Regeringens proposition nr 35 år 1975 Prop. 1975: 35

Nr 35

Regeringens proposition om ändringar i lagstiftningen om utlämning för brott m. m.;

beslutad den 20 februari 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om utlämning för brott, I fråga om utlämning till utomnordisk stat föreslås att utlämning i princip skall få ske också när brottet har begåtts inom Sverige. Enligt förslaget skall utlämning vidare få beviljas även för mindre allvarliga brott, om utlämning samtidigt begärs för flera brott och åtminstone ett av dem uppfyller särskilda krav på svårhetsgrad, I vissa fall när enligt gällande bestämmelser utländsk brottmålsdom utgör hinder mot lagföring här i landet skall enligt förslaget inte heller utlämning få ske. Vidare föreslås förenklingar i utlämningsförfarandet och en ändrad reglering på vissa punkter när det gäller användning av tvångsmedel och transitering. Beträffande utlämning till annat nordiskt land läggs förslag fram som syftar till att förenkla myndigheternas handläggning av utlämningsärenden.

Det gäller här främst en begränsning av antalet fall då medgivande av regeringen krävs för att en person som har utlämnats skall få dömas i det andra landet för andra brott som har begåtts före utlämningen än det som har föranlett denna.

I syfte att undanröja vissa hinder som f.n, kan möta mot att från svensk sida begära uflämning för eller verkställighet utomlands av svensk brottmålsdom föreslås att domstol skall ges möjlighet att dela upp en för flera brott gemensamt ådömd påföljd.

Slutligen föreslås att en ny lag införs som ger möjlighet att under vissa förutsättningar besluta om beslag och husrannsakan på begäran av främmande stat även utan samband med utlämning.

1 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 35

Prop. 1975: 35 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning förbrott

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1957: 668) om utlämning för brotl

dels att 3 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 25 och 26 §§ skaU betecknas 26 respektive 27 §,

dels att i 1, 11, 20—22 och 24 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 20 § orden "i statsrådet" skaU bytas ut mot "för regeringen",

dels att 4, 9, 10, 12, 14—17 och 23 §§ samt den nya 26 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skaU införas en ny paragraf, 25 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2 Ej må någon utlämnas, med mindre den gärning för vilken utlämning begäres motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år. Har personen i den främmande staten dömts för gärningen, må han utiämnas allenast om påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader eller annat omhändertagande på anstalt under motsvarande tid.

Skall utlämning till främmande stat ske för gärning som avses i första stycket, må utlämning till den staten samtidigt medgivas fämväl för annan gärning som motsvarar brott enligt svensk lag.

Har personen i den främmande staten dömts till gemensam påföljd för gärning som avses i första stycket första punkten och för annan gärning som motsvarar brott enligt svensk lag, må utlämning för gärningarna äga rum, om den gemensamma påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader eller annat omhändertagande på anstalt under motsvarande tid.

9 § Har den som begäres utiämnad dömts för gärningen i den främmande staten, må utlämning ej bevUjas, med mindre domen stödjes av utredningen och ej heller eljest föranleder allvariig erinran.

> Senaste lydelse av 3 § 1962: 82

11 § 1964: 176

26 § 1959:255 "- Senaste lydelse 1964:176,

Nuvarande lydelse

Om dom angående gärningen ej meddelats i den främmande staten, skall framställningen om utiämning grundas på beslut om häktning, som meddelats av behörig myndighet i den främmande staten. Framställnmgen må ej bifallas, med mindre sannolika skäl äro, att personen begått gärningen.

Föreslagen lydelse

Om dom angående gärningen ej meddelats i den främmande staten, skall framställningen om utlämning grundas på beslut om häktning, som meddelats av behörig myndighet i den främmande staten, / fråga om gärning, för vilken utlämning kan ske enligt 4 § andra stycket, må dock framställningen grundas på annan utredning. Framställningen må ej bifallas, med mindre sannolika skäl äro, att personen begått gärningen. Genom överenskommelse med fränunande stat må bestämmas, att i förhållande till den staten fäUande dom eUer sådant beslut om häktning som meddelats av domstol eller domare skall godtagas, om det ej i särskilt fall framgår, att domslutet eller häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt.

10 §

Är den person som avses med framställningen här i riket åtalad för det uppgivna brottet, eller har här i riket meddelats doi7i eller beslut om eftergift av åtal beträffande samma brott, må utlämning för det brottet ej äga rum.

Har i fråga om den person som avses med framställnmgen här i riket meddelats dom beträffande det uppgivna brottet eller med stöd av 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning meddelats beslut att icke tala å brottet, må utlämning för det brottet ej äga rum. Ej heller må utiänming beviljas, om straff för brottet skulle vara förfallet enligt svensk lag.

Har fråga om ansvar för brottet prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i annan främmande stat än den som gjort framställning om utlämning, och är brottet förövat i den först nämnda staten eller har denna stat tillträtt den europeiska utlämningskonventionen den 13 december 1957, den europeiska konventionen den 28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar eller den europeiska konventionen den 15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål eller har den staten slutit särskilt avtal med Sverige om utlämning för brott, må den tilltalade ej utlämnas för det brottet.

Prop. 1975: 35 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. om han har frikänts från ansvar,

2. om han har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts,

3. om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställig-lieten pågår, eller

4. om ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den stat där domen meddelats.

Tredje stycket gäller ej i fråga om brott, som har förövats i den stat som gjort framställning om utlämning eller mot denna stat eller menighet eller allmän inrättning i den staten, eller brott, som avses i 2 kap. 3 § 5 eller 6 brottsbalken, såvida ej lagföringen har skett på begäran av den stat som gjort framställning om utlämning.

12 § Vid bevUjande av utiämning skola i tiUämpliga delar uppställas följande viUkor:

1. Den som utlämnas må icke, utan särskUt medgivande enligt 24 §, i den främmande staten åtalas eUer straffas för annat brott som begåtts före utiämmingen eller, utom i faU som avses i 13 § andra stycket, utlämnas tiU annan stat, med mindre han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, länma landet inom fyrtiofem dagar efter rättegång och undergående av straff eller aiman påföljd som må hava ådömts honom för brott, varför uflämning ägt rum, eUer återvänt dit sedan han lämnat landet.

2. Den som utlämnas må icke under den tid av fyrtiofem dagar som under 1 sägs på något sätt hindras att lämna landet, såframt han icke gör sig skyldig till nytt brott.

3. Den som utlämnas må icke 2. Den som utiämnas må icke för brottet åtalas vid domstol, som för brottet åtalas vid domstol, som endast för tUlfället eller för sär- endast för tUlfället eller för särskU-skilda undantagsförhållanden er- da undantagsförhållanden erhållit håUit befogenhet att pröva mål av befogenhet att pröva mål av sådan sådan beskaffenhet. Konungen beskaffenhet. Regeringen äger äger dock medgiva undantag från dock medgiva undantag från vad var nu sagts, om det finnes för- nu sagts, om det finnes förenligt enUgt med rättssäkerheten. med rättssäkerheten,

4. Den som utlämnas må ej för 3. Den som utiämnas må ej för brottet straffas med döden. brottet straffas med döden.

Vid framstäUningen skall fogas avskrift av häktningsbeslut eller dom som åberopas och, om det ej framgår av beslutet eller domen, uppgift om personens nationalitet och hemvist, brottets beskaffenhet, tid och plats för detta samt i dep främmande staten tUlämpliga straffbestämmelser. Signalement skall om möjligt företes.

Vid framställnmgen skall fogas avskrift av häktningsbeslut eller dom som åberopas eller, i fall som avses i 4 § andra stycket, annan utredning på vilken framställningen grundas. I den mån det ej framgår av nämnda handlingar, skall uppgift lämnas om personens nationalitet och hemvist, brottets beskaffenhet, tid och plats för brottet samt i den främmande staten tillämpliga straffbestämmelser. Signalement skall om möjUgt företes.

16 §

Därest framställningen icke omedelbart avslås, överlämnas ärendet till riksåklagarämbetet, som verkställer erforderlig utredning enligt vad om förundersökning i brottmål är stadgat.

Om tvångsmedel skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslut av rätten gäller tills vidare inlUl dess högsta domstolen prövat ärendet enligt vad nedan sägs och, om utlämning enligt dess beslut kan lagligen beviljas. Konungen avgjort ärendet. Talan mot rättens beslut föres genom besvär tUl högsta domstolen utan inskränkning till viss tid.

Riksåklagaren skall till grund för sitt yttrande verkställa erforderlig utredning enligt vad om förundersökning i brottmål är stadgat.

Om tvångsmedel skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslut av rätten gäller tills vidare intUl dess högsta domstolen prövat ärendet och, om utlämning enligt dess beslut kan lagligen bevUjas, regeringen avgjort ärendet. Talan mot rättens beslut föres genom besvär tUl högsta domstolen utan inskränkning till viss tid.

Prop. 1975: 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som häktats äger påförda, att ny förhandling skall äga rum
inom tre veckor från det beslut senast meddelats.

17 §

Sedan utredningen avslutats. Sedan utredningen avslutats,

överlämnar riksåklagarämbetet överlämnar riksåklagaren ärendet

ärendet jämte eget yttrande tUl jämte sitt yttrande tUl högsta dom-

högsta domstolen. stolen.

23 §

Den som i främmande stat är efterlyst för brott, vilket enligt denna lag kan föranleda utiämning, må { avvaktan på begäran därom omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud av polis- eller åklagarmyndighet enligt vad som i allmänhet gäller om brottmål. Beslag må ock i sådant fall äga rum.

Beslut om användning av tvångsmedel skall utan uppskov anmälas hos rätten, som skyndsamt efter förhandling eiUigt vad om brottmål är stadgat prövar åtgärden samt, om anhållande eller reseförbud skall bestå, genast underrättar chefen för justitiedepartementet därom. Finner denne, att hinder mot utlämning föreligger eller att utlämning eljest ej bör ske, har han att utverka Konungens förordnande om upphävande av åtgärden. I annat fall skall den främmande staten genom utrikesdepartementets försorg underrättas om åtgärden. Därvid skaU angivas viss av chefen för justitiedepartementet bestämd tid, inom vilken framställning om utlämning skall göras.

Den som i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott, vilket enligt denna lag kan föratdeda utlämning, må på begäran av behörig myndighet i den främmande staten eller med anledning av där utfärdad efterlys-ning omedelbart anhållas eller å-läggas reseförbud av åklagare enligt vad som i allmänhet gäller om brottmål. Beslag må ock i sådant fall äga rum.

Beslut om användning av tvångsmedel skall utan uppskov anmälas hos rätten, som skyndsamt efter förhandling enligt vad om brottmål är stadgat prövar åtgärden samt, om anhållande eller reseförbud skaU bestå, genast underrättar chefen för justitiedepartementet därom. Finner denne, att hinder mot utiänming föreligger eUer att utlämning eljest ej bör ske, har han att utverka regeringens förordnande om upphävande av åtgärden. I annat fall skaU den främmande staten genom utrikesdepartementets försorg imderrättas om åtgärden. Därvid skall angivas viss av chefen för justitiedepartementet bestämd tid, inom vUkea framstäUning om utlämning skall göras. Denna tid får icke vara längre än fyrtio dagar från den dag personen anhölls eller reseförbud meddelades enligt första stycket. När framställning om utlämning inkommer, skall utrikesdepartementet genast underrätta den myndighet som först meddelat beslut om åtgärden. Sådan under-

Prc. 1975: 35 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rättelse skall jämväl lämnas, därest framställning om utlämning ej inkommer inom utsatt tid.

Mot rättens beslut må talan ej föras. Den som anhållits eller underkastats reseförbud äger dock för prövning, om åtgärden skall bestå, påfordra ny förhandling inom tre veckor från det beslut senast meddelats.

Har framställning om utlämning

av den som är anhållen eller underkastad reseförbud ej gjorts inom den enligt andra stycket bestämda tiden, skall den anhållne frigivas eller meddelat reseförbud hävas. Detsamma gäller när framställning avslås enligt 15 §. Om anhållen i annat fall ej frigives, skall framställning om hans häktande avlåtas till rätten sist å åttonde dagen efter den, då riksåklagaren fick del av utlåmningsfram-ställningen. Göres ej framställning, som nu sagts, skall den anhållne omedelbart frigivas.

25 § Sedan framställning om utlämning gjorts, må ej åtal för det uppgivna brottet väckas, såvida icke framställningen avslagits.

Beviljas utlämning sedan åtal väckts, skall detta förhållande anses utgöra rättegångshinder i brottmålet.

25 § 26 §

Chefen för justitiedepartementet äger medgiva, att den som av främmande stat utlämnas tUl annan stat må föras genom riket, såframt denne icke är svensk medborgare och ej heUer eljesf synnerliga skäl äro däremot. Framställning härom göres på diplomatisk väg.

Sker utlämningen till Danmark, Finland, Island eller Norge må medgivas, att även svensk medborgare föres genom riket, om hinder ej skulle ha förelegat för utlämning av honom till den mottagande staten enligt 2 eller 4 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

Prop. 1975: 35 8

Bestämmelser i överenskommelse méd främmande stat, som för Sveriges del är gäUande vid lagens ikraftträdande, skall lända till efterrättelse även om de avviker från vad lagen föreskriver.

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken, dels att 38 kap. 4, 6, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels alt i balken skall införas en ny paragraf, 34 kap. 18 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 kap. 18 §

Uppkommer fråga om utlämning till Sverige för verkställighet av dom, varigenom någon dömts till fängelse, ungdomsfängelse eller internering som gemensam påföljd för två år eller flera brott, och kan utlämning enligt den främmande statens lagstiftning ej ske för alla brotten, skall domstol, efter anmälan av åklagare, undanröja den gemensamt ådömda påföljden och döma till påföljd för den brottslighet, för vilken utlämning kan äga rum.

Vad som föreskrives i första stycket skall även gälla, då fråga uppkommer om att svensk brottmålsdom, som avser två eller flera brott, skall verkställas utomlands i enlighet med lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom och hinder mot verkställighet föreligger enligt den främmande statens lagstiftning såvitt avser något eller några av brotten.

38 kap. 4 § Anmälan jämlikt 34 kap. 10, 12 eller 15 § göres hos första domstol i något av målen.

Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § göres hos den rätt som först avgjort det mål vari dömts tiU internering.

Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga, som avses i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap, 9 §, 30 kap, 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår tillämpning av 10 § andra stycket. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap. 5 §, åtgärd eller behandling enligt 34 kap. 6 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34 kap, 8 eller 9 g.

Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga, som avses i 2 § eUer i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap, 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 §, 13 §, 15 § såvitt angår tUlämpning av 10 § andra stycket, eller 18 §. Del-sanuna skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap. 5 §, åtgärd eller behandling enligt 34 kap. 6 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 9 §,

I mål om åtgärd enligt 2 § eller 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap, 8 § eller 34 kap, 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår tillämpning av 10 § andra stycket skall underrätt lämna den dömde tUlfälle alt yttra sig. Begär han att bliva muntiigen hörd, skall tUlfälle därtUl beredas honom. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

I mål om åtgärd enligt 2 § eller

27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §,

28 kap, 9 §, 30 kap, 8 § eller 34 kap, 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår tUl-lämpning av 10 § andra stycket skall underrätt lämna den dömde tillfäUe att yttra sig. Begär han att bliva muntiigen hörd skall tillfälle därtUI beredas honom, / mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde lämnas tillfälle att yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Åtgärd enligt 28 kap. 11 § må beslutas utan att tillfälle beredes den dömde att yttra sig.

9 §2

Prop. 1975: 35 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vitt angår tiUämpning av 10 § and- tUlämpning av 10 § andra stycket,
ra stycket länder omedelbart till      eller 18 § länder omedelbart tUl
efterrättelse, om ej annorlunda       efterrättelse om ej annorlunda för
förordnas. Detsamma gäller avgö-   ordnas. Detsamma gäller avgöran-
randen enligt 27 kap, 6 §, 28 kap.   den enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §
9 § eller 34 kap, 4, 5, 6 eUer 8 §    eller 34 kap. 4, 5, 6 eUer 8 § an-
angående föreskrifter, prövotid el- gående föreskrifter, prövotid eller
ler tid för ungdomsfängelse,    tid för ungdomsfängelse.

Avser beslut jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap, 6 § att någon skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap, 3 §, äger rätten, om förhållandena påkalla det, förordna att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av att det ej vimnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning i anstalt av den söm undergår ungdomsfängelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1959: 254) om utlämning för brott tUl Danmark, Finland, Island och Norge,

dels att 20 § skall upphöra att gäUa,

dels att i 9 § ordet "riksåklagarämbetet" skall bytas ut mot "riksåklagaren",

dels att i 15 och 18 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "rege--ringen".

dels att 5, 7 och 17 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §
Utlämning må ej äga rum, om Utlämning må ej äga rum, om

här i riket meddelats dom angå- här i riket meddelats dom angå
ende det uppgivna brottet eUer be- ende brottet eller beslut med stöd
slut om eftergift av åtal för bröt- av 20 kap. 7 § rättegångsbalken el-
tel, ler motsvarande bestämmelse i an-

nan författning att icke tala å brottet,

7 §

Vid utlämning skall såsom vill- Vid utlämning skall i tillämpliga

kor gälla, att den som utlämnas delar följande villkor gälla:

icke må i den främmande staten 1. Den som utlämnas må icke i

åtalas eller straffas för annat brott den främmande staten åtalas eller

som begåtis före utiämningen med straffas för annat före utlämning-

mindre en begånget brott, om här i riket

meddelats dom angående brottet

utlämningen.

I samband med bevUjande av utlämning må uppställas de ytterligare villkor, som prövas erforderliga.

Nuvarande lydelse

särskilt medgivande lämnats enligt 18 §;

han själv inför domstol samtyckt därtUI;

han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna landet inom en månad efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava ådömts honom för brott, varför utiämning ägt rum; eller

han återvänt dit sedan han lämnat landet.

Därjämte skall gälla, att den som utlämnas allenast må i fall som avses i 8 § eller efter medgivande enligt 18 § utiämnas till tredje stat för brott, som han förövat före

Föreslagen lydelse

eller beslut med stöd av 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning att icke tala å brottet.

2. Svensk medborgare som ut
lämnas må i den främmande sta
ten ej heller åtalas eller straffas
för annat brott som begåtts före
utiämningen med mindre

särskilt medgivande lämnats enUgt 18 §;

han själv inför domstol samtyckt därtUI;

han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna landet inom en månad efter rättegång och undergående av straff eUer annan påföljd som må hava ådömts honom för brott, varför utlämning ägt rum; eller

han återvänt dit sedan han lämnat landet,

3. Vad som föreskrives under 2 skall i fråga om politiskt brott gälla även när den som utlämnas icke är svensk medborgare.

4. Den som utlämnas må allenast i fall som avses i 8 § eller efter medgivande enligt 18 § utiämnas till tredje stat för brott, som han förövat före utlämningen.

Den som är efterlyst för brott, vUket enligt denna lag kan föranleda utiämnmg, må, såframt för gärningen eller gärning av motsvarande beskaffenhet enligt svensk lag är stadgat fängelse, /' avvaktan på begäran om utlämning omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud av polis- eller åklagarmyndighet enligt vad som i allmänhet gäller om brottmål. Beslag må ock i sådant fall äga rum,

» Senaste lydelse 1964: 212,

Den som är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott, vUket enligt denna lag kan föranleda utlämning, må, såframt för gärningen eller gärning av motsvarande beskaffenhet enligt svensk lag är stadgat fängelse, på begäran av polis-eller åklagarmyndighet i den främmande staten eller med anledning av där utfärdad efterlysning omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud av åklagare enligt vad som i allmänhet gäller om brottmål.

Prop. 1975: 35 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslag må ock i sådant fall äga rurti.

Beslut om användning av tvångsmedel enligt denna paragraf skall på begäran av den som beslutet avser prövas av rätten, som i ärendet skyndsamt skall hålla förhandling enligt vad om brottmål är stadgat. Mot rättens beslut må talan ej föras.

Polis- eller åklagarmyndighet. i        Polis- eUer åklagarmyndighet i
den främmande staten skall oför-     den främmande staten skall oför-
dröjligen    underrättas,   då   beslut     dröjligen underrättas,   då   beslut
fattats om användning av tvångs-     fattats om användning av tvångs
medel enligt denna paragraf. Har     medel enligt denna paragraf. Har
icke framställning om utlämning     icke framställning om utlämning
mottagits mom två veckor från det     mottagits inom två veckor från det
underrättelsen avsändes, skall be-     underrättelsen avsändes, skall be
slutet omedelbart hävas,        slutet omedelbart hävas. Om an
hållen i annat fall ej frigives, skall
framställning om hans häktande
avlåtas till rätten sist å femte da
gen från den dag anhållningsmyn-
digheten fick del av utlämnings-
f ramställningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

4 Förslag till

Lag om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat

Härigenom föreskrives följande.

Villkor för användningen av tvångsmedel

1 § Är någon i främmande stat misstänkt, tilltalad eller dömd för där straffbelagd gärnmg, får enligt vad som föreskrives i denna lag föremål eller skriftlig handling, som finns här i riket, efter framställning tagas i beslag och överlämnas till den främmande staten,

2 § Egendom som avses i 1 § får tagas i beslag, om den skäligen kan antagas äga betydelse för utredning om gärningen eUer vara någon från-händ genom denna. Bestämmelserna i 27 kap, 2 och 3 §§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande tillämpning.

För eftersökande av egendom som är underkastad beslag får husrannsakan företagas enligt vad som föreskrives i 28 kap, 1 och 3 §§ rättegångsbalken.

3 § Med anledning av framställning från annan stat än Danmark,
Finland, Island eller Norge får åtgärd enligt 1 § ej vidtagas, om hinder
mot utlämning för brottet skuUe ha förelegat enligt 4 § första stycket
första punkten, 5 §, 6 § eller 10 § lagen (1957: 668) om utlämning för
brott.

Prop. 1975: 35 13

När fråga är om framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge får åtgärden ej vidtagas, om hinder mot utlämning för brottet skulle ha förelegat enligt 3 § första stycket, 4 § eller 5 § lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge,

4 § I beslut om överlämnande av beslagtagen egendom tiU den främ
mande staten får föreskrivas de förbehåll som är påkallade av hänsyn
till enskild rätt eller från allmän synpunkt.

Förfarandet vid framställning från utomnordisk stat

5 § Framställning från annan stat än Danmark, Finland, Island eller
Norge skall göras på diplomatisk väg.

Framställningen skall iimehålla uppgift om personens namn, nationalitet och hemvist, den egendom som avses, brottets beskaffenhet, tid och plats för brottet samt i den främmande staten tiUämpliga straffbestämmelser. Har dom meddelats i den främmande staten, skall avskrift därav fogas vid framställningen. I annat fall skall uppgift lämnas om de omständigheter som åberopas till stöd för misstanken eller åtalet och, i förekommande fall, det enskUda anspråk varom är fråga,

6 § FramstäUningen och övriga inkomna handlingar skall genast överlämnas till riksåklagaren. Är det uppenbart att framställningen ej bör bifallas, skall den dock omedelbart avslås av regeringen.

7 § Riksåklagaren skall låta företaga de åtgärder som påkallas av framstäUningen. Bestämmelserna i 27 kap, 9—13 §§ samt 28 kap. 4— 10 §§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande tillämpning,

8 § VerkstäUt beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten för prövning, huruvida beslaget är lagligen grundat och följaktiigen skall bestå samt om det är påkallat att vid egendomens överlämnande till den främmande staten föreskriva förbehåll som avses i 4 §,

Rätten skall så snart det kan ske hålla förhandling i frågan. Om förhandlingen gäller i tUlämpliga delar bestämmelserna i 24 kap, 17 § andra stycket rättegångsbalken. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

9 § Sedan de åtgärder som avses i 7 och 8 §§ fullgjorts, överlämnar
riksåklagaren ärendet jämte eget yttrande tUl regeringen.

Har rätten funnit verkstäUt beslag ej vara lagligen grundat, skall regeringen avslå framställningen. I annat fall prövar regeringen, om den beslagtagna egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Vid bifaU till framstäUningen skall föreskrivas de förbehåll enligt 4 § som rätten funnit påkallade eUer som regermgen eljest finner erforderliga.

Förfarandet vid framställning från nordisk stat

10 § Framställnujg från Danmark, FiiUand, Island eller Norge skall
göras av vederbörande polis- eller åklagarmyndighet antmgen hos riks
åklagaren eller, om det är känt var egendomen fmns, hos stats- eller
distriktsåklagare.

Angående framställningen gäller bestämmelserna i 5 § andra stycket,

11 § Fmner åklagaren att hinder mot bifall tUl framställnmgen före
ligger enligt denna lag eller att bifall eljest bör vägras, skall han genast

avslå framställningen. I annat fall skall han företaga de åtgärder som påkallas av framställningen. Därvid äger bestämmelserna i 27 kap, 9— 13 §§ samt 28 kap. 4—10 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämpning.

12 § Verkställt beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten. Denna prövar om beslaget är lagligen grundat och avgör om egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Bifalles framställningen, skall rätten föreskriva de förbehåll enligt 4 § som finnes erforderliga,

I fråga om rättens handläggning av ärendet gäller vad som föreskrives i 8 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom föreskrives att 3 § lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister skall ha nedan angivna lydelse.

3§i

Nuvarande hdelse

I registret skall anteckning ske

1, om för den som dömts tUl påföljd av beskaffenhet att skola antecknas i registret prövotid förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl annat brott eller undanröjes eller ock påföljd förklaras skola träda i stället för annan påföljd;

2, om villkorligt medgiven frihet förklaras förverkad;

3, om för den som dömts lill skyddstillsyn förordnande meddelas om behandling enligt 28 kap, 3 § brottsbalken;

4, om för den som dömts tUl ungdomsfängelse domstol förlänger den längsta tid som ungdomsfängelse må pågå eUer föreskriver, att överförande till vård utom anstalt ej må ske före viss tidpunkt;

5, om för den som dömts till
internering domstol medgiver för
längning av tiden för vård i anstalt
eller bestämmer ny minsta tid för
anstaltsvården;

1 Senaste lydelse 1964: 549.

Föreslagen lydelse

I registret skall anteckning ske

2, om villkorligt medgiven frihet förklaras förverkad;

3, om för den som dömts till skyddstillsyn förordnande meddelas om behandling enligt 28 kap. 3 § brottsbalken;

4, om för den som dömts till ungdomsfängelse domstol förlänger den längsta tid som ungdomsfängelse må pågå eller föreskriver, att överförande till vård utom anstalt ej må ske före viss tidpunkt;

5, om för den som dömts till
internering domstol medgiver för
längning av tiden för vård i an
stalt eUer bestämmer ny minsta
tid för anstaltsvården;.

Prop. 1975: 35 16

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15 november 1974.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN,

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, amnäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående ändringar i lagstiftningen om utlämning för brott m. m. och anför.

1 Inledning

Den svenska lagstiftningen om utlämning för brott från Sverige till annat land utgörs av lagen (1957: 668) om utlämning för brott (den allmänna utlämningslagen) och lagen (1959: 254) om utlämning för brott tUl Danmark, Finland, Island och Norge (den nordiska utlämningslagen). Lagarna innehåller bestämmelser om förutsättningar för utlämning och om förfarandet i utlämnuigsärenden. Den allmänna utlämningslagen gäller inte i förhållande till de övriga nordiska länderna. Utlämning till sådant land regleras enbart genom den nordiska utlämningslagen. Utlämningslagarna innehåller inte några bestämmelser om utlämning för brott från annat land tiU Sverige. Däremot finns i 2 kap. 8 § andra stycket brottsbalken (BrB) en bestämmelse som anger att villkor, som uppställs vid utiämning från främmande stat tUl Sverige, skall lända tUl efterrättelse här i riket,

I utiämningslagarna föreskrivs vissa minimiviUkor som i varje särskilt fall måste vara uppfyUda för att utlämning skall få ske. Av utlämningslagarna följer sålunda inte att Sverige är skyldigt att bevilja utlämning, när de i resp. utlämningslag angivna villkoren är uppfyllda. Genom avtal med annan stat kan Sverige dock ha förpliktat sig att under vissa be-tuigelser till den andra avtalsslutande staten utlämna personer som uppehåller sig här. Sverige är i dag bundet av ett mindre antal sådana traktater. Anledningen tUl att sådana avtal har ingåtts är främst att en del främmande staters Interna lagstiftning kräver en ömsesidigt förpliktande traktat som ett oeftergivligt viUkor för att utiänming över huvud skall kunna komma till stånd. För att Sverige skall kunna ingå ett sådant av-

Prop. 1975: 35 17

tal om utlämning med annan stal krävs att avtalet som vUlkor för utlämning från Sverige innehåller åtminstone de minimiviUkor för utlämning som uppställs i utiämningslagarna.

Under senare tid har inom Danmark, Finland och Norge pågått arbete med ändring av dessa länders utlämningslagstiftning. Detta arbete har hittills lett tUl alt det i Danmark, som förut inte har haft någon allmän utlämningslag, har utfärdals en sådan lag med ikraftträdande den 1 juli 1967 och aU det i Finland har antagils en ny aUmän iitiämningslag, som trätt i kraft den 1 januari 1971, I Norge, som har en aUmän utiäm-ningslag från år 1908, har utarbetats utkast till en ny sådan lag. Under detla lagstiftningsarbete har överläggningar hållits mellan företrädare för justitiedepartementen i Danmark, Finland, Norge och Sverige i syfte att få till stånd så likartade regler som möjligt inom de nordiska länderna. I samband därmed har fråga uppkommit att i några avseenden ändra den svenska allmänna utiämningslagen.

I anslutning till översynen av den aUmänna utiämningslagen har vidare aktualiserats frågan om införande av möjlighet för domstol att i vissa fall dela upp en för flera brott gemensamt ådömd påföljd för att utlämning skall kunna ske till Sverige för någon del av brottsligheten eller den svenska domen tiU någon del skall kunna verkställas utomlands. En sådan ordning förutsätter ändringar i BrB,

Den svenska nordiska utlämningslagen motsvaras i de övriga nordiska länderna av lagar med i huvudsak samma innehåll som den svenska. Dessa lagar tiUkom efter nordiskt samarbete. Vid de förut nämnda nordiska departementsöverläggningarna har också diskuterats fråga om ändring i de nordiska utiämningslagarna i syfte all undanröja vissa olägenheter som visat sig vara förenade med den nuvarande lagstiftningen.

Enligt såväl den allmänna som den nordiska utlämningslagen kan vissa tvångsmedel, bl. a. beslag, användas både i a-waktan på atl begäran om utlämning skall göras och sedan sådan framställning har kommit in. Däremot saknas i stort sett möjlighet att utan samband med utläm-ningsförfarande verkställa beslag för utländsk myndighets räkning. Denna brist har vållat vissa praktiska olägenheter.

De sålunda angivna frågorna har tagits upp till behandling i en inom justitiedepartementet i juni 1974 upprättad promemoria (Ds Ju 1974: 8) med förslag till ändringar i lagstiftningen om utlämning för brott m. m,

1 promemorian föreslås, förutom ändringar i den allmänna utiämnings
lagen och den nordiska utiämningslagen, vissa ändringar i BrB samt in
förande av en lag om användning av tvångsmedel på begäran av främ
mande stat. Lagförslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av justitiekans-lern (JK), riksåklagaren (RA), Svea hovrätt, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, statens invandrarverk, Sveriges domareförbund, Sveriges

2 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 35

Prop. 1975:35 18

advokatsamfund. Föreningen Sveriges statsåklagare och Föreningen Sveriges åklagare.

RA har överlämnat yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt från länsåklagarna i Älvsborgs, Skaraborgs och Kopparbergs län.

2 Gällande rätt

2.1 Den allmänna utlämningslagen

Den allmäima uflämoingslagen (ändrad senast 1973: 124) innehåller regler om villkoren för OCh förfarandet vid utlämning från Sverige till annan stat än Danmark, Island, Finland och Norge. Villkoren är upptagna i 1—13 §§, reglerna om förfarandet i 14—22 §§ och övriga bestämmelser i 23—26 §§.

