Riksdagens protokoll 1974:125

Onsdagen den 20 november

Kl. 10.00

§ 1 Fyllnadsval till utskott m. m.

Förelogs val av en suppleant i civilulskotletbch en suppleant i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.

Hen TALMANNEN yttrade:

De på föredragningslistan upptagna valen är föranledda dels av att ersättaren för herr Olof Johansson i Stockholm skall beredas plats i utskott, dels av att herr Gunnar Richardson avsagt sig uppdraget som suppleant i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.

För valen har valberedningen enhälligt godkänt och lill kammaren överiämnat gemensamma listor.

De för valen avlämnade listorna, båda med partibeteckningen "Den gemensamma listan", upplästes av herr talmannen och godkändes av kammaren, varvid befanns att följande personer, vilkas namn upptagils på respektive listor, utsetts all vara

suppleant i civilutskoUet herr Grabö (c)

suppleant i styrelsen för StiftelA>n Riksbankens jubileumsfond för återstående del av valperioden 1971-1977

personlig suppleant för Iterr Mundebo (fp) herr Nyquist (fp)

§ 2 Justerades protokollet för den 12 innevarande månad.

§ 3 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts proposiiion nr 183 lill nä-ringsutskoltet.

§ 4 Motionen nr 1950 av herr Helén m. fl. med anledning av det förvärrade läget i de svältdrabbade länderna

Föredrogs motionen nr 1950.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

A/or/o/7 med anledning av det förvärrade läget i de svältdrabbade länderna

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Motion med anledning av det förvärrade läget i de svältdrabbade länderna

delbart föranleds av någon under riksdagen inträffad händelse. Jag finner emellertid inte de av motionärerna åberopade händelserna vara av sådan art all de kan utgöra grund för motionsräll enligt ifrågavarande stadgande. Jag anser mig därför förhindrad'all framställa proposition på yrkande om remiss lill utskott av motionen nr 1950 av herr Helén m. fi.

Hen HELÉN (fp):

Herr lalman! För sex månader sedan sade riksdagen all Sverige bör vara berett att under det här året göra en insats utöver den framlagda statsbudgeten för all bistå de svältdrabbade människorna i faltigvärlden, ja, att en sådan insats borde göras på ett tidigt stadium. Det var elt enhälligt riksdagsultalande.

Sedan riksdagen i maj fattade detta beslut har tre viktiga saker inträffat.

1. Svältlägel har dramatiskt förvärrats, särskilt i länder som Bangladesh och Indien. Barnen drabbas allra hårdast. Bedömningen av del akuta behovet av spannmål i de mest svältdrabbade länderna varierar något, men del ligger kring 10 miljoner lon. Del motsvarar mat ål 40 miljoner människor. •

2. Del nödhjälpsbistånd som hittills har utlovats inom ramen för den internationella katastrofaktion som FN beslöt om i våras täcker nu bara hälften av det akuta behovet under återstoden av 1974 och 1975. Arbetet med den särskilda fonden för de hårdast drabbade u-länderna, som avsäg alt läcka delta behov, har helt kört fast.

3. Sverige får i är ett stort överskott av spannmål. Del beräknas bli
lika stort som del underskott som Bangladesh drabbats av genom de
nu aktuella översvämningarna. Fortfarande återstår ca 300 000 ton vete
i överskoll som inte har bundits för försäljning. Samtidigt som faltig
världen alltså ropar efter mal. '

Svältdöden kan såvitt jag förstår inte vänta. Den skördar nya offer för varie dag som den rika världen sitter passiv. Det enda rimliga är alt fä beslut om ytterligare insatser nu, i dessa dagar, i dessa veckor. Liksom del var en "inträffad händelse" 1971 och 1972 all arbetslösheten i Sverige steg med någol tiotusental jämfört med tidigare år är det en "inträffad händelse" all i är hungerdödens offer nu växer med någol tiotusental varie dag, långt utöver vad man före sommaren kunde förutse.

Liksom del var rätt och rikligt all den gången låta riksdagen ta ställning lill framställda yrkanden borde det också vara del nu. Vi har, herr talman, inom folkpartiet alllid varit medvetna om att 55 § måste brukas med slörsla ålerhållsamhet för all riksdagens arbete inte skall förryckas. Ingen kan rubba vår djupa övertygelse all vi den här gången har sakligt rätt när vi åberopar paragrafen.

Doktrinen har ställt sig bakom denna restriktiva praxis.

I den nya riksdagsordningen som träder i kraft nästa är sägs att motion med anledning av "händelse av större vikt" får väckas gemensamt av minst tio ledamöter, "om händelsen ej har kunnat förutses eller beaktas" under den allmänna motionstiden. Den nya formuleringen är ett uttryck för de tankegångar som legal till grund för hittillsvarande praxis. Vad som är att betrakta som en "händelse av större vikt" och vad som "ej har kunnat förutses eller beaktas" kan alltid bli föremål för delade meningar. En uppmjukning av hittillsvarande praxis skulle kunna medföra att ett stort antal motioner väcktes efter den allmänna motionstidens utgång. Jag vill erinra om all dessa farhågor föranledde grundlagberedningen alt motsätta sig att någon motionsräll med anledning av under riksdagen inträffad händelse över huvud taget medgavs. I del grundlagsförslag som sedermera antogs infördes emellertid det stadgande jag nyss nämnde. Bestämmelsens undanlagskaraklär poängterades dock starkt.

De i den nu föreliggande motionen åberopade händelserna kan inte anses vara av sådan art att de utgör grund för motionsrätt enligt 55 >; riksdagsordningen.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Motion med anledning av det förvärrade läget i de svältdrabbade länderna

§ 5 n n n n n n n n n n n n n n n:

Föredrogs och hänvisades motionerna 1951 och 1952 till socialförsäkringsulskollel, 1953 och 1954 till näringsulskottel, 1955-1957 lill skalieulskotlel, 1958 till finansutskottet, 1959-1961 lill jordbruksutskottet, 1962-1967 till skatteutskottet, 1968 och 1969 till näringsulskottel, 1970 och 1971 till inrikesutskottet, 1972 och 1973 till näringsulskollet,

1974 lill socialutskottet,

1975 till justitieutskottet,

1976 till jordbruksutskottet, 1977-1985 lill skatteutskottet,

1986 lill näringsulskottel samt

1987 till skalieulskotlel.

Onsdagen den 20 november 1974

Trafiksäkerheten m. m.

anledning av motioner

Föredrogs trafikutskottets belänkande nr 22 rörande trafiksäkerheten m, m.

1 detta betänkande behandlades motionerna

1974:318 av hen Sjöholm (fp),

1974:493 av herr Komstedt m, fi, (m) vari hemställts all riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära en översyn av gällande bestämmelser och en uppmjukning av förbudet mot extra strålkastare vid körning på halvljus,

1974:495 av fru Olsson i Helsingborg (c) och fröken Pehrsson (c),

1974:782 av herr Hernelius (m) vari föreslagits att riksdagen hos Kungl. Maj:i skulle anhålla all straffbestämmelsen i 164 § p. 7 vägtrafikkungörelsen ändrades sä alt gående som gick mot rött ljus icke ovillkorligen skulle straffas,

1974:798 av hen Polslam m.fl. (c),

1974:1069 av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Carlström (fp),

1974:1090 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) vari hemställts att riksdagen beslutade alt hos Kungl. Maj:t begära skyndsamt förslag till stadgande i vägtrafikförordningen all vid färd med motorcykel förare och passagerare obligatoriskt skulle bära skyddshjälm,

1974:1093 av hen Winberg m. fi. (m),

1974:1421 av fiu Freenkel (fp),

1974:1423 av herrar Fransson (c) och Andersson i Nybro (c),

1974:1430 av herr Hermansson m. fi. (vpk), såvitt nu var i fråga (yrkandet 3), • 1974:1431 av herrar Hylländer (fp) och Enlund (fp),

1974:1432 av fröken Hörién m. fi. (fp) saml

1974:1448 av fru Thunvall (s).

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle

1974:798 och 1974:1069,

1. avslå motionen 1974:318,

2. avslå motionen 1974:1432,

3. avslå motionen 1974:493,

4. avslå motionen 1974:1431,

5. avslå motionerna 1974:495,

6. avslå motionen 1974:1093,

7. avslå motionen 1974:1448,

8. i anledning av motionen 1974:782 som sin mening ge Kungl. Maj:l till känna vad utskottet anfört om en översyn av reglerna för signalsystem och av de bestämmelser som i övrigt gällde i fråga om övergångsställen för fotgängare,

9. i anledning av motionen 1974:1090 hos Kungl. Maj:l begära skyndsamma ålgärder i syfte att införa ett stadgande i väglrafikkungörelsen

Reservationer hade avgivits

1. beträffande extra strålkastare av herrar Clarkson (m), Sellgren (fp)
och Komstedt (m) som ansett alt utskottet under 3 bort hemställa,

alt riksdagen skulle i anledning av motionen 1974:493 som sin mening ge Kungl. Maj:l lill känna vad reservanterna anfört beträffande extra strålkastare vid körning på halvljus m. m.,

2. beträffande fotgängare som går mol rött ljus av herrar Clarkson
(m) och Komstedt (m) som ansett att utskottet under 8 bort hemställa,

att riksdagen skulle i anledning av motionen 1974:782 som sin mening ge Kungl. Maj:l till känna vad reservanterna anfört beträffande straff för fotgängare som gick mot rött ljus m. m.

Hen CLARKSON (m):

Herr talman! Som vanligt vittnar ett stort antal motioner om trafiksäkerheten om kammarledamöternas stora intresse för detta område. Trafikutskottet har i sitt betänkande nr 22 lill större delen avstyrkt dessa motioner under hänvisning till pågående utredningar. Elt par reservationer föreligger dock: nr 1 beträffande extra strålkastare, nr 2 beträffande fotgängare som går mol rött ljus.

Min kollega herr Komstedt kommer strax all plädera för reservaiionen I, och jag uppehåller mig därför nu enbart vid reservaiionen 2.

Vi har alla upplevi den smäll förödmjukande situationen alt slå vid en röd gubbe på en olrafikerad gata. Vi vet också all tiotusentals gäng-trafikanter dagligen bryter mol gällande beslämmelse och korsar galan mol rön ljus. Polisens resurser medger på intet sätt tillräcklig övervakning av bestämmelsens efterföljande. Del kan i längden inie vara befrämjande vare sig för laglydighelen eller Irafiksäkerhelen över huvud lägel all lagar och förordningar massöverlräds på della säll. Inte heller kan vi ge polisen resurser för bättre övervakning - det skulle säkerligen få negativa konsekvenser på andra områden. För närvarande finns det inie tekniska möjligheter alt ordna en smidigare anpassning av trafikljusregleringar till gångtrafikanlernas förmån. Jag tycker att det vore rimligt att i uppenbart irafikofarliga fall lilläta gånglrafikanlen alt korsa en gala mol rött ljus och att i varje fall en överträdelse av den nu gällande bestämmelsen i sådana situationer inte ovillkorligen skall straffas.

I fiol samlade denna uppfattning 108 av kammarens röster. 11 leda-

Herr KOMSTEDT (m):

Herr lalman! Trafiksäkerhelsarbelel intresserar och engagerar allt fler människor i vårt land, och det tar sig uttryck i att vi varie år i riksdagen får alt behandla ell stort antal motioner som berör just trafiksäkerheten. Delta är ganska naturligt med tanke på den utveckling som trafiken genomgår i vårt land.

En del av årets motioner har utskottet kunnat hänvisa till sittande Irafiksäkerhelsulredning, naturligtvis med förhoppningen att man där så snart som rhöjligt skall kunna komma fram till konkreta ståndpunkter i délbelänkanden, som kan vara lill gagn för del fortsatta trafiksäker-hetsarbelet i Sverige. Övriga motioner har behandlats av ulskottel, och jag skall under några minuter beröra en av dessa, nämligen motionen 493, som har föranlett reservationen I vid utskottets betänkande.

Jag vill uttala min uppskattning av ulskottel, som har velat lyssna på företrädare för organisationer som berörs av den i motionen 493 upptagna frågan. Men därmed måste mitt beröm till utskottet stanna, ty om utskottet menar allvar med alt man skall lyssna på företrädare som på ett seriöst sätt försöker framföra sina synpunkter och skall la intryck av dem, har inte ulskottel lyckats i det uppsåtet. Den opinion som dessa organisationer företrädde inför utskottet var enig och kompakt. Ändå har utskottet och troligen därmed också Sveriges riksdag inte lillmölesgått dessa organisationers önskemål, som syftar lill all yrkesförarna ur ira-fiksäkerhetssynpunki bättre skall kunna fullgöra sitt arbete. Deras krav är att förarna med hjälp av exiraslrålkastare skall kunna få en effektivare Ijusfiod från sina stora och tunga fordon och därigenom under bättre och drägligare förhållanden kunna framföra dessa under dygnets mörka limmar.

Vilka är då de organisationer som jag tillmäter så slor betydelse i dessa frågor? Ja, det är de organisationer som har uppvaktat ulskottel, nämligen Svenska transportarbelareförbundel. Bilpersonalens yrkesorganisation. Statsanställdas förbund. Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska busslrafikförbundel. Svenska tokallrafikföreningen, Stockholms lokaltrafik. Näringslivels irafikdelegaiion. Svenska peiroleuminsliiuiel och Svenska åkeriförbundet.

Del är organisationer som i allra högsta grad sysslar med de här problemen. Ulskollet har inte, lycker jag, velat lyssna på rätt sätt till företrädare för de här organisationerna, vilkas medlemmar till ett mycket stort antal är de som utövar den yrkesmässiga trafiken i vårt land.

Företrädare för Svenska transportarbelareförbundel har inför utskottet

beskrivit hur svårt det kan vara att fullgöra sill arbetspass pä älta limmar under mörker och på ganska starkt trafikerade vägar, där man hela liden tvingas åka pä halvljus. Är del inte rimligt att de här människorna får en chans all ur irafiksäkerhetssynpunkl bättre utöva sitt yrke? Är det inte ur irafiksäkerhetssynpunkl rikligt att bussföraren, som har ansvaret för 50 människoliv - ibland mänga fier - får effektivaste möjliga halvljus? Jag ställer frågan till ulskollet, därför all utskottet har fattat ett politiskt beslut och inte ell beslut i syfte att förbälira trafiksäkerheten.

Alt hänvisa till argument som att det är besvärligt att anbringa ljusen är nonsens, det vet alla som sysslar med de här frågorna. Inom den yrkesmässiga delen av trafiken, som del här gäller, har del under lång lid inte varit några som helsl problem att anbringa sådana ljus på ett tillfredsställande sätt.

Vi är endast tre reservanter, och del gÖr förmodligen - vilkel är all beklaga - att kammaren kommer att följa utskottets förslag och därmed inte ta den skäliga hänsyn också lill trafiksäkerheten som det enligt min mening skulle innebära om man gav de här kategorierna människor en bättre möjlighet alt ur irafiksäkerhetssynpunkl ulöva sitt yrke.

Jag ber, herr talman, all få yrka bifall till reservationen 1.

Nr 125

Otisdagen den 20 november 1974

Trafiksäkerheten m. m.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Med slor oro hör vi rapporter om att tvä människor har dött på grund av ell giftigt ämne som förekommil i produktionen. Oron är också stor därför att man befarar all fler människor kan drabbas av samma öde. Men vi har under årtionden accepterat att tre å fyra människor dör och kanske 15-20 allvariigt skadas varje.dag i trafiken på våra vägar.

Slutsatsen när del gäller giftiga ämnen i produktionen är att vi måste använda alla medel för alt ta bort orsakerna lill dessa förgiftningar. Slutsatsen när det gäller trafikolyckorna måste också vara att vi måste använda alla tänkbara medel för all la bort orsakerna till dessa olyckor.

Nu har det hänt en del pä den senaste tiden. Vi får en bilbälleslag, som träder i kraft den 1 januari 1975, Riksdagenkommer, hoppas jag, att ganska snart falla ell beslut som möjliggör alkotest pä bilförare. Och vi har fäll en irafiksäkerhelsulredning, som vi väntar mycket av. Jag vill understryka angelägenheten av all irafiksäkerhelsulredningen lar mycket allvarligt pä sin uppgift - minsl lika allvariigt som de tar på sin uppgift som nu har blivit anmodade all eliminera orsakerna lill förgiftningsfallen inom industrin.

Del är också viktigt att Irafiksäkerhelsulredningen lägger fram förslag successivt och inte sitter flera år och funderar innan man kommer med förslag. Det är vikiigi all ålgärder som kan vidias nu inie försenas bara därför all vi har en uiredning.

Trafikuiskoiiel har tagit upp två förslag som är av den karaktären alt de bör kunna genomföras ulan dröjsmål. 1 en moiion föreslås att moiorcyklister skall ha skyldighet all använda hjälm. Nordiska irafik-

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Trafiksäkerheten m. m.

säkerhetsrådet har lagt fram ett förslag, och del kan ju vara frestande att låta det gå i den vanliga utredningskvarnen - all det nu skall skickas på remiss och att det sedan skall överlämnas till irafiksäkerhelsulredningen, varigenom vi kan få vänta myckel läng lid. Men vi har i utskottet varit överens om ett par saker, för det första att det nu inte behövs någon ytterligare utredning pä denna punkt, för det andra all lagen bör kunna träda i kraft, inte efter så lång lid - ell år - som Nordiska trafiksäkerheisrådel har föreslagit, utan kort lid efter del all beslut har fattats.

Jag vill vädja till kommunikationsministern, som jag tyvärr inte ser i kammaren här i dag, all han genom en enkel förfrågan hos trafik-säkerhetsverkels generaldirektör, som samtidigt är ordförande i irafiksäkerhelsulredningen, gör klart för sig att någon ytterligare utredning genom irafiksäkerhelsulredningen icke är nödvändig på denna punkt ulan all ell förslag med anledning av Nordiska trafiksäkerhelsrädels förslag efter snabb remissbehandling kan föreläggas riksdagen näsla år.

1 delta sammanhang har ulskollet tagit upp en fråga som del inte fanns någon motion om men som vi tyckte var mycket viktig, nämligen frågan om det inte skall behövas ett särskilt körkort för motorcykel för all man över huvud laget skall få köra en sådan. Nu är del, som vi vet, så att var och en som har ett vanligt bilkörkort kan sätta sig pä en tung motorcykel, och del anser vi vara en slor trafikfara. Därför begär vi hos Kungl. Maj:l att det snarast möjligt skall komma ell förslag som säger all man inte får köra motorcykel om man inte har ett körkort som är avsetl speciellt för detta fordon.

Del förefaller som om delta är ell krav som borde kunna bifallas ulan större dröjsmål. Det intressanta är all della är ell starkt önskemål frän motorcyklisierna själva. Problemet är, som har anförts från trafiksäker-heisverkei vid föredragningar inför utskottet, att man har svårt alt inom verket få fram de resurser som behövs för all ordna en effektiv utbildning i del här avseendet. Jag vill säga alt jag betraktar della initiativ frän ulskollets sida som en fingervisning till kommunikationsministern att ge irafiksäkerhelsverkel de resurser som det behöver för att kunna ordna denna utbildning, sä alt del snabbi kan införas en bestämmelse som säger att man inte får köra motorcykel om man inte har ett körkort speciellt för del syftet.

Sedan finns det några motioner som utskottet har avstyrkt - inte därför all vi lycker all de är ovidkommande ulan därför all trafiksäkerhets-utredningen har dem under behandling för närvarande. Vi hoppas verkligen alt del här skall komma snabba förslag.

Sä vill jag beröra två punkter pä vilka del finns reservationer. Den ena gäller frågan om hjälpljus. Herr Komstedt uttalar sin uppskattning av att utskottet verkligen har behandlat, denna fråga mycket ingående. Vi har lyssnat på olika argument, inte bara från de organisationer som uppvaktade oss ulan även från irafiksäkerhelsverkel, vars synpunkter vi alltså fäll del av.

Nu säger herr Komstedt all ulskollet har faltal elt politiskt beslut. Jag kanske då lill herr Komsledts upplysning kan få nämna att alla beslut som fattas i denna riksdag är politiska beslut.

Men vad är anledningen lill all vi inte ulan vidare tillstyrker motionen? Ja, bakgrunden lill hela den aktuella bestämmelsen är ju all det fanns en massa flodljus, framför allt på personbilar, som direkt bländade och var en trafikfara. Det är självklart all när man behandlar irafiksäker-heisfrägor försöker man eliminera sådana ljus som kan innebära en fara för irafiksäkerhelen. Därför bestämdes del att hjälpljus av del här slaget inte skall få användas, och det kom alltså elt förbud.

Vilken är då motiveringen till della förbud? Jo, irafiksäkerhelsverkel säger alt ännu har man inte fåll monlerihgsanordningar för dessa hjälpljus som är så konstruerade all man kan garantera all hjälpljusen inte bländar den mötande. Verket säger också alt del för närvarande pågår försök för att få fram ett halvljus som kan ge tillfredsställande belysning. Sådana försök görs inom statens provningsanslall, och frågan om bällre bilbelysning utreds också av Nordiska trafiksäkerheisrådel.

Del är klart att kunde man få ett halvljus som ger tillfredsställande belysning vore det den bästa lösningen, och irafiksäkerhetsverket har goda förhoppningar om delta. Man menar att om man tillåter de här extra ljusen vid halvljus riskerar man all intresset för all fä fram ett effektivt halvljus inte blir lika stort. Utskoliei säger emellertid - och här lycker jag att herr Komstedt också kan ge oss ett litet erkännande -allom halvljuset "inte kan förbättras så alt del blir helt tillfredsställande och det framkommer monleringsanordningar för hjälpljusel som är fullgoda förutsätter ulskottel all irafiksäkerhelsverkel också ulan dröjsmål vidtar de förfaltningsmässiga ändringar som må föranledas härav".

Ty det är ju så, herr lalman, att dessa bestämmelser har icke utfärdats . av riksdagen, ulan del ligger inom irafiksäkerheisverkels kompetens all utfärda sådana bestämmelser. Och vi uttalar alltså all om del är som herr Komstedt säger, att det redan nu finns fullt tillfredsställande monleringsanordningar, och om man inte kan lösa hela frågan genom all få elt bällre halvljus, sä förutsätter utskottet att irafiksäkerhelsverkel ulan dröjsmål vidtar de förfaltningsmässiga ändringar som må föranledas härav. Det är en sak som utskottet säger med stort allvar.

Så några ord om den andra punkten där reservation föreligger.

Det gäller reservationen 2 beträffande fotgängare som går mot rött ljus. Den frågan har vi behandlat med myckel stort allvar, och vi fick ju en illustration lill allvaret i frågan när vi häromdagen hörde all fyra äldre personer nyligen dödals på övergångssiällen. Då förslär vi all del nuvarande lillsiåndel inte kan accepleras.

Vi har haft en mycket ingående diskussion om detta problem i utskottet, och uppfattningarna om hur man skall lösa det har varierat. Men en sak har vi ändå alla varit ense om, nämligen all vi inte vill acceptera den nuvarande ordningen. Vi vill ha en ändring lill stånd. Utskottets majoritet begär all riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Trafiksäkerheten m. m.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Trafiksäkerheten m. m.

av reglerna för signalsystemen och av de bestämmelser som i övrigt gäller beträffande övergångsställen för fotgängare. Reservanterna vill all riksdagen skall göra en framställning till Kungl, Maj:i om ålgärder av annat slag. Vi har alltså varit överens om all de nuvarande förhållandena inte är tillfredsställande, när vi har ell ovillkorligt förbud och tiotusentals människor ändå varie dag överträder förbudet utan tanke pä alt de kan få elt bötesföreläggande för del,

! betänkandet refererar vi lill det faktum all trots att liolusenlals personer varie dag överträder bestämmelserna är det i genomsnitt bara en person per dag som har fåll bötesföreläggande under del första halvåret i åf. Rikspolisstyrelsen har vid föredragning inför utskottet sagt alt man inte har resurser all effektivt bevaka all bestämmelserna efterlevs. Då kan man ju gå fiera vägar. Man kan antingen säga all vi skall mildra påföljdsbestämmelserna eller begära ändringar i signalsystemen, så att fotgängarna lycker alt bestämmelserna är meningsfulla och därför följer dem. Där finns det olika uppfattningar. Men alla i utskottet har varit ense om att man skall ha respekt för den röda signalen som stoppsignal. Några ledamöter menar att del förhållandel att tiotusentals människor osiraffai går mol röd signal undergräver respekten för rött ljus. Andra inom utskottet anser all om riksdagen skulle säga att man kan gå mol rött ljus ulan någon risk för påföljd, sä undergräver del respekten för rött ljus.

När vi alltså där haft olika uppfattningar har vi tyckt del vara rimligt all säga: Låt Kungl. Maj:l göra en ordentlig översyn av de regler och bestämmelser som finns för att försöka få en ändring lill stånd. Därför har vi gjort den hemställan som vi har gjort.

Herr talman! Med hänvisning lill det anförda ber jag att få yrka bifall till ulskollets hemställan på samtliga punkter.

Herr KOMSTEDT (m) kort genmäle:

Herr lalman! Utskottets ordförande upplyste mig om alt alla de beslut vi fattar här i riksdagen är politiska, och jag är medveten om, herr Gustafson i Göteborg, att det är elt politiskt beslut vi här talar om. Men dess värre är det ju så all de beslut vi fattar inte alllid blir så rikliga. De hamnar långt ifrån verkligheten - som politiska beslut ibland tyvärr gör.

Herr Gustafson sade också all man i utskottet har lyssnat även lill andra än de företrädare jag åberopade. Man har lyssnat även till företrädare för irafiksäkerhetsverket. Och vad de sagt har ulskollet tydligen tillmätt större betydelse. Men nu är det väl sä all om elt verk - i delta fall irafiksäkerhelsverkel - har fattat ell beslut som kanske inte är alldeles riktigt, så har del ändå gäll litet prestige i beslutet, och del gör all man inte är beredd all ändra på sin uppfattning.

Vi skall inte heller glömma att det beslut som vi här talar om har tillkommit efter en riksdagsmotion av en ledamot som kanske inte hade särskilt stark känsla för irafiksäkerhelen. Det var den motionen som

föranledde att exiraljusen borttogs. Jag har inte talat mig varm för de ljusramper som förekommer på många privatbilar, ulan jag har lalal för de yrkesm_ässiga förarna, alltså de människor som tvingas utföra kanske hela sitt arbetspass under dygnets mörka limmar. Jag anser all del från Irafiksäkerhelssynpunkt är värdefulll all både de förarna och andra trafikanter får en rimlig chans all se vägbanan ordentligt.

Herr Gustafson säger all om del funnits ordentliga halvljus, så hade man kanske kunnat lösa problemet på eti lillfredsslällande sätt. Jag sympatiserar helt med den tanken. Om del kommer fram elt tillfredsställande halvljus är jag den förste all medge all del räcker med del. Men något sådant finns inte i dag. Del är därför jag anser att man bör ha kvar hjälpljusen.

Ulskollet säger alt om man inte lyckas fä fram ell tillfredsställande halvljus så skall utskottet la ett inilialiv. Herr Guslafson lalade i inledningen lill sitt anförande om alt människor dör varie dag på våra vägar. Del är alltså ulskottel berett att medverka lill under den tid del lar all prova fram tillfredsställande halvljus, och detta trots att man inte ens med säkerhet vet om sådana går all få fram.

Jag anser del värdefulll all spara människoliv under den lid detta arbete pågår. Del är därför jag har yrkat pä alt man skall få använda hjälpljusen tills tillfredsställande halvljus kommit fram.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Herr lalman! Också irafiksäkerhetsverket anser all del är angelägel att spara människoliv. Del är riktigt all riksdagen behandlade en motion i ämnet, men bestämmelserna på detta område har utfärdats av trafik säkerhetsverket. Del är alltså Irafiksäkerhetsverket som kan ändra bestämmelserna. Utskottet har uttalat all om man kan få till stånd lillfredsslällande monleringsanordningar, så att man undviker riskep för blandning, bör Irafiksäkerhelsverkel ändra sina nuvarande beslämmelser. Jag yrkar bifall til) utskottets hemställan.

Hen KOMSTEDT (m) kort genmäle:

Herr lalman! De monteringsanordningar som herr Gustafson talar om finns redan. Moderna irafikfordon är så konstruerade alt del ofta finns en dubbelanordning i de urholkningar i slötfängare o. d. där fästena för standardljusen finns. Problemet med monteringen kan man därför med lätthet lösa. Del argumentet är alltså inte speciellt starkt.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Herr talman! Del argumentet bör i så fall framföras lill Irafiksäkerhetsverket - jag förutsätter att herr Komstedt inie anser all Irafiksäkerhetsverket handlar från andra utgångspunkter än rent sakliga.

Hen HÅKANSSON i Rönneberga (c):

Herr lalman! När riksdagen har all behandla trafikuiskotiels betänkande nr 22 rörande trafiksäkerheten kan man konstatera att det i år

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Trafiksäkerheten m. ni.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Trafiksäkerheten m. m.

avgivits ett betydligt mindre antal motioner i detta ärende än under de närmast föregående åren. Delta skall dock inte betraktas som ett bevis på minskat intresse för trafiksäkerhelsfrågorna. Del föranleds i stället av all vissa under åren väckta förslag har realiserats eller håller på att realiseras och av all den av Kungl. Maj:l tillsatta irafiksäkerhelsulredningen sedan ell är tillbaka arbetar enligt myckel omfallande direktiv.

Utvecklingen pä trafikområdet är snabb och expansiv. Det är helt naiurligi alt del måste lill effektiva insatser i förebyggande syfte för att hindra olyckor.

Del klagas på att statistiken över olycksulfallen är bristfällig. Den nu pågående trafikolycksfallsstatistikutredningen beräknar avlämna sitt belänkande vid årsskiftet 1974-1975, och man förväntar all den skall anvisa bällre slalistikmöjligheler och därmed kunna medverka lill att vi får en bättre bild av verkligheten kring trafikolyckorna.

Men det finns ändå en del statistik. Trafiksäkerhelsverkel offentliggör sådan vid vissa tillfällen. För en lid sedan meddelade man alt under september månad 81 personer dödats. Man specificerade 29 av dessa som bilförare och 18 som bilpassagerare. 3 färdades på motorcykel, 10 på vanlig cykel, 5 pä moped och 14 var gående. Rapporten meddelade också åldersfördelning och en del andra förhållanden i samband med olyckorna. Del är givel att sådan statistik och sådana upplysningar är behövliga.

Trafiksäkerhelsarbelel bör bedrivas från olika utgångspunkter och med framtagande av olika data som är medverkande vid olyckstillfället - del kan gälla förhållanden i trafikmiljön, fordonels beskaffenhet och utrustning samt trafikantens beleende i olika situationer. För all man skall kunna komma till rätta med olycksfallsulvecklingen förutsätts givetvis alt orsakerna till olika slag av olyckor studeras och analyseras. Det kan väl tänkas att i många fall bara krävs ringa förbättringar, som kan genomföras med myckel enkla medel.

I flertalet motioner har under åren begärts en översyn av bestämmelserna för all öka barnens säkerhet i trafiken, varvid särskillskolskjuls-ningen har understrukils. Trafiksäkerheisulredningen kommer speciellt all behandla de problem som berör barnen i trafiken, della såväl under deras skoltid som under deras fritid. Statistiken visar att 80 procent av trafikolyckorna med barn i skolåldern inträffar under fritiden, 16 procent på väg till eller från skolan och" bara 4 procent under skoltiden.

Som här tidigare nämnts har det inom de nordiska länderna pågått - och pågår - elt betydande arbete i trafikfrågor. Såsom nyss påpekades av herr Sven Guslafson har ell inilialiv lagits av Nordiska irafik-säkerhelsrådei om obligaioriski införande av bilbälle, vilkel förslag blir upphöjt lill lag den I januari 1975. Men det är också rikligt, som här har nämnts, all trafiksäkerheisrådel behandlar och utreder frågorom bättre fordonsbelysning och belysningens användning vid olika tillfällen under körningen. Man har även inom rådet mycket ingående behandlat förslag all gående vid mörker skall bära reflexanordning eller lykta, vilket i och för sig medverkar lill större säkerhet i trafiken. Utskottet framhåller

för sin del vikten av att en positiv propaganda bedrivs för alt stimulera lill frivillig användning av refiexanordningar.

Motorcykeln har på nytt blivit populär. Detta har medfört elt ökat antal olyckor och på allvar aktualiserat krav på skyddshjälm. Som redan betonats har den frivilliga användningen av sådan hjälm kraftigt ökat, och det föreligger nu förslag om obligatorisk användning av hjälm för moiorcyklister. Ulskollet framhåller all inga skäl finns för all dröja längre utan tillstyrker all riksdagen hos Kungl. Maj:l hemställer om sådant stadgande i lag med ikraftträdande ulan dröjsmål.

Jag vill också understryka vad herr Guslafson här nämnde om särskilt körkort för moiorcyklister. Som det sades är del motorcyklisierna själva som myckel kraftigt har påyrkat en särskild uppkörning för erhållande av motorcykelkörkort.

Utskottet har också behandlat frågan, huruvida den som går mol rött ljus ovillkorligen skall straffas. Som motivering framhålls den stora frekvensen av överträdelser mol bestämmelsen. Utskottet erinrar om den möjlighet till rapporleflergift som föreligger enligt polisinslruklionen,om förseelsen med hänsyn lill omständigheterna i del särskilda fallet är obetydlig. Detta har såsom tidigare nämnts lett lill att del inte är många som får bötesföreläggande.

Hur övergången vid gatukorsningar skall regleras är en fråga av myckel Slor betydelse. Jag vill understryka vad herr Guslafson i Göteborg sade i detta sammanhang. Också jag observerade den tidningsnotis i veckan som meddelade all under sistlidna helg, som räknas från fredag t. o. m. söndag, omkom nio personer, av vilka fyra dödades på övergångsställe då de gående skulle korsa galan.

Della är ell kraftigt understrykande av de stora svårigheter som föreligger just vid övergångsställen. En uppmjukning av förbudet all gå mol rött ljus kan inte vara den rätta vägen alt lösa problemen. Regeln att rött ljus innebär absolut slopplikl måste anses mycket viktig frän irafiksäkerhetssynpunkl. Undantag i lägirafiktid skulle medföra svåra bedömanden, och en uppmjukning av den nuvarande regeln skulle kunna få svåröverskådliga konsekvenser. Andra vägar måste i stället prövas, t. ex. en ändring av signalsystemet.

Jag tror all alla är överens om all irafiksäkerhetsarbelel är oerhört viktigt. Man vägar säkert påslå att bakom kraven på ökad trafiksäkerhet slår såväl fordonsfabrikanlerna som fotgängarna och allmänheten i dess helhet. Med förenade krafter skall vi väl kunna nå förbättringar, även om vi kan notera alt våra skadefall i förhållande lill trafiken och bil-tätheten är färre än i andra länder.

Med detta ber jag, herr lalman, att fä yrka bifall till utskottels hemställan.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Trafiksäkerheten m. m.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Trafiksäkerheten m. m.

Herr HERNELIUS (m):

Herr lalman! Del har sagls mig all ulskotlels skrivning i dag är sådan all den i själva verket innebär ell bifall lill tankarna i den åberopade motionen om upphävande av den obligatoriska skyldigheten för gående all iaktta rött ljus och att denna utskottets skrivning i sin tur skulle vara anledningen till all någon eller några av utskottets ledamöter, som i fiol när samma fråga behandlades befann sig bland reservanterna, denna gång har följt ulskotlels majoritet. Del är möjligt alt det är så, och den uppfattningen vinner slöd dels i utskottets eget uttalande om att nuvarande förhållanden är otillfredsställande, dels av vad utskottets ärade ordförande här sade, nämligen alt alla är överens om all man inte kan acceptera det nuvarande läget.

Del är ett starkt uttalande, som jag hoppas beaktas i kommunika-tionsdepariementet i den fortsatta behandlingen. Men det är också elt naturligt uttalande. Del kan inte vara tillfredsställande när en person per dag ådöms straff för brott mot en bestämmelse, som i sin lur överträds av tiotusentals personer varie dag. Det är ingen rimlig ordning.

Då kan man fråga sig varför jag som motionär inte förordar elt bifall lill utskottets hemställan utan i stället förordar bifall till reservationen. Jag skall förklara del. Låt mig bara först rätta ett missförstånd i utskottets skrivning. Där framställs min åsikt så, att jag skulle vara anhängare lill åtalseftergift, och man sätter del i motsats till del i Norge praktiserade systemet. Detta är i själva verket inte riktigt. Jag pekade i min moiion förra årel på andra möjligheter, nämligen ett syslem som ligger nära det norska systemet att fotgängare får gå mot rött ljus vid övergångsställe när intet fordon höres eller synes. Det är en annan inställning. All della missförstånd uppstått är emellertid mitt eget fel; för att spara papper och tryck refererade jag i årets moiion inte min motion från i fiol ulan gjorde bara en allmän hänvisning lill denna.

Men nu till utskottet! Jag lycker att utskottets uttalande, som förefaller mig karakteriseras av alt det varit fiera författare som ansträngt sig all åstadkomma en kompromiss, saknar brist på viljeyttring. Man överlämnar ål Kungl. Maj:l all lösa frågan; man har själv ingen riklig åsikt. Det förefaller mig inte vara särskilt kraftfullt. Jag beklagar att ulskottel inte för egen del åstadkommil eti mera besiämi uiialande.

Vad jag däriämle särskill vänder mig mol i ulskollets uttalande är en Sats på s. 7, där man säger att det är angeläget att ålgärder vidias i syfte att åstadkomma en tillfredsställande övervakning av reglernas efterlevnad. Om det är fråga om efterlevnad av nuvarande regler är denna uppgift hopplös. Del finns inga möjligheter alt ha en polisövervakning som för lill näpst alla de tiotusentals personer som dagligen och stundligen går mol rölt ljus när intet fordon höres eller synes. En sådan uppgift för polisen är inte bara omöjlig all lösa; den är också hell meningslös. Vi har faktiskt inte så goll om polisiära resurser, även om vi har gott om brottslighet, att vi kan sälta in polisens krafter i så stor utsträckning pä att reagera mol dessa händelser. Det vore missbruk av polisen.

Sedan vill jag instämma med den föregående talaren, herr Håkansson i Rönneberga, i att vi alla är besjälade av intresse för trafiksäkerheten. Del behöver vi inte diskutera i del här sammanhanget. Vi har bara litet olika åsikter om vad som främjar trafiksäkerheten. Några menar all det är riskabelt för trafiksäkerheten om man gör den minsta uppluckring av den nuvarande bestämmelsen med ovillkorligt förbud all gä mot rött ljus. Nu senast åberopades dödsolyckor häromdagen som ett slöd för denna åsikt. Jag tror all man måste analysera och få vela mera om dessa dödsolyckor än.vad som framgått i pressen innan man åberopar dem. Vi vet ju inte om dessa personer rent av blivit överkörda när de gått mol grönt ljus - del har inte framgått i pressen. Vi måste bättre känna lill händelserna innan vi kan dra några slulsalser.

Men jag respekterar uppfallningen all del är vikligl all man håller på elt ovillkorligt förbud mot att gå mol rölt ljus och all trafiksäkerheten skulle skadas av en ändring av denna beslämmelse. Å andra sidan måste vi som har en annan åsikt ha rätt att bli resjjekterade för vår uppfattning, nämligen all man skadar trafiksäkerheten om man upprätthåller en bestämmelse som saknar stöd i det allmänna rällsmedvelandel. Om liolusenlals människor dag ut och dag in opåtalt går mot rött ljus - varför då inte köra mol roll ljus, kanske några frågar. Därmed skadar man Irafiksäkerhelen. Del är då man får en uppluckring av respeklen för be-slämmelserna i trafiken, och detta tycker vi är mycket oroväckande och myckel allvarligt. Därför menar vi all det vore bättre att ändra på förordningen, som inom parentes sagt aldrig begärts av riksdagen utan tillkom som ett led i ansträngningarna all ordna smidig övergäng frän vän-sler- lill högertrafik.

Helt ovidkommande är del väl inte att bestämmelsen sådan den nu finns är skadlig för den allmänna trevnaden i samhället. Vi har väl alla varit med om all slå i en folksamling, där några går mol det röda ljuset när inget fordon höres eller synes på galan. Andra blir irrilerade över all några går, medan de själva iakttar lagen och stannar. Det har rent av uppslån förargelse och irritation som blivit offentlig. Del är heller inte riktigt trevligt all man skapar sådana irritationsmoment i den dagliga samvaron människor emellan.

Herr lalman! Jag tillåter mig att yrka bifall till reservaiionen 2. När jag gör det utgår jag från att jag får stöd av flertalet av de 108 ledamöter - i den mån de är kvar i riksdagen - som i fiol röstade för en i stort sett likalydande moiion. Jag utgår också från all jag får stöd - jag beklagar att kammaren inte är mer besatt just nu - av alla de kammarens ledamöter som inte en gång, för det har alla gjort som rört sig på gator och torg, ulan fiera gånger har gäll mol rölt ljus. Om alla de kammarledamöter som i närheten av Sergels torg - mina iakttagelser morgnar och kvällar tyder härpå - har gått mot rött ljus skulle rösla för denna reservation, vore majoriteten tryggad.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Trafiksäkerheten m. m.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Trafiksäkerheten m. m.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag hoppas alt jag för utskottets hemställan får slöd av alla som menar all den nuvarande ordningen inte är acceptabel och att vi måste få en ändring till stånd.

Herr Hernelius var inte imponerad över ulskotlels sätt all dra slulsatser. Han ansåg alt vi inte hade gjort någon ordentlig viljeyttring. Men utskottet framhåller att "reglerna för signalsystem och bestämmelserna i övrigt för övergångsställe för fotgängare bör bli föremål för översyn inom Kungl, Maj:ts kansli". När vi också säger all del är "angeläget att ålgärder vidias i syfte alt åstadkomma en tillfredsställande övervakning av reglernas efterlevnad", avser vi de nya regler som kan bli en följd av denna översyn.

Herr Hernelius framhåller att han kanske har blivit missförstådd i utskottet när del gäller yrkandet i hans motion. Jag har redan påpekat hur allvarligt vi har tagit på herr Hernelius' moiion och vilken ingående behandling den har fått. Men utskoiiet måste hålla sig till yrkandet i motionen, nämligen att "straffbestämmelsen i 164 i) p. 7 vägtrafikkungörelsen ändras så att gående som går mol rött ljus icke ovillkorligen skall straffas". Utskottet anför i sitt betänkande: "Den av motionären förordade älgärden skulle innebära alt förbudet skall vara kvar men att påföljd under vissa omständigheter inte skall inträda."

Förbudet står i 136 S. Denna paragraf har herr Hernelius inie yrkat någon ändring av utan endast av paragrafen om slrafföeslämmelsen. Därför menar jag nog att vi har tolkat herr Hernelius' hemställan rätt. Men jag håller med om att det i förra årets moiion fanns en hänvisning till de regler som för närvarande gäller i Norge. 1 Norge har man dock intagit den ändring som herr Hernelius begärde i förra årets moiion i den paragraf som gäller förbudet och inte i den paragraf som gäller påföljder. Utskottet har också i sill belänkande nämnt Norge såsom ett exempel, som man bör la hänsyn till vid den översyn som nu skall äga rum inom Kungl. Maj:ls kansli.

Hen HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Det är fråga om tolkningen av begreppet "ovillkorligen" i min kläm. Herr Sven Gustafson i Göteborg gör den formella tolkningen. Jag har gjort den materiella, au om fordon inte hörs eller syns skall straffansvar inte inträda. Det är skillnaden mellan våra ståndpunkter, och därav följer min slutsats att milt yrkande har blivit missuppfattat.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Herr lalman! Anledningen lill att herr Hernelius' intentioner inte har kunnat fullföljas när det gäller ulskotlels formella behandling är att herr Hernelius har yrkat ändring av en paragraf som endast avser påföljden och inte av den paragraf som avser själva förbudet. Jag lycker dock all vi inie har någon anledning att resonera om della ytterligare, eftersom vi har en gemensam strävan, nämligen all åstadkomma bällre förhål-

Hen LINDAHL i Lidingö (s):

Herr lalman! Den viktiga trafiksäkerheten är varje år föremål för slor och glädjande uppmärksamhet från riksdagens sida. I år har vi i trafikutskottet haft all behandla 14 motioner som tagit upp de olika nu aktuella trafiksäkerhelsfrågorna. Antalet motionerar kanske något mindre än tidigare, del har nog herr Håkansson i Rönneberga rätt i, men jag tolkar ändå detta som elt bevis för det stora intresse som finns i riksdagen för dessa frågor.

