Regeringens proposition nr 26 år 1975 Prop. 1975: 26

Nr 26

Regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m.;

beslutad den 27 februari 1975

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagUs i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

ANNA-GRETA LEIJON

Propositionens huvudsakliga innehåU

I propositionen föreslås vissa övergripande mål och riktlinjer för den framtida invandrar- och minoritetspoUtUten. Vidare föreslås konkreta åtgärder på skUda samhällsområden samt vissa ändringar i statens invandrarverks organisation.

Invandrar- och minoritetspoUtiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet meUan invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp 1 en svensk kulturell identitet eller bibehåUa och utveckla den ursprungliga identiteten. PoUtiken bör även mriktas på att skapa samverkan mellan svenskar och Invandrare för att öka solidariteten mellan dem liksom möjligheterna för invandrarna och minoriteterna att påverka beslut som rör deras egen situation.

Invandrar- och minoritetsorganisationer, som är att anse som riksorganisationer, föreslås få statsbidrag för sin verksamhet. Vidare föreslås att statsbidrag bör kunna utgå tlU invandrar- och minoritetsorganisationer, trossamfund och svenska organisationer för avgränsade projekt, som främjar invandrarnas sociala och kultureUa situation. Kommuner föreslås kunna få bidrag till projektverksamhet av försökskaraktär. För dessa ändaraål föreslås invandrarverket disponera väsentligt ökade medel.

Enligt propositionen bör samhällsinformationen till invandrarna och informationen till allmänheten i invandrarpolitiska frågor förbättras och

1 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 26

Prop. 1975: 26

1 Förslag till

Lag om bemyndigande att meddela föreslu-ifter om auktorisation och godkännande av översättare och tolkar

Härigenom föreskrives följande.

Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om auktorisation och godkännande av översättare och tolkar. Därvid får föreskrivas avgift för ansökan.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1976.

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrives att 5 kap. 6 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 6 §' Är part, vittne eller annan, som skall höras inför rätten, ej mäktig svenska språket må tolk anlitas att biträda rätten.

Finnes vid rätten allmän tolk för Finnes vid rätten allmän tolk för

det språk, varom är fråga, skall det språk, varom är fråga, skall

han anlitas. I annat fall förordne han anlitas. I annat fall förordne

rätten lämplig person att i målet rätten lämplig person att i målet

biträda som lolk; rätten äge ock bilräda som tolk.
hos länsstyrelsen påkalla biträde
för tolks erhållande.

Är den som skall höras allvarligt hörsel- eller talskadad, raå ock tolk anlitas att biträda rätten.

Ej raå den anlitas som tolk, vilken till saken eller till någondera parten står i sådant förhållande, att hans tillförlltllghet därigenom kan anses förringad.

Om anställande av allmän tolk så ock om anlitande av tolk, då den som skall höras är allvarligt hörsel- eller talskadad, meddelas bestämmelser av regeringen.

Derma lag träder i kraft den 1 januari 1976.

' Senaste lydelse 1974: 573.

Prop. 1975: 26

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-02-27

Närvarande: statsministem Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Löfberg, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon.

Föredragande: statsrådet Leijon

Proposition om riktUnjer för invandrar- och minoritetspolitiken m.m.

1 Inledning

I samband med att förslag lades fram för riksdagen (prop. 1968:142) angående riktiinjer för utläimingspolitiken anmälde chefen för dåvarande inrikesdepartementet att han, med stöd av Kungl. Maj;ts bemyndigande i maj samma år, tiUkaUat sakkunniga med uppgift att kartlägga invandramas och minoriteternas situation i Sverige samt att föreslå åtgärder inom skUda samhäUsområden för att främja invandrarnas anpassning här.

De sakkunniga, som antog benämningen invandrarutredningen (IU), avlämnade i juni 1971 betänkandet (SOU 1971: 51) Invandramas utbildningssituation. Förslag om gmndutbildning i svenska för vuxna invandrare. På grundval av utredningens förslag föreslogs i proposition (prop. 1972: 100) lagstiftning ora rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskimdervisning för invandrare som påbörjat sin första anstäUning efter utgången av år 1972. Sedan riksdagen antagit förslagen i propositionen (InU 1972: 27, rskr 1972: 292) utfärdades lagen (1972:650) om rätt tiU ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare. 1973 års riksdag beslöt (prop. 1973:43, InU 1973:15, rskr 1973: 158) att lagen skulle göras tUlämplig även på utländsk arbetstagare, som före den 1 januari 1973 tagit anstäUning här i landet.

Vidare avlämnade utredningen i november 1972 betänkandet (SOU 1972: 83) Tolkservice, Nordisk språkkonvention. På grundval av betänkandet lades förslag fram i proposition (1974:1 bil. 10 och 13) om utbildning av tolkar och om tolkförmedling.

Prop. 1975:26 5

Härefter har utredningen i september 1974 avlämnat sitt slutbetänkande' (SOU 1974: 69) Invandrarna och minoriteterna samt en separat bilagedel (SOU 1974: 70). I betänkandet redovisas resultatet av en kartläggning av invandramas och de språkliga minoritetemas situation inom skilda samhäUssektorer samt förslag tUl ett samlat program för den framtida inriktningen och omfattningen av samhällets åtgärder till förmån för invandramas sociala och kulturella situation.

Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av rikspoUsstyrelsen (RPS), kriminalvårdsstyrelsen. Svenska institutet, försvarsstaben, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statskontoret, statistiska centralbyrån (SCB), riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), nämnden för samhällsinformation (NSI), rUtsarkivet, universitetskanslersämbetet (UKÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), statens institut för läromedelsinformation, statens kulturråd. Svenska Unescorådel, AMS, arbetarskyddsstyrelsen, statens invandrarverk (SIV), stiftelsen Invandrartidningen, bostadsstyrelsen, ärkebiskopen, statens råd för samhällsforskning, institutet för social forskning (SOFI), statens ungdomsråd, länsstyrelsema i Stockholras, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens län, massraedieutredningen, socialutredningen, heravistsakkunniga, koramunalekonoralska utredningen, 1972 års pressutredning, saraeutredningen, 1974 års läramtbild-ningsutiedning, ILO-kommittén och boendeutrednlngen.

Vidare har yttranden avgetts av Botkyrka, Stockholms, Södertälje, Uppsala, Eskilstuna, Jönköpings, Malmö, Göteborgs, Borås, Suraham-raars, Västerås, Borlänge, Sundsvalls och Umeå kommuner, Stockholms, Malraöhus, Västmanlands och Norrbottens läns landsting. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, LO, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), TCO, SAF, Svenska Röda korset. Folkbildningsförbundet, Finsk-Svenska utbildiungsrådet, Sveriges aUmänna biblioteksförening, Svenska bokförläggareföreningen. Föreningen Sveriges läromedelsproducenter. Föreningen Norden, Sveriges Radio AB, Föreningen Sveriges socialchefer, Sveriges Socionomförbund, Riksförbundet Hem och Skola, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Sveriges frikyrkoråd. Katolska biskopsämbetet. Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige, Estniska evangelisk-lutherska kyrkan. De ortodoxa kyrkornas samarbetsråd. Esternas representation i Sverige, Estniska kommittén. Lettiska centralrådet i Sverige, Lettiska Hjälpkommittén, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige, Jugoslaviska riksförbundet i Sverige, Italienska riksförbundet i Sverige, Förenade invandrarorganisalioner i

' Betänkandet har undertecknats av f. d. generaldirektören Bertil Olsson, ordförande, riksdagsledamöterna Hugo Bengtsson, Ingrid Diesen, Bengt Fagerlund, Lennart Mattsson och Rolf Wirtéii samt f. d. byråchefen Ove Jönsson.

Prop. 1975: 26 6

Sverige (FIOS), Immigrant-institutet och Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer (RIB).

Yttranden har även kommit från Nordiska museet. Folkparkernas centralorganisation. Unga örnars riksförbund, Sveriges skolkuratorers förening, Sveriges nationalkommitté av OMEP, Fredrika-Bremer-Förbundet, KFUK-KFUM:s riksförbund. Tvåspråkiga lärares förening. Riksförbundet av internationeUa föreningar för Invandrarkvinnor, Baltiska institutet, Fria Östeuropeiska, flyktingars samarbetskommitté, Föreningen Matija Gubec, Lettiska nationella fonden samt från enskUda personer. UKÄ, länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms läns landsting samt vissa kommuner har bifogat yttranden från ett stort antal underlydande myndigheter och organ. LO har bifogat yttranden från Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Beklädnadsarbetarnas förbund. Hotell- och Reslauranganställdas förbund. Svenska Lanlarbetareförbun-det och Fastlghetsanställdas förbund. Folkbildningsförbundet har bifogat yttranden från Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och Studieförbundet Folkuniversitetet.

IU:s förslag om en ändrad kostnadsfördelning meUan stat och kommun i fråga om socialhjälp tiU utländska medborgare har nära saraband med frågor, som behandlas av socialutredningen (S 1969: 29) och kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971: 08). Jag förordar därför — i samråd med chefen för socialdepartementet — att dessa frågor behandlas i annat sammanhang.

Förslaget om översyn av reglerna om hemsändning av utländsk medborgare som har fått och som antas varaktigt behöva socialhjälp bör övervägas i anslutning till den prövning av vissa delar av utlänningslagstiftningen, som f. n. pågår inom arbetsm.arknadsdepartementet med anledning av bl. a. utiänningsutredningens betänkande (SOU 1972: 84) Flyk-tingskap,

IU har lagl fram förslag tiU åtgärder inom kullurpoiitikens ram avseende invandrare och språkliga minoriteter. Förslagen har behandlats i prop. 1975: 20 om den statliga kulturpolitiken 2,

Vidare har IU föreslagit vissa ändringar 1 medborgarskapslagstiftningen, bl, a, en sänkning av kvalifikationstiden för svenskt medborgarskap. Dessa frågor bereds f, n, inom arbetsmarknadsdepartementet. Innan ställning tas till förslagen bör de diskuteras Inom ramen för det nordiska samarbetet på området.

I prop. 1975: 1 (bil, 13 s. 137 och 139) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens invandrarverk för budgetåret 1975/76 beräkna ett förslagsanslag av 16 455 000 kr. och till Anpassningsåtgärder för invandrare för budgetåret 1975/76 beräkna ett reservationsanslag av 4 195 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor och i anslutning härtUl en inom RRV utarbetad revisionsrapport avseende principerna och formerna för SIV:s verksamhet på anpassningsorarådet.

Prop. 1975: 26 7

1974 års riksdag har i anslutning till prop. 1974: 1 (bil. 13, InU 1974: 6, rskr 1974: 96) ora förbättrad tolk- och översättarservice m. m. föreslagit att Kungl, Maj:t skulle ytterligare pröva den 1 samraanhanget berörda frågan om ett auktorlsationssystera för tolkar och översättare, I samband därmed borde frågan ora registrering och förmedling av tolkar övervägas på nytt. Med anledning härav har inom arbetsmark-nadsdeparteraentet utarbetats promemorian (Ds A 1974: 9) Auktorisation av tolkar och översättare. Promemorian torde få fogas till protokollet i detta ärende sora bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. Därvid har yttranden avgetts av riksåklagaren (RÄ), Svea hovrätt, kammarrätten i Göteborg, RPS, domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statskontoret, UKÄ, SÖ, kommerskollegium, näringsfri-hetsombiidsmannen (NO), AMS, arbetarskyddsstyrelsen, SIV och länsstyrelsen i Stockholms län.

Vidare har yttranden avgetts av Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, SAF, LO, TCO, Centralorganisationen SACO-SR, Sveriges advokatsamfund, Föreningen auktoriserade translatorer (FAT), Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer (RIB), Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Jugoslaviska riksförbundet 1 Sverige, Tolkföreningen i Stockholms län och Svenska Annonsörers förening.

UKÄ har bifogat yttranden från universitet och högskolor, länsstyrelsen i Stockholms län från Stockholms, Haninge, Nacka och Södertälje kommuner samt kommerskollegium från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Örebro, Norrköping, Gävle och Visby,

2 Allmän bakgrund Migrationcn i Europa

Antalet personer som har utvandrat till andra länder för att ta arbete har ökat kraftigt under de senaste decennierna. I Europa finns ca 13 miljoner invandrare. Drygt sju miljoner är yrkesverksamma och närmare fem miljoner medföljande familjemedlemmar. Därutöver beräknas en miljon yrkesverksamma vistas illegalt i olika länder i Västeuropa. Till industriländerna 1 Västeuropa har under de senaste åren cirka en miljon personer invandrat årligen.

Den grundläggande orsaken till denna omfattande migration under de senaste årtiondena är skiUnaden 1 ekonomisk utveckling mellan ut- och invandringsländer. De senare har i allmänhet en avsevärt högre bruttonationalprodukt per capita än de förra. Av den yrkesverksamraa befolkningen i invandrarländerna varierar andelen sysselsatta i jordbruket mellan 3 och 10 % — raed undantag för Frankrike där andelen är 13 % — raedan motsvarande andel uppgår tiU mellan 20 och 75 % i ut-

Prop. 1975:26 8

vandrarländerna. Den naturliga befolkningstillväxten är stor i många utvandringsländer. Vidare befinner sig näringslivet i utvandringsländema i en omfattande omdaning och den snabba industrialiseringen i vissa av länderna minskar det totala antalet arbetstillfäUen. Dessa bakgrundsfaktorer, i kombination med de mera industrialiserade ländernas arbetskraftsbrist, har bidragit tUl den omfattande utvandringen från främst Medelhavsländerna till Västeuropas industriländer.

Med insikt om att en omfattande emigration på längre sikt kan få allvarliga konsekvenser för utvecklingen i det egna landet har flera utvandringsländer under senare år vidtagit olika åtgärder som syftar till att begränsa utvandringen och i viss mån även till att stimulera dem som redan utvandrat att återvända till hemlandet.

Även i invandringsländerna har långtidsaspekterna rönt ökad uppmärksamhet. Olika förhållanden har medverkat till att numera samtliga invandringsländer i Europa sedan några år för en relativt restriktiv invandringspolitik. Den f. n. svaga ekonomiska utvecklingen och den stora arbetslösheten i flertalet industriländer har ytterligare förstärkt denna restriktiva InstäUning tiU rekrytering av utländsk arbetskraft. Även om bruttoinvandringen av yrkesverksamma tUl industriländerna i Västeuropa har minskat under de senaste åren fortsätter det totala antalet invandrare i Europa att öka. Alla prognoser tyder på en fortsättning under den närmaste tioårsperioden. HärtUl bidrar bl. a. den ökande invandringen av hela familjer och de många barn till invandrare som föds i invandringsländema.

Enligt tillgänglig statistik finns 1 Förbundsrepubliken Tyskland ca 4 milj. utländska arbetare jämte familjemedlemmar, i Frankrike ca 3,8 milj,, i Storbritannien ca 2,6 milj., i Schweiz ca 1 milj. och 1 Belgien ca 0,5 milj, I Österrike arbetar ca 229 000 utlänningar, i Nederländerna ca 214 000, i Luxemburg ca 41 000, i Danmark ca 36 000 (exkl. nordiska medborgare) och i Norge ca 21 000.

Utlänningarnas andel av den totala befolkningen uppgår i Schweiz till ca 17 %, i Belgien och Frankrike till ca 7 %, i Förbundsrepubliken Tyskland till ca 6 % samt i Storbritannien och Österrike tUl ca 5 %.

De utländska arbetarnas andel av arbetskraften är i Schweiz ca 20 % (exkl. säsong- och gränsarbetare), i Förbundsrepubliken Tyskland ca 12 %, i Frankrike ca 11 %, 1 Österrike ca 9 %, i Storbritannien ca 6 % och i Belgien och Nederländema ca 5 %.

Sammanlagt är ca 1 milj. ItaUenare anställda i olika västeuropeiska industriländer, ca 0,8 milj. jugoslaver, ca 0,7 milj. turkar, ca 0,6 milj. spanjorer, ca 0,6 milj. portugiser, ca 0,5 milj. algerier, ca 0,3 railj. greker, ca 0,2 milj. marockaner och ca 0,1 milj. tunisier. Från övriga länder finns ca 2,9 milj. utlänningar sysselsatta på den västeuropeiska arbetsmarknaden.

Ett stort antal internationella organisationer har tagit upp den interna-

Prop. 1975:26

tionella mlgratlonen på sina arbetsprogram i syfte att dels genom internationella överenskommelser stärka utiänningarnas sociala och rättsliga ställning, dels söka få en bättre bild av omfattningen och konsekvenserna av mlgratlonen. Arbete härmed bedrivs inom FN och dess fackorgan, främst ILO, men även UNESCO och WHO, och inom regionala organisationer som OECD och Europarådet. Sverige deltar aktivt i detta internationella arbete för att förbättra invandrarnas ställning.

Invandringen tiU Sverige

Efter andra världskriget har — med undantag för åren 1972 och 1973 — invandringen till Sverige kraftigt överstigit utvandringen. Under åren 1944—1970 beräknas Sveriges folkmängd ha ökat med ca 650 000 personer som en direkt följd av invandringen och indirekt genom de bam som invandrarna har fött i Sverige. In- och utvandringens omfattning (inkl. svenska medborgare) under åren 1944—1974 fraragår av följande figur.

Anlol

70 000-			_K
60 000-			\\
50 000-			_{A W}
AOOOO-			_{/ \ }\ i A}
30 000-	/'■"■••.	*_\r*	\ / « • >J / 1	_J
20 000-lOOOD-	t f	v v 1		1 1 fl
			•	f i 1
			i	1
■(OOOO-			•	**'
	1 1 1 1 1 1 1 1945 1350	llll 1955	1 1 1 1 1 1 i 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1960 1965 1970	1 1

Prop.	1975: 26						11
Är	Invandring			Utvandring			Netloinvandring
	Totalt	Nordbor	Ickenordbor	Totalt	Nordbor	Ickenordbor	Totalt	Nordbor	Ickenordbor
1965	46 500	27 700	18 800	11 300	7 500	3 900	35 200	20 200	15 000
1966	43 900	21 800	22 100	14 400	10 000	4 500	29 400	11800	17 700
1967	27 100	14 100	13 000	14 500	9 500	5 100	12 500	4 600	7 900
1968	32 900	21800	11000	17 200	10 200	7 000	15 600	11600	4000
1969	60 800	44 300	16 500	14 400	9 300	5 100	46 300	35 000	11300
1970	73 500	48 000	25 600	21300	15 600	5 700	52 300	32 300	19 900
1971	38 700	20 700	18 000	31400	23 800	7 600	7 400	-3 000	10 400
1972	25 600	13 600	12 000	32 300	22 200	10 100	-6 700	-8 600	1900
1973	24 900	12 700	12 200	30 300	20 000	10 200	-5 400	-7 400	2 000
1974'	31900	18 000	13 900	20 100	13 900	6 300	11 800	4 200	7 600

' Preliminära uppgifter.

' För aren 1965—1967 ingår ej islänningar.

Under åren 1972—1973 minskade invandringen samtidigt som utvandringen ökade kraftigt framför allt till Finland, vilket medförde en nettoutvandring.

Under år 1974 fick vi åter en nettoinvandring. Under året Invandrade 31 900 personer, medan 20 100 utvandrade. Invandringsöverskottet uppstod genom en kraftigt ökad invandring under årets sista månader. Enbart från Danmark invandrade under fjärde kvartalet ca 4 000 personer. Det kan vidare noteras att invandringen av finländare uppgick till 9 600 och utvandringen till 10 700, dvs. ett utvandringsöverskott om 1 100 personer, vilket främst torde bero på den förbättrade sysselsätt-m'ngssituationen i Finland.

Vid sidan av arbetskraftsinvandringen, som av naturliga skäl är beroende av bl. a. konjunkturerna i Sverige, sker en betydande invandring som endast i ringa grad är beroende av konjunkturen. Detta gäller t. ex, studerande och stipendiater av skilda slag, personer som har gift sig med svenskar, adoptivbarn etc, Sarama sak gäller den omfattande invandringen av flyktingar och familjeraedleraraar till invandrare som tidigare har kommit till Sverige.

Största delen av utvandrarna från Sverige har under efterkrigstiden varit utländska medborgare som tidigare invandrat och som sålunda har återvänt tUl hemlandet. Under senare år har återutvandringen av nordiska medborgare efter kort tids vistelse i Sverige varit omfattande. Detta gäller i synnerhet finländare.

Vid årsskiftet 1974/75 var 401 000 utiänningar från ca 130 olika stater bosatta i Sverige. De utgör 4,9 % av den svenska befoUcningen, Från flertalet länder är det emellertid fråga endast om ett mindre antal personer. Sedan slutet av 1940-talet har finländarna varit den dominerande gruppen och utgjort ungefär hälften av alla utländska medborgare. Medborgare från de nordiska ländema har utgjort närmare två tredjedelar av samtiiga utiänningar. I följande tablå visas de större utlänningsgrupperna vid årsskiftet 1974/75.

Prop. 1975: 26				12
Medborgar-	Män	Kvinnor	Samtliga	% av samtiiga
skapsland				utlänningar
Danmark	18 440	13 733	32 173	8,0
Finland	89 658	93 523	183 181	45,7
Norge	12 994	13 829	26 823	6,7
Storbritannien	3 727	2 918	6 645	1.7
Grekland	9 783	7 916	17 699	4,4
Italien	4186	2 345	6 531	1,6
Jugoslavien	21 106	19 337	40 443	10,1
Polen	2 596	4 035	6 631	1,7
Spanien	2 233	1395	3 628	0,9
Tjeckoslovakien	2196	1882	4 078	1,0
Förbundsrep.
Tyskland	9 921	7 910	17 831	4,4
Ungern	2 802	1855	4 657	1,2
Österrike	2 702	1 504	4 206	1,1
USA	3 579	2 882	6 461	1,6
Turkiet	3 663	2 654	6 317	1,6
Övriga länder	19 632	14 222	33 854	8,4
Samtliga utlänningar	209 218	191 940	401158	100,0

Bland dem som betecknas som invandrare finns ett stort antal barn, som är födda i Sverige. En del av dem har en utländsk far och är därför utländska medborgare. Andra föds som svenska medborgare, men har en utländsk mor eller är födda av naturaliserade svenska medborgare. Vidare bör påpekas att det bor ca 250 000 personer i Sverige som efter ansökan erhållit svenskt medborgarskap. Det finns också ett okänt anta) bam och barnbarn till invandrare som har bosatt sig i Sverige under efterkrigstiden, men sora inte redovisas som invandrare i den officiella statistiken. Eftersom endast medborgarskap och födelseland redovisas är det inte möjligt att bestämt ange hur många "invandrare", sora bor i Sverige.

Som framgår av följande figur (s. 13) är de i Sverige bosatta utländska medborgama genomsnittiigt betydligt yngre än den svenska befolkningen. Ungefär 30 % av invandrarna är bam och ungdomar.

Enligt den senaste folk- och bostadsräkningen (FoB 1970) uppgick antalet förvärvsarbetande utiänningar den 1 november 1970 till 181 700, eller ca 5 % av de förvärvsarbetande i Sverige.

Invandrama har en mycket hög förvärvsintensitet. Den intervjuundersökning, som år 1969 gjordes av invandramtredningen och expertgmppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA), visade att förvärvsintensiteten i förhållande till en svensk kontrollgrupp var högre både för män och kvinnor. Främst hade de kvuinliga invandrarna från Finland, Italien och Jugoslavlen en väsentiigt högre sysselsättningsgrad än svenska kvinnor.

Andelen arbetare har under lång tid varit större bland invandrama än

AAön

Lj Svenska medborgare hälla: SCB, SM Be 1974

Ålder		Kvinnor
9S- 90-94 85-89		1 .	L
80-84	1
75-79
70-74
65-69
60-64	1 1
55-59	1
50-54
45-49	H 1
40-44	}-
35-39	k
30-34	m
25-29	m\
20-24
15-19	w
10-14	éf
5- 9	VÅ
0- 4	\
(	r 111 \|i 11111 1 100	i 11 1 1 r 1 j 11 200	1 11 111 r 1 II 111 300

Antal personer i lOOO-tal

Utländska medborgare och statslösa

Prop. 1975: 26 14

och förslag till konkreta åtgärder, som IU lagt fram för att förbättra invandrarnas och de språkUga minoriteternas situation inom skilda samhällssektorer.

Målen

Ätgärder för att underlätta invandrarnas anpassning under tiden närmast efter invandringen och åtgärder till stöd för kulturell och annan egenverksamhet bland språkliga minoriteter avser endast delvis samma personer. De grapper i Sverige som kan betraktas som språkliga eller etniska minoriteter är å andra sidan — bortsett från samer och torne-dalsfinnar — bildade av invandrare och deras barn. Många medlemmar i dessa minoritetsgrupper har passeråt de akuta anpassningssvårigheterna i samband med invandringen och är från social synpunkt väl integrerade i det svenska samhäUet. Däremot upplever de ofta sin kulturella och språkliga miljö som avvikande från den som präglar majoritetssamhället. För många nyligen invandrade personer kan å andra sidan de sociala anpassningsproblemen ha en raycket stor betydelse. Att skilja på invandrarfrågor och minoritetsfrågor skulle därför inte svara mot den faktiska situationen i Sverige. Av denna anledning har IU behandlat invandrar- och minoritetsfrågor sora delar av ett och sarama problemområde. IU har valt att använda begreppet språkliga minoriteter för såväl nyligen invandrade personer som för etablerade minoriteter.

Följande förutsättningar anges som grund för en invandrar- och minoritetspolitik med sikte.på 1970- och 1980-talens svenska samhälle.

Migrationen bedöms fortsätta. Sverige måste därför även framdeles vara berett att ta emot och inskola nyanlända invandrare samt sörja för att deras akuta sociala problem löses.

En stor del av invandrarna kommer troligen att stanna här i landet. Sverige kommer därför att vid sidan av nuvarande språkliga minoriteter få nya grapper, som talar andra språk, än svenska och som har en delvis annorlunda identitet, som de vUl bevara.

Många invandrare kommer att återatvandra. De nya anpassnings-och omställningsproblem som då uppstår för dem kan bli mindre om de under vistelsen i Sverige har haft möjUghet tUl aktiv kontakt med det egna språket, den egna kulturen och ursprangslandet.

Liksom hittiUs bör strävandena vara att invandrarna skaU behandlas likvärdigt med svenska medborgare. I ökad utsträckning koraraer krav att ställas på ett vidgat kulturutbyte mellan Sverige och invandrarnas ur-spmngsländer. Internationaliseringen av det svenska samhället kommer att fortsätta.

På denna grand formulerar IU målen för en framtida invandrar- och mlnoritetspolitlk med utgångspunkt i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan.

Prop. 1975: 26 15

Järalikhetsmålet innebär att invandrarna skall få sarama möjligheter, rättigheter och skyldigheter som.befolkningen i övrigt. Jämlikhetsmålet som ett övergripande mål i invandringspolitiken har lagts fast av statsmakterna år 1968 (prop; 1968: 142, SU 1968: 196, rskr 1968: 405).

En förutsättning för att jämlikhetsmålet skall kunna nås är att Invandringen hela tiden anpassas till samhällets raöjligheter att ge invandrarna arbete, bostad, social omvårdnad och utbUdning på samma villkor som befolkningen i övrigt. En grundläggande utgångspunkt för svensk invandringspolitik bör därför liksom hittills vara att invandringen inte skall motverka den önskvärda utvecklingen på andra samhällsområden. Vid en arbetsmarknadsmässig bedömning av fraratida invandring bör således hänsyn tas till om det finns undersysselsalta grupper i landet som först bör beredas sysselsättning,

IU betonar att raålet.bl. a. innebär att invandrarna och deras barn genom samhällsinsatser bör ges reella föratsättningar att bibehålla det egna språket, att utöva kultureU egenverksamhet och att upprätthålla kontakt med ursprangslandet.

Minoritetspolitiken bör — för att uppfylla jämlikhetsmålet — syfta till att ge medlemmar av språkliga minoritetsgrupper möjlighet att inom raraen för en intressegemenskap sora omfattar hela det svenska samhället upprätthålla och skapa respekt för en egen språklig och kulturell identitet. Jämlikhetsraålet har även en viktig internationell aspekt. En förutsättning för att migrationen skall svara mot krav på internationell solidaritet, på jämlikhet och rättvisa för medborgama i de berörda länderna, är att den inte motverkar den ekonomiska utjämningen mellan länderna. Erfarenheterna av 1960-talets migration visar att den på sikt kan hämma den sociala och ekonomiska utvecklingen i utvandringsländerna. Detta bör motverkas genom ökat ekonomiskt samarbete mellan invandrings- och utvandringsländer för att skapa alternativa sysselsättningsmöjligheter i ursprungslandet för den som eljest nödgas utvandra.

Valfrihetsmålet innebär att medlemmar av språkliga minoriteter som är bosatta i Sverige genom samhällsinsatser bör ges möjligheter att själva välja i vilken grad de vill behålla och utveckla sin ursprungliga kulturella och språkliga identitet. Detta förutsätter att de olika invandrargrupperna får ekonomiskt och annat stöd för att utveckla kulturell egenverksamhet samt att det allraänna kulturutbudet i Sverige bättre svarar mot de behov som har uppkomrait genom invandringen. Åtgärder för att bevara kontakten med ursprangslandets kultur gör det även lättare för den enskilde invandraren och hans barn att välja mellan att stanna här eller återvända till och relntegreras i ursprimgslandet.

Samverkansmålet innebär att samverkan bör komma till stånd mellan invandrar- och minoritetsgrappema och majoritetsbefolk ningen. Målet mbegriper ömsesidig tolerans och solidaritet meUan in-

Prop. 1975:26 16

vandrare och den inhemska befolkningen. Det föratsätter att de olika minoritetsgrappema blir — och upplevs som — likvärdiga parter i samhället. Det innebär vidare att invandrama bör engageras för samhällsfrågor och att det bör bU lättare för dem att aktivt delta i det poUtiska och fackliga arbetet. Invandrama och de språkliga minoriteterna måste bli delaktiga i utformningen av de beslut som berör deras situation. Samverkansmålet syftar även till att genom utbildning och information tUl den egna befolkningen öka förståelsen för människor av annat ursprung och klarlägga intressegemenskapen mellan invandrar- och minoritetsgrappema och befolkningen i allmänhet. Härigenom borde intressekonflikter på nationeUa eUer språkliga grander kunna undvikas. SärskUt bör invandringens positiva kulturella effekter uppmärksammas.

TiU samverkansmålet anknyter även de internationella aspekter som nämnts under jämlikhetsmålet. Det är ett berättigat intresse hos utvandringslandet att vUja hålla kontakt med de personer som har utvandrat. Invandringslandet bör i största möjUga utsträckning tillmötesgå sådana önskemål så länge dessa inte strider mot grundläggande demokratiska värderingar eller de berörda individemas intressen. Även om en rad långtgående åtgärder redan har vidtagits på invandrarpolitikens område krävs fördjupade insatser inom olika samhällsområden för att de tre målen skall kunna uppnås.

Arbetsmarknadsfrågor

Riksdagens beslut år 1968 Innebar att invandringen till Sverige t. v. måste kontrolleras för alt det skulle vara möjligt att anpassa den tUl landets resurser och politik inom andra områden samt upprätthålla principen att invandrare skall ha möjlighet att leva på samma standardnivå som den inhemska befolkningen. Enligt beslutet skulle statsmakterna så långt det är praktiskt möjligt ta det direkta ansvaret för utlänningspolitiken genom att ge närmare riktUnjer för förvaltningsmyndigheternas tillståndsprövning, dvs. den generella utiänningskontrollen. De riktlinjer som godkändes av riksdagen innebar bl. a. att den organiserade invandringen av arbetstagare med krav på arbetstillstånd redan före inresan skulle bestå och att utrymmet för invandring borde bedömas i anslutning till prövningen av tUlståndsansökningar eller framställningar om kollektiv rekrytering. Bedömningen borde ske frärast mot bakgrund av tiUgången på arbetskraft inom landet samt möjligheterna att erbjuda lämplig bostad och annan samhällsservice. Arbetsmarknadsparternas inflytande på den arbetsmarknadsbetingade invandringen skulle bestå.

Utredningen anser att denna invandring också i fortsättningen bör vara reglerad. Invandrare från utomnordiska länder måste ha arbete, bostad och arbetstillstånd ordnade före invandringen. Om invandringen skall ske i kollektiva former bör invandrama få förberedande un-

Prop. 1975: 26 17

dervisning i svenska och svensk arbetslivsorientering redan 1 hemlandet. De fackliga organisationerna bör liksom hittills ha ett väsentligt inflytande över arbetsmarknadsprövningen av Invandringen. Invandringen från nordiska länder bör 1 högre grad än f. n. kanaliseras via arbetsförmedlingarna.

När den svenska Invandringspolitiken utformas bör hänsyn tas till effekterna av migrationen på utvandringsländernas arbetsmarknad.

Ytterligare ett motiv för en reglerad invandring är att det därigenom finns förutsättningar att undvika att invandrarna koncentreras till sämre betalda yrkesområden eller till arbetsplatser med dålig arbetsmiljö. Även ora det inte finns statistiskt underlag för att genereUt påstå att invandrarna är överrepresenterade i låglöneyrken, rekryteras de ofta först till yrken, som av löne- eller miljömässiga skäl är mindre eftertraktade. IU anser att en fortsatt satsning på förbättrad arbetsmiljö är en förutsättning för att även invandrarnas arbetssituation skaU kunna förbättras och för att tendensen till koncentration av invandrare till vissa arbeten och arbetsplatser skall kunna motverkas.

På grund av otillräcklig företagsintroduktion och bristande tolkservice är invandrarna utsatta för särskUt stora risker för olycksfall 1 arbetet. Det är därför angeläget att arbetsmarknadens parter, arbetarskyddsstyrelsen och invandrarverket ökar sin samverkan för att utveckla metoder för arbetarskydd för invandrare och sprida information härom till företagen. Invandrarnas problem bör ägnas särskild uppmärksamhet i den allmänna utbildningen för skyddsombud. Vidare bör utbUdning ske av tvåspråkiga skyddsombud.

Invandrarna i Sverige är i stor utsträckning fackligt anslutna. IU har funnit att det behövs särskilda åtgärder för att invandrarna skall kunna öka sin medverkan i det fackliga arbetet för att denna .skall stå i bättre proportion tUl deras medlemsantal.

Bostadsfrågor

1968 års riktlinjer för invandringspolitiken, som innebär att en godtagbar bostad skall vara ordnad före inresan, bör alltjämt gälla.

I samband med prövningen av arbets- och uppehållstillstånd görs eraellertid av olika skäl f. n, ingen kontroll av bostadsvUlkoren enligt dessa riktlinjer. Anvisningar för hur bostadsprövningen skall gå tUl och vilka kriterier som skall gälla saknas. IU föreslår därför att SIV i samråd med AMS och bostadsstyrelsen utfärdar anvisningar för bostadsutredningen i tillståndsärenden.

Invandrarnas bostadssituation kännetecknas av att de i stor utsträckning bor i raindre eftersökta bostäder i de allra nyaste bostadsorarådena eller i områden med omoderna och ofta nedslitna bostäder. Allmänt kan hävdas att invandrarnas bostadssituation liknar den som gäller även för

2 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 26

Prop. 1975: 26 18

andra gmpper i samhäUet som av ohka socio-ekonomiska skäl har ett sämre utgångsläge när det gäller att få rymliga och välutrustade bostäder av god kvalitet till en skälig kostnad. Invandramas ojämna fördelning mellan bostadsområdena har i princip samma orsaker som den skiktning på bostadsmarknaden efter ålder, familjetyp och inkomst som gäller svenskar. Denna skiktning beror främst på lägenheternas standard och ålder.

Mot denna bakgrund anser IU att invandrarnas boendesituatlon kan och bör förbättras endast inom ramen för de genereUa bostadspolitiska åtgärderna. Det är viktigt att Invandrarnas situation ägnas uppmärksamhet i samband med att åtgärder övervägs för olika resurssvaga grapper.

Anpassningen till förhåUandena i den nya omgivningen kan särskilt under den första tiden underlättas om invandrare får möjlighet att bo i närheten av sina landsmän. Möjligheten för olika invandrargrapper i Sverige att på längre sikt bygga upp och bevara en social och kulturell gemenskap beror dock mera på andra faktorer än att medlemmar i resp. invandrargrapp får möjligheter att bo i sarama bostadsområde.

Beträffande de bostadssociala förmånerna riktar IU uppmärksamheten på det förhållandet att bostadstiUäggen enligt reglerna skall utgå fr. o. m. första kvartalet efter inflyttningen tUl Sverige. Det kan dock dröja en längre tid innan tilläggen beviljats och utbetalats. Under denna tid kan socialhjälp — som sedan återkrävs — erhåUas för hyreskostnaden. Det är enligt IU:s mening en olägenhet att socialhjälp måste utgå därför att bostadstillägget inte kan förskotteras. Denna fråga bör ägnas särskild uppmärksamhet.

IU understryker vikten av att berörda centrala myndigheter, kommuner, intresseorganisationer och bostadsföretag förbättrar informationen tiU invandrare om förhållandena på bostadsmarknaden och i bostadssociala frågor.

Sociala frågor

Den svenska socialförsäkringslagstiftningen gör, bortsett från folkpensionen, ringa eller ingen skillnad mellan i riket bosatta utlänningar och svenska medborgare. Inom sjukförsäkringssystemet är utlänningar helt likställda med svenska medborgare. Detsamma gäUer yrkesskadeförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, kontant stöd vid arbetslöshet och i stort sett allmän tilläggspension.

Bidragsförskott utgår till bam under 18 år som endast en av för-älchama har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bidraget utgår i princip endast till svenska medborgare och — på grund av konventionsöverenskommelse — till här bosatta nordiska medborgare. FamUjepoUtiska kommittén har i sitt betänkande (SOU 1972:34) FamUjestöd föreslagit att kravet på svenskt med-

Prop. 1975: 26 19

borgarskap för rätt tUl bidragsförskott skall slopas. Riksförsäkringsverket och statskontoret har lagt fram liknande förslag. IU ansluter sig härtill liksom tUl det av familjepolitiska kommittén framförda förslaget att slopa kraven på mantalsskrivning och sex månaders vistelse i Sverige för rätt tUl barnbidrag.

Bettäffande folkpensioneringen konstaterar IU att genom 1955 års nordiska konvention om social trygghet är nordiska medborgare med avseende på rätten tUl grundpension helt likställda med bosättningslandets medborgare efter en vistelsetid av i regel tre år. Denna överenskommelse har varit möjlig eftersom pensionssystemen i de nordiska länderna företer stora likheter. Med andra länder har en sådan överenskommelse inte varit möjlig beroende på grandläggande olikheter i pensionssystemen. Genom konventioner och överenskommelser med flera länder har emellertid utlänningar fått rätt att efter viss tids vistelse i Sverige uppbära folkpension vid fortsatt bosättning här. Vissa invandrargrapper — som raotsvarar ca 13 % av de utlänningar som bor i Sverige — täcks emellertid varken av konventioner eller av överenskommelser och saknar sålunda helt folkpensionsskydd. IU föreslår därför att samtliga 1 Sverige bosatta utiänningar tUIförsäkras ett lagfäst minimiskydd i form av rätt tUl folkpension efter viss tids vistelse här i landet.

Vad gäller komraunal socialvård (utom socialhjälp) framhåller IU att all social service i Sverige står öppen för invandrare på samma villkor som för svenskar. De personella och administrativa resurserna svarar dock inte mot de behov som ofta uppkommer i kontakten mellan invandrare och sociala myndigheter. Främst förorsakas svårighetema av bristfällig kommunikation mellan invandrare och socialarbetare m. fl., men även av skiUnader i kulturbakgmnd och normsystem. Under senare år har därför den kommunala socialvården anställt socialassistenter, kuratorer och annan personal som behärskar invandrarspråk på tjänster där kontakter med invandrare är särskilt vanliga. Denna utveckling är positiv. IU förutsätter att ytterUgare ansträngningar görs för att öka antalet tvåspråkiga socialarbetare i landet. Samarbete med invandrarnas ursprangsländer, i första hand Finland, bör övervägas i fråga om rekrytering och vidareutbildning av tvåspråkiga socialarbetare.

Beträffande barna- och ungdomsvården konstaterar IU att störningar i invandrarbarnens och invandrarungdomarnas utveckling har observerats i ökad utsträckning. Störningarna har ofta sin grund i identitetskriser och motsättningar mellan olika kulturmönster. Tendenserna bör ägnas omsorgsfuU uppmärksamhet. Beträffande åldringsvården anser utredningen att frågan om särskild service för åldringar bland invandrare bör studeras mot bakgrund av att antalet åldringar bland invandrare kommer att öka. Huvudprincipen bör vara att vården skall ges inom ramen för nuvarande anordningar.

Inom hälso- och sjukvårdsområdet bör frågan om tvåspråkig personal

Prop. 1975: 26 20

ägnas ökad uppmärksamhet. Fasta tolktjänster bör övervägas. IU under-stiyker även vikten av att landstingen och socialstyrelsen uppmärksammar invandrarnas behov av information om den svenska sjukvården, särskilt den förebyggande hälso- och sjukvården.

IU har särskilt haft att pröva frågan om hälsokontroll för invandrare. IU anser att det inte behövs någon obligatorisk hälsokontroll av personer som invandrar till Sverige. Ett erbjudande om allmän hälsokontroll bör emellertid ges till alla invandrare, t. ex. i saraband med kyrkobokföring eller då vederbörande skrivs in i aUmän försäkringskassa.

I samband raed behandlingen av olika sociala frågor tar IU upp utlänningamas situation inom kriminalvården och understryker därvid behovet av bl. a. tvåspråkiga övervakare samt att invandrarfrågor tas upp inora personalutbUdningen.

Utbildningsfrågor

IU har i delbetänkandet (SOU 1971:51) Invandrarnas utbUdnings-situatlon. Förslag ora grundutbUdning i svenska för vuxna invandrare tagit upp de vuxna invandrarnas utbUdningssltuation och i delbetänkandet (SOU 1972: 83) Tolkutbildning, Nordisk språkkonvention utbildning av tolkar och vissa frågor 1 anslutning härtUl. I det följande redovisas IU:s överväganden i fråga om invandrarbarnens utbildningssituation.

Mot bakgrund av forskningsrön om språkutveckling och tvåspråkighet anser IU att raålet för utbildningen av invandrarbarn bör vara att främja aktiv tvåspråkighet. Detta bör också gälla inom förskolan, där fortsatt försöksverksamhet med språkträning för invandrarbarn behövs. För att främja aktiv tvåspråkighet är det viktigt att träningen i hemspråket handhas av särskilt utbildade tvåspråkiga förskollärare.

IU föreslår att nu gällande bestämmelser och anvisningar för hemspråksundervisning för invandrarbarn i grundskolan ses över i särskild ordning. En sådan översyn bör utgå, från följande riktiinjer. Kommunerna bör vara skyldiga att anordna hemspråksundervisning, men undervisningen bör vara friviUig för eleven. En väsentiig utökning av det nuvarande timantalet (två veckotimmar) för hemspråksundervisning är nödvändig. Hemspråksundervisningen bör utformas som undervisning i ett modersmål. Berättigade att delta i undervisningen bör vara aUa barn, vars föräldrar uppger att barnets hemspråk är annat språk än svenska och som önskar undervisning. Vidare bör barn, som själva önskar undervisning i hemspråket, ha rätt att delta. Kommunerna bör få statsbidrag för information till lärare, skolpersonal och föräldrar ora modersmålets betydelse för barnets utveckling. Statsbidraget bör utgå i förhållande tiU antalet undervisnuigstlramar. Även stödundervisningen för invandrarbarn bör utvidgas. Utökad hemspråksundervisning och stödundervisning bör övervägas för elever i gymnasieskolan.

Prop. 1975:26 21

En gmndläggande förutsättning för att förslagen om hemspråksundervisning och stödundervisning skall kunna förverkligas är att lärar- och läromedelssituationen förbättras. Samarbete i lärarutbUdnlngsfrågor bör därför ske med invandrarnas ursprangsländer om så är möjligt. Rekryteringen till utbildningen bör dock i första hand ske i Sverige. Även i läromedelsfrågor bör samarbete kunna ske med Invandramas ursprungsländer. En förutsättning är därvid att garantier skapas för att läromedlen motsvarar den svenska läroplanens krav på objektivUet och opartiskhet. Produktionsstödet för utgivning av läromedel på invandrarspråk bör vidare ökas väsentligt.

IU tar också upp frågan om högre utbildning och forskning 1 minoritetsspråk. Utbildningen på universitetsnivå i språk som finska, serbokroatiska, nygrekiska etc, bör ges ökade resurser. IU ansluter sig därvid tUl ett förslag från UKÄ om omorganisation av utbUdningen i s.k. små-äranen vid huraanistisk fakultet. Med hänsyn till det ökade behovet av äraneslärare i invandrarspråk föreslår IU vidare en översyn av nuvarande kompetensregler för lärare och att särskilda utbUdningsvägar skapas beträffande olika minoritetsspråk.

Föreningar och trossamfund

Det är naturligt att olika invandrar- och minoritetsgrupper har organiserat sig. Organisationerna är ett värdefullt inslag 1 samhället. Samhället bör stödja föreningar som bygger på etnisk eller språklig gmpp-tUlhörighet, eftersom dessa organisationer tillfredsställer ett behov av etnisk identitetsbildning hos sina medleramar och är värdefulla kontaktorgan för personer, som nyligen invandrat till Sverige, Det är till gagn för hela det svenska samhället att olika kulturella traditioner kan existera och utvecklas här och bidra till den allraänna samhällsutvecklingen och debatten. Invandrar- och minoritetsorganlsationema i Sverige — sora tUlsammans har över 75 000 medlemraar — bör betraktas som en del av folkrörelserna i Sverige.

Mot denna bakgrund föreslår IU ett särskilt statsbidrag tUl invandrar-och minoritetsorganisationer av rikskaraktär. Utredningen anser det naturligt att kommunerna bör svara för stödet till lokala invandrar- och minoritetsorganisationer. Riksorganisationerna bör emellertid vara oförhindrade att helt eller delvis fördela det statUga stödet till lokala raed-lerasförenlngar. Nuvarande generella bidragsmöjligheter, t, ex, bidrag till ungdomsorganisationernas verksamhet, bör också i fortsättningen stå öppna för invandrar- och minoritetsorganisationer, även om de får statsbidrag som Invandrarorganisationer.

Statsbidraget tUl invandrar- och rainoritetsorganlsatloner bör inte förbindas raed närmare villkor. IU räknar dock med att stödet främst kommer att användas för att bygga upp organisationernas centrala adminis-

Prop. 1975: 26 22

tration. Stödsystemet bör således vara uppbyggt så att organisationerna kan beräkna sina inkomster och utgifter under flera år framåt och anpassa sin verksamhet härefter.

