Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition nr 70 år 1975            Prop. 1975: 70

Nr 70

Regeringens proposition med förslag till lag om sambruksföreningar, m. m.;

beslutad den 13 mars 1975,

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

SVANTE LUNDKVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om sambruksför­eningar, Lagen är avsedd att ersätta 1948 års lag i ämnet.

Enligt den föreslagna lagen skall sambruksförenings verksamhet kun­na avse inte bara gemensamt jordbruk på fastighet som ägs eller arren­deras av föreningen utan även samverkan över ägogränser och inom delar av medlemmarnas jordbruksproduktion. Lagförslaget innehåller också i övrigt regler, bl, a. i fråga om medlemsantal, insatser i för­eningen och utträdande medlems rättigheter, som avser att stimulera till bildande av sambruksföreningar för samverkan i jordbruket och inom trädgårdsnäringen.

I propositionen föreslås vidare vissa stödåtgärder för att främja sam­verkan inom jordbruket och trädgårdsnäringen.

1    Riksdagen 1975.1 saml. Nr 70

 

Prop. 1975: 70

1   Förslag tUI

Lag om sambruksföreningar

Härigenom föreskrives följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Ekonomisk förening med ändamål att driva jordbruk eller träd­gårdsnäring för medlemmarnas gemensamma räkning kan registreras som sambruksförening.

Sambruksförening får driva även arman verksamhet än sådan som avses i första stycket, om denna andra verksamhet har samband med föreningens ändamål.

2§ Bestämmelserna i 2—4 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska för­eningar äger motsvarande tUlämpning i fråga om sambruksförening.

Inskrivning av uppgifler angående sambruksförening skall ske i en särskild avdelning av det föreningsregister som avses i 4 § lagen om ekonomiska föreningar.

Stadgar och firma m.m.

3  § För att sambruksförening skall få registreras fordras att förening­en har minst tre medlemmar och att den har antagit stadgar och utsett styrelse och revisorer.

4  §   Sambruksförenings stadgar skall ange

 

1.    föreningens firma,

2.    ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,

3.    den ort inom riket där föreningens styrelse skall ha sitt säte,

4.    den insats med vilken varje medlem skall deltaga i föreningen och hur insatsema skall göras,

5.    om regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen skall förekomma, avgifternas belopp eller det högsta belopp vartill de får bestämmas,

6.    antalet styrelseledamöter och revisorer, tiden för deras uppdrag och, om suppleanter skall finnas, motsvarande uppgifler beträf­fande dem,

7.    föreningens räkenskapsår,

8.    hur ofta ordinarie föreningsstämma skall hållas och tiden för sådan stämma,

9.    det sätt på vUket kallelse till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden till medlemmarna skall tillställas dem samt den tid före stämma då föreskrivna kallelseåtgärder senast skall vara vidtagna,

 

10.   de värderingsgrunder som skall tillämpas när förening skall in­lösa medlems andel,

11.   de grunder enligt vUka föreningen skall förfoga över uppkom­men vinst och hur det skall förfaras med föreningens behållna tUlgångar vid dess upplösning.

5 §   Sambruksförenings firma skall innehålla ordet sambruksförening.

Sambruksförenings firma får ej innehåUa ordet bolag eller annat ord som kan föranleda till antagande att firman innehas av ett bolag.

 

Prop. 1975: 70                                                         3

Firman skall tydligt skilja sig från andra hos länsstyrelsen förut registrerade och ännu bestående föreningsfirmor. För registrering av sambruksförenings firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firma­lagen (1974:156).

Annan än sambruksförening får ej i sin firma eller annars vid beteck­ning av rörelsen använda ordet sambruksförening,

6 § Bestämmelserna i 8 och 9 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska för­
eningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.
Härvid skall hänvisningen i 8 § tredje stycket tUl 5 § avse 3 § denna
lag.

Medlemsförteckning

7 § Genom styrelsens försorg skall föras förteckning över sambruks­
föreningens medlemmar. Förteckning kan bestå av betryggande lös­
blads- eller kortsystem.

Förteckningen skall för varje medlem innehålla uppgift om hans full­ständiga namn och hemvist och om den insats med vilken han deltager i föreningen. Dessutom skall förteckningen innehålla uppgift om sam­manlagda beloppet inbetalda insatser enligt senast fastställda balans­räkning.

Styrelsen skall håUa förteckningen tillgänglig för den som vill taga del av den. Medlem har rätt att på begäran få skriftlig uppgift av för­eningen om medlemskapet och den insats som han har gjort.

Medlems intagande och avgång m.m.

8 § Bestämmelserna i 11 § första stycket, 12 och 13 §§ lagen (1951:308)
om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om
sambruksförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall dock
iakttagas att hänvisningen i 13 § tiU 16 § skall avse 10 § denna lag.

Fråga om anlagande av medlem prövas av föreningsstämma, om ej an­nat har bestämts i stadgarna.

9 § Medlem får uppsäga sig till utträde ur föreningen, I stadgarna
kan intagas förbehåll att uppsägning ej får ske förrän viss tid efler in­
trädet,

Bestämmelsema i 14 § andra stycket och 15 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruks­förening,

10 § När medlem har avgått ur föreningen, är föreningen skyldig att
sex månader därefter lösa hans andel.

Bestämmelserna i 16 § 1 mom. andra stycket och 2 mom. lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening. Därvid skall vad som där sägs om insats i stället avse lösenbelopp för medlems andel.

Innehåller förenings stadgar inskränkning i avgående medlems rätt enligt första stycket eller 16 § 1 mom. andra stycket lagen om ekono­miska föreningar, skall detta gälla utom i fall som avses i 68 § andra stycket samma lag.

11 § I stadgarna kan intagas förbehåU att föreningen skall ha rätt alt
lösa andel som övergår tiU ny ägare. Finnes sådant förbehåU skall i
stadgarna anges inom vilken tid lösningsrätten skall göras gällande hos
förvärvaren samt inom vilken tid ersättningen skall betalas.

 

Prop. 1975: 70                                                                      4

12 § Tvist om rätt att inträda som medlem i förening samt om rätt till
lösen av andel och om lösenbeloppets storlek prövas av tre skiljemän
enligt lagen (1929: 145) om skiljemän, om ej annat har bestämts i stad­
garna.

Kostnaderna för skiljeförfarandet skall bäras av föreningen, om ej skiljemännen av särskilda skäl ålägger föreningens motpart att helt eller delvis svara för dessa kostnader.

Reservfond och vinstutdelning m.m.

13      § Bestämmelserna i 17 §, 18 § första stycket, 19 och 20 §§ lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga
om sambruksförening. Härvid skall hänvisningen i 18 § första stycket
till 16 § 1 mom. avse 10 § denna lag.

Vid tUlämpningen av bestämmelserna i 17 § 1 mom. lagen om eko­nomiska föreningar skall i fråga om sambmksförening bland skuldema ej inräknas gäld för vUken föreningen har lämnat säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i jordbruksfastighet inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet. Vad som har sagts nu gäller i till-lämpliga delar i fråga om annan egendom, vilken enligt bestämmelse som meddelas av regeringen får anses erbjuda motsvarande säkerhet.

Vad i 17 § 2 mom. lagen om ekonomiska föreningar sägs beträffande belopp, som har tagils upp under rubriken Avsatt till pensioner, skall i fråga om sambruksförening gälla även i den mån sådant belopp täckes av kreditförsäkring i svensk försäkringsanstalt eller utländsk försäkrings­anstalt som har rätt att driva rörelse här i riket.

Styrelse och firmateckning

14      § Bestämmelserna i 21—37 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambmksförening
med följande avvikelser.

1.    Styrelsen består av en eller flera ledamöter.

2.   Styrelsen får ej tillsättas i annan ordning än genom val på för­
eningsstämma.

Styrelsens årsredovisning samt revision

15      § Bestämmelserna i 38—51 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksförening. Vad
som i 43 § 1 mom, första stycket sägs om insatsbelopp skall i stället
avse lösenbelopp för medlems andel.

Föreningsstämma

16§ Bestämmelserna i 52—61 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tUlämpliga delar i fråga om sambmksförening, I stad­ garna får dock ej göras avsteg från bestämmelsen i 56 § första stycket 1 att varje medlem äger en röst. Vidare kan medlems rösträtt utövas av medlemmens make som ombud, även om deime ej är medlem i för­eningen, såvida ej annat har beslämts i stadgarna.

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

17 § Bestämmelserna i 63—66 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambmksförening.

 

Prop. 1975: 70                                                                         5

Ändring av sambruksförenings stadgar

18        § Bestämmelserna i 67 och 68 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar gäller i tiUämpliga delar i fråga om sambruksförening. Vid
tillämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att hänvisningen i para­
graferna till 16 § 1 mom. skall avse 10 § denna lag.

Talan mot föreningsstämmobeslut

19        § Bestämmelserna i 69 § lagen (1951:308) om ekonomiska förening­
ar äger motsvarande tUlämpning i fråga om sambruksförening.

Likvidation och upplösning

20        § Bestämmelserna i 70—95 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambmksförening.
Vad i 71 och 75 §§ föreskrives för det fall antalet föreningsmedlemmar
har nedgått under det i 5 § föreskrivna lägsta antalet skall i sambruks­
förening tUlämpas, om antalet medlemmar har nedgått under tre och till­
räckligt antal medlemmar ej har inträtt inom ett år samt länsstyrelsen ej
heller funnit särskilda skäl medgiva, att föreningens verksamhet ändå
får fortsätta.

Registrering

21        § Bestämmelserna i 99—105 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambmksförening.
Härvid skall hänvisningen i 1(X) § femte stycket till 7 § tredje stycket
avse 5 § tredje stycket denna lag.

Besvär

22        § Bestämmelserna i 105 a § lagen (1951:308) om ekonomiska för­
eningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambmksförening.

Skadestånd

23        § Bestämmelserna i 106—109 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.

Straff be s tämmelser

24        § Bestämmelserna i 110—112 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambmksförening. Vid
tillämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att hänvisningen i
110 § 7 till 7 § fjärde stycket skall avse 5 § fjärde stycket denna lag.

Är gärning som avses i första stycket belagd med straff i brottsbalken, dömes ej till ansvar enUgt denna lag,

SärskUda bestämmelser

25        § Bestämmelserna i 114—116 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning i fråga om sambmksförening.

 

Prop. 1975: 70                                                                         6

Övergångsbestämmelser

1.   Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976, då lagen (1948:218) om sambmksföreningar upphör att gälla. Den gamla lagen skall dock, fortfarande tillämpas på sambruksförening som är registrerad enligt den lagen.

2.   På föreningssammanträde enligt den gamla lagen kan i den ordning som anges i 47 § första stycket nämnda lag beslutas att föreningen skall ömbildas till sambruksförening enligt den nya lagen. Beslutas sådan om-blldning, skall styrelse ulses och nya stadgar antagas;

När sambruksförening som har ombildals enligt första stycket regi­strerats, skall den anses ha övertagit den tidigare föreningens samtliga tillgångar och förpliktelser.

3.    Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tUlämpas i stället den nya
bestämmelsen.

2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,

dels alt i 4 §, 17 § 3 mom., 22 och 29 §§, 46 § 1 mom. samt 67, 76, 105 a och 117 §§ ordet"Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels alt 118 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

118 §2 Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tUlämpning å:

1.  ömsesidiga försäkringsbolag, sjukkassor, understödsföreningar och andra försäkringsföreningar i vidare mån än som följer av lagen (1972:262) om understödsföreningar;

2.  de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom, å vUka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar äga tillämpning;

3.  förening av trafikförsäkringsanslalter, vUken av försäkringsinspek­tionen godkänts att handhava för anstalterna gemensamma angelägen­heter;

4.  bostadsrättsföreningar i vidare 4. bostadsrättsföreningar i vidare mån än som följer av bostadsrätts- mån än som följer av bostadsrätts-lagen (1971:479).        lagen (1971: 479);

5. sambruksföreningar i vidare män än som följer av lagen (1975: ) om sambruksföreningar.

' Senaste lydelse av
4§           1974:163

17 §3 mom. 1967:538

67 §         1967:621

105 a §    1974:163.

« Senaste lydelse 1972: 263.

 

Prop, 1975: 70                                                                         7

Ej heller göres genom denna lag ändring i vad om föreningar för visst ändamål eljest är i lag eller författning särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976,

3   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1916:156J om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.

Härigenom föreskrives att 18 § lagen (1916:156) om vissa inskränk­ningar i rätten att förvärva fast egendom m,m,i skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

18 §2

De i denna lag föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom, rörelse eller del av rörelse, inmutad mineralfyndighet eller gruvlägenhet skola ej tillämpas på förvärv genom bodelning, arv, testa­mente eller fusion enligt 174 § lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag, Lagen utgör ej hinder för förvärv av fondandel enligl akliefondslagen (1974:931).

Vad denna lag innehåller om inskränkning i rätten för bolag eller förening att förvärva fast egendom, rörelse eller del av rörelse, inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift, så ock alt förvärva aktier i vissa bolag skall, såvitt angår svenskt bolag eller svensk förening, icke tillämpas i avseende å

a)    bankaktiebolag, järnkontoret, a) bankaktiebolag, järnkontoret,
sparbank, centralkassa för jord- sparbank, centralkassa för jord­
brukskredit, försäkringsbolag,    brukskredit, försäkringsbolag,
sjukkassa, understödsförening el- sjukkassa, understödsförening el­
ler annan försäkringsförening, ak- ler annan försäkringsförening, ak­
tiebolag eller förening, som er- tiebolag eller förening, som erhål-
hållit statslån från egnahemslåne- lit statslån från egnahemslånefon-
fonden eller sambruksförening;                                          den;

b)    förening   med   huvudsakligt b) förening,  med  imdantag  av
ändamål  att främja  medlemmar- sambruksförening,   som    har   till
nas  ekonomiska  intressen  genom huvudsakligt  ändamål  att främja
alt   medlemmarnas ekonomiska intres­
sen genom atl     '

1.    anskaffa livsmedel eller and- 1. anskaffa livsrhedel eller and­
ra förnödenheter åt medlemmar- ra förnödenheter åt medlemmar­
na,  na,

2.    avsätta alster av medlemmar- 2. avsätta alster av medlemmar­nas verksamhet,     nas verksamhet,

3.    avsätta transporlljänster som 3. avsätta transporltjänster som medlemmarna ulföra,        medlemmarna utföra,

1          Senaste lydelse av lagens rubrik 1973:307.

2          Senaste lydelse 1974:932.

 

Prop. 1975: 70                                                                         8

Nuvarande lydelse                                            Föreslagen lydelse

4.    bereda bostäder åt medlem- 4. bereda bostäder åt medlem­
marna,                                                                             marna,

5,    anskaffa lån åt medlemmar- 5. anskaffa lån åt medlemmar­
na;  na;

c) förening som utgör sammanslutning av föreningar, vilka äro un­dantagna från lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäl­ler fortfarande i fråga om sambruksförening på vUken lagen (1948: 218) om sambruksföreningar är tillämplig.

4    Förslag till

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290)

Härigenom föreskrives i fråga om jordförvärvslagen (1965: 290)', dels att i 1 och 15—17 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "re­geringen", dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

4                                                §

FörvärvslUlstånd må vägras, om FörvärvslUlstånd må vägras, om

anledning finnes till antagande att anledning finnes till anlagande alt

förvärvarens    huvudsakliga    syfte förvärvarens    huvudsakliga    syfte

med fånget icke är att själv eller, med fånget icke är att själv yrkes-

såvitt   rör  sambruksförening,   ge- mässigt och varaktigt ägna sig åt

nom   medlemmarna   yrkesmässigt jordbruk på egendomen eller driva

och varaktigt ägna sig åt jordbruk skogsbruk där som stöd åt förvär-

på egendomen eller driva skogs-        våren liUhörigt jordbruk,
bruk där som stöd åt förvärvaren
tillhörigt jordbruk.

Tillstånd må dock ej vägras med stöd av första stycket

1.   om förvärvaren här i riket driver industriell eller kommersiell verk­samhet för förädling av jordbruks- eller skogsprodukter eller för distribution av jordbruksprodukter och får antagas med fånget huvud­sakligen åsyfta att varaktigt tillgodogöra sig egendomens alster i rörel­sen;

2.   om fånget avser en för rationellt skogsbruk lämpad bruknings-enhet och förvärvaren får antagas med fånget huvudsakligen åsyfta att bereda sig stadigvarande inkomst genom eget skogsarbete på egendo­men;

3.   om fånget avser jordbruk, som uppenbarligen varken i befintligt

» Senaste lydelse av

1§ 1971: 890

15 § 1971:558.

 

Prop. 1975: 70                                                         9

skick eller efter tekniskt och ekonomiskt rimliga rationaliseringsåtgärder kan ge sin innehavare tillfredsställande försörjning;

4. om fånget medför att bmkningsenhet, som redan tillhör förvärva­ren, vinner i ändamålsenlighet.

Bestämmelserna i andra stycket gälla ej när fånget avser skogsmark av någon betydenhet och icke är ägnat att tiUgodose kraven på rationellt skogsbruk och ändamålsenUgt utnyttjande av avkastningen och ej heller när andra särskilda skäl föreligga mot att godtaga fånget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sambruksförening på vilken lagen (1948: 218) om sambmksföreningar är tillämplig.

 

Prop. 1975: 70                                                         10

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET            PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-03-13

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, AspUng, Lundkvist, Geijer, Bengts­son, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition med förslag till lag om sambruksföreningar, m. m.

1   Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tUlkaUades år 1969 sak-kunniga att utreda vissa frågor rörande sambruksföreningar. De sak­kunniga antog benämningen sambruksutredningen. Utredningen avläm­nade den 29 maj 1974 belänkandet (SOU 1974:30) Jordbruk i sam­verkan.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Svea hovrätt, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), lantbruksstyrelsen, skogs­styrelsen, siatens jordbruksnämnd, statens lantmäteriverk, lantbrukshög­skolan, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Skaraborgs, Västmanlands, Jämtlands och Västerbottens län, 1972 års jordbruksutredning, avbytarutredningen. Svenska lantarbetare-förbundet, Sveriges föreningsbankers förbund, Lantbrukarnas riksför­bund (LRF), Kooperativa förbundet. Hushållningssällskapens förbund, Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges handelsträdgårdsmästareför­bund, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund och Svenska plantskolor­nas riksförbund, Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden av vissa lant­bruksnämnder. Flera länsstyrelser har bifogat yttranden av lantbruks­nämnder och sammanslutningar.

' Överdirektören Stig Johansson, ordförande, lantbruksdirektören Gunnar Hansson, f. d, förbundsordföranden Ewald Jansson, f. d. riksdagsledamöterna Sven Persson och Sven Tågmark.

 

Prop. 1975:70                                                                      11

2   GäUande rätt m. m.

2.1 Sambrukslagen

Lagen (1948:218) om sambruksföreningar trädde i kraft den 1 juli 1948.

Enligt 1 § är sambruksförening sådan förening som har till ändamål att bereda medlemmarna utkomst genom att låta dem bedriva gemen­samt jordbruk och annan verksarnhel som har samband därmed (för­eningsjordbruk). Verksamheten skall i regel bedrivas på fastighet som föreningen förvärvat eller arrenderar av staten. Efter särskilt tUlstånd får föreningsjordbmk även bedrivas på faslighet som arrenderas av annan än staten.

Sambruksförening är en juridisk person som svarar för sina förbindel­ser endast med föreningens tUlgångar (2 §), Den skall ha minst fem medlemmar. I särskUda. fall får dock antalet medlemmar vara tre eller fyra. Till medlem i sambruksförening får inte utan tillstånd av rege­ringen antas annan än svensk medborgare som är kunnig i jordbruk eller äger annan för verksamheten erforderlig yrkeskunskap (4 § andra stycket).

Juridisk person får inte vara medlem i sambruksförening. En typ av juridiska personer är dock undantagna från denna regel. Avlider för­eningsmedlem, skall nämUgen dödsboet tills vidare anses som medlem i hans ställe (15 §).

Vid vissa förvärv av andel i sambruksförening får förvärvaren inte vägras inträde, om inte hinder möter på grund av bestämmelse i lagen.' Detta gäller om andel övergått till någon på grund av bodelning eller arv och när andel på grund av testamente övergått till testators make, släkting inom arvsleden, adoptivbarn eller adoptant. Denna inträdesrätt kan emellertid begränsas i stadgarna utom för make, barn och adoptiv­barn (13 §).

Styrelsen kan enUgt 15 § anmana dödsbo efter avliden medlem att inom sex månader visa att den avlidnes andel genom bodelning, arv eller testamente övergått till viss delägare eller att någon som inte får vägras inträde i föreningen har förvärvat andelen och sökt medlem­skap. Kan dödsboet inte göra detla, får föreningen lösa andelen. Om dödsbodelägare som tillskiftats andel inte antas till medlem, skall han inom sex månader efter anmaning av styrelsen överlåta andelen till sådan person som inte får vägras inträde samt tillse att denne inom den föreskrivna tiden söker inträde. Iakttas inte detla, får föreningen lösa andelen.

Person som förvärvat andel i sambruksförening utan att redan vara medlem eller kunna åberopa familjerättsligt fång enligt 13 § får inte vägras inträde, om han uppfyller de vUlkor för medlemskap som lagen

 

Prop. 1975: 70                                                         12

och föreningens stadgar föreskriver och han skäligen bör tas för god som medlem. Den som vägras inträde kan inom viss tid påkalla att frågan prövas av skiljemän enligt lagen (1929:145) om skiljemän. Vad skiljemännen bestämt skaU gälla (14 §).

Medlemmar i sambruksförening är skyldiga och berättigade att i mån av arbetstillgång med egen arbetsinsats delta i föreningens verksam­het, om inte sjukdom, ålder eller liknande förhållanden vållar oför­måga därtill (4 § tredje stycket).

Det ges tre möjligheter för medlem att utträda ur föreningen och få ut andel i föreningens samtliga tillgångar. Medlem kan således överlåta sin andel till annan person som uppfyller lagens kompetenskrav och föreningsstadgarnas villkor för medlemskap och som skäligen bör tas för god som medlem. Vidare kan föreningen besluta att annan medlem som är villig därtill förvärvar även den utträdandes andel. Slutligen kan föreningen besluta att själv lösa in andelen. Av 11 § första stycket följer att sambmksförening inte är skyldig att anskaffa efterträdare åt eller att själv lösa andel från medlem som vill utträda.

Medlem kan uteslutas om han grovt försummat sina förpliktelser en­ligt lagen eller föreningens stadgar. Minst tre fjärdedelar av medlem­marna skall förena sig i beslutet för att det skall vara giltigt. Utesluts medlem, åligger det föreningen att lösa hans andel (11 § andra stycket). Utesluten medlem förlorar genast rätten att delta i överläggningar och beslut om föreningens angelägenheter.

Avgång ur förening skall enligt 12 § i regel anses äga rum vid den tid för räkenskapsavslutning som infaller näst efter sex månader sedan medlemmen anmält sig tUl utträde eUer uteslutits eller annan omständig­het som föranlett avgången inträffat.

