Regeringens proposition nr 47 år 1975 Prop. 1975:47

Nr 47

Regeringens proposition om inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m. m.;

beslutad den 27 februari 1975.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga del förslag som har upptagits i befogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås bemyndigande för regeringen all tillsammans med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet inrätta ell organ för lurismfrämjande verksamhet, Sveriges turistråd. Rådet skall såsom centralt organ planera, samordna och genomföra åtgärder för atl främja marknadsföring av turism i Sverige. Sveriges turistråd övertar verksamheten från Svenska lurisllrarikförbundet. 1 propositionen föreslås all Svenges turistråd finansieras med statsanslag och en obligatorisk avgift som las ut vid anläggningar för övernattning.

1 Riksdagen 1975. I saml. Nr 4 7

Nuvarande lydelse

Med hotell- eller pensionatrörelse avses i åennaförordning yrkesmässig verksamhet med ändamål atl tillhandahålla lilirällig möblerad bostad. Förordningen är ej tillämplig när bostad lillhandahålles som ett led i verksamhet för vård, tillsyn, utbildning eller uppfostran.

Med hotell eller pensionat avses i förordningen byggnad eller lägen-hel, vari hotell- eller pensionalrörel-se drives.

Föreslagen lydelse

Denna lag äger tillämpning på hotell- och pensionatrörelse samt campingrörelse. Med hotell-eller pensio-nalrörelse avses i denna lag yrkesmässig verksamhet med ändamål all tillhandahålla tillfällig möblerad bostad. Med campingrörelse avses i lagen yrkesmässig verksamhet med ändamål att tillhandahålla gästutrymme på campingplats. Lagen är icke tillämplig när bostad eller möjlighet till camping lillhandahålles som elt led i verksamhet för vård, tillsyn, utbildning eller uppfostran. Ej heller är lagen tillämplig på ensligt belägen, obemannad stuga som står till allmänhetens förfogande for tillfällig övernattning.

Med hotell eller pensionat avses i lagen byggnad eller lägenhet, vari hotell- eller pensionalrörelse drives. Med campingplats avses område inom vilket campingrörelse drives och med gästutrymme förslås plats for uppställning av husvagn eller uppsättning av tält eller liknande.

Hotell- eller pensionalrörelse, som är avsedd all samlidigl mottaga minst nio gäster eller som omfatiar minst fem gästrum, får drivas endast av den som har tillstånd av polismyndigheten i orten. Tillstånd meddelas för holell-eller pensionalrörelse i viss byggnad eller lägenhet.

Tillstånd enligt första stycket fordras även för campingrörelse som omfatiar minst tio gästutrymmen. Sådant tillstånd meddelas för visst område.

Tillstånd skall meddelas, om det icke finnes anledning antaga alt den som söker tillståndet skall driva rörelsen så alt fara för allmän ordning och säkerhet uppkommer. Tillstånd får ej meddelas den som är omyndig eller i konkurstillstånd.

Tillstånd enligl första eller andra stycket skall meddelas, om del icke finnes anledning antaga alt den som söker tillståndet skall driva rörelsen så att fara för allmän ordning och säkerhet uppkommer. Tillstånd lår ej meddelas den som är omyndig eller i konkurstillstånd.

Föreståndare skall vara godkänd av polismyndigheten. Utsedd föreståndare skall godkännas om han ej är omyndig samt del icke finnes anledning antaga all han skall utöva rörelsen så all fara för allmän ordning och säkerhet uppkommer.

3 §

Drives hotell- eller pensionatrörelse för vilken tillstånd fordras enligl 2 i; av bolag, förening eller annan sam-fällighet, skall föreståndare finnas för rörelsen. Föreståndare får utses även av tillståndshavare som är enskild person. Polismyndigheten äger ålägga sådan tillståndshavare all utse föreståndare, om särskilda skäl föreligga.

Godkänd föreståndare ansvarar i lillslåndshavarens ställe för all rörelsen utövas enligl föreskrifterna i denna förordning.

Drives hotell-, pensionat- eller campingrörelse för vilken tillstånd fordras enligl 2 § av bolag, förening eller annan samfällighel, skall föreståndare finnas för rörelsen. Föreståndare får utses även av tillståndshavare som är enskild person. Polismyndigheten äger ålägga sådan tillståndshavare atl utse föreståndare, om särskilda skäl föreligga.

Godkänd föreståndare ansvarar i lillslåndshavarens ställe för all rörelsen utövas enligl föreskrifterna i denna lag.

b) för sökande, som är enskild person, uppgitt om födelsetid och yrke eller titel samt bevis alt han ej är omyndig eller i konkurstillstånd;

c) Uppgift om fullständigt namn, födelsetid och yrke eller titel för den som utsetts lill föreståndare eller ersättare saml bevis alt han ej är omyndig;

d) uppgift om belägenheten av den byggnad eller lägenhet där rörelsen
avses skola drivas, det största antal gäster som skall kunna mollagas sam
tidigt och det största anlal gästmm som rörelsen skall omfatta;

e) om byggnadslov meddelats för hotellet eller pensionatet, handlingar
som visa all så skett.

Beviljas tillstånd skall skriftligt bevis utfärdas. Har byggnadslov ej meddelats och är ej uppenbart all det icke behöves, skall beviset innehålla erinran om all byggnadslov kan fordras. Finnes ej godkänd ersättare eller, i fall när föreståndare skall finnas enligt 3 S,godkänd föreståndare, skall i beviset anges all tillståndet icke lår utnyttjas förrän ersättare eller föreståndare utsetts och godkänts. Avskrift av beviset skall tillställas byggnadsnämnden, brandchefen och hälsovårdsnämnden.

Ansökan om tillstånd att driva campingrörelse skall vara skriftlig och åtföljas av förutom uppgift som sägs i första stycket af-c) även uppgift om belägenheten av det område där rörelsen avses skola drivas och det största antal gästutrymmen som rörelsen skall omfatta. Kräver rörelsen tillstånd av hälsovårdsnämnd, skall ansökan åtföljas av handlingar som utvisa att sådant tillstånd meddelats.

nas enligt 3 S, godkänd föreståndare, skall i beviset anges all tillståndet icke lår utnyttjas förrän ersättare eller föreståndare utsetts och godkänts. Avskrift av bevis om tillstånd att driva hotell- och pensionatrörelse skall tillställas byggnadsnämnden, brandchefen, hälsovårdsnämnden och riksskatteverket. Avskrift av bevis om tillstånd att driva campingrörelse skall tillställas brandchefen, hälsovårdsnämnden och riksskatteverket. Om godkännande av föreståndare eller ersättare skall skriftligt bevis utfärdas.

13'

Gäst skall vid ankomsten lill hotell eller pensionat, där rörelse drives med tillstånd enligt 2 ij, avfordras uppgift om fullständigt namn, yrke eller titel, födelselid, hemort och medborgarskap eller nationalitet. Sådana uppgifter skola förvaras i form av gästförleckning, vari även skola antecknas dagen för gästens ankomst och dagen för hans avftytt-ning.

Hotellgäst, pensionatsgäst eller den till vilken gästutrymme upplåtes på campingplats skaW vid ankomsten lill hotell, pensionat eller campingplats, där rörelse drives med tillstånd enligt 2 S, avfordras uppgift om fullsändigt namn, födelsetid, hemort och medborgarskap eller nationalitet. Sådana uppgifter skola förvaras i form av gästförleckning, vari även skola antecknas dagen för gästens ankomst och dagen för hans avnyllning.

Nuvarande lydelse

Polismyndigheten äger förordna alt från hotell- eller pensionatrörelse i viss ort eller från viss rörelse anmälan skall göras lill polismyndigheten om svensk,dansk, finsk, isländsk eller norsk gäst på sätt och inom lid som polismyndigheten bestämmer. Avser förordnandet rörelse för vilken tillstånd ej meddelats enligt 2 *!, gälla bestämmelserna i första stycket för rörelsen.

Om ytteriigare uppgifler som skola avfordras annan utländsk gäst och om anmälan lill polismyndigheten i fråga om sådan gäst gälla bestämmelserna i utlänningskungörelsen den 4 juni 1954 (nr 457). Sådana uppgifler skola antecknas i gäslförteckningen.

Föreslagen lydelse

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, polismyndigheten äger förordna all från hotell- eller pensionatrörelse i viss ort eller från viss rörelse anmälan skall göras till polismyndigheten om svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk gäst på säll och inom lid som polismyndigheten bestämmer. Avser förordnandet rörelse för vilken tillstånd ej meddelats enligt 2 S, gälla bestämmelserna i första stycket för rörelsen.

Om ytterligare uppgifter som skola avfordras annan utländsk gäst och om anmälan lill polismyndigheten i fråga om sådan gäst gälla bestämmelserna i utlänningskungörelsen (1969:136). Sådana uppgifter skola antecknas i gäslförteckningen.

15 S Gästförleckning skall föras noggrant och på anfordran hållas tillgänglig för polismyndigheten. Den skall förvaras under minst tio år från dagen för den anteckning som senast införts. Förteckning för rörelse som upphör skall lämnas till polismyndigheten.

För gäslförteckning och för anmälan enligl 13 § andra stycket skall användas blankett enligt formulär som rikspolisstyrelsen fastställer. Blanketter tillhandahållas av polismyndigheten.

För gästförleckning och för anmälan enligl 13 i; andra stycket skällan-vändas blankett enligt formulär som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer. Blanketter tillhandahållas av polismyndigheten. Polismyndigheten må om särskilda skäl föreligga medgiva befrielse från skyldighet att använda blankett som nu sagts.

Är tillståndshavare icke lämplig all driva rörelsen av den anledningen all han upprepade gånger funnits skyldig lill brott mol denna förordning eller åsidosatt annan bestämmelse som gäller för rörelsen och trots anmaning underlåtit att vidtaga rättelse inom skälig tid eller av annan anledning, skall polismyndigheten återkalla tillståndet.

Är godkänd föreståndare eller ersättare icke lämplig att förestå rörelsen av den anledningen atl han upprepade gånger funnits skyldig lill brott mol denna förordning eller åsidosatt annan bestämmelse som gäller för rörelsen och trots anmaning underiåtit all vidtaga rättelse inom skälig tid eller av annan anledning, skall polismyndigheten återkalla godkännandet eller, om särskilda skäl föreligga, återkalla tillståndet för rörelsen.

Innan tillstånd eller godkännande återkallas, skall den som beröres av återkallelsen beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan olägenhet.

191

Är tillståndshavare icke lämplig all driva rörelsen av den anledningen all han upprepade gånger funnits skyldig lill brott mol denna lag eller åsidosatt annan bestämmelse som gäller för rörelsen och trots anma--ning underlåtit att vidtaga rättelse inom skälig lid eller av annan anledning, skall polismyndigheten återkalla tillståndet.

Är godkänd föreståndare eller ersättare icke lämplig alt föreslå rörelsen av den anledningen all han upprepade gånger funnits skyldig lill brott mol denna lag eller åsidosatt annan bestämmelse som gäller för rörelsen och trots anmaning underlåtit atl vidtaga rättelse inom skälig tid eller av annan anledning, skall polismyndigheten återkalla godkännandet eller, om särskilda skäl föreligga, återkalla tillståndet för rörelsen.

Prop. 1975:47 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 S

För all tillse all bestämmelserna För all tillse all bestämmelserna

i denna förordning iakttagas äger po- i denna lag iakttagas äger polismyn-

lismyndigheien tillträde till hotell digheten tillträde till hotell, pensionat

och pensionat. och campingplats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Vid lagens ikraftträdande iaktiages

1. Tillstånd enligl hoteUförordningen att driva hotell- eller pensionatrörelse gäller som tillstånd enligt lagen.

2. Den som avser atl driva campingrörelse som kan antagas kräva tillstånd enligt denna lag från och med den 1 januari 1976 skall senast den 1 december 1975 ansöka om tillstånd enligt 2 S- Har tillstånd sökts i enlighet med vad som nu sagts, får rörelsen fortsättas efter lagens ikraftträdande till dess att tillståndsärendet har avgjorts slutligt.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning lill föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1975:47 9

2. Förslag till Lag om logiavgift

Härigenom föreskrives följande.

1 § Avgift eriägges enligl denna lag för sådant tillhandahållande av bostad, gästutrymme på campingplats eller liknande som kräver tillstånd enligl lagen (1966:742) om hotell-, pensionat- och campingrörelse.

2 § Avgiftsmyndighet är riksskatteverket.

3 § Ävgiflsskyldig är den som bedriver verksamhet som avses il!?.

4 § Delägare i enkelt bolag är avgiftsskyldig i förhållande lill sin andel i bolaget. Efter ansökan av samtliga delägare kan riksskatteverket besluta, att den av delägarna som dessa föreslår tills vidare skall anses som ensam ävgiflsskyldig för bolagels hela avgiftsplikliga verksamhet.

1 fråga om kommanditbolag eller annat handelsbolag är bolaget avgifts-skyldigt. Har avgiftsskyldig avlidit, är dödsboet avgiftsskyldigl. Har avgiftsskyldig försalts i konkurs, är konkursboet avgiftsskyldigl.

5 § Ävgiftsskyldighet inträder när tjänst som avses i 1 S tillhandahålles.

6 § Den som erhållit tillstånd som avses i I S skall anmäla sig för registrering hos riksskatteverket inom fyra veckor från del tillstånd meddelats.

Anmälan göres på blankett enligl fastställt formulär. Ändras förhållande som uppgivils i anmälningshandling skall riksskatteverket underrättas inom två veckor efler ändringen.

Om verkställd registrering utfärdar riksskatteverket särskilt bevis som sändes till den avgiflsskyldige.

7 § För all avgöra om ävgiftsskyldighet föreligger kan riksskatteverket infordra uppgift frän den som icke anmält sig för registrering.

