Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens proposition nr 18 år 1975                            Prop. 1975:18

Nr 18

Regeringens proposition med förslag till steriliseringslag, m. m.;

beslutad den 27 februari 1975.

Regeringen föreslår riksdagen all aniaga de förslag som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoU.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag lUI ny slerUiseringslag.

EnUgt den föreslagna nya lagen skall varje man och kvinna som har fyllt 25 år och själv begär det få bU steriUserad. För motsvarande ingrepp på den som ännu inte har uppnått 25 års ålder krävs tillstånd från socialstyrelsen. Sådani tillstånd kan beviljas om genetiska (eugeniska) eller, såvitt gäller kvinna, medicinska skäl för sterilisering föreligger saml i samband med könsbyte. Sterilisering skall aldrig få företas på personer som inte har fyllt 18 år.

Propositionens förslag utgår från förutsättningen all ell steriliserings­ingrepp upphäver fortplantningsförmågan för all framtid. För att så långl möjligl förebygga att sterilisering sker på grund av ett förhastat beslut av den steriliseringssökande innehåller lagen regler om viss föregående obligalorisk informaiion. Den som steriliseras skall sålunda noggrant ha informerats om ingreppets innebörd och följder samt i förekommande faU om andra preventivmetoder. Informationen skall i första hand lämnas av kuratorer inom ramen för den utbyggda rådgivningsverksamhet som numera äger rum på mödravårdscentraler och särskilda rådgivningsbyråer. Vid behov skall informaiion ges av läkare.

I propositionen betonas atl sleriUsering skall få företas endast för all tillgodose den enskildes intressen. Möjligheten för anhöriga, myndigheter eller andra representanier för det allmänna att la inliativ lill sterilisering avskaffas därför hell. Likaså avskaffas kravel på atl vissa utomstående skall beredas lUlfälle att yttra sig i sterUiseringsärendet.

Som allmän förutsättning för sterilisering gäller atl sökanden är svensk medborgare eller bosalt här i riket. Endast den som är behörig alt utöva läkaryrkel får utföra slerUiseringsingrepp. Sterilisering av kvinna skall företas på sjukhus eller annan godkänd sjukvårdsinrättning. Såväl infor­mationsverksamheten som operation och efterkontroll skall ersättas genom den allmänna sjukförsäkringen.

1 Riksdagen 1975 1 saml Nr 18


Prop. 1975:18

1 Förslag till Steriliseringslag

Härigenom föreskrives följande.

1   § Denna lag äger lillämpning på sådani ingrepp i könsorganen som ulan att innebära kastrering medför varaktigt upphävande av fortplant­ningsförmågan (sterilisering). Lagen gäller dock icke ingrepp som utförs som ell led i behandlingen av kroppslig sjukdom.

2   § På egen begäran får den steriliseras som har fyllt ljugofem år och som är svensk medborgare eller bosatt här i rikel. Vägras sleriUsering, skaU frågan omedelbart underslällas socialstyrelsens prövning.

3   § Ansöker den som fyllt aderton men icke ljugofem år och som är svensk medborgare eUer bosall här i riket om sterilisering, får social­styrelsen lämna tUlstånd därtill

 

1.    om det föreligger beaktansvärd risk för all arvsanlag som kan medföra allvarlig psykisk sjukdom eller abnormitet, svårartad kroppslig sjukdom eller svårt lyte av annat slag överförs till avkomling (genetisk indikation),

2.    i fråga om kvinna, om havandeskap tiU följd av sjukdom, kroppsfel eller svaghet skulle medföra allvarlig fara för kvinnans Uv eller hälsa (medicinsk indikation), eller

3.    i samband med ansökan om faslställelse enUgt I § lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, om förutsältningar i övrigl föreligger för sådan fastställelse.

 

4   § Mot socialstyrelsens beslut i ärende om tiUstånd till sleriUsering får talan ej föras.

5   § Sterilisering får ej ske ulan atl den som begär åtgärden noggrant har informerats om ingreppets innebörd och följder saml, i förekommande fall, om andra möjligheter atl förebygga havandeskap.

6   § Endast den som är behörig atl utöva läkaryrket får ulföra sterilise­ring.

Sterilisering av kvinna skall ske på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen godkänner.

7 § Den som har lagit befattning med steriliseringsärende får ej
obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållan­
den.


 


Prop. 1975:18                                                           3

8 § Utför någon uppsåtligen sterilisering i slrid med denna lag, dömes tiU böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976, då lagen (1941:282) om sterilisering skall upphöra att gäUa.


 


Prop. 1975:18

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937:249) om  inskränkningar  i rätten att

utbekomma allmänna handlingar

Härigenom föreskrives att 14 § lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten alt utbekomma aUmänna handlingar' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

14 §3

Handlingar vilka av läkare eller hos socialstyrelsen eller på läkares eller styreisens föranstaltande upprällas lill utredning i mål eller ärende hos domstol eller i ärende som avses i giftermålsbalken; handlingar i ärenden rörande kriminologisk undersökning för forskningsändamål; handlingar vUka upprällals vid psykologisk undersökning som ulförts för forsknings­ändamål eller i samband med inskrivning av värnpUktiga eller yrkesväg­ledning, arbetsvärd eller omskolning eller i ärende om anslällning eller upphörande av anslällning hos myndighet eller i ärende om uttagning av ansläUd hos myndighet liU viss ulbildning eller tiänslgöring; handlingar i ärenden hos statens arbetsklinik eller kommunalt arbetsvårdsinstitut rörande prövning av handikappade eller från arbetssynpunkt svårbedöm­da personers förutsättningar för arbete eller rörande arbetsträning av sådana personer; läkarutlåtanden i ärenden om statlig personalpensione­ring; handlingar i ärenden enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall; handlingar rörande uppsökande verksamhet som enhgt lag åligger socialnämnd; handlingar i ärenden rörande hälsovård, sjukvård, socialhjälp, understöd vid barnsbörd, samhällets barnavård och ungdomsskydd eller eljesl barnavårdsnämnds verksamhei, sådan familje­rådgivning som drives av kommun, landstingskommun, församling eller kyrkUg samfäUighet, räll för enskUda alt inköpa alkoholhaltiga drycker, behandling av alkoholister eller eljesl nykterhelsnämnds verksamhet, allmän försäkring eller yrkesskadeförsäkring eller eljest riksförsäkrings­verkets, försäkringsrådets eller allmän försäkringskassas verksamhei, stu­diestöd under sjukdom, lillsyn å understödsföreningar, hjälpverksamhet vid arbetslöshet; så ock handlingar i ärenden rörande kontroll å ut­länningar, som här i riket vistas eUer hit söka tillträde, må, i vad de angå enskilds personliga förhållanden, icke utan hans samtycke lill annan utlämnas tidigare än sjuttio år efter handlingens datum. Även ulan sådant samiycke skaU dock handUng som nu sagts utlämnas, om, med hänsyn lill det  ändamål  för  vilket  utlämnande åstundas och omständigheterna i

' Lagen omtryckt 1971:203.

 Med nuvarande lydelse avses i prop. 1975:50 föreslagen lydelse.

3 Senaste lydelse 1974:903.


 


Prop. 1975:18

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


övrigl, Irygghei kan anses vara för handen, all det ej kommer alt missbrukas till skada eller förklenande för den vUkens personliga förhål­landen i handlingen avses eller för hans nära anhöriga. Vid utlämnande böra erforderliga förbehåll göras.

Angår handling, som i försia styckel avses, någons intagning, vård eller behandling å anstalt eller inrättning eller någons vård eller behandUng av läkare annorstädes än å anstalt, och finnes grundad anledning aniaga alt genom handlingens utlämnande ändamålet med vården eller behandlingen skulle motverkas eller någons personliga säkerhet sättas i fara, må utlämnande vägras, ändock alt enligl bestämmelserna i försia slyckel utlämnande bort ske. Likaledes må utbekommande av handUng, ulvisan­de vem som gjort anmälan i ärende rörande samhäUets barnavård eller ungdomsskydd eller rörande behandling av alkoholister eller vem som eljesl lämnat upplysningar i sådani ärende, vägras, om grundad anledning finnes alt aniaga all den, om vilken anmälan gjorts eller upplysningarna lämnats, skulle missbruka kännedom i berörda hänseende till skada för annan person.

Vad i denna paragraf stadgas har ick» avseende å myndighels beslul som särskilt utfärdals eller i protokoll upplagils, där fråga ej är om barnavårdsnämnds, nykter­helsnämnds, riksförsäkringsver­kels eller allmän försäkringskassas beslut, centrala studiestödsnämn­dens beslul rörande studiestöd un­der sjukdom eller om beslul i ärende som rör lillämpningen av lagen om faslstäUande av könstill­hörighet i vissa faU, smitlskydds­lagen (1968:231) såviii den angår veneriska sjukdomar, abortlagen (1974:595), steriliseringslagen (1975:000), lagen (1944:133) om kaslrering eller Iransplantalions-lagen (1975:000), såvUl angår till­stånd enligl 4 § nämnda lag.

Vad i denna paragraf stadgas har icke avseende å myndighels beslul som särskilt utfärdats eller i protokoll upptagits, där fråga ej är om barnavårdsnämnds, nykter­helsnämnds, riksförsäkringsver­kets eller allmän försäkringskassas beslut, centrala studiestödsnämn­dens beslul rörande studiestöd un­der sjukdom eller om beslut i ärende som rör tillämpningen av lagen om fastställande av könstill­hörighet i vissa fall, smittskydds-lagen (1968:231) såviii den angår veneriska sjukdomar, abortlagen (1974:595), lagen (1941:282) om sterilisering, lagen 1944:133) om kaslrering eller Iransplanlations-lagen (1975:000), såvitt angår till­stånd enligt 4 § nämnda lag.

Uppgifter och anteckningar, vilka tillhöra de i kommunerna förda socialregislren, må ej utlämnas i vidare mån än som följer av lagen om socialregisler.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.


 


Prop. 1975:18

3 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrives att 41 § rätlshjälpslagen (1972:429)' skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

41 § Offentligt biträde kan förordnas i mål eller ärende

1.    hos ulskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intagning enligt 8 eller 9 § eller utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

2.    hos beslutsnämnd eller psykialriska nämnden angående inskriv­ning i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller placering av särskolelev enligt 28 § samma lag,

3.    hos förvaltningsdomstol angående tvängsintagning i allmän vård­anstalt för alkoholmissbmkare enligt 18 eller 55 § lagen (1954:579) om nyklerhetsvård eller kvarhållande enligt 45 § samma lag,

4.    angående omhänderlagande för samhällsvärd enligt 29 § barna­vårdslagen (1960:97) eller ulredning enligt 30 § samma lag eller angående sådan samhällsvärds slutliga upphörande enligl 42 § samma lag,

5.    hos förvaltningsdomstol angående intagning i eller utskrivning från ungdomsvårdsskola enligt baranvårdslagen (1960:97),

6.    hos utlänningsnämnden enligt utlänningslagen (1954:193),

7.    angående förpassning eller utvisning enligl utlänningslagen (1954:193),

 

8.    angående avvisning enligl utlänningslagen (1954:193), dock ej hos polismyndighet, såvida icke utlänningen enligt 35 § samma lag hållils i förvar längre än en vecka,

9.    angående verkstäUighet enligt utlänningslagen (1954:193), om underställning skett hos centrala utlänningsmyndigheten med stöd av 58 § andra styckel samma lag eller om utlänningen enligt 35 § samma lag hållits i förvar längre än en vecka,

 

10.    angående uppehållslillslånd, om utlänningsnämndens yttrande på grund av 12 § första slyckel utlänningslagen (1954:193) skall inhämtas,

11.    angående föreskrifter som meddelas enligt 9 eller 34 § utlännings­lagen (1954:193),

12.    angående hemsändande av utlänning med stöd av 71 § första stycket utlänningslagen (1954:193),

13.    angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap. brottsbalken,

• Lagen omtryckt 1973:247.


 


Prop. 1975:18       ,                                                                   7

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

14.    angående ålerintagning i anstalt enligl 29 eller 30 kap. brotts­balken,

15.    angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. eller lagen (1972:260) om inlernationellt samarbete rörande verkställighet av brottsmålsdom,

16.    angående utlämning enligl lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslul om vård eller behandUng,

17.    angående kaslrering enligt         17. angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering lagen (1944:133) om kaslrering, eller sterilisering enligt lagen om giltigt samtycke till åtgärden (1941:282)   om sterilisering,   om       ej lämnats,

giltigt   samtycke  till  åtgärden  ej lämnats,

18.    hos centrala utlänningsmyndigheten eller Konungen enligt lagen (1973:162) om särskilda ålgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgmnd,

19.    angående verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligl lagen (1973:162) om särskilda åtgärder lill förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, om utlänningen hålUts i förvar längre än en vecka.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.


 


Prop. 1975:18                                                                         8

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET        PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-02-27

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och slalsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, AspUng, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-WaUén

Föredragande: statsrådet Geijer

Proposition med förslag till steriliseringslag, m. m.

1   Inledning

Med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande den 15 december 1972 tillkallades en sakkunnig' för atl se över lagen (1941:282) om sterilise­ring. För atl biiräda den sakkunnige tiUkallades experter.

Den sakkunnige, som anlog namnet steriliseringsutredningen, avlämna­de i juni 1974 sUl belänkande (SOU 1974:25) Fri slerUisering. Belänkandel innehåller bl. a. förslag lill ny sleriUseringslag. Lagförslaget bör fogas tiU protokollet i delta ärende som bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlals. Yttranden har därvid kommit in från riksåklagaren (RÅ), hovrätten för Västra Sverige, socialstyrelsen, ärkebiskopen. Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och försam­lingsarbete, universitelskanslersämbetet (UKÄ), länsstyrelserna i Stock­holms, Malmöhus saml Göteborgs och Bohus län. Svenska kommun­förbundet. Landstingsförbundet, Svenska läkaresällskapet, Sveriges advo­katsamfund, Fredrika-Bremer-förbundet, Husmodersförbundet Hem och samhälle, Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), Svensk demo­grafisk förening. Svensk kuratorsförening. Svensk sjukskölerskeförening. Svenska barnmorskeförbundel, Sveriges frikyrkoråd, Sveriges läkarför­bund, Sveriges psykologförbund, Sveriges socionomers riksförbund, Sveriges socionomförbund och Yrkeskvinnors klubbars riksförbund.

Vissa remissinstanser har liU sina yttranden fogat särskilt inhämtade yttranden, nämligen RÅ från överåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt från länsåklagarna i Jönköpings, Kalmar och Västmanlands län, socialstyrelsen från ledamöter av socialstyrelsens vetenskapliga råd.

' Hovrättslagmannen Carl Fredrik Hadding.

2 Professorerna Bo Gerle, Gustav Giertz, Harald Johansson, bitr. professorn Jan Lindsten samt riksdagsledamöterna Elvy Olsson och Turid Ström.


 


Prop. 1975:18                                                                        9

socialpsykiatriska nämnden och rättsläkarrådels rättspsykialriska sektion, UKÄ från de medicinska fakulteterna vid universilelen i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå, karolinska institutet och högskolan i Linköping, varvid fakulteten i Umeå bifogat yttrande från professorn i obstelrik och gynekologi vid fakulteten, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län från resp. länsläkare samt Svenska läkaresällska­pet från Ragnar Romanus, professor emeritus i kirurgi vid Göteborgs universitet.

Yttranden har vidare kommit in från Handikappförbundens central­kommitté, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, f. d. professorn i rätts- och stalsmedicin Hjalmar Sjövall samt psykologen Patricia Ericsson vid Salberga specialsjukhus.


 


Prop. 1975:18                                                     10

2 Allinänt om preventiv- och steriliseringsmetoder m. m.

2.1    Inledning

Med begreppel sterilisering avses elt ingrepp som innebär alt fortplant­ningsförmågan upphävs. Begreppet kan användas i inskränkt eller vid­sträckt bemärkelse.

Med sterilisering i inskränkt bemärkelse förstås en medicinsk åtgärd Som varaktigt hindrar äggen resp. sädescellerna all nå sin besläm­melse utan att könskörllarna påverkas. Ingreppet inverkar inte på könsdriften. Sterilisering i vidsträckt bemärkelse inrymmer även kaslre­ring. Kastrering innebär all könskörllarna avlägsnas eller sätts ur funk­tion. Ett sådant ingrepp kan bl. a. medföra väsentlig ändring av könsdrif­ten.

I den fortsatta framstäUningen används begreppet sterilisering endast i inskränkt bemärkelse.

2.2 Preventivmetoder

De preventivmeloder som används i födelsekonirollerande syfte kan delas in i naluriiga metoder (avbmlet samlag, säkra perioder) och preventivmedelsmetoder. Preventivmedlen som f. n. används kan delas in i följande huvudgrupper: 1. mekaniska (kondom, pessar, spiral) 2. kemis­ka (skum, salvor, vagitorier) 3. hormonella (p-piller).

Preventivmedlens tUlförlitlighet varierar. Kondomen är det enda pre­ventivmedlet för män och ger tämligen god säkerhet. Pessarets tillförlitlig­het betraktas också som relativt god. Användningen av pessar medför 10-20 gravidUeter per 100 kvinnoår. Spiral ger större säkerhet än pessar men leder ändå till 1-3 gravidileter per 100 kvinnoår. Kopparspiral ger bällre skydd än plaslspiral. Kemiska medel beräknas ge visst skydd när de används separat (20 gravidileter per 100 kvinnoår). Kemiska medel kan användas tillsammans med pessar, varigenom den prevenliva effekten totalt förstärks. P-piller är vid regelbunden användning del effektivaste skyddsmedlet.

Preventivmedlens användningsområde är i några fall inskränkt. Pessarkan inle användas av kvinnor med vissa förändringar i slidan, plastspiral inle av kvinnor som inte fött barn. Några preventivmedel är förenade med risker för vissa biverkningar.'Spiral vållar sålunda under ell inledningsskede ofta oregelbundna blödningar och ökade menslrualioner, emellanåt med smärtor. Hos en del kvinnor stöts spiralen ul. Bland biverkningar av p-piller kan nämnas oregelbunden eller upphörd menstruation, vikt­ökning, huvudvärk, iUamående, förhöjt blodtryck och blodsockerhalt, gulsot, blodpropp saml bestående ofruktsamhet. Biverkningarna är dock oftast av övergående natur. Molsvarande besvär lorde för övrigl uppträda betydligt mera frekvent vid graviditet.

Omfattande forskning bedrivs världen över för all förbättra gängse


 


Prop. 1975:18                                                                        11

preventivmeloder och få fram nya effektiva och lätthanterliga preventiv­medel. För varje nylt preventivmedel behövs emeUertid i regel en ulveckUngsperiod på omkring tio år. Man kan därför inle räkna med alt del kommer att finnas nägot för alla kvinnor eller män hell idealiskt preventivmedel inom rimlig tid.

2.3 Steriliseringsmetoder 2.3.1  Sterilisering av kvinna

AUa SlerUiseringsingrepp på kvinna syftar till alt bryta äggledarnas funktion all föra fram ägget lUl befruktning. Sterilisering kan ske kirurgiskl, varvid äggledarna las bort eller skärs av eller genom all etl segment från äggledarna avlägsnas (reseklion) och kvarvarande delar binds upp med tråd eUer med melallclips. Segmentet kan också avlägsnas genom diatermi (högfrekvent elektrisk uppvärmning). SlerUisering kan vidare ske kirurgiskt genom att äggledarna snörs eller knyts av med exempelvis metallcUps eller läpps till t. ex. genom eleklrokoagulering. Slulligen kan sterilisering också göras kemiskt, varvid plastmaterial eller andra skieroserande material (som förhårdnar vävnaden) injiceras. Inle någon av metoderna medför hinder alt efter ingreppet fortsälla sexual­livet på oförändrai säll.

De operationsmetoder som f. n. används för atl nå äggledarna delas in i l.laparotomi 2. laparoskopi 3. colpotomi 4. culdoskopi och 5. hyste-roskopi.

I Sverige är den vanligaste och äldsta formen för steriliseringsingrepp laparotomi. Vid laparolomi öppnas bukhålan genom ell snitt varefter det steriliserande ingreppet utförs, vanligen genom reseklion. Ingreppet sker då kvinnan är nedsövd och kräver en sjukhusvistelse på 5—8 dygn följd av sjukskrivning i 3-4 veckor.

På några kvinnokliniker i Sverige tiUämpas laparoskopi vid sterilisering. Därvid förs ett laparoskop (ell optiskt instrument) in genom ell insnilt vid naveln. Genom laparoskopet kan operatören betrakta äggledarna. Genom elt nyll snitt förs etl kirurgiskt instrument in med vUket del steriliserande ingreppet utförs. Kvinnan är nedsövd vid ingreppet, som lar kortare tid än vid laparotomi. Metoden kräver i allmänhet sjukhusvistelse under endasi 1-2 dygn och sjukskrivning i omkring 1 vecka. Laparosko­pi kan dock inle användas på vissa kvinnor, exempelvis inte på dem som har extrem över- eller undervikl, lider av akut eller kronisk inflammation i Ulla bäckenet eller tidigare har genomgått mera omfattande kirurgiska ingrepp i underlivet.

Colpotomi och culdoskopi används i ringa utsträckning i Sverige men är vanUga metoder för sterilisering i utvecklingsländerna. Vid colpotomi görs ell snitt i toppen av slidan. Genom snillet dras äggledarna fram, varefter del steriliserande ingreppet utförs på dem. Colpotomi kan utföras under lokalbedövning men som regel används ryggmärgsbedöv­ning   eller   allmän   narkos.   Ingreppet   lar   ungefär   lika   lång   tid  och


 


Prop. 1975:18                                                                        12

föranleder lika lång sjukhusvistelse och sjukskrivning som laparoskopi. Colpolomimeloden kan inle användas vid fixerad, anleverterad livmoder, dvs. då Uvmodern är riklad framåt så all den bildar en vinkel med slidan. Likaså utgör infektion i bäckenet, förstorade äggstockar, sammanväx-ningar, kraftig övervikt och trång eller djup slida hinder för användningen av denna metod. Den är inle heller lämplig för sterilisering i anslulning lill förlossning eller i samband med abortingrepp efter tolfte graviditets­veckan.

Vid culdoskopi förs etl culdoskop (ell kirurgiskl instrument i kombi­nation med ett optiskt instrument) in genom ell snitt långt upp i slidan. Genom culdoskopet observerar operatören områdei för ingreppet och kan samtidigt utföra steriliseringen. Culdoskopi kan ulföras under lokal­bedövning och kräver lika lång sjukhusvistelse och sjukskrivning som laparoskopi och colpotomi. 1 vissa utvecklingsländer utförs ingrepp med culdoskop polikliniskt. Ingreppet tar då ofta inle mer än några minuter och följs av endast ell par timmars vila innan kvinnan betraktas som arbetsför. Culdoskopimetoden är inte lämplig för sterilisering i anslutning liU förlossning eller abort, vid infektioner i bäckenet eller för kvinnor med övervikt. En ökad frekvens av steriliseringar i Sverige skulle sanno­Ukt ge anledning lill en ökad användning av såväl colpotomi som culdoskopi.

Hysteroskopi är en metod som alkjäml befinner sig på utvecklings­stadiet. Metoden innebär att ell hysleroskop, som både är etl kirurgiskl och ell optiskt instrument, förs in genom livmoderhalsen i livmoders­hålan. Samtidigt som operatören kan observera äggledarna kan han sluta lill dem genom eleklrokoagulering, med skieroserande ämnen eller genom en injektion av plastmaterial. I anslutning till denna metod kan hyste-roeclomi nämnas, som innebär ell tämligen slorl operativt ingrepp, vid vilket livmodern avlägsnas. Metoden används huvudsakligen när rent medicinska skäl lalar härför. Uiöver nämnda operationsmetoder är vissa kemiska metoder under utveckling. Den kliniska erfarenheten av använd­ningen av dessa metoder på människa är hittills myckel begränsad.

Steriliseringsingreppens effektivitet beror delvis på vilken melod som används. Laparolomi anses vara den mesl effektiva med endasi 0,04-0,08 gravidileter per 100 kvinnoår. Graviditetsfrekvensen har beräknats vara något högre om steriliseringsingreppet sker med andra metoder. Vid laparoskopi och culdolomi kan anlalel gravidileter upp­skattas till 0,1-2 per 100 kvinnoår.

Sterilisering är förenad med vissa risker för dödsfall. För laparotomi, laparoskopi och colpotomi kan dödsfallsrisken uppskattas till mellan 20 och 30 fall per 100 000 ingrepp. Som jämförelse kan nämnas att dödsfallsriskerna vid abort beräknas lill 3 per 100 000 vid ingrepp som sker före tolfte graviditetsveckan, 15-30 per 100 000 vid senare abort saml uppskattningsvis till minsl 100 per 100 000 vid Ulegal abort. Antalet barnaföderskor som avled i samband med förlossning uppgick år 1970 tiU 10 per 100 000.


 


Prop. 1975:18                                                                        13

Sterilisering är också förenad med vissa risker för andra komplikatio­ner i samband med ingreppet. Komplikationsfrekvensen visar slora variationer. Vanligaste komplikationerna är lokala infektioner, blod­ansamlingar och blödningar till följd av ingreppet samt menstruations-rubbningar.

Sammanställningar över gjorda undersökningar visar komplikationer i en omfattning som varierar mellan O % i etl urval av 143 fall i USA och 85 % i ell urval av 160 fall i Indien. 1 elt maierial från Hong Kong, som omfattade ett urval av 1 049 fall förekom kompUkalioner i 5,1 % av fallen, varvid sårinfeklioner dominerade. I ell svenskl maierial från 1960 som omfattade 60 kvinnor var komplikationsfrekvensen 16,7 %. Det var därvid i samtUga fall fråga om menslrualionsmbbningar. En finsk under­sökning visar all de vanligaste komplikationerna är menstruationsrubtf-ningar samt abnorma och smärtsamma regleringar. De flesta komplika­tionerna har dock visat sig vara jämförelsevis bagaiellartade.

Vid laparoskopi lillkommer risken för skador genom inblåsning av koldioxid. Då eleklrokoagulering tillämpas kan brännskador på larm och urinblåsa samt i något enstaka fall även på de stora blodkärlen tänkas uppkomma. Enligt en undersökning, som avsåg 170 steriliseringar genom laparoskopi vid en svensk kvinnoklinik, nödgades man i två fall i stället lillgripa laparolomi. Skälet var i båda fallen lokala blödningar. I ett fall uppstod hjärtstillestånd i laparoskopins inledningsskede. Den loiala komplikationsfrekvensen var 4,2 %.

