frågan om den enskilde funktionärens rätt att påkaUa disciplinmyndighetens beslul i ärende där JO eller JK ansett funktionä­ren ha förfarit felaktigt men inte anmält ärendet till disciplinmyndighe­ten. Riksrevisionsverket och riksförsäkringsverket anser alt del bör fin­nas uttryckliga stadganden som ger funktionären sådan rätt. Frågan be­rörs även av juridiska fakulteten vid Lunds universitet och SACO.

11    Den militära sektorn

11.1 Kommittén

Kommittén framhåUer att syftet med det rikt utvecklade system av särbestämmelser, som råder för krigsmän i ansvarshänseende, är att trygga krigsmaktens effektivitet varvid särskild vikt lagts vid kravet att upprätthålla krigsmännens lydnadsplikt. Eftersom det stora flertalet krigsmän tjänstgör till följd av värnplikt och inte på grund av tjäns­teavtal, är utrymmet begränsat för eri tillämpning av den privaträttsliga grundsyn som kommittén anlagt vid utformningen av ett nytt ansvars-


 


Prop. 1975: 78                                                                      137

system för den civila sektorn av offentlig verksamhet. Det finns emeller­tid enligt kommitténs mening anledning överväga om inte förenklingar i det militära ansvarssystemet kan genomföras utan att man åsidosätter de intressen som reglema är avsedda att trygga. Kommittén anser alt det omfattande utredningsarbete som måste föregå en så genomgripande re­form ligger utanför ramen för kommitténs utredningsuppdrag men för­ordar alt en översyn av det militära ansvarssystemet i dess helhet kom­mer till stånd.

Endast förslag tUl en begränsad reform avseende anslällda krigsmän med typiskt civUa arbetsuppgifter läggs därför fram. Det föreslås så­lunda alt anställda krigsmän med sådan tjänstgöring skall omfattas av samma ansvarsregler som föreslagils för den civila personalen. Belän­kandet innehåUer också förslag tiU ett fåtal följdändringar i 21 kap. BrB om brott av krigsmän.

De tidigare berörda förslagen om avskaffande av avsättning och sus­pension som brottspåföljder och införande av ett avskedandeinstitut avser även anslällda krigsmän.

11.2 Remissyttrandena

Kommitténs förslag lämnas i princip utan erinran av ÖB, chefen för flygvapnet och SR.

Chefen för armén anser det alltjämt vara lämpligast att krigsmän följer ett enhetiigt mUilärt disciplinsystem oavsett om tjänsten utförs vid civilt statligt verk eller vid truppförband. Liknande synpunkter anförs av TCO.

12    Följdändringar i 17 kap. brottsbalken 12.1 Kommittén

Med hänsyn tUl det samspel som råder mellan ansvarsreglerna för of­fentliga funktionärer samt de sanklionsbeslämmelser — intagna i 17 kap, BrB — som riktar sig mot tredje man och har till syfte alt för­hindra obehöriga påtryckningar på utövarna av offentiig verksamhet föreslår kommittén vissa följdändringar i nämnda sanktionsbestämmel­ser.

Sålunda föreslås att de i 1, 2 och 4 §§ upptagna brottstyperna (våld eller hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman och våldsamt mot­stånd) skall avse angrepp endast på person som utövar offenllig myn­dighet. Vidare innebär förslaget atl den i 5 § samma kapitel behandlade särskilda brottstypen missfirmelse mot tjänsteman skall utgå och atl gär­ningar av detta slag framdeles skall bestraffas endast som förolämpning enligl 5 kap, 3 § BrB. Stadgandet i 5 kap. 5 § BrB att förolämpning inle


 


Prop. 1975: 78                                                       138

får åtalas av annan än målsägande bör enligt kommittén samtidigt förses med en undantagsbestämmelse av innebörd att förolämpning mot någon i eller för hans utövande av offentiig myndighet får åtalas av åklagare efter angivelse av målsägande om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt. Kommittén föreslår också att den mot 17 kap. 5 § BrB svarande bestämmelsen i 7 kap. 4 § 7 tryckfrihetsförordningen om ansvar för missfirmelse mot tjänsteman som sker i tryckt skrift skaU ändras till att avse endast förolämpning mot någon i eller för hans ut­övning av offentiig myndighet.

Vidare föreslås att straffbestämmelsen i 17 kap. 7 § om bestickning ändras så att den personkrets som skyddas mot detta brott överensstäm­mer med den krets som skall vara underkastad ansvar för mutbrott.

De i 14 § och 15 § första stycket första punkten samma kapUel intag­na stadgandena om obehörig tjänsteutövning resp. föregivande av all­män ställning föreslås ersatta av en ny regel av innehåll att den som obehörigen ger sig ut för att utöva offentiig myndighet skall dömas för föregivande av allmän ställning. Någon ändring av påföljden — böter eller fängelse i högst sex månader — föreslås inte.

12.2 Remissyttrandena

De föreslagna ändringarna lämnas utan erinran av JK och poststyrel­sen. JK förordar dock atl bestämmelsen i 7 kap. 4 § 7 tryckfrihetsför­ordningen skall utgå helt.

RÅ lillstyrker förslaget att upphäva 17 kap. 5 § BrB men anser i lik­het med överåklagaren i Malmö åklagardistrikt och Göta hovrätt att den föreslagna åtalsregeln i 5 kap. 5 § BrB är alltför restriktiv. Förut­sättningen "av särskUda skäl" bör enligt RÄ:s mening ulgå. Vidare an­ser RÅ liksom överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt alt strafflati­tuden i den föreslagna straffbestämmelsen i 17 kap, 15 § BrB är alltför låg med hänsyn till alt bestämmelsen kommer att omfatta även kvalifi­cerade fall där det kan föreligga behov av att använda tvångsmedel. RÅ föreslår därför alt nu gäUande latitud för grovt brott bibehålls.

Förslaget att upphäva straffbestämmelsen i 17 kap. BrB om missfir­melse mot tjänsteman avstyrks av överåklagaren i Stockholms åklagar­distrikt samt länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands län. Enligt länsstyrelsernas mening föreligger behov av ett särskilt ämbetsskydd främst för sådan personal som utför polisiära och exekutiva arbetsupp­gifter.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anser det vara tvivel­aktigt om den föreslagna lagtexten i 17 kap. 1 § BrB medger en sådan av kommittén angiven tolkning att den funktionär i vars befattning in­går att utöva myndighet är skyddad i all verksamhet i befallningen så­som förrättning, utredningsarbete etc. Det synes enligt fakulteten vara


 


Prop. 1975: 78                                                       139

onödigt att ha speciella stadganden som skyddar en del av tjänsteman­nens verksamhet i tjänsten men inte hela denna verksamhet, eftersom de vanliga reglema i 3 och 4 kap. BrB kan tillämpas vid beivrande av an­grepp på tjänsteman i eller för hans tjänst och möjlighet därvid finns att vid straff mätningen beakta att angreppet avsåg hans tjänst. Även över­åklagaren i Stockholms åklagardistrikt är kritisk mot utformningen av 17 kap. 1 § BrB.

13    Föredraganden

13.1 Principerna för ett nytt sankfionssystem

Det nuvarande ämbetsansvarssystemet framstår som föråldrat och be­häftat med åtskilliga brister. Särskilt anmärkningsvärt är att så gott som varje förseelse i tjänsten åtminstone principiellt sett är straffbelagd. Be­stämningen av de tjänstemannagrupper, som är underkastade straffan­svar och/eller disciplinansvar, bygger vidare på mycket vaga och oen­hetliga kriterier. I stor utsträckning är bägge ansvarsformerna tillämp­liga samtidigt utan att några motiv för denna reglering står alt finna. Härtill kommer att uppsägnmg ofla kan tUlämpas alternativt till de of­fenlligrältsliga påföljderna. De reformer som föreslås av ämbelsansvars­kommiitén går i huvudsak ut på en avsevärd inskränkning av det straff­bara området, en rationellare bestämning av den personkrets som skall vara underkastad straffansvar samt ett närmande mellan den offentiiga och den privata arbetsmarknadens sanktionssystem. Dessa riktiinjer anser jag, i likhet med flertalet remissinstanser, vara väl ägnade att läggas tUl grund för utformningen av ett nytt sanktionssystem avseende offentiiga arbets- och uppdragstagare, i det följande sammanfattade under beteck­ningen offentliga funktionärer.

13.2 Avtalsförbudet i 3 § statstjänstemannalagen

Statstjänstemannalagen (1965:274, omtryckt 1974: 1009) äger, med vissa undantag, tUlämpning på anställning med staten som arbetsgivare och tjänsteman som arbetstagare. Som tidigare har nämnts anställs nu­mera i pruicip alla arbetstagare hos staten som tjänstemän. Enligt 3 § statstjänstemannalagen gäller i anställningsförhållande på vilket lagen är tillämplig vad som är bestämt i avtal. Avtal får dock inte träffas om inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utform­ning i övrigt, om myndighets verksamhet eller om anställnings- eller


 


Prop. 1975: 78                                                       140

arbetsvUlkor som regleras i lagen eller i författning vartill lagen hän­visar eller enligt lagen tiUhör regeringens, riksdagens eller myndighets beslutanderätt. Har avtal träffats i strid mot detla förbud är avtalet i denna del utan verkan. En i stort sett motsvarande bestämmelse finns i 2§ kommunaltjänstemannalagen (1965:275, ändrad senast 1974: 1010).

En av statstjänsteman i tjänsten begången förseelse mot gällande lag eller annan författning, t. ex. statstjänstemannalagen, allmänna verks­stadgan, instruktion eller arbetsordning, kan enligt gällande rätt för­anleda — vid sidan av den civUrättsliga påföljden uppsägning när det gäller andra tjänstemän än fullmaktshavare m. fl. — straffrättsligt an­svar eller, om förseelsen är av ringare beskaffenhet och tjänstemannen är underkastad disciplinansvar, disciplinpåföljd. Om tjänstemannen där­emot bryter mot bestämmelse i avtal, torde varken straffr'åttsligt ansvar eller disciplinansvar kunna utkrävas utan i stället är det endast privat­rättens sanklionssyslem som träder in. Denna reglering är uppenbarligen inle tillfredsställande. I likhet med kommitién anser jag därför att ett nytt sanktionssystem skall kunna tUlämpas inom alla delar av det offent­liga anställningsförhållandet och således oberoende av om den förseelse som skall beivras utgör ett brott mot avtal eller mot författning.

En sådan ordning skall enligt kommitién nås genom alt man anlägger en privatr"ättslig syn på hela det offentliga anställningsförhållandet, vil­ket därmed blir alt se som till alla delar avlalsgrundat. Laglekniskt skall enligt kommitténs förslag en sådan ordning åstadkommas genom alt föreskriftema i 3 § statstjänstemannalagen och 2 § kommunaltjänste­mannalagen att avtal inte får träffas om vissa angelägenheter ersätts av bestämmelser som anger att det i avtal inle får föreskrivas inskränkning i rätt för arbetsgivaren att ensam besluta om dessa angelägenheter. Efter dessa lagändringar skall det kunna ses som en avtalsförpliklelse för arbetstagaren att uppfylla de villkor arbetsgivaren uppställer på de om­råden där hans ensidiga bestämmanderätt inle får inskränkas genom avtal.

Den av kommittén föreslagna lösningen kritiseras av vissa remissin­stanser såsom ägnad att komplicera förvallningsprocessen och leda tiU missförstånd. Ett par remissinstanser uttalar uppfattningen att det efter­strävade resultatet kan nås ulan den föreslagna lagändringen.

Efter samråd med statsrådet Löfberg vUl jag anföra följande. Jag delar uppfattningen att den föreslagna lagändringen inle är nödvändig. Ytterligare en anledning att avstå från lagändring är att arbetsrättskom-mUtén (In 1971: 03) i sitt nyligen framlagda slutbetänkande. Demokrati på arbetsplatsen (SOU 1975: 1), har aktualiserat frågan i ett slörre sam­manhang och alt det därför är olämpligt att nu föregripa de övervägan­den som denna kommittés arbele kan leda till. På grund av det anförda förordar jag att den nuvarande ordningen med avtalsförbud i berörda


 


Prop. 1975: 78                                                       141

stadganden i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannalagen t. v. behålls.

13.3 Det straffrättsliga ansvarsområdet

Det gmndläggande motivet för både straffrättsliga och utomstraff­rättsliga sanktioner är enligt ämbetsansvarskommitténs förslag sam­hällsmedlemmarnas intresse av att offentliga funktioner utan ovidkom­mande hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt. De straffrättsliga sanktionerna föreslås knutna till de allvarligaste angreppen mot detla intresse, vUket innebär en omfattande avkriminalisering i förhåUande till vad som gäl­ler nu. Det föreslås sålunda att de nuvarande straffbestämmelserna i 20 kap. brottsbalken (BrB) ersätts av tre nya ansvarsregler, nämligen om oriktig myndighetsutövning, om mutbrott och om brott mot tystnads­plikt. Straffansvar för vanliga tjänstefel föreslås alltså bortfalla.

Genom de föreslagna ändringarna i BrB vinner man den fördelen att
såväl kretsen av ansvariga personer som det straffbara området bestäms
efler mera rationella kriterier än hittills har varit fallet samtidigt som
domstolar och åklagare befrias från handläggningen av mindre allvar­
liga förseelser. Ty även om det, såsom senare skall beröras, bör finnas
möjlighet att ställa den offentlige arbetsgivarens beslut om disciplin­
påföljd för en sådan förseelse under domstols prövning, torde man
kunna räkna med alt sådana mål blir färre till antalet än vad ålalen för
tjänstefel är f. n.
  ,

En avkriminalisering av tjänstefel innebär inte att straffrättsliga sanktioner för förseelser i tjänsten av andra funktionärer än dem som utövar myndighet bortfaller helt. I den mån tjänsteförseelsen är av all­varligare slag kan den sålunda inte sällan vara att hänföra under annan bestämmelse i BrB, exempelvis 8 kap, 1 § (stöld), 10 kap. 5 § (trolöshet mot huvudman) eller 13 kap. 6 § (allmänfarlig vårdslöshet).

Jag ansluter mig alltså till de av kommittén föreslagna allmänna prin­ciperna för det straffrättsliga sanktionssystemets utformning, vilka även har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.

Den centrala straffbestämmelsen i kommitténs förslag är stadgandet om oriktig myndighetsutövning. I överensstämmelse med principen att det nya sanktionssyslemet bör utformas efler de offentliga funktionernas art och inte bero av sådana förhållanden som Ijänstemannaslällning el­ler liknande anges inle någon särskild personkrets i den föreslagna lag­texten. Ansvarsregeln är avsedd att gälla var och en som utövar offent­lig myndighet oberoende av hans rättsförhållande till det allmänna. Innebörden av begreppet myndighetsutövning blir alltså avgörande för bestämmelsens tillämpningsområde.

Begreppet myndighetsutövning förekommer i 3 kap. 2 § första stycket skadeståndslagen  (1972: 207).  Enligt denna bestämmelse skaU slalen


 


Prop. 1975: 78                                                       142

eller kommun ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsska­da som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar. I moti­ven tiU denna lag (prop. 1972: 5 s. 311 f) uttalade jag bl. a, att ett ut­märkande drag för de förvaltningsakter, som betecknas som utövning av offentlig myndighet, är alt det rör sig om beslut eller åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter och att de kommer till stånd och får rättsverkningar för eller emot den enskilde i kraft av offentiigrättsliga regler, inte på grund av avtal eller i övrigt regler av privattältslig natur. Jag konstaterade vidare att en beskrivning av uttrycket myndighetsutövning med utgångspunkt i dessa kriterier stäm­mer väl överens med de uttalanden om begreppets innehåll som jag gjorde i anslutning tUl 3 § första stycket i förslaget till förvaltningslag (prop, 1971: 30 del 2 s. 331). Myndighetsutövning karakteriserades i det sammanhanget som utövning av befogenhet att för enskild bestämrria om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande. Begreppet myndighetsutövning används också-i 11 kap. 6 § tredje stycket och 7 § nya regeringsformen (RF). Enligt den första av dessa bestämmelser kan förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövnmg överlämnas till bolag, förening, samfällighel eller stiftelse genom lag, medan den senare bestämmelsen innehåller förbud för myndighet — också riksdagen och kommuns beslutande organ — att bestämma hur förvaUningsmyndighet i särskUt fall skall besluta i ärende som rör bl. a. myndighetsutö-vning. Beträffande innebörden av begreppet hänvisade jag i förslaget tUl ny regeringsform m. m. (prop. 1973: 90 s. 397) tiU vad jag hade anfört i förslaget till förvaltningslag.

Kommitién anmärker att den innebörd som kommittén tillagt begrep­pet myndighetsutövning är väl förenlig med den beskrivning av begrep­pets innehåll som har gjorts i motiven tUl förvaltningslagen (1972: 290) och skadeståndslagen och att man således vinner den fördelen att be­greppet i allt väsentligt får samma innebörd i såväl skadeståndsrättslig och förvallningsrättslig som straffrättslig lagstiftning.

I likhet med kommittén anser jag det vara lämpligt alt vid utform­ningen av förevarande straffbestämmelse utgå från begreppet myndig­hetsutövning. Jag delar också kommitténs uppfattning att det är en för­del om detta begrepp får i huvudsak samma innebörd inom olika om­råden av lagstiftaingen. Det måste emellertid samtidigt beaktas att de berörda bestämmelserna i förvaltningslagen och skadeståndslagen både sinsemellan och i förhållande tUl den föreslagna straffbestämmelsen fö­reter stora skillnader i fråga om tillämpningsområde och syfte. Före­skriften i förvaltningslagen avser sålunda att avgränsa de ärenden där regler om aktinsyn, kommunikation, beslutsmotivering och underrättelse om beslut skall tillämpas. Det är alltså här endast fråga om sådan myn­dighetsutövning som mynnar ut i bindande beslut, medan såväl stadgan-


 


Prop. 1975: 78                                                       143

det i skadeståndslagen som straffbestämmelsen avses skola vara till­lämpliga också på sådan myndighetsutövning som lar sig uttryck i fak­tiska ålgärder som inte har föregåtts av formliga beslut. Vidare har be­stämmelsen i skadeståndslagen en huvudsaklig reparätiv funktion me­dan straffbestämmelsen i första hand skaU tUlgodose preventiva syften.

Gemensamt för all behörig myndighetsutövning är att den ytterst har sin grund i lag eller annan författning. Missbruk av myndighet förelig­ger då de för myndighetens behöriga utövande gällande reglerna över­träds. Oriklig myndighetsutövning kan föreligga även om ett fatlat be­slut i och för sig är materiellt riktigt men har meddelats endast sedan visst ovidkommande vUlkor har uppfyUts. Myndighetsutövning kan också innebära skyldighet att vara verksam i visst avseende och en underlåten­het alt handla kan i sådana fall utgöra oriktig myndighetsutövning, så­som då åklagare underlåter att åtala brott eller då utfärdande av stäm­ning fördröjs i syfte att åtahpreskription skall hinna inti-äda.