8 ij Underiåler någon atl göra anmälan eller lämna underrättelse enligt 6 § eller lämna uppgift enligt 7§, kan riksskatteverket förelägga honom vid vite att fullgöra sin skyldighet. Försuttet vite utdömes av verket.

9 § Logiavgift utgår i fråga om tillhandahållande av gäslulrymme på campingplats med 75 öre för varje dygn och upplåtet gästutrymme och i övriga fall med 75 öre för varje dygn och gäst.

Vad i första stycket sagts om avgift för tillhandahällande av gästutrymme pä campingplats skall ocksä gälla tillhandahållande av bostad i campingstuga.

1* Riksdagen 1975. I saml. Nr 47

Prop. 1975:47 10

Med campingstuga avses enkelt utrustad byggnad utan vatten- och avloppsledning belägen på sådan campingplats som avses i lagen (1966:742) om hotell-, pensionat- och campingrörelse.

Med dygn avses även del av dygn om särskild hyresersällning ulgår. Med gäst avses person som enligt 13 § lagen om hotell-, pensionat- och campingrörelse skall antecknas i gäslförteckning.

10 § Redovisning för logiavgifl sker genom deklaration för bestämda re
dovisningsperioder.

Redovisningsperiod omfatiar fyra kalendermånader. Redovisningsperioder är januari-april, maj-augusti och september-december. För verksamhet som bedrives säsongmässigt eller när annars särskilda skäl föreligger kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta alt redovisningsperiod tills vidare skall omfatta annan tid, dock ej längre tid än tolv månader.

11 § Deklaration skall utan anmaning lämnas lill riksskatteverket senast
den 15 i månaden närmast efter redovisningsperiodens slut och, om verk
samhet som medför avgiftsskyldighet upphör eller överiåles, senast den
15 i månaden närmast efter den månad då verksamheten upphörde eller
överiäls.

Om synnerliga skäl föreligger kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att avgiftsskyldig får lämna deklaration senare.

12 § Riksskatteverket kan på ansökan av den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet som medför skyldighet att erlägga logiavgift meddela förhandsbesked i fråga som avser sökandens ävgiftsskyldighet. Förhandsbesked får meddelas om del är av vikt med hänsyn till sökandens intresse eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

13 § Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumlionsbeskallning äger med undanlag av bestämmelserna i 32 S tillämpning på logiavgifl.

14 § Talan mol beslut av annan än regeringen enligl 10 i? andra stycket eller 11 S andra stycket föres hos regeringen genom besvär.

Talan mot beslut i fråga om utdömande av vite enligl 8 S föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot beslut av riksskatteverket enligl 4 § första stycket, 6 eller 7 § eller mol beslut om föreläggande av vite lår talan ej föras.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

2. Den som före ikraftträdandet erhållit tillstånd att bedriva sådan verksamhet som medför ävgiftsskyldighet enligl denna lag eller giort ansökan enligl 2. i övergångsbestämmelserna lill lagen (1975:000) om ändring i ho-

1§"

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligl 1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1927:321) om skatt vid utskiflning av aktiebolags tillgångar, kommunalskattelagen (1928:370), förordningen (1933:395) om ersättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, förordningen (1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295) om sjömansskatt, förordningen (1970:99) om investeringsavgifi för vissa byggnadsarbeten.

2. förordningen (1941:251) om särskild värnskatt, förordningen (1943:477) om skatta vissa pälsvaror, förordningen (1948:85) om försäljningsskatt, förordningen (1953:396) om accis ä feltemulsion m. m., lagen (1953:397) om avgift för fetlvaror som användas för framställning av feltemulsion m. m., förordningen (1956:545) angående omsättningsskatt å motorfordon /' vissa fall, förordningen (1957:262) om allmän energiskatt, förordningen (1960:253) om tillverkning och beskattning av mall- och läskedrycker, lagen (1960: 258) om utjämningsskatt på vissa varor, förordningen (1961:372) om bensinskatt, förordningen (1961:394) om tobaksskatt, förordningen (1961:653) om brännoljeskatt, stämpelskallela-gen (1964:308), förordningen (1964: 352) om gasolskall, förordningen (1966:21) om särskild skatt på motorbränslen, lagen (1968:430) om

2. förordningen (1941:251) om särskild varuskatt, förordningen (1943:477) om skall ä vissa pälsvaror, förordningen (1948:85) om försäljningsskatt, förordningen (1953:396) om accis å feltemulsion m. m., lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av feltemulsion m. m., /agen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon, förordningen (1957:262)om allmän energiskalt, förordningen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker, lagen (1960:258)om uljämningsskatl på vissa varor, förordningen (1961: 372) om bensinskatt, förordningen (1961:394) om tobaksskatt, förordningen (1961:653) om brännoljeskatt, stämpelskattelagen (1964:308), förordningen (1964:352) om gasolskall, förordningen (1966:21)om särskild skatt på motorbränslen, lagen (1968:430) om mervärdeskall, för-

Nuvarande lydelse

mervärdeskall, förordningen (1971: 170) om annonsskalt, förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, förordningen (1972:820) om skall på spel, förordningen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, vägtrafikskattelagen (1973: 601), förordningen (1973:602) om särskild väglrafikskatt, förordningen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter.

Föreslagen lydelse

ordningen (1971:170) om annonsskalt, förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, förordningen (1972:820) om skall på spel, förordningen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, vägtrafikskattelagen (1973:601), förordningen (1973:602) om särskild väglrafikskatt, förordningen (1973: 1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter, lagen (1975:000) om logiavgift, 3. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring i vad avser obligatorisk försäkring, lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbele m. m., lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift, lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering, lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1962:398) om finansiering av folkpensioneringen, lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift, lagen (1970:742) om lönegaranliavgifl, lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgifi.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas ej om skatten eller avgiften fastslälles eller uppbäres i den ordning som gäller för tull och ej heller beträffande restavgifi, skattetillägg eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

!§•

Förmånsrätt enligl 13 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran på

3. skatt eller avgift enligt förordningen (1908:129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, lagen (1928:376) om särskild skall ä vissa lollerivinsler, förordningen (1941:251) om särskild värnskatt, förordningen (1943:477) om skatt ä vissa pälsvaror, förordningen (1948:85) om försäljningsskatt, förordningen (1953:396) om accis å feltemulsion m. m., lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av feltemulsion m.m., lagen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon, förordningen (1957:262) om allmän energiskatt, förordningen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker, lagen (1960:258) om utjämningsskatt på vissa varor, förordningen (1961: 372) om bensinskatt, förordningen (1961:394) om tobaksskatt, förordningen (1961:653) om brännolje-

1. skall och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen(1953:272), samt skall enligl lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskall och kupongskal-lelagen (1970:624),

2. skatt enligt förordningen (1959:507) om allmän varuskatt och lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. skatt eller avgift enligt förordningen (1908:129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, lagen (1928:376) om särskild skall å vissa lollerivinsler, förordningen (1941:251) om särskild varuskatt, förordningen (1943:477) om skatt å vissa pälsvaror, förordningen (1948:85) om försäljningsskatt, förordningen (1953:396) om accis å feltemulsion m. m., lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av feltemulsion m. m., förordningen (1956:545) angående omsättningsskatt å motorfordon / vissa fall, förordningen (1957:262) om allmän energiskatt, förordningen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt-och läskedrycker, lagen (1960: 258)om uljämningsskatl på vissa varor, förordningen (1961:372) om bensinskatt , förordni ngen (1961:394) om tobaksskall, förordningen (1961:653)

Senaste lydelse 1974:872.

Prop. 1975:47 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om brännoljeskatt, slämpelskailela- skall, slämpelskailelagen (1964:308)
gen (1964:308), förordningen (1964: förordningen (1964:352) om gasol-
352) om gasolskall, förordningen skall,förordningen(1966;21)omsär-
(1966:21)om särskild på molorbräns- skild skall på motorbränslen, förord
len, förordningen (1971:170) om an- ningen (1971:170) om annonsskatt,
nonsskatt, förordningen (1972:266) förordningen (1972:266) om skatt på
om skall på annonser och reklam, annonser och reklam, förordningen
förordningen (1972:820) om skatt på (1972:820) om skall på spel, förord
spel, förordningen (1973:37) om av- ningen (1973:37) om avgift på vissa
gift på vissa dryckesförpackningar dryckesförpackningar, förordningen
samt förordningen (1973:1216) om (1973:1216) om särskild beredskaps
särskild beredskapsavgift för oljepro- avgift för oljeprodukter samt lagen
dukter, (1975:000) om logiavgift,

4. skall enligl förordningen (1922:260) om aulomobilskail, kungörelsen (1934:122) om skatt å motorfordon, som för tillfälligt brukande i riket från ullandel införts, kungörelsen (1951:750) om saluvagnsskalt, förordningen (1963:116) om trafikomläggningsskatl, kungörelsen (1964:43) om skatt å automobil, som av utomlands bosatt person för tillfälligt brukande i riket här förvärvals, iraktorskalteförordningen (1969:297), vägtrafikskattelagen (1973:601) samt förordningen (1973:602) om särskild väglrafikskatt,

5. tull samt avgift enligt kungörelsen (1960:235) om avgift för växt-skyddskonlroll vid införsel av växter och förordningen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6. avgift enligl lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukels område och lagen (1974:226) om prisreglering på fiskels område,

7. avgift, som anges i 1 § första stycket lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. samt avgift enligl lagen (1961:300) om redareavgifi för sjöfolks pensionering och lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift, alll i den mån avgift som här avses icke omfattas av 1.

Förmånsrätten omfatiar ej reslavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse alt redovisa eller betala fordringen och ej heller skalle- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Prop. 1975:47 16

Uldrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-02-27

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Löfberg, Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon.

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m. m.

1. Inledning

1 prop. 1975:1 (bil. 12 s. 41) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, lill Svenska turisttrafikförbundet för budgetåret 1975/76 beräkna ett reservationsanslag av 7 449 000 kr. Jag anhåller atl nu få ta upp dessa frågor.

2. Kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområ
den

Med slöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet den 13 juni 1969 sakkunniga' med uppdrag att utreda frågor rörande planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m. De sakkunniga, som antog benämningen kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden, avlämnade i december 1973 betänkandet (SOU 1973:52) Turism och rekreation i Sverige.

Efter remiss av chefen för jordbruksdepartementet har yttranden över betänkandet avgetts av rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, socialstyrelsen, statens järnvägar (SJ), statens vägverk, luftfartsverket, kammarkollegiet, statskontoret, statistiska centralbyrån (SCB), riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), riksantikvarieämbetet och siatens historiska museum, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, siatens naturvårdsverk.

' Ledamoten av riksdagen Arne Petterson, tillika ordförande, internationella sekreteraren Bernt Carlsson, utredningssekreteraren Sven Dahlin (t. o. m. 1971-06-18), ledamoten av riksdagen Thorbjöm Fälldin (t.o.m. 1970-11-12), redaktören Göran Holmberg, kanslirådet Ulf Lönnqvist, departementssekreteraren Jan Palm (fr. o. m. 1972-11-01) och byråchefen Hans Åkerlund.

Prop. 1975:47 17

kommerskollegium, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens planverk, länsstyrelserna i Blekinge, Gollands, Gävleborgs, Göteborgs och Bohus, Hallands, Jämtlands, Jönköpings, Kalmar, Kopparbergs, Kristianstads, Kronobergs, Malmöhus, Norrbollens, Skaraborgs, Stockholms, Södermanlands, Uppsala, Värmlands, Västerbottens, Västernorriands, Västmanlands, Älvsborgs, Örebro och Östergötlands län samt domänverket, statens vattenfalisverk, statens industriverk. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges museimannaförbund. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund. Svenska turisttrafikförbundet (STTF), Svenska turisthotellens riksförbund, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Sveriges allmänna restaurangaktiebolag (SARA), Sveriges campingvärdars riksförbund. Riksorganisationernas campingkommillé. Svenska turistföreningen (STF), Älvdalens turistförening, folkrörelsernas rese- och semesterorganisalion (RESO), Svenska resebyråföreningen, Scandinavian airiines system och Linjeflyg AB (SAS/LIN), Molormännens riksförbund (M), Molorförarnas helnykterhetsförbund (MHF), Cykel- och mopedfrämjandel, Sveriges riksidrollsförbund, Sveriges fritidsfiskares riksförbund. Svenska naturskyddsföreningen och Svenska samernas riksförbund. Kommerskollegium har bifogat yttranden frän handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Örebro, Visby, Gävle och Luleå. Flera länsstyrelser har bifogat yttranden av kommuner och regionala lurisltrafikförbund.

Betänkandet avhandlar frågor om planering av områden och anläggningar för turism och rekreation i Sverige och i samband därmed förslag om primära rekreationsområden saml samordning av statliga investeringar m. m. inom turism och rekreation. Dessa frågor avhandlas av chefen för jordbmksdepartementet. Betänkandet innehåller också förslag om inrättande av elt centralt organ för turismfrämjande verksamhet. Det ankommer pä mig att anmäla denna fråga.

2.1 Nuvarande ordning

2.1.1 Samhällsinsatser för turism

Samhällets ekonomiska engagemang för medborgarnas frilid och rekreation är betydande. Brislen på statistik har hittills inte gjort det möjligt alt bedöma hur pass stort engagemanget i verkligheten är. Kommittén har med ledning av den officiella statistiken, kommunförbundels undersökningar och del material som redovisas i kommitténs delbetänkande om lokaliseringsstödet (Ds Jo 1971:7) försökt klariägga omfattningen av samhällets ekonomiska insatser.

