Regeringens proposition nr 19 år 1975 Prop. 1975:19

Nr 19

Regeringens proposition om lagstiftning om skydd mot avlyssning;

beslutad den 6 februari 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåU

I propositionen läggs fram förslag om nya straffbestämmelser i brottsbalken till skydd mol olovlig avlyssning med lekniska hjälpmedel.

Brollel, som har betecknats som olovlig avlyssning, föreslås innefalta avlyssning eller upptagning som sker i hemlighet och som avser tal i enrum, samtal mellan andra och förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst vartill allmänhelen inle äger lillträde och som gärningsmannen inte själv deltar i eller som han obehörigen beretl sig tillträde lill. Även ett olovligt anbringande av tekniska hjälpmedel med uppsåt att ulföra olovlig avlyssning eller inspelning föreslås bli straff-sanktionerat.

1 propositionen föreslås även atl sådan ändring vidlas i rättegångsbalken att i mål om bl. a. olovlig avlyssning rälien kan förordna all förhandling skall hållas inom slängda dörrar om rätlen finner all offentligheten skulle vara till men för enskild.

Vidare föreslås en ändring i skadeståndslagen (1972:207) som innebär alt ersättning för personligt lidande, s. k. ideellt skadestånd, skall kunna utdömas även på grund av bl. a. olovlig avlyssning.

Slutligen föreslås vissa ändringar i radiolagen (1966:755) angående tillstånd atl inneha och använda radiosändare eller därmed jämställt material, bl. a. byggsatser för tillverkning av radiosändare. Syftet med förslagel i denna del är all minska riskerna för missbruk av radiosändare till men för annans integritet.

De nya beslämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.

/ Riksdagen 1975 I saml Nr 19

Prop. 1975:19 2

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels atl 4 kap. 11 § skall ha nedan angivna lydelse, dels atl i balken skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 9 a § och 4 kap. 9 b §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

9a§

Den som i annal fall än som sägs i 8 § olovligen medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller upptager tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst, vartiU allmänheten icke äger tillträde och som han sfälv icke deltager i eller som han obehörigen berett sig tiUträde liU, dömes för olovlig avlyssning till böter eller fängelse i högst två år.

9b§

Om någon anbringar tekniskt hfälpmedel med uppsåt att bryta telehemlighet på sätt som sägs i 8 § eller att utföra brott som sägs i 9 a §, dömes för förberedelse UU sådani brott tiU böter eller fängelse i högst två år, om han ej är förfallen till ansvar för fullbordat brott.

11 §

Hemfridsbrott eller olaga in- Hemfridsbrotl eller olaga in-

trång som ej är grovt, ofredande trång som ej är grovt, olovUg

Prop. 1975:19

Nuvarande lydelse

som icke förövats å allmän plats eller intrång i förvar må åtalas av åklagare allenast om målsägande angiver brottet lill åtal eller ock ålal finnes påkallat ur allmän synpunkl. Delsamma skall gälla olaga tvång genom hot att åtala eller angiva annan för brotl eller alt om annan lämna menligt meddelande samt försök eller förberedelse lill sådani brolt.

Föreslagen lydelse

avlyssning som icke förövats å allmän plals eller förberedelse lill sådani brott, ofredande som icke förövats å allmän plals eller intrång i förvar må åtalas av åklagare allenast om målsägande angiver brollel lill ålal eller ock ålal finnes påkallat ur allmän synpunkl. Delsamma skall gällaolaga tvång genom hot att åtala eller angiva annan för brott eller atl om annan lämna menligt meddelande samt försök eller förberedelse lill sådani brott.

I mål om ansvar för utpressning må rälten, om målsäganden begär del eller rätlen eljest finner det lämpligt, förordna, att förhandling skall hållas inom stängda dörrar. Förhandling, som under förundersökning i brottmål äger rum vid domstol, skall hållas inom slängda dörrar, om den misstänkte begär det eller rätten finner, att offentligheten skulle vara lill men för ulredningen. I brottmål skall, när skäl äro därtiU, förhandling som angår personundersökning, sinnesundersökning eller annan utredning rörande den tilltalades levnadsomständigheter och personliga förhållanden i övrigl, äga rum inom stängda dörrar.

I mål om ansvar för utpressning, brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning samt i mål om ersättning för skada i anledning av sådant brott må rätten förordna, atl förhandling skall hållas inom slängda dörrar, om rätten finner att offentligheten skulle vara till men för enskild. Förhandling, som under förundersökning i brottmål äger rum vid domstol, skall hållas inom stängda dörrar, om den misstänkte begär del eller rätlen finner, alt offentligheten skulle vara till men för ulredningen. 1 brottmål skall, när skäl äro därtUI, förhandling som angår personundersökning, sinnesundersökning eller annan ulredning rörande den tilltalades levnadsomständigheter

Beslämmelserna i denna lag om skyldighet atl ersätta personskada tillämpas också i fråga om lidande, som någon tillfogar annan genom brolt mol den personliga frihelen, genom annat ofredande, som innefattar brott, eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning.

Bestämmelserna i denna lag om skyldighet alt ersätta personskada tUlämpas också i fråga om lidande, som någon tillfogar annan genom brolt mol den personliga frihelen, genom annal ofredande, som innefattar brolt, genom brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning.

Den som har gjorl sig skyldig till ärekränkning eller dylik brottslig gärning eller som eljest är skadeståndsskyldig med anledning av sådant brolt kan på yrkande av den kränkte i mål om gärningen efter omständighetsrna åläggas atl bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

1 kap. 3 § och 5 kap. 6 § enligt förslag i prop. 1975:12.

Radiosändare får här i rikel eller på svenskt fartyg eller luftfartyg ulom riket innehas eller användas endast av den som erhållit tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Tillstånd meddelas för viss tid.

Radiosändare får här i rikel eller pä svenskt fartyg eller luftfartyg ulom rikel innehas eller användas endast av den som erhållit tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Sådant tillstånd erfordras även för innehav här i riket av radiosändare som är ofullständig eller av byggsats för lillverkning av radiosändare. Tillständ meddelas för viss tid.

Införsel lill rikel av radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare är tillåten endast för den som har tillstånd enligt första styckel.

Radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats för lillverkning av radiosändare får ej överlåtas eller upplåtas till den som saknar tillstånd enligt första Slyckel.

Regeringen äger förordna om avgift för innehav av radiosändare.

4§

Den som innehar eller använder radiosändare i strid mot beslämmelserna i denna lag eller mot villkor som föreskrivits vid meddelande av tillstånd enligt 2 § eller som driver verksamhet i strid mot beslämmelserna i 5 § dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Sändare som använls såsom hjälpmedel vid eller varit föremål för brolt enligl denna lag kan förklaras förverkad. Beslämmelserna i 36 kap. brottsbalken äga därvid lillämpning.

Den som bryier mol föreskrift som meddelats med stöd av 4 § andra slyckel dömes till böter eller fängelse i högst etl år. Delta gäller dock ej i fråga om radiosändare eller mottagare på örlogsfar-lyg, militärt luftfartyg eller militärt motorfordon.

Till böter eller fängelse i högst etl är dömes den som

1. innehar eller använder radiosändare utan att ha tillstånd enligl 2 § första stycket eller använder radiosändare i strid mot villkor som föreskrivits vid meddelande av sådant tillstånd,

2. innehar ofuUständig radiosändare eller byggsals för lillverkning av radiosändare ulan alt ha erhållit tillstånd enligt 2 § försia styckel,

3. uppsåtligen eller av oaktsamhet överlåter eller upplåter radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats för lillverkning av radiosändare i slrid mol bestämmelsen i 2 § Iredje stycket,

4. driver verksamhet i strid mot bestämmelserna i 5 §, eller

J. bryier mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 § andra stycket om det ej är fråga om radiosändare eller mottagare pä örlogsfarlyg, militärt luftfartyg eller militärt motorfordon.

Sändare som använts säsom hjälpmedel vid brolt enligl försia stycket 4 och radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsals för tillverkning av radiosändare som varit föremål för brott enligt

Prop. 1975:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

första Slyckel 1, 2 eller 3 kan förklaras förverkad. Beslämmelserna i 36 kap. brottsbalken äga därvid lillämpning.

Om ansvar för den som bryier mot 2 § andra stycket finns beslämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Denna lag iräder i kraft den I juli 1975.

Den som vid lagens ikraftträdande innehar ofullständig radiosändare eller byggsals för tillverkning av radiosändare och avser atl behålla radiosändaren eller byggsatsen skall före ulgången av oktober 1975 söka tillstånd all inneha egendomen i enlighel med vad som sägs i denna lag. Göres ansökan inom den föreskrivna tiden får sändaren eller byggsatsen innehas utan tillstånd fill dess lillslåndsfrågan slutligt prövats. Avslås ansökningen skall innehavaren avhända sig egendomen inom två månader från dagen för avslagsbeslutet. Sker det dömes ej till ansvar.

Prop. 1975:19

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15 november 1974.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, slalsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, LEUON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöler fråga om lagstiftning om skydd mot avlyssning och anför.

1 Inledning

Som ett resultat av den lekniska ulvecklingen har under senare år kommit fram många nya apparater för ljudupptagning, ljudöverföring och fotografering. Mikrofoner, radiosändare, bandspelare och kameror kan vidare numera tillverkas i sådani format all de lätt kan döljas. Vissa apparatlyper kan ulan svårighet anbringas på sådant sätt i etl rum alt de lätt undgår upptäckt. Del finns också kameraulruslning som möjliggör fotografering på så stora avstånd att del kan ske hell i smyg.

Möjligheterna atl med hjälp av sådan teknisk apparatur i hemlighet skaffa sig underrättelse om andras förhållanden har alltså ökal kraftigt. Denna ulveckling har på många håll i världen och även hos oss väckt farhågor från integriletsskyddssynpunkt.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades år 1966 sakkunniga! för all utreda frågan om förstärkt inlegriietsskydd på personrätlens område. De sakkunniga, som har anlagil namnet integritetsskyddskommittén (Ju 1967:62), avlämnade i september 1970 delbelänkandet (SOU 1970:47) Skydd mot avlyssning. I belänkandel läggs fram förslag om lagstiftningsåtgärder som är riktade mol bruket av sådan akustisk apparatur som kan användas för all skaffa kunskap om andra personers privata angelägenheter. I oktober 1974 avlämnade integritets-skyddskommittén sitt andra delbetänkande (SOU 1974:85) Fotografering och integritet. Kommittén föreslår i della belänkande nya regler som är riktade mol i huvudsak fotografering ulan lov av personer som betinner sig i avskildhet och personövervakning med hjälp av televisions-kamera. I etl kommande belänkande avser kommittén atl företrädesvis ta upp frågan om åtgärder mol utnyttjande av uppgifier om enskildas privala förhållanden.

KommUténs lagförslag såvUt gäller skydd mot avlyssning lorde få fogas lill stalsrådsprolokollet i della ärende som bilaga 1.

' Justitiekanslern Bengt Lännergren, ordförande, riksdagsmannen Thure Dahlberg, dåvarande riksdagsmannen Kaj Björk, Gunnar Larsson och Henrik Åkerlund samt hovrättslagmannen Anders Lit/.én och generaldirektören Olle Lindqvist.

Prop. 1975:19 11

Efter remiss har yitranden över delbelänkandet (SOU 1970:47) Skydd mol avlyssning avgetts av riksåklagaren (RA), hovrätten över Skåne och Blekinge, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, försvarets forskningsan-stall, televerket, generaltullslyrelsen, slatens avtalsverk, kommerskollegium, länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län. Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundel. Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) gemensamt med Sveriges industriförbund. Statstjänstemannens rUcsförbund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare (domareföreningen), Sveriges radiohandlares riksförbund, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Sveriges Radio aktiebolag. Pressens samarbetsnämnd (för Publicislklubben, Svenska journalistförbundet och Svenska tidningsutgivareföreningen), Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund.

RÄ har bifogat yttranden av överåklagarna i Stockholms, Göleborgs och Malmö åklagardistrikt samt av länsåklagarna i Kalmar, Västmanlands och Kopparbergs län. Kommerskollegium har överlämnat yttranden från Stockholms handelskammare. Gollands handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göieborg samt handelskammaren för Örebro och Västmanlands län. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har bifogat yttranden av polismyndigheterna i Alingsås, Ulricehamns och Åmåls distrikt.

Yttrande har vidare inkommit från Föreningen Sveriges sändarama-törer.

2 Avlyssningsapparaturens verkningssätt och förekomst 2.1 Inledning

I detla avsnitt lämnas en kortfattad redogörelse för avlyssningsapparaturens verkningssätt och förekomst. Redogörelsen begränsas till apparatur som är särskilt intressant från inlegritetsskyddssynpunkt. I övrigl hänvisas i denna del till vad som finns redovisal därom i belänkandet (s. 22-33).

Med avlyssningsapparatur avses här apparatur som gör det möjligl atl avlyssna, registrera och återge ljud.

2.2 Ljudupptagnings- och sändarapparatur

2.2.1 Mikrofoner

Mikrofoner har till uppgift att fånga ljudvågor. Man kan skilja mellan tre olika huvudtyper. Det finns mikrofoner som för sin funktion kräver att de är placerade i närheten av ljudkällan. De kallas närverkande mikrofoner och kan vara konstruerade på flera olika sätl. Dessa mikrofoner kan göras myckel små. Den minsta storieken kan f. n. anges

Prop. 1975:19 12

till någon kubikcenlimeler. Vanligen måste mikrofoner emellertid förses med ett hölje som någol ökar storleken. Höljet kan bl. a. ha lill syfte alt ge mikrofonen en bällre riktverkan genom att avskärma den från ovidkommande ljudkällor. En annan uppgift kan vara atl dölja mikrofonen. Del förekommer sålunda att höljen till mikrofoner har ulformais som manschettknappar, reservoarpennor och cigarrelländare.

En annan typ av mikrofoner är konlaklmikrofoner som påverkas av vibrationer utan alt luften verkar som mellanled. Hit räknas s. k. spikmikrofoner som fästes vid en spik som i sin tur kan drivas in i en vägg. Mikrofonen kommer därefter all vibrera i takt med väggens vibrationer.

Den tredje huvudtypen är avståndsverkande mikrofoner. Dessa har en konstruktion som medger all de kan fånga upp särskilt mycket av de från en viss ljudkälla uigående ljudvågorna eller i särskilt hög grad förmår utestänga ljudvågor från andra än en bestämd IjudkäUa. En metod är att använda en konkav reflektor varigenom ljudvågor som träffar reflektorn reflekteras lill en mikrofon. Andra meioder utnyttjas i de s. k. ljudkikarna.

För atl en rnikrofon skall kunna bidra till ljudåtergivningen fordras att den slår i förbindelse med en förstärkare och en strömkälla. Förslärka-rens uppgift är all höja spänningseffeklen. Slrömkällan kan vara ell batteri, vars livslängd är begränsad och som därför måste bytas ut. Det vanliga elnätet eller telefonnätet kan också användas som strömkälla.

2.2.2 Radiosändare

Med radiosändare avses enligl 1 § radiolagen (1966:755) anordning för all med hjälp av elektromagnetiska vågor, vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och som utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare, sända ljud, bild eller annat meddelande. Radiosändare finns i etl stort anlal utföranden. I della sammanhang bör särskilt uppmärksammas de myckel små radiosändare för ljudsändning som har kommil lill användning vid avlyssning och som går under benämningen bugs. Sådana radiosändare innehåller flera komponenter. Förutom själva radiosändaren, som består av transistorer, kondensatorer och molstånd, behövs mikrofon, strömkälla och antenn. Radiosändaren kan med hjälp av modern leknik framställas som en enhet, en s. k. integrerad krets. Bl. a. lack vare dessa meioder kan radiosändare göras mycket små. Vad som kräver ulrymme är i huvudsak mikrofonen och slrömkällan.

Om strömkällan är ett batteri har deltas storlek betydelse för radiosändarens räckvidd och brukstid. Räckvidden beror ocksä på terrängförhållanden och antennens utformning. Ofta räcker del att sändaren når ett par hundra meter till en radiomottagare som kan återge ljudet eller med hjälp av en med mottagaren förbunden radiosändare föra det vidare. Brukstiden beror främst på slrömkällan. Livslängden hos elt batteri kan förlängas om radiosändaren är i funktion endast när behov

Prop. 1975:19 13

föreUgger. Olika meioder finns all med hjälp av reläsyslem automatiskt eller genom signaler utifrån sätta igång eller slänga av radiosändaren. Är radiosändaren inkopplad på elnätet eUer telefonnätet begränsas inte brukstiden av slrömkäUan.

2.2.3 Trådsändare

Enligl 1 § radiolagen avses med Irådsändare anordning för atl med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anordnad ledare sända ljud, bild eller annat meddelande. I sin enklaste form består trådsändare av mikrofon, strömkälla, tråd och hörtelefon eller högtalare. En typ av irådsändare använder del vanliga elnätet som tråd eUer bärvåg. Härigenom bortfaller behovet av tråddragning och särskild strömkälla. Ell annal slag av Irådsändare är snabbtelefonen. I regel är denna försedd med en anordning som visar när kontakt har etablerats med en annan snabbtelefon. Denna anordning kan emeUertid kopplas ifrån.

2.2.4 Telefoner

Den vanUga telefonen kan betraktas som en trådsändare jämte mollagare. Från inlegritetsskyddssynpunkt intar telefonen en särställning genom atl den är allmänt förekommande och lätt kan användas för avlyssning. Telefonsamtal kan avlyssnas och registreras med hjälp av annan akustisk apparatur. Dessutom kan även andra samtal än telefonsamtal avlyssnas och registreras med hjälp av telefonnätet. Som tidigare angetts kan telefonnätet också användas som strömkälla för annan apparatur.

Vid etl vanligt telefonsamtal omvandlas ljudvågor via telefonapparatens mikrofon till elektriska signaler som förs över nätet, linjen, lill moltagarapparaten i vilken signalerna ålervandlas till ljudvågor via transformatorn och hörtelefonen. Signalerna eller spänningsvariationerna kan någonslans på linjen med hjälp av någol ledande maierial föras över till en särskild hörtelefon eller lill en bandspelare eller radiosändare. Spänningsvariationerna finns också i telefonapparaterna och kan åt-kommas på induktiv väg med hjälp av en s. k. adapter. En annan möjlighet är att inuti telefonapparaten placera en radiosändare som sänder signalerna lill en mollagare. Telefonnätet tillhandahåller i så fall erforderlig energi.

För all telefonen skall kunna användas för samtal krävs atl strömkretsen sluts. Della sker när telefonluren lyfts från klykan. Det är emellertid också möjligt att sluta strömkretsen genom all koppla förbi den spärr, som bryier strömkretsen, när luren ligger i klykan. Sker delta kommer ljudvågor, som träffar telefonapparatens mikrofon, atl såsom spänningsvariationer föras ut på linjen, även när luren ligger i klykan. Det blir därigenom möjligt alt avlyssna vad som förekommer i rummet. Telefonen kan för delta ändamål förses med en känsligare mikrofon ulan alt della

Prop. 1975:19 14

behöver märkas. I detta sammanhang kan nämnas att det torde vara möjligl alt få kontakt med en sålunda preparerad telefon genom alt på nummerskivan på en annan apparat slå numret ulan att ringsignal hörs i den uppringda apparaten.

2.3 Laserutrustning

Laser är en strålningskälla, vars strålar är nästan parallella och enfasiga. Lasern kan moduleras av elektrisk ström eller spänning, varigenom laserstrålarnas ljusstyrka kommer atl variera i lakl med spänningsvariationerna. Om dessa spänningsvariationer svarar mol ljudvågor, kan därför lasern fungera som en anordning för överföring av ljud. Ett sätt att åstadkomma detta är alt förbinda lasern med en mikrofon. I sådani fall kan laserstrålarna jämföras med radiovågor och lasern med en radiosändare. Lasern faller emeUertid utanför radiolagen, efiersom frekvensen överstiger 3 000 gigahertz. En annan metod är all låla laserstrålarna reflekteras från ell föremål, som av ljudvågor har bringats atl vibrera. Som exempel på sådana föremål kan nämnas en fönsterruta eller en bit folie. Rutan eller folien fungerar då som elt slags mikrofon. I dessa situationer är själva lasern placerad på avstånd från del vibrerande föremålet. Laserstrålarna kan fångas i en motlagaroplik och via den få påverka en elektrisk ström. Dennas spänningsvariationer kommer alt svara mol laserstrålarnas variationer, dvs. mol ljudvågorna. Via hörtelefon, högtalare, bandspelare eller radiosändare kan sålunda de elektriska spänningsvariationerna omvandlas till uppfattbara ljudvågor. Det bör understrykas att nu nämnda meioder för ljudöverföring via laser inle kan anses fullt utprovade. Den prakliska användbarheten är därför än så länge oviss.

2.4 Avlyssningsapparaturens förekomst i Sverige

De flesta av de i det föregående nämnda apparaterna kan i dag köpas i Sverige. Försäljningen sker såväl genom vanlig bulikshandel som genom postordertirmor. Försäljning av apparatur som är särskilt utformad för avlyssningsändamål torde företrädesvis ske genom den senare kanalen. Postorderfirmor har även tillhandahållit s.k. byggsatser för lillverkning av exempelvis radiosändare. Byggsatserna består av erforderliga komponenter jämle beskrivning hur de bör sättas samman. Beskrivningen kan även köpas separat. Priserna på avlyssningsapparalur varierar slarkl. Del tinns enkla mikrofoner och bugs som kostar ett par tior. Radiosändare med högre prestanda kan kosta några tusen kronor. Förstärkare, transistorer, motstånd, kondensatorer, högtalare och övriga komponenter som kan ingå i en avlyssningsutrustning säljs i den vanliga butikshandeln. Dessa komponenter har en mångfald olika användningsområden, och priserna är som regel förhållandevis låga.

Prop. 1975:19 15

3 Gällande rätt
3.1 Fridsbrotten

Huvudbestämmelserna om skydd för den personliga integriteten finns i

4 kap. brottsbalken (BrB). Enligt 6 § försia stycket döms den som
olovligen intränger eUer kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det
är rum, hus, gård eUer fartyg, för hemfridsbrotl lill böler. Enligl andra
stycket i samma paragraf döms den som eljest obehörigen intränger eUer
kvarstannar i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats
eller på annal dylikl ställe för olaga intrång lill böter. Tredje stycket
innehåller en särskild straffskala för grova fall av hemfridsbrott och olaga
intrång. Med bostad avses inle endasi varaktig bostad utan även tillfällig
sådan, t. ex. elt hotellrum, en hytt på elt fartyg eller etl tält. Som
exempel på lokaler som skyddas mot olaga intrång kan nämnas -
föruiom arbetsplatser - föreningslokaler, skolsalar saml trappuppgångar
och andra gemensamma utrymmen i hyresfastigheter. Beslämmelserna
om hemfridsbrotl och om olaga intrång avser alt ge den enskilde skydd
all få vistas ostörd i sin bostad och på sin arbetsplats. Beslämmelserna
innebär också elt vissl skydd mol integriletskränkningar med hjälp av
teknisk apparatur, eftersom elt sådant förfarande ibland förutsätter alt
gärningsmannen måste bereda sig tillträde lill bostaden eller arbetsplatsen
för alt anbringa apparaturen.

Enligt 7 § inträder straff för ofredande för den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annal hänsynslöst beleende eljesl ofredar annan. Beslämmelsen torde knappast kunna lillämpas på fall av olovlig avlyssning även om den är ell uttryck för atl individen tillerkänns etl vidsträckt skydd mot atl bli störd av andra människor. Bestämmelsen är lillämplig oavsett var den angripne befinner sig.

I 8 § föreskrivs straff för den som olovligen bereder sig tillgäng lill meddelande, vilket såsom poslförsändelse eller såsom telefonsamtal, telegram eller annat telemeddelande är under befordran genom allmän befordringsanstalt. Gärningen benämns brytande av post- eUer telehemlighet och straffet är böter eller fängelse i högst två år. I fråga om de muntliga meddelanden som omfattas av lagrummet beslår den straffbelagda gärningen i alt utan lov av någon av de samtalande lyssna till meddelandet eller spela in det på band eller på annat sätt registrera det. Däremoi krävs del inte att gärningsmannen lar del av det inspelade eller registrerade. Bestämmelsen lorde inte omfaita förfaranden som innebär att man via det vanliga telefonnätet lyssnar lill andra samtal än telefonsamtal. Samtal som förs över snabbtelefoner och andra privata ledningar skyddas inte. Inte heller skyddas telefonsamtal, telegram eller andra lelemeddelanden som sänds via radio, eftersom radiomeddelanden får avlyssnas av vem som helst. I 10 § kungörelsen (1967:447) om mollagare för radiosändning eller Irådsändning föreskrivs emellertid att

Prop. 1975:19 16

den som i sådan mollagare har avlyssnat här avsedda meddelanden inle får obehörigen föra dem vidare.

Beslämmelserna i 4 kap. 9 § BrB om intrång i förvar stadgar straff för den som, utan atl fall är för handen som avses med bestämmelsen om brytande av posthemlighet, olovligen bryter brev eller telegram eller eljesl bereder sig tiUgång till någol som förvaras förseglat eUer under lås eller eljesl tillslutet.

Enligt 11 § får hemfridsbrotl eller olaga intrång som ej är grovt, ofredande som inte har förövats på allmän plals eller intrång i förvar åtalas endast om målsäganden anger brottet lill ålal eller om åtal finnes påkallat från allmän synpunkl. Grova faU av hemfridsbrotl och olaga intrång, ofredande på allmän plats saml brytande av post- eUer telehemlighet Ugger under allmänt åtal utan begränsning.

3.2 Inskränkningar i rätten att använda teknisk apparatur

Gällande rält innehåller endast i mycket begränsad omfattning bestämmelser som inskränker rätten atl använda teknisk apparatur för avlyssning.

2 § 3 mom. telefonreglementet (1963:18) innehåller förbud mol all apparat eller ledning av vad slag del vara må, som inle liUhör televerket, ulan verkels medgivande anbringas på eller anslules till televerkets apparater eller ledningar. Beslämmelsen innebär, att användande av telefonadaplrar och andra metoder för telefonavlyssning med lekniska hjälpmedel eller för utnyttjande av telefonnätet som strömkälla eUer till avlyssning av andra samtal än telefonsamtal är förbjudna, om de inle företas med televerkets medgivande. Syftet är emellertid endast att skydda televerkets egendom mot åverkan. Överträder abonnenten förbudet kan det leda till avstängning av telefonen. Om åtgärderna vidtas av utomstående, kan beslämmelsen om brytande av telehemlighet bli tillämpliii.

Enlig' ';• § andra stycket lelefonreglementet får televerket inte i annal fall än näi det med slöd av lag har förordnats om avlyssning vidta eller tillåta sådana anordningar belräffande telefonnätet, som är avsedda atl bereda person ulom televerket möjlighet alt avlyssna samtal på telefonnätet utan att minst en av de samtalande vet om det. Bestämmelsen hindrar inle televerket från all tillhandahålla abonnent exlra hörtelefoner, talregislreringsapparaler och andra sådana anordningar, som gör all andra personer än de samtalande kan la del av telefonsamtalet.

I några faU gäller all ingripande mol bruk av teknisk apparatur kan ske därför all begagnandet av apparaturen är störande. Som exempel kan anföras domstols offentliga förhandlingar. Enligt 5 kap. 9 § rättegångsbalken (RB) ankommer det på rättens ordförande att upprällhålla ordning vid rättens sammanträden och att meddela därför nödiga föreskrifier. Skulle ordföranden exempelvis finna alt en privat bandupptagning är störande kan han förbjuda den. Den som inte efterkommer en

Prop. 1975:19 17

sådan föreskrift kan dömas lill böter (9 kap. 5 § RB).

I 2 § radiolagen föreskrivs att radiosändare inte får användas ulan tillstånd av televerket.

Inskränkningar i rälten att begagna teknisk apparatur för avlyssning eller inspelning kan också följa av andra regler. Den som inte har rätt atl delta i eller lyssna tiU en viss förhandling, exempelvis domstols överläggning till dom, lorde inle heller ha rätt alt bereda sig tillgång till vad som där förekommer med hjälp av avlyssnings- eUer inspelningsappa-ralur. Någon annan sanktionsmöjlighet än rätt all avlägsna apparaturen torde vanligen inte föreligga.

3.3 Telefonavlyssning i brottmål m. m.

Om någon kan skäligen misslänkas för brolt, för vUkel inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år kan rälien enligt 27 kap. 16 § RB på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren ge tillstånd lill telefonavlyssning. En vidare förutsättning är i sådant fall all del finnes vara av synnerlig vikt för ulredningen all undersökningsledaren eUer åklagaren får del av samtal lill och från telefonapparat som innehas av den misstänkte eller eljest kan anlas komma alt begagnas av honom. Tillstånd till telefonavlyssning skall begränsas atl gäUa viss lid, högst en vecka från den dag då tillståndet delges telefonanslaltens föreståndare. Uppteckning av avlyssnat telefonsamtal får granskas endasi av rälien, undersökningsledaren eller åklagaren. I den mån uppteckningen innehåUer någol som saknar betydelse för ulredningen, skall uppteckningen efter granskningen omedelbart förstöras.

Beträffande vissa slags brott finns särskUda beslämmelser om telefonavlyssning. Enligl lagen (1952:98) med särskilda beslämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål kan telefonavlyssning få äga rum även vid brott för vUka lägre straff än fängelse i minsl_lvå år ingår i straffskalan. De brott som då avses är sabotage, vissa högmålsbrott samt spioneri och vissa andra brott mot rikets säkerhet. TUlstånd lill telefonavlyssning kan gälla i högst en månad från den dag, då tillståndet delgavs telefonanslaltens föreståndare. I brådskande fall kan åklagaren eller undersöknings-ledaren förordna om telefonavlyssning. Sådani förordnande skaU ofördröjligen anmälas för rätten. Lagen har senast förlängts all gälla till utgången av juni 1976 (prop. 1974:53, JuU 17, rskr 202).

Enligl lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. får förordnande om telefonavlyssning vidare meddelas enligt 27 kap. 16 § RB vid förundersökning angående grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika. Giltighetstiden för tillståndet får bestämmas lill högst en månad. Lagen har föriängts att gälla till ulgången av juni 1975 (prop. 1974:52, JuU 16, rskr 201). Liknande beslämmelser finns i lagen (1973:162) om särskilda ålgärder lill förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund. Även denna lag är tidsbegränsad och har förlängts till ulgången av juni 1975 (prop. 1974:55, JuU 12, rskr 150).

2 Riksdagen 1975 1 saml Nr 19

Prop. 1975:19 18

I delta sammanhang kan nämnas atl Kungl. Maj:l nyligen tillsall en ulredning (Ju 1974:08) med uppgift atl göra en översyn av de olika regler som nu finns om telefonavlyssning. I direktiven tiU denna utredning anförs bl. a. all en viktig uppgift för de sakkunniga blir all undersöka om del är möjUgl alt ytterligare stärka rätlssäkerhelsgaranliema vid telefonavlyssning.

För televerkets personal gäller enligt 3 § telefonreglementet att uppgift om telefonsamtals innehåll eller om namn på de personer eller nummer på de telefonapparater, mellan vilka samtal har utväxlats, inle får delges andra än de samtalande eller abonnenterna på de vid samtalet använda telefonapparaterna eller någon som är befullmäkligat ombud för en av dessa personer. Undanlag från dessa bestämmelser föreskrivs bl. a. för de fall i vUka annorlunda har stadgals i lag. Liknande bestämmelser gäller belräffande telegram och telex enUgt telegrafreglementei (1959:582).

Televerkels personal undertecknar en särskild lystnadsförbindelse i överensstämmelse med nyss återgivna bestämmelser. Brott mot tyslnads-plUcten kan medföra ansvar enligl 20 kap. 3 § BrB. Uppsåtlig telefonavlyssning som görs av televerkets personal kan ibland vara lovlig, när avlyssningen ingår som ell led i personalens tjänsteåligganden. Kontrollörer, reparatörer och telefonister måste sålunda kunna lyssna till samtal för all förvissa sig om all ledningarna fungerar som de skall. Om en ansläUd överskrider den rätt att lyssna som lillkommer honom, kan ansvar för tiänslefel enUgl 20 kap. 4 § BrB även komma i fråga.

3.4 Näringsrättsliga bestämmelser

Näringsrällsliga bestämmelser finns endasi beträffande radiosändare. Bortsett härifrån får akustisk apparatur fritt tillverkas, importeras, exporteras, försäljas och innehas.

Enligt 2 § radiolagen får radiosändare här i riket eUer på svenskt fartyg eller luftfartyg ulom rikel innehas eller användas endasi av den som har tillstånd därtUl. Tillstånd meddelas för viss lid och kan förknippas med vUlkor. Tillståndsmyndighel är televerket, när fråga är om annan än statlig myndighet. Den som innehar eller använder radiosändare ulan liUstånd eller inle iakttar viUkor som har meddelats i samband med tillstånd kan enligt 9 § radiolagen dömas till böler eller fängelse i högst ett år. Dessulom kan sändaren förklaras förverkad.

3.5 Utnyttjande av information om annan

3.5.1 Tystnadsplikt

I avsnitt 3.3 har redogjorts för den lyslnadsplikt som åligger anställda vid televerket. För andra tjänstemän i offenilig tjänst finns bestämmelser om lyslnadsplikt i oUka specialförfatlningar och i 20 kap. 3 § BrB. Även för andra än offentUgt anställda finns regler om tystnadsplikt i skilda författningar. Som exempel på personer som sålunda är underkastade

Prop. 1975:19 19

vissa inskränkningar på delta område kan nämnas advokater saml bank-och sjukvårdspersonal.

Ämbetsansvarskommittén föreslår i sill slutbetänkande (SOU 1972:1) Ämbetsansvaret II en ny ansvarsregel i BrB, enligt vUken straffansvar skall inträda endast vid biytande av sådan tystnadsplikt som finns reglerad i lag eller annan författning. Ansvarsregeln avses ersätla såväl nuvarande 20 kap. 3 § BrB som siörre delen av de skiftande straffbestämmelser som åierfinns i de författningar vari själva tystnadsplikten upptagils. Med undanlag av vissa särfall föreslår kommittén också, att dessa straffbestämmelser upphävs. Den nya regeln blir alllså normalt lillämplig på envar som är underkastad förfallningsgrundad lyslnadsplikt vare sig han är offentlig funktionär eller ej.

3.5.2 Förtal

Förtal i BrB:s mening föreligger, när någon utpekas som brottslig eUer klandervärd i silt levnadssätt eller när om honom lämnas uppgift som är ägnad att utsätta honom för andras missaktning. Förtal bestraffas enligt 5 kap. 1 och 2 §§ BrB. Straff för förtal kan inträda, även om den nedsättande uppgiften är sann. Endast om den som lämnar uppgiften var skyldig all uttala sig, t. ex. i samband med vittnesmål, eUer om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt all lämna uppgiften kan han undgå straff.

Kommittén för lagstiftningen om yttrande- och tryckfrihet har i sitt år 1972 framlagda betänkande (SOU 1972:88) Ärekränkning föreslagit vissa ändringar i de nuvarande lagbestämmelserna om straff för förtal. Förslaget innebär sammanfattningsvis, atl lill 5 kap. 1 § BrB fogas ell nytt stycke, enligl vilket straffrihet för etl uttalande, som i och för sig skulle uigöra förtal, skall inträda även i sådani faU då det, med hänsyn till det sätt på vilket uppgiften framfördes samt övriga omständigheter, kan anses påkallat från allmän synpunkt all uppgiften lämnades. Ell häremot svarande sladgande föreslås i tryckfrihetsförordningen (TF). Kommittén föreslår även vissa ändringar i BrB och TF beträffande straffbarheten för förtal av avliden. Förslagel innebär, såvitt gäller slraffbarhelen vid förtal av avliden, inte någon egentlig ändring av vad som nu gäller. Däremot kommer de efterievandes rätt lill skadestånd enligl 5 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) att försvinna.

3.5.3 Skydd för yrkeshemUgheter m. m.

Visst skydd för näringsidkares yrkeshemligheter har skapats genom lagen (1931:152) med vissa bestämmelser om Ulojal konkurrens. I 3 § första styckel i denna lag föreskrivs sålunda all i näringsverksamhet anställd person, som under tid då tiänsteavtalel gäUer, i avsikt att bereda sig eller annan fördel eller alt göra skada, obehörigen använder sig av eller yppar fabrikationssält, anordning, affärsförhållande eller annat som han

Prop. 1975:19 20

under samma tid har fått kännedom om och som han vet ulgör en arbetsgivarens yrkeshemlighet, straffas med böler eUer fängelse i högst etl år. Skyldighet atl ersätla skada föreligger också. EnUgl 5 § straffas under vissa förutsättningar även den som i avsikt att bereda sig eller annan fördel eller atl göra skada obehörigen använder sig av yrkeshemlighet som han har fåll del av genom meddelande från en anställd som anges i 3 §.

Bestämmelserna lar sikle på all bestraffa vissa former av lojalitets-brott. På vad sätl den anställde har fått kännedom om yrkeshemligheten är Ukgilligl. Det kan ha skett exempelvis med hjälp av teknisk apparatur. Utredningen om illojal konkurrens har i betänkandet (SOU 1966:71) OtiUbörUg konkurrens föreslagil en uividgning av skyddet för yrkeshemUgheter. Främst skall delta ske genom atl straff skall kunna ådömas var och en som på otillbörligt sätt bereder sig tillgång till företagshemUghel. EnUgl ell uttalande i belänkandel skall den som olovligen utforskar företagshemUghel med teknikens hjälp i regel anses ha berett sig tillgång lill hemUgheten på olillbörUgl säll. Under remissbehandlingen har förslagel inle mött någon erinran. Betänkandet har i denna del ännu ej lett lill lagsliftning.

Vissa bestämmelser lill skydd för enskilds personliga förhållanden eller för affärs- och yrkeshemligheter finns även i t. ex. dalalagen (1973:289) och inkassolagen (1974:182). Enligl 13 § dalalagen får registeransvarig eller annan som lagit befattning med personregister ej obehörigen yppa vad han lill följd därav fåll veta om enskilds personliga förhållanden. Av 11 § inkassolagen följer atl den som är eUer har varit verksam i inkassoverksamhet för vilken krävs tillstånd enligl denna lag ej obehörigen får yppa vad han lill följd därav fått veta om enskilds personliga förhållanden eller om yrkes- eller affärshemlighet. Båda dessa beslämmelser är straffsanklionerade.

4 Utländsk rätt

4.1 Norden

4.1.1 Danmark

Huvudbestämmelserna om skydd för den personliga integriteten finns i 263 och 264 a~264 d §§ slraffeloven. I 263 § 1. och 2. stadgas förbud alt ulan tillstånd dels bryla eller undandra någon ett brev, telegram eller annal slutet meddelande eller uppteckning eller alt göra sig bekant med innehållel, dels all skaffa sig tiUgång lill annan persons förvaringsut-rymmen. I samma paragrafs 3. stadgas straff för den som utan lov med hjälp av en apparat i hemlighet avlyssnar eller lar upp uttalanden som görs i enrum, under telefonsamtal eller annat samtal mellan andra eller vid förhandlingar på slutet möte, som gärningsmannen inte själv deltar i eller vartill han skaffat sig tiUträde ulan tillstånd. Hemfriden skyddas genom beslämmelse i 264 §. Den brottsUga handlingen beskrivs som inträngande i annans hus eller på annal ställe som inte är fritt tillgängligt

Prop. 1975:19 21

eller underlåtenhet att avlägsna sig från annans område när han blir tillsagd att göra detta. Vidare föreskrivs i 264 a § straff för den som utan tillstånd fotograferar eller med hjälp av kikare eller annan apparat iakttar personer, vUka inte befinner sig på plals som är fritt tillgänglig. 1 264 b § föreskrivs tystnadsplikt för personer i offentlig tiänst rörande vad de erfar om andra människors till privatlivet hörande hemligheter. Enligt 264 c § kan straffbestämmelserna i 263, 264, 264 a och 264 b §§ bU tillämpliga även på den som ulan att ha medverkat till gärningen skaffar sig eller ulan tillstånd utnyttjar upplysningar som har framkommit vid brottet. Enligt 264 d § straffas den som utan tillstånd vidarebefordrar meddelanden eller bilder rörande annan persons privala förhållanden eller i övrigt bilder av vederbörande under omständigheter som uppenbarligen kan krävas undandragna offentligheten. Bestämmelsen är också lillämplig på meddelanden eller bilder rörande en avliden person.

Någol krav på slraffbarhel som grund för gottgörelse för icke-ekonomisk skada uppställs inte. Handling, som inle omfattas av någon straffbestämmelse men ändå kan karakteriseras som en rällsstridig frids-eller ärekränkning, medför rält till ersällning för icke-ekonomisk skada om den företagits uppsåtligt eller av oaktsamhet.

Beslämmelser om telefonavlyssning som medel atl utreda brott finns i processlagsliflningen. Innehav av radiosändare kräver tillstånd av myndighet.

4.1.2 Finland

Enligl 24 kap. 1 § strafflagen straffas den för hemfridsbrott som ulan laga skäl och mol annans vilja tränger in i hans hemvist, antingen rum, hus, gård eller fartyg, eller underlåter atl på tillsägelse avlägsna sig därifrån eller utan skälig anledning smyger sig in dit eller gömmer sig undan.

Del är enligl 38 kap. 8 § strafflagen vidare straffbart att skaffa sig vetskap om innehållet i telefonsamtal eller telegram, som förmedlas av lelefoninrättning eller telegrafverket. I samma lagrum föreskrivs också straff för brott mol brevhemligheten.

Tjänsteman vid allmänna och enskUda lelefoninrällningar kan straffas om han olovligen yppar vad han får kännedom om i tjänsten och som skall hällas hemligt.

Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 sepiember 1972, kompletterades strafflagens stadganden om fridsbrolt. Enligt 24 kap. 3 b § strafflagen kan den, som olovligen med teknisk apparat avlyssnar eller upptar vad som sker inom områdei för annans hemvist, dömas för olovlig avlyssning, medan den, som olovligen med leknisk apparat iakttar eller avbildar person, som betinner sig på enskild plals, kan dömas för olovlig observation. Straffet är i vardera fallel böter eller fängelse högst elt år. Även förberedelse lill olovlig avlyssning eller observation har kriminaliserats. Straffet är i dessa faU böter eller fängelse i högst sex månader.