Vid colpotomi kan skador på tarm och urinblåsa uppslå. Från Indien, där metoden ofta lillämpas, redovisas en komplikationsfrekvens på 1,6—5,5 % medan många västeuropeiska och amerikanska undersökningar visar en frekvens på 3,3-13,3 %.

När del gäller risken för komplikationer av psykisk art tyder de iakttagelser som redovisas i några svenska undersökningar beträffande sterilisering av kvinnor på, atl sterilisering generellt ej kan anses orsaka psykisk sjukdom eller sådan allvarligare psykisk insufficiens att den menligt inverkat på arbetsförmågan eller livsföringen i övrigt. De under­sökningar som avsåg kvinnor vUka föll minsl ell barn och varit helt inställda på atl ingreppet skulle ulföras visar, alt kvinnornas reaktion efter ingreppet var övervägande positiv.

Enligl en genomgång av socialstyrelsens aktmalerial rörande 295 av de kvinnor som under åren 1969 och 1972 genomgålt sleriliseringsoperation har 33 av dessa sedermera sjukskrivits för någon form av psykisk sjukdom. I de flesta fallen var del fråga om lättare psykiska besvär men även några fall av psykos och ell par fall av alkoholmissbruk förekom. För samlliga dessa saknas dock uppgift huruvida de psykiska besvär som iakttagits och behandlats helt eller delvis förorsakats av steriliserings­ingreppet. 1 flertalet fall gällde sjukbeskrivningen dock en tidigare sjukdom som forlsall ulan påtaglig förändring av symlombUden.

Av sammanställningar av uppgifier om steriliseringar i åtta olika länder framgår bl. a. atl  mellan 78 och 99 % av de opererade kvinnorna var


 


Prop. 1975:18                                                                         14

nöjda med slerUiseringsingreppet. Erfarenhetsmässigt är dock känt att personer, som tidigare steriliserats på eugenisk eUer social indikation och vUkas situalion av andra skäl, exempelvis eftermognad, väsentligt föränd­rats har reagerai myckel negativt på ingreppet.

2.3.2 Sterilisering av man

Alla steriliseringsingrepp på man syftar lUl att förhindra transporten av spermier från teslikeln lill yttervärlden. Genom operation eller på annat säll bryier man därför passagen genom sädesledarna. Den inre sekretoris-ka funktionen i tesliklarna påverkas inle och sexuallivet kan därför fortgå som före ingreppet. SkUlnaden blir bara alt säden inte längre innehåller några spermier och all befruktning således inte kan äga rum.

Steriliserande ingrepp på man utförs genom enkel underbindning eller genom delning av sädesledarna eller genom alt passagen på annal säll förhindras. Del vanligaste ingreppet är vasektomi, varvid sädesledaren skärs av. I regel avlägnas också delar av den. Flertalet operatörer frUägger därvid ledarna vid övre delen av pungen genom två små separata snitt men ledarna kan också nås från etl gemensamt snitt i medellinjen. I aUmänhet utförs ingreppet under lokalbedövning. Ibland används narkos.

Tekniken vid vasektomi varierar. Metoderna kan delas in i två grupper. I ena fallel är syftel atl uppnå ett definitivt resultat. I del andra fallel avser man alt i möjligaste mån skona vävnaderna för alt därigenom skapa bästa möjliga betingelse för en eventuell återförening av de avskurna sädesledarna och elt återställande av fortplantningsförmågan.

Enkel underbindning, aUlså utan all sädesledarna delas, anses inle ge betryggande sleriliseringseffekt. Även om sädesledarna delats kan pas­sagen spontant återbildas (rekanalisering). För atl undvika att så sker avlägsnar vissa operatörer en betydande del av dem. Man försöker även hindra rekanalisering på andra sätt.

Om man vill skapa bästa möjliga betingelser för all kunna återställa sädesledarnas funktion skär man endasi av sädesledarna eller avlägsnar blott en mindre del av dem. Vidare undviker man atl dela sädesledarna intill bitestikeln, där betingelserna för reoperation är sämre. Särskilt om vasektomi utförs med den leknik som syfiar lill atl i möjligaste mån underiätla ell eventuellt återställande av passagen kan emellerlid risk föreligga att förbindelsen återställs spontant.

Del är svårt alt statistiskt ange hur stor risken är atl ingreppet inte leder till varaktig spermiefrihet. Av tillgänglig statistik kan utläsas all frekvensen misslyckanden i vart fall inte överstigit 4,1 % då syftet varil att uppnå definitiv sterilitet.

Den som genomgått ingreppet kan vanligtvis återuppta sitt arbeie efter en eller etl par dagar. Flera utländska undersökningar visar atl en stor del av dem som genomgått vasektomi under lokalbedövning kunnat återgå lill sitt arbete samma dag. Vasektomi är således att betrakta som en


 


Prop. 1975:18                                                                        15

mindre operation. Operationen kan utföras av läkare med viss kirurgisk erfarenhet.

Vasektomi är förenad med vissa risker för komplikationer. Den vanligaste om än förhållandevis sällsynia komplikationen är blödning. I övrigt kan obetydliga besvär uppkomma i form av måttlig svullnad, lokal ömhet inom operationsområdet eller lätta övergående smärtor samt spänningskänsla och obehag särskilt i samband med sädeslömning. Liksom vid andra operationer måste man vid vasektomi också räkna med möjligheten alt infektion uppstår. Denna är dock i regel lindrig och förlänger läkningsförloppel endast obetydligt.

Vad gäller psykiska komplikationer till följd av vasektomi föreligger ingen svensk undersökning. Utländska undersökningsresultat tyder dock på alt de psykiska biverkningarna varil få och av begränsad omfattning. Frekvensen fall i vilken den steriliserade sedermera ångrat sig är enligt de större undersökningarna endasi mellan 2 och 3 %c.

Iniresset har under senare år också inriktats på alt ularbela meioder som möjliggör all sädesledarna slängs av endasi under viss, regelbar tid. Målel är att åstadkomma möjlighet att alll efter önskemål öppna eller sluta passagen genom sädesledarna (reversibililel). Den mest utprövade metoden är att man i sädesledaren för in en plugg, som lätt kan avlägsnas. I engelskspråkig litteratur kallas anordningen "Inlravasal device, IVD". Anordningen beslår av en tråd som är överdragen med silikon eller av annal material. Tråden förs in i sädesgången och förankras på inplanla-tionsstället. Meningen är att tråden åter skall kunna avlägsnas. Förhål­landevis omfattande försök har gjorts i Korea. En annan melod som prövats är atl man i vardera sädesledaren planterat in ell T-format rör av guld och rostfritt stål, försett med en mikrovalvel (dvs. en liten klaff). Tanken är att valveln av läkare skall kunna slällas in så att den antingen tillåter passage eller ej. Ytterligare försök har gjorts genom atl lanlalum-klämmare placerats på ledarna utan att dela dem. Samtliga beskrivna metoder befinner sig dock ännu på försöksstadiet.

2.4 Möjligheter att återställa fortplantningsförmågan efter sterilisering

2.4.1   För kvinna

När laparotomi utförs i Sverige avlägsnas i regel en viss del av äggledarna närmast livmodern. Härigenom ökar steriliseringsingreppets effektivitet men möjlighelerna lill reoperation försvåras samtidigt. För att i dessa fall återställa fortplantningsförmågan måste en reinplanlation av äggledare ske vid öppning av buken. Enligt en amerikansk litteratur-sammanställning över I 325 fall som reopererals återfick 29 % fortplant­ningsförmågan efter ingreppet.

Även om de kirurgiska möjlighelerna lill framgångsrik reoperation ökat måste del alltjämt anses myckel ovisst om fortplantningsförmågan kan bli återställd. Av vissa undersökningar framgår alt ell förvånansvärt


 


Prop. 1975:18                                                                        16

stort antal reoperalioner efter sterilisering lell lill graviditet. Elt betydande anlal ulomkvedshavandeskap liksom en ökad frekvens av spontanaborter är dock en påtaglig realitet i dessa fall. Ell steriliserande ingrepp på kvinna bör därför i dag betraktas som etl definitivt upphävande av fortplantningsförmågan.

2.4.2  För man

Operationen, varvid de delar av sädesledarna som skurils av genom vasektomi återförenas, kallas vasovasostomi. Även om elt sådani ingrepp leder till all relativt normal sperma kan påvisas i säden visar dock föreiagna undersökningar en tämligen låg frekvens uppkomna gravidi­leter. I råd till sökande i USA anges också all fortplantningsförmågan återställs i 30-50 % av fallen.

Mol bakgrund av atl så förhållandevis få gravidileter rapporterats efter reoperation lorde det i och för sig kunna ifrågasällas om en längre lids avstängning leder till leslikelskador. Om detta är fallel eller ej vet man ännu inte med säkerhet. Några undersökningar om sådana skador finns inle redovisade. Trots relativt lovande försök - liksom när del gäller upphävandet av verkan av steriliserande ingrepp på kvinna - måste därför än så länge de tillämpade metoderna för vasektomi betraktas som elt definitivt upphävande av fortplantningsförmågan.


 


Prop. 1975:18                                                                        17

3 Nuvarande steriliseringslagstiftning

3.1 Lagregler .

De nuvarande reglerna om sterilisering finns upptagna i lagen (1941:282) om sterilisering. Med sterilisering avses i lagen inte kaslrering. Lagen är inte heller lillämplig på sådani ingrepp i könsorganen av beskaffenhei atl medföra sterilitet, som på grund av sjukdom i dessa organ är påkallat av terapeutiska skäl, dvs. som ell led i behandlingen av sjukdomen (I § femte styckel).

Lagen medger sterilisering under vissa förutsättningar. Någon av de i lagen särskUt angivna indikationerna måste sålunda vara uppfyUd (1 §). Sterilisering får i enlighel därmed ske om någon med skäl kan antas genom arvsanlag komma atl på avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eller också svårartad sjukdom eller svårt lyte av annat slag (eugenisk indikation). Vidare tillåts sterilisering där någon prövas på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverk­samheten eller också på grund av asocialt levnadssätt vara för framtiden uppenbart olämplig alt handha vårdnaden om barn (social indikation). Som giltig grund för sterilisering anges vidare när på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinna är påkallat all hon steriliseras för alt förebygga havandeskap, som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa (medicinsk indikation). Slulligen får sleriUsering också företas på den som avser alt söka faslställelse enligt 1 § lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall.

Lagen är lillämplig vid sterilisering av både kvinnor och män. Av vad nyss sagls framgår dock alt den medicinska indikationen endasi kan lillämpas belräffande kvinna.

För sterilisering fordras samtycke till ingreppet. Undantag härifrån får dock göras i det fall den, som enligt någon av de angivna indikationerna får steriliseras, på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga atl lämna giltigt samiycke (2 §).

1 princip fordras socialstyrelsens tillstånd till sterilisering. Sådani tillstånd får inte lämnas om inle lillfälle alt yttra sig i frågan, då så kan ske, beretts vårdnadshavare för underårig, förmyndare för omyndig­förklarad, make samt, för den som är inlagen på allmän anslall, anslallsläkare och föreståndare. Undantag från tillslåndstvångel gäller, beträffande den som kan lämna giltigt samtycke, vid ingrepp som avses ske med stöd av medicinsk indikaiion lill följd av kroppslig sjukdom eller kroppsfel. Sterilisering får i dessa fall ske då två läkare, av vilka den ene skall vara den som skall ulföra ingreppet och den andre ha tjänsteställ­ning som Kungl. Maj:t föreskriver, i skriftligt ullålande förklarat alt förutsättningarna för åtgärden är för handen, s. k. tvåläkarintyg (3 §). Slulligen får sterilisering ske utan särskilt tillstånd vid s. k. nödfalls­ingripande. Förutsättningarna härför anges i 5 §. Av denna bestämmelse följer att om del vid abort enligl 6 § andra styckel abortlagen (1974:595)

2 Riksdagen 1975 1 saml Nr 18


 


Prop. 1975:18                                                                        18

finns grundad anledning lill antagande atl sjukdom eller kroppsfel som föranlett ingreppet kommer atl vid nylt havandeskap medföra allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa, den läkare som utför aborten samtidigt får ulföra sterilisering.

Sterilisering av kvinna skall utföras på lasarett, därmed jämförlig allmän anstalt eller sjukstuga av där anställd läkare. Från detla krav kan socialstyrelsen medge undanlag. Belräffande sterilisering av man uppställs kravet alt ingreppet skall ulföras av legitimerad läkare (4 §).

Den som har medverkat vid steriliseringsulredning eller sleriUserings-ingrepp får inle obehöringen tala om vad som därvid förekommit (6 §). Brott mot tystnadsplikten får åtalas av åklagare endasi på angivelse av målsäganden.

Socialstyrelsens beslut varigenom sterilisering vägrats får överklagas i kammarrätten. I övrigt får socialstyrelsens beslut i steriliseringsärende inte överklagas (7 §).

När del gäller del straffrättsliga ansvarel innebär lagen all den som verkställer sterilisering i slrid mot lagen eller som mot bällre velande till myndighet eller läkare avger osann utsaga i slerUiseringsärende eller som bryier mol tystnadsplikten - såvida gärningen inle är straffbelagd i brottsbalken — kan dömas lill dagsböter eller fängelse i högst sex månader (8 §).

I kungörelsen (1941:387) med tillämpningsföreskrifter till sterilise­ringslagen finns beslämmelser om bl. a. ansöknings- och prövningsför­farandet hos socialstyrelsen samt om läkares behörighet att avge utlåtande angående förutsättningarna för sterilisering.

Enligl kungörelsen får ansökan om tillstånd lill sterilisering göras av den som avses med ansökningen. Belräffande den som är underårig skall ansökan göras av vårdnadshavaren och för omyndigförklarad av förmyn­daren. Vidare är vissa institutioner ibland behöriga alt ansöka om sterilisering, nämligen socialnämnden beträffande den som åtnjuter socialhjälp eller vars make eller minderåriga barn åtnjuter sådan hjälp och barnavårdsnämnden för den som är föremål för ålgärd enligl barnavårds­lagen (1960:97) eller vars barn är föremål för sådan ålgärd. Ansökan kan också göras av vederbörande läkare för den som behandlas vid en av del allmänna anordnad läkarmottagning, överläkaren, sjukstugeläkaren eller motsvarande läkare för den som är intagen på lasarett eller därmed jämförligt sjukhus eller på sjuksluga eller inskriven i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda samt anstaltens läkare eller föreståndare för den som är inlagen i annan allmän anstalt.

Ansökan får också göras av länsläkare, distriktsläkare eller annan läkare i motsvarande tjänsteställning (1 §). När ansökan inte avser sökanden själv skall denne dock om möjligl lämna skriftligt samtycke till ingreppet. Till ansökan skall i förekommande fall, om del kan ske, fogas bl. a. yttrande rörande ansökningen från vårdnadshavare, förmyndare, make, anstaltsläkare och föreståndare för allmän anstalt (3 §).

Ansökningar om sterilisering handläggs av socialstyrelsen (4 §). Till-


 


Prop. 1975.18


19


stånd gäller ett år från dagen för beslutet (5 §). Sedan slerUiserings­ingrepp verkställts skall den läkare som utfört ingreppet inge operations-berättelse till socialstyrelsen (7 §). Om läkare åsidosatt sistnämnda beslämmelse eller brutit mot föreskrift som socialstyrelsen lämnat angående ingreppets verkställande straffas han med dagsböter (9 §).

3.2 Statistiska uppgifter

3.2.1   Steriliseringsutvecklingen

Utvecklingen beträffande steriliseringar har varit en helt annan än belräffande aborter. Medan de legala aborterna under åren 1965-1973 steg från ca 6 200 lill 26 000 har antalet utförda steriliseringar inte undergått några slora förändringar under samma tid, vilket framgår av följande labell

 

Är

Socialstyrelsen

Totala anta-

(varav pä 2-

p.g.a. nöd-

 

(Medicinalstyi

elsen)

let utförda

läkarintyg)

fall

 

 

 

 

sterilise-

 

 

 

Ansök n

mgar

Bifall

ringar

 

 

1965

1 731

 

1616

1508

(129)1

 

1966

1 685

 

1577

1535

(165)

(6)

1967

1 738

 

1 665

1508

(142)

 

1968

1681

 

1 616

1578

(144)

 

1969

1762

 

1694

1573

(140)

 

1970

1938

 

1 882

1 863

(163)

 

1971

2 006

 

1 961

1901

(151)

 

1972

1 853

 

1804

1 616

(134)

 

1973

1 794

 

1772

1 364

(100)

 

' Inkl. 7 efter bifall av socialstyrelsen på social indikation.

3.2.2 Utförda steriliseringar fördelade på indikationer

I sina beslut om tillstånd till sterilisering har socialstyrelsen ibland angivit flera indikationer. I statistiken har dock för varje tillstånd angivils endasi en indikaiion ulan alt denna avselts som huvudindikation. En sammanställning av socialstyrelsens statistik över utförda steriliseringar fördelade på indikationer saml på kvinnor (Kv) och män (M) ger följande resullat

 

Är

Eugenisk in

dikation

Social indikatior

1

Medicinsk indikation

 

Kv

M

Totalt

Kv

M

Totalt

Kv

1965

3

8

11

13

9

22

1 353

1966

8

1

9

16

10

26

1 329

1967

1

 

1

38

4

42

1323

1968

11

2

13

16

3

19

1402

1969

14

5

19

55

3

58

1 356

1970

16

4

20

44

2

46

1634

1971

8

5

13

56

7

63

1674

1972

9

3

12

41

4

45

1 425

1973

10

7

17

17

2

19

1 228


 


Prop.l975:18                                                                           20

Sammanställningen visar alt den eugeniska och den sociala indika­tionen tillämpas i ringa utsträckning. Som jämförelse kan nämnas atl sterilisering på eugenisk indikation år 1945 gjordes på 432 män och 5 53 kvinnor, alllså totalt 985 personer. Molsvarande siffror år 1953 var 50 män och 280 kvinnor, totalt alltså 330 personer. Sterilisering på social indikation utfördes år 1945 på 33 män och 45 kvinnor, år 1953 på 24 män och 51 kvinnor.

3.3 Steriliseringslagstiftningen i övriga nordiska länder

1 Danmark trädde en ny lag om sterilisering och kastrering i kraft den I juli 1973. Lagen reglerar ingrepp som varaktigt upphäver fortplant­ningsförmågan men omfattar inle sådani ingrepp som är etl led i behandlingen av kroppslig sjukdom.

Enligl de nya beslämmelserna har envar som fyllt 25 år och har hemvist i Danmark rätt alt bli steriliserad. Den som inle har hemvist i Danmark kan dock få tillstånd lill sterilisering om han eller hon har särskild anknytning till Danmark, exempelvis är dansk medborgare. Vidare kan kvinna under 25 år oavsell om hon är bosalt i Danmark eUer ej bli steriliserad utan särskilt tillstånd om ingreppet är nödvändigt av medicinska skäl. I övrigt kan den som är under 25 år samt den som är sinnessjuk eller sinnesslö liksom person som är omyndig i personligt hänseende ges särskilt tillstånd lill sterilisering om någon av lagens indikationer är uppfylld, antingen såvitt gäller sökanden själv, dennes make eller den sökanden sammanlever med. Det kan här vara fråga om eugeniska grunder för sterilisering eller atl vederbörande av psykiska skäl är olämplig att dra försorg om barn. Vidare anges som skäl för sterilisering all betydande fara föreligger för all vederbörande inle kan genomgå ell framlida havandeskap eller barnel kan förväntas inte bli livsdugligt eller bli framfött med väsentliga skador. Som social indikation anges all de förhållanden under vilka sökanden eller dennes familj lever gör det påkallat att undvika barnafödsel. Vid denna bedömning skall hänsyn las lill familjens hälsomässiga, bosladsmässiga och ekonomiska förhållanden, antalet hemmavarande barn samt om det kan förväntas alt flera barn kommer att medföra en väsentlig belastning på förhållandena genom försämring av vederbörandes hälsotillstånd, betydande ökning av hans arbetsbörda eller på annat sätt. För den som är under 18 år får tillstånd ges endasi då synneriiga skäl till sterilisering föreligger.

För tillstånd fordras därjämte prövning om de förhållanden, som ligger tUl grund för ansökningen, kan väntas bli beslående saml om det finns rimliga möjligheler all förebygga havandeskap på annal sätt.

1 de fall då del inte fordras särskilt tillstånd lill sleriUsering kan sökanden vända sig lill en läkare. Denne är skyldig all la reda på anledningen till önskemålet, upplysa om ingreppets följder och de risker som kan anlas vara förbundna med delta samt om preventivmedel och om möjlighet till reoperation. Sökanden skall skriftligen bekräfta all han


 


Prop. 1975:18                                                                        21

eller hon fåll del av denna informaiion. Därefier remitteras sökanden tiU godkänt sjukhus, där operationen utföi-s. Den läkare som skall ulföra ingreppet måste dessförinnan förvissa sig om all sökanden informerats på föreskrivet sätl.

När del fordras tillstånd lill sterilisering prövas ansökan av ell "samråd" vid en mödrahjälpsinrättning. Samrådet beslår av tre personer, föreståndaren för mödrahjälpsinrällningen (kurator) och två läkare. Avslagsbeslut kan överklagas tiU en central besvärsnämnd. I vissa fall skall i samrådet och besvärsnämnden ingå en särskUl utvald domare, bl. a. då ansökningen avser någon som är under 18 år eller någon som mot sin vilja är inlagen på mentalsjukhus eller som är utvecklingsstörd. I dessa fall måste enhällighel föreligga för all tillstånd skall kunna meddelas.

Ansökan om tillstånd görs av den som önskar bli steriliserad. För sinnessjuk, sinnesslö eller annan som varaktigt eller för längre tid är ur slånd alt inse steriliseringsingreppets betydelse kan samrådet dock tillåta sterilisering på anmodan av särskilt utvald god man (vaerge), om omständigheterna lalar därför. Den gode mannen kan överklaga sam­rådels beslul. Är den på vilket ingreppet skall företas omyndig, sinnessjuk eUer sinnesslö eller är del i övrigl på grund av sökandens själsliga tillstånd betänkligt atl denne på egen hand ansöker om sterilisering kan samrådet tillåta ingreppet på ansökan av sökanden samt förmyndare eller god man, eventuellt särskilt utsedd god man. Beslutet kan överklagas av förmyn­daren och den gode mannen.

Finland fick en ny steriliseringslag år 1970. Lagen innebär en liberalisering i förhållande till lidigare beslämmelser. Lagen är inle tillämplig på ingrepp på könsorganen av terapeutiska skäl.

Enligl den nya steriliseringslagen får tillstånd lill sterilisering lämnas man eller kvinna som begär det om lagens eugeniska indikation är uppfylld eller om vederbörandes sjukdom, rubbade själsverksamhet eller därmed jämförbar orsak allvarligt begränsar förmågan att sköta barn. Vidare kan sterilisering medges när barns födelse och skötseln av barn med beaktande av vederbörandes och hans barn eller hans familjs levnadsförhållanden samt övriga omständigheter skulle vara avsevärt betungande för honom eller henne saml i fall då vederbörandes möjligheter att på annal säll förhindra-barns födelse är osedvanUgl svaga. Kvinna kan vidare på begäran bli steriliserad på medicinsk indikation.

Den som är sinnessjuk, psykiskt efterbUven eller lider av rubbad själsverksamhet i övrigl och därför är varaktigt oförmögen all förslå innebörden av en sterilisering kan bli steriliserad om vägande skäl talar därför. De skäl som därulöver måste föreligga är antingen eugenisk indikaiion eller begränsad förmåga alt sköta barn på grund av psykiska skäl eller för kvinna till följd av medicinsk indikation. Samtycke krävs i sådana fall av förmyndare eller särskilt förordnad god man. Den som är under 18 år får steriliseras endast om synnerligen vägande skäl talar därför.

Innan sterilisering får ske skall vederbörande och i förekommande fall


 


Prop. 1975:18                                                                       22

om möjligl även maken underrättas om ingreppets betydelse och verkningar. Därvid skall utredas vem av makarna som det från familjens och samhällets synpunkt är ändamålsenligt att låla sterilisera. Tillstånd till SlerUisering får i princip endast meddelas av medicinalstyrelsen, dock all sterilisering på medicinsk indikation fär ske genom tvåläkarintyg. Sterilisering på medicinsk indikation kan ske även utan särskUt tiUstånd i samband med abort. Hälsovårds- och socialnämnderna är skyldiga alt bedriva upplysnings- och rådgivningsverksamhet i frågor om sterilisering och vid behov hänvisa vederbörande till sinnessjukvårdsdislriktels vård­byrå för psykiatrisk undersökning och eventuell ansökan om sterilisering.

Den akluella lagstiftningen i Norge Irädde i kraft år 1934. Den omfattar operation eller annan behandling som leder till upphävande av en persons fortplantningsförmåga eller könsdrift, dvs. både sterilisering och kastrering. Lagen avser inle ingrepp av uteslutande medicinsk karaklär.

Särskilt tillstånd fordras för sterilisering. För tillstånd fordras att sökanden själv begär det och kan visa beaktansvärda skäl för ingreppet. I förekommande fall skall make beredas lUlfälle all yttra sig. Den som är under 20 år eller lider av allvarlig sinnessjukdom eller är utvecklingsstörd eller sinnesslö måste ha samtycke av förmyndare (vergen) eller av en av domstol särskild utsedd god man (kurator). God man skall förordnas även för den som lider av psykisk störning och inte är omyndig. Efter framställning från förmyndare eller särskilt utsedd god man kan sterilisering tillålas i fråga om den som lider av allvariig sinnessjukdom, är utvecklingsstörd eller sinnesslö om vederbörande inte själv har möjlighet alt ta ståndpunkt lill ingreppet och det inte finns hopp om atl han skall tillfriskna och del samtidigt finns skäl all anla antingen atl han inle skall genom egel arbete kunna dra försorg om sig och barn eller atl psykisk sjukdom eller betydande fysiskt handikapp kommer atl överföras pä barn. Framställning om sterilisering kan bl. a. också göras av polis­mästaren i del dislrikt vederbörande bor eller, för vissa som är intagna på anslall, av anslallschefen. I sådana fall skall god man förordnas.

