§ 1 Hälsningsanförande

Herr TALMANNEN öppnade sammanträdet med följande ord: Jag hälsar kammarens ärade ledamöter välkomna till höstsessionen, som härmed förklaras öppnad.

§ 2 Minnesord över avliden ledamot av kammaren

Herr TALMANNEN yttrade:

Sedan kammaren sist var samlad har en av våra kamrater, fru Mary Holmqvist, gått ur tiden.

Mary Holmqvist avled den 16 juni. Hon bevistade i år sin tjugoandra riksdag. Vid sin bortgång var hon riksgäldsfullmäktig, ledamot av skatteutskottet och riksskatteverkets styrelse. Under en lång följd av år har hon gjort värdefulla insatser som ordförande eller ledamot i statliga utredningar. Hon var också verksam inom sitt hemlän. Bl. a. utförde hon ett betydelsefullt arbete som barnavårdsman.

Mary Holmqvist var väl rustad för fortsatt samhälleligt arbete. Hennes personliga uppträdande präglades av anspråkslöshet och vänlighet. Hennes vilja och förmåga att även under den lid hon varit drabbad av sjukdom fullgöra anförtrodda arbetsuppgifter väckte beundran. Vi lyser frid över hennes minne.

Detta anförande åhördes av kammarens ledamöter stående.

§ 3 Upplästes och lades till handlingarna följande från justitiedepartementet inkomna

Utdrag av departementsprotokoll 1974-10-10

Granskning av bevis för ledamot av riksdagen m.fl.

Till justitiedepartementet har från riksskatteverket inkommit bevis för textilläraren Margit Sandéhn, Ystad, som utsetts till ledamot av riksdagen samt bevis för företagsekonomen Bengt Silfverstrand, Viken, elmontören Lennart Larsson, Höllviksnäs, livsmedelsarbetaren Brita Sävström, Billes-holm, och socialchefen Nils Nilsson, Löberöd, som utsetts till respektive förste, andre, tredje och fjärde ersättare för riksdagsledamöterna Gunnar

Nr 101 Lange, Hans Jönsson, John Johnsson, Per-Olof Håkansson och Margit San-

Onsdagen den '"•

16 oktober 1974 Granskning av bevisen företas inför chefen för justitiedepartementet i
-------------- närvaro av vederbörande fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret.

Någon anmärkning framställs ej mot bevisen.

Protokoll över den företagna granskningen skall tillsammans med bevisen överlämnas till riksdagen.

Bestyrkes i tjänsten Margit Hirén

Det skulle antecknas att fru Sandéhn (s) utsetts att inträda som ledamot av kammaren i stället för fru Holmqvist (s) som avlidit.

§ 4 Herr talmannen meddelade att till kammaren inkommit läkarintyg för fru Laag. som var sjukskriven ytteriigare t. o. m. den 30 november.

Erforderiig ledighet beviljades.

Herr talmannen anmälde att fru Laags uppdrag som riksdagsledamot även fortsättningsvis skulle utövas av herr Forslund.

§ 5 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökningar:

Till riksdagens kammare

Undertecknad Hr härmed anhålla om tjänstledighet från riksdagsarbetet för tiden 16 oktober-16 december 1974 för fullgörande av utredningsuppdrag åt Unesco i Nigeria, Stockholm den 16 augusti 1974 Åke Gillströrn

Till riksdagens kammare

För att bevista FN:s generalförsamling under tiden 1 november 1974 t, o, m, höstsessionens slut anhåller jag om ledighet från riksdagsarbetet under motsvarande period. Stockholm den 30 september 1974 Staffan Burenstam Linder

Till riksdagens kammare

Härmed anhåller jag om tjänstledighet från riksdagsuppdraget från I november 1974 fram till höstsessionens slut. På regeringens uppdrag kommer jag att under denna tid ingå i den svenska delegationen vid den pågående FN-sessionen i New York. Stockholm den 16 september 1974 Lisa Mattson

8 Kammaren biföll dessa ansökningar.

Herr talmannen anmälde att fru Cederqvist fr. o. m. denna dag skulle Nr 101

inträda som ersättare för herr Gillströrn under hans ledighet från riksdags- Onsdaeen den

mannauppdraget samt att fru Rydle och herr Hasselgren fr. o, m, den 1 no- ig oktober 1974

vember t, o. m. höstsessionens slut skulle inträda som ersättare för herr----

Burenstam Linder respektive fröken Mattson.

§ 6 Antalet suppleanter i kulturutskottet

Herr TALMANNEN anförde:

Enligt till kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen föreslagit att antalet suppleanter i kulturutskottet, som för närvarande är 15, skall utökas till 16.

Jag hemställer att antalet suppleanter i kulturutskottet bestämmes till 16.

Kammaren biföll denna hemställan.

§ 7 Meddelande ang. val

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag ber att H meddela att fyllnadsval till utskott, riksdagens besvärsnämnd och fullmäktige i riksgäldskontoret kommer att företas vid morgondagens sammanträde.

§ 8 Meddelande ang. sammanträdestider, m. m.