Större och väl etablerade invandrar- och minoritetsorganisationer av rikskaraktär bör få bidrag efter bestämda regler. De bör av regeringen förklaras berättigade till sådant bidrag. En fömtsättning härför bör vara att organisationen har rainst 3 000 registrerade medlemraar. Vidare bör sora villkor för bidrag till större organisationer krävas atf de har sin huvudsakliga verksamhet i Sverige och att de är demokratiskt uppbyggda, dvs. de enskilda medlemmarna skall ha det avgörande inflytandet över organisationens verksamhet genom att de utser styrelse m. ra. Stödet bör vara av kompletterande karaktär, dvs. organisationema bör själva stå för en betydande del av kostnaderna för sin verksamhet. Bidrag föreslås med högst 75 % av styrkta kostnader för riksorganisationen inkl. stöd tUl lokala medierasföreningar och bör bestå av dels ett grundbidrag, dels ett rörligt bidrag. Grundbidraget bör utgå med Uka belopp till varje organisation som förklarats berättigad till bidrag, medan det rörliga bidraget bör fördelas mellan organisationerna efter antalet registrerade medlemmar.

Tröskelorganisationer, dvs. orgarusationer, som inte har 3 000 medlemraar, men vars verksamhet och syfte i övrigt uppfyller villkoren för bidrag, bör också kunna få bidrag för sin verksamhet. Även en sådan organisation bör ha sin huvudsakliga verksamhet i Sverige och vara demokratiskt uppbyggd. Bidraget tUl tröskelorganisationer bör bestämmas med hänsyn till antalet medlemmar och organisationens verksamhet. Det bör inte finnas principiella hinder mot att dessa bidrag motsvarar det som ges till dem som av regeringen har förklarats vara bidragsberättigade. Kontinuitet i bidragsgivningen bör eftersträvas. Ansökan om bidrag bör emellertid göras varje år.

Med hänsyn till att SIV redan har stor erfarenhet av bidragsgivning till invandrarorganisationer föreslår IU att SIV skall administrera organisationsstödet. Under budgetåret 1975/76 bör sammanlagt 2,5 milj. kr. anvisas för statsbidrag till invandrar- och minoritetsorganisationer, varav 1,5 milj. kr. bör avse organisationer med raer än 3 000 medlemmar och 1 milj. kr. övriga organisationer.

Försöksverksamhet med bidrag till organisationer och institutioner för anpassningsprojekt för invandrare har pågått sedan budgetåret 1966/ 67. Sedan sommaren 1969 har SIV svarat för bidragsgivningen. Medel disponeras under anslaget Anpassningsåtgärder för invandrare. Efter samråd med IU har SIV faststäUt riktUnjer för den hittUlsvarande verksamheten. Av dessa framgår bl.a. att bidrag kan lämnas till konkreta anpassnings- eller informationsprojekt som antingen vänder sig direkt till invandrare eller sora syftar tUl en bredare opinionsbildning och upplysning om invandringen. Möjlighet till bidrag står öppen för

Prop. 1975: 26 23

varje organisation eller institution som inte helt finansieras av statsmedel. Vid bedömningen av ansökningar skaU företräde ges åt riksorganisationer eller åt sådana organisationer, vars verksamhet inte är lokalt begränsad. Vidare fömtsätts att den bidragssökande påtagligt bidrar ekonomiskt och/eller personellt tUl projektets genomförande.

Av riktlinjerna framgår vidare att invandramas organisationer inkl. trossamfund, vid sidan av genomförande och uppföljning av konkreta projekt, kan få bidrag till kostnader som uppkommit i samband med organisationens bUdande. Bidrag till administrationskostnader kan i övrigt lämnas endast under förutsättning att dessa är direkt hänförliga till det aktuella projektet.

IU anser, att stimulanseffekten av dessa bidrag har varit stor och att sådan bidragsgivning till anpassningsprojekt bör ingå som ett permanent inslag i SIV:s verksamhet. Bidrag bör kunna utgå tiU "svenska" organisationer, invandrarorganisationer, trossamfund m.fl. Bidrag bör även under vissa förhållanden kunna utgå för att bilda organisationer inora invandrargrupper, sora saknar egna organisationer. Ett syfte med stödet till "svenska" organisationer för anpassningsprojekt bör bl.a. vara att stimulera sådan verksamhet, som har till syfte att åstadkomma kontakter mellan invandrare och svenskar. IU föreslår att 2,5 milj. kr. anvisas för budgetåret 1975/76 för bidrag till projektverksamhet. Bidragsgivningen bör också i fortsättningen skötas av SIV.

Genom invandringen har den religiösa situationen förändrats i Sverige, Detta förhåUande bör återspeglas i samhällets inställning till de olika samfunden. Målet bör vara att ge mvandrare möjligheter till religiös service enligt det egna samfundets ordning. IU anser det vara mycket positivt att det år 1971 införda statsbidraget till fria kristna samfund har vidgats till att omfatta även andra samfund inom såväl kristna som icke kristna religioner.

Ett betydande antal trossamfund med ett stort antal invandrare betjänar emellertid inte så raånga som 3 000 personer, vilket är ett villkor för att få bidrag från anslaget Bidrag till trossamfund under åttonde huvudtiteln, IU föreslår därför att SIV även i fortsättningen skall ha möjlighet att stödja religiös service bland invandrare. Stödet behöver inte begränsas till att avse endast trossamfund med mindre än 3 000 medlemmar, men det bör vara av projektkaraktär och utgå ur SIV:s anslag för bidrag tUl avgränsade projekt.

Medinflytandefrågor

IU har behandlat vissa frågor om invandrarnas rättsliga ställning och om deras möjligheter tUl medinflytande i sarahällsutvecklingen. Därvid har IU konstaterat, att invandrama i huvudsak är likställda med svenskarna i fråga om rättslig ställning. På vissa områden finns dock vissa

Prop. 1975: 26 24

begränsningar t.ex. krav på svenskt medborgarskap eller särskilt tillstånd.

Största möjliga jämlikhet bör eftersträvas raellan de bestämmelser som gäller för i Sverige bosatta utländska medborgare och svenska medborgare. De bestäraraelser, som begränsar utlännings rätt att arbeta, driva näring eller på annat sätt vara verksam i Sverige bör ses över i varje enskUt fall i syfte att utröna om bestämmelsen alltjämt är motiverad. AUa utiänningar i Sverige bör vidare i princip ha samma rät"'-heter oberoende av medborgarskap. Det är önskvärt att fackliga och politiska organisationer i högre grad rekryterar invandrare till olika förtroendeposter och eftersträvar flerspråkig verksamhet inom organisationemas ram. Invandrarna bör få inflytande över sådan samhällsservice, sora avser dem själva. Kommunal rösträtt och valbarhet utreds i särskild ordning.

Informationsfrågor

Sverige har kommit att framstå som ett lockande mål för många, som av poUtiska, ekonomiska eller andra skäl vill lämna sina hemländer. En orealistisk bild av Sverige och överdrivna förväntningar om levnadsbetingelserna här kan för den enskUde innebära svåra besvikelser. Den presumtive emigranten bör därför genom information ges det faktaunderlag han behöver för ett realistiskt beslut om han skall utvandra till Sverige eller inte.

Vad gäller information till invandrare före utvandringen förordar IU aktivt samarbete med massmedia i utvandringsländerna. Eftersom invandrare här i landet synes vara en av de viktigaste informationskällorna för presumtiva invandrare bör lämpligt informationsmaterial tas frara och stäUas till förfogande för invandrarna här i landet för att de skall kunna vidarebefordra korrekta uppgifter till kontakter i hemlandet. Vidare bör informationsberedskapen ökas vid de svenska utlandsmyndigheterna. Vid flyttning mellan Finland och Sverige bör arbetsförmedlingarna kunna spela en viktig roll när det gäller att lämna information direkt till den enskUde, som är intresserad av att utvandra.

I fråga om inforraation tlU invandrare efter invandringen menar IU att de inforraationsansvariga myndigheterna bör verka för en utjämning av informationsinsatserna för olika språkgrupper i landet. Hittills har större språkgrapper prioriterats framför mindre, som därför kommit att bli underförsörjda med grundläggande information om Sverige på det egna språket. IU anser att det främst bör ankomma på SIV och NSI att klarlägga och analysera invandrarnas informationsbehov för att en läraplig målgrappsanpassning skall kunna ske av insatserna på området. IU förordar vidare ökade Informationsinsatser av kommunerna genom bl.a, en utbyggnad av invandrarbyråernas verk-

Prop. 1975: 26 25

samhet, av fackliga och ideella organisationer och av den svenska dagspressen. Anslaget för SIV:s informationsverksamhet — som bör avse såväl invandrare som allmänheten — bör för budgetåret 1975/76 beräknas till 3 milj. kr.

Stiftelsen Invandrartidningen, som bildades år 1968, har enligt IU stor betydelse för information till invandrarna. Tidningen utkommer f, n, på fem språk med 46 nummer om året. En mindre prenumerationsavgift tas ut.

Som komplement tUl de fem språkversionerna ger stiftelsen vidare ut en bulletin på ytterUgare sex språk. Bulletinen ges ut varje månad utan kostnad för mottagarna,

I saraarbete med skilda myndigheter utkommer tidningen några gånger per år som s,k, stornummer eUer temanummer med ett ökat sid-antal och innehåller då särskild samhällsinformation avseende ett eller flera samhällsområden. Tidningen når vid dessa tillfäUen närmare 200 000 Invandrarhushåll.

Verksamheten bör fortsätta enligt i huvudsak nuvarande riktlinjer, anser IU. Principerna för sammansättningen av stiftelsens styrelse bör ändras. Företrädare för SIV och NSI bör ingå i styrelsen tUlsammans med företrädare för invandrarintressen och för personalen vid tidningen. Vidare bör styrelsen få ett breddat parlamentariskt inslag. Det är vidare angeläget, att tidningens verksamhet vidgas till ytterligare språkgrupper, IU föreslår att statsbidraget till tidningens verksamhet utgår med 1,5 milj, kr, under budgeåret 1975/76.

IU tar även upp frågan om stöd tUl tidningar och tidskrifter för språkliga minoriteter i Sverige. Starka principiella skäl talar för att de möjligheter till press- och tidskriftsstöd, som gäller generellt, bör vara tilllämpliga även på tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska, som utges i Sverige. Vidare bör tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska, som utges inom invandrar- och rainoritetsgrupper i Sverige och som inte uppfyller generella regler för press- och tidskriftsstöd, kunna få projektbidrag från i första hand SIV, men i viss mån även från statens kulturråd, Dessutora föreslår IU att NSI får i uppdrag att dra upp riktiinjer för hur annonser av sarahällsinformerande karaktär skall spridas i tidningar och tidskrifter på minoritetsspråk. IU berör i samraanhanget 5 kap. 1 och 2 §§ tryckfrihetsförordningen (TF) som stadgar att endast svensk juridisk eller fysisk person får vara ägare till periodisk skrift samt att endast svensk medborgare som är bosatt i Sverige får vara utgivare. IU anser att stadgandena är otillfredsställande, raen avstår från att föreslå någon ändring, eftersom den år 1970 tillsatta massmedieutredningen (JU 1970: 59) kommer att pröva frågan.

IU framhåller att syftet raed inforraatlonen till invandrare är att förmedla sådana fakta som invandrarna bör känna tiil för att fungera i den nya omgivningen. När det däremot gäller information till

Prop. 1975: 26 26

svenskar om invandringen och invandrare är syftet att påverka den allmänna opinionen och skapa ökad förståelse för människor med värderingar, traditioner, seder och beteendemönster, som skiljer sig från svenskarnas. IU förordar att information tiU svenskar ökas avsevärt. Formerna härför kan diskuteras. IU är tveksam tUl annonskampanjer eUer dylikt. Opinionsbildning på lång sikt — som det här är fråga om — sker bäst genom ökade insatser inom utbildningsväsendet och åtgärder som leder tUl ökade kontakter mellan olika befolknlngsgrapper. Fraraför allt bör man satsa på förskolan, grundskolan och gymnasieskolan för att lägga granden för en framtida ömsesidig tolerans och förståelse.

SrV bör, enligt IU, svara för samordning och initiativ när det gäller information och opinionsbUdning på invandrarområdet. Denna arbetsuppgift bör skrivas in i SIV:s instmklion.

Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna

Ar 1968 fastslog statsmakterna 1 anslutning till riktlinjerna för invandringspolitiken principen att den fackmyndighet, som har ansvar för viss verksamhet i förhåUande till svenska medborgare, skall ha motsvarande ansvar i förhållande tUl utlänningar, som är bosatta i Sverige. IU anser att denna princip bör gälla även framdeles. Erfarenheterna visar emellertid att det krävs särskilda åtgärder för att stimulera fackorganen inora olika samhällsområden att vidta åtgärder för att invandrare på sararaa villkor sora övriga invånare skall få del av informafion om bl.a, rättigheter och skyldigheter. Det krävs även åtgärder av samordnande och initiativtagande karaktär på såväl central som lokal nivå. På central nivå bör SIV svara härför.

I många faU kan det vara ändamålsenligt att berörda rayndigheter har samråd i mera institutionaliserade former. Detta är särskUt viktigt när ansvaret och resurserna är fördelade på ett flertal myndigheter, t, ex, i fråga om åtgärder för flyktingar.

Från olika håll har önskeraål uttalats ora att en katalog borde sammanställas i vilken statsmakterna anger varje rayndighets arbetsuppgifter när det gäller särskilda åtgärder för invandrare. Enligt IU:s mening är detta olämpligt. Katalogen måste bU allmän 1 sina formuleringar och kan därmed inte täcka alla aktuella situationer, varför myndigheterna ändå kommer att sakna ledning i många enskilda fall. En sådan katalog blir också snabbt föråldrad. Utredningen föreslår därför att centrala direktiv utfärdas till statsmyndigheterna i vilka dessa erinras om skyldigheten att i resp. verksamhet genomföra de särskUda åtgärder för invandrare som är nödvändiga. I direktiven bör även föreskrivas att varje myndighet skaU upprätta ett program för sina särskilda åtgärder för invandrare och begära medel härför. De båda kommunförbunden bör utfärda motsvarande rekommendationer till kommunerna.

Prop. 1975: 26 27

Statens invandrarverk

IU har i samband med frågan om ansvarsfördelning och samordning av samhällets åtgärder för invandrarnas anpassning tagit upp frågan om SIV:s organisation.

SIV:s nuvarande organisation framgår av tablån på s. 91.

SIV:s styrelse består av ordförande och sex ledamöter, som är lekmän. Generaldirektören är ordförande. En av ledamöterna representerar invandrarintressena.

Till verket är knuten en rådgivande expertgrupp, vars sammansättning är beroende av de skilda intressen, som vid olika tidpunkter har sådan betydelse för utlännings- och invandringspolitiken att de bör vara företrädda. F.n, ar följande intressen representerade, nämligen utrikesdepartementet, RPS, försvarsstaben, socialstyrelsen, SÖ, AMS och Svenska kommunförbundet. Vidare ingår i expertgruppen en tidigare ledamot av SIV:s styrelse, som har erfarenhet av svensk arbetsmarknad och kommunernas åtgärder för invandrare.

Vidare är till verket knuten utlänningsnämnden med kansli.

SIV består av fyra byråer och en registerenhet, näraligen tillståndsbyrån, sora frärast handlägger ärenden enligt utlänningslagstiftningen, dvs. tillståndsärenden och ärenden om utlännings avlägsnande från riket, medborgarskapsbyrån, som handlägger ärenden enligt medborgarskapslagstiftningen, administrativa byrån, som inom sina fem sektioner handhar ärenden av allmän natur, personalärenden, ekonomiadministrativa uppgifter, kontorsdriften och SIV:s översättningsverksamhet samt registerenheten, som handhar SIV:s ADB-system för tillstånds- och medborgarskapsfrågor ra.ra.

På anpassningsbyrån ligger verkets uppgifter att fortlöpande bevaka behovet av åtgärder för att främja invandramas anpassning i Sverige samt efter samråd med berörda rayndigheter föreslå behövliga åtgärder och verka för samordning av åtgärderna, svara för information till invandrama i frågor av särskUd betydelse för dera samt vara kontaktorgan mellan samhäUet och invandrarna och deras sammanslutningar.

Byråns arbetsuppgifter och arbetssätt har lett till en intern indelning i enheter, som fått namn efter vissa större verksamhetsområden. Förutom byråledning och byråstab finns följande enheter, nämligen kommunenheten, arbetsmarknadsenheten, organisationsenheten, utbildningsenheten, rayndighetsenheten och konsulentenheten. För informationsuppgifterna svarar en informationsenhet.

För anpassnings- och inforraationsuppgifter finns 18 tjänster, varav två för information. Härutöver finns 21 arvodes- eller extratjänster, varav 6 för information, som avlönas från anslaget Anpassningsätgärder för invandrare.

Utredningen framhåller inledningsvis att den Inte funnit anledning att

Prop. 1975: 26 28

föreslå någon ändring av statsmakternas beslut år 1968 att handläggningen av såväl frågor enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen som samordningen av åtgärder för invandrarnas anpassning m. m. bör ankomma på SIV. Sammanföringen av dessa två slag av arbetsuppgifter har, enligt IU, visat sig ändamålsenlig.

SIV bör enligt IU ha följande arbetsuppgifter, nämligen

att fullgöra de uppgifter som enUgt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen eller annan författning ankommer på den centrala utlänningsmyndighet, som avses 1 3 § utlänningslagen,

att föra register och statistik över utlänningar i Sverige i den utsträckning det behövs för verksamheten,

att svara för samordning av åtgärder för invandrare i Sverige samt efter samråd med berörda myndigheter och organisationer vidta eller föreslå åtgärder,

att verka för att institutioner och organisationer utanför myndighets-orarådet vidtar behövUga åtgärder,

att fördela anslag till kommuner, invandrar- och minoritetsorganisationer, övriga organisationer och institutioner m.m. för invandraråtgärder,

att 1 sararåd raed NSI svara för samordning av samhällsinformation till invandrare och ta initiativ till informationsåtgärder,

att svara för samhällsinformation till invandrare i de fall ingen annan myndighet är ansvarig,

att svara för information till aUmänheten i invandringspolitiska frågor,

att svara för utredning och dokumentation i frågor om invandrarnas sociala och kulturella situation

samt att vara kontaktorgan mellan samhället och invandrar- och minoritetsorganisationer.

Utredningen föreslår att verket också i fortsättningen skall ledas av en lekmannastyrelse med sju ledamöter. Vidare bör ett invandrarråd knytas till SIV för att öka inflytandet från invandrar- och minoritetsgrupper på de frågor som handläggs inom verket. Rådet föreslås få 15 ledamöter, som företräder invandrar- och minoritetsorganisationer eller invandrar- och minoritetsintressen i övrigt. Ledamöterna bör utses av regeringen på förslag från nämnda organisationer. Rådet bör främst behandla frågor rörande invandrarnas och minoriteternas sociala och kulturella situation, riktlinjer för SIV:s bidragsgivning samt förslag till SlV:s årliga anslagsframställning. Den expertgrupp, som sedan verkets tillkomst är knuten till verket, bör ersättas med ett system där formema för samarbete med experter inom ett eller flera områden bedöras från fall till fall.

Den nuvarande byrån för anpassningsfrågor bör ersättas raed två nya enheter, nämligen en enhet för utrednings- och saraordningsverksamhet och en informationsenhet. Enheten för utrednings- och sam-

Prop. 1975: 26 29

ordningsverksamhet bör svara för samordning av åtgärder tUl förmån för Invandrare. I samordningsuppgiften bör bl.a. ingå långtidsplanering, utredningsverksamhet, intemationella frågor, metodutveckling, bidragsgivning, frågor om avgränsning av berörda rayndigheters och andra organs ansvarsområden när det gäller åtgärder för invandrare, utarbetande av råd och anvisningar samt insatser av aUmänt initiativtagande och pådrivande karaktär.

Informationsenheten bör främst svara för informationsplanering i samråd med NSI och övriga berörda myndigheter samt informationsproduktion och information. Inom denna ram bör enheten bl.a. ge kontinueriig information tUl massmedia i säväl Sverige som utiandet, ge informationsteknisk service tUl andra myndigheter och organ som komraer i kontakt med invandrarfrågor, producera och distribuera trycksaker ra, m., medverka i och anordna kurser m. m. i invandrarfrågor, svara för SIV:s biblioteks- och Inforraationsverksamhet m.m.

IU uttalar sig inte närmare om behovet av personal på de båda enhetema utan föreslår att personalbehovet prövas av en särskUd organisationskommitté, som bör få i uppdrag att ytterligare konkretisera utredningens förslag beträffande SIV:s organisation.

IU föreslår vidare att medel anvisas under ett sakanslag för de tidigare nämnda statsbidragen till invandrartidningen, invandrar- och minoritets-organisationerna och avgränsade projekt. Vidare bör medel tas upp för SIV:s informationsverksamhet samt bidrag tiU korarauner för informationsverksamhet för invandrare och sådan statistik- och forskningsverksamhet, som beskrivs i det följande. Anslaget bör budgetåret 1975/76 tas upp raed 16,5 milj. kr.

Konmiunerna och invandrarna

IU framhåUer vikten av att kommunerna i förväg känner tUl och kan påverka inflyttningen till kommunen av stora grapper utlänningar, som kan medföra krav på särskilda insatser från kommunens sida. IU erinrar om att kommunförbundet väckt tanken att låta kommunerna bli remissinstanser i samband med rekrytering av arbetskraft från utora-nordiska länder. Huvuddelen av invandringen kommer emellertid från de nordiska ländema. I det fallet kan remissförfarande inte användas. Enligt kommunförbundet är det därför angeläget att de informationsproblem som härvid uppstår ägnas särskUd uppmärksamhet.

IU framhåller att även ora ett remissförfarande införs, kan kommunerna ändå inte påverka omflyttningen mellan kommuner av invandrare och svenskar. Ett remissförfarande vid rekrytering av utomnordisk arbetskraft skulle inte nämnvärt förbättra komraunemas underlag för den långsiktiga planeringen.

IU erinrar om att koramunerna från länsstyrelsernas dataregister kan

Prop. 1975: 26 30

beställa registeruppgifter om i komraunen bosatta utländska medborgare eller under viss period inflyttade utiänningar. IU föreslår därför inte något generellt system för avisering till kommunema om inflyttning av utländska medborgare.

Koraraunförbundet har i ett cirkulär år 1971 framhållit betydelsen av att speciella organ bildas i kommunema för att möta behovet av samordning och informationsutbyte mellan koramunen och andra som har ansvar för eller kommer i kontakt med invandrarfrågor. För ändamålet har hittills ett 45-tal invandrarbyråer eller motsvarande inrättats i kommunerna. I cirkuläret anges bl.a. att byråema skall tjäna som kontaktpunkt för invandrarna. Byråemas främsta uppgifter anges vara att bistå invandrare raed råd och upplysningar, att förmedla och etablera kontakt mellan invandraren och expertorgan, föreningar ra. fl,, att lämna råd och hjälp till myndigheter, organisationer och institutioner i frågor som rör utländska medborgare, att svara för tolksérvice, att verka för en större förståelse mellan utländska och svenska medborgare, att ansvara för fortlöpande information till invandrarna och att ge information till allmänheten om invandrama och deras problem.

Flertalet av de nuvarande byråerna har kommunalt huvudmannaskap. I ett fåtal fall sköts verksamheten av studieförbund.

IU anser det angeläget att kommunema bygger ut särskilda invand-rarfunktioner i enlighet raed kommunförbundets cirkulär. Det är av värde ora byråerna i stort sett kan ge sararaa service på oUka orter så att begreppet invandrarbyrå kan få en mera enhetlig innebörd. Detta torde vara en fråga som Ugger inom ramen för SIV:s verksamhet beträffande kommunernas insatser för invandrare. Vidare bör kommunerna mera systematiskt än f. n. kunna repliera på SIV i fråga ora metodutveckling, planering, dokumentation m. m.

Byråema bör enligt IU ges ett huvudansvar för registrering och förmedling av tolkar på lokal och regional nivå.

Vissa merkostnader kan uppstå för kommunerna vid inflyttning av personer som inte behärskar svenska språket, oberoende av om denna inflyttning sker från annan kommun eller direkt från utiandet. Kommunerna belastas därvid ojämnt beroende på att invandrarna koncentreras till vissa regioner. Den ojämna belastningen motiverar enligt IU att staten tar på sig en stor del av dessa merkostnader. Ett särskilt statsbidragssystem för kommunernas informationsverksamhet för invandrare bör därför införas. Det kan också leda till en mera likartad utveckling i kommunema, när det gäller åtgärder för invandrare. Som statsbidragsberättigade kostnader bör rälmas dels kostnader för personal som är anställd vid kommunal invandrarbyrå eller för särskUt avgränsad kommunal invandrarfunktion, dels övriga kostnader för drift av invandrarbyrå eller invandrarfunktion. Vidare bör som statsbidragsberättigade kostnader räknas sådana merkostnader som uppkommit tUl följd av sär-

Prop. 1975: 26 31

skild information till invandrare eller särskild uppsökande verksamhet bland invandrare samt kostnader för uttag av uppgifter om Invandrare ur länsstyrelsernas dataregister. Kommunens kostnader för tolkarvoden bör däremot inte vara statsbidragsgmndande.

IU föreslår att statsbidraget för komraunemas informationsverksamhet för invandrare bör utgå med 50 % av godkända kostnader. För ändamålet bör 5 milj. kr. anvisas under budgetåret 1975/76. SIV bör svara för bidragsgivningen.

Statistik och forskning

IU framhåller att det är önskvärt att det internationella samarbetet på mlgratlonsforskningens oraråde utvecklas. Vidare bör saranordiska insatser övervägas, t.ex. i form av ett nordiskt raigrationsforsknings-institut.

Sarahällets behov av statistik rörande invandrare och etniska rainori-teter bör i princip handhas av SCB. Detta innebär att den statistikproduktion som ligger på SIV bör föras över tUl SCB. SIV producerar f.n. statistik över arbetsanmälda utlänningar, resande tUl och från det nordiska passkontrollområdet, medborgarskapsärenden ra.m. SCB:s grund-raaterial for statistikproduktion tillåter orafattande bearbetningar utöver vad som f.n, bedöms vara av allraänt intresse. I sararåd raed SCB bör SIV genomföra en behovsanalys av vilken statistik verket fortiöpande behöver för sin verksamhet och vUka specialbearbetningar som kan komraa att behövas. Medelsbehovet beräknas till 300 000 kr. Verket bör vidare förfoga över statistisk expertis för bl.a. de angivna uppgifterna. IU pekar på vissa brister i utiännlngsstatistiken, bl.a. i 1970 års folk- och bostadsräkning, SIV:s statistik över arbetsanmälda utlänningar samt uppgifter om befolkningen i Sverige efter raodersraål.

Vidare föreslår IU att en basorganisation för migrationsforskning inrättas. Denna bör svara för saraordning av, dokuraentation om och ekonomiskt stöd till sådan forskning. Basorganisationen bör samverka med universitetsinstitutioner och institutet för social forskning (SOFI). Basorganisationen kan organisatoriskt vara fristående eUer ingå i SOFI. Till basorganisationen bör knytas en arbetsgmpp med företrädare för myndigheter och organisationer som kommer i kontakt med invandrarfrågor med uppgift att dra upp riktiinjema för forskningen på området. Sammanlagt bör 1,5 mUj. kr. anslås för forsknings- och statistikverksamhet under budgetåret 1975/76.

Reservation

TUl IU:s betänkande har fogats en reservation av ledamoten Diesen ifråga om dels IU:s överväganden om hemspråksundervisning dels ock

Prop. 1975: 26 32

förslagen om sammansättningen av SIV:s styrelse och slopandet av den rådgivande expertgruppen.

I fråga om undervisning av barn tUlhörande språkliga minoriteter anförs i reservationen att övervägande pedagogiska och psykologiska skäl talar för att sådana barn får särundervisning i modersmålet. Samhällsstöd bör därför utgå till minoritetsskolor.

I fråga om samraansättningen av SIV:s styrelse förordas att — utöver IU:s förslag om en styrelse av lekmannakaraktär raed parlamentarisk förankring — representanter för arbetsmarknadens parter, i första hand SAF och LO, bör ingå antingen som ledamöter av styrelsen eller som särskilda sakkunniga.

Reservanten avvisar IU:s förslag om slopande av den tUl SIV knutna expertgmppen. En viss omorganisation av expertgruppen kan emellertid vara fördelaktig. Företrädare bör i första hand utses för AMS, RPS, socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet och Röda korset. Om arbetsmarknadens parter inte blir representerade i styrelsen, bör de IstäUet infogas i expertgmppen.

4 Statens invandrarverks och stiftelsen Invandrartidningens an slagsframställningar för budgetåret 1975/76 m. m.

Statens invandrarverk har i sin anslagsframställning för budgetåret 1975/76 utgått från 1968 års riktlinjer för utlänningspolitiken och nuvarande organisation. I fråga ora anslagen Statens invandrarverk och Anpassningsåtgärder för invandrare anför verket följande.

Statens invandrarverk

Yrkandena i anslagsframställningen låter sig väl förena med invandrarutredningens förslag i slutbetänkandet. Verkei har emeUertid utformat sina yrkanden om nya tjänster främst raed hänsyn tUl flyttningen till Norrköping, sora skall äga rum i slutet av budgetåret 1975/76. Det framstår då som mest angeläget att så många som möjligt av de anställda följer med. Ett stort antal av dem som nu arbetar med verkets anpassnings- och informationsuppgifter är extra- eller arvodesansiällda. En förutsättning för att de skall följa verket till Norrköping är att de får fast anställning. Däratöver yrkar verket endast mindre personalförstärkningar. Sannolikt skulle det bli svårt för verket att samtidigt flytta och väsentligt öka personalstyrkan. Skulle invandrarutredningens förslag leda till beslut ora större operativa medel för anpassningsåtgärder och information redan från den 1 juli 1975, är det fullt möjligt för verket att effektivt använda sålunda ökade resurser. En utbyggnad av organisationen kan då anstå till åren efter flyttningen.

Även för verkets övriga enheter har omlokaliseringen spelat en avgörande roll vid utformningen av anslagsyrkandena. Det är sålunda ange-

Prop. 1975: 26 33

läget att flytta med endast ett minimum av tillstånds-, avlägsnande- och medborgarskapsärenden i balans. Därutöver är det angeläget att kraftigt minska handläggningstiden för sådana ärenden.

Mot den angivna bakgranden m. m. yrkar verket följande personalförändringar för nästa budgetår, nämligen

verksledningen en byrådirektör (arbetsbiträde) för att biträda generaldirektören med vissa arbetsuppgifter,

tillståndsbyrån en byrådirektör för att minska handläggningstiderna, tre biträden, varav ett kvalificerat, för utskrifter av specialprotokoll, främlingspass och resedokument samt medel för tillfällig förstärkning av den handläggande personalen för avarbetning av balanser,

medborgarskapsbyrån tre byrådirektörer, fem assistenter och två biträden för att bl. a. nedbringa handläggningstiderna för medborgarskapsärenden, varvid nu anvisade medel för tillfällig förstärkning av byråns personal bör utgå,

anpassningsbyrån två byrådirektörer och två byråsekreterare för att följa behovet av och föreslå åtgärder för invandrarnas anpassning inom kommunernas verksamhetsområden, en byråsekrelerare för arbetsmarknadsfrågor, två byråsekreterare för stöd åt och kontakter med främst invandrarnas organisationer, två byråsekreterare för utbildningsfrågor inom och utom den obligatoriska skolans ram, en byrådirektör för information ra. m. om tolkfrågor, en byrådirektör för samordning och initiativ inom skilda ämnesoraråden, en byråsekreterare för bam- ungdoms- och farailjefrågor rörande invandrare, en konsulent för rådgivning m. ra, i enskUda ärenden samt fyra biträden, varav ett kvalificerat — av de begärda 17 tjänstema motsvaras tolv av sådana funktioner, som f. n. utförs av extra- eller arvodesanställd personal, som avlönas med medel från anslaget Anpassningsåtgärder för invandrare,

administrativa byrån en avdelningsdirektör för att avlasta byråchefen vissa ärendegmpper, varvid nuvarande tjänst sora avdelningsdirektör på allmänna sektionen kan dras in, ett biträde och två expeditionsvakter samt medel för tillfällig förstärkning av verkets arkivpersonal för uppgifter i samband med omlokaliseringen av verket,

registerenheten åtta kvalificerade biträden samt medel för manuell registrering av medborgarskapsärenden i avvaktan på omlokaliseringen av verket.

Vidare behöver verkets personalresurser för informationsåtgärder kraftigt förstärkas. Följande tjänster begärs, näraligen en byrådirektör, två byråsekreterare och ett kvalificerat biträde för publikationsproduktion ra. m. inkl. distribution, en byråsekreterare för massmedia-kontakter, två assistenter för seminarier m. ra., en byrådirektör och ett kvalificerat bilräde för arbetet med verkets facktidskrift Ny i Sverige, en byråsekreterare för utgivning av en personaltidskrift, en byrådirektör

3 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 26

Prop. 1975: 26 34

och ett kvalificerat biträde för dokumentationsuppgifter samt ett kvalificerat biträde. Äv de begärda 13 tjänsterna raotsvaras tio av sådana funktioner, som f, n. utförs av extra- eller arvodesansläUd personal, som avlönas med medel från anslaget Anpassningsåtgärder för invandrare.

På grandval av en enkätundersökning om flyttningsbenägenheten hos verkets tjänstemän uppskattar verket behovet av dubbleringar av vissa tjänster till 19 handläggartjänster och 46 biträdestjänster.

I sin ansIagsframstäUning begär verket vidare bl, a. ökade medel för att täcka kostnader i samband raed verkets utlokalisering,

Verkets förslag innebär en uppräkning av anslaget Statens invandrarverk med 12 834 000 kr,, varav 2 489 000 kr. för löne- och prisomräkning samt 256 000 kr. för förhöjt lönekostnadspålägg avseende befintlig personal. Av ökningen hänför sig vidare 6 146 000 kr. till kostnader 1 samband med verkets utiokalisering, varav 3 557 000 kr. för dubblering av vissa tjänster.

I särskild skrivelse har SIV redovisat resultatet av en uppföljning av ADB-verksamheten vid verket och därvid anfört ytterligare skäl för en förstärkning av registerenhetens personalresurser. Genomförandet av omläggningen tUl ADB-rutiner för tUlstånds- och medborgarskapsärenden har tagit längre tid än planerat beroende bl. a. på utbildningsproblem och tekniska svårigheter m. m.

Remissyttranden

Statskontoret samt samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (RI) har avgivit yttranden över skrivelsen och anfört bl. a. att slutlig ställning till registerenhetens personalbehov inte kan tas före SlV:s flyttning tiU Norrköpmg.

Anpassningsåtgärder för invandrare

Den intemationella uppmärksamheten kring migrationen, dess verkningar och konsekvenser har kraftigt ökat under 1970-talet. Utvandrar-ländernas krav gentemot invandrarländerna har höjts och tar bl. a. sikte på ökad respekt för invandrarnas sociala och kulturella behov samt på bilateralt och multilateralt samarbete meUan sändande och mottagande länder. Detta kräver raedverkan och åtgärder från verkets sida.

Trots att uppgifterna på anpassningsområdet inte kan lösas med nuvarande resurser är det verkets önskan att snarare konsolidera än utvidga verksamheten under budgetåret 1975/76 med tanke på verkets omlokaUsering.

Verket utgår i sina yrkanden från att de extra- och arvodestjänster som nu bekostas från anslaget förs över till anslaget Statens invandrarverk. För budgetåret 1975/76 beräknas därvid följande förändringar av nuvarande anslagsposter.

Publikationstryck. Medelsbehovet beräknas till 850000

Prop. 1975: 26 35

kr., vUket innebär en reell ökning om 450 000 kr. inkl. prisomräkning sedan nuvarande lönekostnader räknats bort. För information tiU invandrare beräknas 450 000 kr., varav 360 000 kr. för samordningsprojektet Invandrarpaketet, som produceras tUlsammans med och i samråd med vissa andra myndigheter samt för information tiU svenskar ora invandrarfrågor 360 000 kr., varav 175 000 för verkets facktidskrift Ny i Sverige.

Bidrag till organisationer m. fl. för anpassningsåtgärder. Liksom hittlUs bör organisationer och invandrarnas religiösa samfund få stöd för sin verksamhet. Medelsbehovet beräknas till 1 milj. kr,, vilket innebär en reell ökning om 75 000 kr. inkl. prisomräkning.

Äv medlen beräknas bidrag till invandrarorganisationer om 275 000 kr,, bidrag till svenska organisationer ra. m. om 400 000 kr,, vilket inkluderar 200 000 kr. för Röda korsets flyktingbyrå samt bidrag till religiösa samfund om 225 000 kr.

För informations- och kontaktverksamhet begärs 350 000 kr., vilket innebär en reeU ökning ora 250 000 kr. inkl. prlsora-räkning. För seminarier och konferenser för olika grupper i samhället, vilka komraer i kontakt med invandrarfrågor, beräknas 110 000 kr. För annan informations- och kontaktverksamhet beräknas 230 000 kr.

Från anslagsposten har sedan några år bidrag lämnats för barnpassning i samband med en begränsad försöksverksarahet raed kontaktkurser för invandrarkvinnor som bedrivs via SÖ. Verket upprepar sitt yrkande om att SÖ i fortsättningen bör ges resurser för att ta över verksamheten. Om så inte sker raåste verket få raedel för en utökad bidragsgivning för ändaraålet.

Kurativ verksamhet för särskilda grupper. Kurativa åtgärder behövs för vissa grupper med speciella svårigheter t, ex. flyktingar från Chile, flyktingar med kvalificerad utbildning, vissa grupper av utomnordiska invandrare från andra kulturmiljöer och finska zigenare. En kartläggning av gruppernas problem bör ske. Försöksverksamheter bör inledas och sedan överföras till resp, fackmyndighet. Medelsbehovet beräknas till 100 000 kr.

Andra anpassningsåtgärder. Medel bör anvisas för information, seminarier, informationsdagar ra. m. i tolkfrågor samt för projekt sora inte ryras inom ramen för övriga anslagsposter under anpassningsanslaget. Det sammanlagda medelsbehovet beräknas till 185 000 kr., vilket innebär en reeU ökning om 185 000 kr.

Stiftelsen Invandrartidningen

Stiftelsen begär för budgetåret 1975/76 bidrag med 2 153 000 kr. för tidningsdrtften och anför härvid följande.

Invandrartidningen spelar för många invandrare en betydande roll i

Prop. 1975: 26 36

deras anpassningssträvanden. Tidningens behandling av aktuella och för invandrarna betydelsefuUa frågor upplevs mycket positivt. Särskilt stort är intresset för tidningens frågespalt Varje år får tidningen ca 2 500 brev från läsekretsen. Brevfrågorna handläggs i regel av invandrarverket som har förklarat att de är en viktig upplysningskälla beträffande invandrarnas aktuella problem.

Budgetåret 1973/74 har befäst tidningens betydelse som ett medium för samhällsinformation. Tidningen har i ökande omfattning medverkat till att sprida viktig upplysning. Därvid har samverkan skett i olika former med de för resp. informationsområde ansvariga myndighetema, som också medverkat med ekonomiskt stöd för att täcka merkostnaderna för ett utökat sidantal och/eller de ökade distributionskostnaderna. Under budgetåret 1973/74 utgavs sålunda åtta temanummer med särskUd samhällsinformation, vilka distribuerades till mellan 160 000 och 210 000 invandrarhushåll.

Tidningen ges f. n. ut på fem språk och utkommer med 46 nummer per år. Antalet prenumeranter var vid budgetårets utgång drygt 26 000, En ökning förutses till följd av den åter ökande invandringen.

Som komplement till Invandrartidningen ger stiftelsen som försöksverksamhet ut en raånadsbulletin på högst sex språk som inte täcks av den övriga tidningsverksamheten. Bulletinen ges ut gratis inom ramen för tillgängliga medel och distribueras f. n. till 6 500 mottagare.

Vidare ger stiftelsen som försöksverksamhet ut en särskild editlon "På lätt svenska", som främst används inom verksamheten med undervisning i svenska språket för invandrare. Editionen — som är självfinansierande — hade vid budgetårets början ca 11 500 prenumeranter.

För nästa budgetår föreslår stiftelsen en utvidgning av tidningsverksamheten med två språkversioner, vilka har kostnadsberäknats till 381 000 kr. Vidare föreslås att medel anvisas för fortsatt utgivning av månadsbulletinen. Kostnaderna beräknas till 146 000 kr.

Riksrevisionsverkets revisionsrapport

Riksrevisionsverket (RRV) har i skrivelse tUl Kungl. Maj: t redovisat vissa förslag och synpunkter rörande principema och formerna för SlV:s verksamhet på anpassningsområdet. Underlaget för skrivelsen är en revisionsrapport, dagtecknad i maj 1974. RRV har i skrivelsen utgått från att rapporten kunde komma att utgöra ett komplement till förslagen och övervägandena i IU:s slutbetänkande. I det följande redovisas sammanfattningsvis innehållet i rapporten.

I avvaktan på statsmakternas ställningstagande till IU:s förslag har arbetet vid anpassningsbyrån i stor utsträckning bedrivits som en försöksverksamhet. RRV har främst granskat organisations- och arbetsformema härför. Vidare har RRV undersökt de institutioneUt/organisato-riska fömtsättningama för SIV:s roll på anpassningsområdet.

Prop. 1975: 26 37

Inledningsvis anförs i rapporten att huvudintrycket är att verksamheten har bedrivits med stor intensitet samt med stort engagemang och intresse. SIV förefaller på väsentliga punkter ha förmått förverkliga intentionerna bakora beslutet ora verkets mrättande trots de svårigheter sora verksamhetens karaktär av försöksverksamhet har inneburit i fråga om bl. a. möjligheten att välja medel och fördela resurser enligt en långsiktig och fast plan. Försökskaraktären har vidare begränsat möjligheterna för SIV att vinna gehör för sådana förslag om förändringar i verksaraheten, som är av långsiktig natur och som inte kan genomföras utan personella eller organisatoriska förändringar. RRV:s synpunkter bör ses mot bakgrund av bl. a. dessa omständigheter.

Vissa krav som måste ställas på en verksamhet av den typ som SIV bedriver på anpassningsområdet har emellertid visat sig i viss raån eftersatta. Detta gäller främst behoven av en samlad ekonomi-administrativ planering och styrning, uppföljning och dokuraentation. Anpass-ningsverksaraheten har i alltför Uten utsträckning varit föremål för en medveten mål/medel-, tid- och kostnadsplanering. En mer utvecklad verksamhetsplanering och internbudgetering saknas. Vidare saknas en planering och uppföljning i projekttermer av den del av verksamheten som är av projektkaraktär.

Vidare har insatserna i fråga om övrig uppföljning och dokumentation varit otillräckliga. Detta gäller bl, a, systematisk dokumentation och bearbetning av de erfarenheter av invandrarnas problem och behov av åtgärder sora vinns genom SIV:s konsulentverksamhet, fältverksamheten och de koraraunala invandrarbyråemas arbete.

De konstaterade förhållandena kan delvis förklaras av resursknapphet och att verksaraheten har befunnit sig i ett intensivt uppbyggnadsskede, varvid fältarbetet prioriterats framför basarbetet. Planerings-, uppföljnings- och dokumentationsarbetet bör dock på sikt ses inte som aktiviteter som konkurrerar med fältarbetet utan som insatser som bygger under och möjliggör styrning av detta.

RRV tar vidare upp frågan om SIV:s uppgift enligt verkets instruktion att påverka, initiera och samordna de av andra myndigheter eller organ bedrivna verksamheterna till förmån för invandrarna. RRV konstaterar därvid att SIV inte har direktivrätt eller finansiellt ansvar i förhållande tUl de organ som verket samarbetar med och sora i stor utsträckning bär ansvaret för att konkreta åtgärder genoraförs på anpassningsområdet. Denna omständighet är särskilt besvärande i verkets förhållande tUl kommunala organ. RRV menar att problemen delvis beror på att statsmakterna ännu inte utformat ett samlat mål/medelprogram för invandrarpolitiken. Det är angeläget att ett handlingsprograra utarbetas som så konkret som möjligt fixerar det ansvar som vilar på vart och ett av de på anpassningsområdet verksamraa organen. Vidare skulle enligt RRV en större finansiell rörlighet för SIV raöjligen undanröja en

Prop. 1975: 26 38

del av problemen. SIV borde därvid ha möjlighet att under löpande budgetår finansiera sådan försöksverksamhet, utredningsinsatser m, m, hos samarbetande myndigheter och organ, som inte föratsätts i dessas årsbudgetar.

I anslutning till frågan om SIV:s finansiella rörlighet tar RRV upp frågan om en regional organisation för anpassningspolitiken. Enligt RRV:s uppfattning är verksamhetens regionala förankring central för resultaten av den förda politiken. RRV menar att indikationer har framkommit på vissa brister i samarbetet mellan SIV och invandrarbyråerna.

De nuvarande svårigheterna bör enligt RRV inte tas tUl intäkt för en strävan att bygga upp en regionaliserad statlig organisation på invandrarområdet vid sidan av de kommunala invandrarbyråerna. Ett rimligare mål bör vara att skapa förbättrade fömtsättningar för samarbete. En modell härför kunde vara att SIV genom avtal mellan staten och kommunerna fick mera vidsträckta befogenheter att använda invandrarbyråerna som ett verktyg i invandrarpolitiken.

Avslutningsvis diskuterar RRV den roll som SIV:s styrelse och den till verket knutna rådgivande expertgruppen spelar för utformningen av anpassningspolitiken.

Principerna för sammansättningen av SIV;s styrelse lades fast i 1968 års riksdagsbeslut om inrättande av verket, SIV:s uppgifter, särskilt inom anpassningsområdet, ansågs därvid kräva en bred medborgerlig förankring samtidigt sora de särskilda intressen som inverkar på avgörandet av de frågor som verket handlägger ansågs böra förelrädas genom att rådgivande experter knöts till verket,

RRV konstaterar att arbetsmarknadens organisationer inte är formellt representerade i styrelsen. Företrädare för organisationerna har understrukit den roll som invandrarnas anpassning i det svenska arbetslivet spelar för framgången i den samlade invandrarpolitiken. Enligt RRV:s uppfattning är SIV:s pådrivande och initiativtagande arbete i anpassningspolitiken av sådan natur att verket i hög grad är beroende av kontinuerliga och goda förbindelser med arbetsmarknadens organisationer. Det finns skäl att överväga om inte huvudorganisationerna borde beredas tillfälle till insyn och medverkan i utformningen av politiken på anpassningsområdet utöver de dagliga kontakterna med SIV på tjänste-raanuaplanet. Detta skuUe exerapelvis kunna ske genom att den tiU verket knutna rådgivande expertgruppen som nu består uteslutande av myndighetsrepresentanter kompletteras med företrädare för huvudorganisationerna. Dessa skulle då kunna fylla en aktiv funktion inte bara när det gäller att yttra sig i enskilda frågor utan även få en formaliserad möjlighet att komma med allmänna synpunkter på den bedrivna och planerade verksamheten. De skulle också kunna öka SlV:s inre beredskap för förändring och anpassning tlU väntade framtida krav.