Tillstånd ges av hälsovårdsdirektören eller, om ingreppet avser minder­årig eller den som lider av allvarlig sinnessjukdom, är utvecklingsstörd eller själsligt svag, av etl sakkunnigt råd. Rådel består av hälsovårds-direktören, en kvinna, en domare och två läkare. Hälsovårdsdirektören eller rådet bestämmer var och av vem ett eventuellt ingrepp skall ulföras.


 


Prop. 1975:18                                                                       23

4 Steriliseringsutredningens förslag

4.1 Allmänt om sterilisering i familjeplanerande syfte

Enligl ulredningen ger lillgängliga preventivmedel som används på rätt säll god säkerhet i familjeplanerande syfte för flertalet människor. Etl inle ringa antal kvinnor är dock förhindrade all använda de effektivaste preventivmedlen och en hel del människor saknar förmåga all alls använda preventivmedel. Möjlighelerna till abort är i Sverige avsevärda men avbrytande av havandeskap som metod för familjeplanering måste betraktas som en nödlösning. 1 jämförelse med abort framslår enligl uiredningens mening sterilisering med dess mera begränsade etiska pro­blem som ell fördelaktigt alternativ för dem som varaktigt vill förhindra havandeskap.

SlerUiseringens definitiva karaktär medför dock atl ingreppet har ringa intresse för de åldersgrupper som har slörsta behovel av effektiva preventivmedel, dvs. för dem som befinner sig mellan sexuell debut och familjebildning. För dem å andra sidan som fåll önskal antal barn eller efter moget övervägande beslutat all ej skaffa barn är dock sterilisering ett angelägel komplement och därtill den säkraste preventivmeloden. Genom sterilisering undviks de för många störande ålgärderna i direkt anslulning till samlag eller regelbundet intagande av piller med för en del besvärliga biverkningar.

Sammanfattningsvis menar ulredningen att sterilisering endasi i viss utsträckning kan eller bör ersättas av annan metod för familjeplanering.

4.2 Behov av lagstiftning om sterilisering

Utredningen anger som sin grundsyn atl en person i princip skall ha rält all beslämma över sin egen kropp.

Frän denna utgångspunkt finner utredningen alt det bör vara tillåtet för envar att sterilisera sig om inle särskilda skäl talar däremot. Som ell sådani skäl anges risken för ångersilualioner, dvs. förhastade beslut om sterilisering. Utredningen menar alt risken för ängerfall sannolikt kan väsentligt begränsas genom effektiv och förnuftig information om sterili­seringsingreppets innebörd och följder saml genom en för den enskilde anpassad rådgivning som innefattar även andra preventivmeloder. Vidare bör risken kunna minskas genom all den som önskar sterilisera sig förmås att vänta någon lid med slutligt ställningslagande till ingreppet och genom att uppställa en lämplig lägsta åldersgräns för fri sterilisering.

Ett annat tänkbart skäl mol fri sterilisering är enligl utredningen risken för andra psykiska och fysiska störningar. Ulredningen anser dock att denna risk torde vara av begränsad betydelse. Enligt ulredningen lalar såväl svenska som utländska erfarenheler för alt förhållandevis få fysiska komplikationer  uppstår i samband med operation eller under efterför-


 


Prop. 1975:18                                                                         24

loppet. 1 de av utredningen granskade svenska fallen har inle heller framkommit någol som lyder på beaktansvärt ökade psykiska besvär. I de fall besvär konstaterats har dessa i regel orsakats av andra förhållanden som funnits eller haft sin grund i händelser som inträffat redan före ingreppet. De utländska undersökningar som gjorts visar inle heller någon siörre frekvens av störningar av psykologisk art som påverkal del fortsatta samlivet negativt. De få fall av psykiskt beiingad impotens som kunnai konstateras efter etl steriliserande ingrepp kan till viss del ha haft sin grund i förväxUng mellan steriliseringens och kastreringens inverkan på sexuaUivel. Evenluella problem av denna art torde därför vanligen kunna lösas genom lämplig information, anför utredningen.

Ytteriigare tänkbara skäl mol fri sterilisering är enligl ulredningen hänsynen tUl makes eller annan samlevnadsparlners önskemål liksom hänsynen till samhällets befolkningspolitik. Utredningen avvisar emeller­tid tanken på medgivande till sterilisering från make eller annan samlev-nadsparlner med hänsyn till all etl sådani krav skulle le sig främmande i förhållande tiU vår gällande äklenskapslagstiflning. Inle heller lorde del enligt utredningens mening finnas anledning att tro all fri sterilisering inom överskådlig tid skuUe få sådan omfattning eUer sådana strukturella följder i vårt land all samhället på befolkningspolitiska grunder har skäl all ingripa med tillslåndskrav för sterilisering.

Utredningen finner sålunda övervägande skäl tala för all i princip tillåta sterilisering utan särskUt tillstånd för envar som uppnått lämplig ålder för frågans avgörande. SlerUisering bör få företas endast för att tillgodose enskildas inlressen. Vid genetisk indikation bör härvid kunna beaktas det uppenbara intresset hos presumtiva avkomlingar all inle behöva lida av svåra sjukdomar och lyten. Enligl ulredningen innebär delta dock inle all myndigheter eller andra representanter för det aUmänna bör ges rätt att ta initiativ tiU sterilisering. Utredningen tar besläml avstånd från annal än frivillig sterilisering vilket dock inle bör hindra all icke rältskapabla personer skall kunna ges viss möjlighet lill sterilisering om sådana enskilda inlressen är uppfyllda, som gäller för övriga individer. Kriterierna för räll lill sterilisering bör enligl utred­ningens mening regleras i lag.

4.3 Fömtsättningar för sterilisering

Enligl uiredningens mening bör envar som är rättskapabel och uppnått viss minimiålder ha rätt lill sterilisering på egen begäran. I övrigt bör grunder för räll till slerUisering ställas upp.

4.3.1  Åldersgränser

Myndighetsåldern är numera 18 år. För elt beslul om sterilisering fordras emellertid inte bara en inteUektuell ulan även emotionell och sexuell mognad, vUken erfarenhetsmässigt ofta inle ulvecklas förrän i


 


Prop. 1975:18                                                                       25

20-25 årsåldern och i viss utsträckning försl senare. Sterilisering gäller också ell avgörande beslut alt för resien av livet avstå från möjligheten all få egna barn. Utredningen finner med hänsyn härtill och i brist på svenska och tillförlitliga utländska erfarenheler all gränsen för fri sterilisering lämpligen bör sättas vid 25 år och erinrar om atl samma minimiålder normall gäller för möjligheten att adoptera barn i Sverige. För atl så långt som möjligl undvika ångersilualioner och andra psykiska störningar hos dem som ges räll lill fri sterilisering bör en lagstadgad skyldighet införas om informaiion och rådgivning lill dem som vill sterilisera sig. Dessa bör därigenom uppmärksammas på steriliseringens innebörd och följder saml fä vetskap om vilka alternativa preventivme­loder som finns.

Även för personer under 25 år bör emellertid enligl utredningens mening finnas vissa möjligheter till sterilisering. Därvid bör självfallet eugenisk och såvitt gäller kvinna medicinsk indikaiion få uigöra grund för sterilisering. Begreppel eugenisk (eugenik = rashygien) bör dock bytas ul med hänsyn tiU alt det kan uppfattas innehålla en värdering som omfattar en "förbättring" av befolkningens genetiska sammansättning. Utredningen föreslår all i stället del mera neutrala ullryckel genetisk införs i lagen. Vad gäller den medicinska indikationsbeskrivningen finner ulredningen all den bör omfaita "sjukdom eller kroppsfel", som vid kommande havandeskap kan innebära allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa. Vidare bör begreppet "svaghet" ingå i indikationen i dess rent medicinska betydelse och alltså avse ell medicinskt förhållande som klarl avviker från normall hälsostatus. Svaghet bör sålunda närmasl avse svag hälsa, bräcklig kroppskonstitution eller neuraslenisk läggning. Anlal barn och andra omständigheter i miljön kan dock vara av betydelse för bedömningen av hur allvarlig den fara för kvinnans hälsa är, som lill följd av hennes svaghet kan uppslå vid ell havandeskap. Ulredningen finner inte skäl all införa någon medicinsk indikation som grund för sterilisering av man.

Den sociala indikationen som f.n. gäller lillämpas i lilen utsträckning numera. Utredningen finner också alt den främsi är ell utslag av samhällets iniresse och att den inle bör föras över till en ny steriliserings-lag. I stället för sterilisering på social indikation bör ökad preventiv­medelsrådgivning och i nödfall abort tillgripas. Vad slulligen gäller den år 1972 införda möjligheten till sterilisering i samband med fastställande av könstillhörighet anser ulredningen anledning saknas atl ingå i saklig prövning och föreslår all sterilisering i dessa fall av den som ej fyllt 25 år bör få ske efter samma grunder som hittills.

Utredningen har övervägl frågan om en absolut minimiålder för sterilisering bör införas och funnit alt del med hänsyn till de indikationer som föreslås finns skäl alt begränsa möjligheterna lill sterilisering till dem som är 18 år eller äldre. Därigenom undviker man också de svårigheier som annars skulle uppkomma genom krav på giltigt samiycke, vårdnads-havarens slällning m.m. Sterilisering av dem som är under 18 år bör


 


Prop. 1975:18                                                                       26

därför enligt utredningens mening endasi kunna ske av rent terapeutiska skäl, dvs. som ett led i behandlingen av kroppsUg sjukdom.

4.3.2  De icke rättskapablas stäUning

Med en icke rättskapabel person avses i utredningen en person som på grund av psykisk sjukdom eller abnormitet eller annan rubbning av själsverksamhelen saknar rättslig handlingsförmåga belräffande frågan om han skall steriliseras. Den icke rällskapable kan inte giltigt besluta om sterilisering eller giltigt ansöka om eller samtycka lill sterilisering.

Utredningen hänvisar till en början lill ett uttalande av föredragande departementschefen i propositionen (1974:70) med förslag till abort­lag, m. m. där del konstateras alt del från humanitär synpunkl numera inle kan godtas att abort får utföras utan kvinnans samiycke. Enligt utredningens mening innebär della all kvinna, som på grund av rubbad själsverksamhel saknar förmåga all lämna giltigt samiycke, enligt den nyligen antagna lagen inte längre kan fä abort. I anledning härav anför ulredningen atl siluationen enligl dess mening är en annan närdet gäller sterilisering. Man strävar sålunda efter atl låla exempelvis utveck­lingsstörda få ha ett så långt möjligt normalt sexualliv. Ofta är det dock inte lämpligt atl deras sexuella förbindelser leder lill havandeskap. I viss utsträckning kan gängse preventivmedel ej komma till användning och sterilisering i familjeplanerande syfte blir då den enda lämpliga preventiv­meloden. Utredningen finner därför all de icke rältskapabla bör ha möjlighet att bli steriliserade. För sterilisering bör krävas tillstånd av socialstyrelsen. Tillstånd bör endasi ges under vissa förutsältningar.

Som försia förutsättning anger ulredningen atl den brislande rätts­kapaciteten skall vara varaktig. Ulredningen föreslår vidare att de special-indikationer (genetisk och medicinsk) som föreslagils för personer i åldern 18 — 24 år bör tillämpas även för icke rättskapabla i samma ålder. För dem över 25 år bör gälla att del med skäl kan antas atl sterilisering är till väsentlig fördel för den ansökan avser, Ansökan bör endast få göras av nägon som har att tillvarata den icke rältskapables inlressen. Ulredningen avstyrker bestämt att nuvarande ordning bibehålls, enligl vilken anslalts-föresländare m.fl. kan göra ansökan om sterilisering av inlagen, icke rättskapabel person.

De personer, förmyndare och andra, som i dag har atl svara för omvårdnaden om de psykiskt handikappade kan ibland komma i situatio­ner som innebär intressekollisioner. Dessa bör därför inte belastas med möjligheten alt ta initiativ i steriliseringsfrågor, menar utredningen. Utredningen anmärker vidare alt de särskilt förordnade förmyndarnas huvudsakliga uppgift i dag är atl tillvarata den omyndigförklarades ekonomiska intressen. För atl skapa största möjliga skydd för icke rättskapablas personliga integritet föreslår ulredningen en ordning som innebär att domstol skall ulse en särskild god man med uppgift alt i den icke   rättskapables   ställe   ansöka   om  sterilisering.   Utredningen  pekar


 


Prop. 1975:18                                                                         27

emellertid på all frågan om förmyndares uppgifter övervägs inom justitiedepartementel och atl en ändring av förmyndarnas uppgifier självfallet kan komma all påverka uiredningens förslag i denna del. Ulredningen föreslår därför nu ingen ändring i 18 kap. 2 § föräldrabal­ken.

4.4 Förfarande i steriliseringsärende

Ulredningen konstaterar till en början alt enligl propositionen med förslag lill ny abortlag avses nuvarande organisation för preventivmedels-och abortrådgivning komma alt byggas ut. Mödravårdscentraler kommer därvid atl få en central funktion för både män och kvinnor. Sjukvårds­huvudmännen föreslås även i fortsättningen ha det huvudsakliga ansvarel för rådgivningen men även andra organisalioner kommer all med social­styrelsens godkännande bedriva rådgivning om födelsekontroll. Verksam­helen kommer all ersättas genom de allmänna försäkringskassorna. Enligl sleriliseringsutredningen är del naturligt och lämpligi all samma organisa­tioner svarar för den informaiion och rådgivning som skall ges enligl förslagel lill ny steriliseringslag. Den som önskar sterilisering bör alllså kunna vända sig lill mödravårdscentraler och rådgivningsbyråer. På dessa institutioner bör i försia hand kuratorer kunna lämna informationen, men då så anses påkallat bör denna uppgift kunna flyttas över på läkare som är knuten till institutionen. Självfallel bör också varje legitimerad läkare kunna ge den akluella informationen och de råd som anses påkallade i ärendel.

Den som lämnar informationen bör alltid fråga efter makes eller samlevnadsparlners inställning till ingreppet. Efter information och even­tuell rådgivning föreslås den ordningen gälla all den som önskar sterilise­ras skall underteckna en bekräftelse att han fått del av informationen. Bekräftelsen bör också undertecknas av den som lämnat upplysningarna. Den som efter den obligatoriska informationen vidhåller sin önskan om sterilisering skall vända sig lill lämplig allmän sjukvårdsinrättning på hemorten eller annan sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen godkänt för alt få ingreppet utfört. I de fall då tillstånd krävs för sterilisering bör den som önskar få ingreppet ulförl vända sig till någon av de angivna institutionerna eller till legitimerad läkare som upprättar nödvändiga ansökningshandlingar. Den som saknar rättskapacitet bör i Iveksamma fall hänvisas till specialist, t.ex. psykiater. Rådgivningen och sterilisering­en bör falla inom ramen för den allmänna sjukvärden och ersättas enligl reglerna för den allmänna sjukförsäkringen.

4.5 Tillståndsprövning

I de fall där enligl förslaget ansökan och tillstånd fordras anser utredningen atl prövningen bör ske centralt, lämpligen av en särskild nämnd knuten till socialstyrelsen. Med hänsyn bl.a. lill bedömningen av


 


Prop. 1975:18                                                                        28

ansökningar avseende icke rältskapabla och med tanke på önskvärdheten av en adekvat laglillämpning finner utredningen all i nämnden bör ingå en person som innehar eller innehaft domarämbele. 1 övrigl bör nämnden bestå av företrädare för de medicinska specialiteterna gynekologi, uro-logi, genetik och psykiatri. Den nuvarande möjligheten till sterilisering på s.k. tvåläkarintyg bör inle bibehållas. Dock bör del fortsättningsvis finnas möjlighet atl i undantagsfall i samband med förlossning då lidsnöd föreligger tillåta steriliseringsingrepp ulan alt del ordinära lillståndsför-farandet iakttas.

Enligt elt särskUt yttrande av två av utredningens experter, riksdags­ledamöterna Elvy Olsson och Turid Ström, bör tillståndsprövningen även fortsättningsvis göras av socialstyrelsens socialpsykiatriska nämnd, som också handhar abortärenden. Del konstateras därvid atl såväl prakliska som principiella skäl lalar för en sådan lösning. Nämndens sammansätt­ning är lämpligt avvägd, dvs. med två av Kungl. Maj:t utsedda ledamöler varav den ene är läkare och nämndens ordförande, den andre lekman. Vidare ingår som ledamot en av socialstyrelsen utsedd psykiater och den ledamol av styrelsens vetenskapliga råd som företräder arvsbiologi och. arvshygien. Enligt yttrandet torde särskild expertis för bedömning av enskilda fall kunna tillkallas vid evenluelll behov.

Ulredningen föreslår all socialstyrelsens beslut i steriliseringsärenden skall kunna överklagas genom besvär hos kammarrätten.

4.6 Ansvarsbestämmelser

Utredningen föreslår straffansvar för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mol tystnadsplikten i slerUiseringsärende. Strafflaiiiu­den föreslås omfaita böter eller fängelse i högst ell år. För ålal skall fordras all målsäganden anger brottet till ålal eller ell ålal är påkallat från allmän synpunkl.

Den som utför sterilisering utan all vara behörig atl ulöva läkaryrkel skall enligt förslaget dömas för Ulegal sterilisering lill böler eller fängelse i högst ell år. För grovt brotl föreslås straffskalan fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Försök tiU illegal sterilisering skall enligt förslaget ej föranleda straff.

Enligl förslagel kan slutligen läkare som uppsåtligen utför slerUise­ringsingrepp ulan alt iaklta lagens föreskrifier om sökandens ålder, medborgarskap, bosättning eUer om socialstyrelsens tillstånd drabbas av straffansvar. Detsamma skall gälla om vederbörande läkare utför ingrep­pet vid annal än godkänt sjukhus eller sjukvårdsinrättning. Straffskalan föreslås för dessa fall omfatta böter eller fängelse i högst sex månader.

4.7 Följdförfattningar

Ulredningen föreslår atl en ny slerUiseringslag komplelleras med dels en av regeringen utfärdad förordning och dels av socialstyrelsen utfärdade


 


Prop. 1975:18                                                                      29

anvisningar.

1 förordningen bör närmare regler angående informationen om sterili­seringsingreppets innebörd och följder samt om andra metoder alt före­bygga havandeskap las in. Bekräftelsen på all vederbörande informerats bör ske på etl särskUl formulär, vilket som bilaga bör fogas lill förordningen. 1 förordningen bör också tas in beslämmelser om tUlslånds-prövningsnämndens sammansättning.

Socialstyrelsen bör utforma närmare anvisningar för de fall då ansökan om sterilisering skaU göras. Av anvisningarna bör även framgå all SlerUisering av man bör kunna ulföras på sådan sjukvårdsinrättning ulanför den allmänna sjukvården, som socialstyrelsen godkänner. I anvisningarna bör också ingå rekommendationer om efterkontroll av steriliseringsingreppel, vUkel vid sterilisering av man enligt utredningen har särskild betydelse med hänsyn tUl alt slerililel ej uppnås i omedelbar anslulning till ingreppet.

4.8 Resursbehov

Enligt utredningens mening kan en övergång till fri slerUisering väntas medföra en uppgång av anlalel sleriUseringsoperalioner, särskilt vaseklo-mier. Ulredningen anser det dock vanskligt all förutsäga det ungefärliga antalel steriliseringar och därmed också resursbehovet. Någon närmare uppskattning av de extra kosinader som följer av den föreslagna informa­tions- och rådgivningsverksamheten i sleriliseringsfrågor har därför inle kunnat göras. EnUgl uiredningens uppfattning torde det dock vara fråga om marginella ökningar av de kosinader, som redovisats i propositionen (1974:70) med förslag till abortlag, m.m. Även de resurser som behövs inom sjukvården för steriliseringsingrepp och vård i anslulning därtill finner utredningen svåra att uppskatta. Resursbehovet vid operation av kvinna är dels väsentligt siörre än vid vasektomi och dels beroende av vUken melod som lillämpas. Även vårdtidens längd varierar med hänsyn till sleriliseringsmetod.

Ulredningen har i samråd med sjukvårdens och socialvårdens plane­rings- och rationaliseringsinstitut (SPRI) beräknat koslnaderna för två olika steriliseringsmeloder, nämligen laparotomi och laparoskopi. För laparotomi beräknas de totala operationskostnaderna inkl. personal till ca 520 kr. För- och eftervårdens längd varierar mellan 7 och 10 dagar. Med en kostnad av 400 kr. per vårddag uppgår vårdkostnaden till 2 800-4 000 kr. Med operationen inkluderad blir kostnaden för varje laparotomi således 3 300—4 500 kr. Vid laparoskopi sjunker operations­kostnaden tUl 400 kr. och vårdtiden kan inskränkas till 3—4 dagar, vilkei betyder en vårdkostnad av högst 1 600 kr. Inklusive operationen skulle således varje laparoskopi komma all kosta I 600-2 000 kr. Till dessa kosinader kommer en viss mindre kostnad för poliklinisk efter­kontroll.

I fråga om vasektomi anför utredningen att ingreppet normall kan


 


Prop. 1975:18                                                                         30

utföras polikliniskt. I regel lorde eftervård inte behövas. Med hänsyn till att ingreppen, även om de skulle uppgå till några tusen per år, kommer all spridas på kirurger över hela landet torde det ökade resursbehovet endasi ha marginell betydelse. Utredningen har därför inle gjort någon närmare uppskallning av kostnaderna. En viss merkostnad blir dock aktuell med hänsyn till att vasektomi inte leder tUl omedelbar sterUilel. Efterkontroll måste därför göras, ofta vid upprepade tillfällen under en period av två tUl tre månader efter ingreppet. Vid dessa tillfällen måste spermaprov tas saml analyseras.

4.9 Uppföljning av ändrad lagstiftning

Ulredningen betonar viklen av alt en ändrad lagsliftning om sterilise­ring följs upp, varigenom bl.a. underlag skapas för olika medicinska och psykiatriska bedömningar. Man föreslår därför att en institution knuten till medicinsk fakultet får ell sådani uppdrag. Vidare bör enligl förslagel statistik över sleriliseringsärenden och ingrepp liksom hittills föras av socialstyrelsen.


 


Prop. 1975:18                                                                      31

5 Remissyttrandena

5.1  Allmänna synpunkter

Uiredningens förslag att envar som uppnått viss mognad på egen begäran bör ha rätt lill sterilisering i familjeplanerande syfte har vunnit allmän anslulning bland remissinslanserna. Uiredningens förslag lill ny steriliseringslag lillslyrks därför i huvudsak av samlliga remissinslanser.

Landstingsförbundet anför atl inställningen till sleriliseringsfrågan i väsenllig grad förändrats sedan den gällande steriliseringslagens tillkomst år 1941. Numera betraktas sterilisering som en bland många ålgärder inom familjeplaneringen. Den gällande lagen har på grund av dess restriktivitet i fråga om indikationer, dess begränsning till att i huvudsak gälla kvinnor och del omständliga ansökningsförfarandet alltmera kom­mit att framstå som otidsenlig. Den argumentering för fri sterilisering som görs i betänkandet är enligl förbundets åsikl klar och övertygande. Kommunförbundet och Svensk kuratorsförening anför liknande syn­punkler. Länsslyrelsen i Malmöhus län finner all de skäl som kan anföras mol fri sterilisering — risken för ångersilualioner, psykiska eller andra störningar, hänsynslagande lill makes eller annan samlevnadspartners önskemål samt hänsyn till samhällets befolkningspolitik - inte har sådan tyngd all de bör utgöra något hinder mol all införa en i princip fri sterilisering.

Svenska kyrkans centralråd ansluler sig lill uiredningens principiella grundsyn att sterilisering i högsta grad är en personlig fråga som rör den enskildes integritet, och över vilken det inle förefaller rimligt alt samhället skall fatta avgörande. Därigenom skiljer sig för en kristen bedömning steriliseringsfrågan på etl avgörande sätt från abortfrågan. Medan abort är elt ingrepp som hotar de omistliga värden som hör till ett påbörjat mänskligt liv innebär sterilisering inte något motsvarande hot. Centralrådet ansluter sig därför också lill principutformningen av den föreslagna steriliseringslagen. I en situation när preventivmedel existerar som är förhållandevis säkra och effektiva måste det dock alUjämt förulsällas all den enskilde för sin familjeplanering i försia hand prioriterar dessa meioder, anför rådet. Ärkebiskopen understryker att det blir särskilt angeläget atl stödja sådana åtgärder som syfiar till att icke önskade havandeskap över huvud taget uppkommer för att förhindra att aborten blir en form av barnbegränsning. I de fall där barn definitivt inte bör födas synes sterilisering vara en riktig väg under förutsättning att sterilisering av medicinska och psykologiska skäl är all rekommendera.

För fri sterilisering ullalar sig också socialstyrelsen liksom medicinska fakulteten vid karolinska inslilulel, som framhåller all del ännu saknas helt lillfredsställande preventivmedel som förenar säkerhet, enkel använd­ning och frihel från allvarliga biverkningar. Sterilisering är därför i dag ett viktigt komplement till preventivmedel. Som från samhällets synpunkl önskvärd åtgärd i befolkningsplanerande syfte torde sterilisering ej vara


 


Prop. 1975:18                                                                        32

behövlig i Sverige. Däremot kan omständigheten alt Sverige stöder planeringsprojekt i utvecklingsländer, där sterilisering av män utgör en väsentlig födelsekonirollerande metod, anses göra det önskvärt att fri sterilisering även legaliseras i Sverige menar fakulteten. Den väsentliga anledningen är emellertid alt senare års erfarenheler givit vid handen atl sterilisering, utförd på väl genomtänkta indikationer, för individen innebär en säker familjeplanering och en ökad förutsättning för elt harmoniskt sexualliv, framhåller fakulteten.

Yrkeskvinnors klubbars riksförbund anför atl den föreslagna lagstift­ningen ger både man och kvinna bättre möjlighet att planera såväl sitt familjeliv som sitt yrkesliv. Svensk sfukskölerskeförening betonar särskilt fördelen av alt den manliga kontrahenten ges möjlighet lill sterilisering där sterilisering av kvinnan är medicinskt indicerad men operationen framslår som riskfylld för hennes del.