Enligt 1 § får Kungl. Maj:t besluta om utlämning av den som i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för där straffbelagd gärning och uppehåller sig här i riket. Därvid skall iakttas de vUlkor och det förfarande som lagen föreskriver. Det har inte ansetts nödvändigt att i själva lagtexten sanktionera möjligheten att inom lagens ram ingå ömsesidigt förpliktande överenskommelser med annan stat om utlämning för brott. I 2 § anges att svensk medborgare inte får utlämnas. Avgörande är här medborgarskapet vid den tidpunkt då utiämning skall ske. I avtal om utiämning kan göras förbehåll om att även andra än svenska medborgare inte utiämnas eller att utlämning i sådana fall sker efter särskUd prövning. I 3 § första stycket finns en regel om att utiämning får bevUjas endast för gärning, som helt eller delvis har förövats utom riket eller ombord på utländskt fartyg eller luftfartyg, eller för medverkan till sådan gärning. Regeln vilar på uppfattningen att det ankommer på en stat att själv bestraffa brott som har begåtts inom dess eget område. Frågan var ett brott skall anses begånget får för Sveriges del besvaras med ledning av bestämmelserna i 2 kap. 4 § BrB. Från huvudregeln i 3 § första stycket aUmänna utiämningslagen görs visst undantag i andra stycket tillagt år 1962. Undantaget avser gärnmg förövad i Sverige av den som var ämbets- eller tjänsteman hos den ansökande staten och medborgare i samma stat.

I 4 § uppställs vissa krav beträffande svårhetsgraden av den gärning för vilken utlämning begärs. Gärningen måste motsvara brott, för vilket enUgt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år. Har dom meddelats i den främmande staten för gärningen, måste därjämte påföljden utgöra minst frihetsstraff i fyra månader eller annat omhändertagande på anstalt under motsvarande tid. Genom dessa regler, sammanställda med det i 1 § angivna villkoret att gärningen skall vara straffbelagd i den

Prop. 1975: 35 19

främmande staten, föreligger ett krav på dubbel straffbarhet. Om en ut-lämnlngsbegäran avser flera brott, av vilka endast något har den föreskrivna svårhetsgraden medan övriga brott är av mmdre allvarlig beskaffenhet, kan utlämning ske endast för det svårare brottet.

Regler som begränsar möjligheterna att utiämna då fråga är om militära och politiska brott har tagits m i 5 och 6 §§. Utiämning får enligt 7 § inte heller ske om åtgärden kan medföra risk för att den utlämnade på grund av bl, a, sin härstamning eller religiösa eller politiska uppfattning bUr utsatt för förföljelse av svår beskaffenhet, Bestänunelsen korresponderar med 2 och 53 §§ utiänningslagen (1954:193), som gäller den s. k. asylrätten. Utlämning får enligt 8 § allmänna utlämningslagen inte heUer bevUjas, om åtgärden i särskUt fall på grund av den avsedda personens ungdom, hälsotUlstånd eUer personliga förhållanden i övrigt, med beaktande jämväl av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, skuUe vara uppenbart oförenlig med humanitetens krav.

I syfte att ytterligare tillgodose intresset av rättsskydd för den som begärs utlämnad har i 9 § uppställts vissa krav på bevisning i skuldfrågan. I princip fordras dom eller häktningsbeslut från myndighet i den stat som ansöker om utlämning. I 10 § första stycket föreskrivs förbud mot utlämning när åtal för det uppgivna brottet redan har väckts här i landet. Förbudet gäller också när dom eller beslut om eftergift av åtal beträffande brottet har meddelats. Enbart ett här meddelat beslut om häktning eller reseförbud med anledning av brottet utgör däremot inte hinder mot utlämning, I 10 § andra stycket uppställs vidare förbud mot utiämning, när straff för brottet skulle vara förfallet enligt svensk lag. Enligt 11 § utgör också inledd förundersökning, väckt åtal eller meddelad dom här i landet för annat brott än del som utiämnings-begäran avser i vissa fall hinder mot utlämning.

När utlämning beviljas skall vissa villkor ställas upp (12 § första stycket). Villkoren, som är avsedda till skydd för den utlämnade, är följande. Den utlämnade får inte, utan medgivande av Kungl. Maj:t i del särskilda fallet, åtalas eller straffas i den främmande staten för annat brott som har begåtts före utlämningen eller vidareutlämnas till annan stat, innan 45 dagar har förflutit efter rättegång och avslutad verkställighet av påföljd för det brott varför utiämning har ägt rum (p. 1), Under denna tid om 45 dagar får den utlämnade inte hindras att lämna landet, såvida han inte gör sig skyldig till nytt brott (p. 2). Rättegång inför extraordinär domstol får inte äga rum (p. 3), Från detta vUlkor kan Kungl, Maj:t dock medge undantag i vissa fall. Den som utlämnas skall inte få straffas med döden (p, 4), Utöver dessa obligatoriska viUkor kan Kungl. Maj:t ställa upp de ytterligare villkor som anses nödvändiga (12 § tredje stycket).

Vid konkurrens mellan två eller flera stater, som begär utlämning av

Prop. 1975: 35 20

samma person, uppkommer frågan till vilken stat utlämning bör ske och om vidareutiämning bör tUlåtas. I 13 § finns vissa bestämmelser härom.

Det formella förfarandet vid uflämning regleras i 14—22 §§, Framställning om utlämning skaU göras på diplomatisk väg. Kungl. Maj :t kan omedelbart avslå framställningen, om det framgår av inkomna handlingar att den inte lagligen kan bifallas eller om Kungl, Maj:t eljest finner aidedning att inte bifalla framställningen. I annat fall överlämnas framstäUnuigen av Kungl, Maj:t tUl RA för utredning enligt reglerna om förundersökning i brottmål. Det förutsätts att lokal åklagarmyndighet kan anlitas att biträda med utredningsarbetet. Vanliga straffproces-sueUa tvångsmedel kan användas, men därvid gäller i några avseenden särskilda regler. Efter avslutad utredning överlämnar RA ärendet jämte eget yttrande tUl högsta domstolen för prövning om utlämning lagligen kan bevUjas. Sedan domstolen har meddelat beslut, skall ärendet avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet. Iimebär beslutet att högsta domstolen har funnit hinder mot utlämning möta enligt 1—10 §§ utlämningslagen, får framställningen inte bifallas, I vissa fall kan frågan dock hänskjutas till internationell skUjedom. Bifaller Kungl. Maj:t framställningen, skall viss tid utsättas inom vilken den ansökande staten skall hämta den som skall utlämnas.

Övriga bestämmelser i den allmänna utlämningslagen, införda i 23— 26 §§ reglerar bl, a, användningen av tvångsmedel mot efterlyst, medgivande tUl vidareutiämning och transitering. Enligt 23 § kan den som i främmande stat är efterlyst för utlämnmgsbart brott anhållas eller åläggas reseförbud i awaktan på framstäUnmg om utlämning. Beslut fattas av polis- eller åklagarmyndighet, som också kan förordna om beslag. Beslutet skall utan uppskov anmälas hos rätten för prövning av åtgärden. Rättens beslut kan inte överklagas, men den som har anhållits eller ålagts reseförbud kan begära omprövning av åtgärden uiom tre veckor från det beslut senast meddelades. Skall anhållande eller reseförbud bestå, skall rätten genast underrätta chefen för justitiedepartementet, Kungl. Maj:t kan upphäva åtgärden, om hinder föreligger mot utlämning eller utlämning av annat skäl inte bör ske. Om åtgärden inte upphävs, underrättas den främmande staten om åtgärden och anges viss tid inom vilken framställning om utlämning skall göras.

I 24 § har Kungl. Maj:t getts möjlighet att utan hinder av vUlkor som uppställts för utlämning enligt 12 § medge att den utlämnade får ställas till ansvar i den främmande staten för annan före utlämningen förövad gärning än den för vUken utiämning skett eller vidareutlämnas från den begärande staten tiU tredje stat. Paragrafen innehåUer vidare vissa bestämmelser om förfarandet i sådana ärenden.

EnUgt 25 § får chefen för justitiedepartementet medge att den som av främmande stat utlämnas tUl annan stat förs genom Sverige, om han

Prop. 1975: 35 21

inte är svensk medborgare eller eljest synnerliga skäl föreligger mot transiteringen.

2.2 Den nordiska utlämningslagen

Den nordiska utiämningslagen (ändrad senast 1973:126) innehåller liksom den allmänna utlämningslagen huvudsakligen regler om villkoren för utlämning och om förfarandet. I båda dessa hänseenden innebär regleringen i den nordiska lagen på flera punkter en uppmjukning i förhållande till motsvarande bestämmelser i den allmänna utiämningslagen beroende på den rättslikhet som råder meUan de nordiska länderna,

11—8 §§ fmns bestämmelser om vUlkoren för utiämning från Sverige tiU övriga nordiska länder. För utiänming fordras att gärningen är straffbar enligt lagen i den stat som begär utlämning. För andra brott än politiska brott krävs däremot inte straffbarhet enligt svensk lag. Här upprätthåUs aUtså inte principen om den dubbla straffbarheten. Till skUlnad från vad som gäller enligt den allmänna utlämningslagen kan också svensk medborgare utlämnas, dock endast under vissa förutsättningar som anges i 2 §. I fråga om politiskt brott gäUer emellertid enligt 4 § förbud mot utlämning av svensk medborgare. I 3 § uppställs som huvudregel att utlämning inte får ske, om i den begärande staten endast böter kan ådömas för gärningen eller om en redan ådömd påföljd inte utgör frihetsstraff eller annat omhändertagande på anstalt. Härifrån ges dock möjlighet till undantag, om utlämning samtidigt äger rum för annat brott som uppfyller förutsättningarna för att utlämning skall få ske.

Enligt 5 § får utlämning inte äga rum, om i Sverige har meddelats dom eller beslut om eftergift av åtal angående det uppgivna brottet, I den nordiska utlämningslagen saknas motsvarighet till 10 § andra stycket allmänna utlämningslagen, enligt vUket hinder för utlämning föreligger om straff för det uppgivna brottet skulle vara preskriberat enligt svensk lag. Att den nordiska lagen inte uttryckligen förbjuder utlämning i sådant fall ligger i linje med ståndpunkten att utlämning tUl annat nordiskt land inte förutsätter att gärningen är straffbar enligt svensk lag. Inte heller föreligger enligt den nordiska lagen hinder mol utlämning, när den som avses med framställningen är åtalad här i riket för det uppgivna brottet. Däremot utgör enligt 6 § första stycket inledd förundersökning eller åtal för annat brott av viss svårhetsgrad hinder mot utiämning, liksom förestående verkställighet av fängelse eller annat omhändertagande på anstalt. För rättegång kan dock enligt andra stycket i samma paragraf utlämning medges på det viUkoret att den utlämnade senare överlämnas tUl svensk myndighet,

I 7 § första och andra styckena anges de obligatoriska viUkor som skall gälla vid utlämning till annan nordisk stat. Dessa villkor skyddar den utlämnade från att åtalas eller straffas för annat brott som har be-

Prop. 1975: 35 22

gåtts före utlämningen än det som föranlett utlämningen och från att bli vidareotlunnad till tredje stat för sådant brott. Enligt 7 § tredje stycket kan de ytterligare vUlkor ställas upp som anses nödvändiga i det särskilda fallet.

Det idcydd som 7 § — den s. k. specialitetsregeln — sålunda bereder den som har utlämnats kan, utom såvitt gäUer skyddet mot vidareutiämning, upphöra som en följd av hans egna åtgärder, nämligen

a) om han själv inför domstol samtycker tiU åtal eller bestraffning för brott begånget före utlämningen,

b) om han inte, trots att han haft möjlighet till det, har lämnat verkställighetslandet inom en månad efter rättegång och verkställighet av den påföljd, vård eller behandling för vUken han utlämnats dit, eller

c) om han återvänt till verkställighetslandet sedan han lämnat det.
Med stöd av 18 § kan dispens ges från de vUlkor som gäller enligt 7 §.

På framställning av myndighet i det land tiU vilket utiämning har skett kan Kungl. Maj:t medge att den utlämnade stäUs tUl ansvar eller vidareutlämnas tiU annan stat för brott begånget före utlämningen. Ett sådant ärende handläggs, såvitt gäller framställning från annat nordiskt land enligt reglerna i den nordiska utlämningslagen och i annat fall enligt bestämmelserna i 24 § allmänna utiämningslagen.

Utlämningsförfarandet regleras i 9—16 §§. I stället för att anlita den diplomatiska vägen skall de berörda ländernas myndigheter ta direkt kontakt med varandra. Polis- eUer åklagarmyndighet i den stat som önskar uflämning skall göra framställning därom antingen hos RÅ eller, om gärningsmannens uppehållsort i Sverige är känd, direkt hos vederbörande stats- eller distriktsåklagare. Framställningen skall grundas på fällande dom eller annat domstolsbeslut, enligt vUket sannolika skäl föreligger tUl misstanke att det uppgivna brottet har begåtts av den som begärs utlämnad. Dom eller beslut krävs dock inte om den som önskas utlämnad samtycker till utlämning eller erkänner gärningen. Åklagaren skaU verkstäUa utredning och är behörig att mottaga samtycke tUl utlämning. Vid samtycke kan åklagaren själv meddela beslut om utiämning, om inte faU som avses i 4, 6 eller 8 § är för handen och inte heller annat hinder eller skäl mot utlämning föreUgger. Om åklagaren inte meddelar beslut om utlämning, skall han efter avslutad utredning sända handlingarna i ärendet tUl justitiedepartementet för Kungl. Maj:ts avgörande. Om den som önskas utiämnad så begär, skall högsta domstolen pröva om utlämning lagUgen kan bevUjas. Finner högsta domstolen hinder föreligga mot utlämning, får Kungl. Maj:t inte bifalla framställningen.

Enligt 17 § kan vissa tvångsmedel användas mot den som är efterlyst för brott som kan föranleda uflämning enligt den nordiska utiämningslagen imder förutsättning att svensk lag stadgar fängelse för brottet. De tvångsmedel som här kommer i fråga är anhållande, reseförbud och be-

Prop. 1975: 35 23

slag. Beslut om använding av sådant tvångsmedel skall på begäran av den som beslutet avser prövas av domstol. Polis- eller åklagarmyndighet i den fränunande staten skall ofördröjligen underrättas när beslut om användning av tvångsmedel har fattats. Om inte framställning om utlämning har mottagits inom två veckor efter det alt underrättelsen avsänts, skall beslutet omedelbart hävas.

Enligt 19 § får den som uflämnas från en nordisk stat till en annan sådan stat utan särskilt tillstånd föras genom Sverige.

Det ankommer enligt 20 § på Kungl. Maj:t att förordna om tillämpning av den nordiska utlämningslagen i förhållande tUl stat som lagen avser. Enligt kungörelse (1960: 472) har Kungl. Maj:t förordnat att lagen fr, o, m. den 1 september 1960 skall vinna tiUämpning i förhållande till samtliga nordiska länder. Kungl. Maj:t får enligt berörda lagrum också i övrigt meddela de föreskrifter som erfordras för tillämpning av lagen. Med stöd av sistnämnda bestämmelse har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse (1960: 473) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av den nordiska utlämningslagen. I kimgörelsen regleras vissa frågor om underrättelse tUl den som önskas utiämnad angående rätten att påkalla högsta domstolens prövning och om upptagande av samtycke.

2.3 Utlämnlngsavtal

Som redan har nämnts kompletteras utlämningslagstiftningen i vissa fall av de avtal och konventioner om utiämning för brott, genom vilka Sverige i förhållande tUl viss eUer vissa främmande stater har åtagit sig att under närmare angivna förutsättningar bevilja utlämning.

Sverige är f. n. inte bundet av andra bilaterala utlämningsavtal än dem som har ingåtts med Belgien år 1870 (SFS 1870: 37), Amerikas Förenta Stater år 1961 (SÖ 1963: 17), Storbritannien och Nordiriand år 1963 (SÖ 1965: 19) samt Australien (prop. 1973: 78).

Vidare har Sverige år 1959 tUlträtt den inom Europarådet utarbetade och den 13 december 1957 dagtecknade europeiska utlämningskonventionen (SÖ 1959: 65). Till konventionen har — förutom Sverige — hittiUs anslutit sig Cypern, Danmark, Finland, Grekland, Irland, Israel, Italien, Liechtenstein, Nederländerna, Norge, Schweiz, Turkiet och Österrike. Konventionen gäUer dock inte vid utiänming mellan de nordiska länderna. Beträffande vissa artiklar i konventionen som står i strid med den aUmänna utlämningslagen har Sverige gjort förbehåll.

I detta sammanhang bör särskilt nämnas att enligt artikel 7 punkt 1 i den europeiska utlämningskonventionen utlämning får vägras beträffande brott vUket enligt den anmodade statens lagstiftning är att anse som helt eller delvis begånget på dess territorium eller på en plats som är likställd med dess territorium. Enligt artikel 9 skall utlämning inte

Prop. 1975:35 24

medges om den eftersökte av den anmodade statens behöriga myndigheter slutligt har dömts för det eUer de brott för vilka utiämning begärs. Utlämning får också vägras när den anmodade siatens behöriga myndigheter har beslutat antingen att inte väcka åtal eller att efterge åtalet för samma brott.

Europarådets kommitté för brottslighelsfrågor (ECCP) beslöt i maj 1974 att för sin del anta ett förslag till resolution angående tillämpningen av den europeiska utlämningskonventionen. Enligt resolutionsförslaget skall stater som har anslutit sig tUl konventionen rekommenderas att inte utnyttja den rätt att vägra utlämning, som enligt artikel 7 punkt 1 i konventionen tillkommer den anmodade staten, i sådana faU där lagföring i den ansökande staten klart ligger i rättvisans intresse ("clearly in the interest of justice"). Vidare innehåller resolutionsförslaget en rekommendation att utvidga tillämpningsområdet för artUcel 9 tiU att avse även domar som meddelats i tredje land. Förslaget skall nu närmast underställas ministerkommitténs ställföreträdare.

2.4 Andra former för internationellt samarbete rörande lagföring och verkställighet

Den ökade internationella rörligheten och den alltmer internationella karaktär som viss brottslighet fått under senare lid har föranlett en ökad samverkan meUan olika stater på brottsbekämpningens område. Denna samverkan har tagit sig uttryck i bl. a, överenskommelser om överförande av lagföring eller verkställighet av straff från ett land till ett amiat.

Såvitt gäller verkstäUighet av straff regleras det nordiska samarbetet liksom beträffande utlämning genom ensartad lagstiftning i de olika nordiska länderna. För Sveriges del fiims bestämmelser i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. (ändrad senast 1973: 629). En europeisk konvention om brottmålsdoms intemationella rättsverkningar (brotlmålsdomskonventionen) har tillträtts av Sverige och bestämmelser i detla ämne har i anledning därav tagits in i lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av broltmålsdom (ändrad senast 1973: 136), Enligt nämnda lagar kan utländsk broltmålsdom på begäran verkställas här i landet liksom det är möjligt att från svensk sida begära verkstäUighet i främmande stat av svensk brottmålsdom.

Lagföring för brott kan med stöd av etl av de högsta åklagarmyndigheterna i de nordiska länderna den 6 februari 1970 träffat samarbetsavtal flyttas över till annat nordiskt land där den misstänkte är bosatt eller, i vissa fall, till land där han uppehåUer sig. Inom Europarådet har utarbetats en konvention om överförande av lagföring i brottmål (lagfö-ringskonventionen). Frågan om Sveriges tillträde till denna konvention

Prop. 1975:35 25

och om lagstiftning som föranleds därav behandlas i departementspromemorian (Ds Ju 1973:12) InternationeUt samarbete rörande överförande av lagföring i brottmål.

Enligt 5 § 7 lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom får europeisk brottmålsdom inte verkställas här i landet, om den dömde genom lagakraftägande dom, som meddelats i annan främmande stat än den stat som gjort framställning om verkställighet, för gärning som påföljden avser har frikänts från ansvar eller dömts till påföljd, som har verkställts i sin helhet eller håller på att verkställas eller har bortfallit till följd av preskription eller på grund av att nåd eller amnesti beviljats i nämnda siat, eller om den dömde genom sådan dom förklarats skyldig till brottet utan att påföljd ådömts. Mot denna bestämmelse svarar en år 1972 i BrB införd ny paragraf, 2 kap, 5 a §. Enligt där givna bestämmelser får under vissa närmare angivna förutsättningar lagföring inte ske i Sverige för gärning beträffande vUken fråga om ansvar prövats genom lagakraftägande dom som har meddelats i främmande stat där gärningen förövats eller i främmande stal som har tillträtt den europeiska brotlmålsdomskonventionen, I promemorian Ds Ju 1973:12 föreslås att motsvarande skall gälla när fråga om ansvar för gärningen har prövats genom lagakraftägande dom meddelad i främmande stat som har tUlträtt den europeiska konventionen om överförande av lagföring i brottmål.

3 Departementspromemorian

3.1 Ändringar i den allmänna utlämningslagen

3.1.1 Platsen för brottet

I promemorian (Ds Ju 1974: 8) redogörs inledningsvis för vad som gäller eller avses komma att gäUa enUgt de nordiska ländemas aUmänna ullämningslagar i fråga om utiämnmg för brott som har begåtts inom det egna landet. Därvid konstateras att den finska lagen (3 §) föreskriver att utlämning för brott, förövat i Finland eller ombord på finskt fartyg eller luftfartyg, får ske om lagföring för brottet i den ansökande staten befinns ändamålsenlig och det straff som i den främmande staten skulle kunna följa på brottet inte väsentligt avviker från påföljd som kunde följa på brottet enligt finsk lag. Har straff ådömts för brottet, får utlämning ske endast om straffpåföljden inte väsentligt avviker från vad som i Finland hade kunnat följa på brottet. Enligt det norska utkastet till ny lag om utlämning (3 §) kan utiämning ske också för gärning, som helt har begåtts inom det egna landet, dock endast om del inle kan antas att gärnmgen bör åtalas i Norge, Den danska lagen saknar helt bestämmelser i dessa hänseenden.

Den svenska bestämmelsen i 3 § allmänna utlämningslagen om alt ut-

Prop. 1975: 35 26

lämning i princip får beviljas endast för gärning som helt eller delvis har förövats utom Sverige eller ombord på utländskt fartyg eller luftfartyg eller för medverkan till sådan gärning bygger, konstateras det i promemorian, på uppfattningen att ett brott bör lagforas och bestraffas i det land där det har begåtts. I promemorian framhålls vidare att det i praktiken emeUertid kan förekomma fall där det framstår som lämpligt och praktiskt att brottet beivras i annat land än gärningslandet även om gärningsmannen uppehåller sig där. Sålunda kan det ibland vara önskvärt att lagföring sker i ett sammanhang för likartad brottslighet som har förövats i flera stater. Som exempel nämns systematiska checkbedrägerier i ett flertal länder. Som regel torde det i ett sådant faU innebära en fördel för gärningsmannen att hela brottsligheten kan bedömas i ett sammanhang. Endast en rättegång behöver äga rum. Den därvid utmätta påföljden torde i regel inte heller bli svårare än den sammanlagda effekten av de separata påföljdsbestämningar som annars skulle bli nödvändiga. Från rättssäkerhetssynpunkt synes det därför inte möta betänkligheter att i dessa fall göra det möjligt att utlämna för brott begångna i Sverige. Möjlighet bör därför finnas att i sådana och liknande fall bevilja utlämning även för brott som har begåtts här i landet. Detta bör gälla oavsett om brottet omfattas av den ursprungliga utlämningsfram-ställnmgen eller om det först under utlämningsärendets handläggning upptäcks att den som begärs utlämnad har begått sådant brott och det anmodande landet i anledning därav förklarar sig viUigt att överta lagföringen. Det bör också vara möjligt att lämna medgivande enligt 24 § beträffande sådant i Sverige förövat brott som uppdagas efter verkställd utlämning.

Enligt promemorian kan det vidare sättas i fråga om inte utlämning bör kunna medges för brott som har begåtts i Sverige även om annan, utomlands förövad brottslighet inte föreligger. Ibland framstår det nämligen som ändamålsenligt att utiämning kan bevUjas i sådan situation. Så kan t. ex, vara fallet när en utländsk medborgare här i landet har begått brott mot en landsman som därefter återvänt tiU sitt hemland. Det kan därvid vara mera ändamålsenligt och praktiskt, t. ex. från bevissynpunkt, att målet handläggs i gärningsmannens hemland. Resocialiseringsmöj-lighelerna kan också tänkas vara större, om påföljden får verkställas i hemlandet.

I promemorian framhålls att önskemålet om rättslikhet mellan de nordiska ländemas allmänna ullämningslagar bäst skulle tillgodoses om 3 § i den svenska lagen slopas så att utlämning också skall kunna beviljas för brott som har förövats uteslutande i Sverige, En lagändring av anfört slag skulle därtUI stå i god överensstämmelse med aktuella strävanden att ytterligare förbättra det europeiska samarbetet för att hindra och beivra brott. Det hänvisas här tUl den rekommendation som utarbetats inom Europarådet.

Prop. 1975: 35 27

Att medge utlämning och därmed lagföring utomlands för brott begånget i Sverige kan enligt promemorian sägas innebära ett avsteg från principen om absolut åtalsplikt. I promemorian erinras emellertid om att ett betydelsefullt undantag från denna princip redan har gjorts i den nordiska uflämnmgslagen, som medger att utiämning bevUjas också för brott som har begåtts i Sverige. Ett upphävande av 3 § i den allmänna uUämnmgslagen innebär därför mgen principiell nyhet inom utlämningslagstiftningen.

Vidare framhålls i promemorian att det i allt större omfattning torde komma att inträffa att uflänningar som har dömts i Sverige efter att ha begått brott här kommer att avtjäna straffet i hemlandet. En sådan utveckling kan väntas bli följden bl. a, av ett ökat europeiskt samarbete på detta område inom ramen för europakonventionen om brottmålsdoms internatonella rättskraft. Det är vidare sannolikt att den europeiska konventionen om överförande av lagföring i brottmål kommer att få till följd att åklagarmyndigheterna i andra länder i allt större utsträckning på framställning från svensk åklagarmyndighet kommer att överta lagföringen för brott som deras egna medborgare har begått under vistelse i Sverige. Ett upphävande av 3 § utlämningslagen utgör enligt promemorian sett mot denna bakgnmd en konsekvens av det ökande internationella samarbetet på det rättsliga området.

I promemorian föreslås under åberopande av det anförda att 3 § utlämningslagen upphävs. Det understryks därvid att en sådan åtgärd givelvis inte får till följd att det uppkommer någon som helst skyldighet att uflämna för brott som har begåtts i Sverige, övriga utiämningsviUkor gäller också för sådant brott, t. ex. hindret enligt 10 § första stycket på grund av att åtal har väckts här för brottet. Även i sådant fall då det visserligen inte föreligger något i utlämningslagen angivet hinder för utiämnmg men där det likväl framstår som olämpligt att uflämning för brottet äger rum kan utiämnmg alltid vägras med stöd av Kungl, Maj:ts diskretionära prövningsrätt.

3.1.2 Utlämning för flera gärningar

I promemorian påpekas att det enligt de danska och finska lagarna samt det norska utkastet är möjligt att utlämna även för brott som inte uppfyller de i lagen uppstäUda kraven på svårhetsgrad, nämligen när det är fråga om flera gärningar och åtminstone en av dessa uppfyller kraven. I anslutning till en redogörelse för de överväganden i denna fråga som gjordes vid den svenska utlämningslagens tillkomst nämns i promemorian att en Uknande regel föreslogs av lagrådet (prop. 1957:156 s, 114 och 119). Vidare hänvisas tUl att möjlighet tiU uflämning i nu avsedda fall finns enligt de nordiska utiänmingslagaraa (se 3 § i den svenska lagen). I anslutning härtill framhålls i promemorian att ett införande av en motsvarande bestämmelse i den svenska allmänna utläm-

Prop. 1975: 35 28

ningslagen skulle innebära att större enhetlighet i de nordiska ländernas lagstiftning uppnås. Vidare erinras om att den europeiska utlämningskonventionen (artikel 2 punkt 2) innehåller en regel av innebörd att den anmodade staten skall äga rätt att medge utlämning även för sådana ac-cessoriska brott som inte uppfyller villkoren beträffande straffskalan.

Både sakliga skäl och intresset av nordisk rättslikhet talar således enligt promemorian för att bestämmelsen i 4 § allmänna utlämningslagen bör kompletteras med en föreskrift som gör det möjligt atl, när en person begärs utlämnad för två eller flera brott av vilka något eller några är lindrigare än som anges i denna bestämmelse, bevilja utlämning även för brott av sådan lindrigare beskaffenhet. I promemorian diskuteras därefter om det för sådana lindrigare brott likväl skall krävas viss minsta svårhetsgrad, exempelvis att det skall ingå fängelse i straffskalan. Härvid framhålls att det enligt den finska lagen och det norska utkastet fordras endast att gärningen är straffbar enligt finsk resp, norsk rätt. Några särskilda skäl att för svensk del inta en annan ståndpunkt torde enligt promemorian inte föreligga. Konsekvensen av en motsvarande regel blir å andra sidan bl. a. att utlämning kan bevUjas även fÖr sådana gärningar som enligt svensk rätt bedöms som rena ordningsförseelser och kan medföra endast penningböter. Mot en sådan ordning kan invändas att resultatet i undantagsfall kan bli alt den som har utlämnats för lagföring i den ansökande staten sedermera frikänns för det grova brottet och fälls till ansvar endast för den gärning som enligt svensk rätt kan medföra enbart böter. En sådan konsekvens synes dock enligt promemorian inte behöva anses som stötande annat än om den tilltalade därvid skulle dömas till en frihelsberövande påföljd. Vissa möjligheter alt förhindra uppkomsten av sådana situationer torde emellertid föreligga genom den fria prövningsrätt som Kungl. Maj:t alltid har i utlämningsärenden. Det bör därför förutsättas att Sverige i utlämningsavtal inte kommer att ålägga sig en skyldighet utan endast medge en möjlighet att i förevarande fall bevilja utlämning för gärningar, för vilka enligt svensk rätt är stadgal endast böter,

I promemorian förordas att bestämmelsen tas in som ett andra stycke av 4 § och utformas så att den ger Kungl, Maj:t möjlighet att med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet avgöra om utlämning bör beviljas även för lindrigare brott. Härigenom kommer den prövning av utlämningsbegäran som högsta domstolen har att göra att omfatta även den föreslagna bestämmelsens tillämplighet.

3.1.3 Dom i tredje land som hinder mot utlämning

I promemorian hänvisas till den utvidgning av tillämpningsområdet för artikel 9 i den europeiska utlämiungskonventionen som rekommenderats inom Europarådet, Artikeln, som föreskriver att utlämning inte skall medges om den eftersökte av den anmodade statens behöriga myndighe-

Prop. 1975: 35 29

ter slutiigt har dömts för det brott för vilket utiämning begärts, bör enligt rekommendationen tUlämpas också om dom har meddelats i tredje land. Vidare erinras om de hinder för straffverkstäUighet respektive lagföring i Sverige som föreligger enligt bestämmelserna i 5 § 7 lagen om internationeUt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom och 2 kap. 5 a § BrB, I sammanhanget framhåUs också att det i promemorian Ds Ju 1973:12 har föreslagits en utvidgning av sistnämnda lagrum till att avse även faU då fråga om ansvar för gärning prövats genom lagakraftägande dom i främmande stat som har tiUträtt den europeiska konventionen om överförande av lagföring i brottmål, I de fall då enligt de angivna bestänunelserna verkstäUighet och lagföring mte får ske i Sverige synes enligt promemorian inte heller utlämning för lagföring i annat land böra komma i fråga. Det föreslås därför alt en mot 5 § 7 internationeUa verkställighetslagen och 2 kap, 5 a § brottsbalken svarande bestämmelse tas in i 10 § allmänna utiämningslagen.

I promemorian konstateras att den sålunda föreslagna bestämmelsen iimebär att ett nytt absolut utiämningshinder tillkommer. Detla hinder kan i vissa fall strida mot internationella överenskommelser som Sverige tidigare har ingått. Det torde därför vara nödvändigt att förse den föreslagna nya bestämmelsen med en övergångsbestämmelse som gör det möjligt att tillämpa sådana överenskommelser även om de avviker från utlämningslagens regler i deras nya lydelse. Enligt promemorian bör man emellertid från svensk sida under hand försöka få tUl stånd en an-passnmg av ifrågavarande överenskommelser till de nya bestämmelserna,

3.1.4 Villkor vid utlämning

Under detta avsnitt behandlas i promemorian den s, k, immunitetsregeln i 12 § första stycket 2 allmänna utiämningslagen. Enligt detta lagrum skall som villkor för utlämning gälla att den utlämnade under 45 dagar närmast efter rättegång och avtjänande av därvid bestämd påföljd inte får på något sätt hindras att lämna det land till vilket han har utlämnats såvida han inte gör sig skyldig till nytt brott. Det konstateras atl varken de danska och finska lagarna eller det norska utkastet innehåller någon motsvarande bestämmelse. Inte heUer mnehåller den europeiska utlämningskonventionen någon motsvarighet till förevarande svenska bestämmelse. Något förbehåll i detta hänseende gjordes mte från svensk sida vid tillträdet tUl konventionen. Också utiänmmgsavtalen med Ame-rUcas Förenta Stater och Storbritannien saknar motsvarighet tUl nu ifrågavarande bestämmelse (jfr prop, 1962: 40 s. 7 och 1963:174 s. 7).