Enligt vad RRV erfarit har emellertid experterna hittills spelat en re-

Prop. 1975: 26 39

lativt begränsad roll som påverkare av verkets policy. RRV finner det angeläget att de nuvarande arbetsformerna för de rådgivande experterna omprövas.

Lika väsentiigt sora det är för verket att ha goda koraraunikationska-naler med arbelsgivar- och arbetstagarorganisationerna är att verket redan på planeringsstadiet har förankrat sin verksamhet hos invandrarna, I SIV:s nuvarande styrelse torde en ledamot kunna ses som representant för invandrargrupperna. Särskild invandrartepresentation i styrelsen har inte föreskrivits 1 statsmaktsbesluten vid verkets inrättande.

En bredare och mer direkt koraraunikationsforra raellan SIV:s ledning och invandrargrupperna är inte bara värdefull när det gäller att fånga upp invandrarnas och deras organisationers önskemål om åtgärder och deras synpunkter på verksamheten, utan skapar också hos dem en störte förståelse för problemen i verksamheten samtidigt som den underlättar förankringen av väckta förslag. En sådan förankring av den statliga invandrarpolitiken hos invandrarna själva framstår som angelägen.

Sammanfattningsvis föreslår RRV att Kungl. Maj:t och SIV dels överväger frågan om och formerna för arbetsmarknadsorganisationernas deltagande i SIV:s policyutformande och planerande arbete, dels prövar ändamålsenligheten i nuvarande arbetsformer för verkets rådgivande experter, dels undersöker formerna för en vidgad invandrarrepre-sentation i verkets ledning dels ock prövar frågan om SlV:s finansiella ansvar och handlingsutrymme gentemot samarbetande myndigheter och orcan.

5 Remissyttrandena

Målen

De av IU uppställda övergripande målen för invandrar- och minoritetspolitiken har vunnit mycket stor anslutning bland remissinstanserna, SIV, Riksförbundet finska föreningar och Jugoslaviska riksförbundet har funnit anledning att närmare redogöra för sin positiva instäUning. Sålunda anser SIV att IU har forraulerat en väl genoratänkt invandrar- och minoritetspolitik. Målen saramanfaller väsentligen raed dem som redan fastslagits av statsmakterna men är mera preciserade och konkretiserade. Detta gäller enligt SIV särskilt samverkansmålet. Riksförbundet finska föreningar anför att raålen 1 hög grad svarar mot invandrarnas egna liksom deras organisationers mål för sarahälls- och kulturpolitiken i de delar som rör invandrarnas intressen. Jugoslaviska riksförbundet anser att målen inger förvissning om att än radikalare insatser för invandrarna i Sverige är att vänta i framtiden. LO, AMS och UKÄ, vilka också ansluter sig, påpekar dock att de föreslagna målen kan komma i konflikt med varandra i den praktiska tillämpningen. Länsstyrelsen i Stockholms län

Prop. 1975: 26 40

menar att det kommer att krävas mycket stora resurser om målen skall kunna genomföras inom överskådUg tid. Liknande synpunkter framförs av bl. a. SIV, SÖ, länsstyrelsen i Norrbottens län och Riksförbundet finska föreningar. Förbundet framhåUer att förberedelserna för de åtgärder som dessa mål förutsätter och deras genomförande i tillräcklig omfattning kan korama att ta rätt lång tid samt att det i många avseenden krävs en påtaglig förändring i attityder och en mognad i värderingar. RRV fmner det vara positivt att IU strävat efter att förankra sina förslag i en definierad målstruktur, men anser att IU inte har förmått fullfölja sin mål- och raedelanalys på ett tillfredsställande sätt. Fraraför allt brister IU i vissa avseenden när det gäUer att i tillräckUg utsträckning opera-tionalisera målbilden.

Ingen remissinstans har något att erinra mot att utredningen har behandlat invandrar- och minoritetsfrågor som delar av ett och samma problemområde, SCB vlU inte ifrågasätta denna uppläggning men konstaterar att vissa etablerade minoritetsgrupper, t. ex. tornedalsfinnar och zigenare inte alls eller endast marginellt har behandlats av utredningen.

Arbetsmarknadsfrågor

Remissinstanserna ansluter sig i allt väsentiigt till IU:s överväganden om formerna för invandringen av arbetskraft och om invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Vissa insatser, bl. a. TCO och RIB, anser att IU har behandlat arbetsmarknadsfrågorna alltför knapphändigt. TCO menar att IU, raed hänsyn till arbetsmarknadsfrågornas stora vikt, borde ha presenterat konkreta förslag och inte endast allmänna rekommendationer.

Samtliga instanser som har yttrat sig häröver ansluter sig tUl IU:s uppfattning att strävandena att reglera arbetskraftsinvandringen bör fortsätta, AMS framhåller att om de föreslagna målen för invandrarpolitiken skall kunna förverkligas måste invandringen tUl Sverige ske i ordnade former. Vidare bör invandringen av arbetskraft ske i nära samarbete med arbetsmarknadens parter. Överenskommelsen om en gemensam nordisk arbetsmarknad förutsätter att arbetskraften i största möjliga omfattning förmedlas genom den offentliga arbetsförmedlingen. AMS anser slutiigen, att arbetsförmedlingssamarbetet mellan de nordiska länderna bör underlättas på olika sätt med hänsyn till hur förhållandena pä arbetsmarknaden har utvecklats under senare tid. Även LO anser att målet bör vara att invandring med arbetsmarknads-anknytning sker genom arbelsförmedlingama och att fortsatta bi- och multilaterala ansträngningar är nödvändiga för att detta mål skall förverkligas. Svenska Metallindustriarbetareförbundet anför liknande synpunkter. TCO framhåller vad gäller arbetskraftsrörelserna på den nordiska arbetsmarknaden, att krav på obligatorisk arbetsförmedling kan ställas endast om kontakten med arbetsförmedlingen kan ske utan större

Prop. 1975: 26 41

olägenhet för den sökande och arbetsförmedlingarna i länderna har tUlräcklig Information om lediga platser i resp. länder.

I anslutning till IU:s uttalande att de fackliga organisationerna liksom hittills bör ha ett väsentligt Inflytande över arbetsmarknadsprövningen av invandringen betonar TCO att den mest representativa organisationen alltid bör tillfrågas vid arbetsmarknadsprövningen. SAF framhåller att de fackliga organisationernas ståndpunkt givetvis är av stor vikt vid den samlade bedömning sora skall göras av myndighetema men att det är lika uppenbart at en viss facklig organisations synpunkt inte ensara kan få vara helt utslagsgivande. SAF understryker att rayndigheterna inte utan närmare prövning bör acceptera partssynpunkter, oavsett ora de kommer från arbetstagare eller arbetsgivare. Föreningen utgår från att IU inte avsett att göra ett avsteg från principen att rayndigheterna i olika arbetstillståndsärenden skall ta hänsyn till båda parternas synpunkter. IU:s uppfattning att företagsintroduktion en för invandrare är otillräcklig delas av flera instanser. SIV, LO och Svenska metallindustriarbetareförbundet anser att introduktionen bör ske på arbetstid och att den inte får medföra inkomstbortfall. LO förordar, liksom TCO, att frågan bör regleras via arbetarskyddslagstiftningen. I anslutning till IU:s uttalande att arbetarskyddet för Invandrare bör förbättras framhåller arbetarskyddsstyrelsen att den sociala situationen är en större riskfaktor i arbetslivet för invandrare än för svenskar. Styrelsen understryker vikten av ett ändamålsenligt introduktionsförfarande.

LO och TCO föreslår att utredningen om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör få i uppdrag att pröva invandrarnas särskilda problem vad gäller arbetslöshetsförsäkringsfrågor. LO anför bl.a. att kvalifikationsreglerna för erhållande av det kontanta arbetsmarknadsstödet bör ändras så att invandrare som har blivit arbetslösa i Sverige efter att ha haft fast anställning här, får tillgodoräkna sig anställningstid i hemlandet. Riksförbundet finska föreningar framhåller att vissa finländare som arbetar långa tider i Sverige kan bli utestängda från arbetslöshetsförsäkringens förmåner eftersora de inte betraktas sora stadigvarande bosatta i Sverige.

Bostadsfrågor

IU:s överväganden och förslag ora åtgärder inora bostadspolitiken tUl förraån för invandrare biträds av alla de reraissinstanser som har uttalat sig i dessa frågor. TCO anser dock att IU har behandlat bostadsfrågorna alltför knapphändigt.

Förslaget att SIV i samråd med AMS och bostadsstyrelsen bör utfärda anvisningar för bostadsutredning i ärenden om uppehålls- och arbetstillstånd tUlstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstansema. AMS framhåller emellertid att styrelsen redan har utfärdat noggranna anvisningar härom tUl länsarbetsnämnderna. Om er-

Prop. 1975: 26 42

bjuden bostad inte uppfyller fordringarna avstyrker AMS bifall tUl ansökan om arbetstillstånd. Med hänsyn till frågans vikt ansluter sig emellertid AMS till IU:s förslag och anser att ytterligare anvisningar bör utfärdas. SIV framhåller att verket avser att ta upp frågan ora särskilda riktlinjer för bostadsprövningen i tUlståndsärenden med AMS och bostadsstyrelsen. Även bostadsstyrelsen, boendeuiredningen, LO och RIB instämmer i förslaget om bättre anvisningar för bostadsprövningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att frågan om bostad före inresa bör tillmätas större vikt även vid den nordiska invandringen. Genom 1973 års avtal om kanalisering av arbetskraften via arbetsförmedlingarna borde sålunda förutsättningar finnas att låta bostadsfrågan få en central plats i arbetsmarknadsplaneringen.

IU:s förslag att bostadstillägg bör utgå tidigare för nyinflyttade invandrare än f.n, tillstyrks av bl,a. bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs och Stockholms län, socialutredningen, boendeuiredningen. Svenska koinmimförbiindet och LO. Flertalet övriga instanser har ingen erinran mot förslaget. Bostadsstyrelsen frarahåller att även från korarau-nalt håll har påtalats olägenheten av att bostadstilläggen utbetalas första kvartalet efter det att inflyttning skett. För hushåll sora befinner sig i nödsituation, antingen det gäller invandrare eller svenska hushåll, får därför socialnämnden förskottera raedel som sedan återkrävs när bostadstill-lägget utbetalas. Med hänsyn till detta förhåUande finner styrelsen det vara motiverat att ändra i kungörelsen om statliga bostadstillägg till barnfamiljer så att innebörden blir att bostadstiUägg kan utgå månaden efter den då rätt till sådant tiUägg uppkommit, Boendeuiredningen frarahåller att den i sitt arbete koramer att uppmärksamma denna fråga i samband med behandlingen av frågor ora individuellt bostadsstöd. Länsstyrelsen i Ålvsborgs län ifrågasätter om det är möjligt att med nuvarande administration av bostadstUläggen utbetala tillägg i sådan tid att beloppet kan vara disponibelt för invandrare till förskottsbetalning av hyra redan när han kommer in i landet. Länsstyrelsen anser att problemet med den försia tidens hyra bör lösas genom någon form av startlån eller annan ekonomisk hjälp i likhet med vad sora sker beträffande flyktingar och därraed järastäUda, LO och TCO föreslår att invandrare ges möjlighet att erhålla bosättningslån redan vid bosättningen i Sverige, dvs, att nuvarande regel ora en väntetid på två år slopas eller mjukas upp avsevärt. Även Immigrant-institutet föreslår en sådan reform.

Sociala frågor

Samtiiga instanser tUlstyrker eller lämnar utan erinran IU:s förslag att samtliga 1 Sverige bosatta utiänningar bör tillförsäkras ett lagfäst minimiskydd i form av rätt till folkpension efter viss tids vistelse i Sverige, SIV anser att målet bör vara att alla invandrargrupper ges ett

Prop. 1975: 26 43

pensionsskydd sora i så hög grad som möjligt följer den nordiska trygghetskonventionen, vUket innebär krav på tre års bosättning omedelbart före ansökan om pension. LO anser att som villkor bör gälla en kvalifikationstid på tio år. ILO-kommittén och SAF anför att ett genomförande av IU:s förslag inte torde möjliggöra ratifikation av 1 sammanhanget aktuella ILO-konventioner. ILO-kommittén förordar att en förutsättningslös utredning görs beträffande möjligheterna att bättre anpassa svensk lagstiftning till föreliggande ILO-konventioner för att därigenom undanröja ratifikationshinder för Sveriges del. Länsstyrelsen i Malmöhus län noterar att IU:s förslag innebär att Sverige frångår det krav på reciprocitet som annars är vanligt i pensionssammanhang. Socialutredningen ansluter sig i princip tUl förslaget, men anser att en samlad bedömning av brister i de socialpolitiska bidragssystemen bör göras när den socialpolitiska bidragsutredningen har slutfört sitt arbete.

Flera instanser beklagar att IU inte har tagit upp frågan om invandrarnas möjligheter att behåUa svensk folkpension vid ett eventuellt återvändande till ursprungslandet. SIV anser att det är angeläget att denna fråga utreds med tanke på de många invandrare som under lång tid arbetar i Sverige och som vid pensionsålderns inträde återvänder till hemlandet. En kvalifikationstid på exempelvis tio år skulle kunna övervägas, LO föreslår att frågan om export av svensk folkpension på grundval av ett system med delpensioner utreds. Möjligheterna att exportera delar av folkpensionen skulle stå öppna för såväl svenska som utiändska medborgare. Även TCO anser att frågan om export av folkpension bör utredas men anför att eftersora lika rättigheter meUan utländska och svenska medborgare bör gälla även på detta område bör de samhällsekonomiska konsekvenserna av en generell rätt till e:

De flesta remissinstanserna har inga invändningar mot IU:s synpunkter på invandrarnas situation vad gäUer den koraraunala socialvården. Många instanser understryker vikten av att ytterligare ansträngningar görs för att rekrytera tvåspråkig personal, SIV frarahåller sålunda att vid inträdesansökningar tUl t,ex, socialhögskola och den spärrade socionorautbildningen bör tvåspråkighet och kunskaper om invandrargruppernas bakgrund tiUmätas särskild vikt. RIB vill gå längre och menar att det måste ske en medveten kvotering av elevplatserna inom hela utbildningsväsendet för att tiUgången på tvåspråkig personal inom vårdsektorn skall förbättras. Även Svenska kommunförbundet berör frågan om rekrytering av tvåspråkig personal inora socialvården och framhåller att behovet av sådan personal måste bedömas med ut-

Prop. 1975: 26 44

gångspunkt i de lokala förhållandena. Det måste betraktas som en fördel om en i övrigt för en befattning kompetent person också behärskar ett eller flera invandrarspråk. Sveriges socionomförbund anser att en ytterligare satsning bör ske på utbyte av socialarbetare mellan Finland och Sverige.

IU:s överväganden om insatser inom hälso- och sjukvården har fått ett positivt bemötande av remissinstansema. Socialstyrelsen, SIV, socialutredningen och LO ansluter sig till IU:s synpunkt att frågan om tvåspråkig personal inom sjukvården bör ägnas ökad uppmärksamhet och understryker att behovet av tvåspråkig personal är särskUt stort inom den psykiatriska vården. Riksförbundet finska föreningar frarahåller att det särskilt inom psykiatrin råder en mycket stor brist på tvåspråkig service som i en del fall kan leda tUl upprörande olyckor. På det psykiatriska området kan samarbete mellan Sverige och invandrarnas ursprungsländer övervägas. Liknande synpunkter framförs även av SIV och LO.

IU:s överväganden i fråga om hälsokontroll för Invandrare biträds eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser, bl. a. socialstyrelsen, SIV, LO, SAF, TCO, landstingen i Malmöhus och Norrbottens län och länsstyrelserna i Älvsborgs och Norrbottens län. Svenska kommunförbundet delar IU:s uppfattning att såväl hälsokontroll som hälso-befrämjande åtgärder för invandrare skall bedrivas inom ramen för genereUa satsningar på förbättrad företagshälsovård, mödravård och barnavård. Särskild målgrappsanpassad information tUl invandrare om värdet av en kontinuerlig hälsokontroll blir därmed av största betydelse. SIV framhåller att en viss uppsökande verksamhet torde vara nödvändig för att få till stånd ett allmänt deltagande i en frivillig hälsoundersökning från alla invandrargrupper. RSV och länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar att erbjudandet om allmän hälsoundersökning bör komma från allmänna försäkringskassan, medan länsstyrelsen i Norrbottens län anser att sociala centralnämnden bör svara för informationen i saraband med hälsoundersökningar för invandrare. Hälsovårdsnämnden i Göteborg anser att hälsoundersökning för invandrare bör bli aktuell i och med att en invandrare blir medlem i allmänna försäkringskassan. Nämnden anser att ett system med hälsoundersökningar för invandrare måste ges en mera bindande utformning än vad IU föreslår. Arbetarskyddsstyrelsen, länsstyrelsen i Västmanlands län. Landstingsförbundet och Västmanlands läns landsting anser sig inte definitivt kunna ta ställning till förslaget eftersom det inte är tUlräckligt konkret utformat.

IU:s synpunkter om insatser för utiänningar inom kriminalvården kommenteras av flera remissinstanser. Ingen instans har några invändningar av principiell art mot IU:s överväganden, men några instanser tar upp frågan om i vilken utsträckning utlänningar som tUlhör

Prop. 1975: 26 45

sararaa språkgrupp bör placeras på sarama anstalt. Kriminalvårdsstyrelsen och SIV anser att skäl talar både för och emot en ökad kategorise-ring. SIV framhåller att avgörandet om var en utiänning inom anstalt skall placeras endast kan ske efter bedöraning i varje enskilt fall. Kriminalvårdsstyrelsen, SrV, Riksförbundet finska föreningar och Svenska Röda korset frarahåller vikten av att ytterligare samarbete etableras raellan krirainalvården och invandrarorganisationerna. Kriminalvårdsstyrelsen uppger vidare att en särskild utbildning av finsktalande övervakare har påbörjats och att en speciell rekrytering av i första hand finsktalande övervakare pågår.

Utbildningsfrågor

Merparten av remissinstanserna tillstyrker i princip IU:s förslag om utökade insatser för invandrarbarn inom förskolan, gmndskolan och gymnasieskolan.

IU:s förslag att målet även för förskolan bör vara att bibringa invandrarbarn aktiv tvåspråkighet tiUstyrks eller läranas utan erinran av remissinstansema. Flera Instanser, bl.a. socialstyrelsen och TCO anser att utredningen har behandlat invandrarbarnens situation i förskolan på ett alltför knapphändigt sätt. Socialstyrelsen anför bl.a. att IU:s överväganden inte innebär något egentligt ställningstagande inför framtiden i fråga om vare sig resursbehov eller metodisk Inriktning för förskola med invandrarbarn.

Förslagen om insatser för invandrarbarn i grundskolan har tUlstyrkts i princip eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Några instanser har betonat vikten av att IU:s förslag i denna del prioriteras i den fortsatta behandlingen. IU:s uppfattning att hemspråksundervisningen kraftigt bör utökas inom grundskolan tillstyrks sålunda eller lämnas utan erinran. Svenska kommunförbundet är i princip positivt till tanken på att antalet lektionstimmar för heraspråksundervis-ning utvidgas, raen tveksamt till att förlägga hemspråksundervisningen tUl annan tid än schemabunden tid. Frågan rymmer raånga tekniska problem, som är dåligt utredda. Utredningens förslag förutsätter att staten tar på sig ett betydligt större ekonomiskt ansvar för utbUdningen av invandrarbarn än f.n. Frågan om invandrarbarnens utbildningssituation bör därför utredas ytterligare.

IU:s förslag att kommunema bör vara skyldiga att anordna hemspråksundervisning tUlstyrks av ett stort antal reraissinstanser, bl.a. SÖ, SIV, LO, TCO, Riksförbundet Hem och skola och saratliga koramuner som yttrat sig över utredningens förslag i denna del. Svenska Unescorådel framhåUer att mot bakgrund av Unescokonventlonen om förbud mot diskriminering inom undervisningen är utredningens förslag rörande heraspråksundervisning för invandrarbarn väsentiiga. Vissa instanser bl. a. Jugoslaviska riksförbundet och RIB vill gå längre än IU och anser

Prop. 1975: 26 46

att hemspråksundervisningen även bör vara obligatorisk för den enskilde invandrareleven. Länsstyrelsen i Älvsborgs län och TCO anser att frågan om obligatorium för eleven bör ägnas ytterligare uppraärksarahet.

Ärkebiskopen, Katolska biskopsämbetet. Estniska evangelisk-lutherska kyrkan. Finlandssvenskarnas riksförbund och Svenska Röda korset anser att utredningen borde ha utrett rainoritetsskolornas situation. Svenska Röda korset ansluter sig därvid till ledamoten Diesens reservation i denna fråga.

IU:s förslag att kommunerna bör få statsbidrag för information till lärare, skolpersonal och föräldrar om hemspråkets betydelse tUlstyrks av flertalet remissinstanser. Förslaget att bidraget bör utgå i proportion till antalet undervisningstimmar avstyrks av SIV, LO, TCO m.fl. som anser att statsbidraget i stäUet bör utgå i förhållande till antalet invandrarelever i kommunen.

IU:s överväganden om förbättringar vad gäller lärar- och läromedels-situationen tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Sålunda ansluter sig TCO och 1974 års lärarutbildningskommitté tUl utredningens uppfattning att särskUda insatser krävs för utbildningen av lärare i heraspråksundervisning och stödundervisning. Statens institut för läromedelsiiiformation och Föreningen Sveriges läromedelsproducenter tillstyrker IU:s förslag om ökade resurser för stödet till läromedelsproduktion för invandrarelever.

IU:s förslag att ökade resurser för utbUdningen vid universiteten i språk som talas av minoriteter i Sverige samt att särskUda utbUdningsvägar tillskapas för olika minoritetsspråk har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna, UKA tillstyrker IU:s förslag i dessa avseenden och framhåller att om den av IU föreslagna resursförstärkningen inte skulle kunna fås, skulle den enda lösningen av resursfrågan vara att koncentrera nu befintliga resurser för undervisning och forskning i minoritetsspråk.

Flera remissinstanser anser att IU åter borde ha behandlat frågan om de vuxna invandrarnas utbildningssituation och anför synpunkter på den nuvarande svenskundervisningen för invandrare. SÖ anför bl.a. att målet måste vara att ge alla invandrare tUlfälle att delta i undervisning i svenska språket. Det är dock väsentligt att studieförbunden får ökade resurser för att kunna erbjuda olika minoritetsgrupper denna undervisning. Vissa av dessa grupper är svåra att nå. Detta gäller t.ex. hemarbetande invandrare. SÖ understryker därför vikten av att det förslag om premier till icke anställda invandrare, vilket IU presenterade i sitt första delbetänkande, snarast förverkligas.

Åtskilliga remissinstanser bl.a. SÖ, SIV och Sveriges Socionomförbund berör också frågan om alfabetiseringsundervisning. SIV menar att det är synnerligen angeläget att lösa frågan ora undervisning för vuxna analfabeter och erinrar därvid om att det förslag IU framförde i sitt första delbetänkande ännu inte har lett till något resultat.

Prop. 1975: 26 47

Föreningar och trossamfund

IU:s förslag om att ett särskilt bidragssystem skall inrättas för s t ö d till invandrar- ochrainoritetsorganisationer i Sverige tillstyrks eller lämnas utan erinran av så gott som alla remissinstanser. Endast statens ungdomsråd och socialstyrelsen avstyrker förslaget och menar att bidrag till organisationer av detta slag bör utgå från redan existerande generella bidragssystem.

Några instanser har uttalat sig i frågan om kommunerna bör svara för det ekonomiska stödet till lokala invandrarorganisationer. Svenska kommunförbundet anför att när det gäller kommunernas stöd till in-vandrarorganisationernas lokala ungdomsverksamhet bör detta bedömas enligt sarama grunder som gäller för kommunala bidrag till andra organisationer. Stöd tiU invandrarorganisationer som motiveras av andra skäl får bedömas utifrån lokala förhållanden. Jugoslaviska riksförbundet anser att kommunerna bör åläggas att ge stöd åt lokala invandrarorganisationer. TCO påpekar att landstingen bör stödja invandrarorganisationer som verkar regionalt.

Vad gäller bidragssystemets utformning redovisas ett stort antal synpunkter av remissinstanserna. IU:s bidragsmodell tillstyrks i princip av bl.a. SIV, Riksförbundet finska föreningar och Jugoslaviska riksförbundet. Vissa instanser bl.a. länsstyrelsen i Kronobergs län. Förenade invandrarorganisationer i Sverige, RIB samt flera kommuner, anser emellertid att bidrag bör utgå inte endast till organisationer av rikskaraktär utan även till lokala organisationer.

IU:s förslag att antalet registrerade medlemmar skall vara bidragsgrundande avstyrks av bl.a. Esternas representation som anser att grunden för bidraget i stället bör vara antalet personer som omfattas av organisationens verksamhet.

Merparten av remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran IU:s förslag att organisationer med mer än 3 000 registrerade raedleramar bör få bidrag enligt generella bidragsregler. Till de instanser som tillstyrker hör bl.a. SIV, Riksförbundet finska föreningar och Jugoslaviska riksförbundet. Esternas representation och Estniska kommUtén, FIOS, RIB samt Stockholms, Västerås och Borås kommuner avstyrker förslaget och anser att kravet på 3 000 medlemmar är för högt. 5Ö, statens ungdomsråd, sameutredningen och Immigrant-institutet ställer sig tveksamraa till den angivna gränsen på 3 000. Några insanser bl. a. SIV, Svenska Unescorådel, länsstyrelsen i Älvsborgs län och Lettiska centralrådet betonar vikten av att s. k. tröskelorganisationer bedöms generöst så att även de kan få del av bidrag i sararaa omfattning som mera etablerade och större organisationer.

IU:s förslag att SIV skaU svara för verksamheten med bidrag till invandrar- och minoritetsorganisationer tiUstyrks eller lämnas utan erinran av merparten av remissinstansema. Baltiska institutet, Estniska

Prop. 1975: 26 48

evangelisk-lutherska kyrkan. Esternas representation i Sverige och Immigrant-institutet avstyrker emellertid förslaget och anser att bidragen bör administreras av statens kulturråd. Statens kulturråd, SIV och länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller vikten av att SIV och statens kulturråd bedriver ett nära samråd i alla frågor sora gäller invandrarnas och minoritetemas kultureUa situation.

Samtliga remissinstanser tUlstyrker IU:s förslag att SIV bör förfoga över särskilda medel för bidrag till avgränsade projekt tUl organisationer och institutioner av skilda slag. SIV framhåller att verksamheten för invandrare är resurskrävande för svenska organisationer och att det fordras att väsentliga resurser anslås för att stimulera denna verksamhet. Svenska Röda korset fraraför liknande synpunkter.

RIB anser att projektbidrag i första hand bör utgå för lokal verksamhet.

LO och TCO föreslår i detta samraanhang att särskilda bidrag bör utgå till de fackliga organisationerna för deras invandrarverksamhet. LO framhåller — med stöd av uttalanden av Beklädnadsarbetarnas förbund, Fastlghetsanställdas förbund. Hotell- och reslauranganställdas förbund och Svenska Metallindustriarbetareförbundet — att de fackliga organisationerna gör stora ansträngningar för att skapa så goda relationer som möjligt mellan invandrade och svenska medlemmar samt att aktivera Invandrarna i fackligt avseende och hjälpa dem att tillvarata inte enbart fackliga utan även samhälleliga rättigheter. Denna verksarahet är emellertid mycket kostnadskrävande och statligt stöd bör därför utgå för kostnader i samband med tolkning, översättningar, införande av flerspråkigt material i fackförbundspressen, konferensverksamhet m.m, TCO och Beklädnadsarbetarnas förbund föreslår att ett sådant statligt stöd utgår i förhållande till antalet eller andelen invandrade medlemmar inom resp. förbund. TCO framhåller vidare att dessa bidrag inte bör inkräkta på utrymmet för bidrag till invandrarnas egna organisationer.

lU:s förslag att trossamfund bör kunna få bidrag för avgränsade projekt även om sarafundet i fråga kan få bidrag från anslaget Bidrag tUl trossamfund tillstyrks av bl.a. SIV, ärkebiskopen. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Sveriges frikyrkoråd. Katolska biskopsämbetet, Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete och De ortodoxa kyrkornas samarbetsråd. Ärkebiskopen framhåller att utredningens förslag om projektbidrag till trossamfund präglas av en önskvärd flexibilitet men att det under en övergångsperiod borde vara möjligt att tona ned projektbidragens karaktär av engångsbidrag. De ortodoxa kyrkornas samarbetsråd framför liknande synpunkter. SIV anser att syftet med projektbidrag tUl trossamfund ytterst bör vara att göra det raöjligt för samfunden att kvalificera sig för stöd från anslaget Bidrag till trossamfund. Ett överförande i etapper tUl denna bidragsform bör vara målet för alla trossamfund oavsett deras storlek. LO är tveksam

Prop. 1975: 26 49

till förslaget och anser att trossamfundens huvudsakliga verksamhet bör finansieras med medel från anslaget Bidrag till trossarafund.

RSV och SIV delar IU:s uppfattning att offentlig registrering av sara-fundstUlhörighet inte bör införas. Information om befintliga samfund bör i stället ges i samband raed kyrkobokföringen. SÖ, ärkebiskopen. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Katolska biskopsämbetet och De ortodoxa kyrkornas samarbetsråd föreslår att en frivillig offentiig registrering av samfundstUlhörighet införs.

Riksförbundet finska föreningar och Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete tar upp frågan om svenska kyrkans finskspråkiga service. De anser att det inte är en rimlig proportion mellan kyrkans finskspråkiga service och den kyrkoskatt som de finskspråkiga medlemmarna betalar. Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete anser dessutom att utbildningen av tvåspråkiga funktionärer inom svenska kyrkan bör ökas.

Medinflytandefrågor

Remissinstanserna instämmer i IU:s uttalande att största möjliga likhet bör eftersträvas mellan bestämmelser som gäller för i Sverige bosatta utländska medborgare och svenska medborgare. SIV anför att verket har inlett en kartläggning av de bestäraraelser som gäller för utlänningar. Även praxis komraer att granskas. Kartläggningen skall ligga till grand för Initiativ till att i raöjligaste mån undanröja särbestämmelser. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län kan eraellertid inte acceptera att alla utlänningar i Sverige ges sarama rättigheter utan hänsyn tUl medborgarskapsland. Länsstyrelsen anser det vara befogat att Sverige håller fast vid principen om bilaterala överenskommelser bl,a. för att kunna göra det möjligt att tillvarata motsvarande svenska intressen u-tomlands. ILO-kommittén framhåller att utredningens uttalande om samma rättigheter för utländska och svenska medborgare står i överensstämmelse med principer som återfinns i internationella instrament som är under utarbetande inom ILO.

IU:s synpunkter på insatser i syfte att vidga invandrarnas medinflytande i facklig och politisk verksamhet lämnas utan erinran av remissinstansema. Ett flertal instanser, bl.a, SIV, Riksförbundet finska föreningar, LO Och TCO, hänvisar i detta samraanhang med tillfredsställelse till utredningen rörande kommunal rösträtt och valbarhet för invandrare. Riksförbundet finska föreningar betonar därvid vikten av att en omfattande informations- och studieverksamhet på invandrarspråk kommer till stånd inom de politiska partierna. Det är nödvändigt att samla aUa ansträngningar i sådan riktning att invandrarnas politiska vilja och aktivitet finner sin väg inom redan existerande politiska partier. LO föreslår att även frågan om rätt för utländska medborgare att delta i riksdagsval bör utredas.

4 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 26

Prop. 1975: 26 50

Informationsfrågor

IU:s förslag tUl riktlinjer för information till invandrare före och efter invandringen tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Ett flertal instanser, bl.a. Svenska institutet, AMS, SIV och LO har utvecklat synpunkterna på frågan om information före utvandringen. AMS och LO hänvisar till arbetsförmedlingssamarbetet mellan Finland och Sverige och föreslår att verksamheten med utbyte av förmedlingstjänstemän utvidgas till att omfatta även Danmark och Norge. AMS framhåller beträffande den utomnordiska invandringen att erfarenheterna av verksamheten vid det svenska informationskontoret i Belgrad och de tidigare inrättade kontoren 1 Ankara, Aten och Rom varit goda. Möjlighetema för AMS att vid behov inrätta informationskontor i utlandet bör därför bestå, LO ansluter sig till denna uppfattning och föreslår att informationskontor åter bör inrättas i länder varifrån större utvandring har skett till Sverige. Som ett alternativ tUl sådana informationskontor bör man överväga att inrätta arbetsattachétjänster,

NSI, SÖ, SIV, stiftelsen Invandrartidningen, LO, TCO, Riksförbundet finska föreningar och Jugoslaviska riksförbundet ra,fl, tillstyrker att verksamheten vid stiftelsen Invandrartidningen utvidgas med bl.a, ytterligare språk. Stiftelsen Invandrartidningen framhåller att det är viktigt att tidningen ges vidgade möjligheter att göra omdisponeringar i verksamheten. På grund av bestämmelserna för verksamheten kunde tidningen t.ex, inte ge information på engelska resp, spanska när invandringen av flyktingar från Uganda och Chile inleddes, Stockholms kommun anser att verksamheten vid Invandrartidningen bör göras till föremål för en total översyn. Immigrant-institutet avstyrker förslaget om ökade resurser till Invandrartidningen och ifrågasätter tidningens verksamhet i dess helhet.

Förslaget att styrelsen för stiftelsen Invandrartidningen bör få ett breddat parlamentariskt inslag och att företrädare för SIV, NSI samt för invandrarintressen och för personalen vid tidningen bör ingå i styrelsen tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Stiftelsen Invandrartidningen framhåller särskilt vikten av att NSI och SIV är företrädda i styrelsen. Även SÖ bör eventuellt vara representerad i styrelsen med hänsyn till att tidningen framställer material som används i svenskundervisningen för invandrare, NSI ifrågasätter om nämnden bör vara representerad i styrelsen med hänsyn tUl nämndens funktion som rådgivningsorgan i mediafrågor. Riksförbundet finska föreningar och Jugoslaviska riksförbundet understryker vikten av att berörda invandrarorganisationer är representerade i styrelsen.

IU:s förslag till riktlinjer för informationsåtgärder och opinionsbildande verksamhet med sikte på den inhemska befolkningen i syfte att skapa ökad förståelse för invandrama tiUstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Några remissinstanser, bl.a. Uppsala kommun,

Prop. 1975: 26 51

anser emellertid att IU borde ha kommit med mera konkreta förslag i detta avseende. NSI och SIV ansluter sig till IU:s uppfattning att informationsåtgärder och opinionsbildande verksamhet avseende den svenska befolkningen bör läggas upp på lång sikt och att SIV bör svara för samordningen av sådan verksamhet. Riksförbundet finska föreningar framhåUer i detta sammanhang att ett ökat samförstånd mellan invandrarna och majoriteten av befolkningen, spridandet av kunskap om invandrarnas förhållanden och bakgrund bland den ursprungliga befolkningen och eliminerandet av negativa attityder är av avgörande betydelse för i vilken omfattnuig och inom vUken tid IU:s mål för invandrar- och minoritetspolitiken skall kunna förverkligas.

Även IU:s förslag ora olika åtgärder i syfte att förbättra utgivningen av tidningar och tidskrifter på minoritetsspråk har bemötts positivt av remissinstansema. Flertalet Instanser bl.a. statens kulturråd, SIV, Riksförbundet finska föreningar, Esternas representation och Estniska kommittén tillstyrker sålunda IU:s förslag om att de generella reglerna för presstöd även bör vara tillämpliga på tidningar och tidskrifter sora utkommer på annat språk än svenska. Riksförbundet finska föreningar frarahåller att man bör beakta resp. språkgrupps spridning i landet och gruppens speciella kultur- och nyhetsbehov. Esternas representation anser att det är ett oeftergivligt rättvisekrav att de tidningar på andra språk än svenska som uppfyller de generella vilUcoren för produktionsbidrag också får detta bidrag. NSI och pressutredningen avstyrker IU:s förslag med raotiveringen att stödet till tidningar avsedda för invandrargrupper bör utformas efter andra kriterier än produktionsbidragen till tidningar på svenska och anser att den bidragsförmedlande myndigheten bör vara en annan än presstödsnämnden. NSI föreslår vidare att SIV ges ansvar för presstöd till tidningar på andra språk än svenska. Massmedieutredningen framhåller, mot bakgrund av IU:s uttalande om kravet på svenskt medborgarskap för att få vara ansvarig utgivare för tidning, att bestämmelser sora jämställer utlänning med svensk i detta avseende kan införas genom följdlagstiftning till den nya grundlagen. Utredningen anför vidare att den avser att lägga fram förslag om en sådan lagändring.

Ansvarsfördelning mellan myndigheterna

Statskontoret, SIV, länsstyrelsema i Norrbottens och Älvsborgs län, SAF, LO, Landstingsförbundet och Riksförbundet finska föreningar tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att centrala direktiv skall utfärdas till statsmyndighetema, vari dessa erinras om sin skyldighet att i resp. verksamhet genomföra de särskUda åtgärder för invandrare som är nödvändiga samt att de båda kommunförbunden utfärdar motsvarande rekommendationer tUl kommunerna.

Enligt statskontorets mening vore det en olämplig lösning att sam-

Prop. 1975: 26 52

manställa en katalog i vilken statsmaktema anger varje myndighets arbetsuppgifter i fråga om särskilda åtgärder för invandrare. Man kan inte vid utformningen av en sådan katalog förutse alla aktuella situationer och man markerar på ett onödigt sätt gränserna mellan olika myndigheters ansvarsområden, vUket kan hämma viljan att ta initiativ och att etablera kontakt myndigheter emellan. Mot denna bakgrand är förslaget ora centrala direktiv, genom vilka varje myndighet uppmanas att upprätta ett program för sina insatser för invandrare, en läbipligare lösning. SIV framhåller att direktiv av detta slag är nödvändiga.

Socialstyrelsen anser däremot att allmänna direktiv av det slag som IU har föreslagit inte behövs. Statsmakterna bör i stället fastställa vUka särskilda åtgärder för invandrare som åvilar resp. statiig myndighet. Svenska kommunförbundet frarahåller att det inte är förbundets uppgift att genom centrala direktiv påverka kommunemas verksamhet. Förbundet är däremot berett att även fortsättningsvis medverka i information om de speciella problem som gäUer invandrarna och om hur invandrama skall kunna omfattas av kommunal service.

RRV ansluter sig till förslaget om att myndigheterna bör upprätta handlingsprograra för åtgärder för invandrare. Detta får dock inte leda till att särskilda anslag regelmässigt anvisas. Invandrar- och minoritetsfrågor bör ingå som en integrerad del av myndigheternas ordinarie planerings- och budgetverksamhet.

I anslutning tUl IU:s uttalande att det i raånga fall kan vara ändaraålsenligt att av viss fråga berörda rayndigheter bedriver samråd i mera institutionaliserade former, tar SIV och Svenska Röda korset upp frågan om institutionaliserat samråd i flyktingfrågor. SIV framhäller att flyktingverksamhetens ändrade karaktär ställer krav på ett mera intensivt samarbete mellan berörda myndigheter. Förberedelserna för mottagandet av flyktingar har i vissa fall varit bristfälliga på gmnd av tidsbrist och omständighetemas tryck. Mot denna bakgmnd bör ett samarbetsorgan i flyktingfrågor inrättas på verkschefsnivå mellan berörda myndigheter. Svenska Röda korset anför liknande synpunkter.

Statens invandrarverk

IU:s förslag om vilka arbetsuppgifter som i fortsättningen bör åvila SIV tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstansema. Statskontoret framhåller att SIV har en viktig funktion i arbetet med att förbättra samverkan mellan statliga, koraraunala och övriga organ. SIV bör i stor utsträcknuig både ta initiativ tUl förbättrade kontakter meUan berörda organ och aktivt förmedla sina kunskaper och erfarenheter vid handläggningen av invandrarfrågor. En viktig del av arbetet bör också vara att studera och följa effektema av de åtgärder som myndigheterna vidtar och att observera nya problem som gäller invandramas situation.

Statskontoret, SIV, Svenska kommunförbundet, iMndstingsförhundet,

Prop. 1975: 26 53

SAF, LO och TCO m.fl. tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att den expertgmpp som är knuten till SIV skall avskaffas. RPS, försvarsstaben och AMS avstyrker förslaget och förordar att den nuvarande expertgruppen behålls och utnyttjas i större utsträckning än hittUls.

Förslaget om inrättande av ett invandrartåd med 15 ledamöter, knutet tUl SIV, har mötts av en blandad remissopinion. Bl. a, statskontoret, AMS, SIV, Jugoslaviska riksförbundet. Italienska riksförbundet och Estniska kommittén tillstyrker förslaget. Flera instanser, bl.a. RRV, socialstyrdsen. Svenska kommunförbundet, LO, TCO, Riksförbundet finska föreningar och RIB, anser att det finns behov av ett rådgivande organ på invandrar- och minoritetspolitikens område med en bredare förankring bland myndigheter och organisationer än vad som skulle vara möjligt genom det av IU föreslagna rådet. Riksförbundet finska föreningar framhåller sålunda att vid sidan av SIV:s arbete krävs en fortlöpande verksarahet raed invandrar- och minoritetspolitiska frågor av mera långsiktig karaktär så att invandrar- och minoritetspolitiken kan utvecklas i takt raed förändringar på andra oraråden i sara-hällslivet. Mot denna bakgrund bör ett perraanent statiigt råd i invandrar-och minoritetspolitiska frågor inrättas. Rådet bör ha parlamentarisk förankring. Närmast berörda departement och ämbetsverk, arbetsmarknadens organisationer samt invandrar- och rainoritetsorganlsationer bör vara representerade i rådet. Ett sådant råd utesluter inte att även det av IU föreslagna invandrarrådet bör inrättas.

LO föreslår att ledamöterna i det av IU föreslagna invandrarrådet utses av invandrarorganisationer, fackliga organisationer och RIB. Även TCO anser att ett antal ledaraöter i rådet bör utses av fackliga organisationer. Däratöver bör SAF, AMS, Svenska kommunförbundet och invandrarorganisationerna utse ledamöter i rådet. RIB menar att ett antal platser i rådet bör ställas till de politiska partiemas förfogande, RRV tar inte ställning till ora det av IU föreslagna rådet bör inrättas eller inte, men understryker vikten av att arbetsmarknadens organisationer blir företrädda i SIV:s ledningsfunktion. Detta kan antingen ske genora att invandrarrådet utvidgas eller genora att det parlamentariska inslaget i SlV:s styrelse reduceras och styrelsen utökas raed arbetsmarknadsrepresentanter. Svenska kommunförbundet framför liknande synpunkter. Förbundet framhåller att invandrarfrågorna måste bedömas i ett totalt samhälleligt perspektiv. De frågor av viktig principiell karaktär som invandrarrådet föreslås få inflytande över kan genom rådets sammansättning komma att bedömas från alltför snäva utgångspunkter. Det kan också ifrågasättas ora rådet kan anses motiverat från effektivitetssynpunkt. Mot bakgmnd av att SIV behöver en bred samhällelig förankring i sin verksamhet bör i stället en viss utvidgning av verkets styrelse övervägas.

IU föreslår att den nuvarande byrån för anpassningsfrågor hos SIV

Prop. 1975: 26 54

ersätts med en enhet för utrednings- och samordningsverksamhet och en informationsenhet. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Statskontoret har inget att erinra mot den föreslagna enhetsindehiingen men betonar vikten av att dokumentations-, utrednings- och planeringsfunktionerna ges tUlräckligt utrymme i den nya verksorganisationen. Inte heller RRV har någon erinran mot förslaget till organisation av SIV. Det ligger i linje med de synpunkter som RRV utvecklat i sin revisionsrapport över anpassningsverksamheten hos 5!V. Även RRV betonar under hänvisning till rapporten behovet av en förstärkt dokumentations- och uppföljningsverksamhet. SÖ understryker vikten av att SIV:s organisation får en sådan utformning att kontinuerligt samarbete kan upprätthållas med övriga av invandrarfrågor berörda rayndigheter, RIB ställer sig tveksam till förslaget ora Inrättande av en särskild inforraationsenhet. Som skäl anför RIB att informationsverk-saraheten inte kan skiljas ut från anpassningsverksaraheten i övrigt,

SIV uttalar tillfredsställelse över förslaget om förstärkning av verkets resurser, särskilt de för informationsverksamhet, och tillstyrker förslaget till omorganisation, SIV beräknar att ett genomförande av IU:s organisationsförslag skulle innebära att verket behövde tUlföras sammanlagt 70 nya tjänster, varav 34 på enheten för utrednings- och samordningsverksamhet och 36 på informationsenheten,

SIV frarahåller önskvärdheten av att uppbyggnaden av organisationen främst av praktiska skäl sker successivt, lämpligen under en två-årsperiod med början under budgetåret 1975/76, Första etappen bör då ägnas de mest akuta behoven. Den föreslagna raformationsbyrån måste enligt SIV:s mening tilldelas sådana resurser att den kan fungera som en sådan redan från den 1 juli 1975, Bl,a, bör betydande resurser avsättas för dokumentations- och kartläggningsverksamheten samt för biblioteks- och pressklippservicen. Om stödet till organisationer ökas och statsbidrag till kommunerna införs, vilket IU föreslår, måste personalförstärkning prioriteras även för dessa uppgifter.

Några instanser, bl.a. statskontoret. Svenska Röda korset och RIB anser att IU även borde ha tagit upp frågan om en regional organisation för handläggning av invandrarfrågor, RIB anser, att om en regional organisation inte inrättas på annat sätt, bör SIV ges möjligheter att utveckla en egen regional verksamhet. Länsstyrelsen i Norrbottens län betonar vikten av att SIV i sm verksamhet har en nära kontakt raed länsstyrelsernas planerings- och förvaltningsavdelningar så att olika regionalpolUiska synpunkter i större utsträckning än f,n, kan komma tUl uttryck vid behandlingen av invandrarfrågor.

Kommunerna och invandrarna

Svenska kommunförbundet, LO, TCO, Stockholms kommun, Göteborgs stadskontor och Uppsala kommun anser att IU inte tillfredsstäl-

Prop. 1975: 26 55

lande behandlat frågan om koraraunernas möjligheter att i förväg känna till och påverka inflyttningen av större grupper utlänningar till kommunen, LO föreslår att företagen skaU åläggas att lämna information till berörda statliga myndigheter, koramuner och fackliga organisationer om planer rörande anställning av utiändska arbetstagare, Stockholms kommun föreslår ett aviseringssyslem som bygger på invandrarens första kontakt med bostadsförmedlingen, medan Göteborgs stadskontor förordar att arbetsmarknadsverket åläggs att informera koramunerna om väntad invandring.