Om någon efter överlåtelse förvärvat andel i sambruksförening men vägras inträde i föreningen, är överlåtelsen enligt 16 § första stycket utan verkan. Bestämmelsen gäller inte familjerättsligt fång. Enligt 16 § andra stycket gäller den inte heller förvärv av andel på exekutiv auk­tion.

Sambruksförening kan enligt 17 § i sina stadgar föreskriva alt för­eningen vid övergång av andel skall vara berättigad att lösa andelen. Med övergång av andel avses även familjerättsligt fång. Enligt 13 § gäller dock att rätten till inträde för make, bam och adoptivbarn inte kan inskränkas genom föreskrift i stadgarna.

Har förenmgen förvärvat andel, skall denna avyttras så snart det kan ske Ulan förlust, om inte föreningen på nästa föreningssammanträde be­slutar att minska medlemsantalet (18 §).

Om andel skall lösas av föreningen och överenskommelse om lösen­beloppet inte träffas inom viss tid, får frågan hänskjutas lill tre skilje­män som skall bestämma beloppet till andelens verkliga värde. Om inte annat föreskrivits i stadgarna, kan tvisten därefter föras tUl domstol.

 

Prop. 1975: 70                                                         13

Lösen skall erläggas inom sex månader från det beloppet blivit bestämt (19 §).

Av sambmksförenings årsvinst skall minst 20% avsättas till reserv­fond till dess summan av reservfonden och inbetalat insatskapital upp­går till visst belopp. Reservfonden får endast tas i anspråk för att täcka förlust som enligt fastställd balansräkning uppstått på föreningens verksamhet i dess helhet och som inte kan ersättas av medel som av­satts tUl framtida förfogande (21 § andra stycket).

Sambruksförenings ekonomiska resultat kommer medlem till godo i form av arbetslön eller utdelning av vinst. Förslår inte årsvinst till full arbetslön, får återstoden balanseras som skuld till följande år. Visar bokslutet vinst, skall avsättning ske till reservfonden. Kvarstår därefter vinstmedel, får dessa delas ut till medlemmarna. Utdelning som beräk­nas i förhållande till inbetalat insatskapital får fastställas till högst 5 % på detla. Även andra möjligheter att disponera överskjutande vinst finns (21 § andra stycket och 22 § andra stycket).

Beslutande i sambruksförening är föreningssammanlrädet. Varje med­lem äger en röst (38 § första stycket). Minst ett ordinarie sammanträde skall hållas varje år (39 §). Verkställande organ är styrelsen. Den väljs på föreningssammanträde och skall beslå av en eller flera ledamöter. Dessa skall vara medlemmar av föreningen och ha uppnått myndig ål­der (26 § första stycket). Kontrollerande organ är en eller flera revisorer, som utses på föreningssammanträde.

Samtliga medlemmar skall i vissa fall enas om beslut om ändring av sambruksförenings stadgar. Alternativt krävs att beslutet fallas på två på varandra följande föreningssammanträden. Detta gäller stadgeänd­ring beträffande medlems rätt att utträda ur föreningen i vissa fall och sådan ändring av stadgarna som innebär att medlems rätt till för­eningens behåUna tillgångar vid dess upplösning inskränks (47 § första stycket).

Innebär ändring av stadgarna att förpliktelse att erlägga avgifter till föreningen ökas eller att medlems rätt lUl årsvinst inskränks, krävs också enligt 47 § andra stycket att beslut härom fattas i viss ordning.

Om styrelsen eller föreningsmedlem anser att ett föreningsbeslut inte tillkommit i behörig ordning eller annars strider mot lagen eller stad­garna, kan styrelsen resp. medlemmen föra klandertalan mot beslutet vid domstol (49 §).

Sambruksförening skall träda i Ukvidation då medlemsantalet nedgått under fem eller det lägre antal som kan ha medgetts av regeringen enligt 4 § första stycket samt tiUräckligt antal medlemmar inte har inträtt inom ett år och det inte av särskilda skäl medgetts att föreningens verksamhet ändå får fortsättas. Delsamma gäller om förhållande in­träffat som gör att förening enligt bestämmelse i stadgarna skaU upp­höra med sin verksamhet (51 §), En särskUd anledning till likvidation

 

Prop. 1975: 70                                                         14

är att sambruksförenmg saknar behörig styrelse. Då kan föreningsmed­lem, borgenär samt var och en vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen, hos domstol ansöka all för­eningen skall förklaras skyldig att träda i likvidation (52 §).

I 54 § hänvisas i övrigt i fråga om likvidation och upplösning samt om avträdande av sambruksförenings egendom till konkurs till lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar.

2.2 Statligt finansieringsstöd till samverkan inom jordbruk och träd­gårdsnäring

Statens medverkan i jordbrukels rationalisering enligt gällande rikt­linjer för jordbrukspolitiken avser uppbyggnad av effektiva jordbruks­förelag utan principiell begränsning tUl någon särskild företagsform.

De viktigaste bestämmelsema om statligt stöd till samverkan i jord­bruket finns i kungörelsen (1967:453) om statUgt stöd till jordbrukets rationalisering m. m. (rationaliseringskungörelsen). Enligt 5 § kungö­relsen kan statiigt stöd lämnas till bl. a. sambruksförening, ekonomisk förening, handelsbolag och aktiebolag, som driver eller har för avsikt att driva jordbruk eller på annat sätt framställer eller har för avsikt att framställa jordbruksprodukter eller som driver eller har för avsikt att driva jordbruk och skogsbruk. De nämnda företagsformerna är vad gäl­ler möjligheter tUl stöd i princip jämställda med enskilda personer. En­ligt 6 § rationaliseringskungörelsen får sammanslutning slöd endast om förhållandena ger anledning anta att den kommer att bestå och ända­målsenligt driva den verksamhet för vilken stödet är avsett. I lantbruks-styrelsens anvisningar tUl kungörelsen uppställs med anledning härav vissa krav på företagsform, stadgar eller avtal, yrkesskicklighet, ekono­misk planering och kontroll, beräknad lönsamhet och likvidUet m, m.

Som särskilt villkor för sammanslutningar gäller vidare att huvud­delen av de deltagande brukningsenhetema bör kunna bedömas upp­fylla strukturkraven i rationaliseringskungörelsen och därmed ha eller inom en nära framtid väntas få förutsättningar för rationell drift. Vidare får inte den gemensamma investeringen verka hindrande på en önskvärd yttre rationalisering.

Enligt 7 § rationaliseringskungörelsen skall en behovsprövning ske. Stöd skall inle utgå om åtgärden på grund av bl. a, delägarnas ekonomis­ka ställning bedöms kurma bli genomförd på skäliga vUlkor utan stöd. För stödgivningen till sammanslutningar gäUer i övrigt de allmänna villkoren i rationaliseringskungörelsen.

Stödet till sammanslutningar utgår framför allt i form av statliga lånegarantier. Garanti kan lämnas dels för yttre rationaliseringslån för lillköp av åker och skogsmark, dels för inre rationaliseringslån till in­vesteringar i ekonomibyggnader och markanläggningar, dels för drifts-

 

Prop. 1975:70                                                         15

lån för inköp av inventarier och för anskaffning av drifts- och rörelse­kapital i övrigt, dels för jordförvärvslån för förvärv av jordbmksfastighet vid nyetablering. Garanti för driftslån får lämnas endast i samband med tillträde av förvärvad eller arrenderad jordbruksfastighet, väsentiig yttre rationalisering eller genomgripande produktionsomläggning. Vidare får sådan garanti lämnas för att avhjälpa tillfälliga likviditetssvårigheter.

Lånegaranti kan även lämnas till insats i sambruksförening eller i sammanslutning för gemensam animalieproduktion eller för lagring eller hantering av jordbmksprodukter. Sådan garanti får avse högst 10 000 kr. och kan även lämnas för att lösa en företrädares andel. I begreppet andel kan härvid ingå såväl insats som övrig andel i sammanslutningens tillgångar. För garantilån skall tillfredsställande säkerhet ställas.

Amorteringstiden för garanlilån får vara högst 30 år för yttre och inre rationaliseringslån, högst 15 år för driftslån och högst 35 år för jord-förvärvslån.

För driftslån till sambruksförening eller sammanslutning för gemen­sam animalieproduktion eUer lagring eller hantering av jordbrukspro­dukter får dock amorteringstiden utsträckas till 20 år. Längsta amor­teringstid för lån till insats eller lösen av andel i nyss nämnda samman­slutningar är 10 år.

Sammanslutning har liksom enskild person möjUghet att erhålla statsbidrag vid förvärv av mark för yttre rationalisering i form av s.k. värdeutjämningsbidrag för bl. a. överflödiga byggnader och bidrag för lantmäterikostnader m. m.

I fråga om bidrag tUl åtgärd för inre rationalisering gäller för sam­manslutning liksom för enskild person att bidrag endast utgår om åtgärden sker i samband med genomgripande och kapitalkrävande yttre rationalisering och innebär en särskilt stor och i tiden koncentrerad investering, som kan antas medföra påfrestning på sökandens likviditet (20 §). Bidraget utgår med högst 25 % av godkänd kostnad. Till ekono­mibyggnadsåtgärd får bidraget normalt inte överstiga 50 000 kr.

Enligt lantbruksstyrelsens anvisningar till rationaliseringskungörelsen får bidrag utgå till kooperativa sammanslutningar av jordbrukare, om investeringen har samband med sådan yttre rationalisering som avses i 20 § och som utförts eller utförs av huvuddelen av medlemmarna. Vid tillämpningen av 20 § kan därvid sammanslutningens och delägarnas investeringar ses i ett sammanhang.

Större bidrag till inre rationalisering utgår vanligen som avskrivnings­lån med tio års avskrivningstid. För större avskrivningslån skall sökan­den ställa tillfredsställande säkerhet.

Inom Norrlandslänen, Kopparbergs och Värmlands län samt land­skapet Dalsland kan bidrag utgå under vissa förutsättningar även om någon kapitalkrävande yttre rationalisering inte företagils. Bl. a. skall strukturbedömningen kunna göras med stor säkerhet och erforderliga

 

Prop. 1975: 70                                                                        16

tillskoltsarrenden vara säkerställda med i regel minst fem års arrende­period. Arrendena skall vara belägna inom lämpligt brukningsavstånd med hänsynstagande till övriga utvecklingsbara fastigheter,

I nyss nämnda delar av landet lämnas stöd i samband med s.k, sär­skild rationalisering. Detta stöd skiljer sig från det generella rationa­liseringsstödet genom att bidragsstödet till inre rationalisering kan upp­gå till 40 % av kostnaden och genom att vissa bidrag utgår till drifts-rationalisering.

Flergårdsanvändning av maskiner främjas av slalen enligt kungörel­sen (1967:443) om statlig garanti för lån till maskinhållning inom jord­bruket m. m. (maskinlånekungörelsen). Enligt denna kungörelse kan lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna ställa statlig garanti för lån lill förvärv av jordbruksmaskiner med tillbehör som skall användas gemensamt för flera jordbruks- eller trädgårdsföretag (maskinlån) samt till inköp, ny- eller ombyggnad av byggnad för yrkesmässig maskin­hållning (byggnadslån). Garanti kan beviljas såväl enskild person som sammanslutning i form av ekonomisk förening, handelsbolag eller aktie­bolag. Garanti kan även beviljas flera enskilda personer som söker garanti och lån gemensamt. För garanti för byggnadslån krävs att sökan­den driver yrkesmässig maskinhållning.

Garanti för maskinlån avser endast lån som skall användas för att sälta upp ett nytt maskinbestånd eller utvidga ett befintligt maskinbe­stånd. Etablerad maskinhållare kan bevUjas garanti för maskinlån till anskaffande av ersättningsmaskin av samma slag som innehafts tidigare om den nya maskinen har klart större kapacitet. Garantin motsvarar då den del av investeringen som avser utökning av kapaciteten.

Garanti för maskinlån och byggnadslån utgår inte om köpesumman eller byggnadskostnaden uppgår tUl lägre belopp än 5 000 kr. Vidare beviljas Inte garanti för högre lånebelopp än som motsvarar 80 % av köpesumman eller byggnadskostnaden. Amorteringsplan får inte avse kortare amorteringslid än fem år eller längre tid än åtta år för ma­skinlån och tio år för byggnadslån.

Enligt kungörelsen (1968:377) om stadigt stöd till trädgårdsnäringens' rationalisering lämnas stöd till rationaliseringsåtgärder inom trädgårds­näringen och till förvärv av trädgårdsföretag och inventarier till sådana företag samt till tillskottsförvärv av mark.

Bestämmelserna för slödet motsvarar till stor del reglerna i rationali­seringskungörelsen på jordbmkets område. Sålunda lämnas slöd enligt 4 § förutom till enskild person även tUl ekonomisk förening, handels­bolag och aktiebolag. Enligt 6 § skall behovsprövning ske enligt liknande regler som för jordbmksstödet.

Stödet till trädgårdsnäringen utgår praktiskt taget helt i form av lånegarantier. Sådana kan enligt 8 § lämnas till åtgärder för effektivi­sering och förbilligande av driften och mera varaktig förbättring av

 

Prop. 1975: 70                                                         17

ekonomibyggnader och tekniska anordningar (rationaliseringslån) för förvärv av företag eller tillskottsförvärv av mark som är nödvändig för rationalisering (förvärvslån) samt för inköp av inventarier, plantmaterial och gödsel eller för täckande av andra nödvändiga utgifter för igång­sättning, omläggning eller utvidgning av driften (driftslån).

För garantilån skall ställas tillfredsställande säkerhet. Amorterings­tiden får normalt vara högst 20 år för rationaliseringslån och förvärvs­lån samt högst 15 är för driftslån.

Statsbidrag utgår enligt 13 § endast om åtgärden sker i samband med genomgripande och kapitalkrävande rationalisering och innebär en sär­skilt stor och i tiden koncentrerad investering, som kan antas medföra påfrestning på sökandens likviditet. Bidraget utgår med 25 % av god­känd kostnad och är maximerat tiU 20 000 kr.

3   Utredningen

3.1 Förekomsten av samverkan i jordbruket

Sambruksutredningen har genomfört en inventering av de sambmks­föreningar som bildals enligt 1948 års lag samt av vissa andra fall av samverkan över ägogränserna.

Denna inventering visar atl efter år 1948 har bildals sex sambruks­föreningar, nämligen Ryds i Östergötlands län år 1951, Tarvs i Stock­holms län och Hörnsjöfors i Västmanlands län år 1952, Lessebo i Kronoberg län år 1953, Gudhems i Skaraborgs län år 1959 samt Stä-holms i Västmanlands län år 1972. Lessebo och Ryds sambruksförening­ar upphörde år 1960 resp. år 1963. Tarvs sambruksförening rekonstru­erades är 1960 men gick i konkurs år 1963. De upphörda föreningama hade fem eller sex medlemmar.

Kvar finns således Hörnsjöfors, Gudhems och Stäholms sambruks­föreningar. Hörnsjöfors hade vid starten sex medlemmar och har nu fyra. Föreningen arrenderar all sin mark i huvudsak av staten. Arrendet omfattar drygt 200 ha åker och ca 10'ha betesmark. Djurbesättningen uppgår till omkring 50 mjölkkor och lika många ungdjur.

Gudhems sambruksförening hade vid starten fem medlemmar och har nu fyra medlemmar samt tre anslällda. Föreningen arrenderade först marken av staten men inköpte sedan marken år 1972. Arealen om­fattar omkring 170 ha åker och, 160 ha betesmark. Djurbesättningen uppgår tUl 120 mjölkkor och närmare 300 ungdjur.

Stäholms sambmksförening har tre medlemmar. Föreningen arrende­rar drygt 300 ha åker och 40 ha annan mark av staten.

I fråga om samverkan över ägogränserna omfattade inventeringen sådant samarbete som innebär bUdande av företag rned egen produktion

2    Riksdagen 1975.1 saml. Nr 70

 

Prop. 1975: 70                                                         18

dvs. samverkansföretag samt samarbete som endast gäller gemensam an­vändning av produktionsmedlen maskiner och arbetskraft.

Inom växtodlingen drivs gemensamt företag som uppfört olika typer av gemensamhetsanläggningar såsom potatislagerhus, spannmålslorkar, grovfodertorkar m. m. Dessa anläggningar drivs i bo­lags- eller föreningsform av sammanslutningar av jordbrukare och finns spridda över hela landet.

Samverkansföretag för gemensam växtodling av någon betydelse påträffades i tre fall med två deltagare i varje företag. I ett företag bedrivs växtodlingen på tillarrenderad mark om 24 ha och alla maskiner ägs gemensamt. I elt annat förekommer växtodlingen på egen och arrenderad mark om 130 ha, varvid skördetröska, tork och silo ägs gemensamt, I ett tredje företag bedrivs gemensamt potatisodling på tillarrenderad mark om 18 ha och maskinerna för potatisodlingen ägs gemensamt. Vid sidan av den gemensamma växtodlingen har före­tagarna enskilt viss fläskproduktion och även växtodling. Företagen ligger inom Götalands slättbygder.

Samverkan för enbart mjölkproduktion förekom vid undersökningstillfället endast i form av sambeten. Några andelsladu­gårdar hade tidigare funnits men upphört. Några sådana ladugårdar befann sig dock på planeringsstadiet. Av de fyra andelsladugårdar som funnits under 1950-talet undersökte utredningen tre. Produktionen om­fattade resp. 28, 20 och 18 mjölkkor. Före starten av andelsladugårdarna var de deltagande företagen i samtliga fall små med 5—15 ha åker och 5—12 mjölkkor. Företagarna var hårt bundna i animaUeproduktionen. Genom att gå samman kunde de anstäUa djurskötare och få ordnad fritid. De hade samarbetat tidigare genom att använda maskiner ge­mensamt och genom arbetsbyten. Initiativet till diskussion om sam­verkan togs i regel av någon eller några av deltagarna.

Sambeten som bedrev mjölkproduktion påträffades i omkring 25 fall. Av dessa undersökte utredningen särskUt fyra sambeten som omfattade resp. 70, 50, 50 och 25 mjölkkor. Antalet deltagande förelag var resp. 5, 5, 4 och 3. Före starten av samverkan var deltagarna hårt bundna av mjölkproduktionen. De hade inte anställd arbetskraft och hade svårt att få avbytare. De enskUda besättningarna omfattade endast 9—18 mjölk­kor. Initiativet till sambetena hade i regel tagits av någon eller några av deltagarna. I något fall kom det från en produktionsrådgivare.

Samverkan för animalieproduktion i övrigt pågick vid undersökningstillfället endast i form av fyra fläskproduktionsföretag. Produktionen uppgick tUl 5 000, 2 500, 2 400 och 2 300 svin per år. An­talet deltagare var resp. 10, 5, 4 och 2. De deltagande företagen behövde expandera för att kunna bestå på längre sikt. De företagare som var undersysselsatta i sina egna företag önskade få ytterligare arbetstillfäl­len i den gemensamma produktionen. Vidare hade man observerat från

 

Prop. 1975: 70                                                        19

andra företag att en integrerad drift mellan smågris- och fläskproduk­tion var ekonomiskt fördelaktig. Initiativ till samverkan togs av del­tagarna själva.

I utredningens undersökning ingick även ett gemensamt fårföretag som hade upphört. Företaget hade åtta deltagare. De drev enskilt små företag på ca 12—17 ha åker med en animalieproduktion på uppemot 40 ungdjur. De hade tidigare samarbetat genom gemensam maskinan­vändning. Motivet för att starta samverkan i fårföretaget var främst att använda outnyttjad betesmark. Vidare kunde arbetskraften utnyttjas bättte under vintern. Initiativet togs av en av förelagarna.

Samverkansförelag för både växtodling och mjölkpro­duktion påträffades i fyra fall med sammanlagt tio deltagare. Målen för samverkan var olika. Några företagare ville expandera andra ville upphöra med egen mjölkproduktion och en tredje grupp ville göra mindre arbetsinsats i jordbruket. De företagare som ville expandera kunde göra detta genom att arrendera ytterligare mark gemensamt med andra företagare eller genom att utöka mjölkkobesättningen i gemen­sam byggnad. Samtidigt minskades maskinkostnaderna och arbets­kraften blev mindre bunden av animalieproduktionen. I de fall där motivet främst var att upphöra med egen mjölkproduktion var före­tagens produktionsförutsättningar sådana att mjölkproduktion borde be­drivas i nära anslutning till företagen. På några företag var byggnaderna dåliga. För alla företagarna i denna kategori kunde mjölkkobesättning­arna utökas i gemensamma ladugårdar. Även här kunde maskinkost­naderna sänkas. Ett par företagare vann samtidigt en arealmässig ex­pansion och en fick möjlighet att deltidsarbeta utanför jordbmket. För den kategori företagare som ville göra en mindre arbetsinsats i jord­bmket gjorde samverkan det möjligt att såväl minska som effektivisera den egna arbetsinsatsen.

Gemensam maskinanvändning eller flergårdsanvänd­ning av maskiner förekommer enligt utredningen i tre huvudformer. Det är maskmhållarverksamhet, samverkan meUan jordbrukare och ut­låning.

Av maskinhållare brukar man skilja mellan yrkesmaskinhållare och jordbmkare som är maskinhållare. Yrkesmaskinhållaren kan ha maskin­hållningen som enda sysselsättning eller driva annan verksamhet vid si­dan om eller i kombination med maskinhållningen, t. ex. reparation eller försäljning av jordbruksmaskiner. Jordbmkaren-maskinhållaren köper maskiner för eget bmk men använder dem också för arbeten åt grannar. Vanligen gäller det någon enstaka maskin eller några få maskiner och ett begränsat anlal betjänade gårdar. Denna maskinhållning är vidare i regel specialiserad, t. ex. på ogräsbekämpning, spridning av stallgödsel, skördetröskning m, m.

Maskinsamverkan mellan jordbrukare förekommer sedan gammalt i

 

Prop. 1975: 70                                                        20

form av enkel grannhjälp. Den kan bestå t, ex. i att man lånar ut en maskin till en granne mot samma gentjänst. Ett annat sätt är att utföra arbeten åt varandra. Mera utvecklade former av grannhjälp har upp­stått under senare år för att undvika överskottskapacitet och onödiga maskinköp. En form är att jordbrukarna gemensamt köper eller eventu­ellt hyr slörre specialmaskiner som komplement till individuellt ägda bas­maskiner. En annan form är att två eller flera jordbrukare köper ma­skiner i samråd så att behovet för samtliga brukningsmaskiner täcks. Maskinerna på de olika brukningsenhetema används gemensamt och kompletterar därvid varandra men de ägs individuellt. Vid arbeten som kräver insats av flera maskiner samtidigt bildas lag av maskiner och förare. Utlåning av maskiner annat än som grannhjälp förekommer mera sällan. Det har visat sig att utlåning utan förare medför risker för eftersatt underhåU och hårdare slitage. Enligt utredningen berörs sanno­likt betydligt mer än hälften av gårdarna i landet av någon eller flera former av gemensam maskinanvändning. Större delen av flergårdsan-vändningen gäller alltjämt traktorer och till dem hörande maskiner och redskap. Även andra maskiner, bl. a. skördetröskor, används i stor om­fattning av flera gårdar gemensamt.