Det finns också tecken som lyder på ell ökat intresse från allmänhetens sida för del vikliga irafiksäkerhetsarbelel. Trafiksäkerhelsverkel bedriver trots, kan man säga, knappa resurser ett omfattande utrednings- och informationsarbete, och rikspolisstyrelsen. Nationalkommittén för trafiksäkerhetens främjande och försäkringsbolagen har gjort och gör betydande insatser. Enligt min mening är trafiksäkerhetsarbetet på väg att bli en stor folkrörelse som engagerar många människor. Alla dessa i och för sig glädjande aktiviteter måste emellertid samordnas, och jag vill gärna framhålla att denna samordning tycks gå allt bättre. Det är vikligl all del fortsatta trafiksäkerhelsarbetet planläggs och administreras på ett sådant sätt all vi når bästa möjliga resultat. Dessa frågor är för övrigt föremål för uiredning.

Vi har i trafikuiskoltet den här hösten ägnat dessa frågor en mycket seriös behandling. Vi har konstaterat all många av motionerna är gamla bekanta som nyligen varit föremål för riksdagsbehandling. Jag kan förslå otåligheten, men ett faktum är att praktiskt taget alla irafiksäkerhelsfrågor är under uiredning. Nordiska trafiksäkerheisrådel åberopas pä flera ställen i värt belänkande, vilket bottnar i vårt stora intresse för en gemensam nordisk lagstiftning på detta område.

När vi i mitten av november 1974 diskuterar traflksäkerheten flnns det anledning au erinra om den stora och betydelsefulla trafiksäkerhets-reform som träder i kraft inom kort. Det jag har i tankarna är bilbälteslagen, som ju träder i kraft den I januari 1975. Det är en lag som kan rädda många liv. Man vet att bilbältet räddar liv och att många skadade skulle klarat sig lindrigare undan eller helt undgått skador om de använt bilbälte vid olyckslilllallel. Om alla använde bilbälle, skulle hundratals liv kunna räddas och tusentals människor undgå att skadas på ett enda år.

Vi har tidigare diskuterat den frågan här i riksdagen, och jag vet att en del riksdagsmän har fäst särdeles stor vikt vid den informationsuppgift som här föreslär. Jag vill livligt instämma i den uppfattningen. Framför allt kanske på arbetsplatser, i organisationer och föreningar men också via massmedia naturligtvis måste en rätt upplagd informationskampanj nu sättas in. Det här är en fråga som har intresserat oss i riksdagen, och vi har anledning all följa denna informationsverksamhet med den allra största uppmärksamhet. Enligt min mening har tidigare på frivillig

Onsdagen den 20 november 1974

Traflksäkerheten m. m.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Traflksäkerheten m. m.

väg genomförda kampanjer bäddat hos allmänheten för ett gott mottagande av denna stora och viktiga reform.

En annan viktig åtgärd som på sikt kan rädda liv är trafiksäkerhets-verkets kraftfulla kampanj för Ökad Irafiknykterhet. Denna aktivitet skall enligt de planer vi har fått la del av i utskottet bedrivas under hela år 1975. Den här aklivilelsplanen, som vi noga studerat, verkar väl genomtänkt och i sina detaljer mycket tilltalande.

Herr talman! Jag har känslan all vi under 1975 har att räkna med en rad kraftfulla insatser på trafiksäkerhetens viktiga område. Stora och utåtriktade aktiviteter kommer att sätta sin prägel på 1975. Bitbälleslagen, 1975 som trafiknykterhetens år - för att nämna ett par exempel.

Flera av de utredningar som utskottet i sill betänkande pekat på kommer all slutföra sill arbete under näsla är. Möjligheterna lill skärpt övervakning av trafiken genom det beslut riksdagen inom kort kommer all falla om alkolesl vid rutinkontroller aren annan viktig bil i della pussel. Och på del nordiska planet sker en fortsatt samordning och effekti visering av trafiksäkerhelsarbelel.

Med dessa erinringar ber jag, herr talman, att på alla punkter få yrka bifall till utskottets hemställan.

Hen WINBERG (m):

Herr lalman! Jag vill säga några ord om motionen 1093. Del är en moiion som uppenbarligen inte har vunnit gehör hos utskottet, och jag tänker inte ställa någol yrkande. Motionen behandlar frågan om kör-korisplikiigl fordon generellt skall få förvärvas av den som inte har uppnått körkortsåldern och alltså inte är berättigad alt framföra sitt fordon eller om den rätten eventuellt bör inskränkas i någon del. I motionen anförs all sistnämnda alternativ bör övervägas.

Olovlig körning är elt av brotten i trafikbroltslagen som ganska ofta blir föremål för handläggning hos polis, åklagare och domstolar. Olovlig körning är del ju när någon framför körkortspliktigt fordon, t. ex. bil eller motorcykel, ulan att ha körkort. Åtskilliga av dessa fall gäller ungdomar som inte har körkort av del skälet au de inte har uppnått den ålder som är föreskriven för att de skall få ta körkort. En del av dem kommer tillbaka fiera gånger innan de har fyllt 18 år, som ju är körkortsåldern för bil. .

Men del är inget hinder för dem att t. ex. köpa fordonet, med de frestelser lill lagöverträdelser som del naturligtvis måste innebära all äga en bil men inte fä köra den. En hel del av dem som lagfors för olovlig körning visar sig också ha kört sin egen bil.

Jag är, herr talman, av den meningen all vi i vårt samhälle inie skall använda en rad lagstiflningsålgärder och förbud i onödan, men den fråga som vi som skrivii under den här motionen har ställt oss är oin del förhållandet au alltför unga personer kör bil är så farligt både för deras eget och för andras liv och hälsa au man lagstiftningsvägen borde vidta ytterligare ålgärder som minskade dessa faror. Jag tror alt åtskilliga med-

borgare här i landet mol bakgrunden av inträffade olyckor spontant ställer sig frågan varför den som är för ung för all tillålas köra bil ulan vidare och utan något som helsl hinder skall tillåtas köpa bilen.

Åtskilliga olyckor har hänt med för unga förare som visat sig ha köpt och kört sitt eget fordon. En av anledningarna till motionen aren olycka i Medelpad sommaren 1973 då en pojke i 15-årsäldern just hade köpt en bil, sätter sig i den och på väg hem kör på och dödar en cyklande person.

Elt principiellt förbud av det slag som ifrågasatts i motionen kan inte hell förhindra olyckor av delta slag, men det kanske kan förhindra några av dem. Trafiken är så pass farlig numera att på del här området varie åtgärd bör övervägas som kan minska riskerna och öka säkerheten.

Utskottets korta skrivning kan möjligen ge vid handen att ulskottel i princip instämmer i motionens syfte, men vad som i övrigt kan utläsas av skrivningen är inte övertygande. Del kan därför, herr lalman, inte uteslutas att tanken i motionen åter kommer alt aktualiseras i någon form.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Traflksäkerheten m. m.

Fru THUNVALL (s):

Herr lalman! 1 det knippe av motioner som trafikutskottet avstyrkt i del här betänkandel finns också en moiion, nr 1448, som väckls av mig. Jag vill bara säga några ord om den.

Någon av de sisia dagarna under den allmänna molionsliden sam-maniräffadejag med yrkesförare, som represenlerade olika fackföreningar och grupper av denna yrkeskår. Som ansvarskännande yrkesförare var de djupl oroade av den utformning och tillämpning som elt par paragrafer hade fått i den nya körkorlskungörelsen. Jag blev övertygad av deras argument och av den oro de kände, och del är anledningen lill min moiion. De här paragraferna ger nämligen rätt för en förare med körkort för enbart personbil att också efter den nya körkorlskungörelsens ikraftträdande fä köra tunga lastfordon ulan släpfordon eller med lätt släpfordon - alltså ulan utbildning för all föra tyngre fordon. Detta står i övergångsbestämmelserna, men i fråga om lidpunkten när dessa övergångsbestämmelser kan slopas får vi vela all bestämmelserna i sin helhet kan träda i kraft först mot slutet av 1970-lalet. Det står i ulskotlels betänkande.

Jag lycker att det är nästan cyniskt av utskottet all avstyrka min framställning om en skärpning på så sätt att tillämpningen av körkortskungörelsens bestämrrielser redan från början skall gälla också de här åberopade paragraferna. Ulskottel gör della med bl. a. den motiveringen att man får ta hänsyn lill dem som är beroende av den behörighet som innehavet av ett äldre körkort ger. Ulskottel åberopar också, herr lalman, och det är väl huvudmotivet för utskottets hemställan om avslag, all det ännu inte finns tillräckliga utbildningsresurser. Det är del jag anser cyniskl: Utskottet vill alltså medvetet tillåta risker från irafiksäkerhetssynpunkl därför att lillräckligl många inie hinner utbildas fort nog. Man skulle

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Traflksäkerheten m. m.

kunna länka sig en eventuell dispensgivning för vissa innehavare av körkort av äldre typ, även om de enligt min uppfattning också borde ha irafikkorl. I stället accepteras den risk som det innebär all de här övergångsbestämmelserna skall kunna gälla hela 1970-lalel,

Det exempel som jag har åberopat i min motion, alt "bilförare som vanligtvis endast kör personbil alltjämt kan åtaga sig uppdrag all föra ell tungt fordon utan släp med last av i, ex. miljöfariigt gods. Han kan t. ex. åla sig sådant uppdrag som s. k. extraknäck vid sidan av sill ordinarie arbete". - Del här var vad man sade mig. Och det var inte det enda fall man åberopade, men det är den här typen av missbruk som jag i första hand skulle vilja förhindra.

Olyckor pä våra vägar med t. ex. miljöfarligt gods har inträffat alltför ofta. Skulle det kunna påvisas att en förare varit ovan vid sitt tunga fordon har, som jag ser det, bl. a. trafikuiskoiiel - som har medverkat till nuvarande tillämpning av övergångsbestämmelserna - tagit på sig elt ston ansvar.

Jag har inget yrkande i dag mol ett enigt utskott, men jag hoppas alt den här frågan med förtur blir föremål för behandling och beslut av berörda myndigheter.

Herr talman! Jag lyssnar alltid med intresse - om jag också får säga några ord om det - lill vad herr Hernelius säger, även om mina uppfattningar inte alltid överensstämmer med hans. Jag har för min del funnit bestämmelsen om förbud för fotgängare alt gå mol rött ljus vara ganska bra. Ulskollet har i det sammanhanget nämnt Norge som elt exempel - och det har också i debatten åberopats i anslutning till herr Hernelius' inlägg - pä en friare lagstiftning. Det framgår emellertid av Ulskollets betänkande att man i Norge överväger alt införa elt absolut förbud, eftersom gränsdragningsproblem uppstått.

Utskottet framför i sitt belänkande en annan mening som jag fäster stor vikt vid, nämligen följande: "En annan möjlighet är all ändra signalsystemet så all gänglrafikanterna uppfattar stoppsignalen som meningsfull." Jag tycker verkligen att vi skall försöka fä en sådan lösning på della problem. Jag är nämligen hell övertygad om all del i dagens trafik måste finnas en möjlighet att tillfälligt stoppa gånglrafikanter som ämnar korsa en gata. Jag har ingenting all invända mol ulskollets skrivning alt vad utskottet anfört om en översyn av bestämmelserna för över-gängsställe ges Kungl. Maj:l till känna. Jag hoppas att man skall kunna komma fram till en lösning på detta problem.

Herr talman! Det finns många viktiga frågor i belänkandet som jag gärna skulle ha velat kommentera ur irafiksäkerhetssynpunkl, men jag vill inte ytterligare förlänga debatten utan kan nöja mig med all instämma i mycket av del som herr Lindahl i Lidingö sade när det gäller kommande aktiviteter och kampanjer. Han lalade bl. a. om den lag om bilbälten som skall införas. Jag har myckel färska och drastiska exempel på vad bilbälten kan betyda - fall där man av bilens utseende efter olyckan all döma inte kunnat föreställa sig att det fanns någon överlevande men

där man finner att föraren och hans passagerare hänger upp och ner Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Trafiksäkerheten m. m.

i sina bilbälten och kommit undan olyckan endast med en chock och utan skador. Delta säger mycket om nödvändigheten av bilbälleslagens ikraftträdande.

Jag vill i övrigt hell instämma i vad utskottet säger och har, som jag framhållit, inget yrkande. Jag vill dock all de anförda synpunkterna skall beaktas mycket noga.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! Får jag till herr Winberg säga alt utskottets myckel enkla motivering för yrkandet om avslag på hans motion är följande: att köra motorfordon utan att ha körkort är ell lagbrott. Den som är beredd all begå delta lagbrott är nog också beredd all vidta åtgärder för alt kringgå elt förbud för att köpa ett motorfordon. Vi tror all ell bifall lill yrkandet skulle medföra en hel del administrativt besvär utan att man när den effekt som herr Winberg åsyftar.

När del gäller fru Thunvalls moiion är del klart all det hade varit tillfredsställande om man hade kunnat genomföra hela körkorisreformen i elt sammanhang, men det var av praktiska skäl inte möjligt. Vi har inhämtat att man inte har resurser för alt avkorta övergångstiden. Vi tycker att beslämmelser pä papperet som inte kan efterlevas i verkligheten inte har särskilt stort värde.

Beträffande del som fru Thunvall sade om fotgängarna och signalljusen vill jag framhålla alt man i Norge på departementsnivå är i färd med att utarbeta förslag lill ovillkorligt förbud all gå mot rött ljus men att man inte vet om detta kommer all godtas. Det finns i Norge liksom i Sverige myckel delade uppfattningar på denna punkt.

Man får vidare hoppas all del skall visa sig vara möjligt all ändra signalsystemet sä all stoppsignalen uppfattas som meningsfull. Från ui-skollshåll undersiröks redan 1966 vikten av att signalsystemen skulle göras mera folgängarvänliga, och det har gått en hel del år sedan dess.

Den förhoppning som i varie fall utskottet nu har är all man, när man inför elt nytt signalsystem - vilkel man ändå är på väg att göra - skall finna möjlighet att lösa den här frågan.

Hen WINBERG (m):

Herr talman! I trafikutskottels motivering anförs det att konsekvenserna blir svåra att överblicka om man inför en sådan bestämmelse som den vi har ifrågasatt i motionen. Men del finns ju anledning all göra en utredning just för att la reda på konsekvenserna. Det är väl ofta så, när riksdagen fattar beslut, all olika faktorer pekar ål olika håll, och inte sällan måste vi ha en huvudregel och sedan göra undanlag från den. Del är därför all inte allt entydigt pekar åt ett häll som vi menar all en uiredning vore inlressanl.

Nu säger ordföranden i trafikutskottet alt det egentliga skälet för utskottets ställningstagande är alt den som är beredd att begå ett lagbroii

Fru THUNVALL (s):

Herr lalman! Herr Sven Guslafson i Göteborg sade all man inte hade resurser att genomföra hela körkorisreformen i ett sammanhang, och jag är medveten om det. Men för mig är möjligheten att rädda människoliv mer värd än hänsynen till ekonomiska resurser. Det är i alla fall den värdefullaste resurs vi har, att människorna kan vara kvar i produktionen.

Den nya körkortsbestämmelsen betyder ju att vi skall ha nya körkort och alt vi skall lämna in uppgifter i del sammanhanget. Dä kunde man möjligen ha låtit sådana personer som för små, lätta bussar eller transportfordon i sin yrkesutövning få dispens under övergångstiden - även om jag har klart för mig att inte heller de borde ha bara ett vanligt personbilskörkort. På det sättet kunde man ändå ha sluppit skakande upplevelser av det slag som jag fick, när del berättades för mig att en person som i vanliga fall kör personbil kan fä framföra tungt fordon Ulan släp eller med lätt släp ulan att ha utbildning för någonting sådant. Det lycker jag verkar mycket skrämmande.

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! Jag vill tacka trafikutskottets ärade ordförande för att han kompletterade ulskotlels uppgifter om situationen i Norge. Därtill vill jag livligt instämma med honom på en punkt, nämligen att bestämmelser som bara finns pä papperet och inte efterlevs inte är särskill tilltalande eller eftersträvansvärda. Jag tolkar det uttalandet som ell bevis för att vi kommit varandra ännu närmare under debatten.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! Just det förhållandel att jag har den uppfattning som jag har redovisat gjorde alt jag yrkade bifall till utskottels hemställan om en översyn av de nuvarande signalsystemen och bestämmelserna.

Sedan ett par ord till fru Thunvall! Om fru Thunvall hade varit över-lygad om au elt bifall till trafikutskottets hemställan skulle ha inneburit att människoliv hade offrats i onödan, dä hade hon med säkerhet yrkat bifall lill sin moiion. Vi i utskottet är nog lika angelägna om att rädda liv, men vad vi inte kan förorda är ålgärder som skulle stå på papperet men inte kunna genomföras i verkligheten.

Överläggningen var härmed slutad.

Den som vill au kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i belänkandet nr 22 punkten 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr I av herr Clarkson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Clarkson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 272

Nej - 53

Avstår - I

Punkterna 4-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Clarkson och Komstedt, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Clarkson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller irafikuiskollels hemställan i betänkandet nr 22 punkten 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 2 av herrar Clarkson och Komstedt.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Punkterna 9-13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 7 Föredrogs trafikulskollels betänkande nr 23 i anledning av motion

Företagsetablering om elektrifiering av järnvägslinjen Borlänge-Mora.

inom charterflyget,

m. m. Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Företagsetablering inom charterflyget, m. m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 24 i anledning av motioner rörande dels företagsetablering inom charterflyget, dels den inierkoniinentala charlerlrafiken.

Hen DANELL (m):

Herr lalman! Viklen av alt vi har charlerlrafiken och därmed en chans för så många människor som möjligt att komma lill fiärran resmål på sin semester är någonting som utskottet och jag som motionär är helt eniga om, så del finns ingen anledning alt utveckla den saken. Jag lycker också att jag i och för sig som motionär fått mina synpunkter positivt behandlade av ulskollet, Trols detta finns del behov av all göra konkretiseringar och ställa ell antal frågor.

Jag utgår från den situation vi har när del gäller chartertrafiken, där reglerna ger möjlighet all trafikera Medelhavet, Kanarieöarna, Ceylon och i viss män Väslafrika, Trots della är det ett stort behov av nya resmål hos researrangörer, charterfiygbolag och konsumenter-ell behov som aktualiserats på många olika sätt. Man har nämnt mål som Östafrika, Thailand och Västindien,

Del är med utgångspunkt i della som jag i min moiion begärt att del skall tillsättas en pariamentarisk uiredning för alt undersöka möjligheterna att förändra charlerreglerna så alt resmålen skall kunna bli fiera -detta nalurliglvis med hänsynslagande lill SAS:s verksamhet. Alt jag anser att del bör vara en parlamentarisk uiredning beror hell enkelt på all vi inom luftfartsområdel egentligen bara haft ämbetsmannakom-milléer genom åren, inte minsl när del gällt de frågor som jag nu närmast aktualiserat. Jag menar att ämbelsmannakommilléerna lill sin natur är minsl förutsättningslösa av alla utredningar i sitt arbete, och därför bör vi nu få en parlamentarisk utredning till sländ.

Ulskottel i sin tur säger i betänkandet framför allt två saker. Först och främst hänvisar man lill alt del under innevarande år meddelats au kommunikationsministrarna i Sverige, Danmark och Norge kommit fram till all man skall förändra charlerreglerna i, enligt min syn, rätt riktning. Man har öppnat resmål som Mexico, Cuba, Jamaica, Azorerna, Zambia och Madagaskar. Ulskottel menar alt della innebär pålagliga förbättringar för alla i den här branschen inblandade.

Om del kan man säga att de fiesta av dessa resmål är hell ointressanta för dem som arrangerar resorna och helt ointressanta för konsumenterna. Del enda intressanta resmålet är egentligen Mexico. Och den stora tveksamhet som finns mot dessa nya resmål visar sig ju genom au del än sä länge inie arrangeras en enda charterresa lill någon av platserna, även om Mexico och i viss mån Cuba har föranlett en del åtgärder från inblandade förelag.

Jag menar att man i della sammanhang bör ta en rad hänsyn förutom dem som jag tidigare nämnt. 1 min motion harjag anfört att bl. a. Östafrika bör vara ell nytt lämpligt mål för resor. Då skall vi också veta att myndigheterna i Östafrika, dvs. i Tanzania och Kenya, har gjort en rad uppvaktningar i Sverige och hemställt all svenska charlerbolag skall få tillstånd alt flyga resenärer till dessa länder. Av någon underlig anledning har dock inte kommunikationsministrarna i Skandinavien velat meddela sådani tillstånd. Jag förmodar all man då har tänkt pä att SAS har två turer i veckan till Nairobi och all det anses vara skäl nog för att utestänga resenärerna/konsumenterna från au flyga lill nämnda länder. Del lycker jag dock verkligen inte är skäl nog!

Vidare säger utskottet att man skall ta hänsyn lill linjeflyget, och det vill jag med all styrka instämma i. Där är vi hell överens. Men i det sammanhanget bör man komma ihåg att det är högst osäkert huruvida den reguljära flygtrafiken skadas av charlerlrafiken. Del finns ingenting som säger att det förhåller sig så. Tvärtom har man i en ganska aktuell irländsk utredning, där man gått igenom alla flyglinjer i Europa under en tioårsperiod, kunnat konstalera att utbyggandet av charterfiygel bara har inverkat positivt på linjelrafiken. Några argument mol de resultal som den utredningen har kommit fram lill harjag för min del inte för-märki.

Det är också ganska märkligt all se hur det går till i dag, nämligen all man som undantag plockar ul ett och annat resmål för charlerfiyg-verksamhelen, i stället för all en gäng för alla slå fasi vilka områden som charterfiygel inte har räil alt trafikera. Då skulle man få en betydligt lättare hantering av frågorna, jämfört med all man som nu lar resmål för resmål. Detta skapar mycket krångel och irritation och fiänar på intet sätt konsumenterna vare sig i den reguljära trafiken eller i chartertrafiken.

Visst är det positivt med de odiskutabla, om också små, förbättringar
som har genomförts i charterreglerna, och det är bra all utskottet har
utgått från dessa nya regler när frågan diskuterats. Men pä s. 3 i ulskotlels
belänkande slår del i iredje stycket följande: "Utskottet finner det emel
lertid vara angeläget att i än större utsträckning få till stånd pris
billiga fiygresor och utvidgningar av charlerreglerna. Då utskottet för
utsätter alt så sker - vid den kontinuerliga uppföljning av reglerna på
detta område som förutsatts saml vid prövningen av inkommande an
sökningar om fiygreseiillsiånd - synes någon särskild ålgärd från riks
dagens sida i anledning av motionen i vart fall f n. ej påkallad." Av
della framgår uppenbarligen att utskottet vet någonling som inte så

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Företagsetablering inom charterflyget, m. m.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Företagsetablering inom charterflyget, m. m.

många andra, vet, att del skulle vara någon översyn pä gång och att del finns anledning tro all man skall utveckla de nyss beslutade charlerreglerna i en mera liberal riktning.

Min direkta fråga till utskottet är: Innebär del som slår i Iredje stycket på s. 3 i ulskollets betänkande all utskottet pä ganska kort sikt önskar få till stånd fler resmål rör chartertrafiken? Och tror utskottet att detta är möjligt?

Kommunikationsminister Bengt Noriing sade den 28 juni i år på en presskonferens med anledning av offentliggörandet av de nya reglerna så här: "Möjligheterna att fiyga internalionelll är inie begränsade lill de länder som föreslås i ulredningen." Della är ett ganska märkligt uttalande, eftersom del har tagit fiera år all komma fram till beslut om de nya resmålen. Nu låter del helt plötsligt i tidningsreferat som om del inte skulle vara några bekymmer med alt fä fiyga lill nya resmål.

Min nästa fråga är därför: Kommer Östafrika att accepleras som resmål av myndigheterna, när en ansökan härom kommer in?

Sammanfattningsvis kan man säga all om det inte finns några andra skäl för en parlamentarisk utredning på detta område så är den stora osäkerheten om reglerna och användandet av reglerna skäl nog.

Herr lalman! Några ord vidare om utskottets behandling av motionen 316, som på många sätt tangerar de frågor jag behandlar i min motion. Inte minst med tanke på alt min moiion i praktiken skulle kunna bli restriktivt behandlad bör man fråga sig om del över huvud laget finns möjlighet att tillstyrka motionen 316 eller all behandla den så positivt som ulskollet gjort. I denna motion föresläs bildandel av ett nytt charterbolag. Utskottet avfärdar hell frankt SAS:s remissvar, som på ett ganska klart sätt visar att del finns en överkapacitet i charierbranschen. Och man gör del hell ulan molivering. Även om ulskoilels ulgångs-punkier är sympaiiska, nämligen all del är bra med konkurrens och all det i och för sig är bra med flera flygbolag i denna bransch, måste man väl ändå ha elt vissl ansvar för de enorma investeringar som redan gjorts i flygplansflolior i Skandinavien. Eftersom utskoliei uppenbarligen ifrågasätter SAS:s uppgift att del skulle råda överkapacitet vill jag bara nämna följande.

För del första var vi åren 1969-1973 vana vid att antalet svenska char-lerresenärer ökade med 17 procent om årel. Förra årel ökade antalet med 5 procent, och detsamma visar prognosen för de kommande åren. Del betyder ett hell annat klimat för dem som arbetar i den här branschen.

För det andra säger statistiken att en och en halv miljon skandinaver årligen reser utomlands med charter. Men det finns två miljoner plalser. Del betyder alltså en miljon i överkapacitet tur och retur. Det är relativt sett en myckel stor överkapacitet.

För del iredje och sista bör man också komma ihåg all charterbolagen i Skandinavien i dag försöker hyra ul sina maskiner långt utanför vår egen världsdel för all få en chans alt nyttja den överkapacitet som nu bara slår på våra fiygplatser.

Det är, menar jag, hell omöjligt all investera i fiera maskiner i char-terfiygbranschen. Detta kommer all skada alla parter - resenärer lika väl som de som arbetar i branschen. Trols detta är ulskottel alltså vänligt inställt till tanken på ett nytt bolag.

Av senasle numrel av Travel Trade Gazelte, Europaeditionen, framgår del att Briiish Caledonian, Air Inter, Iberia, Olympic Airways, Alitalia, KLM, Sabena, Flugleidir knäar just nu och får vidla exceplionella ålgärder för att kunna överleva. Del danska flygbolaget Maersk Air har enligt uppgifter gått med 45 miljoner i förlust de senaste åren efter att ha försöki iränga in på chartermarknaden.

Vidare vet vi alt 13 skandinaviska charterfiygbolag gått i likvidation under de senasle lio åren.

Dessutom skulle ingen researrangör av nämnvärd sloriek använda sig av ett nystartat svenskt bolag - det visar också SAS:s remissyttrande. Det finns nämligen myckel siarka band mellan befinlliga researrangörer och de fiygbolag de anlilar.

Lål mig med anledning av denna fråga säga ytlerligare en sak. I dessa resonemang har man framfört just tanken på ell svenskl charlerbolag. Del gör också utskoliei i sin skrivning. Del är en ganska märklig syn-punkl, lycker jag. Del finns ett sådant redan i dag, Scanair, som lill tre sjundedelar ägs av svenska intressen, har huvudkontoret i Stockholm och har en helsvensk ledning. Det lycker jag i så fall borgar för att svenska intressen finns med i den här branschen. I luftfarlssammanhang talar vi dessutom inte om Sverige enbart, ulan vi talar om skandinavisk luftfart, och det bör gälla även charterbranschen. Att charlerlrafik sedan söker sig från Sverige är en annan sak. För den intresserade kan jag nämna att det så här års kostar drygt 60 kronor mer för varie resenär att fiyga från Slurup i stället för från Kastrup. Del kan vara ganska avgörande för fiygbolagen när de nu skall välja turer för kommande år.

Mot bakgrund av delta och utskottels skrivning på s. 5, de två sista styckena före hemställan, vill jag till slut bara ställa ytterligare en fråga. Av de båda styckena framgår all man avvaktar resultatet av förhandlingarna kring charterförelaget Transairoch att utskottet möjligtvis skulle kunna tänka sig några aktiviteter, om dessa förhandlingar inte skulle gå som man tror, nämligen så att det skulle bli ell nytt charlerbolag. Min fråga är alltså kort och gott: Anser utskottet all man då bör ta ett nytt initiativ för att skapa ell svenskt charlerflygbolag?

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Företagsetablering inom charterflyget, m. m.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Företagsetablering inom charterflyget, m. m.

debatt om charlerlrafiken.

Jag skall inie gä närmare in på vad herr Danell har anfört, även om del kanske funnes en del synpunkter alt lägga i anslutning lill del -men del förutsätter jag all ulskollets ordförande kommer att gå närmare in på.

Under senare år har debatten beträffande prispolitiken för charterresor respektive normal linjetrafik blivit allt intensivare. Många hävdar all priserna i linjetrafik är alltför höga, eftersom charterfiygel redovisar utomordentligt låga reskoslnader för själva flygresan. Andra hävdar au priserna för linjeflygel blir höga just därför all charterflyget i många fall på ell icke avsett sätt har ryckt undan underlaget för reguljärt linjefiyg. Företrädare för charterflyget hävdar däremot alt ell kraftigt charterflyg på sikt leder lill elt underlag för nya reguljära linjelrafikförbindelser.

De utredningar som hittills gjorts för alt försöka klarlägga gällande prisrelalioner för resor med linjefiyg respektive charterfiyg har knappast givit en opartisk bild av konkurrenssituationen för närvarande. Tvärtom har de mestadels måst uppfattas såsom rena partsinlagor från respektive intressenters sida. Under alla förhållanden torde det vara uppenbart att om man skall kunna nä mera påtagliga sänkningar av priserna på lin-jefiyget, förutsätter della all kabinfaklorn kan höjas från nuvarande ca 50 procent upp till förslagsvis 75 procent. Det finns naturiigtvis olika sätt all klara deiia, men det torde behövas en mera ingående analys av resenärernas önskemål för all man med säkerhet skall veta vilka åtgärder som är mest effektiva för att åstadkomma en markant höjning av kabinfaktorn på linjefiygel.

Med den energibrisl som vi sannolik! får leva med framöver är del också uppenbart att man pä allt säll måste söka höja denna faktor för att därigenom på ett bättre säll än för närvarande uinyuja såväl flygplan och fiygmateriel som bränsle. Del medför också förbättrad transportekonomi, någol som i sin lur ökar förutsättningarna för låga priser även inom linjeflygel.

Med hänvisning till della har vi funnit det angelägel att snarast möjligt få till stånd en opartisk undersökning av förhållandena för linje-, charter-och taxiflyg.

Luftfartsverket har inte yttrat sig över vår motion men verket har yttrat sig över ell par andra motioner som har haft i stort sett samma syfte. Jag vill gärna citera vad luftfartsverket säger på s. 4, fiärde stycket i ulskollets betänkande:

"Luflfarlsverkei förklarar sig slutligen dela motionärernas uppfattning all ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga skäl talar för alt olika former av svensk företagsamhet inom luftfarten bör få bättre existensmöjligheter. Verket fäster i anslutning härtill uppmärksamheten på att linjebolagens huvuduppgift beslår i all på affärsmässiga grunder upprätthålla och utveckla den reguljära trafiken i tillfredsställande omfattning. Det kan inte förväntas alt de i alla avseenden skall kunna tillgodose allmänhetens efterfrågan på prisbilliga resor till olika semestermål. Enligt verkets upp-

fattning kommer det av denna anledning all inom överskådlig lid finnas elt behov av särskilda charierförelag, vilkas verksamhet ulgör ett komplement lill linjebolagens verksamhet. Verket finner sammanfattningsvis alt frågan om förelagsetableringen inom charterflyget är av slor betydelse för utvecklingen av ett tillfredsställande svenskl luftiransportsystem och all behov föreligger all allsidigt utreda densamma. Verket tillstyrker därför motionen."

Del måste såvitt jag ser innebära att man också tillstyrker vår moiion.

Jag skulle också vilja citera vad utskottet skriver på s. 5, slutet av andra stycket: "Utskottet förutsätter med hänsyn bl. a. härtill all vid den prövning av lillsiåndsärenden och frågor rörande ulvidgning av charterregler m. m. som hos Kungl. Maj:t framdeles kan komma att aktualiseras de i del föregående nämnda synpunkterna vederbörligen beaktas." Såvitt jag kan förstå innebär del alt utskottet förutsätter all erforderliga utredningar kommer att initieras av regeringen. Därmed skulle vårt ui-redningskrav i motionen 45 bli tillgodosett i väsentlig del.

Herr talman! Med hänsyn härtill har jag inget särskilt yrkande.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Företagsetablering inom charterflyget, m. m.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Här finns inte något annat yrkande än bifall lill utskottets hemställan, men med hänsyn lill vad herr Danell sade vill jag anföra några synpunkter.

Herr Danell frågade hur man skall tolka vad utskottet har sagt på s. 3 beträffande en mera kontinuerlig prövning av charterverksamhelen, och jag vill hänvisa herr Danell lill den uiredning som den nordiska ämbelsmannakommittén gjorde. Jag förutsatte all herr Danell hade läst den, men tydligen har han inte läst den ända till slutet. Där står nämligen just att man förutsätter alt del skall ske en mera konlinuerlig prövning i fortsättningen. 1 anslutning lill delta säger ulskollet att man bör la hänsyn till de uppfattningar som utskottet har framfört. Del borde väl herr Danell som motionär vara tillfredsställd med.

Men sedan hade herr Danell en hel del synpunkter på en annan motion som gäller möjligheten alt etablera elt svenskt charierförelag. Till min utomordentliga förvåning använde herr Danell hela sin kraft på all visa att elt svenskt charierförelag vore onödigt - herr Danell förklarade vältaligt hur mycket fördelaktigare det är att resa från Kastrup än från Slurup osv. Inom ulskottel är vi övertygade om att del är angeläget all vi får till stånd ett svenskt flygcharlerförelag, och vi har med stor tillfredsställelse sett alt i samband med alt avtalet med Transair sades upp seriösa förhandlingar inleddes om alt inrätta elt svenskt charterförelag. När herr Danell säger att del inte finns någon researrangör som skulle kunna utnyttja ett sådani charterföretags tjänster har herr Danell inte observerat alt en av dem som är intresserade för förhandlingar ganska nyligen överlog en sådan rörelse.

Herr Danell säger vidare att överkapaciteten är slor, all det finns så många plan och att vi inte skall köpa en massa nya plan. Men här är

3 Riksdagens protokoll 19 74. Nr 125

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Företagsetablering inom charterflyget, m. m.

det i första hand fråga om att överta de plan som Transair äger. Om någon trots de svårigheter som finns i branschen är villig satsa på ell svenskl charierförelag och kan köpa några maskiner och överlä en del av de svenska piloier som har blivit arbetslösa på grund av svårigheter i danska charierförelag lycker jag all vi alla här i kammaren skulle understödja det och inte försöka motarbeta del.

Med delta yrkar jag, herr lalman, bifall lill utskottets hemställan.

Hen DANELL (m):

Herr talman! Min fråga angående utvidgningen av charterreglerna slällde jag med hänsyn till all det i utskolisbelänkandet bara slår att det skulle vara en fråga om charterreglerna. Min direkta fråga var om delta innebär att vi skulle kunna få fler resmål och framför allt om det var ulskollets uppfattning all en sådan utveckling vore eftersträvansvärd.

Min delfråga var huruvida utskottet, med hänsyn lill de bestämmelser och överenskommelser som finns, bedömt del som möjligt all lillgodose det myckel siarka önskemålet om resmål i Östafrika.

Jag har naturligtvis ingenting emot att Transairs flygplan överläs och blir grunden för elt nytt svenskt charlerbolag. Men jag konstaterade alt det - och delta framgår inte av ulskoilels malerial - vore till förfång för resenärer, researrangörer och flygbolag, inte minst de skandinaviska, om man vidtog åtgärder som innebar att vi fick fier fiygmaskiner i branschen. Jag vill påstå alt det fåtal maskiner som i dag finns under Transairs hägn inte kan utgöra grunden för ett nytt charlerflygbolag, ulan härför krävs någonting hell annat. Man har heller inte kundunderlag med den enda researrangör som herr Sven Guslafson i Göteborg nämnde. Della är nog ganska klart.

I utskottets belänkande redovisas vad SAS har sagt om överkapaciteten i branschen, men delta avfärdas som om det inte vore relevant i sammanhanget.

Uppgiften om de arbetslösa piloterna är nalurliglvis allvarlig, men vi har i dag inte över 50 arbetslösa piloier i hela Sverige. All då salsa mång-miljonbelopp på ell så här äventyrligt projekt kan vara fel, om de naluriiga grunderna för företaget inte finns. Låt marknadsekonomin råda! Finns efterfrågan är det klart att det föreligger möjligheter för ett nytt charlerbolag. Men då skall vi också se till att vi har liberalare charlerregler med fler resmål.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! Min förvåning är inte mindre efter herr Daneils andra anförande. Han säger nu all del inte finns några förutsättningar alt starta ell svenskt charierförelag och all del skulle riskeras så myckel pengar. Men om det nu finns en intressent som vill riskera pengar, skall han då decourageras genom uttalanden i Sveriges riksdag.

Hen DANELL (m):

Herr lalman! Jag sade all del fåtal plan som i dag finns under Transairs

hägn inte kan utgöra grunden forell nyll charlerbolag. Del värdet viktiga! Om det sedan finns intressenter som vill satsa pengar, är det självklart att man i marknadsekonomins tecken inte skall gå emot della. Men Sveriges riksdag bör inie säga all della är särskill bra och eftersträvansvärt. Och man bör inte blunda - som jag tycker att utskottet gjort - för de fakta som SAS framfört: 1,5 miljoner skandinaviska resenärer reser med charterfiyg, medan vi har sittplatser för 2 miljoner. Jag kan då inte förslå all det viktigaste skulle vara all fä elt nyll charlerbolag i branschen.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Företagsetablering inom charterflyget, m. m.

Hen CLARKSON (m):

Herr lalman! Jag blev i likhet med irafikuiskollels ordförande, herr Sven Guslafson i Göteborg, perplex och nästan konsternerad när jag hörde herr Danell yttra sig så om tankarna på etablering av ell svenskl charlerbolag.

Man kan inte komma ifrån att del från sysselsättnings- och beredskapssynpunkt måste innebära utomordentligt stora fördelar för Sverige all ha elt livskraftigt charlerflygbolag.

Vad sysselsättningen beträffar är det klart all 50 piloier inte låter myckel. Men dessa 50 piloier utgör inte ens toppen av det isberg som består av alla anställda. I själva verket skulle tusentals personer få sin utkomst av ell sådant här charterbolag. Dessutom slannar vinsterna av verksamheten inom landet och påverkar på del sättet gynnsamt vår valutareserv.

Från beredskapssynpunkl är del självfallet bättre om de svenska piloterna - oftast utbildade vid del svenska flygvapnel - kan behållas hemma än om de flyllar uiomlands. Annars exporteras del kapilal som har lagls ner på deras utbildning.

Herr Daneils resonemang är motsägelsefullt. Vad vi har talat om är inte någol stailigl flygbolag, som skulle tillålas lida stora förluster och förstöra marknaden för redan befinlliga bolag. Här är det fråga om att stimulera svensk företagsamhet att etablera sig i en bransch som har en stor framtid. Om det då under en tid när konkurrensens regler får spela fritt - den marknadsekonomi som herr Danell lalade om - finns ett överskott på flygmaskiner och platser i dem, är det i alla fall någonting som till sist kommer just konsumenterna, dvs. fiygresenärerna, lill godo i form av lägre priser. Det kan inte vara fel. Ju billigare del är att flyga, desto flera kommer au göra del och desto större underlag får linjefö-relagen för sin verksamhet.

Någol missförstånd måste ha uppstått. Herr Daneils resonemang är så motsägelsefullt, att jag med delta anförande har velat rätta lill vissa saker. Del är angelägel alt få della sagt i Sveriges riksdag.

Ulskottel var enigt i sin positiva inställning lill motionen om elablering av ell svenskl förelag inom charierflygbranschen i Sverige. Även luflfarlsverkei delar i vissa avseenden molionärens uppfallning. All vi inie ulan vidare gick lill kungen med en ännu starkare skrivning beror på att det kom till utskottets kännedom all seriösa förhandlingar om elablering av ett svenskl charlerbolag pågick med en part, som utan vidare

Nr 125 kan anses ha de ekonomiska resurser som i dag måste krävas för elablering

Onsdagen den P onåde.

20 november 1974

-____________ Hen DANELL (m):

Företagsetablering Herr talman! De ca 50 arbetslösa piloterna är nalurliglvis toppen av

inom charterflyget, ett isberg. Det har herr Clarkson rätt i. Vad vi inte ser är alla de anställda
/77. m. inom flygbranschen som riskerar arbetslöshet och permilteringar fram-

över. Den katalog som jag nyss gav över flygbolag i världen som i dag knäar är talande nog.

Del är av intresse för resenärerna, de anställda och flygbolagen som jag har talat som jag gjort. Efter oljekrisen, med de enormt höga oljepriserna och i en situation då charterresenärerna inte strömmar lill såsom tidigare kan del inte vara rätt att i elt ulskottsbeiänkande gång på gång understryka behovet av ell nyll svenskt charlerbolag. Skulle ett nytt bolag bildas, behövs fler maskiner än som finns på marknaden i dag. Della har varit utgångspunkten för hela mill resonemang.

Lål mig avslula med all ålerge en mening i fri översällning ur den tidning som jag nämnde nyss, nämligen Travel Trade Gazelte. Efter att ha berört den nuvarande krisen inom flygbranschen säger tidningen: "Med den realistiska prissättning och rimliga nivå på åtagandena som allt fier flygbolag nu präglas av bör man förhoppningsvis få en myckel ljusare bild av hela flygbranschen näsla år." Man skriver också alt tävling och prestige var någonting som hörde lill branschen för ett år sedan. Nu är det konsolidering och samarbele som bör vara vägledande, i alla fall lill näsla år.

Hen CLARKSON (m):

Herr lalman! De förelag som redan är elablerade i charterflygbranschen ogillar självklart tillkomsten av nya företag, ty därmed hårdnar konkurrensen, och de ser en besvärlig lid framför sig. Men det kan väl inte vara vår uppgift att sälta marknadskrafterna ur spel i charierflygbranschen. Om vi bedömer det så all del för svenska nationella intressen är gynnsamt all del finns även ell rem svenskl livskrafiigi charlerbolag i verksamhet, så är del någonting som vi säger ja till, och sedan får marknadskrafterna verka som de vill.

Överläggningen var härmed slutad.

Ulskollets hemställan bifölls.

§ 9 Föredrogs irafikutskottets belänkande nr 25 i anledning av propositionen 1974:133 angående vissa medicinska körkortskrav m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10 Upphandlingen av sjöfraktstjänstcr

Föredrogs finansutskottels betänkande nr 31 i anledning av motion angående upphandlingen av sjöfrakisljänster.

Herr ROSQVIST (s):

Herr lalman! Finansutskottets betänkande nr 31 är föranlett av en motion där del krävs att statliga myndigheter vid upphandling av sjöfrakisljänster inte skall utnyttja sådana företag som kan hänföras till kategorin "fartyg under bekvämligheisfiagg". Motionen har av elt enigt utskott fått en positiv behandling. Utskottet föreslår alt motionen överlämnas lill den år 1973 tillsatta fiaggutredningen och förutsätter att utgångspunkten i utredningsarbetet skall vara att nyttjande av bekvämlighets-tonnage av statliga myndigheter i praktiken inte skall förekomma. Vidare finner utskottet det angeläget att man från svensk sida på del internationella området både aklivi och kraflfulll arbetar för all uppnå lösningar på de problem som bekvämlighelsregislrering av fartyg för med sig.

Det är en viljeyttring och en målsättning i utskottets hemställan lill riksdagen som går i linje med de tankegångar som framförts i vår moiion, och det är glädjande all riksdagen av ulskottel föreslås göra ett så klart uttalande mol bekvämlighelsregislrering och flaggflykl. Ell beslut pä det politiska planet välkomnas av de fackliga organisationer som länge kämpat mol ell osunt system inom världshandeln och dess transporter.