Prop. 1975:19 22

4.1.3 Norge

I § 390 i strafflagen finns beslämmelser om ansvar för den som offentligen lämnar uppgifter om annans personliga eller husliga förhållanden. § 390 a behandlar s. k. fredskränkningar. Paragrafen riktar sig mer allmänt mot den som genom hänsynslöst beleende kränker annans fred. Båda dessa beslämmelser förutsätter för sin tillämpning all den kränkte uppfattar fredskränkningen.

Enligt den år 1958 i strafflagen införda § 145 a straffas den som med hjälp av hemlig avlyssningsapparal avlyssnar eller med hjälp av ljudband eller annan leknisk anordning hemligen registrerar telefonsamtal, annat samtal mellan andra eUer förhandlingar på slutet möte som han inte själv deltar i. Registrering av förhandUngar på slutet möte kan dessutom straffas om gärningsmannen har berett sig lillträde till mötet under falsk uppgift eller genom all smyga sig in. Straff föreskrivs också för själva anbringandet av avlyssningsapparal, ljudband eller annan teknisk anordning i syfte alt företa olaglig avlyssning eller registrering.

I 1 § lelegraflagen föreskrivs atl ingen utan tUlstånd får äga eller besitta, anlägga eller driva stationer, apparater eUer andra anordningar, bl. a. antenner, för sändning eller mottagning av meddelanden, ljus, bild, tecken eller Uknande på radioeleklrisk väg. Är 1969 antogs etl förslag om att regeringen skuUe få rätt att ge föreskrifter om att tillverkning, import, försäljning eller annan överlåtelse, uthyrning eller utlåning av anordningar som avses i 1 § lelegraflagen eller delar av eller liUbehör till sådana apparater skall vara underkastad liUslåndslvång. Tillstånd skall kunna förbindas med vUlkor.

4.2 Vissa andra europeiska länder 4.2.1 Belgien

I gällande belgisk räll finns straffbestämmelser lill skydd för posthemligheten och till skydd för bostaden. Radioanläggningar får installeras och användas endast med stöd av särskild licens, varvid tillika har föreskrivits alt sådan licens inle utan särskilt tillstånd berättigar liU sändning av privatsamtal.

Är 1969 väcktes i senaten ett förslag till lag om skydd mol vissl bruk av leknisk apparatur för avlyssning m. m. Elt mera omfattande regeringsförslag har därefter utarbetats och överlämnals till senaten i början av år 1974. Förslaget innehåller bl. a. bestämmelser om straff för den som utan lov av de samtalande avlyssnar eller registrerar privatsamtal med tekniskt hjälpmedel. Motsvarande gäller i vissa fall även den som iakttager eller fotograferar någon på privat område. Vidare innehåller förslaget regler om straff för den som anbringar leknisk apparatur i avsikt att bryla mol beslämmelserna och avslöjar vad som har erfarits på förbjudet sätt. Regeringen föreslås få rätt alt meddela beslämmelser om lillverkning, försäljning, överiålelse, imporl, export, transport m. m. av apparater med

Prop. 1975:19 23

vars hjälp nyss beskrivna gärningar kan begås. Förslagel har ännu inle lell till lagstiftning.

4.2.2 Frankrike

I fransk rättspraxis har efter hand utvecklats en särskild personlighets-rätt. Grundvalen för domstolarnas avgöranden i dessa fall har i främsta rummet varit den myckel vidsträckta, allmänna skadeståndsregeln i art. 1382 Code civil. Kränkningen av den s. k. personlighetsrällen sanktioneras sålunda huvudsakUgen genom skadeståndsregler. De gämingar som domstolarna har inskridil mot har bestått i offentliggörande eUer annat användande av uppgifier om enskildas privata förhållanden. Även telefonavlyssning har medförl skadeslåndsskyldighet. Bevisning som har åtkommils genom telefonavlyssning har inle godtagils i brottmål.

Radiosändare får användas endast efter särskUt tillstånd.

Hemfriden åtnjuter etl omfattande straffrällsligt skydd. Del område inom vilket skyddet gäller lolkas vidsträckt av domstolarna.

Genom lagsliftning år 1970 har skyddet för privatlivet ylterligare förstärkts. 1 Code civil har införts en ny bestämmelse om skadestånd för intrång i privatlivet. Flera nya beslämmelser har samtidigt införts i strafflagen. Dessa avser bl. a. avlyssning, inspelning och fotograferande av personer på enskilt område.

Tillstånd fordras för tillverkning, import och försäljning av teknisk utrustning som är ägnad att inkräkta på privatUvel.

4.2.3 Holland

Hemfrid och posthemlighet skyddas genom vissa beslämmelser i den holländska författningen.

1 oktober 1970 antog de holländska generalslaternas andra kammare en lag om avlyssning, inspelning och fotografering, vilken grundar sig pä tre skilda lagförslag, som har lagts fram under åren 1966-1968. Lagen innehåller beslämmelser om skydd för telefonsamtal. Vidare regleras avlyssning och inspelning av andra samtal med lekniska hjälpmedel. Del är enligl lagen förbjudet all avlyssna ell samtal med sådana hjälpmedel utan medgivande av samtliga deltagare i samtalet. Inspelning av samtal är förbjudet utom då den utförs av eller på uppmaning av någon av de samtalande. Lagen gör skillnad mellan samtal som äger rum i bostad, slutet utrymme eller fastighel och samtal som äger rum annorstädes. I det förra fallel är avlyssningen eller inspelningen olaglig även om den sker öppet, i del senare fallel krävs för slraffbarhel alt gärningen sker i hemlighet. Andra handlingar som är straffbara enligt lagen är anbringande av teknisk utrustning för olaglig avlyssning eller inspelning saml vidarebefordran av upplysningar som någon har skaffai sig genom olaglig avlyssning eller inspelning.

Från förbudet mol avlyssning och inspelning gör lagen undanlag för det fall atl ansvarig minister har gett order om ålgärder i syfte all skydda

Prop. 1975:19 24

slalens säkerhet. Från del straffbara områdei undantas vidare avlyssning och inspelning av samtal i bostad, sluiei utrymme eller fastighet, om innehavaren själv har ordnat med inslaUalionen av apparaturen och installationen inle har skett på ell hemligt sätt. Vanliga interna kommunikations- och lelefonanläggningar omfattas alltså inle av lagen. Det föreskrivs emellertid atl innehavaren kan straffas, om han uppenbarligen missbrukar apparaturen.

Avlyssning i brottsbekämpande syfte är inle tillåten annat än i nyss angivna fall.

Lagen innehåller inle några bestämmelser om handeln med avlyssningsapparatur med hänsyn till att sådan apparatur har ålskilliga legitima användningsområden. Emellerlid är det förbjudet all i annonsering särskilt framhåUa apparaturens lämpUghel för hemlig avlyssning eller inspelning av samtal.

Slulligen innehåller lagen bestämmelser som riktar sig mot vissa faU av fotografering av personer på område som inte är tillgängligt för allmänhelen.

4.2.4 Storbritannien

1 Storbritannien finns inte några lagregler som direkl har till syfte alt skydda den personliga integriteten. Beslämmelser om besittningskränkningar och hemfrid (trespass av skilda slag) kan ibland åberopas som skydd mol inlegriletsangrepp. Sanklionen utgörs i så fall av skadestånd. De viktigaste reglerna i engelsk rält till skydd för privatUvel är ärekränkningsreglerna som ger domstolarna möjlighet all döma ul skadestånd, när någons privatUv har kränkts genom olämplig publicitet eller annat utnyUjande av informaiion om hans förhällanden.

Enligt praxis är telefonavlyssning förbjuden i princip, men inrikesministern kan ge polisen liUslånd alt i särskilda fall få avlyssna telefonsamtal eller ta del av andra meddelanden. Radiosändare får inte användas utan licens. Enligt Wireless Telegraphy Act 1967 har the Postmaster General möjlighet att förbjuda tillverkning och import av särskilda radiosändare som han av lekniska skäl inle kan ge licens för. Med stöd av denna lag har förbud mol tillverkning och imporl utfärdals belräffande radiosändare som sänder på vissa angivna frekvenser. Förbudet, som avser atl skydda dessa frekvenser, drabbar bl. a. walkie-lalkie-apparater och bugs.

Är 1970 tUlkallade den engelska regeringen sakkunniga, Commiiiee on Privacy, med uppdrag all överväga om lagstiftning erfordras för all ytterligare skydda medborgarna mol intrång i privatlivet begångna av privatpersoner, förelag eUer andra enskilda rättssubjekt samtall framlägga förslag. Kommillén har i juli 1972 offentliggjort ell belänkande, som f. n. är föremål för överväganden. Kommittén föreslår bl. a. straffrättsliga och skadeslåndsrättsliga regler tiU skydd mol bruket av akustisk och optisk apparatur och skadeslåndsrättsUga regler lill skydd mol använd-

Prop. 1975:19 25

ningen av privat information. Enligt kommilléns mening bör del tillskapas ell siraffstadgande som förbjuder någon all bruka akustisk eUer optisk apparatur mot en person eller hans egendom om åtgärden företas i hemlighet och med direkl syfte alt övervinna del naturliga skydd som tinns. Som ytterligare förutsällning gäller all omständigheterna skall vara sådana, alt den angripna personen har anledning tro, all han har skyddat sig eller sina tillhörigheler mot övervakning.

4.2.5 Schweiz

Artikel 28 i civillagboken från år 1907 föreskriver all den som obefogat kränks i sina personliga förhållanden kan föra talan om att kränkningen skall upphöra. I vissa fall kan skadestånd utgå. Även ideell skada ersätts. Stadgandets räckvidd är beiydande. Del skyddar såväl en persons ära, hans rätt till namn och egen bild som hans hemlighelssfär. Denna sfär består av alla faktiska förhållanden av privat, yrkesmässig och ekonomisk nalur, som inte är kända och inte heller kan iakttas av utomstående. Det fordras därvid alt den enskilde vUl all förhållandena skall vara hemliga. Denna viljeinriktning kan framgå av den enskildes uppträdande eller genom en bedömning av vad som är etl rimligt iniresse för den enskilde. Enligl rättspraxis omfattas bl. a. telefonavlyssning av stadgandet.

Är 1969 infördes i den schweiziska strafflagen flera nya straffbestämmelser lill skydd för den personliga integriteten mol angrepp med lekniska hjälpmedel. Genom dessa bestämmelser förbjuds dels avlyssning eller inspelning av etl privat samtal mellan utomstående, dels hemlig inspelning av privatsamtal, dels fotografering utan medgivande av vederbörande av förhållanden som hör till dennes hemlighelssfär. Vidare straffbeläggs användningen av maierial som har åtkommils genom straffbar avlyssning, inspelning eller fotografering och all vidarebefordra till utomstående vad som framkommit genom sådana åtgärder. Innehav och tillhandahållande åt tredje man av inspelningar och fotografier som har anskaffats på olagligt sätl är också straffbelagda. Från ovannämnda förbud undantas avlyssning och inspelning av telefonsamtal med hjälp av utrustning som är auktoriserad av det statliga lelefonmonopolel.

Slutligen kan straff följa på vissa andra ålgärder med avlyssnings-, inspelnings- och fotograferingsapparalur, som kan användas för inlegri-lelskränkande handlingar. Sådana ålgärder innefaltar skilda former av distribution saml reklam.

4.2.6 Västtyskland

Den västtyska grundlagen från år 1949 innehåller en rättighetskatalog som har lett till all en allmän personlighetsrätl numera utbildats i domstolspraxis. Kränkningar av denna allmänna rält kan beivras med skadestånd, även om fömlsällningar av objektiv eller subjektiv art i

Prop. 1975:19 26

enlighet med speciallagstiftning inte är uppfyllda. Domslolarna har sålunda inskridil mol ålgärder som inneburit all man med teknisk apparatur utforskat samtal och brev som har anseits höra till personlighetens privatsfär och mol bandupptagning av annans tal, eftersom rälten till den egna rösten har ansetts ingå i den allmänna personlighetsrätten.

Ar 1968 infördes i den västtyska strafflagen två nya beslämmelser lill skydd mol missbruk av inspelnings- och avlyssningsapparalur. Enligl den ena bestämmelsen straffas den som olovligen lyssnar lill annans privatsamtal med hjälp av avlyssningsapparatur eller spelar in annans privatsamtal och därigenom kränker den andres privatliv. Den andra regeln riktar sig mot tiänstemän och förbjuder dem atl olovligen yppa hemligheter som har anförtrotts dem eller som är tillgängliga för dem i tjänsten eller som lovligen eller olovligen har spelals in eller uppfattats med hjälp av avlyssningsapparatur.

Denna lagsliftning kan sägas innebära elt partiellt genomförande av ell år 1962 framlagt förslag till revision av den västtyska strafflagen. Elt kapitel i detta förslag handlar nämligen om skyddel för privatlivet. Del innehåller regler om telefonavlyssning och andra former av avlyssning i synnerhet med tekniska hjälpmedel.

Förslag liU vissa civilrätlsliga beslämmelser lill skydd för personlighetsrällen har lagts fram år 1959. 1 förslagel behandlas en del speciella former av kränkningar, t. ex. del fall atl någon obefogat med hjälp av avlyssningsapparat eller på liknande sätt skaffar sig kännedom om annans yttranden som inle är avsedda för honom eller om annans förhållanden inom privat-eller familjelivet.

Slutligen kan nämnas att det även finns bestämmelser, som syfiar till att hindra yrkesmässig lillverkning, försäljning och imporl av avlyssningsapparalur. Undanlag medges för särskilda ändamål, t. ex. vetenskapliga undersökningar.

4.2.7 Österrike

I den österrikiska strafflagen infördes år 1965 en bestämmelse om missbruk av inspelningsapparalur (artikel3IO d). I denna föreskrivs straff för den som uppsåtligen använder anordning för inspelning eller avlyssning i syfte atl skaffa sig eller annan obehörig person kännedom om yttranden som inte är avsedda för offentligheten eller för gärningsmannen. Vidare stadgas straff för den som uppsåtligen och ulan lov av den talande offentliggör etl privat yttrande eller gör della tillgängligt för Iredje man.

Är 1968 lades fram förslag till ny strafflag. Förslagel innehåller, förutom en motsvarighet till artikel 310 d, beslämmelser lill skydd för post- och telehemligheten. Den nya strafflagen har anlagils av parlamentet och träder i kraft den 1 januari 1975.

Prop. 1975:19 27

4.3 USA

Vad försl angår den federala lagstiftningen gäller enligt section 605 i Communications Act of 1934 i dess lydelse efter lagändring år 1968 etl allmänt förbud för den som mottar telefonsamtal eller radiomeddelanden att yppa eller offentliggöra innehållel. Del är vidare förbjudet atl avlyssna radiomeddelanden med hjälp av teknisk utrustning utan samtycke av avsändaren och atl yppa eller offentliggöra innehållet i sådant meddelande. Enligl denna lag krävs vidare tillstånd för atl använda radiosändare, som kan sända meUan staterna. Radiosändare får inte heller användas för all ulan samiycke av samlliga inblandade avlyssna eller registrera andras privatsamtal.

Är 1968 antog kongressen Omnibus Crime Control and Safe Slreels Act of 1968. Ett av huvudavsnitten i denna lag handlar om avlyssning. Enligl lagen är del straffbart atl med hjälp av elektronisk, teknisk eller annan utrustning avlyssna eller söka avlyssna telefonsamtal eller andra samtal. Del är vidare straffbart all i affärslokaler och kontor använda eller söka använda sådan utrustning som är ansluten till lelefonanläggning eller som sänder per radio eller som inkräktar på radioförbindelser. Även yppande och användande av informaiion som har åtkommils genom olaglig avlyssning är straffbelagt. Från dessa regler görs vissa undantag. Viktigast är att beslämmelsen inle innebär någon begränsning i presidentens rätt all vidta de åtgärder som han anser nödvändiga för alt skydda staten mot angrepp från främmande makt, mot spioneri eller mol uppror. Vidare äger justitieministern rält all hos federal domstol begära tillstånd för the Federal Bureau of Invesligation (FBI) atl företa avlyssning för atl skaffa bevis vid misstanke om vissa uppräknade, grova brott. Molsvarande befogenhel lillkommer högste åklagaren inom en stat, vars lagstiftning tillåter avlyssning. Lagen innehåller detaljerade beslämmelser om proceduren vid behandling av frågor om tillstånd lill avlyssning saml om hur avlyssningen skall gå till. Tillståndet är tidsbegränsat men kan förlängas av domstolen. Kongressen skall varie år underrättas om tillståndsgivningen.

1968 års lag innehåller vidare bestämmelser som förbjuder tillverkning, transport, innehav, försäljning och annonsering av utrustning som gärningsmannen vet är särskilt lämpad för hemlig avlyssning.

Upplysningar som har erhållits genom olovlig avlyssning får inte användas som bevis inför domstolar och andra myndigheler. Den som har blivit utsatt för olaglig avlyssning har rätt till skadestånd.

Flera delstater i USA har beslämmelser mol avlyssning.

I Illinois gäller sedan år 1965 förbud mot atl med hjälp av avlyssningsanordning lyssna till eller registrera muntliga samtal utan samtycke av någon av dellagarna i samtalet eUer atl använda eller avslöja upplysning som man vet eller bör veta har erhållits genom olaglig avlyssning. Undantag görs för hörapparater som används av döva eller personer med nedsatt hörsel.

Förbudet mol avlyssning gäller också för polisen och andra brottsbe-

Prop. 1975:19 28

kämpande myndigheter. Information som har erhållits i slrid mol förbudet mot avlyssning får endast åberopas i mål om ansvar för avlyssningen.

Påföljden för olaga avlyssning är dels straff, dels utverkande av förbud för gärningsmannen all företa ytterUgare olaglig avlyssning, dels skadestånd. Talan om skadestånd kan rikias mot gärningsmannen, mot den för vars räkning avlyssningen gjordes och mol fastighetsägare som har tillåtet avlyssningen.

I Kalifornien gäller atl avlyssning eller inspelning medelsteleklronisk eller annan apparatur av samtal mellan å ena sidan en person, som är häktad eller på annal sätl omhändertagen av offentlig myndighet eller eljest befinner sig på offenilig myndighels område, och å andra sidan hans advokat, reUgiöse rådgivare eller läkare, är förbjuden, om inle båda de samtalande har samtyckt till avlyssningen eller registreringen.

Det är vidare förbjudet atl med leknisk apparatur avlyssna eller spela in samtal, om samtalet förs under omständigheter som utvisar att deltagarna önskar att samtalet skaU vara begränsal till dem själva. Bestämmelsen gäller alla sådana samtal ulom samtal per radio.

5 Integritetsskyddskommitténs förslag 5.1 Integritetsbegreppet

Det är enligt integritetsskyddskommilténs mening i och för sig möjligl all tillägga integriletsbegreppel en så vidsträckt innebörd all det får tiäna som grund för och sammanfattning av del skydd för aUa icke-ekonomiska inlressen som rättsordningen tillhandahåller eller bör tillhandahålla. Kommitténs uppdrag gör emellertid en så bred aspekt onödig. Enligt dess mening bör en bestämning av integriletsbegreppel i förevaran/Je sammanhang därför endast ha sin utgångspunkt i del skyddsbehov som orsakas av förekomsten av olika tekniska apparater. Eftersom man med dessas hjälp kan åtkomma vad som kan ses eller höras, anser kommittén del vidare naturligt att först slälla frågan i vad mån en enskild person bör åtnjuta skydd mot utomståendes insyn i hans privala förhållanden.

En individ som lever i elt samhäUe och sålunda ingår i en gemenskap med andra människor kan enligl kommittén självfallet inte göra gällande något absolut anspråk på att få leva i fred för andra individer eller ostörd av samhällets organ. Efiersom gemenskapen med andra människor och samhörigheten med samhällel är grundläggande för den enskilda människans viUkor, är det lydUgt att tanken på ett skydd för dylika anspråk slår i motsats till åtskiUigl som av andra skäl måste gälla. Regler som syfiar lill atl skydda den enskildes personliga integritet måste sålunda förses med mer eller mindre vittgående undanlag eller andra begränsningar, så att andra människors och samhällets intressen i övrigt inle träds för när.

Kommittén konstaterar atl uppfattningen all den enskilde bör ha rättsordningens skydd för sitt privatliv har kommit lill uttryck såväl i

Prop. 1975:19 29

internationella fördrag som i utländska rättssystem. En sådan uppfattning ligger också i linje med beslämmelserna i gäUande svensk rätt om skydd för den enskildes frid. Samma inställning har kommU tiU ullryck även i andra sammanhang, exempelvis genom lagstiftningen om förtal.

Enligt kommiitens mening tyder dessa omständigheter på alt del finns en allmän grundsyn som innebär atl den enskildes iniresse av atl hans privala förhållanden inte skaU komma tUl utomståendes kännedom utan hans vilja och vetskap förtjänar rättsordningens skydd. Önskemål om att inlegriletsinlressel erkänns av rättsordningen och tillförsäkras skydd i siörre omfaltning än hiltills har också gjort sig allt mera märkbara i den allmänna debatten. Samlidigl har den lekniska ulvecklingen skapat utomordentUga möjligheter för den som så önskar all skaffa sig kunskap om andras privatliv även om belägg saknas för all leknisk apparatur används på sådant sätt i Sverige i mer beiydande omfattning.

KommUlén anser det önskvärl att ell systematiskt rättsskydd utformas för den personUga integriteten. Detta begrepp är liktydigt med den enskildes anspråk på alt informationer om hans privala angelägenheter inle skall vara tUlgängliga för eller få begagnas av utomstående ulan hans vilja. Bestämningen belyder enligt kommillén inle mer än att en ram anges inom vilken den enskilde kan skyddas mol inlegriletsangrepp. I vad mån etl sådani skydd bör beredas honom beror därulöver på en avvägning av den enskildes integritetsanspråk mot det iniresse som föranleder angreppet.

Den gjorda bestämningen av integriletsbegreppel syftar inle, underslryker kommittén, till atl närmare ange vad som bör betraktas som den enskildes privala angelägenheter. Del torde enligt kommittén inte heller vara möjligt all åstadkomma en fullständig uppräkning av dessa företeelser. Praktiskt hänger frågan också samman med arten av del angrepp som hotar den enskilde. Frågan bör därför lösas i samband med att olika angreppsformer behandlas.

5.2 Sanktionsproblemet

Frågan om lämplig sanktionsform mot integritetskränkningar är enligl kommittén utomordentligt betydelsefull. Tänkbara sanktioner mot integritetsangrepp med hjälp av teknisk apparatur är straff, skadestånd och förverkande. För svensk rätts del är straffet den primära sanklionsfor-men. Förverkande förutsätter atl det som skaU förverkas har begagnats som hjälpmedel vid straffbelagd gärning eUer på visst annat sätl har ett direkl samband med brott. Även skadeslåndssanktionen är sekundär i förhållande till straff. Kränkning av den personliga integriteten orsakar enUgl kommittén generellt inle heller skada på någol enligt den allmänna skadeståndsregeln ersällningsgillt iniresse. Den skada som en sådan kränkning vållar är närmasl att jämställa med lidande som vållas genom angrepp på heder och ära. Sådan ideell skada ersätts enligl svensk rätt endasi i begränsad omfattning och under förulsätlning all skadan har vållats genom straffbelagd gärning. Kommittén diskuterar i anledning

Prop. 1975:19 30

härav möjligheten av att bryta sambandei meUan straff och skyldighet atl ersätta ideell skada men kommer fram lill all en sådan lösning bör väljas först om det visar sig alt elt tillräckUgt skydd mot integriletskränkningar inte kan skapas genom kriminalisering. Skadestånd kan däremoi tjäna som en särskild påföljd vid sidan av straffet.

EnUgl kommilléns mening är del också möjligt all stärka skyddet mot integrilelsangrepp genom all med näringsrällsliga åtgärder ingripa mol den aktuella tekniska apparaturen. Kommillén framhåUer dock atl sådana ålgärder kan rikias endasi mol vissa apparater. Skyddel kan därför inle väntas bli fullgott. Kommittén anser därför all tyngdpunkten hos skyddet bör ligga på straffrättsliga åtgärder.

Kommittén betonar all det straffrättsliga skyddel bör tillskapas under hänsynslagande lill hävdvunna principer i svensk kriminaUagstiflning. Vad som därvid främsi påkaUar uppmärksamhet är kravel alt gränserna för del straffbelagda områdei skall tydligt framgå av lagtexten. Kommillén kallar denna princip för tydlighelskravel. Av della krav följer alt någon allmänl hållen lagregel inle kan komma i fråga. 1 stället krävs detalj beslämmelser för olika situationer. En sådan konstruktion medför emeUertid att integritelsinlressel kommer alt lämnas oskyddat ulanför de situationer som läcks av delaljbeslämmelserna. Något hell fullständigt skydd för integriteten mot angrepp med teknisk apparatur kan enUgl kommillén sålunda inle genomföras på straffrällslig väg.

Enligt kommittén är det inte möjligt alt ange någon gemensam princip för besiämmande av de inlressen som kan leda lill all skydd för integritelsinlressel inte kan genomföras.

Kommittén diskuterar sedan på vad säll tydlighelskravel lämpligen bör tiUgodoses vid utformningen av det straffrättsliga skyddet. TiU grund för diskussionen ligger följande tankegång. En straffbestämmelses räckvidd avgörs av de rekvisit som beslämmelsen innehåller. Del är den sam'ade effeklen av dessa rekvisit som är belydelsefuU. Det är emellertid länkbart alt den erforderliga gränsdragningen mellan det straffria och det straffbelagda områdei åstadkommes främsi genom alt elt av rekvisiten anges med särskild precision. De olika rekvisit som blir aktuella i detta sammanhang framgår i huvudsak av det förhållandel atl vad som skall straffbeläggas är att någon med leknisk apparatur kränker annans personliga integritet. Antingen själva gärningen eller den lekniska apparaturen eller de privala angelägenheter som åsyftas kan alllså bli föremål för en särskUd precisering. Därutöver är del emellerlid också tänkbart att kunna tillgodose tydlighelskravel genom all i straffbestämmelsen noggrant utmärka de omständigheter varunder gärningen måste begås för atl bestämmelsen skall bU tillämplig.

Kommillén granskar därefier de olika rekvisiten med hänsyn lill tydlighelskravel. Vad försl angår själva gärningen framhåller kommillén att inlegritetsangreppel med hjälp av leknisk apparatur normall försiggår i två olika momeni. Först måste sålunda apparaturen placeras ul eller eljesl anbringas så att gärningsmannen kan skaffa sig den kunskap som

Prop. 1975:19 31

han önskar få tiUgång till. Det andra momentet beslår i atl apparaturen sätts i funktion. De gärningar som straffbestämmelsen skall rikta sig emot kan enligl kommillén inle beskrivas närmare än genom sådana uttryck som "anbringar", "begagnar sig av", "använder" eller "sätter i funktion" leknisk anordning. Försök all genom en snävare beskrivning av gärningen tillgodose lydlighetskravet kommer alt medföra atl från det straffbara området mer eller mindre godtyckUgt utesluts gärningar som är lika siraffvärda som de vilka enligl del valda uttryckssättet kommer atl omfattas av gärningsbeskrivningen. Kommittén finner därför all förhållandevis allmänl hållna beskrivningar av själva det straffvärda beteendet måste användas. Nödvändiga begränsningar i slraffbudels räckvidd bör därför sökas efter andra vägar.

Efiersom de apparater som kan missbrukas till skada för den personUga integriteten även har åtskilliga legitima användningsområden är del enligt kommilléns mening inle heUer möjligt all nå erforderliga begränsningar av slraffbarhelen genom atl närmare beskriva dessa apparater. Som en ylterligare nackdel med alt precisera de lekniska apparater som omfattas av beslämmelsen anför kommittén alt en sådan melod dessutom skulle nödvändiggöra lagändringar så snart ny teknisk apparatur kommer till.

Under hänvisning till motsvarande lagstiftning i vissa främmande länder lar kommittén sedan upp frågan om en begränsning kan åstadkommas genom alt ange de företeelser som skaU skyddas. Enligt kommittén är del sannolikt mest väsentligt atl, som har skett ulomlands, skydda privatsamtal mot avlyssning och inspelning med hjälp av teknisk apparatur. EmeUertid innefatlar en sådan begränsning av skyddsområdet, enligt kommitténs mening, ett mått av godtycke, vars konsekvenser kan vara besvärande. Bl. a. faller diktamina ulanför del skyddade områdei. Metoden ger inte heUer möjlighet alt tillgodose behovel av skydd för arbets- och yrkeslivet. Det skyddade områdei bUr aUtså för snävt. A andra sidan kan del likväl göras gäUande alt nyss nämnda tillämpningsområde kan bli alltför vidsträckt och gränserna otydliga. Del kan nämligen ibland vara svårt all avgöra vad som är privatsamtal. Etl onyanserat skydd för alla privatsamtal kan också föra för långt.

Den norska straffbestämmelsen lämnar skydd mot avlyssning och inspelning endast om apparaturen används hemligt. Kommittén diskuterar om en molsvarande begränsning bör införas även i svensk rätt. Enligt kommittén rinns det vissa skäl som lalar för delta, bl. a. del förhållandel all den enskilde har särskilt svårt atl skydda sig mot dolda angrepp mol sin integritet. Kommittén anser emellerlid atl del föreligger starka skäl alt ge skydd även mot öppna integrilelsangrepp med hjälp av leknisk apparatur. Den rättspolitiska värderingen är densamma i båda fallen. Öppna integrilelsangrepp kan Ukaväl som dolda sådana angrepp innefatta försök atl skaffa sig kännedom om annans personliga förhållanden. Den enskilde bör enUgl kommittén inte heller vara skyldig atl finna sig i att utomstående håller honom under observation bara därför att han känner

Prop. 1975:19 32

till förhållandet. Å andra sidan kan det inle anlas all all dold avlyssning är illegitim. För vissa övervakningsändamål kan del vara nödvändigt att avlyssningen företas i hemlighet. Det är enligl kommittén en avvägningsfråga huruvida iniresset av en effektiv övervakning förtjänar företräde framför intresset av alt skydda integriteten hos de personer som uppehåller sig där övervakningen sker. Till dessa systematiska och principiella betänkUgheler mot atl skilja mellan öppna och dolda angrepp kommer praktiska svårigheter. Enligt kommittén kommer domslolarna sannoUkt att endasi i extrema faU anse all sådana ålgärder som det här är fråga om har företagils öppet. Om i lagtexten föreskrivs all gärningen skall ha skett "i hemlighet" eller "dolt", kommer detta rekvisit därför sannoUkt inte all i nämnvärd mån fyUa den avsedda funktionen all begränsa lagrummets räckvidd.

Enligl kommitténs mening kan man åstadkomma.del bästa skyddet för integriteten samtidigt som del straffrättsliga tydlighelskravel lillgodoses, om man skyddar den enskildes personliga integritet inom de platser som avses med gällande beslämmelser om hemfridsbrotl och olaga intrång. Flera skäl talar för denna lösning. För del försia torde del, genereUt sell, vara så alt den enskildes behov av skydd för sina privala angelägenheter gör sig särskilt slarkl gällande inom hans bostad. För del andra avser beslämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång föruiom bostad ålskilliga andra lokaliteter och platser. Genom anknytning lill dessa beslämmelser kan därför inlegrilelsskyddel göras vidsträckt trots att skyddel begränsas geografiskt. Man kan därigenom också få etl skydd för arbets- och yrkeslivet. För det tredje framstår del som en beiydande fördel all en ny straffbestämmelse ansluler lill gäUande rätt. Härigenom kan vinnas en fasthet och stadga i rällslillämpningen som knappast kan åsiadkommas med meioder utan samband med redan gäUande rätt. För del fjärde är del med denna metod möjligt att på elt naturUgt sätl från det straffbelagda området undanta ålgärder som inom en viss plals, t. ex. en bostad eller en arbetsplats, företas av den som förfogar över platsen.

På grundval av nu redovisade överväganden finner kommillén i fråga om det straffrättsliga skyddel, att den enskildes privatliv bör skyddas mol angrepp med leknisk apparatur, om privatlivet utspelas inom plats som avses med beslämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång. Någon begränsning av skyddel till endast vissa slag av privala angelägenheter bör inte göras. Inle heller bör skyddet avse bara vissa slag av åtgärder med den lekniska apparaturen.

5.3 Straffbestämmelser

5.3.1 Integritetsangrepp utifrån

Kommittén skiljer mellan inlegriletsangrepp som företas av någon som befinner sig ulanför del skyddade området och angrepp som företas inifrån. Kommittén skiljer vidare mellan närverkande och avståndsverkande apparatur saml inom dessa båda grupper mellan anbringandet, som

Prop. 1975:19 33

kallas del första momentet, och begagnandet av apparaturen, som kallas det andra momentet. Vid behandUngen av de områden som föreslås bli omfattade av straffbestämmelserna las i tur och ordning upp annans bostad och gård saml de utrymmen som avses i 4 kap. 6 § andra stycket BrB.

5.3.1.1 Integritetsangrepp ulifrån i annans bostad och gård

Kommittén tar först upp frågan om skydd mot anbringande av närverkande apparatur, dvs. apparatur som måste placeras nära ljudkällan. Del är enUgt kommittén ställt ulom tvivel all en sådan ålgärd bör vara förbjuden, om den företas ulan den boendes samiycke. Åtgärder av detta slag framslår som förberedelse till integrilelsangrepp. Enligt kommittén lalar flera skäl för atl del skaU vara möjligl atl inskrida redan på detta stadium. I åtskUliga faU lorde bevisning inle kunna åstadkommas om atl en påträffad apparat har begagnats liU avlyssning. En straffbestämmelse som riktar sig mot del första momentet, anbringandet, är därför ägnad all underlätta den angripnes och åklagarens bevisbörda. Del är vidare betydelsefullt att en påträffad apparat skall kunna oskadliggöras utan ytterligare undersökningar. Det bör t. ex. inle krävas atl särskild bevisning kan förebringas om att gärningsmannen har haft för avsikt alt begagna apparaten till en lagslridig inlegriletskränk-ning. Det främsta skälet för att redan anbringandet av avlyssnings- eller inspelningsapparalur bör vara straffbelagt är dock enUgt kommillén alt det för den boendes trygghet är väsentligt atl han inte behöver befara atl det i hans bostad förekommer apparater som utgör etl hot mot hans integritet. Ell siraffstadgande bör därför uiformas så atl anbringandet bUr att anse som ell fullbordat brolt. Vad som bör straffbeläggas är sålunda atl någon i annans bostad olovligen med leknisk apparatur för upptagning av ljud vidtar åtgärd, som typiskt sett framslår som en inledning lill apparaturens begagnande. Atl någon i annans bostad endast förvarar leknisk apparatur bör ej omfattas av förbudet. Den som vid besök i annans bostad för med sig bandspelare eUer annan anordning bör enligt kommittén inle heller kunna bestraffas, om han inle vidtar åtgärder som berättigar tiU anlagande att apparaten skaU komma alt begagnas i bostaden.

Del andra momentet, att apparaturen bringas i funktion, innebär elt fuUföljande av del första momentet och kommer i åtskUliga fall alt kunna beivras med nyssnämnda straffbestämmelse. Del kan emellerlid tänkas atl själva anbringandet sker lovligen men atl gärningsmannen sedan använder apparaten på säll eller på lid som den boende finner kränkande för sin integritet. Enligt kommittén bör det regelmässigt vara förbjudet atl olovligen begagna avlyssnings-eller inspelningsapparat för atl få reda på vad någon yttrar i sin bostad. En sådan gärning kan inte uppfattas som etl utslag av nyfikenhet som är alltför obetydligt för att böra bestraffas. Även om gärningsmannen i handlingsögonbUckel

3 Riksdagen 1975 1 saml Nr 19

Prop. 1975:19 34

inle har för avsikt atl på någol vis begagna den kunskap han förvärvar genom gärningen, föreUgger risk för atl han senare kan komma att använda informationen. Slraffbarhelen bör enligl kommillén inle vara beroende på karaktären av den information som gärningsmannen kommer över. Den som ertappas bör därför kunna ställas till ansvar, även om del inle kan styrkas, att han har fått reda på något särskilt betydelsefullt rörande bostadshavarens privatUv. Kommittén finner på dessa grunder att del bör vara förbjudet alt ulifrån medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud, som är anbringat i annans bostad, avlyssna eller upplaga vad som där försiggår ulan samiycke av den boende.

I fråga om vanliga telefonsamtal föreslår kommittén inte någon utvidgning av det nu befintliga skyddet enligl 4 kap. 8 § BrB. Åtgärder kan emellertid vidlas med en telefon så atl mikrofonen förmedlar vad som försiggår där apparaten finns även när telefonsamtal inte pågår. Den som vidtar sådana ålgärder eller lyssnar lill vad som försiggår, sedan sådana ålgärder har vidtagits, bör enligl kommitléns mening straffas enligl den föreslagna beslämmelsen. Del kan emellertid också hända att telefonnätet kan förmedla vad som försiggår i annans bostad ulan atl telefonapparaten har preparerats. Detla kan inlräffa om en av de samtalande avbryter etl samtal och sedan glömmer bort att bryla förbindelsen. Om den andra samtalande inte lägger på luren kan han höra vad som händer i det rum där den andra apparaten finns. Enligt kommitténs mening skulle det föra för långl om vederbörande ålades att vid straffansvar bryta förbindelsen. Däremoi bör det vara straffbart alt utnyttja den uppkomna situationen genom alt på band spela in vad som då förmedlas genom telefonen.

Avlyssning av vad som försiggår i annans bostad kan vidare ske med hjälp av avståndsverkande apparatur som inle är anbringad i bostaden. Del kan exempelvis vara fråga om spikmikrofoner, ljudkikare, mikrofon med parabolisk reflektor eller laser. 1 fräga om sådana lyper av apparater är det enligt kommillén inle möjligt all inskrida med förbud mot anbringandet. Efiersom della som regel sker utanför bostaden saknas enkla och tydUga hållpunkter för all skilja mellan del legitima och del inlegrilelsfarliga anbringandet. Endast i fråga om spikmikrofoner och med dem jämförliga mikrofoner kan ell förbud tänkas. Enligt kommitléns mening föreligger dock inte skäl atl införa en särskild bestämmelse riktad mot sisinämnda slag av mikrofoner.

Frågan om straffbestämmelser mot begagnande av avståndsverkande apparater bör enUgt kommillén bedömas mot bakgrund av vissa särskilda omständigheter. Kommittén slår till en början fast, alt den enskilde har prakliska möjUgheter alt själv skydda sig mol flertalet av dessa apparater genom avskärmningar eller genom all hindra all ljudvågor av viss styrka tränger ul från bostaden. F. n. är effektiviteten hos ifrågavarande typer av avlyssningsapparaler vidare sådan att de inte kan anses uigöra etl beiydande hot mot den enskildes integritet i hans bostad. UtveckUngen

Prop. 1975:19 35

kan emellertid medföra en annan bedömning. Den enskilde har därtill enligt kommittén i och för sig ett berättigat anspråk på skydd mol inlegriletsangrepp med sådan apparatur. Värdel av ell skydd beslår särskilt i att den enskilde i förlitan på skyddel kan vislas i sin bostad ulan att behöva ägna risken för inlegriletsangrepp särskild uppmärksamhet. I fråga om laser, spikmikrofoner och andra liknande mikrofoner torde, enUgl kommittén, några betänkligheter inte möta mot ell förbud att använda dem på sådani sätt atl kännedom erhåUs om annans privatliv i den mån det utspelas i hans bostad. Ljudkikare och mikrofoner med parabolisk reflektor används däremoi av många i väUovligl syfte, t. ex. för all uppfatta fågelsång. Det finns enUgl kommittén inle någon anledning atl begränsa möjUghetema lill sådan användning. Ell förbud bör därför avse användning av apparaturen på sådani säll atl med dess hjälp skaffas kunskap om vad som utspelas i annans bostad. Endasi avsiktligt lyssnande bör omfattas av förbudet. Straff bör inträda först om den lyssnande fortsätter atl lyssna sedan han har förstått atl han råkat rikta mikrofonen så atl den uppfångar samtal som förs i annans bostad.

5.3.1.2 Inlegriletsangrepp i övriga utrymmen

I detta avsnitt behandlar kommittén skyddel inom de utrymmen som avses i bestämmelsen om olaga intrång. Del är sålunda här fråga om fartyg, som inte är bostad, enskilt arbetsrum, kontor och fabriker, restauranger, föreningslokaler, skolsalar, trappuppgångar och andra gemensamma utrymmen i såväl hyres- som affärsfasligheler, offentliga byggnader, sjukhus, upplagsplatser saml liknande ställen såsom inhägnade byggnadsplatser och andra för särskilt ändamål inrättade platser som del är angeläget att kunna freda mot utomstående.

Ett förbud, utformat på samma sätt som i fråga om bostäder och avseende de utrymmen som bestämmelsen om olaga intrång omfatlar skulle enligt kommittén ge etl vidsträckt skydd. Det är svårt all bedöma om den enskilde har ett så starkt behov av skydd för sin integritet inom dessa utrymmen att lagstiftning enbart av det skälet är motiverad. Enligt kommittén skulle man därför eventuellt kunna gradera skyddsbehovel mellan olika utrymmen. Förhållandena kan emellerlid vara sådana all behov av skydd föreligger inom samtliga dessa utrymmen. Det är, menar kommittén, mol bakgrund härav i och för sig önskvärt alt förbud mol anbringande och brukande av avlyssnings- och inspelningsapparalur får gälla samlliga utrymmen som avses med bestämmelsen om olaga intrång. Härigenom kan också sambandet bevaras mellan beslämmelserna om hemfridsbrott och olaga intrång saml beslämmelsen om skydd mol avlyssning. Kommittén anser inte heller att elt så omfattande skydd på elt otillbörligt sätt kommer att inkräkta på möjligheterna atl legitimt ulnytija bandspelare och andra apparater. Kommillén föreslår därför atl förbudet att anbringa och använda avlyssnings- och inspelningsapparater i annans bostad skall gälla även inom utrymmen som avses i beslämmelsen

Prop. 1975:19 36

om olaga intrång.

Kommittén erinrar om att elt på della sätl utformat skydd kommer att gälla inte endast enskildas privata angelägenheter utan även företags-hemligheter. Vidare kommer skydd alt beredas åt t. ex. ideella föreningar, kyrkor och andra samfund samt åt olika myndigheter.