Den nuvarande immunitetsregeln framstår enligt promemorian som aUtfÖr långt gående genom att den begränsar det utlämningsbegärande landets befogenheter att vidta åtgärder med anledning av den uHämna-des eget handlande till att gälla endast lagföring för brott, begånget eftei

Prop. 1975: 35 30

utlämningen. Sålunda kommer en person, som utlämnas till det land där han är medborgare, efter avtjänande av straffet i förhållande till sina landsmän att försättas i en för honom gynnsam särställning som kan anses stötande för rättskänslan. För den främmande staten kan det därvid synas särskilt egendomligt att den utlämnade inte ens får omhändertas i administrativ ordning eller meddelas avflyttningsförbud med anledning av omständighet som har inträffat efter utlämningen.

De nu anförda skälen jämte angelägenheten att nå större enhetiighet i de nordiska ländernas lagstiftning på detta område och en bättre överensstämmelse mellan den allmänna utlämningslagen och de utlämningsavtal som Sverige under senare år har ingått anses i promemorian ha en sådan tyngd att immunitetsregeln i den svenska lagen bör upphävas. Det framhålls därvid att en sådan ändring knappast kan sägas medföra någon beaktansvärd försämring av den utlämnades ställning. Det föreslås därför att bestänunelsen i 12 § första stycket 2 skall utgå,

3.1.5 Förfarandet

I promemorian konstateras att en framställning om utlämning enligt gällande ordning handläggs först i utrikesdepartementet och därefter i justitiedepartementet. För att ärendet skall kimna överlämnas tUl RA för vidare utredning krävs beslut av Kungl. Maj:t i statsrådet. Beslutet innehåller endast ett förordnande enligt 16 § att ärendet skall överlämnas tUl RA. Beslut enligt 15 §, som innebär att framställningen omedelbart avslås, förekommer ytterst sällan. Kungl. Maj:ts beslut om överlämnande av ärendet till RA utgör därför enligt promemorian i praktiken en onödig omgång som inte oväsentligt fördröjer handläggningen. Eftersom den som begärs utlämnad inte sällan är anhållen medför det tUlämpade förfarandet också en förlängning av anhållningstiderna.

I syfte alt förenkla förfarandet och vinna tid i handläggningen föreslås i promemorian en ordning som innebär att framställning om utlämning i fortsättningen skall överlämnas direkt från utrikesdepartementet till RA. Chefen för justitiedepartementet torde dock böra hållas underrättad om samtliga framställningar. Därigenom möjliggörs bl. a. en kontroll av att det inte samtidigt föreligger någon sådan konkurrerande framställning från annat nordiskt land, om vilken Kungl, Maj:t har att fatta beslut enligt 15 § andra stycket nordiska utlämningslagen.

Den möjlighet till omedelbart beslut om avslag som 15 § aUmänna utlämningslagen ger lorde enligt promemorian kunna behållas även om handläggningsordningen ändras. Motsvarande möjlighet finns i de övriga nordiska ländernas lagstiftning. Vidare är det önskvärt att utredning inte verkställs i fall som överlämnats tUl RÅ och som, innan någon egentiig utredning hunnit verkställas, bedöms som ett uppenbart avslags-faU. Det föreslås därför att RA i sådant fall genast övelämnar ärendet jämte eget yttrande till chefen för justitiedepartementet. Kungl. Maj:t

Prop. 1975: 35 31

prövar därefter om framställnmgen omedelbart skall avslås. I annat fall, dvs, om RA inte genast överiämnar ärendet till Kungl. Maj:t eller om framställningen inte avslås omedelbart, skall nödvändig utrednkig verkställas genom RA:s försorg. Förfarandet skall sedan fortsätta enligt samma ordning som nu gäller. Dessa förslag till ändringar i nuvarande handläggningsordning medför ändringar i 15 och 16 §§ aUmänna utlämningslagen,

3-1.6 Tvångsmedel

Promemorian behandlar under detta avsnitt reglerna i 23 § första stycket allmänna utlämningslagen om befogenhet för polis- eller åklagarmyndighet att besluta om användning av tvångsmedel mot den som i annan stat är efterlyst för brott som kan föranleda utlämning. De tvångsmedel som i sådant fall kan tillgripas i awaktan på en begäran om utiämning är anhållande, reseförbud och beslag.

I promemorian påpekas att det i de danska och finska utlämningsla-gama och det norska utkastet tiU ny lag om utlämning finns bestämmelser som anger att den som har anhålUts provisoriskt skall friges, om han inte begärs utlämnad inom viss tid. Vidare hänvisas till att det i den europeiska utlämningskonventionen (artikel 16 pimkt 4) föreskrivs, att den som anhållits provisoriskt får friges, om den anmodade parten inte mottagit begäran om uflämning inom 18 dagar efter anhållandet, och att an-hållningstiden under inga förhållanden får överskrida 40 dagar från dagen för anhållandet. Enligt de med Amerikas Förenta Stater och Storbritannien ingångna utlämningsfördragen (artikel XII punkt 2 resp. artikel 11 punkt 2) skall den som anhållits provisoriskt friges, om utläm-ningsframställning inte mottagits inom 40 resp. 30 dagar efter anhållandet. I utlämningsfördraget med AustraUen (artikel XVII punkt 3) stadgas att den anhåUne får försättas på fri fot om utiämningsframstäUning inte görs inom skälig tid efter anhållandet.

Det konstateras i promemorian att den svenska utiämningslagen saknar en regel om frigivning av den som har anhållits provisoriskt för det faUet att han inte begärs utlämnad inom viss tid. Det framhåUs vidare att en sådan bestämmelse fanns i det tiU lagrådet remitterade förslaget till utlämningslag men att den senare uteslöts i propositionen i samband med att man på lagrådets hemställan slopade en likaledes föreslagen föreskrift om en maxunitid på två månader för framställning om uflämning av den som är anhållen. Såväl Sveriges därefter gjorda internationella åtaganden som önskemålet om nordisk rättslikhet på detta område synes emellertid enligt promemorian tala för att en särskild regel om den allra längsta tid under vilken någon skall kunna vara anhållen i avvaktan på en formell framstäUnmg om utiämning bör tas in i lagen. Det föreslås därför att 23 § kompletteras med en bestäounelse om frigivning av den som har anhållits provisoriskt, om inte framställning om utiäm-

Prop. 1975: 35 32

ning har gjorts inom viss tid. Det konstateras därvid att en liknande tidsfrist har tagits in i 17 § lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Utgångspunkten för tidsberäkningen bör i förevarande fall vara dagen för anhållandet, dvs, den dag då an-hållningsbeslutet verkstäUdes, och fristen bör bestämmas till 30 dagar. Därigenom uppnås överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i avtalet mellan Sverige och Storbritannien, Det är emellertid enligt promemorian nödvändigt alt göra undantag för sådana fall där framställningen om utlämning grundas på överenskommelse med främmande stat vari längre frist stadgats (t. ex, konventionen mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater), I promemorian understryks slutligen all det inte är avsikten med den föreslagna regeln att den tid som där anges skall bli normerande i annat avseende än som en absolut övre gräns vid den fortsatta praktiska tUlämpningen av bestämmelserna i 23 § andra stycket.

Härefter behandlas i promemorian förhåUandet mellan 16 och 23 §§. Enligt 16 § andra stycket skall, sedan framställning om utiämning gjorts, beträffande tvångsmedel gälla vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Det framhålls i promemorian att det däremot inle klart framgår av utlämningslagen hur användningen av tvångsmedel enligt 16 § som förutsätter ett häktningsförfarande enligt rättegångsbalken (RB), skall samordnas med anhållningsförfarandet enligt 23 §. Promemorian hänvisar tUl att problemet har berörts i ett av dåvarande ställföreträdande justitieombudsmannen (JO) Wennergren genom beslut den 26 mars 1971 avgjort ärende (JO:s ämbetsberättelse 1972 s, 496 ff), JO har där uttalat bl. a. att den omständigheten att en utiämningsframstäUning anländer bör förarUeda åtgärd för att få det anhållnlngsbeslut som meddelats i avbidan på denna framställning ersatt med ett ordinärt häktningsbeslut enligt 16 § utlämningslagen. Inom vilken tid åtgärden skall vidtas är oreglerat. Den i 24 kap. 12 § RB stadgade femdagarsfris-len är enligt JO:s mening uppenbarligen otillämplig. JO anser därför alt mer inte kan sägas än alt åtgärd för häktning skall vidtas utan uppskov. JO har till justitiedepartementet överlämnat en avskrift av beslutet att tas under övervägande vid en översyn av utlämningslagen.

Enligt promemorian kan det inte råda någon tvekan om att avsikten har varit att anhållandet inle bör utsträckas längre än som är oundgängligen nödvändigt och att det vid behov så snart som möjligt bör ersättas av ett omhändertagande i mindre provisorisk form. Förfarandets nära anknytning tUl det vanliga rättegångsförfarandet i brottmål gör det naturligt att anhållandet i så fall i princip skall följas av häktning. En förutsättning är givetvis att den för häktningsfrågans bedömning nödvändiga utredningen kan förebringas inför rätten. Detta torde sällan vara fallet innan en formell framstäUning om utlämning av den anhållne har gjorts. I praktiken har det sålunda visat sig att de handlingar på vilka en fullständig utredning kan gmnda sig i regel företes först i samband med

Prop. 1975:35 33

utlämnmgsframställningen. Praktisk möjlighet att avlåta häktnings-framstäUning torde aUtså inte finnas förrän vetskap föreligger om att utlämning har begärts och utlämningsframställningen med därvid fogade handlingar har kommit åklagarmyndigheten tillhanda. En förtydligande föreskrift om skyldighet att avlåta häktriingsframslällning eller att frige den anhållne bör därför enligt promemorian knyta an till tidpunkten för begäran om utlämning.

Promemorian förordar alt skyldighet att göra häktningsframstäUning skall åvila anhållningsmyndigheten, dvs. RÅ eller den lokala åklagarmyndighet som handlägger ärendet. Med den ändrade ordning i fråga om förfarandet som tidigare föreslagits kommer handlingarna i ärendet att överlämnas från utrikesdepartementet direkt till RA. Anhållningsmyndigheten kommer på så sätt att i nära anslutning till utlämningsfram-ställningens avlämnande få möjUghet att bedöma om häktningsframstäUning bör avlåtas. För att undanröja den oklarhet som JO har påtalat bör det i 23 § införas en bestänunelse om skyldighet att i detta skede av förfarandet föranstalta om framställning om häktning av den som har an-håUits enligt 23 §, om den anhållne inte friges. Skyldigheten att vidta sådan åtgärd åvilar enUgt vanliga straffprocessuella regler anhållningsmyndigheten, som därför i förekommande fall av RA omedelbart bör underrättas om att utlämningsbegäran har inkommit och få del av därvid överlämnade handlingar,

I promemorian hänvisas till att enligt utlämningsfördragen med Amerikas Förenta Stater, Storbritannien och Australien de handlingar varpå framställning om utiämning grundas skall vara åtföljda av översättning till den anmodade statens språk. Den europeiska utlämningskonventionen innehåller föreskrift om att handlingar i utlämningsärende skall vara avfattade på den begärande eller den anmodade statens språk men att den anmodade staten kan kräva översättning till elt av Europarådets officiella språk enligt eget val. Delta innebär att utiämningsframstäUning som grundas på europakonventionen inte behöver vara åtföljd av översättning tUl svenska språket av de handlingar som åberopas i ärendet. Eftersom dom eUer sådant häktningsbeslut som meddelats av domstol eller domare enUgt 9 § tredje stycket allmänna utiämningslagen i regel skall godtagas i sådana fall, behöver emellertid översättningen till svenska inte medföra någon nämnvärd fördröjning av handläggningen, I fråga om uflämningsframstäUningar sdbi varken grundar sig på europakonventionen eller på något av de bilaterala utlämningsfördragen kan Sverige alltid begära att handlingarna skall vara översatta till svenska språket.

Mot bakgrund av vad som nu sagts bör det enligt promemorian kunna förutsättas att häktningsframställning alltid skall kunna avlåtas lill rätten inom samma tidsfrist som enligt 24 kap. 12 § RB gäller vid anhållande, dvs. inom fem dagar. Med hänsyn tiU den fördröjning som i 3 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 35

Prop. 1975: 35 34

vissa fall kan orsakas av att handlingarna i utlämningsärendet måsle översältas innan de kan överlämnas från utrikesdepartementet till RA, synes emellertid i förevarande sammanhang utgångspunkten för nämnda frist böra räknas först från det RA får del av uflämningsframställningen. Det föreslås att en bestämmelse med denna innebörd tas in i 23 §.

I promemorian framhålls slutligen att de föreslagna ändringarna i 23 § avser även fall då i stället för anhållande reseförbud åläggs i avvaktan på en begäran om utlämning.

3.1.7 Transitering

I promemorian påpekas att det i de danska och finska lagarna samt i det norska lagutkastet i motsats till den svenska lagen finns en särskild reglering vad gäller genomtransport från främmande stat till annat nordiskt land. Reglerna innebär bl. a. att genomtransport i sådant fall kan ske också såvitt gäller medborgare i transiteringslandet i samma utsträckning som utiämnmg till det mottagande nordiska landet skulle ha kunnat äga rum enUgt den inlernordiska utlämningslagstiftningen.

Promemorian hänvisar till att det från de övriga nordiska länderna har framförts önskemål om ett förtydligande av transiteringsregeln i den svenska allmänna utlämningslagen för fall som nu har nämnts. För att avhjälpa den brist som på denna punkt finns i den svenska utlämningslagen och få en likartad reglering av denna fråga i de fyra ländernas lagstiftning bör enUgt promemorian den svenska transiteringsregeln kompletteras. Förslag till ändring av 25 § läggs därför fram. Ändrigsförsla- get bygger närmast på texten i den danska lagen och det norska utkastet.

3.2 Uppdelning av gemensam påföljd

I promemorian hänvisas inledningsvis till vad som där tidigare (avsnitt
3.1,2) sagts om det fallet att utlämning begärs från Sverige för verkstäl
lighet av påföljd som avser både utlämningsbara och icke utlänmings-
bara brott. Utlämning beviljas då endast med avseende på förstnämnda
brott och det förutsätts att den gemensamma påföljden i det främmande
landet till följd härav kommer att delas upp på de olika brotten och att
verkställighet sker i enlighet med de villkor som uppställts från svensk
sida. {r

Motsvarande problem uppkommer enligt promemorian ibland i det spegelvända fallet, dvs, när man från svensk sida begär utlämning från annan stat för verkställighet av redan ådömd gemensam påföljd för flera brott och hinder mot utiänming enligt den främmande statens lagstiftning möter i fråga om något av brotten. Brottet uppfyller kanske inte uppställda krav på gärningens svårhetsgrad eller är över huvud taget inte straffbart enligt den främmande statens strafflagstiftning eller också

Prop. 1975:35 35

har preskription mträtt enligt denna lagstiftning. I sådana faU måste man från svensk sida återkalla utiämnmgsframstälhiingen, eftersom det f. n, inte finns någon laglig möjlighet att dela upp den gemensamma påföljden på olika brott,

I promemorian framhålls vidare att en motsvarande situation kan uppkomma, om det med stöd av den europeiska brottmålsdomskonven-tionen begärs verkstäUighet utomlands av svensk brottmålsdom som avser två eller flera brott och hinder mot verkställighet enligt den främmande statens lagstiftning föreUgger såvitt avser något eUer några av brotten. Problemet har uppmärksammats av RA i remissyttrande över den inom justitiedepartementet upprättade promemorian (Ds Ju 1972: 4) angående lagstiftning om verkstälUghet av utiändsk brottmålsdom m. m. (se prop. 1972: 98 s. 62 och 85). RA ifrågasätter därvid om inte svensk domstol, i första hand domstol som har dömt i målet, bör ges möjlighet att dela upp den ådömda påföljden med avseende på de olika brott som ingår i domen, när en sådan uppdelning behövs för att verkställighet skall kunna ske i främmande stat.

En bestämmelse av det slag som RA avsett synes enUgt promemorian lämpligen böra utformas efter mönster av stadgandet i 34 kap. 10 § första stycket BrB, där det föreskrivs bl, a. att, om det genom lagakraflvunnen dom förordnats att påföljd som ådömts i tidigare mål skall avse ytterligare brott och den tidigare ådömda påföljden av högre rätt ändras genom dom som vinner laga kraft, frågan om påföljd för nämnda brott efter anmälan av åklagare ånyo skall prövas av domstol. Den nya bestämmelsen om möjlighet för domstol att dela upp en för flera brott gemensamt bestämd påföljd bör avse både det fallet att fråga är om utlämning till Sverige för verkstälUghet av endast en del av en svensk dom och den situationen att det övervägs att begära verkstäUighet utomlands beträffande någon del av en här meddelad dom (jfr artikel 4 punkt 2 i den europeiska konventionen om brottmåls-doms internationella rättsverkningar och 7 § lagen om internationeUt samarbete rörande verkställighet av broltmålsdom), I promemorian läggs fram förslag tiU en ny paragraf i 34 kap. BrB av denna innebörd. Vidare föreslås en följdändring i 38 kap, samma balk.

3.3 Ändringar i den nordiska utlämningslagen

3.3.1 Förbudet mot åtal för annat brott m. m.

I promemorian hänvisas tUl att det vid de nordiska departementsöver-läggnmgarna angående ändringar i utlämningslagstiftnmgen från dansk sida har lagts fram förslag till ändringar i vissa av reglerna i de nordiska utiämningslagarna. Syftet med förslaget är att åstadkomma en begränsning av antalet fall i vUka medgivande krävs för att den uflämnade skall kunna ställas till ansvar i verkställighetslandet för gärning som begåtts

Prop. 1975:35 36

före utlämningen. Medgivande skall enUgt förslaget behöva ges bara när gärningen innefattar politiskt brott eller när den utlämnade är medborgare i det land från vilket han har utlämnats. Därjämte skall ett absolut hinder mot åtal och bestraffning gälla, när den utlämnade i sistnämnda land har dömts eller frikänts eller meddelats åtalsunderlåtelse för gärningen.

Som motivering för förslaget har vid överläggnmgarna angetts att dess genomförande skulle innebära en väsentlig förenkling av myndighetemas handläggning av dessa ärenden utan åsidosättande av rättsskyddssynpunkter. Därvid hänvisades tUl rättslikheten i de nordiska länderna och det förtroende man har för varandras rättssystem. Under överläggningarna nåddes enighet om att man borde genomföra de föreslagna ändringarna.

Ett förslag tUl ändrmg av 7 och 18 §§ nordiska utiämningslagen, byggt på det danska ändringsförslaget, läggs fram i promemorian. Förslaget innebär i huvudsak följande.

17 § första stycket 1 tas in en bestämmelse som anger att det i fall då den uflämnade i Sverige dömts eller frikänts eller meddelats åtalsunderlåtelse för brott, som begåtts före utlämningen, föreligger absolut hinder mot att i verkställighetslandet åtala eller straffa honom för samma brott. Enligt gällande regler kan medgivande enligt 18 § inte lämnas i sådant fall, eftersom hinder mot utlämning för brott föreligger enligt 5 §, Däremot kan den utlämnade åtalas eller straffas, om han själv samtycker till det eller annat undantagsfall enligt 7 § föreligger. I detla hänseende innebär ändringsförslaget ett ökat skydd för den utlämnade. Från handläggningssynpunkt medför den föreslagna regeln att myndighetema i det nordiska land till vUket utlämningen skett måste undersöka om dom eller åtalsunderlåtelse beträffande den tidigare gärningen har meddelats i Sverige. Med hänsyn tUl det samarbete som finns mellan polis- och åklagarmyndigheterna i de nordiska länderna synes detta inte behöva vålla några problem. Den myndighet som har att ta ställning till frågan om åtal eUer verkställighet av viss åtgärd kan vända sig direkt till vederbörande myndighet i det andra landet och inhämta upplysning huruvida dom eUer åtalsunderlåtelse hindrar lagföring eller verkställighet. Har beslut att inte tala å brottet meddelats kommer beslutet att hindra lagföring och verkställighet så länge det inte ändras.

De i 7 första stycket 2 föreslagna bestämmelserna är tillämpliga endast vid utlämning av svensk medborgare. De upptar de hinder som enligt 7 § nu gäller beträffande alla som utlämnas från Sverige tUl annat nordiskt land. För medborgare i annat land än Sverige medför ändringsförslaget sålunda att han kan åtalas eller straffas för tidigare brott utan att medgivande behöver inhämtas från Sverige och utan att hans eget samtycke eller annan imdantagssituation föreligger. 1 7 § första stycket 3 tas in en undantagsbstänunelse för annan än

Prop. 1975: 35 37

svensk medborgare. Är det tidigare brottet av politisk natur, måste enligt förslaget medgivande enligt 18 § inhämtas från Sverige eUer också de.o utiämnades samtycke eller annat i första stycket 2 nämnt undantagsfall föreligga,

7 § första stycket 4. Bestämmelsen motsvarar 7 § andra stycket i gällande lag. Den innebär ingen saklig ändring. I fråga om vidareutiämning skall således gälla samma ordning som f. n,

3.3.2 Tvångsmedel

Som förutsättning för användande av tvångsmedel enligt 17 § gäller att den som avses med åtgärden är efterlyst för brott som kan föranleda utiänming. Vid de förut berörda departementsöverläggningarna angående ändringar i utlämningslagstiftningen framkom enligt promemorian att denna bestämmelse i praxis har föranlett tveksamhet i sådan fall då främmande stat begär exempelvis provisoriskt omhändertagande av en person med känd adress utan att någon formeU efterlysning föreligger. Under överläggningarna nåddes enighet om att tvångsmedel borde kunna användas provisoriskt även i dessa fall och att erforderliga justeringar i lagtexten borde göras för att undanröja föreliggande tveksamhet. Det föreslås därför i promemorian att 17 § första stycket ändras så att den, som i främmande stat är misstänkt, tiUtalad eller dömd för brott som kan föranleda utlämning, på begäran av den främmande staten eller med anledning av där utfärdad efterlysning omedelbart får anhållas eller åläggas reseförbud.

3.3.3 Tillämpningsföreskrifter

Enligt 20 § första stycket ankommer det på Konungen att förordna om tillämpning av lagen i förhållande till stat som nämns i 1 § och enligt andra stycket meddelar Konungen i övrigt de närmare föreskrifter som erfordras för lagens tUlämpning. I promemorian erinras att det av 8 kap. 13 § första stycket i den nya regeringsformen framgår att regermgen direkt på grund av regeringsformen är behörig att besluta föreskrifter om verkställighet av lag. Bestämmelsen i 20 § andra stycket nordiska utiänmingslagen är sålunda överflödig och bör därför enligt promemorian utgå (jfr prop, 1974: 35 s, 92),

3.4 Användning av tvångsmedel utan samband med utlämning

I promemorian erinras inlednmgsvis om att vissa tvångsmeael, bl, a, beslag, kan användas både i a-waktan på att begäran om utlämning skall göras och sedan sådan framställning inkommit. Om utlämning bevUjas kan föremål som tagils i beslag överlämnas till den främmande staten, varvid de förbehåll som av hänsyn till enskild rätt eller ur allmän syn-

Prop. 1975: 35 38

punkt finnes påkallade får föreskrivas (21 § allmänna utlämningslagen, 15 § tredje stycket nordiska utlämningslagen).

Det konstateras därefter i promemorian att det enligt svensk rätt inte finns möjlighet att utan samband med uflämningsförfarande verkställa beslag för utländsk myndighets räkning. Vid Sveriges anslutning till den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål gjorde man därför förbehåll om att sådan rättshjälp som avser husrannsakan och beslag inte skulle lämnas från svensk sida (se prop. 1961: 48 s, 7), Eftersom intemationell rättshjälp i regel bygger på ömsesidighet medför detta att svensk myndighet inte kan påräkna bistånd från utländsk myndighet med åtgärder i utlandet för säkrande av bevis eller av målsägandes rätt alt återfå egendom som frånhänts honom genom brott. Detta förhållande har i flera fall våUat praktiska olägenheter. Olägenheterna kan antas i framtiden bli ännu mer framträdande på grund av kriminalitetens tilllagande internationalisering.

Enligt vad som anförs i promemorian uppmärksammades även frågan om användning av tvångsmedel ulan samband med utlämning vid departementsöverläggningarna angående ändringar i utlämningslagstiftningen, I Danmark sades beslag och husrannsakan kunna verkställas även på utländsk myndighets begäran enligt de allmänna reglerna härom i relsple-jeloven. På finskt håll hade man ännu inte haft anledning att ta ställning i frågan. Från norsk sida framhöUs att den allmänna utlämningslagen av år 1908 innehåller regler om intemationell rättshjälp av förevarande slag och att motsvarande bestämmelser intagits i utkastet till ny allmän utiämningslag. Någon enighet om tUlskapande av enhetiiga regler i de nordiska länderna på detta område kunde emellertid inte nås under överläggningarna.

För svenskt vidkonunande torde det enligt promemorian yara påkallat att införa bestämmelser som gör det möjligt att använda tvångsmedel för utländsk myndighets räkning även utan samband med uflämningsförfarande.

De tvångsmedel som i och för sig kan komma i fråga är, sägs det i promemorian, kvarstad, skingringsförbud, beslag och husrannsakan. I promemorian lämnas en redogörelse för gällande bestämmelser i RB om användningen av dessa tvångsmedel. Det konstateras att medan beslag används i utredningssyfte eUer för att återskaffa konkreta föremål som avhänts målsäganden genom brott eller som kan antas ha förverkats på grund av brott tvångsmedlen kvarstad och skingringsförbud avser att sä-kerstäUa målsägandens eller det allmännas rätt tiU skadestånd eller annan ersättning i pengar på grund av brott. Sistnämnda tvångsmedel skiljer sig således inte princpiellt — och i fråga om den lagtekniska utformningen endast obetydligt — från motsvarande civilprocessuella institut, som för övrigt har sina direkta motsvarigheter på det exekutionsrättsliga området i form av tvångsmedel för att säkra verkställigheten av redan

Prop. 1975: 35 39

meddelade avgöranden rörande penningprestationer. Frågan om införande av möjlighet att använda de straffprocessuella tvångsmedlen kvarstad och skmgringsförbud på begäran av utiändsk myndighet synes därför enligt promemorian böra behandlas i ett större sammanhang, lämpligen i samband med utformandet av regler om erkännande och verkställighet av utländska domar i förmögenhetsrättsliga mål.

Instituten beslag och husrannsakan lämpar sig enligt promemorian bättre för en särreglering på grund av sin karaktär av ordinära hjälpmedel vid utredning av brott ulan direkta motsvarigheter i civilprocessen. Dessutom torde det praktiska behovet av internationllt samarbete vara störst när det gäller dessa typer av tvångsmedel.

Beträffande den närmare utformningen av bestämmelser om användning av beslag och husrannsakan för utiändsk myndighets räkning synes det enligt vad som sägs i promemorian av såväl principiella som praktiska skäl knappast vara möjligt att utan modifiering kopiera eller hänvisa till reglerna i 27 och 28 kap. RB. Vissa begränsningar med hänsyn till beskaffenheten och svårhetsgraden av det brott som ligger till grund för framställningen torde sålunda böra föreskrivas. Vidare förefaller det ändamålsenligt att i synnerhet såvitt gäller framställningar från utomnordiska stater bereda utrymme för en diskretionär prövning av lämpligheten att länma begärt bistånd. Slutligen bör det finnas möjlighet att på samma satt som vid överlämnande av beslagtagna föremål i samband med utlämning förskriva de förbehåll som av hänsyn till enskilds rätt eller ur allmän synpunkt finnes påkallade.

Sammanfattningsvis sägs i promemorian att bestämmelserna lämpligen torde böra utformas med utiämningslagstiftningen som förebild men med de skUlnader som motiveras av de olika syften som utiäm-ningsinstitutet å ena och förevarande tvångsmedel å andra sidan avser att tjäna.

Det är enligt promemorian mera tveksamt om ifrågavarande regler om tvångsmedel, såsom fallet är i norsk rätt, bör tas in i utiämningslagarna eller samlas i en särskild författning. Till stöd för det senare alternativet anförs att beslämmelsema är avsedda alt tillämpas utan samband med utiämnmg och att det därför i viss mån skulle vara vUseledande att införa dem i utlämningslagstiftningen. Vidare torde den reglering som erfordras bli alltför omfattande för att rymmas i en enda paragraf, övervägande skäl synes alltså enligt promemorian tala för att hithörande bestämmelser tas in i en särskild författning.

En första förutsättning för att bistånd av förevarande slag skall lämnas bör enUgt promemorian vara att någon i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för där straffbelagd gärning. De i praktiken viktigaste fallen torde vata de där föremål eftersöks för att tjäna som bevisning under pågående lagföring av gärningsmannen i den främmande staten. Av hänsyn till målsägandeinlressen bör man dock inte utesluta

Prop. 1975: 35 40

de fall då lagföringen avslutals med fällande dom. Eftersom beslag under pågående brottsutredning och lagföring kan företas även för att säkra målsägandens intressen, skuUe det sålunda förefalla inkonsekvent att avböja en begäran om rättshjälp bara därför att lagföringen utmynnat i en fällande dom. En förutsättning är givetvis att talan om förverkande eller utfående av föremålet i fråga förts och bifaUits i målet,

I promemorian hänvisas tUl att det av såväl principiella som praktiska skäl lär vara nödvändigt att begränsa rättshjälpen med hänsyn till beskaffenhet och svårhetsgrad av det brott som ligger tiU grund för framstäUningen, Det förefaUer naturligt att härvid göra skillnad mellan fram-stäUningar från nordiska och andra främmande stater. Lämpligen kan förutsättningarna för bifall anknytas till de i resp. utiänmingslagar stadgade viUkoren.

För bifall till framställning från nordisk stat skulle således enligt promemorian endast fordras att frihetsstraff eller annat omhändertagande på anstalt kan följa på det brott som ligger tUl gmnd för framställningen, att — om delta brott är av politisk beskaffenhet — gärningen eller gärning av motsvarande beskaffenhet är i svensk lag belagd med straff och gärningsmannen inte är svensk medborgare samt att här i riket inte meddelats dom eUer beslut om åtalsunderlåtelse beträffande brottet. Någon anledning att i andra fall än det nyss nämnda utesluta bifall när den misstänkte, tUltalade eller dömde är svensk medborgare synes enligt promemorian inte föreligga.

När det gäller framställning om rättshjälp från utomnordisk stat bör, sägs det i promemorian, förutsättningarna för bifall vara snävare. Sålunda bör det krävas att den gärning som ligger till grund för framställningen motsvarar brott för vilkel enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år. Bifall till framställningen bör vara uteslutet om den gärning som ligger till grund för framställningen utgör militärt eller politiskt brott eller om gärningsmannen på grund av politiska förhållanden löper risk att i den främmande staten utsättas för svårare förföljelse. Framställningen bör inte heller kunna bifallas om gärningsmannen här i riket är åtalad för brottet i fråga eller om i Sverige — eUer,,under vissa tidigare under 3.1.3 angivna förutsättningar, i tredje stat — meddelats dom eller beslut om åtalsunderlåtelse beträffande brottet. Däremot synes det liksom när det gäller framställning från nordisk stat saknas anledning att i princip utesluta bifall därför att gärningsmannen är svensk medborgare.

Framställning om användning av tvångsmedel bör enligt promemorian innehålla uppgift om gärningsmannens namn, nationalitet och hemvist, den egendom som avses med framstäUningen, brottets beskaffenhet, tid och plats för detta samt i den främmande staten tiUämpliga straffbestämmelser. Om dom meddelats i den främmande staten, bör givelvis avskrift av denna fogas vid framställningen. Om dom ännu inte medde-

lats, synes det inte finnas anledning att kräva mer än uppgift om de omständigheter som styrker misstanken eller åtalet. Att såsom fallet är vid utlämning uppställa krav på beslut om häktning av gärningmannen torde sålunda inte vara motiverat.

Även när det gäller förfarandet vid prövning av begäran om rättshjälp anses i promemorian att skUlnad bör göras mellan framställning från nordisk och utomnordisk stat. Framställning från nordisk stat bör, liksom begäran om utiämning, kunna göras av vederbörande polis- eller åklagarmyndighet direkt hos svensk åklagarmyndighet. Denna bör först pröva om lagliga förutsättningar för bifall till framställningen föreligger enligt såväl den föreslagna lagen som RB:s bestämmelser om tvångsmedel av ifrågavarande slag. Om åklagaren finner alt fömtsättningarna är uppfyllda bör han göra en avvägning meUan å ena sidan vikten av det intresse som skall tillgodoses genom den begärda åtgärden och å andra sidan det intrång i tredje mans intresse som åtgärden kan innebära. Det torde enligt promemorian kunna förutsättas att RA kommer att verka för en enhetlig praxis i delta hänseende. Om åklagaren med bifall till framställningen förordnar om beslag, bör detta alltid underställas domstols prövning. Rätten bör därvid även pröva om hinder mol överlämnande av beslagtagen egendom föreligger och i förekommande fall föreskriva erforderliga förbehåll. Mot avgörandet bör talan kunna fullföljas enligt RB:s regler. Beslut om överlämnande av beslagtagen egendom bör kunna verkställas så snart del vunnit laga kraft.