Jag vill i det här sammanhanget säga några ord om det system som bekvämlighetsregistreringen utgör. Segling under bekvämlighelsflagg sker för all fartygens ägare skall undgå skatt på inkomst av rörelse, för att undgå alt betala socialförsäkringsavgifter för besättningen, för all undgå alt dra skatt på besättningens löner, för att undgå att utge lön enligt traditionella sjöfartsnalioners kollektivavtal och för all undgå tradilionella sjöfarlsnalioners beslämmelser om vederbörlig bemanning och utrustning.

De bekvämlighetsflaggade fartygen utgör numera en betydande del av världens handelsflotta. Tankfartyg, bulkfarlyg och kombinerade lank-och bulkfarlyg med en dödvikt över 10 000 lon är i dag till mer än 30 procent registrerade under flag of convenience, som termen lyder på engelska. Och alt döma av nybeslällningar kommer procenttalet all öka. Vid ett besök på ett större varv i Japan för en tid sedan kunde jag finna alt en hel orderstock - IO stycken 345 000-tonare-av USA-ägare byggdes för Liberiafiagg. Liberia är numera genom att man upplåtit sin flagga för den här formen av registrering det formella hemlandet för en mycket Slor och hastigt expanderande handelsflotta.

De fartyg som byggs i Japan får Liberiafiagg därför att USA har bestämmelser om säkerhet som lill stor del saknas i Liberia. Det gör att fartygen kan byggas till väsentligt lägre pris därför alt del prutats på säkerheten.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Upphandlingen av sjöfi-aktstjänster

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Upphandlingen av sjöfraktstjänster

Panamaflaggan har länge använts för bekvämlighelsregislrering, och på senare år har också Cypern och Somali erbjudit en stor mängd ofta äldre fartyg registrering. Genom en facklig organisation har jag fält la del av de "förmåner" som via en advokatfirma i Nicosia på Cypern erbjuds den redare som vill registrera sill fartyg under den flaggan.

Del anges rakt på sak: Del finns ingen farlygsinspektion, man har ingen minimigräns för besättningens antal, försäkring för besättning pålägges icke.

Ett annat exempel: Redaren för ell svenskt fartyg - rederikontorei ligger inte så många kvarter frän del här huset - sökte hos sjöfartsverket tillstånd att föra fenol med ell mindre tankfartyg. Tillstånd beviljades ej på grund av all fartygets kondition ej bedömdes vara till fyllest för sådana frakter. Tre veckor senare avfördes fartyget ur svenskt register, och fartyget fick Cyperns flagga och Famagusta skrivet i aktern. Det går även därefter i fart på Östersjön och återfinnes fortfarande i den positionslisia som uppges av del ursprungliga svenska rederiet i Svensk Sjöfarts Tidning.

De ombordanslälldas fackliga organisationer har kämpat länge mot systemet med "fiffelflagg", som man ofta säger på sjömansspräk. ITF-kon-gressen här i Stockholm i somras brännmärkte flaggflykten. Några stora svenska passagerarfartyg var på väg all fä Panamaflagg. Del var tänkt alt viss del av besättningen skulle ersättas med folk med mindre anspråk på löner och övriga anställningsvillkor. Den här gången blev del inget flaggbyte, men risken är väl inte över fördenskull.

Vi är medvetna om att frågan om flaggflykten är elt internationellt problem, men detta får inte utesluta nationella åtgärder, där man kan avge en opinionsyttring mol systemet. Dei är från fackligt håll som man hittills har fört striden. Del är därför naturligt au del är frän fackföreningshåll, från sjöfolket, man reagerat när vissa frakter gått till eller från Sverige med bekvämlighetsfartyg förstatliga myndigheters och verks räkning.

I konkurrens med andra mot besättning och samhälle lojalt avtalsbundna och legalt drivna fartyg kan nalurliglvis bekvämlighetsflaggade fartyg acceptera lägre frakttariffer.

Med framställningen i vår motion har vi krävt en sådan ändring i upphandlingsförordningen all strikt affärsmässighet i sådana fall ej bör förekomma. Fartyg som kan erbjuda lägre frakter därför all man seglar vid sidan om lagar, konvenlioner och avial bör ej anliias.

Finansutskottets betänkande nr 31 innebär att del via flaggutredningen skall fattas ett sådant beslut. Som motionär vill jag skicka med en önskan att det beslutet skall kunna fallas snart.

Därmed, herr lalman, elt yrkande om bifall lill utskottets hemställan.

Med detta anförande, i vilket herr Bergqvist (s) instämde, var överläggningen slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Välfärdsinätningar m. in.

Föredrogs finansutskottets belänkande nr 32 i anledning av motioner angående välfärdsmätningar m. m.

Fru HAMBRAEUS (c):

Herr talman! I finansutskottets belänkande nr 32 föreslår utskottet att riksdagen nu skall lämna ulan åtgärd motioner som tar upp problemet med all samhället styrs genom ofullständiga och missvisande mått.

De styrande ekonomerna tycks anse all en ökning av bruttonationalprodukten är en förutsättning för att landets ekonomi skall vara sund. Om BNP-ökningen avtar ser man till all den skall öka snabbt igen. Man är alltså övertygad om alt BNP-ökning är något bra, även om man på sistone erkänner alt den inte är ett mått på hög levnadsstandard. Frågan är emellertid om inte denna omsorg om BNP-ökning kan driva fram en utveckling som inte är önskvärd ur levnadsslandardsynpunkl.

Gösta Walin gav i en artikel i Dagens Nyheter den 3 april 1970 några slående exempel: Om man river ett fullt beboeligi hus och bygger upp ett nytt med så hög hyra all de ursprungliga hyresgästerna måste arbeta ännu hårdare (t. ex. med all riva andra bra hus) för all klara hyran, då siiger BNP. Om de kollekliva iransporlmedlen försämras och alla tvingas till mer arbete för att finansiera ett bilinnehav, då siiger BNP. Det är intesvåri att hitta flerexempel. Om man genom snäva företagsekonomiska kalkyler arbetar fram en lönsam produktionsmetod som bryter ned människor och natur och så bygger upp en dyrbar registreringsapparat för att mäta den fortgående miljöförstöringen och därefter skapar en ny industri som skall arbeta fram miljöreningsapparaier, då blomstrar ekonomin, sysselsättningen blir hög och BNP stiger alltså. Om man däremot finner på en metod all producera del man behöver utan all förstöra miljön och på ett sådani sätt alt de som jobbar får ell stimulerande arbeie, så blir en hel del ekonomisk aktivitet onödig; man behöver varken registrera miljöförstöring eller ta hand om sjukdomsfall eller rena naturen, helt enkelt därför att problemen inte uppstått. Och ändå har man å-stadkommit den produkt som ju var meningen med allt jobbet. Men då kanske BNP sjunker, och det anses ju alllid vara en olycka.

BNP är måhända elt mått på samhällets kostnader lika väl som ett värdeneutralt mått på ekonomisk aktivitet. En stor del av BNP-ökningen kanske inte innebär framsteg utan tillbakagång.

Om elt förelag börjar stagnera och vinsten går ned anses situationen kritisk. Man vill till varje pris få i gång tillväxten och den höga lönsamheten igen. Och företagsledningen blir utsatt för kritik. Del hjälper inte om medarbetarna i företaget fåll en bättre arbetssituation med större inflytande, mindre skadlig stress och bättre miljö. Inte heller hjälper det om produkterna har hög kvalitet, om man producerat utan ali störa miljön, med låg energi-och råvaruförbrukning. Kan inte företagsledningen hålla produktiviteten, tillväxten och vinslen på hög nivå, har man ändå

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Välfärdsmälningar m. m.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Välfärdsmälningar m. m.

misslyckats. Åtminstone att döma av tidningskommenlarer. De nuvarande måtten på framgång belönar dem som lar ut kortsiktiga vinster på människans och naturens bekostnad. De långsikliga följderna är inte praktisk politik vare sig för företagen eller myndigheterna.

Del skrämmande är alltså alt de mått vi använder på framgång för företag och näringsliv som helhet verkar driva fram en utveckling som inte är bra för människorna och naturen. Och detta inte ens i vårt eget land. Vidgar vi så perspektivet utöver vårt lands gränser blir situationen ännu orimligare. Den rika världen pressar sig till alltmer överfiöd, och den fattiga världen får del allt svårare. Och vi tycks göra det mest därför att vi inte har några metoder att låta bli!

Företagsekonomen Bo Hedberg analyserar problemet och kommer med intressanta förslag lill åtgärder i den Ekumeniska u-veckans idé- och studiebok Frihet åt förlryckla. Hedberg skriver - cilaien är hämtade ur ett utkast till boken:

"De flesta torde väl i dag vara överens om att vi lever i en värld
med ändliga tillgångar, och alt vi för närvarande konsumerar dessa till
gångar i en takt som hotar det mänskliga släktets fortbestånd. Del finns
därför all anledning all ställa sig skeptisk till den klassiska ekonomins
anpassningsmekanismer. Det förefaller att vara rätt riskabelt all helt lita
lill teknikernas och uppfinnarnas förmåga alt fiylla gränser. Visst kommer
gränserna att kunna fiytlas. Men att anpassa människan till till
varons gränser förefaller att vara en säkrare strategi för överlevnad än
att försöka all skjuta gränserna, så att behovet av anpassning uppskjuts.
Framlidsproblemen är i grunden konsumtions- och fördelningsproblem,
inte huvudsakligen produktions- och exploaieringsproblem. Det är män
niskan som hotar världen, inte världen som hotar människan. Au av
veckla överutvecklingen är ell väl så viktigt problem som alt avskaffa
underutvecklingen. Utjämning är en säkrare strategi för överlevnad än

utveckling-- . All hjälpa den överutvecklade världen att planmässigt

och helst snabbt sänka konsumtionen till en nivå som på sikt bör de
finieras utifrån principen om allas lika rätt till jordens rikedomar, är san
nerligen en utomordentligl svår uppgift. Men samlidigl är det uppenbart
att den rika världens hastigt ökade förbrukning av redan tidigare oerhört
orättvist fördelade tillgångar måste brytas. Överutvecklingen i sig är ett
hot mot mänsklig överlevnad. Mer än så - överutveckling och under
utveckling hänger ihop. Utsugning av kolonialländer har varit en

viktig förutsättning för den välfärd som i dag präglar Västeuropa och

LISA .--- Om Latinamerikas länder slapp ekonomisk utsugning och

industriell exploatering skulle de säkert efter en övergångsperiod klara sig bällre ulan den 'hjälp' som i dag ofta uppgår till en bråkdel av de belopp som slrömmar ur dessa länder."

Bo Hedberg anser all förklaringen till alt vi så envist håller fast vid en tro på allt slags tillväxts välsignelse finns i del rena vanetänkandet. Vi har upplevt en lång ekonomisk tillväxtperiod och har vant oss vid delta, så att vi tror del är det enda naturliga. Och i en tid som inger

oro genom snabba förändringar tyr vi oss till den gamla välkända medicinen, trots alt sjukdomen är en annan än den medicinen skulle bota,

Bo Hedberg skriver: "Vi har utvecklat vår förmåga att lösa problem i ett system som präglas av expansion. Kunnandet hos dagens politiker och företagsledare grundas på erfarenheter från denna långa tillväxtperiod. Tillväxt har gradvis kommit all betraktas som ell normaltillstånd och en förutsättning för problemlösning. Inför den kortsiktigt angenäma upplevelsen all befinna sig i känd terräng, överser man lätt med tillväxtens

långsiktiga hotfullhet. Lite förenklat skulle vi kunna säga att dagens

ekonomiska tillväxt lill avsevärd del drivs på av tidigare års ekonomiska
lillväxt. Vi växer inte nödvändigtvis därför att vi i dag tror att del löser
alla problem, utan lill viss del därför att vi saknar kunskaper om hur
ekonomin och dess delsystem skall hanteras under långvariga icke-ex-
pansiva skeden. Beslutsfattandets tröghetslag, rädslan för det okän
da och tendensen all förlita sig på invanda beteenden är säkert en av
anledningarna till vår oförmåga att ta oss upp ur hjulspåren och påböria
en anpassning av vår enskilda och samhälleliga konsumtion. Situationen
förvärras emellertid av de belöningssystem och de grundläggande vär
deringar som i dag råder i vårt samhälle. De beslutsfattare, som

i dag vill ta konsekvenserna av sina aningar om utvecklingsperspektiven,
kommer i konfiikl med belöningssystemen. Del är inte dynamiskt au
stagnera. Inte ännu. Ålminstone som en beredskapsåtgärd för kom
mande tider borde vi böria att bygga upp vår kunskap om hur samhälle,
kommuner, foretag och hushåll skall skötas i icke-lillväxt-tillslånd. Bris
ten på sådant kunnande är elt beklagligt argument för fortsatt överut
veckling i den rika världen. Här kan boendekollekliv, små modellsam
hällen och ett envist ifrågasättande av lillväxlantagandel i det politiska
och industriella livet fylla en viktig funktion för alt aktualisera alternativ
och böria samla kunskap om genomförbarheten av anpassningsstraie-

gier.--- Ett ändrat beteende i planeringssituationer kräver ändrade mått

på prestationer och framsteg."

Motionerna som behandlas i detta betänkande, nämligen nr 1199 av Maj Britt Theorin m. fi., nr 1195 av Olof Johansson m. fl. och nr 934 av Pär Gransledt och mig uttalar alla missnöje med de mått som nu styr utvecklingen.

Finansutskotlei förulsäller "alt den nu arbetande långtidsutredningen kommer att belysa lill välfärdsproblemaliken anknutna avvägningsproblem inom den ekonomiska politiken". Del är mycket värdefullt att utskoliei gör della konstaterande. Enligt min uppfattning har långtidsutredningen hittills arbetat med myckel snäva ekonomiska mått, vilket haft en långt viktigare styreffekt i planering och utveckling än man kanske räknat med. Åtskilliga myndigheter och utredningar har nämligen utgått från långtidsutredningens bedömningar som den stora och enda Sanningen i stället för att förslå all det bara är begränsade ekonomiska synpunkter. Del är bra att riksdagen nu förulsäller alt långtidsutredningen vidgar sin synvinkel betydligt. För övrigt gör utskottet den bedömningen

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Välfärdsmätningar m. m.

Nr 125 att den verksamhet som statistiska centralbyrån och socialforsknings-

On.sdagen den institutet bedriver inom delta område, nämligen all försöka finna nya

20 november 1974 "' P framgång och välfärd, skulle vara "de komplement till natio-

—■------------ nalräkenskaperna som f n. ligger inom det möjligas gränser". Jag tycker

Välfärdsmätningar att detta är ett mycket beklagligt konstaterande. Del som nu görs på
. 777. området verkar sorgligt oiiilräckligi och dessutom missriktat.

Justiiiekanslern överklagar datainspektionens beslut den 16 september i år att ge tillstånd till de löpande undersökningar som statistiska centralbyrån planerar genomföra av levnadsförhållandena i samhället. JK anser all den personliga integriteten kan hotas genom att närgångna uppgifter om människor kan komma till obehörigas kännedom. Del verkar troligl all SCB angriper frågeslällningarna på ett ofruktbart sätt. Den kunskapsteori som tycks ligga bakom metoden och synen på människan som elt undersökningsobjekt verkar leda in i en återvändsgränd. Vi får en byråkratisk planering, som är obegriplig för de människor som berörs och därför blir en odemokratisk planering.

Också socialforskningsinslilutel tycks låsl i sill länkande. Del Försök med social kalkyl som kortfattat beskrivs i ett yttrande till betänkandet verkar bundet lill konvenlionellt lönsamhelsiänkande. Samhället borde undersöka hur vi skall kunna släppa fixeringen vid lillväxi och vinsl som enda mall på framgång och i slället ge företagen motiv att utvecklas i en ur helhetssynpunkt önskvärd riktning, bl. a. genom alt fråga efter och belöna lyckade försök att skapa produkter av hög kvalitet med energi-och resurshushällande metoder som är bra tör människan och miljön. Herr talman! Jag hämtar en viss tröst i utskottets konstaterande alt del är nu man inte finner skäl alt tillstyrka motionsyrkandena. Jag ämnar återkomma, men jag har för dagen inget yrkande.

Fru THEORIN (s):

Herr talman! 1 motionen 1199 som vi nu behandlar har vi motionärer
fört fram flera argumenlemolanvändandeiavgrova,ensidigt ekonomiska
metoder och mått för att mäta förändringarna i samhället Vi menar
au del nu är lid all koppla samman traditionella ekonomiska mått och
mätmetoder inom levnadsnivåområdel. Vi föreslår att en blandad ar
betsgrupp med inslag av såväl samhällsvetenskaplig och beteendeveien-
skaplig som ekonomisk expertis samt av politiker och fackliga företrädare
skall få i uppdrag all närmare sludera det här problemområdet. Ujskottel
har avvisat vårt moiionskrav med hänvisning lill au man inte nu finner
sig kunna tillstyrka motionsyrkandena, bl. a. mot bakgrund av att so-
ciairorskningsinstituiet och statistiska centralbyrån inte anser att man
bör tillsätta nya kommittéer eller arbetsgrupper. Man kan naturligtvis
fråga sig vem del är som skall avgöra när en sådan sammanvägning
skall komma lill stånd, knappast aldrig så skickliga velenskapsmän och
statistiker. Politikerna bör ha ell reellt inflytande över hur välfärdsmät-
ningarna skall ske. Jag skall återkomma lill del senare. Utskottet har
42 påpekat all BNP-begreppel inte är till fyllest för att täcka välfärdsbe-

greppet i vid mening och betonar vikten av alt beräkningsmetodiken förbättras så all skillnaderna mellan BNP-beräkningarna från produktions- respektive användningssidan klarare belyses.

Ulskottel anför även att väsentliga delar saknas av miljön kring människan, exempelvis hälsa och trygghet och andra sidor av välbefinnande, och i likhet med motionärerna anser ulskottel det angelägel att dessa kvalitativa sidor av utvecklingen belyses. Något sammanfattande väl-färdsmåit räknar man inte med att kunna komma fram till. Utskoliei framför vidare alt socialforskningsinsliiulel nu har fåii i uppdrag all göra en levnadsnivåundersökning liknande den som läginkomsluiredningen ulförde 1968 och all en rapport från denna undersökning skall finnas lillgänglig vid årsskiftet 1974-1975. Vid en bearbetning av resultalel av denna undersökning kommer försök au göras med all finna samband mellan de olika levnadsnivåkomponenierna, som ligger i linje med tankegångarna i vår motion 1199. Detta noterar vi naturligtvis med tillfredsställelse.

Vidare säger utskoliei att löpande undersökningar av levnadsförhållandena i samhället startas i höst via SCB. Sådana undersökningar skall i första fasen omfatta hälsa, utbildning, sysselsättning, ekonomi och boende, men man har senare för avsikt att taga med ytlerligare komponenter.

Utöver ulskotlels i sak välvilliga inställning till motionens syfte bör kanske tilläggas att vi finner del viktigt att skilja på den vetenskapliga sidan och den politiska sidan när del gäller au mala välfärden.

BNP och dess lillväxt har traditionellt använts som ett välfärdsmått på både nationell och internaiionell nivå. Sambandel mellan BNP och välfärd kan dock ifrågasällas av flera anledningar. Brulionaiionalproduk-len lar inie hänsyn lill inkomsifördelning, innehåller poster som inte har med välfärd alt göra, exempelvis kosinaderna för bilolyckor, och tar inie med vissa poster, t. ex. värdet av egenarbele. Syftet med BNP-beräkningar är enligt ekonomisk teori primärt inte att utgöra ett mått på välfiird utan snarare ell mått på samhällets kapacitet att producera varor och tjänster för all lillfredssiälla enskilda individer. BNP och tillväxt blir därför eti medel att uppnå välfärd och inte välfärd i sig. Men eftersom BNP-beräkningar årligen görs har dessa i brist på annat i debatten använts som ersättning för välfärdsmått.

Nu är vi tydligen överens om att BNP inte är någol bra välfärdsmått. men däremot är vi kanske inte hell överens om huruvida välfärdsmälningar över huvud tagel bör göras, och i så fall hur. Syftet med välfärdsmätningar kan vara att antingen ersätta eller kompleliera BNP-beräkningar. BNP skulle kunna kompleiteras så au man därmed skall kunna komma fram lill ell totalmåit, göra en sammanvägning av primärt ickeekonomiska faktorer.

Alternaiivt kan BNP kompletteras med indikaiorer som ulgör måti på väseniliga delar av välfärdsbegreppei men som inie ingår i ekonomibegreppet. Det kan l. ex. vara inkomstfördelning, anial olycksfall i arbete.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Välfärdsmätningar m. m.

Nr 125 fritid för olika grupper etc. Naturiigtvis går del inte all få fram några

Onsdagen den vetenskapliga, objektiva välfärdsmätningar, lika litet som BNP-beräk-

70 november 1974 ningarna skulle vara objektiva i den meningen att de inte grundar

--------------- sig på värderingar. Varför är del 1, ex. relevant att avgränsa sig lill varor

Välfärdsmätningar och ijänsier som har ell marknadspris sami au la med offentliga tjänster
m. m. värderade till produktionskostnader? Värdeomdömen som kommer in

i välfärdsmälningar är bl. a. 1) val av faktorer som antas påverka välfärden 2) värdering av dessa faktorer och 3) vikter för sammanviigning av de olika faktorerna till ett helhelsmåtl, om det skulle vara önskvärt. Dessa värdeomdömen är och förblir subjektiva men kan nalurliglvis vara mer eller mindre väl förankrade bland medborgarna.

Enligl mitt sätt alt se är det viktigt att skilja på den vetenskapliga sidan och den politiska sidan när man skall försöka mäta välfärden. Man kan gå stegvis fram i elt sådani arbeie. Det forsla stegel skulie kunna innebära att man bestämmer sig för olika faktorer som påverkar välfärden. Det bör vara politikernas sak att bedöma vilka faktorer som bör vara med.

Nästa steg skulle vara att bestämma hur dessa faktorer skall mätas. Del bör vara vetenskapsmännens sak att göra. Det iredje steget blir en avvägning och en prioritering mol bakgrund av det malerial som vetenskapsmännen har tagit fram. Om del då visar sig au de olika dimensionerna slår i konfiikl med varandra, får man diskuiera hur dessa dimensioner skall vägas inbördes. Della är som jag ser del politikernas uppgift.

I vår motion har vi krävt en blandad arbetsgrupp där såväl forskare som velenskapsmän, politiker och fackliga företrädare skall få i uppdrag all närmare studera problemområdet. Politikerna bör i samråd med vetenskapsmännen avgöra vad som är relevanta mätningar. Delta skall inte vetenskapsmännen själva avgöra. Därför är en sådan arbetsgrupp som motionen 1199 föreslår av behovet påkallad.

Hen ASLING (c):

Herr talman! Jag har ingen anledning att polemisera mol fru Hambraeus eller fru Theorin. Jag delar i långa stycken deras inställning i den här frågan. Jag vill bara påminna om vad som har varit det bärande temat i utskottets behandling. Denna fråga gäller i hög grad det beslutsunderlag man har för skilda samhällspoliliska ålgärder. 1 utskottsbetänkandet har vi påmint om de utredningar som pågår på della område - en ganska lång rad. Del är med andra ord ett ambitiöst arbeie som bedrivs på området redan. Vi har också pekat på att del pågår en iniernalionell debatt i frågan och all Sverige i väsentlig utsträckning bidrar till del utvecklingsarbete som pågår på del internationella planet.

Jag vill alltså gärna vitsorda all myckel av kritiken mot nuvarande mätsystem iir befogad. Del gäller emellertid au inte bara ha resurser för utveckling av mätmetoderna, ulan också erfarenheter av hur man skall gå fram och få tillfälle att utvärdera och analysera det arbeie som

redan har genomförts.

Del vore naturligtvis inlressanl alt i della sammanhang föra en deball om politiska mål. Jag vill gärna understryka att jag då skulle kunna föra en debatt på ungefär de premisser som fru Hambraeus och fru Theorin dragit upp. Emellertid handlar varken motionerna eller utskottets betänkande om dessa övergripande mål. Dem får vi diskutera i andra sammanhang. Här handlar del om hur man mäter skilda faktorer i samhällsutvecklingen. Lika väl som de övergripande poliliska målen är en följd av polilisk vilja är möjligheterna att mäta och analysera begränsade med hänsyn till resurser, erfarenheter och kunnande.

Därför, herr talman, skall jag nöja mig här med att yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Välfärdsmälningar m. m.

Fru THEORIN (s):

Herr lalman! Jag noterar ulskollets värderade ordförandes positiva inställning och förväntar mig att vid nästa behandling vi har kommit ett steg närmare de krav motionerna tagit upp.

Jag vill gärna replikera på del sista som utskottets ordförande sade, nämligen att motionerna inte lar upp de diskussioner om poliliska mål som som förts i det här sammanhanget här i kammaren. 1 vår moiion har vi faktiskt krävi all poliiiker och fackliga förelrädare skall komma med i en arbeisgrupp som närmare skall analysera hur man skall nå fram till velliga meloder all mala välfärden. Vi menar all ell samarbele bör ske redan på della stadium. Det kan inte vara en uppgift enbart för statistiker eller vetenskapsmän au bedöma vilka faktorer som skall ingå i sådana har välfärdsmälningar. Det bör politikerna vara med om, och del har vi yrkat.

Då jag förslår av herr ordföranden i utskottet all vi vid näsla tillfälle kommer att få gensvar på våra synpunkter, skall jag låta mig nöja med detta.

Hen ASLING (c):

Herr lalman! Jag tror också att denna fråga kommer tillbaka till riksdagens bord och att det då finns anledning all la upp de ytterligare synpunkter som motionärerna anfört.

Vad ulskollet här begränsat sig till är att analysera möjligheten att fullkomna mätmetoderna. I det sammanhanget kan jag i och för sig instämma i fru Theorins önskan att man vid bedömande av vilka samhällsfaktorer som skall mätas bör låta politikerna ha ett avgörande ord med i laget. Men det gäller här också en fråga om övergripande poliliska mål, och den debatten hör hemma i annat sammanhang än della.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Utredning om det enskilda sparandet m. m.

§ 12 Utredning om det enskilda sparandet m. m.

Föredrogs finansutskottets betänkande nr 33 i anledning av motioner om uiredning angående del enskilda sparandet m. m.

I della betänkande behandlades motionerna

1974:937 av herr af Ugglas m. fi. (m) vari hemsiälUs ati riksdagen skulle hos Kungl. Maj:l anhålla om en uiredning angående del enskilda sparandel i enlighet med vad i motionen anförts samt

1974:143 av herrar Hörberg (fp) och Carisiröm (fp) vari hemställts all riksdagen hos Kungl. Maj:l begärde en parlamentarisk utredning med representanter för arbetsmarknadens parter, näringslivsorganisationer och fristående ekonomisk expertis med uppdrag att

A. dels katalogisera olika konjunkiurpåverkande åtgärder och de ef
fekter de kunde förväntas ha saml skapa regler för deras tillgripande,

B. dels utarbeta en plan för ell frivilligt konjunktursparsysiem, avsett
för fysiska personer enligl tankegångarna i molionen.

Ulskollet hemställde

1. att riksdagen med bifall till molionen 1974:937 och i anledning av molionen 1974:143 moment B hos Kungl. Maj:l skulle anhålla om en uiredning om del enskilda sparandel i enlighet med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:143 moment A.

Reservation hade avgivits av herrar Ekström (s), Franzén (s), Larsson i Karlskoga (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Gadd (s) och Werner i Tyresö (vpk) som ansell alt ulskollet bort hemställa.

att riksdagen skulle avslå motionerna 1974:143 och 1974:937.

Hen EKSTRÖM (s):

Herr lalman! I del föreliggande belänkandei från finansutskoliei behandlas molioner om utredning angående del enskilda sparandet. I den ena molionen har vidare hemställts om tillsättande av en parlamentarisk utredning med representanter för arbetsmarknadens parter, näringslivsorganisationer och frislående ekonomisk expertis med uppdrag all katalogisera olika konjunkiurpåverkande åtgärder och de effekter dessa kan förväntas ha saml skapa regler för deras tillgripande.

Del förslagei har utskoliei enhälligi avslyrkt. Utskottet har hänvisat lill au de möjligheter och begränsningar som finns för den ekonomiska politiken i vad del gäller konjunkiurpåverkande åtgärder har behandlats i ett flertal utredningar, avhandlingar m. m. Jag vill för min del särskilt hiinvisa lill budgeiulredningens i fiol avlämnade betänkande som bl. a. innehåller intressanta bilagor om statsbudgetens effekter på finans- och slabiliseringspolitiken.

Vi tror all det varken är möjligt eller lämpligt au bestämma regler för de ålgärder som i vissa situationer skall vidtagas. Ell tidigt offentliggörande kan ju i många fall få den följden all den effekt som förväntas så gott som hell uteblir.

Jag ansluter mig alltså till finansutskottels avslagsyrkande under punkten 2 i betänkandet.

När del sedan gäller motionsyrkandena om det enskilda sparandel så har del inträffat att den borgerliga majoriteten skrivit sig samman om en hemställan hos Kungl. Maj:t om utredning. Det innebär au folkpartiets och centerpartiets representanter har följt moderatlinjen men i hemställan dock fåll med att yrkandet ställs "i anledning av" folkpartiets motionskrav på en parlamentarisk utredning med uppdrag all just utarbeta en plan för ell frivilligl konjunktursparsysiem.

Ja, herr talman, här har skilda ting bakals ihop lill en gemensam framställning om utredning.

Vad är det då moderaterna vill? De vill ha en bättre karlläggning av hushållssparandel. 1 motionen framhålles att nationalräkenskaperna visar kraftiga svängningar i hushållssparandet och att det skulle vara av stort värde för den samhällsekonomiska debatten och för möjligheterna att få fram ekonomisk-politiska instrument, om sparandels siruklur och de moliv som ligger bakom sparandet kunde bli bällre kända.

Jag vill framhålla att vi i utskottet är överens om önskvärdheten av en bättre kartläggning. Det har tidigare gjorts allvarliga försök alt åstadkomma en annan och bällre statistisk belysning av denna fråga. Statistiska centralbyrån anvisades 1971 medel för omfattande sparundersökningar genom intervjuer, men det blev ett dåligt resultal av de provundersökningar som verkställdes åren 1971 och 1972. Och 1973 godkände riksdagen utan erinran Kungl. Maj:ls förslag all insiälla den planerade huvudundersökningen.

Den väg som SCB nu i stället har vall är au få lill stånd en bättre och mera tillförlitlig bild av hushållssparandet genom kvalitetsförbättringar och kompletteringar av kreditmarknadssialisliken och annan förekommande institutionell statistik. Della arbete pågår kontinuerligt inom statistiska centralbyrån. Byrån har även utsett en speciell arbetsgrupp för detta ändamål. En första rapport beräknas komma inom några månader.

Borde då inte utskottet ha kunnat nöja sig härmed? Nej, herr talman, så går tyvärr inte riksdagsarbetei lill numera. Har moderater motionerat, då skall också moderater i utskottet hävda yrkandena oavsett vad som inträffat sedan motionen som nu väcktes för lio månader sedan och oavsett vilka sakskäl som talar för ell annat ställningstagande. Kan man sedan få med sig ledamöter från de andra borgerliga partierna är tillfredsställelsen fullständig!

Vad skall en parlamentarisk utredning kunna uträlla? Den bör väl rimligen använda sig av del cenirala ämbeisverkel, dvs. slalistiska centralbyrån. Där finns expertisen. SCB har all svara för stalistikproduk-

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Utredning om det enskilda sparandet m. m.

Nr 125 tionen i landet. Blir ämbetsverkets och dess arbetsgrupps arbeie bättre

Onsdieen den °" "'" '"-" parlamentarisk kommitté som arbetsgivare? Vi re-

20 november 1974 servanier tror inte det.

--------------- Om nu den borgerliga majoriteten i finansutskoliei skulle vinna i kam-

Utredning om det maren, skall en begärd uiredning även innefatta ell konjunklursparsys-
enskilda sparandet lem, som jag tidigare nämnt. Del är inte min avsikt att närmare redogöra
m. m. för del system som har skisserats i molionen 143. Det kanske räcker

med att erinra om att del redan finns en möjlighet för slalsmakierna all i vissa konjunkturlägen premiera sparandel. Elt sådani beslut fattades i riksdagen för ivå år sedan. Det syslem som nu skisserats i molionen innebär frivillig medverkan från fysiska personers sida "att inför och under en väntad högkonjunktur", som del slår i motionen, på särskilda konton insätta konjunktursparmedel. När konjunkturen vänder skulle statsmakterna bestämma om att rätten till insättningar skall avbrytas och medel i slället få ullagas med vissa procent.

Om det här systemet skulle få avsedda effekter, borde det enligt milt sätt all se inte endast vara en rättighet all få ullaga medel i en lågkon-junkiur ulan renl av en skyldighet. Della bara sagi som en fundering i kanien.

Vi reservanter anser vidare au det är förenat med stora svårigheter all åstadkomma eti nysparande enbart genom beskattningslättnader. Riksdagen har tidigare i år, efter hemställan av skatieutskotiei, avslagit flera molioner avseende lättnader i beskattningen för att därmed främja sparandet.

De motioner som behandlats i finansutskottets betänkande nr 33 hade mycket väl kunnat ingå i samma paket, men eftersom desamma anses ha anknytning lill finans- och konjunkiurpoliiik har de särbehandlais i finansuiskoiiei. Vi befinner oss alltså i den situationen au riksdagen tidigare har avslagit framställningar om premiering av sparande och krav om en uiredning men all här åierkommer molioner som sannerligen är närbesläkiade med dem som redan har behandlais.

Jag vill, herr lalman, yrka bifall lill den till betänkandet fogade reservationen.

Hen ÅSLlNG (c):

Herr talman! Hushållssparandels omfattning har visat sig vara en av
de okända faktorerna i ekonomin under 1970-talet. Detta illustrerades
bl. a. av långtidsutredningen 1970, som för perioden 1970-1975 i sin
grundkalkyl angav årstakten i konsumtionens tillväxt lill 2,5 procent.
Del verkliga utfallet blev som bekant avsevärt lägre. Åren 1970-1972
t. ex. stannade ökningen i konsumtionen vid 0,7 procent per år. En av
förklaringarna til! alt prognoserna överskattade konsumiionstillväxlen så
anmärkningsvärt var bl. a. alt sparkvoten ökade med I procent per år.
Sparkvoten har sedan fortsalt att öka under 1970-talet, och enligl kon-
junkiurinsiiiutets senasle rapport beräknas nu kvoten för 1974 till inie
48 mindre än 9,7 procent, vilkel är en myckel hög sparkvol sett också i

ell längre perspekiiv. Som jämförelse kan nämnas all sparkvoten 1969 var 2,7 procent.

Bakom della intressanta fenomen ligger sannolikt en lång rad faktorer: allmänhetens uppfattning och värdering av den ekonomiska utvecklingen, oron internationellt, kanske också en ny värdering av konsumtionssamhället. Ja, över huvud laget är värt vetande om vilka värderingar och vilkel handlingsmönster som styr hushällssparandet egentligen ganska bräckligt. De hittills genomförda försöken all via iniervjuer och kre-diimarknadssialisliken få en säkrare bild av ulvecklingen av sparandel har inte heller varit särskilt framgångsrika. Så lill vida kan jag instämma med utskottets vice ordförande, herr Ekström. Del är ganska betecknande att slalistiska centralbyrån utifrån byråns perspektiv har tillsatt en särskild arbeisgrupp som skall analysera denna fråga. Vad ceniralbyrän kan länkas bidraga med är emellertid i främsta rummel en fullkomning av insam-lingsmelodiken för siaiislik. En bredare karlläggning av hushållssparandel och vad som styr della lillhör inie primärt centralbyråns ansvarsområde.

Del är också betecknande för hur man t. ex. bland kreditinstituten upplever osäkerheten på della område att Svenska sparbanksföreningen startat en egen sparundersökning. Målsättningen för den undersökningen är just alt medverka till en förbättrad kunskap om det enskilda sparandets omfattning och betydelse. Man kommer därvid också au kartlägga och analysera de mät- och metodproblem som är förenade både med bestämningen av det enskilda sparandets faktiska omfattning och med bedömningen av de moliv som på längre och kortare sikl påverkar individens och de enskilda hushållens sparbeleende. Man vill på della säll stimulera lill fortsatt forskning på områdei, och eti klart uttalat syfte med sparbankernas sparundersökning är att utforma förslag lill framlida offentliga sparundersökningar och till en finslipning av den offentliga statistiken inom denna sektor.

Det är säkert ingen tillfällighet att sparbankerna tagit della initiativ. Det har nalurliglvis skell eftersom man upplevi osäkerhelen i de senaste årens prognoser och ekonomiska analyser som besvärande. Även andra kreditinstitut har reagerat på liknande sätt, och i den ekonomiska politiken måste det betraktas som en stor brist all man inte säkrare har kunnat analysera hushällssparandets roll. Vi har från centerpartiet tidigare i motioner varit inne på dessa frågor och därvid utvecklat våra principiella ståndpunkter samt krävt uiredning av dessa frågor.

Det är mol denna bakgrund som utskousmajoriielen funnii sig böra biiräda yrkandel i molionen 937 med förslag lill en uiredning av del enskilda sparandel. Närbesläkiade lankegångar har också framförts i molionen 143. Denna molions förslag om en beredskapsplan för olika konjunkiurpåverkande åtgärder har utskoliei dock inte kunnat tillstyrka. Ulskollet har nämligen inte ansell det lämpligt alt pä förhand fastlägga bestämda regler för stabiliseringspolitiska ålgärder. Det ekonomiska lägel förändras ständigt, och varje konjunkturläge har sina speciella karak-

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Utredning om det enskilda sparandet m. m.

Hen WIRTÉN (fp):

Herr lalman! Alla vel vi all hushållens sparbenägenhel är eil slori osäkerhetsmoment när del gäller alt ställa en prognos för efterfrågeul-vecklingen framöver. Denna osäkerhet påpekades också nyss av ulskotlels ordförande. Vad som kommer all hända med hushällssparandet -och vad som i dag i verkligheten händer - är av myckel slor vikt vid bedömningen av den kommande ekonomiska ulvecklingen, eftersom sparandel direkl påverkar efierfrågeuivecklingen och gör del med slor effekl.

Till della kommer att bristen på kunskap om orsakerna till förändringar i sparbeteendei är besvärande stor. Vi politiker - inklusive finansminislern - lika väl som ekonomerna kan bara komma fram till mer eller mindre väl kvalificerade gissningar och ofta motstridiga förklaringar. Om orsaksförhållandena har vi inte någon säker kunskap.

Del är della vi i ulskoltsmajorileten vill göra något åt när vi föreslår i finansutskottets belänkande nr 33 att riksdagen hos Kungl. Maj:l skall anhålla om en uiredning av del enskilda sparandel. En sådan uiredning skall ha lill uppgift att utarbeta säkrare meioder all mäta hushållssparandet - den metodik som används i nationalräkenskaperna är behäftad med en rad allvarliga felkällor - och att klarlägga hushållssparandels siruklur. En huvuduppgift skulle också vara att belysa orsakerna till den registrerade ökningen i sparandel.

För några år sedan var - såsom nämnts av herr Ekström - också finansministern inne på tanken att en sådan sparundersökning borde göras. Men förra året ändrade han mening - del skulle bli för dyrt. Finansministern var även nedslagen av alt provundersökningarna pekade på en rad svårigheter. Vi är övertygade om all detta beslut var förhastat. Man kan - det säger bl. a. en grupp velenskapsmän på handelshögskolan som sysslat med dessa frågor - förbälira undersökningsmetoderna. Och värdet av mera exakta kunskaper är så avgörande att kostnadskälen inte bör få avskräcka.

Jag hade också tänkt åberopa en undersökning av Sparbanksföreningen, men den har redan ulskotlels ordförande rätt ingående redovisal, så jag hoppar över den. Jag vill på den punklen hell inslämma i vad herr Asling sade.

Vi har vidare pekal på att möjlighelerna lill alt upprätta frivilliga kon-junklursparkonion bör undersökas av den allsidigt sammansatta utredning som vi begär. 1 moiion 143 har framförts värdefulla uppslag lill sädana ålgärder. Självfallet är det inte hushållens roll au föra konjunk-

lurpolitiken i del här landet - del är i stället slaismakternas uppgift all svara för de konjunkturpoliliska insatserna. I del perspektivet skulle från slaismakternas synpunkt inrättandet av frivilliga konjunktursparkonion kunna utgöra en värdefull kompleileringav nuvarande arsenal av tillgängliga konjunkturpoliliska ålgärder. Med dylika konton skulle man få en metod att suga upp sparande under högkonjunkturer och att sedan förvandla det i konsumtion under lågkonjunkturlider.

Del är angeläget all snabbi komma i gång med den uiredning som uiskoiiel begär. Den siarka infialionsulvecklingen har inneburit betydande oräiivisor mol småspararna, eftersom prisstegringarna under fiera år översligii bankränian. För många har della därtill fåll den orimliga effekten all en direkl kapilalförlusi blivii inkomsibeskailad. Glädjande nog kommer den senare effekien för siora grupper au bli avlägsnad genom den höjning av sparavdragei som ingår i Hagaöverenskommelsen. Detta krav har vi under många år drivit frän värt häll, och vi betraktar det som en slor framgång för småspararna alt en fördubbling av avdraget nu kommer all ske.

Del finns emellertid många andra aspekter som behöver belysas, t. ex. de snabba kastningarna i hushällssparandet i förhållande till konjunkturen och till den ekonomiska politiken, småspararnas psykologi - är del återbäringen, den större ekonomiska handlingsfrihelen eller möjligheten au få lån som stimulerar lill siörre personligi sparande? - och inte minst inflationens återverkan på sparandet. Del är därför angeläget att vi skaffar oss en bällre kunskap snabbi.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lill ulskollets hemställan.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Utredning om det enskilda sparandet m. m.

Herr AF UGGLAS (m):

Herr lalman! Jag är såsom molionär givelvis myckel lillfredsslälld med att finansutskoliei nu hemsiäller om riksdagens bifall lill molionen 937 om utredning av del enskilda sparandels omfattning, karaktär och utveckling och har därför ingen anledning all närmare utveckla hur vi länge intresserat oss för denna fråga. Med anledning av vad som har framförts här i dag vill jag dock understryka elt par saker.

Enligt reservanternas åsikt råder del inga delade meningar om önskvärdheten av att bättre klarlägga hushällssparandet, och så långt är alltså allt väl och alla överens. Men ulskollets hemställan har bl. a. en utgångspunkt i all vi inie känner till vad som är hushållssparandels andel i det enskilda sparande som vi registrerar. I della ingår också ideella organisationer, fackliga organisationer, småföretag och andra, vilkas spar-moiiv, sparbeslul och sparmöjligheler är helt andra än de enskilda hushållens. Här behövs alliså en ulredande verksamhet för att klariägga själva begreppets innebörd.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Utredning om det enskilda sparandet m. m.

Vidare anför reservanterna all statistiska centralbyrån har haft svårigheter med intervjuundersökningar, vilkel är riktigt. Del är å andra sidan inte ett skäl för att avslå från all försöka finna bättre metoder. Tvärtom är det ett skäl för en uiredning av del slag som utskottet här begär.

Reservanterna hänvisar för del iredje lill möjligheten all komplettera den nuvarande kreditmarknadssialisliken och lill alt statistiska centralbyrån nu är sysselsatt med detta. Kreditmarknadssialisliken kan nu aldrig ge oss ell lillräckligl bra finanspolitiskt mått i delta sammanhang. Dels registreras ju härvidlag mer eller mindre tillfälliga likviditeisöverskoil som i dagens samhälle i ökad utsträckning passerar kreditinstituten, dels sker i dag, sannolikt i större utsträckning än tidigare, del enskilda sparandel i andra former än dem som krediimarknadsstatistiken registrerar.

Del är alltså, för del fiärde, inie fråga om all ge siaiisliska cenlralbyråns arbeie en överbyggnad ulan helt enkelt att klara ut de begrepp som del gäller-och formerna för all pä eil bällre säll mäta det enskilda sparandel. En uiredning som lar i anspråk nationalekonomisk, statistisk, kredil-marknadsieknisk, sociologisk och kanske även siaisveienskaplig expertis skulle kunna ge oss betydligt bällre instrument för finanspolitiken.