Kommitién visar siffror som framförda till läget 1973/74 blir att staten satsar mellan 75 och 100 milj. kr. i form av bl.a. bidrag till Svenska tu-

1** Riksdagen 1975. I saml. Nr 47

Prop. 1975:47 18

risltrafikförbundet (7 milj. kr), AMS beredskapsarbeten (ca 50 milj. kr.) och statens naturvårdsverks anslag till uppförande av idrottsanläggningar samt till säkerställande och vård av naturreservat m. m. (25-35 milj. kr.).

Landslingens direkta satsningar på turism är inte särskilt slora. De direkta insatserna beslår av årsanslag till regionala turistorganisationer. De uppgick år 1970 lill sammanlagt 3,2 milj. kr. Många av de åtgärder som landstingen indirekt riktar till turism och andra näringar är däremot av stor betydelse. Däribland märks landslingens anslag lill flygtrafik och fiygfäll.

Kommunerna är de klart dominerande ekonomiska intressenterna inom fritids- och rekreationssektorn i fråga om såväl uppförande som drift av anläggningar och aktiviteter. Under 1960-lalet har kommunerna ökat sina insatser för etl aktivt utnyttjande av fritiden myckel kraftigt. År 1960 var kommunernas utgifter för denna sektor ca 60 milj. kr. År 1971 var de ca 950 milj. kr. Under de fem senasle åren har netioulgifterna ökal med ca 160 % eller med drygt 30 % åriigen. Driftulgifterna svarade år 1971 för 3/4 och kapitalutgifterna för 1/4 av netioulgifterna. Utvecklingen av kommunernas kostnader för fritidssektorn åren 1964-71 framgår av figur 1.1.

Ätt med utgångspunkt i kommunernas redovisningssystem avgöra hur stor del av kostnaderna som är direkt hänförbara lill rekreationslivet låter sig ej göra. Man kan endasl konstatera alt en betydande del av kommunernas åtgärder inom fritidssektorn vänder sig till både kommunens egna invånare och gäster utifrån. Elt rimligt antagande kan vara atl ca hälften av kommunernas åtgärder utgörs av sådana som kommer fiera än kommunens egna invånare till godo. Några av de verksamheter som klart vänder sig lill rekreationssökande i allmänhet finns i många fall inte redovisade i den kommunala budgeten under rubriken sport, bad och friluftsliv. Kommittén syftar då på kommunernas engagemang i slugbyar, hotell och större friluftsområden, som förvaltas under andra former än kommunal förvaltning. 1 stigande omfattning utgör stiftelser och aktiebolag de verksamhetsformer i vilka kommunerna driver sin turislvärvande verksamhet.

Omfattningen och kostnaderna för denna del av kommunernas verksamhet har kommittén ej haft möjlighet att kartlägga. Vid sidan av de i figur 1.1 redovisade kommunala kostnaderna för fritidssektorn, har kommunerna kostnader för den lokala "turistinformationen" och övriga marknadsföringsåtgärder (trycksaker, annonsering etc.) Genom en enkät till kommunerna har kommitién försökt beräkna hur stort belopp som åriigen läggs ner på denna verksamhet. De olika säll på vilka kommunerna bedriver sin information och marknadsföring försvårar bedömningen av enkätsvaren. Mot bakgrund av lämnade uppgifter kan kommittén endast redovisa etl minimibelopp av 20-25 milj. kr. för den lokala verksamheten. Vidare satsar kommunerna 3-4 milj. kr. i form av bidrag till regionala luristtrafiksam-manslulningar.

Prop. 1975:47 20

statsbudgeten. Fram till 1960 var den statliga andelen av STTF:s budget tämligen oförändrad, men därefter började den att öka. Den statliga andelen av budgeten uppgår för närvarande lill ca 90 96. Orsaken lill detta förhållande är turistnäringens och de regionala turisttrafikförbundens vikande intresse för att bidra lill STTF:s verksamhet.

STTF skall, enligl sina av Kungl. Maj:t fastställda stadgar, främja resandet frän utlandet lill och inom Sverige. STTF skall i detta syfte bedriva upplysningsverksamhet samt verka för utveckling av landets turistväsende. I mitten av 1960-talel ändrade STTF delvis arbelsinriktningen. Resurserna koncentrerades så långt som möjligt till fyra målinriktade informationskampanjer. 1 slutet av 1960-lalel fick hemmamarknaden ökad betydelse i STTF:s arbele - Sverige Nu-kampanjerna inleddes. En omläggning av arbetet pä vissa utlandsmarknader har påbörjats. Den verksamhet som hillills bedrivits genom egna kontor har överförts lill annan svensk ullandsrepresentalion.

STTF har som aktiva medlemmar kommuner och landsting (via lokala och regionala lurisltrafikförbund), företag och föreningar samt som passiva medlemmar enskilda personer. Medlemmarna utser etl råd som sammanträder en gäng om året i samband med STTF:s årsmöte. STTF leds av en styrelse, som beslår av 13 ledamöter och 12 suppleanter. Regeringen ulser ordföranden och sex andra ledamöter saml sex suppleanter.

Det finns 24 regionala turistorganisationer. De kallas ofta lurisltrafikförbund eller turisttrafikföreningar. Landsting, kommuner eller kommunala länsförbund är medlemmar i de flesta av dem. Organisationer, hotell och andra turistanläggningar, andra företag och enskilda medlemmar ingår i mänga av dem. Styrelsernas sammansättning och antalet styrelseledamöter varierar.

Alla eller så gott som alla organisationema har egna kontor, ger ul broschyrer, annonserar och arrangerar studiebesök i regionen. Den kommersiella verksamheten varierar.

Organisationerna har inkomster i form av anslag frän kommuner och landsting, bidrag frän näringslivel, turistavgifier eller frän egen rörelse.

Kommunernas organisation av turism och rekrealionsverksamhel uppvisar inget enhetligt mönster, eftersom kommunernas verksamhet inom fritidssektorn är oreglerad. Allt fler kommuner samlar all verksamhet som berör fritid och rekreation till en nämnd. Kommunernas turislvärvande verksamhet är f. n. organiserad efter tvä huvudlinjer. Den ena är atl uppförande och drifl av anläggningar samt drift av aktiviteten antingen sorterar under facknämnd eller all verksamheten bedrivs i företagsform. Den andra är atl de kommunala åtagandena för information och marknadsföring är organiserade direki under kommunstyrelsen eller i speciella luristnämnder. I vissa kommuner, speciellt inom de traditionella turistområdena, svarar lokala turistföreningar för både information och marknadsföring saml för service av olika slag. Dessa föreningar finansieras i första hand genom kommunala bidrag, men även näringen bidrar lill finansieringen.

Prop. 1975:47 21

Landstingen har, med undanlag för landstinget i Västmanlands län, ingen organiserad turislvärvande verksamhet. Ansvaret för denna verksamhet har landslingen tillsammans med kommuner och enskild näring överiälit på de regionala turisllrafikförbunden. Frågor rörande turism och rekreation bevakas även via de näringsråd/nämnder, som landstingen har.

Svenska turistföreningen (STF) bildades är 1885. STF har som etl väsentligt intresseområde fjällväriden och vandringsturer i denna, men verksamheten har spridning över hela landet. Föreningen äger anläggningar i Ijälllrakierna och har upprättat ell omfattande vandringsledsystem. Föreningen svarar för vandrarhem, gästhamnsverksamhet, och informationsverksamhet. Den haregen resetjänst,organiserar fardledarutbild-ning och svarar för marknadsföringen av vandrarhem.

Skid- och friluftsfrämjandet arbetar framför alll för vardaglig rekreation ulan längre transporter av det slag som präglar turism i vanlig mening. Speciella program arrangeras. Främjandet svarar för ledarutbildning. Någon central turislvärvande verksamhet bedrivs inte av Skid- och friluftsfrämjandet med undantag för viss reklam för s. k. Håll-i-form-semesler. För flertalet anläggningar som ägs eller förvallas av främjandets lokalföreningar eller motsvarande organ bedrivs en turislvärvande verksamhet i egen regi.

Skid- och friluftsfrämjandets inkomster utgörs av medlemsavgifter, kursavgifter m. m. samt statsanslag.

RESO började sin verksamhet år 1937. Huvudintressenter i RESO är LO och LO-förbunden, TCO och TCO-förbunden saml sparbanksrörelsen, lanlbmkskooperationen, STF samt Cykel- och mopedfrämjandel. RESO har ocksä individuella medlemmar.

RESO bedriver en aktiv marknadsföring av sina anläggningar och arrangemang. RESO haren egen resebyråkedja, egna stadshotell, semesterhotell och semesierstugor. RESO är delägare i Sljärnresor och huvudintressent i RESO-DäN, elt nordiskt samarbele kring produktion av resor för inkommande turism. RESO är ansluten lill några internationella reseorganisationer.

Sveriges hotell- och restaurang förbund, till vilkel ell stort anlal anläggningar inom branschen är anslutna, har initierat eller medverkat i vissa särskilda försäljningskampanjer. Förbundet medverkar också i STTF:s kampanjer.

Svenska turisthotellens riksförbund har tagit initiativ till flera specialerbjudanden, i vilka en slor del av medlemmarna deltar. Förbundet har gjort enkäter bland sina medlemmar och på grundval av dessa sammanställt uppgifterom aktiviteter och miljö, barnvänlighet m. m. Förbundet har även deltagit i STTF:s kampanjer.

Riksorganisationernas campingkommitté kan betraktas som en konsumentorganisation. Kommittén svarar för auktorisation av campingplatser Den ger ut Campingboken, som innehåller förteckning och

Prop. 1975:47 22

beskrivning över landels auktoriserade campingplatser. Den bedriver också konsult- och informationsverksamhet.

Kommitién erhåller medel frän medlemmarna och genom statligt anslag.

Sveriges campingvärdars riksförbund är en organisation för ägare av campinganläggningar. Förbundet har informations- och utbildningsverksamhet för sina medlemmar. Del svarar för olika slags undersökningar, bevakar campingplatsernas frågor gentemot myndigheter m. m., vidtar olika marknadsföringsåtgärder. Det deltar även i STTF:s kampanjer.

Förbundet tillförs medel genom det s. k. campingkortsystemet.

Motormännens riksförbund (M), Molorförarnas helnykterhetsförbund (MHF) och Kungliga automobilklubben ( K A K) bedriver turistinformation. M har egna resebyråer.

Slalensjärnvägar(SJ) har en egen resebyråkedja. SJ har deltagit i STTF:s kampanjer, men har även själv arbetat aktivt utomlands bl. a. genom egna resebyråer.

Scandinavian airiines syslem (SAS) spelar särskilt stor roll för turistresor från länder där svenska turistkontor saknas eller endasl läckeren begränsad del av landet. SÄS arbetar i första hand för Skandinavien som resmål. Genom sina handböcker och annat material som distribueras lill reseförelag över en slor del av väriden sprider SAS en omfattande information.

Även flertalet andra flygbolag som trafikerar Skandinavien har en motsvarande service.

Rederierna svarar för en omfattande marknadsföring av de tjänster de erbjuder i egenskap av transportföretag, men etl alll större inslag i denna marknadsföring har kommit atl bli turistresor till och i Sverige och olika arrangemang i samband därmed. En del av rederierna ger ut egna Sverigeprogram. Ändra samverkar med researarngörer.

Svenska resebyråföreningen är resebyråers och researrangörers samarbetsorganisation.

Regionala researrangörer är de försäljnings- och boknings-föreiag som drivs i nära anslutning lill regionala turistorganisationer. Slugsemestrar, pensionärsveckor, vintersportarrangemang med hoiellinkvarte-ring saml olika aktiviteter ingår i produktsortimentet. Företagen har en viss utlandsbearbelning.

Detaljhandelsföretagen deltar i några få län med medel i de regionala turistorganisationernas arbele. Några varuhuskedjor har deltagit i STTF:s kampanjer. På många häll bedriver detaljhandeln marknadsföring gentemot turisterna i närområdet genom annonsering, skyltning, särskilda priserbjudanden etc.

Prop. 1975:47 23

2.2 Förslag till turist- och rekreationspolitik

Kommittén anser all den viktigaste förutsättningen för att landets turism och rekreation skall få en riklig utveckling är alt samhällel formulerar en politik med en bestämd målsättning för sin verksamhet inom denna sektor. Denna politik måsle komma till användning när samhället ställs inför krav på ålgärder och ekonomiska medel. Den måsle också vara vägledande vid samhällets bedömningar av hur de offentliga medlen till turist- och rekreationssektorn skall kanaliseras och vilka ålgärder som skall prioriteras. En uttalad politik har hittills saknats och kommittén söker därför all formulera vissa vikliga drag i en sådan.

Kommittén anser, atl etl mäl i turist- och rekreationspolitiken bör vara, alt de offentliga medel som används för turism och rekreation bör satsas pä etl sådant sätt, atl en bred allmänhet kan utnyttja de anläggningar och områden som byggs med allmänt slöd.

Kommittén menar, all särskild vikt måsle fästas vid möjligheterna all få lill stånd billiga transporter mellan områden med slora be-folkningskoncentralioner och de områden i landet som har de bästa utvecklingsmöjligheterna för det fjärrinriktade rekreationslivet.

En svensk turislpolilik bör enligt kommitténs uppfattning inle innebära någon form av direki näringsslöd lill turistnäringen. En bättre organisation av verksamheten bör i stället eftersträvas. Förekomsten av en riktigt arbetande turistnäring bedöms av kommittén som en nödvändig förutsättning för atl landet skall kunna fä etl rikt varierat utbud av rekreaiionsmöjligheter.