Enligt promemorian bör framställning från utomnordisk stat göras på diplomatisk väg och till en början handläggas på samma sätt som en utlämningsbegäran. Om det inte redan av handlingarna framgår att hinder mot bifall till framställningen föreligger, bör denna alltså överlämnas till RA. Om denne fmner att framställningen inte lagligen kan bifallas, bör han genast överlämna ärendet till chefen för justitiedepartementet så att regeringen får möjlighet att omedelbart pröva om framställningen skall avslås. Om något lagUgt hinder mot bifall tiU framställningen inte anses föreligga, bör RA låta företa de åtgärder som föranleds av framställningen. Han bör därvid ha möjlighet atl delegera handläggningen till lägre åklagarmyndighet, RB:s bestämmelser bör gäUa i tUlämpliga delar. Förordnande om beslag bör dock alltid meddelas av åklagare och underställas domstols prövning. Rätten bör därvid också pröva om hinder mot överlämnande av beslagtagen egendom till den främmande staten föreligger och vilka förbehåU som i händelse av sådant överiämnande är påkallade av hänsyn llU enskilds rätt eller från allmän synpunkt. Talan mot rättens beslut bör kunna föras i enlighet med RB:s bestämmelser. Enligt promemorian synes det vid sådant förhåUande inte finnas anledning föreskriva att frågan om lagligheten av att överlämna egendomen till den främmande staten efter mönster av allmäna utiämningslagens bestämmelser alllid skall prövas av högsta domstolen. Däremot bör det an-

Prop. 1975: 35 42

komma på regeringen alt besluta i frågan om egendomen skall överlämnas. Det ligger i sakens natur att regeringen därvid bör vara bunden av den bedömning som framgår av lagakraftvimnet domstolsbeslut i ärendet, I promemorian läggs fram elt i enUghet med anförda riktlinjer utformat förslag lUl lag om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat.

4 Remissyttrandena

4.1 Ändringar i den allmänna utlämningslagen

Promemorians förslag om upphävande av förbudet i 3 § mot utlämning för brott som begåtts i Sverige har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. De enda principiella betänkligheter som riktats mot förslaget har framställts av överåklagaren i Stockholm och Föreningen Sveriges statsåklagare. Dessa remissinstanser påpekar sålunda att man genom utlämning av en person som gjort sig skyldig till brott i Sverige frånhänder sig rätten att förvisa honom ur riket. Denna invändning anses dock i yttrandena inte vara av avgörande betydelse.

I några yttranden görs gällande att ett upphävande av 3 § bör få till följd att man slopar eller mjukar upp också andra utiämningshinder än det som avses i denna paragraf. Svea hovrätt anser sålunda alt det kan ifrågasättas om inte den föreslagna ändringen bör föranleda upphävande även av stadgandet i 10 § första stycket att i Sverige väckt åtal utgör hinder mot utlämning för brottet. Hovrätten knyter an till det i promemorian nämnda exemplet om systematiska checkbedrägerier i ett flertal länder och anser det föga meningsfidll alt här i riket väckt åtal för ett sådant brott skall hindra en gemensam lagföring för hela brottsligheten i en främmande stal. Härtill kommer att stadgandet torde vila på samma princip, som genom upphävande av 3 § ej längre kommer att upprätthållas, eUer att det ankommer på vederbörande stal alt själv beivra brott inom dess områden. Hovrätten erinrar vidare om att i det förslag till lagstiftning (Ds Ju 1973: 12), som föranletts av Sveriges anslutning tUl den europeiska lagföringskonventionen, väckt åtal inte har ansetts utgöra hinder mot överförande av lagföring till annan stat. Överåklagaren i Stockholm, tUl vilken RÅ har anslutit sig, anser att bestämmelsen i 11 § alt förundersökning, åtal eller dom i Sverige för. annat brott i vissa fall utgör hinder mot utlämning bör revideras i samband med att 3 § utgår ur lagtexten.

När det gäller de räitstekniska konsekvenserna av ett upphävande av utlämningsförbudet i 3 § framhåUer Svea hovrätt att möjligheten att bevilja utiämning för brott som har förövats i Sverige aktualiserar frågor om åklagarens åtalsplikt, målsägandens subsidiära ålalsrätt och sätt för realiserande av målsägandens skadeståndsanspråk på grund av brottet.

Prop. 1975: 35 43

EnUgt hovrättens mening bör dessa frågor regleras och ha sin plats i RB. En sådan reglering kan dock anstå i awaktan på resultat av åtalsrätls-kommitténs arbete. Särskilda bestämmelser utanför RB bör emellertid redan nu meddelas angående målsägandens ställnmg samt om åtalsunderlåtelse och nedläggnmg av åtal vid bifaU till framstäUnmg om utlämning för brott förövat här i riket. BibehåUs ordningen som innebär att väckt åtal utgör absolut hinder för utiänming, bör bestämmelser meddelas om förbud mol åtal i a-waktan på prövning av gjord framställning om utlämning. Enligt hovrätten bör det vidare övervägas om inte åtalsförbud bör gälla redan från tiden för ingripande enligt 23 § allmänna utiämningslagen i det fallet atl förundersökning här har inletts angående brott av samma art som föranlett efterlysning i främmande stat.

Frågan om införande av en regel om åtalsunderlåtelse berörs även av överåklagaren i Stockholm som föreslår att i allmänna utlämningslagen förs in en bestämmelse, liknande den som har tagits in i 3 § första stycket i förslaget tUl lag om intemationellt samarbete rörande lagföring av brott. Regeln torde enligt överåklagaren kunna utformas så att, sedan framstäUning om uflämning gjorts för brott begånget i Sverige, åtal ej får väckas eUer strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot utfärdas för brottet, såvida ej begäran om uflämning avslagits. Av redovisnmgs-skäl anser överåklagaren det även vara önskvärt med en regel av innebörd att åklagaren, sedan utiämning beviljats, under hänvisning därtill har atl besluta att ej väcka åtal för brottet. Ett liknande förslag framförs av Föreningen Sveriges statsåklagare.

Det av Svea hovrätt berörda spörsmålet om målsägandens ställning tas upp också av länsåklagaren i Älvsborgs län. Enligt länsåklagaren får del fömtsättas att vid prövningen av framställning om utlämning för brott som har begåtts i Sverige hänsyn tas till om svenskt målsägande-intresse föreligger. Samma synpunkt förs fram av Föreningen Sveriges statsåklagare.

Samtliga remissinstanser tUlstyrker i princip eller lämnar utan erinran promemorians förslag att bestämmelsen i 4 § kompletteras med en föreskrift som gör det möjligt atl utlämna även för gärning som inte uppfyller kraven på svårhetsgrad när det är fråga om flera brott och åtminstone elt av dessa uppfyller kraven, Sveriges advokatsamfund framhåller dock angelägenheten av att man i det särskUda faUet — i samband med bestämmande av utlämningsvillko-ren — ägnar uppmärksamhet åt de i promemorian nämnda mindre önsk värda konsekvenser som en tillämpning av bestämmelsen skulle kunna få

När det gäUer avfattningen av del föreslagna tillägget framhåller RA att detta inte i tUlräcklig grad löser de problem som uppstår vid utläm ning av en person som i främmande stat dömts till gemensamt straff föt en brottslighet som omfattar både etl jämförelsevis grovt brott och lindrigare brott. Härvid erinrar RA om det krav som uppställts i 4 § på att påföljden skall utgöra minst frihetsstraff i fyra månader, RA tar upp det

Prop. 1975: 35 44

fallet alt någon i främmande stat har fällts till ansvar för dels ett brott, exempelvis stöld, för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år, dels lindrigare brott, för vilka enligt svensk lag är stadgat böter eller fängelse i högst sex månader. Om då ett gemensamt straff har bestämts till frihetsstraff i fyra månader eller något däröver, så kan del inte med någon säkerhet uttalas alt påföljden för stölden utgjort minst fyra månaders frihetsstraff. Inte ens vid mycket långa frihetsstraff kan en sådan bedömning göras med säkerhet, om de lindrigare brotten som påverkat straffmätningen är många till antalet. Utlämning kan då inte ske för gärning som avses i första stycket. RA föreslår därför att kravet i fråga om ådömd påföljd ändras så att det får den innebörden att påföljden för gärningen och de övriga gärningar för vilka gemensamt straff må ha bestämts skall utgöra minst frihetsstraff i fyra månader.

Frågan vilka krav på bevisning i skuldfrågan som bör uppställas för de lindrigare brotten tas upp av RÅ och länsåklagaren i Älvsborgs län. Enligt RA:s mening bör en utlämningsframställnmg vara grundad på ett beslut om häktning för någon av de gärningar som avses med framställningen medan de sannolika skälen för atl personen begått de övriga gärningarna bör få visas på annat sätt än genom häktningsbeslut.

Promemorians förslag i fråga om dom i tredje land som hinder mot utlämning har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Flertalet remissinstanser — däribland Svea hovrätt, invandrarverket och Sveriges advokatsamfund — godtar att immunitetsregeln i 12 § första stycket 2 upphävs.

Förslaget att slopa immunitetsregeln avstyrks av RÅ som anser ätt ett hävande av regeln skulle innebära en påtaglig försämring av rättsskyddet för den enskilde. På liknande skäl avstyrks förslaget även av överåklagaren i Stockholm och länsåklagaren i Skaraborgs län. De sistnämnda båda remissinstanserna framhåller särskilt att den föreslagna ändringen kan leda till att en utlämnad person utsätts för administrativa frihetsberövanden som strider mot svensk rättsuppfattning, I sammanhanget pekas också på 45-dagarsregeln i 12 § första stycket 1 somi promemorian inte föreslås ändrad, RA anser att ett slopande av immunitetsregeln drar med sig en ändring även av bestämmelserna i denna punkt. Även Föreningen Sveriges statsåklagare förordar alt immunitetsregeln i 12 § första stycket 2 behålls men anser att tidsfristen enligt regeln möjligen kan förkortas något.

Promemorians förslag till förenklingar i handläggningen av utlämningsärenden lämnas i princip utan erinran av samtHga remissinstanser.

Frågan om en allmän tidsbegränsning i utlämningsärenden tas i detta sammanhang upp av överåklagaren i Göteborg. Överåklagaren ser det som en brist att promemorian inte innehåller något förslag om begränsning av den längsta tid som får förflyta från det att begäran om utlämning kommer in tiU dess beslut om utlämning skall föreligga.

Prop. 1975: 35 45

Förslaget i promemorian om införande av en bestämmelse om frigivning av anhållen i det fallet att framställning om uflämning inte görs inom 30 dagar från anhållningsbeslutet har mötts av erinringar från några håll,

RÅ säger sig hysa viss tvekan vad gäUer maximeringen av tiden tUl 30 dagar. Om det gäller mycket grova brott, där vidlyftigt material bedöms erforderligt, kan det enligt RA te sig stötande om den misstänkte måste sättas på fri fot och det kanske kort tid därefter inkommer en mycket väldokumenterad utiämnmgsframställnmg, som inte kan bifallas till följd av att den misstänkte lämnat landet eller gått under jorden. Det kunde vara lämpligare att chefen för justitiedepartementet bestämmer fristen från fall till fall. En alternativ lösning kan enligt RA vara atl en lagsladgad frist i särskilda fall skall kunna förlängas.

Överåklagaren i Stockholm anser det motiverat att inte ha en tidsfrist av förevarande slag inskriven i lagen-1 överåklagarens yttrande påpekas alt man i så fall inte skulle beträffande redan ingångna traktater och vid nya överenskommelser med andra stater behöva stadga undantag från lagregeln, om överenskonunelsen innefattar annan maximitid eller saknar bestämmelse härom. Vidare torde det kunna inträffa fall där det på gnmd av brottets karaktär och kommunikationssvårigheter ej går att inkomma med de handlingar som krävs inom tidsfristen. Man skulle därvid vara nödgad frige den anhållne eller upphäva meddelat reseförbud, vUket mången gång skuUe te sig otUlfredsställande. EnUgt överåklagaren synes inte invändningar från rättssäkerhetssynpunkt föreligga, eftersom man kan utgå från alt chefen för justitiedepartementet inte utsätter längre frist än vad i det särskilda fallet är motiverat.

Föreningen Sveriges åklagare hänvisar tiU atl tidsfristen enligt den eu ropeiska utiämningskonventionen är maximerad till 40 dagar och till att samma tidsfrist återfinns i utlämningsfördraget med Amerikas Förenta Stater. Föreningen anser det olämpligt att i lag stadga en kortare tidsfrist än den som godtagits genom undertecknande av konventionen eller fördrag.

Föreningen Sveriges statsåklagare ifrågasätter visserligen om inte den gällande ordningen kan bestå men finner likväl inte skäl tUl erinran mot att främst till åstadkommande av rättslikhet en maximifrist förs in i lagen.

Från några håU påpekas att den i promemorian föreslagna regeln att utrikesdepartementet skaU underrätta den myndighet som meddelat beslut om tvångsmedel när framställning om utlämning har gjorts bör kompletteras med en underrättelseskyldighet även för de fall då ufläm-ningsbegäran inte konuner m mom föreskriven tid. Det framhålls också att anhållningsmyndigheten bör få kännedom om den tidsfrist som chefen för justitiedepartementet bestämmer.

överåklagaren i Göteborg tar upp frågan om förhållandet mellan å ena sidan ett provisoriskt anhållande enligt 23 § och å andra sidan an-

Prop. 1975: 35 46

hållande och häktning enligt 16 § andra stycket. Överåklagaren anser det tveksamt på vUken grund en person skall kunna vara anhållen under tiden från det begäran om utlämning kommit in tUl utrikesdepartementet tills den överlämnas till RA och under den tid RA prövar framställningen. Även RÅ anser att formerna för övergången mellan provisoriskt anhållande saml anhållande och häktning enligt 16 § första stycket behöver övervägas ytterligare.

Promemorians förslag att, sedan begäran om utlämning kommit in, häktningsframstäUning skall göras inom samma tidsfrist som enUgt 24 kap. 12 § RB gäUer vid anhållande, dvs, fem dagar, och att utgångspunkten för fristen skall räknas från det att RA får del av utiämnings-framställningen har föranlett mvändningar från flera håll. Svea hovrätt, Sveriges domareförbund och överåklagaren i Malmö anser att lidsfristen blir alltför kort. Därvid hänvisas bl. a. tUl att utrednmgen med hänsyn till språksvårigheter och ärendets speciella natur inte kan undgå att bli tidsödande. Svea hovrätt liksom överåklagaren i Göteborg, rikspolisstyrelsen och Föreningen Sveriges åklagare föreslår att tidsfristen i stället skall räknas från det att utlämningsframställningen har kommit den lokala åklagarmyndigheten till hända.

RÅ godtar promemorians lösning att fristen skall räknas från det att utlämningsframställningen har kommit in till RA men hyser viss tvekan om den i 24 kap. 12 § RB stadgade frislen är tillräckligt lång för utläm-ningsärendena. Av hänsyn lill den enskildes rättssäkerhet anser RA sig dock inle böra föreslå en längre frist. Hänvisningen till nämnda lagrum synes emellertid något oegentiig med hänsyn till att situationen i utlämningsärenden är en helt annan än i vanliga brottmål. Det kan därför enligt RA övervägas om man inle i stäUet bör i utlämningslagen ange en bestämd frist. Som ytterligare ett skäl härför anges atl den pågående utredningen om de processuella frihetsberövandena kan resultera i bestämmelser som i ännu mindre grad är lämpade för utlämningsärenden.

En särskild fråga när det gäller användningen av provisoriska tvångsmedel tas upp av rikspolisstyrelsen. Styrelsen säger sig i några fall ha erfarit alt åklagare förklarat sig inte kunna med stöd av 23 § allmänna utlämningslagen besluta om provisoriskt omhändertagande av i Sverige anträffad utiänning när det av telegrammet med begäran härom inte har framgått att vederbörande varit efterlyst i den främmande staten. Styrelsen hänvisar till promemorians förslag om ändring i 17 § nordiska utlämningslagen i syfte att göra det möjligt att på begäran av annan nordisk stat besluta om anhållande eller reseförbud utan att formell efterlysning föreligger. Enligt styrelsen talar samma skäl som åberopats till stöd för promemorians förslag i denna del för en motsvarande ändring i 23 § första stycket allmänna utlämningslagen.

Promemorians förslag ifråga om ändring av bestämmelserna om transitering har inte mötts av erinran från något hålL

Prop. 1975: 35 47

4.2 Uppdelning av gemensam påföljd

Ingen av remissinstansema har gjort någon principiell erinran mot förslaget att domstol i vissa fall skall kimna dela upp en för flera brott gemensamt bestämd påföljd. Svea hovrätt finner det dock ogörligt att bestämma till vilken del de till tiden obestämda påföljderna ungdomsfängelse och internering skall avse sådan brottslighet för vilken utlämning kan äga rum. Även andra fall kan enligt hovrätten tänkas förekomma, då en uppdelning av påföljden inte kan göras, t. ex. om i ett frihetsstraff ingår ej utlämningsbara brott för vUka endast böter kan följa. Påföljderna ungdomsfängelse och internering torde vidare inle kunna verkställas utomlands. Hovrätten föreslår därför att det föreslagna nya lagrummet ges det innehållet alt domstol, efter anmälan av åklagare, skall bestämma påföljden för den brottslighet, för vilken utlämning kan äga rum. Etl liknande förslag framställs av JK. Vidare anser såväl hov-rätlen som Sveriges domareförbund alt särskilda processuella bestämmelser bör meddelas for handläggning av mål av denna typ, lämpligen utformade på samma sätt som i 38 kap. 6 och 8 §§ BrB.

Kriminalvårdsstyrelsen framhåller att den föreslagna domstolsprövningen kan leda tUl att förfarandet drar ut på tiden. EnUgt styrelsens mening är det därför önskvärt atl domstolens beslut om uppdelning av gemensam påföljd får lända till efterrättelse omedelbart, om ej annorlunda förordnas.

4.3 Ändringar i den nordiska utlämningslagen

Svea hovrätt förelår att även den nordiska verkställighetslagen kompletteras med en föreskrift om att häktningsframställning i fall av provisoriskt anhållande skall göras inom viss tid efter det alt framställning om utiämning har kommit in.

I övrigt har promemorians förslag i denna del föranlett endast vissa formella erinringar.

4.4 Användnmg av tvångsmedel utan samband med utiämnmg

Ingen av remissmstansema har motsatt sig att bestämmelser införs som ger möjlighet att utan samband med utiämning besluta om beslag och husrannsakan på begäran av utländsk stal. Från flera håll understryks att bestämmelserna fyller ett stort praktiskt behov.

Frågan om bestämmelserna bör meddelas i form av en särskild lag tas upp av några remissinstanser. Föreningen Sveriges åklagare fmner det lämpligast atl bestänunelserna tas in i utlämningslagama. Bl. a. RÅ anser det emellertid rUrtigast att en särskUd lag införs i ämnet. På längre sikt kan det enligt RA möjligen vara lämpligare att sammanföra de båda

Prop. 1975: 35 48

utiämningslagarna och den nya lagen tUl en författning, som också kunde omfatta vissa övriga bestämmelser om internationell rättshjälp.

När det gäller den nya lagens omfattnmg anser länsåklagaren i Skaraborgs län att lagen bör innehåUa regler även om kvarstad och skingringsförbud. Samma förslag framförs av rikspolisstyrelsen som också ifrågasätter om inte vissa praktiska svårigheter vid inbördes rättshjälp lämpligen skulle kunna elimineras genom att regler om kroppsbesiktning och personell husrannsakan tas in i lagen, RÅ säger sig dela promemorians uppfattning att man f, n. bör begränsa sig tUl beslag och husrannsakan men understryker angelägenheten av alt frågan om införande av möjlighet att använda kvarstad och skingringsförbud tas upp utan dröjsmål. Uttalanden i samma riktning görs av överåklagaren i Stockholm och Föreningen Sveriges åklagare. RA påpekar vidare i sammanhanget att tUlämpningen kan bli vansklig när del gäller beslag av föremål som kan antas vara förverkat på grund av brott enligt bestämmelserna i den främmande staten.

Frågan om i enlighet med vad som förordas i promemorian beslag skall kunna verkställas även sedan dom har meddelats i den främmande staten tas upp av JK. Enligt JK är del tveksamt om inte etl utnyttjande av beslagsinstitutet efter utländsk fällande dom i realiteten innebär alt man tillägger utländsk brottsmålsdom exigibilitet i Sverige såvitt avser förverkande och utlämnande tUl målsägande av egendom. JK motsätter sig inle förslaget men ifrågasätter om inle regleringen av frågan bör göras i form av en bestämmelse atl utländsk dom i angivet avseende kan verkställas i Sverige,

När det gäller själva förfarandet enligt den föreslagna lagen konstaterar rikspolisstyrelsen att förslaget medför viss tidsvinst genom att framställning från utomnordisk stat överlämnas av utrikesdepartementet direkt till RA, Emellertid kan enligt styrelsen etl ännu snabbare förfarande vara påkallat då fara är i dröjsmål. För sådana fall föreslår styrelsen atl brådskande kontakter mellan berörda länders åklagarmyndigheter förmedlas via interpolbyråerna i stater som tillhör den Internationella Kriminalpolisorganisationen (Interpol),

Några remissinstanser diskuterar förutsättningarna för domstolsprövning av beslag som har lagts av åklagare, RÅ, länsåklagaren i Älvsborgs län och Föreningen Sveriges statsåklagare anser att en uttrycklig föreskrift bör meddelas om att åklagaren skall underställa rätten beslagsfrågan eller hos rätten begära fastställelse av verkstäUt beslag, överåklagaren i Göteborg anser däremot att domstolsprövning är onödig i de fall då den drabbade inte har något att invända mot åtgärden och att det därför räcker om fullföljdshänvisning meddelas. Föreningen Sveriges statsåklagare ifrågasätter vidare om inte åklagarens diskretionära prövning av framställning från nordisk stat bör komma till klarare uttryck i lagtexten.

Prop. 1975: 35 49

5 Departementschefen

Genom den ökade internationeUa rörligheten, som bl, a, har sin grund i livligare kommunikationer mellan länderna, har brottsligheten fått en alltmera internationell karaktär. Som framhållits i många sammanhang har denna utveckling skapat behov av ett mtensifierat samarbete mellan olika stater när det gäller brottsbekämpningen. Strävandena efter en vidgad internationell samverkan på detta område har lagit sig uttryck i olika former. Här kan bl. a. pekas på det arbete som under senare år pågått mom Europarådet för atl åstadkomma ett samarbete i fråga om verkställighet av brottmålsdomar. Detta arbete fick som ett av sina första resultat 1964 års konvention om straff för vägtrafikbrott, vilken för Sveriges del har lett till anlagandel av en särskUd lag (1971: 965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands. Ar 1970 öppnades konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brotlmålsdomskonventionen) för undertecknande. Med anledning av Sveriges tillträde tUl denna konvention har utfärdats lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottsmålsdom (internationella verkställighetslagen). Vidare har inom Europarådet utarbetats en konvention om överförande av lagföring i brottmål (lagföringskonventionen) som öppnades för undertecknande år 1972 och som har undertecknats av bl. a. Sverige, Frågan om Sveriges tillträde tUl denna konvention och om därav föranledd lagstiftning avser jag atl inom kort anmäla för Kungl, Maj:l,

Mellan de nordiska länderna har etablerats etl ännu längre gående samarbete. Genom enhetiig lagstiftning har man sålunda gjort det möjligt att inom Norden verkställa domar och beslut i brottmål i annat land än domslandet. För Sveriges del är dessa frågor reglerade i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m, m. Vidare kan lagföring för brott med stöd av det s. k, nordiska samarbelsavtalet flyttas över till annat nordiskt land där den misstänkte är bosatt eller, i vissa fall, där han uppehåller sig.

En viktig del av del internationella samarbetet i fråga om brottsbekämpningen är reglerad i skUda bestämmelser och konventioner om utlämning för brott från en stat till en annan. För Sveriges del utgörs lag-stifttiingen på detta område av lagen (1957: 668) om utiämning för brott (den allmänna utiämningslagen) och lagen (1959: 254) om uflämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge (den nordiska utlämningslagen). Lagarna innehåller bestämmelser bl. a. om de minimiviUkor som i varje särskilt fall måste vara uppfyllda för att utlämning skall få ske och om förfarandet i utiämningsärenden. Utlämningslagstiftningen kompletteras av de avtal och konventioner genom vilka Sverige i förhållande till viss eller vissa främmande stater har åtagit sig att under när-

4 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 35

Prop. 1975: 35 50

mare angivna förutsättningar bevilja utlämning. Den allmänna utlämningslagen bygger på den europeiska utlämningskonventionen av den 13 december 1957 som har ratificerats av Sverige. Sverige är vidare bundet av särskilda utlämningsavtal med Belgien, Amerikas Förenta Stater, Storbritannien och Nordirland samt Australien.

I en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1974: 8) har förslag lagts fram som syftar tUl att på vissa punkter anpassa bestämmelserna om utlämning för brott lill kraven på en ökad intemationell samverkan på brottsbekämpningens område och att skapa möjlighet för viss internationell rättshjälp även utan samband med uflämning. Vidare har eftersträvats att få tUl stånd en bättre överensstämmelse mellan de svenska bestämmelserna på området och de regler som gäller eller kommer att gälla i de nordiska grannländerna.

Promemorian har vid remissbehandlingen i stort setl fått ett gynnsamt mottagande. De lagförslag som har framlagts har i aUt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Från flera håll har understrukils att de föreslagna lagstiftningsåtgärderna kommer att undanröja många av de svårigheter som under årens lopp har mött vid tUlämpning av gällande bestämmelser om utlämning för brott. Även jag anser atl förslagen i promemorian i huvudsak är ägnade att ligga till grund för lagstiftning på de områden som nu är i fråga.

I det följande behandlar jag huvudpunkterna i den föreslagna lagstiftningen. Bestämmelsernas närmare utformning och vissa särskilda frågor avser jag att återkomma till i specialmotiveringen.

När det gäller den allmänna utlämningslagen har i promemorian lill en början tagils upp frågan om utlämning för brott som har begåtts i Sverige. I delta avseende gäller f, n, att utlämning — bortsett från elt undantagsfall — får beviljas bara för brott som helt eller delvis har förövats utom riket eller ombord på utländskt fartyg eller luftfartyg eller för medverkan tUl sådant brott. I promemorian föreslås att del sålunda uppställda kravet för utlämning tas bort och all det alltså skall bli möjligt att utlämna också för brott som har begåtts i Sverige. Förslaget står i överensstämmelse med en rekommendation som har antagits av Europarådets kommitté för brottslighetsfrågor. Vid remissbehandlingen av promemorian har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga instanser. För min del anser jag att ett slopande av ifrågavarande viUkor för utlämning är en naturlig följd av det vidgade internationella samarbetet på brottsbekämpningens område. Det finns sålunda anledning räkna med att det med hänsyn tiU den ökade rörligheten över gränsema kommer att i allt större utsträckning framstå som ändamålsenligt att ett brott lagfors i annat land än gärningslandet. Jag ansluter mig alltså i denna del tUl promemorians förslag. Jag -vill emellertid understryka att etl upphävande av det principiella kravet på att brottet skall ha begåtts utom Sverige inte innebär att det uppstår nå-

Prop. 1975:35 51

gon skyldighet att ullänma för gärning som har förövats här i landet. Om utlämning i ett sådant fall skall beviljas eller inte får bedömas mom ramen för den diskretionära prövningsrätt som enligt lagen alltid föreligger i dessa ärenden. Det är givet atl vid denna bedömning hänsyn i förekommande fall bl. a. kan tas till målsägandens intressen, exempelvis om en utiämning skulle avsevärt försvåra möjligheten för denne alt föra skadeståndstalan på grund av det brott som är i fråga.

Som framhållits vid remissbehandlingen av promemorian aktualiseras i detta sammanhang frågan om uflämning skall få ske även i fall då åtal för brottet redan har väckts här i riket. F, n. föreligger hinder mol utlämning i detta fall. Något motsvarande utlänmingshinder har inte tagits upp i den nordiska utlämningslagen. Redan under förarbetena tUl den allmänna utlämningslagen övervägdes om väckt åtal för brottet i vissa fall inte skulle behöva hindra utlämning, men det ansågs då tillräckligt att utlämning i förekommande fall kunde komma till stånd genom beslut av Kungl. Maj:t om nedläggande av åtalet (prop. 1957:156 s. 66— 67). För min del anser jag att de ändamålssynpunkler som talar för all utlämning skaU kunna äga rum för brott som har begåtts här i landet kan göra sig gällande med samma styrka också i ett fall då åtal redan har väckts innan framställning om utlämning gjorts. Jag förordar därför att den omständigheten att åtal i Sverige har väckts för brottet inte längre skall utgöra något hinder mol utlämning. Det blir med denna utgångspunkt i stället en fråga som faller under regeringens fria prövningsrätt, om utiänming skall beviljas trots att åtal för brottet har väckts i Sverige. Bifall till framställningen synes böra vägras om det i elt enskilt fall skulle te sig stötande att utlämning sker eller om utlämning framstår som olämplig med hänsyn till att huvudförhandling har påbörjats i Sverige eller kostnader och arbete här har nedlagts på förundersökningen. För alt förebygga de komplikationer som kan uppslå, om åtal väcks medan en framställning om utlämning är beroende på prövning, anser jag vidare, likaledes i enlighet med förslag som framförts vid remissbehandlingen, atl det sedan framställning om utlämning har gjorts bör gälla förbud mot åtal för det eller de brott som avses med framställningen. Avslås framställningen, bör givetvis åtalsförbudel inte längre beslå. På motsvarande sätt bör bifall lUl en framställning om utlämning anses utgöra rättegångshinder i brottmålet. Vad nu sagts om förbud mol åtal bör gäUa även utfärdande av strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot.

F, n. föreUgger i princip hinder mot utlämning även när den person som avses med framställningen är åtalad eller föremål för förundersök-nuig för annat brott för vUket fängelse är stadgat eller om han skall undergå fängelsestraff eller annan anstaltsvistelse i Sverige. Utlämning får i ett sådant fall mte ske så länge hindret beslår. Hindret är alltså av övergående natur. Utlämning får dock ske för rättegång i den fram-

Prop. 1975: 35 52

mande staten på det villkoret, att den ullänmade senare överlämnas till svensk myndighet, och del torde i detta fall föreligga befogenhet för regeringen atl medge att ett kortare straff verkställs innan den utlämnade återförs (jfr prop. 1957:156 s. 121). Jag finner, i motsats till vissa remissinstanser, inte tUlräckliga skäl att förorda någon ändring av vad som sålunda gäller. Jag vill dock erinra om atl, i den mån utlämning begärs av den som här i landet är åtalad eller dömd för annat brott, lagföring eller straffverkställighet beteäffande det andra brottet i vissa fall kan tänkas komma att överflyttas med tUlämpning av bestämmelserna i lag-förings- eUer brotlmålsdomskonventionerna.

Utiänming får enligt gällande bestämmelser ske endast för gäming som motsvarar brott för vUket enUgt svensk lag är stadgal fängelse i mer än ett år. I promemorian föreslås att utlämning skall kunna bevUjas även för lindrigare brott, förutsatt att utlämning samtidigt sker för brott som uppfyller den föreskrivna svårhetsgraden. Förslaget har tillstyrkts av samtliga remissinstanser. Även jag anser att en ändring av gällande regler bör ske i det hänseende som förordats i promemorian. Till bestämmelsemas närmare utformning återkommer jag i specialmotiveringen.

Enligt vad som föreslås i promemorian skall dom i annan främmande stat än den som gjort framställning om utlämning i vissa fall utgöra hinder mot bifall till utlämningsframställningen. Sådant hinder skall enligt förslaget under vissa fömtsättningar föreligga när fråga om ansvar för det aktuella brottet har prövats i den stat där brottet begåtts eller i stat som har tillträtt den europeiska utlämningskonventionen, brotlmålsdomskonventionen eller lagföringskonventionen. Även på denna punkt står förslaget i överensstämmelse med en rekommendation som nyligen antagits av Europarådets kommitté för brottslighetsfrågor. Jag ansluter mig i likhet med remissinstanserna tUl promemorians förslag i delta hänseende.