Herr TALMANNEN anförde:

Till kammarens ledamöter har utdelats en preliminär plan för sammanträdena under höstsessionen. Denna plan motsvarar med ett undantag det förhandsmeddelande som sändes ut i mitten av augusti. Ändringen av,ser tidpunkten för bordläggningsplenum tisdagen den 22 oktober som nu utsatts till kl, 10,00 föranmälan och omedelbar remiss till utskott av Kungl, Maj:ts proposition nr 150 angående riktlinjer för bostadspolitiken m, m. Av tid-planen framgår vidare att sessionen beräknas pågå t, o, m, lördagen den 14 december. Den första frågestunden äger rum torsdagen den 24 oktober med början kl, 14,00, Då besvaras frågor som inlämnas senast kl, 12,00 fredagen den 18 oktober. Kammarens första arbetsplenum hålls onsdagen den 23 oktober kl, 10,00,

En allmänpolitisk debatt anordnas onsdagen den 6 november kl, 10,00 med eventuell fortsättning torsdagen den 7 november kl, 10,00 och fredagen den 8 november kl. 9.00. Vid torsdagens och fredagens sammanträden kan också utskottsbetänkanden upptas till avgörande,

Sammanlrädestiderna har bestämts enligt samma principer som tillämpats

Ordet lämnades på begäran till

Herr FÅGELSBO (c), som yttrade:

Herr talman! Riksdagen beslöt tidigare i år att begränsningen i stads-hypoteksföreningarnas belåningsområden till s. k. hälsovårdstätorter skulle slopas. Det förutsattes samtidigt att BOFAB och andra bostadsfinansierade kreditaktiebolag skulle ändra sina bolagsordningar på motsvarande sätt, vilket också skett.

Syftet med lagändringen var att underlätta bostadsbyggandet i glesbygder. Byggandet utanför planlagt område har under senare år hämmats av både beskurna lånemöjligheter och en restriktiv tillämpning av byggnadslagstiftningen. Samtidigt har intresset för att bosätta sig utanför utpräglade tätorter vuxit. Insikten om att nybebyggelse är nödvändig även utanför kommunernas centralorter och övriga tätorter för att den kommersiella och sociala servicen skall kunna upprätthållas på ett tillfredsställande sätt i ytterområdena har också ökat.

Lagändringen beträffande stadshypoteksföreningarna har dock inte gett det resultat som man hade anledning att vänta. De kreditinstitut som lämnar bottenlån till bostadsfastigheter har även efter lagändringen varit mycket restriktiva när det gällt att lämna lån till villafastigheter som uppförs utanför planlagt område. Åtskilliga exempel kan anföras, där hypoteksinrättningarna har vägrat lån till nyuppförda hus, trots att dessa varit mycket välbelägna.

Den vidtagna lagändringen måste enligt min mening därför kompletteras med åtgärder som ger reella möjligheter att fS bottenlån från hypoteksinrättningarna till villor och andra egnahem som byggs utanför planlagt område. Utöver de olägenheter som berörda småhusbyggare själva orsakas genom uteblivna lån minskar affärsbankernas och övriga kreditinstituts möjligheteratt bidra till bostadsbyggandets finansiering, om byggnadskreditiven inte kan lyftas av i hypoteksinrättningarna.

Med stöd av vad som har anförts i interpellationen hemställer jag om kammarens tillstånd att till herr finansministern ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att trygga kreditgivningen

Ordet lämnade på begäran till

Herr HELÉN (fp), som yttrade:

Herr talman! Behovet att hushålla bättre med energin kom inte med oljekrisen och försvann inte med oljekrisen. Det har sedan länge stått klart att det hittillsvarande slöseriet med knappa naturtillgångar inte kan fortsätta hur länge som helst. Och även om det skulle gå att producera energi för en fördubbling av energikonsumtionen vart tionde år är en sådan ökning oacceptabel från miljösynpunkt. Praktiskt taget varje energiproduktion har negativa följder för miljön. Det gäller vattenkraften lika väl som kolet, oljan lika väl som kärnkraften.

Det var mot denna bakgrund folkpartiet sommaren 1973 lade fram ett program för energisparande. Många av förslagen i detta program blev sedan allmän egendom i oljekrisens skugga. Ingen av de många energiutredningarna har dock haft till direkt uppdrag alt arbeta fram förslag till energisparande.

Ansträngningarna att utnyttja energin bättre får inte mattas bara därför att oljan fiödar. Tvärtom finns det nu än större skäl att spara. Fyrdubblade priser på olja och stigande kostnader också för andra energikällor gör energisparande till en direkt lönsam affär för enskilda, för företag och för samhället som helhet.

Genom att hålla tillbaka ökningen i energiförbrukningen ökar vi också vår handlingsfrihet inför framtiden. Tidigare utbyggnadsplaner kan skäras ner. Utrymmet för en bred debatt bland allmänheten ökar.

Det är bra att regeringen lagt fram förslag för riksdagen om vissa stimulanser till energisparande. Genom riksdagsbeslut våren 1974 utgår lån och bidrag för förbättring av värmeisoleringen, byte av värme- och ventilationssystem m. m. i bostadshus. Bidrag utgår också för energibesparande åtgärder i näringslivets byggnader samt i statliga och kommunala byggnader.

