Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition nr 38 år 1975       Prop. 1975: 38

Nr 38

Regeringens proposition med förslag till lag om uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktundersökning och brunnsborrning;

beslutad den 13 mars 1975.

Regeringen föreslår riksdagen all antaga del förslag som har uppta­gits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

RUNE B. JOHANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den som yrkesmässigt trtför gnmd vatten­täktundersökning eller brunnsborrning skall vara skyldig alt lämna skrift­lig uppgift om arbetet och dess resultat lill Sveriges geologiska under­sökning. Vidare föreslås att, om särskild skriftiig sammanställning av resultat av grundvattentäktundersökning har lappräBats, också kopia av sammanställningen lämnas.

1    Riksdagen 1975. 1 saml Nr 38

 

Prop. 1975: 38

Förslag till

Lag om uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktundersökning och brunnsborrning

Flärigenom föreskrives följande.

1    § Den som yrkesmässigt utför borrning, rördrivning, grävning eller liknande arbete i syfte alt undersöka förekomst av grundvatten eller att utvinna sådant är skyldig alt till Sveriges geologiska undersökning skrift­ligen lämna redogörelse för arbetet och dess resultat.

2    § Den som yrkesmässigt utför grundvattentäktundersökning och därvid skriftiigen sammanställer resultat av undersökning för uppdrags­givares räkning är skyldig att till Sveriges geologiska undersökning lämna en kopia av sammanställningen. Vad som har sagts nu medför ej inskränkning i skyldighet att lämna redogörelse som avses i 1 §.

3    §   Redogörelse enligt 1 § skall innehålla uppgift om

 

1.    tid och plats för arbetet,

2.    ändamålet med arbetet samt dess omfattning och tekniska utfö­rande,

3.    jord- och bergarter som påträffats och dessas mäktighet.

Har grundvatten påträffats skall redogörelsen även innehålla uppgift om

1.    grundvattenytans nivå eller nivåer,

2.    resultat av provpumpning, om sådan har skett,

3.    resultat av vattenanalys, om sådan har företagits.

4 § Redogörelse enligt 1 § skall lämnas inom tre månader efter del
att arbete har avslutats.

SanMnanställning som avses i 2 § skall lämnas inom tre månader efter det att den har färdigställts.

5    § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får för visst fall medge undantag från denna lag, om särskUda skäl föreligger.

6    § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet eller lämnar oriktig uppgift dömes, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken, till böter. Allmänt åtal får väckas endast efter anmälan av Sveriges geologiska undersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Lagen gäller ej arbete som har påbörjats före ikraftträdandet.

 

Prop. 1975: 38

UTDRAG
INDUSTRIDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-03-13

Närvarande: stalsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengts­son, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén.

Föredragande: statsrådet Johansson.

Proposition med förslag till lag om uppgiftsskyldighet vid grundvatten­täktundersökning och brunnsborrning.

1    Inledning

I skrivelse den 23 januari 1969 har Sveriges geologiska undersökning (SGU) föreslagit alt viss skyldighet införs för borrningsfirmor att lämna de prov från och uppgifter om brunnsborrningar som är behövliga för att skapa en bättre kännedom om landets grundvattenförhållanden. Do­kumentation har av.setts ske i ett hos SGU fört brunns- och borrarkiv. Med anledning av skrivelsen har, på uppdrag av chefen för industri­departementet, upprättats en promemoria den 1 september 1972. I den­na föreslås lagstiftning om uppgiflsskyldighel vid brunnsborrning. I promemorian diskuteras också frågan om uppgiflsskyldighel bör före­skrivas även vid vattentäktutredningar. Enligt promemorian bör dock åtminstone till en början material från sådana utredningar insamlas på frivillig väg.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgelts av vattenöver-domstolen, vattendomstolarna vid Luleå, Umebygdens, Jämtbygdens, Södertörns, Växjö och Vänersborgs tingsrätter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, statens naturvetenskapliga forskningsråd, stå­lens planverk, SGU, länsstyrelserna i Kalmar, Gotiands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Örebro län, Svenska kommunförbundet och Svenska vallen- och avloppsverksföreningen. Statens naturvetenskap­liga forskningsråd har bifogat yttrande av rådets kommitté för interna­tionella hydrologiska dekaden (svenska IHD-kommittén).

Justitieombudsmannen Bertil Wennergren (JO) har till mig översänt ett exemplar av sitt beslut den 12 december 1973 med anledning av skri-

 

Prop. 1975: 38                                                                       4

velser angående utlämnande av uppgifter från SGU:s brunns- och borr­arkiv. Den av JO behandlade sekretessfrågan har samband med förut­sättningarna för nämnda arkivs verksamhet.

SGU har i skrivelse den 10 september 1974 på nytt behandlat hithö­rande frågor. I skrivelsen förordar SGU att vissa modifikationer görs i den i promemorian föreslagna uppgiftsskyldigheten vid brunnsborrning. SGU föreslår vidare alt uppgiftsskyldighet också införs i fråga om de i promemorian diskuterade gnmdvattentäktundersökningarna.

Efter remiss har yttranden över sist nämnda skrivelse avgetts av samt­liga länsstyrelser. Svenska konrammförbundet. Svenska vatten- oefa av­loppsverksföreningen. Svenska konsultföreningen, Sveriges Avanti-bor-rare förening. Allmänna ingenjörsbyrån AB, Malmbergs i Yngsjö AB, AB Skånska cementgjuteriet, SENTAB Svenska entreprenad AB, Terra-test AB, VBB Vattenbyggnadsbyrån och VIAK AB. Länsstyrelsen i Uppsala län har överlämnat yttranden ar länsläkaren i Uppsala län och naturgeografiska institutionen vid Uppsala universitet. Vidare har länsstyrelsen i Gollands län bifogat yttrande av Gotiands kommun.

2    Nuvarande ordning

Inom SGU inrättades den 1 januari 1966 på försök ett s. k, brunns-och borrarkiv. Sedan den 1 juli 1974 ingår detta arkiv i kvartar- och hydrogeologiska byrån inom SGU och benämns bninnsarkivet. Arkivets verksamhet bildar delvis underlag; för SGU':s delprogram Grundsvattew-dokumentation, vilkel innevarande budgetår beräknas omsluta drygt 1 milj. kr.

Arkivet har till uppgift bl. a. att från pågående och tidigare utförd» brunnsborrningar samla ia geologiska och hydrogeologiska data, att bearbeta, katalogisera och arkivera uppgifterna samt att tiUhandahålla dem för myndigheter, institutioner och enskilda.

Arkivets verksamhet har koncentrerats främst till områden med sedimentär berggrund, nämligen Kalmar, Gotiands, Kristianstads, Malmöhus och Örebro län. En viss verksamhet har skett även i Hal­lands län och sedan år 1973 i Östergötlands län. Arkivets verksam­het byggde ursprungligen på insamling av uppgifter och prov som fri­villigt tillhandahölls av brunnsborrare. På senare år har nya väigar prö­vats för att säkerställa resultat från bruimsborrningar. Sålunda har mot ersättning av kopieringskostnader data övertagits från en konsulterande ingenjörsfirma beträffande ca 2 200 brunnar på Öland. YtterUgare ca 8 000 äldre brunnsbormingsuppgiftcr har insamlats från olika firmor inom landet. Totalt finns uppgifter från ca 31 000 brnnnar i arkivet. Av dessa äldre uppgifter, som är av varierande kvalitet, har dock endast ca 18 000 hunnit registreras.