Det påpekas av kommittén att ett beslut som typiskt sett innefattar myndighetsmissbmk kan vara behäftat med fel som gör att det redan från början är alt betrakta som ogUtigt och därför inle behöver undan­röjas efler besvär. Ett sådant beslut bör enligt kommitténs mening inte föranleda tillämpning av den föreslagna straffbestämmelsen. Denna upp­fattning kritiseras av ett par remissinstanser, som framhåller att även ett OgUtigt beslut kan ha faktiska verkningar och följaktligen medföra för­fång eller otillbörlig förmån för det allmänna eUer för någon enskild samt alt också grova fall av myndighetsmissbmk med kommitténs stånd­punkt skulle kunna gå fria från ansvar.

Det kan i detta sammanhang finnas anledning att skilja mellan två typfall av nullitet, nämligen ogiltighet på grund av befogenhetsöverskri­dande och ogillighet tiU följd av bristande behörighet. Att ett beslut är att anse som en nullitet på grund av att en behörig funktionär har över­skridit sin befogenhet att utöva myndighet torde vara sällsynt. Funk­tionären torde i ett sådant fall få sägas ha utövat myndighet, även om resultatet inte blivU det av gärningsmannen avsedda (jfr prop. 1972: 5 s. 504). Har gärningen för det allmänna eller någon enskild medfört förfång eller otillbörlig förmån som inle är ringa, bör straffbestämmelsen alltså vara tiUämplig.

Ett likartat fall är att en funktionär utayttjar sin möjlighet till makt­utövning genom att företa faktiska ålgärder som faller utom ramen för hans befogenheter. Som exempel kan anföras att en polisman på sin fri­tid med slöd av sin legitimation omhändertar en person för att trakas­sera denne eller bereder sig tillträde till en privatbostad för att verkställa "husrannsakan" och ta egendom i "beslag" för en enskild persons räk­ning (jfr prop. 1972: 5 s, 505). Även här torde det vara fråga om miss­bruk av myndighet i den bemärkelse som anges i den föreslagna straff-


 


Prop. 1975: 78                                                       144

bestämmelsen. I den mån gärningen på annan gmnd är särskilt belagd med straff, exempelvis som olaga frihelsberövande, hemfridsbrott eller egenmäktigt förfarande, skall dock den nya bestämmelsen i 20 kap. 1 § BrB enligt vad jag senare återkommer till inte tillämpas. Vid bestämman­de av straff för det allmänna brottet bör det givetvis anses som för­svårande att det har begåtts under myndighetsutövning.

I det andra typfallet av nullitet är beslutet ogiltigt emedan det fatlats av en uppenbarligen obehörig person. I detta fall framgår redan av be­greppsbestämningen att det inte kan vara fråga om någon myndighets­utövning och att den föreslagna straffbestämmelsen följaktligen inte kan bli tillämplig. I stället torde gärningen regelm'ässigt falla under den av kommittén föreslagna ansvarsbestämmelsen rörande föregivande av all­män ställning. TUl denna bestämmelse återkommer jag i ett senare sam­manhang.

Den föreslagna ansvarskrelsen består av personer som har att utöva myndighet. Kommitién framhåller alt den som i underordnad ställning bereder ärenden utan att själv fatta beslut eller på annat sätt biträder den som har beslutanderätt i princip inte kan drabbas av ansvar enligt straffbestämmelsen. Denna ståndpunkt kritiseras av en remissmstans som anser det vara högst väsentligt från den enskUdes synpunkt att även förberedande ålgärder i beslutsförfarandet kommer att omfattas av ett straffansvar. En annan remissinstans förordar att det straffrättsliga an­ svarsområdet på denna punkt skall sammanfalla med det område som har fastställts för det aUmännas skadeståndsansvar. Enligt 3 kap. 2 § andra stycket skadeståndslagen svarar sålunda staten eller kommun föi skada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning

I motiven till förslaget till skadeståndslag (prop. 1972: 5 s. 502) ut­talade jag bl. a. att bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket samma lag genom den valda formuleringen kommer att omfatta åtskilliga beslut el­ler åtgärder som ingår endast som led i myndighetsutövningen men sm är reglerade av offentligrällsliga föreskrifter och indirekt kan få rättsliga konsekvenser för den enskilde, liksom också vissa andra handlingar som slår i elt mycket nära tidsmässigt och funktionellt samband med myn­dighetsutövningen. Jag konstaterade också att fel som begås på det för­beredande stadiet av ett förvaltningsärende — exempelvis försummelse vid ärendets föredragning eller vid avgivande av yttrande i ärendet — inte sällan leder till att den enskilde lider skada även i de fall då någon anmärkning inte kan riktas mot den som har träffat det slutliga avgöran­det. Vidare konstaterade jag alt upplysning, som myndighet lämnar an­gående myndighetsutövning inom det egna verksamhetsområdet, regel­mässigt får anses som elt sådant led i myndighetsutövningen eller åt­minstone ha etl så intimt samband med denna alt skadeståndsansvar bör kunna åläggas med stöd av nämnda bestämmelse om skada vållas lill följd av alt upplysningen är felaktig.


 


Prop. 1975:78                                                        145

Det är från rättssäkerhetssynpunkt av största vikt alt tillämpnings­området för en straffbestämmelse anges på ett så klart och entydigt sätt att ansvar endast drabbar gärningar som anses straffvärda. Kravet på pregnans blir självfallet starkare ju aUvarligare den påföljd är som straffbudét föreskriver. Vad jag anförde i förslaget till skadeståndslagen angående omfattnmgen av det allmännas skadeståndsansvar för fel eller försummelse vid myndighetsutövning ger vid handen alt en motsvarande utformning av straffbestämmelsen rörande oriktig myndighetsutövning skulle innebära ett alltför långtgående och svårbeslämbart straffansvar. Jag ansluter mig därför tUl den av kommittén föreslagna avfattningen. Av denna framgår att straffansvaret avser den eller de personer som fat­tar det beslut eller vidtar den åtgärd som utgör myndighetsutövningen. Föredragande eller annan som är närvarande vid den slutliga hand­läggningen utan att formellt delta i beslutsfattandet kan således inte drab­bas av ansvar, även om han enligt föreskrift i instruktion e. d. haft att anmäla skUjaklig mening och underlåtit att göra detta. Det bör emel­lertid beaktas att den som, utan att formellt delta i det beslut eller den åtgärd som innefattar själva myndighetsutövningen, genom fel eller försummelse under ärendets handläggning likväl har förorsakat ett orik­tigt resultat, som har medfört förfång eller otUlbörlig förmån för det allmänna eller någon enskild, kan drabbas av ansvar för medverkan tUl oriktig myndighetsutövning enligt de allmänna medverkansreglerna i 23 kap. 4 § BrB även om beslutsfattaren ay subjektiva.skäl inte kan ställas tUl ansvar. Varje,medverkande skall ju enligt dessa regler bedömas efter det uppsåt eller den oaktsamhet som Ugger honom lill last. Skulle inte heller någon som har deltagit i ärendets  handläggning vara straff­rättsligt ansvarig för det oriktiga resultatet, kan disciplinansvar komma i fråga. Oavsett om sttaffrättsligt eller disciplinrättsligt ansvar kan ut­krävas är det slutligen som tidigare har nämnts ingalunda uteslutet att rätt tUl skadestånd ändå kan föreligga för den som har tillfogats skada. Att det skadeståndsrällsliga ansvaret på så sätt sträcker sig längre än det straffrättsliga är inte heller någon nyhet som kan ge anledning till prin­cipiella betänkligheter.

Ledamöter av beslutande statliga eller kommunala församlingar —. riksdagen resp. exempelvis kommun- och landstingsfullmäktige — kan enligt gäUande rätt dömas endast för tagande av mula eller otiUbörlig belöning och för brott mot tystnadsplikt men inle för Ijänstemissbruk el­ler tjänstefel. I detla hänseende föreslår kommittén inte någon saklig ändring. Enligt kommitténs förslag skaU,således nämnda personer inle omfattas av straffbuden rörande missbruk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning. Efiersom det här är fråga om i allmänna val ut­sedda personer med ett direkt ansvar inför sina väljare delar jag upp­fattningen att det inte föreligger något behov av att kriminalisera oriktig myndighetsutövning av berörda persongrupper. Någon anledning

10   Riksdagen 1975.1 saml. Nr 78


 


Prop. 1975: 78                                                       146

att såsom f. n. är fallet göra undantag för ordförandens ålgärder i denna egenskap synes inte vara för handen. Däremot anser jag inte alt det finns bärande skäl att som ifrågasatts av länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands län i full ulslräckning behåUa den i 20 kap. 12 § andra stycket BrB stadgade immuniteten för taxeringsmän, dvs, ordförande och ledamöter i taxeringsnämnd (jfr 113 § gamla RF och SOU 1972: 15 s. 320). Det kan nämnas att de remissinstanser — hovrätten för Nedre Norrland, dåvarande kammarrätten och JO — som särskilt berörde kommitténs förslag 1 delbetänkandet SOU 1969: 20 alt taxeringsmännen borde omfattas av slraffbud rörande oriktig myndighetsutövning, samt­liga ställde sig bakom detta förslag. Med hänsyn till att den framtida taxeringsorganisationen f.n. är föremål för överväganden inom finans­departementet anser jag emellertid, som jag senare återkommer till, att straffansvaret för taxeringsmän i förevarande hänseende bör begränsas till uppsåtiigt brott.

I Ukhet med kommittén anser jag att jurymän i tryckfrihetsprocess inte  bör  undantas  från   ansvar  för  oriktig  myndighetsutövning.

För att oriktig myndighetsutövning skall vara straffbar fordras enligt kommitténs förslag att gärningen för det allmänna eller någon enskUd medför förfång eller otillbörlig förmån som inte är ringa. Det är inte nödvändigt att verkningarna inträder samtidigt som meddelandet av det beslut eller vidtagandet eller underlåtenheten av den åtgärd varigenom den oriktiga myndighetsutövningen manifesteras. Kommitién framhåller sålunda att förfång kan föreligga även om dess effekt tUl följd av verk­ställighetsregler inte hinner uppträda emedan det oriktiga beslutet blir undanröjt efter besvär. Förfång kan bestå i såväl ekonomisk skada som annan olägenhet. I och för sig är även tidsutdräkt ett förfång, påpekar kommitién, som dock inte anser att varje grad av förfång, hur obetyd­ligt det än må vara, bör medföra straff vid oriktig myndighetsutövning. Jag delar kommitténs uppfattning och ansluter mig till förslaget.

Genom införandet av rekvisitet myndighetsutövning — med en orda­lydelse som klargör att straffansvaret är begränsat till dem som har att utöva myndighet — blir personkretsen för den nya straffbestämmelsen avsevärt mindre än den personkrets som f. n. har ämbetsansvar och alltså kan drabbas av straffrättsliga sanktioner för ijänstemissbruk och tjänstefel. Medan tjänstemissbruk är straffbart endast som uppsåtiigt brott, kan ansvar för tjänstefel utkrävas även när oaktsamhet ligger gär­ningsmannen tUl last. Tjänstefel består i alt ämbetsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom enligt författaing, särskUd föreskrift eller tjänstens beskaffenhet. Gärningsbe­skrivningen täcker alltså i och för sig även oriktig myndighetsutövning. Om tjänstefel avkriminaliseras uppkommer frågan om straffbestämmel­sen angående oriktig myndighetsutövning bör göras tillämplig också på oaklsamma gärningar. Med hänsyn tUl de för både det allmänna och


 


Prop. 1975: 78                                                       147

den enskUde allvarliga följder som kan vara förenade med oriklig myn­dighetsutövning anser jag i likhet med kommittén alt ett visst straffrätts­ligt ansvar för vårdslös myndighetsutövning inte kan undvaras.

Kommittén föreslår att kriminaliseringen av vårdslös myndighetsutöv­ning inskränks till grova faU. Förslaget slår i överensstämmelse med re­formens grundtanke att behålla straffrättsliga sanktioner endast för all­varliga angrepp på de enskilda medborgarnas rättsläge. Man får däri­genom också en klarare gräns mellan områdena för straffrättsliga och disciplinära sanktioner. Liksom kommittén anser jag detla vara en klar fördel. Jag biträder därför förslaget att straffansvar skall inträda endast i fall där oaktsamheten är grov.

Vid bedömningen av om grov oaktsamhet föreUgger skall självfallet samtliga omständigheter beaktas. Som ett motiv för att låta straffan­svaret täcka även fall av oaktsamhet har jag framhållit de allvarliga följder för både det allmänna och den enskUde som kan vara förenade med oriktig myndighetsutövning. Endast den omständigheten att oriktig myndighetsutövning medfört aUvarligt förfång får dock inte föranleda att oaktsamhet bedöms som grov. Visserligen måsle man i sådana fall, där det står klart att myndighetsutövningen får avsevärda konsekvenser för de berörda, kräva särskUd noggrannhet från den utövandes sida. Det innebär emellertid bara att man får ha en.annan utgångspunkt än i fråga om myndighetsutövning i allmänhet när man bedömer om oakt­samheten är grov. Sker myndighetsutövningen t. ex. under tidspress och avser den komplicerade rättsfrågor bör oaktsamheten å andra sidan bedömas mildare.

De av kommittén föreslagna strafflalituderna — för uppsåtiigt brott böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt; fängelse i högst sex år samt för ciUpöst brott böter eller fängelse i högst elt år — anser jag vara väl avvägda.

Straffbestämmelsen i nuvarande 20 kap. 1 § BrB skall inte tUlämpas om gärningen annars är särskilt belagd med straff. Kommittén föreslår att även den nya bestämmelsen om oriktig myndighetsutövning skall vara subsidiär i förhållande till andra straffstadganden. Jag ansluter mig till kommitténs förslag.

Brottsbenämningarna missbruk av myndighet och vårdslöshet i myn­dighetsutövning kritiseras av några remissinstanser såsom mindre lämp­liga från språklig synpunkt. För egen del anser jag det vara angeläget att brottets allvarliga karaktär kommer till uttryck även i brottsbenäm­ningen. Jag förordar därför den av kommittén för det uppsålliga brottet föreslagna benämningen missbruk av myndighet. Beträffande det cul-pösa brottet anser jag att benämningen vårdslös myndighetsutövning är att föredra från språklig synpunkt.

Regler om straffansvar för tagande av muta eller annan otiUbörlig be­löning i offentlig tjänst finns f. n, i 20 kap. 2 § BrB. Enligt denna be-


 


Prop. 1975: 78                                                       148

stämmelse får ämbetsman eller den som varit ämbetsman inte motta, låta åt sig utlova eller begära muta eller annan otillbörUg belöning för sin tjänsteutövning. Bestämmelsen är inte tillämplig om gärningen eljest är belagd med straff. Kommittén har genom tUläggsdirektiv den 4 juni 1971 fått i uppdrag att utreda fömtsättnmgarna för en generellt utfor­mad ansvarsregel som tar sikte på varje anställd eller uppdragstagare oavsett om han är verksam inom den offentliga eller den privata sek­torn. Resultatet av denna utredning har nyligen redovisats i belänkandet (SOU 1974: 37) Mut- och bestickningsansvaret. Över betänkandet har yttranden inhämtats från myndigheter och organisationer. Jag har ännu inle tagit slutlig ställning tUl frågan och det saknas därför skäl alt före­gripa en reform av detla slag genom alt nu ändra bestämmelsen i 20 kap. 2 § i vidare mån än som betingas av övriga ändringar i sanima kapitel.

Eftersom begreppen ämbetsman och ämbetsansvar inte kommer att finnas kvar i det föreslagna sanktionssystemet, måste en ny bestämning av den ansvariga personkretsen ske. Dét synes därvid.vara lämpligt att i första hand anknyta ansvaret tUl den offentiiga verksamheten på så sätt • att det kommer att omfatta alla arbetstagare hos staten eller hos kom­mun oavsett om de intar ställnmg som tjänstemän eller inte. Liksom f. n. bör även vissa personer som utan anstälhiing utför uppdrag åt det allmänna vara underkastade mutansvar. TUl denna gmpp hör ledamöter av statiiga och kommunala beslutande församlingar, nämnder och sty­relser liksom personer som annars tUl följd av val,eller, plikt utför uppdrag åt det allmänna eller vilkas uppdrag finns reglerade i författ­ning. Vidare bör ansvaret iräffa krigsmän eller andra som fullgör lag­sladgad tjänsteplikt liksom samtiiga utövare av offentiig myndighet, oavsett om myndighetsutövningen har samband med mnehav av tjänst eller uppdrag som förut har nämnts.

Den nya straffbestämmelsen bör liksom den nu gällande vara tUlämpr lig också på den som har begått gärningen, innan han erhållit ifrågava­rande anställning eller uppdrag eller efter det han har avgått från anställ­ningen eller uppdraget. Däremot torde det knappast finnas något prak­tiskt behov av att behålla den särskilda föreskrift som nu anger alt be­stämmelsen om ansvar för mutbrott skall vara subsidiär i förhållande till straffbestämmelser rörande allmänna brott.

I fråga om påföljden hänvisar nuvarande 2 § till 1 §, Den nya straff­bestämmelsen om mutbrott bör innehålla ett uttryckligt stadgande om påföljden. Jag ansluter mig tUl kommitténs förslag att sttaffet skall vara böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst sex år. Detta överensstämmer i sak med vad som nu gäller, om man bortser från att 1 § f, n. också föreskriver åläggande av de särskUda ämbetsstraffen suspension och avsättning.

Den nu gällande straffbestämmelsen i 20 kap. 3 § BrB om brott mot ■


 


Prop. 1975: 78                                                       149

tystnadsplikt har ansetts tillämplig inle bara när den tystnadspUkt som åsidosatts gmndas på uttrycklig föreskrift i lag eUer annan författning utan även när den beror av myndighets eller överordnads föreskrift, av annat slag eller enbart följer av ämnets natur. Kommittén anser att ett straffbud inte bör gälla generellt inom ett så diffust bestämt område ulan alt för dess tiUämpning bör krävas att själva tystnadsplikten finns angiven i författning. Samma uppfattning har sedermera kommit tUl ut­tryck i den efter betänkandets framläggande genomförda gmndlagsre­formen. Med hänsyn till Uinehållet i 2 kap. 1 § samt 8 kap. 3 § och 7 § andra stycket RF är således efter RF:s ikraftträdande inte längre möj­ligt alt ulan författningsstöd upprätthålla någon tystnadsplikt. Jag an­sluter mig därför tUl kommitténs förslag att ersätta stadgandet i 20 kap. 3 § BrB med en ny straffbestämmelse som, utan angivande av person­krets, föreskriver ansvar för var och en söm uppsåtiigen eller av oakt­samhet yppar vad han till följd av författning är pliktig alt hemlighålla.

Jag förordar också att de straffbestämmelser rörande brott mot tyst­nadsplikt som f. n. finns i olika specialförfattningar och som genom den nya ansvarsregeln blir överflödiga upphävs. Sådana specialstraffrättsliga beslämmelser som innehåller subjektiva rekvisit i skadehänseende bör dock behållas oförändrade. Det gäller här framför allt sådan tystnads­plikt för revisorer m. fl. som har föreskrivits i bl. a. lagen (1919: 240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, lagen (1955: 183) om bankrörelse och lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring. Regeln i 9 kap. 6 § rättegångsbalken (RB) om straff för den som ulan giltigt skäl röjer vad enligt rätlens eller undersökningsledarens förordnande inte får uppenbaras bör också behållas i sin nuvarande lydelse liksom även be­slämmelser av motsvarande eller liknande typ i andra författningar. Den straffrättsliga sanklionering av brott mot tystnadsplikt som finns i gräns­älvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Fin­land (jfr SFS 1971: 850) kan inle ändras utan överenskommelse med Finland och bör därför t. v, behållas i nuvarande lydelse.