RÅ framhåller all han ansluter sig lill principerna all den enskilde skall få beslämma över sterilisering av sig själv och all sterilisering bör få företas endast för att tillgodose enskildas inlressen. Det måste dock förhindras alt sterilisering sker på grund av elt förhastat beslul av den enskilde. De avvägningar ulredningen gjort i detla hänseende med krav på noggrann information om ingreppels innebörd och följder, varigenom viss betänketid erhålls innan operationen utförs, en nedre åldersgräns på 25 år för fri sterilisering samt socialstyrelsens tillstånd till sterilisering av personer i åldersgruppen 18—24 år har RÅ ingen erinran emot. Över­åklagaren i Malmö, RFSU och Svenska barnmorskeförbundet ger uttryck åt liknande uppfattningar.

Några remissinstanser betonar särskilt atl myndigheter eller andra representanter för det allmänna inle bör ges rätt atl la initiativ till sterilisering, nämligen Advokatsamfundet, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Svensk sjuksköterskeförening och Sveriges psykologför­bund.

5.2 Fömtsättningar för sterilisering

När del gäller de omständigheter som bör utgöra förulsätlning för sterilisering har utredningens förslag i slorl godtagils. 1 fråga om ålders­gränserna för steriliseringsingrepp samt de icke rältskapablas ställning går meningarna dock rält starkt isär. Dessa frågor redovisas därför i det följande i särskilda avsnitt.

5.2.1   Åldersgränserna

Fiertalel remissinslanser godtar förslaget om 25 år som nedre gräns för sterilisering på egen begäran. Socialstyrelsen, ärkebiskopen, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen och länsläkaren i Göteborgs och Bohus län samt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund finner förslaget väl motiverat.


 


Prop. 1975:18                                                                         33

Socialstyrelsen anför:

Frågan är vilka överväganden som bör vara utslagsgivande vad gäller faslslällandet av denna åldersgräns. Av tillgänglig statistik framgår att endast ungefär 40 % av männen och 60 % av kvinnorna som uppnått 25 år är gifta. Med hänsyn lill den ökade frekvensen av samboende ulan all parterna ingår äktenskap säger dessa siffror emellerlid mycket litet om när familjebildningen i stort kan anses avslutad. Från denna synpunkt framslår därför en 30-årsgräns knappast som mer moliverad än en 25-årsgräns.

Vill man i största möjliga utsträckning gardera sig för risken all personer som blivit steriliserade ångrar sig, bör åldersgränsen sättas så högt som möjligt. Slyrelsen kan inte heller hålla med om atl vid en relalivl hög gräns (30 år) ell avsevärt anlal personer i årskullarna närmasl under gränsen skulle kunna ha moliv för sterilisering utan all någon speciell indikaiion föreligger. Med hänsyn härtill kan det förefalla rimligare all sälta gränsen vid 30 än vid 25 år.

Vad som emellerlid slutligen bör få fälla utslaget vid faslstäUande av en nedre åldersgräns för fri sterilisering är det krav på intellektuell, emo­tionell och sexuell mognad som bör finnas hos den som gör ansökan. Man kan rimligtvis inle hävda all människor efter 25 års ålder därvidlag ulvecklas i så hög grad att av dessa skäl gränsen bör sällas högre än 25 år. Kravel på mognad i nämnda hänseende kan å andra sidan knappast motivera en lägre åldersgräns. Uiredningens förslag är enligt socialsty­relsens uppfattning väl avvägt.

Flera remissinstanser ifrågasätter dock om inte åldersgränsen bör vara högre än 25 år. Hit hör medicinska fakulteterna vid universiteten i Lund och Göieborg saml karolinska institutet. Svenska kyrkans centralråd, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsåklagaren i Västmanlands län samt Yrkeskvinnors klubbars riksförbund.

Svenska kyrkans centralråd anför som skäl all slerUisering är en ickereversibel operation och atl beslul om denna ålgärd därför fordrar hög grad av social mogenhet. Centralrådet erinrar om atl även utred­ningen framhållit alt sterilisering förutsätter inte bara intellektuell utan även emotionell och sexuell mognad samt all från sakkunnigt håll hävdas alt sterilisering inle bör ske förrän familjebildningen i huvudsak är avslutad, dvs. i 30-35 årsåldern. Innan familjebildningen är helt avslutad kan en totalt ny social situalion inträda i vilken den enskilde kan komma atl bedöma silt beslut om sterilisering på ell radikalt annorlunda säll än under lidigare levnadsförhållanden. Den förändring av den enskildes sociala situalion som alltjämt kan inträda i 20—30-årsåldern riskerar därmed i förening med sleriliseringsbeslutels definitiva karaktär alt leda lill flera ångerfall. Centralrådet yrkar därför all möjligheten alt höja åldersgränsen för fri sterilisering till 30 år övervägs.

Övriga nämnda remissinslanser ulom en anför liknande synpunkter

S Riksdagen 1975 1 saml Nr 18


 


Prop. 1975:18                                                                        34

som grund för sin tveksamhet. Länsåklagaren i Västmanlands län anför i slället alt man av redovisal statistiskt maierial över åldern hos de steriliseringssökande synes kunna dra slutsatsen atl flertalet som ansökt om sterilisering varit 30 år eller äldre. Man skulle därför kunna ifrågasätta om inle åldersgränsen bör vara 30 år.

De medicinska fakulteterna vid universiletet i Göteborg och karolinska institutet anser sig likväl kunna biiräda uiredningens förslag om 25 år som åldersgräns förutsatt atl den föreslagna rådgivningsverksamheten verkligen får del djup och den omfattning som krävs för att den skall bli effektiv. Den sistnämnda fakulteten förordar som ytterligare säkerhet en obligatorisk betänketid mellan rådgivningen och ingreppet. Yrkes­kvinnors klubbars riksförbund släller sig något tveksamt men anser 25 år vara en godtagbar kompromiss.

Svensk demografisk förening. Svensk kuratorsförening och Sveriges frikyrkoråd förordar en högre åldersgräns för fri sterilisering, de två sistnämnda anser därvid att den bör bestämmas lill 30 år. Som skäl härför hänvisas bl. a. lill oavslutad utbildning och familjebildning, möjligheten av en förändrad familjesituation saml brislande mognad vid 25 årsålder. Demografiska föreningen anser dock all frågan om åldersgränsen kommer i ell nytt läge om en någorlunda lång obligatorisk betänketid införs före operation.

Utredningens förslag om 18 år som minimiålder för sterilisering möter i allmänhet inte någon erinran i remissyttrandena. Hovrätten för Västra Sverige, socialstyrelsen, länsslyrelserna i Stockholms och Malmöhus län saml medicinska fakulteten vid karolinska inslilulel ansluler sig uttryck­ligen lill förslagel.

Överåklagaren i Stockholm ifrågasätter regeln om en minimiålder. Han anför att det måhända är mindre lyckligt atl samhället helt avslår frän möjligheten till sterilisering av personer, vilka redan före 18 års ålder konstaleras vara uppenbart indicerade för sterilisering på de föreslagna grunderna. En regel härom skulle också bringa vår lagstiftning i bättre överensstämmelse med lagsiiftningen i övriga nordiska länder. Social­styrelsen anför i denna fråga alt det visserligen kan länkas fall där uppenbara genetiska indikationer föreligger och där den sexuella aktivi­teten hos den unge i kombination med oförmåga att använda preventiv­medel motiverar alt han eller hon genom sterilisering skyddas från ell oönskat föräldraskap. Antalet sådana fall lorde dock vara så litet alt man kan bortse från dem. Enligt socialstyrelsens mening bör man i varje fall av den anledningen inle ge avkall på principen all den som ansöker om sterilisering skall ha uppnått den ålder då man normalt blir myndig.

I anslulning lill åldersgränserna behandlas frågan om indikationer för sterilisering av unga män och kvinnor. Förslaget all slerUisering av den som är i åldern 18-24 år skall få ske endasi om medicinsk eller genetisk indikaiion föreligger har godtagits av flertalet remissinslanser. Kommun­förbundet finner det positivi att utredningen till skillnad från den danska lagstiftningen avståll från all föreslå social indikation för sterilisering av


 


Prop. 1975:18                                            *                         35

personer i åldersgruppen I 8—24 år. Yrkeskvinnors klubbars riksförbund anser atl dispensvägen bör lämnas öppen för sterilisering på sociala och genetiska skäl av dem som är under 25 år efter noggrann prövning i det enskilda fallel.

Svenska kyrkans centralråd och länsåklagaren i Västmanlands län har övervägt vilka indikationer som skulle krävas för slerUisering såvida åldersgränsen för sterilisering ulan tillstånd höjs lill 30 år. Centralrådet anser alt del i så fall behövs fler indikationer än dem utredningen föreslår och förordar all en social indikation införs som innebär all personer som inle uppnått den erforderliga åldersgränsen får steriliseras om deras sociala och ekonomiska förhållanden är sådana all ylterligare barn skulle bli oskäligl betungande. Enligl Centralrådet förefaller del inle rimligt all samhällel förvägrar personer, som inte uppnått åldersgränsen och moti­verar ansökan utifrån sådana sociala skäl, rätten till sterilisering. Utöver en sådan social indikation förordar Centralrådet all man överväger möjligheten all bibehålla en sådan humanitär eller socialmedicinsk indikaiion som nu gäller. Länsåklagaren anser inga ytterligare indika­tioner behövliga ulan finner all en utökad prevenlivmedelsrådgivning bör vara liU fyllest om den högre åldersgränsen godtas.

5.2.2 De icke rättskapablas ställning

Utredningens förslag beträffande de icke rältskapablas möjlighet lill sterilisering har fått ell blandat mollagande. Flertalet remissinslanser godtar utredningens förslag i denna del om än med vissa reservationer. RFSU framhåller atl också personer som inle är rältskapabla kan vara i den siluationen atl de kan ha och har utbyte av sill sexualliv men inle har möjligheter atl ta hand om barn. Därför vore del olyckligt om inle de likaväl sorn andra skulle ha möjligheter lUI sterilisering. Det vore emellerlid enligt RFSU:s mening önskvärt om själva lagtexten på denna punkt kunde skärpas ytterligare, så all del framgår än klarare alt sterilisering aldrig får genomföras i annans iniresse än den som skall utsättas för ingreppet och absolut inle efter övertalning, någon form av våld eller som villkor för utskrivning från institution eUer liknande. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas 4§ 1. jämförd med 3 § 1. menar RFSU.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund betonar vikten av alt de utvecklingsstörda principiellt jämställs med andra grupper. En utveck­lingsstörd får således inte fråntas möjligheten alt själv ta inilialiv lill sterilisering även om han eller hon kan betraktas som icke rättskapabel. Förbundel släller sig bakom förslagel all sterilisering av icke rältskapabla skall kunna ske på deras egen begäran om det kan anlas alt sterilisering är till fördel för personen i fråga. Också Sveriges läkarförbund, som anför alt det från psykiatriskt håll hävdas all den rältsinkapables egna önske­mål beträffande sterilisering beaktats i för liten omfattning i utredningen, framhåUer  att   de  rältsinkapabla  bör  få  större  möjligheter att själva


 


Prop. 1975:18                                                                        36

påverka de beslut som rör slerUisering. Landstingsförbundet och läns­slyrelsen i Göteborgs och Bohus län underslryker viklen av atl reglerna om sterilisering av icke rältskapabla, inte minsl av rättssäkerhetsskäl, tillämpas restriktivt. Medicinska fakulteten vid universitetet i Umeå framhåller all fullgoda garantier bör ges för all temporärt rättsinkapabla personer inle steriliseras mol sin vilja.

RÅ anför atl sterilisering av icke rältskapabla är en vansklig fråga. Självfallel måste krävas, atl vederbörande själv begär eller samlycker till SlerUisering. Problemel är atl vederbörandes uttalade mening i delta hänseende inle är rällsligl gUlig och att del måste vara svårt alt få garantier för verklig frivillighel i sådana fall. Möjligen har problemel så lilen räckvidd, alt skäl för specialreglering saknas. Å andra sidan kan det vara diskriminerande atl de icke rältskapabla inte alls kan få sterilisering. Trots att RÅ inle känner sig övertygad om behovet eller lämpligheten av sterilisering av icke rältskapabla vill han inle direkt avstyrka förslaget i denna del. Den reglering som föreslagils på områdei synes enligl RÅ erbjuda sådana garantier mot missbruk, alt den kan godtas. Länsstyrelsen och länsläkaren i Stockholms län ultalar sig i samma riklning.

Även andra remissinslanster uttrycker tveksamhel inför förslagel vad gäller de icke rältskapablas ställning. Handikappförbundens centralkom­mitté anför atl möjligheten atl fortplanta sig är en av människans primära funktioner. Del kan också konstateras all avsaknaden av fortplantnings­förmåga i många fall skapar stora problem. Man kan därför anla all en sterilisering som sker ulan vederbörandes samiycke kan inverka menligt på personens psykiska hälsa. Förbunden känner därför slor tveksamhet inför möjligheten all även i fortsättningen göra tvångssterilisering möjlig. All avgöra när sterilisering bedöms vara av väsenllig fördel för personen och när del i slället kan innebära ell förödande ingrepp på personligheten är i del närmasle omöjligt. Del föreligger enligl förbundens uppfattning en klar risk för all den som blivit steriliserad mol sin vilja kan få sin personlighet negativt förändrad. Della gäller givetvis även psykiskt handikappade. Med hänsyn härtill anser förbunden det mycket olyckligt med en lagbestämmelse som ger generell möjlighet för icke rältskapabla all utan egel samiycke bli steriliserade. För sterilisering av den icke rällskapable bör, med undanlag för de fall då medicinsk indikation föreligger, krävas dels en klart uttalad vilja från den icke rältskapables sida, dels en framställning från eller samtycke av särskild utsedd god man, menar Handikappförbunden.

Socialstyrelsen anför i denna del följande.

Vad gäller psykiskt utvecklingsstörda kan konstaleras all samhällel arbetar för atl de så långt som möjligl skall kunna föra elt normalt liv, däri inbegripet även möjligheler till sexuellt umgänge. I verkligheten är en person med elt i sociall hänseende och ur konventionell värderingssyn­punkt normall sexualliv med partner av motsatt kön praktiskt laget alllid all betrakta som rättskapabel i det avseende del här är fråga om. Det


 


Prop. 1975:18                                                                        37

innebär all han eller hon — låt vara med tålamod och god pedagogik — kan läras vad sterilisering innebär och därmed också själv beslämma om han eller hon önskar bli steriliserad.

De flesta psykiskt utvecklingsslörda får heller aldrig barn. Det beror på atl de mera svårt utvecklingsstörda inte är kapabla till sexuellt umgänge och alt dessa personer, liksom många av de lindrigt utvecklingsstörda på grund av funktionsstörningar av biologisk art inte är fertila. Lindrigt utvecklingsstörda kvinnor (i omsorgslagens bemärkelse och således ej omfattande den s. k. debila gruppen) föreblir för övrigt oftare ogifta än icke utvecklingsslörda och lindrigt utvecklingsslörda män gifter sig ännu mindre ofta än kvinnor med molsvarande begåvningsbrisler.

Myckel lalar också för all antalel utvecklingsstörda barn (och sålunda även i framliden vuxna) håller på alt minska. Del beror dels på den uppbrytning av geografiska isolat med mycket ingifte som har pågätt de sista decennierna i vårt land och dels på atl man numera är myckel mera aktiv atl habiUlera de handikappade barnen.

1 slorl sett gäller delsamma även för psykiskt sjuka. Här kan man visserligen tänka sig etl litet anlal fall av långdragen psykisk sjukdom där behov av steriliseringsåtgärd är kombinerad med oförmåga all med laga verkan begära eller lämna giltigt samiycke lill sådan ålgärd. Det är emellertid tveksamt om en så liten grupp kan motivera en särlagsiiftning. I valet mellan alt å ena sidan ha särbestämmelser i fråga om psykiskt sjuka och å andra sidan inrikta sig på preventivmedels- och steriliserings-rådgivning samt i förekommande fall aborter, anser socialstyrelsen över­vägande humanitära skäl tala för sistnämnda alternativ. Denna inslällning slår också helt i överensslämmelse med gällande regler i giftermålsbalken om ingående av äktenskap. Enligt styrelsens uppfattning finns därför anledning överväga om inle 4 § borde kunna utgå i sin helhet.

I samma riklning ultalar sig hovrätten för Västra Sverige. Även Sveriges socionomers riksförbund och Svensk demografisk förening ifrågasätter om man behöver ha särbestämmelser för de icke rältskapa­bla.

Uiredningens förslag belräffande de icke rältskapabla avstyrks av Sveriges psykologförbund, Sveriges socionomförbund och Husmodersför­bundet Hem och samhälle. Advokatsamfundet avstyrker atl de icke rättskapabla kan steriliseras om inle genetisk eller medicinsk indikaiion föreligger.

Psykologförbundei framhåller att utredningens princip atl sterilisering är ett frivilligt ingrepp förutsätter atl den sökande anses förmögen all inse ingreppels innebörd och följder. Den rällsinkapable saknar dessa förutsältningar. Alt låla någon annan - god man eller annan samhälls-betrodd - ansöka i hans ställe betyder i praktiken endasi alt man smygvägen bibehåller eller återinför en möjlighet för samhällel atl låta "udda" medborgare steriliseras. Om del är lagstiftarens mening atl skaffa sig en möjlighet lill sterilisering ulan medborgarens medgivande i varje enskilt fall skall enligl förbundels mening en särskild lag instiftas eller en


 


Prop. 1975:18                                                                       38

paragraf infogas i föreliggande förslag som klart och entydigt definierar premisserna för ell sådani ingripande. Psykologförbundet anser emeUer­tid bäst att hela 4 § i förslagel utgår. Husmodersförbundel Hem och samhälle anknyler till propositionen med förslag till abortlag, vari anförs att det från humanitär synpunkl numera inle kan godtas atl abort får utföras utan kvinnans samiycke. Förbundel anser i analogi härmed och i motsats till utredningen all inte heller sterilisering skall kunna utföras ulan vederbörandes samtycke. Såväl Hem och samhälle som Socionom­förbundet anser all frågan om slerUisering av de icke rältskapabla bör bli föremål för ylterligare utredning.

Advokatsamfundet anför att sterilisering av icke rältskapabla uppen­barligen innebär ell betydande ingrepp i den personliga integriteten. Del bör därför enligt samfundels mening föreligga synnerligen slarka skäl innan man i den nya lagen medger möjlighet alt, efter tillstånd av myndighet, sterilisera ej rältskapabla. Samfundet kan inle finna alt de skäl utredningen anföri är tillräckligt slarka för all motivera bestäm­melserna i 4 § 2. lagförslaget. Samfundet avstyrker denna del av förslagel. Däremoi anser sig samfundet kunna godta beslämmelserna i 4 § 1. lagförslaget, särskilt som ulredningen uttalat all tillståndsgivning i alla ärenden som gäller ej rältskapabla bör ske med restriktivitet.

Professor Hjalmar Sjövall anför som sin uppfattning i frågan om de icke rältskapablas ställning att den särordning med ansökan av god man och tillstånd av socialstyrelsen som utredningen föreslår inle är erforder­lig för atl uppnå vad ulredningen åsyftar, nämligen en möjlighet lill sterilisering även för icke rältskapabla. Sjövall menar i motsats till ulredningen all det inle kan ha varil lagstiftarens avsikt all de många kvinnor, som enligl lidigare praxis skulle betecknats som rältsinkapabla, jämlikt 1974 års abortlag "ej längre (kan) få abort" (sleriliseringsbe-tänkandet s. 91). Gränsen mellan all ha och atl sakna rättslig handlings­förmåga är ingalunda skarp och den måste dras medicinskt sell mycket olika i olika handlingssituationer. Frågan om kvinnans samiycke lill abort är giltigt eller inte är mera ett medicinskt än juridiskt problem. Den kvinna som förslår all hon är gravid och som inle vill föda barnel har enligt Sjövall tillräckligt förstånd för alt anses som rättskapabel i aborlsituationen. Sjövall konslaterar vidare atl "den som avses med ansökningen" haft rält all göra ansökan om sterilisering både enligt 1934 och 1941 års steriliseringslagar och all del saknas anledning att nu, då både abort blivit och sterilisering föreslås bli fri, beröva vederbörande denna rätt. Genom den egna ansökan garanteras så långt del är möjligl atl alla ingrepp sker med den opererades samtycke vare sig detla anses giltigt eller ogiltigt. Enligl Sjövalls mening bör därför i likhel med vad som gäller enligt nya abortlagen egen ansökan vara den enda formen för inilialiv lill sterilisering. De oönskade gravidileter som uppstår genom en sådan begränsning kan avbrytas genom abort.

Medicinska fakulteten vid Linköpings högskola önskar gå längre än utredningen föreslagit. Om personer under 25 år med varaktigt rubbad


 


Prop. 1975:18                                            ?i                          39

själsverksamhel bör ges lillfälle lill såviii möjligl normall sexualliv, förefaller del fakulleten otillfredsslällande alt de som är oförmögna all begagna sig av konventionella preventivmedel inle skall kunna bli sterili­serade. Fakulteten föreslår därför all åldersgränsen i 4 § 2. förslagel sänks lill 1 8 år.

5.3 Förordnande av god man

Etl flertal remissinslanser anger ultryckligen all de funnil sig kunna tillstyrka förslagel vad gäller sterilisering av icke rättskapabla med hänsyn till den föreslagna regleringen med god man och kravel på socialstyrelsens tillstånd.

I flera yttranden uttalas emellertid tveksamhet i fråga om godmans-inslitutets lillämpning. RFSU påpekar atl viss risk för övergrepp före­ligger vid alla beslut som fattas genom ställföreträdare. Man kan inle bortse från risken för alt personal vid olika institutioner, släktingar eller andra i den icke rällskapable personens omgivning kan försöka påverka en god man i otillböriig riktning. Vad som är i den enskildes intresse kommer trots alll alt avgöras av utomstående person, inte av den beslutet närmasl rör. Med den restriktiva syn på tvångssterilisering som redan råder och med den ytteriigare skärpning därav som lagförslaget innebär, håller RFSU dock för osannolikt all lagens ulrymme för godtycke skall komma att ulnyltias otillbörligt.

Flera instanser framhåller all utredningen inte närmare behandlal sådana frågor som vem som skall vara behörig atl ansöka om förordnande av god man, vilka kvalifikationer gode mannen skall ha, vilka skyldigheler som åvilar honom och hur konflikter mellan honom och hans huvudman skall lösas.

Advokatsamfundet och Kommunförbundet anser del väsentligt all dessa frågor uireds och alt initiativrätten klarl avgränsas. Det finns annars risk för atl utredningens grundsyn - alt värna om de icke rättskapablas integritet — inte förverkligas.

RÅ pekar på att anordningen med god man enligt förslagel grundar sig på att del kan förekomma intressekollisioner mellan å ena sidan den icke rättskapable och å andra sidan förmyndare eller vårdnadshavare, varför de senare inte bör belastas med behörigheten atl la initiativ i sleriliseringsfrågor. Det häremol svarande siadgandel i 18 kap. 2 § andra slyckel föräldrabalken innehåller atl god man förordnas om förmyndaren begär del eller det eljesl finnes lämpligt. RÄ anser all sleriliseringslagen bör innehålla beslämmelse om vem som är behörig all begära utseende av god man för ansökan om steriliseringslillslånd. Om endast förmyndare är behörig härtill kan det på grund av den nämnda intressekollisionen förekomma fall, i vilka förmyndaren ej ansöker om utseende av god man, trots att sterilisering kunde vara i alla hänseenden välmotiverad. Möjligen bör den icke rättskapable tillerkännas räll alt ansöka om förordnande av god man. Sådan behörighet kan också tänkas böra tillkomma överför-


 


Prop. 1974                                                                               40

myndare, socialnämnd eller läkare.

Även överåklagaren i Stockholm pekar på atl situationer synes kunna uppslå då någol inilialiv i och för förordnande av god man inle kommer till stånd. Den initiativrätt som enligl gällande lagstiftning lUlkommer myndigheter, representanter, för dessa saml vissa enskilda all ansöka om sterilisering direkl hos tillslåndsmyndighelen bör därför måhända kvarstå men i stället avse utseende av god man, eftersom negativa konsekvenser för den enskilde inle synes kunna uppslå där­igenom. Överåklagaren aktualiserar också frågan om en överprövningsrält och anför att av utredningsförslaget ej synes framgå att gode mannen är oförhindrad atl beslula om atl ej ansöka om tillstånd. Beslut av denna innebörd liksom etl beslul om all ansöka om tillstånd kan anhörig lill den ansökan avser eller annan enskild eller myndighet länkas vilja få omprövat. Överåklagaren är tveksam om del är lämpligt all hell utesluta t. ex. en förmyndare från rälien att framlägga synpunkter på sterilise­ringsfrågan.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser, atl det av lagtexten klarl bör framgå alt sådan god man som del här är fråga om skall förordnas av allmän domstol och all - angående del närmare förfarandel härvidlag — bestämmelserna i 18 kap. föräldrabalken om god man i huvudsak kan äga motsvarande lillämpning.

I fråga om gode mannens kvalifikationer anser Svensk kuratorsförening atl det i lagen klarl måste sägas ul alt den gode mannen som ulses skall vara en socialt välutbildad och kunnig person. Föreningen förordar en komplettering av 4 § i detla hänseende.

Godmansinslitulet har även mött direkta invändningar från remissin­slansernas sida.

Länsåklagaren i Jönköpings län finner beslämmelsen om god man ganska diffus och föga meningsfull. Även om en förmyndare eller annan som svarar för omvårdnaden av den icke rällskapable kan komma i sådana intressekollisioner all han inte bör belastas med initiativ i dessa frågor initeras frågan om sterilisering ändå som regel av förmyndaren. För den icke rältskapables del lorde det sakna betydelse om tillståndsfrågan prövas efter ansökan av en särskilt utsedd god man eller av förmyndare e. d. Del får förutsättas alt tillslåndsmyndighelen behandlar en ansökan med den resirikliviiei som är förutsatt och med all hänsyn tagen lill den icke rältskapables personliga integritet. Förordnandet av god man i dessa fall förefaller enligl länsåklagaren inte vara nödvändigt. Länsåklagaren i Västmanlands län betonar all förmyndaren får anlas handla i den icke rältskapables iniresse och alt missbruk kan förekomma även om en god man utses. För att förhindra missbruk torde det emellertid vara tUlräck­ligt all föreskriva all överförmyndaren skall biiräda ansökan för att tillstånd skall få lämnas.