I sill arbele har kommittén inriktat sig på all förbättra rekreations-möjligheter för landets egna invånare. När sådana nya rekreaiionsmöjligheter skall utvecklas, spelar de utländska besökarna dock en ej oväsentlig roll. En avgörande förutsättning för rekrealionsanläggning-arnas existens är god beläggning och lönsamhet. 1 de fall denna kan förbättras genom utländska besök, särskilt under perioder då svenskar i mindre utsträckning belägger anläggningarna, är detta en avgörande fördel för såväl anläggningarna som de inhemska besökarna. En särskilt intressant målgrupp är de utlänningar som attraheras av anläggningar och områden som utformats för en bred svensk publik. Besök av utländska turister i Sverige tillför landet många sociala och kulturella värden och spelaren framträdande roll vid Sveriges kontaktutbyten med andra länder Därför är det angeläget all turistnäringen ges möjligheter att upprätta goda relationer med utländska besökare och reseföretag.

Betalningsbalansen och önskemål om ökad införsel av valutor las ofta lill intäkt för ökade satsningar pä turistnäringen för atl stimulera lurislslrömmen från ullandel. Del är kommitténs uppfattning att detta ej är ett relevant motiv för satsningar på turistnäringen i Sverige. Värdet av etl utländskt resande lill Sverige ligger inle heller på detla plan. Medel för all öka infiödet av utländska valutor måste sökas inom andra näringar.

Prop. 1975:47 24

Satsningar på turistnäringen i Sverige skall ske främsl för atl stimulera svenskarnas och nordbornas resande. Detla har sedan möjligen en effekt av minskal ufiöde av luristvaluta.

Åtgärder bör enligl kommitténs mening sättas in i första hand för att underiätta den typ av utländskt resande till svenska turistmål som lids-och koslnadsmässigl passar in i del svenska rekreationsmönstret. Detta kan inte genomföras med mindre än all de för svenskt vidkommande aktuella målgrupperna blir föremål för kartläggning och marknadsföringsåtgärder av en mera målinriktad typ än vad som nu förekommer.

Några särskilda anläggningar eller områden enbart avpassade för en exklusivare ullandsturism bör enligl kommitténs uppfattning inle komma lill stånd med samhällsstöd.

Den utländska turism som redan i dag förekommer i de större städerna och i vissa typiska andra turistiska resmål bör givelvis stimuleras till fortsatta resmöjligheler genom förbättrad information och marknadsföring.

Kommittén anser således alt en grundläggande värdering i en statlig turist- och rekrealionspolilik är att landels egna behov och önskningar skall komma i första hand vid prioriteringar av olika statliga åtgärder inom rekreationssektorn. Dessa målsättningar har formulerats i kommitténs direktiv. De har ocksä kommit lill uttryck vid de första pla-neringsätgärder som kommitién .föreslagit. 1 dessa föreligger ett klart ställningstagande för all anläggningar och områden för rekreation och turism måsle utformas på ell sådant sätt, all ingen skall vara utestängd på gmnd av sociala, ekonomiska eller fysiska orsaker.

En mycket slor del av turislresandel är inlernordiskl. Kommittén anser att anläggningar och ålgärder som riktar sig mol en svensk publik även kommer att attrahera en publik från övriga nordiska länder, främst på grund av de slora likheterna i språk, beteendemönster, intresseinriktningar och levnadsstandard. Ålgärder som ökar del inlernordiska resandet bör eftersträvas, särskilt om man därvid försöker utnyttja skillnader i semesterperioder mellan de nordiska länderna.

2.3 Förslag till offentlig marknadsorganisation

De nuvarande organisationsformerna för marknadsföring av landets områden och anläggningar är, enligt kommittén, inte tillfredsställande. Verksamheten bedrivs av ett flertal organisationer och företag med olika huvudmän, ulan alt ansvarsförhållandena är klariagda. Dessa företag och organisationer arbetar normall var för sig och med skilda målsättningar, vilkel leder till all åtgärder inom marknadsföringen av svenska turistmöjligheler mänga gånger lappar över varandra, och att effekten pä utvecklingen av reselivet blir reducerad, trots avsevärda resursinsatser. Kommittén menar, atl elt starkl behov av samordnande ålgärder föreligger. Den pekar också på behovet av ett ökat kunnande och en utbyggd rådgivning

Prop. 1975:47 25

om företeelser, beteenden och teknik av vikt för reselivets utveckling. Utvecklingen av reselivei lill områden och anläggningar i Sverige bör ledas av det allmänna i samarbete med de organisationer som redan har ell kunnande inom delta område. Kommittén menar, all endasl en hell ny, neutral, rikstäckande och samhällsförankrad organisation kan lösa samordningsproblemen. Kommittén föreslår därför, all den nuvarande organisationen, STTF, avvecklas. 1 stället bör bildas en ny central organisation för turism och rekreation med bättre ekonomiska resurser, mer renodlat huvudmannaskap och med ansvar inte bara för information utan även för produktutveckling. Kommittén föreslår, all organisationen får namnet Sveriges turistråd.

Den nya organisationen bör fa formen av en stiftelse. Som stiftare föreslår kommitién staten. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, LO, TCO saml RESO och STF. Genom en sådan konstruktion markeras förändringen från den nuvarande producentinriktade organisationen till en konsumenlinrikiad central turistorganisation.

Kommittén föreslär en styrelse sammansatt av 13 ledamöter. I styrelsen föreslås ingå, förutom stiftarna, även Sveriges hotell- och reslaurangförbund samt Sveriges campingvärdars riksförbund. Styrelsen föreslås inom sig utse ell arbetsutskott.

I elt särskilt yttrande föreslär ledamoten Holmberg, atl den nya organisationen bildas enligl majoriieisförslaget, men alt både stiftelsen och styrelsen kompletteras med de konsumenlkooperaliva organisationerna.

Ledamoten Palm föreslår, i elt särskilt yttrande, all enbart staten. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet bör ingå som stiftare. Han anser alt organisationen skulle stärkas pä sä säll. Styrelsen bör, anser Palm, ulses av stiftarna och den bör bestå av sju ledamöter. Styrelsen föreslås inom sig utse ett arbetsutskott. Palm föreslär även atl styrelsen bör utse en delegation för turistnäringen, i vilken representanter för producenter och konsumenter, ideella turist- och idrotlsorganisalioner, arbelsgivar- och arbetstagarorganisationer samt irafikförelag bör ingå.

Det är i första hand planerande och rådgivande funktioner som av kommittén föresläs för den nya organisationen. Den operativa verksamheten bör bli föremål för samarbete mellan olika nivåer. Detta ger möjligheter för näringens enskilda förelag eller organisationer alt, vid sidan av sin egen marknadsföring, knyta an sin verksamhet till de av den nya organisationen samplanerade funktionerna. Den nya organisationen bör i samarbele med den regionala turistorganisationen leda och samordna marknadsföringen av turism och rekreation i Sverige och i de nordiska länderna. Organisationen föresläs även leda och samordna marknadsföringen av Sverige som turistmål i övriga länder. Kommittén sammanfattar organisationens huvudsakliga funktioner pä följande sätt.

Prop. 1975:47 26

Planering

- marknadsvelande

- utredningsverksamhet och slatistikbearbelning

- rådgivning

Marknads fö ring

- inventering, produktutveckling

- information och reklam

- säljslödjande ålgärder

- bokning av anläggningar och arrangemang

Organisationen föreslås planera och leda denna verksamhet samt utvärdera resultaten av insatta ålgärder.

Den nuvarande bristen på statistik över inkvartering och övrig fritids-konsumtion samt avsaknaden av en mera fullständig kännedom om fri-lidskonsumenlernas önskemål för med sig all den nuvarande informationen och marknadsföringen nödgas arbeta pä kort sikl och med osäkert basmaterial. Denna brist på marknadsvetande är, menar kommittén, ännu all-varligare för de långsikliga planerings- och investeringsprojekt som avser enskilda anläggningar eller större rekreationsområden. En av de viktigaste arbetsuppgifterna kommer därför under den första liden atl vara, alt bygga upp etl marknadsvelande för hela del svenska rekreationslivet. Kommittén föreslår, atl en för hela landet gemensam central för uppgifler om anläggningar, aklivileler, arrangemang, kommunikationer m. m. upprättas och förläggs lill den nya organisationen.

Organisationen föreslås svara för rådgivning och vara remissinstans i marknadsföringsfrågor. Vidare föreslås organisationen inom ramen för sitt verksamhetsområde planera vidareutbildning av olika grupper samt överta den internationella kontaktverksamheten.

Organisationen föreslås även svara för produktutveckling inom turist- och fritidssektorn. Den föreslås ocksä fä till uppgift all la initiativ till urval av produkter och medverka vid kalkylering och prissättning av lämpliga resepaket och arrangemang. Organisationen bör vidare ha som uppgift all i samarbele med näringens enskilda representanter och organisationer arbeta med normering av produkter saml medverka vid produktion av exempelvis charterresor och resepaket. Ytteriigare en uppgift föreslås bli alt la initiativ lill vidareutveckling av arrangemang och turistinformation.

2.4 Finansiering

De årliga kostnaderna förden föreslagna organisationen härav kommittén beräknats till ca 23 milj. kr.

Kommittén har räknat med all organisationen kan samla in bidrag lill kampanjverksamhet samt sälja tjänster i form av konsultuppdrag och produktion av trycksaker lill elt värde av ca 1,1 milj. kr.

Prop. 1975:47 27

Återstående kostnader 22 milj. kr. bör enligt kommitténs förslag läckas med anslag från slalen och genom en marknadsföringsavgift.

Nuvarande och föreslagna finansieringsformer framgår av följande sammanställning.

Belopp i milj. kr. Nuvarande anslag Förslag lill finan-

och bidrag till siering av Sveriges

STTF turistråd

Slalen - anslag	6,0	12,0
Regionala lurisiorganisationer -
bidrag	0,4	-
Näringslivet - bidrag och
konsullljänster	1,1	1,1
Marknadsföringsavgifi	-	10,0
	7,5'	23,1

'Siffran avser budgetåret 1972/73. Budgelårel 1971/72 var summan 8,1 milj. kr. beroende på större informaiionsverksamhel i utlandet.

Det statliga anslaget bör enligl kommittén räknas upp till 12 milj. kr. Till detla kommer kostnader för huvudmannaskapet för Sverigehuset som åvilar STTF.

Kommittén föreslår en marknadsföringsavgift som uppbärs från boen-deseklorn. Fördelningen av denna avgift mellan de olika formerna för inkvartering bör slå i relation lill frekvensen gästdygn på hotell, motell, semesterbyar, campingplatser och vandrarhem. Marknadsföringsavgiften föreslås bli 0:50 kr. per gäsldygn/campingenhel.

Antalet gäsidygn på olika former av inkvartering uppgår till följande unge-färiiga värden.

	milj. gäsidygn per år
Hotell, motell, pensionat	17,0
Semesterbyar	1,2
Campingplatser	2,0'
Vandrarhem	0,5

Detla skulle innebära följande storieksordning på inkomsterna per år från marknadsföringsavgiften i milj. kr.

Hotell, motell, pensionat 8,5

Semeslerbyar 0,6

Campingplatser 1,0

Vandrarhem 0,2

Summa 10,3

Avser campingenheter i form av tält eller husvagn. Med elt beräknat genomsnitt av 3 personer per enhet innebär detla 6,0 milj. gästdygn. Kommittén föreslår att frekvensen campingenheter används som rördelningsnorm för camping.

Prop. 1975:47 28

Kommittén föreslår, all samtliga typer av kommersiellt boende förs till hoteUförordningen (1966:742). Uppgiflsskyldighel beträffande anlal gästnätter och beläggning bör åvila innehavare av boendeanläggningar och föreskrivas i nämnda förordning. Tillstånd atl bedriva hotellverksamhel bör kunna dras in vid uraktlåtenhet all lämna uppgift om anlal gästnätter eller om medvetet felaktiga uppgifter lämnas.

3. Remissyttrandena

1 det närmaste alla remissinstanserna ansluter sig till del målet alt de offentliga medel som används för turism och rekreation skall satsas på ell sådant sätt att en bred allmänhet kan utnyttja de anläggningar och områden som byggs med allmänt slöd.

Statskontoret, länsstyrelserna i Skaraborgs, Västernorrlands, Älvsborgs och Öreöro W/i saml Sy4/?/4 instämmer i, alt landels egna behov skall komma i första hand vid olika statliga åtgärder inom rekreationssektorn. SARA anser, all samhällsinvesteringarna även måste anpassas lill den utländska turismen. Även länsstyrelsen i Skaraborgs län menar all vissa samhälleliga satsningar på ullandsturism kan göras, eftersom de utländska lu-ristintressena delvis kan sammanfalla med de nationella. Länsstyrelsen i Kalmar län, LO och RESO anser också atl ett visst samhällsstöd för främjande av den utländska turismen i Sverige kan vara motiverat. TCO framhåller, alt det inle föreligger något motsatsförhållande mellan inhemsk och utländsk turism. SAS/LIN och MHFdeiar inle kommitténs uppfattning i denna fråga ulan anför, att den utländska turislströmmen medför en merinläkt för SäS. Vidare framhålls atl de utländska turisterna har trafikpolitisk betydelse. Ulan dem kan SAS inle bibehålla den trafiktäthet som Sveriges näringsliv önskar. MHF menar all en undervärdering av det ekonomiska tillskott, som den utländska turismen betyder för turistnäringen, kan fä allvariiga konsekvenser för näringens lönsamhet.

Kommitténs uppfattning all ålgärder som ökar del inlernordiska resandet bör eftersträvas, särskilt om man försöker utnyttja skillnader i semesterperioder, delas av statskontoret, länsstyrelserna i Västernorrlands och Älvsborgs län, medan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län saml länsstyrelserna i Kronobergs och Örebro län saml SAS/LIN menar, alt marknadsföringsinsatser bör göras även i övriga utlandet, eftersom den utländska turismen medför en föriängning av turistsäsongen. Länsstyrelsen i Stockholms län delar inte åsikten, all den utländska turismen bör begränsas lill de tider dä svenskarna inte har semester, åtminstone inte vad beträffar storstads-turismen, eftersom den har en annan karaktär än friluftsturismen.