I 9 § radioansvarighetslagen (1966: 756) finns en bestämmelse om förbud för den som har att ta befattning med radioprogram att av­slöja vem som har författat eller framställt program m. m. Förbudet är förenat med straffansvar och har motsvarighet i 3 kap. 5 § tryck­frihetsförordningen. Ändring av dessa båda straffbestämmelser bör anslå tills andra ändringar i tryckfrihetsförordningen på sätt jag senare återkommer till aktualiseras.

Specialstraffrättsliga bestämmelser i författningar som har begränsad gikighetstid eller som utan alt ha blivit formellt upphävda till följd av sitt sakliga innehåll i praktiken endast har begränsad gUtighetstid bör också lämnas oförändrade (jfr SOU 1972: 1 s. 201 f).

Det kan, såsom kommitién framhåller, övervägas om inle vissa fall av den oreglerade tystaadsplikt som hittills gällt bör förfaltningsregleras


 


Prop. 1975:78                                                        150

så att även dessa fall kommer att omfattas av straffansvaret. Ett sådant fall, som föranlett lagstiftning sedan kommittén lagt fram sitt betän­kande, är den i 2 kap. 4 § nya riksdagsordningen (RO) stadgade skyl­digheten för ledamot eller tjänsteman i riksdagen att inte obehörigen yppa vad som har förekommit vid sammanträde inom stängda dörrar. Någon motsvarande bestämmelse för de kommunala församlingamas del anser jag inte f, n. vara erforderlig.

I ett nyligen framlagt förslag till lag om offentiiga funktionärers-tyst­nadsplikt har jag förordat att regeringen bemyndigas att meddela före­skrifter om förbud att yppa eller utnyttja vad någon har erfarit på gmnd av anställning eller uppdrag hos staten, kommun, landstingskommun eller annars i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt, oiri för­budet är påkallat bl. a, av hänsyn till rikets säkerhet, privatlivets helgd, enskilds personliga säkerhet eller det allmännas eller enskilds behöriga ekonomiska intresse (prop. 1975: 8), Regeringen skall enligt förslaget få överlåta åt statlig förvaltningsmyndighet eller åt kommun eller lands­tingskommun att meddela föreskrifter av detta slag. Jag framhöll i prop. (s. 61) bl. a. alt ett sådant generellt bemyndigande är en förutsättning för att man, utan att sätta meddelarskyddet åt sidan och ulan alt belasta riksdagen med detaljfrågor, skall kunna behålla ungefär det rättsläge som i dag råder på tystnadspliktsområdet, I den mån regeringen använ­der bemyndigandet kommer nämligen den sålunda reglerade tystnads­plikten att sanktioneras av en sttaffbeslämmelse i den föreslagna lagen. Denna bestämmelse bör utgå i samband med alt den nu förordade änd­ringen i 20 kap. 3 § BrB träder i kraft.

En annan persongmpp som enligt min mening bör åläggas förfalt­ningsreglerad tystnadsplikt är tolkar och översättare. På grimdval av ett av invandrarulredningen avgivet betänkande (SOU 1972: 83) kommer jag därför alt föreslå en särskild lag i delta ämne.

I vissa författningar finns beslämmelser om tystnadsplikt som inle sanktioneras av något straffstadgande. Som exempel på sådana be­slämmelser kan nämnas 11 § lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, 5 och 8 §§ lagen (1949: 345) om rätten till arbets­tagares uppfinningar, 192 § lagen om bankrörelse och 28 § kungörelsen (1968: 104) om förelagsnämnder m. m. inom statsförvaltningen. Om den som åsidosätter tystnadsplikt av detta slag inte är underkastad äm­betsansvar och alltså inte kan straffas enligt nuvarande 20 kap, 3 eller 4 § BrB, är gärningen f. n. följaktligen straffri. Med den utformning som 20 kap. 3 § har enligt förslaget skulle däremot straffansvar inträda. En sådan konsekvens skuUe strida mol syftena vid tillkomsten av ifrågavarande beslämmelser (se t. ex. prop. 1949: 101 s. 79) och bör därför undvikas. I förslaget till övergångsbestämmelser har av denna anledning tagits in elt stadgande om att vad som sägs i 20 kap, 3 § inte skall tillämpas i fråga om åsidosättande av sådan tystnadsplikt som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande inte är slraffsanktionerad.


 


Prop. 1975:78                                                        151

De särskUda ämbetsstraffen avsättning och suspension avskaffas en­ligt kommitténs förslag. Kommittén påpekar emellertid att dessa påfölj­der utom att utgöra straff även har en skyddsuppgift, nämligen alt från tjänsten skUja den befattningshavare som inle fyller förutsättningarna för en godtagbar tjänsteutövning. Även om åtskilliga skäl talar för alt låta enbart de allmänna strafformerna följa på brott av offentliga funk­tionärer måste givetvis, framhåller kommittén, den offentliga tjänstens integritet skyddas genom att funktionären i förekommande fall kan skil­jas från tjänsten. Detla syfte skall enligt kommitténs förslag kunna upp­nås genom en tillämpning av det avskedandeinstitut som regleras i den disciplinlag som kommittén föreslår.

Mot förslaget att avskaffa avsättning och suspension som straff har jag ingenting att erinra. Det synes av olika skäl vara mest ändamålsen­ligt alt — liksom på den privata arbetsmarknaden — frågan om arbets­lagarens avskedande på grund av olämplighet får avgöras med beak­tande av alla relevanta omständigheter vare sig det är fråga om brotts­ligt förfarande eller icke straffbar förseelse i tjänsten. I vissa fall kan det sålunda tänkas vara tillräckligt alt arbetstagaren förflyttas till annan tj"änst.

När det gäller ledamöter av beslutande församlingar framhåller kom­mittén att det är svårare all anlägga den privaträtlsliga syn på avskedan­defrågan, som ligger lill grund för dess förslag beträffande offentiiga funktionärer i allmänhet, och att avskedandeinstitutet således inte bör tillämpas här. KommUtén anser emellertid att del även framgent bör finnas möjlighet att till följd av brott skilja sådan ledamot från hans upp­drag och alt denna befogenhet liksom hittills bör anförtros åt den dom­stol som har att döma över brottet. Jag delar kommitténs uppfattning, som f. ö. väl stämmer överens med del efler betänkandets framläggande tillkomna stadgandet i 4 kap. 7 § RF att riksdagsledamot eller ersättare av domstol kan skiljas från uppdraget om han genom brott har visat sig uppenbarligen olämplig för uppdraget. Om man, som jag senare åter­kommer till, inte låter det nya utomstraffrättsliga ansvarssystemet om­fatta någon kategori av uppdragstagare, synes det vara mest följdriktigt att utsträcka allmän domstols befogenhet i förevarande hänseende även till andra förtroendemän än ledamöter av beslutande församlingar. An­ledning saknas dock alt gå utanför den krets som har alt utöva offentiig myndighet. Befogenheten bör således omfatta t, ex. ledamöter av barna­vårds- och nykterhetsnämnder.

Sammanfattningsvis anser jag att övervägande skäl talar för att en motsvarighet till åvsättningsslraffei bör finnas kvar beträffande valda uppdragstagare som har alt utöva offentiig myndighet. För att utmärka att sanktionen är avsedd mera som skyddsåtgärd än som straff bör emel­lertid benämningen avsättning undvikas och den mera neutrala termen skiljande från uppdrag användas. Sanktionen torde härigenom bli att be-


 


Prop. 1975:78                                                        152

trakta som särskUd rättsverkan av brott (jfr 1 kap. 8 § och 36 kap. 11 § BrB).

Avgörande för frågan om förtroendemannen skall skiljas från sitt uppdrag synes böra vara om han genom brottet har visat sig uppenbar­ligen olämplig att inneha uppdraget (jfr det nyss nämnda stadgandet i 4 kap. 7 § RF), En viss nedre gräns för brottets svårhetsgrad bör också bestämmas. Enligt 20 kap. 8 § första stycket BrB gäller f. n. som hu­vudregel att avsättning på grund av allmänt brott kan ske endast om det för brottet är stadgat fängelse i två år eller däröver. Denna gränsdrag­ning synes lämpUgen kunna behållas och utsträckas till alt gälla även de enligt förslaget i 20 kap. upptagna brotten. Detla innebär alltså alt skil­jande från uppdraget kan komma i fråga vid missbruk av myndighet — i den mån uppdragstagaren är underkastad ansvar för detla brott — och mutbrott men inle vid vårdslös myndighetsutövning eller brott mot tyst­nadsplikt.

Den som har två eller flera uppdrag med vilka det följer myndighets­utövning bör skUjas från samtliga uppdrag som han genom brottet visat sig uppenbarligen olämplig att inneha.

I 20 kap. 9 § BrB stadgas f. n. beträffande tjänstemän med ämbets­ansvar att domstol skall ta hänsyn till dlscplinär bestraffning som har ålagts för brott, då domstolen bestämmer påföljd för samma brott. En­ligt nuvarande 20 kap, 8 § BrB gäller vidare alt om tjänsteman för an­nat brott än ämbetsbrott ådöms såväl ämbetsstraff i form av t. ex. av­sättning som annan påföljd, den förlust han lider genom ämbelsstraffet skall beaktas vid bestämmandet av den andra påföljden. Kommitién föreslår att dessa bestämmelser i BrB ersätts med en ny regel i 33 kap, BrB som har till syfte att förekomma dubbelbestraffning. Den föreslagna regeln lar lill skillnad från den nu gällande sikte på såväl offentligt som privat anställda och lämnar domstol möjlighet all vid straffmälning all­tid beakta de sanktioner som arbetsgivaren inom ramen för elt arbets­avtal utkräver då arbetstagare har begått brott. Jag biträder förslaget. Den föreslagna regeln bör äga motsvarande tillämpning om uppdrags­tagare, på sätt jag fömt har berört, genom beslut i brottmål skiljs från uppdraget.

De ansvarsregler som jag hittills har behandlat riktar sig i allmänhet mot offentiiga funktionärer som inle fullgör sina uppgifter på ett riktigt säll. Den allmänna verksamheten behöver emellertid också skyddas mot angrepp från utomstående, I 17 kap. BrB, som behandlar brott mot all­män verksamhet, straffbeläggs en del sådana gärningar. Bestämmelserna i 1—5 §§ åsyftar att förhindra obehöriga påtryckningar på utövarna av sådan verksamhet. Den krets som skyddas enligt dessa bestämmelser be­står huvudsakligen av befattningshavare som har eller har haft ämbets­ansvar samt i stor utsträckning även av dem som har kallats att biträda sådan befattningshavare vid förr'åttning. Enligt kommitténs mening för­anleder den föreslagna reformen av ämbetsansvaret en omprövning även


 


Prop. 1975: 78                                                       153

av ifrågavarande personkrets. Kommittén hävdar sålunda att en stor del av denna personkrets saknar behov av ett särskUt ämbetsskydd och att de för de allmänna brottstyperna stadgade strafflatituderna i allmänhet torde vara tillräckligt vida för alt tUlgodose förekommande behov av straffskärpning i fall då gärningarna riktat sig mot offentliga funktionä­rer. Med hänsyn till medborgarnas intresse av att i synnerhet offentlig myndighet utövas på ett riktigt sätt anser emellertid kommittén alt det särskilda straffansvaret, utom såvitt gäller missfirmelse, skall bibehållas för den som förgriper sig mot någon i dennes myndighetsutövning. Någ­ra remissinstanser anser alt även straffansvaret för missfirmelse bör kvarstå.

Jag ansluter mig till kommitténs ställningslagande och de övervägan­den som ligger bakom delta. Behovet av straffskydd mot missfirmelse av någon i dennes myndighetsutövning anser jag kunna tillgodoses genom tillämpning av den allmänna straffbestämmelsen om förolämpning i 5 kap. 3 § BrB under förutsättning att denna bestämmelse kompletteras med en åtalsregel som gör det möjligt för allmän åklagare ätt efler angi­velse av målsäganden beivra gärningen när det av särskUda skäl är på­kallat ur aUmän synpunkt.

Den mot straffbestämmelsen om missfirmelse mot tjänsteman i 17 kap. 5 § svarande bestämmelsen i 7 kap. 4 § 7 tryckfrihetsförordningen bör helt utgå. Framställning i tryckt skrift som innefattar förolämpning mot någon i eller för hans utövning av offentlig myndighet får i stället beivras med slöd av 7 kap. 4 § 15 samma förordning, enligt vilken tryck-frihetsålal kan ske på grund av ärekränkning mot enskild person. Änd­ringen bör emeUertid anslå tiUs massmedieutredningen (Ju 1970: 59) har framlagt resultatet av sitt arbete, eftersom detla sannolikt kommer att aktualisera andra ändringar i tryckfrihetsförordningen och förslag till sådana ändringar med hänsyn till bestämmelserna i 8 kap. 15 och 17 §§ RF ändå inle kan slutligen anlas av 1975 års riksmöte. Jag lägger därför inle nu fram något förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen. Från praktisk synpunkt saknar detta betydelse, efiersom elt upphävande av den grundläggande bestämmelsen i 17 kap. 5 § BrB omedelbart återver­kar på tillämpligheten av motsvarande bestämmelse i tryckfrihetsförord­ningen. Enligt 7 kap. 4 § i denna förordning skall nämligen som otillåtet yttrande 1 tryckt skrift anses endast sådan framställning som är straffbar enligt lag.

Straffbestämmelsen i 7 § om besticknmg bör, som- kommittén har föreslagit, ändras så att den personkrets som avses med detla brott över­ensstämmer med den krets som skall vara underkastad ansvar för mut­brott.

Bestämmelserna i 14 § och 15 § första stycket om obehörig tjänsteut­övning resp. föregivande av allmän ställning föreslås av kornmittén sammanförda till ett stadgande som endast tar sikte på obehörig ut-


 


Prop. 1975: 78                                                       154

övning av offentlig myndighet. För denna ändring anför kommittén i huvudsak samma skäl som förut redovisats i fråga om bestämmelserna i 1—4 §§. Den närmare utformningen av den nya föreskriften måste enligt kommitténs mening bestänmias mot bakgrund; av det föreslagna straff­budet rörande missbruk av myndighet. Myndighetsutövnmg som sker oriktigt på sätt där sägs och som får där avsedd rättslig effekt bör såle­des föranleda ansvar för missbruk av myndighet även om myndigheten utövas av en offentiig funktionär som därvid överskrider sina befogen­heter. Kommittén föreslår därför att den nya straffbestämmelsen om föregivande av allmän ställning skall avse endast det fallet att någon obehörigen ger sig ut för att utöva myndighet. Jag ansluter mig lill för­slaget.

Den straffbelagda handlingen kan även mnefatta ett obehörigt ut­övande av offentiig myndighet. En obehörig person kan exempelvis ge­nom alt uppträda i polisuniform ge sig ut för att vara polisman och diri­gera trafiken. I andra fall kan någon egentiig myndighetsutövning inte sägas föreligga därför att handlmgen mte får avsedd rättslig effekt men den kan likväl medföra avsevärt men för det allmänna eller för någon enskild. Med hänsyn därtill anser jag, i likhet med ett par av remissin­stanserna, att den av kommitién föreslagna strafflatituden — böter eller fängelse i högst sex månader — är alltför låg. Jag förordar därför att det införs en bestämmelse som gör det möjligt alt döma till fängelse i högst två år, om brottet med hänsyn till alt det har medfört betydande men för det aUmänna eller för någon enskild är alt anse som grovt.

13.4 Disciplinansvaret

De ändringar av 20 kap. BrB, som kommittén föreslår och som jag enligt vad jag tidigare har redovisat i huvudsak tUlstyrker, innebär bl. a, alt straffansvaret för tjänstefel bortfaller. Som ersättning för det sålunda upphävda straffansvaret för elt mycket stort antal gärningar av skild be­skaffenhet föreslår kommittén ett nytt utomstraffrättsligt sanklionssys­lem, som i vissa hänseenden överensstämmer med det för stora grupper av offentiiga funktionärer redan g"ällande disciplinansvaret. De väsentii­gaste skillnaderna meUan detta ansvar och det föreslagna systemet är alt det senare omfattar en slörre personkrets och har en delvis dispositiv karaktär samt att frågor om disciplinpåföljd och avskedande enligt del nya systemet skall prövas av domstol i civU rättegång om arbetslagaren är missnöjd med den offentlige arbetsgivarens beslut.

Efter samråd med statsrådet Löfberg vill jag anföra följande. De straffbestämmelser som jag tidigare har berört avser i huvudsak endast de allvarligaste angreppen mot intresset av att offentliga funktioner full­görs på elt rikligt sätt. Det är därför av väsentlig betydelse från såväl allmänhetens och den offentlige arbetsgivarens som den enskilde arbets-


 


Prop. 1975: 78                                                       155

tagarens synpunkt att ,det ansvarssystem som skall komplettera straffbe­stämmelserna får en sådan utformning att alla rimliga effektivitets- och ■ rättssäkerhetskrav blir tiUgodosedda.

Sedan kommitténs betänkande lades fram har lagen (1974: 12) om an­ställningsskydd tillkommit. Då lagen antogs av statsmakterna slogs det fast att den skulle gälla även för arbetstagare i offentUg tjänst. Samtidigt stod det klart att den inte kunde genomföras helt med hänsyn till de sär­skilda förhållanden som föreligger på det statligt lönereglerade tjänste-mannaområdel. Det var inte heller meningen att reformen skulle få medföra försämring av det befintiiga anställningsskyddet på den offent­liga sektorn. Utgångspunkten skulle dock vara att anpassa tjänsleman-nalagstiftningen tUl de principer som lades fast för arbetsmarknaden i övrigt (se prop. 1973:129 s. 197 ff). En viss sådan anpassning kom till stånd redan våren 1974 då ändringar vidtogs i bestämmelserna om upp­sägning m. m. i statstjänstemannalagen och stadgan (1965: 602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. (kommimaltjänstemannastadgan). Som motivering anfördes att det inte längre fanns anledning att behåUa avvi­kande regler som inte betingas av den offentliga tjänstens särart samt att det inle heller var lämpligt att tjänstemannalagstiftningen tillfördes eller fick behåUa regler som redan följer av lagen om anställningsskydd. I det väsentiiga slutfördes anpassningen under hösten genom prop, 1974: 174 och tUlkomsten av en rad författningsändringar i anslutning därtiU (SFS 1974: 1008—1017). Samtidigt förutsattes att den nödvändiga an­passningen tUl reglema om avskedande i sistnämnda lag skulle ske i an­slutning lUl det pågående arbetet med en översyn av BrB:s regler om ämbetsansvaret (se prop. 1974: 88 s. 172, jfr prop. 1974: 174 s. 49).