IU:s förslag beträffande invandrarbyråernas huvudmannaskap och arbetsuppgifter tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Svenska kommunförbundet anser dock att IU:s överväganden i detta avseende i alltför hög grad låser kommunernas verksamhet för invandrare och hindrar nödvändig flexibilitet. Behovet av särskilda insatser torde rainska allteftersom anpassningen till det svenska samhället fortskrider. Det kan inte uteslutas att insatser av de ordinarie kommunala organen i vissa fall kan vara bättre ägnade att tillgodose invandramas behov.

Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun och RIB tillstyrker särskilt förslaget att invandrarbyråerna bör ha ett primärt ansvar för registrering och förmedling av tolkar på lokal och regional nivå, TCO anser att frågan ora ett landstingskommunalt ansvar för tolkservice bör övervägas. Svenska Röda korset betonar vikten av att invandrarbyråerna även skall ha till uppgift alt verka för bättre förståelse mellan svenskar och invandrare i komraunen.

Förslaget att ett särskilt statsbidrag bör utgå till koramunerna för särskild verksamhet för invandrare tUlstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet reraissinstanser, Kommunalekonomiska utredningen, socialutredningen och Surahammars kommun avstyrker förslaget, Kommunalekonomiska utredningen anser, att innan utredningens arbele har avslutats bör inte statsbidrag införas på nya områden ora inte speciella förhållanden föreligger. Tillräckliga skäl saknas emellertid för alt införa det av IU föreslagna statsbidraget. Det förhållandet att vissa utgifter för invandrare har en större omfattning i vissa kommuner utgör i och för sig från rättvisesynpunkt inget skäl att ge bidrag till dessa kostnader, eftersom ett jämförelsevis högt utgiftsläge på ett visst område kan vara förbundet med lägre kostnader på ett annat eller med förhållandevis högt inkomstläge. En stor del av det av IU föreslagna statsbidraget skulle gå tUl kommuner med eget skatteunderlag som Ugger vid och över 100 % av medelskattekraften i landet, Komraunalekonoraiska utredningen anför avslutningsvis att i dess undersökningar av kostnadsfördelningen mellan stat och koramun även ingår bl.a, kostnader för invandrarbyråer. Socialutredningen anser, att ett särskilt statsbidragssystem inte är motiverat utan förordar att statsbidraget antingen ingår i

Prop. 1975: 26 56

det allmänna statsbidraget för kommunernas socialvård eller i de utvecklingsbidrag vilka socialutredningen föreslagit i sitt principbetänkande (SOU 1974:39) Socialvården, Mål och medel.

Det förslag till statsbidragsm.odell som IU presenterar har mötts av en delad remissopinion. Vissa instanser, bl.a. statskontoret, RRV, SÖ, länsstyrelsen i Kronobergs län, länsstyrelsen i Norrbottens län, länsstyrelsen i Västmanlands län, länsstyrelsen i Ålvsborgs län, LO, Föreningen Sveriges socialchefer, Riksförbundet finska föreningar, RIB, Malmö och Botkyrka kommuner, tillstyrker IU:s bidragsmodell. Ett stort antal instanser, bl.a. socialstyrelsen, SIV, Svenska kommunförbundet, Stockholms, Västerås, Borås, Eskilstuna, Uppsala, Jönköpings och Borlänge kommuner, förordar i stället att statsbidraget utgår i förhållande tUl andelen eUer antalet utiänningar i komraunen eller i övrigt på mera generella gmnder än vad IU föreslår.

Svenska kommunförbundet anför att det föreslagna statsbidraget kommer att under Överskådlig tid organisatoriskt låsa kommunernas verksamhet för invandrarna och försvåra en anpassning till nya förhållanden. Det ger vidare inte utrymme för insatser som med utgångspunkt från lokala förhållanden kan vara mest ändamålsenliga. Det står dessutom i direkt motsättning till strävandena att komma bort från statiig detaljreglering och kontroll. Mot denna bakgrund anser förbundet att antalet invandrare i kommunen bör bilda underlag för statsbidragets storlek. Statsbidraget bör betraktas som temporärt i avvaktan på att komraunalekonomiska utredningen har slutfört sitt arbete.

En del instanser har synpunkter på vilket slags verksamhet som bör vara statsbidragsberättigad. Riksförbundet finska föreningar och RIB föreslår att även kostnader för stöd till lokala invandrarorganisationer bör vara statsbidragsgrundande. Botkyrka kommun anser att bidrag bör kunna utgå för kostnader för utbildning av personal i invandrarfrågor. Statens kulturråd och Sveriges allmänna biblioteksförening föreslår att statsbidrag skall utgå för bibliotekens verksamhet för invandrare, Göteborgs stadskontor framhåller att bidraget även bör avse kommunens kostnader för tolkarvoden.

Statistik och forskning

IU:s förslag om vissa förbättringar rörande statistik om invandrare och språkliga minoriteter tiUstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna, LO anser att bri.sterna i nuvarande statistik raotiverar en särskild utredning i frågan. Socialstyrelsen och AMS efterlyser en bättre statistik ora invandrarna på arbetsraarknaden, SCB och RSV kommenterar vissa brister i befolkningsstatistiken och redovisar olika ålgärder som f,n. vidtas i syfte att avhjälpa dessa brister.

IU:s förslag om inrättande av en basorganisation för migrationsforskning tUlstyrks av remissinstanserna. Beträffande basorganisationens ut-

Prop. 1975: 26 57

formning och lokalisering föreslår vissa instanser, bl.a. Katolska biskopsämbetet och Riksförbundet finska föreningar, att ett fristående institut för invandrarforskning inrättas. Länsstyrelsen i Västmanlands län föreslår att institutet lokaliseras till Västerås. TCO föreslår att ett nordiskt institut för migrations- och minoritetsforskning knyts till nordiska ministertådets sekretariat. Andra remissinstanser bl.a. UKA, SIV och statens råd för samhällsforskning anser att en samordnande gmpp för migrationsforskning bör tillsättas, raen förordar inte att en särskild institution inrättas för ändamålet. UKÄ frarahåUer, att forskning kring invandrarfrågor även i fortsättningen bör bedrivas och utvecklas inom ramen för universitetens och forskningsrådens allraänna verksamhet. Det finns också skäl att förstärka forskningsinsatserna på orarådet genom att också vidga SOFLs verksarahet. Skäl talar dessutora för att den rådgivande gruppen för forskning på detta område knyts till SOFI. Även SOFI framhåller att institutet bör ges en viss samordnande funktion i fråga om migrationsforskning och att den rådgivande gruppen bör knytas tUl institutet.

6 Föredraganden 6.1 Inledning

Den ökade invandringen till industriländerna i Västeuropa under 1960-taIet ledde till nya och i viss mån svårbemästrade förhållanden på arbets- och bostadsmarknaden, inom utbildningssektorn och på det sociala området. Samtidigt blev man i de länder varifrån utvandring äger rum allt mer medveten om utvandringens konsekvenser för det egna landet. Invandrama stannade i invandringsländerna i större utsträckning än vad både invandrings- och utvandringsländerna ursprungligen hade räknat med. Frågan om invandrarnas anpassning till den nya omgivningen, deras sociala och kulturella rättigheter och deras bams framtid kom att tilldra sig ökad uppmärksamhet. Det stod klart för berörda länder att migrationen ställde krav på lösningar av långsiktig karaktär.

Invandringen till Sverige har i jämförelse med många andra länder i Europa varit av relativt stor omfattning. Sora fraragår av den redogörelse för nuvarande förhållanden som jag har lämnat i det föregående beräknas Sveriges folkmängd ha ökat med ca 650 000 personer under åren 1944—1970 som en följd av invandringen. Detta motsvarar ca 40 % av befolkningsökningen under denna tid. Invandringsöverskottet under 1950-talet uppgick tiU 106 000 personer och under 1960-talet till 235 000 personer. F.n. bor ca 401 000 utländska medborgare i Sverige. Av dem är ca 139 000 barn och ungdomar under 17 år. DärtUl kommer ett stort antal invandrare — uppskattningsvis 250 000 personer —

Prop. 1975:26 58

som blivit svenska medborgare och sora bor i Sverige. Genom invandringen har Sverige — vid sidan av de inhemska språkliga minoriteterna samerna och tornedalsfinnarna — fått nya befolknlngsgrapper, som talar andra språk än svenska och som har en delvis annorlunda identitet, som de i flertalet fall vill bevara.

Omfattningen av invandringen under kommande år är svår att bedöma. Av stor betydelse härvid är den aktueUa ekonomiska och poUtiska situationen i berörda länder samt invandringsländernas utlänningspolitik. Allmänna eller geografiskt begränsande konjunkturvariationer påverkar den internationella migrationen i stor utsträckning. Även om länderna i Europa intar en alltmer restriktiv inställning till migrationen komraer ändå rörligheten över gränserna att vara orafattande. Detta gäller även Sverige.

Efter hand som antalet invandrare i vårt land har ökat, har behovet av åtgärder för att underlätta deras anpassning och förbättra deras sociala och kulturella situation kommit i blickpunkten. Statsmakterna antog år 1968 (prop, 1968:142, SU 1968:196, rskr 1968:405) rUctlinjer för utlänningspolitiken m, ra. Därvid uttalades bl, a, att invandringen till Sverige måste kontrolleras för att kunna anpassas till landets resurser och politik inom andra områden. Vidare lades principen fast att invandrare skall ha möjlighet att leva på samma standardnivå som den inhemska befolkningen. Insatser för invandrares anpassning i Sverige skulle därför ges ökat utrymme. Statsmakterna tog emellertid inte ställning till frågan om den långsiktiga inriktningen av olika åtgärder till förmån för invandrare. Denna fråga skulle först behandlas av invandrarutredningen (IU) som hade tillkallats tidigare samma år. 1 avvaktan härpå borde åtgärder av mera begränsad räckvidd vidtas efter prövning från fall till fall. Jag vill i detta sammanhang erinra om att en redogörelse för vissa åtgärder som har vidtagits tiU förmån för invandrarna under den tid som IU har arbetat har lämnats i prop. 1974:1 (bU. 13 s. 153—155).

IU har med sitt betänkande (SOU 1974:69) Invandrarna och rainori-teterna och en därtill fogad bUagedel (SOU 1974:70) slutfört sitt arbete. Betänkandet innehåller en granskning av invandrarnas och de språkliga minoriteternas situation på olika samhällsområden sarnt förslag till olika åtgärder från sarahällets sida. Betänkandet har genomgått en orafattande remissbehandling.

Enligt min raening utgör IU:s överväganden och förslag en god grund för de riktlinjer för invandrar- och rainoritetspolitiken, sora nu bör läggas fast. Utredningen har presenterat en omfattande redovisning av invandrarnas och minoriteternas situation i Sverige. På gmndval härav har IU fört fram vissa konkreta förslag. Remissopinionen och den allraänna debatten visar att det i grundläggande frågor finns en stor uppslutning bakom IU:s synsätt. Det är särskilt betydelsefullt att invandrarnas och minoriteternas egna organisationer har redovisat en i hu-

Prop. 1975: 26 59

vudsak mycket positiv inställning till IU:s överväganden och förslag. De förslag som jag i det följande kommer att lägga fram ansluter tUl grunddragen i betänkandet.

Innan jag går över till att närmare behandla utredningens förslag vill jag ta upp två frågor. I utredningens uppdrag ingick inte att pröva frågorna om invandringens omfattning och inriktning samt reglerna för invandring tUl Sverige. IU har därför nöjt sig med att framhålla att det finns ett nära samband mellan å ena sidan de bestämmelser, som reglerar invandringen, och å andra sidan invandrarnas situation här i landet. Även ett stort antal remissinstanser har uppmärksammat sambandet och tar därför upp olika frågor, som frärast hänför sig till utlänningslagstiftningen. Dessa frågor bör övervägas i anslutning till den prövning av vissa delar av utlänningslagstiftningen sora f.n. pågår inom arbetsmarknadsdepartementet.

IU har påpekat att åtgärder för att underlätta invandrarnas anpassning under tiden närraast efter invandringen och åtgärder till stöd för kulturell och annan egenverksamhet bland etablerade minoriteter endast delvis avser sarama personer. De gmpper i Sverige som kan betraktas som etablerade språkliga eller etniska minoriteter är å andra sidan huvudsakligen bildade av invandrare och deras bam. Att särskilja behandlingen av invandrarfrågor å ena sidan och minoritetsfrågor å den andra skulle inte svara raot den faktiska situationen i Sverige. Utredningen har därför behandlat invandrar- och minoritetsfrågor sora ett och samma problemområde och valt att i första hand använda begreppet språkliga minoriteter, eftersom detta i t.ex. kultursammanhang kan gälla såväl nyligen invandrade personer som etablerade minoriteter. Det övervägande antalet av de remissinstanser sora har uttalat sig i frågan har godtagit IU:s synpunkter.

Jag delar utredningens uppfattning att det är naturligt att i vårt land behandla invandrar- och rainoritetsfrågor i ett saramanhang. Det bör dock påpekas att samemas språkliga och kulturella situation behandlas av den är 1970 tiUsatta saraeutredningen (U 1970:68). Denna utredning har i sitt remissyttrande framhållit att saraerna är en minoritet som väsentligt avviker från övriga minoriteter i landet. Det föreligger därför, som sameutredningen har påpekat, skäl att tillämpa delvis andra bedömningar för samernas del.

Jag övergår nu till att behandla IU:s överväganden och förslag. I det följande förordar jag vissa raål för invandrar- och minoritetspolitiken samt vissa riktiinjer för verksamhet avseende invandrare inora ramen för arbetsmarknads-, bostads-, social- och utbildningspolitiken. Vidare förordar jag reformer i fråga om verksamhetsbidrag till invandrar- och minoritetsorganisationer, projektbidrag till organisationer, trossamfund och korarauner m.fl. samt att statens invandrarverk (SIV) tillförs ökade ekonomiska och personella resurser, bl. a. för informations-

Prop. 1975: 26 60

verksarahet avseende såväl invandrare som befolkningen i allmänhet. Jag förordrar även att ett rådgivande organ i invandrar- och minoritets-politiska frågor knyts till regeringens kansli samt att bättre förutsättningar skapas för forskning om invandrare och invandringen.

Som jag inledningsvis har angett föreslås i prop. 1975:20 olika insatser raed anknytning tUl invandrare och språkliga rainorlteter inom ramen för den statliga kulturpolitiken.

6.2 Målen

IU har forraulerat raålen för invandrar- och minoritetspolitiken med utgångspunkt 1 begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan.

Jämlikhetsmålet innebär ett fortsatt arbete för att invandrarna skall få samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som befolkningen i övrigt. Målet innebär vidare att alla grupper 1 samhället skall ha likvärdiga möjligheter att bibehålla och utveckla sitt modersmål och att utöva kulturverksamhet. Invandrar- och minoritetspolitiken bör därför syfta till att ge medlemraar av språkliga minoritetsgrupper möjlighet att inom ramen för en intressegemenskap, som omfattar hela det svenska samhället, ge uttryck för en egen språklig och kulturell Identitet.

Valfrihetsmålet innebär att medlemmar av språkliga minoriteter skall kunna välja i vilken grad de vill uppgå i en svensk kulturell identitet och i vilken grad de vill bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten. Åtgärder för att bevara kontakten med ursprungslandets kultur underlättar även valet mellan att stanna i Sverige eller återvända och återanpassas i ursprungslandet,

Saraverkansraålet innebär att en ömsesidig och omfattande samverkan bör korama till stånd mellan invandrar- och minoritetsgrupperna och majoritetsbefolkningen. Målet inbegriper ömsesidig tolerans och solidaritet raellan invandrarna och den inhemska befolkningen. Ett förverkligande av saraverkansraålet förutsätter bl.a, att invandrarna ges större möjligheter att aktivt delta i det politiska livet i Sverige, att de ges vidgade möjligheter till kulturell egenverksamhet och att invandringens positiva kulturella effekter uppmärksammas i ökad utsträckning.

De av IU uppställda övergripande målen för invandrar- och minoritetspolitiken har vunnit mycket stor anslutning bland remissinstanserna. För egen del kan jag i huvudsak ansluta raig tUl de allmänna målformuleringarna. Dessa sammanfattar de ambitioner som bör vara vägledande för invandrar- och minoritetspolitiken. Det är väsentiigt att riktiinjerna för politiken på detta område ges en kortfattad och lättförståelig formulering. Därigenom skapas bättre raöjligheter att i sarahällsdebatten klargöra den principiella innebörden av statsmakternas ställningstagande.

Prop. 1975: 26 61

Några remissinstanser har påpekat att de av utredningen föreslagna målen kan komma i konflikt med varandra i den praktiska tUlämpningen och att utredningen inte har fullföljt sin mål/medelanalys på ett tillfredsställande sätt. Jag vill dock framhålla att de raålforraulerlngar, som jag har anslutit mig till, endast har till syfte att sararaanfatta den övergripande inriktningen av invandrar- och minoritetspolitiken. Det är givet att det i den praktiska verksamheten krävs att målen bryts ned i delmål och etappmål och att de målkonflikter, sora kan göra sig gällande, uppmärksammas och analyseras. En sammanvägning av olika intressen får ske i den praktiska tillämpningen.

Flera remissinstanser har frarahållit att raålen avspeglar en hög ara-bitionsnivå. Jag delar denna uppfattning raen vill peka på att jämlikhetsmålet lades fast redan i statsmakternas beslut år 1968 om riktiinjerna för utlänningspolitiken. Även formuleringen av valfrihetsmålet motsvaras i huvudsak av riktlinjerna, Saraverkansraålet är emellertid nytt. Det svarar mot en ökad insikt om vikten av att intressegemenskapen mellan invandrar- och minoritetsgrupperna samt den övriga befolkningen kommer tiU uttryck i olika sammanhang. En förutsättning för större gemenskap är bl,a. att invandrarnas politiska rättigheter vidgas.

6.3 Arbetsmarknadsfrågor

IU anser att arbetskraftsinvandringen liksom hittills bör vara reglerad. För invandrare från utomnordiska länder innebär detta att arbete, bostad och arbetstillstånd måste vara ordnade före inresan. De fackliga organisationerna bör liksora hittills ha ett väsentligt inflytande över arbetsraarknadsprövningen av invandringen. Invandringen från de nordiska länderna bör vidare enligt utredningen i högre grad än f.n. kanaliseras via arbetsförmedlingen. Vid utformningen av invandringspolitiken bör Sverige ta hänsyn tUl effekterna av migrationen på utvandringsländernas ekonomi m.m. Slutligen betonar utredningen vikten av att företagsintroduktionen, företagens och de fackliga organisationernas tolkservice samt arbetarskyddet för invandrare förbättras.

Som ett ytterligare motiv för reglerad invandring framhåller utredningen att det därigenom finns förutsättningar att undvika att invandrarna koncentteras till sämre betalda yrkesområden eller tUl arbetsplatser med dålig arbetsmiljö. Uttedningen anser vidare att en fortsatt satsning på förbättrad arbetsmUjö är en föratsättning för att även invandrarnas arbetssituation skall kunna förbättras. Utredningen har slutligen funnit att det behövs särskUda åtgärder för att invandrarna skall kunna öka sin medverkan i det fackliga arbetet.

Remissinstanserna ansluter sig i aUt väsentligt tUl IU:s överväganden beträffande formerna för invandringen av arbetskraft och invandrarnas

Prop. 1975: 26 62

situation på arbetsmarknaden. AMS framhåller att invandringen av arbetskraft bör ske i nära samarbete med arbetsmarknadens parter. Arbetskraften bör vidare enligt AMS i största möjliga omfattning förmedlas genom den offentliga arbetsförmedlingen och arbetsförmedlingssamarbetet mellan de nordiska länderna vidgas. Även LO anser att målet bör vara att invandringen av arbetskraft sker genom arbetsförmedlingen och att fortsatta ansträngningar bör göras för att nå detta mål.

Som jag har närant inledningsvis innebar de av statsmakterna år 1968 antagna riktiinjema för utlänningspolitiken att invandringen tills vidare måste kontrolleras för att det skulle vara möjligt att anpassa den till landets resurser och politik på andra områden samt upprätthålla principen att invandrarna skall ha möjlighet att leva på samma standardnivå som den inhemska befolkningen. Vid tUlståndsprövningen borde bedömningen ske främst mot bakgrund av tillgången pä arbetskraft inom landet samt möjlighetema att erbjuda lämplig bostad och annan samhällsservice. I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att invandringen skall vara reglerad även i fortsättningen. En oreglerad invandring skulle kunna motverka de arbetsmarknadspolitiska mål som statsmaktema har fastställt och som innebär bl. a. att meningsfull sysselsättning skall beredas även sådana arbetssökande inom landet som tidigare i stor utsträckning har stått utanför arbetsmarknaden, t. ex. äldre och handikappade.

De omfattande arbetsmarknadspolitiska insatserna under senare år för att bereda sysselsättning åt arbetssökande som redan finns i landet har gett goda resultat. Dessa insatser, som självfallet också omfattar tidigare invandrade, har lett tiU att lediga platser har kunnat besättas och sysselsättningen väsentligt ökas utan arbetskraftsinvandring. Detta belyses av följande siffror. Under högkonjunkturåren 1969—1970 uppgick det sammanlagda invandringsöverskottet tUl nära 99 000 personer. Invandringen svarade då för en väsentlig del av sysselsättningsökningen. Under högkonjunkturåret 1974 var förhållandena annorlunda. Från slutet av år 1973 till slutet av år 1974 ökade antalet sysselsatta i Sverige med nära 100 000 personer. Invandringsöverskottet år 1974 uppgick emellertid till endast ca 9 000 personer.

Jag delar vidare uttedningens och remissinstansernas uppfattning att arbetsmarknadsparternas inflytande över invandringen av utomnordiska arbetstagare bör bestå.

I anslutning till AMS och LO:s önskemål att arbetsförmedlingssara-arbetet mellan de nordiska länderna utvidgas, vUl jag erinra om det avtal som i april 1973 undertecknades av svenska och finska myndigheter och organisationer och som syftar till att migrationen meUan de båda länderna i avsevärt större utsträckning skall kanaliseras genom den offentiiga arbetsförmedlingen. Avtalet har under år 1974 lett till

Prop. 1975:26 63

goda resultat. Enligt en undersökning utförd av AMS anställdes endast ett obetydligt antal finländare vid större företag i Sverige utan att dessförinnan ha varit i kontakt med arbetsförmedlingen i något av de båda ländema. Jag vill också erinra om att arbetsförmedlLngssamarbetet mellan Finland och Sverige har utvidgats även i övrigt.

I likhet med IU och remissinstanserna anser jag att Sverige vid utformningen av invandringspolitiken bör ta hänsyn till effekterna av migrationen på utvandringsländernas ekonomi m.m. Jag viU här erinra om den arbetsgrapp för främjande av ekonomiskt samarbete mellan Sverige och Finland som tillsattes i oktober förra året. Arbetsgruppen leds av industriministrarna i de båda länderna. En av arbetsgruppens uppgifter är att studera arbetskraftsutvecklingen i länderna för att bl.a. finna former för ett bättre tillvaratagande av arbetskraften i det egna landet.

Remissinstanserna är positiva till ökade insatser för företagsintroduktion, tolkservice och arbetarskydd. LO och TCO föreslår bl.a. att frå-. gan ora företagsintroduktion för invandrare bör regleras i arbetarskyddslagstiftningen. Även jag anser att företagsintroduktionen för invandrare är av största vikt. Redan nu finns bestämmelser i den nämnda lagstiftningen, som ålägger arbetsgivaren att informera alla anställda om de särskilda risker för ohälsa och olycksfall som är förbundna med arbetet. Enligt vad jag har erfarit kommer arbetsmiljöutredningen (S 1970: 35) att behandla frågor om introduktion och annan inforraation för bl.a. invandrare med utgångspunkt från arbetsmiljöns krav i stort. Arbetsmiljöutredningens arbete beräknas vara avslutat vid årsskiftet 1975/76. Jag vill i detta sararaanhang ansluta raig till IU:s uttalande att en fortsatt satsning på förbättrad arbetsmiljö är av väsentlig betydelse för att invandrarnas situation på arbetsplatsen skall kunna förbättras.

LO och TCO har i sina remissyttranden föreslagit att 1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring (A 1974:08) får tilläggsdirektiv med uppdrag att undersöka invandrarnas särskilda problem vad gäller arbetslöshetsförsäkringarna. Jag delar LO:s och TCO:s uppfattning att vissa frågor angående invandrarnas ställning i arbetslöshetsförsäkringarna behöver undersökas närmare. Mot denna bakgrund har chefen för arbetsmarknadsdeparteraentet denna dag överläranat ifrågavarande remissyttranden till 1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

6.4 Bostadsfrågor

I fråga om invandrarnas bostadssituation vill jag i sararåd med chefen för bostadsdepartementet redovisa följande.

IU har Uksom alla remissinstanser som har ytttat sig i frågan ansett att möjligheten att uppnå en tiUfredsställande boendesltuation för invandrarna särskilt under den första tiden efter invandringen är starkt

Prop. 1975: 26 64

beroende av om bostadsfrågan är löst före inresan. Riktlinjerna för invandringspolitiken innebär som tidigare har nämnts att en godtagbar bostad skall vara ordnad före inresan för att arbetstillstånd skall kunna beviljas. Jag anser att detta även fortsättningsvis bör vara ett krav. SIV har i sitt remissyttrande angett att verket avser att med AMS och bostadsstyrelsen ta upp frågan om anvisningar om hur prövning av bostadsfrågan skall gå till. Jag fömtsätter att hänsyn därvid tas till de kommunala organens kännedom om den lokala bostadsmarknaden.

IU framhåller, att anpassningen tiU den nya omgivningen särskilt under den första tiden i viss mån kan underlättas ora invandrarna får möjlighet att bo i närheten av sina landsmän. Utredningen anser emellertid att möjligheten för olika invandrargrupper i Sverige att på längre sikt bygga upp och bevara en social och kultureU gemenskap mera beror på andra faktorer än att medlemmar i en viss invandrargrupp får möjlighet att bo i samma bostadsområde. IU betonar i detta sammanhang vikten av att invandrarnas boendesltuation förbättras genom generella bostadspolitiska åtgärder och att skiktningen på bostadsmarknaden därvid ägnas uppraärksarahet.

Boendeutrednlngen (In 1970:36) frarahåller i sitt remissyttrande att invandrarnas problem på bostadsmarknaden, bl.a. att de har ett sämre utgångsläge när det gäller att få tillgång till rymliga och välutrastade bostäder i god miljö, delas av andra grupper i samhället. Invandrarnas ojämna fördelning mellan bostadsområdena har sararaa orsaker som den skiktning på bostadsmarknaden efter ålder, familjetyp och inkomst som gäller svenskar.

Jag vill här erinra om direkliven till boendeuiredningen, där det slås fast, att det är en angelägen bostadspolitisk uppgift att främja en allsidig hushållssammansättning i bostadsområdena. I direkliven sägs vidare atl en grundläggande förutsättning för att en mer allsidig befolknings-sammansättning skall kunna åstadkommas i bostadsområden är att standardskillnader raellan olika områden jämnas ut.

Också i prop. 1974:150 ångande riktlinjer för bostadspolitiken hai frarahållits angelägenheten av en allsidig hushåUssaramansätming. I propositionen anförs bl,a, att brister och kvaliteter i bostadsmiljöema är dokumenterade i en mängd olika studier och forskningsrapporter. Det arbete som boendeutrednlngen bedriver torde ge avsevärt bättre underlag för bedöraningar av dessa frågor. Bostadsutredningarnas slutbetänkande kommer att avlämnas under år 1975.

Även om sålunda invandrarnas bostadsförhållanden bör behandlas inom ramen för de genereUa åtgärder, som kan korama att aktualiseras av boendeutrednlngen, finns det skäl att understryka det speciella ansvar som vilar på de skilda kommunala organen och fastighetsägarna när det gäller att förbättra invandrarnas boendeförhåUanden. En särskUd samverkan med detta syfte, där representanter för invandrarbyråer, social-

Prop. 1975: 26 65

värd, skola, fritidsverksamhet, bostadsförmedUng ra,fl, samt fastighetsägarna deltar, förekommer redan nu i vissa kommuner. Erfarenheterna frän sådan verksamhet ar goda. På sina håll har den kombinerats med uppsökande och rådgivande verksamhet. Jag anser alt en sådan kommunal verksamhet är av stort värde för att underlätta invandrarnas anpassning och för att motverka en inte önskvärd skiktning i boendet. Jag vill emellertid understryka att de problem som kan bli följden av en koncentration av invandrare till ett visst område i sig inte kan anses vara ett bärande skäl att vägra en invandrare bostad i ett sådant område om hans bostadsfråga inte kan lösas på annat godtagbart sätt

Jag vill i sammanhanget nämna att regermgen avser att tiUsätta en särskUd delegation med uppgift att närraare studera förhållandena i några bostadsområden med lägenheter som är svåra att hyra ut. Där så är motiverat skall delegationen också kunna ta initiativ till viss försöksverksamhet som genomförs av intresserade kommuner och fastighetsägare. Delegationens centrala uppgift skall vara att sammanfatta och medverka till spridning av resultaten av studiema på sådant sätt att de kan nyttiggöras vid lösandet av likartade problem i andra bostadsområden. Uthyrningsproblemen kan vara tecken på att områdena har torftiga miljöer, mindre attraktiva lägen eller andra negativa egenskaper, som människor med möjlighet att välja undviker. Erfarenheter från vissa kommuner visar att bl.a, i sådana nyare bostadsområden är andelen invandrare stor. Delegationen komraer alltså att få anledning att även diskutera invandrarnas boendeförhållanden.

Jag vill slutligen beröra två särskilda frågor som IU har behandlat. Utredningen har pekat på problera i saraband med eftersläpning a\' utbetalning av det första bostadstillägget till invandrare efter inresan. Boende-Jtredningen har i sitt remissyttrande angett att den kommer att uppmärksamma frågan i sitt fortsatta arbete med det individuella bostadsstödet. Jag finner därför nu inte anledning att gå in på denna fråga.

Utredningen har också pekat på vikten av att centrala myndigheter, kommuner, intresseorganisationer och bostadsföretag förbättrar informationen till invandrare om förhållandena på bostadsmarknaden och om bostadssociala frågor. Jag delar uppfattningen att god information är av stor vikt för att invandrarna skall kunna få tillfredsställande boendeförhållanden. Det ankommer i första hand på bostadsstyrelsen att i samråd med SIV uppmärksamma dessa informationsbehov.

6.5 Sociala frågor

IU har framhällit att all social service i Sverige står öppen för invandrare på samma villkor som för svenskar. Utredningen har också konstaterat att den svenska socialförsäkringen gör ringa eller ingen skillnad mellan i landet bosatta utlänningar och svenska medborgare samt

5 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 26

Prop. 1975: 26 66

föreslagit alt vissa återstående skillnader, bl.a. vad gäller folkpension och bidragsförskott, las bort, I samråd med chefen för socialdepartementet vill jag anföra följande.

Rätten lill folkpension är förbehällen svenska medborgare och i princip beroende av bosättning i Sverige. Enligt den nordiska konventionen om social trygghet är medborgare i övriga nordiska länder efter en vistelsetid av i regel tre år, i vissa fall efter kortare tid, jämställda med svenska medborgare 1 detta avseende. Även med vissa andra länder har konventioner ingåtts som ger rätt till folkpension efter en viss vistelsetid i Sverige, För raedborgare i länder, med vilka Sverige inte har ingått särskilda konventioner, föreUgger till följd av den av Sverige biträdda europeiska pensionsöverenskommelsen rätt tUl folkpension efter 15 års bosättning i Sverige, varav minst fem år omedelbart före ansökan om pension. Vissa invandrare täcks emeUertid varken av särskilda konventioner eller av den europeiska överenskommelsen och saknar därför folkpensionsskydd. IU har mot denna bakgrund föreslagit att alla invandrare skall tillförsäkras ett lagfäst minimiskydd i form av rätt till folkpension efter en viss tids vistelse här. Rätten till folkpension bör föreligga i åtminstone sarama omfattning som enligt den av Sverige biträdda europeiska pensionsöverenskommelsen, dvs. efter minst 15 års vistelse i Sverige.

Förslaget har vunnit stöd hos remissinstanserna, som dock anför olika synpunkter på de krav som bör ställas i sammanhanget. Remissyttrandena visar enligt min mening att frågan behöver ses över ytterligare. Chefen för socialdepartementet avser att återkomma härtill i annat sammanhang.

Några remissinstanser tar i detta sammanhang också upp frågan om invandrarnas möjlighet att få behålla folkpensionen när de återvänder till hemlandet. Frågan om sådana möjligheter diskuteras i samband med pågående konventionsförhandlingar. Avsikten är att, sedan en sådan förhandling har avslutats, inhämta riksdagens yttrande över de lösningar, som man har kommit fram till. Detta bör ske i samband med att frågan om ratifikation av den träffade konventionen underställs riksdagen,

IU har vidare berört invandrarnas situation inom den kommunala socialvården och inom hälso- och sjukvården, I likhet med utredningen och remissmstanserna viU jag understryka att det är önskvärt att ytterligare ansträngningar görs för att öka rekryteringen av tvåspråkig personal bland såväl socialarbetare som personal vid olika vårdinstitutioner. Det är angeläget att frågan om tvåspråkig personal ägnas särskild uppmärksamhet vad gäiler sådan rådgivning eller behandling som föratsätter en god känslomässig och intellektuell kontakt mellan personalen och invandraren.

Prop. 1975: 26 67

Även inom förskolan bör ökade insatser göras för att förbättra tillgången på tvåspråkig personal. Jag vill i detta samraanhang erinra om att en arbetsgrupp nyligen har tillkallats av statsrådet Hjelm-Wallén för att närraare belysa invandrarelevernas utbildningssituation i grundskolan och gymnasieskolan. Denna skall bl.a, undersöka i vad mån lärare i hemspråk skall kunna utnyttjas samtidigt i såväl förskolan som grundskolan. Jag återkommer i det följande till arbetsgrappens uppgifter i övrigt.

Jag vill också erinra om att kommunerna enUgt den nya förskolelag (SFS 1973: 1205) som träder i kraft den 1 juli 1975 skaH svara för att barn som av bl.a. språkliga skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling, sä längt möjligt skall anvisas plats i förskola tidigare än vad som eljest följer av förskolelagen, om inte bamets behov av sådant stöd tillgodoses på annat sätt,

IU har vidare ansett att kravet på svenskt medborgarskap för rätt till bidragsförskott bör slopas. Chefen för socialdepartementet har i årets budgetproposition föreslagit, att bidragsförskott skall kunna utgå till barn som inte är svensk medborgare om barnet eller vårdnadshavaren sedan minst sex månader vistas i riket. De nya bestämmelserna avses gälla fr.o.m, den 1 januari 1976,

Med anledning av att bl,a, LO och TCO i sma remissyttranden har tagit upp frågan om invandrarnas möjligheter att få bosättningslån redan vid bosättningen i Sverige vill jag erinra om att hithörande frågor har behandlats av bosättningslåneutredningen i betänkandet (SOU 1975: 5) Bättre bosättning för flera. Förslaget remissbehandlas f, n,

IU har framhållit vikten av att invandrare snarast raöjligt efter bosättningen i Sverige bereds goda praktiska möjligheter att genomgå hälsokontroll, inkl, skärmbUdskontroll. Jag anser i likhet med utredningen och bl,a. Svenska kommunförbundet att såväl hälsokontroll som hälsobefrämjande åtgärder sora avser invandrare bör bedrivas inom ramen för de allmänna insalsema för att förbättra företagshälsovård, mödravård och barnavård samt inom den förebyggande hälsovården i stort. Som utredningen har anfört, bör behovet av särskild information till invandrare uppraärksaramas av sjukvårdshuvudraännen,

I samband med behandlingen av sociala frågor m,m. har IU även berört frågan ora olika åtgärder för utländska lagöverträdare inom kriminalvården. Kriminalvårdsstyrelsen redovisar i sitt yttrande insatser av skilda slag som f,n, görs för utlänningar inora krirainalvården. Sedermera har en arbetsgrupp inom brottsförebyggande rådet i en rapport föreslagit olika stödåtgärder för straffade utlänningar.

Jag vill i detta sammanhang även erinra om att statsrådet Gustafsson förra året tUlsatte en utredning rörande den andUga vården vid sjukhusen och vid kriminalvårdens anstalter (U 1974:10). I utredningens direktiv anges att utredningen skall ta upp frågan om andlig vård för

Prop. 1975: 26 68

medlemmar av trossamfund vilka särskilt betjänar invandrare och religiösa minoriteter.

6.6 Kulturfrågor

Frågan om kulturpolitiska insatser för invandrare och språkliga minoriteter behandlas i prop, 1975:20 om den statliga kulturpolitiken, som har anmälts tidigare denna dag. Chefen för utbildningsdepartementet anförde i det sammanhanget sammanfattningsvis följande.

Insatser för grupper som har begränsade möjligheter att ta del av kulturutbudet eller att själva delta i en skapande verksamhet måste ges förtur när det gäller att bygga ut de statiiga åtagandena på kulturområdet. Invandrarnas och de språkliga minoriteternas möjUgheter att föra de egna kulturtraditionerna vidare är f.n. i raånga fall begränsade. I en framålsyftande invandrar- och minoritetspolitik raåste således åtgärder för att ge dessa grupper raöjligheter att bevara och utveckla det egna kulturarvet utgöra en betydelsefull del. Samtidigt förbättras härigenom förutsättningarna för kulturutbyte över språkgränserna och det svenska kulturlivet berikas genom impulser från invandrarnas ursprungsländer.

IU har med sitt förslag i\\\ delmål för kulturpolitiska insatser för invandrare och språkUga minoriteter gjort en värdefull precisering av de mål för kulturpolitiken som statsmakterna har beslutat ora. Med hänsyn till att delraålen i princip ryms inom de alhnänna mål sora redan gäller för kulturpoUtiken förklarar sig föredraganden emellertid inte vara beredd att förorda att särskUda delmål fastställs för språkliga minoriteter. I detta sammanhang betonas ocksä att insatser för invandrares och språkliga minoriteters kultureUa verksamhet på ett tillfredsställande sätt bör kunna främjas inom ramen för redan existerande bidragsformer och kulturinstitutioner. Samtidigt konstateras att särinsatser ibland är nödvändiga.

Mot bakgrund av IU:s förslag presenteras åtgärder inom olika delar av kulturområdet, som är av betydelse för invandrarnas och de språkliga minoriteternas kulturella situation. Vad gäUer insatser på biblioteksområdet föreslås särskilda bidrag utgå till upprustning av bibliotekens bestånd av litteratur på minoritetsspråk. Enligt förslaget skall bidrag kunna utgä för inköp av sådan litteratur tiU dels lokala folkbibliotek, dels länsbibliotek och lånecentraler. För nästa budgetår beräknas för detta ändamål sammanlagt 1,7 milj. kr. Vikten av att berörda grupper ges tillfälle att aktivt medverka vid bibliotekens inköp understryks.

I propositionen förordas vidare att ett särskilt systera raed statliga kreditgarantier införs för att förbättra förutsättningarna för de raindre och medelstora förlagens verksamhet, bl.a. genom stöd till nyetablering. Det föreslagna systemet bör även kunna korama minoritetslitteraturen

Prop. 1975: 26 69

till del. Ett selektivt stöd föreslås bli infört tUl utgivning av ny skönlitteratur för vuxna i översättning. Det betonas att vid fördelningen av stödet bör litteratur från mindre språkområden prioriteras, vUket i många fall innebär litteratur från invandrarnas ursprungsländer. Redan tidigare har inom ramen för det nordiska samarbetet ett särskilt stöd införts för översättning av nordisk litteratur till grannlandsspråken.

Vad gäller åtgärder på teaterområdet framhålls i propositionen värdet av den amatörteaterverksamhet sora bedrivs inom raånga invandrargrupper. Stöd till sådan verksarahet bör kunna utgå inom ramen för de olika former av generella bidrag som avser föreningslivet i övrigt. Det föreslås vidare att frågan om den yrkesmässiga teaterverksamheten på minoritetsspråk bör utredas närmare av statens kulturråd. Verksamheten bör organiseras i form av uppsökande arrangemang och turnéer, I första hand torde det bli aktuellt att inrätta en finskspråkig ensemble,

I propositionen tas också upp frågan ora insamling och bevarande av dokument som belyser invandringen tUl Sverige.

Slutligen berörs i propositionen frågan om program i radio och television för invandrare och språkliga minoriteter. Regeringen har nyligen i prop. 1975: 13 föreslagit att lokalradio inrättas under år 1977 med länsvisa sändningar under 10—15 tiramar i veckan, I propositionen understryks att i lokalradioverksamheten bör ingå sändningar också på minorUetsspråk, Frågan ora prograra på rainoritetsspråk i ljudradions rikssändningar och i televisionen behandlas av den nyligen tillsatta radioutredningen (U 1974: 08), Mellan de nordiska länderna pågår diskussioner om ökad överföring av televisionsprogram, bl, a, från Finland till Sverige.

6.7 Utbildningsfrågor

Bland samhällets åtgärder för att invandrarna skall finna sig till rätta här i landet och få en tillfredsställande social och kulturell service intar utbildningen en central plats.

Under senare år har betydande utbildningsinsatser gjorts för de vuxna invandrarna. Fr.o.m, budgetåret 1965/66 bedrivs försöksverksamhet med avgiftsfri undervisning för invandrare i svenska språket raed samhällsorientering. Undervisningen handhas av studieförbunden och vissa folkhögskolor. Statsmakterna har vidare — på grundval av förslag av IU — genora lagstiftning gett anställda invandrare rätt tUl ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning. Vidare pågår försök med uppsökande verksamhet samt med särskild samhällsundervisning för hemarbetande invandrare. Chefen för utbildningsdepartementet förordar i prop, 1975:23 om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd till vuxna m,m. att studiecirklar i hemspråk för vuxna invandrare skall räknas som prioriterade.

Prop. 1975: 26 70

Det bör också erinras om att invandramas andel av deltagarna i arbetsmarknadsutbUdningen är betydligt större än deras andel av den totala arbetskraften i Sverige. Jag vill i detta sammanhang anmäla att jag senare i år avser att föreslå att proposition föreläggs riksdagen på grundval av betänkande avgivet av koraraittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (In 1972:04). I propositionen avser jag att ta upp vissa frågor rörande svenskundervisningen för invandrare inom arbetsmarknadsutbildningen. Chefen för utbUdningsdepartementet har i prop. 1975: 23 tagit upp vissa frågor om undervisningen av analfabeter och studiestöd tUl dem som deltar i sådan undervisning.

IU har i sitt belänkande berört främst invandrarbarnens utbildningssituation och bl.a. föreslagit att möjligheterna att få heraspråksundervisning bör utvidgas väsentligt. Invandrarbarnens situation har också under senare år ägnats stor uppraärksarahet i samhällsdebatten. Vid årsskiftet 1974/75 fanns i Sverige ca 139 000 barn i åldrarna O—17 år med utländskt medborgarskap. De utgör ungefär 8 % av alla barn i motsvarande ålder i Sverige, Ca 63 000 barn med utländskt medborgarskap är i skolpliktig ålder, HärtUl komraer ett okänt antal barn till invandrare som fått svenskt medborgarskap och som har annat språk än svenska som modersmål samt invandrare av andra generationen. Av samtiiga invandrarbarn är vartannat av finländsk härkomst och vart tionde av jugoslavisk härkomst.

Statsbidrag till stödundervisning för invandrarelever inom grundskolan utgår sedan läsåret 1966/67, Stödundervisningen består dels av undervisning i svenska som främmande språk, dels av studiehandledning på elevens modersmål.

Barnens möjligheter all i grundskolan få undervisning på sitt eget raodersraål skapades genom statsmakternas beslut år 1968 (prop, 1968: 67, SU 1968:129, rskr 1968:303), Syftet med denna heraspråksundervisning är att varje elev i görligaste mån skall ges möjlighet att bibehåUa och utveckla den ursprungliga kultureUa och språkliga identiteten. Det är dock först under senare år som denna undervisning har fått större omfattning och medvetenheten om betydelsen av att eleverna får undervisning i sitt eget modersmål har ökat.

Som ett led i denna utveckling har i kommuner med många invandrare av samma språkgrupp inrättats förberedelseklasser. Detta innebär att en del av stödundervisningsiesurserna koncentreras så att klasser kan ordnas antingen för elever som tillhör sararaa språkgrupp eller för elever med olika språklig bakgrund. Förberedelseklass har tillkommit för att i början av skolgången ge eleven en effektiv träning i svenska samtidigt sora undervisning kan ske på modersmålet (hemspråket).

För att öka rekryteringsunderlaget av tvåspråkiga, finska lärare tUl grundskolan har riksdagen fattat beslut (prop, 1974:1 bil. 10, UbU 1974:

Prop. 1975:26 71

17, rskr 1974:172) om särskild utbildning av klasslärare med finska som modersinål. Utbildningen har påbörjats under innevarande budgetår.

Inom gymnasieskolan har särskilda kurser anordnats för invandrare, såväl av yrkesinriktad som av allmän karaktär. Särskilda medel för stödundervisning för invandrarelever i gymnasieskolan har anvisats fr.o,ra, detta budgetår. En särskild folkhögskola, som kan ge utbildningstillfällen för en del av de finska ungdoraarna i vårt land, startade sin verksamhet i Haparanda läsåret 1973/74.

IU har vid sin behandling av undervisningen för invandrarbarn föreslagit alt därmed sammanhängande frågor bör utredas ytterligare. Statsrådet Hjelm-Wallén tillkallade i december förra året en arbetsgrupp med uppgifi att utföra det ytterligare utredningsarbete som behövs. EnUgt direktiven till arbetsgruppen skall en naturlig utgångspunkt för dess arbete vara de av IU avgivna förslagen och vad som i dessa delar har anförts av remissinstanserna. Enligt vad jag har erfarit kommer arbetsgruppen att redan under detta år kunna lägga fram förslag om insatser för invandrarbarnen. Mot denna bakgrund vill jag inte nu närmare gå in på IU:s olika förslag. I det följande behandlar jag emellertid i samråd med statsrådet Hjelm-Wallén vissa principiella frågor om invandrar-undervisningen.

Senare års lorskni.ag om språkinlärning, språkutveckling och tvåspråkighet har visat att ett barn, som inte får möjlighet att utveckla sitt modersmål till en abstrakt nivå och som i skolan konfronteras med undervisning på ett annat språk, utsätts för stora intellektuella och emotionella påfrestningar. Allvarliga störningar i barnets utveckling kan därigenora uppstå. Barn, som fullständigt skiftar språk i tidig ålder, kan å andra sidan komma att uppleva aUvarliga problem i kontakten med föräldrarna. Dessutom underlättas inlärning av ett andra språk i avgörande utsträckning om barnet har kunskaper i det egna modersmålet. Mot denna bakgrund menar IU att samhället bör värna om barnets rätt till sitt modersmål. Inom skolsystemet bör ökade ansträngningar göras för alt erbjuda alla barn möjlighet att utveckla sitt modersmål.