I delta sammanhang tar kommillén upp även frågan om skydd mot avlyssning av vad som försiggår i motorfordon. I viss utsträckning föreligger enligt gällande rätt ell skydd mot intrång i bilar. Det kunde då synas följdriktigt atl låta skyddet mol integrilelsangrepp avse även motorfordon. Kommittén anser emeUertid att så inte bör ske. En sådan utvidgning skulle bryta sambandei med beslämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång. Vidare måste avlyssning av vad som försiggår i motorfordon regelmässigt ske med hjälp av radiosändare. Kommittén föreslår i annat sammanhang ett utvidgat kontrollsystem belräffande radiosändare och menar all behovet av en särskUd beslämmelse om straff för avlyssning därigenom minskar. Enligl vad kommillén känner lill har radiosändare inte heller använts för sådant ändamål i Sverige.

5.3.2 Integritetsangrepp inifrån

För att förverkliga skyddet för den personliga integriteten räcker del enUgt kommitténs uppfattning inle med beslämmelser som tar sikte på angrepp som kommer ulifrån. Man måste också lösa frågan i vad mån avlyssnings- och inspelningsapparater får användas av den som befinner sig inom det skyddade områdei. Det gäller här atl göra en avvägning meUan intresset av att skydda integriteten och behovet av att tillbörlig hänsyn tas till det nyttiga och legitima bruket av ifrågavarande apparater. Kommittén behandlar dessa frågor utifrån vissa lypsituationer som kan uppstå i oUka skyddade utrymmen och som karaktäriseras av förhållandel mellan de personer som vislas i dessa utrymmen. Förhållandet meUan innehavaren av bostaden eller lokalen och andra som uppehåller sig inom utrymmet innefattar enUgl kommilléns mening rältspolitiska problem av annan natur än de som uppkommer i fråga om hemfridsbrotl och olaga intrång. Enligl dessa bestämmelser straffas nämligen olovligt eller obehörigt inträngande eUer kvarsiannande. Vad som skyddas är sålunda den berättigades dispositionsrätt över utrymmet. Gästen eller besökaren åtnjuter inte skydd i förhållandet lill värden eUer innehavaren eller i förhållandet till andra gäster eller besökare. Enligt kommittén saknar emellertid denna omständighet betydelse för den inlresseawägning som skall göras i fråga om skyddet mot avlyssning. Frågan i vad mån exempelvis en gäst bör skyddas mot avlyssning som görs av värden eUer med dennes samtycke bör bedömas utan avseende vid vad som gäUer beträffande hemfridsskyddet.

Prop. 1975:19 37

5.3.2.1 Integrilelsangrepp inifrån i bostad

Kommittén tar till en början upp förhållandet mellan bostadshavaren och hans gäster eller andra lillfälliga besökare. I en bostad kan förekomma många apparater för dagligt bruk som kan användas för avlyssning, t. ex. telefoner, bandspelare och interna kommu-nikationsanläggningar. Del är enUgt kommitténs mening uppenbart alt bostadshavaren bör kunna använda dessa apparater för olika syften, även om han förstår att han därigenom lyssnar tiU eller spelar in vad gästerna säger. Etl förbud som riktar sig mot bostadshavarens användning av avlyssnings- eller inspelningsapparater för all få reda på vad som försiggår i bostaden måste på grund härav förses med åtskilliga undantag. Det torde vidare vara svårt att i förväg bedöma i vilka faU användningen av apparaturen utgör en så allvarlig kränkning av gästernas integritet atl den måste förbjudas. Kommittén sätter i fråga om del är möjligl all ge uttryck åt en sådan bedömning i lagtext med bibehållna krav på tydlighet och koncentration. Härtill lägger kommillén alt gäster och andra lillfälliga besökare på det hela taget inte kan anses ha elt lika beaktansvärt anspråk på skydd för sin personliga integritet, när de uppehåller sig i annans bostad, som den har som befinner sig i sin egen bostad. Kommillén anser därför alt bostadshavares begagnande av teknisk apparatur till skada för gästers och besökares integritet bör lämnas utanför del straffbara områdei. Eventuella ålgärder kan i stället riktas mot det sätl på vilket bostadshavaren utnyttjar vad han får reda på om gästernas och besökarnas privatliv.

Den andra lypsilualionen som kommittén lar upp är förhållandel mellan bostadshavaren och med honom samboende personer. Kommiuén anser all den bedömning som den kommit fram lill belräffande gäster och besökare inle kan upprälthållas när det gäller en samboendes anspråk på skydd för sin integritet gentemot åtgärder från annan samboendes sida. Det kan vara fråga om familjemedlemmar och andra som lever i etl familjeliknande förhållande eller inneboende eller anställda. För alla dessa torde del enligt kommitléns mening vara angelägel all de får elt fullständigt skydd mot att andra personer olovligen skaffar sig kännedom om deras privatUv, när de uppehåUer sig i sin bostad. Fnklast låter sig detta genomföras, om en bostad kan anses uppdelad mellan de samboende vilket är fallet exempelvis när en inneboende hyr ell rum eller när en anställd disponerar etl egel rum i bostaden. Den inneboende eller den anställde åtnjuter i sådana fall hemfridsskydd mol intrång från bostadshavarens sida. Gestaltar sig förhållandel på detla sätt, möter enligl kommittén inte några nämnvärda betänkligheter mol all förbjuda bostadshavaren all medelst leknisk apparatur avlyssna eller spela in vad som försiggår i den del av bostaden som den inneboende eller anstäUde disponerar. Vill bostadshavaren använda sådan apparatur, får han inhämta tillstånd av den inneboende eller anställde.

Prop. 1975:19 38

När det gäller förhållandel mellan familjemedlemmar och andra med gemensam bostad är bedömningen enligt kommittén svårare. Sådana personer åtnjuter inle hemfridsskydd gentemot varandra. Kommittén anser emellertid inle all därav bör följa alt ifrågavarande personer bör kunna varandra ovetande skaffa sig kunskap om varandras privatliv. En make bör exempelvis när han är bortrest inte få använda avlyssningsapparaler för all skaffa sig kännedom om vad den andra maken under tiden gör i bostaden. Över huvud taget synes det enligl kommittén klart atl i egentlig mening dolt spionerande på medboende inte bör få förekomma. Vad beiräffar del öppna användandet av nu akluella apparater lorde i de flesta faU omständigheterna vara sådana atl de medboende får anses ha samtyckt till åtgärden eUer åtminstone att den som begagnar apparaten har fog för att ulgå från alt samtycke föreligger. En egentlig konflikt meUan samboende torde enligt kommittén uppstå försl när en av de samboende under åberopande av integriletsskäl vill förbjuda en medboende all använda en befinllig apparat och den senare inte finner förbudet rimligt eller av andra skäl inte vill foga sig därefter. Sådana konfiikler går knappast alt lösa på straffrällslig väg. Det kan emellertid inte uteslutas atl del i undantagsfall kan föreligga elt direkt behov av all konflikten skall kunna lösas rättsligt. Kommittén anser att frågan i regel då bör avgöras på så sätt att etl av en samboende uttalat förbud mot användande av avlyssnings- eller inspelningsapparat måste respekteras av den andre.

Frågan om en gäst eller tillfällig besökare bör ha rätt alt använda avlyssnings- eller inspelningsapparat i annans bostad, när han uppehåller sig där, är enligt kommittén lättast alt bedöma, när avlyssningen avser dem som bor i bostaden. Om åtgärden sker ulan deras samtycke bör den vara förbjuden, efiersom den både kränker deras integritet och står i strid med deras dispositionsrätt över bostaden. Särskilda skäl torde inle heller finnas för alt en gäst skall tilläggas en sådan självständig rätt i förhållande lill andra gäster eller tillfälliga besökare som uppehåller sig i bostaden. Såtillvida bör alllså även deras integritet skyddas, faslän deras anspråk på skydd inle är lika stort som de boendes.

En tveksam fråga är enligl kommittén om bostadshavaren bör kunna tillåta en gäst eller annan som inle bor i bostaden all avlyssna eller inspela vad andra gäster eller tillfälliga besökare yttrar i bostaden. Från teoretisk synpunkt Ugger del närmast till hands atl besvara frågan nekande. Bostadshavaren kan inte anses ha dispositionsrätt över andra människors integritet. Endast om hans legitima behov av att kunna begagna de apparater som finns i bostaden kommer i konfiiki med annans integritet, bör han från denna utgångspunkt kunna få kränka integriteten. En regel som inte tillmäter bostadshavarens samtycke slraffriande verkan åt den som begår gärningen, har enligl kommittén vidare den prakliska fördelen all bostadshavaren undgår alt utsättas för påtryckningar att lämna samtycke. Kommittén anser emellertid all en sådan regel skulle orsaka en del laglekniska problem, särskilt i fråga om

Prop. 1975:19 39

bostadshavarens ansvar för medverkan. Atl straffa gärningsmannen skulle vidare förefalla överraskande mol bakgrund av all kommillén som lidigare redovisats inte har funnit skäl all skydda gästers och lillfälliga besökares integritet mot bostadshavarens egna ålgärder. Del är under sådana förhållanden enligl kommittén enklare och klarare atl låla bostadshavarens samiycke befria annan gärningsman från ansvar. Kommittén föreslår därför en regel av delta innehåll.

5.3.2.2 Inlegriletsangrepp inifrån i andra utrymmen

Del synes enligt kommUténs mening vara klart all personer som tillfälligt besöker utrymme som avses med bestämmelsen om olaga intrång inle bör vara berättigade all ulan lov använda avlyssnings- eUer inspelningsapparat, när de uppehåller sig i utrymmet. Vad kommillén har framhållit i fråga om gästers och tillfälliga besökares begagnande av teknisk anordning i annans bostad är sålunda lillämpUgl även på dem som tillfälligt besöker affärslokaler, arbetsplatser och liknande utrymmen. Särskilda problem vållar däremot enligl kommillén frågan om räll för den som äger eller disponerar över utrymmet att använda sådana apparater.

Ägaren kan anse sig ha behov av all använda avlyssningsapparalur för olika övervakningsändamål. Det kan vara fråga om övervakning i syfte atl uppdaga stölder. Det kan vidare gälla övervakning av anställdas sätt all ulföra sina uppgifier eller av tillverkningsprocesser. I delta sammanhang bör även beakias anläggningar för intern kommunikation och s. k. personsökare. Sådan apparatur kan vara fullt legitim, men den kan också användas lill mer eller mindre inlegrilelsfarliga gärningar. Övervakning av ell varuhus i syfte alt ertappa tjuvar kan exempelvis göra det nödvändigt all lyssna till och spela in på band samtal mellan kunder eller mellan kunder och anställda. Del är enligl kommittén i förhållande lill kunder och andra tillfälliga besökare saml till anställda som användningen av avlyssningsapparaler kan vålla skada.

Enligl kommitténs mening kan kunders och andra tillfälliga besökares iniresse av skydd för sin integritet, när de vistas inom affärslokaler eller andra utrymmen som avses med beslämmelsen om olaga intrång, i regel inte anses särskilt framträdande. Behovel av övervakning kan däremot vara beaktansvärt. Den som disponerar över utrymmet i fråga eller handlar med dennes samtycke bör därför enligt kommillén ha rätt all använda avlyssnings- eller inspelningsapparalur, även om han därigenom kränker kunders eller andra lillfälliga besökares integritet. Vissa begränsningar i denna räll bör däremoi göras av hänsyn lill den anställda personalens anspråk på inlegriietsskydd, när personalen är på sin arbetsplats.

Kommittén uttalar i delta sammanhang atl den ståndpunkt som kommittén sålunda har intagit i fråga om skyddet för tillfälliga besökare i

Prop. 1975:19 40

vissa fall kan innebära en brist i del inlegritelsskydd som lämpligen bör finnas. Särskilt kan delta vara faUel i fråga om restauranger, konferenssalar och liknande ställen, som lokalhavare släUer lill betalande gästers förfogande. Gästerna kan ha slorl intresse av att vara skyddade mot varje form av avlyssning, efiersom jusl inom dessa utrymmen ofta förekommer förtroliga eller hemliga samtal. Del är enligl kommUlén också tänkbart all det på avtal grundade rättsförhållandet mellan lokalhavaren och gästerna kan anses innebära, alt lokalhavaren inle får avlyssna eUer göra upptagningar av vad gästerna yttrar. Det kan då bli fråga om avtalsbrott, om han likväl använder avlyssnings- eller inspelningsapparatur. Med hänsyn till att kontraktsrättens sankiioner häremol kan vara osäkra, finns del likväl vissa skäl som talar för en kriminalisering av förfarandel. Enligt kommittén har dock något behov av ell sådani siraffsanklionerat förbud inle visal sig. En särregel för restauranger och konferenslokaler har inle heller sin plals i en lagstiftning som avser alt generellt skydda den personliga integriteten. Kommittén föreslår därför inte någon sådan särregel.

5.3.2.3 Förhållandet mellan arbetsgivare och anställda

ÅtskUliga av de affärslokaler och andra utrymmen som avses med beslämmelsen om olaga intrång är arbetsplatser inom vilka anställda uppehåller sig. Det är enUgl kommittén uppenbart, all de anslälldas integritet kan kränkas genom användning av teknisk apparatur som kan begagnas för avlyssning och inspelning. Den ständiga risken för inlegrilelskränkning kan upplevas som myckel besvärande. De ansläUdas anspråk på skydd för sin integritet måste därför genereUt sett anses vara betydande, efiersom de tillbringar en sä slor del av sin lid på arbetsplatsen. Regeln all den som förfogar över utrymmet äger använda avlyssnings- och inspelningsapparatur måste lill följd härav enligt kommilléns mening begränsas, så alt de anställdas anspråk på inlegriietsskydd kan beakias. Enligl kommilléns mening är del emellerlid samtidigt synnerligen angeläget att lagsiiftningen ger utrymme för tillvaratagande såväl av arbetsgivarens behov av apparaturen som av de anslälldas anspråk på inlegriietsskydd. Vid denna avvägning bör i och för sig inte någon vikt läggas vid det förhållandet att arbetsplatsen är arbetsgivarens egendom eller förbehållen hans dispositionsrätt. Del är enligl kommittén i stället arbetsgivarens behov av atl kunna använda apparaturen som kan vara grunden liU att elt förbud inle bör eftersträvas. Kommillén anser emellerlid atl del inle är prakiiski möjligl all i en lagtext precisera de situationer i vilka delta behov skaU ges företräde framför de anslälldas anspråk på inlegriietsskydd. Del synes inte heller vara lämpligt all i lagtext uttala all ell förbud inle gäller avlyssning i övervakningssyfte. Kommittén anser sig inle heller kunna förorda en beslämmelse av innehåll all endasi avlyssning som sker med de anställdas samtycke är tillåten, eftersom en sådan regel skulle göra arbetsgivaren i alltför hög grad beroende av den enskUde arbetslagaren.

Prop. 1975:19 41

Kommitténs förslag i denna del ansluter sig därför lill en tanke som har framförts från arbetstagarehåll och som går ul på all del skall överlåtas å parterna på arbelsmarknaden all Iräffa överenskommelse om de situationer i vilka avlyssning bör få ske. En sådan lösning gör del möjligl all beakta förhållandena på den enskilda arbetsplatsen. Enligt kommilléns mening bör överenskommelse om rätt atl använda avlyssnings- och inspelningsapparatur kunna träffas inle endasi genom kollektivavtal eller andra centralt slutna avtal ulan även i det enskilda tjänsteavtalet. Hithörande frågor bör också kunna regleras genom beslul på särskUda sammankomster mellan arbetsgivare och de anslälldas representanter. 1 de flesta fall torde överenskommelserna kunna göras förhållandevis kortfattade och aUmänt hållna.

Enligl kommitténs mening föreligger alltför stora svårigheter alt länka sig liknande avtal även beträffande anbringande av avlyssnings- och inspelningsapparater på arbetsplatser.

Kommillén anser det vara en naturlig konsekvens av dess sålunda gjorda ställningstagande atl även frägan om de anställdas rält att använda leknisk apparatur i tiänslen regleras i avtal. Sådan apparatur kan missbrukas till men för andra anställda och för arbelsgivaren. I den mån apparaturen används i strid med avtal mellan arbelsgivare och anställda bör straff kunna följa på gärningen.

Kommitléns förslag är inte enhälligl på denna punkt. En reservant, herr Åkerlund, är i och för sig positiv liU etl ökal integritetsskydd inom arbetsplatser, men menar alt del krävs mera ingående överväganden av problemels aUa aspekter än dem kommittén har presterat för atl en godtagbar lösning av denna svåra fråga skall kunna nås. Reservanten anser alt kommUténs lösning inle är alltigenom godtagbar. Man bör enligt hans mening bl. a. söka undvika all i della sammanhang kriminalisera åtgärder som ulgör konlraklsbrotl. Den föreslagna beslämmelsen kan vidare få inte avsedda konsekvenser för avtalsförhandlingarna mellan parterna pä arbetsmarknaden. Genom sin existens kan beslämmelsen skapa etl övertag för den ena parlen och elt molsvarande underläge för den andra. Även om avlalslinjen har sina förtiänster anser reservanten, att det är lämpligare atl söka finna någon annan form för all åsiadkomma elt ökal inlegritelsskydd inom arbetsplatser eller också all avslå därifrån.

5.3.2.4 Sammankomster

Vid sammankomster lill vilka allmänhelen inte äger tillträde bör det enligl kommittén i princip vara förbjudet för enskild deltagare alt spela in på band vad som avhandlas eller all på annat sätt bereda utomstående möjlighet alt åhöra vad som förekommer. Från prakliska synpunkter torde del vara tillräckligt att ordföranden vid sammanträdel har rätt att beslula om bandupptagning och annal bruk av leknisk apparatur.

Vid ell speciellt slag av sammankomster, nämligen presskonferenser.

Prop. 1975:19 42

har deltagarna däremot ell pålagligl behov av atl kunna använda bandspelare för atl registrera vad som sägs. Detla förhållande får den som anordnar en presskonferens anlas vara medveten om. Det är därför enligl kommittén naturligt alt utgå ifrån att han samtycker till alt bandspelare får användas. Han måste emellertid samtidigt ha rätt all i speciella faU förbjuda sådan användning.

Vad därefter gäller sådana sammankomster som allmänhelen har tillträde till bör enligl kommittén de närvarande ha rätt att använda bandspelare och andra tekniska hjälpmedel för att lyssna tUl och ta upp vad som försiggår. Offentligheten innebär att de närvarandes behov av inlegriietsskydd är Utet. Om apparaturen används på ett störande sätt eller om begagnandet utgör ett led i en kränkning av en upphovsrätt, bör dock som hittills åtgärden kunna beivras.

Enligl kommitténs mening gör sig nyss nämnda synpunkter inte gällande med samma styrka i fråga om sammankomster som anordnas av myndigheter och som är öppna för allmänhelen. Kommittén nämner här som exempel rättegångsförhandlingar. Även om offentlighetsprincipen i detla fall tillgodoser rättssäkerhetens iniresse kan den ibland komma all stå i strid med önskemål från parter och vittnen. 1 viss mån tillgodoses sådana önskemål genom bestämmelser om atl förhandlingen kan hållas inom stängda dörrar. Den avvägning som har skett genom dessa bestämmelser har emellerlid inle förelagils med beakiande av alt vad som förekommer kan las upp med hjälp av leknisk apparatur. Enligl gäUande rätt lorde vem som helst få spela in en rättsförhandling på band, om det kan ske ulan alt förhandlingen störs. Enligt kommitténs mening kan denna frihet vara diskutabel från intcgriletsskyddssynpunkl. Frågan hur emellertid åtskilliga aspekter utöver denna. En ändring bör därför övervägas i större sammanhang. Kommittén avstår därför från att lägga fram förslag i denna del.

5.3.3 Regler om åtal

Kommittén erinrar om alt hemfridsbrotl och olaga intrång som inle är grovt får åtalas av åklagare endasi om målsäganden anger brottet lill ålal eller ålal finnes påkallat ur allmän synpunkl. Ell av skälen bakom denna bestämmelse är att ett åtal kan ge en publicitet som strider mot målsägandens inlressen.

En lagbestämmelse som syfiar lill alt skydda den enskildes integritet bör enligt kommittén inle lillämpas så alt den enskildes integritet kränks på annal sätt. 1 förevarande sammanhang bör därför hänsyn i stor utsträckning tas till målsägandens intresse. Mot bakgrund härav föreslår kommittén alt samma villkor skall gälla för åtal i fråga om olovlig avlyssning som i fråga om hemfridsbrotl och olaga intrång.

Prop. 1975:19 43

5.4 Skadestånd

Kommittén behandlar också frågan om ersällning för lidande lill följd av att den personliga integriteten har kränkts genom olovlig avlyssning. Kommittén framhåller därvid alt ideell skada av det slag som del här kan vara fråga om enligt svensk räll ersätts endast i undantagsfall. Lidande till följd av nu aktuella integritetskränkningar kan enligt kommittén vållas såväl när den integritelskränkande handlingen begås som vid en senare lidpunkl, när den kränkte får vetskap om gärningen. I det senare fallet orsakas lidandet närmast av all den kränkte inle vet vad gärningsmannen har fält reda på.

Enligl kommittén kan vissa fördelar vara förknippade med en ordning som innebär alt den kränkte får rätt lill ersättning, också om man bortser från den preventiva effekt som en sådan regel skulle kunna ulöva vid sidan av straffhotel. För den kränkte torde del också framstå som rättvist att han får någon kompensation för det lidande som har vållats honom genom en brottslig gärning. Viktigast är dock enligt kommitténs mening atl en regel om att ideell skada ersälls sannolikt kommer att göra den kränkte mer intresserad av atl gärningen beivras än om endast straff skulle utkrävas. Det finns därför enligt kommittén skäl att anta att en beslämmelse om räll lill skadestånd kommer att öka de straffrättsliga bestämmelsernas effektivitet och bidra till att hålla tillbaka den illegitima användningen av avlyssnings- och inspelningsapparater.

Mol all tillerkänna den kränkte rätt lill skadestånd talar enligt kommittén främst att det kan vara mindre tUltalande atl den enskilde utan alt ha åsamkats nägon förlust får ersättning, därför att någon har begått brott mot honom. Kommittén anser dock inte, med stöd av erfarenheterna från mål om ärekränkning, att farhågor i denna riktning är väl grundade. Del torde inle heller bli särskilt svårt för domstolarna alt i pengar uppskatta den kränktes lidande.

På grundval av dessa överväganden finner kommittén, atl den som utsätts för olovlig avlyssning bör få räll till skadestånd för det lidande som kan ha vållats honom genom avlyssningen. Kommittén föreslår därför all en bestämmelse härom införs genom atl ett nylt Iredje siycke läggs till 6 kap. 3 § strafflagen. Efiersom frågor om olovlig telefonavlyssning enligl 4 kap. 8 § BrB lämnas ulanför kommilléns förslag, anser kommittén inle alt skäl föreligger alt ulvidga skadeslåndsbestämmelsen till all omfatta även sådan avlyssning.

5.5 Användning av integritetsfarlig apparatur i brottsbekämpande syfte

Kommitténs tidigare redovisade förslag om straff för olovlig avlyssning riktar sig i princip inle endast mot enskilda utan även mot åtgärder från polisens och andra samhällsorgans sida. Det skulle emellertid enligt kommittén ibland kunna tänkas vara befogat alt myndigheterna får rätt att använda avlyssnings- och inspelningsapparalur i sill arbeie på samma

Prop. 1975:19 44

sätt som i fråga om telefonavlyssning, även om de därigenom kränker annans integritet. Det kan exempelvis göras gällande att iniresset av alt allvarliga brott beivras i varje fall väger så tungl, all hänsynen till integriteten bör få vika. 1 främmande lagstiftning finns också exempel på undanlag från inlegrilelsskyddel till förmån för myndigheternas brottsbekämpande verksamhei.

Kommittén erinrar här till en början om att det har salts i fråga om användningen av avlyssningsapparatur är etl så effektivt vapen mot brottsligheten att del enbart av detta skäl kan vara berättigat alt göra intrång i inlegrilelsskyddel. Förelrädare för rikspolisstyrelsen har i denna del förklarat för kommillén all sådan apparatur kan vara etl viktigt hjälpmedel i polisverksamheten. Kommillén måste därför ulgå från alt etl undantagslöst förbud i särskilda fall kan länkas komma att lägga hinder i vägen för elt effektivt polisarbete. A andra sidan kan det enligt kommittén hävdas att värdet av ett absolut skydd för integriteten måste betecknas som större än den vinst som kan uppnås genom atl man kan utreda en del brott som eljest skulle förbli ouppklarade. Företrädarna för rikspolisstyrelsen har inle heller önskal särskilda regler om rätt för polisen atl använda inlegrilelsfarlig apparatur. Sädana regler skulle nämligen kunna rubba medborgarnas förtroende för polisen och andra myndigheter. Kommittén finner mol bakgrund härav inte tillräckliga skäl föreligga atl föreslå någol särskilt undantag för polis eller andra myndigheler med avseende på rälien alt använda inlegrilelsfarlig apparatur.

Vid detta ställningstagande finns det enligt kommillén så mycket nnndre skäl all ge privatdetektiver eller enskilda en molsvarande rätt. Det kan dock enligt kommittén tänkas undanlagsfall i vilka gärningen kan anses vara begången i nödvärn och således inte föranleda ansvar.

5.6 Näringsrättsliga åtgärder

I detta avsnitt tar kommittén upp frågan om förutsättningar för särskilda näringsrällsliga åtgärder mol akustisk apparatur. Syftet med sådana åtgärder skulle då vara atl försvära användningen av sådan apparatur på sätt som skadar den personliga integriteten. Resultalel kan bli en förslärkning av del straffrättsliga skyddet. De näringsrällsliga åtgärder som närmasl kan komma i fråga avser enligl kommittén imporl, lillverkning, försäljning och innehav. En förutsättning är att ålgärderna kan vidtas generellt. Om undantag måste tillåtas i slor utsträckning, kan effekten bli alltför uttunnad. För bedömningen av denna fråga är det enligt kommittén av största vikt i vad mån ifrågavarande apparatur också har nyttiga användningsområden. En ytterligare förutsättning är atl man i praktiken kan åstadkomma en tillräcklig kontroll av bestämmelsernas efterlevnad. Det måste i annal fall befaras alt respekten för dem inte kommer alt kunna upprätthållas.

En genomgång av de olika apparaternas användningsområden ger enligl

Prop. 1975:19 45

kommittén vid handen, alt en näringsrätlslig lagstiftning med del syfte som här är aklueUt skulle bli svårhanterlig och få ringa effekt i fråga om förstärkare, högtalare, hörtelefoner, bandspelare och transislorrelän. TV-kameror och laser måste å sin sida bedömas vara så exklusiva apparater, att det för närvarande framstår som föga angelägel att genom näringsrättslig lagstiftning försöka hindra evenluella missbruk av dem. Kommittén finner det däremoi motiverat all undersöka om sådan lagstiftning kan komma i fråga belräffande mikrofoner, radiosändare och telefonadaplrar. Möjlighelerna till en någorlunda effektiv kontroll av efterlevnaden träder dock här i förgrunden.

Kommillén uppehåller sig i delta sammanhang försl vid de strävanden som under senare tid medförl alt man fått allt mindre format på modem elektronisk apparatur och de ökade risker della för med sig i fråga om användning för hemlig avlyssning. Kommittén kommer sammanfattningsvis fram till atl mikroformalet är fördelaktigt ur såväl lekniska som kommersiella synvinklar. Även om produktens litenhet underlättar dess användning i illegitimt syfte, ulgör alllså litenheten i och för sig inle lillräcklig anledning all vidta näringsrällsliga åtgärder mol produkten.

I fråga om mikrofoner framhåller kommittén all de kan användas i många sammanhang och atl del inle är möjligl all ange några särskilda användningsområden. Till följd härav måste del anses uteslutet att vidta näringsrättsliga åtgärder som generellt riktas mot mikrofoner. Belräffande vissa typer av mikrofoner ligger det möjligen annorlunda till. Kommittén nämner här mikrofoner med kamouflerande hölje och s. k. spikmikrofoner. Kommittén anser emellerlid alt det skulle vara alltför läll att kringgå elt eventuellt förbud som lar sikle enbart på dessa lyper av mikrofoner. Någon effektiv kontroll är därför inte möjlig. Vad därefier gäller ljudkikare och mikrofoner med parabolisk reflektor så har dessa speciella användningsområden. Med hänsyn härtill kan näringsrällsliga ålgärder i och för sig tänkas. Alt konlrollera jusl dessa apparater är emellertid inte särskilt angeläget. Dessulom sätts dessa apparater samman av komponenter som är läll lillgängliga i handeln. I pressen har också redan förekommii beskrivning på hur sammansättningen skall gå till. En lagstiftning skulle tiU följd härav bli svår atl övervaka. Kommittén drar därför den slulsalsen att del f. n. inte heller finns skäl alt föreslå någon näringsrätlslig lagstiftning beträffande denna typ av apparatur.

Telefonadaplrar kan tänkas bli använda på ett fullt legitimt sätt. 1 sådana fall kan emellertid även andra tekniska hjälpmedel begagnas. Risken för att telefonadaplrar kan komma all missbrukas kan därför enligl kommittén i och för sig utgöra skäl för atl näringsrällsliga ålgärder bör vidtas mol dem. Konstruktionen är emellertid så enkel att vem som helst kan tillverka en adapter. Det måste till följd härav anses utsiktslöst all försöka uppnå en sådan effektiv kontroll över tillverkning, import och innehav av telefonadaplrar. Endasi beträffande den kommersiella försäljningen, som är beroende av reklam lör den utbjudna varan, kan sådana ålgärder väntas få någon effekt. Enligt kommitléns mening föreligger

Prop. 1975:19 46

emellertid inte lillräckliga skäl för alt i så begränsad omfattning ingripa särskilt mot telefonadaplrar.

5.6.1 Radiosändare

Redan i gällande rätt finns vissa näringsrällsliga bestämmelser beträffande radiosändare. Från inlegritetsskyddssynpunkt är det också angeläget atl en effektiv kontroll kan åstadkommas just i fråga om radiosändare. Denna typ av apparater måste nämligen anses vara särskilt farlig för den enskildes pcsonliga integritet. Radiosändare är sålunda lälta atl dölja och behöver inte vara dyra atl skaffa. Det är mol bakgrund härav enligl kommillén önskvärl från integriletsskyddssynpunkt all näringsrätlsliga åtgärder kan vidtas beträffande alla slag av radiosändare oavsett deras storlek. Det lorde inle heller finnas några andra krilerier som är lämpliga när del gäller atl försöka särskilja beslämda typer av radiosändare som särskilt farliga. Varken radiosändarens hölje, frekvensområde eller andra tekniska omständigheter kan i della fall användas som säkra kännetecken.

Radiolagen föreskriver i sin nuvarande lydelse alt radiosändare inle får innehas ulan särskilt tillstånd. Kontrollen av efterlevnaden ligger i första hand på televerket, som också prövar frågor om tillstånd för annan än stailig myndighet. Det får antas att möjligheterna för denna kontroll främsi har sin grund i den kommersiella försäljningen och den i samband därmed förekommande annonseringen. Samlidigl som kommittén betonar det angelägna i all kontrollen görs så effektiv som möjligt konstaierar den emellerlid också alt gällande bestämmelser på denna punkl är behäftade med vissa brister.

Tvekan har sålunda uppstått om radioiagens förbud mol innehav ulan tillstånd av radiosändare avser även innehav av sändare som saknar mikrofon, batteri och antenn eller vilken på annat sätt är ofullständig. Försäljning förekommer av sådana ofullständiga radiosändare liksom av byggsatser lill radiosändare och av komponenter för lillverkning av sändare.

Även ofullständiga radiosändare, byggsatser och komponenter utgör enligl kommillén en fara för den personliga integriteten, fastän faran då inle är lika påtaglig som när det gäller helt funktionsdugliga sändare'. Del får därför anses föreligga elt praktiskt behov av alt kravet på tillstånd utvidgas lill dessa varor. Frågan är emellerlid om en sådan utvidgning kan kontrolleras. Belräffande komponenter anser kommittén detta inte vara möjligt. Läget är ett annat i fråga om byggsatser, eftersom den kommersiella försäljningen av sådana måste ske med angivande av vad som kan framställas med hjälp av byggsatsen. Delta förhållande medför att etl förbud mot innehav utan tillstånd av byggsats för tiUverkning av radiosändare i väsenllig omfattning kan kontrolleras, fastän det eljest kan vara svåri alt avgöra om en anhopning av komponenter utgör en byggsats.

Prop. 1975:19 47

Enligl kommitténs mening bör mot bakgrund härav i radiolagen tas in en bestämmelse som anger alt för rätt till innehav av byggsats för lillverkning av radiosändare krävs alt man har tillstånd till innehav av den fullständiga radiosändare som kan framställas av byggsatsen.

Vad kommittén har sagt om byggsats bör enligt dess uppfattning gälla även i fråga om ofullständig radiosändare. Kommittén föreslår därför alt radiolagen avfallas så all det klarl framgår, atl tillslåndstvångel också gäller innehav av ofullständig radiosändare. Med detta begrepp avses sändare som visserligen inte är komplett men som likväl företer de väsentliga kännetecknen på en fullständig radiosändare.

Enligt kommitténs uppfattning föreligger inte någon anledning att befara all den sålunda föreslagna utvidgningen av det tillståndspliktiga området skall behöva medföra några betydande administrativa olägenheter för televerket.

Vid nuvarande prövning i tillståndsärenden synes den aktueUa radiosändarens tekniska kvaliteter och frekvensområde saml sökandens behov av radiosändare vara utslagsgivande. Dessa grunder bör enligt kommitténs mening gälla även i fortsättningen. Prövningen bör emellertid dessutom ske med utgångspunkt i en bedömning av risken för missbruk av sändaren lill men för annans inlegrUet. Del är enligt kommittén inte möjligt atl närmare ange riktlinjer för denna bedömning. Man torde sålunda inte kunna fästa avgörande vikt vid radiosändarens konstruktion. Sökandens person och hans avsikt med innehavet kommer därför atl vara av slor betydelse vid prövningen. Erfarenheten får visa i vad mån närmare föreskrifter för televerkets prövning kan och behöver utfärdas.

Enligl kommilléns mening är del önskvärl all en kontroll av rälten till innehav kan sällas in redan när en sändare förs in i landel. För all della skall kunna ske krävs en ordning som innebär att endast den som har tillstånd lill innehav av radiosändare har räll alt importera radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats för lillverkning av radiosändare.

Kommittén framhåller i detta sammanhang att ett eventuellt sådant förbud mol import ulan tillstånd inle torde vara oförenligt med Sveriges åtagande enligt GATT och EFTA-avtalen. Efiersom förbudet är avsett endast som elt komplemenl till förbudet att i Sverige ulan tillstånd inneha de angivna varorna, kan importförbudet nämligen inte anses som en diskriminering mellan olika länder eller som en förtäckt restriktion i handeln.

Kommillén föreslår mot bakgrund härav elt förbud mot import av radiosändare, ofullständig radiosändare samt byggsals för lillverkning av radiosändare. En ny beslämmelse av innehåll att endast den som har tillstånd till innehav av radiosändare får lill rikel föra in dessa varuslag bör sålunda tas in i radiolagen. Överträdelse av denna nya bestämmelse bör medföra påföljd enligl lagen (I 960:41 8) om straff för varusmuggling.

I de tillstånd angående innehav av radiosändare som nu meddelas för radioleverantörer föreskriver televerket atl sådan sändare får avyttras endast om tillståndshavaren förvissar sig om att förvärvaren i sin tur har

Prop. 1975:19 48

tillstånd till innehavet. Enligt kommilléns mening bör denna melod användas generellt. Var och en som säljer en radiosändare bör sålunda kunna ådra sig straffansvar i fall han underlåter atl förvissa sig om atl förvärvaren har erforderligt tUlstånd. Även i delta hänseende bör ofullständig radiosändare och byggsats för tillverkning av radiosändare jämställas med en funktionsduglig sändare. Kommittén framhåller vidare alt för den händelse det i förevarande sammanhang undantagsvis skulle komma upp fråga om förverkande av del överlåtna föremålet, bör möjlighet finnas härtill.

För att en straffbestämmelse skall bli tillräckligt effektiv, är det enligt kommillén nödvändigl att underiätla åklagarens skyldighet alt bevisa att avyitraren har underlåtit att förvissa sig om att förvärvaren hade tillstånd. Detla kan ske genom all den sistnämnde åläggs all visa alt förvärvaren hade tillstånd. För atl underiätla fullgörandet av denna bevisbörda bör televerket uifärda tillstånd i två exemplar. I radiolagen bör vidare las in en tvingande beslämmelse enligl vUken det åligger förvärvaren atl på begäran av överiåiaren överlämna ett exemplar av tillslåndet till denne.

Mot denna bakgrund föreslår kommittén en bestämmelse enligl vUken den som överlåter radiosändare, byggsats för tillverkning av radiosändare eller ofullständig radiosändare och inte kan visa atl förvärvaren hade tillstånd enligt 2 § radiolagen skall dömas enligt vad i 9 § radiolagen stadgas. Eftersom förverkande ibland kan vara en lämplig rättsverkan av brottet föreslås också bestämmelser därom.

I viss utländsk lagstiftning förekommer förbud som riktar sig inte endasi mot överlåtelse vidare utan även mol uthyrning eller annan upplåtelse av begränsad rätt till sådan sändare. Kommittén erinrar om all syftet med sistnämnda förbud i viss mån redan är tillgodosett enligt gällande rätt genom att radiolagen med innehav av radiosändare jämställer atl någon använder sådan sändare. Upplålaren kan ibland också göras ansvarig som medhjälpare till olaglig användning av radiosändare. Kommillén finner i delta sammanhang inle skäl föreligga till längre gående ålgärder.

Enligt kommittén är det angeläget att de sålunda föreslagna ändringarna i radiolagen kan träda i kraft så snart som möjligl. Det finns emellertid då behov av vissa övergångsbestämmelser. Förslagen innebär ju bl. a. den nyheten all det i fortsätiningen kommer alt krävas tillstånd för rätten att inneha byggsals för tillverkning av radiosändare. Den som före lagens ikraftträdande har förvärvat sådan byggsats bör vid sådant förhällande rimligen beredas en frist alt utverka erforderligt tillstånd. Fristen bör bestämmas så alt vederbörande både hinner få ansökan prövad och, om den avslås hinner avyttra eller på annat sätt göra sig av med byggsatsen. Samma hänsyn bör enligt kommittén visas den som före ikraftträdandet har träffal avtal om förvärv av byggsals. Det nu sagda gäller enligt kommittén även i fråga om ofullständig radiosändare i den mån förslagel i denna del kan anses innefalta en utvidgning av gällande rätts innebörd. Den föreslagna bestämmelsen om förbud i vissa faU mot import av radiosändare m. m. torde enligl kommitténs mening inle

Prop. 1975:19 49

behöva föra med sig några övergångssvårigheter. Radiosändare, ofuUständig radiosändare eller byggsals bör sålunda kunna tas i förvar av tullmyndighet, om importören inte kan visa alt han har erforderligt tilllstånd. Härigenom får importören tillfälle att skaffa tillstånd. Genom den nya beslämmelsen våUas importören därför inte någon annan olägenhet än alt det kan dröja något innan han får ul varorna från tullmyndigheten. Denna olägenhet måste anses vara förhållandevis ringa.

I överensstämmelse med hävdvunna principer bör den föreslagna skyldigheten for förvärvare att på begäran lämna ett exemplar av sill tillstånd till överiåiaren inte göras tiUämplig på avtal som har träffats före lagens ikraftträdande. Som en följd härav bör enligl kommittén den föreslagna särskilda straffbestämmelsen i 9 § första stycket tredje punkten radioiagen inte heller äga tillämpning på den som på grund av ett före lagens ikraftträdande träffat avtal överlåter radiosändare, ofullständig radiosändare eUer byggsats för tiUverkning av radiosändare.

Kommittén anser del vara lämpligast all ifrågavarande ändringar i radiolagen får träda i kraft först två månader efter del alt den nya lagen har publicerats.

5.6.2 Förslag tiU lag om näringsrättsliga åtgärder rörande integritetsfarlig apparatur

Enligt kommittén är del uppenbart att man inte kan bortse från risken alt det i framtiden kan komma all framställas nu okända apparater som är utpräglat farliga för enskildas personliga integritet. Inte heller kan del uleslulas all nu kända apparater som kommittén inle har funnil anledning alt ingripa mol kommer atl utvecklas på sådant sätt, atl kommitténs uppfattning inle längre kan upprätthållas. I den mån behov yppas av all sådana apparater hålls under kontroll är del betydelsefullt att erforderliga ålgärder kan vidlas snabbi. För all göra della möjligl kan det enligl kommilléns mening visa sig erforderUgt alt Kungl. Maj:l får ulan riksdagens hörande uifärda sådana näringsrättsliga bestämmelser som finns påkallade belräffande viss apparatur. Kommillén har därför upprättat förslag lill lag om näringsrällsliga ålgärder rörande inlegrilelsfarlig apparatur. Lagens beslämmelser skall gälla om och i den mån Kungl. Maj:l för vissl slag av apparatur så förordnar. Del kan förmodas att lagen redan innan förordnande meddelas kommer att ha en preventiv effekt.

När del gäller atl beslämma begreppet integritetsfariig apparatur är det enligl kommittén nödvändigt att knyta an tUl den föreslagna bestämmelsen i 4 kap. 6 a § BrB. Med integritetsfariig apparatur bör därför förslås apparatur som kan brukas till gäming som där sägs, dvs. tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud. Efiersom särskilda regler föreslås gälla för radiosändare, ofullständig radiosändare och byggsats för lillverkning av radiosändare, bör dessa slag av lekniska hjälpmedel inte omfattas av lagen. 1 övrigt föreslås bestämmelser om innehav, imporl och

4 Riksdagen 1975 I saml Nr 19

Prop. 1975:19 50

försäljning (2—4 §§). Del förulsälls vidare att det i förevarande fall även kan finnas behov av en särskild tillståndsgivning för alt tillgodose del legitima behovet av den aktuella apparaturen. Reglerna om imporl och försäljning knyter an lill bestämmelsen om innehav. 5 § handlar om reklam. Den behandlas i nästa avsnill. I 6 § ges beslämmelser om straff och förverkande som påföljder för den som bryier mol lagens bestämmelser. Lagens bestämmelser föreslås som lidigare nämnts bli tUlämpliga endasi i den mån Kungl. Maj:l förordnar därom. Ibland kan del vara olämpligl atl reglerna om import, försäljning och reklam Iräder i kraft. I sådant fall kan Kungl. Maj:t enUgl förslaget förordna atl endasi bestämmelsen om innnehav och påföljdsbestämmelsen skall gäUa. Däremot anser kommittén att ingripanden enbart mol import eller försäljning inle är i överensstämmelse med lagens syfte. Om sådana ingripanden eftersträvas, bör alllså innehavskonlroU införas samtidigt. Beslämmelsen om reklam är inte på samma sätl avhängig av beslämmelsen om innehav. Om etl införande av innehavskontroll skulle anses medföra alltför slora svårigheier, kan del enligt kommitténs mening ändå finnas behov av all tillämpa beslämmelsen om reklam.