Genom lagen om anställningsskydd har vissa av ämbelsansvarskomr mittens förslag redan realiserats på arbetsmarknaden i dess helhet och i dessa hänseenden behövs följaktligen inle några bestämmelser i tjänste­mannaförfattningarna. I andra avseenden innehåller lagen om anställ­ningsskydd regler som skiljer sig från de av kommitién föreslagna. Det gäller därför att här avgöra om den offentliga tjänstens särart eller in­tresset av alt inle försämra det befintliga anställningsskyddet på den of­fentliga sektorn motiverar en avvikande reglering. Jag kommer i det följande att ta upp frågan lill närmare behandling på de punkter där den aktualiseras.

Remisskritiken av det nya ansvarssyslemet har framför allt riktat sig mot förslaget att ansvaret skall omfatta även förtroendemän. På denna punkt har också stora meningsskiljaktigheler kommit till ullryck inom kommitién. Både reservanter i kommittén och flera remissinstanser an­ser att det föreslagna systemet strider mot grundläggande offentiigrätts­liga principer och knappast skulle kunna tillämpas i praktiken. Bl. a. framhålls det oegentiiga i att använda det privaträtlsliga institutet avske­dande i fråga om förtroendemän, som inle har något rättsförhållande till


 


Prop. 1975:78                                                        156

det aUmänna fömtom sitt uppdrag vilket inte är grundat på anställning eller förordnande utan endast på valkorporationens val.

Jag finner kritiken befogad. Det kan tUl en början ifrågasättas om det här finns något verkUgt praktiskt behov av'sådana ansvarsregler som kommittén har föreslagit. Om en vald förtroendeman genom brott visar sig uppenbarligen olämpUg för sitt uppdrag, bör han, som jag tidigare har berört, under vissa fömtsättningar kunna skUjas från detta av dom­stol. I vissa fall kan förtroendeman också entiedigas av domstol på gmnd av olämplighet som inte har samband med brott (t. ex. överförmyndare enligt 19 kap. 9 § föräldrabalken). Det mest väsentiiga i detta samman­hang är emellertid att förtroendemannen alltid har elt politiskt ansvar som kan utkrävas av valkorporationen eller motsvarande vid mandat­periodens utgång eller, om uppdraget inte är tidsbegränsat, när anled­ning därtill förekommer. Vägande skäl talar alltså enligt min mening för att innehavare av förtroendeuppdrag lämnas utanför det utomstraff-r'ättsliga ansvarssystemet.

Av tjänstemännen inom den kommunala sektorn är det i dag endast en mindre del som är underkastad ett lagreglerat disciplinansvar: Kom­mitténs förslag innebär alt samtliga kommunaltjänstemän skall omfattas av det nya ansvarssystemet men att detta i väsentliga delar skall göras disposilivt för de tjänstemän som har elt avlalsreglerat disciplinansvar. På denna punkt är emellertid kommittén starkt splittrad. En ledamot och tre experter anser att den föreslagna disciplinlagen inle ens subsi­diärt bör gälla på det kommunala området..Ett stort anlal remissinstan­ser ansluter sig till reservanternas ståndpunkt. Mot kommitténs förslag anförs från både arbelsgivar- och arbelslagarhåll att det nuvarande av-talsreglerade systemet fungerar tillfredsställande.

Till förmån för kommitténs förslag kan anföras att det från allmän synpunkt kan tyckas angeläget att den del av det i dag straffbara områ­det, som avkriminaliseras om bl. a. straffbestämmelsen om tjänstefel upph'ävs, inte lämnas helt åt arbetsmarknadens parter att reglera utan alt det allmänna åtminstone i viss ulslräckning behåller elt inflytande över dessa frågor.

Mest väsentligt från den enskilde medborgarens synpunkt är emeller­tid enligt min mening att överträdelser inom myndighetsutövningens område blir utredda och beivrade på ett tillfredsstäUande säll. På denna punkt innebär det förslag till nya straffbestämmelser, som jag lidigare-har presenterat, 1 förhållande till gällande rätt att mindre grova.faU av oaktsamhet avkriminaliseras. När del emellertid gäller sådana faU, lik-' som tjänsteförseelser i övrigt inom offenllig verksamhet, torde med­borgarnas skyddsintresse sällan ha en sådan styrka att det inte lämp­Ugen kan tas tillvara inom ramen för arbetsgivarens samlade bedömning. Med hänsyn även tUl alt det nuvarande avtalsreglerade systemet enligt samstämmiga uppgifter har fungerat tillfredsställande finns det därför


 


Prop. 1975:78                                                                    157

enligt min mening inte några bärande skäl att på det kommu­nala området införa ett lagreglerat disciplinansvar som bittUls inte har tillämpats för dessa arbetstagare. Detsamma gäller beträffande arbetsta­gare i samhällsägda företag och liknande inrättningar. I sista hand gäller för dessa personer liksom för andra arbetstagare bestämmelsen i 18 § la­gen om anställningsskydd att avskedande får äga rum om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

I fråga om statstjänstemännen och de kommunaUjänstemän m. fl som omfattas av kommunaltjänstemannastadgan är förhållandet i viss mån annorlunda. Flertalet av dessa har sedan lång lid varit under­kastade elt lagreglerat disciplinansvar som har visat sig fungera tUl­fredsställande. Förslaget alt på detta område behålla ett lagreglerat an­svarssystem har också godtagits av de flesta remissinstanserna. När det gäller frågan om avskedande skulle visserligen i avsaknad av andra be­stämmelser 18 § lagen om anställningsskydd bli tillämplig. Förutsätt­ningarna för avskedande bör emellertid, enligt min mening utformas med beaktande av de särskUda krav som medborgarna har rätt att ställa på statstjänstemän. Det anställningsskydd som f. n. gäller för dessa har nämligen inte tillkommit endasl av omsorg om arbetstagarna själva ulan motiveras främst av de samhällsintressen som är förenade med en självständig och oväldig kår av förvaltningstjänstemän (se prop: 1964: 140 s. 98, 1965:60 s. 117 f samt 1974: 174 s. 47, 56 och 64),

Jag ansluter mig alltså till koriimitténs förslag att behålla ett uloni-straffrättsUgt ansvarssystem för statstjänstemän och de kommunal­tjänstemän m. fl. som omfattas av kommunaltjänstemannastadgan. De nya reglerna bör dock inte göras direkt tUlämpliga på dem som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst utan i stället bör för deras del frågan lösas genom att hänvisning tiU dessa regler görs i lagen (1936: 567) om domkapitel. De författningsändringar som kan behövas beträffande tjänstemannagrupperna i övrigt inom den" icke slalliga delen av det statligt reglerade löneområdet torde genomgående kunna beslutas i ad­ministrativ ordning utan riksdagens medverkan (jfr prop. 1973: 90 s. 306). I fortsättningen behandlas därför regelsystemets utformning bara såvitt rör den statiiga sektorn.

Det nya ansvarssystemet bör avse också flertalet av de högre stats­tjänstemän som det nu gäUande disciplinansvaret inte är tUlämpligt på. Däremot föreligger inte skäl att låta de nya reglerna omfatta statsråden och riksdagens ombudsmän (JO), För statsråd gäUer sålunda elt politiskt ansvar som kan utkrävas av riksdagen genom misstroendeförklaring en­ligt 12 kap, 4 § RF. JO kan enligt 8 kap. 10 § RO entledigas av riks­dagen när han inte längre åtnjuter dess förtroende.

Högsta domstolen har enligt 12 kap. 8 § andra stycket RF alt på talan av JO eller justitiekanslern (JK) pröva om ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten enligt vad därom är föreskrivet skall skiljas eller


 


Prop. 1975:78                                                        158

avstängas från sin tjänst eUer vara skyldig att undergå läkarundersök­ning. Enligt 11 kap. 5 § RF får den som utnämnts till ordinarie domare skiljas från tjänsten endast om han genom brott eller grovt eller uppre­pat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämp­lig att inneha tjänsten eller om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension. I motiveringen till dessa beslämmelser nämnde jag att del kunde förutsättas alt ämbets­ansvarskommitténs förslag i sina huvuddrag skulle genomföras (prop. 1973: 90 s. 391 och 441 f). Jag anförde vidare att• föreskrifterna i 12 kap. 8 § inte avser att hindra att bestämmelser förs in i vanlig lag om prövning i administrativ ordning av frågorna om avskedande, avstäng­ning och läkarundersökning men alt elt administrativt beslut inte kan gå i verkställighet ulan samtycke från den domare som beslutet gäller. Lämnas inte samtycke, blir det en sak för JO eller JK att i högsta dom­stolen väcka talan mot domaren i fråga. Det är därför enligt min me­ning både följdriktigt och ändamålsenligt att göra det nya ansvarssyste­met i princip tillämpligt på justitieråd och regeringsråd samt att undanta dem från tillämpningen endasl såvitt, gäller bestämmelser om disciplin­ansvar och förfarande.

JK bör enligt kommitténs mening inte vara underkastad. några be­stämmelser om disciplinpåföljd ulan endast regler om avskedande. Med hänsyn till den inbördes likartade ställning som JK och JO intar anser jag i likhet med kommittén att inte heller JK bör kunna åläggas disci­plinpåföljd. Jag ansluter mig alltså tUl kommitténs förslag. Någon an­ledning att undanta riksåklagaren (RÅ) från tUlämpningen av de nya an-svarsreglema anser jag inte finnas.

Arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter bör liksom hittills omfattas av det lagreglerade ansvarssystemet.

Den av mig förordade regleringen får en betydligt mindre räckvidd än den av kommittén föreslagna. I huvudsak kommer sålunda det nya systemet att omfatta endast samma personer som i dag är underkastade statstjänstemannalagens eller kommunaltjänstemannastadgans disciplin-bestämmelser. Det kan därför ifrågasättas om inle dessa beslämmelser skall omarbetas och kompletteras i stället för att samlas i en särskild författning på sätt kommittén har föreslagit. TUl förmån för det förra alternativet kan anföras att ansvarsreglerna har ett naturligt samband med övriga frågor som regleras i berörda författningar och att ett uppta­gande av ansvarsreglerna i en separat lag skulle nödvändiggöra ett fler­tal hänvisningar från den ena författningen tUl den andra. För det se­nare alternativet talar att den nya regleringen omfattar mer än dubbelt så många paragrafer — ett tjugotal — som den nu gällande. Enligt min mening överväger fördelama med det förstnämnda alternativet de nack­delar som är förenade med det. Jag förordar därför att den nya regle­ringen inarbetas i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemanna­stadgan.


 


Prop. 1975:78                                                        159

Att ett lagreglerat utomstraffrättsligt ansvar behålls för stora grupper av offentliga funktionärer behöver inle utesluta alt delta ansvar i vissa hänseenden ges en dispositiv utformning. Enligt kommitténs förslag får de tjänstemän som omfattas av statstjänstemannalagen eller kommunal­tjänstemannastadgan avtalsfrihet rörande frågan om disciplinpåföljder medan övriga regler i den föreslagna disciplinlagen — däribland be­stämmelserna om avskedande — bUr tvingande för dem. Jag finner för­slaget vara väl a-wägt.

Beslämmelser om utformningen av disciplinpåföljder bör kiirina tas in endast i kollektivavtal. För atl undvika alt elt oenhetligt ansvarssyslem tillämpas inom samma avtalsområde bör i kollektivavtal föreskriven dis­ciplinpåföljd kunna åläggas även tjänsteman, som står utanför den av­talsslutande organisationen men är sysselsatt inom yrkesgrupp och om­råde som avses i avtalet (se 4 § kungörelsen (1965: 465) om vissa statliga kollektivavtal m. m.).

Disciplinpåföljd skall enligt kommitténs förslag till disciplinlag kunna åläggas arbetstagare som åsidosätter vad som åligger honom i hans an­ställning om felet inte är ringa. Bestämmelsen skiljer sig i tre hänseen­den från motsvarande stadgande i statstjänstemannalagens nuvarande 19 §, som är likalydande med straffbestämmelsen om tjänstefel i gällan­de 20 kap. 4 § BrB. Sålunda begränsas ansvaret till fel som inte är ringa. Vidare anges varken de källor som bestämmer tjänsteåliggandenas inne­håll — t, ex. lag, instmktion och särskild föreskrift — eller de subjek­tiva rekvisiten, dvs. uppsåt eller oaktsamhet.

Den främsta anmärkningen mot utformningen av den nuvarande tjänstefelsbestämmelsen är att den omfattar så gott som varje förseelse hur ringa den än kan vara. Ett så vidsträckt tillämpningsområde är från både principiella och praktiska synpunkter mindre tillfredsställande. Jag förordar därför att bestämmelsens räckvidd med avseende på gärningar­nas svårhetsgrad begränsas på sätt kommittén har föreslagit.

I likhet med kommitién finner jag det inle vara nödvändigt alt i lag­texten räkna upp vilka källor som bestämmer arbetstagarens åligganden. Jag vill dock erinra om att av principerna för det nya ansvarssyslemet följer att del inte blir uteslutet alt disciplinpåföljd kan komma alt åläg­gas även för åsidosättande av förpliktelser som är bestämda 1 avtal.

Beträffande de subjektiva rekvisiten anser jag i motsats till kommittén att det uttryckligen bör anges i lagtexten alt för ansvar förutsätts an­tingen uppsåt eller oaktsamhet. Med oaktsamhet avses därvid även ringa oaktsamhet. Det kan i detta sammanhang framhållas att den förut be­rörda förutsättningen att felet inte är ringa utgör ett objektivt rekvisit. Enbart den omständigheten att oaktsamheten är ringa behöver alltså inle leda till ansvarsfrihet.

Enligt gällande beslämmelser — 20 kap. 4 § tredje stycket BrB och 19 § första stycket andra meningen statstjänstemannalagen — skall det


 


Prop. 1975: 78                                                       160

förhållandet att arbetstagare deltar i strejk eller därmed jämförlig strids-åtgärd efter beslut av arbetstagarförening som anordnat åtgärden inte i något fall anses som tjänsteförseelse. Dessa bestämmelser behövs inte längre med hänsyn till den reglering av- disciplinansvar och avskedande, m. m. som nu föreslås. Den ordning som efter genomförandet av lagen om anställningsskydd gäller på det privata området blir sålunda genom förslaget genereUt tUlämplig (jfr prop. 1973: 129 s. 125 och SOU 1975: 1 s. 532 ff). Jag förordar därför att någon motsvarighet till nämnda bestämmelser inte tas ui i den nya lagstiftningen. ,

Enligt 2 § kungörelsen (1964: 428) om medicinalpersonal står all så­dan personal, såväl den offentligt verksamma som den privatpraktise-. rande, i sin yrkesutövning under socialstyrelsens inseende och kan av so­cialstyrelsen tilldelas vaming eller anmälas tUl åtal för försummelse, oförstånd eller oskicklighet i yrkesutövningen.,Kommittén anser att den föreslagna reformen i fråga om disciplinansvar inte behöver föranleda någon ändring i formerna för utövningen av denna socialstyrelsens till­syn utan inskränker sig i stort sett tiU att reglera den kompetenskonflikt som redan enligt gällande ordning kan uppkornma mellan socialstyrel­sen och den myndighet som har att tUlämpa de allmänna bestämmel­serna om disciplinansvar för offentiiga funktionärer. Sålunda föreslås särskild bestämmelse i disciplinlagen av innebörd atl disciplinpåföljd enligt lagen inte får åläggas medicinalpersonal för förseelse i dess yrkes­utövning. Motsvarande regel föreslås för dem som i egenskap av vete- ■. rinärer slår under lantbruksslyrelsens inseende. Jag vill eruira om alt Kungl. Maj:t den 18 januari 1974 bemyndigat chefen för socialdeparte­mentet att tillkalla sakkunniga för all se över bestämmelserna angående tillsyn över personal inom hälso- och sjukvården, m. m. För att de sak­kunnigas arbete inte skall föregripas bör gällande reglering på området inle ändras mer än som behövs för en reformering av det nuvarande ämbetsansvarel. Jag ansluter mig därför tUl kommitténs förslag. Någon anledning alt, som en remissinstans har ifrågasatt, införa en liknande reglering på andra områden anser jag inte finnas f. n.

I fråga om disciplinpåföljdemas utformning innebär kommitléförsla-get att avsättning och suspension avskaffas, att institutet varning bibe­hålls och att det nuvarande löneavdraget ersätts med en särskild pen­ningplikt med möjlighet för den offentlige arbetsgivaren att; kvitta penningplikt mot lönefordran. Det är huvudsakligen endast i fråga om penningplikten som förslaget möter kritik från remissinstansernas sida. Bl. a. anförs det att närmare anvisningar behövs för bestämmande av penningpliktens storlek och att sådana regler skulle bli så korriplicerade att införandet av denna disciplinpåföljd skulle föranleda betydande praktiska problem och en mycket oenfaetiig praxis. Vidare motsätter sig ett par remissinstanser förslaget till ändring av lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt och menar att genomförande däray inte skul-


 


Prop. 1975: 78                                                       161

le vara förenligt med syftet att åstadkomma ett närmande mellan den offentiiga och den privata arbetsmarknadens regelsystem.

Den anförda kritiken kan enUgt min mening inte lämnas obeaktad. Ett botsystem av föreslagen typ blir betydligt svårare att tillämpa än elt löneavdragssystem, som ju f. ö. är mycket enkelt att skärpa eller mildra genom att ändra procentsatsen. Nackdelarna av en oenhetiig tillämpning synes också vara betydligt större än fördelarna av att kunna beakta sociala skäl vid bestämmandet av en påföljd. Om bestämmelserna fö- " rande disciplinpåföljder, på sätt jag tidigare har föreslagit, görs disposi­tiva, finns än mindre anledning alt införa en helt ny ekonomisk sank­tion. Jag förordar därför att löneavdrag bibehåUs som disciplinpåföljd. Detta disciplinmedel bör emeUertid användas restriktivt. I övrigt an­sluter jag mig i denna del liU kommitténs förslag.

Den nuvarande påföljden avsättning har vid sidan av sin slraffunk-
tion också en skyddsuppgift, nämligen att möjliggöra atl man från tjäns­
ten kan skilja den tjänsteman som inte fuUgör sin tjänst på elt godtag­
bart sätt. Om avsättning avskaffas som både ämbets- och disciplinstraff
måsle därför något annal institut överta sistnämnda uppgift. Kommittén
anser att en privalrättslig reglering av denna fråga bäst kan fylla upp­
giften och föreslår bestämmelser som gör det möjligt för den offentlige
arbetsgivaren alt avskeda arbetstagare som genom brottslig gäming eller
grov eller upprepad tjänsteförseelse visat sig uppenbarligen inle vara
skickad att inneha sin tjänst. Förslaget innebär alltså att frågan om ar­
betslagarens entledigande, när anledningen är brottslig gärning, bryts ut
ur brottmålet och liksom andra fall där anställningens upphörande
aktualiseras behandlas i privaträttslig ordning.

Kommitténs förslag har fått ett övervägande positivt mottagande av remissinstanserna. Såvitt gäller avskedande på grund av icke kriminali­serad tjänsteförseelse har det vunnit allmän anslutning. Beträffande ar­betstagare som genom brott visat sig uppenbarligen olämplig för sin tjänst delar emellertid vissa instanser reservanlen Wiséns uppfattning att det bör ankomma på den domstol som prövar brottmålet att på yrkande av arbetsgivaren förklara arbetslagaren skyldig alt avgå från tjänsten. Som motivering anförs att det å ena sidan kan vara svårt för arbetsgiva­ren att bedöma avskedandefrågan innan brottmålet blivit slutiigen av­gjort medan å andra sidan straffmälningen kan vålla brotlmålsdomslolen svårigheter så länge frågan om arbetstagarens avskedande är svävande.