Jag vill med delta, herr lalman, yrka bifall till utskottets hemställan.

Hen EKSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill ge herr af Ugglas rätt i all när vi talar om del enskilda sparandel sä inbegrips ju däri mer än vad som anses vara hushållssparande. Så långt är vi överens.

Men när nu statistiska centralbyrån och dess arbetsgrupp har gett sig i kast med och försöker komma lill rätta med dessa begrepp, har vi reservanter ansett all del kan vara lill fyllesl i den här siluaiionen. Vi bör avvakta och se om det cenirala slalistiska verket klarar detta i och för sig inlressanla spörsmål.

Vad vi alltså förväntar oss är all förbättrade undersökningsmetoder skall kunna komma fram. Vi instämmer också hell i den mening finansminislern anförde 1973, när han ansåg att provundersökningarna inte skulle följas av någon huvudundersökning, eftersom den metoden grundar sig på osäkra intervjuer med stort bortfall. Del måste vara rikligare all ha som utgångspunkt bankernas konloregisler och andra register som kan finnas. Om man går den vägen, borde det också finnas bällre möjligheter att frän det enskilda sparandet särskilja hushållssparandet.

Del har i debatten anförts all vi för närvarande gissar oss till orsakerna lill all hushållssparandel under vissa perioder ökar och under andra perioder minskar. Jag är ganska säker på alt även om man skulle få en uiredning, som majoriteten i ulskollet här vill ha, så är man därmed inte beijäni för framliden. Man vel ändå inte t. ex. vilka psykologiska faktorer det blir i framliden som gör att hushållen spar mera pengar under viss lid eller att man tar ul sina sparmedel. Även om vi år 1975

gör en sådan uiredning, har vi icke fått något klart belägg för vilka faktorer del är som påverkar sparandet låt oss säga år 1980.

Hen AF UGGLAS (m):

Herr talman! Vi är alltså hell överens om behovet. Det enda som skiljer herr Ekströms och min bedömning är i vilken utsträckning vi kan anse del arbete statistiska centralbyrån lägger ned på all förbälira krediimarknadsstatistiken som tillräckligt. Jag menar all del inte är del, eftersom statistiska centralbyrån ju bara sysslar med en del av problemet, med en del av den mätning som vi bör försöka förbättra när del gäller det enskilda sparandet i dess helhet. Det är kanske egentligen den enda skillnaden oss emellan i den här frågan.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Utredning om det enskilda sparandet m. m.

Hen ÅSLlNG (c):

Herr talman! Jag vill göra en liten kommentar lill herr Ekströms inlägg som präglades av pessimism inför möjligheten att genom analys och uiredning också dra lärdomar för framliden.

Jag är för min del avgjort optimistisk beträffande möjlighelerna härvidlag. Det är ändå så all vi nu befinner oss i elt myckel intressant skede när del gäller hushållssparandels utveckling. Vi har intressanta erfarenheter att se tillbaka på under 1970-talel och vi har en oroande inflation.

Del är många faktorer här som skulle förtjäna alt närmare analyseras i en utredning av den art som utskottsmajorilelen skisserat, och jag tror all del erfarenhelsmaierialel skulle vara av stort värde för konjunkturpolitik och allmän ekonomisk politik även fram mol 1980-lalet,

Överläggningen var härmed sluiad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Ekström m, fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemtällan i betän
kandet nr 33 röstar ja,
den det ej röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen av herr Ekström m. fl.

Nr 125 Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, nedlade herr förste

Onsdaeen den ''■ talmannen i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr

20 november 1974 förste vice talmannens anmodan herr Wååg (s) ur urnan upptog den ena

--------------- ---- av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Översyn av Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bi-

konkurslagstiftning- fallit reservaiionen av herr Ekström m. fl.

§ 13 Föredrogs Finansutskottets' belänkanden

Nr 34 i anledning av motion om minskning av statligt och kommunall egenregibyggande

Nr 35 i anledning av molioner angående dataverksamhel

Justilieutskottets betänkanden

Nr 30 i anledning av molioner om ändring av bestämmelserna rörande delgivning

Nr 31 i anledning av moiion om utbyggnad av sjöpolisverksamheien

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 14 Ö\ersyn av konkiirslagstiftiiiiigeii

Föredrogs lagutskottets betänkande nr 32.1 anledning av moiion om en översyn av konkurslagstiftningen

Fru NILSSON i Sunne (s):

Herr talman! Del ärende som behandlas i lagutskottets förevarande betänkande nr 32 och som gäller krav på en översyn av konkurslagstiflningen bygger på ett konkret fall från Värmland, ell fall där samhället har förlorat drygt 2 miljoner kronor, nämligen I 750 000 kronor i lokaliseringsstöd och dessutom en kommunal satsning på 350 000 kronor.

Vad vi motionärer har reagerat mot är all en företagare, även om han som i detta fall har balanserat på lagens råmärken, juridiskt fullt oantastligt kan skriva över sina tillgångar på maka eller annan anhörig för att sedan efter eventuell konkurs och exekutiv auktion via sådan anhörig åter bli ägare lill sill gamla förelag, i vilkel alltså stat och kommun samt eventuellt övriga borgenärer har satsat och förlorat stora belopp.

Eftersom iransaklioner av del slag som sken i Värmland kan ske inom lagens gränser anser vi alt det måsle finnas luckor i lagen som borde täppas till. Del är inte i första hand förlusten av de satsade pengarna som är del allvarliga i sådana här fall. Nej, del allvariiga är i stället att tilltron till samhällets satsningar för att skapa sysselsättningstillfällen

i hårt drabbade bygder genom händelser av detta slag får sig en knäck. Del är ett förtroende samhället visar genom att bevilja lokaliseringsstöd, och det är beklagligt att del finns företagare som inte molsvarar della förtroende. Nu har, förhoppningsvis, åiminsione en lucka läppis lill sedan en expertgrupp lillsalls i arbeismarknadsdeparlemeniel för au cenlrali samordna uppföljnings- och bevakningsfrågorna när del gäller beviljade lokaliseringsbidrag. Den har också fåll i uppgift all framlägga förslag lill ålgärder i enskilda uppföljningsärenden.

Laguiskoiiel är myckel posilivt i sin skrivning och understryker det angelägna i de reformönskemål som aktualiserats i molionen. Förutom all utskottet hänvisar lill expertgruppen i arbetsmarknadsdepartementet redovisar ulskollet all del för närvarande pågår elt arbeie med att förbereda lagförslag som syftar till en etappvis genomförd revision av den nuvarande konkurslagstiftningen. Dessa kommer inom en inte alltför avlägsen framtid alt föreläggas riksdagen. Det finns därför inte nu anledning alt påkalla ytterligare utredning.

Vi har alltså alla skäl att avvakta propositionen i detta ärende. Jag hoppas att man där skall lyckas definitivt läppa lill de luckor som nu finns i lagstiftningen på della område.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än om bifall lill utskottets hemställan.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Översyn av konkurslagstiftningen

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Det kan förefalla onödigt alt någon talesman för laguiskoiiel utöver fru Nilsson i Sunne vittnar i denna fråga - hon återfinns faktiski bland dem som har behandlat della ärende.

De synpunkter fru Nilsson här framförde delas av samtliga i utskottet.
Vi framhåller i vårt yttrande all det är en angelägen och viktig uppgift
för lagstiftaren "att lill skydd för borgenärerna uppställa regler som ef
fektivt förhindrar gäldenärens möjligheter att undanhålla förmö
genhetstillgångar för egen räkning eller för att gynna vissa gäldenären
närstående borgenärer". Vi är tyvärr medvetna om all del, som fru Nils
son i Sunne säger, förekommer au man vid konkurser undanhåller siaien
belalning för fordringar som i många fall uppkommii genom lokalise
ringsbidrag från slaiens sida.

För all lösa hela problemel med konkurser måsle emellertid ett ganska ingående och omfallande lagstiftningsarbele föreläs. Därför är del nödvändigt att de utredningar som redan arbetar på detta område får fullföljas. Vi hyser, som vi anmält i betänkandet, en absolut förvissning att del kommer en proposition i della ärende lill näsla års riksdag. Vi är således hell ense om att dessa problem så snart som möjligt måste lösas. Det är rikligt, som fru Nilsson säger, att man måste betrakta ulskolleis skrivning som myckel posiiiv. Men av formella skäl kan vi nu inie lillslyrka molionen - del står klari för uiskoiiei au del inom en nära framlid kommer au framläggas en proposiiion som gör del möjligi au behandla

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Översyn av konkurslagstiflningen

dessa frågor på ell seriöst sätt.

Med det anförda, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):

Herr lalman! De problem som las upp i den här molionen är utom-ordeniligi vikliga. Del kan inie vara rikiigl all belopp som en föreiagare har erhållit som lokaliseringsstöd skall kunna överföras lill förelagaren närslående personer på del säli som angivils med exempel i molionen. Jag häller med motionären om all det är en uppenbar lucka i lagen, som måste täppas till.

Jag har emellertid begärt ordet för alt säga något om ett annat problem som tas upp i utskottets betänkande. I betänkandet framhålls att konkursinstitutet under vissa omständigheter också utnyttjas i syfte all bereda konkursgäldenären eller honom närstående otillbörliga förmåner på annat sätt. Från de fackliga organisationernas sida har man sedan länge observerat något som jag skulle vilja kalla för ett missbruk av lagstiftningen. Jag tänker här på alla de exempel med kringgående av konkurslagstiftningen som beslår i att en och samma person startar aktiebolag som man sedan låter gå i konkurs, ofta det ena efter del andra. Samlidigl, eller kanske rallare sagt på grund härav, är det möjligt för honom all öka sin egen förmögenhet. Från löntagarnas, siatens och de fackliga organisationernas sida upplevs delta som ett mycket besvärande problem. 1 del företagsregister som förs hos vissa fackliga organisationer kan man finna många exempel på personer som startar aktiebolag på det sättet

- bara för att låta dem gå i konkurs. När ell aktiebolag som lillhör en sådan person går i konkurs är del inte ovanligt att han vid den exekutiva auktion som följer på konkursen för en billig penning återköper maskiner och inventarier. Näsla dag startar han verksamheten igen. Del är enkelt

- han har nämligen ett aktiebolag liggande i skrivbordslådan, färdigre-gistrerai och klart. Visserligen har de beslutade höjningarna av aktiekapitalet något försvårat sådan verksamhet, men helt har del inte lyckats att eliminera den.

Jag skulle vilja påstå att konkursen från att ha varit en social katastrof har blivit elt sätt att göra sig av med gamla fordringar. Det finns företag som i personalmeddelanden har låtit tillkännagiva att man i övermorgon visserligen kommer att gå i konkurs men alt della, som man säger, är ell sätt alt skaka av sig gamla skulder. Eftersom slalen numera i s. k. faitigkonkurser genom lagen om statlig lönegaranti vid konkurs betalar ul lönerna, är det inte i första hand de anställda som blir lidande. Den som blir lidande på affären är staten. Del finns nämligen ingen regressmöjlighet när del gäller ett aktiebolag som har gått i konkurs och försvunnit.

Hur skall man nu komma till rätta med det här missbruket? Del har diskuterats och även i olika sammanhang framförts att det måste införas

regler som försvårar möjlighelerna eller helsl gör del omöjligt för företagare som flera gånger har gäll i konkurs all slarla ell nyll aktiebolag. Del torde inte vara omöjligt att via patent- och registreringsverket göra de kontroller som är nödvändiga för au ell sådani system skall fungera. Visserligen finns det sedan ändå olika vägar att starta ett aktiebolag, även om regler införs som innebär förbud för personer som missbrukar lagstiftningen på della sätt alt ingå i aktiebolags styrelse. Men det skulle förmodligen ändå medföra att en del av dem skulle avhålla sig från att fortsätta denna verksamhet, och åtminstone skulle det avsevärt försvåra möjligheterna att fortsätta konkursandet.

Jag har, herr talman, känt ell behov av au underslryka vad laguiskoiiel anfört på den här punklen och ulgår från all man inom jusiiiiedepar-lemenlel i det forlsalla arbetet med översynen av konkurslagsliftningen beaktar problement. Det är en synnerligen viktig fråga, som så snart som möjligt bör få sin lösning.

Med detta påpekande vill jag, herr lalman, yrka bifall till lagutskottets hemställan.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Översyn av konkurslagstiftningen

Herr SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Min uppfattning skiljer sig inie från Stig Gustafssons i de frågor som han berörde i sill anförande, men jag vill underslryka hans egna antaganden att även ett förbud för företagare som flera gånger har gjort konkurs att starta nytt förelag skulle kunna kringgås på elt eller annat sätt. Jag är medveten om att elt sådant förbud ändå kun ha en återhållande verkan, och jag förulsäller all ulredningen allvarligi överväger de spörsmål som herr Gustafsson i Stockholm har tagit upp i debatten. Vi får således tillfälle all i senare sammanhang ta ställning till dessa frågor. Del är angeläget alt samhället genom lagstiftning gör allt som kan göras för all skydda sig och andra borgenärer fördel missbruk av konkurser som uppenbarligen förekommer i vissa sammanhang.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottels hemställan bifölls.

§ 15 Föredrogs lagutskottets betänkande nr 33 i anledning av motion angående reglerna om skadestånd på grund av brott.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Reglering av försvarets transportflygningar för civila ändamål

§ 16 Reglering a förs\arets transportflygningar för civila ändamål

Föredrogs försvarsutskottets betänkande nr 28 med anledning av motion om en reglering av försvarels transportflygningar för civila ändamål.

Hen DANELL (m):

Herr talman! Motionen 663, som handlar om en reglering av försvarels transportflygningar för civila ändamål, syftar lill au.förenkla arbetel både för försvarel och för den civila flygbranschen. Motionen har fått en bra behandling i försvarsutskottets betänkande. Mina synpunkter på både att man vid de militära transporterna skall la hänsyn till säkerhetskraven och att man skall titta speciellt på ersättningsfrågorna för försvarets transportflygningar har beaktats.

Jag skulle emellertid under några minuter vilja beröra elt annat spörsmål som jag har tagit upp i mitt särskilda yttrande. Den stora frågan efter detta ulskottsbeiänkande, där man alltså hoppas på åtgärder av Kungl. Maj:l, är nämligen: Vad kommer att hända? Studerar man hela historien finner man att spåren förskräcker.

Jag skriver i mill särskilda yttrande: "Det är anmärkningsvärt på vilkel säll departement och berörda myndigheter handlagl frågan om rådande oklarheler i vissa föreskrifter för försvarels Iransporlfiygningar." Del är mjukl skrivel. Jag skall i all korthet nämna de olika aktiviteter som förekommit på detta område.

Den 18 maj 1967 kom en anmälan till dåvarande MO.

Den 18 november 1968 skrev Helikopterförelagens riksförbund lill försvarsministern.

Den 29 maj 1969 samme avsändare, samme adressat.

Den 20 mars 1970 samme avsändare lill industriministern.

Den 5 maj 1971 samme avsändare lill samme mottagare.

Den 22 maj 1973 gjorde Helikopterförelagens riksförbund en anmälan till JO.

Den 25 oktober 1973 samme avsändare sände en skrivelse lill chefen för armén.

Den 7 november 1973 kom en promemoria från byrådirektör Leibing inom luftfartsverket där han tog upp frågorna.

Den 9 november 1973 kom ett brev från samme avsändare lill kommunikationsministern.

Den 10 november 1973 kom ytterligare en anmälan till JO.

Den 10 maj 1974 gjorde luftfartsverket en framställning lill kommunikationsministern.

Jag skall givetvis inte gå in på vad varje skrivelse handlade om, men de gick alla ul på att man ville ha klarare regler för försvarets transportflygningar för civila ändamål.

Vild har resultatet blivit av. hela den stora skriftväxlingen? Jo, MO gav ett svar 1968 och JO är vad jag förstår ganska nära elt slutgiltigt

svar. I övrigt - och del är kanske av speciellt intresse för oss - finner vi au skrivelserna lill industriministern 1970-1971 skickades över lill försvarsdepartementet 1972. Därefter har ingenting hänt. Vidare finner vi att 1969 ansåg försvarets berörda myndigheter med anledning av en av Helikopterförelagens riksförbunds många skrivelser all man borde se över tjänsiereglementel för krigsmakten och förvaliningsreglemeniei för krigsmakten så all del blev bällre överensstämmelse dem emellan. En berättigad fråga i dag är: Vad har hänt nu, fem år senare?

Vidare resullerade byrådireklör Leibings skrivelse hösten 1973 i all luftfarisverkel efter konlakl med kommunikalionsdepartementet nu avvaktar ell utlovat resultat från en principdiskussion som under ett år skall ha förts mellan kommunikationsdepartementet och försvarsdepartementet. Ingenting tyder på att man fått fram någonting av de diskussionerna. Man vel inte ens om de verkligen har förts. Man kan fråga sig: Vad har hänt?

Luftfartsverkets yttrande 1974 över Leibings skrivelse till kommunikationsdepartementet innehåller förslag om en översyn inom försvarsdepartementet av luftfartslagen i syfte all den miliiära flygverksamheten för civila ändamål skall jämställas med civil luftfart. Även en översyn inom försvarsmakten av förekommande föreskrifter gällande taxor m. m. föreslogs av luftfartsverket. Vad man hunnit göra av della vet vi inte heller, även om man i detta sista fall inte haft så lång tid på sig.

I detta sammanhang vill jag nämna ytterligare ett frågetecken i delta mångåriga ärende. Del har visat sig alt försvarsdepartementet har tolkat luftfartsverkels föreskrifter på sill säli. Man lalar nämligen om all när man förbjudii försvarel au konkurrera ul näringsidkare genom au hålla låga priser för ijänsier som näringsidkare kan ulföra, så har man av någon anledning undaniagil uiländska näringsidkare. 1 alla andra sammanhang lalar vi om skandinavisk luftfart, men del gäller uppenbarligen inie den här verksamheten.

Jag vill vidare nämna någol om ersättningsfrågan som är en av de viktigare bilarna i detta ärende. 1970 tillsatte man. på överbefälhavarens initiativ en utredning inom försvarets materielverk. 1972 överlämnades utredningens resultat jämte remissyttranden till försvarets civilförvaltning för vidare handläggning. Man kan i dag med fullt berättigande fråga sig: Vad har hänt? Civilförvaltningen anser för övrigt all del behövs ett Kungl. Maj:ts bemyndigande för att göra nödvändiga ändringar i gällande reglementen och föreskrifter. Delta har heller inte medfört någon ålgärd.

I år har vi fått reda på att man tillsatt grupper för att se över till-lämpningsföreskrifierna till tjänsiereglementel för krigsmaklen. Del skall sägas i ärlighetens namn, men någol resultat av dessa gruppers arbete har vi ännu inte fåll.

Till slut, herr talman, kan man konstalera att vi i denna fråga som nu är sju och ett halvt år gammal, har ell fyrfaldigl frågeiecken: Vad har häni? Det gäller slällningsiagandei i en fråga där del måsle göras

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Reglering av försvarets transportflygningar for civila ändamål

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Behörighetsbestämmelser för ålderdomshemsföreståndare, m. m.

en avvägning mellan å ena sidan försvarels meranvändning av material och försvarets övningsbehov och ä andra sidan behov av regler som omöjliggör en irriterande konkurrens på olika villkor med det existerande civila flygel. Utskottet kan knappast göra mer än del gjort, och jag hoppas att berörda departement skall uppfatta vårt betänkande på rätt sätt och nu äntligen se lill att avsluta della ärende.

Herr talman! Jag avser i alla fall all under 1975 bevaka denna fråga.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 17 Föredrogs Försvarsutskottels belänkanden

Nr 29 med anledning av motion om kompletterande yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning i anslutning lill rekryttjänsigöringen, m. m.

Nr 30 med anledning av moiion om en permanent sjukvårdsskola inom försvaret

Kammaren biföll vad ulskottel i dessa betänkanden hemställt.

§ 18 lk4ii')righetsbestänimeiser fiir ålderdomshemsföreståndare, rn. ni.

Föredrogs socialutskottets belänkande nr 36 i anledning av motioner om behörighetsbestämmelser för älderdomshemsföreståndare och om planering av åldringsvärden.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! 1 socialutskottets betänkande nr 36 behandlas bl. a. en moiion inlämnad av mig och herr Sellgren. 1 motionen hemställer vi all riksdagen hos Kungl. Maj:i anhåller om förslag lill de lagändringar som är erforderliga för alt behörighetsbestämmelser för ålderdomshemsföreståndare skall kunna utfärdas. Vi gör delta av två skäl.

Del första och viktigaste är att tjänsten såsom ålderdomshemsföre-siåndare är så viktig och ställer så stora krav på insikter och kunnande på vitt skilda områden saml på förståelse för och inlevelse i pensionärens situation. Det är angeläget au de som skall svara för denna betydelsefulla uppgift har en god och till uppgiften anpassad utbildning.

Det andra skälet är au de som har denna speciella utbildning skall i första hand komma i fråga lill ledigblivna tjänster. Det finns inte så få exempel på au personer, som har haft denna utbildning, har blivit förbigångna av andra, som har saknat en sådan anpassad utbildning.

Enligl utskottets mening bör motionen icke föranleda någon riksdagens åtgärd. Jag beklagar delta ställningstagande men noterar att ulskottel

hävdar alt garantier ändå finns för att befallningarna såsom älderdomshemsföreståndare besätts med "väl kvalificerad personal", som utskottet uttrycker det. Det återstår all se om della också innebär att man i förslå hand och i den utsträckning som är möjlig anställer personal med för uppgiften avsedd utbildning. Del är angelägel att den som söker sig till utbildning för en viss uppgift också finner all del ger meritvärde. Del är vikligl all de som siktar mot en sådan nyckelposition i samhället som del faktiskt innebär au vara ålderdomshemsföreslåndare verkligen söker sig lill en utbildning, som ger goda förutsättningar för denna arbetsuppgift.

Eftersom ulskotlels sländpunklslagande är enhälligi harjag inie någol annal yrkande än utskottet men förutsätter att berörda myndigheter följer ulvecklingen på detta område och vakar över alt de ijänsier som del här gäller besälls med för uppgiften väl ulbildad personal.

Överläggningen var härmed sluiad.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Ulskollets hemställan bifölls.

§ 19 Föredrogs Socialutskottets belänkanden

Nr 37 i anledning av moiion angående individens okränkbarhel Nr 39 i anledning av propositionen 1974:134 angående godkännande av vissa avtal med landstingskommunerna m. fl. om bidrag till psykiatrisk sjukvård.

Kammaren biföll vad ulskottel i dessa belänkanden hemställt.

§ 20 Rundradio- och andra massmediefrågor

Föredrogs kulturulskolleis belänkande nr 20 med anledning av motioner angående rundradio- och andra massmediefrågor.

I detta belänkande behandlades motionerna

1974:111 av herr Nilsson i Agnas m.fl. (m, c, fp),

1974:166 av herr Enlund m.fl. (fp. s. c, m),

1974:451 av herr Romanus (fp).

1974:723 av herr Johansson i Skärstad (c).

1974:724 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c).

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

1974:726 av fru Mogård m. fl. (m) vari hemslällts

1. all riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla all staten med stöd av 19 i; i avtalet mellan Sveriges Radio och staten lät påkalla en oberoende utredning av huruvida Sveriges Radio i sin verksamhet brutit mol avialets bestämmelser, och då främst 6 och 8 §§,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om en parlamentarisk utredning med uppgift all granska massmediernas ställning, funktion och finansiering med speciell vikt lagd vid den framtida utvecklingen på etermedieområdel,

1974:733 av hen Åkeriind (m),

1974:1016 av herr Adolfsson m. fi. (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om tillsättande av en opartisk kommission med uppgift alt

1. undersöka om Sveriges Radios programverksamhet överensstämde med befinlliga föreskrifter i radiolagen och radioavtalel och i övrigt gällande program regler,

2. med beaktande av i molionen anförda synpunkter på avtalets innehåll framlägga förslag till nyll radioavtal,

1974; 1019 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemslällts alt riksdagen beslutade att i skrivelse lill Kungl. Maj:t kräva au av Kungl. Maj:t utsedda representanter i Sveriges Radios styrelse (hälften -I- ordf) verkade för att Sveriges Radio lämnade Svenska arbetsgivareföreningen,

1974:1022 av herr Polslam m.fl. (c),

1974:1344 av fröken Eliasson (c) och herr Sundman (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde en parlamentarisk utredning med uppgift att kartlägga medieutvecklingen och framlägga därav föranledda förslag med särskild inriktning på de nya medierna och deras betydelse för kulturpoliiiken,

1974:1346 av hei"r Hermansson m.fl. (vpk),

1974:1347 av herr Hylländer m.fl. (fp).

1974:1357 av herr Sundman (c) och fru iredje vice talmannen Net-lelbrandi (fp), såvitt nu var i fråga, saml

1974:1359 av herrar Söderström (m) och Danell (m).

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1022 om radionämnden,

3. att riksdagen skulle avslå motionerna 1974:726, yrkande 1, och 1974:1016, yrkande 1, om utredning angående eventuellt avtalsbrott,

4. att riksdagen skulle avslå molionen 1974:451 om utseende av ledamöter och suppleanter i Sveriges Radios styrelse,

5. all riksdagen skulle avslå motionen 1974:1019 om Sveriges Radios utträde ur Svenska arbetsgivareföreningen,

6. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1347, yrkande 1, om programråd vid Sveriges Radio,

7. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1359 om ljudradions sle-reosändningar,

8. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:166 om kompetens- och utbildningsfrågor inom Sveriges Radio,

9. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:725 om utredning angående inflytande- och organisationsformerna för rundradioverksamhelen,

10. att riksdagen skulle avslå molionen 1974:1357, yrkande 2, om utredning angående rundradions organisation och verksamhetsformer.

11. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1016, yrkande 2, om förslag lill nyll radioavtal,

12. all riksdagen skulle avslå molionen 1974:1347, yrkande 2, i vad gällde kommande förhandlingar angående nyll radioavtal,

13. all riksdagen med anledning av molionen 1974:726, yrkande 2, som sin mening skulle ge lill känna för Kungl. Maj:i vad ulskollet anfört angående en helhetsbedömning av massmedieområdet,

14. all riksdagen skulle avslå molionen 1974:1344 om en parlamen-larisk uiredning med uppgift all kartlägga medieulvecklingen m. m.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Reservalioner hade avgivits

I. beträffande frågan huruvida Sveriges Radio brutit mot radioavtalet av herr Nilsson i Agnas (m) och fru Mogård (m) som ansell alt ulskottel under 3 bort hemställa,

all riksdagen med bifall lill motionen 1974:726, yrkande 1. och med anledning av motionen 1974:1016, yrkande 1, hos Kungl. Maj:i skulle anhålla att staten med stöd av 19 ij i avtalet mellan Sveriges Radio och Slalen lät påkalla en oberoende uiredning av huruvida Sveriges Radio i sin verksamhet brutit mot avtalets bestämmelser, och då främst 6 och

2. beträffande frågan om Sveriges Radios uuräde ur Svenska arbetsgivareföreningen iiv fru Ryding (vpk) som ansell all utskottet under 5 bort hemställa,

all riksdagen med bifall till motionen 1974:1019 i skrivelse lill Kungl. Maj:t krävde all de av Kungl. Maj:l ulsedda represenlanierna i Sveriges Radios slyrelse. dvs. ordföranden och halva anlalel ledamöler, verkade för all Sveriges Radio lämnade Svenska arbetsgivareföreningen.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmedie-. frågor

3. beträffande frågan om tillkallande av en parlamentarisk uiredning med uppgift all kartlägga medieulvecklingen av herrar Mattsson i Lane-Herrestad, Sundman, Eriksson i Ulfsbyn och Norrby saml fröken Eliasson (samtliga c) som ansett all ulskoiiel under 14 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till molionen 1974:1344 hos Kungl. Maj:l begärde en parlamentarisk utredning med uppgift all kartlägga medieulvecklingen och framlägga därav föranledda förslag med särskild inriktning på de nya medierna och deras betydelse för kulturpolitiken.

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Kulturuiskolteis betänkande nr 20 är elt intressant dokument över den mediepolitik -eller skall vi säga brist på mediepolitik - som vi har för närvarande. 1 ell och samma betänkande trängs en lång rad konkreta önskemål i fråga om Sveriges Radios programpolitik vid sidan av krav på att de medier som alltmer konkurrerar med etermedierna skall få ålminstone någon uppmärksamhet i kulturpolitiken. I en situation, då vi kan se all nya tekniker har skapat alternativ som blir alltmer konkurrenskraftiga, är det orimligt att koncentrera uppmärksamheten till eierområdei. De kuliurpoliiiska sirävandena måsie gälla också aliernaiiven lill eierdislributionen.

Della är, som jag ser det, herr lalman, den siora och vikliga frågan i kullurulskoilels belänkande.

De allernaiiv som del här gäller har skapals med de nya leknikerna au spela in, lagra och spela upp rörlig bild och ljud och förutsätter inte eierdistribution.

Del finns mänga system med olika tekniska lösningar som kan samlas in under begreppet videogram. Videobanden har funnits en längre lid i Sverige. Videokassetisysiemen, i tvä huvudvarianter, breder för närvarande ut sig på den svenska marknaden. Bildskivesysiem kommer att introduceras i Sverige tidigast nästa år, enligl vad som uppges från pro-ducenihäll.

Bildskivan påminnerom en LP-skiva. Den säljs med ett färdiginspelat program på mellan 10 och 45 minuiers längd, och del spelas upp med hjälp av en särskild skivspelare och en TV-apparal. Priset för en skivspelare kommer att vara ungefär delsamma som för en färg-TV-apparal.

Från det företag som dominerar videokassettmarknaden i Sverge säger man sig ha sålt 2 500 uppspelningsapparater fram till del senasle halvårsskiftet. Till näsla halvårsskifte beräknar man ha sålt ytlerligare I 000 apparater. Priset på dessa apparater är ungefär 5 500 kronor. Konkur-renlsystemet, som har högre kvalitet och pris, kan uppskattningsvis ha placerat ett tusental apparater på marknaden fram lill nästa halvårsskifte. Det systemet har ett annat användningsområde. Det inriktar sig främst på behoven i den högre uibildningen och förelagsulbildningen. Till skill-

nad från bildskivesystemen förutsätter inte videokassetisysiemen för-producerat malerial. Den som har en uppspelningsapparai kan både spela in och spela av kassellmaierial. Inspelningen kan t. ex. göras direkl från TV-apparaien.

De för oss nu aktuella distributionsformerna är markdislribulion i form av försäljning i öppna handeln och genom postbefordran av kassetter och bildskivor. Överföring av bild och ljud över vanliga telekablar och programbärande satelliter är distributionsformer som har mindre påträngande aktualitet, och jag kommer inte all närmare gä in på de möjlighelerna.

Siluaiionen på kassetiområdet i värt land kan beskrivas så här. Vid millen av näsla är kommer man sannoliki efter mindre än tre års för-säljningsansirängningar au ha försålt 3 500 uppspelningsapparater för det dominerande kasseitsyslemei pä den svenska marknaden. Del är del syslem som Kommunförbundet rekommenderar, bl. a. för användning i bibliotek och skolor. 5 000 ä 10 000 uppspelningsapparater pä marknaden är det underlag man behöver för att dra i gäng försäljningen av far-diginspelade kasseiiprogram. Inom ell par tre är kommer alltså med all sannolikhet den breda svenska konsumentmarknaden all böria bli attraktiv för programproducenterna. Del kan tilläggas att del redan finns ell femionial producenlföretag i arbete med olika slag av programpro-duklion i värt land.

Fransen TRU-kommiliéns arbeie har de aktiva statliga insatserna hittills bestått i den korta och misslyckade historien med del statliga engagemanget i ett kasseitbolag tillsammans med KF och Kommunförbundet. Efter några turer har äganderätten nu gått över titt Kommunförbundet, och aktiviteterna tycks ligga nere. Under dessa vikliga år, då slalen avvecklat sitt engagemang på områdei, hårde stora kommersiella företagen rustat sig till länderna med idéer, produktionsrätligheler, försäljnings-rätiigheter, färdiga programproduktioner och, inte minst, ekonomiska resurser.

Au vi märkt litet av dessa aktiviteter i vårt land beror pä att företagen inte bedömt del som politiskt lämpligt all gå ut hårt pä den svenska marknaden, med tanke på de poliliska motåtgärder man dä skulle kunna utlösa. I stället ligger man lågt och avvakiar lill dess del finns ell större antal uppspelningsapparaier utspridda pä marknaden och efterfrågan på färdiga program.

I nuläget är därför försäljningsargumentet pä kassellsidan möjligheterna att med uppspelningsapparalernas hjälp banda de svenska TV-pro-grammen. Några färdiga program bjuder man i dag inte ul lill de enskilda hushållen. Men när man väl med draghjälp av möjlighelerna alt utnyttja Sveriges Radios programproduklion fåll ut ett tillräckligt antal uppspelningsapparater på marknaden, kommer man all. dra i gång den stora satsningen på förproducerade program. Naturligtvis blir det fråga om svenska programprodukiioner men framför allt program som produceras av och för den inlernalionella marknaden. Redan i dag lorde anlalel

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

olika program kunna uppskaiias lill minsl femsiffriga tal.

Jag skall pä kammarens bildskärm visa ett organisationsschema, som ger en bit av förklaringen lill de enorma resurser intressenterna förfogar över på programprodukiionssidan. Del är eii schema som beskriver det internationella samarbetet och bolagsbildningarna för distribution och försäljning av videokassetter. Egentligen bör schemat korrigeras på ett par punkter. Sedan Svenska TV-kassettakliebolaget lagts över på Kommunförbundet har man bytt namn lill Allmänna kassett TV AB. I schemat bör man också rita in en ny enhet, Scandinavian Video Casselte Group, som bildals av de skandinaviska läromedelsproducenterna för all i någon mån vara en moiviki till de stora giganterna pä områdei.

På schemal finns i. ex. Esselle-Bonniergruppen, och främsi då EBAV med inriktning på att producera specialiserade program för t. ex. läromedelsmarknaden. 1 ett lilei längre perspekiiv - några år framöver -är det framför allt de stora konsumentmarknaderna man kommer alt intressera sig för. Vilka framtidsplaner man har framgår ju för övrigt av att Bonnierkoncernen köpt upp Svensk Filmindustri. Pressbyrågruppen finns också med pä schemat, och den har sitt särskilda intresse. Svenska Pressbyråns ambitioner, eller snarare brist pä ambitioner, pä del kuliurpoliiiska områdei känner vi väl lill. Av del kan vi också ana oss lill vilkel slags produklinnehåll man närmasl intresserar sig för pä bild-skive- och kasselifronien. Svenska Pressbyrån ingår tillsammans med sex andra företag från lika mänga länder i en grupp med väl utbyggda distributionskedjor pä de stora breda konsumentmarknaderna.

Del franska förelaget i pressbyrågruppen, Librairie Hachetle, ingår också i den s. k. Europagruppen. I Europagruppen ingår, märk väl, också Esselle-Bonniergruppen. Vidare har alla de övriga grupperna på schemal en direkl anknytning till Europagruppen med undanlag av Kommunförbundets och läromedelsproducenternas enheter.

Vad är det då jag vill visa med hjälp av det här diagrammet? Jo, del är att genom samgående och samverkan finns del på både den svenska och europeiska marknaden - med förgreningar lill den amerikanska kon-linenien - en oligopolislisk iniressenidominans på kasseliområdet. Det är Europagruppen - med huvudkontoret i Schweiz - som ger de stora möjlighelerna au producera och distribuera mängder av program i långa serier som kan spridas ul över hela den inlernalionella marknaden lill låga priser.

Lål mig ge ell annal exempel på vad för slags jälieprojekl som de verkliga siorproducenterna i branschen har i tankarna. Ett företag i USA som producerar s. k. bakgrundsmusik-som man bl. a. dränker varuhusen med - uppges ha planer på alt med eti siori saielliisyslem sprida skval-musik lill 75 000 jordslalioner och därmed få en bra täckning av hela den amerikanska marknaden. En enda siorproduceni har alliså sådana resurser lill sill förfogande all man kan ge sig in på all rita upp planer för eii hell satellitsystem.

Vi kan alltså vara hell förvissade om att programutbudet och pro-

gramprodukiionsresurserna i stor skala finns redan i dag. Ulvecklingen av försäljningen av uppspelningsapparater på den svenska marknaden har jag redan berört.

Vilka slulsalser kan man dä dra av den medierevolulion som redan pågår omkring oss? Cenierledamöterna i ulskollet hävdar i reservaiionen 3 au del är angelägel all skyndsamma ålgärder vidias för all möia och siyra den av kommersiella iniressen dominerade medierevolulion som pågår med hjälp av videogramieknikerna. Den fortgående ulvecklingen, bl. a. i fråga om leknisk slandardisering, del växande anlalel uppspelningsapparaier på den svenska marknaden och del programulbud som finns lillgängligi på den inlernalionella marknaden, siäller krav på samhälleliga ställningstaganden inom en snar framlid i frågor med stor och principiell räckvidd. 1 synnerhet gäller della infiytandet över de nya medierna och deras betydelse för de kuliurpoliiiska sirävandena.

Vi kräver från cenierns sida all en parlamentarisk utredning skall tillsättas för att på ell samlat säll behandla hela della medieområde. Della kräver ell breii angrepp och ingående överväganden.

Jag ber au få yrka bifall lill cenierns reservation.

Efter del au molionen 1344 väcktes i januari har del lillsalls utredningar för all behandla speciella delområden på videogramomrädel. Di-rekiiven syftar främsi lill ålgärder för all begränsa förekomsten av reklam i videogram och förhindra en ytlerligare förelagskoncentralion inom massmediebranschen. Den uppsplittringen och begränsningen lill delproblem anser vi olycklig om avsikten är att lägga grunden för de släll-ningsiaganden som myckel snart kommer att bli nödvändiga att göra. Utredningsarbetet i fråga om de nya medierna bör därför läggas upp på annal sätt för alt ge riksdagen och regeringen ett bällre besluisunderiag. Inom ett fåtal är riskerar vi annars all ställas inför elt utbud och en iniressenidominans som styrs av kommersiella - främsi multinationella - storföretag och hell överskuggar de kuliurpoliiiska sirävandena.

Jag finner del anmärkningsvärt alt man frän utskotlsmajoritelens sida inte med ett ord har reagerat på de oroväckande förhållanden som las upp i motionen 1344. Är det så att den snabba utvecklingen på medieområdet gått majoriteten hell förbi? Någon meningsyttring över huvud taget i sakfrågan finns nämligen inte i majorilelsskrivningen. Möjligen skulle man kunna hitta en myckel försiktig antydan i utskottsskrivningen om all många av de. märk uttrycket, "problem" som aktualiserats ligger inom ramen för arbetet inom redan tillkallade utredningar. Men då får man, herr talman, inte ha några stora krav på meningsyttringar från riksdagens utskott.

Man kan fråga sig varför utskollsmajoritelen vägrar la upp sakfrågan. En annan sak är all socialdemokraterna inte ens, vare sig under våren eller hösten, velai medverka lill all molionen remiiieras så all ulskoiiel den vägen kunnal bredda sill besluisunderiag. Frän socialdemokratiski håll har man skyfflal undan ceniermolionen och skjulil i förgrunden en moderatmolion, som bl. a. tar upp fördelarna med eiableringsfrihel

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

i etern och utmynnar i ett uLredningskrav om massmediernas ställning och funktion. Jag är väl medveten om behovet av en mer samlad mediepolitik och all det är befogal med en framställning lill Kungl. Maj:i på den punklen. Men jag tycker ändå inte att vi där har fåll hela förklaringen lill socialdemokraternas märkliga agerande i utskottet.

Hur skall då samhället framöver förhålla sig till de nya medierna? Jag tror att det är svårt att se konturerna av en sådan mediepolitik i dag. För min del vill jag understryka au del vore en alltför låg ambitionsnivå att inrikta sig på en enkelspårig förbudspolitik. En del avarter kan vi komma lill rätta med den vägen, men del räcker inte. Uppspelningsapparaterna sprids redan på alla håll i vårt samhälle: i skolor, i förelag, hos myndigheter och i enskilda hushåll. Möjligheterna att förhindra all kasseiier och skivor produceras i landel eller tränger in över gränserna är små ulan konlrollåigärder av del mesl rigorösa slag. Del prisel skulle vi knappasl vara beredda au betala i vårt samhälle. Man måsle också kunna påverka och styra ulvecklingen i stort. Den intressedominans som vi nu kan se som ell överhängande hot måsle brytas.

Slappa skräpprodukler som rubriceras som underhållning, och produk-ler som för mer eller mindre anonyma inlressens räkning söker påverka människors attityder, måste möta ett aktivt motstånd. Vad som fordras är samhällsinsatser också för all skapa resurser för en alternativ inriktning och användning av de nya kommunikationsmöjligheterna.

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Kritiken mot Sveriges Radios program har under en följd av år varit intensiv och ständigt återkommande i olika sammanhang, inte minsl i den här kammaren. Kritiken har samtidigt varit mångskiftande, innehållande bl. a. beskyllningar för politisk vinkling och krav på en allmän höjning av programkvalileten.

Dessa båda saker har enligt mitt sätt all se ell samband. En stor del av de program som vi upplever som tråkiga och valhänt gjorda är det hell enkelt därför au de har producerats av människor som uppenbarligen inte haft ambitionen att göra ur professionell synpunkt bra program. För dem har det varit viktigare att i stället föra fram sill egel poliliska budskap och lufta personliga poliliska sländpunkler.

Jag vill, herr lalman, redan här säga all jag anser del vara oriktigt all skära alla producenter och alla program över en kam. Det finns de som är skickliga också med internationella mätt mäii, och det sänds ofta program som är berikande för tittaren eller lyssnaren ur många synpunkter. Debatten om vänslervridningen och de dåliga programmen får inte undanskymma det viktiga faktum au vi ändå har en lång rad för-näinligt gjorda, ja, jag skulle vilja säga mycket bra program.

Men hälsan tiger som bekant ofta still, och det är därför naturligt att vi i en sådan här debatt mera uppehåller oss vid bristerna än vid förtjänsterna. Så länge som vi har ett enda monopolföretag på eiermedie-sidan är riksdagen den plats där vi bör och måsie diskuiera Sveriges

Radios programpolilik.

Jag tror mig kunna tala på många svenskars vägnar, alls inte bara moderater, när jag säger alt del i dag finns ett utbrett missnöje med många av de program som sänds. Della är någol som man sländigi möier som riksdagsman. Den utformning som Sveriges Radio i dag har un-deriättar enligl min mening inte all vi får program med kvaliiet och objektivitet.

Nu arbetar emellertid en lång rad utredningar på detta område, och inom de närmaste åren kommer uppenbarligen betydande förändringar att äga rum inom etermedierna. Frågorna är komplicerade och måste angripas med varsamhet. Utskottet har nöjt sig med all hänvisa lill det pågående utredningsarbetet och avvakta dess resultat. Detta är förvisso klokt vad avser eventuella organisatoriska förändringar på områdei.

Så långt är jag alltså hell överens med utskottet. Däremot får inte de pågående utredningarna leda till att den offentliga debatten avstannar eller au man underiåter att vidtaga ålgärder på programpolitikens område. Här går del inte att bara vänta pä sillande utredningar.

Den s. k. vänslervridningen har stått i centrum för kritiken. Att en vänstervridning eller vänsterorientering förekommer torde i dag de allra flesta vara överens om, trots alt det är svårt att pä ett enkelt sätt definiera begreppet. Jag vill bara nämna att t. ex. personer med anknytning lill massmedierna som Åke Orimark och Ingemar Lindblad har pekat på della.

Men vad är då egentligen vänslervridningen? Ja, enligt mitt sätt att se är del inte bara program som innehåller en klar vänslerlendens genom uppläggning eller uttalanden. Del finns dessutom i dag inom Sveriges Radio liksom också inom massmedierna i övrigt en mera besväriig och på säll och vis farligare form av vänstervridning.