5.6.3 Särskilt om reklam

Ålgärder som inskränker möjlighelerna till reklam för integritetsfariig apparatur är enligl kommittén onekligen ägnade att bidra till all minska förekomsten och spridningen av sådan apparatur. Det stämmer följaktligen i och för sig överens med del allmänna synsätt som kommittén anlägger på hithörande frågor all sådana åtgärder vidtas. Kommillén framhåller emellerlid alt slor försiktighet måste iakttas i fråga om inskränkningar i affärsidkares och andras rält alt genom reklam sprida kännedom om de varor som de säljer. Det måste vidare hållas i minnet atl integritetsfarlig apparatur även har nyttiga och legitima användningsområden varför del är angelägel atl ålgärder inle i onödan vidlas som hindrar eller försvårar alt apparterna kommer till sådan användning. Ett förbud mot all reklam för integritetsfariig apparatur bör redan av dessa skäl inle övervägas.

För alt en reglering som kan komma lill användning för atl hindra missbruk av integritetsfariig apparatur skaU bh effektiva, är det emellertid av vikt att allmänheten verkUgen får kännedom om den. Enligt kommitléns mening är det i och för sig möjligl att låla reklamen tiäna detta syfte genom all det föreskrivs atl reklam rörande integritetsfariig apparatur skall erinra om de bestämmelser som gäUer för apparaturen. Kommittén tar därför i fortsättningen upp frågan om reklam från denna utgångspunkt.

Del är, menar kommittén, tänkbart alt föreskriva alt reklam rörande viss apparatur skall innehålla en erinran om atl användning av apparaturen under vissa förhållanden kan bestraffas. AUa meddelanden som handlar om företag, varor eller Ijänsler och härrör från företaget eUer den

Prop. 1975:19 51

som tillhandagår med varorna eUer tiänsterna lorde vara alt anse som reklam. Någol formkrav gäller inle. Meddelandet kan lämnas i skrift, bUd, tal eller på annal säll, t. ex. genom skyltning. Även demonstration även vara i samband med försäljning innefattar reklam. Ett evenluelll påbud bör gälla även individuell reklam, exempelvis demonstration. Med reklam avser kommittén sålunda såväl genereU som individueU reklam.

Belräffande ell slag av reklam synes emellertid enligt kommittén några föreskrifter om reklamens positiva innehåll inle böra meddelas. Det gäUer reklam i form av skyltning. EnUgt kommilléns mening kan del inle krävas, att man bland utställda varor alllid måste placera ell särskilt skriftligt meddelande om atl användning av varorna ibland kan uigöra brolt. Ell sådant krav skulle innefatta elt onödigi ingrepp, som kan försvåra för näringsidkare all ordna skyltningen på sätt han önskar. Om det i skyltningen av någon anledning anbringas ell skriftligt meddelande om de utställda varorna, bör dock det meddelandet innehålla uppgift av innehåll som nu har sagts. Om påbudet begränsas till all avse annan reklam än skyltning, kommer del enligt kommitténs mening ändå all i lillräckligt hög grad bidra lill all allmänhelen får kännedom om straffbestämmelsen och atl den enskilde som tänker förvärva inlegrilelsfarlig apparatur också bUr medveten om den.

Kommittén finner inte skäl föreligga att föreslå alt reklam om integritetsfariig apparatur i vissa faU också skall innehålla erinran omatt näringsrällsliga föreskrifier gäller för apparaturen.

Del kan enligl kommittén sålunda tänkas atl för annan reklam än skyltning bör föreskrivas att reklamen skall innehålla erinran om atl användning av apparaturen kan medföra ansvar enligl den föreslagna bestämmelsen i BrB. Del är emellertid otänkbart att etl sådani påbud skulle kunna lillämpas i fråga om reklam för alla slag av tekniska hjälpmedel för återgivning av ljud. Apparaturens farlighet för integriteten måste typiskt sett vara utpräglad för att påbudet skall kunna tillämpas. Såvitt kommittén kan bedöma föreligger inte behov av all ålgärder rörande reklam vidtas beträffande någon av de apparater som nu förekommer i handeln.

Den bestämmelse om reklam som kommillén i och för sig ansett sig kunna förorda har alltså ingen aktualitet för närvarande. Dess värde ligger i alt den gör del möjligt alt vidta åtgärder mol reklam, om behov uppkommer. Beslämmelsen bör därför tas in i den föreslagna lagen om näringsrättsliga åtgärder rörande integritelsfarhg apparatur. För atl bestämmelsen skall gälla fordras, all Kungl. Maj:l särskilt förordnar därom belräffande vissl slag av inlegrilelsfarlig apparatur.

Kommittén framhåller atl del är angeläget alt den föreslagna beslämmelsen om reklam skall kunna lillämpas även på reklam i tryckt skrift. Härskande uppfattning om tryckfrihetsförordningens räckvidd lorde vara all förordningen inte träds för när genom bestämmelser som riktar sig mol reklam i tryckt skrift, när sådan reklam beslår av åtgärder av utpräglat kommersiell nalur som inle avser nyhetsförmedhngen eUer

Prop. 1975:19 52

åsiktsbildningen i samhällel. Kommilléns förslag inskränker enligt dess mening inle rätlen lill nyhetsförmedling eller åsiktsbildning rörande integritetsfariig apparatur. Förslagel synes därför förenligt med den gängse uppfaltningen om tryckfrihetsförordningens räckvidd.

6 Remissyttrandena

Flera remissinstanser framhåller atl behovet av lagstiftning på del område som kommittén behandlar är påtagligt.

Rikspolisstyrelsen anför att den lekniska ulvecklingen har framkallat etl allt siörre behov av elt utvidgat rättsskydd för den personliga integriteten. Del är i dag möjligl alt i hemlighet införskaffa underrättelser av olika slag med hjälp av apparatur för ljudöverföring, ljudupptagning och fotografering som antingen verkar på långl håll eller pä grund av sin ringa slorlek läll kan anbringas dolt. På många håll och i olika sammanhang har också ullalals farhågor för missbruk av sådan apparatur. Slyrelsen anser det synnerligen angeläget att ålgärder vidlas som bidrar till att minska riskerna för missbruk och öka skyddel för enskilda personer mot olika former av inlegriletsangrepp.

Även RÅ erinrar om att den tekniska ulvecklingen under senare år har skapat stora möjUgheter för den som så önskar atl skaffa sig kunskap om andras privatliv. Del slora och uppreklamerade utbudet av "spionulrusl-ning" vittnar om all betydande risker för angrepp mot den personliga integriteten redan föreligger och kan förväntas bU än mera påtagliga under de närmasle åren. En snar lagsliftning om skydd för den enskildes integritet synes därför påkallad. Domareföreningen anför liknande synpunkter.

Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller alt vad som påkallar en förstärkning av skyddet för den enskUdes privatliv är den lekniska utvecklingen. Tillkomsten av nya lekniska apparater gör del möjligl alt utforska människors privatliv i lönndom. De elektrotekniska uppfinningarna medför också ofantligt vidgade möjligheler alt lagra och hantera uppgifier om enskilda människor. De problem man står inför när det gäller skydd mot avlyssning är alldeles desamma som uppkommer genom datateknikens snabba framväxande.

Dessa företeelser gör del ofrånkomligt alt behovel av skydd för enskildas privatliv måste fixeras och hävdas i olika sammanhang.

Behovet av snar lagstiftning understryks också av bl. a. försvarets forskningsanstalt, överåklagarna i Göieborg och Malmö, Stockholms handelskammare. Gollands handelskammare, handelskammaren i Göteborg samt länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund ansluler sig i sitt gemensamma yttrande också lill uppfattningen atl det föreligger ell ultalal behov av all tillförsäkra den enskilde ett rättsligt skydd mol att privala förhållanden kommer till andras kännedom. Rent allmänt kan

Prop. 1975:19 53

enligt organisationerna särskiljas två fakiorer som har ogynnsamt påverkat ulvecklingen, nämligen dels del bristfälliga förfaltningsskydd som för närvarande finns och dels de senasle årens spridning av inlegrilelsfarlig utrustning. Organisaiionerna pekar på det oliUfredsslällande i att försäljning i uppenbarligen stor skal har tillåtits ske under en följd av år. Sålunda har både inhemska och utländska firmor utbjudit sina produkter ulan alt något i vanlig bemärkelse seriöst köparintresse har förelegat. Vissa tecken tyder också på att ett utbrett missbruk har förekommii.

Några remissinslanser lar i sina yitranden upp frågan om det lämpliga i kommitléns uppdelning av utredningsuppdraget. Enligl RA:s mening är del i och för sig beklagligt alt inte hela problemkomplexet rörande skydd för den personUga integriteten las upp lill behandling i ell sammanhang. Om del nu införs särskilda regler om olovlig avlyssning kan del riskeras all del fortsatta arbelel leder antingen till omfattande ändringar i redan antagna lagbestämmelser eller till en oenhetlig författningsreglering. Å andra sidan kan erfarenheterna från tillämpningen av en ny lagstiftning på integritelsskyddsområdet vara av värde för det fortsatta utredningsarbetet. Avgörande synes dock enligt RA vara alt behovel av lagstiftning är trängande och all de största riskerna för missbruk av leknisk apparatur för närvarande finns på det akustiska området. RÄ vill därför inte motsätta sig atl beslämmelser nu införs om skydd mol avlyssning. Liknande synpunkter framförs av domare föreningen.

10 uttalar att kommilléns melod atl avge delbetänkande är förståelig men atl utredningen skulle ha vunnit i klarhet och överskådlighet om hela problemkomplexet hade behandlats samtidigt. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund erinrar om alt i utredningsdirektiven har förordals en allsidig översyn av de olika rättsregler som är akluella i detta sammanhang och all man därför hade haft anledning räkna med ett mera omfattande förslag lill normer pä personlighelsräl-tens område än vad kommittén har lagt fram.

Påtagligt krilisk mot kommilléns uppläggning av utredningsarbetet är hovrätten över Skåne och Blekinge. Enligl hovrätten försvårar denna uppläggning en granskning av förslaget. Syftet med det tämligen omfattande uiredningsuppdrag som har anförtrotts kommittén torde ha varil alt få elt underlag för en mera enhetlig rällspolilisk värdering i fråga om lagstiftningsåtgärder till skydd för den enskildes personliga integritet. Man kan nämligen inte bortse från all de olika delarna inom detta ämnesområde betingar varandra. Det är svårt atl överblicka om den lösning som kan le sig rimlig när del gäller avlyssning är användbar i fråga om smygfoiografering. Behovel av åtgärder mot kunskapsinhämlande beror på i vad mån etl otillbörligt användande kan förhindras med olika medel. Det hade sålunila enligl hovrättens mening varil önskvärt all kommUtén i ell sammanhang hade presenterat resultalen av sin utredning. Hovrätten ställer sig synnerligen tveksam till det lämpliga i att bryta

Prop. 1975:19 54

ut frågan om skydd mot avlyssning och behandla denna fråga särskilt. Del kan enligl hovrätten i och för sig vara rikligt att del är främsi på detla område som elektroteknikens snabba ulveckling har skapat nya risker för den enskUde. Kommilléns arbeie bör emellertid även på övriga områden ha framskridit så långl all del kan övervägas om inle dess slutbetänkande bör avvaktas, innan någon lagändring vidlas.

Hyresgästernas riksförbund förordar alt de ändringar i brottsbalken som har föreslagits av kommittén får anstå lill dess alt kommittén har slutfört sitt arbeie.

KommUténs uppfattning angående bestämningen av integritets-begreppet föranleder i stort sett inte några kommentarer i remissyllrandena. En del synpunkter i denna fråga framläggs emellerlid av hovrätten över Skåne och Blekinge. Hovrätten delar kommitténs mening atl del är önskvärt atl ell systematiskt rättsskydd uiformas för den personliga integriteten. Den begreppsbestämning som kommillén härvid anger är enligl hovrätten hell klargörande. Denna bestämning innebär väl endast en ram för ett sådani skydd och inle någon genereU, kvantitativ beskrivning av vad som hör till den enskildes privatliv. Någol sådant är heller inte möjligt atl uttrycka. Det är ändå ell utomordentligt viktigt ställningslagande som sker genom atl den enskUdes anspråk på skydd för sina privala angelägenheter erkänns som en principieU grund för lagstiftningsåtgärder. Det är å andra sidan självklart att della anspråk inle kan vara absolut utan all skyddel måste avvägas med hänsyn också till andra inlressen. Den risk som föreligger beslår emellertid inte i atl dessa senare intressen inle skulle bli tillbörligen beaktade. Risken är i stället atl den enskilde inför reella eller föregivna samhällsintressen får se den sektor som han kan beteckna som sin privata krympa samman i alltför hög grad.

Pressens samarbetsnämnd anser atl kommitténs definition är alltför vid. Enligl nämndens mening bör därför lill definitionen fogas någol olillbörlighetskrilerium.

RÅ är ense med kommittén om atl tyngdpunkten i skyddet för den personliga integriteten bör ligga på straffrättsliga åtgärder. Rikspolisstyrelsen framhåller alt straffrättsliga bestämmelser är nödvändiga som komplement till näringsrällsliga åtgärder.

Hyresgästernas riksförbund kritiserar däremoi kommitténs melod alt lägga tyngdpunkten på straffrättsliga ålgärder. EnUgl förbundets mening måste näringsrättsliga ingripanden ske i högre grad än vad kommittén föreslär.

Pressens samarbetsnämnd eflerlyser en mera inträngande analys av

olika principiella vägar atl skapa ett lillfredsslällande inlegritelsskydd. Kommittén har velat följa den i Sverige hittills brukade metoden atl kriminalisera olika, enstaka beteenden. Denna melod leder emeUertid i praktiken lill ell ganska begränsat personlighelsskydd. En annan utväg som kan komma i fråga är all direkl skydda de inlressen som man vill främja. Man uppställer i så fall rättsregler som omedelbart garanterar den enskilde etl skydd mot intrång i den avgränsade sfär, inom vilken han

Prop. 1975:19 55

anses skola kunna känna sig någol så när trygg och undandragen insyn utifrån. Olika sanktioner kan därvid stå den enskilde lill buds. I första hand kan han ha möjlighet att väcka skadeståndstalan vid en kränkning, men man kan även tänka sig en räll atl vid domstol utverka förbud mol ell förfarande som kränker integriteten. Genom en sådan melod kan lagstiftningstekniken förenklas avsevärt. Del blir vidare den förfördelade själv som får agera i stället för en åklagare. I och för sig utesluter den ena metoden inte den andra. Även om man har ett allmänt skadeslåndsrättsligt skydd, kan man ändå åstadkomma ell straffrättsligt skydd genom atl kriminalisera vissa, mera störande intrång i integriteten.

Kommitténs förslag att knyta det straffrättsliga skyddel mot avlyssning lill de områden som avses med beslämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång får ell blandat mottagande. Förslagel lillslyrks eller lämnas ulan erinran av överåklagarna i Göteborg och Malmö, överbefälhavaren, generaltullstyrelsen, kommerskollegium, länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län, Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare, Svenska landstingsförbundet saml Svenska arbelsgivareföreningen och Sveriges industriförbund.

Några remissinslanser är Iveksamma men vill inle motsätta sig den föreslagna lösningen. Till dem hör länsåklagaren i Kalmar län, domareföreningen och Sveriges Radio aktiebolag.

Länsåklagaren i Kalmar län anser att det från åklagarsynpunkl är mycket välfunnel all straffbestämmelserna skyddar den enskildes personliga integritet endasi inom de platser som avses med bestämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång. Med en sådan geografisk begränsning av kriminaliseringen undgår man i varje fall större tolkningssvårigheter. Det resultat som man kan väntas uppnå genom den föreslagna kriminaliseringen förefaller också atl täcka en stor del av del område där elt rättsligt skydd kan behövas. Ändå har man enligt länsåklagaren en känsla av all kriminaliseringen kan behöva ulvidgas inom en inle alltför avlägsen framtid.

Domareföreningen framhåller all beslämmelserna om skydd mot olovlig avlyssning om möjligt borde ha avfattats utan anknytning till de platser som anges i bestämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång. Följden av den konstruktion som kommillén har vall är all någol skydd inte kommer alt finnas i fråga om många platser där del är önskvärl med skydd för den enskildes privata förhållanden. Olovlig avlyssning är inte ell brolt mot rälien lill det egna hemmet eller den egna arbetsplatsen, utan del är i själva verket ell sådani inlegriletsangrepp som i princip bör beivras var det än begås. En annan sak är all del möjligen kan tänkas all skyddel bör vara siörre om kränkningen sker i exempelvis hemmet. Föreningen är emellerlid medveten om svårigheterna atl i detta sammanhang, när endasi ell slag av integriletskränkningar tas upp till behandling, slutgiltigt pröva hur skyddet skall anordnas. Trots ölägenheterna med den föreslagna konstruktionen anser föreningen därför alt den bör godta

Prop. 1975:19 56

förslagel, varvid man dock utgår från all beslämmelserna kommer alt prövas på nytt när hela problemkomplexet kan överblickas.

Sveriges Radio aktiebolag sätter i fråga om de generella straffbestämmelser som kommillén föreslår verkligen är en lämplig lagleknisk lösning. Konstruktionen kan leda till absurda konsekvenser, såsom nären person med nedsatt hörsel skall använda sin hörapparat. Kommittén synes mena - och delta framgår också av en strikt tolkning av den föreslagna lagtexten - att personen i fråga i princip måste ha lov av bostadshavaren eller därmed jämställd för atl få använda sin hörapparat. Visserligen kan man normaU utgå från all han har lov alt använda apparaten i bostadshavarens bostad men om delta förbjuds honom måste han montera ned den. En sådan regel kan inle vara rimlig. Med hänsyn härtill och till all andra likartade fall kan uppstå skulle del kunna övervägas atl olovligt anbringande av tekniskt hjälpmedel eller olovlig avlyssning medelst sådani hjälpmedel skall vara straffbart endasi om del är fara för inlegrilelskränkning.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anlägger vissa allmänna synpunkter på själva uppläggningen av det straffrättsliga skyddel för den enskildes privatliv. En huvudsynpunkt måste enligl hovrättens mening vara att varie enskild människa skall ha rätt all själv överblicka och kontrollera vad som upptas och registreras av hans yttranden. Det måste anses som elt brott mol förtroende all någons yttrande i hemlighet avlyssnas och registreras. Sådant kan inte rättfärdigas av några intressen, bortsett från fall då avlyssningen i laga ordning används som tvångsmedel i brottmål. Människor lämpar silt sätt all uppträda och sina yttranden efter den situation som föreligger. Lösryckta ur silt sammanhang och framförda till helt andra personer än dem tiU vUka yttrandena har riktals kan de få en alldeles vanställd innebörd. Hovrätten ansluter sig till kommitténs uppfattning all del inle är möjligl atl avgränsa vad som bör skyddas genom att ange detta som privatsamtal eller något dylikl. Hovrätten kan däremot inle dela kommitténs mening alt del finns skäl att betrakta öppna inlegriletsangrepp med lika starkl ogillande som man ser på de dolda. Del kan väl sägas atl den enskildes behov av skydd för sina privata angelägenheter gör sig särskilt slarkl gällande i hans bostad och alt han därför bör ha rält all inskrida mot en avlyssning som rikias mot bostaden från andra lokaliteter. Delta förutsätter alt också den öppna avlyssningen kan förbjudas i sådani fall. Men i andra sammanhang kan den öppna avlyssningen inle generellt förbjudas. Den kan vara förkastlig ur andra synpunkter, t. ex. såsom elt brolt mol upphovsrätten eller som förberedelse därtill. Avlyssningens öppna karaktär ger den enskilde emellertid möjlighet all skydda sig och utesluter därför att del är fråga om etl integrilelsangrepp.

Hovrätten konstaierar vidare all syftet med bestämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång är dels alt hindra att någon olovligen uppehåller sig på de platser som anges i dessa beslämmelser och dels i viss mån atl medge ratt att därUrån med våld avlägsna en inträngUng. Därmed

Prop. 1975:19 57

följer inle nödvändigtvis atl etl skydd mol avlyssning skaU omfatla dessa utrymmen. Belräffande både bosläder och övriga platser gör sig behovel av skydd mol avlyssning olika slarkl gällande för olUca utrymmen. SärskUt slarkl är ett sådant behov i fråga om bostads- och arbetsrum medan det måste anses vara betydligt svagare när del gäller villalrädgårdar och trappuppgångar. Efiersom ell avlyssningsskydd inle rimligtvis kan gälla överallt, måste man dra en gräns mellan skyddade och inle skyddade platser. Varje sådan gränsdragning bUr i viss utsträckning godtycklig och svår all ange lillräckligt tydligt i lagtext. Del är därför fördelaktigt all knyta an liU de regler som gäller om hemfridsbrotl och olaga intrång. Men om man gör på del säll som kommillén föreslår har man inle skapat ett inlegritelsskydd för alla avlyssnade utan snarare en förstärkning av äganderätten lill de angivna utrymmena. Den som förfogar över platsen och som kan ge lov lill ålgärder - däremoi inle den som har avlyssnats -blir enligl kommitléns förslag att anse som målsägande om avlyssningen har skett olovligen.

Några remissinslanser motsätter sig kommilléns förslagom en anknytning till beslämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång.

Enligt rikspolisstyrelsen lalar slarka skäl för alt man när det gäller privata samtal kriminaliserar all sådan avlyssning med lekniska hjälpmedel som sker utan särskilt tillstånd av samlliga berörda personer. Visserligen lorde del vara svårt all uppdaga vissa av de brolt, som elt på så sätt utvidgat brollsbegrepp skulle omfaita, men della förhållande bör enligt styrelsens uppfattning inte vara avgörande vid straffbestämmelsens utformning. Det straffbara området lorde kunna avgränsas på önskvärl sätt genom att man ger en lämplig definition av ullryckel "privala samtal" eller liknande uttryck.

Länsåklagaren i Kopparbergs län anser atl det väl kan hävdas all lydlighetskravet har tillgodosetis. Möjligen ärockså en rumslig begränsning ofrånkomlig. Men man kan sälla i fråga riktigheten i den rältspolitiska värdering som kommittén har gjort att den enskildes intresse av skydd för personlig integritet skulle vara mindre framträdande, när han befinner sig ulanför sin bostad eller annal utrymme som han förfogar över. Begreppel personlig integritet torde, så långl della går att analysera, innehålla många högst väsentliga element som inle innefaltar några som helst rumsliga bestämningar. När del särskilt gäller hemliga band- och televisionsupplagningar som är avsedda för offentliggörande, synes det motiverat alt skydda individen mot sådana upptagningar, oavsett var dessa äger rum.

Sveriges advokatsamfund framhåller atl man genom den konstruktion som kommittén har vall har åstadkommit en olycklig begränsning av skyddel mol avlyssning. Del iniresse av skydd mol obehörig avlyssning som tillkommer del privata samtalet är i princip oberoende av den lokal där del äger rum. Del väsentliga är inte var samtalet äger rum utan samtalets karaktär. Samfundet erinrar om all enligl kommitténs direktiv riktmärket bör vara att förtroliga muntliga meddelanden i princip skall

Prop. 1975:19 58

skyddas mol obehöriga i samma utsträckning som skriftliga meddelanden i brev eller telegram. Detta riktmärke har kommitén uppenbarUgen förlorat ur sikle genom att på skäl som inte är bärande låla skyddel begränsas till platser som avses med beslämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång. Samfundet erinrar också om all man i flera västeuropeiska slaler redan har regler som förbjuder avlyssning av alla privala samtal oberoende av lokal. SACO anser alt avsiktlig olovlig avlyssning skall straffbeläggas oberoende av var, när och hur avlyssningen sker. Organisationen påpekar i detta sammanhang all kommittén borde ha behandlat frågan om eventuella sankiioner mol omyndiga personers obehöriga avlyssning. Denna fråga är särskilt aktueU inom skolväsendet.

Den av kommillén föreslagna straffbestämmelsen lUI skydd mol anbringande av tekniskt hjälpmedel tillstyrks av alla remissinslanser som har yttrat sig i frågan. Till dessa hör RÅ, hovrätten över Skåne och Blekinge och länsstyrelsen i Älvsborgs län. Överåklagaren i Malmö anser atl beslämmelsen är nödvändig men invänder att den har fått en alltför generell avfattning med hänsyn tUl vad som uttalas i motiven. För all någon tvekan inle skall uppslå om vad som är straffbart bör bestämmelsen preciseras. 1 fråga om anbringandet på arbetsplatser anser LO, all arbelsgivaren bör åläggas upplysningsplikt beträffande såväl redan befintliga anordningar som belräffande dem som avses skola anbringas.

Kommilléns förslag all inte ge gäster och andra lillfälliga besökare straffrättsligt skydd mot avlyssning som företas av bostadshavaren eller av den som disponerar lokalen eller med samtycke av någon av dessa föranleder skilda meningar.

Till förmån för kommitténs förslag utlalar sig Svenska landstingsförbundet som anser all kommitténs lösning är skälig. När det gäller kunder och andra i restauranger, konferenssalar och liknande släUen finner inte heller Sveriges hotell och restaurangförbund anledning lill erinran mol vad kommittén har anfört. Överåklagaren i Göieborg förklarar alt del i och för sig hade varil önskvärt alt söka finna en utväg all kriminalisera bostadshavares ulnyttiande av teknisk apparatur i sådana fall då gästers och andra tillfälliga besökares integritet skadas. Han godtar dock kommilléns skäl för alt hålla ett sådani förfarande utanför det straffbelagda området. Även länsstyrelsen i Älvsborgs län stöder kommilléns förslag.

Domareföreningen godtar visserligen förslaget men anser del svårförståeligt alt en person som i sin egen bostad samtalar med en annan person skall ha räll all ulan dennes vetskap och medgivande ta upp samtalet med en avlyssningsapparal. Föreningen frågar sig också varför etl samtal på en restaurang skall få avlyssnas ulan påföljd.

Vis.sa remissinslanser är klarl negativa lill komnntléns förslag i denna del.

RÅ utgår från att gäster och andra tillfälliga besökare - vare sig i bosläder, butiker eller restauranger - inte kan anses ha ell lika

Prop. 1975:19 59

beaktansvärt anspråk på skydd för sin personliga integritet som när de befinner sig i sin egen bostad. Men enligt RÅ är behovet tillräckligt slorl för att motivera någon form av straffrättslig reglering. Strävandet att anpassa de nya bestämmelserna till beslämmelserna om hemfridsbrott och olaga intrång bör inle medföra alt berättigade skyddsinlressen lämnas utanför den nya lagsiiftningen.

Även överåklagaren i Stockholm anser alt gäster och andra legala besökare bör ha räll lill inlegritelsskydd. En konlorsinnehavare bör sålunda inle ha rält att mot legala besökares vilja avlyssna och registrera samtal med en besökande. Del kan gälla två avlalsslulande parter, och det ensidiga skyddet för kontorsinnehavaren framstår då som omotiverat. Sveriges advokatsamfund anmärker att det enligt förslaget inte finns någol som helst skydd mol dold avlyssning i sådana fall då en advokat inställer sig med sin klient på ell affärskontor för förhandlingar och han under förhandlingarnas lopp anvisas etl rum för enskilt samtal med klienten. Länsåklagaren i Kalmar län anser all del i fråga om konferenssalar som lokalhavare släller till betalande gästers förfogande behövs ell inlegritelsskydd för gästerna. Han anser det också stötande att en gäst med bosladsinnehavarens samtycke skaU få "tjuvlyssna" på en annan gäst.

Enligl hovrätten över Skåne och Blekinge bör man i fråga om del straffrättsliga skyddet göra skillnad mellan å ena sidan bostad och å andra sidan de övriga utrymmen som skaU omfattas av det föreslagna avlyssningsskyddet. Vad försl angår bostad gäller det all skydda främst den eller de som bor där. Om bostadshavaren utsätter gäster eller andra för hemlig avlyssning är della mera någol som slrider mol god umgängessed än något som bör vara straffvärt. Skydd för gästers integritet kan åstadkommas genom atl ulnyiijandel av det som avlyssnats eller inspelals motverkas genom bestämmelser i lag. Den som utnyttjar sådant lär för övrigl snart bU föremål för de sanktioner som gäller i umgänget mellan människor. När del sedan gäller övriga utrymmen som avlyssningsskyddel skall avse, förefaller del otillräckligt all lokalhavares samiycke skall göra gärningen lovlig. Detla framgår av den föreslagna särregeln för arbetsplatser. Även på andra ställen kan dock en mer inskränkt avlyssningsrält vara befogad. Kunder på etl varuhus bör t. ex. inle behöva befara atl vad de säger avlyssnas ulan all de vet om det. Samma sak gäller övriga utrymmen som omfattas av beslämmelsen om olaga intrång. Det föreligger därför etl behov av alt bereda även andra än lokalhavare skydd mol avlyssning. Samlidigl kan del föreligga elt slarkl önskemål Irån lokalhavare alt medelst avlyssning kunna övervaka utrymmen, tillverkningsprocesser etc. De motstridiga inlressen som råder niellan dem som i olika egenskaper har tillgång lill här avsedda platser synes kunna ges en lillfredsslällande lösning endast om all hemlig avlyssning förbjuds, oavsett om den sker med eller mol lokalhavarens vilja. En övervakning genom avlyssning lär lika gärna kunna ske öppet som iloll. Om all hemlig avlyssning förbjuds, kommer man också lill rätta med de särskilda problem som arbetsplatser, restauranger och enskilda

Prop. 1975:19 60

sammankomster erbjuder. Någon särregel för arbetsplatser torde inte behövas. Mol etl förslag atl all hemlig avlyssning skall förbjudas kan invändas atl det är svårt att tillräckligt tydligt ange vilka förfaranden som faller inom del straffbara området. De problem som uppslår härvidlag är emellertid inle svårare all lösa än andra liknande. I Norge har man straffbelagt hemlig avlyssning. Etl liknande uttryckssätt kan begagnas i svensk lagtext. Del får då överlåtas ål rättstillämpningen all närmare avgöra vad som skall läggas in i ordet hemlig. Rimligtvis bör inte fordras alt den avlyssnade i ett visst fall vetat om alt avlyssning skedde. Det bör räcka att lokalhavaren gjort vad som kan anses ankomma på honom för atl sprida kunskap om alt avlyssning ägde rum. Hovrätten föreslår med hänsyn till vad sålunda har anförts att man förbjuder aU hemlig avlyssning på sådan plats som avses i beslämmelsen om olaga intrång, dvs. andra utrymmen än bostad. I enlighet härmed bör kommilléns förslag lill 4 kap. 6 a § 2 st. brottsbalken ändras sålunda atl vad som sägs i I st. om bostad skall gälla även beträffande plals som avses i 6 § 2 st., om gärningen sker hemligen och avser yttrande av någon som vistas på platsen.

Några remissinslanser anser i motsats lill kommillén atl del bör införas ell straffrättsligt skydd mol avlyssning av vad som försiggår även i motorfordon. Denna uppfattning företräds bl. a. av RÅ, rikspolisstyrelsen, televerket, länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län, domareföreningen samt Svenska arbelsgivareföreningen och Sveriges industriförbund. Televerket erinrar om all avlyssning i bilar inle förutsätter användning av radiosändare utan även kan ske med hjälp av mikrofon och bandspelare, som har placerats i bilen på ell inlegritetskränkande sätt.

Kommitténs förslag atl avlyssnings- och inspelningsapparat inle skall få begagnas på arbelsplals utan stöd i avtal mellan arbetsgivare och anställd föranleder starkl delade meningar bland remissinslanserna.

Förslagel lämnas utan erinran av RÅ, generaltullslyrelsen, kommerskollegium, överåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, länsåklagar-en i Kalmar län och Statstjänstemannens riksförbund.

SACO tillstyrker i princip kommilléns förslag men erinrar om atl förslaget förutsätter alt det enligt gällande förhandlingsrättslagstiflning är möjligl atl träffa kollektivavtal i hithörande frågor.

LO förklarar att kommittén i stort sell har beaktat de synpunkter som LO har framfört liU kommittén under utredningsarbetet. Emellertid har kommittén uttalat sig svävande när det gäller formerna för de överenskommelser som skall kunna träffas mellan arbetsgivare och anställd. LO anser, att för de arbetsplatser där kollektivavtal föreligger, frågan om avlyssning m. m. ovillkorligen skall regleras av kollektivavtalet. Del är inte godtagbart att ha enskilda tjänsteavtal eller andra former av avtal som vid sidan av kollektivavtalet skaU reglera så ingripande ålgärder. LO kritiserar vidare kommitténs uttalande (s. 107) att inle vae avvikelse från vad som har avtalats bör medföra slraffpälöljd och atl i del enskilda fallet måste bedömas betydelsen för de anställda av atl en föreskrift inte

Prop. 1975:19 61

har iakttagits. De rältstillämpande myndigheterna bör inte pröva om ell åsidosättande av reglerna skall medföra straffpåföljd i det ena men inle i det andra fallet. Del får förutsättas atl föreskrifier som inle fyUer någon skyddsfunktion inle kommer att ingå i avtalen.

TCO anser i likhel med LO alt en absolut förutsättning för användning av avlyssnings- och inspelningsapparalur på arbetsplats är atl överenskommelse träffas i form av kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutils eller godkänts av organisation som är atl anse som huvudorganisation. Förslagel om all en reglering skall kunna ske i enskilda tjänsteavtal avstyrkes därför bestämt. I den mån en generell reglering är olämplig med hänsyn tUl företagsspecifika förhållanden kan de avtalsslutande parterna i kollektivavtalet lämna möjligheten öppen för lokala överenskommelser i detaljfrågor. Skulle mot förmodan en blivande lagstiftning innebära att frågan ej behöver lösas genom kollektivavtal, måste det åtminstone krävas atl avtal Iräffas skriftligen och då inte i etl standardkontrakt utan enbart i en för ändamålet särskilt upprättad handling. Som skäl för sin ståndpunkt att en reglering inle skaU få ske i de enskilda tjänsteavtalen anmärker TCO i principiellt hänseende alt man bör se strängt på formkravet med hänsyn lill att det gäller en så väsenllig fråga som den enskildes rättsskydd. Delta framstår som särskilt angeläget när det dessulom gäller att genom avtal göra undantag från en straffbestämmelse. Vidare understryker TCO att en så extrem åtgärd som all införa personalavlyssning rimligen inte kan vara sakligt moliverad annal än möjligen i rena undanlagssilualioner. Skall personalavlyssning över huvud taget komma i fråga, bör en eventuell överenskommelse härom föregås av en myckel noggrann prövning. Del är då uppenbart alt en reglering i det enskUda tjänsteavtalet inte är en lämplig form. Del är också alt märka atl en arbetstagare generellt sett har mycket svårt att hävda sina intressen i en enskild uppgörelse med arbelsgivaren. Slulligen framhåller TCO all om avtal Iräffas enskilt med anställda del kan uppstå tolkningsproblem och praktiska svårigheter både när del gäller frågan om vilka personer som får avlyssnas och i fråga om begränsningar i tid och rum.

Svenska landstingsförbundet utlalar, att om avlyssningsapparaler anbringas på vissa arbetsplatser, bör de begagnas med stor restriktivitet och installeras på ett sådani sätt atl obehöriga inte kan begagna dem.

Åtskilliga remissinslanser avstyrker eller är kritiskt inställda till förslaget att det straffrättsliga skyddet för integriteten på arbetsplatsen skall vara beroende av vad arbetsgivaren och de anställda kan ha avtalat. Del är framför aUt principiella betänkligheter som åberopas. I allmänhel ansluler man sig till de synpunkter som reservanten i kommittén har anfört. Till denna grupp remissinslanser hör länsåklagarna i Västmanlands län och Kopparbergs län, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, länsstyrelserna i Kalmar län och Älvsborgs län samt Sveriges hotell- och restaurangförbund.

Handelskammaren i Göteborg sätter i fråga om de bestämmelser som föreslagits i fråga om arbetstagares skydd på arbetsplatsen inle kommer

Prop. 1975:19 62

alt medföra onödiga svårigheier för företagen då del gäller all i konlorsadministralion eller produktion rationeUt utnyttja den nya teknikens möjligheter. En riktigare lösning skulle vara att söka faststäUa vad som kan anses vara elt legitimt bruk av avlyssnings- och inspelningsapparatur på arbetsplatser och lämna denna sektor fri, under del alt eventuellt missbruk skulle kunna påtalas och beivras enligt de föreslagna bestämmelserna.

TUl de negativt inställda remissinslanserna hör också Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund. De bedömningar som ligger bakom förslaget är enligl organisationerna verklighetsfrämmande. Begreppet akustisk apparatur är vidsträckt och inbegriper även anläggningar för intern kommunikation, exempelvis snabbtelefoner och personsökare. Visserligen vitsordar kommittén all del rör sig om apparatur som är nyttig för produktionen och som naturligtvis också innebär bekvämlighet och ökad säkerhet för arbetslagarna själva, men kommittén utgår ändå från elt straffbelagt förbud. All förutsätta atl arbetsgivarsidan skall kunna förhandla sig fram till en tiUfredsstäUande lösning innebär enligl organisaiionerna en överdriven lilllro lill vad som är möjUgl all uppnå förhandlingsvägen. Uppenbart är också all en lösning förhandlingsvägen kommer all åsättas etl särskilt pris. Detla är desto mera oberättigat som del inle görs gällande all någol missbruk hiltills har förekommii. En realistisk och sakligl motiverad regel är i stället atl man förbjuder sådan användning av akustisk apparatur på arbetsplatsen som med hänsyn till omsländighetema framstår som obehörig. Vad som innefattas i uttrycket obehörig kan utan siörre svårigheier beskrivas i motiven. Där kan sålunda behandlas installationens beskaffenhei och syfte, kravel på öppenhet eller undantag därifrån liksom andra omständigheter av betydelse. En sådan ordning ger såväl arbetstagare som arbetsgivare ett ömsesidigt grundläggande skydd. Samtidigt är det givetvis möjligt atl komplettera med eventuella avtalsregleringar.

Även Statens avialsverk avstyrker förslaget atl arbetsgivare inte utan slöd i avtal skall få använda teknisk apparat för avlyssning på arbetsplats. Verket anser det tveksamt om det finns lillräckliga skäl för alt på detla sätt begränsa möjUghetema atl som hjälpmedel vid ledningen och fördelningen av arbelel använda sådan apparat. Det kan också sältas i fråga om det är lämpligt att lill förhandling om kollektivavtal eller enskilt avtal överlämna lösningen av frågor av så utpräglat teknisk natur som dem det här gäller. En sådan ordning måste medföra risk för atl vid förhandlingarna de tekniska betingelserna för verksamhetens bedrivande inle blir i lillräcklig grad beaktade. Del bör också enligl verkets mening beaktas att berörda arbetstagare kan tillhöra olika organisalioner och all också arbetstagare, för vilka kollektivavtalsreglerjng inte finns, kan vara berörda. Saknas avtal med någon av de berörda arbetstagarna, får enligl förslagel avlyssning inle ske även om det skulle finnas ett påtagligt behov av avlyssning med hänsyn till verksamhetens art. Verkel framhåller vidare alt det i vissa fall kan komma alt råda tvekan om hur kollektivavtalet eller det enskilda avtalet bör tolkas. Som exempel nämns det fallet att

Prop. 1975:19 63

arbetsgivaren enligl kollektivavtal bestämmer i frågor om ledningen och fördelningen av arbetet. Är det fråga om en regel som är intagen i kollektivavtal kan vidare fråga om tolkningen av bestämmelsen komma under prövning vid olika domstolar, nämligen dels arbetsdomstolen och dels aUmän domstol. Om arbelsgivaren gör gällande all kollektivavtal ger honom räll att använda avlyssningsapparat, kan det för övrigt sättas i fråga om inle avtalets innebörd i detla hänseende aUtid bör prövas av arbetsdomstolen innan ålal väcks. En sådan prövning kan emeUertid komma till slånd endast om någon av parterna i avtalet eller i andra hand enskild arbetstagare anser sig böra väcka lalan i tolkningsfrågan. Enligl verkels mening bör den straffrättsliga regleringen uiformas så alt den inle hindrar alt lekniska apparater för avlyssning används på arbetsplats i den mån de utgör hjälpmedel för ledning och fördelning av arbetet och under förutsättning atl bruket av dem sker med de anslälldas vetskap.

Om det förslag avtalsverkel sålunda framför i silt yttrande inle skulle beakias vill verkel i fråga om del offentliga tiänstemannaområdet framhålla all enligl 3 § statstjänstemannalagen (2 § kommunalljänsle-mannalagen) avtal inte får iräffas om ledningen och fördelningen av arbetet. Avtal med arbetstagare eUer arbetstagarorganisation i sådan fråga är enligt 3 § sista styckel i lagen ogiltigt. Om arbetsgivaren på arbetsplats för tjänstemän vUl använda leknisk apparat för avlyssning såsom hjälpmedel för arbetsledningen, kan han alltså ensidigt beslula om della. I förarbelena till tjänstemannalagstiftningen har förutsatts atl myndighet självmant lar upp överläggningar i ärenden där tiänstemännen och deras organisationer har grundade anspråk på atl få framföra synpunkter och önskemål. Fråga om användning av avlyssningsapparat som hjälpmedel i arbetsledningen avgörs dessulom på del statliga området under ämbetsansvar. Enligt verkets mening saknas anledning atl på denna punkt göra avsteg från regeln atl avtal på statstjänstemannaområdet inte får träffas om ledningen och fördelningen av arbelel. Verkel anser därför - om verkets i det föregående angivna förslag inte godtas - att från den föreslagna lagbestämmelsen bör undantas fall då arbetsgivare i anställningsförhållande som avses i stats- eUer kommunalljänstemannalagen använder avlyssningsapparal på arbetsplats som hjälpmedel för ledningen och fördelningen av arbetet. Om å andra sidan avtal skall kunna träffas enhgt lagbestämmelsen även på del offentliga tiänstemannaområdet, bör erinran om detta göras i 3 § statstjänstemannalagen och 2 § kommunal-tiänstemannalagen.