Starka skäl talar eiUigt min mening för en enhetiig reglering av samt­liga frågor rörande anställnings upphörande på både den offentliga och den privata arbetsmarknaden. Det torde nämligen vara av väsentiigt in­tresse för såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan att dessa frågor hand­läggs i den för arbetstvisler föreskrivna ordningen. Härigenom kan man bäst beakta de speciella synpunkter som är relevanta i sammanhanget.

Enligt lagen om anställningsskydd kan anställning som gäller tills vi­ll    Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78


 


Prop. 1975:78                                                        162

dåre genom uppsägning bringas att upphöra vid utgången av viss upp­sägningstid. Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt gmndad. Kravet på saklig gmnd kan enUgt lagens förarbeten anses upp­fyllt bl. a. om arbetstagarens olämplighet blivit klart dokumenterad eller om ålder eUer sjukdom har kommit tUl uttryck i en stadigvarande och väsentUg nedsättaing eUer förlust av arbetsförmågan. VUl arbetsgivaren att arbetstagare skall lämna anställningen när han uppnår den gräns vid vilken han är skyldig att avgå med ålderspension eller, om sådan gräns inte finns, i samband med alt arbetstagaren fyller 67 år, skall han un­derrätta arbetstagaren minst en månad i förväg. Avskedande får — utan föregående uppsägning.— äga rum om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

Enligt statstjänstemannalagen får tjänsteman skiljas från tjänsten en­dast av allmän domstol efter åtal eller av regeringen eller myndighet med stöd av bestämmelse i statstjänstemannalagen eller, i fråga om tjänsteman som är förordnad tiUs vidare, i lagen om ansfällningsskydd. Skyldighet att avgå från tjänsten vid ålder, som anges i avtal om statiig pension finns föreskriven i statstjänstemannalagen. Där regleras bl. a. också i vilka fall tjänsteman till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är skyldig att avgå från tjänsten innan han har uppnått nyssnämnda ålder. Vidare finns i statstjänstemannalagen bestämmelser om förflyttaing av tjänsteman till annan tjänst samt om entledigande (försättande i disponibilitet) i vissa fall av tjänsteman vid utrikesför­valtningen, försvarsmakten eller polisväsendet.

Den angivna regleringen i statstjänstemannalagen ger ett i vissa hän­seenden bättre anställningsskydd än det som följer av lagen om anställ­ningsskydd, varför det inte bör komma i fråga att i alla delar anpassa den till sistnämnda lags regelsystem. När det gäller utformningen av det institut som skall ersätta åvsättningsslraffei, finns däremot anledning alt pröva humvida bestämmelsema i lagen om anställningsskydd kan tjäna som förebild. I det fall då någon har visat sådan olämplighet att han enligt arbetsgivarens bedömning varken kan få slå kvar i sin nuvarande tjänst eller beredas annan sysselsättning synes i regel uppsägning ligga närmast till hands. Såväl arbetsgivare som arbetstagare får härigenom skäligt rådmm för att inrätta sig efter den omställning som anställ­ningens upphörande innebär. I vissa fall kan emellertid tjänstemannens olämplighet vara av så allvarlig natur att ett omedelbart skiljande från tjänsten är påkallat från aUmän synpunkt. En motsvarighet till det av­skedandeinstitut som regleras i lagen om anställningsskydd behövs där­för men bör, som jag tidigare har framhållit, utformas mera med be­aktande av de särskilda krav som medborgarna har rätt att ställa på statstjänstemän. För att det anställningsskydd som enligt gällande rätt är tillförsäkrat tjänsteman med fullmakt eller konstitutorial inte skall försämras bör entledigande av sådan tjänsteman på grund av olämplig-


 


Prop. 1975:78                                                        163

het inle kunna ske i annan ordning än genom avskedande. Detsamma gäller tjänsteman som är förordnad för bestämd tid. Tjänsteman som är förordnad tills vidare bör däremot, liksom hittUls, kunna skiljas från tjänsten även efter uppsägning med stöd av bestämmelserna i lagen om anställningsskydd.

När det gäller avskedande på grund av brott har både inom kommit­tén och bland remissinstanserna yppats farhågor för alt en privaträltslig reglering skall leda till komplikationer. Dessa farhågor är enligt min me­ning i viss mån överdrivna. Den föreslagna regleringen gäller sålunda redan i dag på den privata arbetsmarknaden utan att såvitt är bekant föranleda några nämnvärda problem. Vidare innehåller kommittéförsla­get, som jag senare skall återkomma tUl, en bestämmelse om att den offentiige arbetsgivaren är skyldig att anmäla arbetstagare, som miss­länks för allvarligare brott, tUl åtal. Arbetsgivaren bör enligt min me­ning givetvis i sådana fall dröja med åläggande av disciplinpåföljd till dess åklagare och eventuellt domstol tagit ställning i ansvarsfrågan. Väcks åtal och vinner detta bifall, får discipUnpåföljd enligt kommitténs förslag inte åläggas arbetstagaren för samma gärning som har prövats i brottmålet. Är gämingen sådan att den kan föranleda avskedande bör arbetsgivaren, som jag senare återkommer tUl, åläggas att dröja med sitt beslut tUl dess lagakraftägande dom i brottmålet föreligger. Domstolen å sin sida får enligt kommittéförslaget vid sttaffmätningen ta hänsyn till avskedande eller annan enligt anställningsavtalet medgiven följd av brot­tet oavsett om denna ännu ålagts eller inte. Någon större svårighet för domstolen att bedöma om gämingen kan komma att föranleda avske­dande torde normalt inte föreligga, eftersom domstolen i förekomman­de fall kan fömtsättas ha anledning att inhämta yttrande i frågan från arbetsgivaren. SkuUe i sådant fall arbetsgivarens på förhand tUlkänna-givna avsikt att vidta åtgärder för elt avskedande inte förverkligas eller inte leda till avsett resultat, kan delta förhållande i varje fall inte leda till något men för arbetstagaren. Man bör vidare i praktiken helt kunna bortse från den eventualiteten att en arbetsgivare, som i yttrande tUl domstolen har förklarat att han inte har för avsikt att avskeda arbets­tagaren, senare handlar i strid däremot.

Med hänsyn tiU det anförda ansluter jag mig tUl kommitténs förslag att samtiiga frågor om avskedande av arbetstagare skall avgöras i privat­rättslig ordning. Jag anser också att en bestämmelse till förekommande av dubbelbestraffning är påkallad. Men jag delar inte kommitténs upp­fattning att det saknas behov av särskild föreskrift om att arbetsgivaren inte bör ingripa med disciplinpåföljd sedan åtal har väckts och att sådan påföljd inte får åläggas om domstol funnit att arbetstagaren inle har be­gått den åtalade gämingen och frikänt honom på denna gmnd. Jag föror­dar därför ett bibehållande av gällande regel i 21 § statstjänstemannala­gen alt disciplinärt förfarande sedan åtal har väckts inte får inledas eller


 


Prop. 1975: 78                                                        164

fortsättas rörande gärning som omfattas av åtalet.

Någon anledning all, som förordats av en reservant i kommittén, föreskriva att beslul om disciplinpåföljd eller avskedande skall ha vunnit laga kraft för att kunna beaktas i brottmålet anser jag inte finnas. Inte heller är det enligt min mening nödvändigt att uttryckligen ålägga domstol skyldighet att inhämta yttrande från arbetsgivaren i avskedande­frågan innan brottmålet avgörs. Domstol är enligt allmänna processuella principer skyldig att självmant verka för att omständigheter som kan vara tUl förmån för den tilltalade blir utredda. Likaså är förvaltnings­myndighet även utan uttrycklig bestämmelse skyldig att efterkomma domstols begäran om yttrande exempelvis i fråga om avskedande av un­derställd personal. Det kan för övrigt förhålla sig så att avskedandefrå­gan redan har avgjorts av arbetsgivaren och förts vidare tUl arbetsdom­stolen eller t. o, m. till samma tingsrätt som prövar brottmålet.

Som fömtsättning för att en arbetstagare skall kunna avskedas anges i den av mig föreslagna bestämmelsen att han geriom brottslig gärning eller genom grov eller, om under de senaste två åren disciplinpåföljd har ålagts honom, upprepad tjänsteförseelse visat sig uppenbarligen olämplig atl inneha sin tjänst. Sistnämnda formulering finns i den nya bestämmelse som jag tidigare har förordat beträffande skUjande av för-" troendeman från uppdraget tUl följd av. brott. Motsvarande formulering finns också bl. a. i nuvarande 20 kap. 8 § första stycket BrB som stad­gar att ämbetsman som genom allmänt brott visat sig uppenbarligen mte vara skickad att inneha sin befattning, eventuellt jämte annan påföljd, skall avsällas (jfr även 11 kap. 5 § RF). Är för brottet inte stadgat fängelse i två år eller däröver, får dock enligt nämnda bestämmelse i BrB dömas till avsättning endast om tjänstens särskilda beskaffenhet kräver del. Med hänsyn tUl att avskedanderegeln. är avsedd alt gälla också kvalificerade fall av icke kriminaliserad tjänsteförselse anser jag det inte vara lämpligt att uttryckligen föreskriva någon motsvarande be­gränsning. Det är emellertid inle avsett att förutsättningarna för avske­dande skall sättas lägre än vad som f. n. gäller för avsättning. Det an­givna olämplighetsrekvisitet skall således tolkas restriktivt. Avskedande skall sålunda kunna komma i fråga endast i sådana fall där dét med hänsyn tUl såväl brottets eller tjänsteförseelsens beskaffenhet som an­ställningens art och övriga omständigheter skulle verka slötande om arbetstagaren fick behålla sin tjänst.

Några remissinstanser har ifrågasatt om inte bestämmelsen om avske­dande bör utformas inte bara som en rätt utan fastmera som en skyldig­hel för arbetsgivare alt tUlse att tjänsteman, som har visat sig uppenbar­ligen olämplig att inneha sm tjänst, avskedas. Jag delar inte denna upp­fattning. Arbetsgivaren bör nämligen i detta sammanhang alltid pröva om det inte finns möjlighet att i stället för att avskeda arbetslagaren tilldela honom andra arbetsuppgifter. Vissa bestämmelser härom finns


 


Prop. 1975:78                                                        165

redan f. n. I nuvarande 32 § statstjänstemannalagen föreskrivs att tjäns­teman är skyldig att avgå från tjänsten bl. a. om han genom. lagakraft­ägande dom befunnits skyldig till brott vara avsättning kunnat följa men enligt 33 kap. 2 § BrB överlämnats till särskild vård, dömts till böter eller skyddstUlsyn eller förklarats fri från påföljd. Undanlag görs emellertid för tjänsteman som har rätt till statlig pension men inte uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension, om tjänsteman­nen lämpligen kan förflyttas tUl eller beredas annan anstäUning som är förenad med sådan pensionsrätt. En motsvarighet till sistnämnda be­stämmelse bör behållas för att det befintliga anställningsskyddet inle skall försämras.

Enligt cirkuläret (1960: 553) angående ansläUningsviUkor m. m. för partiellt arbetsföra inom statUg och statsunderstödd verksamhet gäller vidare alt beslut om uppsägning eller beslut i disciplinär ordning om suspension eller avsättning av tjänsteman på gmnd av missbmk av al­kohol eller annat berusningsmedel eller av orsak som bedömes ha sam­band med sådant missbrak meddelas av myndighet först sedan statens personaln'ämnd har förklarat att särskild åtgärd enligt cirkuläret, exern-pelvis omplacering tUl andra arbetsuppgifter eller till annan anställning, inle dessförinnan bör komma i fråga.

Jag vill i detla sammanhang också erinra om cirkuläret (1972: 130) om anställning av straffade personer m, fl. inom statlig och statsunder­stödd verksamhet, där det bl. a. föreskrivs att arbetssökande, som har be­funnits skyldig till brott, av den anledningen får utestängas från anställ­ningen endast om brottet prövas göra honom olämplig för arbetsuppgif­terna. Kungl. Maj:t har uppdragit åt statens personalnämnd atl företa en översyn av 1960 års cirkulär och i samband med denna översyn kom­mer, enligt vad jag har erfarit, nämnden att behandla även frågan om bi­behållande i anställning av straffade personer. För att inte föregripa re- . sullatet av denna utredning anser jag mig inte böra föreslå att några be­stämmelser i ämnet tas in i statstjänstemannalagen. En erinran bör dock göras om att bestämmelse i annan författning, som avviker från stats­tjänstemannalagens regler om avskedande, skall gälla.

Det torde f. n. inle vara möjligt atl säga upp en tjänsteman på grund av brottslig gärning som anmälts till åtal och som kan föranleda avsätt­ning enligt 20 kap. 8 § BrB (jfr Regeringsrättens årsbok 1967 ref, 9), För all bibehålla statstjänstemannens anställningstrygghet i detta hänse­ende bör det — som även har förordals av ett par remissinstanser — åläggas arbetsgivaren att i sådana fall då tjänsteman har anmälts tUl åtal eller brotlmålsförfarande av annat skäl har inletts mot honom avvakta utgången i brottmålet, innan frågan om avskedande på grund av gärning som omfattas av åtalet slutligt prövas. Givetvis bör inte heller beslut om avskedande på gmnd av icke kriminaliserad, tjänsteförseelse meddelas, innan ansvarsfrågan har prövats av arbetsgivaren.


 


Prop. 1975: 78                                                        166

Även om det sålunda inte alltid är möjligt att avgöra avskedandefrå­gan omedelbart, kan det i vissa faU föreligga behov av att omedelbart avstänga arbetstagaren från tjänstgöring. I anslutning tUl gällande be­stämmelser i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan föreslår därför kommittén en bestämmelse om att arbetstagare skall kunna avstängas från tjänstgöring i avbidan på att frågan om påföljd för brott eller tjänsteförseelse slutiigt prövas, om gärningen kan antas med­föra avskedande eller om annars särskilda skäl föreligger. Enligt min mening finns inte behov av att kunna avstänga tjänsteman i andra fall än då gärningen kan antas medföra avskedande. I övrigt biträder jag kom­mitténs förslag. Det bör emellertid nämnas att om tjänstemannen tUlhör den gmpp som kan sägas upp och arbetsgivaren väljer denna väg att skilja honom från tjänsten så kan avstängning i vissa fall ske även enligt 34 § andra stycket lagen om anställningsskydd.

Arbetstagare skall enligt kommittéförslaget anmälas till åtal, om han är skäligen misstänkt för sådant i tjänsten begånget brott som avses i 20 kap. BrB eUer annat brott, varigenom han åsidosatt åliggande i ansläU-ningen, och för brottet är stadgat fängelse eller det finns anledning anta att talan om cnskUt anspråk kommer att föras. Den föreslagna bestäm­melsen överensstämmer 1 sak nära med nu gällande föreskrifter i stats­tjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan. Jag anser i lik­het med kommittén att en motsvarighet till dessa bestämmelser behövs och ansluter mig till förslaget. Liksom hittills bör dock regeringen kun­na befria från anmälningsskyldighet i fråga om allmänfarlig vårdslös­het enligt 13 kap. 6 § första stycket BrB, något som har särskild bety­delse för järnvägstjänstemän inom vilkas verksamhetsområde även rela­tivt ringa fel kan få allmänfarlig effekt.

Alt såsom ifrågasatts av en remissinstans sätta ned de för vissa lindri­gare brott i BrB stadgade straffsatserna för att därigenom möjliggöra disciplinärt förfarande i stället för åtal är en fråga som inte kan behand­las i detta sammanhang.

Disciplinpåföljd får enligt kommitténs förslag inle åläggas arbetsta­gare sedan anställningen har upphört eller uppsägning ägt mm. Inte hel­ler får påföljd åläggas arbetstagare som inte inom två år efter tjänsteför­seelsen fått del av den skriftliga anmaning som skall inleda discipUnför-farandet. I dessa hänseenden har jag ingen erinran mot förslaget. Jag delar också kommitténs uppfattning att det i fråga om avskedande inte bör ställas upp någon preskriptionsregel av det slag som förordats be­träffande åläggande av disciplinpåföljd, alltså med en absolut bestämd frist. Däremot är det enligt min mening lämpligt att, på samma sätt som skett i 18 § andra stycket lagen om anställnuigsskydd, föreskriva att av­skedande inte får gmndas enbart på omständighet som arbetsgivaren har känt till mer än en månad före avskedandet. En sådan bestämmelse torde få tolkas så att fristen börjar löpa först sedan de närmare om-


 


Prop. 1975: 78                                                       167

ständighetema har blivit utredda (jfr prop. 1973: 129 s, 255). Om det sålunda övervägs att avskeda en tjänsteman på gmnd av brottslig gär­ning, torde fristen inte börja löpa förrän fällande dom vunnit laga kraft.

Kommittéförslaget innehåller vissa bestämmelser om förfarandet som avser alt trygga rättssäkerheten och intresset av största möjliga objekti­vitet i handläggningen av frågor om disciplinansvar. Dessa bestämmel­ser innebär i huvudsak följande. Innan fråga om disciplinpåföljd eller avskedande avgörs skall arbetstagaren genom skriftlig anmaning ges till­fälle att skriftligen eller vid muntligt förhör uttala sig om vad som åbe­ropas mot honom. Möjlighet finns att höra vittne eller sakkunnig vid domstol och alt begära domstols föreläggande för någon att tUlhanda­hålla bevis. Arbetstagaren har rätt att anlita biträde under utredningen. Om arbetstagaren är fackföreningsanslulen och föreningen önskar överläggning i saken, får frågan inle avgöras förrän sådan överläggning har ägt rum. Beslut i ärendet skall vara skriftligt och ange de skäl på vilka det grundats. Reglerna om anmaning, rätt tiU biträde och utform­ning av beslut gäller även ärende om avstängning av arbetslagaie. Vidare ar de bestämmelser i förvaltningslagen om förfarandet i förvaltnings­ärenden som tar sikte på myndighetsutövning tillämpliga också i ärenden rörande anställnings- eller arbetsvUlkor för offentliga tjänstemän.

De sålunda föreslagna reglerna synes i stort sett vara ändamålsenliga. Jag vill dock erinra om att kommitténs förslag lades fram före tillkoms­ten av lagen om anställningsskydd. EnUgt 29 och 31 §§ i denna lag ålig­ger det sålunda arbetsgivaren atl så snart det kan ske underrätta arbets­tagaren och varsla lokal arbetstagarorganisation om tilltänkt avske­dande. Den som har rätt till underrättelse eller varsel är enligt 32 § samma lag även berättigad till överläggning med arbetsgivaren om den tilltänkta åtgärden. Såvitt gäller arbetstagarens rätt till underrättelse och överläggning torde de av kommittén föreslagna bestämmelserna vara bättre anpassade till den offentliga verksamhetens särskilda natur och därför alt föredra framför reglerna i lagen om anställningsskydd. Be­träffande varsel till och överläggning med lokal arbetstagarorganisation bör däremot den föreslagna regleringen ersättas med eri hänvisning till bestämmelserna i nämnda lag. Sådant varsel torde i regel böra lämnas samtidigt som arbetstagaren delges den skriftliga anmaningen. Med hän­syn till att förvaltningslagens regler om rätt till biträde samt utformning av och underrättelse om beslut avses, liksom hittUls, vara tUlämpliga i förevarande'ärenden behöver några bestämmelser i dessa hänseenden inte tas in i statstjänstemannalagen.