Bland de remissinstanser som uttalat sig angående kommitténs uppfattning, atl önskemål om ökal inflöde av utländska valutor inte är ell relevant motiv för satsningar på turistnäringen i Sverige utan all medel att öka inflödet av utländska valutor måste sökas inom andra näringar.

har statskontoret och länsstyrelserna i Västernorrlands och Ålvsborgs län inget all invända. RRV menar, all turismens inverkan pä betalningsbalansen är en viktig faktor all beakta vid avvägningen av målen för turistpoliliken. Handelskamrarna, länsstyrelserna i Kronobergs, Skaraborgs och Stockholms län saml domänverket, SAF, Sveriges hotell- och restaurangförbund. Svenska resebyråföreningen, SAS/LIN och MHF menar, alt kommitténs inställning lill den utländska turismens betydelse för inflödet av utländska valutor är alltför negaliv.

Statskontoret, länsstyrelserna i Gävleborgs, Uppsala, Västernorrlands, Älvsborgs och Örebro län liksom LO, SAF, RESO och Svenska naturskyddsföreningen delar kommitténs uppfattning all sysselsältningsaspek-t e n inle flr vara enda avgörande faktor för satsningar på områden och anläggningar för det Qärrinriktade rekreationslivet. Länsstyrelsen i Östergötlands län menar, alt den sysselsättning, som sådana satsningar ger kan vara ett nödvändigt komplement för annan stimulans, när man försöker få en balanserad arbetsmarknad.

I fråga om uttalandet all särskild vikt måste fästas vid möjligheterna all få lill stånd billiga transporter mellan områden med stora be-folkningskoncentralioner och de områden i landet som har de bästa utvecklingsmöjligheterna när del gäller del fjärrinriktade rekreationslivet, menar SJ, all man med hänsyn lill del i vårt land ringa resandeunderiagel bör undvika en uppsplittring på flera olika trafikmedel. S/15/L/jV förutsätter, all samhällel medverkar lill lägre kostnader för Irafikföretagen. Socialstyrelsen, statskontoret, länsstyrelserna i Västernorrlands, Ålvsborgs, Örebro och Östergötlands län liksom TCO instämmer i utredningens uttalande.

Många remissinstanser har riktal anmärkning mol den nuvarande organisationen och dess möjligheter atl lösa sina arbetsuppgifter. Den övervägande delen av remissinstansema understryker behovet av en organisatorisk samordning. De stöder kommitténs förslag atl STTF avvecklas, och att det i stället bildas en ny central turistorganisation, benämnd Sveriges turistråd. Handelskamrarna avstyrker förslagel. De är Iveksamma lill om det nu föreligger ell behov av elt nytt centralt organ. Kamrarna anför som skäl atl de ifrågasätter lämpligheten av en centralisering av marknadsföringen, och atl de finner producenternas intressen dåligt tillgodosedda i den föreslagna organisationen. Länsstyrelsen i Jämtlands län har inget att erinra mot förslagel, men vill att formerna för samarbetet mellan den nya organisationen och de regionala och lokala organen utreds innan man beslutar att inrätta den nya organisationen.

SAF, Riksorganisationernas campingkommitté, STF, Älvdalens turistförening, SAS/LIN, M, MHF samt Cykel- och mopedfrämjandel och STTF anser, att turisttrafikförbundet efler reformering kan vara grunden för den centrala turistorganisationen, om den nya organisationen bara skall överta STTF:s arbetsuppgifter.

Förslagel all den nya organisationen skall bildas som en stiftelse

Prop. 1975:47 30

tillstyrks av fiertalet av de instanser, som uttalat sig i saken. LO, TCO och RESO tillstyrker all organisationen inrättas, men pekar samtidigt på möjligheten alt i anknytning till eller vid sidan av denna inrätta etl särskilt organ, i vilkel näringen och staten tillsammans påtar sig marknadsföringen i utlandet av Sverige som turistland. Statskontoret anser all det centrala turistorganet bör utformas som ell ämbetsverk eller en statlig nämnd. Statskontoret menar alt del förhållandel atl specialdestinerade medel skall disponeras av turistnäringen talar för den av utredningen föreslagna organisationsformen, eftersom del kan bli svårl atl hålla dessa medel avskilda från statsverkets övriga tillgångar, om man väljer en statlig centralorganisation. Statskontoret menar emellertid att ell uttalande frän staten, all marknadsföringsavgifien inle får las i anspråk för andra ändamål bör räcka som garanti för all medlen hålls avskilda från den övriga statsverksamheten. Statskontoret anser all en organisation för en verksamhet av sä allmän karaktär som här avses bör ha ämbetsansvar med full insyn. Stiftelseformen garanterar inle detla. Statskontoret menar också all organisationens förutsättningar all verka som centralorgan förbättras, om den organiseras som elt ämbetsverk eller en nämnd. RR V menar att organels arbetsuppgifter och former för finansieringen av dess verksamhet bör vara avgörande för organisationsfrågan. RRV förordar atl den nya organisationen lår rollen som ell centralt utrednings- och samordningsorgan. Den bör då organiseras som en myndighet. RRV menar ocksä all möjligheterna lill anpassning lill utvecklingen blir större, om myndighetsformen väljs.

Kommitténs förslag lill stiftare stöds av vägverket, länsstyrelserna i Kristianstads, Södermanlands, Västmanlands och Örebro län, LO, TCO och Sveriges fritidsfiskares riksförbund. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län menar all jämte RESO och STF bör andra organisationer inom denna sektor, såsom Skid- och friluftsfrämjandet, ingå. Länsstyrelsen i Norrbottens län vill se SäF företrädd. LRF anser all LRF skall vara representerat, eftersom rekreationslivet till slor del försiggår i jord- och skogsbruksbygder och eftersom turismen är ett komplement till lantbruket. Domänverket anser alt det bör finnas företrädare för markägare och producentorganisationer bland stiftarna. STF menar alt etl direktinslag av företrädare för turismens och reselivels producenter och branschorganisationer bör finnas. SAS/LIN anser all aktiv medverkan från berörda producenter är eftersträvansvärd. Svenska resbyråföreningen finner inte någon anledning lill att RESO och STF särställs i förhållande lill andra resebyråer. Sveriges riksidrottsförbund anser alt förbundet eventuellt bör ingå bland stiftarna. SJ ansluter sig lill förslaget av ledamoten Palm. Delta gör också kommerskollegium, länsstyrelserna i Kopparbergs, Kronobergs, Stockholms, Västerbottens, Västernorriands och Östergötlands län, landstingsförbundet och kommunförbundet. Om del är den långsikliga rekreationspolitiken baserad pä förslaget lill primära rekreationsområden, deras utbyggnad och marknadsföring, som skall understrykas, ansluter sig även STTF lill Palms förslag.

Prop. 1975:47 31

När del gäller styrelsens sammansättning ansluter sig vägverket, länsstyrelsen i Kristianstads, Södermanlands, Västmanlands och Örebro län, Z.O. TCO och Sveriges campingvärdars riksförbund iiW kommitténs förslag. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum anser all även kulturminnesvården bör vara företrädd. Fiskeristyrelsen vill att styrelsen kompletteras med representanter för fritidsfiskets riksorganisation och med representanter för andra organisationer inom del röriiga friluftslivet. Handelskamrarna anser producenlsidan vara underrepresenterad. Konsumentverket menar all konsumentverket bör ingå. Länsstyrelserna i Gotlands, Skaraborgs och Älvsborgs län anser att de regionala turistorganisationerna borde vara företrädda. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Ålvdalens turistförening och Sveriges fritidsfiskares riksförbund viW se Skid- och friluftsfrämjandet representerat. Länsstyrelsen i Jämtlands län. Riksorganisationernas campingkommitté och M anser att turistnäringen bör vara bättre representerad. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser atl AMS, statens naturvårdsverk och statens planverk bör ingå i styrelsen i stället för atl en samarbetsdelegation bildas. Länsstyrelsen i Norrbottens län menar atl företrädare för SÄF bör ingå. Länsstyrelsen i Stockholms län menar all även andra berörda organisationer än de av utredningen nämnda bör vara företrädda. Länsstyrelsen i Ålvsborgs län vill även komplettera med LRF. Domänverket menar atl producenter och markägare bör vara företrädda. Som exempel nämns representanter för trafikföretag. Domänverket bör också ingå i styrelsen enligt verkels uppfattning. KF menar att företrädare för konsumentkooperationen bör ingå. STTF finner det märkligt att Sveriges hotell- och reslaurangförbund och Sveriges campingvärdars riksförbund föresläs ingå som representanter för boendeseklorn, vilken utgör enbart en mindre del av turistnäringen. STTF invänder också mol all RESO och STF föreslås representerade, när de kon-sumenlinriklade bilorganisationerna och trafikföretagen inte är föreslagna. Riksorganisationernas campingkommitté anser även all om en ny central organisation inrättas bör de organisationer, som företräder konsumenternas intressen vara bättre företrädda. STF menar alt om den föreslagna organisationen bildas bör STF saml andra ideella riksorganisationer vara representerade. RESO menar all utöver representanter för stat, landsting och kommuner bör enbart fyra företrädare för lönlagar- och konsumentintressen ingå. Svenska resebyråföreningen menar all föreningen skall utse representanter i styrelsen i stället för RESO och STF. Sveriges riksidrollsförbund anser all förbundet bör ingå. Sveriges fritidsfiskares riksförbund vill också se sig representerat. SJ ansluter sig lill ledamoten Palms förslag all staten, kommunförbundet och landstingsförbundet utser styrelsen. Så gör också länsstyrelsen i Kronobergs län, landstingsförbundet och kommunförbundet. Landstingsförbundet påpekar, all arbetsutskottets befogenheter och sammansättning bör regleras i en arbetsordning. STTF ansluter sig också lill Palms förslag, om den långsikliga rekreationspolitiken skall understrykas. RRV menar att styrelsen för den nya organisationen enligt den av RRV

Prop. 1975:47 32

föreslagna organisationsformen bör ulses av regeringen, och alt företrädare för viktiga intressegrupper bör ingå.

Till Palms förslag alt styrelsen skall utse en delegation för turistnäringen ansluter sig SJ, länsstyrelserna i Kronobergs, Västerbottens och Västernorrlands län. STTF ansluter sig, om den långsiktiga rekreationspolitiken skall betonas. Kommerskollegium och länsstyrelsen i Östergötlands län anser all del lill den nya organisationen bör knytas en rådgivande nämnd, bestående av olika intressenter

Äv dem som uttalat sig i frågan stöder vägverket, länsstyrelserna i Gävleborgs, Jönköpings och Skaraborgs län, LRFoCh Sveriges campingvärdars riks-.förbund kommitténs förslag lill arbetsuppgifter för organisationen. Statskontoret menar att behovet av styrning och samordning kan komma att slå i strid med kraven på tjänster av utredningsnatur och säljslödande ålgärder. Kontoret anser, alt tyngdpunkten bör ligga på den samordnande funktionen och all de operativa uppgifterna bör skiljas från planerings- och utredningsarbetet redan vid organets bildande. När det står klart vilka krav på resurser och arbelsvolym, som kommerait ställas, boren uppdelning i sektioner ske. RR V menar atl organisationens uppgifler bör begränsas saml att verksamheten bör byggas upp stegvis. Några direkt kommersiella uppgifter bör inte organisationen ha. Utredningsverksamhet, slatistikbearbelning, inventering och vissa administrativa och serviceinriklade uppgifter bör komma i första hand i början av organisationens verksamhet. De allmäninformativa uppgifterna, inle minst inom marknadsföringen, bör begränsas, menar RRV. Efter de två första årens verksamhet kan den av RRV föreslagna begränsningen av marknadsföringen omprövas. RRV menar ocksä alt den allmäninformativa verksamheten i utlandet i stället bör ingå i ulrikesrepresenlalionens arbetsuppgifter. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum är av den åsikten all organisationens huvuduppgift bör vara utredningsarbete. Statens naturvårdsverk påpekar alt gränsdragningen mellan den nya organisationen och naturvårdsverket inle klariagls. Delar av de uppgifter, som den förestås handlägga, ligger nu helt eller delvis på naturvårdsverket. Naturvärdsverket anser atl del nya organels verksamhet bör koncentreras på information och marknadsföring. Frågor som planering av utnyttjande av naturtillgångar, undersökningar av önskemål och behov, planering av anläggningar, utvecklingsarbete samt rådgivning angående områdens och anläggningars utbyggnad bör läggas på naturvårdsverket. Länsstyrelsen i Blekinge län vill intensifiera marknadsföringen i utlandet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vill att ullandsrepresenlationen förstärks, sä all kvalificerad information om semestermöjligheler i Sverige kan lämnas. Svenska resebyråföreningen understryker vikten av att värvningen av turister i ullandel inle eftersatts. SARA föreslär att en särskild organisation bildas för den kommersiella verksamheten inom organisationen, och att dennas första uppgift bör vara att tillsammans med konsument- och pro-ducenlinlressen utforma politiken rörande produktutveckling och marknads-

Prop. 1975:47 33

föring. Marknadsföring i egentlig mening kan, enligt SäRä, bara komma lill stånd genom samarbele mellan organisationen och producenterna. STF, som förordar en reformering av STTF, menar alt marknadsföringen bör överföras till ett dotterföretag, lill vilket de av marknadsföringen särskilt beroende kommersiella intressenterna skulle kunna intresseras all lämna bidrag. Länsstyrelsen i Hallands län ställer sig tveksam till alt den nya organisationen skall ägna sig ät andra uppgifter än dem, som har direki samband med marknadsföring. Länsstyrelsen i Norrbottens län menar atl del ligger en fara i all försöka koncentrera de olika funktionerna lill elt centralt organ. Detla bör inle överta funktioner, som nu ligger på de regionala organen. Den nya organisationen bör i stället initiera och vara pådrivande vid produktion av paketresor, bygga upp etl bokningssyslem och inrikta reklaminsatserna pä branschreklam, för all öka rekreationens andel i konsumtionen och rikta konsumtionen mot rekreation i Sverige. Kommunförbundet anser, att organisationens ansvar för marknadsföringen motiverar alt den även får huvudansvaret för utredningsarbetet. STTF anser all främsl insatserna på områdena marknadsvetande, marknadsanalys och produktutveckling behöver stärkas. Sveriges hotell- och restaurangförbund menar all den nya organisationen inle får några förulsätlningar all marknadsföra turism, eftersom rådet saknar producenlmedverkan. Förbundet vill begränsa organisationens uppbyggnad i avvaktan på utredningen (H 1974:01) rörande nuläge och utvecklingstendenser m. m. inom hotell- och restaurangbranschen.