Den består hell enkell i att man underiåter att ta upp vissa problem eller t. ex. länder till kritisk belysning. Man ägnar med all rätt stor kritisk uppmärksamhet åt förhållandena i fascistiska länder medan man underlåter all på samma sätt spegla motsvarande problem i kommunistiska länder. Företeelser som är mera näraliggande inom vårt svenska samhälle las inte upp lill den kritiska belysning som de förtjänar ulan skyfflas undan.

Genom alt sålunda vara ensidig i sill programurval har man bidragit lill en olycklig snedvridning. Till detta kommer så den mera "tradilionella vänslervridningen". Vi har innevarande höst fält uppleva en rad program som utan vidare kan betecknas som vänsterorienterade. Expressens TV-skribent Hemming Sten utropade i förrgår i sin spalt: "Rädda Sveriges Radio från en socialistisk dominans" och ger exempel på en rad program under de senasle veckorna och månaderna på detta. Och nog finns del gott om exempel. Nu lycker jag inte alt exemplen skall behöva luftas här i kammaren, ulan här bör debatten hålla sig på en mera principiell nivå.

Vad beror då denna vänstervridning på? Ja, uppenbarligen på att Sve-

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

riges Radios ledning i dag har alltför små, för att inte säga obefintliga, möjligheter au gripa in och leda programpoliliken inom företaget. Radioledningen Slår maktlös även genlemol program som enligt min mening kan anses bryta mol avialets stadgande vad gäller balans och objektivitet. Det verkar ibland som om ulvecklingen även på lägre nivå har gått ansvariga chefer ur händerna.

Just della med ansvar är vikligl. Sveriges Radio är inte avsett att vara ett vinklat klotterplank för grupper och individer ulan ansvar. Sveriges Radio är till för lyssnarna och TV-iiitarna. Det är inte avsett att vara en hävstång för små extrema grupper alt framföra sina personliga socialistiska värderingar. De som anser della eller uppträder som om så vore fallet företräder i själva verket en elitfilosofi, nämligen all del bara är de som förslår någol av samhällsutvecklingen och att publiken och politikerna inget begriper.

Det talas ofta om att slå vakt om den journalistiska integriteten och arbetsmöjligheterna. Jag delar helt denna uppfattning. Det gör vi alla inom moderata samlingspartiet. Märkligt vore del väl annars. Vi är ju ell oppositionsparti. Vi har haft ett annat parti vid maklen under decennier, och del skulle vara fullkomligt orimligt att elt oppositionsparti i en sådan situation skulle göra sig till tolk för några som helst censursträvanden. Tvärtom, det ligger alltid i ett oppositionspartis intresse au slå vakt om yttrandefriheten och motarbeta censursträvanden.

Men vad vissa grupper inte tycks förslå är att ett missbruk av Sveriges Radio kommer all leda till starkare och starkare krav på ålgärder. Blir dessa krav tillräckligt starka, vet man aldrig vad som händer. Kommer politikerna då all ha kraft alt stå emot krav på ingripanden, krav på begränsningar, ja kanske t. o. m. krav på censur? Vi får verkligen hoppas det. Vi får inte glömma bort au det fria ordets dödgrävare med tacksamhet lar emot vae exempel på övertramp i Sveriges Radios programpolitik.

Som jag sade inledningsvis pågår det en lång rad utredningar på området. De kan säkert leda till nya och mer ändamålsenliga former för Sveriges Radios organisation och verksamhet liksom till ökade möjligheter lill balans, genmälen osv. På den punkten är en del av de direktiv som har presenlerals bra. Jag vill gärna ge herr ulbildningsminisiern den elogen, eftersom han nu siller i kammaren. Jag iror au direktiven öppnar möjligheter att få en bättre fungerande och mer ändamålsenlig organisation för Sveriges Radio eller för de företag som kan komma i Sveriges Radios ställe. Låt oss åiminsione hoppas del. Men till dess all så har skeii gäller det att bättre försöka leva upp lill kravei på balans och opartiskhet. För all del skall ske behöver man inte avvakta några utredningar.

Herr lalman! Jag hoppas än en gång au jag inie har varit alliför generell. Det har i alla fall inte varit min mening. De många goda program som finns, inte minst på nyhets- och aktualitetsområdel, glöms alltför lätt bort. Det är beklagligt.

Hen talman! Jag yrkar bifall lill den moderata reservationen som är

fogad lill utskottets betänkande. Fru Diesen kommer alt om en stund närmare redogöra för den.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! I kulturutskottets betänkande nr 20 behandlas tvä motioner från vänsterpartiet kommunisterna.

1 molionen 1346 önskar vi bl. a. all trafiksäkerhetsfrågorna - irafik-säkerheisupplysningen - skall beredas bättre utrymme i radio och TV. Della önskar vi inte minsl mot bakgrund av den genomslagskraft som i. ex. TV har och som dokumenierades på ell föriräffligi säit under upplysningskampanjen för övergången lill högertrafik.

Nu skriver utskottet all någon styrning av programmen i radio och TV inte skall få förekomma från statsmakternas sida enligl del avtal och de beslämmelser som gäller. Della känner jag lill, och del är en av anledningarna lill all jag inte har någon reservation i delta fall -om irafiksäkerheisupplysningen.

Men lål mig, herr talman, lill protokollet ändock få anteckna att -som del heter - man på Sveriges Radio skall vara lyhörd för de önskemål man möter, men sedan ha sin frihet och självständighet alt inom ramen för gällande avtal och bestämmelser göra sina program. Och ett faktum är all önskemålen om mer irafiksäkerheisprogram och mer irafiksäker-hetsupplysning i dag är myckel stora ute bland människorna, dä vi varje månad får ta del av uppgifter om elt icke minskande antal trafikolyckor

- och av dessa alltför många med dödlig utgång. Speciellt för våra moped-
och motorcykelåkande ungdomar har verkligen Sveriges Radio i della
avseende en mission att fylla. Dessutom skall l. ex. programmen i TV
också kunna ha funktionen av socialt fostrande program. Men då får
man givelvis inte göra alltför stora eftergifter för de kommersiella in
tressena.

Inte kan väl irafiksäkerhetsupplysning i stort vara kontroversiell - inte ens vänstervriden, som herr Björck i Nässjö talade om. Jag hoppas alltså på en bättring i della avseende, så all bättre utrymme för irafiksäkerhetsupplysning i radio och TV kan lämnas, även om jag är medveten om att riksdagen inte direkl kan föreskriva delta.

Den andra molionen från vänsterpartiet kommunisterna som behandlas i detta ulskottsbeiänkande har som yrkande all riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:l kräva att de av Kungl. Maj:t utsedda representanterna i Sveriges Radios slyrelse - dvs. hälften plus ordföranden

- verkar för all Sveriges Radio lämnar Svenska arbetsgivareföreningen.
Della är inget nytt krav från vår sida. Vi har haft del under tidigare
år, men riksdagen har avslagit motionerna med hänvisning till den ställ
ning som frislående icke-siailiga företag som Sveriges Radio har. Och
även i år avstyrker utskottsmajoriteten vår moiion med ungefär samma
molivering.

Vi anser det vara en undanfiyki för att slippa la ställning i huvudfrågan. Lål mig erinra om all majoriieien av slyrelsen ulses av Kungl. Maj:l.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

1 den andra hälften befinner sig företrädare för folkrörelserna; LO och TCO är bl. a. represenlerade.

Opartiskhet och saklighet skall vara vägledande för Sveriges Radio enligl avtal och beslämmelser. Men Svenska arbetsgivareföreningen har sannerligen inte som devis för sin verksamhet någon opartiskhet, utan i SAF:s stadgar slår del: "Svenska Arbetsgivareföreningen har till ändamål att befrämja för arbetsgivaren gemensamma intressen." Dessa stadgar slår vidare fast att i detta syfte har Svenska arbetsgivareföreningen "att sammansluta arbetsgivare och organisationer av dylik art lill en fast enhet".

Sveriges Radio skall alltså, genom att betala avgifter lill Svenska arbetsgivareföreningen och stödja denna organisation, främja iniressen som man har gemensamt med den svenska storfinansen och bilda en fast enhet med denna! Samtidigt skall Sveriges Radios uppgift vara alt bedriva en programverksamhet som präglas av skälig balans mellan åsikter och iniressen och som skall vara opartisk.

Herr talman! Detta går ju bara inte ihop. För oss i vpk är del en självklarhet - liksom det är för den fackliga organisationen på Sveriges Radio

- att Sveriges Radio med sin ställning inte bör tillhöra Svenska arbets
givareföreningen. Efter del inlägg vi nyss hörde här i talarstolen av herr
Anders Björck, som verkligen var ell exempel på Svenska arbetsgiva
reföreningens röst i riksdagen, kan man i alla fall inte påslå alt denna
organisation på någol sätt är opartisk eller saklig. Det är en organisation
som Sveriges Radio inte bör tillhöra, och regeringens ulsedda represen
tanter bör verka för all Sveriges Radio skall lämna denna organisation.

Della borde vara självklart även för socialdemokraterna i kammaren

- åtminstone för dem som företräder fackliga iniressen och har erfa
renheter av vad SAF egentligen slår för. Från denna utgångspunkt är
del också förståeligt att de anställda vid Sveriges Radio genom sin fackliga
organisation har krävt all Sveriges Radio begär sitt ullräde ur Svenska
arbetsgivareföreningen.

Herr lalman! Med del anförda ber jag all fä yrka bifall lill reservationen 2 som fogats lill kulturuiskolteis belänkande nr 20.

Fru FR/ENKEL (fp):

Herr lalman! Att konsumenterna måste få ell siörre inflytande på utformningen av och innehållet i Sveriges Radios programverksamhet, del kravei har framförts många gånger från denna talarstol och jag tror från representanter för samtliga partier. 1 många utskottsbelänkanden finns inskrivet önskvärdheten av en direktare kontakt än hittills och ett förstärkt publikinfiytande. Även del utskottsbetänkande vi behandlar i dag understryker della. Men jag tycker dock att i år har vi kommit en liten bil längre än tidigare. Slalsrådel diskulerar nämligen - ganska ingående - kontakten mellan Sveriges Radio och publiken i sina direktiv till radioutredningen.

Folkpartiet har i är, som mänga gånger tidigare, framfört förslaget om

all ell allsidigt sammansatt programråd skall bildas med uppgift all framföra synpunkter och önskemål på den samlade programverksamheten i radio och TV. Statsrådet säger i sina direktiv att han inte är övertygad om lämpligheten av inrättandet av ett programråd. Andra former bör i första hand prövas, som t. ex. inrättande av ell förvaltningsråd. Ja, nu beror del ju på hur detta förvaltningsråd blir sammansatt och vilka befogenheter delta eventuella råd skulle få. Namnet är i och för sig inte, enligl min mening, del primära. Men som direktiven är skrivna förulsäller jag allisä au utredningen kommer alt diskuiera tillsättandet av ett råd - vad del nu får för namn - och alt detta blir sammansatt av representanter för skilda områden av samhällslivet som ett forum för synpunkter och önskemål i fråga om programmen.

Jag vill också underslryka hur viktigt det är att del ideella föreningslivet uppmärksammas både i radioulredningens arbete och i kommande överläggningar om ell nyll avlal. Del bör få ell utrymme i programmen som svarar mot dess betydelse i del svenska samhället.

1 vår moiion 451 - alltså från herr Gabriel Romanus - hemslälles att ledamöler och suppleanter i Sveriges Radios styrelse som ulses av regeringen i framtiden skall utses av riksdagen. Yrkandel motiveras med att den poliliska inrikiningen hos de sex ledamöler i styrelsen som regeringen uisell är synnerligen ensidig.

Det åligger Sveriges Radio - och det har framförts frän denna talarstol tidigare i dag - alt bedriva en saklig och opartisk programverksamhet. Berättigad kritik har framförts. Programverksamheten är inte och har inte alllid varit saklig och opartisk. Därmed faller naturligtvis också en del kritik på styrelsen för dess sätt att handha sin uppgift samt kritik på regeringen för dess sätt att utse ordförande och vissa ledamöler. Regeringen kan inte undgå en toljdkrilik i det fallet. Vare sig man lillhör ell oppositionsparti eller regeringspartiet bör man enligt min mening verkligen vinnlägga sig om alt få till stånd en saklig och opartisk programverksamhet och all inte framföra några speciella poliliska åsikter.

Nu skall också frågan om styrelsens roll, sammansättning och sloriek behandlas av ulredningen, och jag förutsätter att utredningen då finner vägar som garanterar att styrelsen i framliden erhåller en mera allsidig sammansättning. Med hänsyn härtill har jag godtagit ulskollets skrivning.

När del gäller videoprogramulbudet vill jag till protokollet läsa in vad folkpartiet har sagt i sill program:

"Kassett- och kabel-TV ger möjligheter till eU myckel bredare utbud av internationella, nationella, regionala och lokala TV-program. Dessa möjligheter måste lill fullo tillvaratas och alla försök till åsiktsdirigering avvisas. Slor frihel måsie därför råda både när del gäller produkiion och distribution av sådana program. Del allmänna bör på samma säll som i fråga om andra kulturaktiviteter stimulera och stödja produktionen och disiribulionen så alt utbudet blir mångsidigt och präglat av god kvalitet."

Jag instämmer i utskottets synpunkter all vad som behövs för all möta

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmedie-.frågor

den pågående medieutvecklingen är handlingsberedskap och kunskaper. Jag har inie anslutit mig lill yrkandet om en utredning med särskild inriktning på de nya medierna. Jag tror inte del är nödvändigt all stapla ännu en utredning på de andra, som dock skall la upp olika problem med videoprogram. Jag vill emellertid understryka vad utskottet säger på s. 13 i betänkandet rörande vikten av kontakten mellan de olika utredningarna, så att det samlade utredningsarbetet kan bilda underlag för en helhetssyn i frågan. Del är nödvändigt med en helhetsbedömning inom områdei.

Till sist vill jag säga något om molionen 166 av herr Enlund m. fl. Den behandlar kompetens- och utbildningsfrågor gällande personalen inom Sveriges Radio. Utskottet har inte kunnat tillstyrka motionens yrkande om att en arbeisgrupp skall tillsättas för att utarbeta förslag angående dessa frågor, men jag vill gärna här understryka vad utskottet säger om vikten av au programverksamhelen läggs i händerna på väl kvalificerade, allmänorienierade och omdömesgilla personer med försiå-else för de krav som gäller för verksamheien och med verklig vilja att uppfylla dessa krav.

Herr talman! Med della yrkar jag bifall till utskottels hemställan.

Hen SUNDMAN (c):

Herr lalman! Radiokakan är slor, och vi luggar tydligen här allesammans pä var sin lilla bit av den. För min del skall jag inskränka mig lill att kommentera reservaiionen 1 av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård.

Reservanterna påpekar all skarp kritik har riklats mol vissa sektorer av Sveriges Radios programulbud, och jag kan bara bekräfta all sådan kritik förekommer. Men för tydlighetens skull bör jag väl ändå komplettera vad herr Björck i Nässjö sade och påpeka all kritiken kommer från såväl vänster som höger - vad nu vänster och höger egentligen är. Och den kommer också från människor som lycker alt vissa program strider mot deras eliska och ibland estetiska värderingar. Somliga anser all vissa program är för konservativt eller samhällsbevarande indoktrinerande. Andra menaratt vissa program är för samhällsomstörtande-och revolutionära och indoktrinerande på det viset.

Kritik har riktals - särskill från moderat håll - mol omfattningen av den granskning av programutbudet som sker genom radionämnden. Jag vill därför här nämna några siffror.

Under liden 1 juli 1972 lill sista juni 1973 granskades nära 10 procent av sändningstiden inom programsektorn samhälle och politik. Årel innan granskades knappt 6 procent.

I vad gäller barn- och ungdomsprogrammen granskades under samma tid drygt 5 procent av sändningstiden. Jag tar upp dessa två sektorer därför alt de särskilt nämns i en aktuell moderatmotion. Procenttalen gäller hela sändningstiden, alltså inklusive repriserna. Siffrorna blir högre om man lar hänsyn till enbart nettosändningstiden och alltså räknar bort

repriserna. Med andra ord - över en tiondel av sändningstiden för programtypen samhälle och politik har granskals 1972/73. Siffrorna för 1973/74 är ännu inte framräknade, men de torde bli något högre.

Del bör också nämnas all vissa programtyper har granskats mera systematiskt. Jag kan som ett exempel nämna att programserien "Lördags" i våras - ett program inom gruppen barn och ungdom - granskades i sin helhet efter en serie anmälningar lill nämnden. Ingel av dessa program fälldes för brott mot avtalet. Däremot kritiserades tre av dem.

Av de program som granskades kalenderåret 1971 fälldes eller kritiserades 18 procent. 1972 och 1973 sjönk andelen fällda eller kritiserade program till 11 respektive 12 procent. 1 år har tendensen dock varit stigande. Hittills i år har radionämnden fallat beslut i 344 ärenden. 10 program har fällls och 35 har kritiserals, vilkel ger 14 procent

Jag skall inie här diskuiera om granskningsverksamhelen - volymen granskade program - är lillfredsslällande. Del är inie därför jag nämnl dessa siffror. En sak lycker jag dock slår klar: skäl föreligger inte all under hänvisning till 19 § i avtalet mellan Sveriges Radio och slalen kräva en särskild uiredning om bolaget brutit mot avtalets bestämmelser. Den litet drastiska paragraf 19 är naturligtvis inte avsedd alt utnyttjas med mindre det finns mycket grava anmärkningar, och del finns det alltså inte. Del bör för övrigt påpekas all en sådan utredning som man har talat om av flera skäl är svår att genomföra. Ett av dessa skäl är alt Sveriges Radio inte har skyldighet att bevara programmen bandade mer än ett halvt år. Äldre program blir därigenom lätt svåråtkomliga.

Kritik har riktats mot radionämndens verksamhet också därför att den i huvudsak granskal bara anmälda program. Sedan nämnden den 1 januari 1973 fåll förstärkla kansliresurser har dock anlalel granskningar på nämndens egel initiativ ökal. Della gäller särskill i år då antalet anmälningar från allmänheten gått ned avsevärt. Den tendens till ett stigande antal anmälningar som nämns i motionen 1016 av bl. a. herr Adolfsson har alltså brutits. Jag kan nämna att anlalel anmälningar i år t. o. m. i går eftermiddag uppgår lill - för alt vara exakt - 569. Del är 159 färre än under samma lid förra året då antalet var 728.

Detta har möjliggjort nya granskningsinsatser från nämndens sida. Nämnden har därvid vall programtyper som sällan gjorts lill föremål för anmälningar och därför inte heller har behandlats så ofta av nämnden. Som ell exempel kan jag nämna att nämnden på eget initiativ granskat samtliga förekommande Eko-program i ljudradion - del är sex stycken - under en slumpvis vald dag.

1 reservaiionen 1 nämns den år 1973 tillsatta radionämndsulredningen. Enligl uppgifter från säker källa kommer den att framlägga sitt belänkande någon av de första dagarna i december. Med ledning av nämndens erfarenheter hittills gissar jag all den kommer att föreslå avsevärda ändringar i radionämndens organisation och arbetsformer - ändringar som möjliggör flera systematiserade granskningar av programverksamheten vid sidan om anmälningar från allmänheten.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Herr talman! Enligl reservationen 1 kan del anföras allvarliga invändningar beträffande "Sveriges Radios vilja och förmåga alt följa avtalet med slalen". För egen del blir jag icke sällan irriterad över vissa programinslag, men den här citerade formuleringen framstår ändå för mig som en överdrift. Jag misstänker all inte heller herr Björck i Nässjö vill stå för just de orden - hans inlägg för en stund sedan kontrasterade, tycker jag, på ett angenämt säll mol vissa andra tidigare uttalanden från moderalhåll. Han lät mera modest än moderat i kritiken. - Delta om reservaiionen 1.

Innan jag slutar milt anförande, herr talman, vill jag påpeka alt det viktigaste inslaget i kullurulskoilels belänkande är del som handlar om behovet av en kartläggning av den allmänna medieulvecklingen, som fröken Eliasson tog upp i sitt anförande. Den saken är del viktigaste i det här betänkandet från kulturutskottet.

Herr talman! Jag vill sluta med all yrka bifall lill reservationen 3.

Hen LEANDER (s):

Herr lalman! Herr Sundman har ju bemött reservaiionen I. Det återstår då för mig all bemöta de två andra reservationerna.

I reservationen 2 av fru Ryding krävs att Sveriges Radio skall lämna förhandlingsorganisationen Svenska arbetsgivareföreningen. Molionen avgavs i januari. I somras tillsattes den nya radioulredningen. Den har bl. a. i uppdrag all se över Sveriges Radios hela organisation. Mol den bakgrunden avstyrker jag reservationen 2.

I reservaiionen 3 av cenierledamöterna begärs en parlamentarisk utredning, som skall kartlägga medieulvecklingen och framlägga förslag med särskild inriktning på de nya medierna. Av reservationens molivering framgår att ulredningen främst skulle syssla med de s. k, videogrammen, dvs. de TV-kasselier och bildskivor som nu böriar komma in på den svenska marknaden.

Utskottsmajoriteten avstyrker den motion som har utmynnat i reservationen under hänvisning till de olika utredningar som redan finns på områdei. I somras tillsattes en särskild utredning med uppgift att förbjuda eller begränsa reklam i videogrammen. Likaså tillsattes i somras en utredning om förelagskoncentration inom massmedieområdet. Denna utredning är klart inriktad även på videogrammen. Den nya radioutredningen skall enligl sina direktiv också uppmärksamma videogrammen. Även TRU-kommiltén har till uppgift all kontinuerligt följa videogram-utvecklingen och även bedriva försöksverksamhet på området. Mass-mediaulredningen och pressulredningen kommer också in på dessa område.

Mol denna bakgrund är del svårt alt förstå värdet av all stapla en ny utredning ovanpå de redan sillande utredningarna. Del skulle vara frestande all fråga fröken Eliasson vilken konkret sak del kan vara som inte läcks in genom de redan tillsatta utredningarna, men av omtanke om kammaren - och fröken Eliasson - skall jag inte ställa den frågan.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill ulskollets hemställan pä samtliga punkter.

Fröken ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har inte kunnat undgå alt notera -jag tror att även kammarens övriga ledamöler har gjort det - att herr Leander inte med elt ord har berört själva sakfrågan. Herr Leander har inte med ett ord försökt förklara socialdemokraternas märkliga agerande pä denna punkt, all de över huvud taget inte har velat gä in pä sakfrågan, inte har velat ge lill känna någon meningsyttring, all de i utskottet helt har inriktat sig på all backa upp en moderatmolion som främsi behandlar etermedieområdel. De har inte velat låtsas om att del i centerparlimoiionen las upp frågor som åtminstone vi pä värt håll betraktar som både angelägna och oroväckande med den utveckling vi kan se. Herr Leander har fortfarande tillfälle att komma tillbaka och avge någon meningsyttring pä den punklen.

Eftersom utbildningsministern sitter i kammaren vore det värdefullt om han ville redogöra för sin syn på dessa frågor, speciellt med hänsyn lill inflylandefrågorna och de kuliurpoliiiska aspekterna på ulvecklingen. Såvitt jag vel har utbildningsministern i andra sammanhang, t. ex. vid en UNESCO-session, berört förhållanden på della område och manat till all man på del internationella planet uppmärksammar problemen med de multinationella kommersiella iniressen som breder ut sig på kultursektorn.

Det vore värdefulll om utbildningsministern ville ge sin syn pä hur dessa aspekter skall tillgodoses i den svenska politiken.

Det överraskar mig att herr Leander hell tycks ha glömt bort det beslut som riksdagen fattade sä sent som i våras med anledning av propositionen om den statliga kulturpolitiken, då det klart slogs fast att kulturpolitiken skall motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet. Kulturutskottet har också 1973 med anledning av en socialdemokratisk motion begärt en större aktivitet från samhället på detta område. Vill herr Leander inte kännas vid de besluten? Eller ser herr Leander inget som helst samband mellan de allmänna uttalandena och den fråga som vi har tagit upp motionsvägen?

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmedie-.frågor

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Fru DIESEN (m):

Herr talman! Debatten om Sveriges Radio återkommer med jämna mellanrum här i kammaren. Men i de svenska hemmen förs nog debatten så goll som varie kväll - en sådan genomslagskrafl har ju delta nya medium. "Bröd och skådespel" var de gamla romarnas metod alt hälla folkel lugnt. Framför TV och radio får man själv hålla sig med brödet, medan skådespel i ord och bild väller fram i en strid ström. Lugn blir man kanske inte heller - snarare ofta upprörd.

Sveriges Radio är ett monopolföretag och har som sådani ett stort ansvar.

Regler för Sveriges Radios verksamhet har dragits upp i avtalet mellan Slalen och Sveriges Radio. Främst slår kraven på saklighet och opartiskhet saml hävdande av de grundläggande demokratiska värdena. Stark kritik har under årens lopp riktats mot förelaget för bristande objektivitet, och denna kritik kommer från både organisationer och enskilda. Det visar sig ju bl. a. i anmälningarna lill radionämnden. Nämnden saknar emellertid resurser all granska programutbudet i dess helhet, del är bara enskilda program eller möjligen enslaka serier som kan bli föremål för dess bedömning. Därför blir ofta resullaiei av nämndens granskning ell uiialande all andra inslag i programmen lorde medföra balans mellan olika åsikler. Della är kanske också förklaringen lill all anmälningarnas antal nu inte längre ökar - del känns förmodligen ganska hopplöst alt sända in en anmälan.

Många människor blir upprörda över vad de anser vara bristande balans och objektivitet, över all man hindrar vissa meningar alt komma fram men ger desto siörre utrymme för andra åsikter. Många retar sig också på pekpinnen "Så här skall du lycka!"

En del inom Sveriges Radio hävdar att förtroendekrisen bara existerar bland de makthavande, t. ex. här i riksdagen. Jag tror inte all del är riktigt - misstron har en mycket större spridning. Del är väl inie heller all undra på, för när man någon gång släpper fram represenlanler för publiken i t. ex. TV-debalier, har man tydligen vall dem som redan frän börian är dömda att förlora i diskussionen mol de tuffa gossarna och flickorna i Sveriges Radio.

Radiochefens närmaste man, herr Modig, tycks ha uppfattat misstron, när han ullalat att del "inom stora grupper i samhället och riksdagen finns en stark irritation över programpolitiken".

Om det är så att kraven på saklighet och opartiskhet ofta åsidosätts, vilket många anser sig kunna konstalera, så innebär della alt många lyssnare eller tittare utsätts för en ensidig påverkan, vilket är lill skada för demokralin.

Ulskottel anser atl 19 !; i avialel är avsedd all lillämpas bara i exirema silualioner, och en sådan föreligger inie enligt ulskotlels mening. Ulskollet inlär där samma ståndpunkl i år som förra året när moderata samlingspartiet också förde fram kravet på en undersökning av hur Sveriges Radio efterlever avtalet. Vad menar ulskollet med exirema situa-

tioner? Och skall det omdömet hänföras till elt särskilt program eller skall hela programutbudet gå i en enda riktning innan situationen blir lillräckligl extrem?

Den enskilda medborgaren grips läll av en känsla av maktlöshet när hans protester viftas bort. Del är heller knappast möjligt för en enskild person all utföra en grundlig och systematisk granskning av programutbudet.

Moderata samlingspartiet tillsatte förra årel en arbeisgrupp med uppdrag atl göra en systematisk granskning, med nödvändighet begränsad lill vissa programserier som följdes under en dryg månad. Man valde de samhällsinformerande och samhällsdeballerande programmen, dels därför alt kritiken varit härd mol dessa program, dels därför all de har en stor betydelse för opinionsbildningen. Vidare följde man vissa ungdomsprogram i P 3. Arbetsgruppen använde samma kriterier som professor Weslerslåhl.

Gruppen fann bl. a. följande:

"Tidsspegeln P 1: Av de program som bevakades bröt hälften, enligt gruppens uppfattning, mol objekliviielskrilerierna.

Ungdomsradion P 3: Över hälften av ungdomsradions program bryier mot objekliviielskrilerierna." Gruppen säger här: "Beslämmelserna har genomgående nonchalerals, vilkel måsle ses som myckel allvarligi med lanke på all sändningarna riklar sig till en ungdomlig publik som inte har de vuxnas förmåga lill självständig prövning."

Vidare fann gruppen:

"Världen i fokus TV 1: Programserien står enligt gruppens uppfattning i överensstämmelse med gällande bestämmelser."

Vad kan man då göra för atl motverka denna bristande balans i programutbudet? Moderata samlingspartiet vill atl en oberoende utredning skall få i uppdrag atl utreda huruvida Sveriges Radio brutit mot avtalet mellan slalen och Sveriges Radio. Vi finner en sådan uiredning desto mer nödvändig som en ny avtalsperiod skall böria 1977.

Radionämndsulredningen sägs snart skola framlägga sina överväganden. Jag vet inte om man vågar hoppas all nämnden i fortsättningen skall få möjligheter till den systematiska prövning av programutbudet som vi från vårt håll har krävt.

Herr Sundman har något talat om vår reservation. Han har lämnat vissa uppgifter om de program som följts. Antalet anmälningsärenden i år uppgick lill 344. Tio program har fällts och 35 kritiserats. Radionämnden har ökat sin granskning och har följt vissa serier. Samtidigt som herr Sundman framhåller att det är myckel svårt all genomföra en sådan granskning som moderaia samlingsparliei har krävi, lalar han alliså om en ökad granskning.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservationen I av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmedie-.frågor

Herr JOHANSSON i Skärstad (c):

Herr talman! Varie år har vi i riksdagen en debatt om radio- och TV-verksamheten. Varför har vi det? Jo, på grund av den siarka kritik som riktals mol fiera myckel undermåliga program och pä grund av de många önskemålen från licensbelalarna, framförda bl. a. av de valda ombuden i riksdagen.

När del i debatten anförs all vi riksdagsmän inte kan påverka programmen, är delta påstående riktigt i och för sig. Men utbildningsministern samlar väl upp kritiken och önskemålen och tar nästa gång avtal skall träffas med Sveriges Radio hänsyn till vad riksdagen har sagt. Många svenska medborgare anser alt vår nuvarande utbildningsminister i mänga frågor haren annan ideologisk uppfattning än sina föregångare i ämbetet. Därför ställer man stora förväntningar på honom.

Kritiken mol en del program är berättigad. Det måste väl finnas en anständighelsgräns nedåt, som inte bör och inte får underskridas. Mänga av programmen och de personer som medverkar i dem skulle aldrig saknas av någon bland TV-publiken om programmen försvann. Men mänga skulle bli tacksamma om dessa program inte sändes.

Jag vill göra en refiexion. Del måsle inte nödvändigtvis finnas ell, två eller tre ruttna äpplen i en låda frukt som man köper. Det är inte nödvändigt att i TV-programmen ha destruktiva eller karaktärsupplösande inslag. Sådant bara upprör och sårar licensbelalarna.

Herr talman! Massmedia har slor spridning och stark genomslagskraft i vårt land och ligger långt framme i fråga om informations- och nyhetsutbud. Snart sagt varie medborgare har möjlighet alt ta del av della utbud via radio och TV. Enligl min mening är del därför nödvändigt alt så långt möjligt verka för en decentraliserad opinionsspridning och åsiktsbildning, som bör stå fri frän kommersiella iniressen och siarka gruppers ensidiga inflytande.

1 min moiion 725 harjag begärt en särskild uiredning med företrädare för bl. a. folkrörelserna och intresseorganisationerna, massmedierna och näringslivet saml parlamentariker för en översy nav de framlida infiytande-och organisationsformerna för radio- och TV-verksamheten. Folkrörelserna har såväl nu som före etermediernas genombron slor belydelse för informalions- och kunskapsförmedlingen. Efler den s. k. kanalklyvningen har tyvärr de fria organisationerna, folkrörelserna, alltmer ställts åt sidan i fråga om direkl inflytande och medverkan i etermedia. Nyhets-och annan programkonkurrens har kommit alt dominera TV på bekoslnad av folkrörelsernas inflytande. Våra fria organisationer har ell rikl och brett register i sitt arbete för att främja bildningen och informationen bland medborgarna. Den överväldigande delen av svenska folkel är i en eller annan form engagerad i organisatoriskt arbeie. Mänga av våra ideella, religiösa och idrottsligt verksamma organisationer samt bildningsförbunden kan redovisa höga medlemssiffror.

En av orsakerna lill del missnöje som i dag mer eller mindre gör sig gällande är all många känner sig missgynnade. Detta gäller särskilt

de underhållande och kulturella inslagen. Där upplever mänga alt de har föga atl hämta. De som bär ansvaret för programverksamhelen måsle visa siörre hänsyn än hiliills. När jag har föreslagil all folkrörelserna skall få vara med och ulforma verksamheien, är del ell myckel berätligai krav. Del skulle innebära all flera kände sig hemma med programmen. För hem och familj skulle programmen bli en positiv tillgång, inte som ofta nu ell irritationsmoment.

Lål mig sedan säga något om de religiösa programmen i TV. Därmed har jag inte glömt de andra ideella organisationerna, t. ex. bildningsförbunden. Vilka möjligheter är inte här outnyttjade! Kyrkan och frikyrkorna representerar majoriteten av svenska folkel. Det är därför ett berättigat krav alt de får sin del av programutbudet. Sveriges Radio kan då antingen göra egna program eller välja ur den rika flora som i dag flnns i den kyrkliga och frikyrkliga verksamheien. Jag tänker också på gudstjänster i olika stilarter. Del är vikligl atl vi även i TV-rutan får del av dessa. Men det är också vikligl alt inte glömma bort de gudstjänster som samlar den stora publiken. En gudstjänst varie vecka är elt rimligt krav, inte minst med lanke på gamla, sjuka och handikappade som inte kan besöka gudsriänsllokaler. Här kan också nämnas alla de som vill vara anonyma och som av olika skäl inte besöker gudstjänstlokaler men som med tacksamhet skulle hälsa en TV-kyrka i sina hem. Sångprogrammen är mycket uppskattade, och det finns många sång- och mu-sikkrafier atl använda sig av. Vi noterar med tacksamhet de sångprogram som vi får i TV, men vi önskar många fier.

Vad vi intensivt väntar på är kristna barn- och ungdomsprogram. Del är här del stora missnöjet finns. Varför sänder inte TV kristna barn-och ungdomsprogram? Vill man inte eller vågar man inte? Kyrka och frikyrka bedriver en myckel omfallande och uppskattad barn- och ungdomsverksamhet. Hur stor del av Sveriges barn och ungdom som dellar i sådan verksamhet känner jag inte till exakt, men det är en stor procent.

Jag vill vädja lill Sveriges Radio att tillmötesgå delta siarka önskemål och sända positiva barn- och ungdomsprogram. Ja, jag vill påstå att om Sveriges Radio följer avtalet kan man inte underlåta all tillmötesgå en sådan allmänt utbredd önskan bland föräldrarna i värt land. Varför får inte kristna värderingar och inslag prägla barnprogrammen, när man till-låter andra, myckel ivivelaktiga värderingar och inslag all prägla barn-och ungdomsprogram i dag?

Jag skulle vilja fastslå atl Sveriges Radio spelar en utomordentligt stor roll i vårt samhälle när det gäller utvecklingen på olika säll och alt de som får ansvaret för programverksamhetens utformning mer än tidigare måsle la hänsyn till svenska folkels önskemål. Liksom vi alla måste känna vårt ansvar för de problem som värt samhälle rymmer, måsle också de som utformar programverksamheten känna sitt ansvar, annars kan man riva ner del som positiva krafter har byggt upp och häller på alt bygga upp i vårt samhälle. Demokratin är beroende av all massmedia arbetar i demokratisk anda och riktning.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

I det belänkande som vi nu behandlar harjag två motioner som har med skol- och utbildningsfrågor all göra. Jag är av den uppfattningen att vi inte längre kan avhända oss rätt och möjligheter lill tid och plats för skol- och undervisningsfrågor i TV. Del måsle finnas plats för både information och undervisning. 1 motionen 723 har jag skrivii följande:

"Kännetecknande för ulvecklingen på skolans område är den ständiga
och snabba förändringen. Elever, lärare och föräldrar konfronteras stän
digt med nya ulbildningsvägar, nya tillämpningsföreskrifter och nya so
ciala silualioner i skolan. De åtgärder som vidtas är i allmänhet nöd
vändiga för all skolan skall nå upp lill de angivna målsättningarna och
för atl eleverna skall ges möjligheter alt klara det komplicerade samhälle
vi lever i. Nya möjligheter till utbildning skapas sländigi inte minsl inom
vuxenutbildningen- ."

"Jag finner del angeläget all informationen om vad som händer på skolans område, och vilka möjligheter som ges, når ul till alla. Försl då kan en jämlikhelssitualion i möjligheter till utbildning nås, och elt positivt och nära samarbele mellan skola, elever och föräldrar skapas. En sådan bred information torde kunna nås, först om TV kontinuerligt och på fast programlid presenterar skolan och utbildningsväsendet."

I motionen 724 har jag tagit upp problemel med mobbningen. Delta är ju ell av de allra största problemen i skolan. Del förundrar oss atl man inte frän skolans och samhällets sida gör mer för att komma lill rätta med del. Jag har i min konlakl med ungdomarna mött många som är förtvivlade över vad de måsle uppleva i skolan. Om man i TV kunde gå ul med program, där ungdomar och föräldrar tillsammans fick konfronteras med dessa problem skulle det säkert vara myckel posilivt.

Del har under den senasle liden inte minsl i våra tidningar talats om alkoholvanorna. Man har vid undersökningar funnii all i vart iredje program - om jag inte minns fel - förekommer dryckesvaror. Jag undrar om inte det är en falsk bild av hur det ligger lill i Sverige. Med lanke på de stora problem som vi har i vårt samhälle när del gäller alkoholen skulle man - även om nu TV-missbrukar sin ställning genom atl sända sä mycket som har med dryckenskap och alkohol alt göra - i skolprogram ändå kunna säga någol av sanningen och hjälpa ungdomarna genom all framhålla all man kan leva lycklig ulan atl använda sig av sådana drycker som bara förstör människor.

Med den genomslagskrafl som TV har skulle väl upplagda program positivt medverka lill alt lösa de problem som skolan brottas med i dag.

Ett sådani förbehåll all utskotten skall ha möjlighet att gå in med information och del utskotten i övrigt arbetar med skulle väl inte försämra möjlighelerna lill ell nytt avtal.

En sak lill. För fiera år sedan motionerade jag tillsammans med några andra ledamöler om atl de döva och hörselskadade skulle slippa betala TV-licens. Del utskott som behandlade motionen biträdde den. Men hittills har ingenting hänt i del avseendet. Man kan fråga inte minsl utbildningsministern hur länge de döva och hörselskadade skall behöva

vänta på all del beslut som fattades blir verkställt.

Herr lalman! Jag har inget yrkande. Men del är min förhoppning atl de diskussioner som förts i Sveriges riksdag samt de problem, den kritik och de önskemål som vi framför skall samlas upp och all man - när del nya avtalet skall skrivas - tar slor hänsyn därtill.

I detta anförande instämde herrar Börjesson i Falköping, Persson i Heden och Gernandl (samtliga c).

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Herr FÅGELSBO (c):

Herr talman! I kullurutskollets belänkande nr 20 behandlas elt myckel stort antal motioner, och del visar vilken belydelse riksdagens ledamöler tillmäter den här frågan.

Vi vel alla atl radio och TV som media har en oerhört stor genomslagskraft, och det är därför synnerligen vikligl vad som där framförs. Genom sin monopolställning har Sveriges Radio också ell stort ansvar för programutbuden - elt ansvar som jag inte anser har varit riktmärke vid många sändningar. Genom hela sin beskaffenhet berör sändningarna hemmen på ett myckel pälagligl säll. De kommer in i våra vardagsrum, där barn i känslig ålder sitter bänkade och förväntansfulla.

Det händer även all ett program som anmälts för radionämnden sänds i repris innan nämnden givit sitt utlåtande. När så sker lycker jag all hela förfarandet med en sådan besvärsnämnd förefaller mig meningslöst.

Radio- och särskill TV-programmen har ju mänga gånger kriliserals - även här i dag. Del har gjorts därför all det finns en bred opinion som varit i konlakl med oss och framfört sina synpunkter. Man har ansell all ett statligt monopolföretag inte får vara "leksluga" för vissa producenter, som tror alt de är luffa, frigjorda eller t. o. m. kullurens budbärare genom vissa programulbud. Del är inte bara enskilda som har gjort sig påminda och framfört sin kritik, utan del finns också organisationer som samfälll siäller sig bakom kriliska uppfattningar. Jag läste för en tid sedan följande uttalande av en lärarkongress:

"Där svordomar, tvivelaktigt tal, hyllande av alkoholseden, inslag av pornografi, våld och brott ges fritt spelrum i massmedierna och barn och ungdom sländigi utsätts för påverkan, är del förklarligt alt detta lar sig uttryck i deras beleende.

Svordomar blir allt vanligare, mobbning grasserar och vanligt hänsynslagande är främmande för mänga ungdomar. Uppfattningen om vad som är 'milt och dill' håller på att avtrubbas."

Kongressen slutar med atl anföra:

"Press, radio och TV lorde ha slor skuld i denna utveckling."

Jag såg en uppgift om all just detta uttalande har tillställts vår ul-bildningsminisler. Med det anförda har jag inte sagt all inte jag också anser att många radio- och TV-program är av mycket god kvalitet.

Jag vill sluta mitt anförande med att yrka bifall till reservationen 3 vid kulturutskottets betänkande nr 20.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! 1 motionen 111 till årets riksdag harjag tillsammans med riksdagsmän från tre partier krävt en allsidig belysning av u-lands-frågorna i etermedierna, och jag tillåter mig atl ta ledamöternas tid i anspråk för alt med några ord erinra om vad som har anförts där. Den direkta anledningen till motionen var den första ekumeniska u-lands-veckan, som hölls för ungefär ett år sedan och som var en mycket slor satsning. Vi har redovisal en del uppgifter om detta i motionen. Man hade verkligen från kristet håll gäll in för all säga någol om u-hjälpen och för all om möjligt skapa den entusiasm som den är värd. Det var samtidigt en allkristen samling. Men i etermediernas nyhetssändningar, l.ex. dagsnyheierna, förekom inte ett ord därom. Del var ell tillfälle alt upplysa om u-hjälpen och också att tillmötesgå kyrkorna som ibland ansett sig styvmoderligt behandlade. Men på TT var man inte intresserad.

Della gav upphov lill en slorm i lidningarna, där man skrev om den loiala lystnaden i TV om ekumeniska u-veckan. Ärkebiskopen undertecknade tillsammans med andra kristna en protestskrivelse lill Sveriges Radio, där han meddelade alt han ansåg tystnaden vara upprörande. Del kom visseriigen elt svar från Sam Nilsson, som sade att andra nyheter var viktigare. Denna händelse råkade sammanfalla med Waiergaie-skandalen och en del annal.

Vi har i molionen pekat pä att Sveriges Radio faktiskt har två TV-kanaler, som skulle konkurrera med varandra i fråga om nyhetsförmedlingen. 1 praktiken har det emellertid visat sig atl konkurrensen inte finns eller i myckel slor utsträckning innebär att kanalerna sänder precis samma program, som alltså upprepas gång på gäng. Man tar då upp nyheter som man finner vikliga medan andra, som stora grupper också anser vikliga, inte alls får plats. Vi har i molionen som diskussionsunderlag tagit upp tanken på en sådan fördelning all del ena programmet kunde ägna sig åt inrikesnyheler och del andra åt utlandsnyheter. Detta är bara ell diskussionsinlägg. En sådan uppdelning skulle kanske på sina häll anses galen men är denna tanke verkligen så felaktig?

Vi menar all det måsle ges utrymme för fier typer av nyheter för att radio och TV skall kunna ge en allsidig bild av verkligheten, förmedlad med balans och objektivitet.

Sveriges Radio-TV är inte närvarande vid dagens deball om radiofrågor. Man betraktar på del hållel kanske inie del som behandlas i dag som så slorl och viktigt, men jag hoppas i alla fall all denna meningsyttring når fram. Man bör på Sveriges Radio-TV vara lyhörd för yttringar frän publiken. Man måste på Sveriges Radio-TV, som är ett monopol-företag, kanske vara särskill uppmärksam. Del som vi krävt kan genomföras ulan all man behöver bryta det avtal som Sveriges Radio-TV har att respektera.