Jag delar utredningens principiella uppfattning, som också har fått stöd av remissinstanserna. Invandrarbarnen bör i görUgaste mån erbjudas möjlighet att genom åtgärder inom skolsystemets rara bevara och utveckla sin språkliga och kultureUa identitet.

Frågan om särskilda skolor för språkliga och religiösa rainorlteter behandlades av riksdagen är 1968 (prop, 1968:67), Därvid anförde dåvarande chefen för utbildningsdepartementet att det raåste betraktas som en självklar rättighet för minoritetsbarnen att få reella möjligheter att följa sarama skolgång som andra barn i Sverige, Vidare framhölls att

Prop. 1975: 26 72

inflyttade språkliga minoriteters bam bör undervisas tillsammans med övriga barn och inte i särskilda skolor.

Jag anser att det är en styrka för det svenska skolväsendet, som förfogar över stora resurser för ändamålet, att på olika sätt kunna tillgodose mångfalden av intressen i utbildningen. Härigenom kan hänsyn tas tUl de anspråk på utbildningen som finns i dagens samhälle. Inom det aUmänna skolväsendet kan bättre garantier skapas för en kultureU valfrihet än genom särskilda skolor för språkliga och religiösa minoriteter. Huvudsyftet med den svenska grundskolan är att den skall vara en skola för alla ungdomar, oberoende av deras sociala, ekonomiska, nationella eller religiösa bakgrund. Jag finner det vara mycket angeläget att slå vakt om detta.

Man bör emellertid inte bortse från att de mål för undervisningen av invandrarelever, som utredningen har ställt upp, inrymmer vissa problem. Jag vUl peka på några.

Även om vissa språkgrapper är relativt talrika inom geografiskt begränsade områden, återfinns invandrare från olika språkgrapper spridda över hela landet. Detta medför praktiska svårigheter att kunna organisera undervisningen på samma sätt i regioner med få invandrare som i regioner med stort antal invandrare. Elevens bosättningsort har följaktligen viss betydelse för om skolan skall kunna uppfylla målen för in-vandrarundervisningen, IU pekar på möjligheten att genom interkommunal samverkan lösa sådana problem. Frågan om sådan samverkan ingår i uppdraget för den arbetsgrupp sora jag nyss har nämnt.

Ett annat problem är invandrarföräldrarnas syn på skolan och den utbildning som ges. Många föräldrar vill inte att deras barn skall gå miste om delar av den reguljära undervisningen, t,ex, genom bortval av visst ämnesmoment till förmån för hemspråksundervisningen. Detta kan bero på att föräldrarna underskattar modersmålets betydelse för barnets senare skolframgång, men kan också uppfattas så att föräldrarna är angelägna om att bamet skall få en med svenska barn fullt jämförbar UtbUdning och få samma utgångsläge som sina svenska kamrater. Denna inställning kan också innebära att föräldrarna uppfattar grundskolan som viktig och positiv för barnets utveckling, IU har framhållit vikten av att särskild information ges i sådana situationer för att hos föräldrarna skapa ökad förståelse för hemspråksundervisningens betydelse. Frågan om information av detta slag ingår i den nämnda arbetsgruppens uppdrag,

IU har behandlat frågan om för vilka barn hemspråksundervisning skall anordnas. Utredningen anser det inte möjligt ätt upprätthålla ett krav på obligatoriskt deltagande i denna undervisning för elever med annat modersmål än svenska, eftersom den kategori barn en sådan bestämmelse skulle avse inte entydigt kan avgränsas. Formella kriterier som att barnet eller föräldrarna är utländska medborgare eller har in-

Prop. 1975: 26 73

vandrat från utlandet är inte tillräckliga, eftersom det grundläggande kriteriet för att bedöma behovet av hemspråksundervisning är barnets språkliga utveckling. Utredningen anser i stället att kommunerna bör åläggas att ordna hemspråksundervisning, raen att denna undervisning bör vara friviUig för eleven. Flertalet remissinstanser tiUstyrker utredningens förslag. Några remissinstanser vill gå längre än utredningen och anser att hemspråksundervisningen även bör vara obligatorisk för den enskilde invandrareleven. För egen del vUl jag anföra följande.

Jag hyser viss förståelse för dem som förordar att hemspråksundervisningen bör vara obligatorisk för eleven. Som jag tidigare har framhållit är väl befästa kunskaper i modersmålet ofta avgörande för många invandrarbarns senare skolgång. Detta är emellertid inte alltid fallet. Erfarenheterna visar nämligen att många invandrarelever vid skolstarten har betydligt bättre kunskaper i svenska än i hemspråket. Många barn har t,o,m, så bristfälliga kunskaper i hemspråket att det kan ifrågasättas om inte heraspråket för dera är ett fräramande språk. I sådana fall är det tveksamt ora ett obligatoriura för eleven skulle vara meningsfullt. Enligt min mening bör deltagande i hemspråksundervisning vara frivilligt och omfattningen av åtgärderna beroende av de berörda barnens och föräldrarnas önskeraål härora. Skolan och berörda myndigheter bör dock på ett aktivt sätt sprida upplysning om möjligheterna till undervisning i ursprungslandets språk och kultur. Barnet bör så långt som möjligt kunna få undervisning i sitt hemspråk när bamet och hans föräldrar finner det påkallat. Under vilka omständigheter rätt till hemspråksundervisning skall föreligga och hur undervisningen skall organiseras liksora andra hithörande frågor bör bedömas av statsmakterna efter det att den nyss nämnda arbetsgruppen har avgivit sitt förslag.

Jag vill slutiigen beröra en annan aspekt på invandrarbarnens situa-situation i skolan. Genom att det i skolan finns ungdomar med olika kulturbakgrund kan ömsesidig förståelse och respekt och aktivt intresse väckas för andra språk, kulturer, normer och värderingar. Invandrareleverna är därför en särskilt värdefull tillgång i skolan för att förverkliga en internationalisering av undervisningen.

6.8 Föreningar och trossamfund m.m.

F.n, utgår i begränsad utsträckning bidrag till invandrarorganisationer främst i form av projektbidrag från SIV samt i form av kommunala bidrag.

IU har presenterat ett omfattande material om invandrar- och mino-riletsörganisationernas verksamhet. Utredningens principiella uppfattning är att samhället bör stödja föreningar som bygger på etnisk eUer språklig grupptUlhörighet, eftersom dessa organisationer tUlfredsställer ett behov av identitetsbildnmg hos sina medlemmar och dessutora kan

Prop. 1975: 26 74

vara värdefulla kontaktorgan för personer som nyligen invandrat till Sverige, Utredningen har föreslagit alt ett särskilt statligt bidragssystem inrättas för verksamhetsbidrag till invandrar- och mmoritetsorganisationer av rikskaraktär. Stödet till större och väl etablerade organisationer bör utgå under vissa förutsättningar, bl,a, i fråga om medlemsantal, medan organisationer, som inte uppfyller förutsättningarna bör kunna få bidrag efter prövning i varje enskilt faU, Som förutsättning för bidrag till större organisationer föresläs att organisationen i fråga skall ha minst 3 000 registrerade medlemmar. För såväl större som raindre organisationer föreslås som villkor för stöd att de har sin huvudsakliga verksamhet i Sverige och är demokratiskt uppbyggda. Bidrag bör kunna utgå med högst 75 % av styrkta kostnader. Större organisationer bör dels få ett grundbidrag, dels ett rörligt bidrag. Mindre organisationer bör kunna få bidrag på grandval av antalet medlemmar och organisationens verksamhet, SIV bör administrera bidragsgivningen,

Remissinsianserna har ställt sig mycket positiva till förslaget att ett särskilt statligt stöd införs för invandrar- och minoritetsorganisationerna i Sverige. Däremot är remissopinionen splittrad när det gäller vUlkoren för bidrag. Vissa instanser anser att statliga bidrag bör utgå även till lokala organisationer. Några instanser menar att antalet personer som omfattas av organisationens verksamhet och inte antalet registrerade medlemmar bör läggas till gmnd för bidrag till de större organisationerna. Vidare avstyrker ett stort antal instanser den föreslagna gränsen på 3 000 medlemmar och föreslår att den sänks väsentligt. Ett antal instanser betonar dessutom vikten av att bidragen till mindre organisationer av rikskaraklär ges på generösa grunder. Merparten av remissinstanserna tillstyrker förslaget att SIV skall svara för fördelningen av bidragen, medan ett mindre antal instanser avstyrker och föreslår att statens kulturråd skall vara bidragsmyndighet.

För egen del vill jag anföra följande. Organisationer, som har bildats av invandrare och minoriteter i Sverige utgör ett raycket värdefullt inslag i sarahället och kan betraktas som en del av folkrörelserna i Sverige. Organisationer som bygger på etnisk eller språklig grupptillhörighet tillfredsställer ett särskilt identitetsbehov hos sin raedleramar. Samtidigt har invandrarnas organisationer en värdefull praktisk funktion. De kan underlätta invandrarnas anpassning i den nya omgivningen och medverka till att sprida information om förhållandena i samhäUet. Organisationerna spelar också en viktig roll som språkrör för de oUka invandrar- och minoritetsgrupperna i kontakter med myndigheter och andra organ i samhället.

Mot denna bakgrund tillstyrker jag utredningens förslag att statligt stöd i form av verksamhetsbidrag bör, utgå tiU invandrar- och minoritetsorganisationer samt att bidragen bör avse organisationer som är att anse som riksorganisationer.

Prop. 1975: 26 75

Ett stort antal remissinstanser har anfört kritiska synpunkter på IU:s förslag atl organisationerna bör delas in i två grupper, nämligen större organisationer, som skulle få bidrag enligt en viss schablon och mindre organisaiioner, som skulle få bidrag efter årsvis återkommande prövning. Vidare har den föreslagna gränsen på 3 000 registrerade raedleramar i många fall ansetts vara för hög. Även om gränsen sätts väsentiigt lägre skulle endast ett litet antal av de nuvarande organisationerna kunna få bidrag enligt schablonen. Tolkningen av medlerasbegreppet kan dessutora koraraa att orsaka svårigheter i vissa fall.

Organisationsbildningen bland invandrare och rainorlteter i Sverige är f,n, under stark utveckling och det är naturligt att förändringar fortlöpande sker i organisationsstrukturen, Statsraakterna bör därför enligt min mening inte på detta stadium binda sig för den utformning av bidragssystemet som IU har förordat. Jag föreslår att bidrag till invandrar-och minoritetsorganisationer skaU utgå enligt följande. Invandrar- och minoritetsorganisation som är att anse som riksorganisation bör kunna få statsbidrag för sin verksamhet om denna huvudsakligen är förlagd till Sverige. Vidare bör gälla att organisationen skall vara demokratiskt uppbyggd, dvs, de enskilda medlemmarna skall ha det avgörande inflytandet över organisationens verksamhet. Bidrag bör utgå endast om organisationen själv står för en del av kostnaderna för sin verksamhet,

I likhet med IU förordar jag att SIV skall administrera bidragsgivningen. Det bör ankomma på SIV att i anvisningar närraare ange de villkor som skall gälla för att få bidrag.

Jag beräknar medelsbehovet under budgetåret 1975/76 för bidrag till invandrar- och minoritetsorganisationer tUl 1,6 mUj, kr. Jag återkommer härtill i det följande,

IU har föreslagit att SIV även framdeles bör förfoga över medel för bidrag till organisaiioner och institutioner av skilda slag för avgränsade projekt som har till syfte alt bidra till invandrarnas anpassning m,m. Projektbidragen bör avse invandrar- och minoriteisorganisationer, trossamfund, svenska ideella organisationer m,fl, Reraissinstanserna har tillstyrkt förslaget, LO och TCO har därvid framhållit att projektbidrag bör utgå också till fackliga organisationer för deras invandrarverksamhet.

Enligt min mening bör SIV också i fortsättningen kunna förmedla bidrag för tidsmässigt och kostnadsmässigt klart avgränsade projekt, I likhet med vad bl,a, SIV har anfört i sitt remissyttrande anser jag, att ett väsentligt syfte med projektbidragen är att stimulera sådan verksamhet för invandrare som invandrarnas organisationer och trossamfund samt svenska ideella organisationer svarar för.

Jag ansluter mig även i princip till LO:s och TCO:s uppfattning att projektbidrag bör kunna utgå för fackliga organisationers verksamhet

Prop. 1975: 26 76

för invandrare. Bidragen till fackliga organisationer bör dock avse endast klart avgränsade projekt av försökskaraktär. Projektbidrag bör inte utgå för åtgärder som kan anses ingå i de fackliga organisationernas ordinarie verksamhet för invandrare.

IU har föreslagit att statsbidrag skall utgå till kommunerna för särskUd verksamhet för invandrare. Som statsbidragsgrundande kostnader bör räknas dels kostnader för personal, sora är anställd vid kommunal invandrarbyrå, eller för särskilt avgränsad kommunal invandrarfunktion, dels övriga kostnader för drift av invandrarbyrå eller invandrarfunktion. Vidare bör som statsbidragsgmndande kostnader räknas sådana merkostnader som uppkommer till följd av särskild information till invandrare eller i invandrarfrågor eUer för särskild uppsökande verksamhet bland mvandrare. IU föreslår att statsbidrag för kommunernas informationsverksamhet för invandrare bör utgå med 50 % av godkända kostnader, SIV föreslås svara för bidragsgivningen.

Ett stort antal remissinstanser har tillstyrkt förslaget om statsbidrag till kommunerna, men bl,a, kommunalekonomiska utredningen och socialutredningen har avstyrkt förslaget. Även Svenska kommunförbundet har anfört kritiska synpunkter. Kommunalekonomiska utredningen har sålunda anfört att innan dess arbete har avslutats bör inte statsbidrag införas på n3'a områden om inte speciella förhållanden föreligger. Tillräckliga skäl har inte anförts för det föreslagna statsbidraget, anser utredningen. Det förhållandet att vissa kommuner har merutglfter för invandrare och att dessa kostnader belastar kommunerna ojämnt utgör i och för sig från rättvisesynpunkt inget skäl att ge bidrag till dessa kommuner, efiersom ett jämförelsevis högt utgiftsläge på ett visst område kan vara förbundet med lägre kostnader på ett annat eller med ett förhållandevis högt inkomstläge. En stor del av det av IU föreslagna statsbidraget skulle komma att gä till koramuner med ett eget skatteunderlag som ligger vid och över 100 % av raedelskattekraften i landet, Koramunalekonoralska utredningen anför avslutningsvis att i dess undersökningar av kostnadsfördelningen mellan stat och kommun även ingår bl,a, kostnader för invandrarbyråerna. Socialutredningen anser att ett särskilt statsbidragssystem inte är motiverat utan förordar att statsbidraget antingen bör ingå i det aUmänna statsbidraget för kommunernas socialvård eller i de utvecklingsbidrag, vilka socialutredningen har föreslagit i betänkandet (SOU 1974: 39) Socialvården, Mål och medel.

Svenska koraraunförbundet har förordat att statsbidrag utgår till kommunerna för deras verksamhet för invandrare raen anfört att bidrag enligt IU:s raodell under överskådlig tid koramer att organisatoriskt låsa kommunemas verksamhet för invandrarna och försvåra en anpassning till nya förhållanden. Bidraget ger vidare inte utrymme för de insatser, som med utgångspunkt från lokala förhållanden kan vara mest ända-

Prop. 1975: 26 77

målsenliga. Det står dessutom i direkt motsättning till strävandena att komma bort frän statlig detaljreglering och kontroll, anser förbundet.

Enligt rain uppfattning har bärande skäl anförts för att i ett vidare sammanhang se över frågan om statsbidrag tUl kommunerna för verksamhet för inwindrare. Samtidigt är det enligt min mening önskvärt att komraunerna liksom ideella organisationer m.fl, kan få bidrag tUl projektverksamhet av försökskaraktär. Bidragen bör främst avse avgränsade informationsprojekt. Projekten bör kunna avse såväl samhällsinforraation tUl invandrare som information till allmänheten i invandrarfrågor och annan liknande verksamhet med sikte på invandrare och invandrarfrågor.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört beräknar jag medelsbehovet för projektbidrag till organisationer, trossamfund och kommuner m.fl. under budgetåret 1975/75 tiU 1,8 milj, kr, .Jag återkommer härtiU i det följande. Det bör ankoraraa på SIV att administrera bidragen för avgränsade projekt och att utforma erforderliga anvisningar,

I samråd med statsrådet Gustafsson vill jag i fråga om trossamfund anföra följande.

IU har uttalat att det ur principiell synpunkt är svårt och dessutom olämpligt att skilja mellan "invandrartrossamfund" och andra trossamfund när det gäller samhäUsstöd till dem eller deras stäUning i sarahället. Utredningen ansluter sig till de stäUningstaganden som 1968 års beredning om stat och kyrka har gjort i betänkandet (SOU 1972:36) Samhälle och troi32mfund, nämUgen att samhällsstöd bör utgå till religiösa samfund oavsett vilken religion dessa företräder. IU:s uppfattning delas av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan.

Enligt besU:t av föregående års riksdag (prop, 1974:1 bil. 10, KrU 1974:9, rskr 1974:113) kan bidrag utgå lill såväl kristna som icke kristna trossamfund. F.n. kommer bl,a. estniska evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige, ungerska protestantiska församlingen i Sverige, katolska kyrkan i Sverige och de mosaiska församlingarna i Sverige i fråga för bidrag, I årets budgetproposition (prop, 1975:1 bil. 10 s. 126) har föredragande statsrådet anmält att han avser att senare föreslå regeringen att raedel ur anslaget Bidrag till trossamfund fr,o,m, budgetåret 1975/76 får utgå till de ortodoxa kyrkorna i Sverige.

IU har vidare behandlat frågan om finskspråkig service inom svenska kyrkan. Utredningen anser att den hittiUsvarande verksamheten på detta område har varit vä:"defall och att den biir utvecklas ytterligare. Församlings- och pastoratsförbundet framhåller i sitt remissyttrande att det avser att genom information och rekommendationer till svenska kyrkans församlingar förbättra möjUgheterna för inflyttade finländska lutheraner att få religiös service samt att överläggningar i frågan har ägt rum raellan förbundet och Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige,

Prop. 1975: 26 78

Det bör enligt min mening ankomma på svenska kyrkan att svara för att de av dess medlemmar, som har invandrat från andra länder, får den religiösa service de behöver. Pastoratsförbundets inUiativ får ses som ett led i sådana strävanden. Åtgärder har vidtagits för att öka kyrkans insatser för olika invandrargrupper, Fr,o.ra, innevarande budgetår utgår medel ur kyrkofonden till lön för ytterligare två stiftsadjunkter, som är avsedda för den finskspråkiga befolkningen i Sverige, Sammanlagt finns därmed sex tjänster som stiftsadjunkt för finskspråkiga. Domkapitlen har dessutom länge haft möjlighet att inrätta pastoratsadjunktstjänster för finskspråkiga. Flertalet domkapitel har utnyttjat denna möjlighet, I svenska kyrkan finns vidare anställda präster för invandrare från Estland, Lettland och Ungern,

6.9 Medinflytandefrågor

I fråga om invandrarnas rättsliga ställning och deras möjligheter till medinflytande har IU anfört bl.a, följande synpunkter.

IU framhåller att önskemål om ett ökat inflytande för invandrarna har framförts i den allmänna debatten. Vissa framkomstvägar har anvisats, bl.a, att invandrarna bör vara representerade i politiska och fackliga organisationers valda församlingar, att kommunal rösträtt och valbarhet införs samt att återstående skillnader i lagstiftningen mellan svenska och utiändska medborgare i fråga om tillgången till nyttigheter och samhällsservice bör avlägsnas så långt det är raöjligt, IU anser att bl,a, dessa vägar bör prövas för att öka invandrarnas inflytande i det politiska livet och samhällsdebatten.

För egen del anser jag i likhet med utredningen att strävan också i fortsättningen bör vara att avlägsna återstående skillnader i lagstiftningen meUan i Sverige bosatta utländska medborgare och svenska medborgare. Ett orafattande arbete har under de senaste årtiondena lagts ned på att stärka invandrarnas rättsställning i vistelsestaten. Sverige har tagit aktiv del i detta arbete på det internationella planet. Vidare har Sverige genom att ansluta sig till internationella överenskoraraelser eller träffa särskilda avtal med skilda stater verkat för att tUlförsäkra utlänningar som vistas här samma förmåner som svenska medborgare. Som ett resultat av detta arbete och i stor utsträckning också av ensidiga åtgärder från svensk sida återstår det nuraera få skillnader raeUan utländska och svenska medborgares rättsliga ställning.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att frågan om möjligheterna att i grundlagen föra in ett skydd också för utlänningar som är bosatta i Sverige f.n. prövas av 1973 års fri- och rättighetsutredning. Jag vill också eruira om att SIV i sitt remissyttrande har anfört att verket har inlett en kartläggning av särbestämmelser för utlänningar m.m. Kart-

Prop. 1975: 26 79

läggningen avses ligga till grund för initiativ om undanröjande av sär-bestämraelser.

Även jag anser att det är väsentligt att invandrarna i vårt land på olika sätt bereds ökade raöjUgheter att delta i det politiska livet och i samhällsdebatten, och att praktiska och formella hinder härför så långt möjligt undanröjs. Frågan om utländska medborgares rätt att delta i allmänna val i Sverige har berörts av en rad remissinstanser. Med anledning härav får jag i samråd med chefen för koraraundeparteraentet anföra följande.

I samband med att antalet invandrare har ökat under senare år har frågan om kommunal rösträtt och valbarhet för utländska medborgare tilldragit sig ett allt större intresse. Det har framställts som ett demokratiskt rättvisekrav att invandrarna genom kommunal rösttätt får möjlighet att påverka förhållandena inom kommunen på sådana oraråden som särskilt berör dera, t,ex. undervisning, social omvårdnad, kulturell verksamhet, fritidsverksamhet och boendemiljöns utformning.

Efter beslut i december 1973 av Nordiska ministerrådet har tillsatts en arbetsgrupp, bestående av en ledamot från vart och ett av de nordiska länderna, för att utreda frågan om komraunal rösträtt och valbarhet i bosättningslandel för invandrare från annat nordiskt land. Arbetsgruppens uppdrag avser val i både borgerliga och kyrkliga kommuner. Arbetsgruppen skall överväga de principiella frågorna i sammanhanget och redovisa underlag för ett ställningstagande tUl en eventuell reform. Den skall vidare kartlägga och anvisa lösningar på de praktiska och administrativa problem som kan föreligga. Det ingår däremot inte i uppdraget att göra en samlad bedömning av frågan om kommunal rösträtt och valbarhet för medborgare i annat nordiskt land. Arbetsgruppen väntas redovisa resultatet av sina överväganden inom kort,

1 maj 1974 bemyndigades chefen för koraraundeparteraentet att tillkalla sakkunniga med updrag att utreda frågan om kommunal rösträtt och valbarhet för invandrare (Kn 1974:02). I direktiven uttalas bl.a, att starka skäl talar för att även de invandrare som inte har förvärvat svenskt medborgarskap får rösträtt vid kommunala val. Utredningens överväganden skall enligt direktiven avse invandrare från både nordiska och utomnordiska länder samt såväl val till kommunfullmäktige och landsting som val till kyrkofullmäktige. Utredningen skall också överväga frågan ora valbarhet till de beslutande församlingarna och nämnderna bör tillkomma icke svensk medborgare. Utredningen väntas lägga fram sitt förslag inora kort. Beslut i frågan beräknas kunna föreligga i god tid före 1976 års val,

6.10 Informationsfrågor

IU har föreslagit vissa riktlinjer för information tUl invandrare före invandringen. De föreslagna rUctlinjerna tillstyrks av remissinstanserna. Jag anser i likhet med utredningen att informationen om Sverige i de

Prop. 1975: 26 80

länder, varifrån invandring sker till vårt land, bör ges en sådan inriktning att personer som överväger att flytta hit kan få det faktaunderlag, som behövs för ett realistiskt beslut. Jag förutsätter efter sararåd raed chefen för utrikesdepartementet att hänsyn härtUl tas vid utforraningen av Svenska institutets informationsverksamhet i invandrarnas ursprungsländer.

I fråga om information tiU invandrare efter invandringen till Sverige har IU framhållit att samtiiga informationsansvariga organ bör verka för en utjämning av skillnadema när det gäller informationssituationen för olika språkgrupper i landet och att SIV även framdeles bör ha i uppgift att samordna inforraationsinsatser avseende invandrare. SIV bör få ökade resurser för detta ändamål. Utredningen har vidare föreslagit att informationsinsatserna ökas för att påverka den allmänna opinionen i en för invandrarna gynnsam riktning samt for att skapa ökad förståelse mellan människor med olika språk, värderingar, traditioner, seder och beteendemönster. Sådana insatser raåste läggas upp på mycket lång sikt för att få önskad effekt. Framför allt bör en långsiktig satsning ske på skolväsendet. Även inom massmedia och organisationslivet bör ökade insatser av detta slag göras, SIV bör samordna informationsverksamheten och tillföras ekonomiska och personeUa resurser för uppgiften.

Utredningens förslag om informationsåtgärder för invandrare i Sverige och om opinionsbildande verksamhet avseende allmänheten tillstyrks i stort av remissinstanserna.

Jag har i huvudsak samma uppfattning som utredningen och remissinstanserna i dessa frägor och anser det vara betydelsefullt alt såväl samhällsinformationen till invandrare förbättras och utvidgas som att information till allraänheten i invandringspolitiska frågor ökas inom ramen för en långsiktig planering. Mot denna bakgrund föreslår jag i det följande en väsentlig ökning av SIV:s resurser för informationsverksarahet,

IU har frarahållit att stiftelsen Invandrartidningen har spelat en stor roll för förraedlingen av samhällsinformation till invandrare. IU förordar att verksamheten fortsätter enligt i huvudsak nuvarande riktlinjer. Tidningen har visat sig fyUa ett stort behov. Principerna för sammansättningen av stiftelsens styrelse bör dock ändras. Denna bör få ett breddat parlamentariskt inslag. Desutom bör företrädare för SIV, nämnden för samhällsinforraation (NSI), invandrarintressen och personalen ingå i styrelsen. IU föreslår att statsbidraget till tidningens verksamhet under budgetåret 1975/76 utgår med 1,5 milj. kr.

Remissinstanserna har i stort anslutit sig till förslagen. Stiftelsen Invandrartidningen framhåller vikten av att NSI och SIV är företrädda i styrelsen. Eventuellt bör också SÖ ingå, eftersom tidningen används i undervisningssammanhang. NSI är tveksam tUl förslaget att vara representerad.

Prop. 1975: 26 81

Jag delar bedömningen att invandrartidningen är ett effektivt infor-raationsmedel. Tidningens upplageutveckling är positiv och de olika editionerna har visat sig vara särskilt användbara för målgrappsanpassad information om t.ex, nya lagar eller för annan samhällsinformation. Vidare kan så gott som alla invandrarhushåll nås genom tidningens temanummer, vari olika rayndigheter kan nå ut med angelägen information.

Mot denna bakgrund beräknar jag stiftelsens medelsbehov för budgetåret 1975/76 till 1,5 milj. kr. Jag återkommer härtUl i det följande.

Principerna för sammansättningen av stiftelsens slyrelse bör också enligt min mening ändras så att styrelsen får en breddad parlamentarisk sammansättning, I styrelsen bör vidare ingå företrädare för närmast berörda myndigheter och för invandrarintressen. Vad gäller företrädare för de anställda i stiftelsens styrelse finner jag inte tiUräckliga skäl att frångå de riktlinjer för personalrepresentation i statiig myndighets styrelse m,m, som nyligen har godkänts av riksdagen (prop. 1974:1 bil. 2, p. 7, InU 4, rskr 95). Däremot har jag ingen erinran mot att de anställda i stiftelsen liksom hittills bereds möjlighet att i andra former ta del i styrelsearbetet. Det ankoraraer på regeringen att besluta om styrelsens sammansättning,

6.11 Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna

En förutsättning för att samhällets åtgärder till förmån för invandrare och språkliga minoriteter skall bli effektiva och ändamålsenliga är att de olika berörda myndigheternas ansvarsområden i detta avseende är klart avgränsade.

Är 1968 fastslog statsmakterna principen att den fackmyndighet som har ansvar för viss verksamhet i förhållande till svenska medborgare även skall ha molsvarande ansvar i förhållande till utiänningar sora är bosatta i Sverige. IU har uttalat att denna princip bör gälla även framdeles. Det finns emellertid behov av särskilda åtgärder för att stimulera fackorganen inom olika samhäUsoraråden att vidta nödvändiga åtgärder för invandrare. Mot denna bakgmnd bör samordnande och initiativtagande insatser göras på såväl central som lokal nivå. På central nivå bör SIV enUgt utredningen även i fortsättningen ha denna samordnande och initiativtagande uppgift.

Utredningen har föreslagit att centrala direktiv utfärdas till statsrayndigheterna, vari dessa erinras ora skyldigheten att i resp. verksamhet genomföra de särskilda åtgärder för invandrare som är nödvändiga. I direktiven bör även anges att varje myndighet bör upprätta ett program för sina särskilda åtgärder för invandrare. Utredningen har avvisat tanken på att ställa samman en katalog i vilken statsmakterna anger varje rayndighets arbetsuppgifter när det gäller åtgärder för invandrare.

6 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 26

Prop. 1975: 26 82

IU:s överväganden om ansvarsfördelningen meUan myndigheterna har vunnit anslutning bland reraissinstanserna, sora har framhållit att dessa överväganden inte innebär någon ändring av de riktiinjer som har tillämpats i praxis sedan lång tid och som fastslogs av statsmakterna år 1968. Statskontoret har sålunda betonat att det vore en olämplig lösning att sammanställa en katalog i vilken statsmakterna anger varje myndighets arbetsuppgifter när det gäller särskilda åtgärder för invandrare. Riksrevisionsverket (RRV) har framhåUit vikten av att invandrarnas och minoriteternas behov vägs in som en integrerad del av myndigheternas ordinarie planerings- och budgetarbete.

Jag ansluter mig till utredningens överväganden om ansvarsfördelningen mellan myndigheterna för åtgärder för invandrare och språkliga minoriteter. Jag finner i detta sammanhang anledning att åberopa statsmakternas uttalande år 1968 i denna fråga, i vilket framhölls att ansvaret för att olika konkreta åtgärder på skilda områden vidtas för att ge invandrare stöd och hjälp bör åligga resp. fackmyndighet. Åtgärder för invandrare borde således i princip vidtas av de myndigheter som svarar för motsvarande uppgifter i fråga om svenska medborgare. Det framhölls vidare att det emellertid kan råda delade meningar ora hur gränsema inora olika områden skall dras mellan skUda rayndigheters uppgifter i dessa avseenden inom ramen för den principiella ansvarsfördelningen. Sådana gränsdragningsfrågor ansågs i huvudsak vara av mera praktisk än principiell natur och de torde därför kunna lösas utan större meningsskiljakligheter. Det framhölls slutligen att en sådan spridning av arbetsuppgifterna motiverar att garantier skapas för att en samordning sker av myndigheternas insatser. För denna samordning skulle SIV svara.

Även jag anser att det vore en olämplig lösning att sammanställa en katalog i vilken statsmakterna anger varje myndighets arbelsuppgift när det gäller särskilda åtgärder för invandrare. Jag har samma uppfattning sora bl,a, statskontoret i detta avseende. Samtidigt är det väsentiigt att myndigheterna på lärapligt sätt erinras om att de var och en inom resp. verksamhetsområde har samma ansvar för invandrare som för svenskar och att därutöver särskilda åtgärder i vissa fall är nödvändiga beträffande invandrare.

IU har uttalat att det ibland kan vara ändamålsenligt att de myndigheter som är berörda av en viss fråga bedriver samråd i mera institutionaliserade former, t.ex, i fråga om åtgärder för överföring och omhändertagande av flyktingar, SIV och Svenska Röda korset har föreslagit att ett samarbetsorgan i flyktingfrågor inrättas mellan berörda myndigheter. Inom arbetsmarknadsdepartementet övervägs f,n, formerna för uttagning, överföring och omhändertagande av flyktingar. Frågan om medverkan från myndigheter och vissa frivilliga organisationer, som bl.a. arbetar med flyktingfrågor, har aktualiserats i sammanhanget.

Prop. 1975: 26 83

6.12 Statens invandrarverk m.m.

SIV:s nuvarande organisation framgår av tablån på s, 91,

SIV, som inrättades den 1 juU 1969 (prop, 1968:142, SU 1968:196, rskr 1968:405), handlägger — förutom tillstånds-, kontroll- och medborgarskapsfrågor — frågor rörande invandrarnas anpassning, SIV:s styrelse består av verkschefen och sex lekmannaledamöter. Till verket är knuten en rådgivande expertgrupp raed företrädare för intressen som är berörda av de frågor som SIV handlägger.

Verket består av fyra byråer, nämligen en tillståndsbyrå för handläggning av ärenden enligt utlänningslagstiftningen, en medborgarskapsbyrå för handläggning av ärenden enligt medborgarskapslagstiftningen, en byrå för anpassningsfrågor och en byrå för administrativa uppgifter. Sedan den 1 juli 1973 finns en registerenhet, som handhar frågor om automatisk databehandling av vissa rutiner för handläggning av tillstånds- och medborgarskapsärenden ra,ra.

Mot bakgrund av förslagen ora åtgärder för invandrarnas sociala och kulturella situation har IU tagit upp frågan om i vilken utsträckning SIV:s ledning och organisation i övrigt samt arbetsuppgifter bör ändras för att svara mot de intentioner, som ligger bakom IU:s överväganden.

Jag tar först upp vissa synpunkter på SIV:s ledningsfunktioner.

IU har föreslagit att SIV även i fortsättningen bör ledas av en styrelse med sju ledamöter. Verkets generaldirektör bör liksom hittills vara styrelsens ordförande. Styrelsen bör sora f.n. vara av lekmannakaraktär och ha parlamentarisk förankring. Vidare har utredningen föreslagit att den rådgivande expertgrupp som sedan SIV:s tillkomst varit knuten till SIV avskaffas. Utredningen föreslår även att ett nytt rådgivande organ — invandrarrådet — knyts till SIV. Rädet föreslås få 15 ledamöter som företräder invandrar- och minoritetsorganisationer samt invandrar- och minoritetsintressen i övrigt. SIV skuUe inhämta rådets synpunkter i frågor rörande invandrarnas sociala och kultureUa situation, riktlinjer för SIV:s bidragsgivning samt förslag till årlig ansIagsframstäUning.

Remissinstansema har framfört ett flertal synpunkter på SIV:s ledningsfunktion. Förslaget att expertgruppen bör avskaffas tillstyrks av merparten av remissinstanserna, raen avstyrks av rikspolisstyrelsen, försvarsstaben och AMS. RRV anser det vara en brist att arbetsmarlcnadens parter inte är företrädda i SIV:s ledningsfunktion. De borde enligt RRV antingen vara företrädda i styrelsen eller i det föreslagna invandrarrådet, som därigenom skulle få ett breddat underlag. En rad andra instanser — bl.a, socialstyrelsen. Svenska koraraunförbundet, LO, TCO och Riksförbundet finska föreningar i Sverige — anser att det finns behov av ett rådgivande organ på invandrarpolitikens oraråde med bredare förankring i samhället än vad som skulle vara raöjligt med det av utredningen föreslagna invandrarrådet. Riksförbundet finska föreningar i Sverige

Prop. 1975: 26 84

frarahåller sålunda att i och för sig bör ett organ som kan framföra invandrarnas intressen knytas till SIV, men därutöver bör ett övergripande permanent statligt rådgivande organ 1 invandrar- och minoritetspolitiska frågor inrättas. Rådet bör ha en bred samhällelig förankring.

För egen del anser jag att det inte finns anledning att ompröva statsraakternas beslut av år 1968 ora storleken och saramansättningen av SIV:s styrelse i annan mån än att representanter för verkets anställda bör tillkomma i enlighet med de riktUnjer för personalrepresentantation i StatUg rayndighets styrelse ra.ra. som har godkänts av riksdagen. I fråga om den till SIV knutna expertgruppen tillstyrker jag förslaget att gruppen ersatts raed ett system genora vilket formerna för samarbete med experter inom ett visst område bedöms från fall till fall. SIV:s kompetensområde spänner över så raånga olika sarahällssektorer att det inte är raeningsfullt att i ett och samma organ samla företrädare för aUa dessa olikartade verksamhetsoraråden.

Jag anser i likhet med en rad remissinstanser att det är angeläget att SIV bedriver sin verksamhet i nära kontakt med invandrarnas organisationer och med andra organ som företräder invandrar- och minoritetsintressen. Det bör komma till uttryck i SIV:s instruktion att verket bör vara kontaktorgan mellan sarahället och invandrarorganisationerna. SIV bör emellertid enligt rain raening ges möjligheter att själv avgöra i vilka former verkets samråd med invandrarorganisationer bör ske och hur verket skall utveckla kontaktverksamhet i förhållande till invandrarorganisationer.

Det är enligt min mening angeläget at det även på regeringsnivå utvecklas former för fortlöpande samråd med av invandrar- och minoritetspolitiska frågor berörda organ. I likhet med bl.a. Riksförbundet finska föreningar i Sverige anser jag att ett perraanent rådgivande organ i invandrarfrågor raed bred förankring bör inrättas, I det rådgivande organet, som bör kallas invandrarrådet, bör ingå företrädare för invandrares och språkliga minoriteters egna organisationer, för berörda statliga och koraraunala instanser samt arbetsmarknadens parter. Jag avser att senare föreslå regeringen att ett invandrarråd av detta slag knyts till arbetsmarknadsdepartementet. Det bör ankomma på regeringen att närmare besluta om rådets sammansättning.

Jag övergår nu till att behandla frågan om SIV:s arbetsuppgifter och organisation.

I fråga om verkets uppgifter för invandrarnas anpassning anförde dåvarande departementschefen i prop. 1969: 53 (SU 1969: 86, rskr 1969: 218) att underlag saknades för att fullständigt bedöma omfattningen och inriktningen av insatserna på området innan IU hade redovisat resultatet av sitt arbete. Enligt departementschefen var det emellertid angeläget, att inom den föreslagna organisationen för anpassningsåtgärder, få tUl stånd en förbättrad samordning av de åtgärder som redan då ankom på

Prop. 1975: 26 85

frärast statliga och koraraunala myndigheter och organ. Vidare förelåg ett stort behov av fortsatta initiativ av den art som ankom på den arbetsgrupp för invandrarfrågor, som sedan år 1966 fanns inom dåvarande inrikesdepartementet. Främst gällde det insatser för att tUlgodose invandrarnas behov av information om förhåUandena i Sverige samt åtgärder i syfte att komma till rätta med de initialproblem sora invandrare möter på skilda områden i samhällslivet. Vidare borde det ankoraraa på verket att planera användningen av det särskilda anslag för anpassningsåtgärder sora hade tagits upp på riksstaten för budgetåret 1967/68.

Anpassningsbyråns arbetsuppgifter och arbetssätt har lett till en intern indelning i sektioner. Inora dessa innebär arbetet främst initiativtagande, kontaktskapande, samordnande och informerande verksamhet av mycket varierad karaktär i förhållande till myndigheter, organisationer, företag, massmedia och enskUda. De skilda sektionernas ansvarsområden är följande.

Kommunsektionen initierar och medverkar till åtgärder för att tillgodose invandrarnas särskilda behov inom kommunernas ansvarsområden, bl.a, medinflytande, förbättrad information till invandrare och svenskar bl,a, genom inrättandet av en invandrarbyrå eller motsvarande samt förbättrad tolkförraedling. Vidare bistår sektionen invandrarfunk-tionerna med viss rådgivning m.m.

Arbetsmarknadssektionen verkar för att åtgärder vidtas så att invandrarna på ett naturligt sätt koramer in i svenskt arbetsliv och att de särskUda problem, som möter dem på arbetsplatserna, minskas. Insalsema inriktas främst på svenskundervisning, introduktion av nyanställda, arbetsplatstolkning, information, deltagande och medinflytande i fackföreningarnas arbete samt arbetarskydd.

Organisationssektionen svarar för SIV:s uppgift att vara kontaktorgan mellan samhället och invandrarnas organisationer och trossamfund samt svenska organisationer och institutioner, som sysslar med invandrarfrågor. Sektionen har därvid till huvuduppgift att fördela bidrag till organisationerna och att ge råd och hjälp i föreningstekniska frågor.

Utbildningssektionen följer löpande behovet av åtgärder samt initierar och saraordnar åtgärder i fråga om invandrarbarns och vuxna invandrares utbildning, frilidsfrågor för barn och ungdom, litteraturförsörjning genom biblioteken, invandrarkunskap i utbildning för svenskar och nordiska utbildningsfrågor.

Myndighelssektionen stimulerar centrala myndigheter och organ tUl åtgärder för invandrarna, sararåder raed myndigheterna om konkreta åtgärder samt samordnar dessa i de fall flera myndigheter är berörda.

Publikationssektionen framställer material som informerar invandrarna om det svenska samhället, påverkar myndigheter och organisationer att inforraera invandrarna ora rättigheter och skyldigheter, verkar för sam-

Prop. 1975: 26 86

ordning av sådana insatser samt sprider kunskap bland svenskarna om vaiför invandrarna kommit hit och vilken betydelse de har för Sverige.

Konsulentsektionen kompletterar den informationsservie, som invandrarbyråer, myndigheter och organisationer ger invandrarna i individuella ärenden samt sprider erfarenheter av detta inom och utom verket. Vidare anlitas konsulenterna av tillståndsbyrån för sociala utredningar i vissa tillståndsärenden.

Enligt personalstaten finns 16 tjänster för de uppgifter, som ankommer på anpassningsbyrån. Häratöver finns 15 extra- eller arvodestjänster, som avlönas från anslaget Anpassningsåtgärder för invandrare,

SrV:s informationsuppgifter handhas f.n. av två informationstjänstemän direkt under verksledningen. Med anlitande av medel från anpassningsanslaget har verket dessutom anställt ytterligare personer för uppgifterna. Sålunda finns sammanlagt åtta tjänstemän, som utgör den s. k. informationsenheten. Den svarar för SIV:s pressombudsmannafunktion, ger ut en facktidskrift. Ny i Sverige, producerar vissa trycksaker för extern information, svarar för verkets seminarieverksamhet och pressklippservice samt verkets interninformation. Informationen riktar sig till invandrare, den svenska allmänheten, massmedia och andra målgrupper. Någon klar gränsdragning mot anpassningsbyråns verksamhet finns inte.

IU föreslår vissa förändringar av verkets organisation och har därvid anfört följande. Ansvaret för att omvandla de övergripande målen till anvisningar och riktlinjer för verksamheten inom skilda samhällsområden bör till övervägande del vUa på SIV. Sarahällsutvecklingen medför att målen med tiden måste utvecklas. Delta ställer krav på en uppföljning och utvärdering av gjorda insatser inora olika områden för att statsmakterna skall ha ett uttömmande beslutsunderlag, SIV bör därför svara för långtidsplanering, utredningsverksamhet och metodutveckling vid sidan om den initiativtagande, pådrivande och samordnande verksamheten. För dessa arbetsuppgifter bör en utrednings- och samordningsenhet inrättas inora SIV,

Den hittiUsvarande verksamheten inom anpassningsbyrån och den s,k. informationsenheten hos SIV har visat, att ett av de mest betydelsefulla medlen för att underlätta invandrarnas anpassning i vårt land är information. Planering, produktion och distribution av sådan information, som måste utformas med hänsyn till de olika målgrupperna som bör nås, kräver särskild kunskap. Detta arbete samt uppgiften att samordna andra myndigheters och organs informationsinsatser motiverar en särskild organisatorisk enhet, som bör ha det övergripande ansvaret för SIV:s informationsuppgifter.

Enheten för utrednings- och samordningsverksamhet bör svara för samordning av åtgärder tiU förmån för invandrare i Sverige, I uppgiften bör bl.a, ingå långtidsplanering, utredningsverksamhet, intemationella

Prop. 1975: 26 87

frågor, metodutveckling, frågor gällande avgränsning av berörda myndigheters och andra organs resp, ansvarsområden när det gäller åtgärder för invandrare, utarbetande av råd och anvisningar samt insatser av allmänt initiativlagande och pådrivande karaktär. Enheten bör vidare svara för SIV:s anslagsfördelande verksamhet, dvs. bidragsgivning till mvandrar- och minoritetsorganisationer m.fl. En väsentlig del av den anslagsfördelande verksamheten bör innefatta uppföljning av effekterna av bidragen. En viktig uppgift i sararaanhanget är kontaktverksamhet avseende invandrar- och minoritetsorganisationer.

Den föreslagna informationsenhetens huvudsakliga arbetsuppgifter bör vara informationsplanering i samråd med NSI och övriga berörda myndigheter samt informationsproduktion avseende såväl invandrare som allmänheten och dokumentation. Enheten bör därvid ge kontinuerlig och systematisk inforraation tiU raassmedia i såväl Sverige som utlandet, informationsteknisk service till andra myndigheter och organ som komraer i kontakt med invandrarfrågor samt intemt inom SIV, producera och distribuera trycksaker och AV-raaterial av olika slag, medverka i och samordna kurser, konferenser ra,ra. i invandrarfrågor samt svara för SIV:s biblioteks- och dokuraentationsverksarahet samt allmän upplysningsverksamhet avseende enskilda förfrågningar.

IU:s förslag om organisatoriska förändringar av SIV:s verksamhet för invandrarnas kulturella och sociala situation är av översiktlig karaktär. IU har inte närmare gått in på frågan om personalresurser och anslagsbehov i anslutning härtill.

IU har inte funnit skäl att föreslå någon ändring av 1968 års beslut att handläggningen av såväl frågor enligt utlännings- och medborgar-skapslagstiftningcn som saraordningen av åtgärder för invandrarnas anpassning m.m, bör ankomma på SIV. Erfarenheterna visar att sammanföringen av dessa två slag av arbetsuppgifter är ändamålsenlig.

Jag delar IU:s uppfattning och anser att verkets arbetsuppgifter bör vara att fullgöra de uppgifter som enligt utiännings- och medborgarskapslagstiflningen eller annan författning ankoramer på den centrala utiänningsmyndighelen samt att föra register och statistik över utlänningar i Sverige i den utsträckning som behövs för verksaraheten. Vidare bör SIV svara för samordning av åtgärder för invandrare i Sverige samt efter samråd raed berörda myndigheter vidta eller föreslå åtgärder, verka för att institutioner och organisationer utanför rayndig-hetskretsen vidtar behövliga åtgärder och fördela de anslag som kan StäUas tUl SIV:s förfogande för bidragsgivning. Dessutom bör SIV i samråd med NSI svara för samordning av samhällsinformation till och om invandrare, ta inilialiv till informationsåtgärder, svara för allmän samhällsinformation tUl invandrare, som inte åligger annan myndighet och svara för information tUl aUmänheten i invandringspolitiska frågor. Det bör vidare ankomma på SIV att svara för dokuraentation i

Prop. 1975: 26 88

frågor om invandrarnas sociala och kulturella situation samt att vara ett kontaktorgan mellan samhället och invandrar- och minoritetsorganisationer.