Majoriteten av de instanser som ullalat sig om kommitténs förslag att organisationens verksamhet delvis skall finansieras genom en marknadsföringsavgifi pä boendeanläggningar avstyrker förslagel av två skäl. Del första äralt marknadsföringsavgiften ej är skattetekniskt tilltalande, emedan den skulle få formen av en specialdestinerad punktskatt. Del andra skälet är att den enbart skulle drabba en del av turistnäringen, en del som dessutom har svag lönsamhet. Endast statskontoret, SARA, riksskatteverket, Sveriges hotell- och restaurangförbund och länsstyrelserna i Värmlands och Kopparbergs län sXäWer siginle direki avvisande. Statskontoret anser, alt principen atl boendeanläggningarna svarar för en del av organisationens marknadsföringskostnader är riklig, men menar, att konsekvenserna av atl de billigare inkvarteringsformerna drabbas hårdare av avgiften borde ha utretts. Statskontoret anser också, att förelag i senare produkiionsled bör bidra lill finansieringen av organisationen. Statskontoret och SARA menar all frågan bör utredas pä nytt. Riksskatteverket ser inga väsentliga tekniska hinder för införandet av avgiften. Verkel anser all antalet redovisningsskyldiga bör begränsas, genom all endast campingplatser av en viss minimisloriek las med, eftersom de administrativa kostnaderna annars blir oproporlio-neriigt höga. Enligt riksskatleverkels kalkyl kommer de lolala administrationskostnaderna alt uppgå till 600-700000 kr. per år, vilkel utgör 6-7 96 av den beräknade intäkten. Denna andel är större än motsvarande andel

Prop. 1975:47 34

för övriga punktskatter. Sveriges hotell- och restaurangförbund förordar, all finansieringsfrågan löses på något annat sätt. Förbundet anser, all kostnaderna inle är rättvist fördelade mellan dem som har intresse av turismen och atl den föreslagna organisationen inte kan marknadsföra turism på etl för holellnäringen tillfredsställande sätt. Förbundet menar vidare att om dessa brister rättas till kan en ekonomisk satsning från näringen vara befogad. Länsstyrelsen i Kopparbergs län delar kommitténs uppfattning all boendeanläggningarna bör bidra till den nya organisationens finansiering men vill ersätta det föreslagna systemet med något administraiivi enklare syslem.

Förslagel atl samtliga typer av kommersielll boende skall föras till h o -lellförordningen saml all boendeanläggningarnas uppgiftsskyldig-hei beträffande anlal gästnätter och beläggning skall skrivas in i förordningen tillstyrks av kommunförbundet. Om marknadsföringsavgifien införs lillstyrker Sveriges campingvärdars riksförbund, atl campingplatserna förs till hoteUförordningen.

Länsstyrelsen i Stockholms län avstyrker kommitténs förslag all tillståndet att bedriva hotellverksamhel skall kunna dras in vid uraktlåtenhet atl lämna uppgifter angående antal gästnätter eller om medvetet felaktiga uppgifter lämnas. Sveriges campingvärdars riksförbund anser all campingplatserna inle bör undantas från denna sanklionsmöjlighel.

1 särskild skrivelse har Sveriges campingvärdars riksförbund meddelat all förbundet kommit lill den uppfattningen all ell genomförande av kommitténs intentioner inte kan ske under tryggade former om inte marknadsföringsavgiften införs. Förbundet anser del nödvändigt atl utredningsförslaget genomförs och har beslutat meddela sitt fulla stöd för avgiftens införande.

4. Revisionsrapport angående STTF

RRV har den 29 maj 1974 lämnat en revisionsrapport angående STTF. Denna visar atl STTF:s roll varit oklar i förhållande lill centrala myndigheter saml regionala och lokala inslanser. STTF:s problem beror även på dess svårigheter all bidra med sådan kunskap som intressenterna anser sig behöva. RRV menar all finansieringen av STTF bör ske på annat sätt än det nuvarande, emedan bidragen frän de kommersiella intressenterna har en styrande effekt pä organisationen. Insamlingen av bidragen tar dessutom resurser i anspråk från STTF.

5. Föredraganden

Den uppgift som kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden fick sig förelagd inneslöt i sig många och sinsemellan olikartade

Prop. 1975:47 35

frågor. 1 sitt slutbetänkande (SOU 1973:52) Turism och rekreation i Sverige har kommittén redovisat resultatet av sill arbete. Chefen för jordbruksdepartementet behandlar de förslag som gäller rekreation och rörligt friluftsliv saml markanvändning och finansieringsfrågor i anslutning därtill. Därutöver har kommittén haft all utreda frågorom turistnäring och resande. Den delen av förslagen, som innehåller riktlinjer för statens handlande när det gäller marknadsföring inom turismen samt om elt centralt organ för samarbele mellan staten, kommunerna och andra intressenter för en effektiv marknadsföring hemma och utomlands av landets luristresurser ankommer del pä mig att anmäla.

Kommitién lägger fram ell omfattande material om resandet, om tillgängen pä mark och anläggningar för turism och om turisternas vanor. De institutionella förhållandena inom turismen samt siatens och kommunernas handlande inom området har också kartlagts. Kommittén anser all det råder en brist pä samordning inom den offentliga sektorn både i fråga om investeringar och marknadsföring. Detta medför bl. a. atl det trots slora insatser från samhällets sida alltjämt är för dyrt för de fiesta människor all resa på semester lill turistmål i Sverige.

Utöver näringens egna investeringar förekommer en omfattande investeringsverksamhet inom området turism och rekrealionsliv i vidare mening. Kommunernas invesleringsulgifter ligger mellan 300 och 400 milj. kr. årligen. Arbetsmarknadsstyrelsen satsar omkring 50 milj. kr. om året och naturvårdsverket ca 15 milj. kr. för bidrag lill anläggningar. Jag delar i likhel med flertalet remissinstanser, kommitténs grundsyn atl de anläggningstillgångar som skapas bör kunna på affärsmässig grund nyttiggöras fören turism som blir mera tillgänglig för en bred allmänhet än f. n.

Kommittén visar att statens satsning på marknadsföringsåtgärder för turism, dvs. anslaget lill Svenska luristtrafikrörbundet (STTF) pä 7,5 milj. kr. under budgelårel 1974/75, varav endast en mindre del avser operativa ålgärder, motsvaras av 20 lill 30 milj. kr. hos kommunerna. Liksom kommittén och remissinstanserna anser jag att en bättre samordning av de åtgärder som finansieras med dessa medel bör åstadkommas och all etl samordnande organ bör ha medel som kan sättas in i aktioner för samverkan mellan staten, kommunerna och turistnäringen.

Bland de riktlinjer som kommittén föreslår för samhällets handlande i de frågor som här behandlas lar jag upp dem som berör näringen och marknadsföringen.

Kommittén vill styra investeringsverksamhet och marknadsföring mol en prioritering av svenskarnas och i viss mån nordbornas rekreationsbehov, eftersom de nordiska länderna kan sägas utgöra en gemensam marknad för turism. Därtill kommer all marknadsföringen i många fall kan bedrivas effektivare på nordisk bas. Etl om-fallande samarbele i turistfrågor pågår sedan länge inom Norden. Delta har pä senare lid utvidgats genom initiativ frän Nordiska rådet och Nordiska

Prop. 1975:47 36

ministerrådet. Turistresor från andra länder har betydelse bl. a. som en möjlighet alt förbättra lönsamheten hos turistnäringen genom säsongförlängning. Kommittén anser all turistpoliliken i Europa befinner sig i ell skede dä innevånarnas behov av rekreation sätts före möjligheterna till valutainkomster.

I remissultalandena görs ingen invändning mot kommitténs förslag i detta avseende. Dock framhålls från flera håll värdet av turislresandel från utlandet för Sveriges internationella kontakter. Detta resandels betydelse för landets valutaintäkter och för irafikförelagens kundunderiag framhålls också.

Jag anser alt den lurismbefrämjande verksamheten i vårt land i hög grad bör inriktas på alt stimulera och rationalisera försäljningen av semesler-och rekrealionsresor i Sverige till svenskar och nordbor som elt bra alternativ lill utlandsresor. Förutsättningarna för detta har pä senare är avsevärt förbättrats tack vare all prisförhållandena har ändrats till Sveriges fördel. Dessa förhållanden ökar ocksä våra möjligheter till elt växande valutainflöde från utländska turister i Sverige. Jag delar kommitténs uppfattning alt turistströmmen om möjligt bör kanaliseras i säsongutjämnande syfte, men framför alll bör marknadsföring av ledig kapacitet främjas oavsett årstiden. Jag erinrar om atl del finns en alltför slor ledig kapacitet vid stadshotell och liknande anläggningar över hela landet. Dessa anläggningar representerar ett avsevärt kapital och är en viktig del av orternas möjligheter all utveckla sitt ekonomiska liv. Ätt förbättra marknadsföringen och därigenom öka lönsamheten av dessa befintliga anläggningar lill inhemska och utländska turister måste ses som en angelägen uppgift.

Kommittén uttalar all anläggningar avsedda för en exklusiv ullandsturism inte bör få komma till stånd med samhällsstöd. Flera remissinstanser framhåller ullandslurismens betydelse för lönsamhet hos anläggningar, trafikförelag osv. Jag delar kommitténs grundsyn och vill framhålla att de regionalpolitiska motiv, som i allmänhet ligger lill grund för statens och kommunernas investeringar i turistnäringen, kan förenas med en marknadsföring riktad lill en bred allmänhet. 1 de flesla fall lorde delta inte leda till konflikt med kravel pä lönsamhet.

Frägan om billiga transporter som kommitién har behandlat från lurismsynpunkl lorde få las upp i trafikpolitiska sammanhang.

Kommittén föreslår, alt Svenska turisttrafikförbundet (STTF) avvecklas och alt en ny central organisation bildas med namnet Sveriges turistråd. Flertalet remissinstanser ansluter sig till förslagel. Några menar all del mera kan vara frågan om en fortsättning och förändring av STTF:s verksamhet. STTF kritiseras av kommittén och i riksrevisions-verkels förvaltningsrevision för atl det inle kunnat tillhandahålla specifik information och arbeta mol konkreta kommersiella mäl.

Enligl min mening har STTF av sina medlemmar inle getts de resurser som hade behövts för atl genomföra den inriktning på en mera marknadsmässig och målinriktad kampanj verksamhet som på senare är stått på STTF:s

Prop. 1975:47 37

program. Detta har varit en allvariig brisl. Frän början av 1960-talel, då statens bidrag lill STTF:s inkomster var ca 50 96 och återstoden kom från andra intressenter, har utvecklingen gått därhän atl staten nu ansvarar för ca 95 96 av STTF:s finansiering. Detla förhällande rimmar dåligt med STTF:s ställning som medlemsorganisation. Styrelsens sammansättning återspeglar inte heller del nuvarande finansieringsansvaret. Liksom utredningen och de flesta remissinstanserna finner jag övervägande skäl tala för all de uppgifter som STTF ansvarar för, förs över på ett nytt organ. Jag förordar alltså att ett centralt organ för turismfrämjande verksamhet bildas. Detta organ bör lämpligen benämnas Sveriges turistråd. Det bör bildas på grundval av den verksamhet och de resurser som STTF har idag. Rådet bör ges vidare arbetsuppgifter än de som STTF har, och resurser som motsvarar dessa. Jag återkommer till detla i del följande.

Rådets verksamhet bör enligt kommitién bedrivas inom två huvudfunktioner som benämns planering och marknadsföring. Denna indelning återspeglas i kommitténs organisalionsförslag. Planerings-funktionen avses innefatta marknadsvelande, utredningsverksamhet och stalistikbearbetning saml rådgivning. Den statistik, främsl inkvarterings-statistik, som rådet behöver för utredningar m. m. skall insamlas av statistiska centralbyrån. Marknadsföringsfunktionen avses innefatta produktutveckling, information och reklam, säljslödjande åtgärder samt bokning av anläggningar och arrangemang.

Kommitténs grundtanke är atl funktionerna marknadsvelande, utredningsverksamhet och rådgivning skall handläggas centralt hos rådet. Den operativa verksamheten, främsl den som avser säljslödjande åtgärder, bör däremot bedrivas regionalt helst inom större regioner - fjällvärlden, västkusten osv. - dvs. mera naluriiga marknadsområden än den nuvarande länsvisa regionindelningen. 1 likhet med remissinstanserna ansluter jag mig till kommitténs principiella inställning i dessa frågor. Den sammanfallande beskrivningen av den verksamhet som rådet enligt kommitténs mening bör bedriva, behöver enligl min mening kompletteras. Jag vill med anledning härav anföra följande.