Socialstyrelsen, som inte finner behov föreligga för särbestämmelser rörande sterilisering av psykiskt sjuka, psykiskt utvecklingsstörda och andra psykiskt abnorma, anser sig inle heller utan vidare kunna godta del


 


Prop. 1975:18                                                                        41

föreslagna syslemet med god man. Det måste ifrågasällas om en till den icke rällskapable mer avlägset relaterad god man har bättre förutsättningar än t. ex. en förmyndare atl rätt lolka och överblicka vad som är vederbörandes iniresse och vad som är lill väsentlig fördel för honom. Risken är också slor alt en utifrån kommande god man upplevs jusl som en representant för det allmänna. Även om anhörig eller myndighets­representant inte har räll all la initiativ till sterilisering måste ändå frågan om utseende av god man komma atl väckas av sådan person. Härigenom kan också valel av person komma atl påverkas av åtgärder vidtagna av anhörig eller myndighetsrepresentant. Eftersom god man måste ha möjlighet att underlåta atl göra ansökan, kan följden också bli atl initiativ kan las till utseende av ny god man, som har en annan inställning lill behovel av all göra ansökan. Tar ärendel en sådan vändning faller argumentet att ordningen med god man innebär särskilda rättssäkerhets-garantier.

En bättre lösning är enligt socialstyrelsens mening att förmyndare ges möjligheler all göra ansökan om sterilisering. I del förslag lill ändring av föräldrabalken som utarbetas i juslitiedeparlemenlet kommer för­myndarens plikt atl sörja för den omyndigförklarades person tydligare lill ullryck. Förmyndaren kan förutsättas ha bäitre insikt i myndlingens problem an en särskilt utsedd god man. Han kan inte heller entledigas om han finner atl ansökan ej bör göras. Socialstyrelsen konstaierar vidare all frågan om någon kan betros all med laga verkan la slällning till frågan om egen sterilisering i princip bör bedömas oberoende av om han bedömts vara "icke rättskapabel" i andra sammanhang. Om någon skall kunna bedömas som "ej rättskapabel" i della sammanhang lorde han jämväl uppfylla indikationerna i 10 kap. I § 1. föräldrabalken, vilka troligen i framtiden blir enda grund för omyndighetsförklaring. I de fall då fråga kan uppkomma alt någon i förevarande sammanhang skall bedömas som "ej rättskapabel" finns därför också som regel förmyndare utsedd. I annat fall kan finnas skäl alt oberoende av frågan om sterilisering ansöka om omyndighetsförklaring.

Sveriges socionomförbund och Husmodersförbundet Hem och sam­hälle, som båda avstyrker utredningens förslag om sterilisering av icke rältskapabla personer, finner också lösningen med en god man mindre lämplig. Enligl Socionomförbundet innebär förslagel inte någon garanti för frivUlighet om domstol utser en särskild god man just med uppgift att i den rättsinkapables ställe ansöka om sterilisering. Husmodersförbundet Hem och samhälle ifrågasäller om inle godmansinslitulet närmasl inne­bär en överflödig administrativ omgång efiersom socialstyrelsen ändå skall pröva ansökan. Hem och samhälle har inte kunnat finna några avgörande betänkligheter mol alt initiativet lill sterilisering tas av exempelvis vederbörande anstaltsföreståndare eller av läkare som be­handlar ifrågavarande person.

Hovrätten för Västra Sverige utgår ifrån all den ändrade lagstiftning om  bl. a.   förmyndares  ställning och  uppgifier som  föreslås i den av


 


Prop. 1975:18                                                                       42

justitiedepartementet utarbetade promemorian Förmynderskap (Ds Ju 1974:7) kommer alt leda till all förmyndaren övertar de uppgifier som enligl sleriUseringsförslagel skulle tillkomma god man.

Slulligen anför socialstyrelsen att dess beslut i sterUiseringsärenden inle bör kunna överklagas. Del rör sig visserligen om lagtillämpning men med så gott som rent medicinska frågeställningar och på hög kompelens-nivå, varför möjligheten lill överprövning knappast innebär någon reell rättssäkerhetsgaranti.

5.4 Förfarandet i steriliseringsärende

Vad gäller förfarandet i steriliseringsärende uppehåller sig remissin­slanserna särskilt vid frågan om informationens utformning, samlevnads­partners samiycke och obligatorisk betänketid.

Samtliga remissinstanser som ultalar sig i denna del utom en är positiva till utredningens förslag om obligalorisk information. Sveriges sociono­mers riksförbund anser sig inle kunna instämma i uiredningens förslag om obligalorisk rådgivning men anser det väsentligt atl sökanden har räll till rådgivning om så begärs.

Många remissorgan betonar viklen av att informationen blir utförlig, omsorgsfull, sakkunnig och personligt avpassad för alt i möjligaste mån förhindra förhastade beslul. Sveriges frikyrkoråd framhåller belydelsen av all den obligatoriska rådgivningen inte endasi blir av formell eller enbart leknisk eller medicinsk art. VisserUgen är de eliska problemen vid sterilisering inle av så allvariig art som vid abort men steriliseringen innebär dock ell ytiersi väsentligt ingrepp i del för människan genom skapelseordningen konstitutiva, nämligen förmågan till fortplantning. Befattningshavare på mödravårdscentraler och rådgivningsbyråer måste därför i sin ulbildning och i de instruktioner som kommer alt utfärdas för deras handläggning av steriliseringsärenden göras medvetna om de etiska problem som en sterilisering kan medföra.

Sveriges psykologförbund framhåller alt del utöver renl informativa råd i många fall finns behov av en fördjupad rådgivning och bearbetning för alt den önskade effeklen skall uppnås och tillägger alt del bland läkare, psykologer och kuratorer finns personer som har utbildning och kompetens atl ge denna speciella form av rådgivning och behandling.

Socialstyrelsen, Sveriges läkarförbund. Svenska läkaresällskapet, medi­cinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Göteborg saml vid karolinska institutet och Linköpings högskola anför all envar som söker sterilisering bör tillförsäkras kvalificerad medicinsk rådgivning av läkare även om kuratorsmedverkan är nödvändig. Instanserna pekar särskilt på all frågan om ingreppels tekniska utförande och konsekvenser saml möjlighelerna till referlilisering kommer atl ha hög aktualitet för den person som önskar rådgivning i steriliseringsärende.

Socialstyrelsen framhåller all  risken för ångerfall självklart ökar ju


 


Prop. 1975:18                                                                       43

sämre kunskap den sökande har om steriliseringens verkningar. Behovel av kvalificerad rådgivning ål personer som söker sterilisering är därför slort. Den obligatoriska rådgivningen bör utformas så atl man i försia hand ger informaiion om olika preventivmeloder och ger tillfälle till en diskussion och elt övervägande. Den verksamheten bör lämpligen knytas lill mottagningarna för prevenlivmedelsrådgivning. Den som efter denna primära rådgivning vill ha ingreppet ulfört bör få en ylterligare, medi­cinskt inriktad rådgivning beträffande operationsmetod, operationens konsekvenser och erforderliga eflerkonlroller. Denna rådgivning, som skall ges av den opererande läkaren vilken bör ha kunskaper i reproduk-lionsfysiologi, skall enligl socialstyrelsen vara ett komplemenl lill den tidigare rådgivningen. För en sådan ulformning av informationen uttalar sig också medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala och Svenska läkaresällskapet.

Sveriges läkarförbund uppger att kvinnor som söker sterilisering som regel är mera medvetna om ingreppets definitiva karaktär än män. Läkarförbundet anser därför det vara av största vikt all speciellt männen får en ingående informaiion belräffande ingreppels de facto irreversibla karaklär. Del är därför önskvärt alt i varje fall större rådgivningscentra har tUlgång lill kompetent urolog eller kirurg för atl speciellt för yngre manliga sökande kunna utförligt klargöra och ge eftertryck ål sterilise­ringens konsekvenser. Uppkommer under rådgivningen misstanke om psykisk sjukdom, insufficiens eller personlighelsavvikelser eller misstanke om sleriliseringsmotiv som härrör från psykisk störning i vidaste be­märkelse bör lämpligen en psykiatrisk undersökning eller behandling rekommenderas i stället för sterilisering. Förbundel liUägger att man från psykiatriskt håll framhållil all denna lyp av psykiatrisk kontraindikation mol sterilisering inle lillräckligt beaktats av utredningen. Svenska läkare­sällskapet anför liknande synpunkter.

Enligl Svenska läkaresällskapet, medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Fredrika-Bremer-förbundet bör möjligheterna till genetisk rådgivning ökas med tanke på dem som överväger sterilisering på grund av rädsla alt överföra allvarliga ärftligt betingade sjukdomar eller handikapp på barn. Fredrika-Bremer-förbundet anser del önskvärl att inom varje administrativ sjuk­vårdsregion skapas möjlighet till genetisk rådgivning. Även Läkaresäll­skapet anser alt sådan rådgivning bör göras tillgänglig på regional nivå.

Uiredningens förslag alt upplysnings- och rådgivningsverksamheten i fråga om sterilisering skall kopplas till de institutioner som har hand om preventivmedels- och abortrådgivningen, dvs. i huvudsak mödravårdscen­traler och rådgivningsbyråer, har av flertalet remissinslanser lämnats utan erinran.

Landstingsförbundet finner förslagel ändamålsenligt och tillstyrker uttryckligen all rådgivning angående sterilisering på angivet sätt inlemmas i verksamhelen. Enligl Kommunförbundet skulle de uppgifier som skall handhas av kuratorer med fördel kunna fullgöras inom ramen för den kommunala socialvården.


 


Prop. 1975:18                                                                         44

Sveriges läkarförbund finner det riktigt alt informationen lill kvinnliga sökande sker genom mödravårdscentraler och rådgivningsbyråer, med vilka institutioner kvinnorna i de flesta fall haft någon kontakt vid tidigare tillfällen. För manliga sökande ter sig situationen mera komplice­rad. Här saknas ofta lämpliga informationsmöjligheter, särskilt för ensam­stående män. Därför är det angeläget att genom annonsering och på annat lämpligt sätt ge dessa information om lill vilka instanser de har möjlighet atl vända sig. Sådan informaiion bör även lämnas lill allmänpraktiserande läkare och specialister för alt av dem i förekommande fall kunna föras vidare. I samma riklning ultalar sig Svenska läkaresällskapet.

I anslutning till informationens utformning tar några remissinstanser upp frågan om den bekräftelse på mottagen informaiion, som skall undertecknas enligl förslagel. Ulredningen förordar all en särskild blan­kett utformas för ändamålet.

Enligl RÅ och länsstyrelsen i Stockholms län är del av vikt alt denna del av informationsförfarandet är författningsreglerad. Sveriges läkarför­bund anser all den skriftliga bekräftelsen lämpligen bör komplelleras så all den även innefattar begäran om utförande av själva sleriliseringsål-gärden. Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala och Svenska läkaresällskapet föreslår all den som steriliseras ocksä skriftligen skall ge sitt medgivande till sådan operation.

Om den föreslagna ordningen med god man för den som ej är rättskapabel genomförs lorde kunna krävas atl gode mannen bekräftar all såväl han som den vars sterilisering är i fråga har informerats, ultalar RÄ och Hovrätten för Västra Sverige.

Vad angår lagtextens utformning med avseende på den obligatoriska informationen anför Fredrika-Bremer-förbundet alt reglerna måste ut­formas så all av dem uttryckligen framgår atl den som ger informationen skall övertyga sig om alt vederbörande har förstått innebörden därav och all ulrymme för misstag inte får finnas. Enligl Svensk kuratorsförening synes förslagels 6 § alltför vagt formulerad och knappast motsvara utredarnas intentioner. Föreningen anser atl vad där sägs mycket väl kan tolkas så all endasi ensidigt förmedlande av fakta slår lill buds, som sedan ömsesidigt undertecknas.

Den informaiion och rådgivning som avses bör enligl föreningen innebära en faktisk möjlighet till samtal där både lid och kunnande står lill förfogande för den som så önskar. Lagen bör utformas så all dessa intentioner framgår varjämte i högre grad måste ges garanti för atl den enskildes intressen blir rätt tillgodosedda.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser atl den möjlighet lill genetisk rådgivning i steriliseringsärende som länsstyrelsen förordar måste komma till klart ullryck i lagstiftningen.

Frågan om andre makens eller samlevnadspartnerns inslällning till steriliseringsåtgärden behandlas i några yttranden.

Hovrätten för Västra Sverige och Fredrika-Bremer-förbundet ansluler sig uttryckligen till uiredningens mening, alt någon föreskrift om makes


 


Prop. 1975:18                                                                       45

eller samlevnadsparlners yttrande inle bör uppställas. Socialstyrelsen framhåller alt det i fall där sökanden inle samlycker lill all make eller samlevnadsparlner hörs torde kunna förulsällas atl förhållandet mellan parterna är sådani atl del är olämpligl all inhämta vederbörandes yttrande.

Ätt en gift kvinna skulle behöva ha makes medgivande för sterilise­ringslillslånd eller att upplysningsplikt skulle föreligga [inner Husmoders­förbundet Hem och samhälle orimligt då del skulle vara ell obefogat ingrepp i den personliga integriteten. Då makar är ense om atl sterilise­ring bör ske bör de upplysas om alternativet alt mannen kan steriliseras och all della ingrepp är medicinskt sell enklare och mera riskfritt. Så länge en reoperation ej är möjlig torde dock mannen endasi undanlagsvis vilja underkasta sig sterilisering framhåller förbundel. Svensk sjuk­skölerskeförening anför liknande synpunkler och understryker atl endast maken själv skall la slällning lill ingreppet med lanke på all familjeför­hållanden och levnadsmiljö kan förändras i en framlid och steriliseringen därmed kan medföra ej förutsedda negaiiva konsekvenser.

Enligl Svenska kyrkans centralråd förefaller det inle rimligt att fordra etl medgivande från den andra parlen efiersom del skulle förutsätta elt inte önskvärl förmyndarskap. Detta hindrar dock inte all det är önskvärt alt den andra parten hålls informerad och all parterna helst bör vara överens om sleriliseringsbeslutel. Ell ingrepp av så definiliv karaklär som sterilisering måste enligl rådet betraktas som ett ingrepp av avgörande betydelse för en samlevnadsform, för vilken fortplantning alltjämt fram­står som en väsentUg funktion och är en för båda parterna gemensam angelägenhet. Svenska kyrkans centralråd föreslår därför atl i den nya sleriUseringslagen skrivs in en beslämmelse av innehåll, alt innan någon steriliseras den andra parten i etl äktenskap eller samlevnadsförhållande skall informeras om ingreppels innebörd och konsekvenser, dock så alt formellt medgivande från den andra parten inle erfordras för steriUse-ringsingrepp. Enligl Sveriges frikyrkoråd bör stadgas atl kontakt skall tas med den partner, med vilken den som söker sterilisering sammanlever. Brislande konlaklvilja i en för båda så avgörande angelägenhet kan vara etl tecken på redan existerande samlevnadsproblem eller kan bli anled­ning lill sådana när del rälla förhållandel uppdagas för den andra parten. Den möjlighet till kontakt som ulredningen förutsätter bör därför ersättas med förslag om obligalorisk kontakt och rådgivning också med den icke sökande samlevnadspartnern.

Några remissorgan behandlar behovet av obligatorisk betänketid före sleriliseringsoperation. Länsåklagaren i Västmanlands län pekar på alt del av ulredningen framgår, all operation inle verkslällls i ell inle ringa antal fall, vari tillstånd till sterilisering givils. Mot den bakgrunden ifrågasätter länsåklagaren om inte viss betänketid borde föreskrivas mellan den föreslagna obligatoriska informationen och operation men ullalar sam­lidigl alt väntetiderna normall lorde vara så långa alt en sådan föreskrift i praktiken kanske skulle sakna funktion. Mot en betänkelid lalar enligt


 


Prop. 1975:18                                                                       46

länsåklagaren atl lidsnöd kan föreligga då slerUiseringen är avsedd alt ulföras i samband med en abort. Även medicinska fakulteten vid universitetet i Umeå anser alt behovet av en tidsspärr mellan bekräftelse och ingrepp bör övervägas.

Medicinska fakulteten vid karolinska institutet, länsstyrelsen i Göte­borgs och Bohus län samt Svensk demografisk förening förordar atl en obligatorisk betänketid införs. Enligl Demografiska föreningen skulle det inle innebära någon olägenhel om betänketiden sattes ganska lång, kanske lill ell år. För den som fyllt 40 år skulle dock betänketid vara överflödig. Medicinska fakulleten vid karolinska inslilulel förordar en betänketid om minst en månad mellan rådgivning och ingrepp.

5.5 TiUståndsprövningen

Beträffande sammansättningen av den nämnd som skall pröva lill-ståndsärenden i socialstyrelsen är meningarna delade.

Svenska läkaresällskapet och medicinska fakulteten vid karolinska institutet stöder uttryckligen utredningens förslag all nämnden skaU beslå av en ledamol med domarerfarenhel saml experter i gynekologi, urologi, genetik och psykiatri.

Kommunförbundel pekar på atl tillämpningen både i fråga om tillstånd lill abort och sterilisering enligt nu gällande lagstiftning alllmer har avlägsnat sig från lagstiftningens intentioner. Förbundet anser det därför riktigt alt i den föreslagna nämnden skall ingå en person som innehar eller innehaft domarämbete för att därigenom undvika en glidning i laglillämpningen. Enligt förbundet finns också skäl all överväga behovet av lekmannainslag i nämnden, bl. a. med hänsyn till atl del, enligt uiredningens kommentar till den föreslagna lagtexten, vid tillämp­ningen av den medicinska indikationen ges elt vissl utrymme för hänsynslagande lill antal barn och "andra omständigheter i miljön" även om bedömningen skall ske enligt sirikl medicinska normer. Lekmän skulle enligl förbundets mening kunna tUlföra diskussionen sociala och andra synpunkter som med den av utredningen föreslagna nämndsamman-sältningen möjligen inle skulle bli lillräckligt belysta.

RFSU anser i likhet med uiredningens majoritet atl en jurist bör vara ordförande i nämnden. Ärendena kommer ofta alt beröra juridiska frågor och kräva vana vid juridisk argumentationsleknik. Medicinsk expertis kan garanteras genom att en ledamot är läkare. Däremot delar RFSU reservanternas, Turid Ström och Elvy Olsson, uppfattning alt del är angelägel att bevara allmänhetens insyn och inflytande i nämnden genom atl också lekmän deltar i besluten.

Socialstyrelsens majoritet anser det väsentligt och värdefulll om samma nämnd kan handlägga såväl abortärenden som steriliserings-ärenden, inle minsl med lanke på all samma person på likartade moliv kan inkomma med båda slagen av ansökningar. För atl underlätta samrådskonlakten med huvudansvarig fackbyrå bör socialstyrelsens före-


 


Prop. 1975:18                                                                        47

dragande läkare i mödrahälsovård, preventivmedels- och abortrådgivning ingå i nämnden. 1 nämnden bör dessutom ingå en erfaren jurist. Socialstyrelsen förutsätter att nämndens sammansättning i övrigl inte undergår några förändringar och att således t. ex. lekmannainslaget bibehålls. Om antalet ledamöter i socialpsykiatriska nämnden utökas på del föreslagna sättet kan enligt socialstyrelsens uppfattning nödvändiga författningsändringar inskränkas till en revision av instruktionen för socialstyrelsen. Beteckningen "socialpsykialriska nämnden" är också missvisande. Nämnden bör ha etl namn som mera direkt anknyter lill dess uppgifter på abort- och sleriliseringsområdena.

Även medicinska fakulteten vid universilelel i Uppsala, Svensk kura­torsförening och Handikappförbundens centralkommitté ansluter sig till reservanternas mening atl lekmän bör ingå i nämnden. Enligt fakulteten i Uppsala borde vidare om möjligl i nämnden finnas två psykiairiker, varav en med specialutbildning belräffande psykiskt utvecklingsstörda. Där­emot ifrågasäller man om representanter för de utförande specialiteterna, speciellt urolog behöver ingå i nämnden, där diskussionen huvudsakligen lorde komma alt röra indikationerna.

Även Sveriges läkarförbund ifrågasätter behovet av en urolog i nämn­den. Sveriges psykologförbund föreslår att även psykolog skall ingå i nämnden medan Svensk kuralorsförening finner det absolut nödvändigl alt i nämnden ingår ledamot som är socialt välutbildad och kunnig.

Till reservanternas yttrande i dess helhet ansluter sig länsåklagaren i Västmanlands län, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, Husmodersförbundel Hem och samhälle, Sveriges socionomförbund samt föredraganden i abortrådgivning m. m. vid social­styrelsen.

Enligt länsåklagaren i Västmanlands län kan man inte bortse från atl sleriliseringsansökan i vissa fall aklualiseras av en föreslående abort och att del skulle vara olyckligt om skilda nämnder handlade tillståndsfrågan för samma person. Länsåklagaren anser del inle nödvändigl eller ända­målsenligt att en särskild sleriliseringsnämnd inrältas. Sveriges socionom­förbund ser inte heller anledning till all en ny tillståndsmyndighet tillskapas ulan anser att socialpsykialriska nämnden i fortsättningen förutom abortfrågor också skall handlägga ansökningar om sterilisering. Vidare anser förbundet alt det är angeläget att också lekmän blir företrädda i den nämnd som skall handlägga sleriliseringsansökningar. Lekmannainslagets betydelse understryks även av Fredrika-Bremer-för­bundet.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund finner sammansättningen av den nu fungerande socialpsykialriska nämnden väl avvägd då del gäller specialister kontra lekmän. Förbundet anser all lekmannainslaget ulgör etl vikligl komplemenl till nämndens specialister och medverkar lill en tolalsyn på de ärenden som behandlas. Eventuellt skulle en ledamol med erfarenhet från arbete vid familjerådgivningsbyråer vara en tillgång vid bedömningarna av de olika ärenden som nämnden har att ta ställning till. I


 


Prop. 1975:18                                                                        48

övrigt kan särskild expertis tillkallas vid bedömning av vissa enskilda fall, anför förbundet. Föredraganden i aborlärenden m. m. vid socialstyrelsen utlalar i en reservalion till socialstyrelsens remissyllrande all del är svårt all förstå motivet lill en juridisk förslärkning av nämnden samlidigl som sterilisering från all lidigare ha varit i lag principielll förbjuden föreslås bli fri och tillåten för både man och kvinna. Vid övervägande av nämndens sammansättning bör hänsyn tas endasi lill de uppgifier nämnden kommer atl få enligl förslaget. Bedömningen av steriliserings-indikationerna för personer mellan 18 och 25 år måste bygga på medicinsk, psykiatrisk eller psykologisk sakkunskap. Vad gäller de icke rältskapabla över 25 år krävs atl sterilisering skall vara lill väsenllig fördel för den ansökan avser. Vid en sådan prövning är det nödvändigt all förutom psykologisk-psykialrisk expertis ha en lekmannarepresenlanl i nämnden. Den nuvarande socialpsykialriska nämnden synes därför väl svara mot de angivna kraven. Enligl föredraganden bör nämnden möjligen kompletteras med en kurator.

RÅ går inte närmare in på sammansättningen av nämnden men hävdar att beaktansvärda praktiska skäl synes tala för all samma nämnd inom socialstyrelsen handlägger både abort- och sleriliseringsansökningar.

5.6 Ansvarsbestämmelserna

Enligl förslaget bestraffas brotl mol tystnadsplikten i steriliserings­ärende med böler eller fängelse i högst etl år (8 §). Hovrätten för Västra Sverige pekar på att straffet för motsvarande förseelse i nu gällande steriliseringslag är böler eller fängelse i högst sex månader. Hovrätten ifrågasäller om del finns anledning atl skärpa straffsanktionen även om den nya straffskalan finns i Uknande lagsliftning som abortlagen (1974: 595) och smitlskyddslagen (1968:231). Den föreslagna slraffskärpningen framstår enligt hovrättens mening som deslo mera omotiverad vid en jämförelse med den föreslagna straffsanktionen i 10 §. Hovrätten anför vidare all den utgår från att "steriliseringsärende" omfattar även dom­stolsärende om utseende av god man. Överåklagaren i Göteborg erinrar om alt brolt mol tystnadsplikten enligt gällande slerUiseringslag är elt rent angivelsebrotl men har ingen erinran mot förslaget alt ålal skall kunna väckas även utan angivelse, och tydligen även mot målsägandens klart uttalade önskan om sådani fall föreligger, om del är från allmän synpunkt påkallat.

1 fråga om brottet illegal sterilisering (9 §) anför till en början RÅ alt i lagtexten ultryckligen bör anges atl för ansvar krävs uppsåt i enlighet med de principer som i dag lillämpas för specialslraffrättslig lagstiftning och efter förebild från abortlagen.

Hovrätten för Västra Sverige påpekar atl belänkandel inle ger någon upplysning om varför inle försök lill illegal sterilisering skall straffbe­läggas.

Enligt   flertalet yttranden som  RÅ  inhämtat från överåklagare och


 


Prop. 1975:18                                                                        49

länsåklagare bör försök till Ulegal sterilisering slraffsanktioneras. Över­åklagaren i Slockholm pekar bl. a. på alt den nyligen antagna abortlagen stadgar straffansvar för försök liU iUegal abort. Bestämmelsen har enligt motiven införts av hänsyn till de risker för Uv och hälsa som kvinnan utsätts för genom osakkunnigt utförda ingrepp. Kriminaliseringen avser sådana ålgärder som atl tillfoga kvinnan skada eller smärta med instru­ment eller andra Uknande föremål. Straffansvar inträder oavsett om gärningen har lell till missfall. Enligt överåklagaren gör dessa synpunkter sig gällande även vid sterilisering. De ingrepp som kvinnan utsätts för i samband med abort synes inle vara mer kompUcerade än dem vid sterilisering. Straffsatserna för illegal abort och Ulegal sterilisering har jämställts, varför steriliseringsulredningen synes se Uka allvarligt på faran för kvinnans liv och hälsa vid illegal sterilisering som vid illegal abort, en bedömning som överåklagaren uppger sig dela. För mannen ställer sig problematiken ej annorlunda och överåklagaren föreslår därför att i slerUiseringslagen tas upp bestämmelser om all försök straffas enligl 23 kap. brottsbalken. Länsåklagaren i Jönköpings län anför liknande synpunkter.

Länsåklagaren i Västmanlands län anför:

I 9 § abortlagen (1974:595) har försök tUl illegal abort kriminaliserats. Molsvarande har ej skett i förslaget tUl slerUiseringslag. Därest en Ulegal sterilisering misslyckas, dvs. sterilitet ej uppkommer, torde i regel på grund av den opererades samtycke brott enUgt 3 kap. brottsbalken icke föreligga. Det synes icke rimligt atl gärningen är slraffri, varför straffbe­läggande av försök i och för sig är påkallat. Emellerlid anser jag att en annan brotlskonstruktion bör väljas.