I likhet med IU och flertalet av de remissinstanser, som har yttrat sig i frågan, anser jag, att anpassnings- och informationsverksamheten bör organiseras på två skilda enheter, samordningsenheten och informationsenheten. Detta innebär att den nuvarande anpassningsbyrån i huvudsak ersätts av samordningsenheten och att en ny enhet inrättas för informationsuppgifterna. Samordningsenheten och informationsenheten bör därvid ha i huvudsak de uppgifter som enligt IU:s förslag skulle ankomma på enheten för utrednings- och samordningsverksamhet resp, enheten för informationsverksamhet.

I samband med beredningen av IU:s organisaiionsförslag har en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet — vari har ingått representanter för SIV och personalorganisationerna vid verket samt statskontoret — utarbetat förslag tUl detaljorganisation av de båda föreslagna enheierna. Enligt förslaget bör samordningsenheten under enhetsledningen kunna delas in i sex sektioner med i huvudsak samma ansvarsområden som f.n. Publikationssektionens uppgifter förs därvid över till den föreslagna informationsenheten.

Informationsenheten bör enligt förslaget delas in i två sektioner — produktionssektionen samt dokumentations- och servicesektionen — med i huvudsak följande arbetsuppgifter.

Produktionssektionen bör klarlägga och analysera invandrarnas informationsbehov samt bestäraraa målgrupper, ge råd till och påverka andra myndigheter beträffande informationen till invandrarna samt samordna insatserna. Sektionen bör vidare producera informationsmaterial för invandrare och svenskar, samt svara för marknadsföring och distribution av informationsmaterialet och ulvärdera insatserna.

Som underlag för SIV:s verksamhet behövs dokumentation om invandrarnas och minoriteternas ekonomiska, kulturella och sociala situation ra,ra. Dokumentations- och servicesektionen bör svara för dokumentationen genora att samla, bearbeta samt externt och internt tiUhandahålla information i invandrar- och minoritetsfrågor. Sektionen bör därvid bl,a, bevaka att vetenskapliga metodkrav beaktas vid verkets kartläggningar av invandrarnas situation och behov inom skilda samhällssektorer, vid utvärdering av försöksverksamhet, informationsinsatser m,m. Sektionen bör vidare svara för bibUoteks-, pressklipps- och seminarieverksamheten.

Verkets pressombudsmannafunktion bör ha en fristående ställning och inte vara inordnad i någon sektion.

Arbetsgruppen framhåller att arbetsuppgifierna inom samordningsenheten och informationsenheten hänger intimt samman samt att inrättandet av två enheter inte innebär att alla informationsuppgifter bör

Prop. 1975: 26 89

skiljas ut till den sistnämnda enheten. Detta medför behov av saraarbete och krav på en flexibel organisation. Kravet på flexibUitet kan tillgodoses genom att frågor, som rör flera arbetsenheter inom verket, hänförs till projekt, sora sköts av arbetsgrupper med representanter för berörda enheter. Huvudansvaret bör därvid alltid ligga på endera enheten. Avgörande för placeringen är uppgiftens karaktär m.m. Jag ansluter mig tUI dessa synpunkter.

Som jag tidigare har anmält bör anpassnings- och informationsverksamheten organiseras på två skilda enheter, samordningsenheten och informationsenheten. Förslag till internorganisation har lagts fram av arbetsmarknadsdepartementets arbetsgrapp. Jag finner emeUertid inte anledning att här ta ställning till arbetsgruppens förslag i detta avseende, eftersom det ankommer på regeringen att besluta om enheiernas delaljorganisation. Grappens förslag komraer då att vara av stort värde.

Några reraissinstanser har tagit upp frågan ora en regional organisation för verksarahet för invandrare. Även arbetsgrappen har övervägt huruvida det kan vara lärapligt att överföra viss del av den kartläggande, initiativtagande och samordnande verksamhet, som åligger komraun-sektionen, till någon form av regional organisation. Bl.a. har arbetsgruppen övervägt att föreslå en försöksverksarahet, sora innebär, att hos SIV anställda tjänstemän placeras på länsnivå. Med hänsyn tlU att ställning ännu inte har tagits till länsberedningens förslag i betänkandet (SOU 1974:84) Stat och koramun i samverkan, som behandlar samhällsverksamheten på regional nivå ra.ra. särat det förhållandet alt SIV alltjärat är inne i ett uppbyggnadsskede, ansåg arbetsgruppen emellertid att en sådan försöksverksamhet ännu inte borde startas.

Enligt min uppfattning bör ställning tas till frågan om en regional organisation först när erfarenheter har vunnits av den utvidgade verksamhet hos SIV som jag nu förordar.

I det föregående har jag lämnat en utförlig redogörelse för innehållet i RRV:s revisionsrapport avseende principema och formerna för SIV:s verksamhet på anpassningsområdet.

RRV konstaterade vissa brister i fråga om planering, dokumentation och utvärdering av insatserna. IU betonar viklen av dokumentation och utvärdering antingen insatserna gjorts av SIV eller andra instanser.

Under granskningsarbetet har SIV förklarat sig i huvudsak dela RRV:s uppfattning. SIV har emellertid hänvisat till resursbrist och att anpassningsverksamheten har befunnit sig i ett uppbyggnadsskede, varvid fältarbetet har prioriterats fraraför basarbetet.

I likhet raed RRV vUl jag framhålla, att planerings-, uppföljnings- och dokumentationsarbetet inte bör ses som aktiviteter, sora konkurrerar raed fältarbetet utan som insatser, som bygger under och möjliggör styrning av detta. Det är av stor vikt att SIV avsätter ökade resurser härför, eftersom underlag eljest inte komraer att finnas för planering av och

Prop. 1975: 26 90

beslut ora den framtida inriktningen av samhällets insatser för att förbättra invandrarnas kulturella och sociala situation. Enligt min mening bör arbetet med planering och dokumentation samt utvärdering av gjorda insatser ske fortlöpande inom resp. arbetsenhet med användande av de tillgängliga resurserna.

En ökad satsning på basfunktionerna får dock inte innebära att fält-och kontaktverksamheterna eftersatts. Verket bör därför tillföras ytterligare personella resurser för anpassnings- och informationsarbetet. Jag återkommer till detta i det följande.

Eftersom SIV är och bör förbli ett centralt samordnande, bevakande och initiativtagande organ på det invandringspolitiska området, är det enligt RRV:s uppfattning nödvändigt att verket i högre grad än hittills ägnar sig åt långtidsplanering, innefattande en omsorgsfull mål/medel-, tid- och kostnadsplanering. För dessa uppgifter bör enligt min mening särskilda resurser lillföras verket.

Arbetsgmppen har övervägt att föreslå att ett planeringssekretariat, knutet direkt till verksledningen, inrättas. Risk finns emellertid för att ett sådant sekretariat kan uppfattas som ett raellanled mellan byråerna och verksledningen, vUket försvårar kontaktema. Arbetsgruppen har därför föreslagit att den särskilda planeringsfunktionen bör läggas i anslutning till någon byrå eller enhet. Eftersom planeringsarbetet bör avse hela verkets verksamhet, har arbetsgruppen föreslagit att en ny sektion inrättas inom administrativa byrån för ändamålet. Jag delar uppfattningen att den adrainistrativa byrån bör förstärkas för att möjliggöra en förbättrad planeringsverksamhet. Det ankoraraer emellertid på regeringen att besluta om annan placering av de särskilda resurserna för långtidsplanering om så skulle visa sig lämpligare.

I anslutning till långtidsplaneringen vill jag ta upp frågan om sambandet mellan samordningsenhetens och informationsenhetens arbete. Som jag lidigare har påpekat är det svårt att dra klara gränser mellan de båda enhetemas uppgifter. Dessutom komraer enheterna att disponera gemensamma medel för informationsverksamheten, vilket ställer stora krav på planering och samordning av enheternas verksamhet. Vidare bör samordning och integrering med övriga arbetsenheter inom verket ske i så stor utsträckning som möjligt. Enligt rain mening är det lämpligt att också sådana planerings- och samordningfrågor handläggs inom ramen för långtidsplaneringen inom administrativa byrån. I verksamheten bör även ingå SIV:s budget- och petitaarbete.

Verkets föreslagna organisation framgär av tablån på s, 92,

Jag beräknar samordningsenhetens personalbehov till 29 tjänster, varav en enhetschef. För informationsenheten beräknar jag personalbehovet tiU, förutom en tjänst som enhetschef, 20 tjänster. För planerings-och samordningsuppgifter m.m. bör tre tjänster tillföras adrainistrativa byrån.

1.U	T—
to
.J	2	2
cc	1 0) c	2
>	1 (U
K-	\|0
to


	w
	c
	rt

J)	(A
cn	C
c	Q)
c c	C
to	E
	(0
D	c




"5
	0)
O)	x:
(U	c
a:	a>

ifl
cn
c

c
■o

o E	0) .c
cö	c
W	cu

O)	■rt
s	XI


i	m

w
•O
C
IS
	■rt

	>.
H	X>

Prop. 1975: 26 93

För SIV:s anpassnings- och informationsverksamhet finns f.n. sammanlagt 18 tjänster enligt organisationsplanen, vartill kommer 21 extra-eller arvodestjänster, som avlönas från anslaget Anpassningsåtgärder för invandrare. Min beräkning av personalbehovet innebär således att SIV bör tillföras 35 tjänster för anpassnings-, informations- och planerings-uppgifter, varav 14 tjänster ulgör en reeU förstärkning av resurserna.

I de delar som anställnings- och arbetsvillkor beträffande tjänster som direkt berörs av omorganisationen är förhandlingsfrågor avser jag att ge statens avtalsverk förhandlingsuppdrag.

På grandval av SIV:s anslagsframställning förordar jag vidare vissa förstärkningar av verkets övriga enheter. För tillståndsbyrån beräknar jag medel för tUlfällig förstärkning — motsvarande tre tjänster — av den handläggande personalen för avarbetning av balanser. Det ökande antalet ansökningar om svenskt medborgarskap motiverar en förstärkning av personalen för handläggning av medborgarskapsärenden. Jag beräknar medel för en byrådirektör och en tillfäUig förstärkning motsvarande ett biträde. Vidare beräknar jag medel för tiUfällig förstärkning av dels verkets arkivpersonal i samband med omlokaliseringen till Norrköping dels ock verkets expeditionsvaktpersonal.

Registerenheten — som inrättades den 1 juli 1973 — har enligt personalplanen 55 tjänster, varav 53 biträden. Enligt verket visar erfarenheterna att ytterligare biträdestjänster behövs för den löpande verksamheten, främst beroende på vissa tekniska svårigheter och att vissa rutiner tar längre tid än som beräknades i systemförslaget Informationssystem för utlänningsärenden. Hämtöver behövs medel för tillfällig manuell registrering av medborgarskapsärenden i avvaktan på verkets flyttning till Norrköping.

Jag är inte beredd att före verkels flyttning ta ställning till registerenhetens framtida personalbehov. Jag bedömer eraellertid det nödvändigt att enheten tillförs vissa ytterligare resurser. Jag beräknar därför medel för tillfällig förstärkning av biträdespersonalen, raotsvarande åtta tjänster, varav sex kvalificerade.

Verket har begärt att ett stort antal tjänster dubbleras inför omlokaliseringen. Eftersom statens personalnämnd —i yttrande över denna del av SIV:s anslagsframställning — endast har ansett sig kunna göra en preliminär bedömnmg av behovet av dubbleringar bör frågan prövas i ett senare samraanhang.

Anslagsfrågor

Medelsbehovet under anslaget Statens invandrarverk för budgetåret 1975/76 beräknar jag i 1974 års pris- och löneläge inkl. förhöjt lönekostnadspålägg till 24 650 000 kr. vilket, jämfört med det i prop. 1975:1 (bil. 13) upptagna beloppet 16 455 000 kr., innebär en ökning med 8 195 000 kr. Kostnaderna fördelar sig enligt följande.

Prop. 1975: 26 94

1. Lönekostnader 16195 000

2. Sjukvård 88 000

3. Reseersättningar 917 000 därav utrikes resor (18 000)

4. Lokalkostnader 2 102 000

5. Expenser 1 993 000 därav representation (5 000)

6. Automatisk databehandling 2 425 000

7. Översättningskostnader 600 000

8. Utbildnings- och instruktionsverksamhet 65 000

9. Rationaliserings- och

UtveckUngsarbete 265 000

24 650 000

Under anslaget beräknar jag 2 265 000 kr. för löne- och prisomräkning, varav 376 340 kr. för förhöjt lönekostnadspålägg avseende befintiig personal. Vidare beräknar jag sammanlagt 2 050 000 kr. för kostnader i samband med verkets utlokalisering.

Under anslaget Anpassningsåtgärder för invandrare har för innevarande budgetår anvisats 4 195 000 kr. I prop. 1975:1 (bil. 13) har anslaget tagits upp med oförändrat belopp. Jag förordar att anslaget för nästa budgetår förs upp med 5 700 000 kr. och att anslaget i fortsättningen benämns Ätgärder för invandrare. Anslaget bör — sora har framgått av det föregående — användas för verksamhetsbidrag till invandrarorganisationer (1,6 milj. kr.), projektbidrag tiU organisaiioner, trossamfund och kommuner m.fl. (1,8 milj. kr.) samt bidrag tiU stiftelsen Invandrartidningen för att täcka underskott i tidningsverksamheten (1,5 milj, kr,). Från anslaget bör vidare bestridas bl,a, kostnaderna för verkets informationsverksamhet (0,8 milj, kr.).

De medel som ställs tUl förfogande för åtgärder för invandrare genom uppräkningen av anslaget från 4 195 000 kr. till 5 700 000 kr. innebär i realiteten en avsevärt större kapacitetsökning än vad de nominella beloppen visar. Detta beror på att nuvarande anslag belastas med löne- och följdkostnader till ett sammanlagt belopp av ca 1 530 000 kr. Fr.o.m, budgetåret 1975/76 kommer dessa kostnader att bestridas från anslaget Statens invandrarverk, varvid motsvarande belopp frigörs för anpassnings- och informationsåtgärder.

6.13 Forskningsfrågor

IU har i sitt betänkande även tagit upp frågan om statistik och forskning vad gäller internationell migration, invandrare och etniska minoriteter. Utredningen påtalar vissa brister i den nuvarande statisti-

Prop. 1975: 26 95

ken, bl.a. vad gäller uppgifter om invandrare på den svenska arbetsmarknaden. Vidare betonar utredningen vikten av att det internationella samarbetet på migrationsforskningens område utvecklas. Utredningen föreslår att en basorganisation för migrationsforskning inrättas i Sverige och att raedel anslås för att stimulera forskning med anknytning till invandringen.

Remissinstanserna har understrukit vikten av utökade insatser vad gäller forskning och statistik med anknytning tUl invandringen och etniska minoriteter. Även förslaget om ett organ som skulle verka för samordning av forskningsinsatserna tillstyrks av remissinstanserna som redovisar olika synpunkter i frågan ora huvudmannaskapet för ett sådant samordnings- och samrådsorgan i forskningsfrågor.

Jag delar utredningens uppfattning att det statistiska underlaget för att bedöma frågor med anknytning tiU invandringen samt till invandrarnas och minoriteternas sociala och kulturella situation kan förbättras. Av såväl statistiska centralbyråns (SCB) som riksskatteverkets remissyttranden framgår att arbete pågår inom berörda myndigheter i syfte att undvika de felaktigheter i registreringen av utländska medborgare som har påtalats av IU.

I anslutning till IU:s och vissa remissinstansers uttalande om behovet av förbättrade statistiska uppgifter ora invandrarna på den svenska arbetsraarknaden vill jag anraäla att regeringen efter rain föredragning nyligen uppdragit åt SCB, AMS och SIV att utarbeta ett förslag till periodisk statistik över sysselsättningsläget för utländska arbetstagare i Sverige, Resultatet av arbetet skall redovisas före innevarande budgetårs utgång,

I likhet raed IU och remissinstanserna anser jag att det är viktigt att utveckla det internationella samarbetet vad gäller forskning om internationell migration. Sverige deltar aktivt i arbetet inom de internationella organisationerna i syfte att vidga kunskapsunderlaget ora orafattningen och verkningarna av migrationen i Europa. Bilateralt samarbete på migrationsforskningsorarådet förekommer även med framför allt Finland och Jugoslavien.

I årets budgetproposUion (prop, 1975: 1 bil, 13, s, 41—48) har regeringen anmält vissa frågor om den fortsatta forskningen inom ramen för arbetsmarknadspolitiken på grundval av betänkandet (SOU 1974:29) Att utvärdera arbetsmarknadspolitik, sora sammanställts av den av dåvarande chefen för inrikesdepartementet tillsatta expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA). EFA har i betänkandet bl.a, redovisat en studie om invandringens ekonomiska effekter för Sverige, Beträffande ytterligare forskning inom ramen för invandrmgs-politiken anmäls att IU har tagit upp vissa forskningsfrågor i sitt betänkande och att frågan om fortsatta insatser på området bereds i samband med utredningens förslag i övrigt.

Prop. 1975: 26 96

För egen del ansluter jag mig till IU:s och remissinstansernas uppfattning att forskningen med anknytning till invandringen behöver förstärkas. Forskningsinsatserna på detta område har hittills varit ganska ringa och splittrade med hänsyn till de omfattande resurser som samhället varje år anslår för åtgärder på invandringspolitikens oraråde. Forskningen på området bör enligt min mening ha som ett väsentUgt syfte att ge vägledning för det fortsatta reformarbetet inom invandringspolitiken. Det är därför av stor vikt att en nära kontakt upprätthålls mellan forskningen och de adrainistrativa instanserna så att forskningsresultat kan omsättas i praktiska reformer. Samtidigt är det en viktig uppgift för forskningen att ge underlag för utvärdering och omprövning av redan pågående verksamhet.

Den organisatoriska raraen för den fortsatta invandringsforskningen bör tillgodose behovet av en sådan saraordning och återföring av forskningsresultaten. Jag avser mot denna bakgrund inom kort föreslå regeringen att en expertgrupp för invandringsforskning knyts till arbetsmarknadsdepartementet. I gruppen bör ingå företrädare för forskningen på området och för närraast berörda rayndigheter. Gruppen bör arbeta i nära samråd med arbetsmarknadens parter och med invandrarorganisationerna. Det tillkommer regeringen att besluta i denna fråga.

I likhet med vad bl.a. UKÄ och statens råd för samhällsforskning har framhålUt i sina remissyttranden anser jag det vara angeläget att forskningen på delta område bedrivs och utvecklas inom ramen för universitetens och forskningsrådens verksamhet i stort. Därigenom förbättras föratsättningama för forskning av tvärvetenskaplig karaktär. Anslag för utökade insaiser på forskningsområdet bör bl. a. kunna utgå inom ramen för de medel som arbetsmarknadsdepartementet förfogar över för forskningsverksamhet.

7 Auktorisation av tolkar och översättare m. m.

Som inledningsvis har nämnts har inom arbetsmarknadsdepartementet utarbetats promemorian (Ds A 1974: 9) Auktorisation av tolkar och översättare. Förslaget innebär att tolkar och översättare som anlitas av myndigheter och av allmänheten bör ges möjlighet att få sin kompetens prövad. Denna kompetensprövning bör enligt förslaget handhas av en särskild statlig nämnd som även bör utöva tillsyn över godkända tolkars och auktoriserade översättares verksarahet.

Promemorian behandlar också frågan ora hur tolkförmedling bör bedrivas i framtiden.

Promemorians innehåll framgår av bilaga 1.

Prop. 1975: 26 97

8 Remissyttrandena

Det övervägande antalet remissinstanser ansluter sig till det föreslagna systemet för godkännande av tolkar och auktorisation av translatorer. Således framhåller UKA att goda skäl talar för att ett auktorlsationssystera införs för tolkar och översättare. Det finns uppenbarligen raycket stora behov för dem, som använder tolk eller översättare, att få veta vem de anförtror sina angelägenheter åt och att denne är kompetent att lösa sina uppgifter, FAT uttrycker sin tillfredsställelse över förslaget om inrättande av ett auktorlsationssystera raed en statiig myndighet som huvudman samt framhåller att det är utomordentiigt viktigt att man beaktar skiUnaden mellan de två yrkeskategorierna tolk och translator. Det är två skilda yrken som arbetar på helt olika sätt och under helt olika förhållanden och som endast i vissa avseenden låter sig innefattas i samma begrepp.

Ett par instanser, bl.a, Stockholms universitet, anser att det måste tillkorama en högre allmän auktorisationsnivå, som svarar mot den högre tolkutbUdningen, Härvid kunde begreppet auktoriserad tolk garanlera motsvarande nivå som auktoriserad translator. SACOfSR och Riksförbundet finska föreningar anför liknande synpunkter.

TCO anser att arbetsplatstolkar bör betraktas som fackliga förtroendemän och sålunda utses av vederbörande fackliga organisation. I fråga om andra tolkar än arbetsplatstolkar anser TCO att godkännande bör införas och att det därvid bör eftersträvas att godkända tolkar tas i anspråk i första hand, men att de fackliga förtroendemännen bör kunna biträda sina arbetskamrater med tolkning även utanför arbetsplatsen när dessa så önskar och arbetet inte hindras därav. LO framför liknande synpunkter och anför bl.a. att arbetsplatstolkarna inte bör omfattas av det föreslagna auktorisationssystemet. För arbetsplatstolkar liksora för två- eller flerspråkiga kontaktombud eller skyddsombud med status som fackliga förtroendemän enUgt lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen föreligger inget behov att i form av auktorisation särskilt dokumentera sin ställning som godkända tolkar. Beträffande tolkning i andra sammanhang bör i första hand av näranden godkända tolkar anlitas. Vid behov bör emellertid sådana fackliga förtroendemän kunna anlitas även utanför arbetsplatsen.

NO ifrågasätter om ett auktorisationssystem erbjuder den lärapUgaste lösningen. Någon mera ingående analys av olika alternativ till auktorisation synes inte ha föregått det i promemorian framförda förslaget. Det borde ligga nära till hands att knyta kompetensprövning av olika slag av tolkar och översättare tiU utbUdningsinstitutionema, som bör ha de bästa förutsättningarna för att bedöma kompetensen. Alternativ till auktorisation av tolkar bör därför övervägas ytterligare. Vad gäller

7 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 26

Prop. 1975: 26 98

översättare avstyrker NO förslaget ora auktorisation och framhåller bl.a. att dessa huvudsakligen anlitas för översättning av skriftligt material och att rättssäkerhetssynpunkter därför knappast gör sig gällande. En auktorisation av translator synes inte heller fylla något utpräglat behov hos en utsatt avnämargrupp. Att handelskamrarna i stort sett upphört med auktorisation av translatorer tyder också på att behovet inom näringslivet av särskilt kompetensbevis är tämligen ringa.

Beträffande kunskapskravet och övriga villkor för godkännande av tolk resp. auktorisation av translator har flertalet remissinstanser i huvudsak anslutit sig till de i promemorian framförda förslagen eller lämnat dem utan erinran. Några instanser har emellertid anfört avvikande eller kompletterande synpunkter bl.a, i fråga om utbildnings- och prakttkkraven,

LO föratsätter att nya former för prövningsförfarandet fastställs med beaktande av UtbUdningsmöjlighelerna och samhällets och näringslivets allmänna behov. Tolkutbildningen bör bygga på den kunskap och erfarenhet som redan aktivt tvåspråkiga personer förvärvat inom arbetslivet, LO anser därför att ett krav för godkännande av tolkar bör vara minst fyra års arbetslivserfarenhet. Avkall på detta krav bör göras endast i undantagsfall, efter särskild prövning i nämnden. LO anser vidare att utbildningen av arbetsplatstolkar i lildiet raed all utbildning av fackliga förtroendemän bör ske genom de fackliga organisationerna. TCO anför synpunkter som nära ansluter till LO's krav om arbetslivserfarenhet och utbildning av arbetsplatstolkar.

Skånes Handelskammare ifrågasätter om inte en högre kunskapsnivå för godkända tolkar bör övervägas.

Ett par instanser anser att övergångsbestämmelsen om att auktorisation av handelskammare skall gälla sju år från dagen för handelskammarens auktorisation bör ändras. Stockholms Handelskammare anför sålunda att den föreslagna bestämmelsen i en del fall kan leda tUl orimliga konsekvenser och anser att tidsfristen i stället bör relateras tUl förordningens ikraftträdande i likhet med vad som gäller för godkännande och auktorisation av revisorer. Till övergångsbestämmelserna bör fogas en föreskrift om hur sådana klagomål mot auktoriserade translatorer skall behandlas, vilka avser handlingar begångna före förordningens ikraftträdande, Skånes Handelskammare föreslår att redan meddelade auktorisationer förblir gällande under i princip fem år från förordningens ikraftträdande.

Kommerskollegium konstaterar att det utkast till förordning som finns i proraemorian nära ansluter till gällande kungörelse om auktorisation och godkännande av revisorer. Det kan i och för sig ifrågasättas i vilken utsträckning de regler som gäller på revisorsområdet kan till-lämpas även på tolk- och translatorsorarådet. Ett exerapel härpå utgör kravet att translatorer skall ha väl vitsordad verksamhet som translator

Prop. 1975: 26 99

under rainst fera år. Det torde av praktiska skäl vara betydligt svårare för en translator än för en revisor att kunna styrka kvaliteten på och omfattningen av sin verksamhet eftersom verksamheterna bedrivs i helt olika former. Erfarenheterna från tillämpningen av revisorskungörelsen bör tillgodogöras vid utformningen av förordningen ora godkännande av tolkar och auktorisation av translatorer. Den författningsmässiga regleringen bör således bli föremål för ytterligare översyn innan verksamheten påbörjas.

Saratliga instanser sora har yttrat sig härom anser att tystnadsplikt för godkända tolkar och auktoriserade translatorer bör införas. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet anser att det bör övervägas om inte tystnadsplikten kan omfatta alla tolkar som förraedlas av offentligt organ, eftersom de godkända tolkama under avsevärd tid kommer att utgöra endast en liten del av saratliga tolkar som anlitas i offentlig verksamhet. Även RÄ anser att tystnadsplikten bör utvidgas i viss utsträckning. FAT förordar — sora komplettering till en allraän tystnadsplikt — att en rauntlig eller skriftlig, edligt förpliktande försäkran införs i fråga ora translatorerna. Detta skulle innebära att Sverige i likhet raed många andra länder hade tillgång till officiellt auktoriserade, edsvurna translatorer. Flera av Sverige ratificerade Internationella konventioner föreskriver att översättningar skall bestyrkas av "edsvurna översättare" med officiell auktorisation.

Ingen instans har avstyrkt förslaget om att yrkesbeteckningarna godkänd toUc och auktoriserad translator bör åtnjuta skydd i lag. FAT betonar att det är mycket viktigt att införa skydd för yrkesbeteckningarna. Sedan Stockholms Handelskammare upphörde med sin auktorisationsverksarahet har kunnat konstateras en tendens till ökat missbruk av yrkesbeteckningen auktoriserad translator. Utan straffrättsligt skydd skulle risken för missbruk sannolikt öka ytterligare, varigenora bl.a, rättssäkerheten skulle äventyras. Svea hovrätt ställer sig tveksara till lärapligheten av ett straffsanktionerat skydd och anser att frågan bör övervägas ytterligare.

Förslaget om inrättande av en särskild statlig nämnd som bl,a, skall svara för verksamheten med prövning av tolkars och översättares kompetens, tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan samtliga instanser. Flertalet instanser som har yttrat sig om näranden begränsar sina synpunkter till frågan om dess sammansättning. Sålunda önskar SÖ bli företrädd i nämnden eftersom SÖ skall ha ansvaret för utbildningen av tolkar. Även SIV anser det angeläget att SÖ får en representant i nämnden. Med tanke på att nämnden förtitsätts sara-arbeta raed invandrarbyråerna anser RIB det naturligt att förbundet skall vara representerat. SACOISR, kommerskollegium, Skånes Handelskammare m.fl. framhåller vikten av att näringslivet blir representerat. SACO/SR och FAT förordar att en representant för tolkarna och en

Prop. 1975: 26 100

för translatorerna ingår i nämnden. LO anser att de fackliga organisationerna skall vara företrädda i detta sammanhang. TCO anser att arbetsmarknadens parter bör vara representerade i nämnden.

Kommerskollegium anser det lämpligt att ett offentligt organ ansvarar för verksamheten med tolkar och översättare men ifrågasätter om det finns skäl att denna verksamhet handhas av en särskUd nämnd med egna kansliresurser. Något egentligt raotiv för en sådan lösning anges inte i promemorian. Enligt kommerskollegium bör det finnas starka skäl för att raan skall avstå från de administrativa fördelar som ligger i att förlägga verksamheten till en redan bestående myndighet. Några sådana skäl har kollegiet inte kunnat finna. RA anser att det ur organisatorisk synpunkt vore lämpligt att knyta den föreslagna nämnden tUl ett centralt ämbetsverk, varvid kommerskollegium, SIV, AMS eller UKÄ närmast bör komma i åtanke. Statskontoret föreslår att möjligheten att låta verksamheten ankomma på någon befintlig central myndighet, i första hand SIV, ytterligare undersöks. En rådgivande nämnd skulle därvid kunna knytas tUl myndigheten. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att nämnden uite från början bör organiseras med ett eget kansli utan föreslår att kansliet t.v. knyts till SIV.

AMS och kommerskollegium behandlar frågan ora avgifter för dem som ansöker om godkännande resp. auktorisation, AMS framhåller därvid att förberedelserna inför de prov som nämnden anordnar torde medföra en inte obetydlig kostnad och uppoffring för deltagama. Någon avgift bör därför inte tas ut. Kommerskollegium däreraot anser att det bör undersökas om det finns hinder för att genora avgifter helt täcka kosinaderna.

Samtliga instanser som har uttalat sig i frågan tUlstyrker förslaget ora att näranden skall föra register över godkända tolkar och auktoriserade translatorer. Detsamma gäller — med ett undantag — förslaget att förteckningar över de registrerade skall distribueras till berörda rayndigheter ra.m. Stockholms kommun raotsätter sig en sådan distribution och anför att ora en sådan skall förekomma bör den ske endast till organ som handhar tolkförmedling.

Även övervägandena om nämndens rådgivnings- och tillsynsverksamhet har vunnit stor anslutning hos remissinstansema. Stockholms Handelskammare framhåller att det blir en synnerligen viktig uppgift för nämnden att informera myndigheter, institutioner, organisationer och även enskUda om godkända tolkar och auktoriserade translatorer. Kommunförbundet anser dock att nämndens rådgivande verksamhet bör renodlas tUl att omfatta frågor som sammanhänger med prövning, godkännande, auktorisation och registrering. Rådgivning i tolkservlcefrågor till kommunerna bedrivs f.n. av såväl kommunförbundet sora SIV.

De i promemorian gjorda övervägandena i fråga om t o 1 k f ö r -

Prop. 1975: 26 101

medling har uttryckligen tillstyrkts eller lämnats utan erinran av reraissinstanserna. AMS anför sålunda att frågan ora förmedling av tolkar och översättare synes kunna lösas på ett tillfredsställande sätt genom det samarbete som avses komma till stånd mellan den föreslagna nämnden och statliga och kommunala organ på olika nivåer. LO anser att tolkförmedlingen av praktiska skäl i görligaste mån bör få anknytning till invandrarbyråerna. Bl.a. TCO anför liknande synpunkter. Kommunförbundet framhåller att man från förbundets sida under lång tid har förordat en saraordning av de befintiiga tolkresurserna på en och samma ort. De lokala förhållandena får vara avgörande för frågan om vilken myndighet som är lärapligast som huvudman för verksaraheten. Landstingsförbundet anför Uknande synpunkter.

Några instanser, bl.a. FAT, anser att det bör utfärdas anvisningar tUl domstolar och andra rayndigheter att i första hand anlita godkända tolkar eller auktoriserade translatorer, DON och Svea hovrätt anför liknande synpunkter i fråga om rättstolkar. Socialstyrelsen anser att myndighets skyldighet att anlita godkänd tolk bör kunna fastslås i 9 § förvaltningslagen. Tolkföreningen i Stockholms län anför liknande synpunkter. RPS understryker att godkännande och auktorisation endast bör vara en yrkeskompetensförklaring och att sådan tolk eller översättare följaktligen inte ovillkorligen skall behöva anlitas av myndigheter. SAF fäster särskilt avseende vid att den föreslagna auktorisationen inte är obligatorisk och sålunda inte utgör en förutsättning för att fullgöra tolknings- och översättningsuppdrag, Auktorisationen kunde i annat fall utgöra en omotiverad inskränkning i näringsfriheten.

DON och Svea hovrätt erinrar om bestämmelsen i 5 kap. 6 § rättegångsbalken att rätten hos länsstyrelsen äger påkalla "biträde för tolks erhåUande" och anser att detta stadgande bör upphävas om de i promemorian framförda förslagen genomförs. Det torde inte föreligga något behov av att särskilda tolkförteckningar förs även hos länsstyrelserna.

9 Föredraganden

Frågorna ora auktorisation av tolkar och översättare samt ora tolk-förraedlingsverksamheten behandlades av 1974 års riksdag (prop. 1974: 1 bU, 13, InU 1974: 6, rskr 1974: 96). Riksdagen föreslog därvid att Kungl. Maj:t skulle ytterligare pröva auktorisationsfrågan och i samband därmed på nytt överväga frågan om registrering och förmedling av tolkar. Med anledning härav har dessa frågor varit föremål för ytterligare utredning inom arbetsmarknadsdepartementet. Resultatet av utredningen har redovisats i proraeraorian (Ds A 1974: 9) Auktorisation av tolkar och översättare (bil, 1), Efter remissbehandlingen av promemorian har ärendet beretts i samråd med chefen för handelsdepartementet.

Prop. 1975: 26 102

Auktorisation av översättare (translatorer) sker f.n. i mycket begränsad omfattning genom vissa handelskararar. Stockholms handelskammare, som tidigare samordnade auktorisationsverksaraheten, upphörde att auktorisera translatorer år 1971 och därefter har endast ett fåtal translatorer auktoriserats vid övriga handelskamraare. Auktorisationen har till syfte att i första hand tillgodose näringslivets behov av kvalificerade översättare. Beslut ora sådan auktorisation grundas i allmänhet på ett sakkunnigutlåtande om den sökandes kompetens sedan denne har genomgått ett skriftUgt prov. Den som uppfyUer kraven för auktorisation skall innan auktorisation meddelas avge en försäkran att iaktta tystnadsplikt och vissa etiska regler, varefter handelskamraaren utfärdar ett ceriifikat sora förnyas årligen. Handelskararaaren har rätt att återkaUa auktorisation om skäl härtill föreligger, t.ex, i fall då vederbörande har brustit i fråga om tystnadsplikten.

Någon auktorisation av tolkar förekommer inte i Sverige. För några år sedan inledde emellertid SIV, som försöksverksamhet, examination av tolkar som är verksamma inom rätts- och polisväsendet. För att få examinationsbevis har fordrats mycket goda kunskaper i svenska och det fräramande språket, i synnerhet i den särskilda terminologi som förekommer vid tolkning inför polis och domstol. Vidare har bl.a. tolkens allmänna kunskaper om polis- och domstolsväsendet bedömts.

Auktoriserade translatorer finns upptagna på förteckningar hos resp. handelskammare. Även Föreningen auktoriserade translatorer (FAT) för sådana förteckningar. Föreningen har numera övertagit handelskamrarnas uppgift att distribuera förteckningarna och på andra sätt sprida kännedom om auktoriserade translatorer.

Förteckningar över tolkar finns hos ett stort antal myndigheter och organ. Enbart invandrarbyråernas tolkregister omfattar f.n. drygt 1000 tolkar som täcker olika språk. Invandrarbyråema svarar också i stor utsträckning för tolkförraedlingsverksaraheten på orten.

Statlig auktorisation eller liknande korapetensförklaring förekoraraer inora flera olika yrkesområden, där man har ansett det särskUt angeläget att skapa garantier för att verksamheten bedrivs på ett riktigt sätt. Statsmaktema har dock i princip intagit en restriktiv inställning till krav på sådan offentlig auktorisation sora kan utgöra en konkurrensbegränsning och innebära ingrepp i näringsfriheten. Nya statliga auktorisations-forraer har sålunda införts endast då starka allmänna intressen har talat härför. I vissa fall har auktorisationen motiverats av säkerhetsskäl, i andra fall har skälen varit t, ex, polisiära.

Krav på statiig auktorisation av tolkar och översättare har på senare tid förts frara från flera håll. I nyssnäranda promemoria anförs också att det nu kan konstateras att starka skäl talar för att ett system för statlig auktorisation av tolkar och översättare införs. I promeraorian

Prop. 1975: 26 103

föreslås att det inrättas en statlig nämnd som bl.a. skall ha till uppgift att anordna prov för tolkar och översättare.

Kunskapsprövningen av tolkar föreslås ligga på en sådan nivå att en tolk som klarar provet därmed kan anses inneha vissa grundläggande kunskaper, som garanterar en god minimistandard. Vidare föreslås att den som klarat kunskapsprovet och uppfyller vissa övriga allmänna villkor skall få yrkesbeteckningen godkänd tolk. Enligt förslaget bör godkända tolkar ges möjlighet tUl specialisering inora olika områden, t,ex, rättstolkning. Bl.a. med hänsyn härtill föreslås i promemorian att examinationen av rättstolkar bör bibehållas med i princip samma kunskapskrav och forraer sora hittiUs, raen att verksamheten övertas av den statliga nämnden.

Kunskapsproven för översättare (translatorer) bör enligt förslaget ligga på samma kvalificerade nivå som handelskamrarnas prövning. Vidare bör yrkesbeteckningen auktoriserad translator gälla även för de översättare sora auktoriseras av den statliga näranden.

I likhet raed flertalet reraissinstanser ansluter jag mig till huvuddragen av de i promemorian framförda förslagen om ett auktorisationsför-farande för tolkar och översättare. Jag anser att man i detta sammanhang bör beakta skillnadema mellan tolkar och översättare. Hur de olika kategoriema skall betecknas bör dock enligt min mening inte slås fast i lag utan läranas åt regeringen att avgöra. Jag delar också uppfattningen att yrkesbeteckningarna bör åtnjuta straffrättsligt skydd.

Ett auktorisationsförfarande för översättare har funnits sedan länge och bör bibehållas enligt i stort sett samma riktlinjer sora för närvarande. Frågan ora huvudraannaskapet för verksamheten har — särskilt under senare år — varit föremål för diskussion. Enligt min mening är det naturligt att staten i detta sammanhang samordnar och övertar ansvaret för verksamheten med auktorisation av översättare liksom staten bör ha ansvaret för motsvarande verksamhet avseende tolkar. Ingen av de handelskamrar som har yttrat sig över promemorian har haft något att erinra mot en sådan ordning.

Som framhållits i proraemorian bör godkända tolkar sora har specialkunskaper inora ett område, t,ex. rättstolkar, ges möjlighet att få sin specialistkompetens prövad i särskUd ordning. Den hittiUsvarande examinationen av rättstolkar har gett goda resultat och flera remissinstanser, bl.a. DON, har uttalat önskemål om alt den särskilda prövningen av rättstolkar bibehålls med hänsyn till rättssäkerhetssynpunkter. Jag ansluter mig därför till förslaget även i denna del. När det gäller specialisering inora övriga oraråden, t,ex, sjukvårdstolkning, bör det ankomma på den för auktorisationsverksaraheten ansvariga rayndigheten att utarbeta och anordna raotsvarande särskUda prov.

I promemorian föreslås även att godkända tolkar och auktoriserade översättare skall vara underkastade tystnadsplikt. Många instanser, bl.a.

Prop. 1975: 26 104

kommerskollegium och FAT, understryker också vikten av att en sådan tystnadsplikt införs. Denna fråga kommer senare att anmälas av chefen för justitiedepartementet.

I promemorian anges — utöver kravet att ha avlagt föreskrivna kunskapsprov— vissa allmänna vUlkor för godkännande av tolk resp. auktorisation av translator. Jag ansluter mig i huvudsak till de i promemorian framförda förslagen. Regeringen bör inhärata riksdagens berayn-digande enligt 8 kap. 7 § regeringsformen att besluta om de föreskrifter som bör gälla för verksamheten. Bemyndigandet bör också gälla rätten att bestämma om ansökningsavgift. Regeringen bör ha möjlighet att delegera dessa frågor till förvaltningsmyndighet. Dessa bemyndiganden skall lämnas genom lag.

LO och TCO har vid remissbehandlingen berört frågan om arbets-platslolkarnas ställning enligt lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Jag vUl med anledning härav påpeka att i den raån tolkningsverksamheten fullgörs av arbetsplatstolkama som fackliga förtroendemän och lagens fömtsättningar i övrigt är uppfyllda, lagen torde bli tillämplig. Inom arbetsmarknadsdepartementet finns en särskild arbetsgrapp som fortlöpande följer tillämpningen av de nya lagama inom arbetslivet.

När det gäller förslaget om att en statlig närand skall ha hand om auktorisationsverksaraheten har flertalet av de reraissinstanser sora har yttrat sig häröver begränsat sig till frågan ora vilka företrädare sora bör ingå i nämnden. RA, statskontoret och kommerskoUegium berör frågan huruvida verksamheten skall handhas av en självständig nämnd med egna kansliresurser och synes därvid förorda alt verksamheten bör knytas till en redan bestående myndighet, I likhet med dessa instanser anser jag att administrativa och praktiska skäl talar för att förlägga verksamheten till en redan fungerande myndighet. Jag förordar därför att kommerskollegium — som bl. a. handlägger vissa auktorisationsfrågor — blir handläggande myndighet även för denna auktorisationsverksarahet samt att det för denna verksamhet inrättas en rådgivande nämnd hos kollegiet med företrädare för berörda områden. Det ankoraraer på regeringen att närmare bestäraraa om nämndens storlek och samraansättnlng.

Medel för verksamheten bör anvisas under anslaget Komraerskol-legium under tionde huvudtiteln. Jag beräknar därvid årskostnaden för verksamheten för budgetåret 1975/76 tiU 615 000 kr,, avseende medel för tre handläggare och ett biträde, 225 000 kr. för provverksamheten och 65 000 kr. för övriga förvaltningskostnader och viss teknisk utrustning. Jag räknar med att förberedelsearbetet för verksamheten kan påbörjas under hösten 1975. Provverksamheten bör därvid i fråga om rättstolkar kunna starta under våren 1976 och i fråga om övriga tolkar och translatorer fr.o.m. budgetåret 1976/77.

Prop. 1975: 26 105

I promemorian föreslås bl.a. att nämnden skall föra register över godkända tolkar och auktoriserade translatorer samt distribuera förteckningar över dessa till myndigheter, institutioner och organisationer. Enligt förslaget bör nämnden även ha en överblick över tillgången på andra tolkar och översättare i landet. Nämnden förutsätts vidare bedriva en rådgivande verksarahet i tolk- och översättningsfrågor samt samråda med olika myndigheter, fraraför allt raed invandrarbyråerna. Några remissinstanser, bl. a. LO och TCO har förordat att invandrarbyråerna i första hand bör svara för den lokala och regionala tolkförmedlingen. Invandrarutredningen har i sitt huvudbetänkande föreslagit en sådan ordning, dock endast under förutsättning att ett centralt system för auktorisation av tolkar kora till stånd.

Jag ansluter mig till förslaget om vUka uppgifter i fråga om registrering m.m, sora bör ankoraraa på den ansvariga rayndigheten, I verksamheten bör sålunda bl.a. ingå att ge råd angående prövning, godkännande, auktorisation och registrering o.dyl. till såväl allmänheten som tiU oUka myndigheter. Det är naturligt att tolkförmedlingsverksam-heten även i fortsättningen koraraer att bedrivas på lokal och regional nivå. Genora det saraarbete sora förutsätts ske raellan kommerskollegium och olika statiiga och kommunala organ torde en tillfredsställande lösning av frågan om registrering och förmedling av tolkar och översättare åstadkomraas. Det i tidigare proposition (prop. 1974:1 bU, 13 s. 174) framförda förslaget om att länsstyrelserna skall svara för registrering och förmedling av tolkar behöver därmed inte förverkUgas,

Frågan om tolk eller översättare skall ha viss behörighet för att få anlitas av rayndighet har berörts av några instanser, varvid bl,a, socialstyrelsen har anfört att myndigheterna borde åläggas atl endast anlita godkända tolkar. Jag anser emellertid att det genora den föreslagna ordningen skapas tillräckligt goda föratsättningar för rayndigheterna att avgöra om en tolk eller översättare är lämplig för ett visst uppdrag.

Enligt 5 kap. 6 § rättegångsbalken äger domstol hos länsstyrelsen påkalla biträde för att få tolk. Med den ordning för tolkförmedlingsverksamheten som nu förordas koraraer, såsom också DON och Svea hovrätt påpekat, denna bestämmelse att i fortsättningen sakna betydelse. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet förordar jag därför att bestämmelsen upphävs.

De nya godkännande- och auktorisationsreglerna bör liksom erforderliga författningsändringar träda i kraft den 1 januari 1976.

10 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har upprättats förslag till

1. Iag med bemyndigande att meddela föreskrifter om auktorisa
tion och godkännande av översättare och tolkar,

2. lag om ändring i rättegångsbalken.

Prop. 1975: 26 106

Förslaget under 1. har upprättats i samråd med chefen för handelsdepartementet och förslaget under 2, i samråd med chefen för justitiedepartementet.

11 HemstäUan

Med hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer jag, att regeringen föreslår riksdagen

dels att antaga förslagen tUl

1. lag med bemyndigande att meddela förskrifter om auktorisa
tion och godkännande av översättare och tolkar,

2, lag ora ändring av rättegångsbalken,

dels att

3, godkänna de riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken sora jag har förordat,

4, tlU Statens invandrarverk för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 24 650 000 kr,,

5. tUl ett nytt anslag Ätgärder för invandrare för budgetåret 1975/ 76 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 5 700 000 kr.,

6. till KommerskoUegium för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1975:1 (bil. 12 s. 43) föreslaget förslagsanslag anvisa ytterUgare 615 000 kr.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag sora föredraganden har lagt fram.

Prop. 1975: 26 108

Sammanfattning ................................................. 109

1 Bakgrund ........................................................ 110

1.1 Inledning .................................................. 110

1.2 Terminologi ................................................ 111

1.3 Invandrarutredningens förslag om auktorisation av tolkar och översättare 111

1.4 Remissyttrandena .......................................... 114

1.5 Riksdagsbehandlingen ................................... 115

1.6 Nuvarande utbildning för tolkar och översättare... 118

1.7 Nuvarande prövning av tolkar och översättare .... 119

1.8 Nuvarande registrering och förmedling av tolkar och översättare 121

1.9 Vissa framställningar .................................... 123

2 Överväganden och förslag.................................... 124

2.1 Frågan om auktorisation.................................. 124

2.2 Godkännande av tolkar ................................... 127

2.3 Auktorisation av translatorer ........................... 132

2.4 Statens tolk- och translatorsnämnd ............... 134

2.5 Frågan om tolkförmedlmg ................................ 137

Bilagor

1. Utkast till förordning om godkännande av tolkar och auktorisation av translatorer 140

2. Exerapel på utformning av kunskapsprov i saraband med godkännande av tolkar!

Bilagan, som är av teknisk karaktär, har utelämnats i detta sammanhang men finns tillgänglig hos arbetsmarknadsdepartementet.