Del har under debatten sagls myckel som jag kunnat instämm.a i, men jag vill ändå la upp ell par punkter ytterligare i milt anförande.

Jag får oupphöriigen i brev, i telefon eller i samtal med människor

uppmaningar om att i riksdagen säga någonting om del som försiggår i etermedia. Senast denna vecka har jag fått ett brev från södra Sverige, där man skriver att vi sköter oss dåligt som riksdagsmän, eftersom vi inte talar högre i dessa frågor. Men klart är all kristna föreningar, kyrkor och enskilda har vissa bestämda önskemål. Herr Johansson i Skärstad har varit inne på en del av dessa önskemål. Jag vill erinra om ett par molioner som väcktes vid 1972 års riksdag. Del första namnet pä den ena var herr Petersson i Gäddvik, som hemställde all riksdagen måtte uttala att församlingsgudsljänsl skulle sändas varie söndag i TV utan att detta fick inkräkta på dåvarande utbud av program päKdet religiösa området. Den andra molionen, nr 1081 år 1972, väcktes av fru Åsbrink, som hemställde au riksdagen skulle uttala sig för alt bland de dagliga TV-programmen skulle inrymmas ell program av religiös karaktär.

Bakom dessa uppfattningar och krav står en väldig skara av lyssnare och tittare. Nu finns det inga molioner om detta i dag, eftersom man börial förstå all man inte kommer någonvart eftersom Sveriges Radio själv avgör vilka program som skall sändas. Men jag tror att också här borde Sveriges Radio lyssna. Jag vel all del vid Kyrkobrödernas riks-konvent i augusti i år fanns många motioner på den här punklen, bl. a. en som gick in på utformningen av de kristna programmen och som också påpekade sväriandel, som är så vanligt i programmen. 1 stället skulle man alltså vilja ha fler kristna program och, som fru Åsbrink menade, dagligen någonting frän den religösa sidan i TV.

Jag vet inte om någon hqr undersökt och jämfört procentandelen kristna program i dag, när vi har flera radiokanaler och två TV-kanaler, med den lid då det bara fanns ett program i radio och en TV-kanal. Jag har en känsla av atl andelen kristna program har minskal.

Nu är radioavtalel sådant, sägs det, att vi omöjligen kan blanda oss i programpoliliken, men jag lycker ändå alt det är uppseendeväckande atl inte den ena parten -alltså vi lyssnare och tittare, dvs. svenska folket, som har represenlanler i Sveriges riksdag - kan få göra påpekanden som uppmärksammas och leder lill rättelse, när del är så uppenbart att allsidighet inte alltid finns och all objektivitet många gånger lyser med sin frånvaro. Det här är inte ett rop på censur men en hälsning lill Sveriges Radio om besinning. Jag tror all det stora fiertalet människor i Sverige lycker alt det är en underlig utformning av programverksamheten, även om jag också givetvis håller med om att del finns många bra program.

Jag har få tillfällen att se TV och höra radio - del är så många andra saker jag prioriterar - men på Alla Helgons dag i år råkade jag t. ex. se elt TV-program med en gudstjänst från en kyrka i Stockholm, som jag upplevde som religöst högt stående och dessutom som konstnärligt framstående. Det var ell oerhört vackert program med fin säng och bra bilder. Jag tror all alla som såg del tyckte atl del var ett bra program,. Del finns alltså bra program.

Men jag vill samtidigt säga med anledning av vad herr Sundman sade, atl när vi i reservationen lalar om behovet av en uiredning så är del

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmedie-.frågor

minsl lika viktigt som det som framförs i centerns reservation. På det område som fröken Eliasson talade om finns det en mängd utredningar. Del håller jag med herr Leander om. Däremot kan man inte förneka, som vi skriver i reservationen 1, den förtroendeklyfta som har uppstått mellan allmänheten och Sveriges Radio. Jag tror att del skulle gå att kartlägga eventuella missförhållanden, trots alt herr Sundman ansåg alt det kanske skulle vara svårt.

Låt mig också anknyta lill vad herr Johansson i Skärstad sade då del gällde supandet i TV. Vi skall inte behandla enskilda program här, men del har väcki siark upprördhet på många håll all dei förekommer så myckel fiaskor och glas i TV. Supandel och drickandel speglas i så många program, lill synes helt i onödan. Del måsle främsi för barn och unga lillare framstå som om sprit hör lill umgänge, mållider, dagligt liv. Och i dag står det i lidningarna alt alkoholkonsumtionen har ökal i landel. 1 en ödesdiger tid och vid ett ödesdigert tillfälle ger svensk TV den bilden att vi måsle ha alkohol med. Jag påstår atl Sveriges Radio må la sin dryga andel av ansvaret för del försämrade lägel på alkoholkonsumtionens område.

Jag kan inte avstå från all säga några ord om objekliviielen i ny-helsförmedlingen. I måndags hade jag ell arbeie som gjorde all jag hade radion till hands och hörde nyheterna gång på gäng - det är mycket sällan jag gör det. Den stora nyheten var valutgången i Grekland. Gång på gäng samma upprepning av den fruktan man kände för utgången, Karamanlis har vunnit, högern har gäll fram, och så ältade man vissa gruppers fasa för atl valets vinnare skulle visa sig vara reaktionär, konservativ eller vad som helsl annat som inte är önskvärt för vissa grupper. Man hade en känsla av att det hade krupit en grå fruktan genom ra-diohusel i Stockholm, det kom fram oupphörligen. Men det upprepades å andra sidan inte något om den eventuella våg av glädje som kanske somliga personer kände i Grekland.

Nu menar inte jag alt värderingar och bedömningar och politiska händelser inom och utom värt land inte får rum i TV. Men det bör ju vara på andra tider och i andra program än den direkta nyhetsförmedlingen. I dagsnyheierna kan man ge siffror och sakupplysningar och korrekta resultal, men man bör spara översikt och utvärdering lill andra program. Del kräver faktiskt balansen och opartiskheten, herr talman!

angripit Sveriges Radio, och framför allt TV, för att stimulera supandel, spritkonsumtionen. Del är en allmän regel i Sveriges Radio, efter vissa anmärkningar från radionämnden för flera år sedan, att i programmen undvika spril över huvud laget. Det förekommer naturligtvis sprit i TV-filmer, pjäser och liknande program. 1 övrigt lyser spriten i slorl sett med sin frånvaro.

Delsamma gäller svordomar. De förekommer i pjäser och liknande program men undviks i andra sammanhang.

Däremot är jag den förste att beklaga atl inte Sveriges Radios avlal innehåller samma regler som t. ex. den isländska radions, vars första punkt ålägger företaget att idka språkvård, del gör man inte pä Sveriges Radio, och för det kan vi angripa Sveriges Radio, däremot inte för svordomar.

Porr är nalurliglvis också ett bekymmer. Men det som betecknades som porr för tio år sedan betecknas inte som porr i dag. Jag kan inte instämma i atl det skulle vara särskilt besvärligt på den punkten.

Herr Fågelsbo tog upp det anmärkningsvärda i att program sändes i repriser trols all del förelåg anmärkningar lill radionämnden som ännu inie var behandlade. Del kan vi inte heller kritisera Sveriges Radio för. Skulle vi ha en sådan regel att program icke fick repriseras när del hade anmälts hos radionämnden, skulle del innebära alt man genom en serie fortlöpande anmälningar kunde påverka programpolitiken på så säll all Sveriges Radio helt enkelt hindrades att sända angelägna program i repris. Del måsle bli Sveriges Radios sak alt frän fall lill fall avgöra om man skall sända i repris ell program som är anmält till radionämnden.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Jag skulle tro alt djupast är herr Sundman och jag överens om det mesta. Men herr Sundman sade att det är en annan uppfattning i dag om vad som är porr än för tio år sedan. Förmodligen är det riktigt, och inte minst TV har bidragit lill atl det har blivit en annan uppfallning.

Jag tittar som sagt myckel litet på TV, och film ser jag aldrig. Men jag råkade se i Expressen i går, en tidning som ju inte har mycket sanning i regel, men där man tar emot insändare. Där finns på s. 3 en röst från Kiruna med signaturen "Jag reagerar starkt". Rubriken lyder: "Bara samlag i TV-burken." Naturligtvis är delta en oerhörd överdrift, del förslår jag. Men insändaren verkar inie tala hell vid sidan om verkligheten. Han redogör för vissa program som han har sett och talar om nakna kroppar osv. Han lycker all del är en stor del av programmen som innehåller sådant som är porr, och han säger: "Kärlek mellan tvä människor, som verkligen älskar varandra, är vackert men hör dock intimiteten lill." Jag skulle tro all de allra fiesta svenskar tänker precis sä. Del hör intimiteten lill, det är ingenting som kan sändas i radio och TV. Har man själv barn - också små barn - måste man reagera mot att sådani skall sändas ul lill våra hem och all vi inie har någol annal förelag än Sveriges Radio som vi kan köpa licens hos för all se deras program i slällel.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmedie-.frågor

Hen SUNDMAN (c):

Herr lalman! Jag skall inte ge herr Nilsson i Agnas någon replik i anledning av del han sisl sade. Däremot skall jag försöka ge ell svar på en fråga som herr Nilsson förut slällde och som jag glömde.

Herr Nilsson undrade hur stor andel religiösa program det finns i Sveriges Radios programulbud. Jag har inie några procentsatser här, men jag kan nämna att årel 1972/73 kunde 76 timmar i TV:s bägge kanaler betecknas som religiösa program. Detta motsvarar en timme och några minuter i veckan. I ljudradion kan under rubriken "Religion" räknas in 397 timmar pä dess tre kanaler, alltså litet drygt en timme per dag.

Herr talman! Jag tillhör inte dem som personligen följer med de religiösa programmen, men skall man klaga pä någonting här så bör man kanske påpeka alt verkligt stora grupper i delta land är religiöst intresserade och alt dessa får så knapp programtid. Därmed harjag framfört litet kritik till Sveriges Radio.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Diesen begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturulskottels hemställan i betänkandet nr 20 punklen 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr I av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Diesen begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 273

Nej - 48

Avslår - 5

Punklen 4

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten J

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 2 av fru Ryding, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Ryding begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kullurutskollets hemslällan i betänkandel nr 20 punklen 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 2 av fru Ryding.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Rundradio- och andra massmediefrågor

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Ryding begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 306

Nej - 17

Avslår - 3

Punkterna 6-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkterna 13 och 14

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels ulskotlels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill reservaiionen nr 3 av herr Mallsson i Lane-Herrestad m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Eliasson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kullurulskoilels hemslällan i belänkandei nr 20 punklerna 13 och 14 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemslällan med den ändring däri som föranledes av bifall till reservaiionen nr 3 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Eliasson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultal:

Ja - 236

Nej - 87

Avslår - 3

Nr 125 § 21 Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 21 med anledning av mo-

Onsdaaen den tioner om kostnadsfri polisbevakning vid idrottsarrangemang.

20 november 1974

--------------- Ulskotlels hemslällan bifölls.

Forskning om

smärtlindring vid

förlossning § 22 Forskning om smärtlindring vid förlossning

Föredrogs utbildningsulskottels belänkande nr 34 med anledning av moiion angående forskning om smärtlindring vid förlossning.

I della betänkande behandlades molionen 1974:465 av fru Lanlz m. fl. (vpk) vari hemslällts alt riksdagen uttalade sig för all resurser ställdes lill förfogande för forskning kring smärtlindring vid förlossning och att särskild smärlforskning bedrevs.

Ulskottel hemställde atl riksdagen skulle avslå motionen 1974:465.

Reservation hade avgivits av fru Lantz (vpk) som ansell all utskottet bort hemställa,

all riksdagen med bifall til! motionen 1974:465 som sin mening gav Kungl. Maj:l lill känna vad reservanlen anfört belräffande resurser för forskning om smärtlindring vid förlossning och om särskild smärllind-ringsforskning.

Fru LANTZ (vpk):

Herr lalman! Till ulbildningsutskoltels belänkande nr 34, som handlar om forskning kring smärtlindring vid förlossning, har fogals en reservation. Betänkandet behandlar molionen 465 frän vänsterpartiet kommunisterna, och den motionen är en följdmotion lill molionen 435, vilken mera komplext handlar om smärtlindring vid förlossning.

Det är olyckligt att inte de båda motionerna kan behandlas samtidigt, eftersom de är så nära sammankopplade och den ena motionens krav är en förutsättning för att den andra motionens krav skall kunna uppfyllas.

1 dag har vi att behandla enbart forskning kring smärtlindring vid förlossning och behovet av resurser härför.

"Smärtlindring vid förlossning är ett rimligt krav som varie kvinna som så önskar skall få uppfyllt." Så står det i socialutskottets belänkande från 1971, nr 40. Riksdagens beslut i denna fråga blev också alt varie kvinna skall ha rätt att begära smärtlindring vid förlossning. Man kan då fråga sig hur riksdagens beslut infriats.

1 andra medicinska sammanhang betraktas del som en självklarhet all patienten inte skall behöva uppleva onödig smärta. Så är ofta inte fallet vid förlossningssmärta.

Det framhålls ofta att kvinnor som upplever stark smärta vid förlossning måste få riklig smärtlindring. Del är bättre både för barnet och

för kvinnan atl kvinnan får smärtlindring än atl hon har outhärdliga smärtor. Bara kvinnan själv kan avgöra om hon harouthärdliga smärtor. Om barnaföderskan är starkt smärlpåverkad, ångestfylld och spänd med forcerad andning och ökal syrebehov påverkas både hennes och barnets ämnesomsättning, och detta påverkar i sin lur negalivi hela förlossningsförloppet och kan få allvarliga konsekvenser.

En negativt upplevd förlossning kan också få allvarliga följder för barnels hela framtid. Dessutom kan en svår och smärlfylld förlossning psykologiskt påverka det känslomässiga förhållandet i familjen. 1 smärtlind-ringsdeballen anges ofta all ungefär en tredjedel av alla barnaföderskor upplever så stark förlossningssmärla att de har behov av effektivare smärtlindring. Denna uppfallning grundar sig bl. a. på Lagerkrantz' undersökning från 1970, som visade att en tredjedel av dem som tillfrågades dagen efter förlossningen upplevi "svår" eller "nästan outhärdlig" smärta vid förlossningen. Vidare åberopas ofta undersökningar som visar alt en tredjedel upplevi den smärtlindring de fåtl som otillfredsställande.

I undersökningen "Smärlupplevelse och behovet av smärtlindring under förlossning" av elt forskningsteam frän Uppsala - Fällman, Kebbon, Zador - och Nilsson visas all man får betydligt högre siffror på upplevd outhärdlig smärta om registreringen av smärtinlensilelen görs omedelbart efter föriossningen. Av undersökningens 318 kvinnor upplevde inte mindre än 84 procent av kvinnorna under förlossningens gång en outhärdlig smärta. Den allmänna uppfallningen att omföderskor upplever förlossningen som mindre smärtsam har inte bekräftats i denna undersökning. - Vill kvinnan över huvud laget ha smärtlindring? I nyssnämnda undersökning redovisas atl ungefär 30 procent av de kvinnor som tillfrågats utan tvivel vill ha en effektiv smärtlindring.

Atl inte en högre procentandel - jämfört med det stora procenttal som sagt sig känna en outhärdlig smärta - sagt sig ha önskemål om effektiv smärtlindring kan nog förklaras av den osäkerhet som fortfarande råder om konsekvenserna av kvalificerad smärtlindring.

Antalet förlossningar i Sverige uppgick under 1973 lill ca 110 000. Bara 7 av I 000 fick effektiv smärtlindring i form av s. k. epiduralblockad.

Jag avser, herr talman, alt i en senare deball här i kammaren noggrannare gå in på olika former av smärtlindring vid föriossning.

Det framhålls i debatten att de kvinnor som upplever stark smärta vid förlossning måsle få adekvat smärtlindring. Men delta krav och denna målsättning kräver stora resurser. Bl. a. måsle stora resurser anslås till forskning för alt utveckla metoder med minimala risker för moder och barn.

Motionen 465 har blivit föremål för en omfattande remissbehandling. Innehållet i de remissyttranden som utskoliei inhämtat över molionen bestyrker motionärernas farhågor, nämligen all de resurser som nu ställs lill förfogande för forskning kring smärtlindring vid förlossning är hell olillräckliga. Så goll som samlliga remissinslanser lillslyrker molionä-rernas krav, och remissinstansernas positiva yttranden över motionen

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Forskning om smärtlindring vid förlossning

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Forskning om smärtlindring vid förlossning

utgör ell väl dokumenterat bevis över resursernas otillräcklighet.

Som exempel kan anföras Uppsala univerisilels medicinska fakultets remissyttrande, som säger: "En av anledningarna lill all riksdagens beslut om rätt till smärtlindring vid föriossning inte lett lill önskat resultal är utan tvivel bristande kunskaper om olika smärllindringsmeloders inverkan på modern och barnet. Många läkare i ansvarig ställning anser sig sakna tillräckligt vetenskapligt underlag för en säker bedömning av riskerna i samband med kvalificerade former av smärtlindring. De saknar därigenom också underlag för en bedömning av vilka resurser som skall krävas av sjukvårdshuvudmännen för att reformen praktiskt skall kunna

genomföras.-- Fakulteten stöder därför motionärernas krav på ökade

resurser för forskning kring smärtlindring vid förlossning och därmed sammanhängande problem."

Göteborgs universitets medicinska fakultet anför följande: "Förstärkning av de obstetriska undervisningsklinikernas kader av specialisikompetenta läkare uppfattas som en förulsällning för att intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete belräffande obsletrisk smärtlindring skall leda lill elt infriande av den av riksdagen formulerade målsättningen."

Umeå universitet säger genom professor Lundström: "Jag instämmer i motionen 1974:465 om atl behövliga resurser ställs till förfogande för forskning kring smärtlindring vid föriossning."

Karolinska institutets medicinska fakultet ställer sig också mycket positiv till förslaget om att resurser ställs lill förfogande kring smärtlindring vid förlossning och "stöder varmt riksdagsmotionens förslag". Del påpekas dock myckel riktigt atl en inte oväsentlig forskning i hithörande frågor redan bedrivs, men fakulteten "ser det mycket angelägel att della myckel viktiga ämnesområde får ytterligare resurser för forskning och utvecklingsarbeten".

Linköpings högskolas medicinska fakultet säger: "Faktorer som berör säkerheten för modern, de olika smärilindringsmetodernas effekt på förlossningsarbetet och på foslrel måste sålunda också tas upp lill ingående diskussion. Även om det klart visas all t. ex. en epiduralanestesi i ett stort antal fall kan ge utmärkt smärtlindring med få negativa effekter, är det dock relativt litet utrett vad det skulle innebära medicinskt och praktiskt om denna avancerade aneslesimetod skulle komma all utnyttjas generellt."

Statens medicinska forskningsråd anför följande: "Trols aktiv forskning kring smärtlindring vid förlossning såväl inom som utom landel föreligger utan tvivel fortfarande behov av ökade kunskaper om olika smärtlindringsmetoders inverkan på moder och barn, exempelvis för atl utröna vilken personalutbildning och personaltäthet som behövs för alt minimera eller eliminera risker med alt använda smärtlindringsmeloder. En av anledningarna lill att riksdagens beslut 1971 om rätt till smärtlindring vid förlossning inte har lett till önskat resultat lorde således fortfarande vara att många läkare i ansvarig ställning anser sig sakna lillräckligl velenskapligt underlag för en säker bedömning av riskerna

i samband med kvalificerade former av smärtlindring."

Landstingsförbundet understryker starkt behovet av "ytteriigare undersökningar rörande olika smärllindringsmeloders effektivitet och risker för moder och barn samt sådana speciella säkerhetsåtgärder som är erforderliga för alt möta sidoeffekterna av metoderna".

Svenska läkaresällskapet påtalar också "ett olillfredsslälll behov av forskning" inom seklorn.

Socialsiyrelsen påpekar alt del finns en väl etablerad internationell forskningsverksamhet men skriver samlidigl: "Del är emellertid väsentligt att framhålla alt den anestesiologiska forskningen hittills hämmats av en relativt låg forskningskapacitet, vilken orsakals av brislen på såväl aneslesiologer som på anestesiologfiänster. Del är därför angelägel atl förstärka forskningen inom förlossningsförberedelse och obsletrisk anestesi genom utökning av forskningsresurserna."

Riksdagens principuttalande från 1971 föregicks av ett antal motioner i vilka påtalades atl otillräckliga kunskaper föreligger om de eventuella risker som kan vara förenade med olika smärtlindringsmeloder och all forskningen i vårt land bör intensifieras för alt få fram bra meloder. Del krävdes också åtgärder för att få lill sländ klinisk och experimentell forskning på della område.

Del finns inget som bestrider all forskning bedrivs på delta område både inom och utom landet, men däremot finns det vitsordat all den forskning som i dag bedrivs fortfarande är underdimensionerad och därför äger dessa molioner från 1971 fortfarande giltighet.

Utbildningsulskottels majoritet avstyrker motionen 465. Della är anmärkningsvärt då sä goll som alla remissinslanserna dokumenterat ell behov av atl resurser i en hell annan omfalining än vad som i dag föreligger slälls lill förfogande. 1 ulskollets skrivning heter del all utskottet anser all riksdagens uttalande är 1971, alt del föreligger behov av ytterligare undersökningar rörande olika smärllindringsmeloders effektivitet och risker för moder och barn, fortfarande äger giltighet. I utskottets skrivning påtalas också all mänga läkare i ansvarig ställning anser sig sakna tillräckligt velenskapligt underlag för en säker bedömning av riskerna i samband med kvalificerade former av smärtlindring och atl della i sin tur lett till all riksdagens beslut från 1971 inte gett önskat resultat. Till sisl anför ulskollet alt det är ofrånkomligt atl resurser för forskning kring smärtlindring bör avvägas mot resurser för andra forskningsområden och vill inte förorda all riksdagen prioriterar denna forskningsuppgift före andra forskningsuppgifter.

Tillät mig tycka att del är litet av en antiklimax i utskottets skrivning och då framför allt mol bakgrund av vad remissinstanserna anför. Om riksdagens beslut frän 1971 var allvarligt menat, och det har jag väl ingen anledning alt betvivla, så borde riksdagen efler vad remissinstanserna vitsordat och klart deklarerat, nämligen att olillräckliga forskningsresurser föreligger, la konsekvenserna av 1971 års beslut och tillse att beslutet följs upp i praktisk handling. Reella möjligheter måsle ges lill

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Forskning om smärtlindring vid förlossning

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Forskning om smärtlindring vid .förlossning

en intensifierad forskning för att få fram effektiva och säkra meloder för smärtlindring vid förlossning.

Del finns tvä alt-satser i motionen 465. 1 den ena krävs all resurser ställs lill förfogande för forskning kring smärtlindring vid förlossning. I den andra krävs resurser för att bedriva särskild smärtforskning.

1 fråga om särskild smärlforskning anför utskottet alt sådan forskning redan bedrivs vid teoretiska instilulioner för fysiologi och neurofysiologi. Della är riktigt, men vad som avsetls i molionen är all ge möjligheter lill en samlad smärlforskning. 1 dag bedriver man på skilda institutioner och inom skilda ämnesområden var för sig smärlforskning. Vad som bör tillskapas är ell forum där en samlad smärlforskning kan bedrivas och för vilken särskilda resurser ges.

Tillåt mig, herr talman, deklarera alt min avsikt med denna moiion är atl försöka göra det lättare att föda barn i Sverige.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall till den reservation som är fogad lill uibildningsutskoliets belänkande nr 34.

Hen ALEMYR (s):

Herr lalman! 1 den moiion som fru Lanlz hänvisar till och som utskoliei behandlat yrkas för del första all resurser slälls lill förfogande för forskning kring smärllindring vid förlossning. Sädana resurser finns redan, och följaktligen är del motionsyrkandel ell slag i luften. För det andra yrkas atl särskild smärlforskning skall bedrivas. Sådan bedrivs redan, och följaktligen är även den delen av motionsyrkandel ell slag i luften.

Nu har utskottet ändå gått in på en mera seriös behandling av denna motion än motionens alt-satser rimligen motiverar. När det gäller dessa problems vidd och betydelse kan jag utan några inskränkningar dela den uppfallning som fru Lantz har gjort sig till tolk för. Hon har gjort uttalanden som rätt väl stämmer med vad riksdagen tidigare har sagt. Men för alt undvika alla missförstånd vill jag säga alt betydande forskning förekommer på båda de områden som vpk-motionen lar upp.

Sedan är det självfallet så atl de flesta forskare vid universiteten och andra institutioner tycker all deras resurser är olillräckliga. På vilkel ämnesområde som helst vid institutionerna där vi går ut och frågar om resurserna är tillräckliga, så svarar man alt del vore värdefulll all få större resurser lill forskningen. Del är säkerligen en riktig bedömning. Del kommer alltid alt behövas myckel pengar, och det kommer alllid all föreligga en sådan silualion au man kan säga att del vore bra om vi hade ännu mera. Del är i delia läge, herr lalman, som vi i dag behandlar denna fråga.

Fru Lanlz har i sin reservation anfört alt utskottet bort förklara alt de resurser som nu finns i högre grad än hittills skall överföras just till dessa forskningsområden. Det skulle betyda atl vi log bort pengar

från andra forskningsområden, och det kan riaturtigtvis utbildningsuiskoliei i delta läge inte be riksdagen göra. Om fru Lanlz anser atl vi skulle anvisa mera pengar borde hon ha yrkat på del, men det har hon inie gjort. Del var fritt fram atl göra del när vi i våras anvisade medel till forskningsråden och universiteten. Vi har nu för det innevarande budgetåret anvisat pengar lill universiteten, lill forskningsråden och lill andra institutioner. AU vi inom de ramarna nu skulle omfördela medel är inte möjligt.

Jag ber, herr talman, atl fä yrka bifall till utskottets hemslällan.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Forskning om smärtlindring vid förlossning

Fru LANTZ (vpk):

Herr lalman! Del är ju skönt atl herr Alemyr och jag är överens i princip, men del är ingen mening med all ullala sin goda vilja om man inte är beredd all i praktisk handling ta konsekvenserna av det man säger. Del är självklart alt en utbyggd förlossningsvård med möjligheter till en kvalificerad smärtlindring och den forskning som med nödvändighet måste föregå en fullgod förlossningsvård är resurskrävande. Frågan om smärtlindring och allt vad som hör dit är för mig och milt parti en prioriteringsfråga. Därmed inte sagt att resurser skall omfördelas från andra lika angelägna forskningsobjekt.

Frågan varifrån man skall ta pengarna anmäler sig osökt. Härvidlag finns det olika möjligheter. Det finns t. ex. remissinstanser som förordat en ändrad fördelning i vad gäller anslagsmedel.

Lunds universitet säger bl. a.: "För atl tillfredsställa de enligl fakultetens åsikt berälligade krav på förbälirad förlossningsaneslesi som med kraft framförts av allmänheten genom massmedia och av folkels represenlanler genom ovannämnda riksdagsmotion, fordras en ändrad fördelning av anslagsmedel och en ändrad prioritering av nya läkartjänster."

Statens medicinska forskningsråd anför: "För atl en brett lagd forskning skall möjliggöras anser rådet alt det för detta ändamål måste tillskapas särskilda anslag lill forskningsläkartjänster."

En möjlighet är, menar jag, att nya utökade resurser tillförs sjukvårdsforskningen och atl därvidlag forskning om smärllindring vid förlossning starkt prioriteras i den interna resursfördelningen. En annan möjlighet är atl omfördela forskningsresurser från hell andra forskningsområden till forskningen kring smärtlindring. Jag tänker då närmast pä mililärforskningen, som har i det närmaste fyra gånger sä stora resurser som hela den medicinska forskningen enligl uppgift från forskningsberedningen.

I socialstyrelsens pelita för 1975/76 sägs: "Ökad uppmärksamhet har efter riksdagsbeslul 1971 ägnats frågan om smärtlindring vid förlossning. 1 samband därmed har del framstått som angeläget all ytteriigare stödja den mödraundervisning som bedrivs vid mödravårdscentralerna." Något ytterligare uttalande om smärllindring vid förlossning förekommer inte i socialstyrelsens pelita för 1975/76. Resurser för avancerade smärtlindringsmeloder omnämns sålunda inte i pelilan. Detta kan synas märkligt

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Forskning om smärtlindring vid förlossning

eftersom socialstyrelsen pekal pä det viktiga i atl öka och förstärka forskningen på detta område.

Bl. a. mot bakgrund av socialstyrelsens pelita anser jag del myckel viktigt all riksdagen ger en viljeyttring lill känna och uttalar krav på all resurser i tillräcklig ulslräckning slälls lill förfogande och gör della genom all bifalla molionen 465 genom alt stödja reservaiionen lill ulbildningsutskoltels belänkande.

Jag vissie när jag skrev den här molionen atl de resurser som slälls till förfogande var otillräckliga. Efter genomgång av remissutlåiandena harjag fåll klart för mig hur ofantligt stor bristen på resurser är på delta område. Jag kan här inte precisera ell exakt resursbehov, men jag skulle önska atl riksdagen ville ge till känna en viljeyttring för all resurser ställs lill förfogande i tillräcklig omfattning.

Herr ALEMYR (s):

Herr lalman! Fru Lanlz har, vilket nalurliglvis är taktiskt tillämpbart, valt atl citera de delar av remissvaren som ger stöd för påslåendet all resurserna är otillräckliga. Man kan i del digra remissmaterialet läsa ul också andra påpekanden som talar om i vilken utomordentligt betydande utsträckning forskning på dessa områden redan förekommer. De av riksdagens ledamöter som är intresserade av det här kan myckel läll få del av de remissvar som har inkommit.

Del är sant atl ett av universiteten sagt all man skulle kunna omfördela forskningsresurser. Ell universitet är skyldigt all framföra de synpunkterna till universitetskanslersämbetet i vanlig ordning när det lämnar in sina pelita. Del är omöjligt för riksdagen all i efterhand göra omfördelningar med hänsyn bl. a. lill alla de ijänsier som finns ule i universitetsorganisationen, vilka man inte bara med ett penndrag så här en eftermiddag i riksdagen kan ändra. Delta är en mycket mer komplicerad problematik än vad fru Lantz över huvud taget föreställer sig.

Jag vill inte, herr lalman, gå in pä det som fru Lantz kallar mililärforskningen. Om tvä veckor kommer vi troligen tillbaka lill den här frågan, för del finns en annan kommunistmolion som hävdar atl del är mililärforskningen som styr hela forskningspolitiken i landel. Del yrkandet bör vi ha överläggning om när det kommer på riksdagens bord. Jag avslår från atl gå in på den diskussionen i dag och konstaterar åter atl utskottet inte velat förorda omprioriteringar inom beviljade anslagsramar.

Herr talman! Jag upprepar min hemslällan om bifall till utbildningsutskottets förslag.

Del finns i ett av remissyttrandena som kommer från Uppsala universitet en skisserad organisation som är tänkbar när det gäller forskningen. Enligt detta yttrande skulle de samlade personal- och uirust-ningskoslnaderna för en väl fungerande prenatal forskningsenhet speciellt inriktad på smärllindring vid föriossning kunna uppskattas lill 700 000 ä 800 000 kronor per år. Man skulle alltså, om man inrättade tre centra i landel, komma upp lill 2,5 miljoner kronor. Mol del skall ställas de 200 000 kronor som Riksbankens jubileumsfond bidrar med i delta avseende.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Lantbruksnämndernas verksamhet, m. m.

Hen ALEMYR (s):

Herr talman! Jag vill bara meddela alt remissvaren i den här frågan varit tillgängliga sedan juni månad för de intresserade ledamöterna av kammaren.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av fru Lanlz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller ulbildningsulskolleis hemslällan i

betänkandet nr 34 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen av fru Lanlz.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Lanlz begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 302

Nej - 20

Avslår - 2

§ 23 Lantbruksnämndernas verksamhet, m. m.

Föredrogs jordbruksuiskoiiels belänkande nr 41 i anledning av molioner angående vissa frågor rörande lanlbruksnämndernas verksamhel, m. m.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Lantbruksnämndernas verksamhet, m. m.

ell ökat demokratiskt infiytande i nämnderna i enlighet med vad som

angetts i motionen,

1974:813 av herr Johansson i Holmgården m. fl. (c, m) vari hemställts

all riksdagen skulle besluta au nuvarande ordning för ulseende av orls-

ombud skulle ändras i enlighel med vad som anförts i molionen, 1974:1103 av herr Håkansson i Rönneberga m.fl. (c, m) saml 1974:1467 av herr Josefson m. fl. (c) vari hemslällts att-riksdagen be-

slulade anhålla hos Kungl. Maj:l om att bidrag lill miljövårdande ålgärder

inom jordbruket fick utgå med upp till 50 % av investeringskostnaden

för den del som understeg 20 000 kr.

Ulskottel hemställde att riksdagen skulle

1. lämna molionerna 1974:125, yrkande 5, och 1974:813 ulan åtgärd,

2. i anledning av molionen 1974:1467 som sin mening ge Kungl. Maj:l lill känna vad ulskollet anfört om tillfälligl förhöjda bidrag till miljövårdande ålgärder inom jordbruks- och irädgärdsföretag,

3. lämna motionen 1974:1103 utan ålgärd.

Reservation hade avgivits av herrar Larsson i Borrby (c) och Jonasson (c), fru Olsson i Helsingborg (c) saml herrar Johansson i Holmgården (c), Andersson i Ljung (m) och Enlund (fp) som ansett atl utskottet under 1 bort hemställa,

alt riksdagen skulle som sin mening ge Kungl. Maj:l till känna vad reservanterna anfört i anledning av motionerna 1974:125, yrkande 5, och 1974:813.

Hen JONASSON (c):

Herr talman! Jordbruksutskottets belänkande nr 41 behandlar fyra molioner. I fråga om två av dessa är ulskoilels ledamöler eniga, del gäller molionerna 1103 och 1467. Däremol är vi inie eniga belräffande molionen 125, yrkande 5, och molionen 813.

1 molionen 125, yrkande 5, hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:l begär att en översyn görs av lantbruksnämndernas verksamhet i syfte alt finna former för ell ökal demokratiskt infiytande i nämnderna. 1 motionen 813 hemställs all riksdagen mätte beslula atl nuvarande ordning för ulseende av orlsombud skall ändras. Utskollsmajoritelen har avstyrkt dessa yrkanden.

1 reservationen vill vi reservanter framhålla vikten av förbättrade kontaktvägar mellan lantbruksnämnderna och den berörda jordbruksbefolkningen. Vi vill också peka på behovet av ökal lokall inflytande i nämndernas verksamhel. Del beslut som lantbruksnämnderna fattar kan vara betydelsefullt inte bara för den sökande, utan även för övriga i bygden som del berör.

Enligl vår uppfallning är del i högsta grad angeläget att bygdens folks synpunkter kommer fram. Del sker inom övriga delar av vårt samhällsliv.

En ökad demokrali är med andra ord nödvändig här liksom på alla andra områden.

Jag skall klart säga ifrån alt jag inte är nöjd med de direktiv lantbruksnämnderna arbetar efler, men det var en polilisk fråga där majoriteten beslutade mot våra åsikter och förslag. Det gäller slödel lill dellidsjordbruk, kombinationsjordbruk, successiv uppbyggnad av jordbruksförelag m. m. Jag anser all lanlbruksnämndernas direktiv bör ändras. Dä skulle också lanlbruksnämndernas arbeie uppskattas bättre, och del behövs.

Denna fråga har centern arbelal hårt med, och genom molioner har nu en uiredning lillsalls i delta syfte.

Ser vi på dagens silualion kan vi konstatera alt lantbruksnämnderna behövs när del gäller förvärvsfrågor, långivning lill jordbrukare och myckel annal. Skall nämnderna kunna klara sill uppdrag på bäsla säll, måste de ha jordbrukarnas förtroende. För atl komma en bit på vägen mot della mål behövs en bällre demokrali vid handläggningen av dessa frågor. Siörre hänsyn måsle tas till bygdernas intressen.

Del flnns säkert mänga bra orlsombud här i landel. Men förulom all de skall ha jordbrukarnas förtroende bör de få siörre möjligheter än för närvarande all framföra sina synpunkier. Del är lämpligl all RLF:s länsorganisation är med när ortsombuden ulses. 1 verkligheten är det kommunstyrelsen som bestämmer vilka som skall vara ombud. Kommunstyrelsen lägger fram förslag för nämnderna, och nämnderna godkänner i regel dessa förslag. Enligl vår mening måste kommunstyrelsen, LRF och lantbruksnämnden samverka för att få fram de bästa orisom-buden.

Herr talman! Lantbruksnämnderna har arbetat sedan 1948, alltså i över 26 år. Del är nu nödvändigt med en översyn av deras arbetsformer för alt åstadkomma ett större inflytande för bygderna och en bällre demokrati. Del vore till fördel, inte minsl för lanlbruksnämndernas möjligheter atl arbeta på sikl.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservaiionen.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Lantbruksnämndernas verksamhet, m. m.

Hen ENLUND (fp):

Herr lalman! I jordbruksuiskoiiels belänkande nr 41 behandlas ire frågor. Den förslå gäller översyn av lanlbruksnämndernas verksamhelsfor-mer, den andra slimulans lill ökad lagring av drivmedel ule på gårdarna och den iredje bidrag lill miljövårdande åtgärder inom jordbruket.

I de tvä sistnämnda frågorna är ulskoiiel enigt, men belräffande lanlbruksnämndernas verksamhel föreligger en reservation, som stöds av represenlanierna för centerpartiet och folkpartiet och av den ena av moderata samlingspartiets tvä företrädare. Det är, herr lalman, för atl säga några ord om den reservaiionen som jag har begärt ordel.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Lantbruksnämndernas verksamhet, m. m.

100

Det finns i del moderna samhället en allmän strävan efter atl förbälira de enskilda människornas möjligheter atl påverka sin egen situation. Kravei på medinfiylande har på senare år blivit allt starkare. Del gäller många samhällsområden: den egna arbetsmiljön, bostädernas utformning och förvaltning. Del gäller föräldrarnas och elevernas infiytande inom skolväsendet.

Inom de områden som jag nu har nämnl pågår en ganska intensiv reformverksamhet, just i syfte att öka den enskilda medborgarens inflytande. Det är mol bakgrunden av denna allmänna utveckling som man får se den kritik som med jämna mellanrum i olika delar av vårt land riktas mol lantbruksnämndernas verksamhel. Man bör nog ha viss förståelse förde lantbrukare som tyckeratt utvecklingen har gått i motsatt riktning när del gäller jordbrukels ralionalisering och den framlida fastighetsbildningen ute i byarna. Man bör förstå den negativa reaktionen hos de lantbrukare som vägras ralionaliseringsstöd med den moiivering-en, uttalad eller bara anad, att fastigheten i framtiden sannolikt inte skall beslå såsom självständig enhet därför alt den inte anses bärkraftig.

Nu skall det kanske ändå sägas att en hel del av denna kritik egentligen inte borde riktas mot lantbruksnämnderna utan snarare mol de bestämmelser som de enligt sina instruktioner måste följa. Herr Jonasson var nyss inne på denna fråga. Della gäller framför allt beslämmelserna i rationaliseringskungörelsen och i jordförvärvsiagen. Eftersom dessa beslämmelser nu skall ses över av 1972 års jordbruksulredning och av jord-förvärvslagsutredningen, har vi i denna debatt inte anledning alt syssla med problemen.

Med vårt yrkande i folkpartimolionen vill vi åsladkomma förbätirade kontakter mellan myndigheterna och de människor som berörs av lanlbruksnämndernas verksamhet. Vi vill framförallt tillgodose följande två önskemål.

1. Bättre information till samtliga berörda markägare om de rationaliseringsärenden som tas upp i lantbruksnämnderna. Med berörda markägare menar vi då inte bara köpare och säljare i det just aktuella förvärvsärendet utan även de fastighetsägare som indirekt berörs av ärendel. Vi vet allihop atl en sammanläggning av två fastigheter i en by kan stoppa utvecklingsmöjligheterna för en eller fiera andra.

2. Samtliga berörda markägare skall ha möjlighet att innan beslut fattas till lantbruksnämnden framföra sina synpunkier.

Vi förstår mycket väl att de här önskemålen, om de uppfylls, kan öka arbetsbördan för lantbruksnämnderna. Vi är också medvetna om att konflikter kommer att uppstå även om önskemålen tillgodoses. Men vi bör komma ihåg alt människor som vel all beslutsfattarna har fäll del av deras synpunkter - läst vad man skrivit eller lyssnat på vad man sagt - känner en viss tillfredsställelse över della även om önskemålen inte helt kunnat tillgodoses. Det är också möjligt att konfliktsituationer i en del fall skulle kunna undvikas eller dämpas, om lantbruksnämnden närmare utvecklar sina motiveringar för besluten. Man kan väl dessutom

ha den förhoppningen att de ömsesidiga kontakterna skulle leda till bällre och mera välmotiverade beslut.

Del har sagls många gånger förr alt lantbruksnämnderna har en grann-laga och svår uppgift, och jag upprepar det gärna. Men just därför är del viktigt att vi utnylljar alla möjligheter all minska svårigheterna och la bort anledningarna lill missnöje. En översyn av lanlbruksnämndernas handläggningsformer enligt önskemålen i reservaiionen vore ell steg i rätt riktning.

Därför, herr talman, ber jag atl få yrka bifall till reservationen vid jordbruksuiskoiiels betänkande nr 41.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Lantbruksnämndernas verksamhet, m. in.

Herr HÅKANSSON i Rönneberga (c):

Herr talman! 1 molionen 1103 angående lagerhållning av drivmedel i gårdscisterner framhålles att jordbrukets utveckling inneburit en myckel snabb rationalisering. Antalet sysselsatta i jordbruket har minskat lill alt för närvarande bara vara ca 4 procent av den yrkesverksamma befolkningen. Detta minskade behov av mänsklig arbetskraft motsvaras av en ökning på mekaniseringens område. Del gäller i första hand användningen av traktorer, skördelröskor m. fl. maskiner. Denna mekaniserings- och rationaliseringsprocess har varit nödvändig, men samtidigt har näringsgrenen i hög grad blivit beroende av tillgången på drivmedel och myndigheternas hantering av denna, vilkel inte minst vinterns oljekris vittnar om.

Jordbrukarna har i regel skaffat egna oljelankar for att ha behövliga drivmedel nära lill hands, men genomsnittligt sett läcker denna lagring endast cirka två tredjedelar av ett års förbrukning. En utökning av den egna oljereserven med ytterligare tankanläggningar för atl säkra driften vid ett eventuellt avbrott i leveransen skulle mera få formen av en be-redskapslagrirtg. En sådan reservlagring vid de enskilda gårdarna är en i hög grad vällovlig och önksvärd beredskapsålgärd. Decentraliseringen till mellan 95 000 och 100 000 olika ställen, relativt väl skyddade i avspärrnings- eller ofärdstider, och leveranserna utförda under normala förhållanden är posilivt.

För att stimulera lill delta föreslogs i molionen all jordbrukarna skulle själva få disponera dessa lager för egendomens bruk, vilket de inte får enligl nuvarande beslämmelser.

Under oljekrisen måsle jordbruk med egen gårdstank söka licens för att utnyttja egna drivmedel. Del borde ha räckt med atl avge en deklaration om den innehavda kvanlilelen drivmedel.

Vidare föreslogs i molionen all för all uppmuntra dylik lagerhållning förmånliga bidrag och lånemöjligheter för anskaffande av gärdscisterner skulle tillkomma.

Del är fem remissinstanser som har yttrat sig över denna moiion, nämligen lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd. Lantbrukarnas riksförbund, bränslenämnden och överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Samtliga har i sina yttranden understrukit del stora värdet med bered-

101

Nr 125 skapslagring på enskilt initiativ.

Onsdaeen den Lantbruksslyrelsen omnämner alt en omställning till gengasdrift av

20 november 1974 Jordbrukets traktorer m. m. kräver avsevärd tid saml att en för gengasdrift

--------------- på enklaste sätt ombyggd dieselmotor fortfarande förbrukar en del die-

Lantbruksnämn- selbränsle för ländfunktionen i motorcylindrarna, uppskattningsvis 10-20 dernas verksamhet, procent av normal förbrukningen.

/77. m. Statens jordbruksnämnd framhåller all kostnaderna för "förmånliga

lån och bidrag" får vägas mot kostnaderna för en ökad lagring i statlig regi.