Genom att konkreta riktlinjer och information inte kom fram förrän flera månader efter riksdagsbeslutet var ansökningarna till en början få. Det skulle vara intressant att från regeringen få en redovisning av de hittillsvarande erfarenheterna av allmänhetens och företagens intresse för stimulanserna till energibesparande åtgärder.

Omkring hälften av vår förbrukning av energi går åt för lokalkomfort. Här finns de verkligt stora besparingsmöjligheterna. Det äldre fastighetsbeståndet är genomgående dåligt isolerat och därmed energikrävande. Prov med tilläggsisolering av äldre bostadshus har visat att det till relativt låg kostnad går att uppnå energibesparingar på uppåt 40 procent. Energipro-

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

gramkommittén har också utförligt visat att stora besparingar kan åstadkommas.

De stimulanser till besparingsåtgärder som riksdagen beslutat avser 1974 och 1975. Det är bra men otillräckligt. Ett tioårsprogram för att stimulera fram tilläggsisolering och förbättra värmeekonomin i hela det existerande fastighetsbeståndet bör därutöver genomföras. Det bör syfta till att ge de äldre husen samma isolerings- och värmestandard som nyproduktionen med förtur för de kallaste och sämst isolerade husen. Det skulle då gälla ca 180 000 lägenheter per år.

En sådan upprustning skulle redan på några fä år betala sig också snävt ekonomiskt med de priser som nu råder. Den skulle dessutom ge arbetstillfällen för byggnadsarbetare under en tid dä nybyggnationen kommer att ligga lägre än under 1960-talet. Arbetena är speciellt lämpade för den äldre arbetskrafien.

Också en mängd andra långsiktiga åtgärder måste självfallet till. Energisparande investeringar och omläggningar krävs inom industrin. Installation av industriell mottryckskraft är ett exempel där stimulans från statsmakterna bör övervägas. Satsning på kollektivtrafik, omläggning av taxe- och skattepolitiken sä att hushållning stimuleras, införande av individuell debitering av avgifter för el och vatten är andra viktiga inslag.

Det är glädjande att regeringen genom ett särskilt uppdrag till berörda myndigheter söker ta reda på hur man kan åstadkomma en lägre ökning av energiförbrukningen än den energiprognosutredningen räknat på. Det bör följas av ett omfattande långsiktigt sparprogram.

Fortfarande kvarstår dock behovet av en omfattande kampanj för frivilligt energisparande. Målet för en sådan kampanj bör vara alt förhindra atl energikonsumtionen ökar under de närmaste två åren. Det skulle också kunna ge svenska folkel längre tid för all diskutera hur framtidens energipolitik skall utformas.

De frivilliga insatserna gav goda resultat under oljekrisen. Elförbrukningen inom hushål! och handel sjönk markant och låg under Hera månader 10-15 procent under förbrukningen ett år tidigare. Normalt har denna förbrukning under senare år ökat med uppemot 10 procent per år. Även sparsamhelen med oljeprodukter har varit stor. Och besparingseffekterna har dröjt kvar långt efter den akuta krisen.

Det bör nu vara dags att ta nya tag. Med nödvändig förberedelsetid bör kampanjen kunna köras i gång inom ett år. Den bör lämpligen vara i 18 månader och omfatta två vintrar. Vid slutet av 18-månadersperioden bör de mer långsiktiga hushållningsåtgärderna börja slå igenom. Energisparkam-panjen bör drivas direkt under regeringens ansvar.

Kampanjen bör bl. a. ha följande inslag:

Information om värdet av att spara på energi.

Elsparkampanj.

Effektiv information om besparingsåtgärder som hushållen själva kan vidta.

Omfattande kontroll och service av oljepannor och värmeanläggningar.

Utbildning av kommunala sparledare, som kan ge upplysningar och hjälp.

Information om tekniska möjligheter att spara, byte av ineffektiva upp-värmningssyslem, termostatreglering.

Spartävlingar.

Samverkan med motororganisationer för att begränsa bensinförbrukning, köra energisnålt, ekonomitrimning, samåkning.

Kampanj för kollektivirafikåkning.

Information till industrin om besparingsmöjligheter.

Kampanjen bör syfta till att skära bort onödig energikonsumtion. Detta kan ske utan försämringar av arbetsmiljö och lokalkomfort. Kampanjen skall vara ett led i ett mer långsiktigt program för hushållning med energi. Den bör läggas upp så att besparingarna blir bestående. Det underiättar för oss alt nå det mål vi bör sikta mot: att energiförbrukningens ökningstakt successivt avtar.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att till herr siaisministern ställa följande frågor:

1. Vilka erfarenheter anser sig regeringen hittills ha fått av allmänhetens och företagens intresse förde av riksdagen beslutade stimulanserna till energibesparande åtgärder?

2. Är regeringen beredd överväga ett lioårsprogram för alt stimulera fram tilläggsisolering och förbältrad värmeekonomi i fastighetsbeståndet?

3. Är regeringen beredd all dra i gång en stor energisparkampanj?