Gemensam arbetskraftsanvändning förekommer i såväl enkla som organiserade former. En enkel form är arbetsbyte mellan två eller ett fåtal grannar i fråga om maskinanvändning och djurskötsel m, m. För att tillförsäkra sig en mera regelbunden ledighet året om har en del jordbrukare gått samman i avbytarkretsar med an­stäUda avbytare som ambulerar mellan gårdarna enligt turUstor och som avlönas av kretsarna.

Ett annat sätt att lösa problemet med ordnad ledighet för jordbrukare som driver djurskötsel är gemensamhetsbeten under som­maren. Sådana förekommer främst i Västernorrlands län men även i Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län. Antalet deltagare över­stiger i regel inte tio men det finns fall med uppemot tjugotalet del­tagare. Djurbesättningarna uppgår till i genomsnitt omkring 50 kor eller 200 får eller lamm. Gemensamhetsbeten förekommer även beträf­fande hästar.

3.2 Erfarenheter av sambruksföreningarna

Utredningen har genomfört en analys av sambruksföreningarnas verksamhet i syfte att besvara frågan orn föreningarnas medlemmar fått del av den allmänna standardutvecklingen som den kommer till uttryck i utvecklingen av lantarbetarlönen. Därvid har utredningen som mått på föreningarnas löneförmåga använt i föreningen intjänad ersättning till arbete sedan insatserna förräntats. Analysen omfattar de fem sam-, bruksföreningar som tillkom åren 1951—1959, dvs, Ryds, Tarvs, Hörn­sjöfors, Lessebo och Gudhems. Den avser perioden 1953—1967.

 

Prop. 1975: 70                                                        21

Av analysen framgår att medlemmarna i fyra sambruksföreningar har haft en klar fördel av att vara med i denna samverkan jämfört med om de hade valt_att förbli lantarbetare. Den utbetalade lönen har i dessa föreningar varit högre, i ett par fall betydligt högre, än lant­arbetarlönen under motsvarande period. Dessutom hade dessa förening­ar byggt upp ett eget kapital som var större än det ackumulerade in­satskapitalet. Detta berodde på att medlemmarna inte tagit ut hela den intjänade ersättningen utan sparat en del av denna i föreningama. Det sparade kapitalet uppgick tiU mellan 4 000 kr. och 85 000 kr, per med­lem. Om medlemmarna förblivit lantarbetare, skulle de enUgt utred­ningens mening inte ha haft möjlighet till motsvarande kapitaluppbygg­nad.

I den femte föreningen hade medlemmarna under hela verksamhets­tiden tjänat in en arbetsersättning som nära anslöt till lantarbetarlönen: Denna förening fick dras med mycket stora skördevariationer på grund av dåliga dräneringsförhållanden och gick efter några år i likvidation.

En jämförelse mellan de föreningar som lyckats bäst och övriga föreningar visar enligt utredningen att de förra vid starten haft en lägre andel lånat kapital och haft större investerat kapital per medlem. Vi­dare har de haft högre omsättning per medlem och väsentligt lägre av­kastningsvariationer än de andra föreningarna. Dessutom har de hållit medlemmarnas anspråk på årliga uttag inom ramen för i föreningen intjänad ersättning tUl arbete sedan insatserna förräntats.

Utredningen anför att erfarenheterna av sambruksföreningen som företagsform i stort sett har varit goda. Svårigheterna att finna möjlighe­ter atl utveckla företagen arealmässigt har dock medfört problem. Del har sålunda visat sig vara svårt alt i takt med den fortgående rationalise­ringen upprätthålla kravet på sysselsättning för fem medlemmar. Vidare har önskemål framförts bl, a. om underlättande av personväxling i föreningarna. Samarbetet har i stort sett fungerat väl. Sambruksför­eningen har enligt utredningen visat sig vara en företagsform som efter vissa anpassningar till utvecklingen på jordbrukets område m. m. bör ha goda förutsättningar att medge bl. a. från demokratiska utgångspunkter goda arbetsförhållanden för medlemmarna.

3.3 Erfarenheter av samverkansföretag

Utredningen har även utfört en företagsekonomisk undersökning av samverkan över ägogränserna i form av sam verkansföretag för gemen­sam jordbruksdrift, gemensam animalieproduktion och gemensam vall-fodertorkning. Med gemensam jordbruksdrift avser utredningen i första hand total integration av driften vid företagen dvs. att animalieproduk­tion och växtodling drivs gemensamt samt att företag utan animalie­produktion driver växtodling gemensamt med övriga företag. Gemen-

 

Prop. 1975: 70                                                        22

sam animalieproduktion innebär att flera gårdar gemensamt svarar för sådan produktion. Det gemensamma animalieföretaget förutsätts inte ha egen foderproduktion utan anskaffar i stället foder från de deltagan­de företagen eller köper foder på marknaden. Med gemensam vallfoder-torkning avses att grönmassa från flera företag torkas i en gemensam hetluftstork.

Utredningen redovisar bl, a, följande erfarenheter av sådan sam­verkan.

Vad gäller gemensam jordbruksdrift är samverkan möjlig för del­tidsjordbrukaren framför allt då han önskar minska sin arbets­insats i jordbruket, då han önskar bli mindre bunden av jordbruks­produktionen samt då han vill ha avlastning vid arbetstoppar. Då deltids­jordbrukaren vill fortsätta att arbeta i jordbruket i oförminskad om­fattning måste produktionen i företaget ökas, om inte det gemensam­ma företaget ger honom mer sysselsättning än som svarar mot deltids­jordbrukets andel. Deltidsjordbruk som är för små för att maskiner och byggnader skall kunna utnyttjas rationellt kan med fördel anskaffa dessa produktionsfaktorer i samverkan. Det gäller särskilt när omfat­tande investermgar är nödvändiga.

Utredningen framhåller att för f a m i 1 j e j o r d b r u k a r e n kan målet med gemensam jordbruksdrift vara att minska den egna arbets­insatsen, VUl han å andra sidan inte uppnå detta kan det ske genom att företaget slorleksrationaliserar i samband med samverkan t, ex, genom att utöka animalieproduktionen, starta ytterligare produktionsgrenai eller skaffa mera mark. Eventuellt kan det finnas deltidsarbete utanför jordbruket. Samverkan kan också ge familjejordbmkaren möjlighet tiU avlösning i arbetet, vilket kan behövas bl. a. vid animalieproduktion. Ytterligare motiv för familjejordbrukare att gå med i samverkan är om företagel har för liten areal eller del har dåliga eUer för små bygg­nader och får ökade resurser i dessa avseenden genom samverkan.

För stor jordbrukaren kan gemensam jordbruksdrift ge för­delar om hans förelag har svårt alt ge full sysselsättning åt helårsan­ställd arbetskraft eller om det inte går alt organisera regelbundna av-bytarturer för den ordinarie arbetskraften i animalieproduktion. Före­tag med dåliga byggnader kan ha fördel av att starta samverkan med annat företag som har bra byggnader som kan användas gemensamt. Alternativt kan kanske gemensam om- eller nybyggnad göras,

I fråga om gemensam animalieproduktion är förutsättningarna för deltids jordbrukaren att delta i stort sett desamma som vid gemensam jordbruksdrift. Utredningen framhåller alt samverkan är möjlig särskilt när han önskar minska sin arbetsinsats i jordbruket och vill bli mindre bunden av produktionen. Samverkan kan också under­lätta anskaffandet av bättre byggnader vilket är till fördel bl, a. om alternativet är omfattande investeringar i byggnader.

 

Prop. 1975: 70                                                        23

För familjejordbrukaren är sysselsättningen av avgörande betydelse då anslutning till gemensam animalieproduktion övervägs. Centralisering av animaUeproduktionen medför nämligen att sysselsätt­ningen inom det egna företaget minskas. Om tillräcklig verksamhet er­hålls i den gemensamma produktionen eller företagaren önskar minska sin arbetsinsats uppstår inga problem. Vill han däremot behålla samma arbelsvolym men inte får sysselsättning i den gemensamma produktio­nen måste han skaffa annan sysselsättning. Det kan ske t, ex, genom att han startar fläsk- eller smågrisproduktion eller ökar arbetsinsatsen i det egna skogsbruket eller finner sysselsättning utanför det egna före­taget.

Familjejordbrukaren kan även ha andra motiv för att samverka i animalieproduktion. En del kan gälla arbetsförhållandena, t. ex. att få hjälp med arbetstoppar i vallskörden eller uppnå mindre bundenhet i animalieproduktionen eller slippa beroendet av arbetskraft utöver den egna familjen. Ett annat motiv är att samverkan kan trygga avsätt­ningen av foder eUer rekryteringsdjur från det egna förelaget samt anskaffningen av kalvar eller smågrisar till detta. Ytterligare motiv är att få tUlgång till mera mark eller bättre byggnader om det egna före­taget har för liten areal och dåliga eller för små byggnader.

För storjordbrukaren är enUgt utredningens mening flera motiv för samverkan i animalieproduktion tänkbara. Samverkan kan göra det möjUgt alt utnyttja storleksfördelarna i t. ex. mjölkproduktio­nen och samtidigt utnyttja anställd arbetskraft så att bästa möjliga resultat för företaget som helhet nås. Ett annat motiv är att genom överföring av animalieproduktionen till ett gemensamt förelag avlasta driflsledningen till fördel för andra produktionsgrenar i det egna före­taget. I fråga om betydelsen av samverkan när det gäller resurserna mark och byggnader är förutsättningarna i princip desamma som för deltidsjordbruk och familjejordbruk.

Genom intervjuer och på annat sätt har utredningen inhämtat upp­gifter från medlemmar och delägare i föreningar och bolag för sam­verkan. Därvid har bl, a. följande förelagsekonomiska fördelar med gemensam jordbruksdrift framkommit.

För växlodlingsförelag är det viktigaste målet med samverkan alt sänka maskinkostnaderna. Maskinerna kan i samverkansförelag ut­nyttjas bättre, och effektivare maskiner kan kombineras med mera mark. Samverkan kan också vara ett medel att dela upp markresurser på lämpligt säll 1. ex. när elt sidoarrende är för stort för atl en företaga­re ensam skall kunna klara såväl det egna förelaget som den arrende­lediga marken. Vidare kan fördelar uppnås genom att man bildar ar-hetslag, t. ex. för sockerbels- och potatisodlingar, eller byter av var­andra. Tidsförluster vid omställningar mellan olika arbetsmoment kan på så sätt begränsas. Man uppnår slörre trygghet vid arbetstoppar än

 

Prop. 1975: 70                                                        24

om tillfällig arbetskraft anställs. Dessutom inbesparas kostnader för övertidsarbete som annars skulle uppkomma vid arbetstoppar,

I samverkansföretag för både växtodling och mjölkproduktion finns enligt utredningens mening olika motiv för samverkan som berör ar­betsinsatserna, I mjölkproduktionen kan arbetskraften frigöras regel­bundet t. ex. vid helger och semestrar genom avbytarturer i den ge­mensamma ladugården eller genom att arbetet i djurskötseln delas lika mellan företagarna. Lantbrukare som driver små företag kan få fler arbetstillfällen genom att samverka med företagare som vill minska sin egen arbetsinsats t. ex, för att ta ett lönande deltidsarbete. Vidare kan arbetet effektiviseras genom att man bildar arbetslag. På byggnads­sidan kan man uppnå fördelar bl, a. genom att rusta upp en lämplig befintlig byggnad för gemensam mjölkproduktion och inreda den för ett större antal båsplatser än tidigare. Ombyggnad eller nybyggnad av gemensam ladugård kan eventuellt ske med egen arbetsinsats av de del­tagande företagarna vilket minskar kapitalbehovet vid starten. I fråga om maskinanvändning och markresurser gäller i princip detsamma som för växlodlingsförelag.

Utredningens undersökning beträffande samverkan i animaliepro-duklionsföretag visar när det gäller gemensam mjölkproduktion att den viktigaste fördelen med denna form av samverkan är att bundenheten till mjölkproduktionen minskar. Dessutom uppnås en effektivare arbets­organisation och byggnadskostnaderna kan begränsas. Maskinerna för hantering av grovfoder kan användas mer rationellt än i enskild drift i mindre skala och förnödenheter kan inköpas till förmånligare priser.

Företag för gemensam fläskproduktion uppnår flera av storleksralio-naliseringens fördelar. Det innebär bl. a. lägre kostnader per enhet och därmed bättre lönsamhet. Vidare slipper deltagarna bundenheten vid produktionen. Kreditanskaffningen till företagen underlättas genom alt deltagarna gemensamt går i borgen. Avsättningen av smågrisar från de egna företagen tryggas och produktionen av smågrisar ulökas. Sam­verkan innebär dessutom en stimulans för företagarna att söka nya me­toder för fläsk- och smågrisproduklion.

3.4 Huvudgrunderna för reformer i fråga om samverkan i jordbruket

Som bakgrund till sina överväganden beträffande motiven för att främja samverkan redovisar utredningen vissa allmänna förutsättningar för rationalisering i samverkan. Dessa förutsättningar hänger samman med jordbrukets utveckling vad gäller produktionsmedel, företagsstruk­tur, produktionsinriktning och produktivitetsutveckling.

Utredningen konstaterar bl. a. att jordbruksföretagens utvecklings­problem i stort framstår som en fråga om anpassning till kraven på storleksrationalisering.   I   förgrunden   står   därvid   enligt   utredningen

 

Prop. 1975: 70                                                        25

arealkompletteringen, som ger särskilda möjligheter att utnyttja stotr leksrationaliseringens fördelar. Större areal ger sålunda erfarenhets­mässigt driftsekonomiska fördelar. De fasta kostnaderna för maskiner per hektar faller med ökad gårdsstorlek trots högre mekaniseringsgrad. Motsvarande gäller byggnadskostnaderna. Framför allt kan arbetskraften utnyttjas effektivare och arbetsersättningen därigenom höjas. Vidare förbättras möjligheterna till specialisering och arbetsfördelning. Slörre företag kan dessutom uppnå marknadsmässiga fördelar t. ex, genom rabatter på inköpta förnödenheter.

Utredningen pekar också på att en fastighetsrationalisering för att få önskad effekt i regel även kräver att driften rationaliseras genom pro­duktions- och arbetstekniska förbättringar.

Av central betydelse är enligt utredningen de möjligheter att an­skaffa mark för storleksrationalisering som samverkan kan erbjuda. Utredningen framhåller som sin mening att markanskaffningen blir en av de allra viktigaste frågorna inom jordbrukssektorn under de närmaste decennierna. För de företag som behöver storleksrationalisera gäller frågan om det finns tillskottsmark att köpa eller arrendera i tillräcklig omfattning, till rimliga priser och inom lämpUgt avstånd. Samtidigt konstaterar utredningen att möjligheterna att köpa jordbruksmark för storleksrationalisering eller nyetablering kraftigt inskränks framför alll av det begränsade utbudet av mark. På grund härav har arrendeformen blivit en allt viktigare faktor för jordbruksföretagens utveckling. Efter­som samverkan över ägogränserna bygger på att det gemensamma före­laget åtminstone till en början arrenderar deltagarnas mark kan den öka företagarnas möjligheter att få tillskottsmark när sådan inte finns att köpa på tillfredsställande ekonomiska villkor.

Beträffande arrendeformens allmänna betydelse vid storleksrationa­lisering av jordbruksföretag pekar utredningen bl, a. på att en arrenda­tor slipper de stora kapitalkostnader som är förenade med markförvärv. Särskilt för kapitalsvaga jordbmkare innebär därför arrendeformen en väg till expansion. Till nackdelarna med arrende hör att arrendeperiod­erna i regel är ganska korta vilket skapar problem för arrendatorerna med hänsyn till behovet att planera drift och investeringar mera lång­siktigt. En annan nackdel med arrende är att det inte alltid leder till den bästa möjliga indelningen i brukningsenheter. Sidoarrenden kan sålunda hindra eller fördröja arronderingsförbättringar på ägd mark, särskilt om avtalen tecknas för en längre tid. Utredningen har inte för sin del funnit sig ha anledning att gå in på frågan om behovet av en reglering beträffande dispositionen av markarrenden, A andra sidan kan samverkan vara en väg att brygga över motsättningar mellan grannar när mark blir ledig och att eliminera eller minska olämpliga strukturförhållanden som kan uppstå bl. a, i samband med markarren­den.

 

Prop. 1975: 70                                                        26

Bl. a. mot denna bakgrund betraktar utredningen samverkan över ägogränserna som en i vissa fall lämplig metod att åstadkomma stmk-turrationalisering i jordbruket vid sidan av den traditionella metoden att äganderättsmässigt sammanföra jorden till större bi:ukningsenheter. Samverkansformen kan i många fall utgöra ett synnerligen värdefullt mellanstadium i den traditionella yttre stmkturrationaliseringen av jordbmksfastighetema genom att de dellagande fastigheterna på sikt slås samman även äganderättsmässigt. Det gäller framför allt i sådana fall då samverkan leder till en så hård bindning mellan de individuella företagen att dessas uppbyggnad påverkas på ett mera avgörande sätt. De kan då i regel inte brytas ut ur samverkansföretagen ulan stora svårigheter även för ägarna eller eventuellt förvärvare. Den ägande-rätlsmässiga sammanslagningen kan ske antingen så att det gemen­samma företaget efter hand förvärvar de deltagande företagen med tillhörande mark eller så att en av deltagarna förvärvar de övrigas fasligheter varefter de utträder ur företaget.

Med hänsyn till alt även samverkansföretag kan behöva tillskott av mark bör statlig medverkan förekomma till företagens markanskaffning.

Beträffande möjligheterna att genom bildande av samverkansföretag åstadkomma en ökad teknisk och driftsorganisatorisk rationalisering av de enskilda företagen framhåller utredningen de fördelar som större företag erbjuder framför mindre när det gäller planering av företagets tillväxt och anpassningsarbetet vid tUlväxten.

I fråga om planeringsarbetet pekar utredningen på alt detla riskerar att bli eftersatt i mindre företag där förelagaren vanligen själv svarar för både planering och driftsledning och där driftsledning och manuellt arbete i regel tar hela arbetstiden i anspråk, I stora företag kan däremot planering och löpande driftsledning m, m, delas på ohka personer.

Vad gäller anpassningsarbetet vid tillväxten av företag och de för­delar som större förelag därvid erbjuder framför mindre erinrar utred­ningen om att elt av de största problemen inom det svenska jordbruket är att man har en stor outnyttjad kapacitet beträffande maskiner, ar­belskrafl, ekonomibyggnader m. m. Utredningen understryker alt ett ökat kapacitetsutnyttjande av produktionsmedlen är av slor betydelse för alt sänka produktionskostnaderna. Betydande utvecklingsmöjlig­heter i fråga om mekanisering finns enligt utredningen alltjämt när det gäller bl. a. vallodling, inomgårdsdrift och transporter. Samtidigt er­bjuder sådana lösningar som anlitande av maskinstationer och gemen­sam maskinanvändning möjUgheter att sänka maskinkoslnaderna.

I anslutning till synpunkterna på storleks- och driflsrationaliseringen betonar utredningen att rationaliseringen ställer slora krav vad gäller företagens behov av kapital för köp av mark, byggnader, maskiner, djur m. m. Kapitalanskaffningen framstår därför enligt utredningens mening vid sidan av markanskaffningen som det kanske viktigaste ut-

 

Prop. 1975: 70                                                        27

veckllngsproblemet för jordbmksföretagen. I den mån svårigheter att anskaffa kapital föreligger är detta en begränsande faktor för före­tagens utveckling. Påfallande är enligt utredningen den betydelse som arrendeformen fått som instrument vid storleksralionaliseringen bl. a. därför att den innebär att kostnaderna för markförvärv sparas in. Ut­redningen understryker alt samverkan över ägogränserna i nämnda av­seende ger samma fördelar som arrende förutom att den erbjuder möj­ligheter till väsentliga reduceringar av kapitalbehovet för byggnader och maskiner m. m. I samverkansföretag underlättas vidare kapitalan­skaffningen genom de insatser som deltagarna regelmässigt förutsätts skjuta till som komplement till det lånade kapitalet. Vad gäller kapital­anskaffning till samverkansföretag har utredningen inte funnit anled­ning att gå in på andra frågor än sådana som hänger samman med det statliga rationaliseringsstödet.

Området för utredningens undersökningar har begränsats till sam­verkan inom jordbruket med särskild tanke på växtodling och animalie­produktion. Enligt utredningens mening bör erfarenhetema också kunna tillämpas på samverkan inom trädgårdsnäringen. En gemensam etable­ring av trädgårdsföretag bör kunna ge bättre lönsamhet och lägre kapi­talbehov enligt vissa undersökningar som utförts bl. a. vid lantbrukshög­skolan.

3.5 Sambruksföreningen som associationsform för samverkan i jord­bruket

Mot bakgrund av erfarenheter bl. a. från intervjuundersökningarna ställer utredningen upp vissa kriterier på den lämpligaste associations­formen för samverkan i jordbruket. Utredningen tillämpar dessa kri­terier dels på formerna aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag och ekonomisk förening, dels på nuvarande sambruksföreningar.

Utredningens överväganden av associationsformerna summeras på följande sätt. Samverkansförelag som är beroende av eller angelägna att ta med deltagare som bidrar enbart med kapitalprestalioner måste välja någon av bolagsformerna. Av dessa är handelsbolaget eller kom­manditbolaget att föredra. Förelag som lägger slor vikt vid att associa­tionsformen medger en enkel start och administration och alt bildandet inte är förenat med stora kostnader bör undvika aktiebolagsformen men kan välja meUan formen ekonomisk förening, handelsbolag eller kommanditbolag. Företag som önskar bygga upp cn stor andel eget kapital kan i princip välja vilken som helst av de diskuterade associa­tionsformerna. Detsamma gäller företag som är beroende av att ford­ringsägarna kan få insyn i deras ekonomi. Företag som ställer särskUda krav på möjUghetema till smidig personväxling måste enligt utredning­en räkna med att möjligheterna att tillgodose dessa krav i hög grad

 

Prop. 1975: 70                                                        28

hänger på produktionsförutsättningarna. Företag som bygger på stora gemensamma investeringar i anläggningar m, m, kan tvingas att kring­gärda personväxlingen med olika restriktioner och garantier för före­tagets bestånd. I sådana fall är formen ekonomisk förening i regel inte lämpUg därför att karenstiden för utträde endast är högst fem år från inträdel. I handelsbolaget eller kommanditbolaget finns stora möj­ligheter att binda deltagarna för längre eller kortare tid. Utredningen påpekar alt beskattningsreglema är olika för olika associationsformer och framhåller alt skatteeffekterna måste bevakas vid valet av före­tagsform och dessutom följas upp så länge företaget består. Utred­ningen förutsätter att samverkansföretag av någon ekonomisk omfatt­ning inte bildas och drivs utan anlitande av sakkunskap på skatteom­rådet.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen i fråga om nämnda associationsformer att ingen av dem är så beskaffad att den ensam tUl­godoser alla de krav som ställs från samverkanssynpunkter, I fråga om handelsbolaget anför utredningen att detta inte är lämpligt när antalet deltagare närmar sig eller överstiger fem. Aktiebolaget är då lämpligare men har å andra sidan vissa nackdelar vad gäller bildande m, m, som kan verka avskräckande på förelagarna. Vidare betonar utredningen alt medlemskap i en ekonomisk förening inte medför delaktighet i för­eningens anläggnings- och övriga tillgångar på samma sätt som är fallet bl. a. i en sambruksförening enligt nuvarande lag. Deltagare i sam­verkansföretag med sådana tUlgångar accepterar enligt utredningen knappast att såsom gäller beträffande den ekonomiska föreningen en­dast få ut sin insats när de utträder ur företaget. På grund härav an­ser utredningen att det behövs en särskild accociationsform för sam­bruk och samverkan i jordbruket även i fortsättningen.