Vid utlämning enligt den allmänna utiämningslagen måste f, n, från svensk sida uppställas det viUkorel alt den utlämnade under 45 dagar närmast efter rättegång och avtjänande av därvid bestämd påföljd inte får på något sätt hindras att lämna det land till vUket han har utlämnats, såvida han inte begår nytt brott. Denna immunitetsregel saknar motsvarighet i de nordiska grannländernas lagstiftaing och någon bestämmelse av angiven innebörd har inte heller tagits upp vare sig i den europeiska utlämningskonventionen eller i de utlämningsavtal som Sverige har ingått med Amerikas Förenta Stater och Storbritannien. Enligt promemorians förslag skall den ifrågavarande immunitetsregeln slopas. I denna fråga har delade meningar yppats bland remissinstanserna.

Jag vill erinra om alt en immunitelsregel av motsvarande slag fanns redan i den lag (1913: 68) angående utiämning av förbrytare som föregick gäUande allmänna utlämningslag. Gmnden till bestämmelsen angavs vara att den främmande staten inte borde få begagna sig av den makt som den genom utlänmingen fått över den utlämnade tUl att företa andra frUietsinskränkande åtgärder, exempelvis av administrativ art.

Prop. 1975: 35 53

Den ullänmade ansågs böra äga anspråk på att fritt få avlägsna sig ur landet, sedan ändamålet med hans utlämnande hade uppfyUts. Även i 1913 års lag gjordes dock undantag för ingripanden på gmnd av nytt brott.

När förslaget tUl allmän uflämnmgslag remitterades tUl lagrådet yttrade dåvarande chefen för justitiedepartementet (prop. 1957:156 s. 72) att den grundsats som föreskriften uttryckte syntes riktig. Han satte dock i fråga om inte regeln alltför snävt begränsade den utlämningssökande statens befogenheter. Denna stat kunde ha ett berättigat intresse av alt hålla kvar den utlämnade också i andra fall än när han hade begått nya brott. Som exempel anfördes att den utlämnade hade ådragit sig gäld som enligt den andra statens lagstiftning kunde föranleda förbud alt lämna riket. Departementschefen ansåg att den utlämnade i varje fall inte borde på grund av utlämningen sättas i särsläUning när det gällde åtgärder som han hade vidtagit efter utiämningen, I lagrådsremissen föreslogs därför en sådan ändring av villkoret att den utlämnade inte fick hindras att lämna landet på gmnd av förhållande som låg honom till last före utlämningen. I sitt yttrande över lagförslaget ansåg lagrådet (prop, s. 121) emellertid alt från den utlämnades synpunkt försUtlighe-ten bjöd alt man återgick till den tidigare lydelsen. Departementschefen accepterade lagrådets ändringsförslag utan närmare kommentar.

Jag vill inte bestrida att skäl fortfarande kan anföras tiU förmån för den gmndsats som den nuvarande inomunitelsregeln ger uttryck ål. Det synes emeUertid vara tveksamt om regeln, i de fall den skuUe kunna få betydelse, i praktiken är ägnad att utgöra ett verksamt skydd för den utlämnade. Enligt min mening talar därför önskemålet om en bättre överensstämmelse mellan den allmänna utlämningslagen och de bestämmelser som gäller i andra länder på delta område för atl regeln bör upphävas i samband med den nu aktuella översynen av utlämningsbestämmel-serna. Jag vUl understryka att det intresse som regeln avser att skydda torde kunna tUlgodoses inom ramen för den diskretionära prövning som sker i utlämnmgsärendena och atl utlämning givetvis inte får medges i fall där den person som avses med uflämningsframställningen löper risk för alt utsättas för förföljelse som riktar sig mol hans liv eller frihet eller för andra allvarliga övergrepp eller om utlämning av andra skäl uppenbart skulle strida mot humanitetens krav. Jag förordar således alt den berörda bestämmelsen utgår.

Vad sedan angår själva förfarandet i utiämningsärenden innebär promemorieförslaget den förenklingen i förhållande lill nuvarande ordning att en utiämningsframstäUning regelmässigt skall kunna remUte-ras till riksåklagaren (RA) ulan föregående regeringsbeslut. Jag biträder liksom remissinstanserna promemorieförslaget i denna del. Från något håll har i delta sammanhang framförts tanken att införa en allmän begränsning av den tid inom vilken etl utlämningsärende skall avgöras. Ett förslag i denna riktning diskuterades redan i samband med tiUkoms-

Prop. 1975: 35 54

ten av gällande allmänna utlämningslag men avvisades därvid (prop, 1957:156 s, 84), Jag finner inte skäl till ett ändrat ställningslagande på denna punkt.

I promemorian läggs vidare fram förslag om begränsning av tiden för provisoriskt anhållande och om en närmare reglering av övergången mellan sådant anhållande och häktning. Förslagen är enligt min mening i huvudsak ägnade att ligga tUl gmnd för lagstiftning i dessa frågor. Med hänsyn till vad som anförts vid remissbehandlingen bör dock vissa jämkningar företas av promemorieförslagen i denna del. Jag återkommer härtUl i specialmotiveringen.

När det gäller transitering innebär promemorieförslaget att även svensk medborgare som utlämnas från utomnordiskt land till Danmark, Finland, Island eller Norge skall få föras genom Sverige under den för-utsättnmgen alt hinder inte skulle ha förelegat för utlämning av honom till den mottagande staten. Förslaget syftar tUl att undanröja en brist i den svenska lagstiftningen som har påtalats från de övriga nordiska ländernas sida. Erinran mot förslaget har inte framställts vid remissbehandlingen. Även jag godtar promemorieförslaget i detta avseende.

I fråga om brottsbalken (BrB) har i promemorian lagts fram förslag tUl en ny regel som öppnar möjlighet att i vissa fall dela upp en för flera brott gemensamt ådömd påföljd. Avsikten är att detta skall kunna ske i två situationer. Den ena avser det fallet att någon skall begäras utiämnad till Sverige för verkställighet av dom varigenom fängelse, ungdomsfängelse eller internering ådömts som gemensam påföljd för flera brott och den främmande statens lagstiftning lägger hinder i vägen för utlämning beträffande något eller några av brotten. Den andra situationen är den då fråga uppkommer om verkställighet utomlands av svensk dom som avser två eller flera brott och det på motsvarande sätt enligt den främmande statens lagstiftning möter hinder för verkställighet beträffande något eller några av brotten. Någon principiell invändning mot promemorieförslaget har inte framställts av remissinstansema. Jag finner för egen del bestämmelser av den föreslagna innebörden påkaUade och ansluter mig alltså i princip till vad som förordats i promemorian. Med hänsyn till vissa erinringar som gjorts vid remissbehandlingen bör dock de föreslagna bestämmelserna jämkas något, I enlighet med vad som också har påpekats av vissa remissinstanser bör domstolsförfarandet vid handläggning av mål av denna typ regleras utförligare än som skett i promemorieförslaget. Dessa frågor behandlas närmare i specialmotiveringen där också en följdändring i lagen (1963: 197) om alhnänt krimmalregister behandlas.

Vad som i promemorian föreslagits beträffande den nordiska utlämningslagen syftar i huvudsak tUl att begränsa antalet fall i vUka särskUt medgivande från svensk sida behövs för att den mottagande staten skall få åtala eller straffa den utlämnade för andra brott som har begåtts före utlämningen. Medgivande skall enligt förslaget be-

Prop. 1975:35 55

hövas bara när den utlämnade är svensk medborgare eller när det är fråga om politiskt brott. Dessutom skall ett absolut förbud mot åtal och bestraffning gälla i det fallet att dom eller beslut om åtalsunderiåtelse har meddelats i Sverige beträffande brottet. Promemorian utgår i denna del från ett förslag som har framställts från dansk sida Vid de nordiska departementsöverläggningar som har ägt rum angående ändringar i utlämningslagstiftningen. Vid dessa överläggningar har enighet nåtts om att förslaget bör genomföras. Vid remissbehandlingen av promemorian har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Inte heller jag hyser någon betänklighet mot förslagets genomförande. Med hänsyn till den nära samhörighet som inte minst i rättsligt avseende råder mellan Sverige och dess grannländer är det angeläget att varje möjlighet att förenkla myndigheternas handläggning av utlämningsärenden utan att åsidosätta rättsskyddssynpunkter las tillvara. Jag biträder alltså promemorieförslaget i detta hänseende.

Jag övergår nu till att behandla frågan om införande av bestämmelser om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat utan samband med utlämning.

Enligt gällande föreskrifter kan vissa tvångsmedel, bl. a. beslag, användas både i awaktan på att begäran om utlämning skall göras och sedan sådan framställning har mottagits. Har framstäUnmg om verkställighet av utländsk brottmålsdom gjorts, kan enligt internationeUa verkställighetslagen under vissa förutsättningar egendom som genom domen förklarats förverkad också tas i beslag här i landet. På begäran av utländsk tullmyndighet får vidare svensk tullmyndighet enligt lagen (1973: 431) om utredning angående brott mot utiändsk tullag under vissa förutsättningar tillgripa bl, a, beslag, I övrigt finns det f. n. ingen möjlighet alt verkställa beslag för utländsk myndighets räkning. Som påpekats i promemorian medför detta atl svensk myndighet i allmänhet inte heller kan få hjälp av utländsk myndighet med åtgärder i utlandet för säkerställande av bevis eller av målsägandes rätt att återfå egendom som frånhänts honom genom brott, eftersom intemationell rättshjälp oftast bygger på ömsesidighel. Vid Sveriges tiUträde tUl den europeiska konventionen av den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål nödgades man från svensk sida också göra ett förbehåll av innebörd att sådan rättshjälp som avser husrannsakan och beslag inte skulle lämnas från svensk sida (se prop, 1961: 48 s, 7),

I promemorian har lagts fram förslag till lag om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stal. Lagförslaget syftar till att göra det möjligt att under vissa förutsättningar använda institutet beslag på framstäUnmg av främmande stat i de fall då någon är misstänkt, tUlta-lad eller dömd i den främmande staten för där straffbelagd gärning. Vidare skall husrannsakan få företas för eftersökande av föremål som är underkastat beslag. Förslaget bygger på att, liksom enligt utiämningslagarna, en diskretionär prövning av den utländska statens framställning

Prop. 1975: 35 56

skall kunna göras. Vissa begränsningar med hänsyn tUl beskaffenheten och svårhetsgraden av det brott som det är fråga om har ställts upp. Förutsättningarna för bifall till en framställning om tvångsmedel har enligt promemorian gjorts snävare när det gäller begäran från utomnordisk stat än när det är fråga om en framställning från något av de nordiska grannländerna. Både när det gäller fömtsättningarna för beslut om tvångsmedel och beträffande förfarandet i ärenden av denna typ knyter förslaget an till bestämmelserna i den allmänna resp. den nordiska utlämningslagen. När de särskUda förutsättningarna är uppfyllda, skall enligt förslaget beslag i princip kunna användas i de fall som anges i 27 kap, 1 § rättegångsbalken (RB). För att ett föremål skall kunna tas i beslag skall det alltså skäligen kimna antas att det har betydelse för utredning om brott, att det har avhänts någon genom brott eUer att det är förverkat på grund av brott. Beslagtagen egendom skall enligt promemorieförslaget överlämnas tUl den främmande staten, varvid särskilda villkor skall kunna föreskrivas.

Ingen av remissinstanserna har motsatt sig att bestämmelser införs som ger möjlighet atl ulan samband med utiämning besluta om beslag och husrannsakan på begäran av främmande stat. Från flera håll har understrukits att bestämmelserna fyller ett stort praktiskt behov. Även jag anser det påkallat att föreskrifter av det slag som avses i promemorian införs, I likhet med vad som anförts i promemorian och av flertalet remissinstanser fuiner jag det vidare lämpligast alt föreskrifter meddelas i form av en särskild lag i ämnet.

Angående den nya lagens omfattning har olika meningar yppats vid remissbehandlingen. Från några håll har gjorts gällande att föreskrifter även om användning av kvarstad och skingringsförbud på begäran av främmande stat bör tas in i lagen. Jag är medveten om att etl behov finns av bestämmelser i dessa avseenden. Enligt min mening skulle det emellertid föra för långt att i samband med den begränsade reglering som nu åsyftas införa föreskrifter om användning av kvarstad och skingringsförbud för utländsk myndighets räkning. Frågan om införande av sådana föreskrifter har nära samband med del övergripande spörsmålet om förutsättningarna för verkställighet i Sverige av utländska domar som innebär betalningsförpliktelser. Frågan bör därför behandlas i annat sammanhang än det nu förevarande. Jag anser också att det skulle föra för långt att som rikspolisstyrelsen föreslagit låta den nya lagen omfatta även sådana ingripande åtgärder som kroppsvisitation och kroppsbesiktning.

Promemorieförslaget innebär att ett föremål på begäran av främmande stat i princip skall kimna tas i beslag inte bara när föremålet behövs för utredningsändamål i den stat som gjort framstälhimgen eller har frånhänts någon på grund av brott utan också när det kan antas vara förverkat på grund av brott. Vid remissbehandlingen av promemo-

Prop. 1975: 35 57

rian har RA uttalat att tillämpningen kan bli vansklig när det gäller beslag av föremål som kan antas vara förverkat enligt reglerna i en främmande stat. För egen del stäUer jag mig också tveksam till promemorians förslag i denna del. En utländsk broltmålsdom som går ut på förverkande kan som förut sagts under vissa förutsättningar verkställas i Sverige enligt bestämmelserna i intemationella verkställighetslagen. Denna lag medger också (18 §) att egendom som omfattas av en förver-kandeförklaring tas i beslag, sedan framställning om verkställighet här i landet har gjorts. Även om promemorieförslaget går längre än den internationella verkställighetslagen och öppnar möjlighet för beslag redan innan lagakraftägande dom har meddelats i den främmande staten, synes det olämpligt att reglera frågan om beslag för annan stats räkning av egendom som kan antas vara förverkad vid sidan av de bestämmelser som finns i nyssnämnda lag. Frågan om bestämmelserna i den internationella verkställighetslagen bör utvidgas till att avse också beslag innan dom har meddelats i den främmande staten kan inte tas upp i detta sanunanhang. Jag förordar således att den lag om användning av tvångs medel som det nu är fråga om begränsas till att avse beslag av föremål som behövs for utredningen i den främmande staten eller som har avhänts någon genom brott.

Vid remissbehandlingen av promemorian har justitiekanslern (JK), utan att i och för sig motsätta sig promemorieförslaget, ifrågasatt om inte ett utnyttjande av beslagsinstitutet efter utiändsk fällande dom i reaUteten innebär att man tillägger utiändsk brottmålsdom exigibilitet såvitt avser utiämnande till målsägande av egendom. JK har mol bakgrund härav övervägt om inte regleringen borde göras i annan form än som föreslagits. Om man emeUertid över huvud taget vill öppna möjlighet att på begäran av främmande stat ta i beslag egendom som frånhänls målsägande genom brott, skulle det enligt min mening vara föga ändamålsenligt att begränsa möjligheten för en sådan åtgärd till de fall då dom inte har hunnit meddelas i utlandet. Någon verkställighet i vanlig mening av den utländska domen blir det inte heller fråga om enligt det förfarande som förutsätts i promemorian. Den beslagtagna egendomen skall från svensk sida endast överlämnas till den främmande staten, varvid förbehåll kan uppställas från svensk sida. De egentliga verkställig-hetsålgärderna, i den mån sådana äger rum, ankommer på den främmande siatens myndigheter. Jag vill också understryka alt det enligt promemorians ståndpunkt — som jag delar — inte skaU föreligga någon som helst skyldighet att bifalla den främmande statens begäran utan att man här liksom när det gäller utlämning skall ha en rätt lill fri prövning av framställningen. Mot bakgrund av del anförda anser jag inte hinder föreligga mot att den nya lagen i princip får tillämplighet också när dom har meddelats utomlands.

Prop. 1975: 35 58

Sammanfattningsvis förordar jag således atl en lag om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat införs av huvudsakligen det innehåll som har föreslagits i promemorian med den skillnaden att lagen enligt mitt förslag inte får tillämpning på egendom som har förverkats eller kan antas vara förverkad genom brott.

6 Lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag tiU

1. lag om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge,

4. lag om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat,

5. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister.
Förslagen torde få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

7 Specialmotivering

7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott

I överensstämmelse med den nya regeringsformen har i förslaget orden "Konungen" och "statsrådet" bytts ut mot ordet "regeringen" (jfr prop. 1974: 35 s. 65). Vidare har i förekommande fall "riksåklagarämbetet" ändrats till "riksåklagaren".

I 3 § föreskrivs f, n, att utlämning får — frånsett visst undantagsfall — bevUjas endast för gärning, som helt eller delvis har förövats utom riket eller ombord på utländskt fartyg eller luftfartyg, eller för medverkan därtill. Enligt förslaget skall 3 § upphävas, I denna fråga hänvisas till vad som har anförts i den allmänna motiveringen.

4 §

I denna paragrafs första stycke, som inte föreslås ändrat, föreskrivs som villkor för att utlämning skall få ske att den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar brott för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än etl år. Har personen dömts för gämingen i den främmande staten, gäller vidare som villkor för utlämning atl den ådömda påföljden skall utgöra minst frihetsstraff i fyra månader eller annat omhändertagande på anstalt under motsvarande tid.

I departementspromemorian har föreslagits ett nytt andra stycke med det innehållet att om utlämning sker för gärning som avses i första styc-

Prop. 1975: 35 59

ket, uflämning samtidigt får medges också för gärning som motsvarar brott för vUket enligt svensk lag är stadgat Imdrigare straff än fängelse i mer än ett år. Avsikten med förslaget har varit att göra det möjligt att utlämna även för brott som mte uppfyUer kraven på svårhetsgrad, när det är fråga om flera brott och åtminstone ett av dem fyller kraven. Vid remissbehandlingen har promemorians förslag utsatts för viss kritik av RA som har framhållit att den föreslagna a-vfatlnmgen inte i tillräcklig grad löser de svårigheter som uppstår vid fråga om utlämning av en person som i främmande stat har dömts till gemensamt straff för ett jämförelsevis grovt brott och för lindrigare brott. Med anledning härav har promemorians förslag omarbetats. Enligt departementsförslagets avfatt-nmg har möjligheten tiU utlämning när det är fråga om flera brott utvidgats till att avse även andra fall än dem som avsågs i RA:s remissyttrande.

I andra stycket enligt departementsförslaget föreskrivs att om utlämning skall ske tUl främmande stat för gäming som avses i första stycket, utlämning får medges även för annan gäming som motsvarar brott enligt svensk lag. Härigenom blir det möjligt att, om utlämning begärs exempelvis för två brott varav ett uppfyller kraven enligt första stycket, bevUja utlämning också för det andra brottet, även om detla enligt svensk lag inle kan föranleda fängelse i mer än ett år eller den som avses med utlämningsframställningen har dömts för brottet till lindrigare påföljd än frihetsstraff i fyra månader. Föreskriften får sålunda aktualitet i flera olika situationer. Om någon i den främmande staten misstänks dels för ett brott som i Sverige skulle ha kunnat föranleda fängelse i mer än ett år och dels för ett lindrigare brott, kan med stöd av andra stycket utlämning bevUjas även för det lindrigare brottet. Motsvarande gäller om personen redan har dömts för det lindrigare brottet, oavsett om påföljden är av sådan beskaffenhet som fömtsätts i första stycket andra punkten eller ej. Föreligger i stället del fallet att personen har dömts för det grövre brottet tUl frUietsberövande i minst fyra månader, kan på samma sätt utlämning ske även för ett lindrigare brott, vare sig utlämningsframställningen beträffande sistnämnda brott grundar sig på dom eller endast på misstanke. En förutsättning är i samtliga fall att även det lindrigare brottet är straffbart enligt svensk lag. Givetvis får inle något annat utiämningshinder föreligga, såsom att brottet enligt svensk lag skulle ha varit preskriberat.

Bestämmelsen i tredje stycket avser det fallet att den som begärs utlämnad har dömts tUl gemensam påföljd som innebär frihelsberövande i minst fyra månader dels för en eller flera gärningar som enligt svensk lag motsvarar brott för vilket är stadgat fängelse i mer än ett år, dels för lindrigare brott. I denna situation kan det i regel inte avgöras hur stor del av den gemensamma påföljden som belöper på vart och ett av brotten. För att skapa möjlighet tiU uflämning även i sådana fall föreskrivs

Prop. 1975: 35 60

enligt förslaget att utlämning får äga rum, om den gemensamma påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra. månader eller annat omhändertagande under motsvarande tid. Det förutsätts att utlämning begärs för samtliga brott som avses med den gemensamma påföljden. En förutsättning är vidare att samtliga dessa brott i och för sig kan föranleda utlämning med hänsyn till de övriga bestämmelserna i lagen. Stycket avser alltså inte det faUet alt gemensam påföljd har ådömts dels för ett brott för vilket svensk lag stadgar fängelse i mer än etl år och dels för en lindrigare gärning som äger övervägande karaktär av politiskt brott eller för vUken straff skuUe vara förfallet enligt svensk lag, I detta fall kan såväl enligt gällande rätt som enligt förslaget utlämning beviljas enbart för det grövre brottet och delta endast om det med hänsyn till påföljdens längd och övriga omständigheter framgår att frihetsstraff i minst fyra månader belöper på det grövre brottet.

Om uflämning begärs för verkställighet av straff som delvis har verkställts bör, som anfördes i lagens förarbeten (prop, 1957:156 s. 46), regeln i förevarande paragraf tillämpas så att den kvarstående delen skall vara av den angivna tidslängden fyra månader; Anledning all, som från något håll föreslagits, uttryckligen ange detta i lagtexten anser jag inte föreUgga.

9 §

I andra stycket av denna paragraf föreskrivs f. n. att framställning om utlämning skall gmndas på häktningsbeslut i den främmande staten i det fall att dom inte har meddelats där. Med hänsyn till den möjlighet som i 4 § andra stycket enligt den föreslagna bestämmelsen öppnas alt i samband med utlämning för grövre brott bevUja uflämning även för brott, som i Sverige inte kan bestraffas med fängelse i mer än ett år, synes ett ovUlkorligt krav av delta slag inte längre kunna bibehållas. Man får nämligen räkna med att del i utländsk lagstiftning, liksom enligt svensk rätt, kan finnas vissa begränsningar i möjligheten att använda häktning när det gäller lindrigare brott. I överensstämmelse med önskemål som framförts vid remissbehandlingen har paragrafen i förslaget därför ändrats så att utiämningsframstäUning i fall som avses i 4 § andra stycket kan grunda sig på annan utredning än häktningsbeslut. Om utiänming samtidigt begärs för en gärning som motsvarar brott för vilket svensk lag stadgar fängelse i mer än ett år och för lindrigare brott, måste utlämningsframstäUningen således gmndas på häktningsbeslut såvitt gäller det grövre brottet, medan de sannolika skälen alt personen begått det lindrigare brottet får visas på annat sätt, exempelvis genom utdrag av fömndersökningsprotokoll eller liknande.

10 §

I överensstämmelse med vad som anförts i den aUmänna motiveringen har enligt förslaget första stycket ändrats på det sättet att den omständigheten att åtal för det uppgivna brottet har väckts här i landet inte längre skall utgöra hmder mot utiänming. Utiämningshinder föreligger sålunda inte heller i det fallet att åtal har väckts av målsägande. Som fömt anförts kan emellertid målsägandens intressen beaktas vid den diskretionära prövningen av ärendet,

I gällande lydelse av första stycket las vidare som utiämningshinder upp det fallet att beslut om eftergift av åtal har meddelats i Sverige, Som anmärkts av några remissinstanser används termen åtalseftergift inte längre i lagtext. Huvudregeln om åtalseftergift fanns tidigare i 20 kap, 7 § RB, där det föreskrevs att åklagare under närmare angivna förutsättningar fick efterge åtal, I samband med BrB:s tillkomst ändrades terminologm i detta lagrum genom lag (1964:166) om ändring i rättegångsbalken. Enligt bestämmelsens nuvarande lydelse föreskrivs alt åklagare under de angivna fömtsättningarna "må besluta att icke tala å brott". Termen åtalseftergift torde tidigare ha avsett, förutom beslut enligt 20 kap. 7 § RB, sådana beslut att inte väcka åtal som i övrigt meddelades med stöd av allmän bestämmelse såsom 1 och 2 §§ lagen (1944: 215) om eftergift av åtal mot vissa underåriga, 69 § barnavårdslagen (1960: 97) och 57 § lagen (1954: 579) om nyklerhetsvård. Beslämmelsema i 1 och 2 §§ lagen om eftergift av åtal mot vissa imderåriga har ersatts med föreskrifter av samma innebörd i lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, medan beslämmelsema i de båda andra lagarna behållits méd i sak oförändrad lydelse. En motsvarande regel fmns numera också i 21 § lagen (1964: 450) om ålgärder vid samhällsfarUg asocialitel (jfr prop. 1964: 128 s, 98 och 116),

Termen åtalseftergift användes däremot inte för att beteckna beslut att underlåta åtal som meddelades med stöd av sådana särskilda åtals-prövningsregler som fanns i strafflagen beträffande flera av de där upptagna brotten och som i princip fömtsatte en prövning från åklagarens sida endast om åtal i det särskilda fallet var påkallat "ur allmän synpunkt". Systemet med särskUda åtalspröyningsregler av denna typ har överförts till BrB (se t. ex, 3 kap, 11 §, 4 kap. 11 § och 6 kap. 11 §).

Vid remissbehandlingen av promemorian har förslag från några håll väckts om en ändring av lagtexten på det sättet att utlämningsförbudet skulle konuna att omfatta alla faU då åklagaren beslutat att inte väcka åtal, oavsett gmnden för beslutet. Jag anser mig emellertid mte kunna tilhnötesgå det sålunda väckta förslaget. Vad till en början avser det fallet att åklagare i Sverige har beslutat alt inte väcka åtal på grund av bristande bevisning, synes det mte finnas anledning att låta ett sådant beslut utgöra ett absolut hinder mot utiämning. Den främmande staten kan ju förfoga över annat utrednmgsmaterial som i högre grad än det

Prop. 1975: 35 62

material som var tillgängligt för den svenska åklagaren styrker misstanken att personen i fråga har gjort sig skyldig tUl det uppgivna brottet. Med större fog skulle man kunna överväga att låta förbudet utvidgas till att avse fall då åtal underlåtils med stöd av särskild åtalsprövningsregel i BrB. Enligt min mening skulle emellertid även en sådan utvidgning av del absoluta utlämningsförbudet kunna föra för långt. Ett beslut att inte väcka åtal som meddelats med stöd av särskild åtalsprövningsregel är visserligen tUl sin innebörd likartad med ett beslut enligt 20 kap, 7 § RB, men reglerna skiljer sig både när det gäller förutsättningama för och den rättsliga betydelsen av besluten i fråga. Jag anser därför att ufläm-ningsförbudet bör begränsas till att avse fall, då beslut atl inte väcka åtal har meddelats med stöd av 20 kap. 7 § RB eller motsvarande bestänunelse i annan särskild författning, dvs. sådana fall då enligt tidigare terminologi åtalseftergift meddelades. Härunder ryms även det fallet att regeringen med stöd av 11 kap. 13 § andra stycket nya regeringsformen har meddelat beslut om s. k. abolition. Det anförda hindrar inte att ett beslut att underlåta åtal på annan grund kan beaktas vid regeringens prövning i utlämningsärendet.

Genom tredje stycket hav i överensstämmelse med vad som anförts i den allmänna motiveringen införts elt nytt hinder mot utlämning. Hindret avser det fallet att lagakraftägande dom har meddelats i annan stat än den stat som har gjort framställning om utlämning. Föreskriften knyter an till bestämmelsen i 2 kap. 5 a § BrB som föreskriver all när fråga om ansvar för gärning har prövats genom lagakraftägande dom meddelad i främmande stat där gärningen förövats eller i stat som tillträtt brotlmålsdomskonventionen, lagföring inte får ske här i riket för samma gärning, om den tilltalade har frikänts från ansvar eller förklarats skyldig till brottet utan att påföljd ådömts eller om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet, håller på att verkstäUas eUer har fallit bort enligt lagen i den främmande staten. Förslaget innebär alt i de fall då lagföring sålunda inte får ske i Sverige inte heller utlämning till annat land än del där domen meddelats får medges. Jag avser som tidigare nämnts att inom kort anmäla frågan om Sveriges tillträde till den europeiska lagföringskonventionen, och jag ämnar i samband härmed föreslå atl 2 kap. 5 a § BrB görs tillämplig också på domar som meddelats i stal som har tillträtt denna konvention. På grund härav har i tredje stycket av förevarande paragraf enligt förslaget föreskrivits utiämningsför-bud också när dom har meddelats i stat som tiUträtt lagföringskonventionen. Med hänsyn till den rekommendation som, enligt vad som anförts i det föregående, har utarbetats inom Europarådets kommitté för brottslighetsfrågor har enligt förslaget utiämningsförbudet vidare gjorts tillämpligt när det gäller dom i stat som har tillträtt den europeiska utlämningskonventionen. Eftersom Sverige är bundet även av vissa bilaterala utiämningsavtal, föreslås utlänmingsförbudet utsträckt också tUl fall där dom har meddelats i stat med vilken Sverige slutit sådant avtal.

Prop. 1975: 35 63

De undanlag från huvudregeln om utlämningsförbud som föreskrivs i fjärde stycket enligt förslaget stämmer överens med motsvarande undantag i 2 kap. 5 a § andra stycket BrB.

12 §

I förslaget har beträffande denna paragraf inte gjorts någon annan saklig ändring än att den s. k. immunitetsregeln i punkt 2 har tagits bort, I denna fråga hänvisas till vad som har anförts i den allmänna motiveringen.

Med anledning av vissa uttalanden som har gjorts under remissbehandlingen vill jag understryka atl regeln i punkt 1 inte berörs av ändringsförslaget. Enligt denna regel får den som utlämnas inte utan särskilt medgivande åtalas eller straffas i den främmande staten för annat brott som begåtts före uflämningen och i prmcip inte heller vidareutlämnas, såvida han inte underlåtit att, oaktat hmder ej mött, lämna landet inom 45 dagar efter rättegång och avtjänandet av därvid bestämd påföljd eller återvänt dit sedan han lämnat landet.

Regler av motsvarande innehåll finns — i motsats till vad fallet är beträffande den nuvarande bestämmelsen i punkt 2 — såväl i den europeiska utlämningskonventionen (art. 14) som i utlämningsavtalen med Amerikas Förenta Stater och Storbritannien (art. 9 i vardera konventionen). Upphävandet av regeln i punkt 2 innebär alltså att det land till vilket utlämning sker visserligen inle är skyldigt atl under 45 dagar efter rättegång och undergående av påföljd bereda den uflämnade tillfälle all lämna landet men att, om så inte sker, lagföring, verkställighet eller vidareutiämning inte får äga rum för annat brott som begåtts före utlämningen.

15 §

Ändringen i denna paragraf syftar till att förenkla förfarandet i utlämningsärenden på det sättet att en utiämningsframstäUning regelmässigt skall överlämnas från utrikesdepartementet till justitiedepartementet och vidare tUl RA utan föregående regeringsbeslut. Endast om utlämningsframställningen och övriga handlingar ger anledning till antagande atl framställningen mte lagUgen kan bifallas, skall enligt förslaget ärendet omedelbart anmälas för regeringen, som då har att pröva om framställningen skall avslås på denna gmnd. Med hänsyn tUl att den preliminära bedömningen av framställningen enligt förslaget alltså skall göras av justitiedepartementet och inte av regeringen, har det inte ansetts lämpligt att behålla den nuvarande föreskriften om omedelbart avslag efter diskretionär prövning. Atl regeringen i och för sig har befogenhet atl avslå en framställning av diskretionära skäl på vilket stadium som helst torde vara klart utan särskild föreskrift.

Prop. 1975: 35 64

16 §

Denna paragraf reglerar RA:s förfarande sedan utlämningsframställningen remitterats till honom. Enligt förslaget skall RA genast överlämna ärendet tiU regeringen, om han anser att framställningen inte bör bifallas, vare sig ställningstagandet grundar sig på en laglighels-prövning eller på diskretionära skäl. Regeringen har då möjlighet att meddela avslagsbeslut. Om regeringen inte gör delta, skall ärendet återlämnas till RA. Såväl i det fallet att RA inte funnit skäl alt anmäla ärendet hos regeringen för avslag som då regeringen har återlämnat ett ärende liU RA, åligger det RA att föranstalta om förundersökning.