Med angivna modifieringar biträder jag kommitténs förslag lill be­stämmelser om förfarandet.

Ett nar remissinstanser har kritiserat det föreslagna förfarandet från den synpunkten att arbetstagaren då fråga är om avskedande skulle


 


Prop. 1975: 78                                                                      168

komma i väsentligt sämre ställning än vad som gäller f, n. då avsättnings-frågan oftast prövas av domstol med möjlighet alt förordna offenllig försvarare. Dessa farhågor är enligt min mening överdrivna. Arbetsta­garen är sålunda i princip berättigad att enligt reglerna om aUmän rätts­hjälp i rättshjälpslagen (1972: 429) få både biträdes- och utredningskost­nader ersatta av slalen. Åtminstone i mer komplicerade fall torde det också kunna förutsättas all antingen arbetsgivaren eller arbetstagarens egen organisation ser till alt arbetstagaren får den hjälp som han behö­ver för att kunna tillvarata sina intressen.

Om företrädare för arbetsgivaren åsidosätter de nu behandlade reg­lerna gör han sig i princip skyldig tiU oriktig myndighetsutövning och kan ådraga sig straffansvar enligt 20 kap, 1 § BrB. Dessutom kan arbets­lagaren bli berättigad till skadestånd. Huruvida den av arbetsgivaren be­slutade åtgärden blir beslående beror emeUertid på om talan fullföljs mot beslutet.

Beslut om disciplinpåföljd, avskedande, avstängning och anmälan till åtal skall enligt kommitténs förslag fattas av kollegiala organ där juri­disk kompelens finns företrädd. Beträffande arbetstagare,hos staten före­slås som huvudregel atl beslutanderätten skall tillkomma den myndighet varunder arbetstagaren lyder. Några remissinstanser anser det vara be­tänkligt att på detta sätt förena arbelsgivar- och beslraffningsfunktioner hos samma organ. Del är emellertid,enligt min mening svårl att länka sig någon principiellt olikartad lösning om man vill ha en privaträltslig utformning av det utomstraffrättsliga ansvarssyslemet. Av betydelse i detla sammanhang är vidare atl företrädare för de anslällda hos myndig­heten, efter regeringens förordnande, enligt kungörelsen (1974: 224)om personalföreträdare i statlig myndighels styrelse m.m. numera har rätt att delta i myndighetens handläggning av bl. a; frågor om disciplinär bestraffning, åtalsanmälan och avstängning från tjänstgöring. Finns i myndigheten s. k. disciplinnämnd, är personalföreträdarna enligt kun­görelsen ledamöter i n"ämnden. Jag biträder därför kommitténs förslag med vissa modifieringar som jag närmare skall beröra i specialmotive­ringen. Någon anledning alt tUlföra det beslutande organet juridisk kompelens i vidare mån än som nu finns anser jag emellertid inte före­ligga.

Arbetsrättskommittén behandlar i sitt slutbetänkande bl. a. frågan om arbetsgivarens disciplinära befogenheter. Det finns anledning anta atl dess förslag kan få betydelse för utformningen.av det beslutande discip­linorganet även på den offentiiga sektorn. Jag vill därför förutskicka alt denna fråga får tas under nytt övervägande under det fortsatta lagstift­ningsarbetet på förevarande område.

I fråga om den som innehar eller uppehåUer ordinarie domarljänst el­ler högre tjänst vid statiig myndighet föreslår ämbelsansvärskommitlén särskilda regler om beslutande organ. Förslagel motiveras av atl åtgär-


 


Prop. 1975:78                                                        169

der i tjänsten av sådan befattningshavare inle lämpligen bör prövas dis­ciplinärt av hans koUeger, med vilka han samarbetar och tillsammans med vilka han inte säUan har alt i kollegial sammansättning fatta beslut. Jag ansluter mig till dessa överväganden. För ifrågavarande befattnings­havare, motsvarande den personkrets sorii inle omfattas av det nuva­rande disciplinansvaret, bör således inrättas en särskild nämnd. Denna nämnd bör beslå av fem ledamöter, varav ordförariden är lagkunnig och i domarvärv erfaren. Vidare bör minst en ledamot företräda arbets­tagarsidan. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare be­slämmelser om nämndens sammansättalng och verksamhet liksöm om den personkrets som nämndens verksamhet skall avse.

När det gäller arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter har riksdagen att meddela bestämmelser om beslutande organ.

Bestämmelserna i 29 kap. RB om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter bör på motsvarande sätt som nu är fallet beträffande kollegiala disciplinorgan (23 § andra stycket statstjänstemanrialagen i nuvarande lydelse) äga tillämpning vid omröstning till beslut i de ären­den som avses här.

Sådan anmaning som enligt vad jag förut sagt skall inleda förfarandet bör utfärdas av den myndighet eUer nämnd som har alt besluta i ären­det.

Benämningarna disciplinansvar och disciplinpåföljd, kritiseras av elt par remissinstanser. Bl. a. anförs att ansvarsbestämmelsernas uppgift bör vara inte endast alt upprätthålla arbetsdisciplinen hos de offentliga funk­tionärerna ulan framför allt atl trygga allmänhetens krav på ett lojalt iakttagande av meddelade föreskrifter, varför de valda benämningarna ter sig missvisande inle minst i fråga om ansvar för de högsta befatt­ningshavarna. Jag delar uppfattningen alt terminologin inle är helt ade­kvat. Det synes emellertid knappast vara möjligt alt finna några bättre beteckningar. Dessutom är de nuvarande benämningarna så inarbetade att det inte torde vara förenat med några praktiska olägenheter att be­hålla dem. Jag är därför inte beredd att förorda andra benämningar än dem kommittén har föreslagit.

13.5 Processuella frågor

Sedan den 1 juli 1974 gäller i fråga om tvister rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (s. k. arbetstvisler) alt dessa prövas i en särskild processuell ordning. Enligt lagen (1974: 371) om rätte­gången i arbetstvisler skall arbetsdomstolen som första.domstol upptaga och avgöra tvister om kollektivavtal samt andra arbetstvisler mellan ar­betsgivare eller förening av arbetsgivare, å ena sidan, och förening av arbetstagare eller medlem i sådan förening, å andra sidan, övriga ar­betstvisler skall upptas och avgöras av tingsrätt med arbetsdomstolen


 


Prop. 1975: 78                                                        170

som andra och sista instans. Från lagen undantas bl. a. mål som gäller arbetstagare hos staten eller hos arbetsgivare som avses i 1 § kommu­naltjänstemannalagen när tvisten rör fråga som inte får regleras i av­tal. Detta gäller dock bara om annat inte är särskUt föreskrivet. Sådana särskilda föreskrifter, enligt vUka också avtalsförbjudna frågor på det offentiiga tjänslemannaområdet skall handläggas enligt lagen om rätte­gången i arbetstvisler, återfinns bl. a. i lagen om anställningsskydd be­träffande frågor som regleras i den lagen utom såvitt gäller bestämmel­serna om avskedande. Också statstjänstemannalagen innehåller en sådan föreskrift med avseende på bl. a. uppsägningstvister. Detsamma gäller beträffande tvister om pensionering, läkamndersökning och avstäng­ning på gmnd av sjukdom såvitt avser ordinarie domare,

EnUgt kommitténs förslag skall — såvitt numera är av intresse — tvister rörande disciplinpåföljder och avskedande prövas på samma sätt som flertalet andra arbetstvisler. Detta förslag ligger helt i linje med de tankegångar som förts fram vid tUlkomsten av lagen om rättegången i arbetstvisler (se prop. 1974: 77 s. 127 ff). Denna lag bör alltså göras tUl-lämplig på tvister om åläggande av disciplinpåföljd, avskedande, av­stängning på gmnd av brott eller tjänsteförseelse och förflyttning. Det­samma bör gälla tvister om avgångsskyldlghet i samband med pensio­nering samt läkamndersökning och avstängning på gmnd av sjukdom även såvitt angår andra tjänstemän än ordinarie domare. Av lagen (1965: 276) om inskränkning i rätlen att föra talan mot offentlig arbets­givares beslut framgår att den administrativa besvärsrält som f. n, före­ligger i dessa frågor upphör i och med alt lagen om rättegången i arbets­tvisler görs tillämplig på dem.

I de nu ifrågavarande tvisterna blir bestämmelserna i 52 § statstjänste­mannalagen om särskild överläggning i avtalsförbjuden tvistefråga och i 41 § ttedje stycket lageri om anställningsskydd om fakultativ kvittning av rättegångskostnad tillämpliga. Sistnämnda bestämmelse skUjer sig från den av ämbelsansvarskommiitén föreslagna regeln, som innebär att den offentlige arbetsgivaren alltid skall bära sina egna rättegångs­kostnader oberoende av utgången utom där kostnaderna vållats av ar­betstagarens vårdslöshet. Jag anser det inte vara påkallat att för ifråga­varande tvister göra avsteg från vad som annars gäller beträffande rätte­gångskostnadernas fördelning enligt lagen om anställningsskydd. För slatstjänstem'ännens del innebär en regel om fakultativ kvittning av kostnadema i varje fall inle någon försämring i förhållande till vad som f. n. gäUer enligt 31 kap. RB.

I fråga om den närmare utformningen av de processuella reglerna i övrigt föreslår kommittén — med ett undantag som jag strax återkom­mer till — alt arbetstagare som inte är nöjd med arbetsgivarens beslut inom fyra veckor efter det att han fått del av beslutet skall kunna väcka talan vid allmän domstol resp. arbetsdomstolen om överprövning av


 


Prop. 1975: 78                                                       171

beslutet. Delta överensstämmer med vad som numera gäller enligt 53 § statstjänstemannalagen angående talan mot beslut beträffande an­nan ordinarie domare än justitieråd eller regeringsråd om läkarunder­sökning eller anställningens upphörande på gmnd av uppnådd pensions­ålder eller nedsättning i arbetsförmågan (prop. 1974: 174 s. 78 ff). Vidare får enligt förslaget beslut om skiljande från tjänsten eller om för­flyttning inte verkställas förrän beslutet slutiigt har prövats av domstol eller, om talan om sådan prövning inte väcks, tid för väckande av talan utgått.

Liksom flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan an­ser jag den av kommittén föreslagna ordningen vara ändamålsenlig och' jag biträder därför kommitténs förslag. Jag vill dock erinra om alt detta i sist berörda hänseende avviker från den sedermera tillkomna lagen om anställningsskydd, vilken saknar motsvarande bestämmelse. I stället föreskrivs i 35 § andra stycket nämnda lag beträffande avskedande att rätten för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger kan förordna att anställningen skall bestå utan hinder av avskedandet. Denna bestämmelse kan emellertid inte anses ge statstjänstemän sam­ma skydd som de åtnjuter enligt gällande ansvarssystem. För att den nu aktuella reformen inle skall medföra en försämring av den redan be­fintliga tryggheten för denna gmpp av arbetstagare behövs alltså en regel som avviker från nämnda föreskrift.

Frågan om vem som skall företräda den offentlige arbetsgivaren kan eventuellt behöva preciseras närmare (jfr prop. 1975:1 bU. 2 s. 4). Detta torde kunna ske i form av föreskrifter meddelade utan riksdagens medverkan. Därvid bör på vanligt sätt samråd äga mm med de anställ­das organisationer.

Beträffande mål om åläggande av disciplinpåföljd påpekar kommittén att domstol ulan särskild föreskrift därom alltid torde kunna ange den påföljd som disciplinförseelsen förskyller, där domstolen inte finner skäl att förklara disciplinbeslulet helt ogiltigt. Däremot torde enligt kommit­téns mening domstol i mål vari yrkas ogiltigförklaring av beslut om av­skedande inte kunna ex officio i domslutet fastställa den disciplinpåföljd som eventuellt hade kunnat utgå i stället för avskedande. Det sist­nämnda är — ehuru korrekt — mindre tillfredsställande. Såsom an­märks av en remissinstans föreligger risk för att domstolen nödgas pröva saken i två olika processer. En sådan konsekvens bör dock kunna und­vikas genom att motparten, dvs. den offentlige arbetsgivaren eller re­presentant för denne, i förekommande fall framstäUer altemativa yrkan­den. Någon särskild bestämmelse anser jag därför inte behövas.

När det gäller avskedande av tjänsteman med fullmakt på tjänsten föreslår kommittén ett modifierat överprövningsförfarande. Om full-maklshavaren inom en vecka efter det han fått del av beslutet om av­skedande anmäler missnöje däröver hos arbetsgivaren, skall det åligga


 


Prop. 1975: 78                                                        172

denne att vid äventyr att beslutet förfaller väcka talan vid domstol för. prövning av beslutets giltighet. Kommittén motiverar sitt förslag med alt ifrågavarande befattningshavare f. n, kan skiljas från tjänsten endast av domstol i brottmål och att det skulle innebära ett faktiskt merarbete jämfört med nuvarande ordning om befattningshavaren i händelse av missnöje med arbetsgivarens beslut om avskedande på grund av brotts­lig gärning skulle vara tvungen att själv ta initiativet lill en domstols­prövning av beslutet.

Enligt min mening är detta merarbete inte så betydande alt det på­kallar särskUd reglering. I synnerhet gäller detta i normalfaUet då tjänstemannen är organiserad och alltså inte slår ensam utan biträds ay sin organisalion (se exempelvis reglema i 52 § om särskUd överlägg­ning). Dessutom anser jag den föreslagna konstruktionen vara mindre lämplig. Det förefaller sålunda knappast rimligt att ett så aUvarligt beslut som avskedande skall kunna förfaUa endast därför att arbets­givaren — ulan att några nya omständigheter har anförts — efter an­mälan om missnöje med beslutet avstår från alt fullfölja saken inför domstol. Jag förordar därför alt tidigare berörda beslämrnelser om förfarandet tillämpas även vid överprövning av beslut om avskedande av fullmaktshavare.

När det gäller avstängning av arbetstagare från tjänsteutövningen kan del, som påpekats av en remissinstans, ibland föreligga behov av alt få en interimistisk domstolsprövning av arbetsgivarens beslut till stånd. Jag förordar därför alt domstol i mål av detta slag får rätt att förordna att arbetsgivarens avstängningsbeslut t, v. inle får verkställas (inhibition).

Ett par remissinstanser har, under hänvisning till vissa uttalanden av ämbetsansvarskommillén, berört frågan om den rättsliga innebörden av en dom på ogUtigförklaring av elt avskedsbeslut. Kommittén har så­lunda påpekat att en sådan dom inte innebär någon omedelbar rätt för arbetstagaren att återfå den tjänst från vUken han avskedats och alt ar­betstagaren i sista hand endast har rätt tiU skadestånd. För egen del an­ser jag inle att det föreligger något problem. Av den föreslagna bestäm­melsen att beslut om avskedande inle får verkställas förrän beslutet. slutligt har prövats av domstol eller rätten till talan förlorats får näm­ligen anses följa att den offentiige arbetsgivaren inte skall besätta tjänsten med ny innehavare förrän avskedandefrågan slutligt prövats och alt han, om beslutet ogUligförklaras, skall låta tjänstemannen i fråga behålla sin tjänst. Några särskUda beslämmelser i dessa hänseenden finner jag därför inle behövliga.


 


Prop. 1975: 78                                                       173

13.6 JO:s och JK:s tUlsyn

JO har enligt 12 kap. 6 § RF att i enlighet med instruktion som riks­dagen beslular utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar. Han får föra talan I de fall som anges i instruktionen. Enligt gällande instruktion (1967: 928) har JO tillsyn över att de tjänstemän och andra, som är underkastade fullständigt ämbets­ansvar, i sin tjänsteutövning efterlever lagar och andra författningar och i övrigt fullgör sina åligganden. Han äger vidare som särskild åkla­gare väcka åtal när någon som står under hans tillsyn i sin tjänsteutöv­ning har brutit mot lag eller annan författning eller på annal sätt åsido­satt något tjänsteåliggande. Om sådan gärning kan beivras genom disciplinärt förfarande, äger JO göra anmälan till den som har discipli­när bestraffningsrätt.

Riksdagen beslöt 1972 (KU 1972:19) att låta tillsätta en utredning med uppgift att överväga frågor om JO:s uppgifter och arbetsformer. Utredningen är inte bunden av några närmare direktiv för sitt uppdrag utan kan förutsättningslöst pröva såväl principiella frågor om ombuds­männens uppgifter och arbetsformer som praktiska och organisatoriska spörsmål. I motiveringen till nyssnämnda bestämmelser i RF anförde jag (prop. 1973:90 s. 431) bl.a, att det knappast lät sig göra att då precisera den personkrets som skulle vara underkastad JO:s tUlsyn sartit att en särskild fräga som måste övervägas var återverkningarna för JO:s del av elt genomförande av ämbetsansvarskommitténs förslag. Jag förut­skickade också att frågan om JO:s tUlsynsområde hörde till dem som JO-utredningen skulle komma alt behandla. Utredningen torde komma att redovisa resultatet av sitt arbete under år 1975.

JK har enligt sin instmktion (1965: 629) bl. a. tUlsyn över att domare och andra som är underkastade ämbetsansvar efterlever lagar, författ­ningar och instruktioner och i övrigt fullgör sina åligganden. Han är un­der regeringen särskild åklagare i fråga om brott i tjänsten.

Genom beslut den 11 oktober 1974 av Kungl. Maj:t bemyndigades jag att tillkalla sakkunniga för att utreda frågan om JK:s arbetsuppgifter m. m. I direktiven för utredningen anförde jag bl. a. att en reform av ansvarssyslemet för offentliga funktionärer kan få konsekvenser också för kretsen av de personer som bör vara underkastade JK:s granskning samt att det lämpligen får ankomma på de sakkunniga att med utgångs­punkt i ett nytt sanktionssystem föreslå hur tillsynsområdet skall avgrän­sas. Vidare nämnde jag att statsmakternas kommande ställningslagande i lagstiftningsärendet angående ämbetsansvaret kan göra det påkallat att låta JK ha befogenhet alt företräda det allmänna i tvist vid domstol med tjänsteman angående avskedande eller disciplinpåföljd.

Med hänsyn tUl att både JO:s och JK:s tUlsynsverksamhet sålunda är föremål för utredning anser jag mig inle böra framlägga något förslag


 


Prop. 1975:78                                                         174

som kan föregripa resultatet av detla utredningsarbete. I den mån stats­makterna i sitt kommande ställningstagande på gmndval av JO- och JK-utredningarnas överväganden skulle finna att yttranderätt eller parts-ställning bör tillerkännas JO och JK i disciplinärendet hos arbetsgivaren eller inför domstol torde de lagändringar som behövs få vidtas i det sammanhanget. Därvid synes också böra övervägas om man skall tUl-erkänna JO:s och JK:s åtgärder samma rättsverkan i preskriptionshän­seende som arbetsgivarens egna.