Prop. 1975: 26 109

Sammanfattning

I deruia promeraoria föreslås att auktorisation av tolkar och översättare införs i Sverige. Bakgrunden till förslaget är att riksdagen våren 1974 begärde en ny prövning av frågan ora auktorisation av dessa yrkesgrupper.

Förslaget innebär att tolkar och översättare sora anlitas av myndigheter och av allmänheten bör ges en möjlighet alt få sin korapetens prövad. Frågan om tolk eller översättare skall ha viss behörighet för att få anlitas av myndighet tas inte upp i promemorian, men genom den ordning sora föreslås kan bättre förutsättningar än f. n. skapas för myndigheterna att avgöra om en tolk eller översättare är lämpad för ett visst uppdrag eller inte.

Prövningen av tolkar föreslås ligga på en sådan nivå att den kan garantera en god miniraistandard på de tolkar som godkänts. Den tolk som klarar provet föreslås få yrkesbeteckningen godkänd tolk. Godkända tolkar bör ges möjligheter tUl specialisering inom olika områden t, ex, rättstolkning. Den nuvarande examinationen av rättstolkar bör därför fortsätta sora en sådan möjlighet till specialisering.

Prövningen av översättare föreslås ligga på samma kvalificerade nivå som handelskamrarnas prövning för auktorisation av translatorer och yrkesbeteckningen auktoriserad translator bör gälla även för de översättare som auktoriseras enligt den nya ordningen.

En särskild förordning om godkännande av tolkar och auktorisation av translatorer bör utfärdas. I förordningen bör, utöver villkor för godkännande resp, auktorisation, även finnas bl, a, vissa yrkesetiska regler. Tystnadsplikt bör gäUa för godkända tolkar och auktoriserade translatorer. Yrkesbeteckningama godkänd tolk och auktoriserad translator bör skyddas i lag.

För prövningen av tolkar och översättare bör en särskild nämnd under arbetsmarknadsdepartementet svara, statens tolk- och translatorsnämnd. Nämnden bör öva tillsyn över godkända tolkars och auktoriserade translatorers verksamhet. Nämnden skall föra register över godkända tolkar Och auktoriserade translatorer samt ha överblick över tillgången också på andra kunniga tolkar och översättare i landet.

I promemorian tas också upp frågan om hur tolkförmedling bör bedrivas i framtiden. Kommunema föratsätts i ökad utsträckning ingå överenskommelser om saraordning av tolkförmedling med såväl landstingskommunala som statliga myndigheter. Det tidigare framförda förslaget om att länsstyrelserna skall svara för registrering och förmedling av tolkar behöver inte förverkligas om statens tolk- och translatorsnämnd Inrättas.

Prop. 1975:26 110

1 Bakgrund 1.1 Inledning

I Sverige saknas — i motsats till övriga nordiska länder och ett stort antal andra länder i Europa — ett system för en statlig auktorisation av tolkar och översättare som anlitas av myndigheter och andra organ.

Två omständigheter ledde tUl att önskemål om ett sådant auktorisationssystem fördes fram med särskilt eftertryck i Sverige i början av 1970-talet. Den ena omständigheten var att myndigheter, organisationer, institutioner och företag sedan mitten av 1960-talet hade ställts inför helt nya krav på en väl fungerande tolkservice, som en följd av den stora invandringen. I ökad utsträckning rapporterades att personer som anlitades som tolkar i själva verket inte visade sig svara mot de kunskapskrav och etiska krav som rimligen borde ställas på tolkar sora anlitas av offentliga organ. Den andra omständigheten var att Stockholms handelskaramare i november 1971 beslöt att med omedelbar verkan upphöra med den auktorisation av translatorer (översättare), som den ombesörjt sedan år 1931. Handelskammaren ansåg att uppgiften att auktorisera translatorer i fortsättningen borde åvila en offentlig myndighet eftersom efterfrågan på auktoriserade translatorer kraftigt hade ökat från myndigheternas sida medan den relativt sett hade minskat från näringslivets sida.

Mot denna bakgrund hemställde statens invandrarverk i december 1971 hos dåvarande inrikesdepartementet att frågan om auktorisation av tolkar och översättare skyndsamt skuUe utredas. Saratidigt anhöll Föreningen Auktoriserade Translatorer hos handelsdepartementet att auktorisationen av translatorer skulle överföras till en offentlig myndighet.

Invandraratredningen beslöt i början av år 1972 att ta särskUd hänsyn till önskeraålen om en förbättrad tolkservice och att ta upp denna fråga med förtur. I sitt andra delbetänkande, som avlämnades i november 1972, kom utredningen sålunda med förslag beträffande bl. a. utbildning av tolkar och statlig auktorisation av tolkar och översättare. Det helt övervägande antalet remissinstanser tiUstyrkte utredningens förslag, I statsverkspropositionen för år 1974 föreslogs raed utgångspunkt från invandrarutredningens delbetänkande dels att utökad tolkutbildning skulle komma till stånd, dels att länsvis registrering och förmedling av tolkar och översättare skuUe inledas. Däremot ansågs inte behov föreligga av en statlig auktorisation av tolkar och översättare.

Riksdagen anslöt sig tUl förslagen om utökad tolkutbildning och tills vidare även till förslaget om länsvisa tolk- och översättarregister. Riksdagen anförde dock — på grundval av motioner i fråga om de föreslagna länsregistrena samt om auktorisation av tolkar och översättare — att "starka skäl talar för atl ett auktorisationssystem för tolkar och

1 Se SOU 1972: 83 bU, 7 och 8,

Prop. 1975:26 111

översättare införs". Riksdagen begärde därför att Kungl, Maj:t skulle ompröva denna fråga och saratidigt se över hela frågan om registrering och förmedling av tolkar och översättare. Riksdagen förutsatte att Kungl, Maj:t efter ytterligare överväganden så snart som möjligt åter skulle redovisa frågan för riksdagen.

I följande delavsnitt redovisas den terminologi beträffande tolkar och översättare som används i denna promemoria (avsnitt 1.2), invandrarutredningens förslag i auktorisationsfrågan m. ra. (avsnitt 1,3) remissinstansernas synpunkter på invandrarutredningens förslag (avsnitt 1,4), riksdagsbehandlingen av frågan (avsnitt 1,5), nuvarande utbildningsmöjligheter för tolkar och översättare (avsnitt 1,6), nuvarande prövning av tolkar och översättare (avsnitt 1.7), nuvarande anordningar för registrering och förmedling av tolkar och översättare (avsnitt 1,8) samt vissa framställningar som inkomrait till arbetsraarknadsdepartementet med anledning av riksdagens begäran om en översyn av auktorisationsfrågan (avsnitt 1,9),

Överväganden och förslag återfinns i avsnitt 2,1—2.5,

1.2 Terminologi

Med tolk avses i denna promeraoria den som överför ett meddelande muntligen från ett språk till ett annat, och med översättare den som överför ett meddelande skriftligen från ett språk till ett annat. Tolkar och översättare bör således betraktas som två skilda yrkeskategorier, eftersom de arbetar under helt oUka förutsättningar. Det gäller bl, a, beskaffenheten av det material som tolken eller översättaren har alt utgå från, kraven på snabbhet vid överföringen, möjligheten att anlita hjälp-raedel, kraven på överföringens exakthet m, ra. Av en tolk måste t, ex. vidare krävas mycket god hörsel medan motsvarande krav inle nödvändigtvis behöver ställas på en översättare. Ibland kan naturligtvis en och samma person samtidigt vara både en god tolk och en god översättare (på sararaa sätt som en god pianist även kan vara en god gitarrist), men det föratsätter i så fall specialkunskaper och väl uppövad färdighet i bägge slagen av språköverföring.

I 9 § förvaltningslagen föreskrivs att myndighet vid behov får anlita tolk, när den har att göra med någon som inte behärskar svenska språket. I förarbetena tiU lagen (prop. 1971: 30 s, 382) framhålls att med uttrycket tolk skall avses både den som tolkar muntligen från ett språk till ett annat och den sora gör en skriftlig översättning av en handling,

1.3 Invandrarutredningens förslag om auktorisation av tolkar och över
sättare m. m.

Invandrarutredningen föreslog i delbetänkandet Tolkservice — Nordisk språkkonvention (SOU 1972: 83) olika åtgärder i syfte att förbättra

Prop. 1975:26 112

sarahällets tolkservice. Utgångspunkt för utredningens förslag var de krav på en utökad tolkservice sora uppkommit genom invandringen till Sverige.

En del av utredningens förslag avsåg utbildning för tolkar. För att tiUgången på kvalificerade tolkar skulle öka föreslog utredningen att en treterminers tolkutbUdning skulle anordnas på högskolenivå. En särskild tolkskola skulle svara för utbUdningen, Skolan skulle dimensioneras för ett sjuttiotal elever. Vidare föreslog utredningen att tolkutbildning på lägre nivå skulle anordnas av studieförbunden i form av studiecirklar om 60—80 timraar. Tolkutbildning borde dessutora kunna ske på folkhögskolor,

Invandraratredningen föreslog vidare att en lagstadgad tystnadsplikt infördes för tolkar och översättare som anlitades av det allmänna. Förslag lades även frara ora att statens invandrarverk skulle ges resurser för utökad översättningsservice och att samhällsorganen i ökad utsträckning skulle rekrytera personer med kunskaper i invandrarspråk till tjänster där kontakter raed invandrare ofta förekoramer. Utredningen hade även i uppdrag att undersöka föratsättningarna för en språkkonvention av det slag som innefattas i Nordiska rådets rekomraendation nr 29/1966, Enligt utredningen borde Sverige ansluta sig tiU tanken på en nordisk språkkonvention.

Frågan om tolkförmedling ansåg utredningen borde lösas genom saraverkan mellan offentliga organ på olika orter och nivåer. Utredningen konstaterade därvid att tolkservice kommit att bli en huvuduppgift för invandrarbyråerna i kommuner där sådana finns och att byråema i allt siörre utsträckning erbjuder sin tolkservice även till landstingskommunala och statiiga organ, överenskoraraelser meUan primärkorarauner, landsting och statiiga rayndigheter ora utnyttjande av invandrarbyråernas tolkförmedling hade sålunda träffats på en del orter. Utredningen ansåg det mot denna bakgrand vara raycket angeläget att kommunerna byggde ut särskilda invandrarbyråer eller andra Invandrarfunktioner, så att dessa i större utsträckning kunde erbjuda sina tjänster även tiU landstingskoraraunala och statiiga organ. Det var således enligt utredningen raest ändamålsenligt att söka sig fram till lösningar av tolkför-medlingsproblemen som var anpassade efter de lokala föratsättningarna och behoven.

Utredningen anförde i detta sammanhang att frågan ora tolkförmedling även sammanhängde med andra problem sora berörde lokal och regional handläggning av invandrarfrågor, vilka skulle komma att behandlas i utredningens huvudbetänkande. Utredningen vUle därför inte föregripa sina koramande överväganden genora mera preciserade förslag i fråga om lokal eller regional tolkförraedling.

I saraband med sina överväganden angående en eventuell nordisk språkkonvention anförde utredningen, att om en sådan konvention in-

Prop. 1975:26 113

förs kan den få en utformning som nödvändiggör särskilda åtgärder för att garantera tillgången på tolkar och översättare i hela landet. En likartad lösning av detta problem bör eftersträvas i alla de nordiska länderna. En sådan lösning skuUe kunna vara att inrätta register över tolkar och översättare som skuUe föras länsvis av länsstyrelsen. Utredningen betonade emellertid att det var för tidigt att mera bestämt uttala sig om lämpUgheten av ett sådant registreringssystem och att utredningens huvudbetänkande borde avvaktas innan ett definitivt ställningstagande sker i frågan.

Vad slutligen gäller frågan om auktorisation av tolkar och översättare anförde utrednuigen följande synpimkter.

Såväl enskUda som samhäUsorgan, organisationer och företag, som anlitar tolkar och översättare, har behov av att få veta vem de anförtror sina angelägenheter och om vederbörande är kompetent att utföra det aktuella uppdraget. Utredningen förordade mot denna bakgrund att ett system för auktorisation av tolkar och översättare infördes. Genom att anUta en auktoriserad tolk eller översättare får avnämama av tolkarnas och översättamas tjänster en garanti för att vederbörande uppfyller erforderliga krav på kompetens och allmän lämpUghet.

Utredningen föreslog att en statiig nämnd skulle inrättas för auktorisation av tolkar och översättare. I nämnden borde ingå företrädare för rättsväsendet, näringslivet, arbetsmarknaden, invandrarområdet och språkvårdsorgan. Nämnden borde arbeta i nära anslutning till den av utrednmgen föreslagna tolkskolan och skulle regelbimdet anordna auk-torisationsprov för tolkar och översättare, I proven skulle få delta personer som hade erforderUga språkkunskaper, hade minst tre års väl vitsordad erfarenhet av tolkning/Översättning samt avsåg att efter auktorisationen utöva sin tolk/översättarverksamhet enligt för auktoriserade tolkar och/eller översättare fastställda stadgar. Utredningen lämnade dock inte något förslag till sådana stadgar.

Vid sidan av auktorlsationsförfarandet borde det finnas en examination av tolkar på lägre nivå. Den föreslagna nämnden skulle svara även för denna verksamhet. Berättigade att delta i examinationerna skulle vara personer, som kunde styrka erforderiiga språkkimskaper och som hade väl vitsordad tolkerfarenhet.

Utredningen ansåg det inte vara nödvändigt att tolk eller översättare hade viss behörighet för att få anlitas av myndigheter. Det borde i princip överlämnas åt myndigheterna att avgöra vilka kvalifikationer som tolken eller översättaren borde ha i det enskUda faUet. Utredningen fann därför inte anledning att gå in på frågan om beteckningen auktoriserad tolk (översättare) borde få särskilt skydd i lag för att förhindra missbrak av denna yrkesbenämning.

Nämnden skuUe vidare ha tiU uppgift att föra register över auktoriserade tolkar och översättare samt över examinerade tolkar.

8 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 26

Prop. 1975:26 114

1.4 Remissyttrandena

En betydande majoritet av remissinstanserna anslöt sig till utredningens olika förslag. Det övervägande antalet remissinstanser ställde sig sålunda bakom förslaget om tolloitbUdning på universitetsnivå, men en del remissinstanser förordade en annan utbUdningsanordning än den av utredningen föreslagna tolkskolan. Endast ett fåtal remissinstanser yttrade sig i frågan om tolkförraedling. Ett par reraissinstanser ansåg därvid att länsvisa tolkregister borde införas.

Det övervägande antalet remissinstanser anslöt sig till utredningens förslag om auktorisation av tolkar och översättare och om inrättande av en statlig nämnd sora skulle ha att svara för denna verksamhet. Reraissinstanserna fann det angeläget att ett systera med auktorisation infördes för att skapa vissa garantier för att en anlitad tolk är kompetent för sitt uppdrag. TiU de remissinstanser som tillstyrkte förslaget eller lämnade del utan erinran hörde bl. a. riksåklagaren, Svea hovrätt, hovrätten för övre Norrland, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, domstolsväsendets organisationsnämnd, socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket, statskontoret, universitetskanslerämbetet (UICÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk (SIV), samtliga handelskamrar som yttrade sig över betänkandet. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen. Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges advokatsamfund. Föreningen Auktoriserade Translatorer (FAT) samt de invandrarorganisationer som yttrade sig över betänkandet.

NäringsfrUietsombudsmannen (NO) var den enda remissinstans som helt avstyrkte förslaget, raed motiveringen att varje form av auktorisation utgör en konkurrensbegränsning som medför risk för skadeverkningar i den praktiska tUlämpningen. Han anförde bl. a, att statsmakterna hade ställt sig negativa till krav på offentlig auktorisation och att undantag hade gjorts endast då särskUda skäl ansetts motivera detta,

UKÄ framhöll särskilt att en statiig nämnd för auktorisation av tolkar och översättare borde inrättas oberoende av vilken organisatorisk ram som kom till stånd för den högre tolkutbildningen, SIV och statskontoret ansåg att den föreslagna nämnden kanslimässigt borde knytas till SIV, Socialstyrelsen och kammarrätten i Göteborg ansåg det inte vara nödvändigt att inrätta en särskild nämnd för auktorisation. Kammarrätten ansåg att denna uppgift borde ankomma på UKÄ medan socialstyrelsen ansåg att den av invandrarutredningen föreslagna tolkskolan borde ha hand om uppgiften.

Nästan samtUga av de remissinstanser som yttrade sig över förslaget om en examination av tolkar på lägre nivå tiUstyrkte detta.

Prop. 1975:26 115

1.5 Riksdagsbehandlingen

Frågan ora auktorisation särat registrering och förmedling av tolkar och översättare togs upp i prop, 1974: 1 bil. 13 (s. 167—174), varvid föredraganden anförde följande:

Utredningen föreslår ett system för auktorisation av kvalificerade tolkar och översättare samt examination av s. k. kontakttolkar. Förslaget innebär i princip att vederbörande skall kunna genomgå ett kunskapsprov avseende framför allt språkkunskaperna.

Jag anser att det inte föreUgger något behov att genom särskilt kunskapsprov ytterligare styrka kompetensen hos de personer som har genomgått tolkutbUdning. Jag delar utredningens uppfattning att det inte är nödvändigt att tolk eller översättare skall ha viss behörighet för att få anlitas av myndighet utan myndighetema bör själva avgöra vilka kvalifikationer tolken eller översättaren bör ha i det enskilda fallet. Det finns anledning att beakta de invändningar sora NO har fört frara från näringsrättslig S}'iipunkt mot au!:torisation av vissa yrkesutövare. Mot bakgrand härav anser jag att auktorisation eller examination av tolkar och översättare t. v. inte heller bör införas för sådana personer som inte har genomgått tolkutbildning.

Ett viktigt led i samhällets tolk- och översättningsservice utgör tolk-förmedlingsverksamheten. Utredningen konstaterade vid sin kartiäggning av nuvarande tolkservice bl, a. att organiserad tolkförmedling saknas på många orter i landet samt att sådan förmedling där den förekommer, bedrivs under former som varierar från ort tiU ort. Utredningen anser att en tillfredsställande lösning av tolkproblemen inte kan uppnås utan att frågan om förmedling av tolktjänster uppraärksaramas. Enligt utredningens mening hänger frågan om tolkförmedlingen samman med övriga problem som berör lokal och regional handläggning av invandrarfrågor, exempelvis ansvarsfördelningen mellan olika huvudmän för åtgärder för invandrare.

Jag delar utredningens uppfattning att frågan ora tolkförmedling hänger Samman med bl, a, ansvarsfördelning rörande åtgärder för invandrare. Jag anser emellertid att vissa åtgärder för att förbättra tolkförmed-lingsverksamheten bör kunna vidtas redan nu. En lämplig åtgärd synes t, v, vara att genom det allmännas försorg registrera tolkar och översättare. Ett sådant register bör föras länsvis. I samråd med chefen för kom-mundepartementet förordar jag därför att ett tolkregister upprättas hos varje länsstyrelse, I registret bör efter anmälan inforas sådana personer som är beredda att motta uppdrag som tolk eller översättare inom länet. Någon prövning av kvalifikationerna som tolk eller översättare bör t, v, inte ske, Erfarenhetema tår visa om denna fråga behöver övervägas ytterUgare, Registret br; mnehålla uppgifter om bl, a, lolkutbildning, språkkunskaper samt fackområde såsom rättstolkning, arbetsmarknadstolkning eller sjukvårdstolkning. Ett sådant register bör kunna ge tillräcklig god ledning för att bedöma kvalifikationerna hos de registrerade. Det ankoramer på Kungl. Maj:t att utfärda närmare föreskrifter om registreringen.

Med anledning av att föredraganden sålunda avvisade förslaget om statlig auktorisation av tolkar och översättare väcktes fyra motioner. I

Prop. 1975:26 116

motion 1974: 573 anfördes att förslaget om länsvisa register över tolkar och översättare mot bakgrund av nuvarande erfarenheter var "helt otillfredsställande. Det skulle i viss mån kunna ses som en samhällelig sanktion av nuvarande allmänt och med rätta kritiserade förhållanden. Klagomål beträffande tolkars kompetens och pålitlighet framförs av myndigheter, organisationer och enskUda. Det är bl. a. uppenbart att utländska medborgare ibland faller offer för mindre nogräknade personer. — När det gäller invandrartolkar måste man också ta hänsyn till rådande motsättningar inom vissa nationalitetsgrupper. Det är på grund härav särskilt viktigt att tolken har den enskilde invandrarens förtroende. Det har tyvärr förekommit att tolkar missbrukat sin ställning, i några fall genom att verka som flyktingspion åt främmande raakt."

Vidare anfördes bl. a. följande i motionen: "Med tanke på de områden, exempelvis polis, domstolar, sjukvård och kontakt med andra myndigheter, där det ofta är aktueUt med tolkservice kan man säga att en invandrares hela framtid kan vara beroende av att den anlitade tolken är kompetent för sin uppgift. I sjukvårdssammanhang kan det kanske till och med ibland vara en fråga om livet och i domstolar gälla felaktiga beslut". Mot denna bakgmnd hemställdes i motionen att riksdagen skulle besluta att ett system med auktorisation och examination av tolkar och översättare infördes, att en statlig nämnd för auktorisation och examination av tolkar och översättare inrättades samt att hos Kungl. Maj:t begära förslag om införande av tystnadsplikt för tolkar.

I motion 1974: 876 anfördes med anledning av förslaget om länsvisa register bl. a. att "mot bakgrand av hittillsvarande erfarenheter förefaller detta betänkligt eftersom det innebär en sanktionering av nuvarande allmänt och med rätta kritiserade förhållanden. Klagomål beträffande tolkars kompetens och pålitlighet framförs av myndigheter, organisationer och enskilda. Det är bl. a. uppenbart att hjälplösa utiändska medborgare fallit offer för exploatörer inom branschen". Vidare anfördes: "Att under vissa omständigheter öppna en möjlighet för vem som helst att anmäla sig som tolk eller översättare till ett länsregister förefaller inte tillrådligt. Vederbörande skulle därmed komma att uppfattas ha fått ett slags sanktion av samhället". Motionen avslutades med hemställan "att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att de i statsverkspropositionen, bilaga 13, föreslagna länsvisa registren över tolkar och översättare måtte omfatta endast personer sora genomgått av samhället godkänd kur-skapstest och därmed kan anses ha erhållit auktorisation".

Även i motion 1974: 879 framfördes liknande synpunkter beträffande de föreslagna länsregistren. I raotionen framhöUs bl. a. följande: "Invandrarutredningens förslag grandar sig på de praktiska erfarenheter av den hittillsvarande verksamheten som finns hos utredningen, hos statens invandrarverk, hos invandrarbyråema, verksamma tolkar samt de invandrare som brakar anlita tolk". I motionen föreslogs "att riksdagen

Pfop. 1975:26 117

hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag angående auktorisation av tolkar i enUghet med invandrarutredningens förslag".

Motsvarande krav restes även i motion 1974: 885 i vilken hemställdes att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna att ett systera för auktorisation av tolkar och översättare särat exaraination av vissa tolkar borde inrättas.

I frågan om auktorisation för tolkar och översättare ra. ra. anförde inrikesutskottet (InU 1974: 6) följande:

Föredraganden anser att det inte föreligger behov av att genora särskilt kunskapstest ytterligare styrka korapetensen hos de personer sora genomgått tolkutbUdning. Med beaktande av NO:s synpunkter anser föredraganden att auktorisation eller examination tills vidare inte heller bör införas för personer som inte genomgått tolkutbildning. För att förbättra tolkförmedlingsverksamheten bör det emellertid hos varje länsstyrelse upprättas ett register över tolkar och översättare. Efter anmälan bör införas personer sora är beredda att raotta tolkuppdrag inom länet. Någon prövning av vederbörandes kvalifikationer bör tills vidare inte ske. Registret bör innehåUa uppgifter ora bl. a. tolkutbildning, språkkunskaper samt fackområde.

Motionema 1974: 573 av fm Olsson i Hölö m. fl. (c, fp). 1974: 879 av fra Diesen ra. fl. (m) och 1974: 885 av herrar Göransson (s) och Marcusson (s) syftar till att ett auktorisationssystem skall införas. I motionen 1974: 876 av herrar Bengtsson i Landskrona (s) och Wiklund (s) yrkas att i de av Kungl. Maj:t föreslagna registren skall upptas endast personer som genomgått godkänt kimskapstest och därmed kan anses ha erhåUit auktorisation.

EnUgt motionärema har berättigade klagomål förts fram beträffande en del nu anlitade tolkars kompetens och pålitlighet. Motionärerna befarar dessutom att registrering av den typ som föreslagits i propositionen oriktigt kan uppfattas som en auktorisation från samhällets sida av vederbörande.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att man förbättrar samhäUets tolk- och översättningsservice. Det i propositionen framlagda förslaget är ett steg i den riktningen, men utskottet anser att Kungl. Maj:t ytterligare bör överväga vad som kan göras för att förbättra situationen. En fullgod tolkservice är en kärnfråga när det gäller invandramas möjligheter att ta vara på sina rättigheter och klara sig i svåra situationer. Det måste stäUas stora krav på en tolk inte bara i fråga ora språkkunskaper utan även i etiska hänseenden.

Enligt utskottets uppfattning talar starka skäl för att ett auktorisationssystem för tolkar och översättare införs. Riksdagen föreslår därför att Kungl, Maj:t ytterligare prövar denna fråga. De invändningar NO riktar mot en sådan ordning kan utskottet inte godta med hänsyn till vikten av att skapa en god och pålitiig kår av tolkar.

Ett auktorisationssystem kan utgöra basen för förmedlingsverksarahet av tolkar och minska de risker för missbruk som det registreringssystem propositionen föreslår onekligen medför. Man kan nämligen inte bortse från att personer som utan närmare kontroll förs in i ett av länsstyrelsen upprättat register oriktigt kan komma att framstå som sanktionerade av samhället. En viss kontroU från länsstyrelsernas sida bör därför företas beträffande sådana uppgifter om utbUdning, språkkunskaper etc. som

Prop. 1975:26 118

tolkar önskar få införda i registret. Denna fråga får närmare övervägas i samband med att föreskrifter om registren utfärdas.

Med hänvisning till det anförda biträder utskottet förslaget att register för tolkar och översättare upprättas vid länsstyrelserna. Hela frågan om registrering och förmedling av tolkar bör emellertid övervägas på nytt i samband raed att auktorisationsfrågan ånyo prövas. Med det anförda har utskottet i allt väsentligt tUIgodosett syftet med de förevarande motionsyrkandena. Utskottet förutsätter att Kungl, Maj:t efter ytterligare överväganden i enlighet med det ovan sagda så snart som möjligt åter redovisar frågan för riksdagen.

Vad utskottet sålunda anfört om auktorisation och förmedling av tolkar m. m. bör bringas Kungl. Maj:t tUl kännedom.

Utskottet var enhälligt i denna fråga. Riksdagen beslöt i enlighet raed utskottets hemställan (rskr 1974: 96).

1.6 Nuvarande utbildning för tolkar och översättare

I invandramtredningens delbetänkande Tolkservice — Nordisk språk-konvention gavs utförliga översikter av utbildningsmöjligheter för tolkar och översättare. Här skall endast ges en raycket kortfattad redovisning av det nuvarande läget.

Högre tolkutbildning saknas i Sverige, med undantag för den utbUdning för mUitära behov sora förekoramer vid arméns tolkskola. I andra länder finns ett stort antal tolkskolor på universitetsnivå. Under vissa föratsättningar kan studiemedel från Sverige utgå för studier vid folkskola i utiandet (jfr SOU 1972: 83 bil, 6). Av betydelse för blivande tolkar och översättare är naturligtvis den språkundervisning som ges vid universiteten i Sverige, men någon egentlig tolkutbildning ges inte vid språkinstitutionerna, med undantag för de entcrminskurser på D-nivå (dvs. på 80-poängs nivå) i finska, ryska och tyska som anordnas vid Stoclcholms universitet (jfr SOU 1972: 83 avsnUt 5.1 och bil, 5).

Med anledning av invandramtredningens förslag om tolkutbildning på universitetsnivå beslöt riksdagen våren 1974 att den högre tolkutbUdningen inte skall anordnas vid en särskild tolkskola, utan vid filosofisk fakultet (prop. 1974: 1 bU. 10 s. 235—244, UbU 1974: 13, rskr 1974: 121). Den 15 februari 1974 uppdrog Kungl. Maj:t åt UKÄ att utreda frågan om den högre tolkutbildningens dimensionering, lokaUsering och aUmänna utformning med utgångspunkt från riksdagens ställningstagande. UKÄ har tUlsatt en särskUd arbetsgrupp för att verkställa utredningen. I gruppen ingår företrädare för UKÄ, Stockholms universitet, LO, SIV och SÖ.

Arbetsgrappen avser att inleda en försöksverksamhet vid Stockholms universitet höstterrainen 1975, vilken skulle orafatta tre terminers utbildning för 12—16 finskspråkiga tolkar. Ytterligare en försökskurs avses börja i januari 1976 för tyskspråkiga tolkar. En utvärdering torde kunna

Prop. 1975:26 119

presenteras tidigast under år 1977, varefter regeringen skall ta ställning tUl frågan om den fortsatta verksamheten.

Viss tolkutbildning på lägre nivå förekommer sedan slutet av 1960-taIet. För att tillgodose de akuta utbildningsbehoven framför allt hos dem som redan är verksamma som tolkar bland invandrare inledde dåvarande arbetsgruppen för invandrarfrågor inom inrikesdepartementet våren 1968 en försöksverksamhet med korta intensivkurser för tolkar inom olika specialområden. Verksamheten övertogs år 1969 av SIV och den 1 juU 1974 överfördes verksamheten till SÖ. Mot bakgrund av invandrarutredningens förslag om utbildning av kontakttolkar uttalade riksdagen våren 1974 att sådan utbildning bör bedrivas dels i studiecirklar, dels såsom ämneskurser vid folkhögskolor (prop. 1974: 1, bil. 10 s. 432—437, UbU 1974: 20, rskr 1974: 185). SÖ fick den 31 maj 1974 i uppdrag av Kungl. Maj:t att utarbeta en plan för sådan utbUdning.

Kurserna i försöksverksamheten raed utbildning av kontakttolkar har tidigare i regel omfattat fem men omfattar nuraera tio dagar. Kurserna har varit inriktade på arbetsmarknads-, bostads-, social-, sjukvårds- och rättstolkning. Varje kurs har avsett endast en språkgrupp och ett ämnesområde (t. ex. sjukvårdstölkning för finska tolkar, rättstolkning för ser-bolcroatiska tolkar etc). Till deltagama utdelas intyg över genomgången kurs. Deltagama i Icurserna i rättstolkning har i stället erbjudits raöjlighet att genomgå en examination för att få ett bevis på färdighet och kunskaper (se vidare avsnitt 1.7).

Kurserna har anordnats dels sora internatkurser vid föreningen Nordens folkhögskola Biskops-Arnö, dels som studiecirklar till vilka deltagarna har rekryterats på orten eller i regionen, i regel i samverkan med invandrarbyråerna. För denna lokala och regionala kursverksamhet har ett sjuttiotal handledare utbildats centralt.

Hittills har sammanlagt ca 1 300 personer gått igenom utbUdningen, Antalet sökande har under hela den tid som verksaraheten har pågått varit betydligt större än utbildningskapaciteten. Beträffande språk sora finska och serbokroatiska har det i regel varit mellan 60 och 120 sökande till varje kurs, medan deltagarantalet av pedagogiska skäl inte har kunnat överslaida 12 personer. Under innevarande budgetår utbildas ca 150 elever på centrala internatkurser och ca 200 elever vid lokala eller regionala kurser.

För en utförlig beskrivning av försöksverksamheten, ss avsnitt 5.2 och 5,3 i SOU 1972: 83,

1.7 Nuvarande prövning av tolkar och översättare

Auktorisation av tolkar förekommer inte i Sverige, För att tillgodose näringslivets behov av kvalificerade översättare har däremot vissa handelskaramare meddelat auktorisation av translatorer, Stockholms han-

Prop. 1975:26 120

delskammare, som samordnat auktorisationsverksamheten, upphörde dock att auktorisera translatorer år 1971 och endast ett fåtal translatorer har auktoriserats vid övriga handelskammare sedan dess.

Villkoren för auktorisation återfinns i resp. handelskammares stadga angående auktoriserade translatorer. Stadgoma är i huvudsak likalydande. Inom handelskamrarna fanns en translatorsnämnd med högst sju ledamöter. Beslut om auktorisation gmndades på ett utiåtande om den sökandes kompetens, vUket utfärdades av professor i vederbörande språk vid svenskt universitet eller högskola eller av annan person med synnerlig sakkunskap sedan den sökande genomgått ett skriftilgt prov. I faU där den sökandes kompetens har kunnat styrkas i annan ordning har inte ett sådant utiåtande krävts.

Prov har anordnats årligen i översättning från svenska tUl främmande språk och från främmande språk tUl svenska. De har varit gemensamma för samtUga handelskamrar och har skett samtidigt. Stockholms handelskammare har samordnat verksamheten och anskaffat översättnings-uppgifter och bedömare. Provet har bestått av tre översättningsuppgifter. Endast omkring 10—15 procent av dem som anmält sig har årligen kunnat godkännas. Prov i översättaing från ett främmande språk tUl ett annat främmande språk har inte anordnats. Ej heller har förekommit prov i muntiig tolkning.

Den som antagits som auktoriserad translator har till handelskammaren avgett en försäkran varigenom han förbundit sig att i sin verksamhet iaktta vissa etiska regler och tystnadsplikt. Därefter har handelskammaren utfärdat ett certifikai som årligen förnyats. Auktorisation har meddelats för översättning från ett främmande språk till svenska, för översättning från svenska till ett främmande språk eller för båda språkriktningarna. Samma person har kunnat ges auktorisation som translator för flera än ett främmande språk. Handelskammaren har kunnat återkalla auktorisationen.

Antalet auktoriserade translatorer uppgår f. n. till ca 210, av vilka 145 auktoriserats av Stockholms handelskammare. Tyska, engelska, finska, franska, italienska och tyska är de dominerande språken. För t. ex. serbokroatiska finns endast en auktoriserad translator och för grekiska endast två.

För att få en bättre överblick över kompetensen hos de tolkar som önskar få ett bevis på att de kan tolka inför polis och domstol inledde SIV hösten 1970 försök med examination av rättstolkar. Examinatio-nema har anordnats som fingerade rättegångar.

1 exarainationen har även ingått ett terminologiförhör, vid vilket examinanden fått översätta 30 eller 60 slumpvis valda termer som ingår i det centrala rättegångsordförrådet. Vidare har i examinationen ingått ett mindre förhör i aUmän rättskunskap, t. ex. om påföljdssystemet, rätts-och polisväsendet och rättegångsförfarandet. Den som klarat termino-

Prop. 1975: 26 121

logi- och realiaförhöret har fortsatt med den fingerade rättegången, som tagit ca en timme. Tolkningsuppgifteraa — som utförts i form av konsekutiv tolkning — har bestått av tolkning av åklagarens ansvarsyrkande och sakframställning, av förhör med den tilltalande och/eller av vittnen, av genomgång av personalia, av advokatens eller åklagarens plädering samt av dom. Vissa avsnitt — t. ex. tolkning av personalia och plädering — har ibland skett i form av modifierad simultantolkning.

Bedömningen av tolkens prestationer har gjorts av en grupp som bestått av en jurist, två språkexperter samt en eller två företrädare för SIV. För att få examinationsbevis har fordrats goda kunskaper i svenska och i det andra språket. Tolken skall också behärska de fackuttryck på båda språken som kan förekomma vid tolkning inför polis och domstol. Stor vikt har lagts vid förmågan att uttrycka sig nyanserat. En bedömning har även gjorts av tolkens allmänna kunskaper om rättsväsendet och rättegångsordningen liksom av hans uppträdande i olika tolksituationer. Examinationsbeviset intygar att tolken fyller rimliga krav på språkkunskaper och tolkteknik vid inte alltför komplicerade rättegångar.

Sammanlagt har drygt 900 tolkar prövats i examinationema. Till den 1 november 1974 hade 102 personer erhållit examinationsbevis. Dessa fördelar sig enligt följande vad gäUer språk: finska 41, serbokroatiska 15, engelska 12, tyska 8, franska 5, grekiska 4, arabiska 4, turkiska 3 samt ett antal språk för vilka endast enstaka tolkar erhållit exaraina-tionsbevis.

1.8 Nuvarande registrering och förmedling av tolkar och översättare

FörmedUng av översättare sker f. n. via en rad olika kanaler. De av handelskamrarna auktoriserade translatorema finns upptagna på förteckningar hos resp. handelskammare. Då auktorisationsverksamheten numera i princip har upphört vid handelskamrama har förteckningar inte längre utgivits och distribuerats under de senaste åren. Flertalet av de auktoriserade translatorerna är emellertid medlemmar i FAT, som numera har övertagit uppgiften att sprida kännedom om de auktoriserade translatorerna och föra förteckningar över dem. Den av FAT senast utfärdade förteckningen upptar 148 translatorer som sammanlagt översätter till eller från 15 språk.

översättningsservice ges av språksektionen vid SIV till såväl myndigheter som enskUda. De anställda vid sektionen (åtta översättare) och de i övrigt tUl sektionen knutna översättarna (drygt 100) utför översättningar tiU och från mera än 25 språk.

Vidare bedriver Sveriges exportråd en omfattande översättningsservice. Rådet anlitar f. n. mera än 300 översättare och tolkar årligen och kan utföra uppdrag beträffande de flesta förekomraande språk. Vidare bör i detta sammanhang nämnas utrikesdepartementets translatorssek-

Prop. 1975: 26 122

tion, som i viss utsträckning utför översättningar även åt andra myndigheter. Slutligen kan nämnas att det fmns ett antal privata översättningsbyråer i landet.

Förteckningar över personer sora är viUiga att verka som tolkar har särskilt sedan slutet av 1960-talet upprättats vid ett slort antal myndigheter och andra offentliga organ. Som ett exempel kan nämnas att i Malmöhus län firms 17 tolkregister som omfattar sammanlagt ca 1 000 namn. Ett stort antal finns upptagna i flera register samtidigt. DärtiU kommer register som finns upprättade hos invandrarbyråerna i Malmöhus län. Som ytterligare ett exempel kan nämnas den förteckning över tolkar som upprättats av Stockholms tingsrätt. Förteckningen omfattar drygt 200 tolkar som företräder ett trettiotal olika språkområden. Förteckningen ses regelbundet över.

I det feratiotal kommuner där invandrarbyråer finns svarar dessa i stor utsträckning för samordningen av lokal cch i viss utsträckning även regional tolkservice. Det övervägande flertalet av invandrarbyråerna har kommunalt huvudmannaskap. Invandrarbyråernas tolkregister omfattar sammanlagt drygt 1 000 tolkar som täcker 15 språk och däratöver ett stort antal tolkar för mera "udda" språk. Vidare svarar även byråernas personal för viss tolkservice.

I en del regioner (bl, a, i A, C, D, M, O och U län samt i Gislaveds, Jönköpings och Örebro kommuner) har överenskommelser träffats mellan primärkommuner, landsting och lokala/regionala statliga myndigheter ora samordning av tolkservice och om geraensarat utnyttjande av invandrarbyråernas tjänster. Av lokala/regionala statliga myndigheter omfattas i regel allmänna försäkringskassor, arbetsförmedlingar, lokala skattemyndigheter samt i vissa fall även polismyndigheter av överenskommelserna. Kommunerna kan i regel enligt överenskommelserna tUlgodoräkna sig en administrationsavgift från det organ till vilket tolken har förmedlats. For flera invandrarbyråer utgör redan nu förmedling av toikiippdrag tUl landstingskommunala institutioner mer än hälften av förmcdUngsverksamheten,

Våren 1974 tillsatte SIV, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet och Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer cn gemensam arbetsgrupp med uppdrag att undersöka förutsättningarna för en samordning av tolkscrvice och tolkresurssr på lokal och regional nivå. Gruppen presenterade sina överväganden i en rapport av den 25 oktober 1974. I rapporten redovisas bl, a, resultat av enkätundersökningar som gruppen har utfört bland ett stort anta! iräiT.st statliga myndigheter i Kronobergs och Malmöhus län i syfte att undersöka intresset för en samordning av de statliga och koraraunala tolkresurserna. Det helt övervägande antalet statiiga myndigheter sora tillfrågats var mycket positiva till tanken på en samordning av tolkförmedlingen och förordade ett kommunalt huvudmannaskap för en sådan samordning, I rap-

Prop. 1975: 26 123

porten frarahåller också. arbetsgruppen sora sin åsikt att ett koraraunalt huvudraannaskap för tolkförmedlingen bör förordas. Beträffande finansieringen av tolkförmedlingen bör avtal träffas mellan resp. kommun och berörda landstingskommunala och statiiga myndigheter och institutioner sora önskar repliera på den samordnade tolkförmedlingen.

Även invandrarutredningen har förordat en raotsvarande lösning av tolkförraedlingsfrågan, såväl i delbetänkandet om tolkservice (SOU 1972: 83) som i sitt huvudbetänkande (SOU 1974: 69). I huvudbetänkandet har utredningen bl. a, föreslagit att ett särskilt statsbidrag skall utgå till kommunerna för informationsverksarahet för invandrare, t, ex, i form av invandrarbyrå. Utredningen (IU) frarahåller följande i frågan om tolkförmedling (s, 425—426):

I SOU 1972: 83 om tolkservice föreslog IU bl, a, att en särskild statiig nämnd för auktorisation och examination och exaraination av tolkar och översättare inrättas, IU anförde dock i betänkandet endast vissa aUmänna synpunkter angående frågan om förmedling av tolktjänster genom ofientliga organ, IU hänvisade därvid bl, a, till invandrarbyråernas verksamhet med tolkförraedling och tUl de överenskommelser som har träffats på regional bas raellan statliga, landstingskoramunala och kommunala myndigheter om gemensamt utnyttjande av invandrarbyråernas tolkservice och tolkförmedling, IU anförde att det i avvaktan på IU:s koramande stäUningstaganden i frågor ora ansvarsfördelning mellan centrala, regionala och lokala rayndigheter synes mest ändaraålsenligt att söka sig fram till lösningar av toUfförraedlingsproblera sora är anpassade efter de lokala förutsättningarna och behoven, IU:s förslag beträffande tolkservice har tagits upp i prop, 1974: 1 bil, 13 (InU 1974: 6, rskr 1974: 96),

IU föreslår att — under fömtsättning av att ett centralt system för auktorisation av tolkar kommer till stånd — kommunerna och i förekommande fall de kommunala invandrarbyråerna ges ett primärt ansvar för registrering och förmedUng av tolkar på lokal och regional nivå, In-terkoraraunal samverkan och samverkan mellan regionala och lokala statliga organ kan visa sig vara lämpligt att åstadkomma genora regionalt anpassade gemensamma lösningar av tolkförraedlingsfrågan. Genom det statsbidragssystem som föreslås nedan skapas möjligheter för berörda statiiga organ alt verka för enhetlig och rikstäckande tolkför-medUngsverksamhet som kan svara mot olika lokala och regionala behov.

1.9 Vissa framställningar

Sedan riksdagen begärt att Kungl, Maj:t skulle orapröva frågan om auktorisation av tolkar och översättare har Föreningen Auktoriserade translatorer (FAT) i en skrivelse understrukit vikten av att en skillnad görs mellan tolkar och översättare när ett framtida auktorisationssystem byggs upp, FAT betonar vikten av att stora etiska krav ställs på översättare och tolkar och framhåller att en rekommendation bör utfärdas

Pirop. 1975: 26 124

tiU myndigheterna att i första hand anlita auktoriserade tolkar och översättare när sådana finns att tillgå.

Vidare har Tolkföreningen i Stockholms län (TSL), som är ansluten till Svenska kommunaltjänstemannaförbundet,i en skrivelse föreslagit att en statlig nämnd inrättas för auktorisation av tolkar och översättare och att en företrädare för tolkarna bör ingå i nämnden. TSL föreslår vidarf att endast en nivå för auktorisation av tolkar bör förekomma, För a oii auktoriserad bör enligt TSL krävas språkkunskaper i svenska ocL det andra språket som "minst motsvarar ordförrådet på svenska hos en person som har genomgått treårigt svenskt gymnasium". Därutöver bör sökandens "personliga lämplighet, färdigheter i tolkningsteknik samt kännedom om tolkningsetik också prövas".

TSL föreslår vidare att auktorisationen skall vara giltig i fem år, men nämnden skall kunna återkalla auktorisationen. Beslut om återkallad auktorisation skall kunna överklagas. TSL föreslår även bl. a. att yrkesbeteckningen "auktoriserad tolk" skall skyddas i lag och att tystnadsplikt införs för auktoriserade tolkar.

Under arbetet med denna promemoria har samråd ägt rum med FAT och TSL.

2 Överväganden och förslag 2.1 Frågan om auktorisation

Auktorisationen eller liknande kompetensförklaring förekommer i fråga om yrkesutövare och verksamhet inom en rad områden. Kraven för att få auktorisation varierar från område till område beroende på i vilka avseenden man viU skapa garantier mot missbrak i viss yrkesutövning. I en del fall kan auktorisationen närmast ha innebörden av en yrkeskompetensförklaring, raedan den i andra samraanhang kan vara en föratsättning för att få utöva viss näring; i det sistnämnda fallet innebär auktorisationen en näringsrättslig reglering. Statsmakterna har i princip ställt sig negativa till krav på sådan offentlig auktorisation som kan medföra olämpliga konkurrenshämmande verkningar och innebära ingrepp 1 näringsfriheten. Endast då starka allmänna intressen har talat för att auktorisation bör förekomma inom ett visst område har nya statliga auktorisationsf ormer införts.

Som exempel på nuvarande statliga auktorisationsformer kan nämnas följande, Med hänsyn främst till säkerhetssynpunkter krävs att bevakningsföretag är auktoriserade av länsstyrelse och att personal hos auktoriserat bevakningsföretag skaU vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad, medborgerlig pålitiighet samt lämplighet i övrigt för an-

' En redovisning av olika auktorisationsformer finns i rapporten "Om auktorisation", utgiven av konsumeniverkei (rapport 1974:1).

Prop. 1975: 26 125

ställning i sådant företag. En auktorisationsform sora är betingad av säkerhetssynpunkter av ett annat slag är den behörighet att vid elektriska starkströmsanläggningar utföra installationsarbete som raeddelas av kommerskollegium. Vidare kan i detta saramanhang nämnas att en statlig utredning — låsutredningen (H 1972: 4) — f. n. utreder bl. a. frågan om låssmeder och andra yrkesutövare på området skall auktoriseras eller underkastas annan prövning.