Sveriges Radio aktiebolag kan för sin del inte godta förslagel all avlyssnings- eller inspelningsanordning inle skall få begagnas på arbelsplals utan slöd i avtal mellan arbelsgivare och anställd. På Sveriges Radios arbetsplatser finns praktiskt tagel överallt sådan apparatur såsom etl nödvändigt led i programproduktionen. Del är orimligt alt rälten atl begagna denna utrustning skall göras beroende av avtal med de anställda. Skulle elt avtal inte komma lill slånd, skulle det kunna bli svårt för Sveriges Radio alt iaktta sina skyldigheter enligl del avtal som har slutits med staten. Inle minsl skulle det blir svårt alt uppfylla krav på rationell

Prop. 1975:19 64

drift. Vid en eventuell lagstiftning måste därför lagtexten utformas så, att Sveriges Radio oberoende av avtal med de anställda får begagna sådana avlyssnings- och inspelningsanordningar som är nödvändiga för programproduktionen.

Enligl vad som förut har sagts anser hovrätten över Skåne och Blekinge alt all hemlig avlyssning skall förbjudas på sådan plats som avses i bestämmelsen om olaga intrång, dvs. bl. a. på arbetsplatser. Dä kommer man enligt hovrätten till rälla med de särskilda problem som arbetsplatser erbjuder och någon särregel för sådana platser lorde inle behövas. Men om hovrättens nyssnämnda förslag inte anses genomförbart, avstyrker hovrätten ändå atl det i en beslämmelse om olovlig avlyssning las in en särregel i fråga om avlyssning på arbetsplats. Hovrätten delar i och för sig kommitténs åsikl alt det är vikligt, all de anslälldas integritet skyddas men anser del tveksamt om kommitléns förslag är lämpligt. Det synes lätt kunna leda lill svårigheier vid lillämpningen. Fråga uppslår också hur etl avtal mellan arbelsgivare och arbetstagarorganisationer påverkar utomstående samt om vad som sker, om avtalet sägs upp eller i övrigt upphör all gäUa. Enligt hovrättens mening är del inte lämpligi all göra någol undanlag från den av kommittén föreslagna huvudprincipen. Ett skydd för de anställda mot avlyssning synes i stället kunna skapas genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter i samma ordning som tUlämpas för andra tvistefrågor dem emellan. Vad kommittén anför om möjlighelerna atl Iräffa sådana överenskommelser bör gäUa oavsett om en bestämmelse om avlyssningsförbud skulle innehålla den föreslagna specialregeln för arbetsplatser eller inle.

Kommitléns förslag atl den straffrättsliga regleringen inle skaU avse sammankomst vartill allmänhelen har lillträde tillstyrks eller lämnas utan erinran av de remissinstanser som särskilt yttrar sig i frågan. Delta gäller RÅ, hovrätten över Skåne och Blekinge, länsåklagaren i Västmanlands län. Svenska kommunförbundet, Sveriges Radio aktiebolag och Pressens samarbetsnämnd. Svenska kommunförbundet anför all just offentligheten innebär atl de närvarandes behov av skydd mot avlyssning genom akustisk apparatur är litet. Del bör vara fullt lillräckligt att kräva, alt apparaturen inte används på elt störande sätl i vilket fall åtgärden liksom hittills kan beivras.

När del gäller sammankomster lill vilka allmänhelen inle har tillträde har kommitténs överväganden föranlett en del synpunkter av delvis krilisk innebörd.

Sveriges Radio aktiebolag erinrar om kommilléns uttalande alt del i särskilda fall kan vara befogat att anse att anordnare av sammankomst som ej är offentlig går med på atl deltagarna använder inspelningsapparater, utan att någol uttryckligt samtycke behövs.

Enligl Sveriges Radios mening måste sådana presumtioner om samtycke gälla på flera andra områden än dem som nämns i belänkandel och inle minsl på området för Sveriges Radios verksamhet. Ljudradio och television arbelar normalt med all återge intervjuades eller andra

Prop. 1975:19 65

medverkandes röster i programmen, och dessa röster har i regel först inspelats. Det är därför inte bara vid presskonferenser som samiycke till inspelning bör presumeras ulan vid alla tillfäUen då Sveriges Radio har inbjudits för framslaUning av program, t. ex. vid ell sluiei möte hos en politisk organisation eller vid en vanlig intervju. Presumtionen bryts givetvis om vederbörande särskilt förbjuder inspelning eller stäUer vUlkor för hur den skaU ske. Genomförs en lagsliftning bör därför åtminstone i motiven nämnas alt om företrädare för radio eUer lelevision - för övrigl även förelrädare för pressen - har fått tUlträde till en lokal i syfte atl där företa en intervju eUer referera etl anförande e. d., bör företrädaren också ha rätt atl på inspelningsanordning ta upp vad som anförs, om inte della ultryckligen förbjuds av bostadshavaren eller annan som är behörig atl uifärda sådant förbud.

Pressens samarbetsnämnd förordar att reglerna om olovlig avlyssning över huvud laget inle görs tillämpliga på sammanträden.

Svenska kommunförbundet - vars yttrande avser kommunala sammanträden och sammankomster - delar kommitténs uppfattning att det bör vara föi bjudet för enskild deltagare atl utan tillstånd spela in på band vad som avhandlas eller att på annal sätt bereda utomstående möjlighet att åhöra vad som förekommer. Befogenheien att ge samiycke lill inspelning bör emellertid inle tillkomma ordföranden ensam. Del bör i stället ankomma på samlliga beslulande ledamöter som deltar i sammanträdet atl la stäUning till frågan om samiycke.

Kommitténs förslag lill regler om åtal föranleder inte någon krilUc från remissinslanserna. Förslagel tiUstyrks ultryckligen av RÅ, hovrätten över Skåne och Blekinge, överåklagaren i Stockholm, länsåklagaren i Västmanlands län, länsstyrelsen i Älvsborgs län och domareföreningen.

Kommitténs förslag tiU skadeståndsregel tillstyrks av flertalet remissinstanser som yttrar sig i frågan.

RÅ konstaierar i denna del atl om förslaget genomförs, synes det vara följdriktigt atl del öppnas möjlighet att utdöma ideellt skadestånd också vid brytande av post- eUer telehemlighet. Samma slåndpunkt intar överåklagaren i Stockholm.

Domareföreningen uttalar atl del i och för sig skuUe vara önskvärt om del kunde införas en allmän regel om skadeståndsrätt vid kränkning av den personUga integriteten men tillstyrker ändå kommitténs mera begränsade förslag. Föreningen utgår från all avfattningen av skadeståndsregeln kommer atl prövas på nytt i samband med den pågående översynen av skadeståndsrätlen i dess helhet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker den föreslagna skadeståndsregeln. Hovrätten erinrar därvid om att enligl gäUande räll ideeUl skadestånd inte kan utgå vid brolt mot frid (NJA 1968 s. 211 samt Karigren, Skadeståndsrätl 4 uppl. s. 112). Något särskilt starkt behov av en rätt lill sådani skadestånd synes enhgt hovrätten inle heUer föreligga vid olovlig avlyssning. Frågan härom bör därför behandlas i samband med lagstiftning om ersättning för ideell skada vid övriga

5 Riksdagen 1975 I saml Nr 19

Prop. 1975:19 66

fridsbrolt. DärliU kommer enligt hovrätten all del förefaller oklart vem som skaU anses tillskyndas Udande genom olovlig avlyssning. Av ordalydelsen i kommUténs förslag lill bestämmelser i 4 kap. 6 a § 1 st. och 2 st. brottsbalken och av bestämmelsernas plals i balken framgår närmasl atl det är den som förfogar över den lokal, där den olovUga avlyssningen sker, som tillskyndas lidande genom brollel. Kommitléns uttalanden, som är någol oklara på denna punkl, synes däremot tyda på att del är den avlyssnade personen som Uder ideell skada. För en sådan tolkning talar också brottels karaktär av kränkning av den enskildes integritet. Införs den av kommillén föreslagna skadeståndsregeln, bör del därför genom en omarbetning av dess ordalydelse eller åtminstone genom elt uttalande i motiven göras klarl vem som lUlfogas Udande genom avlyssningen.

Kommitléns ståndpunkt alt det inle bör införas någon särskild rätt för polis- eller andra myndigheter att använda inlegrilelsfarlig apparatur i brottsbekämpande syfte lämnas ulan erinran av flertalet remissinslanser men kritiseras också av en del instanser.

RÅ och länsåklagaren i Västmanlands län biträder kommilléns uppfattning all polis- och andra myndigheler inte bör lUlåtas att i sill arbeie begagna integritetsfariig apparatur. RÄ framhåller alt del i dagens läge är myckel svårt all överblicka vad ell sådani tillstånd skuUe innebära och vUka följder det skulle kunna få. Domareföreningen är mer tveksam men ansluter sig ändå lill kommitténs uppfattning. Föreningen finner det självklart alt del skaU föreUgga synnerUgen slarka skäl för atl en myndighet skall få använda integritetsfariig apparatur. Möjligen kan man ifrågasätta om inle del ovillkorUga integriletsskyddel bör vika för atl underiätla brottsbekämpningen, under förulsätlning atl det ges stränga processuella garantier mol missbruk, i analogi med beslämmelserna om telefonavlyssning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser alt frågan om användning av

integriletsfarUg apparatur i brottsbekämpande syfte bör övervägas ytterligare. Brottsligheten har under senare år förgrovats avsevärt och på många områden fåll en yrkesmässig karaklär. Polis och åklagare kan läll bli maktlösa inför förslagen yrkeskriminalitet, om de bUr helt avslängda från möjUghelen all använda de hjälpmedel som den moderna akustiska tekniken erbjuder. En användning av olika former av avlyssning vid bekämpandet av exempelvis de grövsta formerna av narkotikabrottslighet lorde inle menligt inverka på medborgarnas förtroende för polisen. Tvärtom kan sådana ålgärder anlas ha slöd hos flertalet medborgare. Även länsstyrelsen i Kalmar län anser all frågan bör ulredas ytterligare, kanske med sikle på beslämmelser liknande dem som gäller för telefonavlyssning. Värdel av atl brott uppklaras måste givelvis aUtid vägas mot inlegriletsinlressel. Men denna avvägning synes böra ske genom de processuella reglernas ulformning och inte genom all man gör det omöjUgt för myndigheterna all för brottsbekämpning använda en teknisk metod, som kan tänkas bli effektiv.

Prop. 1975:19 67

Enligt överåklagaren i Malmö bör polisen efter domstols prövning kunna medges rätt atl använda inlegrilelsfarlig apparatur i samtliga de fall där förutsältningar för anordnande av telefon- och postkontroll är uppfyUda. Det saknas anledning anla all medborgarnas förtroende för pohsen härigenom skulle minskas. Särskilt när det gäller brott som är riktade mot rikels säkerhet, synes starka skäl föreligga för all tillerkänna poUsen en sådan rält. Del synes uppenbart atl i dessa faU rikels säkerhet bör få gå före individens intresse av att hans privatUv skaU vara skyddat mot insyn.

Kommitténs aUmänna synpunkler i fråga om näringsrätlsliga ålgärder godtas av nästan aUa remissinslanser som yttrar sig i denna del.

Kommitléns ståndpunkt atl del i fråga om annan apparatur än radiosändare inle f. n. bör företas näringsrätlsliga ålgärder lämnas ulan erinran av flertalet remissinslanser som särskilt lar ställning lill denna fråga.

Hyresgästernas riksförbund menar däremot att näringspoUtiska ingripanden måste komma i fråga. Den allt siörre användningen av transistorer samt en alll mera utvecklad leknik med apparatur i mikroformat kommer inom en nära framlid all medföra alt marknaden översvämmas av "leksaker" som är väl tjänliga för bl. a. avlyssning av samtal i privatlivet. Kommitléns mening atl integritetskränkningar skall kunna skyddas genom kriminalisering samtidigt som handeln med integriletsfarUg apparatur förbUr legal framslår enUgt förbundet som absurd. Förbundet är väl medvetet om svårigheterna all tillämpa en reglering av handeln, men anser samtidigt atl kommittén har överskattat svårigheterna.

Skånes handelskammare medger all del i många faU är prakiiski omöjligt alt genomföra begränsningar i handeln med hänsyn till vederbörande apparats legitima användningsområden. Om flera i betänkandet berörda apparater synes det dock knappast kunna sägas att aUmänheten ulgör den naturliga avnämarkretsen. Som exempel nämner handelskammaren bl. a. spikmikrofoner och telefonadaplrar. Handelskammaren ifrågasätter om inte näringsrätlsliga ålgärder är motiverade för apparater av detla slag. Handelskammaren förordar alt man under del fortsatta lagstiftningsarbetet överväger möjligheten alt med ulgångspunkt från de oUka apparaternas normala användningsområden begränsa rätten all utan tillstånd förvärva respeklive apparat lill de kategorier som framstår som den naluriiga avnämarkretsen.

Förslagel om ytterligare näringsrätlsliga åtgärder i fråga om radiosändare lillstyrks hell eller i väsentliga delar av RÅ, rikspolisstyrelsen, hovrätten över Skåne och Blekinge, televerket, länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län, handelskammaren i Göteborg, Svenska arbelsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges radiohandlares riksförbund.

Erinringar av principiell nalur framförs i denna del av Föreningen Sveriges sändareamatörer. Föreningen ansluter sig lill syftet med det

Prop. 1975:19 68

framlagda förslaget men anser det synnerligen beklagligt att kommittén inle har ansett sig kunna finna rättsliga former för en kontroll av endast sådana radiosändare som är avsedda för obehörig avlyssning. Dessa radiosändare i mikroformat, s. k. bugs, har f. n. och under överskådlig tid framåt elt utseende som helt avviker från sändare för legalt bruk.

All regleringen i radiolagen enligl förslaget skaU utvidgas att gäUa ofullständig radiosändare och byggsats för tillverkning av radiosändare tillstyrks av bl. a. televerket, -iom anser atl utvidgningen inle kommer all medföra några väsentliga adminislraliva ölägenheter för verket men väl underlätta kontrollen av lagens efterlevnad. Hovrätten för Västra Sverige har i och för sig inget all erinra mol förslaget men framhåller atl det torde vara svårt atl dra en gräns meUan ofullständig radiosändare och byggsats, å ena sidan, och en samling komponenter, å andra sidan. Föreningen Sveriges sändareamalörer påpekar atl del är svårt atl definiera begreppen byggsats och ofullständig sändare. Detta kan medföra alt det bUr lätt atl kringgå lagen. Så kan ske om liU försäljning utbjuds en ofullständig byggsals, som saknar en transistor eller etl molstånd eUer någon annan detalj som kan köpas vid sidan av byggsatsen.

Frågan om själva tillståndsgivningen för radiosändare behandlas i åtskilliga remissyttranden. 1 televerkets yttrande framhålls all den nuvarande tillståndsprövningen är mycket summarisk. F. n. ges tillstånd för privatradio utan annan prövning än att sökanden är svensk medborgare över 18 år och har uppgett etl godtagbart ändamål för användningen. Ändamålet kan godtas även om det är relativt okvalificerat, exempelvis användning under skogspromenader, jakt, bärplockning osv. Vid sin prövning av ansökan om tillstånd kommer verket även i fortsättningen att pröva sökandens uppgivna behov av och ändamål med sändaren. Därvid kommer verket också att söka bedöma risken för missbruk, särskilt i fråga om mindre sändare. Men att korrekt bedöma denna risk är svårt. Verket nämner i detta sammanhang all man i samband med överläggningar inom den västeuropeiska post- och telefonkonferensen (CEPT) har övervägt atl lägga fram förslag om att slopa det nuvarande kravet på individuellt tillstånd och tillåla att envar får anskaffa och använda sändare för privatradio under förutsättning att gällande beslämmelser följs.

Handelskammaren i Göteborg anser all tillståndsgivningen bör bli liberal och understryker viklen av all syslemet inte blir aUlför betungande i administrativt hänseende. Inte enbart myndigheler såsom polisen och tullverket har ett intresse av detta. Många företag både inom produktion och transportväsendet är för en rationeU hantering beroende av att kunna använda radiosändare i det dagliga arbetet. Sveriges radiohandlares riksförbund anser det angeläget atl tillståndsgivningen inle blir byråkratisk och kostnadskrävande för återförsäljarna. Stockholms handelskammare framhåller att den föreslagna utvidgningen av systemet med tillståndsgivning uppenbarligen kommer all medföra vissa administrativa olägenheter för främst televerket och tullverket. Handelskammaren

Prop. 1975:19 69

förutsätter alt systemet i praktiken genomförs på etl sådani säll atl radiohandeln i minsta möjliga utsträckning hindras eUer belastas i sin verksamhet. Delta synes kunna ske genom att man ger berörda myndigheler klara normer och behövUga organisatoriska resurser.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner det angelägel alt man vid liUslåndsprövningen kommer atl fästa stort avseende vid sökandens person och riskerna för missbruk lill men för annans personliga integritet. Enligt Gotlands handelskammare kan det möjligen sättas i fråga om del bör ankomma på televerket all bedöma om en viss lillståndssökande kan antas missbruka sändaren på ell integritelsfarligt sätt. Genomförs förslaget i denna del bör televerket i aUt fall ges delaljföreskrifter som underlag för denna kanske ömtåliga prövning. Kommerskollegium, som också lar upp denna fråga, föreslår alt del skaU ankomma på länsstyrelse atl la slällning till frågan om sökandens personUga lämplighet och alt tillstånd först därefter skaU meddelas av televerket.

Vad gäller förslaget om förbud mot imporl av radiosända-r e redovisar generaltullstyrelsen vissa krUiska synpunkter. Enligl slyrelsen kan sålunda övervakningen av importförbudets efterlevnad medföra vissa svårigheter för lullpersonalen. Atl bedöma vad som är atl hänföra lill radiosändare etc. kan nämligen i vissa faU kräva sådana kunskaper i radioteknik som endasi den tekniskt mera erfarne tiänstemännen har. Detla är av betydelse i fall då del lämnas vilseledande beteckningar på fakturor och andra luUhandlingar. Med hänsyn härtill och då övervakningen av importförbudet endasi kan ske stickprovsvis är möjlighelerna alt förhindra avsiktliga överträdelser begränsade. Trots detla torde del föreslagna importförbudet ha en preventiv effekt.

Den reglering som kommittén föreslår i fråga om överiålelse av radiosändare föranleder uttalanden av några remissinstanser.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har inle någol att erinra mot all det skall vara straffbart all sälja radiosändare till den som inle har tillstånd. Däremot synes det enligt hovrätten oriktigt alt ålägga en överlåtare atl visa att en förvärvare har tUlstånd. All lägga bevisbördan på den tilltalade strider mol en av de grundläggande principerna i strafflagstiftningen. Del är åklagaren som skaU styrka all brott föreligger. Något avsleg från denna grundprincip bör inle göras. I prakliken lär en skyldighet för åklagaren atl visa att förvärvaren saknar tillstånd inle heller behöva medföra en så slor avvikelse från den föreslagna regeln.

Gotlands handelskammare hyser viss tvekan om del är skäligt alt låla en radiohandlare bli straffrättsligt ansvarig för alt han överiåter radiosändare ulan atl kunna visa alt förvärvaren hade tillstånd. Från konlroUsynpunkl synes de föreslagna reglerna dock kunna leda till en önskvärd förbättring.

Televerket tillstyrker i princip den föreslagna skärpningen men ifrågasätter ändå om del är motiverat atl den som förvärvar radiosändare skall lämna etl exemplar av tillståndet till överiåiaren. All tillstånd skaU utfärdas i två exemplar är självfallel inle i och för sig betungande för verket. Men det bör uppmärksammas att verket hiltills i regel har förfarit

Prop. 1975:19 70

på del sättet atl sökanden försl får en s. k. frekvensreservation, som innebär ett slags förhandsliUstånd, och all del formeUa liUståndet utfärdas försl sedan verket har underrättats om att sökanden har skaffat sändare. Verket överväger nu att ändra della förfarande så alt tillstånd utfärdas direkt före anskaffningen av sändare. Men tUl dess att så har skelt förutsätter verket atl förvärvaren kan lill överiåiaren överlämna ett exemplar av frekvensreservationen i stället för tillslåndet. Undanlag från den föreslagna bestämmelsen alt förvärvaren skaU överlämna ell exemplar av tillståndet måste också göras för de faU där genereUt liUstånd ges och aUlså individueUa tillstånd saknas. När en försliten sändare skall ersättas med en ny sändare ulan alt frekvensen ändras eller i övrigl ulan alt någon väsenllig ändring sker, brukar nylt tillstånd inle utfärdas. I dessa faU bör det kunna vara tillräckligt all den gamla sändaren företes eller atl en kopia av del tidigare tillståndet överlämnas.

Föreningen Sveriges sändareamatörer avstyrker den föreslagna beslämmelsen i 2 b § radiolagen om överlämnande av lUlståndsbevis vid överiålelse. Denna ordning kommer nämligen att medföra avsevärda nackdelar såväl för de personer som har tillstånd som för televerket. Med hänsyn lill all del f. n. finns cirka 3 500 radioamatörer med licens för radiosändare och dessutom bortåt 30 000 personer med licens för privatradio kan man räkna med alt inom några få år 10 000-tals tillslåndsbevis kommer att vara spridda över landet med de risker för missbmk som della innebär. En annan lösiung måste därför sökas. Efiersom del väsentliga enhgt kommittén är alt överiåiaren får möjlighet atl vid kontroU visa, dels tiU vem han har utlämnat radiosändaren eUer byggsatsen och dels alt mottagaren var behörig att inneha föremålet i fråga, skulle en smidigare melod vara all förvärvaren överlämnar en bestyrkt kopia av liUslåndsbeviset. Eventuellt skulle det samlidigl uppställas ell krav på legitimation. För radioamatörerna skulle också en annan lösning kunna komma i fråga, nämligen att televerket bemyndigar föreningen all uifärda skriftliga bevis på behörighet atl köpa sändare. Ell sådani bemyndigande skulle självfaUet kunna göras lidsbundel.

RÅ viU i motsats lill kommittén all även utlåning och uthyrning av radiosändare skaU kriminaliseras på samma sätt som överlåtelse. Samma ståndpunkt intar överåklagaren i Malmö. Han framhåller atl om utlåning och uthyrning lämnas ulanför del straffbara området är det fara för att mindre nogräknade firmor söker utnyttja della förhåUande.

Kommilléns förslag liU fullmaklslagsliftning om nä-ringsrä11s1 i g a ålgärder rörande inlegrilelsfarlig a p p a r a t u r får elt blandat mollagande av remissinslanserna.

Flera remissinslanser lillstyrker förslagel. Till dem hör RA, rikspoUsstyrelsen, överåklagaren i Stockholm, kommerskollegium, länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län, domareföreningen. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges radiohandlares riksförbund.

Prop. 1975:19 71

Några remissinstanser är tveksamma om lagen är berättigad. Televerket ifrågasäller sålunda om del över huvud tagel är lämpligt atl redan i delta sammanhang uifärda en lag av detla slag. Gollands handelskammare erinrar om atl del enligl kommittén saknas belägg för atl inlegrilelsfarlig apparatur har missbrukats i Sverige. Det kan därför möjligen sällas i fråga om det behövs en fullmaklslag. 1 varje fall kan del inte anses påkaUal all låla Kungl. Maj:t förordna om lagens lillämpning utan atl försl höra riksdagen. Handelskammaren i Göteborg ifrågasätter också om inte de åtgärder mol integriletsfarUg apparatur som kan komma alt visa sig nödvändiga lika väl kan vidtas under medverkan av riksdagen, som numera är samlad under större delen av årel. Den förebyggande effekl som en fuUmaklslag enligl kommittén kan vänlas få, lorde knappast kunna bli av någon större praktisk betydelse.

Hovrätten över Skåne och Blekinge motsätter sig bestämt all den föreslagna lagen införs. Inledningsvis konslaterar hovrätten alt under begreppet integritetsfariig apparatur enligt kommilléns definition faller t. ex. radio-och lelevisionsmotlagare samt bandspelare. Rälten att inneha sådana apparater har slor betydelse för informations- och yttrandefriheten. Därför har rätten för var och en alt inneha radiomottagare uttryckligen slagils fast i 3 § radiolagen. Lagförslagels hela syfte har angetts vara all man skall kunna undvika tidsuldräkt om det skuUe visa sig all några apparater som nu inle är kända kommer att saluföras eUer användas. Hovrätten anser del viktigare att riksdagen har erforderlig kontroll över stiftandet av lag än all någon mindre tidsutdräkt skulle kunna uppkomma i dylika faU och avstyrker bestämt avsteget från den vanliga lagsliftningsprincipen. Rörande själva avfattningen av lagförslaget anmärker hovrätten all begreppel inlegrilelsfarlig apparatur är från språklig synpunkl klarl olyckligt. I släUel kan i lagtexten lämpligen användas uttrycket tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud.

Televerket anser alt den föreslagna definitionen av begreppel inlegrilelsfarlig apparatur är alltför vid. Den bör begränsas till sådan apparatur som har visat sig särskilt användbar för olovlig avlyssning, med undanlag för radiosändare. Televerket erinrar om atl definitionen, såviii gäUer radiomottagare, slår i slrid med 3 § radiolagen.

Försvarels forskningsanstalt lar upp definitionsfrågan ur en särskild synvinkel, nämligen med hänsyn till hur lagstiftningen kan återverka på möjligheterna att bedriva forskning och ulveckling. Om begreppet integriletsfarUg apparatur enligl lagförslaget skall tolkas restriktivt -vilket styrelsen utgår från - bör därmed förstås apparater som är specialtillverkade för dold avlyssning. I så fall behöver den föreslagna lagstiftningen inte hindra eUer nämnvärt försvåra den vetenskapliga verksamheten. Om man däremoi skall lolka begreppet inlegrilelsfarlig apparatur vidsträckt - vUket lagtexten inte utesluler - kan de negativa verkningarna bli avsevärda. Anstalten konstaterar härefter att med den vida definition som kommittén har använt lagen skuUe komma all omfatta åtskilliga hjälpmedel för återgivning av ljud som egentligen inle

Prop. 1975:19 72

avses med lagen. Den i lagtexten angivna definitionen bör därför begränsas.

I några remissyttranden framkastas tanken på alt det vid införande av en fullmaklslag också bör ges möjlighet för importörer och andra näringsidkare atl få förhandsbesked om en viss apparat kan anses integritetsfariig eller inle. Handelskammaren i Göteborg anser all en sådan förhandsprövning bör införas. I annat faU, lorde importörer inle säUan kunna riskera oförulsebara och oskäliga förluster i samband med snabbaklioner enligt den föreslagna fullmaktslagen. Även Stockholms handelskammare påtalar de risker som den föreslagna fuUmaklslagen kommer att medföra för näringsidkare, om det inte öppnas möjUghet att erhålla förhandsbesked. Lagen kommer i så faU atl avvika från den i svensk rätt hävdade principen om förutsebarhel och inger då vissa betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Även Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund framför liknande synpunkler.

Rikspolisstyrelsen tar upp de problem som uppstår i fråga om apparatur som redan finns ute i marknaden, när det förordnas att fuUmaklslagens beslämmelser om innehav och överiålelse skall tillämpas. Dessa apparater kan då enligl styrelsen antingen omfattas av lagen eUer också genom övergångsbestämmelser undantas från tUlslåndstvång. Om apparaterna inle undantas från tillståndstvång, uppstår frågan vad den person skall göra som redan innehar en sådan apparat men som av någon anledning inte kan få tillstånd tiU fortsalt innehav. Enligl slyrelsen bör man här tänka sig någon form av inlösningsförfarande i likhet med vad som nu sker med vapen i vissa situationer.

Den i förslaget till fuUmaklslag intagna bestämmelsen angående reklam om integriletsfarUg apparatur föranleder kritik från en del remissinslanser. Gotlands handelskammare och försvarets forskningsanstalt anser att bestämmelsen bör utgå. Anstalten motiverar sill avstyrkande med alt del knappast är sannolikt alt den som vill skaffa sig apparatur för all kunna olovligen lyssna på en människa låter sig påverkas av en erinran om all han vid missbruk kan straffas. Information om lagstiftning lUI skydd för den personUga integriteten bör lämnas i andra och effektivare former. Liknande synpunkler framförs av länsåklagaren i Kopparbergs län. Han menar atl den föreslagna beslämmelsen är principieUt mindre lämpUg och i viss mån unik. Pressens samarbetsnämnd vill kraftig understryka nödvändigheten av att hålla en klar gräns mellan tryckfrihetsförordningens område och den marknadsrättsliga lagstiftningens område. Vid lillämpningen av den föreslagna beslämmelsen bör aUmän domstols behörighet ulanför tryckfrihetsprocessen därför begränsas tiU framslaUning som uppenbarligen saknar betydelse för sådan informaiion och åsiktsbildning som ingår i den aUmänna opinionsbUdningsprocessen.

Prop. 1975:19 73

7 Departementschefen 7.1 Inledning

Den lekniska utvecklingen har medfört all del under senare år kommU fram en mångfald nya apparater för ljudupptagning, ljudöverföring och fotografering. Den moderna tekniken har gjort del möjligl alt lUlverka mikrofoner, radiosändare, bandspelare och kameror i sådant format all de läll kan döljas i kläder, tändsticksaskar, pennor och andra bruksföremål. Vissa apparatlyper kan ulan svårighet anbringas i väggar och möbler eUer annars placeras på sådani sätl alt de lätt undgår upptäckt. Det finns också avlyssningsapparatur och kamerautruslning som tillåter hemlig avlyssning eUer smygfoiografering på stora avstånd. Förstärkare, transistorer, motstånd, kondensatorer, högtalare och övriga komponenter som kan ingå i en avlyssningsutrustning men vUka för övrigt har en mångfald olika legala användningsområden säljs i dag i den vanliga butikshandeln. Även apparatur som är särskilt utformad för avlyssningsändamål finns att köpa, i vårt land bl. a. hos ohka postorderfirmor, vilka även lillhandahåUit s. k. byggsatser eUer enbart beskrivningar för tillverkning av t. ex. radiosändare. Priset på de oUka komponenterna i en avlyssningsutrustning är i aUmänhet lågt och mikrofoner, radiosändare, bandspelare och kameror i mikroformal kan numera framställas till jämförelsevis låg kostnad varför inle heller marknadspriserna för sådan utrustning behöver bli så höga atl de avskräcker från förvärv. Möjligheterna all med hjälp av dold apparatur skaffa sig underrättelse om andras förhållanden har således i hög grad ökat. Denna ulveckling har på många håll i världen väckt farhågor för missbruk. Även i vårt land har man pekat på de risker som föreligger alt avlyssningsapparaler och apparatur för smygfotografering kommer i händerna på personer som vill använda dem för alt utforska andras privatliv eller för atl sätta sig i besittning av affärs- eller yrkeshemligheter.

De rättsregler som finns i gäUande rätt till skydd för den personliga integriteten är i huvudsak intagna i 4 kap. brottsbalken (BrB), som innehåller bestämmelser om brotl mol frihel och frid. Av särskilt intresse i detla sammanhang är de brotl som regleras i 6-9 §§. Bestämmelsen om hemfridsbrott i 4 kap. 6 § försia stycket BrB föreskriver straff för den som obehörigen tränger sig in eller stannar kvar i annans bostad, vare sig del är rum, hus, gård eller fartyg och beslämmelsen om olaga intrång i paragrafens andra siycke föreskriver straff för den som på annal sätt obehörigen intränger eller kvarstannar i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annal dylikl ställe. Med bostad avses här inle endasi varaktig bostad ulan även tillfällig sådan, t. ex. ell hotellrum, en hytt på ett fartyg eller ell tält. Som exempel på lokaler som skyddas mol olaga intrång kan nämnas - förutom arbetsplatser — föreningslokaler, skolsalar samt trappuppgångar och andra gemensamma utrymmen i hyresfastigheter. Bestämmelserna om hemfridsbrotl och om

Prop. 1975:19 74

olaga intrång avser atl skydda den enskilde mot atl slöras bl. a. i sin bostad. Beslämmelserna utgör emellertid också etl visst skydd mol integriletskränkningar med hjälp av leknisk apparatur, efiersom etl sådani förfarande ibland förutsätter alt gärningsmannen måste bereda sig tillträde lill bostaden eUer lokalen för att anbringa den aktuella apparaturen.

Den som handgripUgen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eUer annal hänsynslöst beteende eljesl ofredar annan straffas enligl 4 kap. 7 § BrB för ofredande. Beslämmelsen är ett uttryck för att individen tillerkänns ell vidsträckt skydd mol att bli störd av andra människor och den är lillämplig oavsell var den angripne befinner sig. I fråga om individens skydd mol apparatur som kan användas lill hemUg avlyssning eller till smygfotografering lorde beslämmelsen i prakliken vara utan nämnvärd betydelse efiersom denna apparatur ofta kännetecknas jusl av det förhållandet atl den gör det möjligt atl kränka en persons integritet ulan atl vederbörande ens blir medveten därom. Etl förfarande som innebär atl någon olovligen lyssnar lill telefonsamtal eUer bereder sig lUlgång till postförsändelse, telegram eller annat telemeddelande som är under befordran genom post- eller televerket är straffbelagt som brytande av post- eUer telehemlighet enligl 4 kap. 8 § BrB. Den som olovligen bereder sig tillgång lill 1. ex. brev eUer telegram som avlämnats lill adressalen kan straffas för intrång i förvar enligt 4 kap. 9 § BrB men endasi under förutsättning att meddelandet förvarals under lås eUer varil förseglat eller tillslutet på annal sätt.

Beträffande alla de nu nämnda integritelskränkningarna gäller all de är straffbara endast som fullbordat brotl, aUtså inte redan på försöks- eUer förberedelsestadiet.

Av betydelse i detla sammanhang är även vissa regler som inle tillkommit för alt skydda enskUda personer mol integrilelsangrepp men som begränsar rätlen all inneha och använda teknisk apparatur som kan användas till intrång i enskildas angelägenheter.

Telefonreglemenlel (1963:18) innehåller sålunda förbud mol all apparat eller ledning av vad slag det vara må, som inte lillhör televerket, utan verkets medgivande anbringas på eUer anslules lill televerkets apparater eller ledningar. Beslämmelsen innebär bl. a. alt användandet av s. k. telefonadaplrar eUer andra lekniska hjälpmedel för avlyssning av såväl telefonsamtal som andra samtal eller för utnyUjande av telefonnätet som strömkälla är förbjudet om del inle företas med televerkets medgivande. Syftet med bestämmelsen är emellerlid endasi att skydda televerkels egendom mot åverkan. En överträdelse av förbudet som görs av en telefonabonnent kan enligl reglementet få till följd alt hans telefon blir avstängd. Om en sådan åtgärd riktas mol en utomstående abonnent, kan frågor också uppkomma om en lillämpning av den allmänna straffbestämmelsen om brytande av telehemlighet.

Av lelefonreglementet framgår vidare atl televerket inle i annat faU än när del med slöd av lag har förordnats om avlyssning får vidta eUer liUåla sådana anordningar beträffande telefonnätet, som är avsedda all bereda

Prop. 1975:19 75

person ulom televerket möjlighet atl avlyssna samtal på telefonnätet utan alt minst en av de samtalande vet om det. Bestämmelsen hindrar inte televerket från att tiUhandahåUa abonnent extra hörtelefoner, talregislreringsapparaler och andra sådana anordningar, som gör alt andra personer än de samtalande kan ta del av ett telefonsamtal.

I en del specieUa faU föreligger möjlighet atl ingripa mot användningen av leknisk apparatur av den anledningen att dess begagnande är störande. Som exempel kan anföras domstols offentliga förhandlingar. Enligt 5 kap. 9 § rättegångsbalken (RB) ankommer del på rättens ordförande all upprällhålla ordning vid rättens sammanträden och alt meddela därför nödiga föreskrifter. Skulle ordföranden exempelvis finna all en privat bandupptagning är störande kan han förbjuda den. Den som inte efterkommer en sådan föreskrift kan enligl 9 kap. 5 § RB dömas lUl böler.

Radiolagen (1966:755) innehåUer en föreskrift som anger atl ingen får inneha eUer använda radiosändare utan särskUt tUlstånd av Kungl. Maj:l eller myndighet som Kungl. Maj:l bestämmer. I övrigl finns det f. n. inga beslämmelser som hindrar alt akustisk apparatur fritt får tUlverkas, importeras, exporteras, försäljas och innehas.

I RB, lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. och i lagen (1973:102) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internalioneU bakgrund finns bestämmelser som ingående reglerar myndighels rält all på grund av misstanke om vissa brott hålla kvar och undersöka post-och telegrafförsändelser och alt avlyssna telefonsamtal För sådana ålgärder krävs i allmänhel tillstånd av domstol.

Inskränkningar i rätlen atl begagna leknisk apparatur för avlyssning eller inspelning kan även följa av andra regler. Den som inle har rätt alt delta i eller lyssna till en viss förhandling, t. ex. domstols överläggning lill dom, lorde inle heUer ha rätt all bereda sig lUlgång till vad som däri förekommer med hjälp av avlyssnings- eUer inspelningsapparalur. Någon annan sanklionsmöjUghel än rälten all avlägsna apparaturen torde dock vanligen inte föreligga i dessa faU.

Del är givet all upplysningar om enskUds privala angelägenheter eller om affärs- och yrkeshemlighet, som anskaffas på obehörigt säll, kan missbrukas. Ibland kan uppgiflssamlarens syfte vara att chikanera vederbörande, ibland kan införskaffandet av upplysningarna ingå som elt led i en brottslig verksamhet t. ex. utpressning.

Del finns vissa regler som förbjuder obehörigt yppande av hemliga uppgifter. Enligl lelefonreglementet gäUer sålunda för televerkels personal atl uppgift om telefonsamtals innehåll eller om namn på de personer eller nummer på de telefonapparater, meUan vUka samtal har utväxlats, inle får delges andra än de samtalande eUer abonnenterna på de vid samtalet använda telefonapparaterna eller någon som är befullmäkligat ombud för en av dessa personer. Undanlag från dessa bestämmelser föreskrivs bl. a. för de fall i vUka annorlunda har stadgats i lag. Liknande

Prop. 1975:19 76

beslämmelser gäller beträffande telegram och telex enUgl telegrafreglementei (1959:582). Televerkels personal undertecknar också en särskild lyslnadsförbindelse i överensstämmelse med nyss återgivna beslämmelser. Brott mot tystnadsplikten kan vidare medföra ansvar enligl 20 kap. 3 eller 4 § BrB. Uppsåtlig telefonavlyssning som görs av televerkets personal kan ibland vara lovlig, nämligen när avlyssningen ingår som ell led i personalens tiänsteåligganden. För andra tiänstemän i offentlig tiänst finns beslämmelser om tystnadsplikt i oUka specialförfatlningar och i 20 kap. 3 § BrB. Även för andra än offentligt anställda finns i vissa faU regler om tystnadsplikt i skilda författningar t. ex. vad gäUer advokater saml bank- och sjukvårdspersonal.

En pubUcering av obehörigen åtkomna upplysningar kan någon gång beivras med stöd av BrB:s beslämmelser om förtal och vissl skydd för näringsidkares yrkeshemligheter har skapats genom lagen (1931:152) med vissa bestämmelser om illojal konkurrens. En del bestämmelser till skydd för enskUds personliga förhållanden eller för affärs- och yrkeshemligheter finns även i l.ex. dalalagen (1973:289) och inkassolagen (1974:182). I övrigt lorde själva offentliggörandet av obehörigen åtkomna uppgifier inte vara straffbart även om del förorsakar skada, olägenhet eller i varje fall obehag för den vars privala angelägenheter blir röjda.

Sammanfattningsvis kan sägas alt del i gällande lagliflning visserligen finns bestämmelser som kan användas för atl bekämpa åtskilliga former av kränkningar av privatlivet men atl rättssystemet f. n. likväl inle synes erbjuda ell tiUräckligt effektivt skydd mot de ökade risker för integriletskränkningar som framför alll den moderna transistor- och fololekniken medför. De beslämmelser i gäUande rält som ger del mest fullständiga skyddel mol obehörigt anskaffande av information är de som i första hand tar sikte på skyddel för post- eller telehemligheten. Del bör därvid särskUt understrykas atl vanliga telefonsamtal är skyddade mot avlyssning som görs av utomstående ulan lov av någon av de samtalande. I övrigt ger bl. a. beslämmelserna om hemfridsbrott och olaintrång också ett visst skydd mol kränkningar av nu aktueUt slag. En i en privatbostad eller på en arbetsplats i hemlighet gjord installation av avlyssningsapparalur kan sålunda som jag lidigare nämnl ibland endasi komma lill stånd genom en i och för sig straffbar handling, exempelvis ell hemfridsbrotl eller ell olaga intrång. Mot inlegriletsangrepp utanför sådana lokaliteter som avses med beslämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång eller i fall då avståndsverkande apparatur kommer lill användning är skyddet väsentligt sämre. Möjligheten alt inskrida med straffrättsliga sanktioner synes här föreligga endasi i de undantagsfaU då beslämmelserna om ofredande och om intrång i förvar kan bli tillämpliga. Belräffande utnyttjandet av information om annans privala förhållande medför bestämmelserna om lyslnadsplikt, när de är tillämpliga, skydd mol olovligt yppande och därmed jämförbara ålgärder. I övrigt är det främsi genom bestämmelserna om förtal som något skydd kan anses föreUgga. Inom arbetet och yrkeslivel finns däremot vissl skydd mot all förelags-

Prop. 1975:19 77

hemligheter förs lill utomståendes kännedom. Någon molsvarande aUmän regel lill skydd för privala förhållanden finns däremot inle. Vad jag nu har anföri har lell mig till slutsatsen alt ytteriigare lagstiftningsåtgärder bör komma lill stånd i syfte att förstärka den enskUdes skydd både mot integriletskränkningar av det slag som nu beskrivits och mot ett obehörigt uinyttjande av informaiion om hans personliga förhållanden. Förslag till sådan lagsliftning i vad avser inlegriletsangrepp med hjälp av akustisk apparatur lades i september 1970 fram av integritelsskyddskommiltén. Kommittén har i etl senare delbetänkande lagl fram förslag tiU lagstiftningsåtgärder mol fotografering och filmning medan dess arbete med övriga frågor om utnyttjande, t. ex. genom offentliggörande av material om annans privala förhållanden, ännu inte har sluiförts.