13.7 Den militära sektorn

Inom den militära sektom är utrymmet begränsat för en tUlämpning av den privaträtlsliga gmndsyn som har anlagts vid utformningen av det nya ansvarssystemet för den civila sektorn. Detta följer redan därav att det stora flertalet krigsmän tjänstgör till följd av värnplikt och inte på grand av tjänsteavtal. Vidare är det för att trygga försvarsmaktens ef­fektivitet av särskild vikt alt upprätthålla befattningshavarnas lydnads­plikt. Kommittén anser alt det i och för sig finns anledning överväga om inle förenklingar i det militära ansvarssystemet kan genomföras utan att man åsidosätter de inttessen som reglema är avsedda att skyd­da. Det omfattande utredningsarbete som måste föregå en så genom­gripande reform ligger emellertid enligt kommitténs mening utanför ramen för dess uppdrag. Kommitién begränsar sig därför till att föreslå, fömtom vissa följdändringar i 21 kap. BrB, att anslällda krigsmän med typiskt civUa arbetsuppgifter skall omfattas av samma ansvarsregler som har föreslagits för civU personal. Förslaget att avskaffa avsättning och suspension som brottspåföljder tar emellertid sikte även på anställda krigsmän oavsett arbetsuppgifter. De av kommittén för civila befatt­ningshavare föreslagna avskedandereglerna är alltså avsedda att gälla även för anställda krigsmän.

I likhet med kommittén anser jag att en reform av det mUitära an­svarssystemet i dess helhet är alltför genomgripande för att kunna ge­nomföras i delta sammanhang. I den mån detta ansvarssystem genom smärre justeringar utan större principiell innebörd kan anpassas till de nya reglerna för den civUa sektorn bör det emellertid ske. Vad kom­mittén i detta hänseende föreslår synes lämpligt. Jag ansluter mig där­för till förslaget.

14   Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1.  lag om ändring i brottsbalken,

2.  lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),


 


Prop. 1975: 78                                                       175

3.  lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannala­gen (1965: 274),

4.  lag om ändrmg i rättegångsbalken,

5.  lag om ändring i mUitära rättegångslagen (1948: 472),

6.  lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290).

Av de angivna förslagen har de som lagils upp under 2 och 3 upp­rättats i samråd med statsrådet Löfberg.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detla ärende som bilaga.

I övrigt krävs ändring i elt stort antal lagar samt två nya lagar, en om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare samt en om skydd för viss tjänsteutövning. Dessa lagförslag behöver emellertid inte granskas av lagrådet. De torde därför få anmälas efter det att lagrådels yttrande inhämtats.

15    Specialmotivering

I två av förslagen till författningsändringar har vidtagits en formell ändring som har samband med nya RF (jfr prop. 1974: 35 s, 64 f). Sålunda har orden "Konungen" och "Kungl. Maj:t" i olika böjnings­former bytts ut mot ordet "regeringen" i motsvarande form.

15.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

1 kap, 3 §

Denna paragraf innehåller en definition av det i BrB använda begrep­pet påföljd för brott. Definitionen består i en uppräkning av de sanktio­ner som är alt anse som brottspåföljder. Bland de uppräknade sanktio-nema ingår ämbetsstraffen suspension och avsättning. Eftersom dessa straff föreslås avskaffade bör de utgå ur uppräkningen.

4 och 5 §§

I dessa paragrafer finns allmänna bestämmelser om användningen av brottspåföljderna. Som en konsekvens av förslaget alt avskaffa ämbets-


 


Prop. 1975: 78                                                       176

straffen suspension och avsättning bör de utgå även ur dessa beslämmel­ser.

5 kap.

5    §

117 kap, 5 § finns f. n. en straffbestämmelse om missfirmelse mot tjänsteman. Brottet, som ligger under allmänt åtal, består i alt för­olämpa innehavare av ämbete eller annan befattning, varmed ämbets­ansvar är förenat, i eller för hans befattning. Enligt förslaget skall denna brottstyp avskaffas och hithörande gärningar framdeles bestraffas endast som förolämpning enligt 5 kap. 3 §. Detta brott kan f, n. åtalas endast av målsäganden. Eftersom sistnämnda lagmm alltså blir att tUl-lämpa även då förolämpningen riktas mot någon i hans myndighels-utövning föreslås den ändringen av åtalsregeln i 5 kap. 5 § att gämingen i sådant fall skall få åtalas av allmän åklagare, om målsäganden anger brottet till åtal och åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

17 kap.

1—5 §§

I dessa lagrum stadgas f. n. skydd för dem som har ämbetsansvar mot angrepp från tredje man i form av våld och hot mot tjänsteman (1 §), förgripelse mot tjänsteman (2 §) och våldsamt motstånd (4 §).' Skyddet omfattar även den som har kallals att biträda den som har ämbetsansvar vid förrättning (3 §). I 5 § finns dessutom de bestämmel­ser om missfirmelse mot tjänsteman som enligt vad som har anförls i den allmänna motiveringen nu föreslås upphävda.

Som tidigare har anförts i den allmänna motiveringen hai: som grund­läggande syfte med den nya lagstiftningen uppställts samh'ållsmedlem-marnas intresse av att offentliga funktioner ulan ovidkommande hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt. Detta intresse har särskilt ansetts böra tryggas då fråga är om myndighetsutövning, Samma intresse gör sig emellertid gällande då myndighetsutövningen utsätts för angrepp utifrån i form av våld, hot eller liknande. Det föreslås därför att gällande straffskydd för dem som har ämbetsansvar ersätts av ett på väsentligen samma sätt utformat skydd för dem som utövar offentiig myndighet.

I enlighet med det anförda har våld eller hot mot tjänsteman enligt 1 § beskrivits så, alt någon med våld eller hot om våld förgriper sig på någon i hans myndighetsutövning eUer för att tvinga honom till eller hindra honom från åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd. Enligt förslaget skall straffbestämmelsen gälla även det fall alt någon förgriper sig mot den som tidigare har utövat offentlig myndighet för vad denne gjort eller underlåtit i sin myndighetsutövning. På motsvaran-


 


Prop. 1975: 78                                                       177

de sätt föreslås sådan utformning av 2 § all dess straffstadgande rörande förgripelse mot tjänsteman kommer att avse den som, annorledes än i

1   § sägs, för att tvinga eller hindra någon i hans myndighetsutövning eller för att hämnas för åtgärd däri, otillbörligen företar gärning, som för honom medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotar därmed. Även 4 § rörande våldsamt motstånd föreslås utformad så att den kommer att gälla den som, i andra fall än dem som avses i 1 och

2   §§, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra någon i hans myndighetsutövning. Regeln i 3 § om skydd för biträde vid förrättning flyttas enligt förslaget till en ny 5 §. 3 § upphävs därför.

Enligt 1 § andra stycket i dess nuvarande lydelse kan Kungl. Maj:t förordna alt ämbetsskydd enligt lagmmmet också skall gälla annan be­fattning än sådan varmed ämbetsansvar är förenat. Sådant förordnande medför skydd även enligt 2—4 §§. Förordnande har meddelats för bl. a. befattningshavare som handhar säkerhets- eller ordningstjänst vid järn­vägsanläggning, allmän flygplats m. fl. anläggningar och för t, ex, vakt­post och annan krigsman som tjänstgör för bevakning eller upprätthål­lande av ordning. Vidare äger tulltjänstemän från annan stat ämbets­skydd under utövning i Sverige av tullljänst som omfattas av gränstull­samarbele. I samband med förslaget att de nuvarande ämbetsskyddsreg-lerna i fortsättningen endast skall avse den centrala del av offentlig verksamhet som innefattar myndighetsutövning föreslås också att ifråga­varande bestämmelse i 1 § andra stycket upphävs. Vad angår de person­kategorier för vilka förordnande meddelats kan anmärkas, att de i mån av förekommande svenska myndighetsfunktioner likväl kommer att om­fattas av skydd enligt de, föreslagna bestämmelserna: I övrigt ersätts enligt förslaget stadgandet i 1 §. andra stycket — liksom regeln i 3 § om . skydd för biträde vid förrättning — av en ny bestämmelse i 5 §. Enligt denna skall vad i 1, 2 och 4 §§ stadgas också gälla, om någon på sätt som sägs i nämnda paragrafer förgriper sig mot eller hindrar den som enligt särskild föreskrift skall åtnjuta det skydd som är förenat med ut­övning av offentiig myndighet eller som är eUer har varit kallad att bi­träda förrätlningsman vid åtgärd som omfattas av sådant skydd.

I samband med alt 1 § andra stycket, lilgår bör den på bestämmelsen grundade kungörelsen (1961: 559) med förordnande om ämbetsskydd för vissa befattningshavare ersättas méd nytt förordnande enligt deri, föreslagna 5 §. Sådan förordnande bör ges i en ny lag.

Med den nya bestämningen av den enligt lagrummen skyddade per­sonkretsen straffbeläggs angrepp på framför allt hos stat eller kommun anslällda tjänstemän i vilkas befaltaingar ingår att utöva myndighet. Skyddet omfatiar all verksamhet i befattningen, såsom förrättning, ut­redningsarbete etc. Förgripelse mot sådan tjänsteman blir slraf fri. enligt ifrågavarande paragraf endast där den riktar sig mot någon arbetsupp­gift som helt saknar samband med myndighetsutövningen. Vad som sker

12   Riksdagen 1975.1 saml. Nr 78


 


Prop. 1975: 78                                                       178

under resa mellan bostad och tjänstgöringsplats ligger således i allmän­het utanför det straffbara området.

Beträffande övriga delar av lagrummens gärningsbeskrivningar före­slås ingen ändring. Frågor som rör den brottsliga handlingens olika be­ståndsdelar blir alltså att bedöma på samma sätt som f. n. Med hänsyn till den nya bestämningen av den skyddade personkretsen kan fram­hållas att det i subjektivt hänseende bör krävas uppsåt omfattande insikt om alt den angripne utövar (eller har utövat) offentlig myndighet.

Inte heller beträffande straff-, konkurrens- och andra frågor avses någon ändring i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande 1—4 §§-

7 §

Detta lagrum rörande bestickning stadgar f, n. ansvar för den som lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för utövning av befattning varmed ämbetsansvar är förenat. Den person­krets som åtnjuter skydd mot bestickning har i den nu föreslagna lydel­sen bestämts så alt den motsvarar den krets som enligt förslaget till ny lydelse av 20 kap. 2 § skall vara underkastad mutansvar.

Vad angår gärningsbeskrivningen i övrigt i 7 § liksom beträffande straff-, konkurrens- och andra frågor innebär förslaget inle någon änd­ring i förhållande lill gällande rätt.

8 §

I 8 § tredje stycket stadgas f. n. ansvar för tagande av otillbörlig för­mån vid röstning. Enligt lagrummet skall dömas för sådant brott där förfarandet inte är ämbetsbrott. I förslaget har hänvisningen till äm­betsbrott utbytts mot hänvisning till mutbrott enligt den nya bestäm­melsen i 20 kap. 2 §. Ändringen är en följd av förslaget i övrigt och in­nebär inte någon ändring i sak.

14 och 15 §§

I 14 § och 15 § första stycket första punkten stadgas straffansvar så­väl för den som obehörigen utövar vad som hör till befattning varmed ämbetsansvar är förenat (obehörig tjänsteutövning) som för deri som obehörigen ger sig ut för att inneha sådan befattning (föregivande av all­män ställnmg). På skäl som anförls i den aUmänna motiveringen före­slås att dessa två bestämmelser ersätts av en ny regel om ansvar för den som obehörigen ger sig ut för att utöva myndighet. Den nya regeln har upptagits som en ny första punkt i första stycket av 15 § varjämte 14 § föreslås upphävd.

Straffbestämmelsen i 15 § första stycket kommer alltså i sin nya ly­delse att avse dels det fallet alt någon obehörigen ger sig ut för alt utöva myndighet och dels den situationen att någon obehörigen bär uniform,


 


Prop. 1975: 78                                                       179

märke eller annat kännetecken som ger honom sken av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verk­samhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vat­ten, ljus, värme eller kraft. Påföljden är densamma som enligt gällande lydelse, böter eller fängelse i högst sex månader.

I 14 § andra stycket finns f. n. en särskild straffbestämmelse för grova fall av obehörig tjänsteutövning. Påföljden är här fängelse i högst fyra år. Efiersom 15 § första stycket första punkten i sin nya lydelse är avsedd att delvis ersätta gällande bestämmelser i både 14 § och 15 § första stycket första punkten, finns behov äv en motsvarande regel för grova fall. Det föreslås därför att i 15 § andra stycket skall stadgas fängelse i högst två år för det fall att brott, som avses i första stycket samma paragraf, med hänsyn till att det medfört betydande men för det allmänna eller någon enskild eller eljest är att anse som grovt. En fömtsättning för tillämpning av bestämmelsen torde vara att någon obe­hörigen har gett sig ut för att utöva offentlig myndighet. Enbart den om­ständigheten att gärningsmannen obehörigen har burit t, ex. uniform som ger honom sken av att tUlhöra försvarsmakten synes inte kunna an­ses vara av så allvarUg natur att den motiverar strängare påföljd än den som har föreskrivits i, första stycket. Som exempel på sådana fall där den strängare straffskalan kan tänkas bli tillämplig må anföras att en obehörig person ger sig ut för alt vara polisman och dirigerar trafiken på sådant sätt att svåra stömingar uppstår, utryckningsfordon hindras från att komma fram etc. Ett annat fall är att en obehörig person be­reder sig tUlträde tUl domstols eller annan myndighets lokaler och ut­färdar beslut som visserligen inte blir rättsligen giltiga men ändå med­för betydande förfång för det allmänna eller någon enskild.

Om oriktig myndighetsutövning får rättslig effekt blu: straffstadgandet i 20 kap. 1 § tillämpligt. Skulle den oriktiga myndighetsutövningen inte vara straffbar enligt vare sig 17 kap. 15 § eller 20 kap. 1 § kan i stället disciplinansvar enligt statstjänstemannalagen eller kommunaltjänste­mannastadgan komma i fråga, om gärningsmannen är underkastad så­dant ansvar.

Straffbestämmelsen om föregivande av stäUning såsom advokat, vU­ken nu är intagen i 15 § andra stycket, föreslås flyttad i oförändrat skick till elt nytt tredje stycke i samma paragraf.

20 kap.

1 §

Paragrafen i dess nuvarande lydelse föreskriver ansvar för tjänstemiss­bmk. Denna brottstyp lUcsom ämbetsbrottet tjänstefel i 4 § ersätts enligt förslaget av en ny brottstyp som tar sikte på oriktig myndighetsutöv­ning.


 


Prop. 1975: 78                                                        180

Enligt lagmmmets första stycke skaU den som i myndighetsutövning åsidosätter vad som till följd av lag eller annan författning gäller för myndighetsutövningen fällas till ansvar för missbruk av myndighet, om gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller OtillbörUg förmån som inte är ringa.

Med uttrycket lag eller annan författning avses av riksdagen, rege­ringen, förvaltningsmyndighet, kommun eller landstingskommun be­slutad generell norm. Enligt ämbetsansvarskommitténs förslag skulle med lag eller annan författaing järiiställas vad som eljest gäller för myn-dighelutövningen. Som motivering härför anförde kommittén att för­fattningar måsle kompletteras med andra rättskällor, såsom uttalanden i förarbetena till lagstiftaing och prejudikat. Detta synes emellertid vara så uppenbart att någon s"ärskild bestämmelse härom inte behövs. Det av kommittén föreslagna tUlägget har därför inte upptagits i lagtexten. Någon saklig ändring i förhållande lill kommitténs förslag har därmed inte avsetts.

Myndighetsutövning tar sig uttryck i beslut eller faktiska ålgärder som ytterst gmndas på samhällets maktbefogenheter. De kommer till stånd och får i förekommande faU rättsverkningar för eUer emot den enskUde i kraft av offeritligrättsUga regler, inte på gmnd av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur. Myndighetsutö-vning kan sålunda bestå i meddelande av formella beslut sorii för den enskUde innebär för­måner, rättigheter eller skyldigheter i olika hänseenden samt faktiska åt­gärder för att verkställa sådana beslut. Myndighetsutövning kan också • ta sig uttryck i faktiska ålgärder som' irite har föregåtts av formliga beslut, t. ex. då en polisman dirigerar trafiken eller ingriper för att upp­rätthålla allmän ordning.

TUl myndighetsutövnmg är vidare att hänföra offentlig arbetsgivares beslut enligt de föreslagna reglerna i statstjänstemarinalagen om åläg­gande av disciplinpåföljd, avstängning från tjänsteutövning och skiljande från tjänsten i annan ordning än genom uppsägning. Tjänsteförseelser av offentliga funktionärer riktar sig näiriligen inte endast mot det all­männas intresse såsom arbetsgivare utan också mot den enskildes in­tresse av att offentliga funktioner utan ovidkommande hänsyn fullgörs i på elt riktigt sätt, TiU följd.härav frainstår det som mest naturligt att' den offentlige arbetsgivarens beslut inom ramen för nämnda sanktions-system skall anses som utövande av offentlig myndighet.

Gemensamt för all behörig myndighetsutövning är att den ytterst är grundad i lag eller annan författning. Missbmk av myndighet föreligger då de för myndighetens behöriga utövande gällande reglerna överträds. Oriktig myndighetsutövnmg kan därför föreligga även om ett fattat be­slut i och för sig är materiellt riktigt men har meddelats endast sedan visst ovidkommande vUlkor uppfyUts. Myndighetsutövriing kan också innebära skyldighet att vara verksam och underlåtenhet att handla kan i


 


Prop. 1975: 78                                                       181

sådana faU utgöra oriktig myndighetsutövning, såsom då åklagare un­derlåter att åtala brott eller poUsman att gripa en efterlyst brottsling.

Att en offenllig funktionär, som i och för sig är behörig att utöva myndighet, överskrider sin befogenhet — tingsnotarie handlägger exem­pelvis mål om brott för vilket är stadgat fängelse trots att han enligt tingsrättsinstmktionen (1970:108) inte utan särskilt förordnande äger handlägga andra brottmål än sådana som rör brott för vUket inte är stadgat svårare straff än böler — torde endast i undantagsfall medföra alt beslutet är att betrakta som från början ogiltigt (nullitet). I regel är således beslutet rättsligen gällande tUls det återkallas eller undanröjs av högre myndighet. I bägge fallen torde det emellertid vara fråga om myndighetsutövning och ansvar alltså kunna inträda enligt den före­slagna straffbestämmelsen, om övriga där angivna förutsättningar före­ligger. Förfång för det allmänna eller någon enskild kan ju ha uppkom­mit även om beslutet är att anse som från början ogiltigt eller snabbt undanröjs. Till och med om beslutet är materiellt riktigt och alltså fast­ställs av högre myndighet kan befogenhetsöverskridandet ha inneburit förfång.

Elt annat exempel på oriktig, myndighetsutövning bestående i befo­genhetsöverskridande är att polisman företar husrannsakan utan att vare sig behörig myndighet har beslutat därom eller i 28 kap. 5 § RB angiv­na omständigheter föreligger.