På ekonomins och handelns områden m. m. kan näranas auktorisationen av revisorer, för vilken tidigare handelskamrarna svarade, raen som sedan den 1 juli 1973 omhänderhas av kommerskollegium. Det finns två kategorier revisorer vars kompetens prövas, näraligen auktoriserade revisorer (dvs. revisorer med högre kvalifikationer) samt godkända revisorer. För såväl auktoriserade som godkända revisorer gäller bl. a. att de skall vara kända för redbarhet och även i övrigt befinnas lämpliga för sitt uppdrag. Enligt kungörelsen (1973: 221) om auktorisation och godkännande av revisorer skall de vidare vara opartiska och ha tystnadsplikt. Beteckningen auktoriserad revisor resp. godkänd revisor är skyddad i lag. Vidare kan nämnas auktorisationen av fastighetsmäklare, vilken meddelas av handelskamrarna, men med stöd av statliga bestämmelser. Handelskamrama (eUer i vissa fall handelskamrarnas nämnd) handhar även auktorisation av t. ex. speditörer, och reklamkonsulenter samt, som framgår av avsnitt 1.7, numera i ytterst begränsad omfattning auktorisation av translatorer.

Inom medicinalväsendets område meddelar socialstyrelsen legitimation för flera personalkategorier som står under dess tUlsyn, Sålunda legitimeras läkare, tandläkare, sjuksköterskor, barnmorskor, sjukgymnaster och glasögonoptiker. Legitimationen utgör en myndighetsgaranti för att vederbörande har erhållit en för sitt yrke kvalificerad utbildning och för att han eller hon har att följa bestämmelserna i utfärdad instruktion {reglemente) samt kan bli föremål för disciplinärt förfarande (erinran, varning, deslegitimation) i medicinalväsendets ansvarsnämnd vid fel eller försummelse i yrkesutövning. Beslut om disciplinär bestraffning liksom beslut om bl. a. återkallande av legitimation kan överklagas. Straffbestämmelser finns mot obehörig yrkesutövning.

Slutligen kan som exempel nämnas bestämraelserna för advokater. Regleringen av advokatväsendet återfinns i rättegångsbalken, där de gmndläggande bestäramelserna meddelas, och i stadgarna för Sveriges advokatsamfund. Rättegångsbalken stadgar bl. a. att benäraningen advokat endast får användas av den som är ledamot av samfundet. Advokaterna utövar själva genom samfundet tillsyn över ledamöterna. Även justitiekanslern kan påkalla åtgärd mot advokat. Utöver krav på utbildning, viss ålder och praktik, föreskriver samfundet som viUkor för inträde att vederbörande har gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt är lämplig för avdokatverksamhet. Såväl i rättegångsbalken som i

Prop. 1975: 26 126

stadgarna uppställs vidare en rad yrkesetiska regler för advokat (tystnadsplikt, opartiskhet etc).

Sora fraragår av de översikter som lämnats i avsnitt 1 har önskemål ora auktorisation av tolkar och översättare förts fram från flera håll under senare år. De få invändningar som har riktats mot tanken på auktorisation av tolkar och översättare har gått ut på dels att ett intyg om genomgången UtbUdning kan ge tillräcklig ledning för bedömning av en tolks eller översättares kvalifikationer, dels att auktorisation av tolkar och översättare är tveksam från principiella näringsrättsliga synpunkter,

Beträffande invändningar av det först nämnda slaget kan följande anföras. Utbildningsmöjligheterna för tolkar i Sverige är i dag otiUfredsstäUande, I den försöksverksamhet raed utbildning för tolkar som hittills har förekommit har antalet sökande hela tiden varit betydligt större än antalet deltagarplatser. Kurserna har dessutom endast haft till syfte att tUlgodose de mest akuta utbUdningsbehoven hos nu aktiva tolkar och kurserna omfattar inte mera än två veckors utbildning och introduktion. Den högre tolkutbildning som ert arbetsgrupp inom UKÄ f. n, utreder kan tidigast komma igång i avsedd onrtfattning läsåret 1977/78, Ännu i slutet av 1970-talet koramer troligen endast ett litet antal tolkar att kunna förete bevis om genomgången högre tolkutbildning.

Det är också tveksamt om man inom raraen för utbildningsverksamhet kan tillgodose de starka önskemål om en yrkesetisk prövning av tolkar och översättare, som bl, a, har framkommit i riksdagsdebatten och framförts av invandrarorganisationer och organisationer som företräder tolkarna och översättarna själva. Från utbildningsmyndigheternas' sida har man i regel ställt sig avvisande till tanken på atl i samband med yrkesutbildning även pröva om eleven kan meddelas behörighet att utöva yrket i fråga.

Beträffande det andra slaget av invändningar bör påpekas att auktorisation av translatorer de facto förekommer i Sverige sedan mera än 40 år tiUbaka, även om verksamheten de senaste åren haft en ytterst liten omfattning genom Stockholms handelskamraaies beslut att upphöra att raeddela auktorisation åt translatorer. Vidare bör nämnas att statlig auktorisation redan nu — som framgår av den korta översikt som lämnats ovan — meddelas åt flera yrkesgrupper av delvis samma motiv som dem som har anförts till stöd för förslaget om auktorisation av tolkar och översättare, I flera fall har således auktorisationsförfarande eller behörighetsförklaring tillkommit i syfte att skapa garantier för att den enskilde skall få en fullvärdig hjälp av kompetenta yrkesutövare i situationer där t, ex, hans rättstrygghet eller hälsa står på spel, Auktorisationen har i sådana fall närmast karaktären av en yrkeskompetensförklaring kombinerad med en garanti ora att den som auktoriserats har förbundit sig att följa vissa yrkesetiska regler tUl den enskildes skydd. De näringsrättsliga aspekterna har i sådana fall tiUmätts ringa betydelse.

Prop. 1975: 26 127

Sararaanfattningsvis kan det nu fastställas att siarka skäl talar för att ett systera för statlig auktorisation av tolkar och översättare införs i Sverige. Genom riksdagens uttalande våren 1974 (InU 1974: 6) har det bekräftats att det är ett väsentligt samhällsintresse att en sådan auktorisationsform inrättas. Utgångspunkten bör härvid vara att ge tolkar och översättare som anlitas av offentliga organ och som står till allmänhetens tjänst en raöjlighet att få sin kompetens prövad. Auktorisationen bör således vara frivillig. Den bör syfta till att få fram en kader av kompetenta och pålitliga tolkar och översättare som är villiga att åta sig uppdrag av olika organ i samhäUet och av enskilda.

Regler för auktorisation av tolkar och översättare och för tillsynen över deras verksamhet bör utfärdas i en särskUd förordning, I bilaga 1 återfinns ett utkast till en sådan förordning,

2.2 Godkännande av tolkar

Kunskapskrav m. in.

Som framgår av avsnitt 1,7 har auktorisation av tolkar hittills inte ägt rum i Sverige, En viss erfarenhet om kunskapsnivå och standard i övrigt hos nu aktiva tolkar bar dock inhämtats genom den försöksverksamhet med tolkutbildning som beskrivs i avsnitt 1,6 och de examinationer av rättstolkar för vilka redogörs i avsnitt 1,7, Erfarenheterna visar att enbart det förhållandet att den som har erbjudit sina tolktjänster haft ett invandrarspråk som modersmål i regel har varit tillräcklig grund för att få även kvalificerade tolkningsuppdrag. Endast ett raycket litet antal av de ca 5 000 personer som mera regelbundet anlitas sora tolkar av myndigheterna eller arbetar som s, k, aibetsplatstolkar har erhållit någon form av tolkutbildning i egentiig mening. Ca 1 300 av de aktiva tolkarna har genomgått kurser inom ramen för försöksverksamheten med tolkutbildning, men dessa kurser har som tidigare påpekats endast omfattat fem eller tio dagar. Mot denna bakgmnd har statsmakterna våren 1974 uttalat att ytterligare insatser bör göras på tolkutbUdningens område i syfte att höja kunskapsnivån och kompetensen hos nu verksamma tolkar.

Det är givet att kunskapsvillkoren i samband med en auktorisation av tolkar i Sverige måste sättas i viss relation tUl möjligheterna att via utbildning förvärva den erforderliga kompetensen. Det bör emellertid framhållas att aktiva tolkar i många fall kan vidareutbUda sig genom självstudier, förutsatt att lämpligt studiematerial härför utarbetas. Det bör även påpekas att alla de personer som i dag sysslar med tolknings-och översättningsuppgifter inte kommer att efterfråga auktorisation. Ur samhällets synpunkt föreligger inte heUer behov av delta, Det torde vara realistiskt att utgå ifrån att raan med ett antal av 1 400—1 600 auktoriserade tolkar får en väl fungerande tolkservice.

Prop. 1975: 26 128

Av skäl som berörts tidigare bör kunskapsprövningen i samband med auktorisation av tolkar vara fristående från utbildningen av tolkar. Kunskapskraven bör formuleras på så sätt att garantier kan skapas för en god minimistandard på de auktoriserade tolkarna. En auktoriserad tolk bör således ha elementära kunskaper inom områdena arbetsraark-nadstolkning, rättstolknuig, socialtolkning och sjukvårdstoUming. Även om auktorisationen är fristående från utbUdningen och troligen en betydande del av de som efterfrågar auktorisation kommer att genomgå prövning utan att ha genomgått någon särskild utbildning bör en utbildningsväg kunna erbjudas för dem sora så önskar. Kraven på språkfärdighet, tolkningsförmåga, fackkunskaper och terminologi samt samhällsorientering och tolkteknik bör därför vara så utformade att de utan svårighet kan uppnås genom kursverksamhet av det slag som f. n. är under utredning inom SÖ, dvs. studier på folkhögskola under ett å två år eUer två års studier i studiecirkel. Vad språkbehärskningen beträffar bör färdighetskraven ligga på en nivå som ungefär motsvarar de krav sora kan komma att ställas som villkor för tillträde till den tolkutbildning på universitetsnivå som f. n. utreds av en arbetsgrapp inom UKÄ. Den högre tolkutbildningen bör således kunna ge bl. a. auktoriserade tolkar en möjlighet att uppnå ytterligare kvalifikationer och att specialisera sig inom olika områden.

I kunskapsprövningen i samband med auktorisation av tolkar bör ingå tre huvudmoment, nämligen prövning av tolkningsförmåga, av fackterminologi och fackkunskaper samt av allmän samhällsorientering, tolkteknik och tolketik. I bUaga 2 återfinns exempel på hur kunskapsproven skulle kunna utformas mera i detalj. Det bör dock ankomma på den nämnd — statens tolk- och translatorsnämnd — som föreslås i avsnitt 2.4 att i samråd med SO och UKÄ utforma metoder för kunskaps-prövningen.

Den nuvarande examinationen av rättstolkar ligger — vad gäller rea-liakunskaper och fackterminologi inom rättsområdet — på en något högre nivå än den nu föreslagna kunskapsprövningen i samband med auktorisation. Försöksverksamheten med examination av rättstolkar har gett gott resultat, och från företrädare för rättsväsendet har uttalats starka önskemål om att en särskUd prövning av rättstolkar bibehålls med hänsyn till rättstrygghetsaspekter. Mot denna bakgrund bör en särskUd prövning av detta slag och på samma nivå bibehållas även i framtiden. Auktoriserade tolkar bör erbjudas möjlighet att genomgå en särskild prövning i rättstolkning som är i paritet med nuvarande examination. En auktoriserad tolk sora genomgått prövning av detta slag med godkänt resultat bör få detta antecknat i sitt auktorisationsbevis. Det hundratal personer som klarat de hittiUsvarande examinationema torde

' Bilagan, som är av teknisk natur, har utelämnats i detta sanunanhang men iinns tillgänglig hos arbetsmarknadsdepartementet.

Prop. 1975: 26 129

utan större svårigheter klara prövningen i samband med den auktorisation av tolkar som föreslås i denna promeraoria. Kunskapsprovet bör för deras del inskränkas endast tUl sådana moment som inte ingår i ex-ambationen av rättstolkar. Det bör ankoraraa på statens tolk- och translatorsnärand att utfärda övergångsbestämmelser sorn närmare anger hur nu examinerade rättstolkar skall kunna erhålla godkännande.

Någon enhetiig yrkesbeteckning för tolkar förekommer inte i Sverige. I allrnänhet anges i de tolkförteckningar som har upprättats vilka kurser som vederbörande har genomgått, om han eller hon är examinerad rättstolk etc. Det föreslagna auktorisationsförfarandet bör bl, a, syfta till att ge avnämarna av tolkarnas tjänster en raöjlighet att genom en enkel och lättfattlig yrkesbeteckning få klarhet i om tolken är auktoriserad eller inte. Den tolk som har klarat prövningen för auktorisation bör benämnas godkänd tolk. Därigenom undviks en ordsammansättning sora kan ge anledning till förväxling raed yrkesbeteckningen auktoriserad translator. Även nivån på kunskapsprövningen talar för denna skiUnad i yrkesbeteckningar för auktoriserade tolkar och översättare. Kunskapskraven för auktoriserade translatorer bör i fråga om t, ex, språkbehärskning, fackterminolgoi och allmänbUdning ligga betydligt över kraven för tolkarna (se avsnitt 2,3), Vidare har i övriga nordiska länder beteckningen "auktoriserad" förbehållits endast de tolkar och översättare som klarar en mycket kvalificerad prövning. En parallell till yrkesbeteckningen godkänd tolk finns f, ö. beträffande revisorer, bland vilka en del auktoriseras som godkänd revisor.

I konsekvens med att de auktoriserade tolkarna föreslås få yrkesbeteckningen godkänd tolk bör även auktorisationsförfarandet benämnas godkännande av tolkar. Det är givet att en tolk som har färdighet i mera än två språk bör kunna prövas i alla de språk som han eller hon kan tolka till. Godkännande bör därför kunna avse tolkning mellan svenska och ett eUer flera främmande språk.

Vidare bör som villkor gälla att tolken är bosatt här i landet. Det är dock rimligt att en godkänd tolk i särskilda fall bör få kunna vara bosaxt utomlands under begränsade tidsperioder utan att godkännandet upphävs, I utkastet till förordning i bUaga 1 har därför upptagits en regel med innebörden att statens tolk- och translatorsnämnd får, om särskilda skäl föreligger, meddela tolk tUlstånd att med gäUande godkännande vara bosatt utomlands under viss tid,

I utkastet till förordning upptas även ett villkor om att den sökande bör vara myndig.

Redbarhet och pålitlighet

Auktorisation eller motsvarande kompetensförklaring innebär i så gott som alla nu förekommande former inte enbart en förldaring att vederbörande uppfyller vissa kvalifikationer i fråga ora yrkeskunnighet,

9 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 26

Prop. 1975: 26 130

Som vUlkor för auktorisation gäller i regel även att den sökande skall uppfylla vissa krav på personUg redbarhet och allmän lämplighet i övrigt. Motsvarande bör gälla även i fråga om godkännande av tolkar. Som villkor för att erhålla godkännande bör därför även gälla att den sökande skall vara känd för redbarhet och även i övrigt finnas vara lämplig att vara verksam som tolk. Ett sådant villkor motsvarar vissa bestämmelser som gäller för auktorisation av andra yrkesgrapper. För att kunna göra en bedömning av om tolken uppfyller detta villkor bör statens tolk- och translatorsnämnd, om det behövs, kunna inhämta yttrande eller referenser från statlig eller kommunal myndighet eller från organisation. Av väsentlig betydelse torde härvid kunna vara de erfarenheter som samlats hos invandrarbyråer, tingsrätter, fackliga organisationer och andra organ med ofta förekomraande kontakter raed tolkar.

I bestämmelsema för godkända tolkar bör även införas vissa bestämmelser om yrkesplikter. En allmän föreskrift bör sålunda stadga att godkänd tolk skall redbart utföra de uppdrag som anförtros honom och i allt iakttaga god tolksed. Vad som ligger i uttrycket god tolksed torde inte behöva förklaras närmare. Bland tolkar har utvecklats en yrkesco-dex (god tolksed) som innefattar t. ex. krav på tystnadsplikt, på att avböja uppdrag som man inte anser sig vara korapetent att utföra etc.

Vidare bör i bestämmelserna föreskrivas att godkänd tolk noga skall iakttaga enligt lag eller annan författning gäUande jävsbestämmelser för tolkar (jfr. bl. a. 5 kap. 6—8 §§ rättegångsbalken ang. anlitande av tolk vid dorastol). Ora särskUd omständighet föreligger som kan rabba förtroendet tUl tolks opartiskhet eller självständighet vid utförande av uppdrag skall han avböja detta.

Tystnadsplikt

Någon allmän lagstadgad tystnadsplikt för tolk eller översättare finns inte i Sverige. Är tolk eller översättare anställd i offentlig tjänst, vilket endast undantagsvis är fallet, kan — i likhet med vad som gäller för tjänstemän i allmänhet — tystnadsplikt följa av olika specialförfattningar eUer av sakens natur. Brott mot tystnadsplikt som begås av en tjänsteraan med ämbetsansvar är särskilt straffbelagt i 20 kap. 3 § brottsbalken. Av 20 kap. 12 § följer att kretsen av ansvariga personer även omfattar dem som utan att ha ämbetsansvar är anställda i allmän tjänst eller fullgör lagstadgad tjänsteplikt.

Som framgår av avsnitt 1.3 föreslog invandrarutredningen i sitt delbetänkande om tolkservice att en lagstadgad tystnadsplikt skulle införas för tolkar och översättare. I två motioner till 1974 års riksdag (1974: 560 och 573) har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte

' Justitiekanslem har i ett beslut av den 20 november 1974 uttalat att tolk son» anlitats av domstol vid rättegång står under ämbetsansvar. JK framhåller även i detta sammanhang bl. a. att "den uppgift som åvilar av domstol förordnad tolk mäste betecknas som synnerligen ansvarsfuU."

Prop. 1975: 26 131

begära förslag till lagbestämmelser beträffande tystnadsplikt för tolk i enlighet med invandrarutredningens förslag. Justitieutskottet har bl, a. anfört följande i sitt betänkande i anledning av motionerna (JuU 1974: 25):

Den som tjänstgör som tolk får ofta insyn i enskild persons privata förhållanden och kännedora om yrkeshemligheter, affärsförhållanden m. ra. I många fall torde det vara av stor betydelse för den enskilde, myndigheter eller organisationer att tolken iakttar tystnad beträffande vad han erfarit i samband med sitt uppdrag. Med hänsyn härtill framstår det som mindre tillfredsställande att det i allmänhet inte föreligger någon tystnadsplikt för tolk eller översättare, som anlitas av myndighet eller annat offentligt organ. Spörsmålet har, som motionären påpekar, uppmärksamraats av invandraratredningen, sora i ett delbetänkande år 1972 framlagt ett förslag till lag om tystnadsplikt för tolk. Enligt förslaget skall lagen gälla tolkar och översättare som anlitas av rayndighet eller annat organ, som utövar verksamhet för vars fullgörande stat eller kommun ansvarar. Tystnadsplikten föreslås omfatta vad tolk eller översättare under uppdraget eller anställningen erfarit om enskilds personliga förhållanden eUer om yrkeshemligheter, affärsförhållanden eUer förhållanden av betydelse för landets försvar. Förslaget är f. n. föremål för överväganden inom justitiedepartementet. Enligt vad utskottet inhämtat bereds ärendet i samband med det arbete på en reform av ämbetsansvaret, som f. n. pågår inom departementet på gnmdval av äm-betsansvarskommittens slutbetänkande. I betänkandet har kommittén bl. a, föreslagit att bestäraraelsen i 20 kap. 3 § brottsbalken om brott mot tystnadsplikt skall ersättas av ett nytt straffbud, som utan angivande av personkrets stadgar ansvar för envar — oavsett om han är offentlig funktionär eller ej — som yppar vad han tUl följd av författaing är pliktig hemlighålla. Proposition angående en reform av ämbetsansvaret väntas bli avlämnad våren 1975.

Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att en lagstiftning beträffande tystnadsplikt för tolk och översättare kommer till stånd. Med hänsyn till det lagstiftningsarbete som enligt vad ovan anförts pågår inom Kungl. Maj:ts kansli bör emellertid motionerna inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I ett flertal remissyttranden över invandramtredningens delbetänkande om tolkservice framhölls att det var otillfredsställande att utredningens förslag om tystnadsplikt endast avsågs gälla tolkar och översättare sora anlitas av myndigheter eller annat organ, som utövar verksamhet för vars fullgörande stat eller kommun ansvarar. Tystnadsplikt borde gälla i alla ärenden i vilka tolk eller översättare anlitas, oavsett vem som anlitar tolken.

Mot denna bakgrund föreslås att för godkända tolkar bör gälla en allmän regel om tystnadsplikt m. m., med innebörden att godkänd tolk inte får använda uppgift, som inhämtats i hans tolkutövning till fördel för sig eller tUl skada eller gagn för annan och inte heller eljest obehörigen

»SOU 1972:1.

Prop. 1975:26 132

yppa vad som sålunda kommit till hans kännedom. En sådan regel om tystnadsplikt kräver enligt den nya regeringsformen lagform och kan inte tas in i den i denna promemoria föreslagna förordningen,

TULsyn

För tillsynen över godkända tolkars verksamhet bör stålens tolk- och translatorsnämnd svara. Flera skäl talar för att nämnden skal! kunna pröva giltigheten av godkännandet med jämna meUanrum. En sådan ordning har gällt för auktoriserade translatorer, som årligen har fått sina certifikai förnyade. GUtighetstiden för ett godkännande bör dock kunna sträckas ut till så lång tid som fem år, varefter statens tolk- och translatorsnämnd får pröva om tolken fortfarande uppfyller villkoren för nytt godkännande. Någon ny kunskapsprövning bör dock därvid inte behöva göras annat än då mycket särsldlda skäl föreligger.

Om en tolk uppsåtligen gör orätt i sin verksamhet bör nämnden ha möjlighet tUl disciplinära ingripanden i form av varning, och i mycket allvarliga fall upphävande av godkännandet.

Beslut om t, ex, avslag på ansökan om godkännande eller upphävande av godkännande bör kunna överklagas, I förordningen om godkännande av tolkar och auktoriserade translatorer bör mot denna bakgrund införas en regel om att mot beslut, som statens tolk- och translatorsnämnd i särskUt fall har meddelat enhgt förordningens bestämmelser eUer med stöd därav utfärdade föreskrifter, kan föras talan hos kammarrätten genom besvär. Talan mot annat beslut av statens tolk- och translatorsnämnd än beslut i särskilt fall bör kunna föras hos regeringen genom besvär.

Skydd av yrkesbeteckning

Invandrarutrednmgen ansäg inte att yrkesbeteckningen auktoriserad tolk borde åtnjuta särskilt skydd i lag för att hindra missbruk av denna yrkesbenämning. Från företrädare för tolkar som ofta anlitas av myndigheter och även från företrädare för myndigheter har ernellertid önskemål förts fram om att eit eventuellt auktorisationsförfarande borde kombineras med ett skydd i lag av den yrkesbetcckning som kan komma att användas för auktoriserade tolkar. Erfarenheter av verksam.het på tolkområdet som ägt rum sedan invandrarutredningen avlämnade sitt delbetänkande synes även tala för att yrkesbeteckningen skyddas. Ett straffrättsligt skydd bör därför införas för yrkesbeteckningen godkänd toLk, Bestämmelsen bör utformas på så sätt att det framgår att den som obehörigen utger sig för att vara godkänd tolk, kan dömas till böter,

2.3 Auktorisaiion av translatorer

.Sedan ett fyrtiotal år har ett auktorisationsförfarande tUlämpats i Sverige beträffande översättare av saktexter, Inga mera långtgående önske-

Prop. 1975: 26 133

mål om förändringar i handelskamrarnas verksamhet med auktorisation av translatorer har framförts under det senaste årtiondet, varken från översättarna själva eller från avnämarna, annat än just beträffande frågan om huvudraannaskap för verksamheten. De svårigheter av olika slag som finns att bygga upp ett nytt system för auktorisation av tolkar gör sig inte gällande beträffande översättare.

Skäl talar mot denna bakgrund för att den fraratida auktorisationen av översättare i allt väsentligt sker enligt samma riktlinjer som gäUde tidigare när Stockholms handelskammare hade huvudansvaret för verksamheten. Den föreslagna statens tolk- och translatorsnämnd bör tillgodogöra sig de erfarenheter av auktorisation av translatorer som finns framför allt hos Stockholms handelskammare. Vidare bör yrkesbeteckningen auktoriserad translator bibehållas även för de översättare som prövas enligt den nya ordningen.

Bestämmelserna för godkända tolkar och för auktoriserade translatorer bör i möjligaste mån vara lika. På vissa punkter är emellertid en särskUd ordning motiverad beträffande translatorerna. Det gäller t, ex. villkoren för att erhålla auktorisation. Kunskapskraven vid handelskamrarnas prövning av translatorer har legat på en mycket hög nivå. Även i fortsättningen bör prövningen vara mycket kvalificerad och avse översättning av texter inom olika ämnesområden (t, e:c, en allmän text, en ekonomisli/teknisk text och en juridiskt text). Det bör ankomma på statens tolk- och translatorsnämnd att närmare ange kunskapskraven och utforma kunskapsproven.

För att erhålla auktorisation som translator bör den sökande vara bosatt i riket, vara myndig, ha avlagt föreskrivna kunskapsprov samt vara känd för redbarhet och i övrigt finnas vara lämplig att vara verksam som translator. Dessa villkor motsvarar dem som föreslås gälla för godkännande av tolkar. Beträffande translatorerna bör emellertid även krav ställas på väl vitsordad verksamhet som translator under minst fem år. Denna bestämmelse överensstämmer väl med den som gäller för av handelskammare auktoriserade translatorer. Dispens bör dock kunna ges från detta krav om särskilda skäl finns,

I övrigt bör bestämmelserna för godkända tolkar äga motsvarande tUlämpning i fråga om auktoriserade translatorer. Det gäller bl, a, stadganden om yrkesplikter, om nämndens tillsyn över verksamheien och ora besvärsmöjligheterna,

Auktorisation av translator bör kunna avse översättning från ett eller flera främmande språk till svenska, från svenska tUl ett eller flera främmande språk eller raellan svenska och ett eller flera främmande språk,

Translator är enligt handelskamrarnas stadgar skyldig att mot fastställd ersättning verkställa och bestyrka översättningar från eller till det eller de språk för vilka han har auktoriserats. Därjämte är translator skyldig att tjänstgöra som tolk vid domstolar inom handelskammaren;

Prop. 1975:26 134

distrikt. Denna bestämmelse har emellertid inte aUtid kunnat följas eftersom någon prövning av translatoms förmåga inte har ägt rum.

Från företrädare för auktoriserade translatorer har framförts önskeraål om att skyldigheten att vid behov biträda domstolar med tolkning bör upphävas. Det är givet att någon sådan skyldighet inte kan gälla så länge någon prövning av translatoms förmåga att tolka inte har ägt rum. Däremot bör i bestämmelserna för auktoriserade translatorer finnas en föreskrift om att de är behöriga att bestyrka riktigheten av översättningar från eller till det eUer de språk för vilka de har auktoriserats. Ett motiv för detta är bl. a. att det i ett flertal av Sverige ratificerade internationella konventioner finns föreskrifter om att översättningar skall godtas endast om de är bestyrkta av "edsvurna översättare".

Eftersom den föreslagna auktorisationen av translatorer fömtsätts ske enligt i stort sett sararaa riktiinjer sora de som gällt för handelskamrarnas verksamhet bör i en övergångsbestämmelse föreskrivas att translator som är auktoriserad av handelskamraare skall anses sora auktoriserad enligt den nya förordnuigen. Auktorisation av handelskamraare bör därvid gälla i högst sju år räknat från dagen för auktorisationen. Det bör ankomma på statens tolk- och translatorsnämnd att utfärda övriga övergångsbestämmelser.

2.4 Statens tolk- och translatorsnämnd

Uppgiften att godkänna tolkar och auktorisera översättaie blir en helt ny artskild verksamhet inom det statiiga området. Viss erfarenhet av verksamhet av motsvarande slag finns att hämta från försöksverksamheten med examination av rättstolkar. Den föreslagna ordningen för godkännande av tolkar och auktorisation av översättare förutsätter eraellertid administrativa och ekonomiska insatser av ett betydligt större omfång än vad som har gällt i försöksverksamheten med exaraination av rättstolkar.

Verksamheten med prövning av tolkars och översättares kompetens kan inte på ett naturligt sätt hänföras till någon befintlig myndighets kompetensområde. Tolkar och översättare anlitas av en rad olika såväl allmänna som enskilda organ i samhället. En del av tolk- och översät-tai"verksamheten avser att underlätta invandrares kontakter med myndigheter, på arbetsplatsen och med den övriga omgivningen. En annan del av verksamheten syftar till att underlätta näringslivets internationella kontakter eller kontakter mellan myndigheter på det internationella planet. Dessa omständigheter talar för att ett särskilt statligt organ inrättas för ändamålet. Även invandrarutredningen förordade i sitt delbetänkande om tolkservice att denna uppgift bör ankoraraa på en särskUd myndighet. Invandramtredningen föreslog att myndigheten borde organiseras i form av en statiig närand, Remissinstansema anslöt sig till utredningens förslag.

Prop. 1975: 26 135

Mot denna bakgrand föreslås att en statiig nämnd — statens tolk- och translatorsnämnd — inrättas med uppgift att godkänna tolkar och auktorisera översättare i Sverige samt att svara för tillsyn över deras verksamhet. Nämnden bör även föra register över godkända tolkar och auktoriserade translatorer. Med hänsyn tUl att nämndens verksamhet inte låter sig hänföras tUl någon redan befintlig myndighets verksamhetsområde bör näranden sortera direkt under något av statsdepartementen. Såväl sakskäl som praktiska skäl talar för att nämnden bör sortera under arbetsmarknadsdepartementet, som f. n. handlägger vissa frågor om samhällets tolk- och översättarservice.

Nämnden bör ha sju ledamöter. De bör företräda rättsväsendet, universitets- och högskoleväsendet, kommunerna, SIV, ulrikesintressen samt godkända tolkar och auktoriserade översättare.

En betydande uppgift för nämnden blir prövningsverksamheten. Prövningen av tolkar bör för att kunna omfatta så många tolkar som möjligt kunna äga ram länsvis. Prövning av översättare bör kunna anordnas rainst en gång per år i Stockholra, Göteborg, Malmö och i mån av behov även på andra orter.

Proven i saraband med godkännande av tolkar, som kan beräknas ta ca tre timmar i anspråk för den person som prövas, bör bl. a. omfatta kunskaps- och färdighetsprov i konkreta tolksituationer, ett muntligt terminologiprov, ett prov i samhällsorientering samt ett prov i tolknings teknik och tolketik. Proven i konkreta tolkningssituationer bör som tidigare framhållits omfatta arbetsmarknadstolkning, rättstolkning, socialtolkning och sjukvårdstolkning. Proven bör bedömas av en grupp på minst tre examinatorer, varav två bör vara experter i det aktuella språket. I första hand bör prövas tolkar i de språk sora talas av stora invandrargrupper i Sverige, men vid varje provtillfälle bör även en prövning ske av tolkar inora något mindre språkområde. Stor hänsyn bör därvid tas till olika regionala behov. Mellan 200 och 250 tolkar beräknas kunna bli prövade årligen. Proven beräknas kräva 75 arbetsdagar. Kostnaderna för verksamheten kan med ledning av erfarenheter från examinationerna av rättstolkar beräknas uppgå tUl 150 000 kr årligen inklusive lokalkostnader, kostnader för testmaterial och kostnader för anlitande av språkexperter. Den särskUda prövning i rättslolkning som godkända tolkar föreslås kunna genomgå beräknas kosta 75 000 kr årligen.

Proven i samband raed auktorisation av translaiorer bör i princip motsvara de prov som tidigare anordnats av Stockholms handelskammare. Proven bör granskas av tre varandra oberoende experter, MeUan 50 och 100 översättare beräknas kunna bli prövade årligen. Kostnaderna för dessa translatorsprov kan beräknas tiU sammanlagt 75 000 kr per år

Prop. 1975: 26 136

Närandens kansli bör vidare ha till uppgift att föra register över godkända tolkar och auktoriserade translatorer. Förteckningar över godkända tolkar och auktoriserade translatorer bör regelbundet distribueras tUl berörda myndigheter, institutioner och organisationer. Av väsentiig betydelse i detta sammanhang är bl. a. polisdistrikten, domstolarna, vissa centrala ämbetsverk, länsstyrelserna, invandrarbyråer samt vissa kommunala och landstingskommunala myndigheter och institutioner. Nämnden bör även ha till uppgift att skaffa sig en överblick över tillgången också på andra kunniga tolkar och översättare i landet, särskilt vad gäUer mindre förekommande språk. En väsentlig del av nämndens arbetsuppgifter koramer sålunda att utgöras av rådgivningsverksamhet i tolk- och översättningsfrågor i förhållande till en rad organ i samhället och till allmänheten. Ett intimt samarbete bör därvid komraa till stånd raed invandrarbyråerna. En väsentiig del av rådgivningsverksamheten kan förutsättas bli sådan verksamhet sora har till syfte att samordna och förbättra invandrarbyråernas verksamhet med att upprätta register över tolkar och översättare,

I och med att den tolkskola sora invandrarutredningen föreslog i sitt delbetänkande ora tolkservice inte kommer att förverkligas måste nämnden själv framställa allt erforderligt provmaterial, vilket föratsätter en något större personalorganisation vid nämnden än vad invandrarutredningen beräknade för den nämnd som den föreslog. Vidare måste nämnden kunna förfoga över viss teknisk utrustning.

TiU sitt förfogande bör nämnden ha ett kansli bestående av en kanslichef samt två handläggare, vilka skall ha att svara för provverksamheten. Kanslichefen skall svara för administrativa och juridiska frågor. Därutöver krävs två biträden och en vaktmästare. Kanslichefen och övriga handläggare bör utöver ingående kunskaper i lolk- och översättar-frågor och allmänna språkfrågor även i viss utsträckning vara förtrogna med tolk- och översättarsituationen i Sverige och i övriga nordiska länder, med vUka fortlöpande kontakter kommer att krävas i provverksamheten. Nära kontakter förutsätts även äga rum med Svenska språknämnden, vilken har stora erfarenheter på språkvärdsområdet som bör komma statens tolk- och translatorsnämnd tUl del,

Samraanställning av årlig kosinad för nämndens verksamhet:
Lönekostnader m, m. 415 000

Lokalkostnader 30 000

Expenser 30 000

Kostnad för provverksamheten 300 000

775 000
Engångsbelopp för viss teknisk utrustning 20 000

795 000

Nämnden bör inrättas under budgetåret 1975/76.

Prop. 1975: 26 137

2.5 Frågan om tolicförmedling

I samband med att riksdagen våren 1974 prövade tolkfrågorna anförde inrikesutskottet. (InU 1974: 6) att hela frågan om registrering och förmedling av tolkar borde övervägas i samband med att auktorisationsfrågan utreds på nytt. Mot denna bakgrund lämnas i detta avsnitt vissa synpunkter på hur förmedlingen av tolkar bör ske i fraratiden.

Som framgår av avsnitt 1,8 har en rad offentliga organ på olika nivåer i sarahället upprättat förteckningar över tolkar och översättare som är vUliga att åta sig uppdrag. Det förefaller emellertid som om myndigheter och andra organ har mindre svårigheter att få tag i lämpliga översättare än tolkar, vilket bl, a, framkom i invandrarutredningens kartläggning av nuvarande tolk- och översättarservice (SOU 1972: 83 kap, 4), En praxis när det gäller anskaffande av översättare har utvecklats hos myndigheter och sarahällsorgan sedan lång tid.

Frågan om förmedling av tolktjänster erbjöd däremot vissa problem när den stora invandringen började i mitten av 1960-talct, Myndigheterna, och då särskilt de kommunala organen, hade dålig tolkberedskap. Behov av tolkar på språk som rayndigheterna tidigare knappast alls hade kommit i kontakt med gjorde sig plötsligt gällande, I detta läge tog fackliga organisationer, studieförbund och i ökad utsträckning även primärkommunerna initiativ till inrättande av invandrarbyråer, vilka skulle ha som en av sina främsta uppgifter att erbjuda tolkservice och förmedla tolkar. Från statligt håll och från Svenska kommunalförbundets sida förordades ett kommunalt huvudmannaskap för byråerna och vissa initiativ togs även för att reglera invandrarbyråernas tolkservice så att den regelmässigt skulle kunna svara för förmedling av tolktjänster till såväl landstingskommunala och statliga organ. Numera har det övervägande antalet av det femtiotal byråer som finns kommunalt huvudmannaskap.

Från olika håll har under senare år en rad uttalanden gjorts med innebörden att de kommunala invandrarbyråerna bör ha att svara för samordningen av den lokala och regionala tolkförmedlingen (jfr, avsnitt 1.8), Invandrarutredningen uttalade sig i denna riktning i sitt delbetänkande om tolkservice. Bl, a, SIV och Svenska kommunförbundet anslöt sig tUl denna åsikt i sina remissyttranden över delbetänkandet. Hösten 1974 lade en arbetsgrupp tillsatt av SIV, kommunförbundet, landstingsförbundet och Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer fram en rapport i vilken föreslås att primärkommunerna bör svara för samordningen av lokal och regional tolkförmedling, I sitt huvudbetänkande har invandrarutredningen föreslagit en motsvarande lösning, under förutsättning att en central auktorisation av tolkar kommer till stånd. De remissinstanser som har uttalat sig i frågan (bi, a, kommunförbundet) ansluter sig lill detta förslag.

Prop. 1975: 26 138

Tanken att länsstyrelserna skulle kunna få i uppdrag att registrera och förmedla tolkar uppkom i samband med diskussionen ora ingåendet av en eventuell nordisk språkkonvention av det slag som innefattas i en rekommendation från Nordiska rådet från år 1966. En sådan konvention skulle innebära att medborgare i ett nordiskt land vid hänvändelse till myndighet i annat nordiskt land utan kostnad fick använda sitt eget språk. För att en sådan konventions syfte skulle kunna uppfyllas måste garantier skapas för att tolkar är tUlgängliga i alla delar av landet och ett system inrättas för registrering av tolkar och översättare genom det allmännas försorg. Det vore även önskvärt att ett sådant registreringssystem gavs en likartad utformning i alla de nordiska länderna. Mot denna bakgmnd ansåg invandraratredningen i sitt delbetäkande om tolkutbUdning att länsstyrelserna — under förutsättning att en språkkonvention införs — skulle kunna få i uppdrag att föra register över tolkar och översättare som svarade mot konventionens krav. Samtidigt anförde emellertid utredningen att det var för tidigt att mera bestämt uttala sig om hur registreringen och förmedlingen av tolkar bör ske på sikt. Utredningen betonade att förslaget om länsvisa register i anslutning till en eventuell språkkonvention inte var avsett att föregripa utredningens kommande överväganden i frågor om registrering och förmedling av tolkar och om ansvarsfördelningen på lokal och regional nivå beträffande åtgärder för invandrare. Utredningen anförde således bl. a. att lämpligheten av en länsvis registrering av tolkar och översättare är beroende av om utvecklingen under de närmaste åren bekräftar riktigheten av en sådan lösning av tolkförraedlingsfrågan. Mot denna bakgrand avhöll sig också remissinstanserna från alt uttala sig mera bestämt i frågan om hur tolkförmedlingen bör ske på sikt.

Riksdagens uttalande i frågan om länsstyrelserna skall ha att föra tolk- och översättarregister eller inte synes närraast ha den innebörden att en sådan länsvis registrering är en temporär lösning sora kan godtas i avvaklan på en raera övergripande prövning av frågan om registrering och förmedling av tolkar och översättare och av auktorisationsfrågan,

I denna promemoria läggs förslag om auktorisation och registrering av tolkar via en särskUd statiig nämnd. Näranden skall bl, a, ha till uppgift att föra register över godkända tolkar och auktoriserade översättare. En viktig uppgift för nämnden bör vidare vara att skapa sig en överblick över tUlgången också på andra kunniga tolkar och översättare i hela landet och att ge råd i fråga om tolk- och översättarregister. Denna reform bör i kombination raed ett successivt ökat primärkommunalt ansvar för tolkförmedling och tolkservice enhgt olika lokala och regionala behov utgöra en tillfredsställande lösning av frågan om förmedling och registrering av tolkar. Det fömtsätts därvid att komraunerna, i likhet med vad som redan nu gäller på många håll, begär ersättning för de förmedlingstjänster som de utför åt andra organ.

Prop. 1975: 26 140

Bilaga 1

Utkast tiil förordning om godkännande av tolkar och auktorisation av translatorer

Inledande bestämmelse

1 § Tolk kan godkännas och translator kan auktoriseras enligt be
stämmelserna i denna förordning.

Godkännande av tolk eller auktorisation av translator kan avse två eller flera språk.

Fråga om godkännande av tolk eller auktorisation av translator prövas av statens tolk- cch translatorsnämnd.

Godkännande av tolk

2 § För att erhålla godkännande skall tolk

1, vara bosatt här i riket,

2, vara myndig,

3, ha avlagt av statens tolk- och translatorsnämnd föreskrivna kunskapsprov,

4, vara känd för redbarhet och även i övrigt finnas lämplig att vara verksam som tolk,

3 § Över ansökan ora godkännande får statens tolk- och translatorsnämnd, om det erfordras, inhämla yttrande från myndighet eller organisation,

4 § Godkännande gäller för en tid av fem år,

5 § Godkänd tolk skall redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtros honom och i allt iakttaga god tolksed,

6 § Godkänd tolk skall noga iakttaga enligt lag eller annan författning gällande jävsbestämmelser för tolkar. Föreligger eljest särskild omständighet, som kan rubba förtroendet till tolks opartiskhet eller självständighet vid utförande av uppdrag, skall han avböja detta,

7 § Statens tolk- och translatorsnämnd får, om särskilda skäl föreligger, meddela tolk tillstånd att med gällande godkännande vara bosatt utomlands under viss tid,

Auktorisation av translator

8 § För att erhålla auktorisation skall translator

1, vara bosatt i riket,

2, vara myndig,

3, ha avlagt av statens tolk- och translatorsnämnd föreskrivna kunskapsprov,

4, ha utövat väl vitsordad verksamhet som translator under minst fem år,

5, vara känd för redbarhet och även i övrigt finnas lämplig att vara verksam som translator.

Om särskilda skäl föreligger, kan statens tolk- och translatorsnämnd medge undantag från fordringarna i första stycket 4.

Prop. 1975: 26 141

9 § Bestämmelserna i 3—7 §1 äger motsvarande tillämpning i fråga
om aukfcriserad translator.

10 § Auktoriserad translator är behörig att bestyrka riktigheten av
översä*tnir;2£i' från eiler till det eller de språk, för vilka han har auktori
serats.

Gemensanvr.a hsstäin:ndser

11 § Tillsyn över godkända tolkars och auktoriserade translatoiers verksamhet utövas av statens tolk- och translatorsnämnd.

12 § Gör godkänd tolk eller auktoriserad translator uppsåtligen orätt i shi verksamhet eller förfar han eljest oredligt, skall godkännandet eller auklorisationöii upphävas. Är orasländigheterna mildrai:de, får i siäilet varning raeddelas honom.

ÄsidosäUer j.odkänd tolk eller auktorise;-ad translator eljest de plikter, som åvilar hciicm i hans verksamhet, får varning meddelas honom. Är omständichetei-.-ia synneriigen försvårande, får godkännandet eller auktorisationen upphävas.

Fråga ora i!pphäv.nde eller varning prövas av statens tolk- och translatorsnämnd.

13 § Inträder beträffande godkänd tolk eller auktoriserad translator sådant lörhä/lcttide att han enligt bestämmelserna i denna förordning ej kan godkänna;: eller auktoriseras, skall godkännandet eUer auktorisationen upphävas. Tolk eller translator är skyldig att genast anmäla förhållandet till st:it?ns tolk- och translatorsnämnd,

14 § I ärende enligt denna förordning skall avgifier erläggas

1, då .insökan om godkännande eller auktorisation första gång.?n gö
res med kronor,

2. då .'insökc.n om godkännande eller auktorisation eljest göres med
kronor.

15 § Hos t.tatens tolk- och translatorsnämnd föres förteckning över samtliga eodkanca tolkar och auktoriserade translatorer.

16 § Ytterligare föreskrifter och anvisningar för tillämpningen av denna förorcnhig meddelas av statens tolk- och translatorsnämnd.

17 § Mot besiut, som statens tolk- och translatorsnämnd i särskilt fall meddelat cnlisi denna förordning eller ined stöd därav utlärd:ide löreskrifter, föres isian hos kammarrätten genom besvär.

Talan met nnnr.t beslut av statens tolk- och translatorsnämnd enligt denna förordning föres lios regeringen genom besvär,

18 H Diri son-; obehörigen utger sig för att vara godkänd tolk eller
auktoriserad translator, dömes tUl böter.

Denn.T, förordning träder i krafl den

Translator, som vid iJaaftträdandet är auktoriserad av handelskammare, sk.Tll anses som auktoriserad enligt denna förordnini;. Auktoris,-:-tion av handelskammare skall gälla i högst sju år räknat från dagen för auklorisalionen.

Prop. 1975: 26 142

Innehållsförteckning

Propositionen .................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll......................... ... 1

Lagförslag............................................................ ... 3

Utdrag av protokoU vid regeringssammanträde 1975-02-27 4

1, Inledning......................................................... ... 4

2, Allmän bakgrund................................................ 7

3, Invandrarutredningen ........................................ 13

4, Statens invandrarverks och stiftelsen Invandrartidningens anslagsframställningar för budgetåret 1975/76 m,m................................................................ .. 32

5, Remissyttrandena ........................................... 39

6, Föredraganden................................................. 57

6.1 Inledning ................................................... 57

6.2 Målen........................................................ 60

6.3 Arbetsmarknadsfrågor................................... 61

6.4 Bostadsfrågor............................................. 63

6.5 Sociala frågor ............................................ 65

66' Kulturfrågor .............................................. 68

6.7 Utbildningsfrågor......................................... .. 69

6.8 Föreningar och trossamfund m. m................... 73

6.9 Medinflytandefrågor..................................... .. 78

6.10 Informationsfrågor....................................... 79

6.11 Ansvarsfördelningen mellan myndighetema........ 81

6.12 Statens invandrarverk ra,ra........................... 83

6.13 Forskningsfrågor ....................................... 94

7, Auktorisation av tolkar och översättare m,m.......... 96

8, Remissyttrandena ........................................ .. 97

9, Föredraganden................................................. 101

10, Upprättade lagförslag 105

11...................................................................... Hemställan 106

Regeringens beslut .............................................. 106

Bilaga 1 Promemorian (Ds A 1974:9) Auktorisation av tolkar och

översättare............................................... 107

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1975 750101

CB	•rt

O	n



i	m