Enligt utredningen förstås med "utför sterilisering" all genom opera­tivt ingrepp varaktigt upphäva fortplantningsförmågan. Redovisningen av steriliseringsingreppens effektivitet speciellt för män, 6.2.2, men även för kvinnor, 6.1.2, visar alt det måste bU ytterligt kompUceral om icke omöjligl alt visa att fortplantningsförmågan varaktigt upphävts. Rekvisi­ten för slraffbarhel bör enUgt min mening därför bestämmas så: "Den som utan all vara behörig alt ulöva läkaryrket förelager operativt eller annal ingrepp på annan i avsikt att upphäva fortplantningsförmågan dömes etc. — se förslagel — ett år". Med en sådan formulering erfordras inget försöksbroll. Orden "annal ingrepp" syftar på de meioder, exempelvis kemiska, som är under ulveckling och vilka utredningen redovisat i avsnill 6.1.1. Eftersom det även görs försök med temporär sterilisering, vilka så småningom synes kunna leda lill framgång - 6.1.4 och 6.2.4 -förmenar jag alt krav på varaktigt upphävande av fortplantningsförmågan ej bör uppstäUas. Formuleringen tiUfredsställer denna uppfattning.

RÅ ansluter sig till uppfattningen all straff för försök till illegal slerUisering bör införas. Enligt RÅ:s mening är emellertid den konstruk­tion som länsåklagaren i Västmanlands län föreslagit värd att närmare

4 Riksdagen 1975 1 saml Nr 18


 


Prop. 1975:18                                                                         50

övervägas.

Vad gäller stadgandet om straffsanktion mot läkare som uppsåtligen åsidosätter gäUande föreskrifter enligl steriliseringslagen (10 §) anför hovrätten för Västra Sverige att stadgandet också bör innehålla straff­sanktion för läkare som utför sterilisering utan att dessförinnan ha förvissat sig om att vederböriig information enligt 6 § lämnats. Ärke­biskopen anför liknande synpunkter och föreslår att i 10 § hänvisning sker tUl samtliga föreskrifter i 2-7 §§.

S.7 Övriga frågor

Remissinstanserna har i anslutning till frågan om en ändrad lagstiftning särskilt uppmärksammat möjligheterna till efterkontroll och behandling, uppföljning av lagstiftningens effekter och resursbehovet för berörda institutioner. Socialstyrelsen har därjämte berört frågan om erforderliga följdförfattningar.

Vad gäller den postoperaliva behandlingen betonar Sveriges psykolog­förbund atl många steriliserade kommer alt behöva fortsatt kontakt med psykoterapeutiskt skolad personal och finner det angelägel all resurser för sådani ändamål ställs lill förfogande. Fredrika-Bremer-förbundet anser det vara av stor betydelse såväl från medicinsk som psykologisk synpunkt att de steriliserade ges möjlighet till efterkontroll och kontakt med läkare. Förbundet finner i likhet med utredningen alt socialsty­relsens anvisningar bör innehålla rekommendationer härom.

Svenska läkaresällskapet framhåller att lagförslaget såvitt gäller män ställer vissa krav på postoperativ undersökning av sädesvätska för att säkerställa eftersträvad sterUitet. Dessa undersökningar avser endast all med vanlig mikroskopisk undersökning konstatera, att sädesceller inte längre förekommer i sädesvätskan. Detta kräver inte etl spermalaborato-riums resurser enligt sällskapet, som i denna del också hänvisar till det sakkunnigyltrande som avgivits av professor Romanus. I detta yttrande framhålls bl. a. att den efterkontroll vid upprepade lillfällen och under flera månader efter ingreppet som utredningen förutsätter för sterilitet av man blir hell onödig med en viss melod vid vasektomi. Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala anser alt klinisk cytologi och klinisk cytogenetik bör rustas upp med tjänster för alt kunna möta kraven på spermaanalyser.

Uiredningens förslag om en uppföljning av utförda steriliseringar har inte mött några erinringar. Sveriges läkarförbund. Svenska barnmorske­förbundet. Svensk demografisk förening och Yrkeskvinnors klubbars riksförbund betonar att uppföljningen är angelägen.

Svenska läkaresällskapet framhåller all det förefaller dunkelt hur utredningen tänkt sig alt uppföljningen uiöver vad som gäller den rena statistiken skall gå till. Givetvis är det av stort intresse att kartlägga ångerfallen Uksom även huruvida sterilisering av man visar sig ha immuno­logiska effekter av inte önskvärl slag. Med hänsyn till alt en uppföljning


 


Prop. 1975:18                                                         51

måste beröra olika medicinska experter bör uppdraget enligl sällskapet anförtros en särskild arbetsgrupp med förelrädare för berörda vetenskap­liga discipliner. Fredrika-Bremer-förbundet anför liknande synpunkter. Huruvida arbetsgruppen skall knytas lill en vetenskaplig institution vid en medicinsk fakultet eller hållas samman vid exempelvis socialstyrelsen anser Läkaresällskapet vara en organisatorisk och ekonomisk fråga. Sällskapet hävdar emellertid belydelsen av atl en prospekliv studie görs vUken bör planeras i god tid före och starta samtidigt med atl en ny steriliseringslag träder i kraft. 1 samma riktning uttalar sig medicinska fakulteterna vid universitetet i Uppsala och karolinska inslitutet.

Så gott som samlliga remissinstanser betonar särskilt behovet av ökad resurstilldelning och utbUdning med avseende på rådgivningsverksam­heten om utredningsförslagel genomförs. Flera instanser framhåller dess­utom att resurser för genetisk rådgivning saknas i dag. Kommunför­bundet pekar på all informaiion och rådgivning till invandrare kommer att föra med sig behov av kvalificerade tolkar.

Vad gäller sterilisering av man kan enligt socialstyrelsen, medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg och Sveriges läkarförbund ell ökat antal operationer förväntas efter en ändrad lagstiftning, vUket innebär en ökad belastning för poliklinisk kirurgisk vård. Läkarförbundet finner det uppenbart atl urologiska kliniker med nuvarande resursliUdelning saknar fömtsättningar alt åta sig uppgiften att utföra manlig sterilisering i rutinfall. En stöne efterfrågan kan även för kimrgiska vårdenheter befaras medföra märkbar merbelasining med väntetider på månader och kanske år, menar förbundet. Väsentligt är därför alt ingreppet, framför aUt på män, ulan inskränkningar skall kunna få utföras även av kompe­tenta privatpraktiserande läkare som har härför erforderUga resurser. Lag­förslagets intentioner om möjUghet till fri sleriUsering motverkas om inle individen tillförsäkras full valfrihet om var och av vem ingreppet skall utföras, anför förbundel. Inte minst sökandens krav på sekretess kring åtgärden motiverar att den får utföras även av praktiserande läkare. Enligl förbundet torde det också vara opraktiskt att koncentrera enkla ingrepp till särskilda av socialstyrelsen godkända inrättningar. Socialsty­relsen anför atl del ökade resursbehovet i denna del endasi har marginell betydelse med hänsyn tiU att ingreppen, även om de i inledningsskedet skulle uppgå till ett avsevärt antal, kan spridas på kirurger över hela landet.

Enligt Svensk demografisk förening finns det skäl som talar för att räll många kvinnor kommer att vilja bli steriUserade. Även om det inte skulle röra sig om elt så stort antal fall om året blir dock konsekvenserna betydande på gmnd av atl steriliseringsingreppet är så pass slort när det gäller kvinnor. Kostnaderna blir avsevärda vartill kommer de gynekologi­ska klirukernas svårigheter atl ulföra operationerna utan att det går ul över annan sjukvård. Socialstyrelsen anför alt de kostnadsberäkningar utredningen gjort får ses mol bakgrund av att en sterilisering i del enskUda fallet i framtiden eUminerar kostnader för preventivmedelsråd-


 


Prop. 1975:18                                                                       52

givning och/eller abort. Enligl Kommunförbundel kan med hänsyn lill de effektiva moderna preventivmeloder med reversibel effekt som numera står till buds en liberalisering av sleriliseringslagen inle förväntas få några oöverkomUga resurskonsekvenser för svensk sjukvård.

Socialstyrelsen tar slulligen upp frågan om erforderliga följdförfatt­ningar och pekar på atl nuvarande slerUiseringslag (10 §) föreskriver att Kungl. Maj:l äger meddela erforderliga bestämmelser angående tillämp­ningen av lagen. Någon motsvarande beslämmelse finns inte i utred­ningens förslag. Della måste enligt socialstyrelsen innebära att utred­ningen ej funnil behov föreligga av några av regeringen utfärdade tillämpningsregler, t. ex. om eventuella läkarinlyg som skall åtfölja ansökan om sterilisering till socialstyrelsen. I en inom socialdeparte­mentet upprättad promemoria (stencU 1974:7) fömtsatts emellertid alt frågan om krav på behörighel hos läkare, som har alt uifärda intyg i steriUseringsärenden, tas upp av steriUseringsulredningen och atl utred­ningen även lar upp frågan om läkarintyg i kaslreringsärenden. Då delta inte skett torde det vara nödvändigt att problemel på annal sätt tas upp till särskild behandling.


 


Prop. 1975:18                                                                         53

6  Föredraganden

6.1 Inledning

Med sterilisering avses etl ingrepp som innebär alt fortplantningsför­mågan upphävs. TiU skiUnad från kastrering påverkar sterilisering inte könsdriften.

Vår försia lagstiftning angående sterilisering antogs år 1934. Lagen var endast tUlämplig på den som på grund av rubbad själsverksamhet saknade förmåga att lämna giltigt samtycke till steriliseringsingrepp. Enligl 1934 års lag fick en sådan person steriliseras ulan samtycke om social indikation (oförmåga atl för framliden ta vård om barn) eller eugenisk indikation (risk för överföring av svår sjukdom genom arvsanlag) förelåg. Rättskapabla personer var dock inle betagna möjligheten tiU SlerUisering utan kunde enligl allmän rättsåskådning steriliseras under förulsätlning dels all de samtyckte lill ingreppet och dels all vissa indikationer förelåg.

1934 års lag ersattes år 1941 av nu gällande steriliseringslag (1941:282). För sterilisering fordras i princip tillstånd av socialstyrelsen. Som förutsättning för tUlstånd anges i lagen atl någon av tre slerUiserings-indikalioner föreligger, nämligen den eugeniska, den sociala eller den medicinska (graviditet skulle innebära aUvarlig fara för kvinnans Uv och hälsa). Den medicinska indikationen gäller alltså bara kvinnan. Sedan den 1 juli 1972 får sterilisering också ske på person som avser atl söka faslställelse eidigt 1 § lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörig­het i vissa fall.

Ansökan om sterilisering kan göras av den som avses med ansökan, för underårig av vårdnadshavare, för omyndigförklarad av förmyndaren samt vidare av vissa myndigheter och institutioner eller förelrädare för dessa. TUlstånd får inle lämnas utan all vårdnadshavare, förmyndare, make, anslallsläkare eller föreståndare för anstalt beretts tillfälle atl yttra sig i frågan, där så kan ske. Den som på grund av rubbad själsverksamhel saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till sterilisering kan steriliseras ulan samiycke.

Frågan om en översyn av sleriliseringslagen har i anledning av motioner varit föremål för riksdagens prövning åren 1955, 1960 och 1970. Motionerna har bl. a. behandlal frågan om införandel av en social­medicinsk indikation (förväntad svaghet) i slerUiseringslagen i likhet med vad som då fanns i lagen (1938:318) om avbrytande av havandeskap och om en utvidgning av den medicinska indikationen lill all också gäUa för man. Vidare har bl. a. kravet på makes yttrande i ärende om slerUisering kritiserats. Är 1970 anhöll riksdagen om en översyn av steriliseringslagen.

Ungefär vid samma lid började frågan om sterilisering att uppmärksam­mas allt mera i den aUmänna debatten. Utgångspunkten var därvid SlerUisering som etl alternativ till andra preventivmeloder och i sista hand till legal abort. SärskUd aktualitet i delta sammanhang tillmättes frågan


 


Prop. 1975:18                                                                        54

om SlerUisering av man som en effektiv metod för födelsekontroll. Ett ålerkommande önskemål avsåg en ny steriliseringslag som bl. a. skulle medge friviUig sterilisering efter samma liberala regler som i England och USA.

Gällande slerUiseringslag kom till för mer än 30 år sedan och är därför av naturliga skäl i många stycken baserad på helt andra värderingar och förhållanden än dem som råder i dagens samhäUe. Många betydelsefulla reformer har genomförts på det famUjepoliliska och sociala området sedan dess. En mera samhäUsinriktad och förbättrad skolundervisning har vidare fått lUl följd atl vi i dag har en mer öppen diskussion i sexueUa frågor än som tidigare var fallet. Den medicinska forskningen har gjort beiydande framsteg sedan 1940-talet. Vi har därigenom bl. a. fått tillgång liU nya och effektivare preventivmedel som på ett genomgripande sätt förändrat kvinnans möjligheter att själv bestämma när hon vill bli gravid. Resurserna för preventivmedels- och abortrådgivning har utökats väsent­ligt. I fråga om abortingrepp har nya och skonsammare metoder kommit i bruk. Räll till abort på egen begäran har införts från den 1 januari 1975.

Framstegen inom medicinen har vidare medfört all även steriliserings­ingrepp nu kan ulföras med större säkerhet än lidigare. Dessa framsteg har emellerlid inle fått till följd att antalet steriliseringar ökat. Ulvecklingen beträffande steriliseringar har sålunda varit en helt annan än belräffande aborter. Medan de legala aborterna under åren 1965 — 1973 sleg från ca 6 200 tUl 26 000 per år har antalet utförda slerUiseringar inte undergått några större förändringar under samma tid.

Däremot visar lillämpningen av steriliseringsindikalionerna att det gradvis inträtt en förskjutning i inställningen tUl hithörande frågor som torde ha sin grund i ändrade förhållanden och värderingar i samhällel sedan 1940-talets början. Detta gäller främst den eugeniska och den sociala indikationen för sterilisering. Elt primärt motiv bakom dessa indikationer får antas ha varit en strävan från samhällets sida att söka nedbringa den ärftliga spridningen av vissa sjukdomar och förhindra liUkomsten av barn som kunde befaras komma att växa upp under särskilt ogynnsamma förhållanden. Dessa aspekter på möjligheten till sterilisering har efter hand kommil atl tillmätas allt mindre betydelse. Den av utredningen redovisade statistiken över utförda steriliserings-operationer visar också all tillämpningen av de eugeniska och sociala indikationerna fortlöpande avtagit och att deras prakliska betydelse numera måste betecknas som marginell. Av betydelse för denna ulveckling har säkerligen varit elt med tiden ökal intresse att värna om den enskildes personliga integritet och en samtidig motvilja hos myndig­heter och dess representanter alt ingripa med beslul som på ett avgörande sätl berör individens personliga förhåUanden.

Samlidigl som denna utveckling ägt mm har emellertid som tidigare nämnts intresset för slerUisering som elt medel för famUjeplanering fått ökad aktualitet. Della gäUer särskilt steriliserande ingrepp på man, vilket


 


Prop. 1975:18                                                                       55

måste anses som en enkel och Undrig operation, i synnerhet vid jämförelse med molsvarande ingrepp på kvinna. Liksom vad gäUer abort har inlressel därför alllmer kommil alt inriktas på frågan i vad mån en egen begäran skaU kunna få uigöra tiUräckligt underlag för etl sterilise­ringsingrepp.

SteriUseringsulredningen lägger i sitt betänkande fram ett förslag till ny steriliseringslag. I lagförslaget anges som huvudregel att envar som är rättskapabel och uppnått 25 års ålder skall ha rätt att bli steriliserad på egen begäran. Operationen skall enligl förslaget få ske först sedan den slerUiseringssökande blivit informerad om ingreppels innebörd och följder saml i förekommande fall om andra preventivmeloder. Såvitt gäller personer under 25 år innebär förslagel att slerUisering skaU kunna få ske efter särskUt tUlstånd av socialstyrelsen i fall då genetisk (eugenisk) eUer, i fråga om kvinna, medicinsk indikation föreligger. Som absolut minimigräns för sleriUsering föreslås 18 år. Den som inte är rättskapabel skaU enligt förslagel kunna bli steriliserad efter ansökan av särskilt förordnad god man och tUlstånd av socialstyrelsen. Som förutsättning för sådant tillstånd gäUer för den som är i åldern 18—24 år atl genetisk eller, i fråga om kvinna, medicinsk indikation föreligger och för den som har fyUt 25 år alt det med skäl kan anlas att sterilisering är tiU väsentUg fördel för den ansökan avser.

Vidare föreslår ulredningen alt den organisation för preventivmedels-och abortrådgivning som senasi byggts ut i anslulning tiU den nya abortlagens tillkomst även skaU handha den obligatoriska information och rådgivning, som förslaget förutsätter. Såväl rådgivning som sterUise-ringsoperation och behövlig efterkontroll bör enligt förslaget ersättas genom den allmänna sjukförsäkringen.

De förslag lUl en reformering av sleriliseringslagstiftningen som utredningen sålunda lagl fram har vid remissbehandUngen fält ett övervägande positivt mottagande. Samlliga remissinslanser tillstyrker i princip atl betänkandet läggs tUl grund för ny lagsliftning. Den kritik som har framförts mol förslaget har i huvudsak gällt den förordade möjligheten liU slerUisering av icke rättskapabla utan vederbörandes samtycke. Vidare har från flera håU anmärkts att den föreslagna åldersgränsen för fri slerUisering, 25 år, förefaller väl låg med hänsyn tiU atl familjebUdningen i allmänhel inle avslutats vid denna ålder.

Remissinslanserna understryker genomgående viklen av att en samord­ning sker mellan genomförandel av en liberalare steriliseringslagstiftning och en utbyggnad av informationsverksamheten på detta område. Den ordning som utredningen föreslår för atl i möjligaste mån förebygga förhastade sleriliseringsbeslut har vunnit allmän anslutning.

Som ulredningen har framhålUt måste steriliseringsingrepp trots de fram­steg som på senare lid har gjorts i fråga om möjUghetema att återställa fortplantningsförmågan genom reoperation alltjämt anses vara av defini­tiv karaklär. Detta förhåUande medför i och för sig viss risk för psykiska eller psykosomatiska störningar hos den som har genomgått operationen.


 


Prop. 1975:18                                                                        56

Denna risk kan nalurligtvis inte frånkännas betydelse i sammanhanget men bör enligt min mening inle lillmätas sådan avgörande betydelse all man på grund härav skaU avvisa tanken att under vissa betingelser godta sterilisering som en alternativ melod för födelsekontroll. Del är möjligt alt det intensiva forskningsarbetet på preventivmedelsområdel i en framtid kommer atl radikalt ändra nuvarande förutsättningar och leda lill alt sleriliseringsfrågan kommer i ett hell annat läge. Enbart förhopp­ningar i detta hänseende kan emellertid inte få leda till att frågan om införandet av vidgade möjligheter till slerUisering skall anslå ytterligare. 1 likhet med remissinslanserna förordar jag därför all gällande lag om SleriUsering nu ersätts med en ny lagstiftning efter i huvudsak de riktUnjer utredrungen har föreslagit.

6.2 Fömtsättningar för sterilisering

Enligt gällande lag fordras för slerUisering att någon av de i lagen uppställda tre steriliseringsindikationerna är uppfyUda. Sterilisering får alltså ske när det med skäl kan anlas atl någon genom arvsanlag kommer alt på avkomUngar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eUer också svårartad sjukdom eller svårt lyte av annat slag (eugenisk indikation) eUer där någon på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten eUer också lUl följd av asocialt levnadssätt prövas vara för framtiden uppenbart olämplig alt handha vårdnaden om barn (social indikation). Som giltig grund för sterilisering anges vidare alt sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnan gör det påkallat alt hon sterUiseras för alt förebygga havandeskap, som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa (medicinsk indikation). SlutUgen får sterilisering också företas i samband med könsbyte.

Ulredningen föreslår alt var och en som uppnått lämplig ålder för atl avgöra frågan om sterilisering skall ha rätt atl på egen begäran bli steriliserad.

Samtliga remissinstanser har godtagit utredningens uppfattning att frågan om sterilisering i första hand är en personlig angelägenhet. Även jag ansluter mig tUl denna principiella grundsyn. Rätten att själv få bestämma när man vUl ha bam och hur många framslår för allt fler människor i dag som en självklarhet. Under förutsättning atl den enskUde har fattat sitt beslut efter moget övervägande och med tUlgång tUl fullständig information om ingreppets innebörd och följder samt i förekommande fall om andra möjligheter atl förebygga havandeskap saknas därför enligt min mening anledning att bibehålla en ordning som innebär att beslutet regelmässigt måste kompletteras med elt särskilt tUlstånd från myndighet. Inle heller kan det med denna utgångspunkt komma i fråga att även i fortsättningen låta företrädare för vissa myndigheter och institutioner — socialnämnd, barnavårdsnämnd, sjukhus m. fl. — ha formeU behörighet att ta initiativ tiU att viss person skaU underkastas slerUisering.

Mot denna bakgrund bör aUtså huvudregeln i den nya lagen vara atl


 


Prop. 1975:18                                                                        57

del i princip överlämnas till den enskUde all avgöra om han vill bli slerUiserad. Därmed är emellerlid inle sagt alt hela ansvarel för ställningstagandet bör vUa på honom. För dem som är gifta eller som annars lever samman bör del sålunda i regel vara en gemensam angelägenhet att la ställning liU frågan om födelsekontroll liksom lämpligaste metoden härför saml all med utgångspunkt i dessa gemen­samma överväganden även söka uppnå enighel i frågan om en eventuell sterilisering. Därvid lorde del bl. a. vara naturligt all man noga överväger vem av parterna som i så fall lämpligen bör steriliseras mol bakgrund av bl. a. deras hälsa och ålder saml den föreliggande skUlnaden i omfaltning mellan sterUiseringsoperalion av man och kvinna. Del måste emellertid beaktas att förhållandena ibland kan vara sådana all elt samråd av det slag som här förordas skulle vara hell meningslöst eller i vissa faU t. o. m. kunna förvärra siluationen för den som önskar sterilisera sig. Med lanke jusl på sådana faU anser jag i likhel med ulredningen och flertalet remissinstanser atl del inte bör kunna komma i fråga all som villkor för sterilisering föreskriva att make eUer samlevnadspartner skall ha berells tillfälle atl yttra sig i frågan.

Den sålunda valda utgångspunkten för lagstiftningen, nämligen den enskUdes principiella bestämmanderätt, får inle ges den innebörden atl envar oavsett förekomsten av evenluella medicinska kontraindikationer har rält alt få steriliseringsoperation utförd. TUlbörlig hänsyn måste i detla liksom i alla andra sammanhang las till de risker för komplikationer som ett operativt ingrepp kan medföra i del enskilda fallel. Del ankommer därvid på läkaren atl avgöra om det finns hälsorisker som är så påtagliga alt de måste anses uigöra elt vägande skäl mol ett steriliserings­ingrepp.

Såväl ulredningen som de medicinska remissinstanserna framhåller all sterilisering, både av man och kvinna, alltjämt måste betraktas som en operation av definitiv karaktär, dvs. ett ingrepp som för all framtid upphäver fortplantningsförmågan. Även om jag som lidigare har nämnts i princip ansluter mig till åsikten atl den enskilde själv skaU få beslämma om han önskar bU slerUiserad och att sleriUsering får företas endasi i vederbörandes egel iniresse anser jag mot bakgrund av nyss angivna förhållanden det vara uppenbart atl samhället i varje fall måste medverka tUl en ordning som i görligaste mån förhindrar alt sleriUsering sker på grund av ell förhastat beslul av den sleriUseringssökande.

För all förebygga risken för förhastade beslul finner jag därvid till en början motiverat all som utredningen föreslår fastställa en nedre åldersgräns för sterilisering på egen begäran. Ulredningen anser alt åldersgränsen bör anpassas lill del förhåUandel atl etl välgrundat StäUningstagande lUl frågan om sterilisering förutsätter inte bara intellek­tuell utan även emotionell och sexuell mognad. Sådan mognad ulvecklas enUgt utredningen först i 20—25 års åldern och i vissa fall ännu senare. Med hänsyn härtill anser utredningen att den allmänna myndig­hetsåldern 18 år är för låg. I brisl på svenska och lillförUlliga utländska


 


Prop. 1975:18                                                                        58

erfarenheter finner utredningen att åldersgränsen lämpligen bör vara 25 år och erinrar om att samma minimiålder normalt gäller i vårt land för möjliglighelen all få adoptera barn.

Flertalet remissinslanser godtar förslaget om 25 år som nedre åldersgräns för slerUisering på egen begäran. Några instanser förordar en högre åldersgräns eller ifrågasätter i varje fall om inte åldersgränsen bör vara högre än 25 år. Som skäl anförs i huvudsak alt familjebUdningen som regel inte är avslutad vid denna ålder och att den sociala situationen senare kan komma alt förändras totalt. Riskerna för ångerfall skulle därför vara siörre än vid en högre åldersgräns, exempelvis 30 år.

Del måste anses Ugga i sakens nalur att risken för att personer som blivit steriliserade senare skaU ångra sig minskar ju högre åldersgränsen är. Från denna utgångspunkt skuUe del i och för sig framstå som lämpligare all bestämma den aktuella åldersgränsen exempelvis till 30 år. Emellertid kan man inle rimUgtvis hävda alt människors ulveckling i intellektuellt, emotioneUt och sexueUl hänseende i allmänhet undergår sådana föränd­ringar under liden mellan 25 och 30 års ålder att gränsen enbart av detla skäl bör sättas högre än lill 25 år. Kravet på mognad i dessa avseenden motiverar å andra sidan inle heller en lägre åldersgräns. Med hänsyn härtill och till atl åldersgränsen därmed bl. a. blir densamma som i Danmark, där en ny sleriUseringslag infördes år 1973, anserjag i likhet med utredningen och det övervägande antalet remissinstanser all sterilise­ring ulan särskilt tUlstånd skall få ske när den slerUiseringssökande fyllt 25 år.