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Ordet lämnades på begäran till

Herr HELÉN (fp), som yttrade:

Herr talman! För närvarande råder högkonjunktur i Sverige. Arbetslösheten är väsentligt lägre än för ett år sedan. Enligt statistiska centralbyrån uppgick antalet arbetslösa i september till 82 000 mot 97 000 vid samma tid i fiol. Totalantalet sysselsatta har undersamma tid stigit med ca 80 000. Antalet lediga platser vid förmedlingarna var i september i år ca 45 000, vilket är 10 000 fler än vid samma tidpunkt förra året. Andra konjunk-lurindikatorer ger samma besked: kapacitelsulnylijandei i den svenska ekonomin är betydligt högre nu än för ett år sedan.

I beskrivningen av det rådande konjunkturläget råder ingen oenighet i den ekonomiska debatten. Men redan i bedömningen av huruvida vi passerat kulmen eller fortfarande är på väg uppåt i konjunkiurförloppel går meningarna isär. Osäkerheten i bedömningarna har sin grund i den svenska ekonomins stora beroende av den internationella konjunkturen. I de flesta andra induslristater har sedan en lid rått utpräglad lågkonjunktur som kännetecknas av både hög arbetslöshet och rekordartade prisstegringar

Den omständigheten att både inflationen och arbetslösheten stiger sam-

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

tidigt ökar osäkerheten om vilken ekonomisk politik som regeringarna i andra länder föredrar atl bedriva. Det har hittills varit en tendens att prioritera kampen mot inflationen genom en efterfrågedämpande politik. Det har i sin tur fördröjt en förbättring av konjunkturläget.

Grundläggande orsaker bakom den våldsamma inflalionsvågen - oljekrisen och bristen på vissa råvaror genom den under 1972-1973 ovanligt samstämda internationella högkonjunkturen -gäller inte längre. Inflationstakten kominer emellertid sannolikt all ligga kvar på en mycket hög nivå ännu en tid på grund av genomslaget av hittills inträffade prisstegringar i löner och priser i senare led. Den internationella efterfrågeinflationen kan också komma atl avlösas av en kostnadsinnation, när löntagarna söker kompensera sig för penningvärdets fall.

En central roll i industriländernas ekonomiska politik är vidare i vilken utsträckning belalningsöverskotten till de oljeproducerande länderna kommer att leta sig tillbaka till icke oljeproducerande länder. En efterfråge-stimulerande politik kommer att öka efterfrågan på importerade varor. Därmed riskerar man all ytteriigare försämra betalningsbalansen.

Dessa två omständigheter - den fortgående inflationen och betalnings-underskotten - kan leda till fortsatt restriktiv ekonomisk politik bland våra handelspartner.

Konjunkturförioppet i Sverige har sedan en tid råkat ur fas med del internationella. Den nuvarande högkonjunkturen ligger drygt ett år efter den internationella. Vi har därför ännu inte Ull känning av en nedgång. Avgörande för när en försämring av den svenska konjunkturen blir märkbar liksom för hur lång en avmattningsperiod kommer all bli är följaktligen utvecklingen av den internationella konjunkturen. Enligt OECD:s konjunk-turrapporl har botten redan nåtts. Om denna bedömning är riklig bör avmattningen i den svenska ekonomin kunna bli tämligen kortvarig och en återhämtning ske redan under 1975 och 1976 för all utvecklas till en ny konjunkiurlopp under 1977. Mot denna bakgrund måste målet för den ekonomiska politiken i Sverige vara att söka "haka på" den internationella konjunkturuppgången. För alt nå del syftet måste den ekonomiska politiken under det närmaste året innehålla ett visst mått av stimulerande inslag.

Skatteomläggningen vid årsskiftet innebären sådan stimulans. Enligt konstruktionen kommer denna effekt att efter hand balanseras av höjda sociala avgifter för arbetsgivarna, men medan de högre nettolönerna betalas ut redan i januari kommer de ökade sociala avgifterna inte att levereras in till statskassan förrän i april. Om motsvarande nettolöneförbättring skulle ha tagits ut avtalsvägen är det inte troligt att de därav föranledda retroaktiva löneutbetalningarna nått löntagarna förrän på försommaren nästa år.

Höjda kommunalskatter kan emellertid komma att förta en del av den köpkraftsförstärkning som den statliga skattesänkningen utgör. Det är av mänga skäl beklagligt att så sker. Det förtjänar dock i sammanhanget påpekas att de höjda kostnaderna för kommunerna inte har något samband med omläggningen av den statliga skatten. För kommunerna som för andra arbetsgivare är skatteomläggningen kostnadsneutral, ja, snarast positiv, efter-

som den skapar förutsättningar för en lugnare avtalsrörelse.

Ackumulerade utgiftsbehov under det frivilliga skattestoppet, stark reformvilja och en svag ökning av skatteunderlaget under lågkonjunkturåren är de främsta orsakerna till kommunernas besvärliga ekonomiska situation. Mycket tyder på att dessa problem når sin kulmen 1976 och 1977.

Kommunernas ekonomi har blivit av allt större betydelse för den samhällsekonomiska balansen. Landstingens och kommunernas budgeter omsluter numera ett större belopp än den statliga budgeten. En bidragande orsak till detta är att statsmakterna har uppdragit åt kommunerna att ombesörja åtskilligt av den offentliga verksamheten. Del är en viktig princip atl den offentliga servicen handläggs så nära dem som berörs som möjligt. Del bör dock vara en lika omhuldad princip alt det statsmakterna beslutar skall statsmakterna också anvisa finansiering för.