Lantbrukarnas riksförbund, som lill stora delar instämmer i motionen, framför vissa betänkligheter om au en ökad lagring skulle bli dyrbar för jordbruket. Till delta kan anföras att kosinaderna för en gårdscistern kan avskrivas under åren och att drivmedel alltid skall betalas när de inköps. Har man ett större lager så är det ränia på nedlagt kapital som det här gäller. Men möjligheten atl ha ett lager som tryggar driften är väl värd en liten ränteutgift.

Överstyrelsen förekonomiskl försvar framhåller au statsmakterna 1939- 1940 beslöt om ett ekonomiskt stöd för dylik lagring, men detta försvårades då genom inskränkningen av importmöjligheterna. Frågan logs ånyo upp 1950 och då beslutades och infördes möjlighet till lån för inköp av gårdscislerner och drivmedelslagring i dessa för 1 1/2 års förbrukning. Lagret skulle disponeras för eget bruk och kunde endast om rikels intresse så oundgängligen krävde las i anspråk för annal ändamål.

Förhållandena har helt förändrats sedan 1950. Mekaniseringen inom jordbruket är nu total och jordbruket är därför mera beroende av drivmedel.

I några yttranden anförs tveksamhet i fråga om den fria dispositionsrätten. Överstyrelsen rör ekonomiskt försvar menar emellertid att driv-medelsbehovei hos jordbruket måste tillgodoses med hög prioritet och understryker all man borde gå in för samma regler som man gjorde 1950. Styrelsen framhåller att från beredskapssynpunkt är en lagring av drivmedel i jordbrukels gårdscislerner eftersträvansvärd och lillslyrker att åtgärder av del slag som motionärerna anfört övervägs för alt stimulera lill ökad egen lagerhållning.

Ulskollet har inte följl översiyrelsens rekommendalion alt inslämma i molionen. Jag lycker att del är beklagligt atl utskottet inte har gjori del. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar måsle ju ha möjlighet till en noggrann överblick över just drivmedelsproblematiken.

Mol ett enigt utskott skall jag inte yrka bifall lill motionen, men jag förväntar att denna fråga så småningom, såsom utskottet skriver, skall las upp i ell siörre sammanhang.

samhet. Jag vill därför, herr talman, i huvudsak hålla mig till den punkten.

Reservanterna har föreslagit dels atl en översyn görs av lanlbruksnämndernas verksamhel i syfte atl finna former för demokratiskt inflytande i nämnderna, dels atl formerna för ulseende av orlsombud övervägs. Vidare lar de upp frågan om hur ombuden skall kunna medverka i ärendenas handläggning i nämnderna.

Jag vill framhålla all i lantbruksnämnderna i dag ingår lekmannale-damöter. Många av dem är lantbrukare eller på något annal sätt knutna lill lantbruk. Vid ärendenas handläggning hörs ortsombuden. 1 frågor som rör markdispositioner hörs också regelmässigt de direkt berörda lantbrukarna.

Nuvarande förhållanden garanterar alltså pä ett tillfredsställande säll all de av lanlbruksnämndernas ställningstagande berörda parterna får möjligheter au göra sina synpunkier gällande.

Jag vill påpeka att för närvarande pågår uiredning inom statskontoret om lanlbruksnämndernas verksamhel. Även andra utredningar pågår som indirekt berör nämnderna. Något skäl att nu begära särskild utredning finns inte.

Problemen när det gäller formerna för utseende av orlsombud lorde kunna lösas genom ökad information lill kommunerna från lanlbruksnämndernas sida. På så säll bör lämpliga personer komma ätt utses till Ortsombud.

Jag noterar i della sammanhang att de borgerliga reservanterna i är intagit en annan ståndpunkt än tidigare i frågan om ulseende av ortsombud. I reservationen lill jordbruksutskottets betänkande nr 16 år 1973 ifrägasalles om inte kommunerna borde utse ortsombud. Jag konstaterar nu atl årets reservanter bara vill ha ändring i gällande ordning. Della visar enligl min mening reservaniernas oklara inställning i den här frågan.

Jag ber atl få yrka bifall lill utskottets hemslällan.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Lantbruksnämndernas verksamhet, m. m.

Hen JONASSON (c):

Herr talman! Herr Hedström var ganska mild när han framförde sina synpunkter. Därför skall jag inte skärpa tonen särskilt mycket, men jag vill ändå bemöta honom pä ett par punkter.

Han säger att det nuvarande systemet är hell tillfredsställande. Man kan kanske säga att det fungerar olika pä olika platser i värt land. Lantbruksnämnderna har arbetat sedan den 1 juli 1948, och det kan hända att det många gånger blir slentrian vid behandlingen av sådana här frågor. Det har hänt så kolossall myckel i fråga om infiytande sedan 1948, herr Hedström, på alla andra områden. Man har fått siörre möjligheter all påverka frågorna; det kan gälla vägbyggnader och det gäller, vilket herr Enlund var inne på, en hel rad andra frågor i samhällslivet.

Man måsle väl ändå också här få ell siörre inflytande frän berörda personer; en opinionsyttring från människor som berörs i det här fallet är absolut nödvändig.

103

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Lantbruksnämndernas verksamhet, m. m.

Man kan konstalera all del har brustit i informationen på många håll och att en bättre upplysning lill allmänheten i dessa frågor är nödvändig liksom också all bygdens folk bör fä komma lill tals i dessa frågor.

Vidare menade herr Hedström atl årets reservanter var inkonsekvenia. Men man får väl alllid inrätta sig efler de förändringar som sker.

Del finns ändå en moiion, herr Hedström, nr 813 av herr Johansson i Holmgården m. fl., där man hemställer om all nuvarande ordning för ulseende av ortsombud skall ändras och förordar att samråd bör ske med LRF:s länsorganisation vid utseendet av ortsombuden. Det är della moiionskrav som föranleil oss all biiräda reservationens förslag.

Herr lalman! Jag vidhåller yrkandet om bifall lill reservaiionen.

Hen ENLUND (fp):

Herr lalman! Herr Hedström säger all de nuvarande förhållandena garanterar atl berörda parter får komma lill tals. Jag kan inte riktigt dela denna belåtenhet. Jag tror säkerligen all lantbruksnämnderna eftersträvar atl låta berörda lantbrukare komma till tals, men några garantier härför finns inte med nuvarande handläggningsordning.

Dessutom pekade herr Hedström på den bristande överensstämmelsen mellan de två molioner som ligger lill grund för reservationen på en punkt, nämligen formerna för tillsättande av orlsombud. 1 folkpartimolionen ifrågasätter vi om inte kommunerna i stället för lantbruksnämnderna borde utse orlsombud. Men vi är medvetna om atl denna förändring inte skulle vara särskill revolutionerande, eftersom kommunerna redan enligt nuvarande beslämmelser avger förslag till vem som skall ulses och eftersom lantbruksnämnderna ganska sällan avviker från dessa förslag. 1 princip anser vi del nog ändå riktigast all orlsombuden ulses på det lokala planet i slällel för all lantbruksnämnderna själva skall välja sina rådgivare. Men denna differens gäller som sagt endast lillsättnings-förfarandel. Del väsentliga är att syftet med de båda motionerna är gemensamt, nämligen atl dels förbälira kontaktvägarna mellan lantbruksnämnderna och berörd jordbruksbefolkning, dels öka det lokala infiytandet över nämndernas verksamhet.

Vidare nämnde herr Hedström den översyn som statskontoret skall göra. Jag har i dag försökt få reda på vad denna översyn skall avse, men del har inte varit möjligt all få direkl besked på den punklen. Nu har vi väl inte anledning att misslänka att den skulle syfta lill all ytterligare stärka lanlbruksnämndernas befogenheter på bekoslnad av det lokala infiytandet eller på bekostnad av lantbrukarnas möjligheter au göra sin röst hörd, men vi har inte heller några garantier för all den översynen syftar till atl lillgodose de önskemål som framförs i reservaiionen. Därför tycker jag, herr talman, all de önskemålen bör få riksdagens slöd.

dernas beslut fattas i demokratisk ordning. Med anledning härav vill jag uttryckligen framhålla atl lantbruksnämnderna är samhälleliga organ och all deras arbetsformer i sig garanterar all alla de synpunkter som behöver iakttas vid handläggningen också kommer fram.

När del gäller i. ex. markdisposiiionerna i en by vet jag av egen erfarenhet atl lantbruksnämnderna kallar alla berörda i hela byalaget till gemensamt sammanträde och där redovisar dels tillgången på åker och skog, dels vilka aktiva jordbrukare som finns.

Sedan får vederbörande vid näsla sammanträde tillfälle atl göra sina synpunkter gällande. Lantbruksnämndens personal noterar noggrant vilka synpunkier som kommer fram vid dessa möten. Därefter kommer förslaget in till lantbruksnämnden och behandlas i vanlig ordning. Så går man ut ytterligare en gäng för att höra de berörda parterna. Försl därefter upprättas en plan i någon form i syfte att gestalta ett bättre jordbruk i den ort det är fråga om.

När ärendena kommer upp för slutlig handläggning i plenum har orlsombuden regelmässigt hörts - vilkel jag sade i mitt tidigare anförande - och deras skriftliga yttrande föredras också. Orlsombuden känner väl lill hur det förhåller sig på den aktuella orten, och de synpunkier de lägger på frågorna tillmäts slorl värde.

Jag kan därför inte finna något som helsl underlag för den bedömning som nu görs, nämligen alt del skulle vara mindre demokrali i handläggningen efter den 1 juli 1948 då lanlbruksnämnderna, som herr Jonasson nämnde inrättades. Han ville göra gällande all organisaiionen på lanlbrukels område har arbelal så länge all del nu är fråga om all demokralin är i fara. Den bedömningen kan jag icke dela, ulan jag anser all om del finns någon institution som hör berörda parter så är del lanlbruksnämnderna här i landel.

Jag är väl medveien om all arbetel kan bedrivas pä olika säll i olika bygder. Själv norrboltning känner jag bara lill hur del bedrivs där, men tillåt mig, herr talman, påpeka att Norrbotten omfattar en fiärdedel av Sveriges landareal - även om det mesta är fiäll och turistanläggningar.

Jag anser mig ha framfört utskollsinajorilelens mening när jag hävdar att den enda punkt de borgerliga reservanterna har lyckats bli eniga om gäller en översyn av lanlbruksnämndernas verksamhel i fråga om ulseende av orlsombud. Del är en liien delalj i del siora sammanhängd och den förtjänar inie fler ord.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Lantbruksnämndernas verksamhet, m. m.

Herr HEDSTRÖM (s):

Herr lalman! Del var just de punklerna jag försökie klargöra i mill förslå inlägg, även om jag gjorde det i myckel koncentrerad form. Jag beklagar om inte min framställning har gäll fram.

Hen JONASSON (c):

Herr talman! När herr Hedsiröm talar om att den demokratiska ordningen fungerar tillräckligt väl vill jag gärna upprepa vad jag sade förut, att den tycks fungera olika på olika håll. Orlsombuden kommer inte alla gånger lill tals i de olika frågorna pä del ingående säll som de borde få göra.

Därtill kommer au del finns en del ombud som inie är lillräckligl insaiia i jordbruksförhållanden och icke äger den kunnighd, de konlakler och den kännedom om ortens förhållanden som är nödvändiga. Del är ur den synpunkien del kan vara rikligl all man får en bredare förankring när det gäller att utse orlsombud.

Herr HEDSTRÖM (s):

Herr talman! Till herr Jonasson vill jag säga all del finns ju, som jag framhöll i milt första inlägg, alla möjligheter lill att frågorna blir belysta på ell allsidigt sätt vid den handläggning som sker. Men om någon synpunkt inte skulle ha kommit fram eller kunnat göras gällande, så finns möjligheten atl överklaga lanlbruksnämndernas beslut lill högre instans. Därmed får man också en garanti för alt ärendel blir ytterligare prövat.

Överläggningen var härmed slutad.

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i be- Nr 125

tänkandet nr 41 punkten 1 röstar ja. Onsdagen den

den dd ej vill röstar nej. 20 november 1974

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Larsson i Borrby-------

m. fi. Luftvård

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Jonasson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165

Nej - 162

Avslår - 1

Fru Fredrikson (c) anmälde att hon avsett alt rösta nej men av misstag nedtryckt ja-knappen.

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 24 Luftvård

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 42 i anledning av molioner angående luftvård.

1 delta belänkande behandlades motionerna

1974:319 av fru Anér m. fl. (fp) vari hemslällts all riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde l.all förberedelser vidtogs för ytteriigare skärpningar av avgasreningsnormerna för motorfordon, 2. att en utredning gjordes av förutsättningarna för utnyttjande av gas som motorbränsle, 3. att uiveck-lingsarbeiei pä nya motortyper, t. ex. elmotorer och hybridmoiorer, stimulerades, 4. att ytterligare åtgärder vidtogs i syfte all främja en trafikplanering som log siörre hänsyn lill miljörisker i form av avgasutsläpp m. m. saml

1974:531 av fiu Radesjö m. fi. (s).

Ulskoiiel hemställde att riksdagen skulle

1. lämna motionen 1974:319, yrkandena 1-3, ulan ålgärd,

2. lämna motionen 1974:319, yrkande 4, ulan åtgiird,

3. lämna molionen 1974:531 utan ålgärd.

Reservation hade avgivits av herrar Larsson i Borrby (c) och Jonasson
(c), fru Anér (fp), herr Wachtmeister i Johannishus (m). fru Fredrikson
(c), herr Andersson i Ljung (m) samt fru Andersson i Trollhättan (c) 107

108

Fru ANÉR (fp):

Herr lalman! Det ärende vi nu behandlar - jordbruksutskottets betänkande nr 42 - är elt miljövårdsärende av den sorlen som myckel lätt faller under bordet när det börjar bli besvärligt med resurser och pengar. Både i Sverige och USA bestämde man för några år sedan om skärpta avgasnormer för bilar - det är detta det handlar om här i dag. Då låg Sverige något steg efter USA. 1 folkpartiet motionerade vi då om ytlerligare skärpningar, kombinerat med satsningar på andra mo-lorlyper som skulle kunna avge mindre avgaser. I USA har man nyligen uppskjulil besluld om de nya avgasnormerna på grund av energikrisen, och jordbruksulskollel förordar atl vi också i Sverige väntar - och bör komma något efler USA - med all skärpa avgasnormerna på grund av osäkerheten om vår energiförsörining.

1 della läge vill emellerlid reservanlerna, i anledning av folkpartimolionen 319, all förberedelser snarasl kommer lill sländ dels för atl skärpa avgasnormerna, dels för all samtidigt mera satsa på all fä fram nya motortyper. Vi nämner då särskilt elmotorer och sädana motorer som använder gas som bränsle. Vi anser att del får varken ske här eller på andra områden att energikrisen och råvarukriser över huvud lagd tas till anledning att i onödan släppa efler på berättigade miljökrav.

Vi kräver alltså att man skall undersöka förulsällningarna för att ut-nyUja gas som motorbränsle och all man skall salsa mera på atl utveckla nya motortyper, t. ex. el. Det här är inte nya krav, som kammaren vel, men de har bara blivit aktuellare för varie år. Jag kan nämna atl del för ögonblicket finns inte mindre än nio olika drivkraflsyslem för bilar under bearbetning. De har olika nackdelar och fördelar, men åtminstonne åtta stycken har den fördelen att de har obetydliga eller inga avgaser. De behöver fortfarande förbällras, men del råder alltså ingen brist på idéer och långt gångna experiment för nya motortyper. Till sådana här nya motortyper behövs det i vissa fall också nya bränsldyper. Där saknas det fortfarande i ganska hög grad en nödvändig samordning.

Vi har nyligen hört att industridepartementet och Volvo arbetar på ett nytt okonventionellt bränsle, nämligen metanol.

Metanol har den fördelen alt det kan tillverkas av en rad olika råvaror

- olja, kol, oljeskiffer, trä, naturgas eller gas tillverkad på avfall eller jordbruksavfall. Man kan alliså ställa om metanoltillverkningen från den ena energikällan lill den andra allteftersom tillgången varierar. Detta är ett exempel pä all det kommer fram gamla - eller i det här fallet nygamla

- bränslen, som på dl nytt och okonventionellt säll kan hjälpa oss atl klara våra transporlproblem och våra avgasproblem. Nackdelarna är i

allmänhet inte så myckel kemiska eller lekniska som organisatoriska. Nr 125

För metanolen t. ex. liksom för gas finns inga distributionsmöjligheter, Onsdaeen dei

eftersom bensinen under 50 år totalt dominerat här. 20 november 1974

Det lar lid och arbeie all göra den organisaloriska omslällningen. Därför ___

är del väseniligi alt både främja forskningen på dessa nya motor- och Luftvård bränsletyper och se över vilka organisaloriska åtgärder som kan bli nödvändiga för att kunna använda dem, om vi skall kunna genomföra de skärpta avgasnormer som vi behöver och som vi kräver.

Motionen 319 är en framtidsmolion. Den handlar om hur vi i dag förbereder det energibevarande samhälle som vi ser fram emot och som vi inte skall behöva se på enbart med ovilja utan också med vissa förväntningar. Om tekniken är rätt styrd kan den användas all skapa ell drägligl liv för oss också ulan den oljenarkomani, som ulmärker indu-siriländerna i dag. Skall vi klara den omslällningen ulan svåra abstinenssymtom, så är det i dag vi måste aktivt förbereda oss. Och dl av sällen all göra dessa förberedelser är alt fördomsfritt och energiskt satsa på lösningen av de lekniska problemen med nya bilmotorer, så atl vi kan fastslå och effektivt följa de lägre avgasnormer som måste komma därför all de är nödvändiga för vår miljö och vår hälsa. TransporlsäU som inte förgiftar luften är möjliga all få fram, och del är den ulvecklingen som reservanlerna i ulskoiiel vill påskynda.

Herr lalman! Med denna molivering yrkar jag bifall lill den vid jordbruksuiskoiiels belänkande nr 42 fogade reservaiionen av herr Larsson i Borrby m. fi.

Fru LUNDBLAD (s):

Herr lalman! I den reservation som fogats till jordbruksutskottets belänkande nr 42 yrkas att riksdagen ger Kungl. Maj:t lill känna all utvecklingsarbetet och lagstiftningen kring avgasnormer och användning av alternativa motorbränslen och motortyper bör skärpas för att minska luftföroreningarna. Närdet gäller skärpningen av avgasnormerna hänvisar reservanterna bl. a. till USA. Del är väl rikligl att man i USA i princip skärpte sina avgasnormer fr. o. m. 1973 års modeller, men sedan har man genom dt beslut nyligen tagit bort vad som tidigare sades om den framtida utvecklingen och skärpningen av avgasnormerna. Och del har man gjort just med hänsyn till energikrisen.

Jag tycker att vi här i Sverige har gäll mera realistiskt fram, när vi har förordat en sänkning av avgasnormerna på lång sikt frän 1976 års modeller. Del bör vara rikligl all man på del saltet får litet längre tid för all anpassa sig till de normer vi vill ha. Det finns väl ännu inte någol direkl beslut om all vi skall skjula på ikraftirädandd av de nya avgasnormerna, även om del med hänsyn till energikrisen vore bra om vi kunde gå fram på olika alternativa vägar.

Här i Sverige satsar vi också på atl skapa dl kontrollsystem som ga
ranterar att de normer vi har verkligen efterlevs, ett system som man
arbetar med på Svensk bilprovning under kontroll av naturvårdsverket. 109

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Luftvård

110

Jag anser del vara viktigare att se lill alt de normer som finns efterlevs än att utfärda nya normer som man i realiteten inte kan följa.

Reservanterna önskar också en utredning om gas som drivmedel i motorfordon. I del fallet hänvisar utskottet till ell tidigare uttalande av en arbeisgrupp i kommunikalionsdepartementet, som konstaterat att en övergäng till gasdrifl skulle kräva myckel stora koslnader. 1 de diskussioner som fördes i samband med oljekrisen rörande alternativa bränslen kom gasen, speciellt dä naturgas, all spela en viss roll, och förhandlingar pågår för närvarande om import av naturgas. Jag tror därför inte all något speciellt inilialiv är nödvändigt från riksdagens sida i denna fråga, speciellt som man i radion häromdagen nämnde - vilket fru Anér också bekräftade - atl industridepartementet och bilindustrin hade enats om ett forskningsprojekt kring ell nyll och billigare motorbränsle som också var mer miljövänligt. Från siatens sida synes det vara del statliga utvecklingsbolaget som skall driva på utvecklingen i det fallet. Man har alltså redan frän statens sida tagit itu med dessa frågor.

Reservanterna begär också alt elt snabbare forsknings- och utvecklingsarbete skall bedrivas kring elmotorer, sierlingmotorer och ångdrivna fordon. Men nu pågår det just pä della område ett mycket långt framskridet utvecklingsarbete med statligt stöd. Inom styrelsen, för leknisk utveckling finns dessa forskningsprojekt, och där har man parlamentariska inslag i forskningsnämnderna. Där kan alltså riksdagsmännen genom parlamentarikerna och genom de rapporter som STU lämnar följa forskningsarbetet. Jag tror inte atl något speciellt inilialiv från riksdagen är behövligt på del områdei, och jag lycker inte heller atl reservanternas förslag är realistiskt.

1 övrigt kan man säga atl arbetel på all få fram mindre bullersamma motorer-som t. ex. trafikbullerutredningen nyligen har föreslagil - kommer att medföra alt avgasfrägorna uppmärksammas mera när det gäller motorfordonens utformning. Den trafikplanering ur miljövårdssynpunkt som irafikbullerulredningen föreslagit kommer också atl ha positiva effekter för luftvården i våra bostadsområden.

Del har ofta påpekats alt arbetet på miljövårdsområdet måsle ske i internationell samverkan. Från svensk sida har man hela liden försöki att pressa på i inlernalionella miljövärdssammanhang. Från de nordiska ländernas sida görs del också stora ansträngningar för all fä normerna skärpta internalionelll. Nordiska rådd behandlade 1972 bl. a. elt medlemsförslag om luftföroreningar och rekommenderade då de nordiska regeringarna all snarasl vidta ålgärder för all minska luftföroreningarna genom bilavgaser. Åtgärderna skulle främsi sättas in på det inlernalionella området. Nordiska rådet har nu också en kommitté som arbetar för att de nordiska länderna skall uppträda gemensamt för all få till stånd en skärpning av bestämmelserna på det inlernalionella området.

Man måste alltså konstatera all reservanlerna, på alla de punkter där de önskar ytterligare markeringar, bildligt talat slår in öppna dörrar. Del försen klar politik för en realistisk sänkning av normerna för bilavgaserna.

Fru ANÉR (fp):

Herr lalman! Realistiskt anser jag i detta sammanhang vara alt, som reservanlerna begär, förbereda den ytterligare skärpning av avgasnormerna som är nödvändig och inte låta den saken fiyla med hänvisning lill alt USA låter den fiyla, att vi har en energikris och atl trafiksäkerhets-verket fält i uppdrag alt träffa avlal om undersökning rörande kontroll av luftföroreningar. Jag lycker inte atl del räcker. Jag vidhåller alt våra krav på en förberedelse av en skärpning av normerna är realistiska i della sammanhang.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemslällan, dels reservationen av herr Larsson i Borrby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Anér begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill an kammaren bifaller jordbruksuiskoiiels hemställan i belänkandet nr 42 punkten I röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Larsson i Borrby m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerialel av kammarens ledamöler ha rösial för ja-proposilionen. Då fru Anér begärde rösiräkning verkslälldes voiering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 164 Nej - 164

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Andringar av miljöskyddslagen

§ 25 Andringar av miljiiskyddslagen

Föredrogs jordbruksuiskoiiels belänkande nr 45 i anledning av molioner angående ändringar av miljöskyddslagen.

I della belänkande behandlades molionerna

1974:326 av herr Strömberg i Botkyrka m. fl. (fp) vari hemslällis all riksdagen skulle beslula om en sådan ändring i miljöskyddslagen all lillsiånds-plikt infördes för byggande av vägar och flygplatser samt

1974:508 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari, såvitt nu var i fråga (yrkande 1), föreslagils atl riksdagen hos regeringen skulle hemställa om omarbetning, precisering och förslag belräffande miljöskyddslagen med en sådan inriktning alt ekologiska miljöaspekter beaktades och en objektiv beslutsprocess i miljöärendena eftersträvades med samhällsekonomisk optimering som målsättning.

Ulskollet hemställde atl riksdagen skulle

1. som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i anledning av molionen 1974:326 anfört rörande tillståndsprövning enligl miljöskyddslagen i fråga om vägar och flygplatser,

2. lämna motionen 1974:508, yrkande 1, utan ålgärd.

Reservalioner hade avgivils

1. vid 1 i utskottets hemslällan (tillståndsprövning) av herrar Hedsiröm
och Magnusson i Tanum, fru Theorin och fru Lundblad, herrar Wictorsson
och Strömberg i Vrelslorpsamt fru Ohlin (samlliga s)som ansett alt utskottet
under I bort hemställa,

att riksdagen skulle avslå molionen 1974:326,

2. vid 2 i utskottets hemslällan (omarbetning av miljöskyddslagen) av
herr Takman (vpk) som ansell all ulskollet under 2 bort hemsiälla,

all riksdagen skulle i anledning av motionen 1974:508, yrkande 1, som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad reservanlen i reservationen anfört belräffande översyn och omarbetning av miljöskyddslagen, m. m.

Herr WICTORSSON (s):

Herr lalman! 1 jordbruksuiskoiiels belänkande nr 45 yrkar uiskolls-majorilden all lillslåndspliki skall införas beträffande flygplatser och vägar som kan medföra miljöstörningar av väsentlig belydelse, och sä säger majoriteten all del lorde fä ankomma på Kungl. Maj:i alt närmare bestämma förprövningsskyldighetens omfattning. 1 reservaiionen 1 lar den socialdemokratiska minoriteten avstånd från del förslagei och yrkar avslag på den moiion som ligger lill grund för ulskollsmajoriidens släll-ningsiagande.

Sedan ulskollet realbehandlade denna fråga har Kungl. Maj:t i propositionen 166 i är med förslag till ändringar i naturvårdslagen föreslagit att samrädsbestämmelserna i 20 >? naturvårdslagen skall skärpas. Sålunda föreslås atl samråd med länsstyrelsen blir obligatoriskt innan någon utför arbetsförelag som kan komma atl väsentligt ändra naturmiljön. Vidare föreslås alt regeringen eller efler regeringens bemyndigande länsstyrelsen får befogenhet atl föreskriva all inom landel eller del därav anmälan för samråd alllid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsförelag. Samrådsbeslämmelserna blir tillämpliga också belräffande byggande av vägar och flygplatser. Genom samrädsförfarandet skapas en smidig handläggningsordning som gör del möjligt för länsstyrelsen atl la upp diskussioner i ärenden som bedöms angelägna från nalurvårdssynpunkt. Länsstyrelsen har även möjlighet alt ge sådana förelägganden som behövs för all begränsa eller motverka skada pä naturmiljön.

Härigenom bör de av motionärerna anförda naturvärdsaspekterna bli tillräckligt beaktade. Det kan inte anses praktiskt alt vid sidan av denna kontroll från länsstyrelsens sida och den särskilda prövning i övrigt som de här anläggningarna är underkastade också föreskriva obligatorisk förprövning enligt miljöskyddslagen.

Dessa förhållanden var inte bekanta för vare sig utskollsmajoritelen eller reservanterna när vi behandlade ärendel i jordbruksutskottet. Enligt vår uppfallning bör man samordna behandlingen av förslaget om ändringar i naturvårdslagen med de aktuella motionerna. Jag ber därför, herr talman, all få yrka åierremiss av detta ärende lill jordbruksutskottet för ny beredning. Jag hoppas atl vi skall fä förståelse för dessa synpunkier så att della någol ovanliga förfarande kan användas i della ärende.

För den händelse mill yrkande om åierremiss avslås yrkar jag bifall till reservationen 1.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Andringar av miljöskyddslagen

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! Herr Wictorsson har yrkal åierremiss av delta ärende. Som slöd för del yrkandel har herr Wictorsson anfört alt del i propositionen 166 i år, som handlar om bl. a. ändringar i naturvårdslagen, finns sådana förslag alt de förslag som molionen innehåller kommer i dl hell annal läge. Herr Wiclorsson lorde då avse de ändringar av 20 S som föreslås i propositionen.

Hittills har lagens 20 § haft följande lydelse:

"Kan arbdsfördag, som ej omfattas av tillslåndstvång enligl 18 eller 19 S, komma att väsentligt ändra landskapsbilden, bör, innan företaget utföres, samråd ske med länsstyrelsen."

113

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Ändringar av miljöskyddslagen

114

Den föreslagna lydelsen är:

"Kan arbdsfördag, som ej omfattas av tillslåndstvång enligt 18 eller 19 §, komma alt väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företagel ulföres, samråd ske med länsstyrelsen."

Elt "bör" ändras till "skall", och ordel "landskapsbilden" utbytes mot "naturmiljön".

Dessutom görs ett tillägg i den föreslagna lydelsen: "Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva alt inom landel eller del därav anmälan för samråd alllid skall göras i fråga om särskilda slag av arbdsförelag."

Om man då undrar vad som menas med "särskilda slag av arbdsfördag", kan man på s. 110 i propositionen ta del av en uppräkning av sådana arbetsföretag. Under kantrubriken "Samrädsskyldighd" anges vad nalurvårdskommillén anser vara angelägna samrådsförelag, nämligen "utförande av vägar, siörre schakiningar, upplagande av ledningsgator, slutavverkning och markberedning genom hyggesplöjning". Litet längre fram i texten skriver departementschefen all han föregen del vill "nämna markberedning genom hyggesplöjning". Del är vad departementschefen nämner!

Molionen 326 handlar om fiygplatser och vägar, medan departementschefen i den proposiiion som herr Wiclorsson åberopar talar om hyggesplöjning. Pä dessa grunder vill alltså herr Wiclorsson yrka åierremiss.

Herr lalman! Jag yrkar alt ärendel avgörs i dag, och jag tänker plädera för motionen.

Molionen 326 handlar om hur man bättre än hittills skall tillvarata miljöintressena när man bygger nya vägar och fiygplatser.

Majoriteten i utskoliei har stött motionen och vill förstärka möjlighelerna alt tillvarata och bevaka miljöskyddsinlressena. Den socialdemokratiska minoriteten tycker all allt är bra som det är och anser att miljöskyddsintressena redan är tillgodosedda i gällande lagstiftning.

Lål oss då se hur gällande lagstiftning fungerar!

En statlig uiredning - kallad ULF - lade i mars i år fram förslag om lokalisering av elt inrikesfiygfäll i Storstockholm lill Tullinge/Getaren. 1 denna utredning diskulerar man sida upp och sida ner - ulredningen omfattar 350 sidor - lekniska och ekonomiska aspekter. Noga analyserar man om del eventuellt går atl vinna en eller annan minut när man skall åka från Stockholms centrum till det tilltänkta nygfältd. Lika viktigt är om postflyg och fraklflyg kan vinna några minuter eller bli några kronor billigare.

När ulredningen så småningom skall motivera varför man föreslår en placering i Tullinge/Gdaren så ägnar man tre sidor åt miljöproblemen. Men ekonomi och lekniska frågor om transporter mellan nygfältd och Stockholm får många sidor.

När utredningen jämför olika alternativ väger man investeringar, driftkostnader och transporttider. Men man väger inte miljöfaktorerna, för dem har man helt enkell inte utrett.

Denna utredning är publicerad 1974. På detta malerial tvingades kommunen säga ja eller nej till nygfältd. Med detta malerial som enda källa skulle alla de människor som var berörda av förslaget la ställning.

Ulredningen säger knappasl något om miljön. All det tänkta flygfältet ligger i ell av regionens värdefullaste fritidsområden, atl flygplanen vid start och landning skulle flyga över stora bostadsområden och elt av landets slörsla sjukhus lalar man inte om. Ulredningen har hell enkelt inte behandlat miljöproblemen.

Vi har alltså i dag en silualion där en stallig utredning kan föreslå en lokalisering av en flygplats vid Slorslockholm ulan all man granskal miljöaspekterna. Detta är en helt orimlig silualion. Men det är en följd av gällande lagstiftning. Del är den silualion som reservanterna vill bevara.

Nu kom viktiga miljöaspekter ändå fram i fallet Tullinge/Getaren, men dessa fakta logs fram av frivilliga krafter. Vore del inte rimligt all den som vill anlägga en flygplats också skall utreda flygplatsens inverkan på miljön? I så fall kunde en bred diskussion underlättas och många missförstånd undvikas.

I fråga om vägar är del lika nödvändigt med en ändring av gällande regler. För en kort lid sedan fick vi höra talas om mycket allvarliga bullerproblem orsakade av genomfarlstrafiken i Malmö och Norrköping. Där har kommunerna ålagts myckel kostnadskrävande åtgärder för att skydda människor frän trafikbuller. Siluaiionen är belungande för kommunerna men än mer för de invånare som bor vid de bullrande trafiklederna. Den siluaiionen bör vi kunna undvika i framliden om reglerna ändras.

För bara ell par veckor sedan öppnades en ny Europaväg genom Södertälje. Redan nu kommer klagomål från dem som bor längs den nya vägen. Bullret är så starkt atl man anser sig allvarligt störd. Della är den verklighet som människor upplever hösten 1974.

Felaktig placering av flygfält eller stora vägar kan medföra svåra miljöskador. Men att omlokalisera ett flygfält eller flytta på en väg är svårt - ibland omöjligt. Det rör sig om ekonomiskt tunga investeringar. Därför måsle dessa anläggningar hamna rätt från börian. Miljöaspekterna måste vägas in i de allra första lokaliseringsundersökningarna. Del är helt nödvändigt atl en förprövning sker enligl miljöskyddslagen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till ulskotlels hemslällan.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Ändringar av miljöskyddslagen

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Andringar av miljöskyddslagen

siluaiionen nu är annorlunda. Jag bestrider dock att del finns anledning all fördenskull förändra tidsbehandlingen.

När del gäller det förslag som senare skall läggas på riksdagens bord

- elt förslag beträffande vilket vi formellt sett inte vel om del blir anlaget

- framhåller herr Wictorsson alt ett samrådsförfarande skall ske i sådana
här ärenden. Jag vill dä peka på vad som slår i utskottets betänkande
om gällande rätt: "Skälet lill undantagsbestämmelsen i 6 § ML och till
det förhållandet all vägar och fiygplatser inte är underkastade tillstånds-
plikt är atl dessa anläggningar underkastas särskild prövning, varvid även
anläggningens inverkan pä omgivningen beaktas." Skälet lill att man
i dag underkastar vissa objekt särskild prövning och begagnar ett sam
rådsförfarande är svårt all ange. Det måsle bli fråga om polilisk exegdik
om man skall finna del.

Att en fråga prövas enligt två olika lagar är ingenting unikt. Dd sker redan i dag. Exempelvis när del gäller anläggningar inom industrin förekommer ärenden som prövas såväl enligl miljöskyddslagen som enligt lagen om kontroll av miljöfarliga produkter. I della fall skulle det enligl herr Wictorssons modell bli en prövning av elt fiygfält eller en trafikleds inverkan på naturmiljön, men man skulle inte kunna fä en prövning enligt miljöskyddslagen av miljöstörningarna, nämligen bullret och föroreningarna.

Jag kan alltså, herr talman, inte finna några bärande skäl för alt riksdagen i dag inte skulle kunna la ställning till denna fråga. Jag vill tillägga alt regeringen vid ganska sen tidpunkt lämnar riksdagen en mängd lunga propositioner, vilkel gör all såväl uiskollens som riksdagens arbdssi-lualion blir anslrängd. Jordbruksulskollel har en slor proposition - den av herr Wiclorsson antydda propositionen 166 - alt behandla. Ett åter-remissförfarande innebär alt jordbruksuiskoiiels arbetssituation förvärras och all ärendet kommer alt la även kammarens lid i anspråk ytlerligare en gång.

Jag finner således inga sakliga skäl för sammanbindningen mellan naturvårdslag och miljöskyddslag i del avseende som herr Wiclorsson menar. Därför, herr talman, yrkar jag avslag på yrkandel om åierremiss till jordbruksulskollel.

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I och med att jag avstod från att plädera tidigare har jag förverkat min rätt och kan inte göra del nu. Men om ålerremiss-yrkandel mot förmodan skulle förkastas av kammaren och frågan alltså avgöras i dag, yrkar jag bifall lill reservationen 2 av herr Takman.

Överläggningen var härmed sluiad.

Hen ANDRE VICE TALMANNEN yttrade:

Propositioner framställs först belräffande del under överläggningen framställda yrkandel om återförvisning av ärendel lill ulskottel för ytterligare uiredning.

Jag erinrar om att del i § 63 RO stadgas:

"Om ledamot av riksdagen yrkar det och minsten tredjedel av de röstande förena sig om yrkandet, skall frågan dock återförvisas lill utskottet för ytlerligare uiredning."

Propositioner gavs först på bifall till yrkandel om älerförvisning av ärendel lill ulskollet för ytterligare uiredning samt vidare pä avslag pä ålerremiss-yrkandet, och förklarades minst en tredjedel av de röstande ha besvarat den försl framställda propositionen med ja. Sedan herr Krönmark begärt votering upplästes och jgodkändes följande voteringsproposition:

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Andringar av miljöskyddslagen

Den som vill atl kammaren bifaller yrkandel om älerförvisning av de i

jordbruksuiskoiiels belänkande nr 45 upptagna frågorna till ulskottel för

ytterligare utredning röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Erhåller ja ej minst en tredjedel av de avgivna rösterna har kammaren

avslagit älerremissyrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades minsl en tredjedel av de röstande ha röstat för ja-propositionen.

Kammaren hade alltså bifallit yrkandel om älerförvisning av ärendet lill utskottet för ytterligare uiredning.

§ 26 Meddelande ang. plena

Hen ANDRE VICE TALMANNEN anförde:

Sammanträdet torsdagen den 28 november blir ett arbdsplenum som börjar kl. 11.00.

Vid det bordläggningsplenum som utsatts till fredagen den 29 november kommer ell stort antal interpellationer atl besvaras. Nämnda sammanträde böriar därför redan kl. 11.00.

§ 27 Föredrogs näringsutskoilels betänkande nr 45 i anledning av motion om lagstiftning mol brandfariiga textilier.

Utskottels hemställan bifölls.

117

Onsdagen den

20 november 1974 Föredrogs näringsutskoilels betänkande nr 47 i anledning av molioner

.-------------- i vissa frågor rörande skogsindustrin.

Vissa .frågor

rörande skogsindu- I detta betänkande behandlades molionerna

strin

1974:863 av herrar Nilsson i Växjö (s) och Fagerlund (s) samt

1974:1472 av herr Lorentzon m.fl. (vpk) vari hemställts

1. alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till en samordnad utveckling av skogsnäringens forskningsarbete i enlighet med vad som i denna moiion anförts, och

2. all riksdagen uttalade sig för skogsindustrins överförande i statens ägo, om skogsbolagen skulle ställa sig ovilliga till forskning av här angivet slag.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:863,

2. alt riksdagen skulle avslå molionen 1974:1472.

Reservation hade avgivits av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett atl ulskottel under 2 bort hemställa, alt riksdagen med bifall lill molionen 1974:1472 skulle

a) hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag lill en samordnad utveckling av skogsnäringens forskningsarbete i enlighet med vad reservanten anfört,

b) som sin mening ge Kungl. Maj:t lill känna vad reservanten anfört i fråga om förstatligande av skogsindustrin.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herr Svensson i Malmö (vpk).

118

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! All så här dags få ordet, när kammaren är inställd på au det inte blir någol kvällsplenum, innebär au man lätt kan bli anklagad för atl dra ut pä liden, men vi har ju haft en hel rad talare före mig här i dag och fler kommer.

Näringsutskoilels betänkande nr 47, vilkel nu är föremål för riksdagens behandling, tar ställning till molionen 1472, väckt av ledamöter från vänsterpartiet kommunisterna. Motionen är ingen nykomling. Den fråga molionen aktualiserar har ställts inför tidigare riksdagar. Frågan blir dock mer och mer aktuell för varje år som går.

Första gången den var föremål för riksdagsbehandling var år 1966. Motion väcktes pä nytt 1967 och återkom 1973; i år är det alltså fiärde gången. Sker inget väsentligt på detta område kommer motionen troligen all bli en s. k. perenn moiion.

Redan inledningsvis måste jag visa på brislen i ulskotlsskrivningen.

där man helt glömt molionen från år 1967 och endast hänvisat till molionerna från år 1966 och 1973. Redan vid 1973 års riksdagsbehandling saknades hänvisning lill 1967 års motion i ulskotlels skrivning. Då jag skrivii samlliga dessa molioner och även stått som första namn på dem vel jag vad jag lalar om. Ulskottel och dess hjälpredor har tydligen haft alldeles för bråttom. Därmed vill jag inte göra gällande att en påfallande brådska genomsyrar hela utskolisbelänkandet den här gången. Utskotts-skrivningen lill del problem motionen aktualiserar är denna gäng betydligt mer omfallande än vid tidigare års behandling. Ulskotlsskrivningen i är kan inte jämföras med uiskollsskrivningen exempelvis 1966, dä slalsuiskolld avvisade molionen med endast några ord. Men till denna fråga åierkommer jag.

Problemen som molionen lar upp grundar sig på del faklum au för endast några decennier sedan närmare hälften av landets exportvärde och valuiainkomsler kom frän de svenska skogarna för all i dag vara nere i knappa fiärdedelen. Trols ali exporlvärdel av skogsindusiripro-dukter sedan 1950 ökal frän 2,4 miljarder kronor per år till 9 miljarder kronor har dess andel av den totala exporten minskat från 42 procent till endast 22 procent. Detta förhällande är räll anmärkningsvärt.

Härtill är all märka au i takt med skogsindustrins stigande virkesbehov skogsbrukets brutioavverkningar sedan 1950 har ökal från 40 miljoner skogskubikmeler per år lill ca 75 miljoner skogskubikmeter i år. En omfallande kalhuggning har blivit följden. Och i dag diskuteras allvariigt huruvida del finns några skogar kvar i det här landel om 10-15 år -della på grund av en skogsskövling som vi aldrig har skädal maken lill tidigare och där skogsbolagens profiler har varit hell avgörande.

Den proceniuella andel av landets export som utgörs av skogsindu-siriprodukter har alliså halverals sedan år 1950. Här insiäller sig frågan hur della har kunnal ske i eil land som gärna vill räkna sig lill de mesi ulvecklade indusiriländerna i världen. Varför har inie skogsindusirins produkier utvecklats i samma laki som sken inom andra induslrier i vårt land, exempelvis inom verkstadsindustrin? Otvivelaktigt förhäller del sig på så säll att den utvecklade forskning som förekommit inom verkstadsindustrin, och som gett denna industri dess siarka produktutveckling under åren, inte alls har förekommit inom skogsindustrin.

Även om det har förekommit forskning inom den svenska skogsindustrin har den inte varit i nivå med utvecklingens krav; den har mesl gällt gradvisa förbättringar av redan existerande metoder. Det gemensamma uinylljandd av forskningsrönen är inte på långt när utbyggt. Man slår svartsjukt vakt om de forskningsresultat som uppnåtts i de egna laboratorierna. Vissa bolag bedriver ingen forskning all tala om alls, ulan de bygger hela sin tillverkning på massaproduktionen eller andra halvfabrikat.

Redan år 1964 slogs del fast på s. 180 i regeringspropositionen nr 185 om lokaliseringspolitiken:

"En avgörande förutsättning för fortsatt snabb siandardsiegring är alt

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Vissa frågor rörande skogsindustrin

119

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Vissa .frågor rörande skogsindustrin

120

vårt näringsliv anpassas och utvecklas efter det moderna samhällets krav. Ny teknik, nya produktionsprocesser och nya varor kommer atl skapa nya företag och marknader."

Del slogs fast år 1964, men för den svenska skogsindustrin har della inte gällt. Nog har det forskals och utvecklats nya meloder, men då har det i stort sett gällt alt fä fram effektiva skogsavverkningsredskap, som på senare lid slagit ut tiotusentals skogsarbetare och lagt hela byar öde. Det var väl ändå inte detta som regeringen avsåg med sin skrivning i den nyss citerade propositionen av är 1964?