23 §

I första stycket av denna paragraf föreskrivs f. n. att den som i främmande stal är efterlyst för brott som kan föranleda utlämning får anhållas eller åläggas reseförbud i avvaktan på en framställning om utlämning. Enligt vad som upplysts vid remissbehandlingen har avfattningen av denna föreskrift lett till praktiska svårigheter i fall då det av handlingarna i samband med en begäran från främmande stal om provisoriskt omhändertagande av en person inte framgår huruvida någon formell efterlysning föreligger. Bestämmelsen har med anledning härav i förslaget jämkats på det sättet att något krav på formell efterlysning — ett begrepp som i och för sig knappast torde vara entydigt — inte längre ställs upp. En motsvarande ändring föreslås i enlighet med vad som förordats i departementspromemorian beträffande 17 § nordiska utlämningslagen.

Enligt lagtexten kan beslut om tvångsmedel liksom enligt RB i princip meddelas fömtom av åklagare även av polismyndighet. Frågan om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat eller med anledning av där utfärdad efterlysning är emellertid av så grann-laga natur atl beslutanderätten enligt min mening bör förbehållas åklagare. Det kan f. ö. erinras om att av RA och rikspolisstyrelsen gemensamt utarbetade anvisningar angående vissa frågor rörande ledningen av förundersökningen i brottmål innehåller föreskrift om att åklagaren skall inträda som förundersökningsledare när fråga uppslår om användande av tvångsmedel och det ankommer på undersökningsledaren att besluta därom enligt 24—28 kap. RB.

Jag förordar alltså att, som föreslagits av bl, a. RA, lagtextens uttryck "polis- eller åklagarmyndighet" ersätts med "åklagarmyndighet",

EnUgt vad som f. n. föreskrivs i andra stycket skall beslut om användning av tvångsmedel utan uppskov anmälas hos rätlen som har att pröva åtgärden. Om tvångsmedlet skall bestå, åligger,det rätten att underrätta chefen för justitiedepartementet. Om denne inte finner något lagligt eller diskretionärl hinder mot utlämning, skall den främmande staten underrättas om åtgärden. I samband härmed skall departementschefen ange en viss frist inom vUken framstäUning om utiämning skall göras.

Prop. 1975: 35 65

Någon maximitid för denna frist finns inte angiven i lagen, I departementspromemorian har föreslaghs att fristen skall maximeras till 30 dagar från den dag den efterlyste anhölls eller meddelades reseförbud. Detta motsvarar vad som gäller eller kommer atl gälla enligt de nordiska grannländernas lagstiftning. Vissa remissinstanser har ifrågasatt om en bestämmelse angående maximitid behöver skrivas in i lagen. Det har därvid hänvisats till att man kan utgå från att en längre frist inte utsätts i del särskilda fallet än vad som är motiverat. Jag anser emellertid för min del att det skulle vara en fördel, om man vid förhandlingar i utlämningsärenden kunde hänvisa till att den svenska lagen innehåller en ovillkorlig bestänunelse om en tidsfrist av nu förevarande slag. På grund härav och med hänsyn till önskemålet att såvitt möjligt uppnå nordisk rättslikhet har i departementsförslaget tagits in en bestämmelse om en sådan maximitid som avses i promemorian. Med hänsyn till atl den ifrågavarande maximitiden såväl i den europeiska utlämningskonventionen som i utlämningsavtalet mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater har beslämts till 40 dagar, bör dock fristen i den svenska lagen bestämmas till motsvarande tid. Utgångspunkten för tidsberäkningen skall enligt förslaget vara den dag då anhållnlngsbeslut verkställts eller reseförbud meddelats. Jag vill understryka att den angivna tidsfristen är avsedd endast som en absolut övre gräns och att det givetvis ofta kan finnas skäl alt i del särskilda fallet bestämma en kortare frist.

Enligt förslaget skall vidare införas en skyldighet för utrikesdepartementet att genast underrätta den myndighet som först meddelat beslut om tvångsmedel — dvs. i allmänhet lokal åklagarmyndighet — när framställning om utlämning konuner in. Underrättelse skall lämnas också i det fallet att den främmande staten underlåter att begära utlämning inom utsatt tid. Däremot har jag inte funnit skäl all, som förordats från något håll, föreslå införande av en föreskrift om att anhållningsmyndigheten skall underrättas om den tidsfrist som chefen för justitiedepartementet i det enskilda fallet bestämmer.

I fjärde stycket, som saknar motsvarighet i gällande rätt, har tagits in bestämmelser som närmare reglerar förfarandet sedan ett provisoriskt tvångsmedel har beslutats. Det föreligger i detta avseende en brist i det gällande regelsystemet som har vållat praktiska svårigheter och som har påtalats bl. a. av JO (se JO:s ämbetsberättelse 1972 s. 496 ff). Enligt förslaget tas i första punkten upp det fallet att utiämningsframstäUning inte kommer in inom den tid som chefen för justitiedepartementet har bestämt. I detta fall skaU enligt förslaget tvångsmedlet hävas. Att tvångsmedlet skall hävas även när utiämnmgsframställningen avslås enligt 15 § eller enligt 16 § i dess föreslagna nya lydelse torde vara uppenbart. Föreskrift härom meddelas i andra punkten. I sakens natur ligger att beslut om hävande av tvångsmedel enligt dessa föreskrifter regelmässigt ankommer på den myndighet som först beslutat om tvångsmedlet.

För det fallet att en utiämningsframstäUning kommer in inom före-5 Riksdagen 1975.1 saml Nr 35

Prop. 1975: 35 66

skriven tid och inte avslås omedelbart anges i 16 § andra stycket (tredje stycket enligt förslaget) att vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål skall gäUa i fråga om tvångsmedel. Om den som avses med framställningen är provisoriskt anhållen enligt förevarande paragraf, förutsätts således att anhållandet regelmässigt skall kunna ersättas med häktning efter häktningsförfarande enligt RB, Någon föreskrift som reglerar inom vilken tid framställning om häktning skall göras finns emellertid inte f. n, I syfte att avhjälpa denna brist har i departementspromemorian föreslagits en regel i tredje punkten av den innebörden att häktningsframställning skall göras inom samma tid som enligt 24 kap. 12 § RB gäller för häktningsframställning i allmänhet beträffande anhållen. Som utgångspunkt för fristens beräkning skall enligt promemorian räknas den dag då RA fick del av utlämningsframstäUningen. Enligt promemorian skaU alltså framställningen ges in sist å femte dagen efter sistnämnda dag.

Promemorians förslag har på denna punkt föranlett en hel del kritik under remissbehandlingen. Kritiken har riktat sig både mol den föreslagna utgångspunkten för tidsberäkningen och mot fristens längd. När det gäller den första frågan har från flera håU föreslagits alt tiden i stället skall räloias från den dag då utlämningsframställningen har kommit den lokala åklagarmyndigheten till hända. För egen del anser jag mig inte kunna biträda denna ståndpunkt. Att låta fristen börja löpa först den dag då framställningen överlämnats tUl lokal åklagarmyndighet skulle enligt min mening vara principiellt olUlfredsstäUande eftersom det här gäller att understryka behovet av stor skyndsamhet i hela proceduren. I likhet med bl, a. RA godtar jag sålunda promemorians lösning i fråga om utgångspunkten för frislens beräkning.

Vad däremot angår fristens längd finner jag att de synpunkter som framförts vid remissbehandlingen bör leda till att promemorians förslag jämkas något. Med hänsyn till de komplikationer av olika slag som kan uppstå vid handläggningen av utlämningsärenden synes sålunda den i promemorian föreslagna tiden vara för kort. I deparlementsförslaget har tiden därför beslämts till åtta dagar räknat från den dag då RA fått del av utlämningsframställningen. Någon särskUd bestämmelse för det fallet att RA skulle finna att utlämningsframstäUningen inte skall bifallas men regeringen inte delar denna uppfattning utan återlämnar ärendet till honom har jag inte ansett behövas. Är frågan tveksam, torde RÅ få föranstalta om häktning för tiden tills regeringen prövat ärendet.

Den nu aktuella fristen berör inle faU då provisoriskt reseförbud har meddelats. Enligt de allmänna bestämmelserna i 25 kap. RB överprövas reseförbud som meddelats av annan än rätten bara i det fallet att den misstänkte begär rättens prövning av förbudet. En sådan överprövning är i fall av provisoriskt reseförbud enligt 23 § första stycket allmänna utlämningslagen obligatorisk med hänsyn till föreskrifterna i samma paragrafs andra stycke.

StäUer man samman de föreslagna ändringarna i 16 och 23 §§ kommer gången av ett ärende om utlämning av den som anhållits provisoriskt i regel att bli följande. Sedan chefen för justitiedepartementet fått rättens underrättelse om att ett beslut om anhållande skall bestå och inte funnit skäl att utverka regeringens förordnande om att upphäva åtgärden, underrättas utrikesdepartementet därom och anges viss dag, när framställning om utlämning senast skall göras. Den aktuella tidsfristen bestäms så kort som möjligt och får inte i något fall ulgå senare än 40 dagar från anhållandet. Har utiämningsframstäUning mte inkommit till utrikesdepartementet inom den bestämda fristen, skall utrikesdepartementet genast underrätta anhållningsmyndigheten, som har att frige den anhållne. Om framställning görs inom utsatt tid, överlämnas handlingarna i ärendet — i förekommande fall efter skyndsam översättning till svenska språket — från utrikesdepartementet via justitiedepartementet till RA, samtidigt som anhåUningsmyndigheten underrättas om framstäUningen. Om inte RA omedelbart finner att avslag bör meddelas, verkställs utredning i ärendet. Enligt praxis remitterar RÄ ärendet för utredning och yttrande till lokal åklagarmyndighet, vanligen den åklagare som har meddelat anhållningsbeslutet. Denne får då underlag för bedömning av frågan om anhållandet bör övergå i häktning. Om den anhållne inte friges, skall häktningsframstäUning avlåtas senast på åttonde dagen efter den då RA fick del av framstäUningen om utlämning.

24 a §

I överensstämmelse med vad som anförts i den allmänna motiveringen föreslås i denna nya paragraf, att sedan framställning om utlämning har gjorts, åtal inte får väckas eller strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot utfärdas beträffande det uppgivna brottet, såvida inte framställningen har avslagits. Om förundersökning redan har inletts skall denna således nedläggas i händelse av bifall till framställningen om utlämning. Från något håll har framförts tanken att det dessutom borde uttryckligen föreskrivas alt elt väckt åtal skall läggas ned om utlämning sker för det brott som åtalet avser. Jag delar uppfattningen att en bestämmelse rörande detta faU är påkaUad. Bestämmelsen bör dock ha den innebörden att bifall tUl utlämningsframställningen sedan åtal har väckts skall anses utgöra rätlegångshinder i det aiUiängiggjorda målet. Hindret gäller även mot målsäganden såvitt avser ansvarsfrågan. Några bestämmelser för åklagarens handlande behövs inte. Han har endast atl anmäla rättegångshindret tUl domstolen.

25 §

Beträffande det föreslagna nya andra stycket i denna paragraf, vilket avser transitering av svensk medborgare från utomnordiskt land till något av de andra nordiska länderna, hänvisas tUl vad som har anförts i den allmänna motiveringen.

Prop. 1975: 35 68

7.2 Förslaget tiU lag om ändring i brottsbalken

34 kap.

18 § Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Första stycket avser att undanröja de svårigheter som uppslår, när man från svensk sida begär utlämning från annan stat för verkstäUighet av en påföljd som ådömts gemensamt för flera brott och hinder mot utlämning enligt den främmande statens lagstiftning möter beträffande något av brotten. Hindret kan i ett sådant fall bestå i alt något av brotten inte är straffbart eller är preskriberat enligt den främmande statens lagstiftning eller att brottet inle uppfyller de krav som enligt denna gäller i fråga om svårhetsgrad för alt utlämning skall få beviljas. I sådana fall måste man f. n. återkalla ullämningsframställningen. Om en svensk begäran om utlämning för verkställighet av en gemensamt ådömd påföljd bifalles endast med avseende på något eller några av brotten kan nämligen domen efter genomförd utlämning inte verkställas i Sverige, eftersom laglig möjlighet hittills saknats att dela upp påföljden på de olika brotten.

Enligt förslaget skall domstol undanröja den gemensamt ådömda påföljden och döma till påföljd för den brottslighet för vilken uflämning kan äga mm i det fall att fråga uppkommer om utlämning till Sverige av någon som har dömts tUl fängelse, ungdomsfängelse eller internering som gemensam påföljd och hinder mot utiämning enligt den främmande statens lagstiftning möter mot utlämning för något av brotten. Frågan skall tas upp efter anmälan av åklagare. En uppdelning av påföljden i egentiig mening kommer därvid i fråga närmast i det fallet att den som skall utlänmas har dömts tUl fängelse som gemensamt straff. I detta fall kommer domstolens avgörande i allmänhet atl gå ut på en beräkning av vad som av det sammanlagda straffet belöper på den brottslighet för vUken utiämnmg kan ske. Är den tidigare påföljden ungdomsfängelse eUer internering och sålunda obestämd till tiden, bör någon motsvarande beräkning i regel inte göras. Domstolen har i ett sådant fall aUtid möjlighet att fastställa ett tidsbegränsat fängelsestraff för den brottslighet för vilken uflämning kan ske. Om den tidigare bestämda påföljden är exempelvis internermg med en bestämd mmsta tid för anstaltsvården som ger utrymme för en uppdelnmg, kan det emeUertid framstå som mest ändamålsenligt att bestämma påföljden till mterne-ring även för den brottslighet som kan föranleda utiämning.

Ett avgörande enligt första stycket innebär att den därvid bestämda påföljden träder i stäUet för den som ådömts genom den tidigare domen. Någon verkställighet av sistnämnda dom kan därför inte längre komma i fråga.

Prop. 1975: 35 69

Andra stycket avser det fallet att fråga uppkommer om verkställighet utomlands av en gemensamt ådömd påföljd enligt internationella verkställighetslagen och hinder mot verkställighet möter beträffande något eller några av brotten enligt lagstiftningen i den främmande staten. Enligt förslaget ges domstolen i detla fall en motsvarande möjlighet att bestämma påföljden för den brottslighet beträffande vilken verkställighet kan ske i den främmande staten. Med anledning av vissa uttalanden som gjorts vid remissbehandlingen vill jag erinra om att internationella verk-stälhghetslagen omfattar varje påföljd enligt BrB som innebär frihelsberövande utom överlämnande till särskild vård. Det finns därför i princip inte något hinder mot att påföljd vid tillämpning av andra stycket bestäms till ungdomsfängelse eller internering. Praktiska skäl och hänsynen tUl det förhållandet atl ifrågavarande påföljder numera i realiteten förlorat mycket av sin tidigare tidsobestämda karaktär talar dock för att det i förevarande sammanhang kan vara en fördel alt ersätta sådan påföljd med fängelse. Eftersom verkstäUighet enligt internationella verkställighetslagen kan anförtros annan stat också när det gäller bötespå-följd, kan fråga om tUlämpnmg av andra stycket i princip komma upp även i fråga om ett gemensamt ådöml bötesstraff, om hinder för begärd verkställighet utomlands föreligger beträffande något av brotten.

38 kap.

4,6,8 och 9 §§

Genom de föreslagna ändringarna i dessa paragrafer görs vissa rälte-gångsbestämmelser som avser likartade situationer tUlämpliga på förfarande enUgt 34 kap. 18 §. Förslaget innebär att vid sådant förfarande enUgt 38 kap. 4 § tredje stycket anmälan skall göras hos den domstol som först har dömt i målet. Enligt 6 § första stycket skall nämnd delta i handläggningen vid underrätt. I 8 § första stycket föreskrivs att den dömde i mål av förevarande slag skall beredas tiUfälle att yttra sig, om detta är möjligt. Rättens avgörande skall enligt samma lagmm ske genom beslut. Slutligen innebär 9 § första stycket enligt förslaget atl rättens beslut skaU lända tUl omedelbar efterrättelse om inte annorlunda förordnas. Förslaget har i sistnämnda del föranletts av en erinran från kriminalvårdsstyrelsen och avser alt motverka att utlämningsförfarandet i fall av det slag som nu avses drar ut på tiden längre än nödvändigt.

De nya bestämmelserna avses bli tillämpliga även på domar som meddelats före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Prop. 1975: 35 70

7.3 Förslaget till lag om ändrmg i lagen (1959: 254) om uflämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge

Liksom i den allmänna utlämningslagen har i denna lag enligt förslaget ordet "Konungen" bytts ut mot ordet "regeruigen" och "riksåklagarämbetet" ändrats till "riksåklagaren".

I 20 § första stycket föreskrivs f.n. alt det ankommer på Kungl, Maj:t att förordna om tillämpning av den nordiska utlämningslagen i förhåUande tiU stat som avses i 1 §. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj:t genom kungörelse (1960:472) förordnal om tUlämpning av lagen i förhållande till samtliga dessa stater. Föreskriften innebär också att Kungl. Maj:t kan sätta lagen ur tUlämpning på gmnd av ändrade förhållanden. Bemyndigandet är inte förenligt med 8 kap. 10 § nya regeringsformen. Enligt punkt 6 i övergångsbestämmelserna till nya regeringsformen kan bemyndigandet visserligen utnyttjas även efter ingången av år 1975 tills riksdagen bestämmmer annorlunda. När emellertid nu andra ändringar görs i lagen, bör bemyndigandet las bort. Del ankommer då på riksdagen att fatta beslut, om fråga skulle uppstå om att sälta lagen helt eller delvis ur tUlämpning. I andra stycket av 20 § i gällande lydelse föreskrivs att Kungl. Maj:! får meddela de föreskrifter i övrigt som behövs för tUlämpning av lagen. Detta stadgande är obehövligt, eftersom regeringen har befogenhet direkt på grund av regeringsformen att besluta om verkställighet av lag (8 kap, 13 § nya regeringsformen). På grund av det anförda föreslås att 20 § skall upphävas i sin helhet,

5 §

I denna paragraf görs enligt förslaget den ändringen att termen "beslut om eftergift av åtal" byts ut mot "beslut med stöd av 20 kap, 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan särskUd författning att icke tala å brottet". Någon saklig ändring är inte åsyftad. Angående innebörden av uttrycket "motsvarande bestämmelse i annan särskild författning" hänvisas lill vad som anförts vid 10 § första stycket allmänna utlämningslagen.

7 §

Som anförts i den allmänna motiveringen bygger de föreslagna ändringarna i denna paragraf på ett förslag som från dansk sida har lagis fram vid de nordiska departementsöverläggningarna angående ändringar i utiämningslagstiftningen. I två hänseenden innefattar förslaget sakliga ändringar i förhållande till vad som f. n. gäller. För det första föreskrivs i första stycket punkt 1 att vid utlämning det villkoret skall ställas upp att den som utlämnas inte i något fall får åtalas eller dömas i den främmande staten för annat före uflämningen begånget brott, om det i Sve-

Prop. 1975: 35 71

rige har meddelats dom angående brottet eller beslut med stöd av 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan särskild författning att inte tala å detta. F. n, kan den utlämnade i elt sådant fall åtalas eUer straffas i den främmande staten, om han själv inför domstol har samtyckt därtUI, om han har underlåtit att lämna landet inom en månad efter rättegång och undergående av därvid bestämd påföljd eUer om han har återvänt dit sedan han lämnat landet. Enligt förslaget blir emeUertid förbudet mot åtal eUer bestraffning absolut i de faU som nu avses.

Den andra sakliga ändringen framgår av punkt 2. Den går ut på att de viUkor som f. n. enUgt 7 § skall gälla i samtiiga utlämningsfall i fortsättningen avser endast svensk medborgare. För medborgare i annat land än Sverige medför ändringsförslaget sålunda alt han kan åtalas eller straffas för tidigare brott ulan att medgivande behöver inhämtas från Sverige och utan att hans eget samtycke eller annan undantagssitualion föreligger, om inte dom eller beslut om åtalsunderlåtelse beträffande brottet har meddelats i Sverige. Ett undanlag har dock i punkt 3 gjorts i fråga om politiskt brott. Beträffande sådant brott skall vad som föreskrivs i punkt 2 gälla även utländsk medborgare. Om en medborgare i annan stat än Sverige utlämnas till något av de nordiska grannländerna, måste sålunda enligt förslaget medgivande inhämtas från Sverige eller också den utlämnades samtycke eller annat i punkt 2 nämnt undantagsfall föreligga för att den utlämnade skall kunna åtalas eUer straffas för tidigare brott som är av poUtisk natur.

17 §

Angående den föreslagna ändringen i första stycket hänvisas till vad som har anförts vid 23 § första stycket allmänna utlämningslagen. Begäran om provisoriskt tvångsmedel enligt förevarande paragraf kan givetvis göras av polis- eller åklagarmyndighet i den främmande staten.

Den ändring som har föreslagils i tredje stycket avser att reglera tiden för ingivande av häktningsframstäUning i det fallet att utlämningsbegäran kommer in beträffande den som har anhållits provisoriskt. Föreskriften motsvarar 23 § fjärde stycket tredje punkten aUmänna utlämningslagen i nu föreslagen lydelse med de a-wikelserna att utgångspunkten för tidsberäkningen i förevarande fall skall vara den dag då anhållningsmyndigheten har fått del av utlämningsframställningen och att fristen har satts tiU fem dagar. Att tiden i detta faU enligt förslaget skall räknas från det alt framställningen har kommit anhåUningsmyndigheten till hända beror på atl framstäUningen enligt nordiska utlämningslagen i normalfallet görs direkt hos denna myndighet. Fristen har ansetts kunna bestämmas kortare än i motsvarande fall enligt aUmänna utlämningslagen, eftersom någon tidsutdräkt i samband med översändande av handlingar och översättning av dessa i allmänhet inte uppkommer i fall som avses i nordiska utlämningslagen.

Prop. 1975: 35 72

7.4 Förslaget till lag om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat

1 §

I denna paragraf anges de aUmänna fömtsättningarna för att beslag skall få verkställas på utländsk stats begäran. Grundförutsättningen är enligt förslaget, liksom enligt utiämningslagarna, att någon i den främmande staten är misstänkt, tiUtalad eller dömd för där straffbelagd gärning. För att beslag skall få äga mm förutsätts vidare att det skäligen kan antas att den egendom som avses med framställningen har betydelse för utredning om gärningen eller att den har frånhänts någon genom denna. De nu angivna fömtsättningarna stämmer överens med de krav som i 27 kap. 1 § RB har ställts upp beträffande beslag i allmänhet med den avvikelsen att beslag enligt förevarande lag inte skaU få ske med avseende på egendom som kan antas vara förverkad genom brott. Angående de skäl som har föranlett alt sistnämnda beslagsfall inte har tagits upp i deparlementsförslaget hänvisas tUl den allmänna motiveringen.

Beslagsförfarande avses enligt förslaget kunna tUlämpas såväl när den misstänkte eller dömde befinner sig i Sverige som i det fallet att han inte uppehåUer sig här i landet. Liksom när det gäller beslag enligt RB avses vidare åtgärden i princip kunna företas vare sig egendomens innehavare samtycker till dess utlämnande eller motsätter sig detta. Om beslag begärs under åberopande av att egendomen har frånhänts annan genom brott, kan emellertid beslag uppenbarligen inle ske i den situationen att egendomen innehas av tredje man och denne visar att han förvärvat egendomen i god tro. Beslag på den nu angivna grunden syftar till att säkerställa målsägandens anspråk på att få tillbaka egendom som har frånhänts honom, och åtgärden är därför ändamålslös, om tredje man har en mot målsäganden gällande rätt till egendomen.

Beslag kan enligt förslaget användas även när lagakraftägande dom har meddelats i den främmande staten. I denna fråga hänvisas till vad som har anförts i den allmänna motiveringen.

Liksom utiämningslagarna bygger förevarande lag enligt förslaget på den principen att förfarandet skall föregås av en diskretionär prövning inom den ram som lagen anger. Vid denna prövning bör beaktas om ett beslag med hänsyn tUl omständigheterna i det ifrågavarande fallet är en lämpUg åtgärd. Det intresse som ligger bakom den främmande statens framställning får därvid vägas mot åtgärdens mer eller mindre ingripande verkan från den enskildes synpunkt och dennes anspråk på berättigat rättsskydd. SärskUd uppmärksamhet påkallar det fallet att beslag begärs av egendom som har frånhänts någon genom brott och som i

Prop. 1975: 35 73

Sverige innehas av en person som gör gällande godtrosförvärv av egendomen eller rätt till denna på annan gmnd men som inom ramen för beslagsförfarandet likväl inte förmått styrka denna påstådda rätt. Beslag enligt förevarande lag innebär visserligen ingen verkslälUghetsåtgärd i vanlig mening eftersom det ankommer på den främmande staten att sörja för en eventuell domsverkstäUighet. Men innehavarens möjlighet att i utlandet bevaka sina intressen och hävda den rätt som han kan ha till egendomen i fråga kan givetvis bli starkt begränsade, inte minst av rent praktiska skäl. Med hänsyn härtUl bör framställning från utomnordisk stat i allmänhet avslås, om tredje man som innehar egendomen gör gällande exempelvis godtrosförvärv och visar sannolika skäl för sitt påstående, såvida man inte i det särskilda fallet finner att tiUfredsställande rättsskydd för denne kan skapas genom att förbehåll ställs upp när egendomen lämnas ut tUl den främmande staten. Större möjlighet att bifalla den främmande statens framställning i de fall tredje man påstår sig ha rätt tUl egendomen föreligger, när framställningen avser endast att säkerställa bevisning för rättegång. I sådana fall torde nämUgen oftast tredje mans intresse kunna tillgodoses genom att man vid utlämnandet av egendomen gör förbehåll om att den skall återställas, när rättegången har slutförts.

2 §

I denna paragraf föreskrivs alt egendom som har tagils i beslag får överlämnas till den främmande staten och att de förbehåll som är påkallade med hänsyn till enskilds rätt eller från allmän synpunkt därvid får föreskrivas. Paragrafen knyter an tiU bestämmelserna i 21 § allmänna utiämningslagen och 15 § tredje stycket nordiska utiämningslagen. Som framgår av de följande beslämmelsema skaU emellertid elt verkställt beslag kunna hävas av domstol, om åtgärden inte befinnes lagligen grundad eller, såvitt rör framstäUning från nordisk stat, om domstolen efter en diskretionär prövning finner all den i beslag tagna egendomen inte bör överlämnas. I fråga om framställning från annan än nordisk stal skall regeringen kunna avslå framställnmgen även om domstolen har förordnal atl beslaget skall bestå. En erinran om att egendomen inte skall överlämnas i dessa fall har gjorts vid avfattningen av förevarande bestämmelse.

Angående uppstäUandet av förbehåll vid egendomens utlämnande har förut berörts det fallet alt tvångsmedel från den främmande statens sida begärs för säkerställande av bevisning i rättegång och egendomen i Sverige mnehas av tredje man som gör gällande rätt till denna. Som förbehåll kan i ett sådant fall föreskrivas t. ex. att föremålet efter avslutad rättegång i den främmande staten skall återställas till svensk myndighet.

Prop. 1975: 35 74

lämpligen den åklagarmyndighet som först har förordnal om beslag. Förbehåll av detta slag har fömtsätts kunna föreskrivas vid utlämnande av beslagtagen egendom enligt utiämningslagarna.

3 §

I denna paragraf lämnas föreskrifter i fråga om innehållet i en framställning från främmande stat om användning av tvångsmedel. Paragrafen knyter an till motsvarande bestämmelse i 14 § andra stycket allmänna utlämningslagen.

4 §

Paragrafen avser fall då framställning om tvångsmedel görs av myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge, På motsvarande sätt som enligt nordiska utlämningslagen skall enligt första stycket framställning från någon av dessa stater kunna göras direkt av polis- eller åklagarmyndighet i den främmande staten till RA eller, om egendomens förvaringsplats är känd, tUl lokal åklagare.

Genom hänvisning tiU nordiska utlämningslagen föreskrivs i andra stycket vissa hinder mot bifall till framställningen om tvångsmedel. Hänvisningarna till 3 § första stycket och 4 § i nämnda lag avser de faUen att brottet kan bestraffas endast med böter eller är av politisk natur. Genom hänvisningen tUl 5 § föreskrivs elt absolut förbud mot tvångsmedelsförfarande när dom eller beslut att ej tala å brottet har meddelats enligt 20 kap. 7 § RB eller motsvarande bestämmelse i annan särskild författning,

I tredje stycket anges att åklagaren efter prövning av framställningen får företa de åtgärder som påkallas därav. Avsikten är att de aktuella bestämmelserna om beslag i 27 kap. RB därvid skall äga motsvarande tillämpning. Genom hänvisning även till vissa bestämmelser i 28 kap. samma balk öppnas dessutom möjlighet att företa husrannsakan för eftersökande av föremål som skall tas i beslag.

Vid åklagarens prövning av framställningen måste först avgöras om de lagliga förutsättningarna för bifall lUl denna är för handen. Åklagaren har alltså att ta ställning till frågan om det skäligen kan antas att den ifrågavarande egendomen har betydelse för brottsutredningen i den främmande staten eller att den har frånhänts någon genom brott. Vidare måste tUlses att inte något av de hinder mot bifall tUl framställningen möter som anges i andra stycket genom hänvisning tUl de angivna paragraferna i nordiska utlämningslagen. Även om åklagaren finner att det inte finns något lagligt hinder mot bifall till den främmande siatens begäran, har han emellertid enligt den föreslagna avfattningen inte absolut skyldighet att verkställa den begärda åtgärden. Avsikten är alt åklagaren

Prop. 1975: 35 75

skall kunna underlåta att bifalla framställningen, om han av särskild anledning finner att beslag inte bör äga rum. Att sålunda även underordnad åklagare har anförtrotls en fri prövningsrätt när det är fråga om framställning från annan nordisk stal, har inte ansetts vara ägnat att väcka betänkligheter. En motsvarande befogenhet till diskretionär prövning för stals- eller distriktsåklagare föreligger enligt 15 § första stycket nordiska utlämningslagen (jfr prop. 1959: 72 s. 43), I allmänhet bör dock en lagligen grundad framställning efterkommas. Del torde kunna förutsättas att RA kommer alt verka för en enhetlig praxis.

I fjärde stycket ges regler för domstolsprövningen. Ett verkställt beslag skall enligt förslaget obligatoriskt anmälas hos domstol. Domstolens prövning skall i första hand avse frågan om beslaget är lagligen gmndat. Domstolen har därvid att beakta samtliga de i lagen uppställda förutsättningarna för att beslag skall få äga rum, således även de hinder mot sådan åtgärd som föreskrivs i andra stycket genom hänvisningen till 3 § första stycket samt 4 och 5 §§ nordiska utlämningslagen.

Om domstolen inte finner beslaget lagUgen grundat, skall detta givetvis hävas. Föreligger inte något lagligt hinder mot beslaget, har domstolen att göra en diskretionär prövning av lämpligheten att överlämna den beslagtagna egendomen till den främmande staten. Beträffande denna prövning må hänvisas till vad jag förut anfört om åklagarens motsvarande prövningsrätt.

Skall beslaget beslå, åligger det domstolen att föreskriva de förbehåll som anses påkallade av hänsyn lill enskilds rätt eller från allmän synpunkt.

Domstolsförfarandet regleras enligt förslaget genom en hänvisning till 27 kap, 5 § RB. Härav följer alt domstolen har alt sätta ut förhandling så snart del kan ske. Med hänsyn till att det i fall av förevarande slag kan bli fråga om delgivning av kallelse och andra handlingar i utlandet och eventueUt också om inställelse vid domstolen av utomlands bosatt person, har det inte ansetts lämpligt att föreskriva en så kort frist som den fyradagarsfrist för prövning av fråga om beslag som anges i 27 kap. 6 § RB. I föreskriften om att förhandligen skall äga mm så snart det kan ske ligger emeUertid ett krav på att domstolen skaU iaktta största möjliga skyndsamhet.

Genom hänvisningen tiU 27 kap. 5 § RB och den där gjorda hänvisningen tUl 24 kap. samma balk får vidare vissa bestämmelser i sistnämnda kapitel motsvarande tUlämpning på förfarandet. Härav följej bl. a. att förhandling i vissa fall kan äga mm, trots att den som hai drabbats av beslaget inle är närvarande. Så kan, i överensstämmelse med 24 kap. 14 §, ske om han har berövats friheten i den främmande staten och synnerligt hinder möter mot hans inställande vid svensk domstol. Inte heller när han har kallats tUl förhandlingen utan att själv eller genom ombud inställa sig eller när anledning förekommer att han

Prop. 1975: 35 76

har avvikt eller eljest håller sig undan föreligger hinder mot att förhandlingen hålls i hans utevaro (24 kap. 17 § andra stycket).

Slutligen föreskrivs enligt förslaget att rättens avgörande skall ske genom beslut. Beslutet är alt anse som slutligt och kan givetvis överklagas enligt vanliga regler.