Vid utformningen av den nya lagen har utredningen utgått från de kriterier som ställts upp för den lämpligaste associationsformen för sambruk och samverkan i jordbruket. Enligt utredningen är vissa reg­ler som hittills varit speciella för sambruksföreningen lill följd av ut­vecklingen numera överflödiga eller mindre lämpliga. Beslämmelser av denna karaktär är enligt utredningens mening bl. a. de som kräver alt samverkan skall bedrivas på mark som ägs av föreningen eller utarrenderas av staten. Dit hör också bestämmelserna som kräver alt medlemmarna deltar i föreningen med personliga arbetsinsatser. Även bestämmelsen om att sambruksföreningarna skall stå under tillsyn av lantbruksnämnden är enligl utredningen otidsenliga.

Utredningen lägger fram förslag till ny lag om sambruksföreningar som avses ersätta nuvarande lag. Förslaget innehåller åtskilliga inslag från nuvarande lag, I stora delar bygger det också på lagen om eko­nomiska föreningar. Dessutom innefattar det vissa regler som är speci­ella för den nya form av sambruksförening som utredningen förordar.

 

Prop. 1975: 70                                                        29

Dessa regler tar framför allt sikte på att underlätta personväxUngar och samtidigt trygga företagets bestånd. De kompletteras av vissa föreslagna nya regler i fråga om det statiiga ekonomiska stödet tiU sambruks- och samverkansföretag. Lagförslaget har i huvudsak följande innehåll.

Sambruksföreningen behålls som en företagsform som är exklusiv för jordbruk och trädgårdsbruk. Vidare förblir den lill sin natur en ekono­misk förening med uppgift att främja medlemmarnas ekonomiska in­tressen. Vid samverkan i helt integrerade företag tjänar föreningen med­lemmarnas ekonomiska intressen genom alt bereda dem sysselsättning i förelaget och del i överskott på verksamheten. Vid samverkan över ägogränserna svarar föreningen för hela driften eller delar av driften vid de deltagande företagen, som härvid alltjämt ägs av andra än för­eningen. Medlemmarna kan delta i föreningen med mark, maskiner, arbetskraft o. d. Kravet på minsta medlemsantal i sambruksförening sänks i förslaget från fem till tre. Medlem förutsätts till skillnad mot nu inte nödvändigtvis behöva delta med egna arbetsinsatser. Såväl fysisk som juridisk person kah bli medlem.

Till skillnad från vad som nu gäller bör enligt utredningen klart slås fast alt medlem äger rätt att utträda oavsett om han kan finna någon godtagbar förvärvare av sin andel eller inte, I det sistnämnda faUet blir föreningen skyldig att lösa andelen. Utträde skall föregås av uppsäg­ning. Föreningen kan begränsa uppsägningsrätlen genom att i stadgarna ta in förbehåll att uppsägning till utträde inte får ske förrän viss tid från inträdel. Tiden har inte maximerats. Ett sådant förbehåll kan en­ligt utredningen vara nödvändigt särskilt för föreningar som äger dyra produktionsmedel med lång avskrivningslid.

TUl nyheterna i lagförslaget hör vidare reglerna om reservfond. Den nuvarande bundenheten till taxeringsvärdet på föreningens fasta egen­dom upphör. I stället anpassas reservfonden till föreningens skulder enligt balansräkningen eller viss kvotdel av det bokförda värdet på föreningens tiUgångar. Detta innebär en anpassning till vad som gäller enligt lagen om ekonomiska föreningar. Reservfond skall vara bunden och således inte kunna användas fritt av föreningen. En annan nyhet i förslaget är att det inte innehåller någon begränsning av vinstutdel­ning i förhåUande till inbetalat insatskapital.

Vad gäller styrelse, firmateckning, årsredovisning, revision och för­eningssammanträde hänvisas i huvudsak till lagen om ekonomiska för­eningar. Det innebär bl. a. den ändringen jämfört med vad som nu gäller att sambruksförening kan genom stadgebestämmelser differentiera medlemmarnas rätt att-besluta i föreningens angelägenheter. Om så inte skett, äger varje medlem en röst.

 

Prop. 1975: 70                                                                     30

3.6 Stödåtgärder m. m.

Enligt gällande jordbrukspolitiska riktlinjer skall statens medverkan till jordbrukets rationalisering avse uppbyggnad av effektiva jordbruks­företag utan principiell begränsning till någon särskild företagsform. Samverkan mellan företag främjar dessa strävanden och är därför enligt utredningens mening från samhällelig synpunkt ett värdefullt alternativ lill enskilt företagande. Slalen bör satsa på ökad information om sam­verkan och på konkreta åtgärder för att främja denna. Till sådana åt­gärder hör ett ökat ekonomiskt stöd till samverkansförelag.

Utredningen tar först upp frågan om statligt stöd till gemensam an­vändning av produktionsmedel m. m. Utredningen konstaterar att det i svenskt jordbruk är vanUgt med sådan samverkan som innebär gemen­sam användning av produktionsmedel men där deltagarna fortfarande driver produktionen var för sig. De viktigaste formerna av sådant sam­arbele avser maskiner och arbetskraft. Denna samverkan är enligt ut­redningen i hög grad önskvärd från allmän synpunkt eftersom den för med sig kostnadsbesparingar och sociala fördelar. Vidare kan den ut­vecklas tUl mera fördjupad samverkan i form av samverkansförelag med egen produktion. Särskild uppmärksamhet bör därför ägnas denna samverkan i rådgivningen till lantbrukare. Vidare behövs direkta stimu­lansåtgärder. Utredningen föreslår i sistnämnda avseende ett ökat slöd till gemensam maskinanvändning.

Enligt kungörelsen (1967: 443) om statiig garanti för lån tUl maskin-håUning inom jordbmket m. m. kan statiig garanti lämnas för lån till förvärv av jordbruksmaskiner med tillbehör som skall användas gemen­samt för flera jordbruks- eller trädgårdsföretag. Efterfrågan på kredit­garanti av detta slag har varit liten bl, a. till följd av i vissa hänseenden restriktiva bestämmelser. Vissa modifieringar föreslås därför av slödet.

Utredningen föreslår att yrkesmaskinhållare skall kunna få låne­garanti för anskaffande av rörelsekapital vid start, övertagande eller större utvidgning av en mera omfattande maskinhållarrörelse. Vidare föreslås att uttrycket "nytt maskinbestånd" (2 §) inte skall behöva tolkas så alt garanti får lämnas endast till inköp av nya, obegagnade maskiner. Enligt utredningens mening bör sålunda garanti kunna läm­nas i vissa fall även för inköp av begagnad maskin, om lantbruksnämnd­en bedömer köpet vara lämpligt. Det bör också finnas möjlighet att be­vilja lånegaranti vid överlåtelse av elt maskinbestånd med eventuellt tillhörande byggnader i samband med att maskinhållarrörelse byter ägare. Garanti bör vidare kunna lämnas till en kombinerad jordbmka-re-maskinhållare för inköp av basmaskmer, t. ex. jordbearbetnings-maskiner, om de har större kapacitet eller annat arbetssätt än de ma­skiner som normalt fordras enbart för det egna jordbruket.

Vad gäller byte av maskin får enligt gällande bestämmelser låne-

 

Prop. 1975: 70                                                        31

garanti lämnas endast för den del av investeringen som avser eventuell utökning av kapacitet. Bestämmelsen om ett lägsta investeringsbelopp av 5 000 kr. skall då gäUa för denna del av investeringen. Dessa regler föreslås normalt gälla även i fortsättningen men vissa möjligheter bör ges att lämna garanti för större del av investeringen. Motiv för dylika undantag kan t, ex. vara alt en rimlig finansiering av ett byte av en dyrbar specialmaskin med snabb förslitning inte utan lånegaranti kan genomföras av en maskinhållare med verksamhet som från allmän syn­punkt är i hög grad önskvärd. Sökandens ekonomiska möjligheter att genomföra företaget måste prövas med särskild omsorg i sådana fall,

I fråga om minimi- och maximibelopp för garanti föreslår utredning­en vidare att begränsningen av garantigivningen lill 80 % av köpesum­man eller byggnadskostnaden slopas. Därigenom erhålls Ukformighet med övrig lånegarantigivning lill jordbruksföretag vilken ger möjlig­heter till totalfinansiering. För alt ytterligare förenkla lånegarantigiv-ningen förordar utredningen alt vissa modifieringar och förenklingar görs i de föreskrivna villkoren i syfte alt kontrollera användningen av maskiner som omfattas av garantier.

Utredningen föreslår slutligen den formella ändringen att hittills­varande maskinlånekungörelse förfatlningsmässigt inarbetas i rationali­seringskungörelsen och trädgårdsrationaUseringskungörelsen,

Utredningen har övervägt om det finns skäl att införa någon form av bidrag till investeringar i maskiner som används på flera gårdar. En dylik stödform har dock befunnits vara administrativt tidskrävande och svårhanterlig. Problem uppkommer bl. a. med kontrollen av att en viss maskin under tillräckligt lång tid används på flera gårdar. För att inte i åtskilliga fall behöva återkräva bidrag måste man vidare betala ut bidrag fem till tio år efter maskinanskaffningen. Dessutom påpekas att utbetalningen av bidrag inte kan kopplas till slutamorteringen av lån ur en slatUg lånefond. Av bl, a. nämnda orsaker har utredningen inte ansett sig böra föreslå bidragsgivning till anskaffande av maskiner för flergårdsanvändning.

Utredningen övergår därefter till att behandla frågan om statUgt stöd till samverkans före tag. Samverkansförelag definieras av utredningen som företag som genomfört samverkansrationalisering. Därmed avser utredningen rationalisering med positiv företagsekonomisk effekt ge­nom att verksamhet som tidigare drivits var för sig av delägare i sam­verkansföretaget eller av deras företrädare nu sker gemensamt. Samver­kansrationaliseringen kan vara olika långt driven i olika samverkans­företag. För samtUga typer av samverkansföretag finns enligt utred­ningens mening motiv för utökade statliga rådgivningsinsatser. Däremot motiverar olikheter i samverkansrationalisering skillnader i utform­ningen av det ekonomiska stödet. Samtliga typer av samverkansföretag har i dag möjligheter att under vissa fömtsättningar erhålla lånegaran-

 

Prop. 1975: 70                                                        32

tier enligt rationaliseringskungörelsen. Som ytterligare stimulans till samverkansföretag med hög grad av samverkansrationalisering föreslår utredningen möjligheter till statsbidrag till investeringar i ekonomi­byggnader och markanläggningar. Stöd till samverkansföretag föreslås i första hand utgå till sambruksförening, handelsbolag, aktiebolag och ekonomisk förening. Om krav på företagels fasthet och bestånd kan uppfyllas inom enkla bolag och ideella föreningar bör det dock enUgt utredningens mening inte vara uteslutet att stöd under vissa förutsätt­ningar kan utgå som gemensamt stöd till två eller flera enskilda perso­ner i sådana sammanslutningar.

En förutsätining för att stöd skall utgå till samverkansförelag vari ingår gemensam växtodling eller gemensam animalieproduktion föreslås vara att det bland delägarnas företag finns minst ett, som är utveck­lingsbart även vid en traditionell strukturrationalisering. Utredningen har också ingående diskuterat andra typer av stödvillkor, t. ex, i fråga om förelagets organisation, fasthet och lönsamhet. Dessa villkor över­ensstämmer med vad som redan gäller enligt rationaliseringskungörel­sen.

Vad gäller stödformerna föreslås att lånegaranti bör kunna lämnas samverkansföretag för de ändamål som anges i 10 § rationali­seringskungörelsen och med i huvudsak de villkor för olika typer av länegarantier som anges i kungörelsen.

Utredningen understryker behovet av att med statligt stöd underlätta nya delägares kapitalinsatser jämte överlåtelser av aktier och andra an­delar för att samverkansföretag skall bUdas i tillräcklig utsträckning och sedan kunna fortsätta sin verksamhet i samband med ofrånkomliga del­ägarbyten. Ifrågavarande slöd bör utgå som lånegaranti och normalt lämnas delägaren personUgen. Även person som redan är delägare bör kunna få detta slöd vid överlagande av utträdande delägares andel. Vid inlösen av andel i handelsbolag eller sambruksförening föreslås samverkansförelagel som sådant också få motsvarande slöd. I undan­tagsfall föreslås detta även gälla vid återbetalning av insats lill ut­trädande medlem i ekonomisk förening. Vid överlåtelse och lösen av andel föreslås garanti kunna motsvara andelens hela godkända över­låtelsevärde.

Utredningen framhåller särskilt att den vad gäUer stöd till kapital­insatser eller övertagande av aktier eller andra andelar inte föreslår stöd till delägare i sammanslutningar som inte innebär samverkansratio­nalisering. Härvidlag gör dock utredningen undantag för sammanslut­ningar i sambruksföreningens form. Lånegaranti föreslås nämligen kun­na lämnas till medlem eller framtida medlem i sambruksförening eller till föreningen själv för övertagande resp, lösen av andel i föreningen även om föreningens bildande eller verksamhet inte inneburit sam-verkansrationalisering.

 

Prop. 1975: 70                                                                        33

Enligt utredningens mening bör statsbidrag utgå till vissa investeringar vid start eller utveckling av samverkan mellan jordbruksföretag. Bi­drag föreslås utgå lill åtgärder som har samband med samverkan och är förorsakade av denna. Bidragsstödet föreslås varierat med graden av samverkan mellan deltagarna. Samverkansföretag som driver hela växtodlingen på två eller flera existerande eller genom samverkan upphörda jordbruksföretag föreslås för sina investeringar i ekonomi­byggnader för växtodlingen och i markanläggningar kunna erhålla statsbidrag med högst 25 % av godkänd kostnad. Samverkansföretag som driver hela eller större delen av animalieproduktionen gemen­samt men där delägarna fortfarande har enskild växtodling, föreslås kunna få bidrag till inre rationalisering, om den normala regeln om arealliUskott m. m. i 20 § rationaliseringskungörelsen är uppfylld för huvuddelen av de enskilda delägarna. Även om denna regel inte är uppfylld bör bidrag kunna utgå med högst 25 % av godkänd kostnad, om stor samverkansrationaUsering uppkommer genom den gemensam­ma animalieproduktionen. Detta anses ske om hela eller större delen av de enskilda företagens tidigare animalieproduktion drivs gemensamt på så sätt att dessa företags organisation och produktion påverkas i hög grad i positiv riktning. Samverkansföretag som driver såväl hela växt­odlingen som hela eller större delen av animalieproduktionen gemen­samt, föreslås få bidrag till investeringar i ekonomibyggnader och mark­anläggningar med högst 25 % av godkänd kostnad.

Vid s. k. sambeten är samverkan i växtodUng och animalieproduktion partiell. Enbart samverkansrationaliseringen kvalificerar därför enligt utredningen inte för bidrag till sambetesföretag. På grund av dels struk-turrationaliseringseffekten, dels sambetenas angelägna sociala uppgift att bereda familjejordbrukaren ledighet från djurskötseln, föreslås dock att vissa bidrag till inre rationalisering vid sambetesföretag skall kunna utgå i form av avskrivningslån, om de aUmänna förutsättningarna för stöd är uppfyllda. Bidraget föreslås utgå med högst 25 %. Utredning­en anser dock att begränsad strukturrationaliseringseffekt och rela­tivt sett begränsade investeringar i många fall torde motivera en lägre bidragsprocent än den maximala.

Utredningen föreslår att bestämmelsen om maximibelopp för bidrag tiU ekonomibyggnader tas bort vid bidragsgivning tiU samverkansföre­tag med motivering att bidraget räknat per deltagare sällan kommer att överstiga gällande maximibelopp.

Om ett samverkansförelag Ugger inom område som godkänts för sär­skild rationalisering och om övriga förutsättningar för dylik rationali­sering är uppfyllda, bör enligt utredningens mening samverkansföretaget kunna utväljas för särskUda rationaliseringsinsatser. Bidragsreglema och bestämmelserna i övrigt föreslås vara de för den särskUda rationalise­ringsverksamheten normala.

3    Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 70

 

Prop. 1975: 70                                                                     34

Utredningen föreslår att de vUlkor för stöd tUl samverkansföretag inom jordbmket som angivits i det föregående i princip även skall gälla för samverkansföretag inom trädgårdsnäringen.

Den framtida omfattningen av samverkan i jordbrukets primärpro-duklion blir enligt utredningens mening i hög grad beroende av hur stora resurser som ställs till förfogande för att bedriva en effektiv och sakkunnig information och rådgivning om samverkan till lantbrukarna.

Utredningen föreslår att lantbmksstyrelsen får i uppdrag att utarbeta normalavtal, normalbolagsordningar och normalstadgar för oUka före­tagsformer och typer av samverkansföretag. Vidare bör styrelsen genom­föra fortbildningskurser för lantbruksnämndernas personal om bildande och drift av samverkansföretag. Information om samverkan föreslås också få större utrymme i nämndernas rådgivningsverksamhet. För att klara nämnda verksamhet föreslås lantbmksstyrelsen få en särskild arbetsenhet med bl. a. två handläggare. En särskild rådgivande nänmd föreslås också inrättad vid styrelsen med representanter för berörda myndigheter och organisationer.

Utredningen har slutligen uppskattat medelsbehovet för de före­slagna stödåtgärderna. Stödet tiU samverkansföretagen bedöms tills vi­dare inte medföra behov av utökade lånegarantiramar eller ökning av anslaget Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti. För­slagen om bidrag till inre rationalisering vid samverkansföretag innebär enligt utredningen att ramen för bidrag till sådan rationalisering till en början behöver utökas med 2 milj. kr. Utredningen anser det sanno­likt att det föreslagna bidragsstödet till samverkansföretag inom träd­gårdsnäringen kommer att på någon sikt medföra behov av att höja anslaget Bidrag tiU trädgårdsnäringens rationalisering m. m. I fråga om service, fortbildning, rådgivning m. m. bedömer utredningen att års­kostnaderna under de närmaste åren kommer att uppgå till minst 1 milj, kr. Därav belöper ca 300 000 kr, på den föreslagna arbetsenheten inom lantbruksstyrelsen.

4    Remissyttrandena

4.1 Ny lag om sambruksföreningar

Remissinstanserna är i allmänhet positiva till tanken atl genom sam­verkan i jordbrukets primärproduktion utnyttja storleksrationalisering­ens fördelar och åstadkomma en från driftsynpunkt lämplig strukture­ring av jordbruksfastigheterna.

Lantbruksstyrelsen finner det önskvärt att samverkan främjas ocb att olika samverkansformer får sådan omfattning att de kan ge under­lag för ett fortsatt klarläggande av olika samverkanseffekter. Lantbruks-hösskolan anser alt denna form av effektivisering i vissa fall bör kunna

 

Prop. 1975: 70                                                         35

bli elt lämpligt komplement tUl ralionaliseringsallernaliv för enskilda förelag. Faktorer som talar för alt samverkan kommer alt öka i fram­tiden är enligt högskolan bl. a. ökningen av kapitalbehovet per sysselsatt, kraven på ordnad arbetstid och semester, konsekvenserna av sjukdom och skador på enskUda företagare samt ökat intresse för samverkan ge­nom utbildning och upplysning.

1972 års jordbruksutredning finner det värdefullt från såväl den en­skildes som samhällets synpunkt att ökad samverkan kommer till stånd. För de enskilda innebär samverkan enligl utredningen möjlighet till ökat ekonomiskt utbyte av gemensamt insatta resurser samtidigt som arbetet kan organiseras så att nuvarande bundenhet minskar, framför aUt vid gemensam animalieproduktion. Från samhällsekonomisk syn­punkt innebär samverkan viss resursbesparing genom att produktionen kan bedrivas effektivare och i större skala. Avbytarutredningen pekar på att en avbytarorganisation endast kan lösa delar av avbytarproble-matiken och att kompletterande åtgärder behövs. Utredningen fram­håller alt varje samverkansåtgärd som avser animaUeproduktion under­lättar avbytarfrågans lösning för de berörda företagen.

LRF anser att samverkan över ägogränserna kan vara en bra lösning för att sänka investeringsbehovet och öka lönsamheten i många delar av Sverige med sämre ägostruktur och utvecklingsmöjligheter. Koopera­tiva förbundet finner det motiverat att stödja uppkomsten av samver­kansföretag i hela landet. Hushållningssällskapens förbund anser det angeläget atl stimulera samverkan mellan jordbrukare. Sveriges han­delsträdgårdsmästareförbund anför att förslagen sannoUkt kommer att få betydelse även för trädgårdsnäringen. Svenska lantarbetareförbundet noterar med tillfredsställelse att utredningen funnit sambmkstanken vara värd fortsatt uppmärksamhet.

En viss tveksamhet råder i fråga om möjligheterna att skapa sam­bruksföreningar i nuvarande form dvs. för samverkan inom ägogrän­serna i jordbmksföretag som är helt integrerade redan från starten. Lantbruksstyrelsen framhåller att härför behövs minst 200 ha åker. Efiersom det nu finns endast ca 600 brukningsenheter med över 200 ha åker, kan det enligt styrelsens mening endast bli fråga om ringa nybUd-ningar av sådana sambruksföreningar. Liknande synpunkter förs fram av LRF och Hushållningssällskapens förbund.

Det stora flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning att det behövs en särskild associationsform för vissa typer av samverkans­företag. Utredningens förslag till ny lag om sambruksföreningar godtas i huvudsak.

Svea hovrätt tar för sin del inte ställning till frågan vilket intresse som inom jordbruksnäringen kan finnas för samverkan enUgt betänkan­det och anför att behovet av lagstiftningen faller utanför hovrättens bedömning. Om lagstiftning i form av en ny lag om sambruksföreningar

 

Prop. 1975: 70                                                         36

anses erforderlig, utgör enligt hovrättens mening förslaget en i huvudsak godtagbar lösning.