Innan årets budgetarbete i kommunerna avslutals bör enligt min mening besked kunna ges kommunerna om vilka förändringar som är möjliga att genomföra inför 1976. Jag har därför i brev till siaisministern i september i år visat på olika vägar att låta kommunerna tidigare få dispositionsrätten över sina skattemedel. För närvarande finns en betydande eftersläpning i betalningen av kommunalskaltemedel från staten till kommunerna. Denna eftersläpning är utan tvivel en bidragande orsak till den ständiga pressen uppåt på kommunalskatterna. Ett besked till kommunerna på denna punkt skulle sannolikt mildra höjningen av kommunalskatterna det närmaste året.

Utöver den stimulerande effekt som sänkningen av den statliga skatten och en eventuell engångsförstärkning av kommunernas inkomster kan få under 1975 och 1976 måste avtalsförhandlingarna avvaktas innan storie-ken av ytteriigare stimulansinsatser kan bedömas,

Sverige har bättre förutsättningar än de flesta andra länder att lyckas hålla konjunkturen uppe, hävdar LO i sin höstrapport, trots den påtagliga besvärande nedgången utomlands med en allmän oro och labilitet på valuta-och kapitalmarknaden. Avgörande blir emellertid, säger LO, om vi kan ersätta den väntade nedgången i exportefterfrågan med en ökning av efterfrågan inom landet. Motsvarande uppfattning återfinns även i TCO:s senaste ekonomiska översikt. Den närmaste framtidens efterfrågan från olika sektorer av ekonomin är inte tillräcklig för att hålla den ekonomiska aktiviteten på nuvarande nivå, hävdar TCO, Det är knappast realistiskt att räkna med stimulans från exportmarknaden även om det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft förbättrats under senare år. Stimulanserna måste komma från den inhemska efterfrågan, säger TCO vidare.

En bidragande orsak till att högkonjunkturen 1970 avlöstes av en så osedvanligt kraftig och djup lågkonjunktur var alt regeringen alltför länge förde en restriktiv ekonomisk politik. Ett av inslagen i denna politik våren järnhård kreditåtstramning. Den resulterade i att många företag led brist på kapital för investeringar i nödvändig utbyggnad av kapaciteten. Det är sannolikt att en lättare kreditpolitik 1970 inneburit högre investeringsverksamhet under 1971 och 1972 och därmed en lägre arbetslöshet.

Motsvarande misstag i den ekonomiska politiken får inte upprepas när

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

vi går mot en sannolik avmattning i konjunkturen.

Man bör därför redan nu överväga att lätta på kreditåtstramningen. Utlåningen ligger stilla sedan en tid tillbaka. Samtidigt slår oljepriserna igenom i alla led. Hålls utlåningen oförändrad medan penningvärdet faller kommer det ofelbart att påverka investeringarna. Vi behöver den ökning av investeringarna som det med rådande kapacitetsutnyttjande och lönsamhet borde finnas intresse och förutsättningar för.

Det har av valutaskäl varit nödvändigt att söka få in mer kapital från utlandet, Riinteläget i vårt land var när restriktionerna infördes i våras betydligt lägre än i andra industriländer Sedan dess har diskontot höjts i Sverige medan en tendens till sjunkande räntenivå finns i andra länder. Risken för utströmning av kapital från vårt land har därför minskat.

Om inte kreditåtstramningen lättar inom en mycket nära framtid kommer den att verka starkt återhållande på investeringarna också nästa år, oavsett vilken ekonomisk politik som då i övrigt förs. Lättnader i kreditpolitiken bör därför komma redan nu som ett första steg i en successivt efierfrå-gestimulerande politik.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att till herr finansministern få ställa följande fråga:

Hur bedömer regeringen behovet av lättnader i kreditpolitiken?

Ordet lämnades på begäran till

Herr JONSSON i Alingsås (fp), som yttrade;

Herr talman! Till de viktigare inslagen i den arbetsmarknadspolitik som byggdes upp under 1960-talet hör arbetsmarknadsutbildningen. Syftet med denna yrkesinriktade utbildning är att underlätta den yrkesmässiga rörligheten. Möjligheten att byta yrke är viktig av flera skäl. Störst betydelse har utbildningen för den vars arbete försvunnit på grund av att ett företag lagts ner eller inskränkt drifien. Av allt större betydelse blir utbildningen för den som på grund av arbetshygieniska skäl måste byta arbetsuppgifter. Arbetsmarknadsutbildningen har härutöver rent allmänt ökat utsikterna för den enskilde att finna ett arbete som ger större möjligheter till självförverkligande och även bättre ekonomiskt utbyte.

Det är naturligt att tillströmningen till arbetsmarknadsutbildningen ökar i lågkonjunkturer när antalet lediga platser på öppna marknaden är litet. Men ökningen av antalet elever antyder att behovet av arbetsmarknadsutbildning ökar trendmässigt. Det kan ses som ett arbetsmarknadsproblem, men det kan lika gärna ses som en kvalitetsförbättring av den offentliga arbetsmarknadsservicen. Behovet av omskolning till annat yrke har säkert funnits även under tidigare högkonjunkturer men inte gett sig till känna lika tydligt efiersom inga utbildningsmöjligheter funnits.