 

Prop. 1975: 38                                                          5

Delvis på basis av brunnsarkivets verksamhet sker f. n, utgivning av s.k. hydrogeologiska kartor i skala 1:50 000 på vilka redovisas grund­vattenförekomster av större intresse, lämpliga uttagspunkter, grundvatt­nets kvalitet i konsumtionshänseende etc. Hittills har fem blad givits ut och tre är under arbete,

I samband med ställningstagandet tUl SGU:s framtida verksamhet i prop. 1973: 41 (s. 158—159) uttalade jag bl. a. att värdefull information som erhålls vid borrningar, schaktningar, sprängningar o. d. bör i rimlig utsträckning las till vara och ställas samman för att — eventuellt vid en senare tidpunkt — utnyttjas.

3    Promemoria angående uppgiftsskyldighet vid brunnsborrning m. m.

3.1 Förslaget

I SGU:s framställning den 23 januari 1969 anförs bl. a. alt insamling­en av data och prov från brunnsborrningar blivit alltmer otUlfredsstäl­lande och ofullständig. Goda kunskaper om befintliga grundvattentUl-gångar krävs emellertid såväl för en rationeU samhällsplanering som för vattenresursernas rätta utnyttjande och skydd. Betydelsefulla data er­hålls vid brunnsborrningar. Del synes därför enligt SGU nödvändigt atl skapa en lagsladgad uppgiftsskyldighet. Denna bör dock i en första etapp begränsas till vissa s. k. försökslän, framhåller SGU i denna skrivelse (SGU anser numera all uppgiftsskyldigheten bör avse hela landet, jfr avsnitt 5.1).

I promemorian den 1 september 1972 konstateras att en lösning på längre sikt av insamlingsfrågan är av vital betydelse för etl rationellt tillvaratagande av våra grundvatlentillgångar och ett effektivt funge­rande brunnsarkiv. En sådan lösning måste gå ut på att säkerställa såväl tillströmningen av material från brunnsborrningar som en hög kvalitet hos materialet. Tre altemativa sätt för insamling av borrdala diskuteras i promemorian, nämligen insamUng enligt det s. k. Skånesystemet, in­samling utförd av kvalificerade borrningsfirmor mot ersättning och in-sanUing på grundval av lagsladgad uppgiflsskyldighel för yrkesborrare.

Insamling av borrdata enligt Skånesystemet innebär att en av SGU:s geologer varje vecka söker upp brunnsborrania vid aktuella arbetsplatser och därvid tar hand om insamlat material. Systemet har enligt prome­morian många fördelar. Besöken ger tillfälle lill samråd i aktuella vatten­frågor och geologen får efter hand nära kännedom om de flesta borrar­na och om deras yrkesskicklighet. Det är vidare möjUgt för geologen att i fält kontrollera materialet eller vara närvarande vid särskUt in­tressanta borrningar. Även för borraren och brunnsägaren har geologens fältbesök fördelar, eftersom de t. ex, kan få förslag till planering av brunnar eller rekonmiendationer om lämpligt brunnsdjup. Att låta Skå-

2   Riksdagen 1975. 1 saml Nr 38

 

Prop. 1975: 38                                                          6

nesyslemel tjäna som modeU för den framtida materialinsamlingen skulle emellertid enligt promemorian betyda all den nuvarande ordning­en med frivilligt uppgiftslämnande i allt väsentligt bibehålls. Systemet är dessutom personalkrävande,

Elt andra alternativ för att samla in borrdala är enUgt promemorian atl SGU träffar överenskommelse med kvalificerade borrningsfirmor om att dessa mot ersättning sänder in erforderliga prover och uppgifter från borrningar till SGU. Inle heller elt sådant system utgör emellertid enligt promemorian en lämplig lösning av insamlingsfrågan. Det fram­hålls bl, a, att risk finns för att det insända materialet blir ofullständigt och kvalitativt ojämnt och att administrationen av systemet blir tung­rodd.

Tillfredsställande garanti för att brunnsarkivet fortlöpande får upp­gifter om utförda brunnsborrningar torde enligt promemorian kunna skapas endast om borrningsföretagen i lag åläggs skyldighet att lämna sådana uppgifter.

Problemet atl tillförsäkra arkivet material av godtagbar kvalitet an­ses vara betydligt mera svårlöst, särskilt som kraven måsle ställas högt, I promemorian avvisas möjligheten att ställa krav på auktorisation som villkor för behörighet att utföra brunnsborrningar. Det anses nämligen inte troligt all en sådan åtgärd skulle medföra någon väsentiig för­bättring jämfört med nuvarande förhållanden, då många borrare läm-. nar material av god klass. I varje fall bedöms nyttan av en eventuell förbättring sannolikt inte stå i rimlig proportion tUl samhällets kost­nader för auklorisationsproceduren.

På grund av alt brunnsarkivets resurser f. n. är begränsade bör enligt promemorian uppgifts- och provtagningsskyldighet föreskrivas endast för arbeten som utförs inom etl mindre antal s. k, försökslän. Del är emellertid inte lämpligt att i lagen göra denna geografiska avgränsning eftersom del framdeles sannolikt blir aktuellt att utvidga eller på annat sätt ändra arkivets geografiska verksamhetsområde. Även i fråga om skyldighetens sakliga innehåll kan det visa sig nödvändigt med ändring­ar eller kompletteringar. Del bör därför enligt promemorian anförtros åt regeringen att precisera skyldighetens omfattning såväl geografiskt som sakligt. I enlighet härmed har ett till promemorian fogat lagförslag ut­formats som en fullmakt för regeringen att i den omfattning det är på­kallat från hydrogeologisk synpunkt förordna om uppgifts- och prov-tagnmgsskyldighet. En sådan skyldighet skall enligt förslaget dock endasl kunna åläggas den som yrkesmässigt utför grundvattenläkter.

Den merkostnad för en brunn som uppkommer till följd av arbetet med materialinsamlingen kommer enligt promemorian i sista hand att falla på beställaren av brunnen. Enligt en överslagsmässig beräkning kan den genomsnittliga merkostnaden per brunn antas öka med ca 100 kr. vilket motsvarar ca 1 % av kostnaden (i 1970 års prisnivå) för en 60 meter djup brunn.

 

Prop. 1975: 38                                                                          7

Kosmader för förpackning och befordran av blanketter och prover förutsätts enligt promemorian bäras av SGU. Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet underlåter att lämna uppgifter eller prover bör enligt promemorian kunna dömas tUl böter.

I promemorian diskuteras också former för insamling av uppgifter till ett arkiv för vattentäktutredningar. Planer på att inrätta elt centralt arkiv också för tekniska utredningar beträffande vattentäkter aktualise­rades under den lid arbetet med promemorian pågick, SGU hade därför, i syfte att säkra tillströmningen av utredningar till ett sådant arkiv, under hand anmält behov av lagstiftning enligt vUken huvudmännen för vat­tentäkterna i fråga skulle åläggas att tillhandahålla SGU ett exemplar av den tekniska utredningen angående berörd läkt.

Enligt promemorian är det emeUertid mycket osäkert om en lag­stiftning i etl fall som delta erbjuder några fördelar framför en material­insamling som bygger på frivillig medverkan från huvudmännen för vattentäkterna. En lagstiflnmg skulle nämUigen bli tillämplig endast vid enstaka tUlfällen och risken är enligt promemorian därför stor att be­stämmelserna faller i glömska. Det skulle sannolikt bli nödvändigt att komplettera lagstiftningen med en förhållandevis omfattande kontroll av bestämmelsernas efterlevnad. Vid en sådan ovisshet i fråga om lämplig­heten av en lagstiftning synes det enligt promemorian motiverat att ma­terialinsamlingen beträffande grundvattenläkter åtminstone lUl en bör­jan sker på frivillig väg enligt vissa angivna riktlinjer.