Lantbruksstyrelsen anser att lagen fyller en funktion med hänsyn till att formen med samverkan över ägogränserna synes värd att pröva. Styrelsen biträder därför utredningens förslag. Lantmäteriverket till­styrker i huvudsak alt de framlagda förslagen genomförs. Liknande ut­talanden görs av länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Skara­borgs, Västmanlands och Västerbottens län. Lånsstyrelsen i Söderman­lands län ifrågasätter däremot om en gemensam disposition av mark innebär sådana särskilda förhållanden att sambruksföreningen bör be­hållas som en i specieU lagstiftning reglerad associationsform. 1972 års jordbruksutredning har ingen erinran mot lagförslaget även om övriga befintliga associationsformer i många fall enUgt utredningen torde vara tillräckliga för de samverkansformer som kan bli aktuella.

LRF ser det nya innehållet i lagförslaget som en förutsättning för att nya sambruksföreningar skall komma till stånd. Vid samverkan över ägo­gränserna ger lagförslaget större flexibUitet än nuvarande lag. I fråga om samverkan inom ägogränserna pekar förbundet på atl redan minimi­antalet tre medlemmar kräver ett relativt stort företag. Hushållningssäll­skapens förbund har inget att erinra mot lagförslaget. Kooperativa för­bundet tillstyrker förslaget och framhåller att man bör noga följa ut­vecklingen och anpassa lagstiftningen och andra grundvillkor därtill. Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund betraktar den föreslagna la­gen som ett viktigt komplement till lagen om ekonomiska föreningar. Svenska lantarbetareförbundet anför alt förslaget innebär en viss upp­mjukning av bestämmelserna i den nuvarande lagen och därför bör kunna underlätta starten av sambruksföreningar. Förbundet har inget att invända mot lagförslaget.

Svea hovrätt finner det riktigt att utredningen låter lagen i princip endast uppta sådana regler som skiljer den från lagen om ekonomiska föreningar och i övrigt hänvisar till denna lag.

Kravet i den nuvarande lagen på minst fem medlemmar, som har rätt och skyldighet till arbetsinsatser, framstår enligt lantbrukshögskolan som orealistiskt. Högskolan delar därför utredningens uppfattning att minimiantalet medlemmar bestäms till tre och att något preciserat krav på medlemmarnas arbetsinsatser inle införs i lagen. Enligl läns­styrelsen i Södermanlands län innebär bl. a. borttagandet av sysselsält-ningskravet en väsentUg förändring av 1948 års sambrukslag. Gränsdrag­ningen mellan sambruksföreningen och handelsbolaget kommer dock enligt länsstyrelsen i praktiken att bli flytande.

Lantbrukshögskolan pekar på alt utredningen inte har lagit ställning lill efter vilka grunder varje medlems insats skall bestämmas. I de eko­nomiska föreningarna har enligt högskolan alltmer utbildat sig den praxis alt medlem skall bidra med kapital i relation till hans omsättning

 

Prop. 1975: 70                                                         37

med företaget. Överskottsdisposilioner i form av tUläggsbetalningar eller rabatter på omsättningen lämnar härigenom medlem gollgörelse för ka­pitalinsatsen på elt rättvist säll. Om medlemmar kvarstår som inle aktivt deltar i verksamheten, får dessa ingen gollgörelse för sina kapitalin­satser. Efterlikvider och återbäringar måste då kompletteras med ränta på gjorda insatser. Dessa räntor är inte avdragsgilla för föreningen. I elt sådant läge sker dubbelbeskattning. Antalet ledamöter i sambruks­förenings styrelse bör enligt högskolans mening vara minst tre, efiersom det lägsta antalet medlemmar uppgår till tre. I fråga om förslaget att det skall finnas möjUghet att differentiera medlemmamas rösträtt på för-eningssammanträde anför högskolan att nuvarande skattemässiga be­handling av tilläggslikvider för undvikande av dubbelbeskattning kräver att föreningen är kooperativ dvs. öppen och tUlämpar lika rösträtt. Hög­skolan anser därför att frångående av den lika rösträtten inte är att re­kommendera.

4.2 Stödåtgärder m. m.

Utredningens förslag tUl stödåtgärder tillstyrks i huvudsak eller läm­nas utan erinran av remissinstanserna. Sålunda biträder lantbruksstyrel­sen förslagen, 1972 års jordbruksutredning finner ett ökat statligt stöd till samverkansföretag vara motiverat med hänsyn till de positiva effek­ter ökad samverkan kan ha för såväl den enskUde som samhället. Ut­redningen har inte tagit stäUning till detaljerna i förslaget utan förbe­håller sig möjligheten att anpassa och samordna stödet till samverkans-företag i överensstämmelse med de förslag till den framtida utform­ningen av det StatUga stödet till jordbrukets rationalisering som utred­ningen kan komma att lägga fram. LRF pekar på att ändringarna med­för en större rörlighet i tolkningen av begreppet samverkan och jäm­ställer olika associationsformer, vilket förbundet inte har något alt in­vända mot. De föreslagna ändringarna av rationaliseringskungörelsen bör enligt förbundet kunna stimulera till samverkan. Svenska lantarbe­tareförbundet delar utredningens uppfattning att det behövs bättre kun­skaper hos företagarna om samverkan och ett ökat statligt ekonomiskt slöd. Det är dock enligt förbundet angeläget att sådant stöd lämnas i former som inte motverkar jordbmkets storleksrationalisering och ej heller främjar tillkomsten av deltidsjordbmk.

Statens jordbruksnämnd erinrar om den av 1974 års riksdag beslutade låginkomstsatsningen för jordbmkama. SärskUda regler kan enUgt nämnden tänkas bli erforderliga för att inte systemet med leverans­tillägg till mindre producenter av mjölk skall motverka tUlkomsten av samverkansföretag för mjölkproduktion. Liknande synpunkter fram­förs av Kooperativa förbundet.

Remissinstanserna tillstyrker i stort det föreslagna statliga stödet tiU

 

Prop. 1975: 70                                                         38

gemensam maskinanvändning samt förslaget att maskinlånekungörelsen inarbetas i rationaliseringskungörelsen. Lanlbruksstyrehen föicslår alt amorteringstiden för maskinlån fastställs till högst tio år oavsett lånets ändamål. Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasätter om inte möjlig­heter även bör finnas att genom statsbidrag stimulera tillkomsten av sådan gemensam maskinanvändning där större delen av maskinparken ägs gemensamt. Effekterna av en sådan samverkan torde enligt läns­styrelsen vara fullt jämförbara med den rationalisering som uppnås genom gemensamt driven växtodling eller animalieproduktion, vilka samverkansformer föreslås kunna erhålla statsbidrag.

Förslagen om statligt slöd till samverkansföretag inom jordbruket tUlstyrks i huvudsak. Lantmäteriverket finner det välbetänkt att för stöd till samverkansförelag vari ingår gemensam växtodling eller ani­malieproduktion upprätthålla det föreslagna villkoret alt det bland del-ägamas företag skall finnas utrymme för minst ett som kunnat vara utvecklingsbart även vid en traditionell slmklurralionalisering. HushåU-ningssällskapens förbund framhåUer att det i Norrlands inland finns fall där samverkansföretag kan vara allmänt motiverade även om bland deltagarna ej finns någon med s. k. kämfastighet.

Vad gäller stödformerna föreslår lantbruksstyrelsen och länsstyrelsen i Skaraborgs län att amorteringstiden för driftslån begränsas till 15 år för samtliga låntagare. Hushållningssällskapens förbund påpekar att sambmksföreningarna har fått en särställning gentemot andra samver­kansformer så till vida att krav på samverkansrationalisering inte upp-stäUs vid stöd till medlemmar eller framtida medlemmar eller till för­eningen själv för överlagande resp. lösen av andel i föreningen. För­bundet anser detta med hänsyn till sambruksföreningarnas konstmktion vara ofrånkomligt, om några sådana skall bildas. Förbundet anser vi­dare alt sambetesföretagen i normalfallen bör kunna erhålla 25 % stats­bidrag.

Lantbruksstyrelsen anser atl många av de för jordbruksföretagens del beskrivna fördelarna med samverkan direkt kan appliceras på vissa typer av trädgårdsföretag. Förelag för gemensam produktion och distri­bution av värme för växthusuppvärmning kan erbjuda fördelar och få särskild aktualitet i samband med kämkraftens utbyggnad. Styrelsen fömtsätter att trädgårdsnäringsutredningen prövar lämpliga vägar för att främja utveckUngen av samverkan inom trädgårdsproduktionen. Den föreslagna ändringen av trädgårdsrationaliseringskungörelsen bör dock utan hinder av vad denna utredning kan komma att föreslå i dessa av­seenden kunna genomföras samtidigt som ändringen av jordbrukets rationaliseringskungörelse. Styrelsen framhåller att bestämmelsema om statsbidrag vid samverkansrationaUsering innebär att bidragsmöjligheter­na blir större för åtgärder som sker i samverkan än om samma ålgärder vidtas av de enskUda företagen. Enligt styrelsens mening bör denna

 

Prop. 1975: 70                                                        39

förmån dock endast gälla sådana rationaUseringsåtgärder som orsakas av samverkan och annars inte skulle kommit tUl stånd. För rationaU­seringsåtgärder som företas av redan etablerade samverkansföretag bör samma bidragsregler gälla som för andra företagsformer.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund har inget att erinra mot de föreslagna stödbeslämmelserna, men anser att de bör synkroniseras med dem som gäller för enskilda företagare. Bidragsgivningen till dessa är enligt förbundet synnerligen restriktiv på grund av tillämpningsanvis­ningarnas utformning. Om tillämpningen inte ändras och samtidigt betydande statsbidrag skall utgå vid s. k. samverkansrationaUsering kan detta enligt förbundet komma att framstå som en stötande orättvisa. En mera allmän översyn av statsbidragsbestämmelsema till trädgårds­näringen är därför angelägen.

Lantbruksstyrelsen framhåller att en ökad satsnmg på samverkans­företag kräver betydande insatser i form av ortbildning, rådgivning och service, inte minst i juridiskt avseende. Därtill kommer utvecklings­arbete med inriktning på att förvärva fördjupade kunskaper om sam­verkansproblematiken och på att skapa praktiska och konstruktiva lösningar som kan tillämpas i rådgivningen och vid stödgivningen. Styrelsen biträder därför utredningens förslag att lanbmksorganisatio-nens personella resurser förstärks med minst två handläggare. Därutöver behövs en assistenttjänst. EnUgt styrelsens mening bör inte någon per­manent rådgivande nämnd för samverkansfrågor tillskapas. Styrelsen beräknar årskostnaderna till 350 000 kr.

Statskontoret avstyrker den föreslagna resursökningen vid lantbmks­styrelsen, eftersom de tillkommande arbetsuppgifterna nu väsentligen bör kunna rymmas inom ramen för befintliga resurser. Någon rådgi­vande nämnd bör inte heUer knytas till styrelsen. RRV förordar att man avvaktar erfarenheterna av verksamhetens omfattning, innan frå­gan om en personalförstärkning las upp till prövning.

5    Föredraganden

5.1 Huvudgnindema för reformer i fråga om samverkan i jordbruket

Genom 1948 års lagstiftning om sambruksföreningar tillskapades sär­skilda regler för sådana ekonomiska föreningar som har till ändamål att låta medlemmarna gemensamt bedriva jordbruk på fastighet som föreningen har förvärvat eller arrenderat. Genom lagstiftningen avsåg statsmakterna att göra det möjligt särskilt för småjordbmkare och lant­arbetare att gemensamt äga och driva slörre jordbmksfastigheter. Här­igenom kunde såväl det sociala önskemålet att behålla självständiga nä­ringsutövare i jordbmket som det samhällsekonomiska kravet på högsta möjliga effektivitet i produktionen tillgodoses.

 

Prop. 1975: 70                                                        40

Under de år som har gått sedan sambmkslagen kom lill har stora för­ändringar skett inom jordbruket. Utvecklingen har gått mot allt större brukningsenheter. Vidare har en långtgående teknisk rationalisering skett av produktionen varvid arbetskraften i stor utsträckning ersatts av maskiner. Detla har medfört att jordbmket blivit alltmer kapitalkrä­vande. En möjlighet att underlätta kapitalanskaffningen i jordbruket kan vara samverkan mellan flera personer eller företag. Från olika håll har också gjorts gällande att samverkan är en väg att förbättra lön­samheten hos många jordbmk. Trots detla har möjligheten att gemen­samt driva jordbmk i sambraksföreningens form utnyttjats endast i be­gränsad omfattning, F. n. är endast tre sambmksföreningar verksamma.

Det var mot denna bakgmnd som dåvarande chefen för jordbmksde­partementet år 1969 begärde och fick bemyndigande att tillkalla sak­kunniga för utredning av vissa frågor rörande sambmksföreningar (sam-bmksulredningen). Utredningen fick i uppdrag att undersöka orsakerna till alt organisationsformen sambmksförening utnyttjats i så ringa ut­sträckning. Utredningen skulle också utreda behovet och möjligheterna att genom statliga insatser av olika slag stimulera tUl bildandet av sam­bmksföreningar.

Utredningen har i betänkandet (SOU 1974: 30) Jordbruk i samverkan lagt fram förslag till ny lag om sambmksföreningar, I betänkandet före­slås också ändringar i det statliga slödet till jordbmkets och trädgårds­näringens rationalisering.

En central utgångspunkt för utredningens överväganden har varit de möjligheter som samverkan erbjuder vid sidan av andra vägar, främst yttre rationalisering och arrende, att bygga upp effektiva jordbmks­företag. Utredningen understryker värdet av samverkansförelag också mot bakgrund av de vinster samverkan kan medföra av social karaktär t. ex, i form av ökad eller ordnad frilid för dellagama. Utredningen har undersökt erfarenheterna av de sambruksföreningar som har bildats efter år 1948 liksom också av den samverkan som förekommer över ägogränserna mellan olika jordbmkare.

Av de sex sambruksföreningar som bildats upphörde två efler tio år därför att arrendetiden gick ut och marken togs i anspråk för andra ändamål. En förening upphörde efter elva år genom konkurs. Orsaken till denna konkurs var enligt utredningen främst att föreningen under en följd av år drabbades av skördeskador. Av de tre sambmksföreningar som finns kvar i dag tillkom Hörnsjöfors år 1952, Gudhem år 1959 och Stäholm år 1972.

Erfarenheterna av sambruksföreningamas verksamhet har enligt ut­redningens mening varit goda. Delta gäller såväl det ekonomiska ut­fallet för medlemmarna som samarbetet mellan dessa. Medlemmarna har fått slörre del i den allmänna standardutvecklingen än de skulle ha fått om de valt att förbli lantarbetare. Delta har tagit sig uttryck bl, a.

 

Prop. 1975: 70                                                        41

i en högre arbetsersättning än lantarbetarlönen, I två föreningar har ersättningen betydligt överstigit denna lön. Dessutom har medlemskapet i sambruksföreningarna medfört fördelar för medlemmarna i form av sparande inom föreningama. Detta sparande har medlemmama åstad­kommit genom att inte ta ut hela den intjänade ersättningen som arbets­lön.

Utrednmgen redovisar även de problem som gjort sig gällande i sam­bruksföreningarnas verksamhet. Bl, a. har det visat sig vara svårt att få tillskottsmark i den utsträckning som behövs för att i längden upprätt­hålla kravel på sysselsättning för fem medlemmar vilket f. n. normalt är minimiantalet. Vidare har det konstaterats att personväxlingen i för­eningarna behöver underlättas.

Utredningen har studerat tre former av samverkan över ägogränser­na mellan i och för sig självständiga jordbmkare, nämligen företag för gemensam jordbruksdrift, för gemensam animalieproduktion och för ge­mensam vallfodertorkning i hetluftstork. Med gemensam jordbruksdrift avser utredningen att enbart växtodling eller växtodling och mjölkpro­duktion är gemensam för de deltagande företagen.

Utredningen visar hur jordbruksförelag som samverkar i produktio­nen kan uppnå fördelar genom den storleksrationalisering som uppkom­mer. Förelag med gemensam växtodling kan sålunda sänka maskin­kostnaderna, dela på tillskottsmark som är för stor för ett företag, ef­fektivisera skörd och efterföljande hantering genom arbetslag och ar­betsbyten samt minska kostnadema för övertidsarbete vid arbetstoppar. I företag med gemensam mjölkproduktion kan dellagama få ordnade ar­betstider t. ex. genom alt byta av varandra i den gemensamma ladugår­den. Företag för gemensam animalieproduktion kan också sänka pro­duktionskostnaderna per enhet och därmed öka lönsamheten.

I fråga om betydelsen av samverkan som alternativ till yttre slruklur-rationaUsering pekar utredningen på de svårigheter som den enskUde jordbrukaren ofla har att köpa mark på tillfredsställande villkor. Ut­redningen ser samverkan som en väg för jordbmkare, vilka inte kan eller önskar köpa mark, att utnyttja sina markresurser på ett rationellt sätt. Vidare anser utredningen atl samverkan i många fall kan medföra att de dellagande fastigheterna på sikt slås samman även ägandemäs-sigt.

Utredningen ser samverkan också som en väg att lösa ytterligare ett utvecklingsproblem som är viktigt för många jordbruksföretag, näm­ligen kapitalanskaffningen. Fördelen med samverkan i detta avseende är enligt utredningens mening framför allt alt investeringsbehovet mins­kar på grund av utnyttjandet av gemensamma produktionsresurser. Vidare kan kreditanskaffnmgen underlättas.

Utredningen lägger fram förslag till en ny lagstiftning som reglerar sambruksföreningarnas verksamhet. Lagstiftningen avser samverkan inte

 

Prop. 1975: 70                                                         42

bara i form av gemensamt jordbmk på fastighet som ägs eller arren­deras av förening utan även samverkan över ägogränser och inom delar av medlemmarnas jordbmksproduktion liksom också samverkan på trädgårdsnäringens område. Lagförslaget innehåller även i övrigt regler som avviker från motsvarande bestämmelser i nuvarande lag. Avvi­kelserna avser bl. a. bestämmelserna om medlemsantal, insatser i för­eningen och utträdande medlems rättigheter.

Remissinstanserna godtar i allt väsentligt utredningens förslag. De är ense med utredningen om att samverkan i jordbrukets primärpro­duktion kan vara ett medel bland andra att utnyttja storleksrationalise­ringens fördelar och åsladkomma från driftsynpunkt lämpliga bruk­ningsenheter. Remissinstansema delar också utredningens uppfattning att det vid sidan av de vanliga associationsformerna behövs en särskild associationsform för samverkan i jordbmket. Gällande sambmkslag uppfattas som otidsenlig.

Enligt min mening är det av särskilt intresse att den kooperativa företagsformen, som de svenska jordbmkama så aktivt har utnyttjat i distributions- och förädlingsleden, prövas också i primärproduktionen.

Den undersökning som sambmksutredningen nu har lagt fram visar att de förhoppningar som knöts tiU sambmkslagen vid dess tUlkomst år 1948 har infriats såtillvida att de sambmksföreningar som bUdats på nå­got undanlag när lyckats väl. Även om sambmkslagen fått begränsad tillämpning har, som utredningen anför, intresset för samverkan i jord­bmket ökat väsentligt på senare år särskUt i den yngre generationen.

Medelåldern i jordbmkarkåren är i dag ganska hög. Om vi även i fortsättningen skall ha ett effektivt jordbmk i landet måsle vi kunna rekrytera nya människor tUl näringen. Man kan inte räkna med att den traditionella rekryteringen med ungdomar från jordbmkarhem skall fortsätta i samma utsträckning som hittUls. Dessa ungdomar kommer självklart att utnyttja de slörre valmöjligheter som utbildningssamhället ger och i ökad utsträckning välja yrken utanför jordbmket. Likaså får man räkna med att ungdomar med annan uppväxtmiljö kommer att söka sig till jordbruket.

Det finns därför enligt min mening all anledning att också för fram­tiden ge möjUghet för jordbrakskunniga personer att genom samverkan bedriva jordbruk i en form som motsvarar de nuvarande sambruksför­eningarna. Sådan samverkan bör vara en väg att öka möjligheterna för unga människor med intresse och utbildning för jordbmk att få ägna sig åt näringen. Inte minst bör samverkan minska de hinder som i dag ofta finns i fråga om finansieringen av jordbmksföretagen. De stora kapital­insatser som fordras för att bmka en jordbmksegendom begränsar allt­för ofta inte minst ungdomars möjligheter alt ägna sig åt lantbruk.

Utredningen har utförligt behandlat frågan om samarbete mellan redan befintliga jordbruksföretag. Jag delar utredningens och remiss-

 

Prop. 1975: 70                                                        43

instansernas uppfattning atl sådan samverkan är elt väsentligt medel för att nå ökad effektivitet i produktionen. Det samarbete av detla slag som hittills har förekommit har i första hand avsett användning av ma­skiner och arbetskraft men måste i övrigt anses vara av relativt ringa omfattning. Samarbetet över ägogränserna bör kunna vidgas väsentligt.

Jag ansluter mig sålunda till utredningens uppfattning att det vid sidan av de vanliga företagsformerna även i fortsättningen behövs en särskild organisationsform för samarbele i jordbruket. En speciell sam­brukslag bör alltjämt finnas. Den nuvarande sambrukslagen är i flera avseenden otidsenlig och i behov av reformering. En ny lag bör reglera samarbetet såväl inom gemensamt jordbruk som mellan jordbmksföre­tag. I likhet med remissinstanserna anser jag att utredningens förslag kan ligga till grund för ny lagstiftning på området.

Jag delar också utredningens uppfattning att det behövs vissa stöd­åtgärder för att främja samverkan inom jordbmket.

Utredningen har påpekat att antalet jordbruksföretag av den storleks­ordning som är lämplig för sambmksföreningar är begränsat. Jag är medveten om detta förhåUande men jag vill erima om att vi i lant­bruksnämnderna har en riksomfattande organisation som noga följer ut­budet av jordbruksfastigheter. Nämnderna, som har till uppgift att verka för lantbrukets rationalisering, bör uppmärksamma möjligheten att bil­da sambruksföreningar och, när intresse föreligger, aktivt verka för att anskaffa lämpliga bmkningsenheter.

Den framtida omfattningen av samverkan i jordbmkets primärpro­duktion kommer alt i hög grad bli beroende av de resurser som ställs till förfogande för att bedriva information och rådgivning i samverkans­frågor. Brislen på kunskaper om de fördelar som står att vinna vid olika former av samarbete och om det statiiga stöd som kan erhållas torde tUl viss del kunna förklara den ringa anslutning som sambmksför-eningstanken hittills har fått. En ny lagstiftning bör åtföljas av elt för­bättrat informationsarbete. Samtidigt bör rådgivningen på området in­tensifieras. Det ankommer på lantbruksstyrelsen att svara för den centra­la ledningen av rådgivningen och informationen. Som utredningen och lantbruksstyrelsen har föreslagit bör vid styrelsen inrättas två tjänster för alt tillgodose kravet på ekonomisk-teknisk och juridisk sakkunskap, I likhet med styrelsen finner jag det inte motiverat att till styrelsen knyta en rådgivande nämnd för samverkansfrågor.