Inom planeringsfunklionen bör marknadsanalys och rådgivning i anslutning till denna vara av central betydelse. Det är därför av särskild betydelse alt kunskap inom detta område utvecklas inom rådet. Planeringsarbetet bör i första hand inrikta sig mol mera övergripande marknadsprioriteringar Planeringen för rådets operativa verksamhet, främsl den säljfrämjande, bör avse verksamhet på regional och högre nivå. För vissa ullandsaktiviteler kan en planering för verksamhet pä central nivå vara lämplig. Planering av investeringar vare sig för det allmänna eller för enskilda förelag bör inte förekomma hos rådet. Som jag har berört i del föregående, finns del emellertid för såväl samhällsorganen som näringen elt stort och växande behov av expertis, som kan göra analyser och prognoser av lönsamheten i alt marknadsföra investeringsprojekt inom turism och angränsande om-

Prop. 1975:47 38

råden. Meloder för sådana analyser, s. k. cost-benefitanalys, inom området turism studeras inom Organisationen för ekonomiskt samarbele och utveckling (OECD) och FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Det har i olika studier framkommit atl satsningar på turism, i etl vidare perspektiv än det rent företagsekonomiska, inle alltid är så lönsamma som man föreställer sig. Möjlighet att få sädana analyser utförda bör vara av värde för såväl statliga som kommunala organ och enskilda förelag. Rådgivning av detta och annat slag bör ulföras som avgiftsbelagd uppdragsverksamhet. Sådan verksamhet bör på sikl ge möjlighet till vidare utveckling av rådets verksamhet.

Kommitténs beskrivning av marknadsföringsfunktionen har föranlett olika tolkningar hos remissinstanserna. Detla har fört med sig alt några remissinstanser hävdar all endasl central utredande verksamhet skall bedrivas inom rådet. För den operativa verksamheten borde elt särskilt bolag eller dylikt organiseras. Som framgår av det föregående förordar jag all den föreslagna verksamheten hålls samman i etl organ för atl säkerställa en nära samverkan mellan rådets olika verksamhetsgrenar. Kommitténs förslag innebär enligl min mening all rådet kan organisera sin operativa verksamhet i marknadsprojekt och i säljsamverkan med olika intressenter. Delta ger rådet möjlighet all pä elt flexibelt sätt engagera sina finansiella resurser i samverkan med dem som finns på regional och kommunal nivå. Någon särskild administrativ ordning för denna samverkan varken kan eller bör nu läggas fast. Som jag tidigare har framhållit bör ansträngningar göras all fä till stånd elt samarbete inom större regionala enheter än de nu befintliga. Detla bör öka effekten av de insatta resurserna lill exempel i sådana marknadsföringsprojekt som s. k. paketresor, gemensamma reklamkampanjer m. m. Inom stat och kommun satsas slora resurser på turismen, men de ger mänga gånger inte ett resultal som slår i proportion till de insatser som görs. En av rådels centrala uppgifler bör vara all åsladkomma sådant samarbete. Detta bör ske genom atl rådet utvecklar och tillhandahåller kunskap av hög kvalitet ifråga om produktutveckling, marknadsplanering och marknadsutblick saml engagerar sig i gemensamma projekl.

1 kommitténs direktiv har inle ingått uppgiften att studera frågor om vidareutbildning av personal som arbetar med turism i företag och förvaltning. Jag fäster stort avseende vid all dessa frågor uppmärksammas av rådet. Vidareutbildning inom ekonomiadminstralion, företagsledning m. m. kan beräknas väsentligt bidra lill konkurrenskraften hos turistnäringen och lill effektiviteten hos de förvaltningsorgan som sysslar med turism. Utöver kommitténs förslag vill jag föreslå att rådet får lill uppgift atl stimulera vidareutbildning av personal inom turistnäringens branscher saml övrig personal i offenllig och enskild tjänst som arbetar med turism.

Jag vill erinra om all en särskild branschutredning pågår för hotell- och restaurangbranschen (H 1974:01). Denna utrednings förslag kan komma all beröra rådets arbetsuppgifter.

Kommitién föreslår atl rådet bildas som en stiftelse av staten, Svens-

Prop. 1975:47 39

ka kommunförbundet, Landstingsförbundet, LO, TCO, RESO och Svenska turistföreningen (STF). Genom denna sammansättning skulle stiftelsen bli konsumenlinrikiad. Remissinstanserna lillstyrker i allmänhet stiftelseformen. Synpunkter finns på breddning av kretsen av stiftare. Statskontoret och riksrevisionsverkel föreslår alt rådet organiseras som statlig myndighet eller nämnd. För min del anser jag alt önskemålet all fä lill stånd ett väsentligt utvidgat samarbele inom turism mellan staten och kommunerna måste fä avgörande betydelse för turistrådets utformning. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag atl rådet bör vara en stiftelse, men förordar all endasl slalen, kommunförbundet och landstingsförbundet går in som stiftare.

Enligt kommitténs förslag bör rådet ha en styrelse med 13 ledamöter och lika många suppleanter. Staten skulle representeras av fyra ledamöter och suppleanter, kommunförbundet av två, landstingsförbundet, LO, TCO, RESO, STF, Sveriges hotell- och reslaurangförbund och Sveriges campingvärdars riksförbund av vardera en medlem och suppleant. Denna styrelse skulle representera stiftarna, konsumentintressena och den del av näringen som föreslås bära en del av rådets finansiering nämligen boendenäringen. Många synpunkter har framkommit pä styrelsens sammansättning såväl i betänkandet i form av särskilda yttranden som i remissvaren. Synpunkterna varierar mellan krav på effektivitet i styrelsens arbele å ena sidan och en bred förankring hos den slora intressentkretsen å den andra. Jag har föreslagit att vid stiftelsens grundande mycket klart skall markeras turistrådets roll som samarbetsorgan för slalen, landslingen och kommunerna. 1 fråga om styrelsens sammansättning föreslår jag följande riktlinjer. Givelvis skall stiftarna vara representerade. Enighet råder bland remissinstanserna om alt konsumentintressena och boendenäringen bör representeras. En rad önskemål och synpunkter har framförts angående styrelsens sammansättning i övrigt. Enligl min mening tillgodoser inle den sammansättning av styrelsen som kommittén har föreslagit tillräckligt de krav som måste ställas i fråga om samarbete med viktiga delar av resenäringen och de intressenter som tillhandahåller utrymme för den del av turismen som avser röriigl friluftsliv. Förslaget ger heller ingen förankring hos producenterna av resor och det marknadsföringskunnande som finns hos dessa. Konsumentkooperationen bör enligt min mening också vara representerad. Styrelsen bör ha 16 ledamöter och lika många suppleanter. Styrelsen bör beslå av två ledamöter och suppleanter som representerar staten, lika många från kommunförbundet och en ledamot och suppleant från landstingsförbundet. Övriga ledamöter och suppleanter bör representera LO, TCO, Svenska resebyråföreningen, Sveriges campingvärdars riksförbund, RESO, STF, Sveriges hotell- och reslaurangförbund, SAS lillsammans med LIN, SJ, LRF och KF. Styrelsens ledamöter och suppleanter bör förordnas av regeringen efter förslag av ifrågavarande intressenter. Stadgar för rådet bör fastställas av regeringen. Vad jag har anfört om styrelsen och rådets stadgar fordrar inle riksdagens medverkan.

Prop. 1975:47 40

1 fråga om finansieringen av rådets verksamhet föreslår kommittén följande. Staten skall åriigen bidra med 12 milj. kr. genom anslag över statsbudgeten. Drygt I milj. kr. beräknas inflyta som inkomster på gmnd av utförda konsultuppdrag, försäljning av publikationer m. m. Slutligen har kommittén bland allernaliva finansieringsmöjligheter stannat för en lösning som är vanlig i många länder, nämligen en övernallningsavgift. För campingplatser föresläs avgiften ulgå med 50 öre per natt och cam-pingenhel och i övriga fall med 50 öre per natt och gäst. Kommittén har uppskattat avgiftsintäkterna lill 10 milj. kr./år. Delta ger en totalram om ca 23 milj. kr. per år.

Nästan samtliga remissinstanser avstyrker avgiftsfinansieringen, inte därför alt den skulle bli en för tung börda i prisbilden ulan därför alt den samlade avgiflsuppbörden inle får en sloriek som motiverar del nödvändiga administrations- och uppbördssystemet. Vidare har påpekats atl endast en del av näringen träffas av avgiften. De fiesta remissinstanserna anser atl utredningens förslag om resursförstärkning och den föreslagna användningen av resurserna är riktig. Ingen har anvisat någon annan väg atl finansiera verksamheten än genom statliga bidrag.

För min del ser jag avgiften som en möjlighet atl engagera en väsentlig del av turist- och holellnäringarna finansiellt i rådels arbele i samverkan med de insatser som staten och kommunerna gör Som kommittén har framhållit sätter staten och kommunerna in avsevärda medel i turistnäringen. Det är enligl min mening rimligt atl den av mig föreslagna nya utrednings- och marknadsföringsorganisalionen finansieras av staten och genom en uppbörd hos boendenäringen. Jag anser alt statens bidrag bör vara 8 milj. kr. De ytteriigare medel som behövs för rådets verksamhet bör las ut genom en avgift från boendeanläggningarna. Denna avgift bör lämpligen benämnas logiavgifl.

För all uppnå den beräknade resursramen om ca 23 milj. kr. bör avgiften inbringa ca 15 milj. kr. Detta innebär att logiavgiflen måsle ulgå med 75 öre i stället för med 50 öre som kommittén föreslagit. I enlighet med kommitténs förslag förordar jag atl avgiften ulgår, dels för tillhandahållande av gäslulrymme på campingplats för varje upplåtet utrymme och dygn, dels för tillhandahållande av bostad för varje gäst och dygn. Jag föreslår vidare av praktiska skäl atl i fråga om upplåtelse av s. k. campingsluga avgift skall ulgå såsom för tillhandahällande av gästutrymme pä campingplats. Kostnaderna för kontroll och uppbörd, som av riksskatteverket har beräknats till 600 000-700 000 kr., bör bestridas av rådet. Jag beräknar atl kostnaden kommer all sjunka efter ell inledningsskede av uppläggning av rutiner för registrering, deklaration, uppbörd och kontroll saml av inkörning. F. n. finns inte några samlade uppgifter om turistanläggningarnas kapacitet och beläggning. Del är en allvariig brisl. Införs den föreslagna logiavgiflen skapas förutsättningar för atl avhjälpa denna brisl. Jag föreslår att man utnyttjar denna möjlighet och all det uppdras ål statistiska centralbyrån all

Prop. 1975:47 41

insamla och bearbeta det material som behövs för statistiken. Statistiska centralbyråns kostnader för sammanställning m. m. av denna statistik bör ocksä bestridas av rådet.

Rådet bör varje år till regeringen lämna en plan för verksamheten jämte verksamhetsberättelse som underiag för regeringens anslagsframställning i budgetpropositionen.

De väsentligt ökade resurser som tillkommer genom den föreslagna avgiften, lägger enligl min mening grunden för gemensamma insatser för alt marknadsföra konkurrenskraftiga alternativ i Sverige för turism och rekreation.

De berörda näringsgrenarna erhåller härvid bl. a. följande.

- En ny näringsstatistik tillkommer som lägger grund för planering av investeringar och marknadsföringsåtgärder.

- Väsentligt ökade resurser ges för samordnade konkreta säljfrämjande åtgärder för turist- och holellnäringarna saml utrednings- och planeringsverksamhet som stöder dessa ålgärder. Dessa bör syfta bl. a. lill större beläggning på befintliga anläggningar.

- Ökad vidareutbildning av dem som arbetar inom de berörda näringsgrenarna stimuleras.

Det av mig i del föregående framlagda förslagel föranleder ändringar i hoteUförordningen (1966:742). Förslagel lill lag om ändring i hoteUförordningen innebär bl. a. alt författningsbestämmelserna i fortsättningen kommer atl tillämpas förutom på hotell- och pensionatrörelser lill viss del även på campingrörelser. Med campingrörelse förslås därvid yrkesmässig verksamhet med ändamål all tillhandahålla gäslulrymme på campingplats. Med campingplats avses i förfallningsförslagel område inom vilkel campingrörelse drivs och med gäslulrymme förstås plats för uppställning av en husvagn eller uppsättning av etl lält eller liknande. Uthyrning av möblerade stugor på campingplats faller således inte under begreppet campingrörelse. 1 fråga om sädana stugor kan i stället bestämmelserna om hotell-och pensionalrörelse vara tillämpliga.

En konsekvens av all campingrörelser förs in under författningen blir atl innehavaren av sådan rörelse av viss storieksordning blir skyldig all söka tillstånd för atl få driva verksamheten. Gränsen mellan lillståndsplikiig och inte lillsländspliktig rörelse har satts vid tio gäslutrymmen. En kontroll i form av tillståndsgivning för de mindre rörelserna anser jag nämligen inte behövlig. Frågan om tillstånd prövas av samma myndighet och enligl samma principer som gäller vid prövningen av tillstånd lill hotell- och pensionalrörelse. Ansökan om atl driva campingrörelse föreslås vara skriftlig och åtföljas av - utöver vissa uppgifler om sökandens och föreståndarens eller ersättarens person - även uppgift om belägenheten av del område där rörelsen skall drivas och det största anlal gäslutrymmen som rörelsen skall omfatta. 1 lokal hälsovårdsstadga kan finnas föreskrift om atl campingrörelse

Prop. 1975:47 42

kräver tillstånd av hälsovårdsnämnd. Om så är fallet i fråga om viss campingrörelse, skall ansökan lill polismyndighet åtföljas av handlingar som utvisar att hälsovårdsnämnden meddelat sådant tillstånd. Jag föreslår vidare att polismyndigheten skall tillställa riksskatteverket avskrift av bevis om tillstånd all driva hotell-, pensionat- och campingrörelse. Bakgrunden till en sådan ordning är att riksskatteverket enligl vad jag i det följande avser att föreslå skall vara avgiftsmyndighel för den logiavgift som skall las ul av dem som driver sådana rörelser. Förutom atl riksskatteverket tillställs dessa avskrifter bör verket även underrättas om återkaUelse av tUlstånd all driva hotell-, pensionat- och campingrörelse.