5 §

Paragrafen avser framställning om tvångsmedel från utomnordiskt land. Förfarandet har enligt förslaget byggts upp i nära anslutning tiU förfarandet enligt aUmänna utiämningslagen. I överensstämmelse härmed anges i första stycket att framställning skaU göras på diplomatisk väg.

I andra stycket föreskrivs genom en hänvisning tUl 4 § första stycket första pimkten samt 5, 6 och 10 §§ allmänna utiämningslagen vissa hinder mot bifall till den främmande statens begäran. Hinder skall enligt vad som följer av hänvisningama föreligga, om den ifrågavarande gärningen inte motsvarar brott för vUket i svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år, om det är fråga om brott av krigsman eller brott av övervägande politisk beskaffenhet, om det i Sverige har meddelats dom eller beslut om åtalsunderlåtelse beträffande brottet eller preskription inträtt enligt våra regler och i vissa fall om dom har meddelats i tredje land.

I sakens natur ligger att någon formell hänvisning tUl 7 eller 8 § allmänna utlämningslagen inte har kunnat göras. Dessa lagrum förbjuder utlämning vid risk för politisk eller liknande förföljelse, som riktar sig mot liv eUer frihet eller eljest är av svår beskaffenhet, och uflämning som är oförenlig med humanitetens krav. Det är emeUertid utan särskUd föreskrift uppenbart att en framställning om användning av tvångsmedel enligt förevarande lag skaU avslås, om den har karaktären av politisk förföljelse mot den avsedda personen eller skulle strida mol de krav som kan ställas upp av humanitetsskäl.

Förfarandet sedan en framställning om tvångsmedel kommit in regleras närmare i tredje stycket som helt ansluter tUl 15 § aUmänna utlämningslagen i dess nu förslagna lydelse.

6 §

Första stycket överensstämmer med 16 § allmänna utlämningslagen i dess föreslagna nya lydelse. Av dess avfattning följer att RA vid sin prövning av framställningen har att beakta både om lagligt hinder mot bifaU tUl framställningen föreligger och om den bör avslås av lämplighetsskäl. På samma sätt som enUgt allmänna utiämningslagen är det emeUertid regeringen som enligt förslaget har att göra den slutiiga diskretionära prövningen. Underordnad åklagare får enUgt förslaget inte någon fri prövningsrätt i detta faU.

I andra stycket föreskrivs att RA skaU låta företa de åtgärder som på-

Prop. 1975: 35 77

kallas av framställningen, om denna inte avslås, samt att aktuella bestämmelser om beslag i 27 kap. RB och om husrannsakan i 28 kap. samma balk skall äga motsvarande tUlämpnmg. Liksom i ärenden enligt aUmänna utlämningslagen torde RA vanligen komma att överlämna åt underordnad åklagare att företa erforderliga ålgärder.

I tredje stycket, som avser domstolsprövningen, anges att vad som föreskrivs i 4 § fjärde stycket skall ha motsvarande tUlämpning. Jag hänvisar alltså i denna del till vad som har anförts vid 4 §. Liksom enligt sistnämnda lagram har domstolen att pröva beslagets laglighet och, om åtgärden inte anses vara lagligen gmndad, häva beslaget. Med hänsyn till att det när framställningen har gjorts av utomnordisk stat enligt förslaget är regeringen som har det slutiiga avgörandet om framställningen skall bifallas, föreligger dock vissa avvikelser från vad som har föreskrivits i 4 § fjärde stycket. Eftersom domstolens avgörande inte är slutgUtigt, har sålunda domstolen inte tillagts någon diskretionär prövningsrätt och inte heller har angetts att domstolen skall föreskriva förbehåll som avses i 2 § utan i stället att den skall pröva om sådana förbehåll bör föreskrivas. Vidare har, i nära anslutning tUl 16 § tredje stycket andra punkten allmänna utlämningslagen angetts att beslut av rätten gäller fram till dess regeringen har avgjort ärendet. Regeringen kan nämligen enligt förslaget avslå framställningen även när det genom lagakraftägande beslut har fastslagits att beslagsåtgärden är lagligen gmndad.

Fjärde stycket avser regeringens slutliga prövning. Det motsvaras i allmänna utlämningslagen av 20 § första stycket. Enligt förslaget skall regeringen vara bunden av lagakraftägande beslut av domstol så tUl vida alt regeringen inte får bifalla framstäUningen, om domstolen har funnit beslaget ej vara lagligen gmndat. Även om domstolen inte funnit laga hinder mot åtgärden föreligga, har emellertid regeringen befogenhet att avslå framställningen av diskretionära skäl. Om regeringen bifaller framstäUningen, skall vidare de förbehåU ställas upp som domstolen har funnit påkallade. I sakens natur ligger att regeringen också äger föreskriva ytterligare förbehåU, om det skuUe anses behövas.

7.5 Förslaget till lag om ändrmg i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Enligt 3 § lagen om allmänt kriminalregister skall i det hos rikspolisstyrelsen förda allmänna kriminalregistret antecknmg ske bl. a. om beslut meddelas jämlikt 34 kap. 10 § BrB. Som tidigare berörts föreslås att i samma kapitel skaU införas en ny paragraf, 18 §, som ger domstol möjlighet att i vissa fall då gemensam påföljd har ådömts för två eller flera brott bestänuna påföljden för en del av denna brottslighet. Även sådant beslut bör antecknas i det aUmänna krimmalregistret. En bestämmelse härom föreslås därför införd i 3 § lagen om allmänt kriminalregister.

Prop. 1975: 35 78

7.6 Iluraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.

De nya beslämmelsema torde utan komplikationer kunna tUlämpas även beträffande framställningar om utlämning som ingivils före ikraftträdandet. Detta gäller både de materiella reglema om förutsättningar för utlämning och stadgandena om förfarandet. Några särskUda övergångsbestämmelser behövs därför inte i dessa hänseenden.

Beträffande ändringarna i den allmänna utlämningslagen bör emellertid liksom vid lagens tillkomst föreskrivas alt bestämmelser i överenskommelse med främmande stat som gäller vid ikraftträdandet skall lända till efterrättelse även om de avviker från lagen. Övergångsbestämmelsen får aktualitet exempelvis i fråga om det nya utiämningshinder som föreslås infört i 10 § tredje stycket. I övrigt lorde särskUda övergångsbestämmelser inte behövas.

8 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande över förslagen till

1, lag om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott,

2, lag om ändring i brottsbalken,

3, lag om ändring i lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge,

4, lag om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat,

5, lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt bifaller Hans Maj:t Konungen,

Ur protokollet: Brita Gyllensten

Prop. 1975: 35 79

Bilaga 1 (Promemorieförslaget)

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1957: 668) om utiämning för brott

dels att 3 § skaU upphöra atl gälla,

dels att i 1, 11, 21, 22 och 24 §§ ordet "Konungen" skaU bytas ut mot "regeringen",

dels alt 4, 10, 12, 15—17, 20, 23 och 25 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 § Ej må någon utiämnas, med mindre den gäming för vilken utiämning begäres motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år. Har personen i den främmande staten dömts för gärningen, må han utlämnas aUenast om påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader eller annat omhändertagande på anstalt under motsvarande tid.

Sker utlämning till främmande stat för gärning som avses i första stycket, må utlämning till den staten samtidigt medgivas jämväl för gärning som motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är stadgat lindrigare straff än fängelse i mer än ett år.

10 §

Är den person som avses med framställningen här i riket åtalad för det uppgivna brottet, eller har här i riket meddelats dom eller beslut om eftergift av åtal beträffande samma brott, må utlämning för det brottet ej äga mm.

Ej heller må utlämning beviljas, om straff för brottet skulle vara förfallet enligt svensk lag.

Prop. 1975: 35 80

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål, må den tilltalade ej utlämnas för det brottet,

1. om han har frikänts från ansvar,

2. om han har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts,

3. om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet, eller

4. om ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den främmande staten.

Tredje stycket gäller ej i fråga om brott, som förövats i den stat som begärt utlämning eller mot denna stat eller menighet eller allmän inrättning i den staten.

12 § Vid beviljande av utiämning skola i tiUämpliga delar uppställas följande villkor:

1. Den som utlämnas må icke, utan särskilt medgivande enligt 24 §, i den främmande staten åtalas eller straffas för annat brott som begåtts före utlämningen eller, utom i faU som avses i 13 § andra stycket, utlämnas tUl annan stat, med mindre han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, länma landet inom fyrtiofem dagar efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava ådömts honom för brott, varför utlämning ägt rum, eller återvänt dit sedan han lämnat landet.

2. Den som utlämnas må icke under den tid av fyrtiofem dagar som under 1 sägs på något sätt hindras att lämna landet, såframt han icke gör sig skyldig till nytt brott.

3. Den som utlämnas må icke 2. Den som utlämnas må icke för brottet åtalas vid domstol, som för brottet åtalas vid domstol, som endast för tiUfället eller för sär- endast för tillfället eUer för särskilda undantagsförhållanden er- skilda undantagsförhållanden erhållit befogenhet att pröva mål av hållit befogenhet att pröva mål av sådan beskaffenhet. Konungen sådan beskaffenhet. Regeringen äger dock medgiva undantag från äger- dock medgiva undantag från vad nu sagts, om det finnes fören- vad nu sagts, om det finnes förenligt med rättssäkerheten. ligt med rättssäkerheten.

4. Den som utlämnas må ej för 3. Den som utlämnas må ej för brottet straffas med döden. brottet straffas med döden.

I fall som avses i 5 eller 6 § skall särskUt angivas, att den som utlämnas icke må straffas enligt bestämmelse som avser brott av krigsman eller såsom för politiskt brott.

I övrigt uppställer Konungen de I övrigt uppställer regeringen de

villkor som prövas erforderliga. vUlkor som prövas erforderliga.

Därest framställningen icke omedelbart avslås, överlämnas ärendet till riksåklagarämbetet, som verkställer erforderlig utredning enligt vad om förundersökning i brottmål är stadgat.

Om tvångsmedel skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslut av rätten gäller tUls vidare inlUl dess högsta domstolen prövat ärendet enUgt vad nedan sägs och, om utlämning enligt dess beslut kan lagligen beviljas. Konungen avgjort ärendet. Talan mot rättens beslut föres genom besvär till högsta domstolen utan inskränkning tiU viss tid.

Finner riksåklagaren av de till honom enligt 15 § överlämnade handlingarna, att framställningen icke kan bifallas, skall han genast överlämna ärendet jämte eget yttrande till regeringen. Finner regeringen anledning föreligga att icke bifalla framställningen, skall den avslås. I annat fall skall ärendet återlämnas till riksåklagaren.

I ärende, som icke avslås efter vad i första stycket sägs, skall riksåklagaren verkställa erforderlig utredning enligt vad om föran-dcrsökning i brottmål är stadgat.

Om tvångsmedel skall gäUa vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslut av rätten gäller tiUs vidare intill dess högsta domstolen prövat ärendet enligt vad nedan sägs och, om utlämning enligt dess beslut kan lagligen beviljas, regeringen avgjort ärendet. Talan mot rättens beslut föres genom besvär tUl högsta domstolen utan inskränkning till viss tid.

Sedan högsta domstolens beslut meddelats, anmäles ärendet för regeringen. Om högsta domstolen funnit hinder mot uflämning möta enligt 1—10 §§, må framstäUningen icke bifallas. Genom överenskommelse med främmande stat må dock bestämmas att, om hinder ansetts möta enligt 8 eller 9 §, frågan skall kunna hänskjutas till internationell skiljedom.

20 § Sedan högsta domstolens beslut meddelats, anmäles ärendet / statsrådet. Om högsta domstolen funnit hinder mot utlämning möta enligt 1—10 §§, må framställningen icke bifallas. Genom överenskommelse med främmande stat må dock bestämmas att, om hinder ansetts möta enligt 8 eller 9 §, frågan skall kunna hänskjutas lill internationell skiljedom.

23 § Den som i främmande stat är efterlyst för brott, vUket enligt denna lag kan föranleda utlämning, må i avvaktan på begäran därom omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud av polis- eller åklagarmyndighet enligt vad som i allmänhet gäller om brottmål. Beslag må ock i sådant fall äga rum.

Beslut om användning av tvångsmedel skall ulan uppskov anmälas hos rätten, som skyndsamt efter förhandling enligt vad om brottmål är stadgat prövar åtgärden samt, om anhållande eller reseförbud skall beslå, genast iinder-rältar chefen för justitiedepartementet därom. Finner denne, atl hinder mot utlämning föreligger eller alt utlämning eljest ej bör ske, har han att utverka regeringens förordnande om upphävande av åtgärden. I annat fall skall den främmande staten genom utrikesdepartementets försorg underrättas om åtgärden. Därvid skall angivas viss av chefen för justitiedepartementet bestämd tid, inom vilken framställning om utlämning skall göras. Denna tid får inte

Beslut om användning av tvångsmedel skall utan uppskov anmälas hos rätten, som skyndsamt efter förhandling enligt vad om brottmål är stadgat prövar åtgärden samt, om anhållande eller reseförbud skall bestå, genast underrättar chefen för justitiedepartementet därom. Finner denne, att hinder mot utiämning föreligger eller atl utlämning eljesi ej bör ske, har han att utverka Konungens förordnande om upphävande av åtgärden. I annat fall skall den främmande staten genom utrikesdepartementels försorg underrättas om åtgärden. Därvid skall angivas viss av chefen för justitiedepartementet bestämd tid, inom vilken framstäUning om utlämning skall göras.

Prop. 1975: 35 83

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vara längre än trettio dagar från den dag den efterlyste anhölls eller meddelades reseförbud enligt första stycket. När framställning om utlämning inkommer skall utrikesdepartementet genast underrätta den myndighet som först meddelat beslut om åtgärden.

Har framställning Om utlämning av den som är anhållen eller underkastad reseförbud ej gjorts inom den enligt andra stycket bestämda tiden eller, om längre frist bestämts genom överenskommelse med främmande stat, inom den sålunda bestämda fristen, skall den anhållne frigivas eller meddelat reseförbud hävas. Detsamma gäller när framställning avslås enligt 15 eller 16 §. Om anhållen i aimat fall ej frigives skall framställning om hans häktande avlåtas till rätten enligt vad som stadgas i 24 kap. rättegångsbalken. Som utgångspunkt för den i 12 § sagda kapitel stadgade fristen skall räknas den dag riksåklagaren fick del av utlämningsframställningen.

25 § Chefen för justitiedepartementet äger medgiva, att den som av främmande stat utlämnas tUl annan stat må föras genom riket, såframt denne icke är svensk medborgare och ej heller eljest synnerliga skäl äro däremot. FramstäUning härom göres på diplomatisk väg.

Sker utlämningen till Danmark, Finland, Island eller Norge får även svensk medborgare föras genom riket, om hinder ej föreligger för utlämning av honom till den mottagande staten enligt 2 eller 4 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge.

Denna lag träder i kraft den

Bestämmelser i överenskommelse med främmande stat, som för Sveriges del är gällande vid nya lagens ikraftträdande, skall lända till efter rättelse även om de avviker från vad lagen stadgar.

Prop. 1975: 35 84

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken,

dels att i 34 kap. skall införas en ny paragraf, 18 §, av nedan angivna lydelse,

dels att 38 kap. 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 kap.

18 §

Uppkommer fråga att begära någon utlämnad till Sverige för verkställighet av dom, varigenom dömts till fängelse, ungdomsfängelse eller internering som gemensam påföljd för två eller flera brott, och kan utlämning enligt den främmande statens lagstiftning ej ske för alla brotten, skall domstol, efter anmälan av åklagare, bestämma vilken del av påföljden som avser den brottslighet för vilken utlämning kan äga rum.

Motsvarande skall gälla för det fall att fråga uppkommer om verkställighet utomlands av svensk brottmålsdom, som avser två eller flera brott, i enlighet med lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom och hinder mot verkställighet föreligger enligt den främmande statens lagstiftning såvitt avser något eller några av brotten.

38 kap.

4 §
Anmälan jämlikt 34 kap. 10, 12        Anmälan jämlikt 34 kap. 10,12,
eller 15 § göres hos första domstol     15 eller 18 § göres hos första
i något av målen.                  domstol i något av målen.

Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § gÖres hos den rätt som först avgjort det mål vari dömts tiU internering.

Denna lag träder i kraft den

7 §

Vid utiämning skaU såsom villkor gälla, att den som utlämnas icke må i den främmande staten åtalas eller straffas för annat brott som begåtts före utlämningen med mindre

särskilt medgivande lämnats enligt 18 §;

han själv inför domstol samtyckt därtill;

han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna landet inom en månad efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava ådömts honom för brott, varför utlämning ägt mm; eUer

han återvänt dit sedan han lämnat landet.

Därjämte skall gälla, att den som utlämnas allenast må i fall som avses i 8 § eller efter medgivande enligt 18 § utlämnas till tredje stal för brott, som han förövat före utlämningen.

Vid utiämning skall / tillämpliga delar följande villkor gälla:

1. Den som utlämnas må icke i den främmande staten åtalas eller straffas för annat före utlämningen begånget brott, om här i riket meddelats dom angående brottet eller beslut om eftergift av åtal för brottet.

2. Svensk medborgare som utlämnas må i den främmande staten ej heller åtalas eller straffas för annat brott som begåtts före utlämningen med mindre

särskilt medgivande lämnats enligt 18 §;

han själv inför domstol samtyckt därtill;

han återvänt dit sedan han lämnat landet.

3. Vad som föreskrives under 2
skall i fråga om politiskt brott gäl
la även när den som utlämnas icke
är svensk medborgare.

4. Den som utlämnas må icke
utlämnas tiU tredje stat för brott,
som han förövat före utläm
ningen, med mindre särskilt med
givande därtill lämnas i beslutet

, om utlämning eller enligt 18 §.

I samband med bevUjande av utlämning må uppställas de ytterligare viUkor, som prövas erforderliga.

Om icke den, som begäres utlämnad, enligt vad i 10 § sägs samtycker till utlämning eller erkänner den gäming för vilken utlämning begäres eller, om framställningen avser flera gärningar, någon av dessa, skall framstäUnmgen grundas på en av domstol i den stat, från vUken framställningen inkommit, meddelad fällande dom eller ock annat av domstol i nämnda stat meddelat beslut, varav framgår, att domstolen funnit sannolika skäl föreligga tiU misstanke att den som begäres utlämnad begått det uppgivna brottet. Begäres någon utlämnad för att lagforas för flera brott är det tillfyllest att tiU gmnd för framställningen föreligger sådant beslut beträffande allenast något av brotten.

Vid framstäUningen skall, om det i förekommande fall ej framgår av domen eller beslutet, fogas uppgift om personens nationalitet och hemvist, brottets beskaffenhet, tid och plats för detta samt i den främmande staten tUlämpliga straffbestämmelser. Signalement skall om möjligt företes.

17 §

Den som är efterlyst för brott, vilkel enligt denna lag kan föranleda utlämning, må, såframt för gärningen eller gärning av motsvarande beskaffenhet enligt svensk lag är stadgat fängelse, i avvaktan på begäran om utlämning omedelbart anhållas eUer åläggas reseförbud av polis- eller åklagarmyndighet enligt vad som i allmänhet gäller om brottmål. Beslag må ock i sådant fall äga mm.

Den som är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott, vilket enligt denna lag kan föranleda utlämning, må, såframt för gämingen eller gärning av motsvarande beskaffenhet enligt svensk lag är stadgat fängelse, på begäran av den främmande staten eller med anledning av där utfärdad efterlysning omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud av polis- eller åklagarmyndighet enligt vad som i allmänhet gäller om brottmål. Beslag må ock i sådant fall äga ram.

Beslut om användning av tvångsmedel enligt denna paragraf skall på begäran av den som beslutet avser prövas av rätten, som i ärendet skyndsamt skaU hålla förhandling enligt vad om brottmål är stadgat. Mot rättens beslut må talan ej föras.

Polis- eUer åklagarmyndighet i den främmande staten skaU ofördröjligen underrättas, då beslut fattats om användning av tvångsmedel enligt denna paragraf. Har icke framställning om utlämning mottagits inom två veckor från det underrättelsen avsändes, skall beslutet omedelbart hävas.

18 §

Utan hinder av villkor som uppställts för utlämning äger Konungen på framställning medgiva, att den som utlämnats må ställas till ansvar för annan före utiämningen förövad gärning än den, för vUken utiämning skett, eller utiämnas till annan av de i 1 § omförmälda statema. I fråga om sådan framstäUning skall i tilllämpliga delar gäUa vad i denna lag är stadgat angående framställning om utlämning. Medgivande må lämnas allenast om, såvitt handlingarna visa, utlämning för gärningen kunnat lagligen äga rum.

Framgår av inkomna handlingar, alt framställningen icke kan lagligen bifallas, eller finner Konungen eljest anledning atl icke villfara framställningen, skall den omedelbart avslås. I annat fall prövas frågan av högsta domstolen, dock endast om det begäres av den som avses med framställningen. Finner högsta domstolen att hinder möter, må framställningen icke bifaUas.

Utan hinder av vUlkor som enligt 7 § första stycket 2—4 eller andra stycket uppställts för utlämning äger regeringen på framställning medgiva, att den som utlämnats må ställas till ansvar för annan före utlämningen förövad gärning än den, för vilket utlämning skett, eller utlämnas till annan av de i 1 § omförmälda staterna. I fråga om sådan framställning skall i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är stadgat angående framställning om utiämning. Medgivande må lämnas allenast om, såvitt handlingarna visa, utlämning för gärningen kunnat lagligen äga rum.

Framgår av inkomna handlingar, att framställningen icke kan lagligen bifaUas, eller finner regeringen eljest anledning alt icke villfara framställningen, skall den omedelbart avslås, I annat fall prövas frågan av högsta domstolen, dock endast om det begäres av den som avses med framstäUningen, Finner högsta domstolen att hinder möter, må framställningen icke bifallas.

Prop. 1975:35

4 Förslag tUI

Lag om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat

Härigenom förordnas som följer,

1 § Är någon i främmande stat misstänkt, tiUtalad eller dömd för där straffbelagd gärning, får efter framställning av den främmande staten beslag läggas på här i riket befintiig egendom enligt vad i denna lag sägs,

2 § Egendom som enligt 1 § belagts med beslag skaU överlämnas till den främmande staten. Därvid får föreskrivas de förbehåU som av hänsyn tUl enskilds rätt eUer från allmän synpunkt finns påkallade,

3 § Framställning om användning av tvångsmedel skall innehålla uppgift om den misstänktes, tiUtalades eller dömdes namn, nationalitet och hemvist, den egendom som avses med framställningen, brottets beskaffenhet, tid och plats för delta, i den främmande staten tillämpliga straffbestämmelser samt, om dom inle meddelats i den främmande staten, de omständigheter som styrker misstanken eller åtalet.

4 § Framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge skall av vederbörande polis- eller åklagarmyndighet göras antingen hos riksåklagaren eller, om egendomens förvaringsplats är känd, direkt hos stats- eller distriktsåklagare.

FramstäUningen skall avslås om hinder mot utiämning för brottet skulle ha förelegat enligt 3 § första stycket, 4 § eller 5 § lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge.

Finner åklagaren framställnmgen lagligen gmndad kan han företaga de åtgärder som påkallas därav. Beslämmelsema i 27 kap. 1—13 §§ samt 28 kap. 1 och 3—10 §§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande tillämpning.

Rätten skall pröva huruvida hinder mot utlämnande av egendom som tagits i beslag möter enligt andra stycket samt i förekommande fall föreskriva förbehåll som avses i 2 §.

5 § Framställning från annan stat än som nämnts i 4 § skall göras på
diplomatisk väg.

Framställningen skall avslås om hinder mot utlämning för brottet skulle ha förelegat enligt 4 § första punkten, 5 §, 6 §, 7 § eller 10 § lagen (1957: 668) om utiämnmg för brott.

Framgår av inkomna handlingar, att framstäUningen icke lagligen kan bifallas, skall den omedelbart avslås. I annat fall överlämnas de inkomna handlingarna genast från utrikesdepartementet till riksåklagaren. Chefen för justitiedepartementet skall samtidigt underrättas om framställningen.

Finner riksåklagaren av de till honom överlämnade handUngarna, att framställningen icke lagligen kan bifallas, skall han genast överlämna

Prop. 1975: 35 89

ärendet jämte eget yttrande till regeringen. Finner regeringen anledning föreligga att icke bifalla framställningen, skall den avslås. I annat fall skall ärendet återlämnas tUl riksåklagaren,

I ärende, som icke avslås, skall riksåklagaren låta företaga de åtgärder som påkallas av framställningen. Bestämmelserna i 27 kap. 1—13 §§ saml 28 kap. 1 och 3—10 §§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande tillämpning.

Rätten skaU pröva humvida hinder mot utlämnande av egendom som tagits i beslag möter enligt andra stycket saml i förekommande fall huruvida förbehåU som avses i 2 § bör stadgas.

Sedan rättens beslut meddelats, skaU ärendet av riksåklagaren anmälas hos regeringen. Om rätten funnit hinder mol den begärda åtgärden möta enligt andra stycket, får framställningen icke bifallas. I annat fall skall, därest framställningen bifalles, de förbehåll stadgas som rätten funnit erforderliga.

Denna lag träder i kraft den

Prop. 1975: 35 90

Bilaga 2 (De remitterade förslagen)

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1957: 668) om utiämning för brolti

dels att 3 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1, 11, 20—22 och 24 §§ ordet "Konungen" skaU bytas ut mot "regeringen",

dels alt i 17 § ordet "riksåklagarämbetet" skall bytas ut mot "riksåklagaren",

dels att i 20 § orden "i statsrådet" skall bytas ut mot "för regeringen",

dels att 4, 9, 10, 12, 15, 16, 23 och 25 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 24 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 § Ej må någon utlämnas, med mindre den gärning för vilken utlämning begäres motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år. Har personen i den främmande staten dömts för gämingen, må han utlämnas allenast om påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader eller annat omhändertagande på anstalt under motsvarande lid.

Skall utlämning till främmande stat ske för gärning som avses i första stycket, må utlämning till den staten samtidigt medgivas jämväl för annan gärning som motsvarar brott enligt svensk lag.

Har personen i den främmande staten dömts till gemensam påföljd för gärning som avses i första stycket första punkten och för annan gärning som motsvarar brott enligt svensk lag må utlämning för gärningarna äga rum, om den gemensamma påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader eller annat omhändertagande på anstalt under motsvarande tid.

» Senaste lydelse av 3§ 1962: 82, av 11§ 1964: 176.

Prop. 1975:35 91

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Har den som begäres utlämnad dömts för gärningen i den främmande staten, må utlämning ej bevUjas, med mindre domen stödjes av utredningen och ej heller eljest föranleder allvarlig erinran.

Om dom angående gärningen ej Om dom angående gärningen ej

meddelats i den främmande sta- meddelats i den främmande sta
ten, skall framställningen om ul- ten, skall framställningen om ut
lämning grundas på beslut om lämning grundas på beslut om
häktning, som meddelats av behö- häktning, som meddelats av behö
rig myndighet i den främmande rig myndighet i den främmande
staten. Framställningen må ej bi- staten samt, såvitt gäller gärning
fallas, med mindre sannolika skäl som avses i 4 § andra stycket, an-
äro, att personen begått gär- nan utredning. Framställningen må
ningen. ej bifallas, med mindre sannolika

skäl äro, att personen begått gärningen.

Genom överenskommelse med främmande stal må bestämmas, att i förhållande tiU den staten fällande dom eller sådant beslut om häktning som meddelats av domstol eller domare skall godtagas, om det ej i särskUt fall framgår, alt domslutet eller häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt.

10 §

Är den person som avses med Har i fråga om den person som
framställningen här i riket åtalad avses med framställningen här i
för det uppgivna brottet, eller har riket meddelats dom beträffande
här i riket meddelats dom eller be- det uppgivna brottet eller med
slut om eftergift av åtal beträf- stöd av 20 kap. 7 § rättegångs-
fande samma brott, må utlämning balken eller motsvarande bestäm-
för det brottet ej äga mm. melse i annan särskild författning

meddelats beslut att icke tala å brottet, må utlämning för det brottet ej äga rum.

Ej heller må utiämning bevUjas, om straff för brottet skulle vara förfallet enligt svensk lag.

Prop. 1975: 35 92

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lagföring i brottmål eller har den staten slutit utlämningsavtal med Sverige, må den tilltalade ej utlämnas för det brottet,

1. om han liar frikänts från ansvar,

2. om han förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts,

3. om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställigheten pågår, eller

4. om ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den främmande staten.

Tredje stycket gäller ej i fråga om brott, som förövats i den stat som gjort framställning om utlämning eller mot denna stat eller menighet eller allmän inrättning i den staten, eller brott, som avses i 2 kap. 3 § 5 eller 6 brottsballien, såvida ej lagföringen skett på begäran av den stat som gjort framställning om utlämning.

12 § Vid beviljande av utlämning skola i tillämpliga delar uppställas följande vUlkor:

1. Den som utlämnas må icke, utan särskUt medgivande enligt 24 §, i den främmande staten åtalas eUer straffas för annat brott som begåtts före utlämningen eller, utom i faU som avses i 13 § andra stycket, utlämnas till annan stat, med mindre han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna landet inom fyrtiofem dagar efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava ådömts honom för brott, varför uflämning ägt mm, eller återvänt dit sedan han lämnat landet.

2. Den som utlämnas må icke under den tid av fyrtiofem dagar som under 1 sägs på något sätt ftindras att lämna landet, såframt lian icke gör sig skyldig till nytt brott.

3. Den som uflämnas må icke 2. Den som utlämnas må icke för brottet åtalas vid domstol, som för brottet åtalas vid domstol, som endast för tillfället eller för sär- endast för tiUfället eller för särskilda undantagsförhållanden- er- skilda undantagsförhållanden erhållit befogenhet att pröva mål av hållit befogenhet att pröva mål av sådan beskaffenhet. Konungen sådan beskaffenhet. Regeringen äger dock medgiva undantag från äger dock medgiva undantag från

Därest framställningen icke omedelbart avslås, överlämnas ärendet till riksåklagarämbetet, som verkställer erforderlig utredning enligt vad om fömndersök-ning i brottmål är stadgat.

Om tvångsmedel skall gäUa vad som i aUmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslut av rätlen gäUer tills vidare iatUl dess högsta domstolen prövat ärendet enligt vad nedan sägs och, om utiänming enligt dess beslut kan lagligen bevUjas, Konungen avgjort ärendet. Talan mot rättens beslut föres genom besvär tUl högsta domstolen utan inskränkning till viss tid.

Anser riksåklagaren att framställningen icke bör bifallas, skall han genast överlämna ärendet jämte eget yttrande till regeringen. Finner regeringen anledning föreligga att icke bifalla framställningen, skall den avslås. I annat fall skall ärendet återlämnas till riksåklagaren.

Avslås icke framställningen, skall riksåklagaren verkställa erforderlig utredning enligt vad om fömndersökning i brottmål är stadgat.

Om tvångsmedel skaU gäUa vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Beslut av rätten gäUer tills vidare inliU dess högsta domstolen prövat ärendet enligt vad nedan sägs och, om utiämning enligt dess beslut kan lagligen bevUjas, regeringen avgjort ärendet. Talan mot rättens beslut föres genom besvär till högsta domstolen utan inskränkning tiU viss tid.

Den som i främmande stat är efterlyst för brott, vilkel enligt denna lag kan föranleda utiämning, må j avvaktan på begäran därom omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud av polis- eller åklagarmyndighet enligt vad som i allmänhet gäller om brottmål. Beslag må ock i sådant fall äga rum.

Den som i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott, vUket enligt denna lag kan föranleda utlämning, må på begäran av den främmande staten eller med anledning av där utfärdad efterlysning omedelbart anhållas eller, åläggas reseförbud av åklagarmyndighet enligt vad som i allmänhet gäller om brottmål. Beslag må ock i sådant fall äga rum.

Beslut om användning av tvångsmedel skall utan uppskov anmälas hos rätten, som skyndsamt efter förhandling enligt vad om brottmål är stadgat prövar åtgärden samt, om anhållande eller reseförbud skall beslå, genast underrättar chefen för justitiedepartementet därom. Finner denne, att hinder mot utlämning föreligger eller att utlämning eljest ej bör ske, har han atl utverka Konungens förordnande om upphävande av åtgärden. I annat fall skaU den främmande staten genom utrikesdepartementels försorg underrättas om åtgärden. Därvid skall angivas viss av chefen för juslitiede-partementel bestämd tid, inom vilken framställning om utiämning skall göras.