5.2 Förslag till ny lag om sambruksföreningar

Orsaken till att det även i fortsättaingen behövs en särskild förelags­form för samverkan i jordbmket vid sidan av de vanligaste förelags­formerna handelsbolag, aktiebolag och ekonomisk förening är enligt ut­redningen att ingen av dessa tre associationsformer helt tillgodoser för-

 

Prop. 1975: 70                                                        44

eningsjordbrukets behov. Sålunda är handelsbolaget inte lämpligt vid personväxlingar i samverkansföretag. Aktiebolaget är kostsamt att starta och administrera och har även andra nackdelar när det gäller samverkan i jordbruket. Associationsformen ekonomisk förening har enligt utredningen den stora svagheten att medlemskap i sådan inte medför delaktighet i föreningens aiUäggningstUlgångar och övriga till­gångar vid utträde ur föreningen.

Utredningens förslag till ny lag om sambruksföreningar bygger i stora delar på lagen (1951: 308) om ekonomiska förerungar (föreningslagen). På flera punkter behövs emellertid enligt utredningen särbestämmelser med hänsyn tiU de speciella förhållandena vid samverkan inom jord­bmket. Förslaget iimehåUer också inslag från 1948 års sambmkslag.

Sambruksföreningens ändamål bör enligt utredningen i första hand vara atl driva jordbmk eller trädgårdsskötsel för medlemmarnas gemen­samma räkning. EnUgt 1948 års sambmkslag är sambruksförenings ända­mål i princip begränsat tiU gemensamt jordbmk på fastighet som för­eningen äger eUer som den arrenderar av staten. Som vUlkor för med­lemskap krävs dessutom att medlemmama deltar i föreningens verksam­het med egen arbetsinsats. De regler som 1948 års lag innehåUer i dessa hänseenden föreslås bli upphävda. Samverkan behöver enligt utred­ningens förslag inte nödvändigtvis ske i helt integrerade företag, där föreningen äger marken eller arrenderar marken i första hand av slalen och där medlemmarna själva arbetar. Enligt utredningens för­slag bör samverkan i sambmksföreningens form i fortsältningen kun­na ske även i fråga om delar av driften vid de deltagande jord­bruks- eller trädgårdsföretagen, som härvid alltjämt ägs av medlemmar­na. Arbetet skall kunna utföras av anställd arbetskraft.

Vidare förordar utredningen att nuvarande beslämmelser om att sam­bmksförening skall stå under tillsyn av lantbmksstyrelsen skall slopas.

Beträffande rösträtten i föreningen föreslår utredningen alt sambmks­förening i fortsättningen genom stadgebestämmelser skall kunna differen­tiera medlemmarnas rösträtt, F, n, är sambruksföreningen bunden till principen en man en röst. Regeln är tvingande. Om deltagamas insatser i form av mark, arbetskraft, byggnader, maskiner etc. i företaget varierar mera påtagligt, kan det enligt utredningen vara nödvändigt alt differen­tiera rösträtten för att företaget skall komma till stånd.

I fråga om utträde ur förerungen följer av bestämmelsema i 1948 års sambrukslag att medlem som vill utträda ur föreningen och därvid till­godogöra sig andelens ekonomiska värde är hänvisad till att överlåta sin andel till person som uppfyller lagens kompetenskrav och förenings-stadgamas viUkor, om inte annan medlem eller förenmgen övertar den frivUligt. Utredningen föreslår tiU skillnad häremot att i lagen uttryck­ligen slås fast att medlem har rätt att utträda oavsett om han har kun-

 

Prop. 1975: 70                                                        45

nat finna någon godtagbar förvärvare av sin andel eUer inte. Den fria utträdesrätten är förenad med skyldighet för föreningen alt lösa av­gående medlems andel, A andra sidan kan eiUigt utredningens förslag i stadgarna tas in förbehåll om att utträde inte får ske förrän viss tid från inträdet. Sådant förbehåU kan enligt utredningen bli aktuellt bl. a. för nystartade sambmksföreningar som gör stora investeringar,

I fråga om reglerna för avsättning tUl reservfond föreslår utredningen att minst 5 %, i stället för 20 % som gäUer enUgt 1948 års sambmkslag, av årsvinsten skall avsättas tUl reservfonden. Reglerna om reservfond innebär en större flexibUitet vid fonderingen än som f, n, är möjlig. Reservfondens bundenhet till taxeringsvärdet på föreningens fasta egen­dom upphör, I StäUet anpassas reservfonden tUl föreningens skulder en­ligt balansräkningen eUer tUl viss kvotdel av det bokförda värdet. Be­träffande vinstutdelning innehåUer förslaget inte någon begränsning av utdelning i förhållande till inbetalat insatskapital, vilket f. n. är fallet enligt sambmkslagen.

Remissinstanserna är på det hela taget positiva tUl utredningens för­slag tUl nya lagbestämmelser. Flertalet anser att förslagen bör kunna bi­dra lill att öka intresset att driva gemensamt jordbmk eller trädgårds­skötsel i sambmksföreningens form. Förslaget att vidga sambmksför­eningens verksamhet tiU att omfatta samverkan över ägogränserna god­tas allmänt. Även förslaget att slopa arbetsplikt i sådan förening till­styrks. Däremot riktas kritUc mot förslaget att medlemmarnas rösträtt i föreningen skall kutma differentieras, något som strider mot vanliga kooperativa principer. De förslag som syftar tiU att underlätta person-växlingar i föreningarna men samtidigt trygga föreningarnas bestånd har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Den föreslagna regleringen av fondbildning och vinstutdelning i sambmksförening godtas eller läm­nas utan erinran av remissinstansema.

Som jag tidigare har nämnt biträder jag utredningens förslag alt sam­bruksföreningens verksamhetsområde vidgas till att omfatta samverkan både över ägogränser och inom delar av jordbruksproduktionen vid medlemmamas företag liksom också samverkan på trädgårdsnäringens område. Jag biträder också förslaget att slopa kravet på att medlem skall vara skyldig alt delta i föreningens verksamhet med egen arbetsinsats. Samtidigt vill jag dock framhåUa att sambmksföreningen, som är en personsammanslutning, har utformats särskilt med tanke på att de flesla medlemmarna själva skall ulföra arbetet inom föreningen.

Som utredningen förordat bör i förslaget till ny sambrukslag inle las upp någon motsvarighet till bestämmelsen i 1948 års sambrukslag att sambmksförening skall slå under viss tillsyn av lantbmksstyrelsen.

Utredningens förslag att det skall finnas möjlighet att differentiera medlemmamas rösträtt i föreningen har som nämnts mött viss kritik.

 

Prop. 1975: 70                                                        46

Bl. a. framhåller lantbrukshögskolan att ett frångående av principen om lika rösträtt inte är att rekommendera från skilda synpunkter. Också jag anser alt principen en medlem — en röst bör gälla för sambmks­förening utan möjlighet till undantag. Principen gäller för de nuvaran­de sambruksföreningarna, och den har enligt min menuig så stora för­delar atl den bör upprätthållas även i fortsättningen.

Jag kan ansluta mig till de bestämmelser som föreslås i syfte att un­derlätta personväxlingar i sambmksförening men samtidigt garantera viss StabUitet särskUt i nybildade föreningar med stora investeringar. Bestämmelserna i fråga innebär i princip fri utträdesrätt för medlemmar­na och kompletteras med beslämmelser som ger utträdande medlem möjUghet att få ersättning för andelens värde. Samtidigt finns emeUertid möjlighet att i stadgarna ta in förbehåll om förbud mot utträde inom viss tid efter inträdet.

Jag kan också godta utredningens förslag att föreningslagens regler om fondbildning och vinstutdelning görs tillämpliga också på sambmks­förening.

Den rättsliga regleringen i övrigt av sambmksföreningarnas verksam­het får jag anledning att behandla närmare i specialmotiveringen (avsnitt 7.1). Med anledning av mitt förslag tiU ny lag om sambmksföreningar bör smärre följdändringar göras i föreningslagen, lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. och jord­förvärvslagen (1965: 290). Dessa frågor behandlas närmare i special­motiveringen.

När det gäller den lagtekniska utformningen av lagstiftningen kan jag i likhet med Svea hovrätt ansluta mig till utredningens förslag att en ny lag om sambmksföreningar i princip bör uppta endast sådana regler som skiljer den från föreningslagen och att i övrigt hänvisningar görs till denna lag. En sådan lagleknisk lösning har använts vid utformning­en av bostadsrältslagen (1971:479). Denna lag reglerar i princip ut­tömmande bostadsrättsföreningarnas förhållanden men hänvisar i de delar där reglerna överensstämmer med vad som gäller för ekonomiska föreningar i allmänhet direkt lUl motsvarande bestämmelser i förenings­lagen.

Chefen för finansdepartementet avser att i ett senare sammanhang ta upp frågan om beskattningsregler för sambmksföreningar.

Den nu föreslagna lagen bör träda i kraft den 1 januari 1976.

5.3 Stödåtgärder

Statligt stöd till jordbmkets rationalisering kan bl. a. ulgå till sam­bmksförening, ekonomisk förening, handelsbolag och aktiebolag. Dessa associationer är vad gäller möjligheter till stöd i princip jämställda med enskilda personer. Vissa särskUda villkor gäller dock för sammanslut-

 

Prop. 1975: 70                                                        47

ningar. Bl. a. skall förhåUandena ge anledning anta att sammanslut­ningen kommer att bestå.

Huvuddelen av de deltagande brukningsenhetema bör ha eller inom en nära framtid väntas få förutsätmingar för rationeU drift. Vidare bör inle den gemensamma investeringen verka hindrande på den yttre ratio­naliseringen.

Stöd till sammanslutningar utgår praktiskt taget helt i form av stat­liga lånegarantier. Utöver de ändamål för vilka kreditgarantier lämnas tUl enskilda personer kan garanti lämnas för insats i sambmksförening eller i sammanslutning för bl. a. gemensam animalieproduktion. Sådan lånegaranti får uppgå till högst 10 000 kr.

För driflslån till sambmksförening eUer sammanslutning för gemen­sam animalieproduktion eller lagring eller hantering av jordbmksproduk­ter får amorteringstiden utsträckas till 20 år i stället för i övriga fall 15 år.

I fråga om bidrag till åtgärd för inre rationalisering gäller för samman­slutning liksom för enskild person att bidrag endast utgår om åtgärden sker i samband med genomgripande och kapitalkrävande yttre rationali­sering och innebär en särskilt stor och i tiden koncentrerad Investering, som kan antas medföra påfrestning på sökandens likviditet. Till ekono-mibyggnadsåtgärd får bidraget normalt inte överstiga 50 000 kr.

Statlig garanti kan vidare lämnas för lån tiU förvärv av jordbmks-maskiner som skall användas gemensamt för flera jordbmks- eller Iräd-gårdsföretag (maskinlån) samt till inköp, ny- eller ombyggnad av bygg­nad för yrkesmässig maskinhållning (byggnadslån). Garanti för maskin­lån avser endast lån som skall användas för alt sätta upp ett nytt ma-skinbeslånd eller utvidga ett befintligt. Garantin får högst avse ett be­lopp av 80 % av köpesumman eUer byggnadskoslnaden. Amorterings­tiden får inte vara kortare än fem år och inte längre än åtta är för maskinlån och tio år för byggnadslån.

Vad gäller trädgårdsnäringen lämnas slöd också tUl rationaliserings­åtgärder inom denna och till förvärv av trädgårdsföretag och inventa­rier till sådana företag samt till tUlskottsförvärv av mark. Bestämmelser­na för stödet motsvarar i stor utsträckning reglerna i jordbmkets ratio­naliseringskungörelse.

Enligt sambmksutredningen kan statlig stimulans tUl maskinsamverkan motiveras av både samhällsekonomiska och företagsekonomiska skäl. Bl. a. bidrar maskinsamverkan till att jordbrukets maskininvesteringar utnyttjas bättre. Övermekanisering och negativa sysselsättningseffekter m. m. som eljest följer med utveckUngen mot allt effektivare maskiner kan också motverkas.

Uttedningen konstaterar att efterfrågan på kreditgarantier för lån en­ligt maskinlånekungörelsen varit liten bl. a. till följd av i vissa hänseen­den restriktiva bestämmelser. Vissa modifieringar föreslås därför. För-

 

Prop. 1975: 70                                                        48

slagen innebär bl. a. att yrkesmaskinhåUare skall kunna få lånegaranti för anskaffande av rörelsekapital vid start, övertagande eller slörre ut­vidgning av en mera omfattande maskinhållarrörelse. Vidare föreslås alt begränsningen av garantigivningen tUl 80 % av köpesumman eller bygg­nadskostnaden slopas.

Utredningen föreslår också utvidgat statligt stöd till samverkansföre­tag. Sådana företag definieras av utredningen som förelag som genom­fört samverkansrationaUsering. Härmed avser utredningen rationalise­ring med positiv förelagsekonomisk effekt genom att verksamhet som tidigare drivits var för sig av delägare i samverkansföretaget eller av deras företrädare nu sker gemensamt. Sådan samverkan är inte bunden till någon viss associationsform.

Utredningen understryker behovet av att med statiigt stöd underlätta nya delägares kapitalinsatser samt överlåtelser av aktier och andra an­delar. Sådant stöd föreslås ulgå som lånegaranti och normalt lämnas delägaren personligen. Vidare föreslås bl. a. att samverkansföretaget som sådant får möjlighet tiU motsvarande stöd vid inlösen av andel i handels­bolag eUer sambruksförening. Vid överlåtelse och lösen av andel föreslås garanti kunna motsvara andelens hela godkända överlåtelsevärde.

Lånegaranti föreslås kunna lämnas till medlem eller framtida medlem i sambmksförening eller till föreningen själv för överlagande resp. lösen av andel i föreningen även om föreningens bildande eller verksamhet inte inneburit samverkansrationaUsering,

För samverkansförelag med högre grad av samverkansrationalisering t, ex. helt gemensam växtodling eller animalieproduktion, föreslås stats­bidrag kunna utgå med högst 25 % av godkänd kostnad för investeringar i ekonomibyggnader och markanläggningar, Samverkansförelagen före­slås också kunna komma i fråga för särskilt rationaliseringsstöd.

Utredningen föreslår att bestämmelsen om maximibelopp för bidrag till ekonomibyggnader tas bort vid bidragsgivningen till samverkans­företag med motivering att bidraget räknat per deltagare sällan kom­mer att överstiga gällande maximibelopp.

Utredningen föreslår att de vUlkor för slöd till samverkansföretag inom jordbmket som fömt nämnts även skall gälla för samverkansföre­tag inom trädgårdsnäringen.

Utredningens förslag lill stödåtgärder tillstyrks i huvudsak eller läm­nas utan erinran av remissinstanserna.

Som jag tidigare har nämnt bör bildandet av sambmksföreningar en­ligt den nya sambmkslagen understödjas av statsmakterna. Både utred­ningen och remissinstanserna konstaterar att samverkan ger sänkta pro­duktionskostnader. Alt främja samverkan är därför enligt min mening ett naturligt led i strävandena att åstadkomma en rationell jordbmks- och Irädgårdsproduklion. Det är därför angeläget alt det statliga stödet till

 

Prop. 1975: 70                                                        49

jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering har en sådan utform­ning att bildande och drift av samverkansföretag stimuleras.

Jag vill i detta sammanhang erinra om alt 1972 års jordbmksutred-ning har i uppdrag att göra en översyn av rationaliseringspolitiken på jordbrukets område. Vidare har 1974 års trädgårdsnäringsutredning i uppdrag att behandla behovet av att särskilt stimulera samverkan inom trädgårdsnäringen samt att pröva rationaliseringsstödets inriktning och utformning inom näringen. I awaktan på nämnda utredningars arbete föreligger enligt min uppfattning inga hinder att göra vissa ändringar i stödet till samverkansföretag inom jordbmket och trädgårdsnäringen.

I likhet med remissinstanserna tillstyrker jag de ändringar av stödet till gemensam maskinanvändning inom jordbruk och trädgårdsnäring som utredningen föreslår. Som lantbmksstyrelsen föreslagit bör dock amorteringstiden för maskinlån fastställas till högst 10 är oavsett lånets ändamål.

Samverkansföretag definieras av utredningen som företag som genom­fört samverkansrationalisering. Med sådan rationalisering bör enligt min mening avses övergång till ändamålsenlig gemensam drift av tidigare en­skilt drivna verksamheter. Det av utredningen föreslagna utökade stödet till samverkansföretag inom jordbruk och trädgårdsnäring avser både lånegarantier och bidrag. För egen del tillstyrker jag att möjligheter öppnas till ökat stöd till samverkansförelag. Slödet bör syfta till att skapa rationella och bärkraftiga produktionsenheter och får självfallet inte ut­göra hinder för den yttre rationaliseringen.

Utredningen föreslår att statsbidrag skall kunna utgå med högst 25 % av godkänd kostnad för investering i ekonomibyggnader och markanläggningar till samverkansföretag som genomför högre grad av samverkansrationalisering, utan den begränsning till normall 50 000 kr. som f. n. gäller. Jag finner del rimligt alt sådant slöd kan ulgå vid sam­verkansrationalisering. Vid fastställande av bidragels storlek bör dock hänsyn tas till i vilken utsträckning medlemmarna i samverkansföretaget medverkar med egen arbetsinsats i företagets produktion. Som en rikt­punkt bör gälla att bidrag får utgå med högst 50 000 kr. per sådan heltidssysselsatt.

I enlighet med förslag av lantbruksstyrelsen bör amorteringstiden för driftslån vara 15 år för samtliga låntagare.

I övrigt kan jag tUlstyrka utredningens förslag i fråga om lånegaran­tier och bidrag. Jag vill tUlägga att vid prövning av fråga om statsbidrag till samverkansföretag restriktivitet bör iakttas beträffande företag med juridisk person som medlem eller då medlem medverkar endast med ka­pitalinsats, om inle särskilda skäl ger anledning till annat.

I prop. 1975: 1 (bil. Ils. 28) har regeringen föreslagit att för budget-

4    Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 70

 

Prop. 1975: 70                                                                        50

året 191511 f, under förslagsanslaget Täckande av förluster på gmnd av statiig kreditgaranti förs upp lånegarantiramar för lån lUl yttre rationali­sering med 55 milj. kr., för lån till inre rationalisering med 130 milj. kr., för jordförvärvslån med 42 milj. kr. och för driftslån med 55 milj. kr. Utredningens förslag i fråga om stödgivningen till samverkansförelag torde inle medföra behov av utökade garantiramar under budgetåret.

Förslagsanslaget Bidrag tiU jordbmkets rationalisering, m. m. föreslås i prop. 1975: 1 (bil. 11 s, 25) för budgelårel 1975/76 bli uppfört med 27 milj. kr. Under budgetåret avses statsbidrag kunna beviljas lill yttre ratio­nalisering med högst 12 milj. kr. och lill inre rationalisering med högst 18 milj. kr. Ramen för bidrag lUl yttre rationalisering behöver enligl utred­ningens bedömning inle utökas. Däremot anser utredningen att ramen för bidrag lill inre rationalisering till en början bör ökas med 2 milj. kr. En­ligt utredningen begränsas ökningen av all elt utökat stöd till samver­kansföretag bör innebära en viss minskning av medelsålgången för bi­drag lill enskilt ägda förelag.

Förslagsanslaget Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering m. m. är i prop. 1975: 1 (bil. 11 s. 27) för budgetåret 1975/76 föreslaget till 150 000 kr. Utredningen anser det sannolikt alt bidragsstödet till sam­verkansförelag inom trädgårdsnäringen kommer atl på sikt medföra behov av alt höja anslaget.

För budgelårel 1975/76 räknar jag med att det slöd lill samverkan som kommer all utgå från nyssnämnda anslag skall rymmas inom de i prop. 1975: 1 bil. 11 föreslagna beloppen.

I fråga om fortbildning och rådgivning m. m. rörande samverkan be­dömer utredningen att årskostnaderna under de närmaste åren kommer atl uppgå till åtminstone 1 milj. kr. Därav belöper ca 350 000 kr. på lantbruksstyrelsen. Som jag tidigare har föreslagit bör vid styrelsen in­rättas två tjänster för handläggning av frågor rörande samverkan inom jordbruk och trädgårdsnäring.

6   Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartemen­tet upprättats förslag till

1.  lag om sambruksföreningar,

2.  lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,

3.  lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.,

4. lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290).

 

Prop. 1975: 70                                                                      51

7   Specialmotivering

7.1 Förslaget till lag om sambruksföreningar

Allmänna bestämmelser

1 §    I denna paragraf, som motsvarar 1 § i 1948 års sambrukslag och

utredningsförslaget, ges en bestämning av begreppet sambruksförening.

GäUande rätt. Som sambruksförening kan enUgt 1 § första stycket 1948 års sambrukslag inregistreras förening med ändamål att bereda medlemmarna utkomst genom att på fastighet som föreningen för­värvat eller arrenderat av staten låta medlemmarna bedriva gemensamt jordbruk och annan i samband därmed stående verksamhet. Efter tUl­stånd av regeringen eller, efter regeringens förordnande, av lantbruks­styrelsen får enligt 1 § andra stycket som sambruksförening registreras även förening med ändamål att låta medlemmarna driva föreningsjord­bruk på fastighet som föreningen arrenderat av annan än staten.

Utredningen. Som sambruksförening enligt den föreslagna nya lagen bör kunna registreras förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att för deras räkning gemensamt

1.  driva jordbruk,

2.  driva jordbruk och skogsbruk,

3.  driva trädgårdsbruk,

4.  på annat sätt framställa jordbmks- eller trädgårdsprodukter, eller

5.  driva annan verksamhet som har samband med gemensamt jord­bruk eller trädgårdsbruk.

Föredraganden. Paragrafen stämmer i sak väsentligen överens med utredningens förslag.

Som sambruksförening kan enligt paragrafen registreras ekonomisk förening med ändamål att driva jordbruk eller trädgårdsnäring för medlemmarnas gemensamma räkning. Vad som avses med ekonomisk förening framgår av 1 § föreningslagen. Självfallet behöver en förening inte registreras som ekonorriisk förening innan den kan bli registrerad som sambruksförening.

Jag vill i detta sammanhang nämna att jag i avsnitt 7.2 kommer att föreslå viss ändring i föreningslagen som innebär att denna lag skall tillämpas bara i de fall sambrukslagen särskilt anger detta. Innehåller annan lag eller författning särskUd bestämmelse om ekonomisk för­ening, skall sådan bestämmelse däremot i princip tillämpas också i fråga om sambruksförening.

Med ändamålsbeskrivningen "driva jordbruk eller trädgårdsnäring för medlemmarnas gemensamma räkning" avses som framgått av den allmänna motiveringen samverkan såväl inom helt integrerade företag som över ägogränsema.

Som också har framgått av den allmänna motiveringen har till skill-

 

Prop. 1975: 70                                                        52

nad från vad som gäller enligt 1948 års sambrukslag i den föreslagna lagen inte uppställts något krav att medlem skall vara skyldig alt med egen arbetsinsats delta i föreningens verksamhet.  I uttrycket "driva jordbruk eller trädgårdsnäring" ligger alltså inte något krav på att med-" lemmarna själva skall utföra arbetet.