3.2 Remissyttrandena över promemorian

3.2.1 Uppgiftsskyldighet vid brunnsborrning

Förslaget atl i lag föreskriva uppgiftsskyldighet vid brunnsborrning tillstyrks av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, statens planverk, vattendomstolen vid Växjö tingsrätt, länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Örebro län samt Svenska kommunförbundet. Vattendomstolarna vid Luleå, Jämtbygdens och Södertörns tingsrätter har inget att erinra mot förslaget och vatten-överdomstolen motsätter sig inte att det genomförs. Dessa positivt in­ställda remissinstanser betonar ofta brunns- och borrarkivets värde och ansluter sig i aUmänhet tiU de motiveringar för behovet av lagstiftning som lämnats i promemorian. Vattendomstolen vid Jämtbygdens tingsrätt pekar på att principiella invändningar kan riktas mot förslaget eftersom det innebär ökade kostnader för enskUda, men anser att betänkligheterna bör vika under förutsättning att kostnaderna blir så begränsade som anförs i promemorian. Liknande synpunkter förs fram av vattendomsto­len vid Växjö tingsrätt och länsstyrelsen i Kalmar län.

Svenska vatten- och avloppsverksföreningen understryker den nytta som en samlad dokumentation av data i elt brunnsarkiv kan ha vid ex-

 

Prop. 1975: 38                                                          8

ploatering av grundvatten, men anser sig inle böra ta ställning till frå­gan om lagstiftning är motiverad för att säkerställa uppgiftsinsamlingen. Också statens naturvetenskapliga forskningsråd framhåller betydelsen av atl brunnsarkivet ges lämpligt stöd för att säkra tillströmningen av data, men anser det tveksamt om enbart lagstiftning är det bästa hjälpmedlet att trygga dalainsamlingen.

Ingen remissinstans har avstyrkt förslaget om lagsladgad uppgifts­skyldighet.

SGU ansluter sig lill förslaget om lagstiftning men föreslår vissa ändringar, främsl beträffande uppgiftsskyldighetens omfattning. SGU:s synpunkter på frågan om uppgiftsskyldighet vid brunnsborrning redo­visas närmare i del följande (se avsnitt 5,1).

I fråga om uppgiflsskyldighelens omfattning framhåller vattenöver-domstolen att skyldigheten bör begränsas till uppgifter och prover som ulan större olägenheter kan erhållas i samband med arbetet. Skyldighet bör sålunda inle åläggas någon att till arkivet sända in uppgifter rö­rande t. ex. vattentemperatur, valtenanalyser m, m. som annars inle skulle ha inhämtats. Inle heller bör förslaget få tUl resultat att man vid arbeten efter grundvatten tvingas övergå till andra borrmetoder eller an­skaffa särskild utrustning för alt tUlgodose kravet på berg- och jord­prover till SGU. Den i promemorian angivna beräknade merkostnaden, 100 kr, får med andra ord inte överskridas väsentligt. Också vattendom­stolen vid Vänersborgs tingsrätt anser atl uppgiftsskyldlgheten inte bör gälla prover av annan beskaffenhet och omfattning än vad vederbö­rande bormingsföretag har möjlighet att utföra med den lelcniska ap­paratur som företaget oberoende av den föreslagna uppgiftsskyldlgheten är utrustat med och som lämpligen bör användas för det aktuella brunns­arbetet. Vattendomstolen vid Jämtbygdens tingsrätt menar att möjlighet till dispens från den obligatoriska uppgiftsskyldigheten och provtagning­en bör finnas om SGU anser att provlagning inte är nödvändig på grund av att prov redan finns i tUlräcklig omfattning från aktuellt område eller av andra skäl. Liknande synpunkter förs fram av länsstyrelsen i Kalmar län. Lånsstyrelsen i Gotlands län efterlyser en precisering av de uppgifter som skall lämnas och uttalar farhågor för att kostnadema blir betydligt högre än angivna ca 100 kr. per brunn.

Länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads och Örebro län understryker att datainsamlingen helt bör utföras av SGU-personal, eftersom länssty­relserna saknar resurser för sådana ändamål. Betydelsen av att kopior av uppgifterna tUlställs länsstyrelserna som underlag för samhällsplanering­en betonas särskilt av länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Örebro län.

Förslaget i promemorian om alt den som försummar sin insamlings­skyldighet skall kunna dömas tUl böter, krUiseras av vattenöverdomsto-len, som påpekar att man i modem lagstiftning för att framtvinga- en

 

Prop. 1975: 38                                                          9

prestation vanligen föreskriver vite utan kombination med straff. Det kan emellertid enligt vattenöverdomstolen vara svårt — ibland omöjligt — att i efterhand genom vite tvinga fram material från ett arbete där föreskrivna observationer och provtagningar har försummats. Om på­följden för utebliven prestation anses böra vara böter i stället för vite bör enligt vattenöverdomstolen även ofullständiga eller oriktiga uppgifter och prov tUl arkivet straffbeläggas. Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om inte vite utgör en bättre sanktionsform än böter för alt framtvinga uppgifter. Vattendomstolen vid Vänersborgs tingsrätt anser att penning­böter utgör tillräcklig straffsanktion. Det bör vidare enligt vattendom­stolen i författningstexten klarläggas vem i brunnsbormingsföretagel del straffrättsliga ansvaret för uppgiflsskyldighelens fullgörande skall åvila.

3.2.2 Uppgiftsskyldighet beträffande vattentäktutredningar

De remissinstanser som behandlar frågan om inrättande av elt arkiv för vatlentäktuiredningar instämmer i uppfattningen att ett sådant be­hövs och förordar i allmänhet att uppgifter insamlas på frivillig väg. Enstaka remissinstanser anser dock att vissa skyldigheter att lämna upp­gifter bör föreskrivas i författning.

Vattendomstolarna vid Luleå och Växjö tingsrätter, länsstyrelsen i Gotlands län, Svenska kommunförbundet och Svenska vatten- och av­loppsverksföreningen instämmer i eller lämnar utan erinran de synpunk­ter som framförs i promemorian.

Vattenöverdomstolen erinrar om atl SGU hos sökanden i vattentäkts-mål i många fall torde kunna erhålla ett mer omfattande hydrogeologiskl material än som finns redovisat i den tekniska utredningen i valtenmå-lel. Ofta kan nämligen andra gmndvaltentillgångar ha undersökts innan man bestämt sig för uttag vid den aktuella vattentäkten. Vidare torde en­ligt vattenöverdomstolen gmndmalerialet till den tekniska utredningen i många fall inte ha ansetts vara av sådan betydelse för valtenmålet all materialet har redovisats i sin helhet.

Vattendomstolen vid Vänersborgs tingsrätt menar att en enkel och tillförlitlig metod för att bringa grundvattentäktsmålen till SGU:s kän­nedom skulle vara att vattenrättsdomaren åläggs skyldighet alt till SGU översända ett exemplar av den kungörelse som enligt vattenlagen skall utfärdas om ansökningen. Med elt sådant förfaringssätt skapas garantier för att SGU får kännedom om samtliga gmndvattentäktsmål som hand­läggs vid vattendomstolarna. SGU kan därefter från sökanden låta skaffa in den tekniska utredningen i målet. Värdet av de uppgifter som skulle komma all tillföras ett grundvattentäktsarkiv från vattendomstolarna torde dock enligt vattendomstolens mening bil av begränsad omfattning på grund av målens ringa antal. Vattendomstolen vid Umebygdens tingsrätt erinrar om all det i 11 kap. vattenlagen (1918: 523) finns före­skrifter om skyldighet för vattendomstol att till vissa myndigheter över-

 

Prop. 1975: 38                                                                      10

sända kungörelser i vattenmål. Det är i dessa fall fråga om myndig­heter som har att ta till vara olika intressen i målet. Med hänsyn till det ändamål varom nu är fråga anser vattendomstolen del emellertid knap­past tänkbart att i vattenlagen stadga skyldighet för vattendomstol alt till SGU översända kungörelser i mål rörande gmndvattentäkt. Men SGU har möjlighet att genom skriftiig hänvändelse till vattendomstolar­na säkerställa alt ett exemplar av varje sådan kungörelse tillställs SGU. Ofta inges enligt vattendomstolen ansökningshandlingarna i så många exemplar att domstolen har möjlighet att tiUsammans med.kungörelsen översända etl exemplar av den tekniska utredningen i målet. Länssty­relsen i Kalmar län hävdar att det helt övervägande antalet grundvat­tenutredningar utförs av ett begränsat antal konsulterande ingenjörsby­råer. Det torde inte innebära några svårigheter att ålägga dessa en lag-stadgad skyldighet atl till arkivet överlämna de utredningar som regel­mässigt upprättas. Uppdragsgivarna lär enligt länsstyrelsen inte kunna ha några berättigade invändningar mol elt sådant förfarande. Statens planverk finner det angeläget att SGU samlar in ett så omfattande ma­terial som möjligt av tekniska utredningar beträffande större grundvat­tentäkter,

SGU:s synpunkter avseende vattentäktutredningar redovisas i det föl­jande (se avsnitt 5.1).