Beslut om användning av tvångsmedel skall utan uppskov anmälas hos rätlen, som skyndsamt efter förhandling enligt vad om brottmål är stadgat prövar åtgärden saml, om anhållande eller reseförbud skall bestå, genast underrättar chefen för justitiedepartementet därom. Finner denne, alt hinder mot utiämning föreligger eller alt utlämning eljesi ej bör ske, har han att utverka regeringens förordnande om upphävande av åtgärden. I annat fall skall den främmande staten genom utrikesdepartementets försorg underrättas om åtgärden. Därvid skall angivas viss av chefen för justitiedepartementet bestämd tid, inom vilken framställning om utlämning skall göras. Denna tid får inte vara längre än fyrtio dagar från den dag personen anhölls eller meddelades reseförbud enligt första stycket. När framställning om utlämning inkommer, skall utri kesdepartementet genast underrätta den myndighet som först meddelat beslut om åtgärden. Sådan underrättelse skall jämväl lämnas, därest framställning om utlämning ej inkommer inom utsatt tid.

Mot rättens beslut må talan ej föras. Den som anhållits eUer underkastats reseförbud äger dock för prövning, om åtgärden skaU bestå, påfordra ny förhandling inom tre veckor från det beslut senast meddelats.

Har framställning om utlämning av den som är anhållen eller

Prop. 1975: 35 95

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

underkastad reseförbud ej gjorts inom den enligt andra stycket bestämda tiden, skall den anhållne frigivas eller meddelat reseförbud hävas. Detsamma gäller när framställning avslås enligt 15 eller 16 §. Om anhållen i annat fall ej frigives, skall framställning om hans häktande avlåtas till rätten sist å åttonde dagen efter den, då riksåklagaren fick del av utlämningsframställningen. Göres ej framställning, som nu sagts, skall den anhållne omedelbart frigivas.

24a §

Sedan framställning om utlämning gjorts, må ej åtal väckas eller strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot utfärdas beträffande det uppgivna brottet, såvida icke framställningen avslagits.

Beviljas utlämning sedan åtal väckts, skall detta förhållande anses utgöra rättegångshinder i brottmålet.

25 § Chefen för justitiedepartementet äger medgiva, alt den som av främmande stat utlämnas till annan stat må föras genom riket, såframt denne icke är svensk medborgare och ej heller eljest synnerliga skäl äro däremot. Framställning härom göres på diplomatisk väg.

Sker utlämningen till Danmark, Finland, Island eller Norge må medgivas, att även svensk medborgare föres genom riket, om hinder ej skulle ha förelegat för utlämning av honom till den mottagande staten enligt 2 eller 4 § lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

Bestämmelser i överenskommelse med främmande stat, som för Sveriges del är gällande vid lagens ikraftträdande, skall lända tUl efterrättelse även om de avviker från vad lagen föreskriver,

Prop. 1975: 35 96

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 38 kap. 4, 6, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall införas en ny paragraf, 34 kap. 18 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 kap. 18 §

Uppkommer fråga om utlämning till Sverige för verkställighet av dom, varigenom någon dömts till fängelse, ungdomsfängelse eller internering som gemensam påföljd för två eller flera brott, och kan utlämning enligt den främmande statens lagstiftning ej ske för alla brotten, skall domstol, efter anmälan av åklagare, undanröja den gemensamt ådömda påföljden och döma till påföljd för den brottslighet, för vilken utlämning kan äga rum.

Motsvarande skall gälla för det fall att fråga uppkommer om verkställighet utomlands av svensk brottmålsdom, som avser tvä eller flera brott, i enlighet med lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom och hinder mot verkställighet föreligger enligt den främmande statens lagstiftning såvitt avser något eller några av brotten.

38 kap.

4 §

Anmälan jämlikt 34 kap. 10, 12 eUer 15 § göres hos första domstol i något av målen.

Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § göres hos den rätt som först avgjort det mål vari dömts tUl internering.

Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som först dömt i målet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §1

Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga, som avses i 2 § eUer i 27 kap. 6 §, 28 kap,

9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 §
andra stycket, 12 eller 13 § eller
15 § såvitt angår tiUämpning av

10 § andra stycket. Detsamma
skall gälla i fråga om undanrö
jande av påföljd enligt 34 kap. 1 §
3, förverkande av villkorligt med
given frihet eller annan åtgärd en
ligt 34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34
kap. 5 §, åtgärd eller behandling
enligt 34 kap. 6 § samt återintag
ning i anstalt eller annan åtgärd
enligt 34 kap. 8 eller 9 §,

Nämnd skall dellaga vid underrätts avgörande av fråga, som avses i 2 § eUer i 27 kap, 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 §, 13 §, 15 § såvitt angår tiUämpning av 10 .§ andra stycket eller 18 §. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av vUlkor-ligt medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap, 4 §, åtgärd enligt 34 kap, 5 §, åtgärd eller behandling enligt 34 kap, 6 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 9 §,

Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap, 5 § andra stycket eller 28 kap, 11 §, är underrätt domför med en lagfaren domare.

I mål om åtgärd enligt 2 § eller

27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §,

28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår tUl-lämpning av 10 § andra stycket skall underrätt lämna den dömde tiUfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntiigen hörd, skall tUlfälle därtUI beredas honom. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

I mål om åtgärd enligt 2 § eUer

27 kap. 5 § andra stycket eUer 6 §,

28 kap, 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eUer 15 § såvitt angår lill-lämpning av 10 § andra stycket skall underrätt lämna den dömde tUlfälle att yttra sig. Begär han atl bliva muntiigen hörd skall tUlfälle därtUI beredas honom, / mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall deri dömde lämnas tillfälle att yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Åtgärd enligt 28 kap. 11 § må beslutas ulan att tUlfälle beredes den dömde att yttra sig.

9 §2

Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår tillämpning av 10 § andra stycket länder omedelbart till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas. Detsamma gäller avgöran-

1 Senaste lydelse 1969: 259. ' Senaste lydelse 1974: 205.

7 Riksdagen 1975.1 saml Nr 35

Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 §, 13 §, 15 § såvitt angår tillämpning av 10 § andra stycket eller 18 § länder omedelbart till efterrättelse, öm ej annorlunda förördnas. Detsamma gäller

Föreslagen lydelse

avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eUer 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § angående föreskrifter, prövotid eUer tid för ungdomsfängelse.

Nuvarande lydelse

den enligt 27 kap. 6 §, 28 kap, 9 § eller 34 kap, 4, 5, 6 eller 8 § angående föreskrifter, prövotid eller tid för ungdomsfängelse.

Avser beslut jämlikt 28 kap, 9 § andra stycket eller 34 kap. 6 § att någon skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 §, äger rätten, om förhållandena påkalla det, förordna att beslutet skall gå i verkstäUighet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap, 8 § om återintagning i anstalt av den som undergår ungdomsfängelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1959: 254) om utiämning för brott tUl Danmark, Finland, Island och Norge,

dels att 20 § skall upphöra att gäUa,

dels alt i 9 § ordet "riksåklagarämbetet" skall bytas ul mot "riksåklagaren",

dels att i 15 och 18 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 5, 7 och 17 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

särskUt medgivande lämnats enUgt 18 §;

han själv inför domstol samtyckt därtill;

han underlåtit atl, oaktat hinder ej mött, lämna landet inom en månad efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava ådömts honom för brott, varför utlämning ägt rum; eller

han återvänt dit sedan han lämnat landet.

Därjämte skall gälla, att den som utlämnas allenast må i fall som avses i 8 § eller efter medgivande enligt 18 § uflämnas till tredje stat för brott, som han förövat före utlämningen.

Föreslagen lydelse

ket meddelats dom angående brottet eller beslut med stöd av 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan särskild författning att icke tala å detta.

2. Svensk medborgare som ut
lämnas må i den främmande staten
ej heller åtalas eller straffas för
annat brott som begåtts före ut
lämningen med mindre

särskilt medgivande lämnats enligt 18 §;

han själv inför domstol samtyckt därtill;

han återvänt dit sedan han lämnat landet.

3. Vad som föreskrives under 2
skall i fråga om politiskt brott
gälla även när den som utlämnas
icke är svensk medborgare.

4. Den som utiämnas må alle
nast i fall som avses i 8 § eller ef
ter medgivande enligt 18 § utläm
nas till tredje stat för brott, som
han förövat före utlämningen.

Den som är efterlyst för brott, vilket enligt denna lag kan föranleda utlämning, må, såframt för gämingen eller gäming av motsvarande beskaffenhet enligt svensk lag är stadgat fängelse, i avvaktan på begäran om utlämning omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud av polis- eller åklagarmyndighet enligt vad som i allmänhet gäl-

> Senaste lydelse 1964:212.

Polis- eller åklagarmyndighet i den främmande staten skall ofördröjligen underrättas då beslut faltals om användning av tvångsmedel enligt denna paragraf. Har icke framställning om utlämning mottagits inom två veckor från det underrättelsen avsändes, skall beslutet omedelbart hävas.

Polis- eller åklagarmyndighet i den främmande staten skall ofördröjligen underrättas då beslut fatlats om användning av tvångsmedel enligt denna paragraf. Har icke framställning om utlämning mottagits inom två veckor från det underrättelsen avsändes, skall beslutet omedelbart hävas. Om anhållen i annat fall ej frigives, skall framställning om hans häktande avlåtas till rätten sist å femte dagen från den dag anhållningsmyndigheten fick del av utlämningsframställningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

4 Förslag till

Lag om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat

Härigenom förordnas som följer.

1 § Är någon i främmande stat misstänkt, tUltalad eller dömd för där straffbelagd gärning, får efter framställning av den främmande staten här i riket befintlig egendom tagas i beslag, om egendomen skäligen kan antagas äga betydelse för utredning om gämingen eller vara någon från-händ genom denna.

2 § Egendom som enUgt 1 § tagits i beslag får, såvida ej annat följer av vad nedan stadgas, överlämnas tUl den främmande staten. Därvid får föreskrivas de förbehåll, som av hänsyn till enskUds rätt eUer från allmän synpunkt finnes påkaUade.

3 § FramstäUning om beslag skall innehålla uppgift om personens namn, nationalitet och hemvist, den egendom som avses med framställningen, brottets beskaffenhet, tid och plats för detta samt i den främmande staten tiUämpliga straffbestämmelser. Har dom meddelats i den främmande staten, skall avskrift därav fogas vid framstäUningen. I

Prop. 1975: 35 101

annat fall skall uppgift lämnas om de omständigheter som styrker misstanken eller åtalet och, i förekommande faU, det enskilda anspråk varom är fråga.

FramstäUningen får ej bifaUas, om hmder mot uflämning för brottet skulle ha förelegat enligt 3 § första stycket, 4 § eUer 5 § lagen (1959: 254) om utlämning för brott tiU Danmark, Finland, Island och Norge.

Fmner åklagaren icke hinder enligt denna lag föreligga mot bifaU till framställningen, får han företaga de åtgärder som påkaUas därav. Bestämmelserna i 27 kap. 2, 3 och 9—13 §§ samt 28 kap. 1 och 3—10 §§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande tiUämpning.

Verkställt beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten, som har att pröva om åtgärden är lagligen gmndad och om den i beslag tagna egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Skall egendomen överlämnas har rätten att i förekommande fall föreskriva förbehåll som avses i 2 §. Om rättens handläggning av målet gäller i tillämpliga delar vad som föreskrives i 27 kap. 5 § rättegångsbalken. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

5 § FramstäUning från annan stat än som nämnts i 4 § skall göras på
diplomatisk väg.

Framställningen får ej bifallas, om hinder mot utiämning för brottet skuUe ha förelegat enligt 4 § första stycket första punkten, 5 §, 6 § eUer 10 § lagen (1957: 668) om utiämning för brott.

Framgår av inkomna handlingar, att framstäUningen icke lagligen kan bifallas, skall den omedelbart avslås av regeringen. I annat fall överlämnas de inkomna handlingarna genast från justitiedepartementet tiU riksåklagaren.

6 § Anser riksåldagaren alt framställning enligt 5 § icke bör bifallas,
skaU han genast överlämna ärendet jämte eget yttrande tUl regeringen.
Finner regeringen anledning föreligga atl icke bifalla framställnmgen,
skaU den avslås. I aimat fall skall ärendet återlämnas tUl riksåklagaren.

Avslås icke framställningen, skall riksåklagaren låta företaga de åtgärder som påkallas därav. Bestämmelserna i 27 kap. 2, 3 och 9—13 §§ samt 28 kap. 1 och 3—10 §§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande tillämpning.

Verkställt beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten, som har att pröva om åtgärden är lagligen gnmdad samt i förekommande fall om förbehåll som avses i 2 § bör föreskrivas. I övrigt äger 4 § fjärde stycket motsvarande tillämpning. Beslut av rätten gäller tiUs vidare till dess regeringen avgjort ärendet.

Sedan rättens beslut vunnit laga kraft, skall ärendet av riksåklagaren anmälas för regeringen. Om rätten funnit beslaget ej vara lagligen gmndat, får framställningen icke bifallas. I annat fall skall, om framstäUningen bifalles, de förbehåU föreskrivas som rätten funnit påkallade eUer regeringen eljest anser erforderliga.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

Nuvarande lydelse

I registret skall anteckning ske

1. om för den som dömts tiU påföljd av beskaffenhet att skola antecknas i registret prövotid förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl annat brott eller undanröjes eller ock påföljd förklaras skola träda i stället för annan påföljd;

2. om villkorligt medgiven frihet förklaras förverkad;

3. om för den som dömts till skyddstillsyn förordnande meddelas om behandling enligt 28 kap. 3 § brottsbalken;

4. om för den som dömts till ungdomsfängelse domstol förlänger den längsta tid som ungdomsfängelse må pågå eller före-skiver, att överförande till vård utom anstalt ej må ske före viss tidpunkt;

5. om för den som dömts tUl internering domstol medgiver förlängning av tiden för vård i anstalt eller bestämmer ny minsta tid för anstaltsvården;

6. om beslut meddelas jämlikt 34 kap. 10 § brottsbalken; samt

7. om för den som erhållit anstånd med verkställigheten av förvandlingsstraff prövotiden förlänges eller anståndet förklaras förverkat.

Föreslagen lydelse

I registret skall anteckning ske

1. om för den som dömts till påföljd av beskaffenhet all skola antecknas i registret prövotid förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl annat brott eller undanröjes eller ock påföljd förklaras skola träda i stället för annan påföljd;

2. om vUlkorligl medgiven frihet förklaras förverkad;

3. om för den som dömts tUl skyddstillsyn förordnande meddelas om behandling enligt 28 kap. 3 § brottsbalken;

4. om för den som dömts till ungdomsfängelse domstol förlänger den längsta tid som ungdomsfängelse må pågå eller föreskriver, att överförande till vård utom anstalt ej må ske före viss tidpunkt;

5. om för den som dömts tUl in
ternering domstol medgiver för
längning av tiden för vård i an
stalt eller bestämmer ny minsta tid
för anstaltsvården;

6. om beslut meddelas jämlikt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken; samt

7. om för den som erhållit anstånd med verkställigheten av förvandlingsstraff prövotiden förlänges eller anståndet förklaras förverkat.

Prop. 1975: 35 103

Utdrag ur protokoll, hållet i lagrådet den 28 januari 1975.

Närvarande: justitierådet Bergsten, regeringsrådet Lidbeck, justitie-rådel Höglund, justitierådet Brundin.

Enligt lagrådet den 8 januari 1975 tillhandakommel utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15 november 1974, har Kungl. Maj:l förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag till

1, lag om ändring i lagen (1957: 668) om utiämning för brott,

2, lag om ändring i brottsbalken,

3, lag om ändring i lagen (1959: 254) om utiämning för brott lUl Danmark, Finland, Island och Norge,

4, lag om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat,

5, lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister.
Förslagen, som finns bUagda detta protokoll, har inför lagrådet

föredragits av byråchefen Thorslen Cars,

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen om utlämning för brott

3 §

Enligt förslaget skall derma paragraf, som nu uppställer det principiella kravet för utiänming all brottet begåtts utom riket, upphävas. Föredragande departementschefen uttalar, att delta inte innebär att det uppstår någon skyldighet att utiämna för gärning som har förövats här i landet, utan att frågan får bedömas inom ramen för den diskretionära prövningsrätt som enligt lagen alltid föreligger. Av uttalandet kan slutas att det är förutsatt att Sverige vid träffande av utlämningsavtal med främmande stat aUtid skall göra förbehåll om prö-vnings-rätt beträffande utlämning för gärning begången i Sverige, Det kan ifrågasättas om inte den diskrelionära prövningsrätt som avses borde — såsom skett i den finska utlämningslagen och i det norska utkastet till ny utlämningslag — få stöd i lagtexten genom en regel som anger att särskilda skäl krävs för att uflämning skall få ske för sådan gärning.

* Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med dem som är intagna på s. 90—102.

Prop. 1975: 35 104

10 §

I redaktionellt avseende anmärkes, att i första stycket uttrycket "annan särskild författning" torde böra utbytas mot "annan författnmg".

14 §

I lagrådsremissen föreslås ingen ändring i denna paragraf. Emellertid bör paragrafen kompletteras med anledning av de nya regler som föreslås i 4 § andra stycket och 9 § andra stycket. Sålunda bör i andra stycket av förevarande paragraf infogas en bestämmelse av innebörd att i fall som avses i 4 § andra stycket vid framställningen om utlämning alternativt skall fogas "annan utredning på vilken framställningen grundas".

15 och 16 §§

När främmande stat gör framstäUning om utiämning från Sverige, blir ärendet anhängigt hos regeringen. Ett sådant ärende skall, liksom övriga regeringsärenden, beredas inom regeringskansliet (7 kap, 1 § regeringsformen). Hur beredningen närmare skall gå till bestäms av regeringen och behöver inte föreskrivas i lag. Beredningen av ett utlämningsärende syftar i första hand tUl att införskaffa den särskilda utredning som lagen — närmast av hänsyn tiU den enskUdes rättsskydd — kräver. Sålunda skall RA yttra sig och högsta domstolen pröva framställningen. Beslut alt inhämta behövliga yttranden och upplysningar under beredningen av regeringsärenden kan i regel träffas inom vederbörande departement på departementschefens ansvar (7 kap, 2 § regeringsformen och 17 § instruktionen för regeringskansliet, se SFS 1974: 834), Anledning lorde inte föreligga att tUlämpa annan ordning i utlämningsärenden. Enligt nuvarande lydelse av 15 § utiämningslagen skall emellertid regeringen alltid företa viss omedelbar prövning av inkommen utiämningsframstäUning, och för överlämnande av handlingarna till RA har regeringsbeslut ansetts erforderligt. Med den ändring av 15 § som nu föreslås avses att införa den ordningen att handlingarna, om inte anledning lill omedelbart avslag förekommer, skall kunna sändas till RA utan formellt regeringsbeslut.

Den föreslagna ändringen synes välgrundad. Lagrådet vill dock förorda viss jämkning av lydelsen på så sätt att paragrafen får innehålla att, innan regeringen meddelar beslut i anledning av framställningen, yttrande skall avges av RA och ärendet prövas av högsta domstolen samt att, om det är uppenbart att framställningen ej skall bifallas, den omedelbart skall avslås.

Någon regel som tar sikte på en prövning av RA i uppenbara avslagsfall synes inte behövas. Första stycket i 16 § i det remitterade förslaget torde därför kunna utgå. Som en följd härav bör den föreslagna bestäm-

Prop. 1975: 35 105

melsen i 16 § andra stycket, vilken i stället får bilda ett första stycke i paragrafen, jämkas och ges det innehållet att RA skall till grund för sitt yttrande verkställa erforderlig utredning enligt vad om förundersökning i brottmål är stadgal. Vidare kan orden "enligt vad nedan sägs" i andra punkten i tredje stycket i 16 § ulgå.

Om 15 och 16 §§ avfallas enligt det anförda, torde ordet "eget" i 17 § — som enligt det remitterade förslaget lämnas oförändrad — böra ersättas med "sitt".

23 §

Det är tydligtvis avsett alt framställning om åtgärd enligt paragrafen ej skall behöva göras på diplomatisk väg. För klargörande av detta kan lämpligen i första stycket före "den främmande staten" inskjutas orden "behörig myndighet i".

Ordet "åklagarmyndighet" bör i anslutning till rättegångsbalkens terminologi bytas ul mol "åklagare".

24 a §

Genom det remitterade förslaget införs möjlighet att utiämna också för brott som har begåtts i Sverige. Därmed uppkommer inte bara fråga, om utlämning skaU få ske när åtal redan har väckts här i riket för brottet, ulan också fråga, om åtal skall få väckas sedan framställning om utiämning har gjorts. Den förra frågan besvaras genom den föreslagna ändringen av 10 § första stycket. Den senare frågan behandlas i förevarande 24 a §. Denna föreskriver i första stycket atl, sedan framställning om uflämning gjorts, åtal ej må väckas och inte heller strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot utfärdas beträffande del uppgivna brottet, såvida inle framställningen avslagils. I elt andra stycke av paragrafen föreskrivs att, om utlämning beviljas sedan åtal väckts, detta förhållande skaU anses utgöra rättegångshinder i brottmålet.

Vad sålunda föreslagits ger ej anledning lUl erinran i sak. Invändning kan dock riktas mot atl i paragrafen särskilt nämns strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot. Detta är nämligen onödigt och dessutom ägnat att framkaUa missförstånd rörande dessa båda speciella former av förenklat straffprocessuellt förfarande. Båda följer nämligen i prmcip de vUlkor som gäller för åtal. I fråga om strafföreläggande stadgas sålunda i 48 kap. 5 § rättegångsbalken, att strafföreläggande mte får utfärdas, om förutsättningar för aUmänt åtal ej föreUgger. Samma princip kommer tUl uttryck i fråga om föreläggande av ordningsbot i 48 kap. 13 § andra stycket samma balk, som föreskriver att bestämmelsema om föreläggande av ordningsbot inte är tUlämpliga, om särskilt villkor är stadgat för allmänt åtal. Lagrådet hemställer där-

Prop. 1975: 35 106

för att orden "eller strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot utfärdas" får utgå ur första stycket.

För undvikande av a-beteckning synes förevarande paragraf böra få beteckningen 25 §, varvid nuvarande 25 och 26 §§ kommer att betecknas 26 och 27 §§.

Förslaget till lag om ändring i lagen om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge

I 5 och 7 §§ bör vidtas samma redaktionella jämkning som lagrådet förordat beträffande 10 § allmänna utlämningslagen. Vidare bör av samma skäl som anförts vid 23 § allmänna utlämningslagen i första stycket av 17 § före "den främmande staten" inskjutas "polis- eller åklagarmyndighet i" samt "åklagarmyndighet" ändras tiU "åklagare".

Förslaget till lag om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat

Detta lagförslag syftar till att möjliggöra att egendom las i beslag och överlämnas till främmande stal, då någon är misstänkt, tilltalad eller dömd i den staten för gärning som är straffbelagd där.

Förslaget föranleder i sakligt hänseende inga väsentliga invändningar från lagrådels sida. Hänvisningen i 4 § fjärde stycket till 27 kap. 5 § rättegångsbalken torde dock kunna utgå och ersättas med en hänvisning direkt till 24 kap. 17 § andra stycket samma balk. Behov av interimistiskt beslut som avses i 27 kap. 5 § tredje stycket sista punkten rättegångsbalken synes ej föreligga. Bestämmelserna i 6 § första stycket i förslaget bör kunna utgå i överensstämmelse med vad lagrådet anmärkt vid 15 och 16 §§ allmänna utiämningslagen. Vidare kan enligt lagrådets mening föreskriften i 6 § tredje stycket sista punkten, att beslut av rätten gäller tills vidare till dess regeringen avgjort ärendet, undvaras. Föreskriften fyller ingen funktion för det fall att rätten funnit verkställt beslag ej vara lagligen grundat. Beslut av rätten som innebär all beslaget skall bestå, skall självfallet gälla i avbidan på regeringens prövning av ärendet. Vid avslag på framställningen förfaller det, och om regeringen beslutar att den beslagtagna egendomen skall överiämnas till den främmande staten, ersätts beslaget av erforderliga åtgärder för verkställighet av beslutet.

Vad angår den redaktionella utformningen av förslaget blir enligt lagrådets mening lagtexten mera överskådlig, om viUkoren för användningen av tvångsmedel samlas i ett avsnitt, som i så fall bör inleda lagen. I delta avsnitt bör då fömtom den inledande 1 § upptas regler motsvarande 4 § andra stycket och 5 § andra stycket samt dessutom regler motsvarande 4 § tredje stycket andra punkten och 6 §

Prop. 1975: 35 107

andra stycket andra punkten såvitt angår de där upptagna hänvisningarna till 27 kap. 2 och 3 §§ och 28 kap. 1 och 3 §§ rättegångsbalken. Vidare bör där ingå 2 § i förslaget. Att beslaglagen egendom kan överlämnas till den främmande staten bör framgå redan av 1 §. Bestämmelserna om förfarandet torde sedan få bilda två särskilda avsnitt i lagen, det första avseende framställning från utomnordisk stat och det andra framställning från nordisk stat. När det gäller framställning från nordisk stat synes reglerna om åklagarens handläggning av ärendet böra förtydligas så, att det uttryckligen anges att han genast skall avslå framställningen, om han finner att hinder mot bifall lill framställningen föreligger eller att bifall eljest bör vägras.

I lagens rubrik bör ordet "vissa" inskjutas före "tvångsmedel".

Efter omarbetning enligt det anförda och med vissa redaktionella jämkningar i övrigt kan lagen avfattas förslagsvis på sätt som framgår av bilaga till lagrådets protokoll.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Prop. 1975: 35 108

Bilaga till lagrådets protokoll

Lag om användnmg av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat

Härigenom föreskrives följande.

Villkor för aitvändningen av tvångsmedel

1 § Är någon i främmande stat misstänkt, tUltalad eUer dömd för där straffbelagd gäming, får enUgt vad som föreskrives i denna lag föremål eller skriftiig handling, som finns här i riket, efter framställning tagas i beslag och överlämnas tUl den främmande staten.

2 § Egendom som avses i 1 § får tagas i beslag, om den skäligen kan antagas äga betydelse för utredning om gärningen eller vara någon från-händ genom denna. Beslämmelsema i 27 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande tiUämpning.

För eftersökande av egendom som är underkastad beslag får husrannsakan företagas enUgl vad som föreskrives i 28 kap. 1 och 3 §§ rättegångsbalken.

3 § Med anledning av framställning från annan stat än Danmark,
Finland, Island eller Norge får åtgärd enligt 1 § ej vidtagas, om hinder
mot utlämning för brottet skulle ha förelegal enligt 4 § första stycket
första punkten, 5 §, 6 § eller 10 § lagen (1957: 668) om utiämning för
brott.

När fråga är om framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge får åtgärden ej vidtagas, om hinder mol utiänming för brottet skulle ha förelegat enligt 3 § första stycket, 4 § eller 5 § lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge.

4 § I beslut om överlämnande av beslagtagen egendom tUl den främ
mande staten får stadgas de förbehåll som är påkallade av hänsyn till
enskild rätt eller från allmän synpunkt.

Förfarandet vid framställning från utomnordisk stat

5 § Framställning från annan stat än Danmark, Finland, Island eller
Norge skall göras på diplomatisk väg.

Framställningen skall innehålla uppgift om personens namn, nationalitet och hemvist, den egendom som avses, brottets beskaffenhet, tid och plats för brottet samt i den främmande staten tUlämpliga straffbestämmelser. Har dom meddelats i den främmande staten, skaU avskrift därav fogas vid framställningen. I annat fall skall uppgift lämnas om de omständigheter som åberopas till stöd för misstanken eller åtalet och, i förekonmiande fall, det enskUda anspråk varom är fråga.

6 § Framställningen och övriga inkomna handlingar skaU genast över
lämnas till riksåklagaren. Är det uppenbart att framställningen ej skall
bifallas, skall den dock omedelbart avslås av regeringen.

Prop. 1975: 35 109

7 § Riksåklagaren skaU låta företaga de åtgärder som påkallas av framställningen. Bestämmelserna i 27 kap. 9—13 §§ saml 28 kap. 4—10 §§ rättegångsbalken äger därvid motsvarande tUlämpning.

8 § Verkställt beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten för prövning, huruvida beslaget är lagligen gmndat och följaktiigen skall bestå samt om det är påkallat att vid egendomens överlämnande tUl den främmande staten stadga förbehåU som avses i 4 §.

Rätten skall så snart det kan ske hålla förhandling i frågan. Om förhandlingen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 24 kap. 17 § andra stycket rättegångsbalken. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

9 § Sedan de åtgärder som avses i 7 och 8 §§ fullgjorts, överlämnar
riksåklagaren ärendet jämte eget yttrande till regeringen.

Har rätten funnit verkstäUt beslag ej vara lagligen grundat, skall regeringen avslå framställningen, I annat fall prövar regeringen, om den beslagtagna egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Vid bifall till framställningen stadgas de förbehåll enligt 4 § som rätten funnit påkallade eller som regeringen eljesi finner erforderliga.

Förfarandet vid framställning från nordisk stat

10 § Framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge skall
av vederbörande polis- eller åklagarmyndighet göras antingen hos riks
åklagaren eller, om del är känt var egendomen finns, hos stals- eller
distriktsåklagare.

Angående framställningen gäller bestämmelserna i 5 § andra stycket.

11 § Finner åklagaren att hinder mot bifall till framställningen föreligger enligt denna lag eller att bifall eljest bör vägras, skall han genast avslå framställningen. I annat fall skall han företaga de åtgärder som påkallas av framstäUningen. Därvid äger bestämmelserna i 27 kap. 9—13 §§ samt 28 kap. 4—10 §§ rättegångsbalken motsvarande till-lämpning.

12 § Verkställt beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten. Denna prövar om beslaget är lagUgen gmndat och avgör om egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Bifalles framstäUningen, skall rätten stadga de förbehåll enligt 4 § som finnes erforderliga.

I fråga om rätlens handläggning av ärendet gäller vad som föreskrives i 8 § andra stycket.

Prop. 1975:35 HO

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-02-20

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Geijer

Proposition om ändringar i lagstiftningen om utlämning för brott m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1959: 254) om uflämning för brott liU Danmark, Finland, Island och Norge,

4. lag om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat samt

5. lag om ändring i lagen (1963: 197) om aUmänt krunmalregister.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Enligt del remitterade förslaget skall 3 § allmänna utlämningslagen, som f. n. ställer upp det principieUa kravet för utlämning att brottet har begåtts utom riket, upphävas. I motiveringen tiU förslaget i denna del yttrade jag i remissprotokollet bl. a. att ett upphävande av det berörda kravet för utlämning inte innebär atl det uppstår någon skyldighet att utlämna för gärning som har förövats här i landet utan att frågan om utlämning i ett sådant fall skall bevUjas får bedömas inom ramen för den diskretionära prövningsrätt som föreligger i dessa ärenden. I enlighet med vad som påpekats av lagrådet förutsätter detta att det i utlämningsavtal med främmande stat görs förbehåll om prövningsrätt beträffande utiänming för gärning begången i Sverige. Lagrådet har i anslutning härtill ifrågasatt om inte den diskretionära prövningsrätt som avses borde få stöd i lagtexten genom en regel som anger att särskUda skäl krävs för att utlämning skall få ske för sådan gärning. Med hänsyn tUl de uttalanden angående tUlämpnmgen som har gjorts i remissprotokollet anser jag emellertid för min del inte att en regel av detta inne-

» Beslut om lagrådsremiss fattat av Kungl. Maj:t den 15 november 1974.

Prop. 1975: 35 111

håll behövs. En sådan regel skulle knappast få någon självständig betydelse, eftersom det ligger i sakens natur att särskilda skäl måste föreligga för att utlämning för brott som har begåtts här i landet skall kunna komma i fråga. Jag är alltså inte beredd att tillmötesgå lagrådet på denna punkt.

Jag godtar i allt väsentiigt de jämkningar som lagrådet i övrigt har föreslagit i fråga om förslagen till ändringar i allmänna utlämningslagen och nordiska utlämningslagen. Jämkningarna är endast av formell art och innebär ingen ändring i sak i förhållande lill de remitterade förslagen.

Utöver vad som sagts nu bör vissa redaktionella ändringar vidtas beträffande förslagen till ändringar i de båda utiämningslagarna och förslaget lUl ändring i brottsbalken.

I fråga om förslaget till lag om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat har lagrådet förordat vissa formella ändringar i utformningen av lagtexten samt en mindre justering av lagens rubrik. Jag kan — bortsett från några redaktionella jämkningar — ansluta mig till lagrådets förslag i dessa avseenden. Inte heller i denna del innebär lagrådets förslag någon ändring i sak i förhållande till det remitterade förslaget. De uttalanden i tUlämpningsfrågor som jag gjort i remissprotokollet har sålunda alltjämt giltighet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

KUNGL.BOKTR. STOCKHOLM 1975 7S0H9