Ordet "jordbruk" i paragrafen bör liksom i 1948 års sambrukslag ges en tämUgen vid tolkning. Detsamma bör gälla begreppet "trädgårds­näring". Med trädgårdsnäring förstås närmast yrkesmässig framställning av trädgårdsprodukter eller must. När det i paragrafens andra stycke talas om annan verksamhet som har samband med föreningens ändamål, åsyftas i första hand skogsbmk. SjälvfaUet kan som utredningen anför också tänkas att föreningen vid sidan av den egentliga verksamheten driver t, ex. uppfödning av hästar för trav-, galopp- eller ridsportända-mål, produktion av skogsplantor eller drift av mindre sågverk,

2 § I denna paragraf, som motsvarar 2, 3 och 9 §§ i 1948 års sam­
brukslag och 2 § i utredningens förslag, regleras genom hänvisning till
föreningslagen ansvarigheten för sanibruksförenings förbindelser, för­
eningens rättskapacitet och frågan var förening skaU registreras.

Första stycket överensstämmer med utredningens förslag, I paragra­fen föreskrivs att 2—4 §§ föreningslagen skall äga motsvarande till- lämpning i fråga om sambruksföreningar. Av dessa paragrafer framgår att medlemmama inte står något personUgt ansvar för föreningens för­bindelser och att föreningen inte vinner rättskapacitet förrän den har blivit registrerad. Vidare finns bl. a. regler om verkningama av att rättshandling företas på föreningens vägnar före registreringen. I överensstämmelse med vad utredningen förordat har i lagförslaget inte tagits upp någon motsvarighet till bestämmelsen i 3 § andra stycket 1948 års sambrukslag att sambruksföreningen skall registreras hos lant­bmksstyrelsen. Hänvisningen till 4 § föreningslagen innebär att regi­streringen, i överensstämmelse med vad som gäller ekonomiska förening­ar i allmänhet, i stället i princip skall ske hos länsstyrelsen i det län där föreningens styrelse enligt stadgarna skall ha sitt säte.

EnUgt andra stycket skall uppgifter om sambmksföreningar tas in i en särskUd avdelning av föreningsregistret.

Stadgar och firma m. m.

3 § I denna paragraf, som motsvarar 4 § första stycket i 1948 års sam­
brukslag och 3 § första stycket i utredningsförslaget, anges de krav som
måste vara uppfyllda för att en sambruksförening skaU kunna registre­
ras.

Gällande rätt. I 4 § första stycket 1948 års sambrukslag föreskrivs att sambmksförening för att vinna registrering skall bestå av minst fem medlemmar men att regeringen i särskilda fall kan medge att antalet.

 

Prop. 1975: 70                                                        53

får vara tre eller fyra. Vidare skall enligt lagrummet föreningen ha antagit stadgar och ekonomisk plan för verksamheten samt utsett sty­relse och revisorer.

Remissinstanserna. Lantbrukshögskolan och de remissinstanser som uttalar sig i fråga om medlemsantalet tiUstyrker utredningens förslag att som generell regel föreskriva att antalet medlemmar i sambruksförening skall vara minst tre. Svea hovrätt och lantbrukshögskolan påpekar att de föreslagna reglernas förhållande tUl bestämmelserna i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. bör uppmärksammas och klargöras närmare.

Föredraganden. Som lantbrukshögskolan anför krävs genom den mekanisering som har genomförts i jordbmket numera i allmänhet så stora arealer för de vanligaste produktionsinriktningarna att det skulle uppstå stora svårigheter att anskaffa lämpliga brukningsobjekt, om nu­varande krav på normalt minst fem medlemmar behålls. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag i denna fråga. Jag delar också ut­redningens uppfattning att kravet på alt fullständig ekonomisk plan skall finnas utarbetad för verksamheten är överflödig och kan slopas.

Jag kommer att i avsnitt 7,3 behandla frågan om förhållandet mellan den nu föreslagna lagen och lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

4 § I denna paragraf anges vilka bestämmelser som måste tas in i
sambruksförenings stadgar för att föreningen skall kunna registreras.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 § i 1948 års sambrukslag, 6 § i
föreningslagen och 4 § i utredningens förslag.

Remissinstanserna. Enligt lantbrukshögskolan saknas i uppräkningen av vad stadgarna skall innehålla en föreskrift om grunderna för be­stämmande av lösenbelopp för andelar. Den vikt som man måste lägga vid sättet för beräknande av lösenbeloppet gör enligt högskolan alt stadgarna obligatoriskt bör innehålla visst uttalande härom.

Föredraganden. Punkterna 1—6 har utformats i huvudsaklig över­ensstämmelse med 5 § 1—6 1948 års sambrukslag. I punkterna 1—3 föreskrivs alt stadgarna skall innehålla uppgift om föreningens firma, ändamålet med föreningens verksamhet och dess art samt den ort där styrelsen skall ha sitt säte. I punkterna 4 och 5 föreskrivs att stadgarna skall ange den insats med vilken medlem skall delta i föreningen, hur insatsen skall göras och, om särskilda avgifter skall förekomma, deras belopp eller de högsta belopp vartill de får bestämmas. Enligt punkt 6 skall stadgarna innehålla föreskrifter om styrelse och revisorer.

Punkterna 7—9 stämmer i sak överens med 5 § 8—10 1948 års för­eningslag. Punkterna innehåller föreskrifter om räkenskapsår (7), ordi­narie föreningsstämma (8) och kallelse och meddelanden (9),

Jag delar lantbrukshögskolans uppfattning att stadgarna också bör

5  Riksdagen 1975. 1 saml Nr 70

 

Prop. 1975: 70                                                         54

ange de värderingsgrunder som skall tUlämpas när förening skall inlösa medlems andel. Vidare bör stadgarna liksom f. n. innehålla föreskrifter om de grunder enligt vilka föreningen skall förfoga över uppkommen vinst och hur det skall förfaras med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning. Det bör anmärkas att vad som i stadgarna sägs om fördelningen mellan medlemmarna av föreningens tillgångar vid dess upplösning blir bestämmande för beräkningen av medlemmarnas an­delar i föreningen t. ex, vid medlems avgång, om inte stadgarna inne­håller särskilda föreskrifter härom.

5 §    Denna paragraf, som motsvarar 6 § i 1948 års sambrukslag och

5 § i utredningsförslaget, behandlar sambruksförenings firma.

I paragrafen föreskrivs i huvudsaklig överensstämmelse med gällande rätt och utredningens förslag att sambruksförenings firma skall inne­håUa ordet sambruksförening och att firman inte får innehålla något som kan föranleda misstaget att firman innehas av ett bolag. Vidare sägs att firman tydUgt skall skilja sig från andra hos länsstyrelsen förut registrerade ännu bestående föreningsfirmor och att annan än sambruksförening inte i sin firma eller annars vid beteckning av rörel­sen får använda ordet sambruksförening. För registrering av firma gäl­ler i övrigt föreskrifterna i firmalagen (1974: 156).

6 § I paragrafen, som motsvarar 6 § i utredningens förslag, hänvisas
till föreningslagens bestämmelser rörande ansökan om registrering.

De föreslagna bestämmelserna innebär viss avvikelse från vad som gäller för ekonomiska föreningar i allmänhet. Genom hänvisningen till 3 § anges att ansökningen alltid skall innehålla försäkran om att för­eningen har minst tre medlemmar. Föreligger stadgeföreskrift eller'be­slut om att föreningen inte får börja sin verksamhet förrän visst högre medlemsantal har uppnåtts, följer av föreningslagens beslämmelser att försäkran skaU avse att detta antal har uppnätts.

7     §    Paragrafen innehåUer bestämmelser om medlemsförteckning.
Bestämmelserna är i stort sett desamma som i föreningslagen. Någon

motsvarighet till reglerna om att förteckningen skall innehålla upp­gifter om bl. a. insatser som kommer att återbetalas har emellertid inte tagits upp i paragrafen.

Medlems intagande och avgång m. m.

8 § I denna paragraf, som motsvarar 10 och 13—16 §§ i 1948 års
sambrukslag samt 7, 8 och 10 §§ i utredningens förslag, regleras genom
hänvisningar till föreningslagen villkoren för medlemskap i sambmks­
förening, frågan hur medlemskap vinns samt verkan av att den som

 

Prop. 1975: 70                                                        55

förvärvat medlems andel underlåter att ansöka om medlemskap och att ansökan om medlemskap bifalls resp, avslås.

Gällande rätt. Frågan om antagande av medlem avgörs enUgt 10 § 1948 års sambrukslag på föreningssammanträde enligt de grunder lagen och föreningens stadgar innehåller och med beaktande av innehållet i gällande ekonomisk plan. Vid vissa familjerällsliga fång får enligt 13 § den som förvärvat andel inle vägras medlemskap, såvida inte hinder föreligger på grund av beslämmelser i lagen. Dessa fång är förvärv genom bodelning eller arv och då andel övergått på grund av testamente tUl teslators make, skyldeman inom arvsleden, adoptivbarn eller adoptant. Inträdesrätten kan begränsas i stadgarna utom för make, barn och adoptivbarn. Om någon förvärvat andel efter över­låtelse, får han enligt 14 § inle vägras inträde i föreningen, om han uppfyUer de villkor för medlemskap som lagen och föreningens stadgar föreskriver och han skäligen bör godtas som medlem. Den som vägras inträde kan påkalla att frågan avgörs av tre skUjemän enligt lagen om skiljemän. Skiljedomen kan inle överklagas. Antas inte förvärvare av andel till medlem, blir enligt 16 § överlåtelsen utan verkan, om inte förvärvet skett på exekutiv auktion, då föreningen är skyldig att lösa andelen.

Utredningen. Enligt föreningslagen kan andelsrätten — den rätt av ekonomisk natur som medlemmen har mot föreningen på gmnd av insatser — överlåtas utan att medlemskapet samtidigt överförs. Denna ordning medför vissa problem som utredningen funnit det angeläget att undvika för sambruksföreningens vidkommande. De regler om medlem­skap som utredningen föreslår bygger därför på förutsättningen att medlemskapet och andelsrätten liksom i fråga om aktiebolag och han­delsbolag är odelbara. Det innebär att dessa båda begrepp i princip inte kan spjälkas från varandra genom medlems död eller andelsrättens övergång på annat sätt. Hinder föreligger i och för sig inte att överlåta andel utan att medlemskapet samtidigt överförs. Överlåtelsen är emel­lertid i förslaget försett med det suspensiva villkoret att förvärvaren antas tUl medlem.

Från nyssnämnda princip är det nödvändigt att göra undantag för förvärv som sker på exekutiv auktion, eftersom endast andelsrätt, inte medlemskap, kan utmätas och försäljas exekutivt. Vidare är det uppen­barligen stötande att införa tvång tUl medlemskap för person tUl vilken andel övergått på grund av bodelning, arv eller testamente. Samtidigt är det givetvis angeläget att även i dessa fall frågan om medlemskapet avgörs så snabbt som omständigheterna tillåter.

Enligt nuvarande regler har medlems död samma verkan gentemot föreningen som om han sagt upp sig till utträde. Den avlidnes andel i föreningen är en tillgång i dödsboet och övergår, om den inte säljs under boutredningen, i anledning av dödsfallet på efterlevande make,

 

Prop. 1975: 70                                                         56

arvinge eller testamentstagare. Detsamma gäller enligt 12 § lagen om ekonomiska föreningar. Utredningen anser att denna form av provi­soriskt medlemskap för dödsbo efler medlem är mindre lämplig sär­skilt för sambruksföreningar som bygger på samverkan över ägogrän­serna. Regeln om medlemskap för dödsbo efter medlem har i förslaget konstruerats så att dödsboet automatiskt blir medlem. Hur länge döds­boet skall kvarstå som medlem blir i princip beroende på dödsboets eget skön, om inte inlösen sker.

Föredraganden. Utredningen föreslår att reglerna om medlemskap byggs på principen om andelsrättens och medlemskapets odelbarhet. Som utredningen själv konstaterar är det emellertid inte möjligt att genomföra principen undantagslöst. Enligt min mening saknas anled­ning att i detla avseende beträffande sambruksförening avvika från reglerna i föreningslagen och 1948 års sambrukslag. Jag anser det bl. a. inte lämpligt att införa en ordning enligt vilken det skulle bli möjligt för dödsbo att kvarstå som medlem under i princip obegränsad tid. Paragraferna 7, 8 och 10 i utredningens förslag har därför omarbe­tats till närmare överensstämmelse med föreningslagen.

Hänvisningen till 11 § första stycket föreningslagen innebär att sam­bruksförening inte får vägra någon inträde som medlem, om inte sär­skilda skäl föreligger med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annan orsak. Be­stämmelsen har sin motsvarighet i 7 § andra stycket i utredningens förslag, I en sambruksförening kan det ofta finnas skäl att begränsa medlemsantalet av den anledningen att föreningens verksamhet inte ger utrymme för samverkan av något större antal personer. Om en förening bildas t, ex. för gemensam drift av en andelsladugård med begränsat utrymme, skall föreningen inle behöva ta in flera medlemmar än som är lämpligt för att ladugården skall kunna drivas på ett ratio­nellt sätt i avsedd omfattning. Möjlighet föreligger också alltid att vägra sådana personer inträde som med skäl kan förväntas komma att motarbeta föreningens verksamhet och syfte.

I paragrafen hänvisas vidare till 12 § i föreningslagen. Om en med­lem avlider har detta gentemot föreningen samma verkan som oiri han sagt upp sig till utträde. Under uppsägningstiden inträder dödsboet provisoriskt som medlem. Vid uppsägningstidens slut sker utträdet även om dödsboet då fortfarande skulle vara oskiflat. Givetvis är det ingenting som hindrar alt föreningen i stadgarna medger att avliden per­sons medlemskap övergår på dödsboet liksom det ju även står en för­ening fritt att anta ett dödsbo som medlem. Den som genom bodelning, arv eller testamente förvärvat den avlidnes andel har rätt att efter an­mälan inträda som medlem i den avlidnes ställe, om inte annat före­skrivs i stadgama. Sådan anmälan skall i regel göras sex månader efter dödsfallet. Om anmälan inte görs inom denna tid, bortfaller rätten att

 

Prop. 1975: 70                                                        57

inträda i föreningen i den avlidnes ställe. De nu föreslagna bestämmel­serna avviker från 1948 års sambrukslag och utredningens förslag väsentligen genom att rätten att på angivet sätt inträda som.medlem i förening inte begränsats till vissa närmare släktingar.

Överlåtelse av andel bör enligt min mening regleras på samma sätt som i föreningslagen. I 13 § föreningslagen, till vilken hänvisning också sker i den föreslagna paragrafen, ges föreskrift att den som efter över­låtelse förvärvat andel skall ansöka om medlemskap inom sex månader därefter. Om ansökan bifalls, inträder förvärvaren i överlåtarens ställe. Görs inte ansökan eller avslås sådan, blir inte förvärvet ogiltigt utan förvärvaren får samma rättigheter som avgången medlem. Stadgarna kan, som närmare kommer att framgå av följande paragraf, innehålla förbehåll att uppsägning inte får ske förrän viss tid efter inträdet. En sådan föreskrift förlorar inle sin verkan genom en ensidig åtgärd av medlem. Den som i fall då stadgarna innehåller sådant förbehåll förvär­vat medlems andel men ej vunnit inträde i föreningen får således göra gällande rätt enligt 10 § först då sådan rätt inträtt för överlåtaren. Överlåtelser i nu avsedda fall torde dock i regel böra göras villkorade, dvs. göras beroende av att förvärvaren antas som medlem.

Enligt 8 § andra stycket bör fråga om medlems anlagande i över­ensstämmelse med 1948 års sambmkslag och huvudregeln i utredning­ens förslag avgöras på föreningsstämma. Sambruksföreningen kan näm­ligen ofta antas ha ett begränsat anlal medlemmar som gör att denna ordning framstår som lämplig för sambruksföreningens del. Det bör dock som utredningen förordat finnas möjlighet att bestämma annat i stadgarna.

9 § Paragrafens första stycke, som i sak överensstämmer med 9 § i utredningens förslag, fastslår medlems rätt att uppsäga sig till utträde ur föreningen.

Enligt den nu gällande sambrukslagen är medlem som vill utträda ur föreningen hänvisad till att överlåta sin andel till utomstående, om inle föreningen eller annan medlem övertar andelen. Den föreslagna bestäm­melsen innebär i princip fri utträdesrätt för medlemmarna. Det bör an­märkas, att paragrafen kompletteras med bestämmelser i 10 § lagför­slaget som ger den utträdande medlemmen möjlighet att få ersättning för andelens värde.

I stadgarna kan emellertid intas förbehåll om förbud mot uppsägning inom viss tid efler inträdet. TUl skiUnad från vad som gäller enligt för­eningslagen får sambruksförening ulan inskränkning tUl tiden själv bestämma när uppsägning tidigast får ske. Hänvisningen till 14 § andra stycket föreningslagen innebär att förening i stadgarna kan inta be­stämmelser om att medlem skall kunna uteslutas då vissa förutsätt­ningar föreligger. Även om medlemmarna bundits för viss tid i före-

 

Prop. 1975: 70                                                         58

ningen genom bestämmelse i stadgarna, föreligger ändå uppsägningsrätt i vissa fall. En sådan begränsning av uppsägningstiden får som följer av hänvisningen i 15 § föreningslagen till 68 § andra stycket samma lag nämligen inte göras gällande, om medlem vill utträda för att undgå konsekvenserna av en stadgeändring, varigenom medlemmarnas betal­ningsförpliktelser mot föreningen ökas eller deras rätt till årsvinst eller till föreningens tUlgångar begränsas.

Av hänvisningen till 15 § föreningslagen framgår vidare att avgång ur sambruksförening, utom i det nyss berörda faUet, sker på det räken­skapsårs sista dag som infaller minst en och, beroende på stadgarnas innehåll, högst sex månader efter den omständighet som föranlett ut­trädet. Enligt sista stycket i samma paragraf förlorar utesluten medlem genast rätten att delta i överläggningar och beslut om föreningens an­gelägenheter.

Hänvisningen i 15 § föreningslagen tUl 96 § 2 mom. andra stycket samma lag, som handlar om uppsägning i samband med fusion, är inte tillämplig på sambruksföreningar.

10   § Paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i 1948 års sambruks­lag, reglerar tidpunkten för den ekonomiska uppgörelsen med anledning av avgången, I utredningens förslag motsvaras paragrafen närmast av

11   och 19 §§.

Sex månader efler medlems avgång är sambruksförening enligt be­stämmelserna i denna paragraf skyldig att lösa medlems andel. Detta gäller självfallet under förutsätining alt andelen inte har överlåtits till annan än föreningen. Del bör särskUt nämnas alt den som har för­värvat andel i sambruksförening men vägrats medlemskap har samma rätt tiU ersättning för andelens värde som utträdande medlem. Detta följer av 8 § med hänvisningar, jämfört med 10 §. Denna fråga har tidigare behandlats vid 8 §.

Det kommer således enligt mitt förslag, liksom är fallet i förenings­lagen, att förflyta sammanlagt minst sju månader och, beroende på stadgarnas innehåU och tidpunkten för uppsägningen, längst nästan två år efter uppsägningen till dess den ekonomiska uppgörelsen kom­mer till stånd. Denna ordning är självfallet tUl olägenhet för den ut­trädande men betydelsefull för föreningen, som får en respittid under vUken man har tillfäUe att överväga de åtgärder som uppsägningen på­kallar. Det kan exempelvis bli aktueUt att ta en ny medlem, låna upp kapital, söka utverka statiigt stöd eller annan sådan åtgärd.

Utredningens förslag upptar under 17 § bestämmelser om hur för­ening skall handla när den förvärvat medlems andel och om längsta tid för föreningens innehav av sådan andel. Paragrafen motsvarar när­mast 18 § i 1948 års sambrukslag. För egen del anser jag att den an­givna situationen är tillfredsställande reglerad genom de allmänna be-

 

Prop. 1975: 70                                                        59

stämmelserna om styrelsens skyldighet att handha föreningens ekono­miska angelägenheter som jag kommer att föreslå i det följande. Jag har därför inte ansett det nödvändigt att i lagförslaget ta in någon motsvarighet till 17 § i utredningens förslag. Jag vill dock understryka att det kan finnas anledning att ta in föreskrifter i dessa hänseenden i föreningens stadgar.

I andra stycket regleras genom hänvisning till föreningslagen avgå­ende medlems rätt i vissa fall då förening träder i likvidation eller för­sätts i konkurs. Därvid skall vad som i föreningslagen sägs om insats i stället avse lösenbelopp för medlems andel.

I sista stycket ges förening möjlighet att, utom i visst fall som jag tidigare berört, i stadgarna begränsa avgående medlems rätt till lösen för andel. Föreningen får härigenom frihet att helt frånkänna med­lemmarna sådan rätt eller atl göra den beroende av visst villkor, t. ex, alt vederbörande uppfyllt sina förpliktelser mot föreningen.

11 § Denna paragraf, som motsvarar 17 § i 1948 års sambrukslag
och 12 § i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om lösnings­
rätt för förening.

Paragrafen ger förening rätt att i stadgarna inta förbehåll att för­eningen skall ha rätt att lösa andel som övergår till ny ägare. I paragra­fen ges bestämmelser om vad föreningens stadgar i så fall skall inne­hålla, TUl skUlnad från vad utredningen föreslagit anser jag det inle nödvändigt att i lagtexten föreskriva inom vilken tid lösningsrätten skall utövas utan har föreslagit alt föreningen själv skall fastställa denna tid i sina stadgar.

12 § I denna paragraf, som motsvarar 14 och 19 §§ i 1948 års sam­
brukslag samt 14—16 §§ i utredningens förslag, finns bestämmelser att
tvister i vissa fall skall avgöras av skiljemän, om inte annat bestämls
i stadgarna, och om kostnaderna för förfarandet.

Remissinstanserna. Svea hovrätt påpekar att regeln i 1948 års sam­brukslag och utredningeris förslag att lösenbelopp skall av skiljemän­nen fastställas tUl andelens "verkliga värde" är i viss mån självklar men samtidigt intetsägande eftersom den knappast ger någon vägledning vid lösenbeloppets bestämmande.

Föredraganden. De frågor som enligt paragrafen skall avgöras av skiljemän är, I huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller enligt 1948 års sambrukslag och utredningens förslag, tvist om rätt all inträda i föreningen samt om rätt tUl lösen av andel och om lösen­beloppets storlek. I sistnämnda fall kan enligt gällande räll part även på materiell grund föra talan mot skiljedomen vid allmän domstol, om inte annat bestämls i stadgarna. För egen del anser jag det otillfredsställan­de att lagen på detla sätt ger möjlighet för parterna alt processa i

 

Prop. 1975: 70                                                        60

fyra instanser. Jag biträder därför utredningens förslag att slopa be­stämmelsema om klanderrätt på materiell grund.