4   Sekretesskydd för uppgifter i brunns- och borrarkivet

Som framgår av vad jag har anfört inledningsvis har JO till mig över­sänt ett exemplar av sill beslut den 12 december 1973 med anledning av skrivelser angående utlämnande av uppgifter från SGU:s brunns-och borrarkiv. Bakgrunden till JO:s beslut är i huvudsak följande.

Tre innehavare av enskilda brunnsborrningsfirmor i Skåne hade i skrivelse till JO år 1973 påtalat att SGU ämnade lämna ut av bmnns-arkivel i Lund insamlat material tiU etl konsultföretag. Brunnsborrarna hävdade att bmnnsarkivets registerkort var grundade på lånat material och att registerkorten inte kunde betraktas som offentiiga handlingar. Konsultföretaget gjorde gäUande att registerkorten var aUmänna och of­fentiiga handlingar.

I yttrande tUl JO åberopade SGU bestämmelserna i 9 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen), där det föreskrivs att handlingar som innefattar redo­görelse för utredningar, experiment eller prov av naturvetenskaplig el­ler teknisk art som myndighet låtit verkställa för det aUmännas räk­ning, inte får utan myndighetens tiUstånd lämnas ut tidigare än tjugo år efter handlingens datum. SGU hade tidigare i det fåtal fall som aktualiserats lämnat ut uppgifter sedan berörda brunnsborrare hade

 

Prop. 1975: 38                                                         11

meddelat att de inle gjorde invändningar i det enskilda fallet. Sedan konsultföretaget begärt få ta del av brunnsarkivets material rörande stora regioner i Skåne, hade SGU dock inte lämnat ut sådant material vars befintiighet vid SGU varit betingat av att del av brunnsborrare ställts tiU förfogande uteslutande för SGU:s egen användning. SGU framhöll särskilt att SGU var försatt i en känslig mellanställning, efter­som värdefulla uppgifter om geologi och grundvatten kunde erhållas ur borrningsresultaten men atl dessa betraktades som personlig egen­dom av vissa brunnsborrare.

I sitt beslut uttalade JO att han fann det svårt att bedöma om brunns-och borrarkivets handlingar var alt betrakta som handlingar innefat­tande redogörelser för utredningar av naturvetenskaplig eller teknisk art, som SGU hade låtit verkställa för del allmännas räkning, och där­för kunde åtnjuta sekretess enligt 9 § sekretesslagen. Klarhet i denna fråga kunde enligt JO endasl åstadkommas genom prövning i rege­ringsrätten.

Med anledning av vad SGU hade anfört om sitt dilemma framstod det enligt JO som angeläget att frågan huruvida uppgiftsskyldighet skulle åläggas brunnsborrarna eller ej snarast fick sin lösning. I samband där­med torde del, ansåg JO, vara befogat att också närmare överväga i vad mån en sådan skyldighet borde förenas med ett sekretesskydd för bmnnsborrarnas yrkes- och affärshemligheter, eller om ett dylikt skydd kunde undvaras.

Efter det att JO meddelat sitt beslut har regeringsrätten i dom den 26 juni 1974 funnit att de av SGU på arkivkort gjorda sammanställ­ningarna av lämnade uppgifter får anses utgöra handlingar som enligt 9 § sekretesslagen inte får lämnas ut utan tUlstånd.

5   SGLI:s reviderade förslag om uppgiftsskyldighet vid grundvatten-täktundersökningar och brunnsborrningar, m. m.

5.1 SGU:s skrivelse den 10 september 1974

Som bakgrund lUl de synpunkter SGU anför i skrivelse den 10 sep­tember 1974 lämnas inledningsvis en sammanfattning av de synpunk­ter som SGU tidigare har anfört i yttrande över promemorian.

I remissyttrandet över promemorian betonade SGU att frågan om registrering av brunnsborrningar är en del av det betyd­ligt större problemkomplex som innefattar tillvaratagande, registrering och nyttiggörande av sådana geologiska, byggnadsgeologiska, geotek-niska och hydrogeologiska dala som kommer fram vid anläggningsar­beten. Bmnnsarkivets registrermgsverksamhet har enligt SGU etl dubbelt syfte, nämligen att ge data om gmndvattnet och att ge rent. geologiska upplysningar om jord- och berglager på större djup. Avgränsningen av

 

Prop. 1975: 38                                                         12

bmnnsarkivets verksamhet under försökstiden till vissa län var enligt SGU betingad av det tänkta insamlingsförfarandet under medverkan av de tUl dåvarande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen knutna läns-ingenjörema. Vidare måste beaktas, att ett allmänt införande av snabb­borrmaskiner (Iryckluftsmaskiner) har inneburit att det blir svårare för bmnnsborrarna att utan tidsförlust lämna pålitiiga uppgifter om ge­nomborrade lager och att ta prover, SGU ansåg därför atl en obliga­torisk uppgiftsskyldighet borde begränsas till vad bmnnsarkivet kunde praktiskt hantera och till sådana uppgifter, som det rimligen borde ligga i bmnnsborrarnas intresse att ta lill vara för eget behov. Enligt SGU var den bästa arbetsmetoden insamling enligt det s.k. Skånesyste­met. Då emellertid bmnnsarkivets verksamhet i hög grad var att anse som en resursfråga, och eftersom SGU:s organisation och framtida arbetsuppgifter var under utredning, lämnades frågan öppen om ett beslut om lagstiftning borde anstå till dess SGU:s framtida organisa­tion och arbetsuppgifter preciserats. Också den i promemorian aktua­liserade frågan om ett arkiv för vatlentäklutredningar betecknade SGU som främst en resursfråga.

I skrivelsen anför SGU i huvudsak följande.

De synpunkter rörande syftet och värdet av att lagvägen säkra till­strömningen av hydrogeologiska data från brunnsborrningar som fram­förts i SGU:s remissyttrande över promemorian kvarstår oförändrade. Någon metod atl på frivillig väg lösa problemet med insamling av upp­gifter har inle kommit fram. Frågan om en begränsning av obligatorisk uppgiftsskyldighet till vissa områden, liksom frågan om provtagning, har emellertid varit föremål för ytterligare utredningar. SGU:s nu­varande ståndpunkt är att uppgiflsskyldighel beträffande brunnsborrning bör gälla hela landet utan undantag och att den tidigare föreslagna skyl­digheten att lämna in prover på genomborrade jord- och bergarter bör ulgå. Praktiska skäl talar nämligen mol provtagning, bl. a. del förhållan­del att vid användning av de moderna tryckluftsdrivna maskiner vilka till övervägande del används vid borrning i berg, detta males ned till ett fint stoft som kan vara svåranalyserbart i geologiska sammanhang. Del skulle således, enligt vad som anförs i skrivelsen, räcka med att bmnns-bormingsfirmoma till SGU sänder ett ifyllt formulär med de önskade uppgifterna.