Såväl den enskilde arbetstagaren som samhället i stort är betjänt av att arbetsmarknadsutbildningen för var och en som befinner sig i någon av de här antydda situationerna framstår som attraktiv. Det torde inte råda någon tvekan om att kvaliteten på den utbildning som ges vid landets s. k. AMU-centra numera fyller högt ställda krav. Det som i dag förefaller vara den mest överhängande risken för att arbetsmarknadsutbildningen skall råka i vanrykte-eller åtminstone inte fl den omfattning som kan vara motiverat - är de ekonomiska villkoren för eleverna.

För närvarande utgår 655 kronor i grundbidrag. Dessutom utgår särskilt tillägg till studerande med barn. Dessa bidrag harsuccessivt höjts. Höjningen har emellertid ingalunda hållit jämn takt med prisstegringarna. Eftersom bidragen redan från början varit blygsamma, har den fortgående inflationen gjort det allt svårare för AMU-eleverna alt klara sitt uppehälle enbart med bidragens hjälp. Resultatet har blivit att ett stort antal elever måst avbryta sin utbildning. Folkpartiet har i riksdagen under en lång rad år föreslagit att arbetsmarknadsutbildningsbidragen skall värdesäkras genom indexreglering. Kravet har avslagits.

Om indexreglering införts t. ex. 1966 när bidraget var 450 kronor, skulle nivån i dag vara ca 800 kronor om bidraget följt konsumentprisindex. Som jämförelse kan nämnas att AMU-eleverna själva under året krävt att bidraget höjs till 900 kronor.

Nyligen har den s. k. KAMU-utredningen (kommittén för arbetsmarknadsutbildning) lagt fram sina förslag till reformerade regler för bidragsförmånerna. Förslagen går bl. a. ut på att bidragen höjs kraftigt och samtidigt beskattas. Det är angeläget att en proposition på basis av denna utredning läggs så fort remissyttrandena kunnat beaktas. Det finns emellertid skäl att i avvaktan på en mer genomgripande reform överväga förbättringar av bidragsförmånerna.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att till herr arbetsmarknadsministern få ställa följande frågor:

1. Avser statsrådet att under vårriksdagen 1975 förelägga riksdagen förslag med anledning av KAMU-utredningens betänkande?

2. Är statsrådet beredd föreslå en uppräkning av arbetsmarknadsbidragen i avvaktan på att en mer genomgripande omläggning av stödet vid arbetsmarknadsutbildning kan genomföras?

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

derströks som angeläget att kyrkans jord- och skogsbruk blev föremål för en genomgripande strukturrationalisering och att denna borde anpassas till de allmänna rationaliseringssträvandena inom jord- och skogsbruket.

1960 års ecklesiastika boställsutredning, som låg till grund för propositionen 1970:168, påvisade att det kyrkliga jord- och skogsbruket företedde en mycket splittrad ägobild. Kyrkans totala markinnehav uppgick år 1970 till 88 000 hektar åker och 300 000 hektar produktiv skogsmark. Genomsnittsarealen för åkern var dock så låg som 15 hektar och för skogen 64 hektar.

Under 1970-talet har visserligen markbyten börjat ske mellan kyrkan och andra markägare för att åstadkomma den erforderliga strukturrationaliseringen, men bytesverksamheten är fortfarande jämförelsevis liten. Däremot måste noteras att kyrkans nyinköp av jordbruksfastigheter är av betydande omfattning.

Fr. o. m. 1970 fram till juni 1974 har kyrkan, genom omplacering av präst-lönefondsmedel och liknande tillgångar, förvärvat ca 21 000 hektar mark till ett värde av 42 miljoner kronor.

Av de förvärvsärenden som underställts Kungl. Maj:t framgår att inköpspriserna väsentligt överstigit fastigheternas taxeringsvärde. Exempel finns på ett inköpspris som är fyra gånger taxeringsvärdet.

Den redovisade utvecklingen ger anledning till två slutsatser:

1. Kyrkan strävar målmedvetet efter atl öka siti markinnehav.

2. Markförvärven sker uppenbariigen i kapilalplaceringssyfle.

Då markförvärv i kapitalplaceringssyfte ofelbart leder till en upptrissning av fastighelsprisema bör en dylik utveckling frän samhällets synpunkt förhindras.

Vidare måste konstateras atl kyrkans förvärv av jord- och skogsmark förhindrar den nödvändiga utvecklingen av bärkraftiga familjejordbruksen-heier.

Del är i och för sig önskvärt atl kyrkans betydande tillgångar i prästlönefonder är värdesaken placerade, men all medvetet koncentrera dessa förmögenhelstillgångar i jordbruks- och skogsfastigheler får enligt min mening negativa samhällseffekter.

Med hänvisning till det anförda anhålles om kammarens tillstånd att till herr jordbruksministern ställa följande fråga:

Vilka åtgärder ämnar jordbruksministern vidtaga från jordbrukspolitisk synpunkt för att komma till rätta med de omfattande kyrkliga förvärven av jord- och skogsfastigheter?