Från de nu nämnda exemplen skiljer sig det fallet att ett beslut är ogiltigt eller en åtgärd inle får avsedd rättslig effekt därför att gärnings­mannen helt saknar behörighet att utöva myndighet. Här föreligger inte någon myndighetsutövning och den föreslagna straffbestämmelsen i 1 § är följaktligen inte tillämplig. Däremot kan gärningen vara atl hänföra under del nya stadgandet i 17 kap. 15 § BrB om föregivande av allmän ställning.

Ansvarskretsen enligt 1 § består av personer som har att utöva myn­dighet. Den som i underordnad ställning bereder ärende utan att själv fatta beslut eller på annat sätt biträder person som utövar myndighet kan alltså inle drabbas av gämingsmannaansvar för oriktig myndighets­utövning. Om han genom fel eller försummelse under ärendes hand­läggning förorsakar elt oriktigt resultat, som medför förfång eller otill­börlig förmån för det allmänna eller någon enskild, kan han emellertid drabbas av ansvar för medverkan till oriktig myndighetsutövning enligt de allmänna medverkansreglerna i 23 kap. 4 § BrB. Straffansvar kan inträda även om beslutsfattaren av subjektiva skäl inle kan ställas till ansvar.

När flera deltar i myndighels beslut men en av dem har skiljaktig mening, blir de som ingår i majoriteten ansvariga för innehållet i be­slutet. Den som är skiljaktig kan enligt den föreslagna lagtexten normalt inte ådra sig något straffrättsligt ansvar för den händelse innehållet i


 


Prop. 1975:78                                                         182

hans votum sttider mot lag eller annan författning. Hans dissens kan nämligen i regel inte medföra förfång för någon enskild eller det all­männa eller någon otillbörlig förmån. Jag vUl i sammanhanget erinra-om att Föreningen Sveriges tingsrättsdomare i skrivelse den 5 januari 1973 till justitiedepartementet hemställt att frågan om nämndemans ansvar för skUjaklig mening övervägs. Sorii följer av del som sagts nyss torde denna fråga få bedömas på samma sätt som motsvarande spörs­mål i fråga om annan beslutsfattare som anför skiljaktig mening. Jag är således inte beredd att förorda någon särskUd ordning beträffande över­röstad nämndemans ansvar för sitt votum.

För att oriktig myndighetsutövning skall vara straffbar krävs enligt förslaget att gärningen för det allm"änna eller någon enskild medför för­fång eller otillbörlig förmån som inte är ringa. Förfång kan beslå i såväl ekonomisk skada som annan olägenhet.

Försök till missbmk av myndighet är inte straffbart.

Straffet för missbruk av myndighet föreslås vara böter eller fängelse i högst två år. I Ukhet med vad som gäller beträffande den nuvarande brottstypen tjänstemissbruk föreslås en särskild straffskala för det faUet att brottet är grovt. Då skall dömas tUl fängelse i högst sex år. Vid bedö­mande av om brottet är grovt skall samtiiga omständigheter beaktas, ex­empelvis det slag av myndighetsutövning som det är fråga om och om­fattningen av det förfång eller den otUlbörliga förmån som gärningen har medfört.

Enligt den föreslagna paragrafens andra stycke är gärningen straffbar även då den begås av grov oaktsamhet. Straffet för vårdslös myndighets­utövning är böler eller fängelse i högst ett år.

Taxeringsmän, dvs. ordförande och andra ledamöter i taxeringsnämnd, har sedan lång tid tUlbaka varit fria från ansvar för åsatta taxeringar. Ansvarsfriheten var tidigare gmndlagsskyddad genom en föreskrift i 113 § gamla RF. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i nya RF men skyddet består alltjämt enligt 20 kap, 12 § BrB. Taxeringsnämndens arbetsformer är i olika hänseenden särpräglade. Nämnden har att handlägga elt stort antal taxeringar under en begränsad tidsperiod. Nämnden ansvarar formellt för alla taxeringsbeslut oavsett om någon ändring vidtagits i den skattskyldiges deklaration eller ej. Det ligger emellertid i sakens natur att alla ledamöter inte ges möjUghet att ta ställning till varje beslut som formellt fattas av nämnden. Någon proto-kollföring av nämndens beslut rörande de enskilda taxeringarna sker inte. Det framgår därför normalt inte heller vilka ledamöter som har deltagit i beslut beträffande en viss taxering.

Den framtida utformningen av taxeringsorganisationen i första in­stans övervägs f. n. inom finansdepartementet på grundval av riks-skatteverkets och statskontorets belänkande Rationalisering av skatte­administrationen. Bl. a. övervägs frågan om en uppdelning av besluts-


 


Prop. 1975: 78                                                       183

funktionen mellan ordföranden och nämnden i dess helhet. Andra frå­gor som prövas är införande av tjänstemannamedverkan vid taxerings-arbetet och förlängning av taxeringsperioden. En proposition som tar upp de principiella frågorna beträffande reformen kommer inom kort alt föreläggas årets riksmöte. En reform på grundval av propositionen kan beräknas träda i kraft tidigast år 1978. Mot bakgrund av taxerings­nämndens nuvarande arbetsformer och med hänsyn till att eri genom­gripande omläggning av dessa sålunda torde föreslå kan det ifrågasättas om ledamötema i sådan nämnd nu bör underkastas ändrade regler om ansvar för felaktiga taxeringsbeslut. När det gäller uppsåtiiga förfaran­den anser jag emellertid att taxeringsnämndernas ledamöter redan nu bör jämställas med andra befattningshavare i förevarande hänseende. Däremot bör frågan om ansvar för oaktsamhetsbrott anstå t. v. och tas upp på nytt i samband med den närmare utformningen av den nya taxeringsorganisationen. Jag förordar därför att bland övergångsbe­stämmelserna till den föreslagna lagen om ändring i BrB tas in föreskrift om att stadgandet i 20 kap, 1 § andra stycket om ansvar för vårdslös myndighetsutövning t. v. inte skall tillämpas i fråga om beslut angående taxering som fattas av taxeringsnämnd.

I överensstämmelse med vad som gäller enligt nuvarande 1 § föreslås en bestämmelse i tredje stycket om alt straffbudét inte skall tUlämpas om gärningen annars är särskUt belagd med straff. Som exempel på fall där den oriktiga myndighetsutövningen kan vara att hänföra under an­nan straffbestämmelse kan nämnas alt en polisman ulan laga skäl om­händertar en person (olaga frihelsberövande) eller företar husrannsakan (hemfridsbrott) och tar egendom i beslag (egenmäktigt förfarande) eller alt en åklagare väcker åtal ulan sannolika skäl (obefogat åtal). Liksom f. n. är fallet vid konkurrens mellan bestämmelsen om Ijänstemissbruk cch annan straffbestämmelse bör dock 1 § kunna tiUämpas då en klart oriktig myndighetsutövning föreligger och gärningen visserligen också innefattar överträdelse av ell annat straffbud men denna överträdelse vid sidan om den oriktiga myndighetsutövningen framträder som så obstydlig att man hell kan bortse från den (jfr prop. 1948: 80 s. 317).

I denna paragraf finns f. n. en straffbestämmelse om lagande av mula eller av otillbörlig belöning. Straffbestämmelsen riktar sig mot den som är eller varit ämbetsman. Eftersom begreppen ämbetsman och ämbets­ansvar saknas i det nya sanktionssystemet, föreslås en ny ansvarskrets medan däremot brollsbeskrivningen behålls oförändrad.

Den föreslagna straffbestämmelsen omfattar aUa arbetstagare hos sta­ ten eller hos kommun, ledamöter av statUga och kommunala kollegiala organ samt personer som eljesi lill följd av val eller plikt utför uppdrag åt det allmänna eller vUkas uppdrag finns reglerade i författning. Vidare


 


Prop. 1975: 78                                                                      184

träffar ansvaret krigsmän eller andra som fullgör lagstadgad tjänsteplikt liksom alla som utövar myndighet utan att inneha ansfållning eller uppdrag av nyssnämnt slag. Med kommun likställs landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfäUighet, skogsvårdsstyrelse, allmän försäkringskassa och annan allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen.

Brottet beslår i att någon i den nämnda personkretsen mottar, låter åt sig utiova eller begär mula eller annan otillbörlig belöning för sUi tjäns­teutövning.

Straffet utgör böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst sex år,

I motsats tiU vad som gäller beträffande straffbestämmelsen i 1 § om oriktig myndighetsutövning är stadgandet om mutbrott inte subsidiärt i förhållande lill straffbestämmelser rörande allmänna brott. Vad angår förhållandet till förstnämnda straffbestämmelse avses inle någon änd­ring i vad som nu gäller om förhållandet mellan 1 och 2 §§.

3 §

I första stycket har upptagits en aUmän bestämmelse om ansvar för brott mot lystnadsplikt för den som yppar vad han till följd av lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla eUer som olovligen utnyttjar sådan hemlighet. Paragrafen riktar sig således mot var och en som är underkastad i författning stadgad tystnadsplikt, vare sig han är offentlig funktionär eller privat verksam. Med uttrycket lag eUer annan författ­ning avses liksom i 1 § av riksdagen, regeringen, förvaltningsmyndighet, kommun eller landstingskommun beslutad generell norm (se 8 kap. 3 §, 7 § andra stycket och 11 § RF) oavsett om den har meddelats före den 1 januari 1975 eller därefter. Såsom tidigare nämnts är det efter RF:s ikraftträdande inte längre möjligt att utan författningsstöd upprätthålla någon tystnadsplikt i förhållandet mellan enskilda — däribland offentli­ga funktion'ärer — och det allmänna. Saknas sådant stöd finns det följ­aktligen inte något utrymme för ingripande enligt vare sig föreva­rande straffbestämmelse eller de disciplinrältsliga bestämmelserna i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan. Däremot är det givelvis ingenting som hindrar enskUda att avtala om tystnadsplikt. Exempelvis kan i tjänsteavtal på den privata arbetsmarknaden tas in be­slämmelser om lystnadsplikt och påföljder i form av skadestånd, vite eller andra sanktioner för åsidosättande av tystnadsplikten.

I subjektivt avseende förutsätter stadgandet i nya 3 § första stycket uppsåt. I paragrafens andra stycke har emellertid tagits in bestämmelse om ansvar för den som bryter mot författningsgrandad tystnadsplikt av oaktsamhet. Den av kommittén gjorda begränsningen av slraffbarhelen till alt avse endast den som begår gämingen med insikt om att det han yppar eller utnyttjar är av hemlig natur har fått utgå, eftersom bestäm­melsen annars knappast skulle få någon praktisk betydelse. Bestäm-


 


Prop. 1975:78                                                        185

melsen innebär i stort sett ingen ändring i sak av vad som gäller f. n. Den som av oaktsamhet bryter mot tystnadsplikt kan sålunda, om han har ämbetsansvar, straffas för tjänstefel enligl 20 kap; 4 §. En remiss­instans har ifrågasatt om det finns skäl att behåUa straffansvar för cul-pöst brott mot tystnadsplikt, om tjänstefel i övrigt avkriminaliseras. Som tidigare nämnts har det nya straffbudet ett väsentligt vidare tillämp­ningsområde än det nu gällande, eftersom det avser att i aUmänhet ersätta specialstraffrättens bestämmelser om ansvar för brott mot tyst­nadsplikt. Med hänsyn därtill och till att i synnerhet de beslämmelser av detta slag som tillkommit under senare år vanligen omfatiar även oaktsamhet bör det nya stadgandet i 20 kap. 3 § innehålla samma rekvi­sit.

Straffet för uppsåtiigt brott har satts till böter eller fängelse i högst ett. år. Delta överensstämmer såtillvida med nuvarande 20 kap. 3 §, alt maximum för allmänt straff där satts tUl. fängelse i högst ett år. Huvud-straffet är emellertid f. n. suspension eller avsättning. Vid sidan därav kan dessutom fängelse upp till ett år utdömas.

För oaktsamt brott enligt paragrafens andra stycke har endast bötes­straff upptagits.

Brott mot nuvarande 20 kap. 3 § är subsidiärt i förhållande till andra brott enligt BrB, exempelvis brott mot rikets säkerhet enligt 19 kap. eller trolöshet mot huvudman enligt 10 kap. 5 §. Med samma verkan har re­gel om subsidiaritet tagils in även i nya 20 kap. 3 §. En sådan regel får givetvis, liksom f. n., effekt även gentemot specialstraffrättens sekretess­brott. Som nyss har nämnts är emellertid det nya straffbudet i 20 kap. 3 § avsett att i allmänhet ersätta specialstraffrättens mångfald av skiftande straffbestämmelser på hithörande område.

4 §

I nuvarande 20 kap. 14 § stadgas som huvudregel, atl åklagare utan hinder av vad annars kan vara föreskrivet får åtala brott varigenom äm­betsman åsidosatt sui tjänsteplikt. Denna huvudregel har bibehållits i nya 20 kap. 4 § första stycket men med den ändringen alt ålalsrälten avser brott varigenom åligganden åsidosatts i utövningen av offentlig verk­samhet, Ålalsrälten har i lagtexten beskrivits så, att den avser brott varigenom innehavare av tjänst eller uppdrag som sägs i nya 20 kap, 2 § åsidosatt vad honom åligger i utövningen därav. Ålalsrälten bör givelvis även omfatta sådan oriktig myndighetsutövning som sägs i nya 20 kap. 1 § liksom mutbrott enligt nya 20 kap. 2 § även där sådana brott begås av den som inte innehar tjänst eller uppdrag som nu sagts. Särskilt stad­gande om sådan åtalsrätt har därför också tagits in i nya 20 kap. 4 § första stycket.

I nuvarande 20 kap. 14 § görs vissa undantag från den angivna hu­vudregeln om åklagares ålalsrätt. Enligt lagmmmet skall sålunda gälla


 


Prop. 1975: 78                                                       186

dels vad 1 BrB föreskrivs att åtal inte får ske utan förordnande av rege­ringen eller den regeringen förordnat, dels vad i lag eller författaing är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är stadgat endast om den förövas av ämbetsman. Motsvarande två undantag har behållits även i nya 20 kap. 4 § första stycket med endast den ändringen att ordet "ämbetsman" bytts ut mot "innehavare av ansfäUning eller uppdrag som nyss har sagts". Därtill har i paragrafen tagits in en erinran om att särskilda bestämmelser gäUer om åtal för brott som i utövning av tjänsten eller uppdraget begåtis av riksdagsledamot, statsråd, justitie­råd, regeringsråd eller innehavare av tjänst hos riksdagen eller dess or­gan (4 kap. 8 § och 12 kap, 3 och 8 §§ RF samt 9 kap. 8 § RO).. Ytterligare ett undantag från åtalsrätt enligt huvudregeln görs i nu­varande 20 kap. 14 §. Enligt detta undantag skaU gälla vad som är före­skrivet i lag eller annan författning om åtal för gärning som avses i nu­varande 20 kap. 3 § och som är särskilt belagd med straff. Denna un­dantagsregel ersätts i nya 20 kap. 4 § andra stycket av regeln alt åkla­gare, om inte annat föreskrivits för visst fall, får åtala brott mot tyst­nadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om den­ne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

5 §

I denna nya paragraf har lagils in en föreskrift att den som är leda­mot av beslutande statlig eller kommunal församling inte för någon sin åtgärd i denna egenskap skall kunna ställas tUl ansvar för oriktig myn­dighetsutövning enligt nya 20 kap, 1 §. Föreskriften tar sikte främst på riksdagsmän samt kommunfullmäktige och landstingsmän men även på sådana församlingsledamöler som avses i lagen (1961: 436) om för-samlingsslyrelse, t. ex. kyrkofullmäktige,

JO har i sitt remissyttrande ifrågasatt om bestämmelsen innebär att beträffande sådana riksdagen underställda organ, vari ingår såväl riks­dagsmän som utomstående personer, endast de senare skall vara under­kastade ansvar enligt 20 kap, 1 §. Enligt min mening innebär den i före­varande paragraf angivna begränsningen av ansvarigheten till åtgärd, som vederbörande företar i sin egenskap av församlingsledamot, alt riksdagsman är fri från ansvar för åtgärd som han företar som ledamot i sådant enbart av riksdagsmän bestående organ, vars verksamhet ingår som ett led i riksdagsarbetet i egentlig mening, medan full ansvarighet gäller för samtiiga ledamöter i andra riksdagsorgan (jfr SOU 1972: 15 s. 137 och prop. 1973: 90 s. 266 f).

6 §

Ämbetsstraffen suspension och avsättning föreslås, som tidigare har nämnts, avskaffade. För att få en uppenbarligen olämplig befattningsha­vare skUd från tjänsten är den offentlige arbetsgivaren i stället normalt


 


Prop. 1975: 78                                                       187

hänvisad tUl att begagna det privaträttsUga åvskedandeinstilut som sam­tidigt föreslås. Detta institut blir emellertid inte tillämpligt på offentiiga förtroendemän. Av rättssäkerhetsskäl är det därför nödvändigt att låta domstol behåUa möjligheten alt entiediga sådana uppdragstagare på grund av brott i vissa fall. En bestämmelse härom har tagits in i 6 §.

Bestämmelsen avser personer som valls tiU uppdrag åt staten eller åt kommun och som har att i detta uppdrag utöva myndighet. Som exem­pel kan anföras ledamöter av beslutande statiiga och kommunala för­samlingar (se beträffande riksdagsledamot 4 kap. 7 § RF) samt av kom­munala nämnder såsom barnavårds- och nykterhetsnämnder. Med kom­mun likställs landstingskommun och annan allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen. Förevarande straffbe­stämmelse avser däremot inte statsråd och JO. För dem gäller särskil­da gmndlagsbeslämmelser om entledigande (12 kap. 4 § RF resp. 8 kap. 10 § RO).

Avgörande för frågan om uppdragstagaren skall skiljas från uppdra­get är enligt den föreslagna bestämmelsen alt han visat sig uppenbarli­gen olämplig att inneha uppdraget. En viss nedre gräns för brottets svårhetsgrad har också beslämts.

Sålunda krävs att fängelse i minst två år är stadgat för det brott som uppdragstagaren gjort sig skyldig tUl. Detla innebär alltså alt skUjande från uppdraget kan komma 1 fråga vid missbruk av myndighet — i den mån uppdragstagaren är underkastad ansvar för detta brott — och mut­brott men inte vid vårdslös myndighetsutövning eller brott mot tystnads­plikt. Även brott som inte har något direkt samband med myndighets­utövningen kan visa alt uppdragstagaren är uppenbarligen olämplig för uppdraget.

Den som har två eller flera uppdrag i vilka det ingår att utöva myn­dighet bör i enlighet med vad jag tidigare har sagt skiljas från samtliga uppdrag som han genom brottet visat sig uppenbarligen vara olämplig att inneha.

Vid slraffbeslämningen får domstolen enligt en föreslagen ny bestäm­melse i 33 kap, 9 § ta hänsyn till avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet eller enligt författning som gäller för anställningsförhållandet. Motsvarande bör gälla i förevarande fall då uppdragstagaren skUts från uppdraget genom beslut av domstol i brottmålet. En bestämmelse härom har därför tagits in i andra stycket av förevarande paragraf.

21 kap.

18 §

I denna paragraf föreskrivs f. n. ansvar för tjänstefel av k