Problemet med registrering och arkivering av sådana borrdata som framkommer vid grundvattentäktundersökningar berörs särskilt i skri­velsen. Den geologiska information som kan erhållas vid undersöknings-borrningar är ytterst värdefuU, då det vanligen är förhåUandevis stora områden som undersöks. Eftersom dylika undersöknuigar i regel utförs av ett fåtal större konsulterande ingenjörsfirmor och bmnnsbormings-företag, torde det inte innebära större kostnader eller merarbete för dessa firmor att vidarebefordra en kopia av resultaten av undersök­ningarna tUl SGU.

 

Prop. 1975: 38                                                         13

Arbete med insamling av geologiska och hydrogeologiska data från äldre gmndvattentäklutredningar bedrivs för närvarande av personal från SGU:s bmnnsarkiv. Arkivets värde i samband med kartverksam­heten har enligt SGU redan hunnit bekräftas. Eftersom det inte är möjligt för SGU att få kännedom om var gmndvatlentäklundersök-ningar äger mm eller vem eller vilka som utför sådana undersökningar skulle enligt SGU en arkiveringsskyldighet, gällande resultaten från dy­lika undersökningar, vara ett enkelt men verkningsfullt sätt atl la till­vara all den geologiska och hydrogeologiska information som på delta sätt kommer fram. En komplettering av uppgiftsskyldigheten all gälla också resultal från gmndvattentäklundersökningar framstår därför en­ligt SGU som synneriigen önskvärd.

I skrivelsen tas också upp de sekretessproblem som aktualiserats ge­nom JO:s beslut och regeringsrättens dom, varvid anförs alt regerings­rättens dom visar att äldre material kan sekretessbeläggas av SGU. Allt nyinkommet material som genom en eventueU lagstiftning kom­mer SGU tillhanda bör dock enligt SGU bli offentligt.

Avslutningsvis framhåller SGU att för att en lagsladgad uppgiftsskyl­dighet skall kunna få stöd hos brunnsborrare, konsultfirmor, m, fl,, det är viktigt all SGU får resurser för såväl tillvaratagande av uppgifter som utökad rådgivnings- och konsultverksamhet i hydrogeologiska samman­hang, Uppgiftslämnama bör enligt SGU i utbyte mot ökad arbetsbe­lastning kunna kräva en ökad serviceverksamhet som motprestation, SGU hänvisar i detta sammanhang också till vad som anförts i anslags-framsläUningen för budgetåret 1975/76 (jfr prop. 1975: 1 bil, 15 s, 104—106).

5.2 Remissyttrandena över skrivelsen

5.2.1 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna är ense om behovet av förbättrad dokumentation av sådana data som kommer fram i samband med gmndvattentäklunder­sökningar och brunnsborrningar. SGU:s reviderade förslag om upp­giftsskyldighet vid grundvattentäktutredningar och brunnsbomiingar tillstyrks eller lämnas utan erinran av praktiskt taget samtliga instanser, även om det från enstaka håll sätts ifråga om en lagstadgad skyldighet behövs, särskilt i fråga om gmndvattentäklundersökningar. Från flera håll betonas att förslaget tillstyrks under fömtsättning att SGU får er­forderliga resurser att bearbeta och ställa lill förfogande uppgifter som samlas in. Det anses allmänt vara en förbättring av det urspmngliga för­slaget att den föreslagna uppgiftsskyldigheten beträffande brunnsborr­ningar nu avses gälla hela landet, samtidigt som någon skyldighet att sända in prover inte fömtsätts.

De flesta remissinstansema delar uttryckligen SGU:s bedömning att

 

Prop. 1975: 38                                                                         14

lagstiftning fordras för atl samla in dala från gmndvattentäklundersök­ningar och bmnnsbormingar. Hit hör länsstyrelserna i Stockholms, Upp­sala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Öre­bro, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Svenska kommunförbundet. Svenska vatten- och av­loppsverksföreningen. Allmänna ingenjörsbyrån AB, Malmbergs i Yng­sjö AB, VBB Vattenbyggnadsbyrån samt VIAK AB. Sveriges Avanti-borrare förening uppger sig ha den principieUa inställningen att det vore mera önskvärt att på frivillig väg uppnå överenskommelser med berörda parter. A andra sidan har föreningen en positiv inställning till alt SGU skall erhålla uppgifter av den art som föreslås. Föreningens instäUning har kommit lill uttryck i en överenskommelse våren 1974 med SGU om inrapportering från föreningens medlemmar av uppgifter om ut­förda brunnsarbeten. De uppgifter som rapporteras stämmer överens med de uppgifter som den nu av SGU föreslagna obligatoriska uppgifts-skyldigheten innefattar.

Ett fåtal remissinstanser uttrycker tveksamhet inför metoden atl med hjälp av lagstiftning säkerstäUa uppgifter från brunnsborrningsfirmor till arkivet. Bland dessa märks länsstyrelsen i Kopparbergs län, som sätter i fråga om inte en lämpligt avvägd ersättning till uppgiftslämnar-na skulle kunna ersätta systemet med lagstadgad uppgiflsskyldighel och leda till atl brunnsbormingsfirmorna frivUligt sänder in uppgifter. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Jämtlands län. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser det reviderade förslaget om uppgiflsskyldighel visserligen värdefullt, men menar alt lagstiftning bör kombineras med en regional verksamhet så att uppgiflsinsamlingen koncentreras till vissa delar av landet.

Kritik mot metoden alt lagstiftningsvägen säkerställa uppgifter från grundvattentäktundersökningar uttalas av länsstyrelsen i Kronobergs län. Länsstyrelsen menar att del bör vara möjligt alt iräffa överenskommel­ser mellan SGU och det fåtal firmor som berörs om alt en extra kopia av undersökningarna skall sändas in lUl SGU. I varje fall bör enligt läns­styrelsen möjligheten av ett sådant förfarande klarläggas. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Blekinge län. Inte heller länsstyrel­sen i Kopparbergs län anser ätt det finns behov att lagstifta om upp­giftsskyldighet beträffande gmndvattentäklundersökningar. Enligt läns­styrelsen finns inga svårigheter att ta del av dessa undersökningar, vilka genomgående utförs på uppdrag av kommuner för samhällens vattenför­sörjning.

De remissinstanser som uttalat sig för lagstadgad uppgiftsskyldighet, tUlstyrker i allmänhet också SGU:s förslag i ämnet. Några instanser gör vissa kompletterande påpekanden. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Stockholms län att insamlade data om bmnnsbormingar bör kunna

 

Prop. 1975: 38                                                         15

bli särskUl värdefulla för planering i skärgårdsområdena. Också vid be­dömningar av konflikter mellan grustäkts- och vattentäktsintressen i samband med tillståndsgivning för grustäkter torde värdefulla upplys­ningar kunna erhållas från ett centralt arkiv. Uppgifternas betydelse för bedömning av gms- och slentäkters inverkan på grundvaltentillgångar-na framhålls också av länsstyrelsen i Gotlands län. Länsstyrelsen i Göte­borgs och Bohus län understryker att information om grundvattenytans läge och gmndvatlenformationernas kapacitet är av synnerlig vikt spe­ciellt i samband med upprättande av förslag till skyddsområden kring vattentäkter samt vid utvärdering av vattentillgångar i framför allt Bo­husläns skärgård och kustområden och i länets anmärkningsvärt lång­sträckta och sedimentsfyllda sprickdalgångar.

Flera av de remissinstanser som kan förutsättas komma att fungera som uppgiftslämnare framhåller sin beredvillighet att medverka vid uppgiftsinsamling. Till dessa hör, utom Sveriges Avanti-borrare för­ening, även Malmbergs i Yngsjö AB och VIAK AB. Allmänna ingen­jörsbyrån AB understryker betydelsen av att SGU får resurser att samla in och eventuellt kopiera det stora material om gmndvattenundersök-ningar sedan början av 1900-talet som fiims arkiverat på olika håll, bl. a. hos vissa större konsultfirmor.