§ 14 Interpellation nr 89 ang. fjärrbusstrafiken i Norrlands kustområde

Ordet lämnades på begäran till

Herr NORDIN (c), som yttrade:

Herr talman! Relativt stora områden av vårt land saknar numera järnvägsförbindelser. Inte minst gäller detta kustområdet från Härnösand och norrut. Det har då fallit sig naturiigt all busslinjeföreiag har etablerats och all dessa på senare lid har inriktats även på fjärrtrafik.

Bakom denna utveckling ligger flera orsaker. Den stora rolkomflytlning som ägt rum från Norrland till Stockholmsområdet liksom den relativt stora skara ungdomar som genomgår utbildning fjärran från hemorten har skapat ett hell nytt irafikunderiag. För dessa grupper utgör fjärrbusstrafiken från Norrland till Stockholm och vice versa möjligheter all hålla kontakt med familj och hembygd. Resebehovel är självfallet särskilt stort vid veckosluten.

De ifrågavarande bussföretagen, som länge hafi ett sviktande underlag för sin lokaltrafik, har å sin sida sökt efter komplelierande sysselsättning för personalen och högre användningsgrad för sina fordon. Skolskjutsuppdrag utgör en sådan komplettering men finns alt tillgå endast under en del av året, och då högst fem dagar i veckan.

Busslinjelrafiken till och från Stockholm vid veckosluten utgör alliså en värdefull trafikservice för en betydande resandegrupp och medför förbättrad bärighet för flera busslinjeföreiag.

En linjelrafik av delta slag har också visat sig vara särskilt lämpad för mindre familjeförelag som kan slå till tjänst under veckans alla dagar med bokning av passagerare.

Under de senaste åren har emellertid kommunikationsdepartementets handläggning av tillståndsfrågorna börjat inge farhågor för den framlida trafikservicen. Som exempel kan nämnas behandlingen av två busslinjeföreiag i Ångermanland. Det ena företaget, som började driva veckoslulsirafik på Stockholm redan 1950, har fåll sina av länsstyrelsen godkända lurlistor ändrade till sädana tider att företaget nu nödgas köra med tom buss i ena riktningen, med försämrad service till allmänheten som följd.

Det andra företaget har fStt antalet enkelturer på Stockholm reducerat från tio till sex trots att länsstyrelsen, som torde känna de lokala förhållandena bäst, ulfärdat tillstånd.

Den fortsalla utvecklingen på området förefaller än mera oroande, när man tar del av kommunikationsdepartementets skrivelse 1974-06-28, där departementet i samband med behandlingen av ett antal besvärsärenden som berör busslinjelrafiken på Stockholm bl. a. anför atl "resandeunderlagel motiverar att ytteriigare resurser sätts in" och att "uppspaltning av tillstånd på olika förelag medför en uppenbart orationell drifissiruktur och ell dåligt utnyttjande av tillgängliga resurser". "De företag som önskar utföra trafiken och är lämpliga härför, bör kunna sammanföra erforderliga resurser i ett gemensamt företag som i egenskap av trafikulövare driver trafiken och ansvarar för trafikutövningen", heter det vidare i skrivelsen, där del även

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Ordet lämnades på begäran till

Herr LOTHIGIUS (m), som yttrade:

Herr talman! Staten och Norrbottens Järnverk (NJA) har efter riksdagens godkännande beslutat satsa över 4,6 miljarder kronor i Luleå på ett nytt stålverk. Dessförinnan har NJA beslutat uppbyggnad av ett nytt koksverk. Till delta kommer vissa andra investeringar i järnverket.

För att orten skall kunna möta dessa stora investeringar fordras stora samhälleliga kostnader av regionalpolitisk art. Nya stadsplaner måste göras upp, bostäder och vägar måste byggas, hamnanläggningar och kommunikationsleder utvecklas, allt i snabb takt.

Förutom dessa följdinvesteringar kan man också räkna med att den kraftiga satsningen inom detta område kommer alt medföra all nya industrier kan finna det lönsamt atl lokalisera viss verksamhet till denna expanderande region. De sammanlagda investeringarna i Luleå med omnejd kan komma att röra sig omkring 10 till 15 miljarder kronor under en relativt kort tidsperiod.

Det är ingen tvekan om att investeringar av denna storleksordning både på kortare och längre sikt väsentligt kommer att påverka miljöförhållandena i Luleå med omnejd. Stora miljöskador, obotliga för framtiden, kan uppslå om icke redan från början åtgärder vidtages. Särskilt allvarligt synes det vara från miljösynpunkt när utbyggnadstakten nästan panikartat måste forceras för alt ett modernt samhälle skall slå färdigt när produktionen i Stålverk 80 m. fl. industrier kommer i gång. Särskilt känslig är själva uppbyggnadsperioden.