Att campingrörelser av viss storleksordning blir tillståndspliktiga för med sig all innehavare av sådan rörelse blir skyldig all utöva viss gäsikonlroll. Om sådan kontroll beträffande hotell- och pensionalrörelse finns bestämmelser i 13 § hoteUförordningen. 1 motsats lill vad som gäller i fråga om hotell- och pensionalrörelse, där varje gäst skall registreras, föreslär jag i fråga om campingrörelse atl denna kontroll inskränks lill alt omfatta den till vilken gäslulrymme upplåts på campingplats.

Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om omfattningen av den nuvarande registreringen av gäster vid hotell och pensionat. Med anledning av en motion till 1972 års riksdag (1972:151) och näringsutskoltels belänkande över den (NU 1972:49) har riksdagen sålunda hemställt om en översyn av 13 § hoteUförordningen (rskr 1972:267). 1 betänkandet konstaterade utskottet till en början all den skyldighet alt lämna personuppgifter som enligt hoteUförordningen åvilar gäst pä hotell eller pensionat enligt motionärens uppfattning är onödigt omfattande. Framför alll ifrågasätts behovet av uppgift om gästens titel eller yrke. Utskottet erinrade vidare om all sådan uppgift inle längre tas in i de pass som svenska myndigheter utfärdar. 1 likhel med motionären anser utskottet därför alt uppgiflsskyldighelen - om än föga betungande - bör omprövas.

För egen del kan jag instämma i alt uppgift om en gästs yrke eller titel torde vara onödig och sakna betydelse från ordningssynpunkt. Jag föreslår därför att skyldigheten alt avkräva gäst sådan uppgift las bort.

Enligl 15 § andra stycket hotellförordningen skall för gästförleckning och för anmälan enligt 13 § andra stycket användas blankett enligl formulär som rikspolisstyrelsen fastställer. Vissa campingrörelser, t. ex. sådana som är anslutna lill Sveriges campingvärdars riksförbund, har emellertid ett fullt utbyggt kontrollsystem med campingkort och konlrollkort. 1 den män elt sådant kortsystem innehåller de uppgifter som krävs enligl 13 § i dess föreslagna nya lydelse och förteckningen i övrigt är tillfredsställande ordnad frän ordningssynpunkl lorde kravel på elt särskilt formulär för förteckningen inle behöva upprätthållas. En bestämmelse med delta innehåll har tagits in i 15 §.

I den praktiska rättstillämpningen har fråga uppkommit om hotellförordningen är tillämplig även på de fjällstugor som STF ställer till allmän-

Prop. 1975:47 43

helens förfogande för tillfällig övernattning enligt särskilda bestämmelser. Del är här fråga om enklare stugor som finns uppförda utefter olika vandringsleder i den svenska fjällväriden. Stugorna står inle under konlinueriig tillsyn och varje skidåkande och vandrande turist har rätt att utnyttja dem för tilirälligt natthärbärge. Endast under högsäsong har vissa stugor föreståndare. De som begagnar stugorna har all erlägga en mindre avgift för utnyttjandet. Enligl avtal får stugorna i princip även användas av renskötande samer. Om dessa fjällstugor skulle betraktas som hotell skulle detta medföra krav på ständig tillsyn saml efterlevnad av de bestämmelser om brandsäkerhet och sanitär standard som olika förfatlningar innehåller i fråga om hotell. Enligl STF skulle en sådan ordning få till följd att kostnaderna för verksamheten skulle bli så höga all den inte skulle kunna bibehållas.

Vid holellförordningens tillkomst anfördes bl. a. alt om förutsättningarna i 1 § föreligger skulle förordningen vara tillämplig på, förutom verksamhet som drivs under beteckningen hotell eller pensionat, exempelvis motell, resandevåningar, resanderum, natthärbärgen, vandrarhem och vissa småstugor. Något uttalande angående de speciella förhållanden som måste anses föreligga beträffande de fjällstugor som det nu är fråga om gjordes inte. För att någon osäkerhet om vad som rimligen bör gälla i detta hänseende inle skall råda anser jag att etl klart uttalande nu bör göras i författningstexten om all de aktuella stugorna inte faller under begreppet hotell eller pensionat. Bestämmelsen bör ha sin plats i 1 §.

Utöver vad jag nu har anfört föranleder den omständigheten alt författningen i fortsättningen kommer att omfatta även campingrörelser vissa justeringar i texten. En följd av den nya RF blir atl förordningen i fortsättningen bör betecknas som lag och alt vissa bestämmelser ersätts med av regeringen meddelande verkställighelsföreskrifter. Vidare föresläs all bestämmelsen i 19 § tredje stycket får utgå eftersom regler i detta ämne numera finns intagna i 15 § förvaltningslagen (1971:290).

Slutligen innehåller lagen vissa övergångsbestämmelser. Äv dessa framgår bl. a. att om sådan campingrörelse som kan antagas kräva tillstånd enligt lagen avses all drivas efter den 1 januari 1976 skall ansökan om tillstånd göras senast den 1 december 1975. Har tillstånd sålunda sökts, får rörelsen fortsättas även efler lagens ikraftträdande liH dess alt tillståndsärendet har avgjorts slutligt.

Jag har i det föregående föreslagit atl en logiavgifl införs. Beträffande den tekniska utformningen av avgiftssystemet vill jag framhålla alt den i det följande föreslagna lösningen nära ansluter till gällande punktskat-teförfatiningar i fråga om redovisning och uppbörd m. m. Vad gäller avgränsningen av del område som bör avgifisbeläggas anser jag all förslagel till lag (1966:742) om hotell-, pensionat- och campingrörelse är en lämplig utgångspunkt. Jag föreslår all avgift skall eriäggas för alll tillhandahållande av bostad eller gäslulrymme pä campingplats som enligl vad som tidigare har anförts kräver tillstånd enligt nämnda lag. Undantag för upplåtande

Prop. 1975:47 44

av bostad eller gäslulrymme för camping i mindre omfattning behöver inte göras, eftersom sådan verksamhet inle omfattas av lagen. Omfattar verksamhet såväl hotell- och pensionalrörelse som campingrörelse, ulgår avgift för verksamhet som är lillståndsplikiig. Jag föreslår vidare alt ävgiftsskyldighet åläggs den som bedriver verksamhet som kräver tillstånd och atl ävgiftsskyldighet inträder när bostad eller gäslulrymme på campingplats tillhandahålls.

1 likhet med vad som gäller för fiertalet övriga punktskatter bör riksskatteverket vara avgiftsmyndighel. Samtliga avgiftsskyldiga bör registreras hos verket. Anmälan om registrering bör ske inom viss kortare lid, förslagsvis fyra veckor, efter del verksamheten upplagils. Genom den av mig föreslagna ändringen av 5 § lagen om hotell-, pensionat- och campingrörelse kommer, som tidigare nämnts, riksskatteverket frän polismyndigheten att underrättas om meddelade tillstånd m. m.

Jag föreslår vidare att den avgiflsskyldige fortlöpande redovisar avgiften till riksskatteverket genom deklarationer förbestämda redovisningsperioder. 1 syfte alt undvika onödigt besvär för enskilda och avgiftsmyndigheten bör redovisningsperioderna avse något längre lid än vad som annars är vanligt. Jag föreslår alt redovisningsperiod enligt huvudregeln skall omfatta fyra kalendermånader, nämligen januari-april, maj-augusti och september-december. 1 särskilda fall bör regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fä medge redovisning för annan lid, dock inle längre lid än tolv månader. Syftel med sistnämnda regel är all ge möjlighet lill en praktisk och lätlhanleriig redovisning av avgiften i exempelvis säsongmässigl bedriven verksamhet. Deklaration skall lämnas till riksskatteverket senast den 15 i månaden närmast efter redovisningsperiodens utgång.

På redovisningsperioden belöpande avgift bör i enlighet med vad som allmänt gäller i fråga om indirekt skatt eriäggas samtidigt med atl deklaration lämnas. 1 praktiken lorde delta kunna arrangeras genom alt deklaration avfattas på en handling som utgörs av ett inbetalningskort. Jag föreslår vidare alt influtna avgifter skall tillgodoföras en härför avsedd inkomsttitel, Logiavgifier, och all medlen fortlöpande ställs till Sveriges turistråds förfogande. Bestämmelserna om logiavgiften bör samlas i en särskild lag. Som nämnts har vid utformningen av avgiftsförfallningen punktskatterna tjänat som förebild. För fiertalet av dessa skatter gäller lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumlionsbeskallning när det gäller uppbörd, redovisning, kontroll, ansvar m. m. Jag föreslår alt också logiavgiften inordnas under denna lags bestämmelser. Bestämmelserna i nämnda lag om förhandsbesked lämpar sig emellertid inle för logiavgiften. Jag föreslår därför all särskilda bestämmelser om förhandsbesked las in i lagen om logiavgift. Vidare föresläs alt skallebrottslagen (1971:69) och lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatiefordringar görs tillämpliga på logiavgiflen.

Prop. 1975:47 45

Sveriges turistråd bör inleda sin verksamhet den I januari 1976. För atl genomföra förhandlingar om avveckling av STTF och med de av mig föreslagna stiftarna av Sveriges turistråd bör en särskild organisationskommitté tillkallas. Denna bör också få till uppgift alt mera i detalj planera den av mig föreslagna reformen. Jag ämnar senare denna dag inhämta regeringens bemyndigande atl tillkalla en sådan kommitté med representanter bl. a. för STTF, landstingsförbundet och kommunförbundet.

Under första halvåret 1976 kommer rådet all vara under uppbyggnad enligl de närmare förslag som organisalionskommillén kommer att utarbeta. Anslagsbehovet för rådet under denna tid beräknar jag lill 6 milj. kr. Äv detla belopp bör för budgetåret 1975/76 4 milj. kr. las upp under etl nytt obelecknal anslag benämnt Sveriges turistråd. Emedan inkomster frän den föreslagna avgiften inle kommer rådet tillhanda förrän i början av juni månad 1976, bör återstoden av medelsbehovel dvs. 2 milj. kr. lämnas rådet som elt räntebärande län. Under fonden för låneunderstöd bör för delta ändamål för budgetåret 1975/76 tas upp ell nytt invesleringsanslag benämnt Lån lill Sveriges turistråd. Länet bör återbetalas under budgetåren 1976/77 och 1977/78.

5.1 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslär riksdagen dels all

1. godkänna de riktlinjer för en omorganisation av den lurismfrämjande verksamheten m. m. som jag har angett i det föregående,

2. bemyndiga regeringen atl för staten enligl dessa riktlinjer ingå som stiftare av Sveriges turistråd,

dels all antaga förslagen lill

3. lag om ändring av hotellförordningen (1966:742),

4. lag om logiavgift (1975:000),

5. lag om ändring i skallebrottslagen (1971:69),

6. lag om ändring i lagen om förmånsberättigade skatiefordringar m. m. (1971:1072),

dels all

7. till Sveriges turistråd för budgelårel 1975/76 under tionde huvudtiteln anvisa ett anslag av 4 000 0(X) kr.,

8. till Lån till Sveriges turistråd för budgetåret 1975/76 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 2 000 000 kr.

Lagförslaget under 3. har upprättats inom juslitiedeparlemenlel och förslagen under 4., 5. och 6. inom finansdepartementet.

Prop. 1975:47 46

6. Anslagsframställning

Jag har i del föregående föreslagit all elt centralt organ för lurislfrämjande verksamhet skall inrättas den 1 januari 1976 och att nytt statsanslag till STTF skall ulgå endast för andra halvåret 1975.

B 7. Svenska turisttrafikförbundet

1973/74 Utgift 6 968 000 1974/75 Anslag 7 449 000 1975/76 Förslag 4 057 000

1 prop. 1975:1 (bil. 12 s. 41) har regeringen föreslagit riksdagen, all i avvaktan pä särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1975/76 till Svenska turisttrafikförbundet beräkna etl reservationsanslag av 7 449 000 kr.

6.1 STTF:s anslagsframsläUning

STTF begär all anslaget lill förbundet för budgetåret 1975/76 ökas med 1 152 000 kr. Därav hänför sig 902 000 kr. lill löne- och prisomräkning, 100 000 kr. till en ökning av kampanjverksamhet i Sverige och 150 000 till försöksverksamhet på den japanska marknaden.

6.2 Föredraganden

Med hänvisning lill vad jag har anfört i del föregående om inrättande av Sveriges turistråd, m. m. beräknar jag medelsbehovet för STTF under budgetåret 1975/76 till 4 057 000 kr. Därav avser 333 000 kr. löne- och prisomräkning. Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att lill Svenska turisttrafikförbundet för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 4 057 000 kr.

7. Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar 1 genom proposition föreslå riksdagen all antaga de förslag som föredra-

atl genom proposil ganden lagt fram

Prop. 1975:47 47

Innehållsförteckning

Propositionen ................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... 1

Lagförslag ...................................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1975-02-27 16

1. Inledning .................................................... 16

2. Kommittén för planering av turistanläggningar ... .... 16

2.1 Nuvarande ordning ................................ .... 17

2.1.1 Samhällsinsatser för turism ...................... 17

2.1.2 Nuvarande organisation .......................... 19

2.2 Förslag till turist- och rekrealionspolilik ....... 23

2.3 Förslag till offentlig marknadsorganisalion ... .... 24

2.4 Finansiering ............................................ .... 26

3. Remissyttrandena .......................................... .... 28

4. Revisionsrapport angående STTF ..................... .... 34

5. Föredraganden ........................................... .... 34

6. Anslagsframställning ..................................... .... 46

6.1 STTF:s anslagsframställning .................... 46

6.2 Föredraganden ...................................... 46

7. Beslut ........................................................ 46