5.2.2 Uppgiftsskyldighetens omfattning samt insamling, arkivering och bearbetning av inkomna data, m.m.

Frågan om omfattningen av den föreslagna uppgiftsskyldlg­heten behandlas av vissa länsstyrelser. Länsstyrelsen i Älvsborgs län an­ser att uppgiftsskyldlgheten bör vidgas och omfatta uppgifter om grund­vattnets strömningsriklning, vattenytans årslidsvariationer och förekom­mande analysprotokoll över vattnets kvalitet, vilkel också framhålls av Terratest AB och VIAK AB. Enligt VBB Vattenbyggnadsbyrån bör provlagningsmetod anges, särskilt när det gäller bestämning av genom­borrade jordlager. Man bör enligt byrån länka sig en stark sovring och klassificering av inkomna uppgifter med hänsyn till borrmetoder och provtagningsförfaranden. I linje härmed bör antalet begärda uppgifter begränsas till vad som är praktiskt användbart för vidare bearbetning. Också Svenska kommunförbundet understryker vikten av atl redovis-ningsmtinen för uppgiftslämnama görs så enkel som möjligt och att mängden av inrapporteringsskyldiga data begränsas. Länsstyrelsen i Norrbottens län betonar betydelsen av information lill berörda brunns­borrare om syftet med den obligatoriska uppgiftsskyldigheten.

AB Skånska cementgjuteriet efterlyser en klarare definition av tipp-giftsskyldighetens omfattning. Företaget anser det nätnllgen vara oklart om uppgiflsskyldighel avses föreligga i de fall man vid anläggningsar­bete utför bormingar för bestämning av grundvattenytans läge, före­komst av arlesiskt vatten m. m. eller borrar brunnar, inte för atl under-

 

Prop. 1975: 38                                                         16

söka förekomst av eller för att utvinna gmndvatten, ulan för att följa gmndvattenytans variationer under byggnadstiden.

Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att arkiveringsskyldighet bör införas också för de omfattande geologiska och geotekniska utredningar som utförs i Stockholm i samband med planering för nybebyggelse och som innehåUer bl. a. data om grundvattnet. Också länsstyrelserna i Ska­raborgs och Örebro län anför liknande synpunkter.

Några remissinstanser tar upp frågan om vem som bör vara uppgifts­skyldig. Svenska konsultföreningen, liksom Allmänna ingenjörsbyrån AB, menar att uppgiftsskyldighet bör ligga på beställaren av utred­ning eller bormmg och alltså inte, som SGU föreslår, på den som ut­för arbetet. Enligt konsultföreningen strider det mot konsultens gängse arbetsformer att till utomstående, enskUda eller myndigheter, lämna upp­gifter om beställaren och beställt uppdrag. Föreningen pekar på möj­ligheten att beställaren, då han är uppgiflsskyldig, ålägger konsult eller borrningsfirma att tUlhandahålla en extra omgång av de handlingar som visar resultatet av undersökningen eller borrningen. Denna extra omgång handlingar sänder bcstäUaren själv inom viss tid tUl SGU. SENTAB Svenska entreprenad AB anser emellertid att uppgiflsskyldighel bör åligga den som utför arbetena, vUken enligt SENTAB har bäst möjlighe­ter att på etl rikligt och fackmässigt sätt redovisa de framtagna resul­taten.

Flera länsstyrelser framhåller alt ett ökat samarbete mellan länssty­relserna och SGU bör vara av värde. Detta samarbete bör komma till uttryck vid insamling, arkivering och bearbetning av de data som kommer in tUl SGU. Länsstyrelsen i Norrbottens län pekar på alt flera länsstyrelser, med stöd av 2 kap. 64 § vattenlagen (1918: 523), har fastställt ett stort antal skyddsområden för vattentäkter och att de utredningar som legat till gmnd för dessa beslut även torde vara av stort värde för SGU. Länsstyrelserna i Gotlands, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län understryker att uppgifter ur SGU:s centrala arkiv också behöver vara lättiUgängliga regionalt, SGU bör därför åläggas sända en kopia av de registrerade uppgifterna tUl berörd länsstyrelse eUer på annat sätt säkerstäUa att informationen finns lättillgänglig för denna och för andra intressenter på det lokala och regionala planet. — Samtidigt framhålls från flera länsstyrelser alt dessa inle har resurser att aktivt medverka vid insam­lingen av uppgifter, något som särskUt länsstyrelserna i Södermanlands och Kalmar län betonar.

Naturgeografiska institutionen vid Uppsala universitet påpekar vikten av att data i bmnnsarkivet arkiveras i sådan form att samordning möj­liggörs med andra informationssystem på geodata-området.

Några instanser behandlar frågan om auktorisation av bmnns-bormmgsfirmor, varvid behovet av auktorisation påtalas av länsläkaren i Uppsala län, AB Skånska cementgjuteriet och Terratest AB.

 

Prop. 1975: 38                                                         17

5.2.3 Sekretessfrågan

Ett femtonlal remissinstanser berör i sina yttranden sekretessfrågan. Av dessa betonar främst länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Söder­manlands, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Skara­borgs, Västmanlands och Norrbottens län samt Allmänna ingenjörsbyrån AB och VIAK AB vikten av att allt material som förvaras i brunns- och borrarkiv och vattentäktsarkiv görs offentligt tUlgängligt. Allmänna in­genjörsbyrån AB understryker härvid att SGU inte bör ha rätt alt sekre-tessbelägga uppgifter i arkiven. Länsstyrelsen i Västmanlands län näm­ner att det till länsstyrelsen gjorts gällande att SGU genom atl sekretess-belägga befintligt material i bmnns- och borrarkivet för sin konsultverk­samhet kommit i en gynnad ställning i förhållande till övriga konsulter. VIAK AB betonar att befintiiga arkivdata i möjligaste mån bör göras offentiiga och erbjuder sig att vara SGU behjälplig att till brunnsarki­vet överföra vissa tillstånd att utnyttja andra förelags uppgifter som VIAK erhållit och att från bmnnsägare erhålla tUlstånd att offentiig-göra uppgifter som nu kan sekretessbeläggas.

Länsstyrelsen i Blekinge län erinrar om atl gmndvattenläktundersök-nmgar kan innehålla uppgifter som med hänsyn tUl enskildas intressen och gällande sekretessbestämmelser inte får offentliggöras. Länsstyrelsen i Örebro län påpekar atl det förhållandel all uppgiftsskyldighet föreskrivs i lag inte bör medföra annan bedömning i fråga om uppgifternas offent­lighet än den som görs nu. Om behov anses föreligga att sekretessbe-lägga uppgifter som har infordrats med stöd av lag, bör detta enligt länsstyrelsen ske uttryckligt i författning.

6    Föredraganden

Inom Sveriges geologiska undersökning (SGU) inrättades år 1966 på försök ett s. k. brunns- och borrarkiv, numera kallat brunnsarkivel. Där samlas och bearbetas geologiska och hydrogeologiska data om brunnsborrningar. SGU lillhandahåUer myndigheter, institutioner och enskilda uppgifter ur arkivet. Till att börja med insamlades uppgifter och prov från endast vissa delar av landet, varvid uppgifterna och pro­ven frivilligt tillhandahölls av brunnsborrare. Till arkivet har hittills inkommU uppgifter från ca 31 000 brunnar, av vilka dock endasl ca 18 000 hunnit registreras, dvs, föras på arkivkorl. Dessa äldre uppgif­ter varierar i kvalitet.