Som Svea hovrätt anför är begreppet "verkliga värdet" i viss mån självklart men samtidigt intetsägande. Regeln har därför fått utgå ur den föreslagna lagtexten. Jag vill i detta sammanhang erinra om att stadgarna skall innehålla uppgift om de värderingsgrunder som skall tillämpas vid inlösen av andel.

Enligt min mening saknas anledning alt som utredningen föreslagit i lagtexten ange, när lösen skall betalas. Denna fråga kan med fördel avgöras av skUjemännen. I övrigt kan jag ansluta mig tUl utredningens förslag beträffande kostnaderna för skiljeförfarandet.

Reservfond och vinstutdelning m. m.

13 § Paragrafen, som motsvarar 21—25 §§ i 1948 års sambrukslag, överensstämmer i huvudsak med utredningsförslaget. Reglerna är där upptagna i 20—22 §§.

Remissinstanserna. Lantbrukshögskolan konstaterar att de århga av­sättningarna liksom i de ekonomiska föreningarna föreslås bli 5 % av redovisad vinst inklusive lönetillägg eller liknande överskottsdispositio­ner, medan 1948 års sambrukslag föreskriver en avsättning på 20%. Reduktionen kan därför synas anmärkningsvärt stor men konsolide­ring kan även ske på annat sätt. Högskolan framhåller att 5 %-gränsen kan accepteras mot bakgrund härav.

Föredraganden. Kapitalbildningen har i fråga om nuvarande sam­bruksföreningar anknutits tUl de tillgångar som normalt förekommer i en sådan förening nämligen jordbruksfastighet, jordbruksinvenlarier och lager. Avsättning till reservfond skall ske till dess summan av fon­den och inbetalat insatskapital motsvarar 40 % av taxeringsvärdet på föreningen tiUhörig fast egendom eller av bokförda värdet, om detta är högre, samt 50 % av det bokförda värdet på övriga tUlgångar.

För ekonomisk förening gäller enligt föreningslagen att reservfonden och inbetalat insatskapital i den mån detta inte överstiger tio gånger reservfonden skall uppnå ett belopp som svarar mot antingen 40 % av det bokförda värdet på föreningens tUlgångar eller mot föreningens skulder enligt balansräkningen.

Bestämmelserna i 13 § har på förslag av utredningen anpassats tUl vad som gäller enligt föreningslagen. Bundenheten till taxeringsvärdet i fråga om fast egendom upphör. Två beräkningsgrunder för reservfon­dens minimibelopp anges. Förening får välja det alternativ som den finner lämpligast. Alternativet med en reservfond som tillsammans med inbetalat insatskapital utgör en kvotdel av det bokförda värdet på för­eningens tillgångar bör i allmänhet vara lindrigare för en förening med stor skuldsättning än det andra alternativet där nämnda medel skall svara mot föreningens skulder enligl balansräkningen. Det senare alter-

 

Prop. 1975: 70                                                                        61

nalivet bör vara fördelaktigt för föreningar med stor omslutning men med litet främmande kapital. En förening kan välja olika alternativ för olika är.

Den för sambmksföreningar nya regeln att gäld för vilken viss kvali­ficerad säkerhet har lämnats inte skall medräknas vid tillämpning av bestämmelserna om fondering bör medföra väsentliga fördelar för sam­bruksförening som äger bl. a. fast egendom.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena har utformats med aktie­bolagslagen som förebUd.

I 13 § har i överensstämmelse med utredningens förslag inte tagits upp någon motsvarighet till den begränsning av utdelning i förhållande tUl inbetalt insatskapital som gäller enligt 22 § andra stycket 1948 års sambrukslag och 18 § andra stycket föreningslagen. Förslaget har på denna punkt inte mött någon erinran under remissbehandlingen.

Styrelse och firmateckning

14 § I denna paragraf anges att bestämmelserna i 21—37 §§ för­eningslagen med vissa jämkningar skall äga motsvarande tillämpning för sambmksförenmg.

Gällande rätt. Enligt 26 § första stycket 1948 års sambrukslag skall för sambmksförening finnas en på föreningssammanträde vald styrelse bestående av en eller flera ledamöter.

Enligt 21 § föreningslagen skall för ekonomisk förening finnas en styrelse bestående av minst tre ledamöter. Styrelsen väljs på förenings­stämma. I stadgama kan dock bestämmas att styrelsen eller ledamot av styrelsen skall tillsättas i annan ordning.

Utredningen. Hänvisning till 21—37 §§ föreningslagen medför inte några större ändringar i förhållande till vad som gäller enligt 26—32 §§ 1948 års sambrukslag. Utredningen har emellertid funnit det lämpUgt att behålla nuvarande bestämmelser i 1948 års sambrukslag om antalet ledamöter och om val av styrelse på föreningssammanträde. Vidare bör avvikelser göras från föreningslagen i ytterligare två avseenden. Dels bör till styrelseledamot och suppleant för styrelseledamot samt firma­tecknare kunna väljas även annan än svensk medborgare. Dels bör med­lems make kunna vara styrelseledamot eller suppleant för styrelseleda­mot även om denne inte är medlem i föreningen, såvida inle annat har beslämts i stadgama.

Av bestämmelserna om styrelsens beslutförhet i 26 § första stycket föreningslagen följer att, om inte kraven skärpts i stadgarna, styrelsen är beslulför när mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter är närvarande. Med hela antalet styrelseledamöter avses det anlal som skall finnas enligt föreningens stadgar. Anges i stadgarna endast ett. ramantal, avses det anlal inom nämnda ram som skall finnas enligt för-

 

Prop. 1975: 70                                                        62

eningsstämmans beslut. I styrelser med endast en ledamot uppstår inga problem när det gäUer beslutförhet. Består styrelsen av två ledamöter, måste båda vara närvarande för att styrelsen skall vara beslulför. När­varo av två medlemmar räcker också för beslutförhet i en styrelse med tre medlemmar. Har styrelsen fyra medlemmar, måste tre vara närva­rande. Detsamma gäUer i en styrelse med fem medlemmar osv.

Remissinstanserna. Eftersom lägsta antalet medlemmar uppgår tiU tre, bör enligt lantbrukshögskolans mening det lägsta antalet styrelse­ledamöter också sättas till tre. Styrelsen skulle i sådant fall vara beslut-för när minst två ledamöter är närvarande och om beslutet ense.

Föredraganden. Jag ansluter mig lill utredningens förslag att bestäm­melserna i 21—37 §§ föreningslagen ges motsvarande tillämpning på sambruksförening men att avvikelser görs i fråga om antalet styrelse­ledamöter och i fråga om val av styrelse. Avvikelserna slår i överens­stämmelse med bestämmelserna i 1948 års sambmkslag och bör lämp­ligen gälla även för de föreslagna nya sambruksföreningarna. I övrigt saknas anledning att göra avvikelse från föreningslagen.

15 § Denna paragraf innehåller en bestämmelse om att reglema i
föreningslagen (38—51 §§) om styrelsens årsredovisning samt revision
i tillämpliga delar skall gäUa i fråga om sambmksförening. Motsvaran­
de bestämmelse finns i 24 § utredningens förslag.

Nuvarande regler i 33 och 34 §§ 1948 års sambrukslag om årsredo­visning och revision är knapphändiga. Som utredningen anfört saknas anledning att i dessa avseenden stäUa lägre krav på sambruksföreningar än på andra ekonomiska föreningar.

Vad i 43 § 1 mom, första stycket föreningslagen sägs om insalsbelopp bör i stället avse lösenbelopp för medlems andel.

Föreningsstämma

16 § I denna paragraf anges att bestämmelserna i 52—61 §§ för­
eningslagen om föreningsstämma med viss avvikelse skall gäUa också
för sambruksförening. Paragrafen motsvarar 25 § i utredningens lag­
förslag.

Utredningen. 1 fråga om föreningssammanträde bör hänvisning kun­na göras till föreningslagen. Bestämmelserna däri överensstämmer i huvudsak med vad som gäller enligt 1948 års sambrukslag.

Föreningssammanträdet har beslutanderätt rörande föreningens or­ganisation och sådana inre angelägenheter som tillsättande och ent­ledigande av övriga organ dvs. styrelse och revisorer. Vidare beslutar föreningssammanlräde i sådana vikliga frågor som storleken av med-lemsinsatsema, fondbildning, fastställande av årsredovisning, fördelning av uppkommen vinst, ändring av föreningens stadgar samt upplösning av föreningen genom likvidation m. m. Föreningssammanträdet kan även ge styrelsen direktiv i förvaltningsfrågor.

 

Prop. 1975: 70                                                        63

Beträffande antalet röster per medlem innebär hänvisningen till 56 § första stycket i föreningslagen att sambruksförening i motsats till vad som gäller nu genom stadgebestämmelser kan differentiera medlem­marnas rösträtt.

Föredraganden. Utredningens förslag har utom såvitt avser frågan om medlems rösträtt på stämma tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Som framgår av den allmänna motiveringen har jag förordat att den kooperativa principen en medlem — en röst skall gälla utan undantag för sambruksförening. Enligt 56 § första stycket 2 föreningslagen kan medlems rösträtt på föreningsstämma utövas ge­nom annan medlem som ombud. Enligt min mening bör denna regel modifieras så alt medlems make skall kunna anlitas som ombud även om maken inte själv är medlem i föreningen. Undantag härifrån skall dock kunna göras genom bestämmelse i stadgama. En regel härom har tagits upp i förevarande paragraf.

I övrigt kan jag liksom remissinstanserna ansluta mig till utredningens förslag i denna del.

Jag vill i anslutning till denna paragraf erinra om att utredningen i 26 § i sitt förslag tUl ny sambrukslag ställt upp särskilda krav för gU­tighet av stämmobeslut i vissa frågor. Sålunda uppställer utredningen krav på kvalificerad majoritet för giltighet av beslut som innebär änd­ring av insats och medför rubbning av det inbördes förhållandet mellan insatserna. Bestämmelsen syftar enligt utredningen till att hindra att förskjutningar uppstår i det inbördes förhållandet mellan insatserna framför allt då rösträtten differentierats med hänsyn till insatsemas storlek. Allmänt sett innebär bestämmelsen enligt utredningen en ga­ranti för att kapitalstarka medlemmar inte överflyglar andra medlem­mar för vilka ett visst röstförhållande varit en avgörande förutsättning för inträde i föreningen. Utredningen ställer vidare i paragrafen upp krav på kvalificerad majoritet för beslut som innebär att fastighet eller byggnad som medlem upplåtit till föreningen kommer att undergå för­ändring av inte ringa betydelse. Bestämmelsen skulle enligt utredningen i och för sig vara överflödig om det kunde förutsättas att missförstånd aldrig uppstår rörande innebörden av medlems upplåtelse till förening­en av fastighet eller byggnad. Utredningen anser emellertid att det finns så stora risker härför vid samverkan över ägogränserna att en garanti måste finnas i lagen som hindrar att medlems fastighet eller byggnad utan hans samtycke undergår ändring av mer än ringa betydelse.

I departementsförslaget har inte tagils upp någon motsvarighet till utredningens förslag i nu nämnda avseenden. Eftersom jag nyss föror­dat att röstberäkningen vid omröstning på stämma alltid skall ske enligt huvudtalsmetoden, bortfaller enligt min mening ett viktigt skäl för att som utredningen föreslagit fordra kvalificerad majoritet för beslut som medför rubbning i det inbördes förhållandet mellan insatserna. Även i övrigt saknas tUlräckliga skäl för utredningens förslag.

 

Prop. 1975: 70                                                        64

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

17 § Genom denna paragraf görs samtliga beslämmelser i förenings­
lagen om talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller
röstberättigad tillämpliga också för sambruksförening, I utredningsför­
slaget är samma regler upptagna i 27 §.

Ändring av sambruksförenings stadgar

18 § I denna paragraf anges att bestämmelserna i 67 och 68 §§ för­
eningslagen om ändring av sambruksförenings stadgar i tillämpliga
delar gäller också för sambmksförening.

Utredningen. I 47 § 1948 års sambmkslag och 67 § föreningslagen uppställs stränga krav för ändring av förenings stadgar. Om inte samt­liga medlemmar förenar sig om ändringen, krävs att beslut om ändring­en skall fattas på två varandra följande föreningssammanträden. För sambruksförening gäller vidare att minst ett av sammanträdena skall vara ordinarie. Vid vissa ändringar ges rätt åt medlem som inte sam­tyckt till beslutet att utan hinder av föreskrift i stadgarna uppsäga sig till utträde.

Utredningen finner denna ordning mindre lämplig med hänsyn till kraven på företagens förmåga att anpassa sig efter utvecklingen. En sådan anpassning kan med nuvarade regler vara svår att genomföra. Enligt utredningen bör därför pluralitetskraven sänkas vid beslut om ändring av sambruksförenings stadgar. Utredningen föreslår följande uppmjukning av bestämmelserna om röstpluralitet. Beslut om ändring av stadgarna bör vara giltigt om samtliga medlemmar förenat sig om beslutet eller detta fattats på två på varandra följande föreningssam­manträden och på det sammanträde som hållits sist biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande,

1.   om beslutet innebär, alt medlemmarnas förpliktelse att erlägga insatser eller avgifter till föreningen ökas,

2.   om beslutet innebär inskränkning av medlems rätt till årsvinst,

3.   om beslutet innebär inskränkning av medlems rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning,

4.   om beslutet innebär all medlems rätt alt utträda ur föreningen inskränks och beslutet berör även dem som vid dess fattande är med­lemmar i föreningen.

Beslut om annan ändring av stadgarna bör enligt utredningen vara gUtigt om det biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

Föredraganden. Jag anser att de nuvarande bestämmelserna i för­eningslagen om stadgeändring bör kunna tillämpas också i fråga om sambruksföreningar utan att några större anpassningsproblem skall be­höva uppstå. Några särskilda jämkningar av föreningslagens regler i överensstämmelse med utredningens förslag anser jag alltså inte behöv­liga, Bestämmelsema i 67 och 68 §§ föreningslagen har således gjorts tillämpliga också i fråga om sambmksföreningar.

 

Prop. 1975: 70                                                        65

Talan mot föreningsstämmobeslut

19 § Genom denna paragraf görs bestämmelserna i 69 § förenings­
lagen om talan mot föreningsstämmobeslut tUlämpliga för sambmksför­
ening. Paragrafen motsvarar 31 § i utredningsförslaget.

Likvidation och upplösning

20 § I denna paragraf, som motsvarar 32 § i utredningens förslag, an­
ges att samtliga beslämmelser i 70—95 §§ föreningslagen om likvidation
och upplösning med vissa jämkningar skall gälla också för sambruksför­
ening,

Reglema om likvidation och upplösning är i stort sett desamma i 1948 års sambrukslag och föreningslagen. 1948 års sambrukslag inne­håller emellertid för det fall att medlemsantalet nedgått under före­skrivet antal en tidsfrist av ett år varunder nya medlemmar i tUlräckligt antal har möjlighet att inträda i föreningen. Vidare kan länsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger, medge att föreningen fortsätter sin verksam­het även om antalet medlemmar efter denna tidsfrist håUer sig under tillåtna antalet.

Jag har inget att erinra mot utredningens förslag att föreningslagens bestämmelser om Ukvidation och upplösning görs tillämpliga också på sambruksförening med de jämkningarna att, om medlemsantalet min­skas under det lägsta antal som krävs för registrering, nuvarande ettårs-tidsfrist och möjligheten till dispens enligt 1948 års sambmkslag får kvarstå. Paragrafen har utformats i enlighet härmed.

Registrering

21 § Paragrafen, som motsvarar 33 § i utredningsförslaget, innehåller
en föreskrift om att föreningslagens samtliga bestämmelser om registre­
ring skall gälla också för sambruksförening.

Besvär

22 § I denna paragraf, som motsvarar 34 § i utredningens förslag,
anges att bestämmelserna om besvär i 105 a § i föreningslagen skall
gälla också för sambruksförening.

Skadestånd

23 § I denna paragraf anges att bestämmelserna i föreningslagen om
skadestånd äger motsvarande tillämpning i fråga om sambruksförening.
Paragrafen motsvarar 35 § i utredningens förslag.

Straffbestämmelser

24 § I paragrafen anges alt straffbestämmelserna i 110—112 §§ för­
eningslagen i tillämpliga delar skall gälla också för sambruksförening.

Är gärning som sålunda är straffbar belagd med straff i brottsbalken, dömes dock inte till ansvar enligt den nu föreslagna lagen.

 

Prop. 1975: 70                                                         66

Särskilda bestämmelser

25 §   I paragrafen anges att bestämmelserna i 114—116 §§ förenings­lagen skall äga motsvarande tillämpning på sambmksförening.

Övergångsbestämmelser

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1976 då också 1948 års sambrukslag bör upphävas.

Det råder betydelsefulla skillnader i bl. a. ekonomiskt avseende mel­lan de sambmksföreningar på vilka 1948 års lag är tillämplig och sam­bruksföreningar enligt den nu föreslagna lagen. Med hänsyn härtUl bör det ankomma på föreningarna själva att ta ställning till vilka konse­kvenser den nya lagstiftningen kan få för dem och att besluta humvida de vill gå över tiU den nya ordningen. Den gamla lagen bör därför fort­farande tillämpas på de tre sambmksföreningar som finns f. n.

Beslut om övergång till den nya ordningen skall enUgt punkt 2 fattas på föreningssammanlräde i den ordning som anges i 47 § första stycket 1948 års sambrukslag. Beslutet blir gUligl, om samtiiga medlemmar är ense. Är detla inle fallet krävs alt beslut fattas på två på varandra föl­jande föreningssammanlräden, varav minst ett ordinarie, och alt det biträds av samtiiga röstande på det sista sammanträdet. Beslutas sådan ombildning skall styrelse ulses och nya stadgar antas.

Det kan fömtsättas att förslag eller utkast till stadgar för den nya sambmksförenmgen framläggs på det föreningssammanträde som har att ta ställning till frågan om övergång till den nya ordningen. Medlem som inle biträder beslutet får då tillfälle att överväga om förhållandena är sådana att han med stöd av 48 § andra stycket 1948 års sambruks­lag har rätt atl, på den tid och i den ordning som där sägs, utträda ur föreningen.

Av hänvisningen i 2 § till 3 § föreningslagen följer att sambruks­förening inte kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter innan den registrerats. I konsekvens härmed föreskrivs i andra stycket av före­varande punkt alt sambmksförening, som ombildals enligt första stycket, genom registreringen anses ha övertagit den förutvarande föreningens tillgångar och förpliktelser. OmbUdningsbeslutets rättsverkningar inträ­der således först i och med att registrering skett.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar

Förslaget till ny lag om sambruksföreningar har byggts upp från den utgångspunkten, att lagen i princip uttömmande skall reglera sam­bruksföreningamas förhållanden men att lagen i de delar där regle­ringen bör överensstämma med vad som gäller för ekonomiska för-

 

Prop. 1975: 70                                                        67

eningar i allmänhet direkt hänvisar till motsvarande bestämmelser i föreningslagen. Eftersom vad som i sistnämnda lag är föreskrivet alltså inte skall äga tiUämpning på sambmksföreningar i vidare mån än i lagen om sambruksföreningar hänvisas dit, har en erinran härom tagits upp som en femte punkt av 118 § första stycket föreningslagen.

7.3 Förslaget tUl lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränk­ningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

Lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. (1916 års lag) innebär huvudsakligen följande. Utländ­ska medborgare får förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruv­drift bara efter särskUt tillstånd som meddelas av regeringen eller myn­dighet som regeringen bestämmer. Med utländsk medborgare jämställs i lagen utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter och stiftelser. Enligt 2 § första stycket får inte heller svenskt handelsbolag med ut­ländsk bolagsman, svenskt aktiebolag vars aktiebrev får ställas till inne­havaren eller svensk ekonomisk förening förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift utan tillstånd i varje särskilt fall. Delsamma gäller enligt 2 § andra stycket i fråga om svenskt aktiebolag vars aktie­brev skall ställas till viss man. Sådant bolag kan emellertid undgå till­ståndsplikten genom att visst förbehåll, s. k. ullänningsklausul, tas in i bolagsordningen. Lagen innehåller vissa undantagsbestämmelser från de nu återgivna huvudreglerna. Lagen är sålunda inte tillämplig på för­värv av bl, a, förening med huvudsakligt ändamål att främja medlem­marnas ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna eller avsätta alster av deras verksam­het, Lagen gäller inte heller för vissa särskilt angivna rättssubjekt, bl, a. sambruksföreningar, I stället har för sambruksföreningarnas del i 4 § andra stycket 1948 års sambmkslag uppställts krav pä svenskt med­borgarskap hos medlemmarna. Regeringen eller, efter regeringens för­ordnande, lantbruksstyrelsen kan dock meddela dispens om sambruks­förening skulle önska anta utländsk medborgare till medlem.

Med hänsyn till att juridisk person enligt förslaget skall kunna ingå som medlem i sambruksförening bör enligt min mening frågan om så­dan förenings möjligheter att förvärva fast egendom i fortsättningen prövas enligt 1916 års lag. Sambmksförening har därför fått utgå ur uppräkningen av de rättssubjekt som enligt 18 § andra stycket a) 1916 års lag är särskilt undantagna från lagens tillämpning. Av samma skäl har sambruksförening också undantagils bland de föreningar på vilka lagen enligt samma lagrum punkt b) inte är tillämplig.

Äldre beslämmelser bör fortfarande gälla i fråga om sambmksför­ening på vUken 1948 års sambmkslag är tUlämplig,

 

Prop. 1975: 70                                                                     68

7.4 Förslaget tUl lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290)

Jordförvärvslagen är f. n, tillämplig på sambruksföreningar, I 4 § första stycket lagen finns en bestämmelse enligt vUken förvärvstillstånd kan vägras, om det finns anledning anta alt sådan förening inte avser att genom medlemmarna yrkesmässigt och varaktigt ägna sig åt jord­bruk på egendomen i fråga. Enligt 1 § 6 jordförvärvslagen fordras inle lillslånd enligt lagen för förvärv som enligt 2 § 1916 års lag skall prö­vas av regeringen. Vid prövningen enligt sistnämnda lag beaktas också jordpolitiska synpunkter.

Enligt mina förslag i avsnitt 7.3 skall frågan om sambruksförenings möjligheter att förvärva fast egendom lill skillnad mot vad som gäUer f. n. prövas enligt 1916 års lag. Till följd härav blir bestämmelsen i 4 § första stycket jordförvärvslagen obehövlig och kan utgå. Bestämmelsen bör dock fortfarande gälla i fråga om sambruksförening på vilken 1948 års sambmkslag är tillämplig.

g    Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen dels atl antaga förslagen tUl

1.    lag om sambmksföreningar,

2.    lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,

3.    lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten alt förvärva fast egendom m. m.,

4. lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290),
dels att

5.   godkänna de av mig förordade riktlinjema för stöd till samverkan
inom jordbruk och trädgårdsnäring, m, m,

9    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslu­tar alt genom proposition föreslå riksdagen att aniaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 197S     750178