Kommittén framhåller i silt delbetänkande (SOU 1970:47) Skydd mot avlyssning, att det framslår som önskvärt alt ett systematiskt rättsskydd uiformas för den personliga integriteten. Detta begrepp kan enhgt kommitténs mening anses vara liktydigt med den enskildes anspråk på alt informationer om hans privala angelägenheter inle skall vara tillgängliga för eller få begagnas av utomstående utan hans vilja. Ifrågavarande bestämning betyder enligt kommittén inle mer än alt en ram anges inom vUken den enskilde kan skyddas mol inlegriletsangrepp. I vad mån ett sådant skydd bör beredas honom beror därutöver på en avvägning av den enskildes inlegritetsanspråk mot det intresse som föranleder angreppet. Den gjorda bestämningen av inlegritetsbegreppet syfiar sålunda inte till att närmare ange vad som bör betraktas som den enskildes privata angelägenheter. Det torde enligl kommillén inte heller vara möjligt alt åsiadkomma en fullständig uppräkning av dessa företeelser. Praktiskt hänger frågan samman med arten av del angrepp som hotar den enskilde. Frågan bör därför lösas i samband med att olika angreppsformer behandlas.

Från denna utgångspunkt föreslår kommittén straffrättsliga åtgärder mol olovlig avlyssning medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud. Kommittén har därvid valt att i huvudsak anknyta de föreslagna reglerna liU beslämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång. Vad gäller ålalsrälten föreslår kommittén atl samma regler som i detta hänseende nu gäller för hemfridsbrotl och olaga intrång som ej är grovt skall bli tillämpliga i fråga om de nya straffbestämmelserna. I belänkandel behandlas även frågan om räll för den vars integritet kränkts genom sådant brott som det här är fråga om att erhålla ersättning för det lidande som kan ha åsamkats honom. Kommittén finner atl sådant ideellt skadestånd bör kunna tillerkännas den kränkte på ungefär samma säll som i dag gäller i fråga om ärekränkning. Kommittén föreslår även all vissa näringsrättsliga förbud mot all ulan tillstånd inneha radiosändare ulvidgas till all omfatta även byggsats för tillverkning av sådan sändare. Dessutom föreslås regler om import och överiålelse av radiosändare. För alt möta eventueUa framtida behov av ytterligare näringsrättsliga åtgärder beträffande olika slag av avlyssnings- eUer inspelningsapparater föreslår kommittén en särskild fullmaklslag i ämnet. Lagen innehåller föreskrifter

Prop. 1975:19 78

om innehav, imporl, försäljning och reklam, vUka föreskrifter avses skola träda i lillämpning efter särskilt beslul därom av Kungl. Maj:l.

Under remissbehandlingen har huvuddragen i utredningsförslaget fåll etl positivt mottagande. Från flera håll har man understrukit behovet av en snar lagstiftning i syfte atl tUlförsäkra den enskUde ett förstärkt rättsligt skydd mol alt hans privata förhåUanden kommer till andras kännedom. I fråga om enskildheter i förslagel har dock en del kritik förekommit. Några remissinstanser har även satt i fråga om inte kommilléns slulbelänkande borde avvaktas innan någon lagändring vidtas.

Som jag tidigare nämnl finns det ett påtagligt behov av ytterUgare lagstiftningsåtgärder liU skydd för den personliga integriteten. I likhet med kommittén anser jag det i princip önskvärl att ett systematiskt skydd utformas på detta område. Som kommittén anför kan emeUertid den enskildes anspråk på all informationer om hans privata angelägenheter inle skall vara lillgängliga för eUer få begagnas av utomstående mot hans vilja knappast upprätthållas fullt ul. En avvägning måste alllid ske mellan den enskildes krav på skydd för sin integritet och andra inlressen som visserligen kan vara oförenliga med detta men som av andra skäl framslår som berättigade. Om alllså en samlad lösning över hela integritelsområdet framstår som önskvärd bör det å andra sidan vara möjligl att även på delta område gå fram i etapper och söka åstadkomma lösningar på de områden där behovet av lagstiftningsåtgärder framslår som särskilt trängande. Enligt min mening utgör del område som kommittén behandlal i sill belänkande SOU 1970:47 ell sådant. Kommittén har visserligen nyligen avgivit sitt andra delbetänkande (SOU 1974:85) Fotografering och integritet. Betänkandet är f. n. föremål för remissbehandling. Det finns enligl min mening inle någol hinder mot att de förslag angående åtgärder tUl skydd mot integriletskränkningar med hjälp av akustiska hjälpmedel som jag här kommer atl presentera genomförs innan slutlig ställning las lUl de förslag som kommittén lagt fram i silt andra delbetänkande.

Kommittén har vall all i första hand begagna sig av straffrättsliga sanktioner för all söka komma tiU rätta med risken för integritetsangrepp med akustiska hjälpmedel. Möjligheten all med en reglering av näringsrättslig karaklär inskrida mot förekomsten av den lekniska apparatur som del här är fråga om för alt minska riskerna för missbruk och öka skyddet för integriteten kan som kommittén funnit få praktisk effekt mot en del apparater. Andra apparater kan lätt sältas samman av komponenter som för fuUkomligl legala ändamål finns i den aUmänna handeln. Enbart en näringsrätlslig reglering kan därför inle förväntas medföra ett tiUräckligt skydd för den personliga integriteten även om en sådan självfallet bör komma till användning i den mån den kan göras effektiv. Med hänsyn härtill anser jag i likhel med kommittén och en övervägande remissopinion att tyngdpunkten hos skyddet för integriteten gentemot angrepp med leknisk apparatur i försia hand måste läggas på straffrättsliga ålgärder. Atl på delta sätt använda straffet som primär sanklionsform när det gäller handlingar som kan uigöra mycket kännbara kränkningar av enskilda personers inlressen torde inte heUer strida mol

Prop. 1975:19 79

vedertagna principer i svensk rält. En slraffrättsUg reglering medför dessulom den fördelen atl apparatur som använls för inlegriletsangrepp kan förverkas. Jag delar även kommUténs uppfattning all del vid sidan av beslämmelser om siraffsanklioner finns behov av en ordning som innebär alt den som utsatts för obehörig avlyssning blir berättigad till skadestånd för det Udande som kan ha vållats honom genom avlyssningen. En sådan reglering framstår inte bara som skäUg ulan kan även vänlas få en beiydande preventiv effekl.

Jag föreslår därför atl nya regler införs av den innebörden all olovUg avlyssning straffsanktioneras, atl skadestånd skall kunna utdömas för det Udande som genom den olovUga avlyssningen kan ha vållats den kränkte saml all näringsrällsliga ålgärder införs i den utsträckning sådana åtgärder både kan förväntas medföra elt beaktansvärt skydd för den personliga integriteten och framstår som praktiskt genomförbara. Den närmare utformningen av dessa nya bestämmelser kommer jag att återvända tUl längre fram.

Frågan om skydd för den personliga integriteten mol bl. a. olUlbörlig avlyssning och fotografering har på senare tid även varit föremål för nordiska överläggningar. Nordiska rådet har antagit två rekommendationer rörande lagstiftning på inlegrilelsskyddels område. I den ena (27/1971) uppmanas regeringarna alt vidta ålgärder för att åstadkomma elt effektivt skydd av privatlivels fred på de områden där ell tillfredsställande skydd nu inle föreUgger. Den andra rekommendationen (13/1972) går ul på att regeringarna skall sträva efter atl uppnå enhetUghet om verkningarna av de regler som man ämnar genomföra belräffande privata personregister. Nordiska ministerrådet har i sina berättelser lill Nordiska rådets 20 :e och 21 :a sessioner vidare framhållil alt man här står inför ett nytt lagsliftningsområde och att del därför är angelägel all man söker komma fram lill enhetliga värderingar angående behovet av skydd för den personliga integriteten och på grund härav också strävar efter principielll enhetliga lösningar.

Som jag lidigare redovisat (4.1) har lagstiftning till skydd mol obehörig avlyssning med hjälp av teknisk apparatur genomförts i Danmark, Finland och Norge medan molsvarande lagstiftning f. n. saknas i vårt land. Med hänsyn härliU är del sålunda inte bara angeläget alt svensk lagstiftning inom del berörda området av integriletsskyddel kommer till slånd så skyndsamt som möjUgt utan även all man vid utformningen av dessa nya bestämmelser söker tUlgodose de tidigare redovisade önskemålen om principiellt enhetliga lösningar.

7.2 Utformningen av straffbestämmelserna

Kommillén har föreslagil alt det straffrättsliga skyddel mot avlyssning skall gälla endasi för sådana lokaler eller platser som avses med beslämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång. Denna avgränsning av del straffbara området har kritiserats av flera remissinstanser.

Prop. 1975:19 80

För egen del vill jag tUl en början betona all jag i princip delar kommitténs uppfattning atl den enskildes behov av skydd för sina privala angelägenheter gör sig särskilt starkt gällande inom hans bostad, vilket område ju också är primärt skyddat enligl gällande bestämmelser om hemfridsbrotl och olaga intrång i 4 kap. 6 § BrB. Jag är vidare medveten om all del från renl juridiskl-syslemalisk synpunkt kan framstå som en betydande fördel om de nya reglerna om olovUg avlyssning kan anknytas lill dessa redan gällande straffbestämmelser. Den av kommittén förordade ordningen skuUe emeUertid innebära atl det inte kommer atl finnas någol som helst skydd mol olovUg avlyssning på platser där det likväl från den enskildes synpunkl selt kan framstå som minst lika önskvärt alt del ges etl effektivt skydd mot hemliga ålgärder för atl avslöja hans privala förhållanden. Enligt min mening har sålunda även bulikskunder, reslau-rangbesökare, gäster eller andra lillfäUiga besökare som uppehåller sig i annans bostad eUer personer som befinner sig i bilar eUer Uknande ell berättigat krav på att kunna känna sig Irygga gentemot åtgärder av det slag som det här är fråga om. All t. ex. en restaurangägare skulle ha rätt all i hemlighet avlyssna privata samtal mellan gästerna i hans lokal finner jag klart otUlfredsstäUande. EnUgl min mening bör därför obehörig avlyssning var den än äger rum i princip kunna bedömas som ett brott mot den personUga integriteten. Enbart den omständigheten all en avlyssning företas på en plals som den som blir utsatt för kränkningen saknar förfoganderätten över bör sålunda inte tUläggas någon avgörande betydelse i della sammanhang. Min slutsals blir därför att de nya beslämmelserna om olovlig avlyssning inle lämpligen bör begränsas tUl de platser som avses med beslämmelserna om hemfridsbrott och olaga intrång.

Vid ulformningen av de nya bestämmelserna har kommittén vall alt beivra såväl öppna som dolda angrepp med hjälp av avlyssningsapparatur. Såsom dåvarande departementschefen framhöll i direktiven till kommillén och i överensstämmelse med vad jag själv här irUedningsvis har anfört är emellertid det utmärkande för flertalet av de apparater som det nu är fråga om att de möjliggör alt man i hemlighet kan inhämta upplysningar om annans privata förhållanden. Det är sålunda framför aUl de egenskaper hos apparaturen som medger att den kan användas helt dold som gör den så farlig, eftersom den enskilde på grund härav oftast saknar möjligheter atl skydda sina privata angelägenheter mot denna typ av inlegriletsangrepp. Under sådana förhållanden anser jag det vara mest angelägel att samhället söker stävja missbruket av dolda avlyssningsapparater till men för individens integritet. Öppna integritetsangrepp i syfte att olovligen skaffa informaiion om annans privata angelägenheter lorde bli sällsynta. 1 den mån sådana kan komma all företas, kan även de visserligen anses siraffvärda, men den enskUde har dock i dessa fall helt andra möjligheler alt själv vidta åtgärder lUl förekommande av sådant missbruk. Vidare torde det redan nu finnas möjligheler atl i vissa faU beivra sådana förseelser med stöd av bestämmelsema om ofredande i 4 kap 7 § BrB. Under vissa omsiändigheler kan även brott

Prop. 1975:19 81

mol upphovsrätten föreligga. Jag anser således all del föreslagna utbyggda skyddet mol integrilelsangrepp med hjälp av akustisk apparatur i princip bör begränsas tUl all avse sådant missbruk som utförs med dold apparatur. En sådan lösning synes även stämma bäst överens med den reglering på della område som redan gäller i andra nordiska länder.

Kommitléns förslag atl avlyssnings- och inspelningsapparat inte skall få begagnas på arbetsplats ulan stöd i avtal mellan arbelsgivare och anställd har föranlett slarkl delade meningar bland remissinstanserna. Förslagel, som bör ses mol bakgrund av del förhållandet all kommittén avsett all inom de områden som omfattas av bestämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång söka reglera inle bara den användning av sådan apparatur som sker i hemlighet utan även det öppna bruket av dessa tekniska hjälpmedel, har i sina huvuddrag tillstyrkts av löntagarorganisationerna. Från andra håll har förslaget däremoi mötts av såväl principieUa betänkligheter som oUka påpekanden avseende förfatlningsmässiga hinder och prakliska lillämpningssvårigheler.

Jag har i del föregående föreslagil en ordning som innebär all det utbyggda skyddet mol inlegritelskränkningar med hjälp av akustisk apparatur skall omfatla endast sådan obehörig avlyssning som sker med hjälp av dold apparatur. Överfört på arbetslivet medför denna lösning atl all hemlig avlyssning på arbetsplatser i princip blir förbjuden. Della innebär atl bara sådan avlyssning med hjälp av dold apparatur som sker med de anslälldas vetskap och samiycke blir tillåten. Del kan enligl min mening inte heller finnas något berättigat behov inom arbetslivet av en mer vidsträckt rätt på detta område.

Vad åter gäller den användning av nu aklueU apparatur som sker öppet finns det till en början skäl framhålla alt del här i många faU är fråga om naluriiga hjälpmedel av lyp snabbtelefoner och personsökare som normalt inle skapar några som helst problem från integriletsskyddssynpunkt. Några bestämmelser för atl reglera användningen av sådan apparatur synes mig inte behövliga. Detsamma gäller användningen av t. ex. bandspelare för protokollering av vad som sägs vid elt sammanlräde. När det däremoi gäller sådan avlyssning eller inspelning som sker för atl kontroUera viss tUlverkning eUer andra arbetsmoment intar jag i likhet med löntagarorganisationerna en motsatt slåndpunkt. Personalavlyssning kan inte vara moliverad annat än möjligen i rena undanlagssilualioner, t. ex. om en sådan ålgärd av någon anledning skulle krävas för att tUlgodose arbetstagarnas säkerhet. Enligl min meningbör den i sisinämnda fall inle tillålas utan slöd i kollektivavtal. Det är mol bakgrund härav klarl all del finns ett behov av en reglering av denna fråga. Jag vUl emellertid i detla sammanhang hänvisa till vad chefen för dåvarande inrikesdepartementet anförde i riksdagen den 1 november 1973 (prol. 1973:124 s. 81) med anledning av en fråga angående övervakning av arbetstagare med hjälp av intern television nämligen all frågor av detla slag bör lösas i försia hand genom förhandlingar mellan arbetsgivaren och berörda arbetstagarorganisationer. Den sålunda angivna principen bör

6 Riksdagen 1975 1 saml Nr 19

Prop. 1975:19 82

givetvis vara tillämplig även i fråga om den typ av lekniska hjälpmedel som är aktuell i delta sammanhang. Vid sådani förhållande och då frågan om de författnings- och avtalsmässiga förutsätlningarna för en sådan ordning nu är föremål för ulredning inom arbetsrältskommillén (In 1971:03) finner jag övervägande skäl tala för all man i della sammanhang även för arbetsplatsernas del nöjer sig med all reglera den hemliga användningen av akustiska hjälpmedel. Jag vill tillägga, all om frågan inte skulle få sin lösning inom ramen för de avtal som kan komma lill stånd på grundval av resultatet av arbetsrättskommitléns arbete, kommer jag all omedelbart ompröva min slåndpunkt i denna fråga.

Beträffande utformningen av de nya straffrättsliga bestämmelserna till skydd för den personliga integriteten mol angrepp med akustisk apparatur delar jag kommitténs uppfattning att det är nödvändigl atl använda förhållandevis allmänt hållna beskrivningar av själva det straffvärda beteendet. I annal faU riskerar man atl gärningar som kan vara väl så siraffvärda som de vUka omfattas av gärningsbeskrivningen blir mer eUer mindre godtyckligt utelämnade från del straffbara området. Del är således inle möjUgl all exakt beskriva vare sig själva gärningen eUer de akustiska apparater som kan komma att omfattas av förbudet. Av vad jag lidigare har anfört framgår all de nya straffbestämmelserna skall rikta sig mol all obehörig avlyssning som sker i hemlighet, dvs. med hjälp av dold apparatur eller under andra förhåUanden som innebär alt den som blir utsatt för åtgärden är hell omedveten därom. I motsats tUl vad som förordats av kommittén bör sålunda reglernas lUlämpningsområde inle begränsas i lokalt hänseende. På grund härav synes del emellertid nödvändigt alt söka åsiadkomma sådana avgränsningar i lagtexten atl de företeelser som skall skyddas blir särskilt angivna. I annat faU skulle t. ex. en ornitolog som lyssnar på fåglar eUer den legitima användningen av talregislreringsapparaler m.m. kunna komma all omfattas av den nya bestämmelsen. Jag föreslår därför — i överensstärhmelse med vad som gäller i dansk och norsk rält - alt del nya slraffbudet utformas på del sättet att skyddet mot hemlig avlyssning i försia hand begränsas tUl att omfaita samtal mellan andra. Även om hemlig avlyssning eller upptagning av annal än tal kan utgöra en kränkning av den personliga integriteten framslår del enligl min mening som mesl angeläget med ell slraffskydd för jusl muntliga kommunikationer. Härigenom uppnås även en önskvärd tydlighet i straffbudet. För atl inte t. ex. diktamina skall falla utanför del straffbara området bör bestämmelsen dessulom skydda tal i enrum.

I delta sammanhang uppkommer också frågan huruvida skyddel mot olovlig avlyssning med dold apparatur skall gälla även vid olika sammankomster. En åtskillnad måste därvid göras mellan å ena sidan sammankomst vartill allmänhelen har tillträde och å andra sidan sammankomst till vUken allmänheten inle äger tillträde. Beträffande det förstnämnda slaget av sammankomster har kommittén föreslagit atl den straffrättsliga regleringen inle skall bU tillämplig. De remissinstanser som särskilt yttrat sig i denna fråga har tillstyrkt eUer lämnat detta förslag

Prop. 1975:19 83

ulan erinran. Även jag hyser den uppfattningen all lillräckliga skäl inle föreligger att utsträcka skyddet mol de inlegritetskränkande ålgärder som nu är i fråga lill all avse även sammankomster som aUmänheten har tillträde lill. Del bör därför även i fortsätiningen i princip vara tillåtet för deltagare eller åhörare all vid allmän sammankomst använda bandspelare och andra lekniska hjälpmedel för all lyssna lill och upplaga vad som där öppet försiggår. För övrigl torde såsom kommittén framhållit den omständigheten atl sammankomsten är offentlig anses innebära all elt tyst medgivande föreligger från anordnarens sida all de närvarande får bruka leknisk apparatur. Skulle däremoi begagnandet av den akustiska apparaturen ske på elt störande säll eller utgöra elt led i en kränkning av någons upphovsmannarätt, torde åtgärden liksom hittills kunna beivras. Ej heller anser jag atl del i detta sammanhang finns anledning atl vidta någon ändring i vad som f. n. gäller beträffande myndigheters sammankomster som är öppna för allmänheten, t. ex. domstolsförhandlingar. Som jag tidigare har anfört gäller i fråga om domstols offentliga förhandlingar enligt 5 kap. 9 § RB alt del ankommer på rättens ordförande att upprätthålla ordning vid rättens sammanträden och att meddela därför nödiga föreskrifter. Om ordföranden finner atl en privat bandupptagning t. ex. är störande kan han förbjuda den (jfr JO 1969 s. 39). Den som inle efterkommer en sådan föreskrift kan enligl 9 kap. 5 § RB dömas lill böler. Skulle däremoi ena parlen under rättegången i hemlighet med hjälp av tekniska hjälpmedel avlyssna eller spela in motparternas interna överläggningar lorde straffansvar för elt sådani förfarande kunna komma i fråga enligl den av mig föreslagna nya bestämmelsen (jfr JO 1968 s. 165).

Vad åter angår frågan om inlegritelsskydd vid sammankomst vartill aUmänheten inte har tiUlräde släUer sig saken någol annoriunda. Kommillén har i denna del uttalat alt det bör vara förbjudet för enskild att spela in på band vad som avhandlas på sådan sammankomst eUer alt på annat sätt bereda utomstående möjlighet alt åhöra vad som där förekommer eftersom sådana ålgärder i och för sig innefattar en kränkning av övriga deltagares integritet. Delta ställningstagande baseras på uppfattningen all det här inte föreligger några särskilda skäl som kan motivera atl förfarandel bör vara lillålei ulan tvärtom talar andra synpunkter för ell förbud. Kommittén pekar därvid på att det i annal fall bl. a. föreligger risk för atl inspelningar från sådana sammankomster dellagarna ovetande kommer i utomståendes händer. Kommitténs överväganden i denna del har under remissbehandlingen föranlett endast några uttalanden av delvis kritisk innebörd.

Jag är ense med kommittén atl vad som avhandlas vid etl sammanlräde eller annan sammankomst lill vilken allmänhelen inte har tillträde inte bör de närvarande ovetande kunna komma till utomståendes kännedom. Skyddet mot olovlig avlyssning eUer inspelning bör således i princip omfatla även sådana sammankomster. Som jag tidigare har anföri har jag emellerlid föreslagil all den nya straffbestämmelsen i försia hand skall

Prop. 1975:19 84

rikta sig mol olovlig avlyssning eUer inspelning i hemlighet av andras samtal, dvs. samtal som vederbörande inle själv deltar i. Fråga uppstår då om det även vid sammankomster som inte är offentliga bör finnas ell skydd mol all någon som deltar i mötet de andra ovetande på mekanisk väg lar upp vad de säger. ProblemsläUningen är här en helt annan än vid övriga fall av olovUg inspelning. Intresset av skydd kan enligt min mening inte anses vara delsamma när det gäller mötesdeltagarna sinsemeUan som beträffande hemliga inspelningar av interna samtal mellan utomstående personer. Inspelningen har ju i det första faUel endasi liU följd all vad som har sagls mellan dellagarna blir bevarat på annat säll än genom minnesfunktioner och eventueUa skriftUga uppteckningar. Det finns sålunda anledning anta atl en inspelning vid ell slutet möte i övervägande anlalel faU enbart fyller en rent praktisk funktion. Visserligen kan del som kommittén påpekat finnas risker för att en inspelning som tagils upp vid etl slutet möte sedermera kan komma i en utomståendes besittning. En sådan fara kan emellertid alltid sägas föreligga belräffande information som av olika anledningar bör undandras andras kännedom. Jag har därför kommit till slutsatsen all de regler som enligl vad jag lidigare har anföri bör finnas lill skydd för den som deltar i sammankomster som inle är offentliga skall avse endast den som inte deltar i överläggningarna eller som har beretl sig tillträde lill sammankomsten på ell obehörigt sätt. En sådan lösning innebär också all överensslämmelse även på denna punkl nås mellan de svenska reglerna och vad som f. n. gäller i Danmark och Norge.

Kommittén har övervägt om det finns anledning all - i likhet med vad som gäller om telefonavlyssning - föreslå all polis eUer andra myndigheler skaU få en särskild räll att använda integritetsfariig apparatur i sill arbete med all bekämpa brolt. Kommittén har dock stannat för all della inle bör vara möjligt. Denna ståndpunkt har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser men har också kritiserats av en del instanser. Sålunda har domarföreningen ifrågasatt om inle det ovillkorliga integritets-skyddet bör vika för all underiätla brottsbekämpningen, under förutsättning alt del ges stränga processuella garantier mol missbruk, i analogi med bestämmelsema om telefonavlyssning. Länsslyrelserna i Älvsborgs och Kalmar län anser att frågan om användning av inlegrilelsfarlig apparatur i brottsbekämpande syfte bör övervägas ylterligare och överåklagaren i Malmö har föreslagil att polisen efter domstols prövning bör medges rätt att använda inlegrilelsfarlig apparatur i samlliga de fall där förutsättningar för anordnande av telefon- och poslkonlroll är uppfyllda.

Jag delar i alll väsentligt de synpunkter som kommillén anfört mol en användning av inlegrilelsfarlig apparatur i brottsbekämpande syfte. Jag anser sålunda alt del f. n. inte finns skäl alt lUlåla polisen att använda sådan apparatur i slrid med de aUmänna bestämmelser som enligl vad jag nyss har anföri bör gälla för olovlig avlyssning. Jag vill i delta sammanhang också hänvisa tUl vad jag har uttalat i direktiven till de sakkunniga som jag nyligen fått Kungl. Maj:ts bemyndigande alt tillkaUa för all göra

Prop. 1975:19 85

en översyn av de olika regler som nu finns om telefonavlyssning (Ju 1974:08). Jag framhåller därvid bl.a. alt även om telefonavlyssning otvivelaktigt är en effektiv spaningsmetod vid vissa slag av myckel allvarliga brotl som är svåra all komma ål enbart med andra meioder bör del emellertid med hänsyn lUl ingreppels karaklär inle få förekomma i andra fall än då del motiveras av starka samhällsintressen. De sakkunniga bör, framhålls del, därför överväga om gällande regler om lillämpningsomrädel för telefonavlyssning innefattar en lämplig avvägning mellan intresset av ell slarkl skydd för den enskUdes privatliv och samhällets iniresse av effektiva medel i brottsbekämpningen. I direktiven anförs vidare atl en viklig uppgift för de sakkunniga blir atl undersöka om del är möjligl all ytterligare stärka rällssäkerhelsgaranlierna vid telefonavlyssning. I della syfte bör de se över bl. a. reglerna om förfarandet vid tillståndsprövningen. En annan fråga som bör uppmärksammas vid utredningsarbetet är om kretsen av de personer som har rätt all la del av del upptecknade materialet kan begränsas ytterligare. Dessutom uttalar jag bl. a. all under översynen av lelefonavlyssningsreglerna kan frägor om förslärkning av integriletsskyddel på områdei aklualiseras. 1 den mån sådana frågor har omedelbart samband med det givna lagsliflningsuppdragel bör de sakkunniga kunna föreslå reformer också i sådana hänseenden. De sakkunniga bör därvid samråda med integritelsskyddskommiltén. De sakkunniga bör även vara oförhindrade att — om det visar sig nödvändigt — föreslå sådana ändringar i 1952 års lag om särskilda tvångsmedel i vissa brottmål som föranleds av översynen belräffande reglerna om telefonavlyssning.

Med hänsyn lill det nära samband som råder mellan den översyn som den tillsatta ulredningen sålunda kommer all företa belräffande beslämmelserna om telefonavlyssning vid förundersökning m.m. och frågan om användning av integrilesfarlig apparatur i brottsbekämpande syfte finns del enligl min mening anledning för utredningen alt även ta upp denna

fråga. Sammanfattningsvis vill jag sälunda föreslå en straffbestämmelse som

riktar sig mol olovlig avlyssning eUer inspelning som sker i hemlighet, dvs. i regel med hjälp av dold apparatur oberoende av var denna olovliga avlyssning eller upptagning äger rum. Beslämmelsen bör omfaita avlyssning eller upptagning av samtal mellan andra, tal i enrum och förhandlingar vid sammanträden eller sammankomster vartill allmänheten inte har tUlträde, om gärningsmannen inte själv deltar i förhandlingarna eller om han obehörigen har berett sig lilliräde till sammanträdet eller sammankomsten. Brottet bör betecknas som olovlig avlyssning och regleras i en särskild ny paragraf i 4 kap. BrB. Denna paragraf bör placeras efter straffbestämmelsen om intrång i förvar i nämnda kapitel och betecknas 9 a §. Från slraffbudet bör undantas sådana fall av olovlig avlyssning som nu straffsanktioneras enligl 4 kap. 8 § BrB såsom brytande av telehemlighet.

Den av kommittén föreslagna straffbestämmelsen till skydd mol anbringande av lekniska hjälpmedel för avlyssning eller inspelning har

Prop. 1975:19 86

tillstyrkts av alla remissinslanser som har yttrat sig i frågan.

Kommillén har pekat på all angrepp på annans integritet med leknisk apparatur typiskt sett försiggår i olika momeni. Det försia momentet beslår då i all apparaturen anbringas. En radiosändare placeras i en viss lokal eller en anordning för telefonavlyssning ansluts lUl en telefonapparat. Det andra momentet består sedan i att den anbragta apparaturen används, dvs. radiosändaren sätts i funktion eller telefonavlyssningen börjar. I della andra moment ingår självfallel också alt man lill en början gör en bandinspelning som senare avlyssnas. Del ligger i sakens nalur all del inle sällan kan bli svårt att styrka alt en avlyssnings- eller inspelningsapparalur som påträffats under sådana omständigheter alt man kan ulgå ifrån att den som anbringat den haft uppsåt att i hemlighet avlyssna eller spela in andras samtal, verkligen också har använls för delta ändamål. Under sådana förhållanden anser jag det välmotiverat att i preventivt syfte straffbelägga även ett hemligt anbringande av sådan apparatur som det här är fråga om. Med en sådan ordning vinner man samtidigt den fördelen all apparaturen kan förklaras förverkad enligt beslämmelserna i 36 kap. 2 § BrB, efiersom anbringandet då kommer att vara en befallning med apparaturen som ulgör brolt enligl BrB. Den av kommittén föreslagna straffbestämmelsen i denna del bör emellertid uiformas på elt något annorlunda sätt än vad kommittén förordat. Behovet av ändring hänger bl. a. samman med del förhållandet atl jag i motsats tUl kommittén inle velat begränsa den nya straffbestämmelsens räckvidd lill endast sådan avlyssning eller upptagning som sker på vissa platser utan tUlstånd av den som förfogar över platsen i fråga. Av vad jag lidigare har anfört framgår vidare all en olovlig avlyssning ibland kan uigöra även elt brott mol telehemlighet som bestraffas enligl 4 kap. 8 § BrB, t.ex. vid olovlig avlyssning av andras telefonsamtal. Med utgångspunkt i principen om en såvitt möjligl likformig behandling av likartade fall bör därför anbringandet av t. ex. en lelefonadapler i avsikt alt olovligen bereda sig tillträde till ell telefonmeddelande Slraffsanktioneras, om straff införs mol atl anbringa t. ex. en radiosändare i en telefon för all avlyssna vad som sker i elt rum eller annat ulrymme, där en telefonapparat är uppställd. Jag föreslår därför atl den nya beslämmelsen får omfaita både del fallet där anbringandet av apparaten skett med uppsåt alt föröva sådan gärning som enligl vad jag tidigare har förordal utgör olovlig avlyssning och del där installationen sker för atl söka bryta telehemligheten på säll som sägs i 4 kap. 8 § BrB. Från en straffbestämmelse med denna innebörd måste undantag dock göras för fall då gärningsmannen är förfallen lill ansvar för fullbordat brotl. Annars skulle denne kunna drabbas av dubbla straffsanktioner. Eftersom beslämmelsen i 4 kap. 8 § BrB om brytande av telehemlighet även avser telexmeddelande bör förfarandet i lagtexten beskrivas som anbringande av tekniskt hjälpmedel och inte såsom kommittén föreslagit som ett anbringande av tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud. Då ansvar ådöms enligt denna beslämmelse, bör som brottsbenämning användas, när fråga är om bry-

Prop. 1975:19 87

lande av telehemlighet, förberedelse lill brytande av telehemlighet saml, när fråga är om olovlig avlyssning, förberedelse till olovlig avlyssning.

7.3 Regler om åtal

Kommillén har förordal all varken olovlig avlyssning eUer förberedelse till sådant brott bör få åtalas, om inte målsäganden anger brottet till åtal eller åtal finnes påkaUal ur allmän synpunkl. Bestämmelsen om åtal i 4 kap. 11 § BrB bör därför enligt kommittén ändras i enlighet därmed. Kommilléns förslag till ålalsregel har inle föranlett någon erinran vid remissbehandlingen.

Enligt 4 kap. 11 § BrB får bl.a. hemfridsbrotl eUer olaga intrång som inte är grovt, ofredande som inle förövats på allmän plals eller intrång i förvar åtalas av åklagare endast om målsägande anger brottet tUl åtal eller om ålal är påkallat ur allmän synpunkl. Kommillén, vars föreslagna straffbestämmelse om olovlig avlyssning — som lidigare redovisats — sluter an till gällande rätts beslämmelser om hemfridsbrotl och olaga intrång, anser atl del ligger nära till hands atl även belräffande regler om ålal jämföra olovlig avlyssning med hemfridsbrotl och olaga intrång. Kommillén har framhållit att åklagares åtalsrätt när del gäUer hemfridsbrotl och olaga intrång har inskränkts av i huvudsak två skäl. För det första har man ansett all dessa brott är förhåUandevis vanUgl förekommande. Genom alt föreskriva särskilda villkor för åtal när brottet inte är grovt kan man undvika att polis- och åklagarmyndigheternas arbetsbörda belastas i opåkallal hög grad. För del andra kan ell ålal ibland strida mot målsägandens intresse. Han kan sålunda önska undgå den publicitet som etl ålal kan föra med sig. Kommillén ultalar för sin del i delta sammanhang atl en beslämmelse som syfiar till att på vissl sätl skydda den enskildes integritet självfallet inte bör tillämpas så att den enskildes integritet kränks på annal sätt. Hänsyn bör därför i stor utsträckning tas till målsägandens intresse. Del andra av de båda skäl som ansetis motivera en inskränkning av åklagares ålalsrält i fråga om hemfridsbrotl och olaga intrång gör sig alltså, menar kommittén, med stor styrka gäUande också belräffande olovlig avlyssning. Enligl kommitténs mening bör följaktligen enahanda vUlkor som gäUer för räll till ålal för hemfridsbrotl och olaga intrång gälla i fråga om olovlig avlyssning. Del förulsälls därvid alt det endasi i sällsynia undantagsfaU kommer all föreligga skäl alt finna åtal vara påkallat ur allmän synpunkl, när målsäganden önskar alt ålal inle skall väckas. Belräffande motsvarande spörsmål i fråga om den gärning av förberedande nalur som särskilt straffbeläggs i del av kommittén föreslagna Iredje stycket av 4 kap. 6 a § BrB har kommittén anfört att målsägandens intresse av att få inverka på åtalsfrågan inle kan anses väga lika lungt som i fråga om en fullbordad inlegrilelskränkning, eftersom rällegången i della fall inte kan antas i särskUl hög grad komma alt ställa hans enskilda förhåUanden i

Prop. 1975:19 88

bUckpunklen. Enligt kommittén kan man emellertid inle heller i detla sammanhang frånkänna hans egen inslällning lill frågan om ålal aU betydelse. Det skulle vidare vara i viss mån säreget om lagstiftningen skuUe föreskriva strängare vUlkor för ålal när fråga är om fullbordat brotl än när gärningen avbrutits på ett förberedande stadium.

Jag delar i princip de synpunkter på ulformningen av åtalsreglerna som kommUlén anlagt. Del ligger även enligt min mening i sakens natur atl slor hänsyn bör tas till målsägandens egen instäUning när del gäller frågan huruvida elt brott som innebär ell angrepp mot hans personUga integritet skaU beivras. Jag har emeUertid med avvikelse från kommitléns förslag förordat en straffbestämmelse som innebär att all olovlig avlyssning som görs i hemlighet, oberoende av var åtgärden äger mm, bör slraffsanktioneras. Denna lösning får bl. a. lill följd all olovUg avlyssning på platser som aUmänheten har lillträde lUl, t. ex. i butiker eller på restauranger, kommer alt falla under del nya slraffbudet. Brolt av detla slag bör enligl min mening, på grund av del allmänna samhällsintresse som får anses föreUgga alt över huvud taget kunna beivra brotl som förövas på aUmänna platser, ligga under åklagares aUmänna åtalsplikt. I övriga faU bör emellerlid med hänsyn lill målsägandens iniresse angivelse från denne föreligga för att åtal skall få anställas, om inle ålal finnes vara påkallat ur allmän synpunkt. Motsvarande regler bör även gäUa då del är fråga om förberedelse till olovlig avlyssning. Däremoi bör det belräffande förberedelse lill brytande av telehemlighet, i likhet med vad som f. n. gäller för det fullbordade brottet, inle råda någon inskränkning i åklagares plikt atl väcka ålal för sådani brott. Jag föreslår att beslämmelsen om ålal i 4 kap. 11 § BrB uiformas i enlighet med de av mig här uppdragna rikllinjerna.

7.4 Skadestånd

Kommillén har förordal atl den som utsätts för olovlig avlyssning bör få rätt liU skadestånd för det Udande som kan ha vållats honom genom denna ålgärd. När del gäller ulformningen av en bestämmelse härom har kommillén vall alt i den numera upphävda 6 kap. 3 § strafflagen (SL) göra en hänvisning lill den föreslagna straffbestämmelsen om olovUg avlyssning. Kommilléns förslag till en sådan skadeståndsregel har tillstyrkts av flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan. RÅ och överåklagaren i Stockholm har tillagt atl del enligl deras mening synes följdriktigt all del öppnas möjUghet att utdöma ideellt skadestånd även vid brytande av post- eUer telehemlighet.

Beslämmelserna i 6 kap. 3 § försia slyckel SL, enligl vUkel lagrum vedergällning skuUe givas för lidande, som genom brolt mol personliga friheten eller genom ärekränkande gärning får anses någon tillskyndat, har sålunda upphävts och ersatts med vissa beslämmelser i den nya skadeståndslagen. Vad särskUt gäUer ersättning lör lidande till följd av vissa brottsliga gärningar så innebär dessa nya regler atl den skadelidandes

Prop. 1975:19 89

StäUning förbättras i vissa avseenden för alt - som jag uttalat i prop. 1972:5 — åsiadkomma en närmare anpassning lill modern rättsuppfattning. Sålunda har beslämmelserna om skyldighet alt utge ersällning för lidande lill följd av brott.utvidgats tiU all omfaita också vissa andra faU av brottsligt ofredande än brott mol den personliga integriteten. Vidare har ersättning för lidande genom ärekränkning utvidgats tiU alt gälla även "dylik brottslig gärning". I specialmotiveringen lill den nya beslämmelsen finns en närmare redogörelse för innebörden av den nya reformen. Vid en genomgång av de brolt som kunde tänkas medföra ersättning för personligt lidande enligt de nya bestämmelserna anförde jag belräffande brotten i 4 kap. BrB bl. a. alt hemfridsbrotl (4 kap. 6 § försia stycket BrB) regelmässigt innefattar etl ofredande och all även olaga intrång (4 kap. 6 § andra slyckel BrB) under vissa förhållanden bör kunna betecknas som ofredande i förslagets mening. Vidare uttalade jag alt själva brottet ofredande enligl 4 kap. 7 § BrB självfallel hör hit. Jag konstaterade lill slut i detta sammanhang att den gjorda uppräkningen inte hade anspråk på atl vara fullständig. Del kunde sålunda enligl min mening inle uteslutas alt ersättning för lidande bör utgå även vid andra brotl än de här nämnda. Jag ansåg emellerlid alt del fick ankomma på domstolarna alt med beaktande av grunderna för siadgandel och deltas lydelse avgöra hur långl man bör gå när det gäller atl genom skadeståndsansvar ingripa mot straffbara förfaranden, som innefattar angrepp på den personliga integriteten och därigenom förorsakar annan ell personligt lidande. Vad jag sålunda anförde godtogs av riksdagen.

På de grunder som kommillén anföri biträder jag dess förslag, att den som utsätts för olovUg avlyssning bör få rätt till skadestånd för del lidande som kan ha vållats honom genom avlyssningen. Som jag lidigare vid flera lillfällen påpekat finns det ell nära samband mellan del föreslagna nya brottet olovlig avlyssning och bestämmelsen om straff för brytande av post- eller telehemlighet. Jag delar därför den uppfattning som framförts av några remissinstanser atl del i delta sammanhang också bör öppnas möjlighet all utdöma ideeUl skadestånd vid brott mol de i 4 kap. 8 § BrB givna beslämmelserna om brytande av post- eller telehemlighet. Vidare föreligger slora likheter meUan de nu nämnda brotten och intrång i förvar 4 kap. 9 § BrB. Ersättning för lidande bör således i princip kunna tillerkännas även den som utsätts för etl brolt av delta slag. En sådan lösning som innebär all man får en enhellig skadeståndsrättslig reglering för alla fridsbrolt lorde för övrigl ocksä Ugga väl i linje med vad som anfördes vid skadeståndslagens tillkomst. Den av mig förordade ordningen innebär även ell närmande till t. ex. dansk rält där ideellt skadestånd medges för bl. a. kränkning av en persons "fred eller aere". Jag föreslår därför alt 5 kap. 1 § skadeståndslagen ändras på del sättet all där givna bestämmelser om ersällning för lidande blir tillämpliga vid brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning. Belräffande frågor om bl. a. storleken av ersättning för lidande enligl beslämmelsen i 5 kap. I § skadeståndslagen

Prop. 1975:19 90

kan jag i della sammanhang nöja mig med alt hänvisa lill vad jag har anfört i frågan i specialmotiveringen till denna beslämmelse.