Frågan om sättet för insamling av uppgifter till bmnns- och borr­arkivet aktualiserades år 1969 av SGU i en skrivelse lill Kungl. Maj:l. Verksamheten och organisationen vid SGU var emellertid vid denna tidpunkt föremål för en genomgripande översyn, som resulterade i de av riksdagen år 1973 godkända riktlinjerna för SGU:s verksamhet och

 

Prop. 1975:38                                                          18

organisation (prop. 1973: 41, NU 1973: 54, rskr 1973: 225) och i en ny organisation för SGU som genomfördes den 1 juli 1974 (prop. 1974: 60, NU 1974: 23, rskr 1974: 152). Den slutiiga beredningen av frågan om sättet för insamling av uppgifter till det nuvarande brunns­arkivet har anstått i avvaktan på alt frågorna om SGU:s verksamhet och organisation blev lösta.

Som etl led i beredningen av frågan om insamlande av uppgifter till SGU:s arkiv upprättades år 1972 en promemoria angående uppgifts-skyldighet vid brunnsborrning m. m. I promemorian diskuterades också formerna för insamling av uppgifter lill ett arkiv för valtenläktulred-ningar. Denna promemoria remissbehandlades. Efter remissbehand­lingen och sedan beslut hade fattats om SGU:s framtida organisation, aktualiserade SGU i skrivelse den 10 september 1974 på nytt hithö­rande frågor och lade fram ett reviderat förslag om uppgiftsskyldighet vid dels grundvattentäktundersökningar, dels brunnsborrningar. Också denna skrivelse har remissbehandlats. Vidare bör nämnas att JO till mig har översänt ett exemplar av beslut den 12 december 1973, där frågan om sekretesskydd för uppgifter i SGU:s brunns- och borrarkiv behandlas.

Det reviderade förslaget från SGU innebär i huvudsak att regeringen genom en särskild lag bör ges bemyndigande att föreskriva skyldighet för den som yrkesmässigt utför brunnsborrning eller grundvattentäkt­undersökning att till SGU lämna uppgifter om arbetet. Då det gäller grundvattentäktundersökning föreslås i skrivelsen att uppgiftsskyldlg­heten skall fullgöras genom att en kopia av undersökningsresultaten lämnas.

Remissinstanserna är ense om behovet av förbättrad dokumentation av de dala som kan erhållas i samband med gmndvattentäklundersök­ningar och brunnsborrningar. De flesta instanser instämmer i bedöm­ningen att en lagstadgad uppgiftsskyldighet behövs för alt säkerställa tillströmningen av data till brunnsarkivet. Inga mer väsentliga erinringar riktas mot SGU:s reviderade förslag till förfaltningsreglerad uppgifts­skyldighet.

Som bakgrund tUl mitt eget ställningstagande vill jag först erinra om alt frågan om registrering av bmnnsbormingar endasl är en del av del betydligt större problemkomplex som innefattar tUlvaratagande och registrering av sådana geologiska, geotekniska och hydrogeologiska data som kommer fram vid anläggningsarbeten. Jag har i annat samman­hang uttalat mig för atl värdefull information som erhålls vid bort-ningar, schaktningar, sprängningar o. d. bör tas till vara i rimlig ut­sträckning och ställas samman för att — eventuellt vid en senare tid­punkt — utnyttjas (prop. 1973: 41 s. 159). SGU tUlhör de myndigheter som deltar i försöksverksamheten med programbudgetering inom stats­förvaltningen. Gmndvattendokumentation ingår som ett särskilt del-

 

Prop. 1975: 38                                                         19

program i SGU:s verksamhet. Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit ökade medel bl. a. för detta delprogram (prop. 1975: 1 bU. 15 s. 107).

I samband med grundvattentäktutredningar utförs ofta elt stort an­tal undersökningsborrningar. Den geologiska information som kan er­hållas vid dessa undersökningar är ytterst värdefull, eftersom del van­ligen är förhållandevis stora områden som undersöks. Sedan en tid till­baka p.agår insamling av äldre grundvattentäktutredningar till SGU:s brunnsarkiv. Detta materials värde i samband med SGU:s kartverk­samhet har redan hunnit bekräftas. Svårigheter föreligger emellertid för SGU att få kännedom om var grundvattentäktundersökningar äger rum och av vem eller vilka sådana undersökningar utförs.

Av bmnnsarkivets hittUlsvarande verksamhet kan dras slutsatsen, att de data som kan tas fram i samband med brunnsborrningar har elt stort värde, främsl från hydrogeologisk synpunkt.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt finner jag det angeläget att garantier skapas för att de data som kan erhållas i samband med grand-vattentäktundersökningar och brunnsborrningar kan tas till vara på ett effektivl sätt. En samlad dokumentation på delta område kan användas som ett betydelsefullt underlag i olika avseenden, bl. a, vid samhälls­planeringen.

Under beredningen av detta ärende har diskuterats olika former för materialinsamling. SGU har mol bakgrund av hUlUlsvarande erfaren­heter med frivilligt uppgiftslämnande föreslagit atl uppgiftsskyldighet föreskrivs i författning. I likhet med SGU och flertalet remissinstanser finner jag alternativen tUl lagstadgad uppgiftsskyldighet — frivilligt in­sändande av uppgifter mot viss ersättning och uppsökande verksamhet från SGU:s sida — alltför dyrbara och svåradminislrerade, HärtUl kom­mer att omfattningen av den uppgiftsskyldighet som jag i det följande kommer att föreslå får anses vara en ringa belastning för den uppgifts­skyldige och medföra endast obetydliga merkostnader för denne. Före­trädare för dem som enligt förslaget blir uppgiftsskyldiga har också under remissbehandlingen framhållit sin beredvillighet alt medverka vid uppgiflsinsamlingen.

I SGU:s reviderade förslag förutsätts uppgiflsskyldighelen vila på den som utför grundvattentäktundersökning eller brunnsborrning och inte på den som beställer arbetet. Förslaget får i denna del stöd av nästan samtliga remissinstanser. Bl. a. Svenska konsultföreningen anser dock att uppgiftsskyldlgheten bör ligga på bestäUaren av ett arbete och hävdar att del strider mot konsullens gängse arbetsformer att till utom­stående lämna uppgifter om beställaren och om beställt uppdrag. För egen del vUl jag framhålla alt de uppgifter som här blir aktuella måste samlas in fortlöpande under arbetets gång av sakkunniga personer. Endast den som utför arbetet kan ta ansvaret för att behövliga nole-

 

Prop. 1975: 38                                                         20

ringar görs. Jag ansluter mig således till den av SGU och flertalet re­missinstanser förordade lösningen,

I likhet med SGU anser jag atl uppgiftsskyldighet vid grundvatten­täktundersökningar och brunnsborrningar bör åläggas endasl den som yrkesmässigt utför sådana. Om det är etl företag som ansvarar för ar­betet, bör förelaget och inle den enskUde arbetstagaren vara uppgifts­skyldig. Några invändningar mot avgränsningen av uppgiftsskyldighe­ten tUl dem som yrkesmässigt utför grundvattentäktundersökning eller brunnsborrning har inte kommit fram under remissbehandUngen, Visser­ligen får SGU härigenom inte tillgång liU de data som skulle kunna tas fram i samband med sådana smärre brunnsgrävningar och spräng­ningar som ofta utförs av fastighetsägare själva. Men de olägenheter detla medför för uppbyggnaden av brunnsarkivet är begränsade och får vägas mot den fördel som en avgränsning av uppgiflsskyldighelen till yrkesmän innebär. Härtill kommer att det kan vara svårt att över­vaka efterlevnaden av alltför ingående regler om uppgiflsskyldighel.