Även för personer under25 år börenligi utredningens mening finnas vissa möjligheter lUl sterilisering. Utredningen föreslår sålunda att förekomsten av vissa indikationer även i fortsättningen skaU kunna få utgöra grund för SlerUisering av personer i yngre åldrar. Enligl förslagel bör den genetiska (eugeniska) indikationen och, såvitt gäller kvinna, den medicinska indikationen utgöra tillräcklig grund för sterilisering beträffande den som ännu inte fyllt 25 år. Däremot finner ulredningen inte skäl alt överföra den nuvarande sociala indikationen lUl en ny slerUiseringslag. Som grund anförs atl den sociala indikationen främst får antas ha tillkommit för att tUlgodose samhällets inlressen saml atl de situationer som denna indikation tar sikte pä i stället bör mötas med en ökad preventivmedels­rådgivning och i nödfall med abort. SlerUisering vid könsbyte före 25 års ålder bör enligl förslagel också kunna ske i fortsättningen. Som absolut minimiålder för slerUisering föreslås 18 år, varigenom bl. a. svårigheterna i fråga om krav på giltigt samtycke, vårdnadshavares stäUning m. m. kan undvikas. Tillstånd tUl sterilisering mellan 18 och 25 år bör enligt utredningen som hittills meddelas av socialstyrelsen.

Uiredningens nu nämnda förslag angående lämpliga indikationer för sterilisering av personer som ännu inte har uppnått 25 års ålder har inte mött några erinringar under remissbehandlingen. Även jag godtar förslagel i denna del.

I fråga om behovet av en minimiålder för slerUisering ansluler jag mig


 


Prop. 1975:18                                                                       59

lill socialstyrelsens uppfattning atl del skuUe krävas särskilda skäl för att göra avkaU på principen att den som ansöker om sterilisering i egel iniresse åtminstone skall ha uppnått myndig ålder. Visserligen kan det tänkas fall där t. ex. genetiska indikationer föreligger och där den sexuella aktiviteten hos den unge i kombination med en konstaterad oförmåga alt använda preventivmedel i och för sig skulle anses motivera alt vederbörande genom sterilisering skyddas mol ett oönskat föräldra­skap. Antalet sådana faU lorde dock sannolikt vara så obetydligt alt det inte enbart av den anledningen rimligen bör kunna komma i fråga att avvika från den lidigare nämnda huvudprincipen. Lagen bör därför innehåUa en bestämmelse som anger atl möjligheten till sterilisering på grund av särskUd indikaiion endasi gäUer den som fyllt 18 år.

Utredningen tar bestämt avstånd från tanken på annal än frivillig sterilisering. Detta stäUningstagande bör emellertid enligl uiredningens mening inte hindra att även personer som inte är rältskapabla skaU kunna ges möjlighet till sterilisering i vissa faU. Enligt förslagel skall sålunda lUlstånd kunna ges när det med skäl kan antas all sterilisering är till väsentlig fördel för den ansökan gäller eller, såviii fråga är om person mellan 18 och 25 år, på grund av genetisk eller medicinsk indikation. Med en icke rättskapabel person avser ulredningen en person som på gmnd av psykisk sjukdom eller abnormitet eller annan rubbning av själsverksam­heten varaktigt saknar rättslig handlingsförmåga belräffande frågan om han skall steriliseras. Den icke rällskapable är enligl uiredningens mening oförmögen att med laga verkan själv ansöka om sterilisering eller att lämna giltigt samtycke tiU slerUisering.

Uiredningens förslag i denna del har fått ell blandat mottagande vid remissbehandlingen. Ett flertal remissinstanser uttrycker tveksamhet inför förslaget att icke rältskapabla skall kunna steriliseras utan eget samiycke. Några instanser avstyrker förslagel helt eller delvis medan andra instanser ifrågasätter om särbestämmelser för de icke rältskapabla över huvud taget behövs. Socialstyrelsen framhåller sålunda atl en psykiskt utvecklingsstörd person som är kapabel att ha etl normalt sexuaUiv med motsatt kön praktiskt taget alltid är att betrakta som rättskapabel i aktuellt avseende. Vederbörande kan därför om än med tålamod och god pedagogik läras vad slerUisering innebär och därmed också själv besluta i frågan. I slorl gäUer delsamma även för psykiskt sjuka, anför socialstyrelsen. Professor Hjalmar Sjövall utlalar liknande synpunkter och betonar att frågan huruvida vederbörandes begäran om eller samtycke till sterilisering är giltigl eUer inle mera är etl medicinskt än ett juridiskt problem.

1 likhet med utredningen anser jag att samhäUet bör arbeta för att vidga möjligheterna för psykiskt utveckUngsstörda och psykiskt sjuka att föra ett normalt liv i aUa avseenden. De bör så långt möjligt tiUerkännas samma rättigheter som andra människor. Den möjlighet tiU sterilisering utan vederbörandes eget samiycke som den nuvarande lagen ger synes emellerlid vara uttryck för en annan instäUning tiU de psykiskt stördas


 


Prop. 1975:18                                                                        60

rätt att i sä stor utsträckning som möjligt själva beslämma över förhållanden som rör deras livssituation. Det finns därför starka skäl all ifrågasätta om man i den enskildes intresse bör bibehålla en sådan ordning.

I prop. (1974:70) med förslag tUl abortlag, m. m. anförde jag alt del från humanitär synpunkl numera inle kan godtas atl abort får ulföras utan kvinnans samiycke. I lagen anges därför som förutsättning för abort att kvinnan begärt åtgärden. Det ankommer på vederbörande läkare att avgöra huruvida kvinnans psykiska tUlstånd är sådani alt hennes begäran om abort kan tUlmätas giltighet. Del avgörande är därvid huruvida hon har insikt om abortingreppets innebörd och konsekvenser. Härav följer alt även kvinnor som lider av rubbad själsverksamhet och som på denna grund i många avseenden anses sakna rättslig handlingsförmåga inte för den skull behöver frånkännas förmågan att la slällning lUl frågan om abort. Jag erinrade i nämnda proposiiion om alt vederbörande läkare vid bedömning av frågan om giltigt samiycke förelåg alltid hade möjlighet atl vid behov komplettera sin egen medicinska bedömning med ett utlåtande från någon specialist, t. ex. en psykiater (s. 79).

Vad nyss sagls i fråga om aborter bör enligt min mening i princip också vara tUlämpligt beträffande steriliseringar. Vid della stäUningstagande har jag i likhet med vissa remissinslanser bl. a. tagit hänsyn till det förhållandel all de rätlssäkerhetsgaranlier som synes Ugga i ell syslem med särskilt förordnad god man, med befogenhel att i denna angelägen­het handla på annans vägnar, ytterst kommer atl vara beroende av sådana viktiga frågor som från vem initiativet utgår och vilken inställning en föreslagen och eventuellt i förväg vidtalad god man kan länkas ha. Eftersom det här i princip är fråga om en oåterkallelig ålgärd bör del vidare från humanitär synpunkt i om möjligt ännu mindre grad än vid abort komma i fråga att medge etl ingrepp mot vederbörandes vilja. Jag förordar därför även här en lösning som innebär alt man från faU till faU får avgöra om den slerUiseringssökande är lillräckligt medveten om operationens innebörd och konsekvenser. Som förutsättning för sterilise­ring bör därför i lagen anges att vederbörande själv har begärt åtgärden. Innan ell ingrepp sker måste således alltid noga kontrolleras alt den slerUise­ringssökande inte bara är införstådd med operationens innebörd och konsekvenser utan också själv verkligen önskar all få den utförd. I regel lorde detla inte vara ett prakiiski problem. I de flesta fall torde sålunda redan det förhåUandel att sökanden på egen hand har inställt sig både för den särskilda rådgivningen och senare hos läkare för undersökning och operation lyda på att dessa viUkor är uppfyUda. En annan sak är atl det i undantagsfall kan vara både ömtåligt och komplicerat all ta slällning liU frågan om ett giltigt samtycke verkUgen föreligger. Detta ställningstagan­de inrymmer i huvudsak ett medicinskt problem. Det slulUga och avgörande ansvaret för ifrågavarande bedömning har den läkare som skaU ulföra ingreppet eller, såvitt gäller tillståndsärenden, den beslulande myndigheten. För alt skapa betryggande garanti för att en sleriUserings-


 


Prop. 1975:18                                                                         61

sökande som i andra sammanhang anses sakna rättskapacitet, exempelvis en omyndigförklarad person, eUer som annars visar tecken på psykiska brisler inte steriUseras utan en föregående noggrann medicinsk kontroll i dessa avseenden föreslår jag emellerlid en ordning som innebär atl den kurator eller motsvarande befattningshavare som enligt vad jag senare kommer alt föreslå skall meddela sökanden en förberedande information i ärendel skall åläggas skyldighet alt vid behov särskilt uppmärksamma vederbörande operatör på frågan om den steriUseringssökandes psykiska status. Formerna för ett sådant samråd återkommer jag lill i det följande avsnittel om förfarandet i steriUseringsärende. Det bör i della samman­hang också betonas all såväl kuratorn som opererande läkaren alltid torde ha möjlighet alt i tveksamma fall komplettera ulredningen på denna punkl genom ett ullåtande från en specialist, t. ex. en psykiater. Om sökanden är omyndigförklarad och särskilda skäl inte lalar däremot bör kontakt i ärendel även kunna las med förmyndaren eUer annan närslående. En sådan ålgärd bör dock ske endast i samförstånd med sökanden.

Med den lösning jag sålunda har förordal saknas behov av särbestäm­melser beträffande sterilisering av de psykiskt utveckUngsstörda och psykiskt sjuka.

För att undvika dåligt underbyggda eller förhastade beslut om SleriUsering är del emellertid som jag redan har antytt också av störsia vikt att samhällel på ett effektivt sätl kan erbjuda den som överväger alt låta sig SteriUseras all den upplysning, rådgivning och hjälp som behövs som underlag för elt ställningstagande i frågan. Den sleriUseringssökande måste sålunda kunna komma i kontakt med kurator, läkare eller annan för ändamålet utbildad pereon för alt få både etl så allsidigt faktaunder­lag som möjligl för sitt ställningstagande och tillfälle att förtroendefullt kunna diskutera sin aktueUa situation och dess problem. Härigenom förbättras inte bara vederbörandes möjligheter att välja en ändamålsenlig lösning. Även riskerna för att han eller hon senare skall ångra sig minskar högst påtagligt. Mot bakgrund av vad som tidigare har sagts angående behovet av samråd mellan berörda makar eUer samlevnadsparter är del givelvis angelägel atl ifrågavarande möjlighet till information och rådgivning även kommer alt slå öppen för dessa personer. 1 många fall synes det sålunda vara mesl ändamålsenUgt om båda parter gemensamt eller var för sig begagnar sig av möjUghelen till rådgivning innan något ställningstagande i frågan görs.

Detla leder över lill frågan i vad mån den steriliseringssökande själv inle bara skall ha rätt all anlila samhällets rådgivande verksamhei ulan också ha skyldighet alt ta sådan kontakt innan sterilisering får ulföras.

Samlliga remissinstanser utom en delar utredningens åsikt alt informa­tionen bör vara obligalorisk. Med hänsyn främst till den lidigare nämnda omständigheten atl ell steriliseringsingrepp ännu så länge måste betraktas som en i princip oåterkallelig ålgärd ansluter jag mig lUI denna uppfattning. Jag föreslär alltså all information om ingreppels innebörd


 


Prop. 1975.18                                                                        62

och följder saml i förekommande fall andra preventivmeloder skall utgöra en förutsättning för steriUseringsoperation.

Från den 1 januari 1975 har den individuella preventivmedelsrådgiv­ningen saml rådgivningen i anslutning tiU abort rustats upp kraftigt. Den medicinskt-administraliva ledningen av denna verksamhei inom varje sjukvårdsområde sköts av mödrahälsovårdsöverläkare eller av en av sjukvårdshuvudmannen utsedd överläkare vid kvinnoklinik. Rådgivningen är i regel sammankopplad med mödravårdscentralernas verksamhet eUer drivs i dessa centralers regi. Mödravårdscentralernas liksom sjukhusens lokaler och personal utnyttjas i arbetet. Ersättning tiU den som bedriver sådan rådgivning, främst sjukvårdshuvudmännen men också vissa kom­muner och organisalioner exempelvis RFSU m. fl., utgår från den allmänna sjukförsäkringen enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekonirollerande verksamhei m. m.

Ersättningssystemet avser atl göra del möjligt för sjukvårdshuvud­männen atl snabbt bygga ut rådgivningsverksamheten och alt minska de väntetider för sådan rådgivning som tidigare har förelegal på vissa håll i landet. Ersättningens sloriek bestäms av regeringen i administrativ ordning och innefatlar även ersättning för bl. a. ökade allmänna informationsinsatser, preventivmedel och recept på p-pUler i samband med rådgivningen. Män likväl som kvinnor har tUlgång tiU ifrågavarande rådgivning. Både rådgivning, preventivmedel och recept tUlhandahålls kostnadsfritt för den enskUde.

Utredningen föreslår alt den informations- och rådgivningsverksamhet som sålunda behövs för all säkerställa att den enskildes beslut om sterilisering verkUgen kommer att bli väl genomtänkt skall inlemmas med preventivmedels- och aborlrådgivningsverksamhelen. Förslaget i denna del har av flertalet remissinstanser lämnats utan erinran. Landstingsför­bundet har uttryckligen angett alt det finner förslaget ändamålsenligt.

Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning att rådgiv­ningsverksamheten belräffande sterilisering naturligt hör samman med nyssnämnda verksamhet på främst mödravårdscentraler och rådgivnings­byråer. Jag förordar därför den lösning utredningen har föreslagit i denna del. Några medicinska remissinstanser anmärker att en sådan ordning vad gäller kvinnliga sökande inle torde kräva några särskilda informationsåt­gärder med hänsyn till att kvinnoma i de flesta fall redan har kommit i kontakt med mödravårdscentraler vid tidigare tillfällen, medan situatio­nen för män regelmässigt torde vara den omvända. Jag anser mig emellertid kunna utgå från atl den information om medel för födelsekon-IroU som lämnas från många oUka håll i samhället kommer att ge även männen information om den föreslagna ordningen.

Förslag till de ändringar i lagen om ersättning för viss födelsekontrolle-rande verksamhet m. m. som behövs för genomförande av ersättning vid rådgivning för sleriUsering läggs fram av chefen för socialdepartementet i samband med det förslag tUl proposition om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen m. m., som framläggs samtidigt denna dag. TUl


 


Prop. 1975.18                                                                       63

frågan om informations- och rådgivningsverksamhetens närmare innehåU och utformning återkommer jag i ett följande avsnitt om förfarandet.

6.3 Förfarandet

Jag har i det föregående föreslagit en ordning som innebär alt sleriUsering får ulföras på begäran av envar sökande som har fyllt 25 år. För SlerUisering av personer under 25 år fordras vidare att genetisk eUer, såvitt gäller kvinna, medicinsk indikaiion föreligger eller att sterilisering sker i samband med könsbyte. I de sisinämnda fallen behövs socialstyrel­sens tillstånd tUl ingreppet. Sterilisering får aldrig utföras på den som är under 18 år annat än när så är nödvändigt för behandUng av kroppslig sjukdom. Som allmän förutsällning för sterilisering gäUer vidare att den SlerUiseringssökande fått information om ingreppels innebörd och följder och i förekommande fall andra preventivmeloder. I della avsnitt avserjag att bl. a. ta upp frågan om informations- och rådgivningsverksamhetens närmare omfattning och utformning saml spörsmålet om var tillstånds­prövningen i förekommande faU skall ske.

Av vad jag lidigare har sagt framgår alt jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning atl rådgivningsverksamheten beträffande sterilisering i försia hand bör vara förlagd lill mödravårdscentraler och andra rådgivningsbyråer eller organ som redan nu ger information och råd angående födelsekontroll och abort. Emellertid lorde den råd- och informationsgivning som sökanden där kan få ibland behöva komplette­ras med ylterligare medicinskt inriktad rådgivning beträffande opera­tionsmetod, operationens konsekvenser, nödvändiga eflerkonlroller m. m. Som flertalet medicinska instanser framhåller under remissbehand­lingen bör därför varje steriliseringssökande även ges möjlighet tiU kvalificerad medicinsk rådgivning. Med hänsyn härtill ansluter jag mig till den åsikt som bl. a. socialstyrelsen framför, nämligen alt sådan rådgivning i allmänhel bör ges av den opererande läkaren. Ingenling hindrar dock alt denna rådgivning i förekommande fall ges av annan läkare, t. ex. läkare vid mödravårdscentral eller den läkare som utför den medicinska undersökning som aUtid måste föregå operationen. Den slerUiserings­sökande som så önskar bör inom ramen för rådgivningsverksamheten även ges tiUfälle att konsullera genetisk expertis.

Den steriliseringssökande bör alltså enUgt mitt förslag vid behov få tUlgång tiU medicinsk rådgivning. Det är naturligtvis angelägel att den som överväger atl begära sterilisering ulnyttiar de möjligheter till rådgivning som samhällel sålunda ställer lill förfogande. Del bör därför ingå som etl naturligt led i varje slerUiseringsärende all sökanden underrättas om sina möjligheter i detta avseende redan vid den första kontakten.

Den särskilda medicinska rådgivningen bör i princip inte vara obligalo­risk. Emellertid kan som tidigare har nämnts sleriliseringssökandens psykis-


 


Prop. 1975:18                                                                         64

ka tillstånd ibland vara sådani all en mera ingående läkarkontakt från olika utgångspunkter framslår som nödvändig. Sveriges läkarförbund och Svenska läkaresällskapet har i denna del uttalat att man måste räkna med all det vid informationstillfället kan uppkomma misstanke om psykisk sjukdom, insufficiens, personlighelsavvikelser eller sleriliseringsmotiv som härrör från psykisk störning i vidare bemärkelse. Denna lyp av psykiatrisk kontraindikation mol sterilisering bör enligt samma remiss­instansers mening lämpligen föranleda psykiatrisk undersökning eller behandling i stället för sterilisering. Jag inslämmer i della uttalande. Vidare kan det, vilket jag tidigare har framhållil, för bedömningen av en steriliseringssökandes möjligheter atl förslå ingreppels innebörd och all samtycka lill det i vissa fall framstå som motiverat all infordra etl särskilt utlåtande från psykiater eller annan medicinsk specialist.

För alt behovel av läkarkontakt i bl. a. ovan nämnda situationer skall bli tillgodosett föreslår jag en ordning som innebär atl den kurator eller motsvarande befattningshavare som meddelar den obligatoriska informa­tionen tUl sökanden skall vara skyldig att i Iveksamma fall se lill att den steriliseringssökande remitteras till psykiater eller annan medicinsk specialist. Även i faU då särskild läkarkontakt inte anses nödvändig men kuratorn fått kännedom om atl den sleriUseringssökande Uder eller har lidit av psykiska besvär e. d. skall operatören göras uppmärksam på della förhållande. Jag föreslår därför alt den bekräftelse, som den slerUiserings­sökande efter att ha erhållit del av den obligatoriska informationen enligl förslagel skall underteckna, alllid skall förses med särskild anteckning av den som har lämnat informationen angående förekomsten av sådana upp­lysningar angående sökandens förhållanden som vederbörande läkare enligt vad nyss sagts bör få vetskap om. För del fall opererande läkaren därefter finner att vederbörandes samtycke tUl operationen inte kan godtas eller att del föreligger så allvarliga kontraindikationer all steriliseringsingrepp inte bör ulföras föreslår jag att denne skall vara skyldig atl omedelbart hänskjuta avslagsbeslutet lUl socialstyrelsen för dess prövning.

Några remissorgan har föreslagil alt del i lagen skall tas in en bestämmelse om viss obligatorisk betänketid mellan informalionsgiv-ningen och operationen. Det har emellerlid också uttryckts tveksamhet inför behovet av en sådan betänketid med hänsyn lill att väntetiderna för operation normalt lorde vara så långa alt en särskild föreskrift härom i prakliken skulle bli innehållslös.

I flertalet faU torde den slerUiseringssökande före operationen inle bara ha inställt sig för informationsgivning ulan även vid en separat medicinsk undersökning. Sterilisering av kvinna föregås sålunda alllid av en gynekologisk undersökning. Härav följer dels att vederbörande normall kommer alt stäUas inför frågan om han eller hon vidhåller sin önskan om sterilisering vid upprepade tUlfällen och dels att viss tidsutdräkt med nödvändighet aUtid uppstår från den första kontakten i ärendet till dess det blir aktuellt atl utföra operationen. Vid sådani förhållande anser jag del inte nödvändigt med någon särskild tidsspärr i


 


Prop. 1975:18                                                                       65

detta hänseende. Jag förutsätter därvid all vederbörande läkare i fall då det finns anledning misstänka att sökanden innerst inne ännu hyser någon tveksamhet angående sitt slutliga ställningslagande till frågan om SlerUisering inte företar operationen vid sitt första sammanträffande med patienten.

Jag går härefter över lUl frågan om socialstyrelsens prövning i de faU då tillstånd fordras för slerUisering, dvs. för personer i åldern mellan 18 och 25 år.

Enligt gällande slerUiseringslag företas prövningen av förutsättningama för sterilisering hos socialstyrelsen, närmare bestämt av dess socialpsy­kiatriska nämnd. Vid medicinsk indikaiion kan dock socialstyrelsens lUlstånd ersättas av etl s. k. tvåläkarintyg, vilket innebär att två läkare, varav den ene skall vara den som skall utföra ingreppet, i skriftligt utlåtande förklarar att de i lagen angivna förutsättningarna för ingreppet är för handen. I socialpsykiatriska nämnden ingår två av regeringen utsedda ledamöter, av viUca den ene är läkare och nämndens ordförande, den andre lekman. Vidare består nämnden av en av socialstyrelsen utsedd psykiater, som är föredragande i nämnden, samt den ledamol av styrelsens vetenskapliga råd som förelräder arvsbiologi och arvshygien. Samma nämnd prövar ansökningar om abort enligt den nya abortlagen.

Utredningens majoritet föreslår all prövningen av ansökningar om sterilisering i fortsättningen skaU ankomma på en särskUd nämnd, knuten lUl socialstyrelsen. Nämnden föreslås beslå av en person som innehar eUer innehaft domarämbete saml företrädare för de medicinska specialiteterna gynekologi, urologi, genetik och psykiatri. EnUgl två av uiredningens experter, riksdagsledamöterna Elvy Olsson och Turid Ström, bör liU­slåndsprövningen även fortsättningsvis göras av socialpsykialriska nämn­den.

I enlighel med ulredningen och en enig remissopinion anser jag del naturligt all prövningen sker hos socialstyrelsen. Jag har sålunda redan i det föregående föreslagit en ordning som innebär atl läkare,som har avslagit begäran om sterilisering, skall vara skyldig att automatiskt hänskjuta ärendet lill socialstyrelsen för prövning. I fråga om sammansättningen av den nämnd inom socialstyrelsen som skall handlägga sterUiseringsärenden skiftar remissinslansernas instäUning. Del finns emellerlid en genomgåen­de tendens atl tillmäta lekmannainslaget i den nu fungerande nämnden stort värde. Man betonar därvid del angelägna i all allmänhetens insyn och inflytande i nämnden bevaras. Flera instanser anser vidare beaktans­värda praktiska skäl tala för alt samma nämnd handlägger både abort-och sterUiseringsansökningar, inte minsl med tanke på alt en person på likartade motiv kan tänkas komma att ansöka om båda ingreppen samtidigt.

Frågan om sammansättningen av del organ som skaU pröva ansökan om sterilisering hänger tiU en del samman med vUka förutsättningar som ställs upp för SlerUisering. De särregler för sleriUsering av personer med bristande rättskapacitet som utredningen har föreslagil torde förutsätta etl

5 Riksdagen 1975 I saml Nr 18


 


Prop. 1975:18                                                                         66

såväl medicinskt som juridiskt och psykologiskt mera invecklat ställnings­lagande än om del — vUket jag föreslår — i regel endast gäller all beträffande sökande mellan 18 och 25 år pröva om genetisk eller, i fråga om kvinna, medicinsk indikation för sterilisering föreligger. För en sådan bedömning torde någon förändring eller komplettering av den fungerande nämnden i allmänhet inte vara nödvändig. Inte heller torde de överpröv-ningsärenden, som enligt vad jag föreslagil automatiskt följer på en läkares avslagsbeslut, komma atl medföra en prövning hos nämnden som i aUmänhet förutsätter tillgång lill annan expertis än nämnden f. n. har tUlgång till. 1 likhet med etl flertal remissinstanser anser jag det vidare värdefiUlt och praktiskt atl samma nämnd handlägger såväl steriliserings­ärenden som abortärenden. Med hänsyn härtill och till den inskränkning i fråga om tiUståndsärenden jämföri med utredningens förslag som jag förordar har jag efter samråd raed chefen för socialdepartementet inle funnit skäl föreslå att en ny nämnd för sleriliseringsärenden inrältas hos socialstyrelsen. Den nuvarande nämnden bör därför även fortsättningsvis pröva ansökningar om abort och slerUisering men i enlighel med förslag från socialstyrelsen kompletteras med föredragande läkaren i mödrahälso­vård, preventivmedels- och abortrådgivning vid socialstyrelsen. Vid behov bör nämnden kunna lillkaUa juridisk expertis samt företrädare för de medicinska specialiteterna gynekologi och urologi. För alt bättre ge uttryck ät nämndens verksamhetsområde bör nämnden inte längre betecknas socialpsykiatriska nämnden. Jag föreslår att nämnden i stället betecknas nämnden för abort- och steriUseringsärenden. De av mig i samråd med chefen för socialdepartementet ovan föreslagna ändringarna bör föranleda ändring av instruktionen (1967:606) för socialstyrelsen. Chefen för socialdepartementet har för avsikt all efter riksdagens ställningstagande till förevarande förslag anmäla denna fräga för regering­en.

Ulredningen har föreslagil att socialstyrelsens beslul i steriliserings­ärenden skall kunna överklagas hos kammarrätten. Socialstyrelsen fram­håUer med anledning därav i sitt remissyttrande, att ifrågavarande beslul i SterUiseringsärenden visserligen rör laglillämpningen men med så gott som rent medicinska frågesläUningar vilka avgörs på hög kompetensnivå. Socialstyrelsen anser därför all möjligheten till överprövning i kammar­rätten knappast innebär någon rällssäkerhelsgaranli och förordar att bestämmelse härom utgår.