Hur har utvecklingen varit i andra länder dä del gäller produkier ur cellulosan? Lål oss la några exempel. I Norge exempelvis framställs en fiärdedel av världens vanillinbehov. I Amerika framställs som biprodukter skumningsmedel, bl. a. för olje- och cementindustrins behov. Rå-terpeniinel exporteras från Sverige lill Västtyskland per långtradare. Det kommer sedan tillbaka lill Sverige föräldlal lill ren målarlerpentin. Talloljan går exempelvis i dubbla tankbilar varie dag från svenska cellulosafabriker lill Norge. I Norge framställs färger, hartser, tvål och såpa av denna svenska lallolja, som alltså senare åierkommer lill Sverige och försäljs här som förädlade varor.

I vårt grannland Finland ägnas den träkemiska forskningen verkligt slorl intresse. Nobelpristagaren professor Arihuri Virlanen, chef och grundare av Biokemiska institutet, har slagit en hel värld med häpnad genom sina forskningsrön. Del gäller forskning för framställning av foder för nötkreatur. 1 en artikel i Dagens Nyheter har professor Arihuri Virlanen redogjort för all hans forskning visal atl både protein och kolhydrater kan fås ur biprodukter från cellulosan. Jag citerar ur artikeln följande:

"Kon kan i en kemisk fabrik i vommen själv framställa det för människorna livsnödvändiga proteinet. Men än märkligare: 30-40 procent av kons foder kan fås från skogen. Kon, denna mänsklighetens stora livsmedelsfabrik, kan för sin produktion av mjölk och kött nyttiggöra en del av cellulosaindustrins avfallsprodukter, de s. k. O-fibrerna, som i både Sverige och Finland ulgör stora nalurvårdsproblem, då de via fabrikernas avlopp svårt förorenar våra sjöar och vattendrag."

1 Finland där man håller på med dessa intensiva forskningar har man nu på laboratoriesladiel lyckats framställa för människan ätliga, näringsrika varor ur cellulosans avfallsprodukler. Detta skildrades i elt TV-program från Finland för några månader sedan, återgivet i svensk TV, där man även visade de agerande ätande matvaror framställda ur vad som tidigare varit avfallsprodukler från cellulosan. Sverige ligger långt efter Finland dä del gäller den forskning del här är fråga om.

1 Sverige utvinner cellulosaindustrin ungefär hälften av virkesmängden i form av papperscellulosa medan den andra hälften efter utvinning av tallolja, råterpentin, alkohol o. d. till 80 procent förbränns i fabrikernas ångcentraler. Och ändå påstår forskare alt dessa avfallsluiar innehåller utgångsämnen för olika kemiska produkier i sådan mängd, att man räknar

med atl kunna ge dem ett marknadsvärde motsvarande mer än dubbla marknadsvärdet för den cellulosa som fortfarande är huvudprodukten inom landels skogsindustri.

I andra länder säger experterna om del svenska tillvägagångssättet all förbränningen av avfallsluiarna i cellulosafabrikerna är ungefär lika klokt som all elda med dollarsedlar. Men SCA, Mo och Domsjö och de andra stora skogsbolagen inom skogsindustrin tjänar ännu mer på all producera och exportera pappersmassa.

Det förhållandet all exempelvis ligninel inte utnyttjas inom den ke-misk-lekniska industrin är en naiionalförlust av ofantliga dimensioner.

Men den grundforskning det här är fråga om har cellulosabolagen inte velat vara med och finansiera i erforderiig ulslräckning. Den har nämligen inte gett de omedelbara och stora profiterna. Den forskningen kostar ju rätt stora pengar. Och alla skall veta all då del gäller profiler är skogsbolagen synnerligen bortskämda i värt land. Det visar inte minsl de senasle årens vinsiredovisningar med de s. k. övervinsterna, där skogsbolagen toppar vinslligorna.

Profilerna på den exporterade pappersmassan har varit så slor all den t. o. m. under tidigare år verkat hämmande på pappersframsiällningen inom landel. Halvfabrikatet - pappersmassan - gav de slörsla profilerna. De härigenom intjänta förmögenhelerna har i stor ulslräckning exporterats lill utlandet - självklart med regeringens goda minne, eftersom de annars inte hade kunnat utföras - för upprättande av fabriker där. Samlidigl lade man ner de fabriker i Ådalen där pengarna var intjänta. Man kunde i stället ha byggt pappersfabriker och satt in nya och större pappersmaskiner i Sverige och framför allt använt pengarna till forskning för atl ur cellulosans avfallsprodukler få fram nya konsumtionsvaror.

När vi kommunister redan år 1966 motionerade i den fråga det här gäller var värt yrkande all riksdagen i skrivelse lill regeringen skulle hemställa om en uiredning om samordning och utveckling av skogsnäringens forskningsarbete. Någol dylikt existerade nämligen inte då. Stalsutskotiet avfärdade motionen med endast några ord. Molionen borde inte föranleda någon riksdagens ålgärd, då statsulskotlel vid sin prövning av yrkandel funnii sig sakna tillräckligt underiag för atl tillstyrka delsamma. Man hade funnit sig sakna tillräckligt underlag! Dd var allt statsutskottet hade att anföra till vår motion år 1966. Om utskottet den gången hade velat se seriöst på frågan hade flera remissinstanser stått till buds. Inga sådana hade dock getts möjligheter all yttra sig.

Professor Börje Stenberg, föreståndare för Träforskningscenlrums papperstekniska avdelning och för Tekniska högskolans institution för pappersteknik skulle säkerligen den gängen ha gett sin syn på frågan. I tidningen SIA, Skogsindustriarbdareförbundels facktidning, påpekade han bl. a. atl del saknas en inlegrerad branschorganisation för hela skogsindustrin, vilkel finns i andra länder, och atl forskningssidan saknar en gemensam organisation. Vad man kan kritisera trä- och skogsforskningen för, hävdade professor Stenberg vidare, är atl den mesl sysslar med grad-

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Vissa frågor rörande skogsindustrin

121

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Vissa frågor rörande skogsindustrin

122

visa förbättringar av redan existerande meloder. Däremot saknas det djärva exprimenierandd, som kan leda lill radikalt nya idéer och produkier.

Men del fanns även andra remissinstanser som ulskottel kunde ha vänt sig lill, t. ex. Skogsinduslriarbeiareförbundel, men statsulskotlel ansåg all man funnii sig sakna tillräckligt underlag för all tillstyrka motionens yrkande.

Molionen återkom år 1967 - del är den motion som näringsulskottel helt enkell har glöml bort - med samma yrkande som är 1966. Nu behandlades den av jordbruksulskollel. Del som kan ske efter del all motioner är avstyrkta inträffar nu. Regeringen handlar, varför jordbruksulskollel delta år avstyrker molionen med en hänvisning lill all regeringen lill samma års riksdag framlagt enn proposiiion nr 51 "med förslag lill åtgärder i syfte all ej oväsentligt förstärka och samordna den skogliga forskningen". Del var svar på den moiion och del yrkande vi ställt årel innan. Något nämnvärt händer givelvis inte - allt blir i slorl sett vid del gamla, frånsett den omfattande skogsskövlingen och all liolusenlals arbetare slås ut inom skogsindustrin.

År 1973 återkommer vi med ytterligare motion i samma ämne och med samma yrkande som tidigare. Nu är det näringsulskollet som är ansvarigt för molionens behandling. Ulskotlsskrivningen lill molionen upplär nu närmare ivå sidor i belänkandei, och del är eii kolossall framsteg jämfört med den första gången när vi motionerade. Då motiverades avstyrkandet med endast några ord. Utskottet ger motionärerna rätt och säger bl. a.: "Det förhåller sig otvivelaktigt sä all forsknings- och utvecklingskostnadernas andel av omsättningen och av förädlingsvärdet för skogsindustrins del är lågt om man jämför med andra kapital- och leknikiniensiva branscher och med genomsnittet för all industri." Här kunde näringsulskottel också ha tillagt "med lanke på de övervinster som finns inom skogsnäringen", men del saknas givetvis. Utskottet säger vidare all Svenska träforskningsinslituld har fåll en ny form genom en omorganisation år 1968 och fortsätter:

"Sedan år 1966," - det var alltså när vi första gången motionerade - "då en motion med likartat innehåll behandlades av riksdagen har förutsättningarna för skogsindusirins kollekliva forskning sålunda ändrats väsentligt." Vi kommunister var alltså inte ule i ogjort väder 1966. "Det kan nämnas all fiera av institutets projekt avser ligninel, vars utnyttjande för produktiva ändamål särskill förespråkas av motionärerna." Del lar sig!

Della var naturligtvis en vänlig skrivning innan ulskottel föreslog all motionen skall avslås. Man kan i detta sammanhang fråga uiskoiiei hur en avancerad grundforskning och målsäiining skall kunna ge resullal med de ytterligt små medel som skogsbolagen ställer till förfogande.

Efter denna summariska resumé över tidigare molioner i frågan och deras behandling av olika utskott och riksdagens majoritet, är vi så framme vid årets motion. Årets moiion har tillförts ytteriigare en punkt i hemslällan, punklen 2, där del hemställs all riksdagen ullalar sig för

skogsindusirins överförande i stålens ägo, om skogsbolagen skulle siälla sig ovilliga till forskning av här angivet slag:

Nu har ju denna ovilja från skogsbolagen varit synnerligen markant under åren som gått och är del även nu. Delta faklum har uppmärksammats av arbetarna inom skogsindustrin, av enskilda fackföreningar inom skogsindustrin och även av Pappersindustriarbdareförbundets kongresser. Vi motionärer är alltså i synnerligen goll sällskap när vi i riksdagsmotion fört fram krav från Pappersinduslriarbeiarförbundets medlemmar.

Ett statligt övertagande av skogsbolagen har krävis i molioner lill tvä av Svenska pappersindustriarbdareförbundds kongresser. År 1965 motionerades från avdelning 17 i Kramfors lill Pappers kongress. Bakgrunden till den molionen var de upprörande förhållanden som varit rådande i många år inom svensk skogsindustri. - De höga vinsterna för bolagen, de låga lönerna för arbetarna, boriralionaliseringen av arbetskraft med en omfallande arbelslöshei som följd, nedläggningen av fabriksenhder och en omfallande expon av intjänat kapital i bl. a. Ådalen till utlandet, i detta fall Canada.

1 molionen lill Pappers kongress säger pappersarbeiarna i Kramfors
bl. a. följande: "Som bekant har den privata företagsamheten inte kunnal
klara folkförsörjningen i Norriand. Exporten från denna del av landel
gäller fortfarande i stor ulslräckning råvaror och halvfabrikat. De stora
profilerna på exempelvis pappersmassa har gjort att de privata bolagen
inte ägnat den träkemiska forskningen del intresse som ur samhälls-
synpunkl hade varit det fördelaktigaste ".

Motionärerna från avdelning 17 säger också följande till sin fackliga kongress: "1 stället för atl avsätta tillräckligt kapital för en vidareutveckling av den norrländska råvaran - skogen, har dessa storbolag gjort sig skyldiga lill en omfallande kapitalexport. En avancerad forskning skulle säkerligen skapa nya konsumtionsvaror ur skogen som råvara" - och därmed nya arbetstillfällen.

Kramforsavdelningen hemställde att kongressen måtte besluta att framföra till statsmakterna "att vill de privata skogsbolagen inte inordna sig i de förhållanden som bäst är ägnade atl gagna samhället och folket, bör frågan om förstatligande av skogsindustrin ställas på dagordningen."

Efler diskussionen del året på Pappers kongress, som delade Kram-forsavdelningens mening, beslöt man att tillställa regeringen och Landsorganisationen eti uiialande om ell försialligande av skogsinduslrin.

Frågan om en omfallande träkemisk forskning är naturligtvis inte endast ett norrländskt problem utan gäller för skogsinduslrin i hela landel.

1 år genomförde Pappersinduslriarbetareförbundd återigen en kongress. Sällan har en facklig kongress och dess förhandlingar varit så intensivt bevakade av TV, radio och tidningspress. Vad var det dä som var så sensationellt och spännande för Rapport, för Aktuellt och allt vad del heler och som orsakade mängder av reportage från kongressen, även i pressen? Jo. följande hade inträffat: Pappersarbeiarna i Alfredshem i

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Vissa frågor rörande skogsindustrin

123

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Vissa frågor rörande skogsindustrin

Ångermanland hadelillställl Pappersinduslriarbelareförbundels kongress en moiion med hemslällan att kongressen skulle beslula uttala som sin mening all den privata skogsinduslrin bör övergå i samhällets ägo. Motiveringarna var i stort seil desamma som tidigare under åren framförts av pappers- och massaarbelarna. De överensstämmer också med dem som återfinns i de kommunistiska molioner som väckls här i riksdagen.

Förbundsrådet inom Pappersinduslriarbeiareförbundd förklarade sig "i allt väsentligt" dela Alfredshemsmoiionens uppfattningar, och förbundsrådets yrkande utmynnade i "att kongressen ger förbundsstyrelsen i uppdrag att arbeta för att en stallig styrning av skogsinduslrin kommer lill stånd". Kongressen beslöt vidare all hos regeringen "beställa" ålgärder för all, som man uttryckte det, socialisera skogsinduslrin - alltså snarare en skärpning av del ursprungliga kravei från pappersarbetarna i Alfredshem.

Om vad .som tilldrog sig på Pappersindustriarbelareförbundds kongress i denna fråga har ulskoiiel naturiigtvis inte ell ord all säga. Tydligen lever näringsulskottel i ett lufttomt rum. Har näringsutskoild inte märkt att pappers- och massaarbelarna vid sin kongress i somras hade en bestämd viljeyttring i denna fråga? Det var en viljeyttring som står helt i överensstämmelse med yrkandet i den kommunistiska motionen, som näringsulskottel nu yrkar avslag på.

Härtill kan ytteriigare läggas beslutet vid Grafiska fackförbundets kongress för en kort lid sedan, där krav restes på ell förstatligande av alla svenska pappersbruk. Det krav vi ställer i motionen är alltså myckel starkt underbyggt ute på det fackliga fältet.

Men bakom de olika fackliga kongressbesluten, bakom uttalanden och motioner från fackföreningar och bakom vänsterpartiet kommunisternas motioner i riksdagen ligger ju det faklum att dessa skogsbolag bildligt lalal säljer fäderneslandet bit för bit. Kvar blir endast kalhyggen och ödebygder. Det har ju sagts au storfinansen har inget fosteriand - det är bara plånboken och pengarna som är avgörande. Man tänker inte pä de liolusenlals människor som bor i dessa trakter och som gjorts arbetslösa. Men dessa skogsbolag kan handla så, för de nöjer sig endast med de stora och snabba profiterna. Skogsbolagen är som bekant de som gjort de största rekordvinsterna men som avsätter de minsta beloppen lill forskning och uiveckling för all skapa nya arbelsiillfällen.

Efter vad som sken och i anslulning lill den silualion som råder på de områden del här är fråga om avfärdar näringsulskottel vår moiion med all anföra alt del enligl ulskotlels mening inte finns någon anledning - märk väl: inte någon - anledning för riksdagen att enligt motionen ullala sig för ett försialligande av skogsinduslrin.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till den reservation som är fogad till ulskollsbelänkandel.

Hen REGNELL (m):

Herr lalman! Herr Lorentzon började sitt anförande med alt säga alt han skulle vara kortfattad och koncentrerad när han kommenterade vpk-motionen, men jag tror alt herr Lorentzon faktiskt överskred den lid han anmält sig för. Detta är dock ingen förebråelse från min sida, ty dt viktigt ärende skall inte diskuteras under lidspress. Och della är ell vikligl ärende, därom råder del inga som helsl tvivel.

Bakgrunden känner vi väl, och vi tecknar den på samma sätt oberoende av om teckningen sker i en vpk-motion eller i ett belänkande från näringsutskoild. Vi är medvetna om de bekymmer som del har inneburit för skogslänen att sysselsättningen har minskat genom kraftig ralionalisering både inom skogsbruket och inom skogsindustrin. De arbetsplatser som har fallit bort genom den rationaliseringen har inte kunnat kompenseras av elt utbud av nya arbetsplatser. Pä den punkten råder det alltså inga som helst meningsskiljakligheter.

Graden av engagemang för atl råda bot på dessa bekymmer ökar naturiigtvis om man dagligen upplever dem genom att själv vara invånare i dessa skogslän eller om man pä annat sätt har nära anknytning till dem som på egen nacke känner bekymren. Del är givetvis inte någon tillfällighet att vi i fiol hade motionärer frän norra Kopparberg som ville all skogsbruket skulle integreras framåt genom nya skogsindustrier, eller alt vi vid olika tillfällen haft all behandla motioner från Norrlandslänen, framburna av förelrädare för dessa län, vilka önskat inte bara all skogsbruket skulle integreras framåt i ökad skogsindustri ulan också atl skogsindustrierna skulle integreras framåt genom vidareförädling av skogsprodukter.

Sä långt vill jag påstå att vi alla är ense. Sedan är del kanske så alt man på vissa håll är benägen all reducera de svårigheter som är förknippade med alt realisera önskemålen. I fiol lalade herr Svensson i Malmö för vpk:s synpunkier och sade faktiskt dä i sin reservation: "Ålgärder av det slag som motionärerna förordar är givetvis inte utan sina problem." Någon motsvarande deklaration har inte avlämnats i år, vare sig i skriftlig form eller - såvitt jag hörde - i herr Lorentzons muntliga utläggning i dag. Men nog lycker jag atl del vore befogal atl erkänna all det faktiski föreligger en rad svårigheter som man inte utan vidare kan bortse från.

Dd krävs en noggrannare analys av del faktiska läget för atl klarlägga vem som är skyldig till svårigheterna och hur de skall kunna avhjälpas pä dl rimligl säll. Där lycker jag atl man i vpk-framslällningen gör sig skyldig lill en rad misslag. Man lalar om den bristande expansionsviljan hos skogsindustrierna och söker bevisa att sådan föreligger genom all jämföra den produkiion som skogsinduslrin slår för i dag med den andel i den loiala produktionen som man noterade för fem eller lio är sedan eller vad man nu jämför med. Del är väl ett äventyrligt resonemang. Om avståndet ökar mellan vad som produceras i en industrigren och i andra industrigrenar, så behöver del ju inte innebära att man har missskött sig i den gren som sackat efter. Del kan i stället vara sä alt man

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Vissa frågor rörande skogsinduslrin

125

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Vissa frågor rörande skogsindustrin

126

har skött sig mycket bra i de grenar som drar ifrån - och det har vi väl anledning all objektivt konstatera att man gjort t. ex. inom vår myckel dynamiska och mycket expansiva verkstadsindustri. Att annan industri ökar sin relativa andel innebär med nödvändighet atl skogsindustrins relativa andel minskar.

Man får inte heller glömma de faktiska förutsättningar som föreligger. Det är förvånande all vpk-talesmännnen glömmer bort dem när de lalar om den "rovdrift" som skogsindusirierna gjort sig skyldiga lill. De menar med andra ord all för myckel har lagiis ui ur de svenska skogarna. Det är mycket möjligt atl sä är fallei - jag lycker jag har läsi mig lill alt det påståendet kan vara riktigt. Men då är det rätt märkligt alt man samlidigl förebrår skogsinduslrin atl den inte expanderat kraftigare. Basen för dess expansion är ju till sisl uttaget ur skogarna. Atl det lokall kan växla vet vi innerligt väl. Jag nämnde dem som i Ijol talade för norra Kopparberg. De kom med sifferuppgifter på dl ganska uppseendeväckande underutlag i skogarna. Att skogsinduslrin skulle ha vanskött sig kan alltså inte beläggas på det sättet.

Nu siktar motionärerna speciellt till utveckling av nya produkter och säger atl en sådan skulle kunna komma till stånd med hjälp av ökade forskningsinsatser. Del är sä riktigt. Där har vi väl alla atl förebrå oss atl vi, trots medvetandet om den ralionalisering som måste komma lill stånd inom skogsinduslrin, inte i tid vidtog tillräckliga åtgärder för all skapa nya arbetsuppgifter. Men inte heller den förebråelsen kan direkt riktas mol skogsinduslrin. Del är ju faktiskt inte så alt skogsindustrins produkier inte tas lill nytta här i landel. Av herr Lorentzons framställning kunde man få intrycket atl vi helt saknar den teknik och del intresse som för skogsindustrins produkter vidare i förädlingskedjan. Så är del faktiskt inte. Däremol är det så all i och med alt sågat virke tas i anspråk för t. ex. dörrframställning och småhusprodukiion, redovisas statistiskt den produktionen inte längre inom skogsinduslrin utan inom byggnads-materialindustrin eller småhusindusirin. Är del så all del körs lankvagnar frän olika skogsindustriella'anläggningar ned genom landet till andra fabriker så noteras de vidareförädlade produkterna som nyltigheter som skapas inom den kemiska industrins framsiällningsområde. Om papperet går vidare till förpackningsindustrin redovisas det statistiskt i nya kolumner. Så bortkomna är vi faktiskt inte här i landet atl vi ulan vidare avhänder oss värdefulla produkier.

Del är för resten förvånande att herr Lorentzon, som lillhör ett parii som i alla sammanhang brukar tala om det hårda profitiänkandd i del enskilda näringslivet, menar alt man inom skogsinduslrin beter sig som om man eldade med dollarsedlar och atl man i vattendragen släpper ut sådant som man på ränlabell sätt skulle kunna ta lill vara inom landel.

Del är väl så, herr Lorentzon, all man för atl kunna fullgöra en dyrbar forskning måste ha lillgång lill de pengar sådan kostar. Där tecknar herr Lorentzon en, jag höll på att säga grundfalsk, men lål oss använda del vackrare ullryckd en i grunden felaktig, bild av t. ex. massaindustrins

villkor. Han talar om massainduslrin som om den hade varit oerhört profitabel åren igenom. Det riktiga förhållandet är atl skogsindusirierna är typiskt cykliska. De har en myckel utpräglad kurva. Vinsterna siiger vid vissa tillfällen och sjunker vid andra tillfällen. Det gångna verksamhetsåret och det som vi nu är inne i - 1974/75

- är myckel vinstgivande är för skogsindusirierna, men de år som dess
förinnan redovisats var sannerligen icke något som de som arbetade inom
dessa industrier kunde vara lacksamma för. Om kurserna på aktier får
vara en värdemätare på della, kan del noteras att de för sådana företag
som Cellulosa eller Mo och Domsjö sjönk lill ungefär en tredjedel av
vad de noterades för under den föregående toppnoteringen. Nu har de
stigit på nytt, för all i dag återigen noteras försiktigare, eftersom man
är medveien om all de fela åren kommer atl följas av magrare år. De
vinster - även kallade övervinster på somliga häll - som noteras av dessa
företag borde få användas i lugn och ro för förelagens konsolidering,
erforderiig för den tryggade sysselsättningen inom dessa förelag och er
forderlig för den forskningsverksamhet som bör bedrivas där.

1 medvetande om att skogsindustriföretagen inte alllid kan kontinu-eriigl finansiera den forskning och utveckling som är önskvärd har staten i räll slor utsträckning gäll in. Vi har Träforskningsinslituld, och alt nedvärdera dess insats tror jag vore orätt. Vi har också andra tillskoll frän del allmännas sida lill den forskning som har bedömts vara riktig och erforderlig.

Nu sade herr Lorentzon all som någol nyll i årets motion framförs kravet på ell förstatligande av skogsindustrin. Jag tillhör en menings-riktning som anser att delta är en lösning som inte fungerar vare sig i alla fall eller i de flesta fall. Ser jag pä hur staten, som redan tidigare varit ganska kraftigt engagerad både i skogsbruk och i skogsindustri, har agerat, kan jag inte finna något skäl lill all tro atl ell utvidgat förstatligande skulle lösa de svårigheter som jag inledningsvis menade att vi alla är medvetna om och som alla så långt det är möjligt söker bemästra.

1 talarstolen i det gamla riksdagshuset brukade riksdagsmannen Hag-nell - välkänd näringspolitiker inom det socialdemokratiska partiet och numera landshövding i ett skogslän - påpeka hur den hårda rationaliseringen tillämpats inte minst pä den statliga sidan och att den inneburit friställande av så och så många som tidigare varit anställda i den statliga verksamheten. Han brukade tillfoga att det var felaktigt atl staten inte i god tid hade sörjt för nya jobb som skulle ha kunnal ge de bortrationaliserade möjligheter all i sin hemlrakl forlsalla en meningsfylld verksamhel.

En annan förebråelse som herr Lorentzon riktade mot den enskilda industrin är all man för verksamhet utomlands exporterat kapital osv.

- givetvis med myndigheternas goda minne, var han dock vänlig att
tillägga, så all ingen skulle Iro all delta hade varit någon sorts smusslande.
Ja", del har man gjort, men också ASSl har skaffat sig betydelsefulla
siödjepunkier i Tyskland genom all där köpa sig in. Använder jag nu

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Vissa frågor rörande skogsindustrin

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Vissa frågor rörande skogsindustrin

uttrycket stödjepunkt, är det en erinran om all ullandselableringar ofta är en förutsättning för atl man framgångsrikt skall kunna forlsalla den lillverkning och den aktiviiei som man redan har i sill egel land och som i många fall ler sig än angelägnare, om man siktar lill att utvidga aktiviteten här hemma.

Herr talman! Detta var vad jag hade all säga som bakgrund lill mitt yrkande om bifall lill näringsuiskotiels hemställan på de punkter som innehålles i utskottets belänkande nr 47. Karaktären och värdet av della utlåtande, som sattes ganska lågt av herr Lorentzon, skall jag inte kommentera ytlerligare. Jag menar atl situationen har redovisats och atl man kanske inte har varit nödsakad alt ta med i utlåtandet sådant som herr Lorentzon tog upp i sitt anförande. Han betecknade del som allmänt bekant och mycket uppmärksammat i massmedia, liggande nära i liden osv. Del innebär väl, herr Lorentzon, all kammarens ledamöler är väl informerade om delta och genom ytterligare tryck här i riksdagen inte skulle behöva få en förnyad erinran. Jag tror all man har dessa förhållanden så klara för sig all man också utan ytteriigare pekpinnar från utskottets sida kan fatta de rikliga besluten.

128

Hen LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det tal som herr Regnéll höll går bra atl framföra i riksdagen, men jag tror knappast all del hade accepterats av människorna i Ådalen som på sina bara ryggar har känt piskan från skogsbolagen när de har drivits ul från fabrikerna då nedläggningarna har varit elt faklum.

Lål mig anföra ett citat frän Skogsinduslriarbeiareförbundds årsberättelse - det är fråga om de problem som vi diskulerar här:

"Värst drabbas, som sä många gånger tidigare, Väsiernorrlands län och i synnerhet Ådalen genom SCA:s nedläggning av Kramfors Sulfitfabrik och avskedandena i Fagervik och Matfors. Därmed har SCA under den senasle åttaärsperioden lagt ned sex arbetsplatser och ställt över 900 människor ulan arbeie i Ådalen. SCA har därigenom helt ui-bloilal bygden på sysselsällningslillfällen, och della har kunnal ske utan kostnad för företaget. Tvärtom har företaget ytterligare försämrat läget för Ådalen genom atl åren 1965-1967 tvinga kommun och stal all salsa ca 125 miljoner kronor som förberedelse lill dl pappersbruk, som skulle uppföras i Kramfors. Utan hänsyn till dessa investeringar ändrade SCA planerna och uppförde i stället en wellpappfabrik i Järfälla."

Vilkel skoj kan inte SCA:s bolagsstyrelse bedriva med en hel befolkning! Nej, herr Regnéll, ell dylikt tal skulle inte gä i Ådalen.

SCA sorterar ju under en av landets siörre banker. Man avskedar folk i Ådalen. Det kan vara yngre människor. Man lar ingen hänsyn till om

de får arbeie eller ej, ulan då får samhället träda in. De yrkesutbildas, och sedan lar SCA - eller banken som äger bolaget - på sina metallfabriker söderut hand om denna arbetskraft som man tidigare har givit sparken i Ådalen. Man får den alltså gratis utbildad till sina fabriker söderut. Vad gjorde man när man hade inhöstat de stora vinsterna i Ådalen för några år sedan? Man skeppade över till Canada 65 miljoner kronor som man sedan sade egentligen var bortkastade. Men varför, herr Regnéll, kunde inte dessa pengar ha investerats i Ådalen? Det var ändå befolkningen där som genom sitt arbeie hade skapat dessa värden! Nej, herr Regnéll, atl försvara storfinansen i detta avseende ställer sig synnerligen svårt.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Vissa .frågor rörande skogsindustrin

Hen REGNÉLL (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Lorentzon kommenterade mitt anförande som så, all del kanske gick an att hålla del här i riksdagen men all man skulle fä föga gehör om man framförde dessa synpunkter uppe i Ådalen. Där har människorna, sade herr Lorentzon, pä sina ryggar känt piskan från industrierna. Det var, herr Lorentzon, en formulering som faktiskt låg rätt nära en som jag själv använde; jag sade atl människorna som bär bekymren på sina egna skuldror - jag tror alt jag uttryckte mig sä -givetvis känner dem annorlunda än den som inte är pä detta sätt personligen engagerad. Det är faktiskt så all vi som riksdagsmän får försöka väga samman synpunkterna från del ena och det andra hållet.

All lägga ul ersättningsindustrier till trakter där del friställts människor, tidigare verksamma inom skogen och skogsindustrierna, kan innebära all man tar bort arbetstillfällen från dem som tidigare kunnat räkna med sådana. Nya dörrfabriker uppe i Norrland skulle innebära alt dörrfabriker pä annat håll, som i dag har avsättningssvårigheter, får markerade bekymmer.

De 65 miljoner kronor som Stora Kopparberg satsat i Canada var i slor utsträckning upplänade på den internationella marknaden; del var inga medel som Stora Kopparberg hade i sina kassakistor här hemma. Del är inte heller säkert att de hade stått till förfogande för investeringar i Sverige, om man lånat upp dem i ullandel.

Herr LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! 1 uttalandena från Pappers' avdelningar och Pappers' kongress sägs det klart och tydligt ifrån alt den privata industrin icke har klarat - och inte vill klara - folkförsöriningen inom Norrland och atl alltså annat måste lill i stället. Därför ställs frågan om all samhället lar hand om denna industri.

När jag hör herr Regnélls tal finner jag all han inte är så bekymrad över denna fråga som direktör Matts Carlgren i förelagels personaltidskrift Insikt, där han pä tre å fyra sidor behandlat denna motion lill Pappers' kongress och frågan om förstatligande. Han bad senare fram på höstkanten sin egen branschorganisation om hjälp för atl reda ul denna fråga.

129

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Vissa .frågor rörande skogsindustrin

Nu måsle jag i sanningens namn säga alt Mo och Domsjö faktiskt lillhör de förelag här i landet som i fråga om forskning håller sig främst. Kritiken kan i större ulslräckning riktas mol SCA och andra storbolag, som inte har visat någon som helsl hänsyn.

Den rovdrift som nu sker med de svenska skogarna är framför allt orsakad av profilen på pappersmassa. Genom effektiv och avancerad forskning skulle nya produkter ur cellulosa och med skogen som råvara ha kunnal skapas och därmed nya arbetstillfällen. Pä det sättet sparar man råvaran skogen. Men skall man fortsätta pä den linje som man varit inne på i alla dessa år, dvs. all halvfabrikat och t. o. m. rena trävaror skall skickas till utlandet, dä bli följden all tiotusentals arbetare förtorar sina jobb. Della har pågått under en lång lidsperiod.

De som framför allt är intresserade av della är de som bor i skogslänen. Del är dem det här gäller.

Ersättningsindustrier lill Norriand, säger herr Regnéll, kan betyda atl del blir mindre sysselsättning i andra områden. Det behöver det alls inte bli. Vi har ställt frågan om en avancerad forskning som skogsbolagen inte vill vara med om. Denna forskning kan ge nya konsumtionsvaror, nya produkter och därmed nya arbetstillfällen. 1 övrigt ställer vi från kommunistiskt håll frågan om stattiga basindustrier, då storfinansen icke tar ansvaret för folkförsöriningen i Norrland och i skogslänen.

Herr REGNÉLL (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lorentzon åierkommer lill den märkvärdiga argumentering som förs i molionen och som han begagnade också i sitt första inlägg, nämligen att de privata företagen skulle bedriva en så kortsiktig politik atl de - för atl använda en liknelse från skogens område - genom baggböleri i skogarna sågar av den gren som de själva sitter pä. Elt sådani baggböleri kan man tillåta sig om man kortsiktigt äger någonling. Men så är inte förhållandel med dessa förelags marker och egendomar. De sköts ju genom föryngring och nyplantering. Det finns lyckligtvis lagstiftning om della. Även utan denna lagstiftning föreställer jag mig atl företagen med den sakkunskap som finns representerad hos dem på eget initiativ skulle ha sett lill alt de inte föröder sina egna tillgångar.

Lika märkvärdigt är del all herr Lorentzon tror all man försummar sådan forskning som man bedömer såsom lönsam och framiidsbdonad, alt man med andra ord säger nej till hägrande vinster. Att man inte skulle slå vakt om bevarandet av sin egendom och inte sikta till framlida vinster passar dåligt med den bild som vpk annars tecknar av det enskilda företagandet.

ulvecklingen sker genom landets industrier med utnyttjande av varierande finansieringsvägar. Även slalen bedriver en forskning som omfattar kemi-, skogs- och iräleknik. Den sker framför alll genom slyrelsen för leknisk uiveckling, som beviljar anslag lill olika inslilulioner. Just anslaget lill forskning inom kemi-, skogs- och iräleknik intar Iredje platsen bland STU:s anslag. 1 första hand har anslaget gäll lill kollekliv forskning, i andra hand lill högskolor och universilel men också lill enskilda uppfinnare och utvecklingsbolag.

Om man ser på de ulvecklingsprojekl som STU medverkar i, finner man all Sverige inie precis är någol u-land när del gäller dessa forskningsområden. Belräffande massa- och pappersleknik pågår inom mål-områdel mäl- och reglerleknik ett idéprojekt, en utveckling ur tidigare av STU stödd kunskapsutveckling. Inom målområdet höguibyiesmassor pågår för första årel ett siörre utvecklingsprojekt. STU:s satsning på Stiftelsen svensk Iräforskning belöpte sig under budgetåret lill 7,44 miljoner kronor. Vidare pågår tre smärre inslilulionsprojeki gällande syrgasde-lignifiering, ivätlning av cellulosafibrer, svarllulsindunslning saml ett underdel senasle årel upplagd ulvecklingsprojekl avseende kontinuerlig blekning.

I fråga om träteknik har STU ell avtal med Stiftelsen svensk träforskning. Insatser görs belräffande bl. a. iräskydd, brandskydd av skivmaleriai och limlräulveckling.

När del gäller kemileknik - någol som är ulomordenlligl viktigt just för denna bransch - pågår inom målområdet prestalionskemikalier ell slorl uivecklingsarbde. Man har ell anlal idéprojekl med klar induslriell inriklning, och i fiera fall medverkar STU aklivi för atl få fram nya idéprojekl och ulveckla lidigare STU-slödda kunskapsulvecklingar.

Ulöver slödel lill den kollekliva forskningen ger STU anslag lill enskilda forskare, och jag kan nämna några av de under årel och under del kommande årel upplagna forskningsprogrammen: Utredning om mik-robiella processer baserade på iräkomponenier samt bi- och avfallsprodukler. Specialulredning om barkforskning. Uiredning av utvecklings-möjlighder för svensk organisk kemisk industri genom forskningsinsatser på speciella områden. Bark- och råvarukomponent i träbaserade skivor. Sågade trävaror, utvecklingstendenser och produktinnovationer. Sammansättningsrapport avseende konkurrenskraft, framtida forsknings-och utvecklingsinsatser. Man håller också på med orienterande studier beträffande förädlade träprodukter och träkonstruktioner.

Jag skulle kunna räkna upp en hel rad forsknings- och utvecklingsprojekt som bl. a. STU medverkar i. Jag vill kanske inte påstå all delta är till fyllest, men jag vill ändå alt bilden skall bli litet mera nyanserad när det gäller de insatser som staten gör i det här sammanhanget. Del salsas och del forskas myckel jusl inom den här berörda branschen.

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Vissa .frågor rörande skogsindustrin

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Vissa frågor rörande skogsinduslrin

Punkten I

Ulskollets hemställan bifölls

Punklen 2

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsulskottets hemställan i betänkandel nr 47 punklen 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen.

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av del på föredragningslistan återstående ärendet lill ett senare sammanträde.

132

Ordel lämnades på begäran lill

Herr SJÖNELL (c), som yttrade:

Herr talman! Världen över pågår en intensiv forskningsverksamhet och annan verksamhet i syfte alt finna lösningar för tryggande av den framlida energiförsörjningen. I Sverige har som bekant fiera utredningar behandlat della ämne. Beträffande särskill förutsättningarna att upptäcka och utnyttja alternativa energikällor har en av dessa utredningar, energiprogramkommitlén, gjort omfattande undersökningar och kartlagt förutsättningarna härför samlidigl som ingående bedömningar gjorts av de möjliga forskningsinsatserna inom hela energiområdet.

Den geotermiska energin - jordvärmen - är ell intressant alternativ som energikälla. Den nyss nämnda energiprogramkommitlén har inte visal någol siörre intresse för denna energiform. I betänkandel föresläs sålunda endast 400 000 kronor för en treårsperiod för vissa marginella undersökningar i vilka provborrningar inte ingår. Som ledamot i utredningen harjag reserverat mig för en betydligt kraftigare forskningsinsals i syfte all kartlägga den geotermiska energins möjligheter som framlida energikälla i vårt land.

Under senare lid har del framkommil - siick i slav mot alla lidigare svenska uppgifter - all vissa speciella lemperaturmäiningar utförts i den

svenska jordskorpan. Bl. a. fick man i Dagens Nyheter nyligen - den 19 november - del av en del fragmentariska uppgifter härrörande frän del halvslalliga Oljeprospektering AB (OPAB). Där uppgavs all OPAB bl. a. i Skåne uppmätt en temperatur om 75 grader på 2 500 meters djup.

Om dessa uppgifter är riktiga borde dd finnas förutsättningar atl tillvarata den geotermiska energin för utnyttjande inom hela landel. Det gäller i första hand en användning av jordvärmen för uppvärmning av byggnader. I Frankrike anger en rapport nyligen till industriministern del som möjligt att den geotermiska energin skall kunna svara för uppvärmning av 7 miljoner lägenheter år 1985, motsvarande inemot halva Frankrikes befolkning. Den begränsande faktorn är tills vidare bristen på borrutruslning.

Med hänvisning lill det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att lill herr industriministern framställa följande frågor:

1. Har Oljeprospektering AB (OPAB) utfört mer omfattande mätningar
av temperaturen i samband med oljeborrningar? Om sä inte är fallet,
har staten som intressent beordrat dylika mätningar?

2. Har staten genom sill delägarskap i OPAB införskaffat uppgifter om lemperaturmäiningar i detta sammanhang?

3. Är uppgifterna i Dagens Nyheter rikliga all del bl. a. har uppmätts en temperatur av 75 grader på 2 500 meters djup i Skåne?

4. Ämnar statsrådet låta igångsätta lemperaturmäiningar av delta slag i stor skala över hela landel?

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

Denna anhållan bordlades.

§ 30 Anmäldes och bordlades molionen nr 1988 av fru Anér i anledning av Kungl. Maj:ls proposiiion 1974:173 med förslag till ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätlen all utbekomma allmänna handlingar avseende sekretesskydd för handlingar i ärenden rörande studiestöd under sjukdom, m. m.

§ 31 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, nämligen av

Nr 360 Herr Pettersson i Lund (s)till herrjustitieminislern om sekretesskydd

för vissa personuppgifter:

Är Slalsrådel - mol bakgrund av debatten kring statistiska cenlralbyråns levnadsnivåundersökning - beredd all för riksdagen skyndsamt framlägga förslag till sådan ändring i 16 § sekretesslagen att avpersonifierade, men ändå indentifierbara, personuppgifter kan sekreiessbeläg-gas?

Nr 361 Herr Henmark (fp) till herr socialministern angående folkpensionärers rätt till bosiadslillägg:

133

Nr 125

Onsdagen den 20 november 1974

När avser socialminislern framlägga förslag som eliminerar den diskriminering av folkpensionärerna i fråga om kommunala bosiadslillägg i jämförelse med de slalliga bosladslilläggen som nu förefinns och som lill synes alltjämt kommer att kvarbli efler genomförande av den framlagda bostadspropositionen?

Nr 362 Herr Larsson i Slaffanstorp (c) till herr jordbruksministern om åtgärder med anledning av det höjda sockerpriset:

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidlaga med anledning av all den inhemska sockerproduktionen inte täcker värt konsumtionsbehov, vilkel fltl till resullal alt elt högt världsmarknadspris slagit hårt igenom även i den inhemska prissättningen?

Nr 363 Herr Berndtson (vpk) till herr försvarsministern om åtgärder mol övergrepp mot värnpliktiga:

Vilka åtgärder är försvarsministern beredd vidlaga i syfte atl förhindra

och beivra att värnpliktiga eller andra underordnade utsattes för övergrepp

från överordnade?

Nr 364 Herr Rämgård (c) lill herr socialministern om vidgade möjligheter

alt använda taxi för färdtjänst för handikappade:

Ämnar statsrådet vidlaga några ålgärder för all, mot bakgrund av all körkortsreformen träder i kraft den 1 januari 1975, underiälla för kommunerna all forlsällningsvis använda laxi för färdljänsi för handikappade och förande av färdljänslbuss?

Nr 365 Herr Olsson i Slockholm (vpk) lill herr jusiilieminisiern angående tillämpligheten av lagen om tillfälligl omhändertagande:

Anser statsrådet au lagen om lillfälligi omhändertagande kan fä användas för utnyttjande av polis för avhysning av arbetare från arbetsplats?

Nr 366 Fru Frccnkel (fp) till herr kommunministern angående beslämmelserna om jordfästning:

Vilka bestämmelser gäller för jordfästning i samband med kremation i fråga om de olika momentens inbördes ordning och vilken beslämmelse kan utgöra grund för en tjänsieförrättares vägran all förrätta jordfästning?

Nr 367 Herr Nilsson i Agnas (m) till herr kommunikalionsminislern angående projekleringen av oslkusibanan Härnösand-Umeå:

Vill slalsrådel meddela hur långt projekleringen av ostkusibanan Härnösand-Umeå nått?

§32 Kammaren åtskildes kl. 18.23

Förteckning över talare Nr 125

(Siffrorna avser sida i protokollet) år 1974

Onsdagen den 20 november

Herr talmannen 5

andre vice lalmannen 116, 117 " Alemyr (s) 94, 96, 97

Andersson i Örebro (fp) 130 Fru Anér (fp) 108, 111 Herr Bengtson, förste vice talman (c) 6

Björck i Nässjö (m) 68 " Clarkson (m) 9, 35, 36 " Danell (m) 28, 34. 36, 58 Fru Diesen (m) 78 Herr Ekström (s) 46, 52 Fröken Eliasson (c) 64, 77 Hen Enlund (fp) 99, 104, 105, 106 Fru Frasnkel (fp) 72 Hen Fågelsbo (c) 83 " Gustafson, Sven, i Göteborg (fp) 11, 15, 20, 25, 26, 33, 34

Gustafsson i Slockholm (s) 56 Fru Hambraeus (c) 39 Hen Hedsiröm (s) 102, 104, 106

Helén (fp) 6

Hernelius (m) 18, 20, 26

Håkansson i Rönneberga (c) 15, 101

Israelsson (vpk) 113, 116

Johansson i Skärslad (c) 80

Jonasson (c) 98, 103, 106

Komsledl (m) 10, 14. 15

Krönmark (m) 115 Fru Lantz (vpk) 90, 95, 96 Herr Leander (s) 76

Lindahl i Lidingö (s) 21 " Lorentzon (vpk) 118, 128, 129 Fru Lundblad (s) 109 Herr Nilsson i Agnas (m) 84, 87 Fru Nilsson i Sunne (s) 54 Hen Regnéll (m) 125, 129, 130

Rosqvist (s) 37 Fru Ryding (vpk) 71, 77 Herr Sjönell (c) 132

Strömberg i Botkyrka (fp) 113 " Sundman (c) 74, 86, 88 " Svanslröm (c) 55, 57

135