Jag förordar att del i lag föreskrivs skyldighet att vid både brunns­borrning och grundvattentäktundersökning lämna uppgifter om tid och plats för arbetet, ändamålet med detta, arbetets omfattning och tekniska utförande samt påträffade jord- och bergarter. I förekommande fall bör vidare lämnas uppgift om grundvattenytans nivå samt resultat av prov­pumpning och valtenanalys. Uppgifterna bör lämnas på fastställt for­mulär. En uppgiflsskyldighel av nu nämnd omfattning torde ulan vi­dare kunna fullgöras med hjälp av den tekniska apparatur som obero­ende av den föreslagna uppgiflsskyldighelen finns lill hands för arbetet,

Grundvattentäktundersökningar utförs ofta av konsultförelag på upp­drag av kommuner och andra. I sådana fall upprättas vanligen för upp­dragsgivarens räkning en skriftlig sammanställning av undersöknings­resultaten, där detaljerade uppgifter om undersökningen kan hämtas. Lagstadgad skyldighet bör föreligga atl, om sådan sammanställning gjorts, också lämna en kopia av denna tUl SGU. Skyldighet att lämna sådan sammanställning bör inte medföra inskränkning i skyldigheten att lämna uppgifter på formulär enligt vad jag nyss anfört. Eftersom det förekommer att konsultföretag som har åtagit sig att ulföra gmnd­vattentäklundersökningar i sin tur anlitar fristående förelag för borrning o. d., kan följden alltså bli att uppgiftsskyldighet kommer att åvila olika förelag i skilda hänseenden.

Mot den av mig förordade lösningen för uppgiftsskyldighetens full­görande kan visserligen invändas atl något ifyllt formulär inte behövs om sammanställning lämnas, eftersom de uppgifter som lämnas på for­muläret bör kunna hämtas ur sammanstäUningen. Det merarbete som följer av att också formulär skaU fyllas i torde emellertid vara obetyd­ligt, medan det praktiska arbetet hos SGU blir betydligt enklare med en sådan lösning.

 

Prop. 1975: 38                                                         21

Enligt SGU:s reviderade förslag bör uppgiftsskyldigheten omfatta hela landet. SGU:s bedömning i denna del har också vunnit allmän anslutning under remissbehandlingen. Även jag finner detta vara en lämpUg ordning.

1 enlighet med det anförda har inran industridepartennentet utarbe­tats förslag lill lag om uppgiflsskyldighel vid grund-vatlentäktunder-sökning och brunnsborrning.

Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1976. SGU bör nämligen få tid att informera om uppgiftsskyldigheten och att utarbeta formulär ocb anvisningar, Lagen bör inte gälla arbeten som påbörjas före ikraftträ­dandet.

Vid tillämpningen av lagen bör tiUses att de uppgiftsskyldiga inte betungas onödigt. 1 detta syfte bör också finnas en möjUghet för rege­ringen eller myndighet som regeringen bestämmer att medge undantag från lagens bestämmelser, om särskUda skäl föreligger. Sädana skäl kan föreligga 1. ex, om nyttan av viss uppgift mte står i rimlig- propor­tion till kostnaden för att inhämta uppgiften eller om arkfret redan innehåller tillräcklig detaljinformation om det aktuella området.

Under remissbehandlingen av SGU:s rc-viderade förslag har påpekats, bl. a. av några länsstyrelser och av AB Skånska cementgjuteriet, att det finns andra undersökningar än gnmdvattentäktundcrsökningar som ock­så innehåller väsentlig geologisk, geoteknisk och hydrogeoiogisk infor­mation. Exempel härpå är utredningar som utförs i samband med större nybebyggelse och andra anläggningsarbeten. Del har därvid ifrå­gasatts om skyldighet också bör föreligga att sända in kopior av resul­taten från sådana undersökningar till SGU. Med hänsyn till de resurser som nu står till buds hos SGU för arkivering m. m. anser jag atl någon skyldighet atl sända in kopior av sådarta undersökningsresultat! f. n. inte bör föreskrivas. Enligt vad jag har inhämtat är SGU emellertid mycket intresserad av sådant material och avser atl i mån av resurser spåra upp och samla in uppgifter även från denna typ av undersök­ningar och utredningar. Jag vill i detla sammanhang också påpeka all del givelvis är SGU obetaget alt på frivillig väg samla in uppgifter från grundvattentäktundersökningar som har utförts före lagens ikraftträ­dande.

För SGU:s arbete med att föra m- uppgifter i bmmsBarkvrct är det av värde atl uppgifterna fortlöpande kommer SGU till hända. Jag fwF-ordar därför all uppgift skall sändas in till SGU inom tre månader från det grundvattentäktundersökning eller brunnsborrning har avslutats. I fråga om kopior av sammanställda undersökningsresultat vid grundvat­tentäktundersökningar föreslås motsvarande tidsfrist gälla från det att sammanställningen har gjorts färdig. Om någon uppsåtiigen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra sm uppgiftsskyldighet eller länmar oriktig uppgift bör straffpåföljd kunna inträda. Enligt min mening bör

 

Prop. 1975: 38                                                         22

påföljden vara dagsböter. Allmänt åtal bör kunna väckas endast efter anmälan av SGU,

Vad angår frågor om sekretesskydd för uppgifter i brunnsarkivet vill jag anföra följande. Regeringsrätten har nyligen funnit atl sammanställ­ningar av uppgifter på arkivkorl i bmnnsarkivet får anses utgöra redo­görelse för utredning av naturvetenskaplig art som myndighet har verk­stäUt för det allmännas räkning. Genom regeringsrättens dom är sålunda fastslaget att arkivkort i SGU:s brunnsarkiv är sådan handling som avses i 9 § sekretesslagen. Detta innebär alt handlingen är sekretess-skyddad, om inte myndigheten ger tillstånd till att den lämnas ut. A andra sidan följer av 37 § sekretesslagen att regeringen kan förordna, att utiämnande skall ske utan hinder av vad som sägs i 9 § om till­stånd. Av förarbetena till 37 § framgår alt förordnande kan meddelas generellt för vissa slag av handlingar.

Som jag tidigare har anfört är elt av syftena med brunnsarkivet att till myndigheter, institutioner och enskilda tillhandahålla geologiska och hydrogeologiska data av allmänt intresse. Härför krävs alt uppgifterna som SGU tagit in i brunnsarkivet är allmänt tUlgängliga. Samtiiga ar­kivkort bör således vara offentliga. I syfte att uppnå detta bör nyss­nämnda möjlighet till förordnande enligt 37 § sekretesslagen utnyttjas. Förslag om sådant förordnande avseende handlingar som ingår i SGU:s brunnsarkiv kommer senare att läggas fram för regeringen.

7   Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget tUl lag om uppgiflsskyldighel vid grundvat­tentäktundersökning och brunnsborrning.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslu­tar atl genom proposition föreslå riksdagen alt antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

 

Prop. 1975:38

Innehållsförteckning

Propositionen......................................................     1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .....................     1

Lagförslag   ........................................................     2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1975-03-13         3

1. Inlednmg.........................................................     3

2.   Nuvarande ordning    ........................................ ... 4

3.   Promemoria   angående   uppgiftsskyldighet   vid   brunnsborrning

m. m.............................................................. ... 5

3.1    Förslaget   .................................................     5

3.2    Remissyttrandena över promemorian   ..............     7

 

3.2.1     Uppgiftsskyldighet vid brunnsborrning ........     7

3.2.2     Uppgiftsskyldighet  beträffande  vattentäktutredningar         9

 

4.   Sekretesskydd för uppgifter i brunns- och borrarkivet             10

5.   SGU:s reviderade förslag om uppgiftsskyldighet vid grundvatten­täktundersökningar och brunnsborrningar, m. m............................................................... .. 11

 

5.1   SGU:s skrivelse den 10 september 1974............ .. 11

5.2   Remissyttrandena över skrivelsen.....................   13

 

5.2.1    Allmänna synpunkter   ............................   13

5.2.2    Uppgiflsskyldighelens omfattning samt insamling, ar­kivering och bearbetning av inkomna data, m. m.  ..                                                      15

5.2.3    Sekretessfrågan   .................................. . 17

6. Föredraganden.................................................. . 17

7. Hemställan   ................................................... . 22

Beslut     ..................................... ....................... 22

MARCUSBOKTR.STOCKHOLM 1975     750125