EnUgt den lösning jag har föreslagit i det föregående skall socialstyrel­sens tillstånd tiU sterilisering krävas endasi i fråga om sterilisering av personer i åldern mellan 18 och 25 år. Prövningen avser att konstalera huruvida genetisk eller medicinsk indikation för sterilisering föreUgger. Bedömningen i detta hänseende är helt och hållet av medicinsk nalur. Vidare skaU socialstyrelsen som andra instans pröva beslul, där opereran­de läkare på grund av den steriliseringssökandes psykiska eller fysiska tillstånd har funnil atl steriUseringsingrepp inte bör utföras. Även i dessa fall torde bedömningen i huvudsak vara en medicinsk fråga. Mol denna


 


Prop. 1975:18                                                                         67

bakgrund synes en domstolsprövning av socialstyrelsens beslul knappast ändamålsenlig. Jag föreslår därför att socialstyrelsens beslut i ärende om tiUstånd tiU sleriUsering inte skall kunna överklagas.

6.4 Ansvarsbestämmelsema

Utredningen föreslår vissa straffsanktioner vid överträdelse av lagens bestämmelser. De föreslagna strafflatituderna varierar från böter tUl fängelse i högst fyra år. I fråga om brotl mot tystnadsplikten (8 §) omfattar straffskalan i överensstämmelse med vad som gäUer enligt abortlagen (1974:595) och smitlskyddslagen (1968:231) böter eller fängelse i högst etl år. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasäller om den Straffskärpning i förhållande till gällande slerUiseringslag som förslagel i denna del innebär är moliverad, särskilt vid en jämförelse med den straffsanktion som utredningen föreslagit för läkare som uppsåtligen åsidosätter vissa föreskrifter i lagen (10 §), nämligen böler eller fängelse i högst sex månader.

Ämbetsansvarskommittén avgav i december 1971 sitt slutbetänkande (SOU 1972:1) rörande ämbetsansvar och discipUnärt ansvar i offenilig tjänst, Ämbetsansvaret II. Kommittén föreslår bl. a. att den nuvarande bestämmelsen om tystnadsplikt i 20 kap. 3 § brottsbalken skaU ersättas av en ny bestämmelse som föreskriver ansvar för envar som yppar vad han tiU följd av författning är pliktig att hemUghålla. Straffskalan omfattar böter eUer fängelse i högst två år. Det föreslagna straffbudet är avsett att ersätta en stor del av de skiftande straffbestämmelser rörande brott mot tystnadsplikt som finns införda i oUka specialförfattningar.

Efter remissbehandUngen av belänkandet har inom justitiedepartemen­tet utarbetats förslag tiU lagstiftning på gmndval av betänkandet. Förslaget behandlas f. n. av lagrådet. Jag räknar med atl inom kort kunna anmäla frågan om proposition till riksdagen i ämnet. Propositionen kommer att beröra även förevarande lagstiftning. AvsUcten är bl. a. all sammanföra de straff- och åtalsbestämmelser rörande brott mot tystnads­plikt som f. n. finns i specialförfattningar liU ett allmänt stadgande i brottsbalken. Enligt det tiU lagrådet remitterade förslaget riktar sig den nya straffbestämmelsen om brott mot tystnadsplikt mot den som yppar vad han till följd av lag eller annan författning är pUktig att hemlighålla eller olovligen utnyttjar sådan hemUghet. Straffet föreslås bU böter eller fängelse i högst etl år. Även den som av oaktsamhet begår sådan gärning som nu har sagts kan enhgt förslagel dömas till ansvar. Påföljden är i detta fallet böter. Åtal för brotl mot sådan tystnadspUkt som gäUer till förmån för enskild målsägande får väckas av åklagare endast om målsäganden anger brottet liU åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt. Den föreslagna ordningen avses träda i kraft den 1 januari 1976, varför dessa frågor inte behöver regleras i denna lag.

Övervägande antalet juridiska remissinstanser anser atl även försök till Ulegal sterilisering bör kriminaliseras. Som skäl anförs atl de risker för liv


 


Prop. 1975:18                                                                        68

och hälsa som en person utsätts för genom osakkunnigt utförda ingrepp bör föranleda straffansvar vid försök till sterilisering i samma utsträck­ning som vid försök liU abort.

Anlalel iUegala aborter uppskattades av 1965 års aborlkommilté lill ca 6 000 år 1969. Försöksbrottel vid illegal abort har främsi lill syfte atl av renl allmänpreventiva skäl kunna ingripa mot Ulegala abortingrepp oavsell om ingreppen lyckas eller inle. Illegala steriUseringar är sannolikt mycket sällsynta i vårt land. Försök lill iUegal sterilisering är inte straffbelagt i gällande lag. Med den liberalisering av möjligheterna till SlerUisering som föreslås saknas anledning att över huvud tagel anta att steriliseringsingrepp kommer atl ulföras av annan än läkare. Mot denna bakgrund finns det enligl min mening inle behov av någon särskild straffbestämmelse för sådana fall och än mindre då för försök till illegal sterilisering.

Vad gäller den av ulredningen föreslagna beslämmelsen om straffsank­tion mot läkare som uppsåtligen åsidosätter vissa särskilt angivna föreskrifter i lagen (10 §) anför hovrätten för Västra Sverige och ärkebiskopen atl beslämmelsen också bör omfaita läkare som utför sterilisering ulan all dessförinnan ha förvissat sig om att vederbörlig informaiion har lämnats. Jag delar uppfaltningen alt ansvar bör inträda för läkaren också i della fall.

6.5 Övriga frågor

En reformering av steriliseringslagstiftningen enUgt de riktUnjer jag har förordat i del föregående bör komma tiU uttryck genom bestämmelser i en helt ny lag. Lagen bör i enlighet med utredningens förslag ges beteckningen sleriUseringslag.

Gällande lag om sleriUsering upptar en föreskrift, enligt vilken Konungen bemyndigas meddela de tillämpningsbestämmelser till lagen som behövs (10 §). Socialstyrelsen har uppmärksammat att något motsvarande stadgande inte återfinns i utredningens förslag. Det rör sig här om föreskrifter som gäUer verkställigheten av lagen. Sådana föreskrif­ter får regeringen enligt nya regeringsformen meddela ulan bemyndigan­de. Regeringen kan också ulan bemyndigande överlåta åt underordnad myndighet att meddela föreskrifter av detta slag. Det framstår som lämphgt atl socialstyrelsen utfärdar de föreskrifter som behövs för verkstälUgheten av den nya lagen. Dessa föreskrifter bör bl. a. behandla frågoma om läkarintyg vid steriUseringsansökan, formulär för informa­tionsbekräftelse, godkända sjukvårdsinrättningar m. m. Chefen för social­departementet avser atl anmäla frågan om bemyndigande härliU sedan riksdagsbehandUngen av denna proposition har avslutats. Vidare förutsät­ter jag atl socialstyrelsen utfärdar de anvisningar för tiUämpningen som kan anses påkallade. Sådana anvisningar bör behandla bl. a. informatio­nens omfattning och utformning, samrådsförfarandet mellan kuratorer


 


Prop. 1975:18                                                                       69

och läkare m. fl., rekommendationer om efterkontroU av sleriUseringsin-greppel m. m.

Jag skall härefter la upp de frågor av huvudsakligen medicinsk eller administrativ natur som aktualiserats vid remissbehandUngen. Frågorna gäller var steriliseringsingrepp får äga rum, vem som skall vara behörig alt utföra SlerUisering samt möjligheterna lill efterkontroll och postoperativ behandling.

Vad först gäller frågorna om var och av vem sterilisering skall få ulföras gäUer f. n. att sterilisering av kvinna skall ulföras på lasarett eller därmed jämförlig aUmän anstalt eller sjukstuga av där anställd läkare. Socialstyrelsen kan dock i enskUda faU medge alt läkare får ulföra sterilisering på annan sjukvårdsinrättning. Sterilisering av man skaU utföras av legitimerad läkare. Enligt utredningens förslag skaU sterilise­ringsingrepp utföras av den som är behörig att ulöva läkaryrkel och äga rum på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som socialsty­relsen godkänner. SlerUisering av kvinna bör enligl utredningen utföras på gynekologavdelning medan sterilisering av man normalt bör ulföras polikliniskt av urolog eUer kirurg.

Jag delar uppfattningen att steriliseringsingrepp på kvinna skall äga rum på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som socialsty­relsen godkänner. Sterilisering av man bör normalt kunna ulföras i öppen vård och utföras av den som innehar läkarbehörighet och äger viss kirurgisk erfarenhel. 1 den mån del behövs närmare regler om kompelen-sen bör socialstyrelsen få i uppdrag att utfärda särskilda föreskrifter härom.

Några remissinstanser tar upp frågan om behovet av postoperativ behandUng i oUka hänseenden. Självfallet bör såväl sådan behandUng som behövliga eflerkonlroller falla inom ramen för steriliseringsärendet och ersättas genom sjukförsäkringen.


 


Prop. 1975:18                                                          70

7 Upprättade lagförslag

I enUghet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättals förslag till

1. SleriUseringslag,

2.    lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

3.    lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).

8 Specialmotivering till framlagda lagförslag 8.1  Förslaget till steriliseringslag

1 §

I denna paragraf regleras lagens tillämpningsområde. Under lagen faUer ingrepp i könsorganen som varaktigt upphäver fortplantningsförmågan. Från lagen undantas dock kastrering samt ingrepp av rent terapeutisk karaklär, dvs. som utförs som ett led i behandUngen av kroppslig sjukdom. För kastrering gäUer särskilda bestämmelser i lagen (1944:133) om kastrering. Vid slerUisering som utförs av terapeutiska skäl gäller samma principer som för operativa ingrepp i aUmänhet.

Varje steriliseringsingrepp omfattas av lagen oberoende av om det utförs operativt, med kemiska medel eller genom annan metod som framdeles kan komma att ersätta nuvarande steriUseringsmetoder. Kravet atl ingreppet avser att varaktigt upphäva fortplantningsförmågan marke­rar att lagen inte omfattar exempelvis insättning av spiral eller annat medel som har till syfte att tillfälligt upphäva fortplantningsförmågan.

2§

I denna paragraf anges förutsättningarna för sterilisering som inte kräver tillstånd.

Enligt 2 § gäUande steriliseringslag kan den, som på gmnd av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att lämna gUligt samiycke tiU sterilise­ring, steriliseras utan sitt samtycke. Som jag har anfört i den aUmänna motiveringen måste en sådan bestämmelse anses stå i strid mol rådande uppfattning i samhället vad gäller rätten för psykiskt störda atl så långt möjligt själva få beslämma över sin livssituation. Från humanitär syn­punkl kan del sålunda inle längre godtas atl slerUisering får utföras utan vederbörandes samtycke. Jag föreslår därför atl i lagen anges att sterilise­ring får ulföras endast på sökandens egen begäran. Vad angår bedöm­ningen huruvida en steriliseringssökandes psykiska tillstånd är sådant all gilligl  samtycke  föreligger vUl jag här åter erinra om de möjligheter


 


Prop. 1975:18                                                                        71

kuratorer och läkare har att vid behov inhämta kompletlerande utlåtande från exempelvis en psykiater.

Bosätiningsbegreppei skall i förevarande sammanhang ges samma innebörd som molsvarande uttryck i 1 kap. 3 § lagen (1962:381) om aUmän försäkring. För atl betraktas som bosatt här i landet fordras sålunda normalt atl den steriliseringssökande vistas här stadigvarande eller har för avsikt att stanna här under längre tid. Utomnordiska medborgare styrker bosättning genom bosättningstiUstånd eller uppe-håUstillstånd. För nordiska medborgare gäller kyrkobokföring som bevis om bosättning i riket. Frågan huruvida rekvisitet om medborgarskap eUer bosättning är uppfyllt avgörs i sista hand av opererande läkare. Finner denne alt hinder mot ingrepp föreUgger på grund av att den steriliserings-sökande inte är svensk medborgare eller inte är bosatt här i landet skall avslagsbeslulet enligt andra momentet underställas socialstyrelsens pröv­ning. Läkaren är skyldig atl vidta sådan åtgärd utan särskild begäran. Socialstyrelsen skall också pröva avslagsbeslut på andra grunder. Belräf­fande motiven härför hänvisas till vad jag i denna del har anfört i den aUmänna motiveringen.

3§

Denna paragraf behandlar förutsättningarna för sterilisering, såvitt gäller personer som fyUt 18 men inte 25 är. För steriliseringsingrepp på sådan person fordras alllid socialstyrelsens tiUstånd. Det bör ankomma på socialstyrelsen att närmare ange vilken utredning som i dessa fall behöver föregå prövningen och vad som i övrigt skall iakttas vid steriliseringsan­sökan. Belräffande motiven för de föreslagna bestämmelserna hänvisas liU den aUmänna motiveringen.

De indikationer som upptas i utredningsförslaget har inte mött några erinringar under remissbehandlingen. Förslaget innebär bl. a. att den nuvarande sociala indikationen för sleriUsering (som avser fall då någon på grund av rubbning av själsverksamhelen eller asocialt levnadssätt prövas för framtiden vara uppenbart olämplig att handha vårdnaden om barn) slopas. Övriga indikationer, bibehålls i sin nuvarande utformning med vissa terminologiska förändringar.

Vad gäller begreppel svaghet i den medicinska indikationen konslate­rar ulredningen liU en början atl begreppet är svårt att avgränsa och därför kan vålla tolkningsproblem. Del är dock lämpligt alt uttrycket bibehålls då del kan förekomma att en medicinsk bedömning talar för sterilisering ulan atl kravel på sjukdom eller kroppsfel är uppfyllt. Med svaghet åsyftas i lagrummet en avvikelse av medicinsk karaktär såsom svag hälsa, bräcklig kroppskonstitution eller neuraslenisk läggning. För alt indikationen skall anses uppfylld måste sökandens hälsotiUstånd i angivet avseende klart avvika från vad som kan betecknas som normalt.

I punklen 3 anges alt slerUisering av den som är i åldern 18—24 år kan ske även i samband med könsbyte enligt samma gmnder som hittills.


 


Prop. 1975:18                                                                       72

4§

I paragrafen föreskrivs att lalan inle får föras mol socialstyrelsens beslut i ärende om tUlstånd tiU sterilisering. Härmed avses såväl beslut enUgt 3 § som beslut i ärende som hänskjutits lUl slyrelsen enligt 2 §. I övrigl kan däremoi lalan fullföljas mol socialstyrelsens beslut enligt bestämmelserna i 18 § allmänna verkssladgan (1965:600).

5§

Paragrafen innehåller föreskrift om obUgatorisk information. Som aUmän fömtsättning för sleriUsering enUgl lagen gäller alltså att den SleriUseringssökande skall ha erhållit en noggrann redogörelse för ingreppet och dess följder saml i förekommande fall andra preventivme­loder som kan uigöra alternativ till sleriUsering. För att möjliggöra operatörens kontroU av all sådan information har skett skall både den som har lämnat redogörelsen och den som mottagit informationen imderleckna en bekräftelse härom. Det bör ankomma på socialstyrelsen all i samband med utfärdandet av de anvisningar angående den nya lagens tiUämpning som jag har förutskickat i den allmänna motiveringen även utforma ett formulär för den bekräftelse som det här är fråga om.

En fråga som bör uppmärksammas i delta sammanhang är i vilken utsträckning andra personer än den sleriUseringssökande själv bör infor­meras i ell steriliseringsärende. Enligt 3 § gällande steriliseringslag skaU när så kan ske vissa personer beredas tillfälle att yttra sig innan någon prövning av steriliseringsförulsällningarna äger rum. Detta gäller vård­nadshavaren för den som är underårig, förmyndaren för omyndigförkla­rad, make för den som är gift samt anslallsläkare och föreståndare för den som är intagen på aUmän anstalt.

Jag har i den allmänna motiveringen konstaterat att det många gånger kan vara en fördel om make eller annan samlevnadspartner också begagnar sig av ifrågavarande möjlighet lill information och rådgivning. I vissa fall kan det vidare vara värdefulll om annan närslående kan höras i ärendel. Därigenom kan man få en fylligare och mera nyanserad bild av den situation som föreligger. Sådant yttrande kan ibland vara motiverat med hänsyn tiU sökandens psykiska tillstånd. Enligt min mening bör det därför vara en naturlig ålgärd att med sökanden ta upp frågan om närstående (make, samlevandspartner, förmyndare) bör kontaktas i ären­det. Sökanden bör redan vid första kontakten med rådgivningsverksam­heten upplysas om möjligheten alt la med sig närslående lill informa-tionstiUfället. Mitt förslag bygger emellertid på principen om sökandens självbestämmanderätt. Som jag tidigare har anfört delar jag den uppfatt­ning som utredrungen och flertalet remissinstanser företräder, nämligen atl del inte längre kan komma i fråga atl höra utomstående i ett SlerUiseringsärende ulan atl sökanden samlycker tiU del.


 


Prop. 1975:18                                                                       73

6§

Paragrafen innehåller bestämmelser om vem som får ulföra sterilisering och var sådant ingrepp får ske. Reglerna har behandlats i den aUmänna motiveringen. Vem som är behörig att utöva läkaryrkel framgår av lagen (1960:408) om behörighel atl ulöva läkaryrket. Sker sterilisering av man annorstädes än på allmänt sjukhus torde fordras att operatören äger specialistkompetens i allmän kirurgi eUer urologisk kirurgi.

SleriUsering av kvinna fordrar gynekologisk erfarenhet. Operationen är betydligt mera komplicerad än motsvarande ingrepp på man. Operatio­nen kräver tillgång liU resurser för bl. a. behandling av komplUcationer i samband med åtgärden. Sterilisering av kvinna bör därför få utföras endasi på allmänt sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning som socialsty­relsen godkänner.

7§

I denna paragraf föreskrivs lystnadsplikt i fråga om enskildas person­liga förhållanden som någon har fått kännedom om i samband med SteriUseringsärende. Som jag har förulskickal i den aUmänna motive­ringen kommer frågan — om den nya lagstiftningen i ämnet som jag inom kort kommer att föreslå genomförs — om åtal och straff vid överträdelse av tystnadsplikten att från den 1 januari 1976 regleras genom en ny bestämmelse i brottsbalken. I fråga om handlingar i steriliseringsärende stadgas i 14 § lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekom­ma allmänna handUngar (sekretesslagen) att sådana i princip inle får lämnas ut utan den berördes samtycke förrän 70 år förflutit från handlingens datum.

I denna paragraf föreskrivs atl den som uppsåtligen utför sterilisering i strid med lagen skall dömas lill böter eller fängelse i högst sex månader. Strafflaiiiuden bUr därigenom densamma som i gällande lag. Bestämmelsen tar i första hand sikte på läkare som utför sterilisering utan att iaktta lagens beslämmelser men omfattar även del faU att annan än läkare utför steriliseringsingrepp. Frågan huruvida i slället straff enligt bestämmelserna i 3 kap. brottsbalken om brolt mot Uv och hälsa skall ådömas får avgöras enligl aUmänna straffräitsliga konkurrensregler.

Handlingar som läkare företar av oaktsamhet eller på annat sätt i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet kan vid sterilisering liksom vid annan medicinsk behandling beivras enligt 10 § aUmänna läkarinstruktio­nen (1963:341).

Ikraftlrädande

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.


 


Prop. 1975:18                                                                      74

8.2 Övriga ändringsförslag

Den föreslagna ändringen i sekretesslagen är av rent redaktionell natur. Ändringen i rättshjälpslagen föranleds av att den nuvarande möjlighe­ten till sterilisering utan vederbörandes eget samtycke föresläs slopad.

9 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom justitiedepartementet upprättade förslag till

1.    SlerUiseringslag,

2.    lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handUngar,

3.    lag om ändring i rätlshjälpslagen (1972:429).

10 Beslut

Regeringen ansluter sig tUl föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.


 


Prop. 1975:18                                                                        75

Bilaga 1

Steriliseringsutredningens förslag liU steriliseringslag

1 § Med sterilisering avses ingrepp som utan att innebära kaslrering
medför varaktigt upphävande av fortplantningsförmågan.

Lagen avser icke ingrepp som utförs som ett led i behandlingen av kroppslig sjukdom.

2   § Var och en som fyllt tjugofem år och som är svensk medborgare eUer bosatt här i riket får i enlighet med vad i denna lag anges på egen begäran SterUiseras.

3   § Den som fyllt aderton men icke tjugofem år och som är svensk medborgare eller bosatt här i rikel får efter egen ansökan om sterilisering lämnas tiUstånd därtiU

 

1.    om det föreligger beaktansvärd risk för att till avkomling överförs arvsanlag som kan medföra allvarlig psykisk sjukdom eUer abnormitet, svårartad kroppsUg sjukdom eller svårt lyte av annat slag (genetisk indikaiion),

2.    om hos kvinna tiU följd av sjukdom, kroppsfel eUer svaghet havandeskap skulle medföra allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa (medicinsk indikaiion) eller

3.    i samband med ansökan om faststäUelse enligt 1 § lagen (1972:119) om fastställande av könslUlhörighet i vissa faU.

4 § För den som på gmnd av rubbad själsverksamhel är varaktigt
oförmögen att med laga verkan själv begära sterilisering eller lämna gUtigt
samiycke därliU får efter ansökan av särskilt utsedd god man lämnas
tUlstånd till sterilisering

1.    för den som fyllt aderton år; om någon av de i 3 § angivna förutsättningarna föreligger eller

2.    för den som fyllt ljugofem år; om det med skäl kan antagas all sterilisering är lill väsentlig fördel för den ansökan gäller.

 

5   § Tillstånd enligl 3 eller 4 § meddelas av socialstyrelsen.

6   § Innan någon steriliseras skaU han noggrant informeras om ingreppels innebörd och följder samt, i förekommande faU, om andra möjligheter att förebygga havandeskap.

7   § Endast den som är behörig att ulöva läkaryrket får utföra sterilise­ring.

Åtgärden skall ske på aUmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrätt­ning som socialstyrelsen godkänner.


 


Prop. 1975:18                                                                       76

8   § Den som tagit befattning med slerUiseringsärende får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskildas personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryier häremol dömes liU böler eller fängelse i högst ett år. AUmänt åtal får väckas endasi om målsägande anger brottet lill åtal eller åtal är påkaUat från allmän synpunkl.

9   § Den som utan att vara behörig att utöva läkaryrket utför slerUisering på annan, dömes för illegal slerUisering till böler eller fängelse i högst elt år.

Är brotl som avses i första stycket grovt, dömes liU fängelse, lägsl sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskih beakias, om gärningen skett vanemässigt eller för vinnings skull eller inneburit särskild fara för den steriliserades liv eller hälsa.

10   § Åsidosätter läkare uppsåtligen föreskrift i 2-4 eller 7 § dömes liU böler eller fängelse i högst sex månader.

11   § Talan mot socialstyrelsens beslul enligl denna lag föres hos kam­marrätten genom besvär.

Övergångsbestämmelser

Denna lag Iräder i kraft den 1 juh 1975, då lagen (1941:282) om SleriUsering skall upphöra alt gälla.


 


Prop. 1975:18                                                                         77

Innehållsförteckning

Propositionen   .................................................................        I

Propositionens huvudsakUga innehåll   ...........................       1

Lagförslag     ....................................................................       2

1.        Förslag lill steriliseringslag   ..................................       2

2.        Förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten all utbekomma allmänna handUng­ar   ....................................................................... ...... 4

3.        Förslag tUl lag om ändring i rättshjälplagen (1972:429)   ..     6

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1975-02-27              8

1    Inledning    ..................................................................       8

2    AUmänt om preventiv-och steriliseringsmetoder..........     10

 

2.1     Inledning    ............................................................     10

2.2     Preventivmeloder   ................................................     10

2.3     Steriliseringsmeloder............................................. ... 11

 

2.3.1      Sterilisering av kvinna   ............................... ... 11

2.3.2      Sterilisering av man    .................................. ... 14

2.4......................................................................... Möjligheter att återslälla fortplantningsförmågan efter ste­
rilisering   ..............................................................
... 15

2.4.1      För kvinna    ................................................. ... 15

2.4.2      För man........................................................ ... 16

3 Nuvarande sleriliseringslagsliftning     .........................     17

3.1     Lagregler     .......................................................... ... 17

3.2     Statistiska uppgifier    ........................................... ... 19

 

3.2.1      Sleriliseringsulvecklingen     ......................... ... 19

3.2.2      Utförda steriliseringar fördelade på indikationer 19

3.3 Sleriliseringslagstiftningen i övriga nordiska länder                  20

4 Steriliseringsutredningens förslag   .............................     23

4.1     Allmänt om sterilisering i familjeplanerande syfte                     23

4.2     Behov av lagstiftning om sterilisering    ................     23

4.3     Förutsältningar för sterilisering   ...........................     24

 

4.3.1      Åldersgränser    ........................................... ... 24

4.3.2      De icke rältskapablas ställning    ................. ... 26

 

4.4     Förfarande i steriliseringsärende    ....................... ... 27

4.5     TUlslåndsprövning    .............................................. ... 27

4.6     Ansvarsbestämmelser    ....................................... ... 28

4.7     Följdförfattningar     ..............................................     28

4.8     Resursbehov    ...................................................... ... 29

4.9     Uppföljning av ändrad lagsliftning   .......................     30


 


Prop. 1975:18                                                                       78

5 Remissyttrandena........................................................     31

5.1    Allmänna synpunkter    .........................................     31

5.2    Förutsättningar för sterilisering.............................     32

 

5.2.1     Åldersgränserna   .........................................     32

5.2.2     De icke rättskapablas ställning    ..................     35

 

5.3    Förordnande av god man   .................................... ... 39

5.4    Förfarandet i steriliseringsärende   .......................     42

5.5    Tillståndsprövningen   ...........................................     46

5.6    Ansvarsbestämmelserna   ..................................... ... 48

5.7    Övriga frågor   ....................................................... ... 50

6 Föredraganden                                                                 53

6.1    Inledning    ............................................................     53

6.2    Förutsättningar för sleriUsering   ..........................     56

6.3    Förfarandel.............................................................     63

6.4    Ansvarsbestämmelserna   ..................................... ... 67

6.5    Övriga frågor   ....................................................... ... 68

 

7    Upprättade lagförslag    ..............................................    70

8    Special motivering tiU framlagda lagförslag   ..............    70

 

8.1    Förslaget tUl slerUiseringslag.................................    70

8.2    övriga ändringsförslag............................................ . 74

9 Hemställan    ...............................................................    74

10 Regeringens beslut    .................................................    74

BUaga 1   SteriUseringsutredningens förslag till steriliseringslag     ...            75