7.5 Regler om rättegången

Ett spörsmål som inle behandlats av kommillén och inle heUer berörts av någon av remissinstanserna gäller frågan om offentlighet vid domstolsförhandling. Problemel kan emellerlid inle förbigås i della sammanhang. Huvudprincipen i svensk rält återfinns i 5 kap. 1 § RB. 1 denna paragrafs första stycke stadgas all förhandling vid domstol skaU vara offentlig. Från denna huvudregel finns undanlag som anges i paragrafens övriga siycken. Enligt andra stycket får rälien förordna, alt förhandling skaU hållas inom stängda dörrar om det kan anlas, att vid förhandUngen skaU förekomma något, som är slötande för anständigheten och sedUgheten, eller all lill följd av offentligheten någol kan uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet bör hållas hemligt för främmande makt. Förordnande, som nu har nämnts, får också meddelas om anledning förekommer att tiU följd av offentligheten yrkeshemlighet skuUe röjas. Enligl paragrafens Iredje stycke får vidare rätten i mäl om ansvar för utpressning, om målsäganden begär del eller rälien på annan grund finner del lämpligt, förordna, att förhandling skall hållas inom slängda dörrar. Förhandling, som under förundersökning i brottmål äger rum vid domstol, skall hållas inom slängda dörrar, om den misstänkte begär del eller rälten finner atl offentligheten skulle vara lill men för ulredningen. Vidare skall i brottmål, när skäl är därtill, förhandling som angår personundersökning, sinnesundersökning eller annan ulredning rörande den tilltalades levnadsomständigheter och personliga förhållanden i övrigt, äga rum inom slängda dörrar. Enligt fjärde styckel fär vissa förhör hällas inom slängda dörrar och i femte stycket föreskrivs alt om del i andra fall är föreskrivet för särskilt fall, atl förhandling får hållas inom slängda dörrar, skall det gälla. Bestämmelser i della ämne finns i bl. a. giftermålsbalken, föräldrabalken och lagen (1931:152) ined vissa beslämmelser om illojal konkurrens. Någon beslämmelse som skyddar målsäganden mol att hans personliga angelägenheter kan komma all röjas vid rällegång om ansvar för brotl som innebär angrepp mol hans personliga integritet finns således inte, om man undantar regeln i 5 kap. 1 § Iredje styckel i fråga om mål om ansvar för utpressning, vilken regel tillkom för atl i möjligaste mån förebygga den olägenhel som består i all del genom rällegång mol en utpressare kan komma atl ges en ökad offentlighet ål jusl sådana förhållanden som målsäganden velat dölja (se prop. 1934:15). Somjag tidigare betonat i samband med ulformningen av de nya bestämmelsema om åtal för olovlig avlyssning och förberedelse därtill bör när del gäUer brott av hithörande slag skälig hänsyn om möjligl las liU målsägandens intressen. Det torde ligga i sakens natur att ett brott som olovUg avlyssning kan leda till att högst personliga förhåUanden kan komma alt

Prop. 1975:19 91

bU röjda genom brottet och all ell uppenbarande av dessa förhållanden vid en offentiig domstolsförhandling av målsäganden kan upplevas som så besvärande all syftet med lagstiftningen i viss mån anses förfelat. Nämnda förhållande lorde inle sällan kunna få till följd att en målsägande drar sig för att anmäla etl faU av olovlig avlyssning för poUsen för all inle riskera all vissa uppgifier om hans privatliv dras fram i offentlighetens ljus vid en kommande domstolsförhandling mot gärningsmannen. För att den föreslagna nya lagstiftningen om olovhg avlyssning inle skall få sådana följder bör ell lillägg göras lill nuvarande bestämmelser i 5 kap. I § tredje styckel RB. 1 samband därmed synes det också finnas anledning all ge dessa regler en någol annorlunda utformning än de f. n. har. Jag föreslår sålunda att nämnda beslämmelser ändras så att föruiom i mål om ansvar för utpressning även i mål om ansvar för olovUg avlyssning förhandling får hållas inom stängda dörrar, om rätlen finner att offentligheten skulle vara till men för enskild. Jag vill framhålla all efiersom sådani men nästan alllid får anlas föreUgga i mål om utpressning torde ifrågavarande ändring inle komma all leda liU någon skillnad i sak i förhållande till vad som f. n. gäller beträffande möjUghelen alt hålla förhandling inom slängda dörrar i mål om ansvar för brolt av detla slag. Eftersom beslämmelsen i 4 kap. 8 § BrB om brytande av post- eUer telehemlighet kan innefatta olovlig avlyssning och då såväl mål om ansvar enligl denna paragraf som jämlikt 4 kap. 9 § om intrång i förvar kan tänkas beröra högst personliga förhållanden anser jag det för enhetlighetens skull följdriktigt all även förhandlingar i sådana mål skall kunna hållas inom slängda dörrar.

I skadeståndslagen (1972:207) stadgas i 5 kap. I § all beslämmelserna i denna lag om skyldighet atl ersätta personskada skall tiUämpas ocksåi fråga om lidande, som någon tillfogar annan genom brolt mol den personliga frihelen, genom annal ofredande, som innefattar brott, eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning. I motiven lill denna lagstiftning uttalas att bland förmögenhelsbrott som samtidigt kan innebära ofredande, som avses i nyssnämnda lagrum, bör också nämnas utpressning (9 kap. 4 § BrB) och försök till della brott. Talan om ersättning för lidande i samband med utpressning kan således komma atl föras med stöd av skadeståndslagens regler och en sädan talan behöver inte nödvändigtvis alllid vara kumulerad med en ansvarslalan. Vid sådant förhållande anser jag del lämpligt alt bestämmelsen i 5 kap. I § Iredje stycket RB, såvitt avser utpressning, i motsats lill vad som nu gäller inle bör omfatla enbart mål om ansvar utan även mål om ersällning för skada på grund av sådant brotl. Jag har också föreslagil all reglerna i 5 kap. 1 § skadeståndslagen om skadestånd för lidande som någon tillfogar annan genom brott skall omfatla jämväl brotten olovlig avlyssning, brytande av post-och telehemlighet och intrång i förvar. Vid sådant förhållande bör möjligheten till att hålla förhandling inom slängda dörrar inle heller i dessa fall begränsas lill enbart mål om ansvar för sådant brotl.

Prop. 1975:19 92

7.6 Näringsrättsliga åtgärder 7.6.1 AUmänna överväganden

Somjag tidigare har påpekat är straff-eller skadeslåndsrättsliga åtgärder inle de enda medel som slår tiU buds när det gäller atl söka skydda den personUga integriteten mol angrepp med hjälp av inlegrilelsfarlig apparatur. Man kan vid sidan därav också länka sig möjUghelen att genom en reglering av näringsrätlslig karaktär få en mer eUer mindre omfattande kontroll över spridningen av sådana lekniska apparater som del här är fråga om. Sådana ålgärder skulle inte bara kunna förstärka skyddel mol integrilelsangrepp med hjälp av skilda tekniska hjälpmedel utan också, såvitt nu gäller akustisk apparatur, få en direkt betydelse från brottsförebyggande synpunkl. De näringsrällsliga ålgärder som här kan vara aktuella avser import, lillverkning, försäljning eller innehav av viss apparatur. I gällande rätt har i fråga om tekniska apparater av nu diskuterat slag sådana åtgärder vidtagits enbart beträffande innehav och användning av radiosändare. Syftel med denna lagstiftning har emeUertid inte varil alt försvåra integrilelsangrepp med sådan apparatur utan bestämmelsen ingår som elt led i strävandena alt upprällhålla nödvändig ordning i eterutrymmet. 1 övrigt finns f. n. en liknande näringsrättslig reglering också i fråga om vissa varor eller vissa lyper av apparater belräffande vilka man bedömi alt det föreligger en påtaglig risk för atl varan eller apparaturen skaU komma alt användas lill men för någons säkerhet. Bestämmelser av detla slag åierfinns bl. a. i explosiwaruförord-ningen (1949:341), vapenlagen (1973:1176) och förordningen (1959:312) om förbud mot innehav av vissa stiletter m. m. De varor eller apparater som nu nämnda bestämmelser omfattar har sålunda bedömts som så farliga för medborgarnas personliga säkerhet all en särskild reglering avseende bl. a. imporl, tillverkning, handel och innehav bedömts nödvändig. Beträffande all den akustiska apparatur som jag inledningsvis beskrivit kan del sägas atl den i och för sig har sådana egenskaper alt den förhållandevis läll kan komma att missbrukas till skada för enskild person. Utgår man från enbart detla förhåUande kan del därför måhända göras gällande all del här finns elt myckel omfattande behov av näringsrällsliga ålgärder. Som kommittén emellertid påpekat är en förulsätlning för näringsrällsliga ingripanden av nu aktuellt slag alt de kan vidlas någorlunda generellt. Så snart undantag från viss ålgärd måste tillåtas i stor utsträckning finns del sålunda anledning räkna med alt effekten av åtgärden bUr aUtför uttunnad. För bedömningen av denna fråga är del som kommillén framhålUt av största vikt alt söka fastställa i vad mån och i vilken omfaltning en viss apparatur har nyttiga användningsområden och i vilken utsträckning del mol bakgrund härav och med hänsyn till övriga föreUggande omständigheter finns möjlighet all i praktiken åstadkomma lillräcklig kontroll av reglernas efterlevnad.

Prop. 1975:19 93

Av kommitténs redogörelse framgår alt en del av de akustiska apparater som jag lidigare beskrivit och som i och för sig kan användas på sätt som ulgör fara för annans integritet har en mångfald olika nyttiga användningsområden, som det helt saknas anledning alt inskrida mot. Förstärkare, högtalare, hörtelefoner och bandspelare har många personer av olika kategorier behov av i olika sammanhang. Det är därför inle praktiskt möjligl att ange några särskilda användningsområden som är typiska för dessa apparater. Mikrofoner finns av flera oUka slag. Generellt sett förekommer mikrofoner i alla sammanhang där ljudupptagning sker. Delta gäUer bl. a. vid gudstjänster, föreläsningar, konserter, musikinspelningar, diktamina, medicinsk verksamhet, vibralionsmälningar inom maskintekniken, ordergivning i såväl civUa som miUlära sammanhang, radio- och televisionsutsändningar samt olika fritidssysselsättningar. Vissa typer av mikrofoner har mera speciella användningsområden. Detta är bl. a. fallet med den typ av mikrofoner som är så utformade all de redan från början är hell kamouflerade eller i varje fall är så små all de lätt kan döljas. Vissl behov av alt kunna dölja mikrofoner föreligger bl. a. vid olika evenemang där publik är närvarande, t. ex. vid en del televisionsutsändningar, radioinspelningar och föredrag. Vid dessa liUfällen skuUe del kunna verka onödigt störande och minska intrycket av äkthet, om man använde mikrofoner av vanligt slag. Del bör emellerlid i della sammanhang också observeras att ett legitimt behov av liU omfånget små och följaktligen också lätt dölj bara mikrofoner givetvis kan tänkas förekomma i en mångfald andra sammanhang. Även spikmikrofoner, dvs. mikrofoner som påverkas av vibrationerna i elt föremål t. ex. en vägg, kan användas för ljudupptagning i legitimt sammanhang. Ljudkikare och mikrofon med parabolisk reflektor används, när man har behov av alt uppfånga ljud från långt håll. Nalurintresserade, t. ex. ornitologer, har nytta av sådana mikrofoner för atl lyssna lUl eller spela in fågelsång. Även i samband med andra nalurstudier kan dessa mikrofoner vara värdefulla hjälpmedel. De används vidare vid idrottsreferat och liknande program i radio och television, t. ex. för att återge ljudet av en ishockeyklubbas slag mot pucken. De ökar sålunda åhörarens eller tillarens känsla av alt direkt uppleva skeendet. I fråga om användningsområdet för radiosändare kan det i delta sammanhang räcka med alt hänvisa lill televerkets normer för meddelande av tillstånd enligt 2 § radiolagen. Dessa normer innebär alt en ansökan om tUlstånd i regel kan hänföras liU en av åtta huvudgrupper. Dessa huvudgrupper är: 1. Kommunikalionsradioanlägg-ningar, som används av t. ex. taxi, brandkår, transportföretag, industrier.

2. Sändare för fjärrslyrningsändamål, t. ex. för öppnande av garagedörrar.

3. Sändare, som används såsom personsökare inom stora arbetsplatser.

4. S. k. trådlösa mikrofoner, dvs. sändare med kort räckvidd som sänder till en i närheten placerad mottagare och där mollagaren i sin lur är förbunden med en högtalaranläggning. Trådlösa mikrofoner används av t. ex. artister, konferencierer, radioreportrar och föreläsare. 5. Sändare för sändning av meddelanden mellan fasta stationer. 1 dessa fall används i

Prop. 1975:19 94

regel telefon eller annan Irådbunden överföring. Men när del måste ställas höga krav på alt förbindelsen hålls öppen kan radiosändning erfordras. 6. Amalörradiosändare. Dessa används av sändaramatörer med certifikal efter godkända prov. 7. Sändare som används för medicinska ändamål. Sådana sändare har mycket kort räckvidd. 8. Privalradiosändare. Dessa sänder alla på samma frekvens, del s. k. medborgarbandet. Till denna grupp hör bl. a. de s. k. walkie-lalkieapparalerna.

Det bör slulligen nämnas atl de enskilda komponenterna i all apparatur för avlyssning, bl. a. transistorer, har en mångfald olika användningsområden inom hela områdei för elektronik.

Den akustiska apparatur som del nu är fråga om har sålunda en mängd nyttiga användningsområden. Jag ansluler mig därför till kommilléns uppfattning atl en näringsrätlslig lagstiftning, i de faU där en sådan lagstiftning över huvud laget är möjlig, skulle bU svårhanteriig och få ringa praktisk effekl i fråga om framför allt förstärkare, högtalare, hörtelefoner, bandspelare och transislorrelän.

Det återstår då att la ställning lill frågan om några näringsrätlsliga ingripanden bör vidlas belräffande mikrofoner, telefonadaplrar och radiosändare. Jag vUl därvid lill en början peka på det förhållandel all utvecklingen inom elektroniken under senare lid har fått till följd all del numera blivit möjligl atl framställa nyssnämnda apparater i mikroformal. Della förhållande har medfört alt t. ex. radiosändare och mikrofoner f. n. kan framställas i väsentligt mindre format än vad som tidigare varit faUel. Orsaken lill denna strävan mol mikroformal bör ses mol bakgrund av all små apparater har ålskilliga fördelar från lekniska och kommersiella synpunkler. Små apparater är sålunda bl. a. lättare atl hanlera, t. ex. all flytta från plats lill plals. De är vidare lättare all skydda mot fukt och kyla. De är som regel även mindre känsliga för vibrationer och andra yttre störningar. Av slor betydelse i della sammanhang är också del förhållandet all små föremål ofta är billigare atl tillverka och därför kan säljas lill lägre priser än motsvarande produkt i större utförande. Detla medför i sin lur att del blir möjligt atl tillverka föremålet i slora serier, någol som ylterligare förbilligar produkten. Även om apparaternas litenhet underlättar dess användning i inlegritetskränkande syfte anser jag således - i likhet med kommittén - all enbart mikroformalet inle i och för sig kan få uigöra en lillräcklig anledning alt vidta näringsrätlsliga åtgärder mot produkten.

Vad härefter särskilt gäller mikrofoner så har jag mot bakgrund av vad jag tidigare anfört angående dessas slora användningsområde kommil lill den uppfattningen att ett generellt ingripande mot sådan apparatur måste anses hell uteslutet. De enda tänkbara ålgärderna skulle vid sådani förhållande kunna riktas mol vissa lyper av mikrofoner, nämligen dels mikrofoner som konstruerats så all de lätt kan döljas, dels spikmikrofoner saml ljudkikare och mikrofon med parabolisk reflektor.

Som jag tidigare har anfört har små mikrofoner elt stort legitimt användningsområde och enbart den omständigheten alt apparaten är lilen

Prop. 1975:19 95

bör som nyss nämnts inte kunna uigöra en lillräcklig orsak för elt ingrepp med näringsrätlsUga ålgärder. Det lorde inte heller vara meningsfullt all söka åsiadkomma en reglering som främsi tar fasta på mikrofonens hölje. Av min tidigare redogörelse framgår nämligen all mikrofoner kan placeras i de mesl skiftande slag av höljen för alt därigenom kamouflera innehållet, t. ex. i en reservoarpenna. Härtill kommer slutligen också den omständigheten att maierial som behövs och beskrivningar för lillverkning av sådana mikrofoner är lätt lillgängliga saml all möjUghetema till en effektiv kontroll av etl evenluelll förbud mol tillverkning, import och innehav av på vissl sätt utformade mindre mUtrofoner sannolUcl är myckel obelydliga.

Liknande synpunkler kan också anföras belräffande s. k. spikmikrofoner. Dessa mikrofoner är genom en särskild hållare eUer annan fästanordning förenad med en spik, som t. ex. kan slås in i en vägg. Själva mikrofonen är i regel av s. k. kontaklmikrofontyp. Mikrofoner av sådant slag används bl. a. på elgitarrer. Också andra vanligen förekommande mikrofoner än konlaklmikrofoner kan användas. Hållare som kan användas som fäste för en mikrofon finns alt tillgå i handeln. De begagnas för etl slorl anlal andra syften. Trots all spikmikrofoner lämpar sig särskilt väl för att begagnas för Ulegilim avlyssning, delar jag därför kommilléns mening atl del skuUe vara ändamålslöst all vidta särskilda näringsrätlsliga ålgärder mot dem, eftersom sådana ålgärder läll skulle kunna kringgås. För övrigt synes inte färdiggjorda spikmikrofoner saluföras i Sverige.

Beträffande ljudkikare och mikrofon med parabolisk reflektor vill jag framför aUt peka på den omständigheten atl sådana mikrofoner sätts samman av komponenter som är lätt tiUgängliga i handeln och alt beskrivningar hur denna sammansättning skall gå till redan har förekommit i svensk press. Detta medför all en näringslagsliflning på områdei skulle bli myckel svårkontrollerad. Jag biträder därför kommilléns mening alt det f. n. inte finns skäl atl föreslå en sådan lagstiftning belräffande dessa mikrofoner.

Vad jag nu anföri belräffande ljudkikare och mikrofon med parabolisk reflektor gäller i allt väsentligt också i fråga om telefonadaplrar. Konstruktionen av dessa är nämligen så enkel atl vem som helst, även om han inle har särskilda tekniska kunskaper och färdigheter, kan tillverka dem. Del måste därför enligl min mening bedömas som utsiktslöst atl söka uppnå en effektiv konlroU över tillverkning, imporl och innehav av telefonadaplrar.

Sammanfattningsvis delar jag sålunda på i huvudsak anförda grunder kommilléns uppfattning, som även lämnats utan erinran av fiertalel remissinslanser, all det i fråga om den i delta avsnitt behandlade apparaturen inle f. n. bör genomföras någon särskild näringsrätlslig reglering.

Prop. 1975:19 96

7.6.2 Radiosändare

Som jag anföri inledningsvis finns det f. n. vissa näringsrättsliga restriktioner angående innehav och användning av radiosändare. Dessa bestämmelser är intagna i radiolagen och har som tidigare nämnts endast lill syfte all upprällhålla en nödvändig ordning i elerutrymmet. Med radiosändare förstås enligl denna lag anordning för sändning av ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vUkas frekvens är lägre än 3 000 gigahertz och vUka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare. I 2 § radiolagen föreskrivs att radiosändare här i rikel eUer på svenskl fartyg eUer luftfartyg ulom rikel får innehas eller användas endasi av den som erhåUil lUlstånd av Kungl. Maj:l eller av myndighet som Kungl. Maj:l bestämmer. Den som åsidosätter denna bestämmelse kan enligt 10 § dömas till böter eUer fängelse i högst etl år, varjämte radiosändaren kan förklaras förverkad. TUl radiolagen ansluler kungörelsen (1967:446) om radiosändare. Av denna författning framgår bl. a. all tillstånd för annan än statlig myndighet att inneha eller använda radiosändare meddelas av televerket.

Jag är i princip ense med kommittén och fiertalel av de remissinstanser som yllral sig i denna fråga atl ytterligare näringsrätlsliga ålgärder bör vidlas beträffande radiosändare för all därigenom försvåra integrilelsangrepp med hjälp av sådan apparatur. Enligt min mening måste nämUgen radiosändare anses vara särskilt farliga för den enskildes personliga integritet. Härtill kommer och detla är inte oväsentligt i sammanhanget all det på della område finns ell syslem med tillståndsgivning. En effektiv kontroU kan således åstadkommas utan alt en ny och kostsam konlroU apparat behöver tillskapas. En ändring av gällande bestämmelser på detta område i avsikt atl stärka integriletsskyddel torde inte heller behöva bli aUlför betungande i administrativt hänseende för vare sig sökandena eUer den tUlslåndsgivande myndigheten. Televerket har också ställt sig positiv till genomförandet av en sådan lösning.

Föreningen Sveriges sändareamalörer har föreslagit all den nya rättsliga kontrollen av radiosändare endasi skall omfatla radiosändare som är avsedda för obehörig avlyssning, dvs. radiosändare i mikroformal s. k. bugs som enligt föreningen f n. och under överskådlig tid framöver har ett utseende som hell avviker från sändare för legalt bruk. Jag vUl med anledning därav framhålla atl det väl kan göras gällande alt nyss nämnda apparater på grund av deras utformning och verkningssätt kan anses utgöra en belydligl siörre fara för den enskildes personliga integritet än vad som gäller för andra radiosändare. Som kommittén emeUertid påpekat kan otvivelaktigt även vanliga radiosändare användas på ell inlegritetskränkande sätl. Det kan t. ex. föreligga avsevärda svårigheier alt upptäcka en något siörre radiosändare. Förhållandena på platsen kan vara sådana all del är möjligl all effektivt dölja också etl relativt skrymmande föremål. Det är inte heller nödvändigt att sändaren är placerad i närheten av ljudkällan, efiersom en där placerad mikrofon

Prop. 1975:19 97

alltid kan förbindas med radiosändaren genom ledningar. Jag vill också betona att en reglering som enbart anknyler lill radiosändarens storlek eller utformning i övrigl inle bara kan ge upphov till besvärliga tolkningsproblem utan även kan få lill följd atl vissa inlegritetsfarliga apparater faller utanför lagens tillämpningsområde genom olika skenbara åtgärder som innebär alt beslämmelserna kringgås. Enligl min mening bör därför de näringsrällsliga åtgärder som nu är akluella av hänsyn till integriletsskyddel vidlas i fråga om alla slag av radiosändare oavsett deras slorlek.

En annan fråga av betydelse i detla sammanhang är om de nu aktuella av inlegritetsskyddssynpunkt betingade restriktionerna belräffande innehav och användning av radiosändare skaU omfaila även innehav av radiosändare som saknar mikrofon, batteri och antenn eUer som på annat dylikt sätt är ofullständig. Radiolagens nuvarande lydelse lorde nämligen endasi omfatta förbud mol innehav av kompletta radiosändare. Av kommitténs utredning framgår att del f. n. förekommer en viss handel både med ofullständiga radiosändare och separata komponenter för lillverkning av radiosändare.

Kommillén föreslår i denna del alt regleringen i radiolagen skall ulvidgas tUl all gälla även ofullständig radiosändare och byggsats för tillverkning av radiosändare. Förslaget har tillstyrkts av bl. a. televerket, som anser att en sådan utvidgning inte kommer att medföra några väsentliga ölägenheter för verket men väl underlätta kontrollen av lagens efterlevnad. Efter samråd med chefen för ulbildningsdeparlemenlel är jag för egen del beredd att accepiera en sådan lösning. Atl lagen f. n. varken omfattar radiosändare som är ofuUständig eller byggsals för lillverkning av radiosändare får anses uigöra en brist. En helt fri marknad för dessa varor kan otvivelaktigt utgöra en viss fara från inlegritetsskyddssynpunkt. Därtill kommer alt en sådan ordning innebär en allvarlig försvagning av televerkets kontrollmöjligheter efiersom den medverkar till atl redan gällande bestämmelser på detta område lätt kan kringgås. Vad däremot gäller olika enskUda komponenter till radiosändare är jag också hell ense med kommittén i dess bedömning all det får anses ogörligt att söka åstadkomma någon effektiv näringsrätlslig kontroll. Sådana delar är nämligen mycket vanligt förekommande och används i synnerligen stor omfaltning inom elektroniken. Jag viU inte bestrida all del — som hovrätten för Västra Sverige påpekat — i vissa fall kan komma atl uppstå svårigheier atl i praktiken dra en skarp gräns mellan ofuUständiga radiosändare och byggsatser, å ena sidan, och en samling komponenter, å andra sidan. Enligt min mening bör man dock av della skäl inle underiåla all i radiolagen föreskriva alt för rätt all inneha ofullständig radiosändare eUer byggsals för tillverkning av radiosändare krävs tillstånd tiU innehav av den fullständiga radiosändare som kan framställas av den aktuella varan. Som kommittén anfört torde en kommersiell försäljning regelmässigt ske med angivande av vad som kan framställas med hjälp av den utbjudna varan. Detta förhållande medför all etl förbud mol innehav ulan tillstånd av

7Riksdagen 1975 1 saml Nr 19

Prop. 1975:19 98

t. ex. en byggsats för lillverkning av radiosändare kan i väsenllig omfattning konlroUeras, även om del kan vara svårt all avgöra om en viss anhopning av komponenter ulgör en byggsats. I övrigl synes del inte kunna undvikas alt hithörande gränsdragningsproblem måste överlämnas ål rättstillämpningen.

Sammanfattningsvis vUl jag sålunda föreslå en ordning som innebär alt radiolagens syslem med tillståndsgivning ulvidgas lill att omfatla förutom innehav och användning av radiosändare, även innehav av ofullständig radiosändare och byggsals för tillverkning av radiosändare. Som jag tidigare har anfört skall televerket vid sin prövning av ansökan om tillstånd lUl innehav av radiosändare enligl gällande rätt endast ulgå från behovel av ordning i etern. Några närmare föreskrifter om normer för denna prövning har inte utfärdats. Det som blir utslagsgivande är därför den ifrågavarande radiosändarens lekniska kvaliteter och frekvensområde samt del behov sökanden har av radiosändaren. Dessa grunder skall självfaUet gäUa även i fortsättningen. Genom den av mig förordade lösningen med en utvidgad kontroU som även tar sikte på integriletsskyddel skall prövningen dessutom ske med utgångspunkt i en bedömning av risken för atl radiosändaren kan komma alt missbrukas i sådani avseende. Som kommittén framhållil kan man därvid inte uteslulande fästa avseende vid radiosändarens konstruktion. Av väl så stor betydelse i delta sammanhang bUr sålunda bedömningen av sökandens person och hans avsikter med sill innehav av radiosändaren. Jag vUl tillägga att den omständigheten atl någon innehaft radiosändare i avsikt atl använda den för olovUg avlyssning bör beakias i skärpande riktning när det kommer i fråga atl utmäta straff för otillåtet innehav av radiosändare.

Av vad som nu har sagls framgår atl ifrågavarande prövning kommer att bli en grannlaga uppgift. Redan enligt 3 § kungörelsen (1967:446) om radiosändare har televerket emellertid givits möjlighet att i den mån del behövs samråda med andra berörda myndigheter. Televerket kan således så snart behov därav uppkommer i etl enskilt fall inhämta särskilt yttrande från t. ex. polisen eller annan myndighet som kan bidra lill alt utredningen i ärendet blir så fullständig som möjligt. Jag vill i detla sammanhang även föruiskicka all jag, om vad jag nu har förordal godtas, har för avsikt all föreslå Kungl. Maj:t atl vidta en ändring i 6 § i kungörelsen om radiosändare av innebörd alt en avskrift av dom i mål om ansvar för olovlig avlyssning eller för brolt mol telehemlighet som innefattar sådan avlyssning eller förberedelse till brott som nu har sagts skall, om radiosändare använts vid brottet, sändas till televerket i likhel med vad som nu gäller belräffande avskrift av dom i mål om brolt mot 2 § radiolagen eller mol villkor som föreskrivits vid meddelande av tillstånd enligl 1 § samma lag. Genom en sådan rapporteringsskyldighet får televerket kännedom om brott som även kan föranleda verket alt återkalla ett tidigare meddelat tillstånd atl inneha och använda radiosändare.

Prop. 1975:19

1 överensstämmelse med vad kommillén har förordal bör samma påföljder som kan följa på otillåtet innehav av radiosändare - straff och förverkande - gälla om någon ulan tillstånd innehar ofuUständig radiosändare eller byggsals för tillverkning av radiosändare.

I fråga om imporl har kommittén föreslagil all del i radiolagen las in en ny beslämmelse som anger all radiosändare, ofullständig radiosändare samt byggsats för lillverkning av radiosändare får införas lill rikel endasi av den som här har tillstånd till innehav av radiosändare. Överträdelse av det sålunda förordade förbudet bör medföra påföljd enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, varom erinran kan göras i 9 § radiolagen.

Generaltullslyrelsen har i denna del konstaterat att möjlighelerna all förhindra avsiktliga överträdelser av elt sådant importförbud är begränsade bl. a. mol bakgrund av att övervakningen endast kan ske slickprovsvis. Delta är givelvis en olägenhel men efiersom etl importförbud likväl måste anlas få en beiydande preventiv effekl anser jag övervägande skäl tala för all förslaget genomförs.

1 likhel med kommillén anser jag vidare alt del i detla sammanhang finns anledning söka skapa garantier för att radiosändare och därmed jämställda föremål endasi kommer alt kunna avyttras till någon som har televerkets tillstånd lUI ett sådant innehav. Jag är därför i princip beredd att föreslå regler som innebär att försäljning av radiosändare, ofullständig radiosändare och byggsals för lillverkning av radiosändare till någon som saknar televerkets tillstånd lill innehav av sådan sändare blir straffbart. Enligl min mening lorde del emellerlid vara principielll oriktigt atl lägga bevisbördan för all försäljning skett i enlighel med de föreslagna nya föreskrifterna på säljaren. Det bör i stället — som en remissinstans påpekat - även i della fall ankomma på åklagare all visa att förvärvaren saknade tillstånd. Däremoi anser jag all del här i likhet med vad som f. n. gäller i fråga om t. ex. överiålelse av vapen finns anledning alt kriminalisera även sådana överträdelser av förbudet som sker av oaktsamhet. Om den nya straffbestämmelsen utformas på della säll lorde det enligt min mening inle behöva befaras all reglerna blir ineffektiva. Vid sådani förhållande synes del inte vara nödvändigl all som kommittén föreslagil även införa en särskild beslämmelse som anger att televerket alltid skall utfärda två exemplar av etl tillstånd till innehav. En sådan bestämmelse skulle för övrigt inle ha kunnat tillämpas i fråga om s. k. generella tillstånd. Jag vill emellertid i detta sammanhang framhålla alt det likväl kan ligga i säljarens iniresse alt i vissa fall begära alt han får en fotokopia av köparens tillslåndbevis eller annan liknande handUng som visar atl han gjorl vad på honom ankommer för att förvissa sig om alt köparen hade tillstånd lill innehavet.

Jag kan vidare inte dela kommUténs uppfattning all den nu aktuella straffbestämmelsen bör inskränkas lill all avse enbart överiålelser. 1 slället bör, såsom bl. a. RÅ föreslår, även utlåning och uthyr-

Prop. 1975:19 100

ning av radiosändare till någon som saknar tillstånd till innehav av sådan sändare kriminaliseras. Det föreligger annars risk för att förbudet mol innehav av radiosändare skall kunna kringgås genom alt mindre nogräknade privatpersoner eller firmor utnyttjar möjligheten att göra överlåtelser i form av långtidsuthyrning.

7.6.3 Förslag till lag om näringsrättsliga åtgärder rörande integritetsfarlig apparatur

Kommittén har föreslagit en fuUmaklslagsliflning som gör del möjligl all i framliden vid behov vidta vissa näringsrällsliga åtgärder med avseende på inlegrilelsfarlig apparatur. Med integritetsfarlig apparatur avses i den föreslagna lagen endast akustisk apparatur. Förslaget har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna.

För egen del anser jag att det f. n. inle föreligger skäl atl i detla sammanhang föreslå en lag av del innehåll kommillén förordar. Del är enligt min mening inle lämpligt atl innan man med bestämdhet kan säga något om vare sig det eventuella behovel av ålgärder eUer de typer av apparater som del kan bli fråga om införa regler som är avsedda all läcka en rad oUka situationer. En lagsliftning av detla slag måste under sådana förhållanden av naturliga skäl ges en förhållandevis allmän och vag ulformning och detla kan i sin tur leda liU atl det kan uppstå en viss osäkerhet om vilka inskränkningar i rätten att använda akustisk apparatur som kan förväntas från lid till annan. Det föreUgger även vissa svårigheter atl i förväg överblicka huruvida en lillämpning av en fuUmaklslagsliflning på detta område inte kan komma atl aktualisera besvärliga övergängs-frågor. Jag är medveten om all man måste räkna med alt det i framtiden kan komma all framställas apparater som är i utpräglad mån farliga för enskildas personliga integritet. Jag anser emellertid atl om behov yppas av all sådana apparater hålls under kontroll nödvändiga ålgärder bör kunna vidlas ulan alltför stor tidsuldräkt. Jag avstyrker således kommitténs förslag tUl en fuUmaklslag om näringsrätlsUga åtgärder rörande integritetsfarlig apparatur.

7.7 Bestämmelser om ikraftträdande m. m.

Den föreslagna lagsiiftningen bör träda i kraft den 1 juli 1975. Särskilda övergångsbestämmelser behövs bara i fråga om ändringarna i radiolagen.

Jag har föreslagit en ordning som innebär atl radiolagens nuvarande föreskrift om alt endasi den som har särskilt tillstånd får inneha radiosändare utvidgas till atl gälla också innehav av ofullständig radiosändare och av byggsals för lillverkning av radiosändare. Vidare har jag förordal all endasi den som har tillstånd alt inneha radiosändare skall ha rält att importera radiosändare, ofullständig radiosändare eller sådan byggsats som del här är fråga om. Slutligen skall den som uppsåtligen

Prop. 1975:19 101

eller av oaktsamhet överlåter eUer upplåter radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsals tiU någon som inte har lUlstånd tiU innehav kunna straffas.

Räll alt inneha ofullständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare kommer sälunda all förutsätta alt tillstånd erhållits. Den som före lagens ikraftlrädande förvärvat en ofullständig radiosändare eller en byggsals för lillverkning av radiosändare bör — som kommittén har påpekat — beredas en frist atl utverka tUlstånd. Fristen bör bestämmas så atl han hinner få ansökan prövad av televerket och, om ansökan avslås, hinner avyttra eller på annat sätt göra sig av med den ofullständiga radiosändaren eller byggsatsen. Enligl min mening bör bestämmelsen uiformas på del sättet all den övergångslid, under vUken innehavaren skall ansöka om tillstånd hos televerket för att undgå straffansvar för ett forlsall innehav, bestämmes lUl tre månader efter ikraftträdandet. I fall då ansökan avslås av televerket skall innehavaren för atl inle ådra sig något straffansvar för del fortsatta innehavet avhända sig egendomen inom två månader från del att beslutet om avslag meddelades. Regler av denna innebörd bör tas in i en särskild övergångsbestämmelse.

Särskilda beslämmelser behövs även för det fallel att någon innehar en ofullständig radiosändare eller byggsats vid tiden för lagens ikraftträdande på grund av ell dessförinnan träffat avtal. Däremoi synes, som kommittén har framhållil, den föreslagna bestämmelsen om import inte föra med sig några nämnvärda svårigheier under en övergångstid. Jag vUl slutligen betona att om tillstånd till innehav och användning av radiosändare har utfärdats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande och avsetts gälla för lid därefter skall självfallel sådana tillstånd vara gUtiga ulan hinder av de nya beslämmelserna. Någon särskUd föreskrift härom anser jag inle behövas.

8 Upprättade lagförslag

I enlighel med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag lill

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

4. lag om ändring i radiolagen (1966:755).

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i delta ärende som bilaga 2.

Prop. 1975:19 102

9 Specialmotivering

9.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

9a§

Denna paragraf, som i vissa delar motsvarar 6 a § första, andra och fjärde styckena i kommittéförslagei, innehåller de grundläggande bestämmelserna om del nya straffrättsliga skyddel mol integriletskränkningar med hjälp av akustisk apparatur.

Efiersom elt brott mot reglerna om skydd för telehemligheten oftast lorde innebära all gärningsmannen samtidigt brutit mot bestämmelserna i denna paragraf har undantag gjorts för sådana fall. Det bör i delta sammanhang framhåUas atl 8 §, till vilken hänvisning görs, dock endast gäUer lelemeddelanden som befordras genom allmän befordringsanstalt. Telefonsamtal via interna anläggningar inom t. ex. en bostad eUer en arbetsplats faller således helt under den föreslagna lagtexten, t. ex. samtal som förs över s. k. snabbtelefoner.

För all straff skall komma i fråga enligl den nya beslämmelsen krävs all avlyssningen eller inspelningen skelt olovligen. Lovlig och därmed fri från ansvar blir gärningen om samiycke föreligger från någon som kan sägas ha räll all förfoga över meddelandet t. ex. en av de personer som deltar i elt samtal. I motsats till kommittéförslagei skall samtycke liU avlyssning eller inspelning sålunda lämnas av den som blir utsatt för denna och inte av den som förfogar över den plals där ljudupptagningen äger rum. Detta innebär att t. ex. en bosladshavare eUer annan som innehar en viss lokal inte i hemlighet får avlyssna gästers eller andra tillfälliga besökares samtal med mindre någon av dem som deltar i samtalet samtyckt därtUl.

Samtycke från någon av dem som blir utsatta för avlyssningen eller inspelningen medför således alt straff inle kan komma i fråga. Huruvida gärningsmannen känner liU alt samtycke lämnats eller handlar i tro atl han begår straffbar gärning har inle nägon betydelse i sammanhanget. Del är sålunda tillräckligt att det objektivt sett inte varit fråga om någon olovlig handling.

Fråga om verkan av samiycke från personer som saknar fuUständig rättslig handlingsförmåga och huruvida annan i sådan persons släUe kan lämna nödvändigt samiycke får bedömas mot bakgrund av förhållandena i del enskilda fallet och allmänna rättsgrundsatser. Som kommUlén har framhålUt i detta sammanhang lorde den föreslagna lagsiiftningen inte hindra alt föräldrar fritt avlyssnar eller spelar in vad minderåriga barn har för sig i bostaden. Däremot utgör lagstiftningen etl hinder mol att föräldrar med hjälp av dold teknisk apparatur håller vuxna barn under övervakning utan deras samiycke.

Lagrummet omfattar inte varje avlyssning eUer upptagning av ljud utan endast sådana faU då åtgärden sker med direkl hjälp av etl tekniskt

Prop. 1975:19 '03

hjälpmedel för återgivning av ljud. Det behöver här inle alllid vara fråga om helt kompletta avlyssnings- och inspelningsapparater. Även beståndsdelar i sådana apparater, oavsett deras lekniska konstruktion, storlek, utförande och hölje, som kan komma tUl självständigt bruk i detta sammanhang räknas sålunda som etl tekniskt hjälpmedel i lagens mening. Vad särskilt gäller mikrofoner så avses inte bara dolda mikrofoner, spikmikrofoner eUer andra mikrofoner, vars utförande särskilt avpassats för illegitim avlyssning ulan även olika, i bostäder vanligen förekommande mUcrofoner. Jag tänker här på sådana mikrofoner som används i den vanliga telefonen, i snabbtelefon eUer annan anläggning för intern kommunikation eUer i bandspelare. Även långdistansverkande mikrofoner omfattas givelvis av bestämmelsen.

1 fråga om radiosändare, som är en vanlig beståndsdel i avlyssningsutrustning, är lagrummet likaledes tillämpligt oavsett sändarens frekvensområde, storlek eller utförande. Begreppel radiosändare är definierat i radiolagen.

Etl annat exempel pä en beståndsdel i tekniska hjälpmedel för återgivning av ljud är s. k. lelefonadapler, med vars hjälp en ströms eller spännings variationer induklivl fångas upp. Även laser kan såsom lidigare framhållits begagnas för återgivning av ljud.

Alla slag av fungerande avlyssnings- eller inspelningsapparater faUer således under uttrycket tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud. Atl apparaten dessutom, som t. ex. en TV-kamera gör, även tar upp ljus är i och för sig utan betydelse i delta sammanhang.

Etl förfarande som innebär all man enbart fUmar en person som talar och sedan genom att studera läpprörelserna söker "läsa" vad han säger faller däremoi inle under den nya straffbestämmelsen. Genom kravel all avlyssning skall göras medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud blir lagrummet inte heller tillämpligt på avlyssning som görs med blotta örat eUer genom all exempelvis elt dricksglas, en plaslslang - eventueUt sedan gärningsmannen borrat hål i en vägg — eller liknande föremål utnyttjas för att göra del möjligl all uppfatta ljud.

En ytterligare förutsättning för slraffbarhel är all gärningen ulförts i hemlighet. Därmed avses all apparaturen antingen hålls helt dold för den som blir utsatt för avlyssningen eller inspelningen eller atl denne i varje faU är totalt omedveten om all den för tillfället är i funktion. Den som t. ex. helt öppet från en gala riktar en avlyssningsapparat mol etl fönster för atl avlyssna vad som sägs i den innanför fönstret liggande lokalen drabbas således av straffansvar så snart den eller de som befinner sig i lokalen inte känner till all avlyssning pågår. Enbart den omständigheten atl t. ex. en butiksinnehavare genom anslag upplyser all avlyssning kan förekomma i butiken torde inle utan vidare medföra alt avlyssning bör betraktas som öppen. Det blir här bl. a. av betydelse både hur pass lätt skönjbara sådana anslag är och i vad mån de även i övrigl ger lillräcklig information för bedömning av frågan var och när avlyssningen kan länkas äga rum.

Prop. 1975:19 104

Den straffbelagda gärningen består i avlyssning eUer upptagning. 1 lagtexten har upptagning nämnts särskUl för all utmärka all gärningen redan därigenom är fuUbordad. Risken för alt någon sedermera kommer alt la del av inspelningen måste sålunda aUlid anses som uppenbar. Del bör i della sammanhang också beaktas all ifrågavarande straffbestämmelse inle riktar sig mot den som — utan att ha anstiftat eUer eljest medverkat tUl förbjuden upptagning — senare lyssnar till del spelade. Efterföljande delaktighet bestraffas alltså inte.

Gärnmgsman är den som avlyssnar eUer upptar del aktueUa ljudet. Av den aUmänna medverkandebestämmelsen i 23 kap. 4 § BrB följer att straff kan drabba också annan. Kommillén har som exempel på sådan medverkan nämnl del faUel att en deltagare i ett samtal genom en i sina kläder dold radiosändare låler någon utomstående lyssna till samtalet. Enligl den av mig föreslagna ordningen lorde det förfarandel alllid vara slraffritt eftersom avlyssningen inle kan sägas ha skett olovligen. Del är här i princip fråga om ungefär samma situalion som då t. ex. avlyssning av telefonsamtal sker genom exlra hörtelefon, talregislreringsmaskin, induklionsapparal eUer på annat säll, vilka ålgärder lämnas utan påföljd enUgt 4 kap. 8 § BrB så snart någon av de samtalande lämnat tillstånd lill avlyssningen.

Som jag redovisal i den allmänna motiveringen har gärningens objekt begränsats till atl avse tal i enrum, samtal mellan andra och förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst varliU aUmänheten inte äger tillträde. Med tal i enrum avses t. ex. bön eller diktamen. Straff drabbar vidare den som olovligen och i hemUghel avlyssnar eUer inspelar samtal mellan andra. Detla innebär som lidigare nämnts alt den som utan samiycke spelar in samtal som han själv deltar i går fri från påföljd. Beslämmelsen överensstämmer i denna del med vad som f. n. gäUer i fråga om inspelning av telefonsamtal av en av de i samtalet deltagande. Beträffande förhandUngar vid sammanlräde eUer annan sammankomst vartill aUmänheten inte äger tillträde kan anföras följande. JämUkl 1 § andra stycket lagen (1956:618) om allmänna sammankomster skall som aUmän anses sammankomst som anordnas för allmänheten eller liU vUken allmänhelen äger lillträde eller som, med hänsyn till de vUlkor under vUka tUlträde lämnas, är all jämställa med sådan sammankomst. Som enskild sammankomst är i princip alt betrakta sådan sammankomst som är tillgänglig endast för en på etl eller annal sätt bestämd eUer sluten krets av personer, t. ex. medlemmarna i en förening eller annan sammanslutning, särskilt inbjudna osv. Karaktären av enskUl möte anses principieUt bibehållen även då en tillställning anordnas gemensamt av två eUer flera föreningar eUer då, utom en arrangerande förenings medlemmar, även medlemmar i andra föreningar tillåts närvara. Enbart den omständigheten atl medlem har rält alt medtaga familjemedlem lill vissl möte får inle lill följd all delta skall räknas som en sammankomst till vUken allmänheten äger tillträde. I fall åter då enda vUlkoren för rälien att närvara beslår i alt man har betalat inträdesavgift

Prop. 1975:19 105

eUer uppnått viss ålder måste sammankomsten däremot betraktas som öppen för allmänhelen. Della gäller som regel vid idrottslävlingar, teaterföresläUningar och andra Uknande evenemang. Den sålunda föreslagna ordningen som innebär all ansvar för olovlig avlyssning skall kunna drabba den som inle själv deltar i eUer som obehörigen beretl sig tillträde till sluten sammankomst stämmer i aUl väsentligt överens med vad som gäller enligt dansk och norsk räll. I motsats till kommitténs förslag blir del däremoi slraffritt atl såsom deltagare i en sluten sammankomst spela in vad som sägs vid sådan sammankomst.

I subjektivt avseende krävs uppsåt (1 kap. 2 § första stycket BrB). Detla krav avser samtliga i del föregående behandlade rekvisit. Kravet har samma innebörd som vid andra straffstadganden i BrB och avser bara de fakliska omständigheterna.

Vad särskilt gäUer rekvisitet i hemlighet bör i della sammanhang framhållas alt straffansvar normall inte kommer atl kunna drabba den som t. ex. under ett vanligt telefonsamtal eller vid användningen av en snabbtelefon kommer i den silualionen alt han ulan någons vetskap kan höra vad som sägs på annat håll. Endast i fall då vederbörande medvetet väljer att utnyttja den sålunda uppkomna situationen t. ex. genom all göra en inspelning av del pågående samtalet torde uppsålskravel vara fyllt och brott föreligga. Även i del fall då t. ex. en ornitolog som lyssnar till fåglar eUer spelar in fågelläten råkar få höra ell samtal utesluter brislen på uppsåt i regel slraffbarhel. Skulle emellertid ornitologen fortsätta atl lyssna lill samtalet eller spela in vad han hör föreligger etl uppsåtligt handlande.

Med anledning av den i kommilléns belänkande och i en del remissyttranden särskilt uppmärksammade frågan om användningen av hörapparater vill jag för egen del endast konstalera, atl del så snart det är fråga om en person med nedsatt hörsel givetvis måste presumeras att användningen sker hell lovligt och endasi med uppsåt all kompensera hörseldefeklen.

Den föreslagna lagtexten innefaltar inte någol skydd för radiomeddelanden. Den som i radiomottagare får höra etl samtal mellan andra personer - t. ex. lyssna till vad som sägs i en walkie-talkie eller annan radiosändare - äger nämligen ulgå från all de samtalande räknar med alt utomstående kan lyssna lill vad som sägs. Vad nu sagls om radiomeddelanden gäller även meddelanden som sänds genom vissa slag av trådbundna kommunikalionsanläggningar. I en del faU medför dessas konstruktion risk för alt utomstående utan särskilda åtgärder kan komma att uppfatta meddelandet. Som exempel på sådan anläggning kan nämnas anläggning som använder det vanliga elektriska nätet som bärvåg.

Brottet har betecknats som olovlig avlyssning. Denna beteckning bör användas även när gärningen består bara i olovlig upptagning.

Av 11 § framgår atl olovlig avlyssning, som ej förövats på allmän plats, inte får åtalas utan att målsägande angett brottet liU åtal eUer åtal finnes påkallat från allmän synpunkt.

Prop. 1975:19 106

9b§

Paragrafen har i vissa delar sin moisvarighel i den av kommillén föreslagna 6 a § tredje styckel. Enligt den av mig föreslagna bestämmelsen straffas den som anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt atl bryla telehemlighet på sätt i 8 § sägs eller all ulföra brolt som i 9 a § sägs. Med beskrivningen åsyftas gärning som typiskt sett utgör förberedelse till de nämnda brotten. Eftersom brolt mot telehemligheten även kan umefalla olovlig avlyssning har jag ansett det följdriktigt att också straffbelägga sådan gärning på förberedelsestadiet.

Gämingen beslår i atl anbringa apparaturen. 1 della ligger all med apparaturen skall vidtas sådana ålgärder som krävs föratt den enkell skall kunna sällas i funktion. En mikrofon är 1. ex. atl anse som anbringad om den har placerats i annans bostad och försetts med ledningar som går lill en plals utanför bostaden. Om tråden inle leder ulanför bostaden, krävs dessutom atl tråden har anslutils till exempelvis en högtalare eller bandspelare. Beträffande bandspelare är en batteridriven bandspelare med ansluten mikrofon atl anse som anbringad, redan när den har placerats i en sådan position där den kan användas för en straffbar inlegrilelskränkning, t. ex. i annans kontor eller motorfordon. För att en vanUg nälansluten bandspelare skall anses som anbringad måste däremoi ytterligare fordras atl dess kontakt satts in i väggurtag och dess mikrofon gjorts i ordning för användning. Det avgörande är sålunda alt apparaturen antingen gjorts helt i ordning för användning eller i varje fall förberetts på sådant säll, att de övriga åtgärder som behövs för att den skall fungera kan vidtas på annan plats än den där apparaturen har placerats.

Varje anbringande av apparatur som det nu är fråga om är inte straffbart. Enligl lagtexten krävs dessulom atl anbringandet skett med uppsåt all bryta telehemlighet på sätl som sägs i 8 § eller att utföra brott som sägs i 9 a §. Vid bedömandet av huruvida ell sådani syfte föreligger torde ledning främsi kunna hämtas från de förhållanden som hänger samman med apparaturens ulformning liksom var och när den placerats.

Brollel har konstruerats som ell självsländigt, fullbordat brotl. För all undvika dubbla straffsanktioner har i lagtexten därför gjorts undanlag för del fall all gärningsmannen i detla sammanhang redan gjorl sig skyldig till fullbordat brott enligt 8 eller 9 a §. Del aktuella broUel har betecknats som förberedelse lill huvudbrollel. För ålal för förberedelse lill olovlig avlyssning krävs, om gärningen inle ägt rum på allmän plals, målsägandeangivelse eller att åtal finnes påkallat från allmän synpunkl. Nägon sådan inskränkning i åtalsplikten finns inte beträffande förberedelse till brotl mol telehemligheten.

Prop. 1975:19 107

9.2 Förslagen till lagar om ändring i rättegångsbalken och i skadestånds
lagen

Förslaget tiU ändring i 5 kap. 1 § Iredje stycket RB innebär all i mål om ansvar för brott mot post- eller telehemlighet, intrång i förvar och olovlig avlyssning och i mål om ersättning för skada pä grund av sådani brott rälien får förordna all förhandUng skall hållas inom slängda dörrar om rälien finner atl offentligheten skulle vara till men för enskild. Vidare har belräffande mål om utpressning möjligheten att håUa förhandUng inom slängda dörrar utsträckts till atl omfaita jämväl mål om ersällning för skada på grund av sådani brotl.

Ändringen i skadeståndslagen innebär att ersällning för personligt lidande, s. k. ideellt skadestånd, i fortsättningen skall kunna utdömas även på grund av brott mot post- eller telehemlighet, intrång i förvar och olovlig avlyssning.

Belräffande motiven till de sålunda föreslagna ändringarna vill jag hänvisa till vad jag anföri därom i den allmänna delen.

9.3 Förslaget tUl lag om ändring i radiolagen

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen skall televerket fortsättningsvis vid prövning av ansökan om tillstånd all inneha och använda radiosändare göra sina överväganden inle enbart med utgångspunkt i behovet av ordning i etern utan verkel skall också pröva huruvida del föreligger risk för atl radiosändaren kan komma all missbrukas till men för någons integritet. Jag har i del sammanhanget också något berört frågan om hur en sådan bedömning lämpligen bör ske.

Lagförslaget innebär vidare atl radiosändare i fortsättningen får införas i landel endasi av den som har tillstånd till innehav av sådan sändare. Detla framgår av den föreslagna nya 2 a §. Överträdelse av förbudet kan medföra ansvar för brott mot varusmugglingslagen. En erinran härom har intagils i 10 §.

Enligl den nya 2 b § får radiosändare inte överlåtas eller upplåtas till någon som saknar lUlstånd till innehav. Även uthyrning och utlåning till sådan person bUr sålunda i fortsättningen otillåten. Televerkets nuvarande praxis i den del den innebär atl det i vissa tillstånd föreskrivs villkor för avyttring blir med den föreslagna utvidgningen av del straffbara områdei i och för sig onödig. Jag anser del likväl lämpligt att verket i meddelande av tillstånd tar in en särskild erinran om atl överlåtare eller upplåtare har ansvar för alt radiosändaren inte överiåies eller upplåtes i slrid mol radiolagens bestämmelser.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet överlåter eller upplåter radiosändare i slrid mol förevarande bestämmelse kan enligl 10 § tredje punkten i lagförslaget dömas till böler eller fängelse i högst etl år. Belräffande vad som skall krävas för all en straffbar oaktsamhet skall anses föreligga från överiåtarens eller upplålarens sida vill jag hänvisa till

Prop. 1975:19 108

den praxis som utbildats bl. a. vid lillämpningen av bestämmelserna i 3 § tredje styckel i trafikbrollslagen (1951:649).

De nya beslämmelserna innebär slulligen att krav på tillstånd har uppställts också i fråga om innehav av ofullständig radiosändare och byggsals för lillverkning av radiosändare. Även övriga beslämmelser om införsel, innehav, överlåtelse och upplåtelse har gjorts tillämpliga på sådan sändare och byggsats. Regler härom finns intagna i den nya 12 §. Lagförslaget innehåller också vissa övergångsbestämmelser som jag har behandlal i avsnitt 7.7.

10 Hemställan

Jag hemställer att lagrådels yttrande över förslagen lill

1. lagom ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

4. lagom ändring i radiolagen (1966:755) inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sälunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöler hemställt bifaller Hans Maj:l Konungen.

Ur prolokollel: Britta Gyllensten

Prop. 1975:19 109

Bilaga I Kommitténs förslag

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels alt 4 kap. 11 § skall ha nedan angivna lydelse, dels all i balken skall införas en ny paragraf, 4 kap. 6 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6a§

Avlyssnar eller upptager någon medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud vad som försiggår där annan har sin bostad, dömes, om gärningen sker utan dennes lov, för olovlig avlyssning lill böler eller fängelse i högst två år.

Vad som sägs i första stycket om bostad skall även gälla belräffande plals som avses i 6 § andra slyckel, om gärningen sker utan lov av den som förfogar över platsen eller, där fråga är om arbelsplals, utan slöd i avtal mellan arbetsgivare och anställd.

Till böler eller fängelse i högst två år dömes den som inom bostad eller plals som avses i 6 § andra slyckel olovligen anbringar tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud.

Denna paragraf avser ej sammanlräde eller annan sammankomst vartill allmänhelen äger lillträde.

11 §

Hemfridsbrott eller olaga in- Hemfridsbrotl eller olaga in-

trång som ej är grovt, ofredande trång som ej är grovt, olovlig

Prop. 1975:19 113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. driver verksamhei i slrid mot beslämmelserna i 5 §.

Sändare som----------------------- därvid tillämpning.

Om ansvar för den som bryter mot 2 a § finnas bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

10§

Tillstånd enligt 2 § erfordras för innehav här i riket av radiosändare som är ofullständig och av byggsats för tillverkning av radiosändare.

Vad 2 a § och 9 § tredje stycket samt 2 b § och 9 § första stycket 1 och 3 och andra stycket innehåller om radiosändare skall gälla beträffande införsel, förvärv, innehav och överlåtelse av ofullständig radiosändare samt byggsats för tillverkning av radiosändare.

Denna lag träder i kraft den

Sker förvärv eller överlåtelse av radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare till följd av överenskommelse som träffats före sagda dag, skall dock 2 b § och 9 § första stycket 3 ej gälla.

8 Riksdagen 1975 1 saml Nr 19

Prop. 1975:19 114

4 Förslag till

Lag om näringsrättsliga åtgärder rörande integritetsfarlig apparatur

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Med inlegrilelsfarlig apparatur förslås i denna lag tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud, dock ej radiosändare.

Konungen förordnar i vad mån 2-6 §§ skall gälla för särskUt slag av integritetsfarlig apparatur.

Om radiosändare finnes beslämmelser i radiolagen (1966:755).

2§

Inlegrilelsfarlig apparatur får innehas endasi av den som erhållit tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer. Tillstånd meddelas för viss tid.

3§

Inlegrilelsfarlig apparatur får införas lill riket endasi av den som erhållit tillstånd enligt 2 §.

4§

Inlegrilelsfarlig apparatur får överlåtas endast om överiåiaren förvissar sig om atl förvärvaren har lUlstånd enligt 2 §.

5§

Annan reklam om integritetsfariig apparatur än skyltning skall tydligt erinra om atl brukande kan medföra ansvar jämlikt brottsbalken.

6§

Den som uppsåtligen bryier mol 2, 4 eller 5 § eller mot villkor som föreskrivits vid meddelande av tillstånd enligt 2 § dömes tiU böter eller fängelse i högst elt år.

Integritetsfarlig apparatur som innehafts eller överiåtiis i strid mot denna lag får förklaras förverkad, om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligger.

Om ansvar för den som bryter mot 3 § finnes beslämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Denna lag iräder i kraft den

Prop. 1975:19 115

Bilaga 2 Remitterade förslagen

1 Förslag tiil

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 4 kap. 11 § skall ha nedan angivna lydelse, dels alt i balken skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 9 a § och 4 kap. 9 b §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

9a§

Den som i annat fall än som sägs i 8 § olovligen medelst tekniskt hfälpmedel för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller upptager tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst, vårtid allmänheten icke äger tillträde och som han sfälv icke deltager i eller som han obehörigen berett sig tiUträde till, dömes för olovlig avlyssning till böter eller fängelse i högst två år.

9b§

Om någon anbringar tekniskt hfälpmedel med uppsåt att bryta telehemlighet på sätt som sägs i 8 § eller att utföra brott som sägs i 9 a §, dömes för förberedelse till sådant brott till böter eller fängelse i högst två år, om han ef är förfallen till ansvar för fullbordat brott.

I mål om ansvar för utpressning må rätten, om målsäganden begär det eller rätlen elfest finner det lämpligt, förordna, att förhandUng skall hållas inom stängda dörrar. Förhandling, som under förundersökning i brottmål äger rum vid domstol, skall hållas inom stängda dörrar, om den misstänkte begär del eller rätlen finner, att offentligheten skulle vara till men för utredningen. I brottmål skall, när skäl äro därtill, förhandling som angår personundersökning, sinnesundersökning eller annan ulredning rörande den tilltalades levnadsomständigheter och personliga förhållanden i övrigl, äga rum inom slängda dörrar.

I mål om ansvar för utpressning, brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning samt i mål om ersättning för skada i anledning av sådant brott må rälten förordna, att förhandling skall hållas inom stängda dörrar, om rätten finner att offentligheten skulle vara till men för enskild. Förhandling, som under förundersökning i brottmål äger rum vid domstol, skall hållas inom stängda dörrar, om den misstänkte begär det eller rätlen finner, all offentligheten skulle vara lill men för ulredningen. I brottmål skall, när skäl äro därtill, förhandling som angår personundersökning, sinnesundersökning eller annan utredning rörande den tilltalades levnadsomständigheter

Beslämmelserna i denna lag om skyldighet atl ersätta personskada tillämpas också i fråga om lidande, som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten, genom annal ofredande, som innefattar brott, eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning.

Bestämmelserna i denna lag om skyldighet alt ersätla personskada tillämpas också i fråga om lidande, som någon lUlfogar annan genom brolt mot den personliga friheten, genom annal ofredande, som innefattar brott, genom brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning eller genom ärekränkning eller dyUk brottslig gärning.

Den som har gjorl sig skyldig till ärekränkning eller dylik brottslig gärning eller som eljesl är skadeståndsskyldig med anledning av sådani brolt kan på yrkande av den kränkte i mål om gärningen efter omständigheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera lidningar av dom i målel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

6 kap. 1 § enligt förslag i lagrådsremiss den 30 oktober 1974.

Prop. 1975:19 121

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som driver verksamhei i slrid mol 2. använder radiosändare i slrid

beslämmelserna i 5 § dömes till mot villkor som föreskrivits vid böter eller fängelse i högst etl år. meddelande av tillstånd enligt 2 §,

3. uppsåtligen eller av oaktsamhet överlåter eller upplåter radiosändare i strid mot bestämmelserna i 2 b §, eller

4. driver verksamhet i slrid mot beslämmelserna i 5 §.

Sändare som använls såsom hjälpmedel vid eller varil föremål för brott enligl denna lag kan förklaras förverkad. Beslämmelserna i 36 kap. brottsbalken äga därvid lillämpning.

Om ansvar för den som bryter mot 2 a § finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

12§

Tillstånd enligt 2 § erfordras för innehav här i riket av radiosändare som är ofullständig och av byggsats för tillverkning av radiosändare.

Vad 2 a och 2 b §§ samt 10 § första styckel 1 och 3 och andra och tredfe styckena innehåller om radiosändare skaU gälla beträffande innehav, införsel överlåtelse och upplåtelse av ofullständig radiosändare eller byggsats för lillverkning av radiosändare.

Denna lag träder i kraft 1 juli 1975.

1 samband med ikraftträdandet iakttages följande.

1. Bestämmelserna i 10 § försia stycket 3 i deras nya lydelse gäller ej i fråga om överlåtelse eller upplåtelse av radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare lill följd av överenskommelse som träffals före lagens ikraftträdande.

2. Den som vid lagens ikraftträdande innehar ofullständig radiosändare eller byggsals för lillverkning av radiosändare och avser all behålla radiosändaren eller byggsatsen skall före ulgången av oktober 1975 söka tillstånd atl inneha egendomen i enlighel med vad som sägs i denna lag. Göres ansökan inom den föreskrivna tiden får sändaren eller byggsatsen innehas utan tUlstånd till dess tillståndsfrågan slutligt prövats. Avslås ansökningen skall innehavaren avhända sig egendomen inom två månader från dagen för avslagsbeslutet. Sker det dömes ej till ansvar.

Prop. 1975:19 122

Utdrag ur protokoll, hållet i lagrådet den 23 januari 1975

Närvarande: justitierådet Bergsten, regeringsrådet Lidbeck, justitierådet Höglund, justitierådet Brundin.

EnUgt lagrådet den 19 december 1974 liUhandakommel uldrag av protokollet över justitieärenden, håUel inför Hans Maj:l Konungen i statsrådet den 15 november 1974, har Kungl. Maj:t förordnal, all lagrådels yttrande skulle inhämtas över upprällade förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

4. lag om ändring i radiolagen (1966:755).

Förslagen, som finns bilagda detla protokoll, har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Jan Vilgeus. Förslagen föranleder följande yttranden.

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Justitieråden Bergsten och Brundin:

Vi finner de föreslagna beslämmelserna om olovlig avlyssning - vilka nära ansluler sig lill den lagstiftning i ämnet som redan finns i Danmark och Norge — i huvudsak väl avvägda. Förevarande lagförslag föranleder därför ej erinran från vår sida.

Regeringsrådet Lidbeck och justitierådet Höglund:

Den moderna tekniken för ljudupptagning och fotografering har skapat behov av etl förstärkt integritelsskydd på personrättens område. Det remitterade förslagel ulgör ett försia led i en lagstiftning till den enskildes skydd mol de ökade risker för integriletskränkningar som den nya tekniken medför. Förslagel tar sikle på integrilelsangrepp med hjälp av akustisk apparatur och innehåller nya beslämmelser i brottsbalken, rättegångsbalken, skadeståndslagen och radiolagen. Meningen är att senare gå vidare med lagstiftning lill skydd mot integrilelsangrepp med hjälp av optisk apparatur.

Den cenirala beslämmelsen i del föreliggande förslagel är en straffbestämmelse, som riktar sig mot olovlig avlyssning eller inspelning som sker i hemlighet, dvs. i regel med hjälp av dold apparatur oberoende av var avlyssningen eller upptagningen äger ram. Beslämmelsen, som fåll beteckningen 9 a § i 4 kap. brottsbalken, omfattar avlyssning eller upptagning av tal i enrum, samtal mellan andra och förhandlingar vid sammanlräde eller annan sammankomst vartill allmänheten inle äger lillträde och som gärningsmannen inle själv deltar i eller som han obehörigen berett sig tillträde till. Brottet betecknas som olovlig avlyss-

Prop. 1975:19 123

ning. Från bestämmelsen undantas sådan olovlig avlyssning som redan är straffbelagd i 4 kap. 8 § såsom brytande av telehemlighet.

Det remitterade förslaget bygger på etl delbetänkande (SOU 1970:47) av den år 1966 tillkallade integritelsskyddskommiltén. För det straffbara området har dock i det remitterade förslaget valls en annan avgränsning än den kommittén föreslog. Kommittén anknöt i huvudsak lill bestämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång sålunda, alt det slraffrätts-Hga skyddet mol avlyssning skulle gälla endasi för sådana lokaler eller platser som var skyddade enligt nämnda beslämmelser. Genom denna geografiska avgränsning avsåg kommittén bl. a. atl tUlgodose vad den benämner det straffrättsliga tydlighelskravel. Föredragande departementschefen har menat, atl den nya lagstiftningen inte bör begränsas på delta säll utan bör omfatta alla platser där del från den enskildes synpunkl kan framstå som önskvärl atl ell effektivt skydd ges mol hemliga ålgärder för all avslöja hans privala förhållanden. Enligt departementschefen bör därför obehörig avlyssning i princip kunna bedömas som ell brolt mol den personliga integriteten var den än äger rum. Därmed kan skydd beredas även bulikskunder, restaurangbesökare, gäster eller andra lillfälliga besökare som uppehåller sig i annans bostad eller personer som befinner sig i bilar eller liknande. Vad som framför allt gör den ifrågavarande apparaturen så farlig är all den kan användas hell dold, i följd varav den enskilde belages möjligheter atl skydda sig mot integrilelsangrepp. Del mest angelägna är därför enligl departementschefen, atl samhället söker stävja missbruket av dolda avlyssningsapparaler lill men för individens integritet.

I överensstämmelse härmed är enligt departementsförslaget sådan avlyssning straffbar som sker olovligen och i hemlighet, oavsell var den äger rum. Denna uividgning av del skyddade områdei har goda skäl för sig. Emellertid ger del straffrättsliga skyddet sådani del närmare utformats i förslaget endast delvis skydd mot dold avlyssning. Endast angrepp som görs olovligen av utomstående föreslås nämligen straffsanklionerade. Mol hemlig ljudupptagning som företas av en samtalspartner eller av en av flera deltagare i en sammankomst ges ej skydd. Ej heller förbjuds avlyssning eller inspelning som en utomstående med samiycke av någon av dellagarna i samtalet eller sammankomsten företar övriga deltagare ovetande. Som motivering till all intern hemlig ljudupptagning inle förbjuds anför departementschefen, att intresset av skydd inle kan anses vara detsamma mötesdeltagarna sinsemellan som då inspelningen sker av en utomstående. Inspelningen förmenas i det förra fallet endasi ha till följd all vad som har sagls mellan deltagarna blir bevarat på annal sätt än genom minnesfunktioner och eventuella skriftliga uppteckningar. Denna jämförelse mellan inspelning och andra återgivningsmedel hallar dock. För de flesta människor torde skillnaden mellan upptagning genom mikrofon med tillhörande inspelningsapparalur och t. ex. anteckningar framstå som betydande. Särskilt betänkligt synes det vara atl avlyssningen eller upptagningen enligt förslaget anses lovlig

Prop. 1975:19 124

och därmed slraffri, när t. ex. en utomstående förmår en av dellagarna i ell sam.manträde att i fickan eller annat ulrymme medföra en dold mikrofon. Från övriga deltagares synpunkl lärer del ligga lika nära lill hands atl betrakta den nämnde deltagaren såsom medverkande i en hemlig avlyssning från den utomståendes sida som all betrakta honom såsom den som gjorl avlyssningen lovlig. Gentemot alla dem som inle känner lill avlyssningen måste nämligen vid etl naturligt betraktelsesätt denna uppfattas som hemlig och innebära lika svårt angrepp mot den personliga integriteten som den avlyssning som sker ulan någon enda deltagares vetskap. Med hänsyn till atl sammanträden ofta äger rum med representanter för skUda inlressen — i affärslivet, på arbelsmarknaden etc. - blir risken för missbruk uppenbar. 1 remissprotokollel anförs om en situalion som den nu nämnda, all del i princip är fråga om ungefär samma situation som då 1. ex. avlyssning av telefonsamtal sker genom extra hörtelefon, talregislreringsmaskin, induklionsapparal eller på annal sätt, ålgärder som lämnas ulan påföljd så snart någon av de samtalande givit tillstånd lill avlyssningen. Även denna jämförelse synes emellerlid brista. Det personliga sammanträffandet väljs ofta jusl för all de samtalande skall kunna vinna den förtrolighet som inle kan nås vid etl telefonsamtal. För var och en av de samtalande framstår risken för obehörig avlyssning som avsevärt större vid ett telefonsamtal än vid etl personligt sammanträffande, där alla med fog tror sig kunna iaktta i vilka former anteckningar förs eller ljudupptagning sker.

Den gränsdragning förslagel gör ler sig mol bakgrunden av del anförda som konstlad. En naturlig gränsdragning synes vara atl slraffskyddel får omfatta all ljudupptagning som sker olovligen eller eljest i hemlighet för den eller dem som är föremål för upptagningen. En sådan ordning innebär i förhållande till det remitterade förslaget en viss uividgning av det straffbara området och kan av den anledningen möta invändningar. Den lorde emellertid inte gå längre än vad som enligt ett flertal uttalanden i remissprotokollel synes vara i princip åsyftat. VUl man nå ell någorlunda effektivt skydd för den personliga integriteten såsom där sägs, lärer man inte kunna stanna vid den gräns förslaget drar. Del är svårt all helt allmänl länka sig, all en lojal avlyssning eller upptagning skall kunna få försiggå i hemlighet för dellagarna — utom en - i ell sammanlräde eller annal samtal. I den mån behov finns för sådana vad man skulle kunna kalla ensidigt hemliga upptagningar i vissa situationer, t. ex. i ulredningssyfle med anledning av misstänkt brottslighet eller Uknande, bör det anges i lagen.

Frågor liknande dem som föreliggande förslag erbjuder lorde återkomma när motsvarande skydd skall införas mol optisk apparatur. Troligen skulle den tilltänkta lagsiiftningen vinna på alt hela del frågekomplex som lagstiflningslanken rymmer får bedömas i ell sammanhang och all den etapp som nu är i fråga följaktligen får vänta lills nästa sleg blir aktuellt. Om emellerlid behovel av lagstiftningsåtgärder anses så trängande atl ytterligare överväganden inte kan avvaktas, kan väl för-

Prop. 1975:19 125

slaget få godtas som etl stycke på vägen. Etl särskilt skäl för dess antagande är all del medför ökad nordisk rättslikhet.

Förslaget till lag om ändring i radiolagen

Lagrådet:

Genom de föreslagna nya bestämmelserna i radiolagen ulvidgas tillslåndstvångel för innehav och användning av radiosändare till att avse även innehav av ofullständig radiosändare och byggsals för tillverkning av radiosändare. Vidare införs tillståndstvång i fråga om införsel till rikel och överiålelse eller upplåtelse av radiosändare, ofullständig radiosändare och byggsals för tillverkning av radiosändare. Bestämmelserna har i förslagel infogals i lagen genom all i denna upptagils tre nya paragrafer, betecknade 2a, 2b och 12 §§. Lagrådet anser alt regleringen hellre bör ske genom komplettering av 2 §. På så sätt skulle bestämmelserna bli mera lättlästa. Lagrådet föreslår sålunda all 2 § ändras på följande sätt. Till försia stycket fogas en ny punkt, innehållande alt tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer erfordras även för innehav här i rikel av radiosändare som är ofullständig eller av byggsals för tillverkning av radiosändare. Nuvarande andra slyckel får utgöra en tredje punkt i första stycket. I ett nytt andra siycke föreskrivs all införsel till rikel av radiosändare, ofuUständig radiosändare eller byggsals för lillverkning av radiosändare är tillålen endasi för den som har tillstånd enligl första styckel. Vidare upptas elt nytt tredje stycke innehållande att radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsals för tillverkning av radiosändare ej fär överlåtas eller upplåtas till den som saknar tillstånd enligt försia stycket. Nuvarande tredje styckel får bilda elt fjärde stycke i paragrafen. Om 2 § utformas i enlighel med det sagda, utgår 2a, 2b och 12 §§. Ändringen medför också vissa jämkningar i 4 och 10 §§.

Vad angår övergångsbestämmelserna till ändringarna i radiolagen lorde del vara självklart, alt förbudet mot överiålelse eller upplåtelse av radiosändare m. m. lill annan än den som har lUlstånd ej skall äga tillämpning på ett före ikraftträdandet träffat avtal om överlåtelse eller upplåtelse, även om föremålet för överlåtelsen eller upplåtelsen överlämnas först efter ikraftirädandet. SärskUd regel härom kan undvaras. Punklen I i förslagets övergångsbestämmelser — vilken synes någol oklar lill sin innebörd - bör få ulgå.

Enligt förslaget skall med anledning av den nya regeringsformen ordel "Konungen" i de fall detla ord förekommer i radiolagen bytas ul mol "regeringen". Lagrådet vill fästa uppmärksamheten på all förslag härom redan har framlagts för riksdagen genom en av regeringen den 3 januari 1975 beslutad proposiiion, nr 8, vilken proposiiion dessulom upptar förslag om viss av den nya regeringsformen föranledd ändring av 10 § radiolagen.

Prop. 1975:19 127

Uldrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-02-06

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och slalsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zack-risson, Leijon, Hjelm-Wallén.

Föredragande: statsrådet Geijer.

Proposition om lagstiftning om skydd mot avlyssning.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

4. lag om ändring i radiolagen (1966:755). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Del av mig framlagda förslaget om ändring i brottsbalken (BrB) har inte föranlett någon erinran från två av lagrådets ledamöter. De två övriga ledamölerna däremoi förordar - i samband med atl de ifrågasäller atl denna lagstiftningsfråga behandlas när sluilig ställning tas till frågan om inlegritelsskydd vid användning av optisk apparatur - en uividgning av del straffbara områdei. Dessa ledamöler är av den uppfattningen all en naturlig gränsdragning bör vara atl straffskyddet får omfatla all ljudupptagning som sker olovligen eller eljest i hemlighet för den eller dem som är föremål för upptagningen. Även om ledamölerna inte närmare utvecklat hur långt man är beredd atl utsträcka straffpåföljden i denna del åsyftar de uppenbarligen ell belydligl mer långtgående straffansvar än vad som varit avsikten med det remitterade förslagel.

Som framgår av vad jag inledningsvis anförde i remissprotokollel har den snabba lekniska ulvecklingen på elektronikens område väckt vissa farhågor från integriletsskyddssynpunkt. Möjligheterna att med hjälp av dold apparatur skaffa sig underrättelse om andras förhållanden har således i hög grad ökat. Jag pekade i detta sammanhang på de risker som föreligger all avlyssningsapparaler kommer i händerna på personer som

' Beslut om lagrädsremiss fattat den 15 november 1974.

Prop. 1975:19 128

vill använda dem för all utforska andras privatliv eller för alt sätta sig i besittning av affärs- eller yrkeshemligheter. Della var bakgrunden lill atl jag föreslog bl. a. vissa straffbestämmelser som riktar sig mot den som med hjälp av den nya tekniska apparaturen försöker utforska andra personers privatliv genom avlyssning i hemlighet. De nya reglema gäller såväl fall där avlyssningsapparaturen placeras nära den eller de som man vill spionera på som del fall att avlyssningen företas med avståndsverkande mikrofoner. Gärningen har betecknats som olovlig avlyssning. Som framgår av lagtexten är emellertid även olovlig upptagning som sker i hemlighet straffbar. Anledningen tUl alt upptagning har nämnts särskilt i lagtexten är — som jag har anfört i specialmotiveringen till de föreslagna ändringarna i BrB - att markera att gärningen redan därigenom är fullbordad. Risken för att någon sedermera kommer att ta del av inspelningen måste nämligen alllid anses uppenbar.

De av lagrådets ledamöter som har förordat en utvidgning av del straffbara områdei har angripit problemel ur en delvis annan synvinkel. De anser nämligen - i motsats till det remitterade förslaget - att även olovlig upptagning av samtal som man själv deltar i bör vara straffbar. I sin argumentering för en sådan straffbestämmelse har dessa ledamöter kritiserat den parallell somjag har dragit mellan det remitterade förslaget och de straffbestämmelser om f. n. gäller belräffande brytande av telehemlighet enligl 4 kap. 8 § BrB. Min avsikt med denna jämförelse var närmast atl påvisa de likheter som föreligger mellan de två slraffsiadgandena vad gäller olovlig avlyssning av samtal. Båda dessa bestämmelser riktar sig nämligen mot en utomstående som olovligen avlyssnar andras samtal och begreppet olovlig har i båda slraffsiadgandena i princip samma innebörd dvs. atl tillstånd krävs från en av dem som deltar i samtalet. Jag ansåg det vara en fördel all man pä detla säll uppnådde en viss likformighet mellan de båda straffbestämmelserna, som i princip riktar sig mol samma lyp av inlegriletsangrepp. De tvä lagrådsledamöterna anför i della sammanhang alt del personliga sammanträffandet ofta väljs just för att de samtalande skall kunna vinna den förtrolighet som inte kan nås vid ett telefonsamtal. Enligl deras mening framslår risken för obehörig avlyssning för var och en av de samtalande som avsevärt klarare vid ell telefonsamtal än vid ett personligt sammanträffande där alla med fog tror sig kunna iaktta i vilka former anteckningar förs eller ljudupptagning sker.

För egen del anser jag att det i båda fallen ytterst är en fråga om det förtroende som man hyser för den eller de personer med vilka samtalet förs eller som i övrigt synbariigen har möjlighet all la del därav. Av stor betydelse i della sammanhang är vidare de prakliska svårigheter av skilda slag liksom de gränsdragningsproblem som skulle uppstå om man valde en lösning som innebär all del i princip alltid skall behöva föreligga elt samiycke från alla som deltar i eller kan förväntas komma atl delta i ell samtal. Jag vill slutligen framhålla att det här som alllid när det gäller alt fastställa en gräns för del kriminaliserade området framstår som angeläget

Prop. 1975.19 129

alt hellre begränsa elt stadgandes räckvidd än riskera atl det även kommer att omfatla handlingar som man inle avsett atl straffbelägga. Den av mig i Iagrådsremissen föreslagna gränsdragningen överensstämmer också med innebörden av gällande lagstiftning på della område i Danmark och Norge.

Med hänsyn till vad jag sålunda har anfört är jag inle beredd atl följa vad de två ledamöterna av lagrådet förordal i denna del. Jag vill tillägga all de problem som möler i fråga om användning av optisk apparatur är av delvis annan art än när del gäller avlyssning och att jag finner del angeläget att frågan om skydd mol avlyssning inle fördröjs.

Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755)

De ändringar i radiolagen av lagleknisk nalur som lagrådet föreslagit anserjag bör godtas.

Som lagrådet har påpekat har i en av regeringen den 3 januari 1975 beslutad proposiiion om följdlagstiftning i anledning av den nya regeringsformens beslämmelser om normgivning (prop. 1975:8) upptagits bl. a. vissa förslag om ändringar i radiolagen. Med anledning härav bör vissa jämkningar i del nu föreliggande förslaget företas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

alt antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen atl aniaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1975:19 130

Innehåll

Propositionen ................................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. ..... 1

Lagförslag .................................................................... ..... 2

1. Lag om ändring i brottsbalken ............................ ..... 2

2. Lag om ändring i rättegångsbalken ................... ..... 4

3. Lagom ändring i skadeståndslagen (1972:207) . ..... 6

4. Lag om ändring i radiolagen (1966:755) .......... 7

Utdrag ur statsrådsprotokollet den 29 mars 1974........... 10

1 Inledning .................................................................... ... 10

2 Avlyssningsapparalurens verkningssätt och förekomst 11

2.1 Inledning ............................................................ 11

2.2 Ljudupptagnings-och sändarapparatur ............ ..... H

2.2.1 Mikrofoner ............................................... ... 11

2.2.2 Radiosändare ........................................... 12

2.2.3 Trådsändare ............................................. 13

2.2.4 Telefoner ................................................ ... 13

2.3 Lasemlruslning....................................................... ... 14

2.4 Avlyssningsapparalurens förekomst i Sverige ... ... 14

3 Gällande rätt................................................................. 15

3.1 Fridsbrollen............................................................ ... 15

3.2 Inskränkningar i rälten alt använda teknisk apparatur ... 16

3.3 Telefonavlyssning i brottmål m. m.......................... ... 17

3.4 Näringsrätlsliga bestämmelser .......................... ... 18

3.5 Utnyttjande av information om annan................... ... 18

3.5.1 Tystnadsplikt ............................................ 18

3.5.2 Förtal ........................................................ ... 19

3.5.3 Skydd för yrkeshemligheter m. m................ 19

4 Utländsk rätt................................................................ ... 20

4.1 Norden ............................................................... ... 20

4.1.1 Danmark ................................................... 20

4.1.2 Finland ..................................................... ... 21

4.1.3 Norge ....................................................... ... 22

4.2 Vissa andra europeiska länder .......................... 22

4.2.1 Belgien ..................................................... 22

4.2.2 Frankrike ................................................. 23

4.2.3 Holland........................................................ 23

4.2.4 Storbritannien ......................................... 24

4.2.5 Schweiz .................................................. 25

Prop. 1975:19 131

4.2.6 Västtyskland ............................................ .... 25

4.2.7 Österrike ................................................... .... 26

4.3 USA ................................................................... .... 27

5 Integritetsskyddskommilténs förslag .......................... .... 28

5.1 Inlegritetsbegreppet.............................................. .... 28

5.2 Sanktionsproblemel................................................ 29

5.3 Straffbestämmelser ............................................ 32

5.3.1 Integrilelsangrepp ulifrån .......................... 32

5.3.1.1 Inlegriletsangrepp utifrån i annans bostad

och gård ........................................ 33

5.3.1.2 Integritetsangrepp i övriga utrymmen .... 35

5.3.2 Integrilelsangrepp inifrån .......................... 36

5.3.2.1 Inlegriletsangrepp inifrån i bostad .. 37

5.3.2.2 Integrilelsangrepp inifrån i andra utrymmen 39

5.3.2.3 Förhällandet mellan arbetsgivare och anställda 40

5.3.2.4 Sammankomster................................ 41

5.3.3 Regler om åtal .......................................... 42

5.4 Skadestånd ....................................................... 43

5.5 Användning av integritetsfariig apparatur i brottsbekämpande syfte

5.6 Näringsrättsliga åtgärder .................................... .... 44

5.6.1 Radiosändare ............................................ .... 46

5.6.2 Förslag lill lag om näringsrätlsliga ålgärder rörande inlegrilelsfarlig apparatur 49

5.6.3 Särskilt om reklam .................................... 50

6 Remissyttrandena ...................................................... 52

7 Departementschefen..................................................... 73

7.1 Inledning ............................................................. 73

7.2 Ulformningen av straffbestämmelserna .............. 79

7.3 Regler om åtal ................................................... 87

7.4 Skadestånd ....................................................... 88

7.5 Regler om rällegången ........................................ ... 90

7.6 Näringsrättsliga ålgärder ..................................... ... 92

7.6.1 Allmänna överväganden ........................... ... 92

7.6.2 Radiosändare ............................................ ... 96

7.6.3 Förslag lill lag om näringsrättsliga ålgärder rörande integritetsfariig apparatur 100

7.7 Beslämmelser om ikraftträdande m. m.................... 100

Upprättade lagförslag ............................................... 101

Prop. 1975:19 132

9 Specialmolivering.......................................................... .. 102

9.1 Förslaget lill lagom ändring i brottsbalken.............. 102

9.2 Förslagen till lagar om ändring i rättegångsbalken och skadeståndslagen 107

9.3 Förslagel lill lag om ändring i radiolagen ............ .. 107

10 Hemställan .............................................................. 108

Bilaga 1 Kommitle'ns förslag ........................................ .. 109

Bilaga 2 Remitterade förslagen ..................................... 115

Utdrag ur lagrådets protokoll den 23 januari 1975 ...... .. 122

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1975-02-06 .... 127