Reningsanläggningar måste skapas som från början måste dimensioneras för årtionden framåt. Nya markområden måste exploateras för bostäder och kommunikationer. En bristande planläggning utan fullt hänsynstagande till

de biologiska, miljömässiga och landskapsvårdande synpunkterna kan medfö- Nr 101

ra stor skada för framtiden. Särskild hänsyn måste tagas till de norra delarna Onsdaeen den

av Bollenviken som, enligt undersökningarna i samband med den fysiska j oktober 1974

riksplaneringen, är synneriigen känsliga för rubbningar i det ekologiska sys-

temet. Del kan tilläggas att Luleå med dess skärgård är det största området norr om Östhammar där förordning om skydd för landskapet finnes. Markens, vatlneis och luftens möjligheter i dessa nordliga delar av vårt land alt vara recipienl för en rad föroreningar är betydligt reducerade! förhållande till Syd- och Mellansverige och där rådande klimat.

Enligt min uppfattning aren industrilokalisering till Luleå även av relativt stort format både viktig och nödvändig frän befolkningssynpunkt och ar-betsplaissynpunkt, inte minst genom egenvärdet av alt en norriändsk råvara blir förädlad i Norrland.

Skall emellertid en utbyggnad ske, så som beslutats i Luleå, åligger det både lokala och centrala myndigheter att tillse atl alla de miljövårdande åtgärder vidtages som mot bakgrund av dagens erfarenheter kan anses erforderliga.

För all kunna följa upp dessa miljövårdande åtgärder och tillse att de överensstämmer med myndigheternas intentioner och allmänhetens önskemål erfordras all en särskild arbetsgrupp för miljöbevakning tillsätts som kan ge anvisningar och råd av miljövårdande karaktär.

Med hänvisning till vad här anförts hemställer jag om kammarens tillstånd all till herr jordbruksministern ställa följande frågor:

1. Vilka åtgärder anser statsrådet nödvändigt vidtaga för alt tillse atl mil
jövårdens intressen tillvaralages såväl under uppbyggnaden av Stålverk 80
som med tanke på den framtida utbyggnaden och utvecklingen?

2. Är statsrådet beredd förorda en särskild miljövårdsgrupp med uppgift
all följa utbyggnadsverksamheten i Luleå?

Denna anhållan bordlades.

§ 16 Interpellation nr 91 ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel

Ordet lämnades på begäran till

Herr LOTHIGIUS (m), som yttrade:

Herr talman! Socialstyrelsen har förbjudit eller tänker förbjuda användandet av vissa s. k. naturiäkemedel; THX-preparalet samt ett preparat som för närvarande användes mot aslma, Paspal.

Orsaken till dessa förbud är i samtliga fall atl man enligt styrelsen icke funnit dessa medel åstadkomma någon effekt.

En arbetsgrupp har av socialstyrelsen tUlsatts för alt utreda förutsättningarna för användning av s. k. naturiäkemedel vid sjukdomsbehandling. Detta är en nödvändig åtgärd.

I pressen har socialstyrelsen formulerat sin uppfattning när det gäller ex- 21

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

empelvis örtmediciner på följande sätt: "Vare sig medlet är syntetiskt eller ett växlexirakl skall det däremot finnas objektiv klinisk dokumentation som styrker all del är effektivt vid förebyggande eller behandling av sjukdom och all dess biverkningar ej skall slå i missförhållande till de avsedda effekterna för atl del skall godtas som läkemedel,"

Det som förenar de här upptagna läkemedelslyperna är all - vad man vet - de icke medfört skadliga effekter.

Fall kan givetvis inträffa där tron på preparatets helande effekt hindrar den sjuke från alt begära eller erhålla annan behandling. Delta torde dock vara förhållandel med även av socialstyrelsen godkänd medicin.

Principen att ell läkemedel som används skall dokumentera en positiv effekt är riklig. Men samtidigt är del än viktigare alt en dokumentation kan ske av all medlet ej har skadliga effekter. Alltför ofia har godkända läkemedel skapat beslående skador för framliden. Bevisbördan bör i allmänhet ligga hos läkemedelsiillverkaren som har ansvaret för läkemedlets tillkomst.

I en del fall torde en dokumentation av beskriven an vara ytterst svär all få fram särskilt på områden som har atl göra med naturläkemedel. Vissa välkända s. k. naturiäkemedel har myckel starka effekter, exempelvis olika droger etc. som används främst för all lindra tilirälliga eller bestående plågor. En del av dessa är ijllålna enligt läkemedelsförordningen au tas in i Sverige. En stor grupp enkla naturläkemedel som av myndigheter och svensk forskning anses verkningslösa, har inte myndighetens godkännande. Om ell preparat betecknas som allmänt verkningslöst gäller del också i fråga om skadeverkningarna. Man kan fråga sig om det inte skulle vara fritt all sälja preparat som då de är verkningslösa inte heller medför någon skada, under förutsättning givetvis all de inte saluförs som medicin i egentlig bemärkelse.

I vissa europeiska länder där läkarvetenskapen slår på samma höga nivå som hos o:5s lillåles i dag en rad preparat som i Sverige betecknas som verkningslösa. De finnes atl köpa vid våra gränser och utnyttjas av tiotusentals människor i vårt land. De flesta införes nu illegalt. Många av dessa preparat ordineras av kvalificerade läkare i andra länder.

Såväl läkemedlet Paspal som THX och vissa naturläkemedel har genom hiltillsvarande lillåina användning fått en så stor spridning och en så stark folklig förankring atl preparaten endast kan stoppas om myndigheterna använder metoder ,som är främmande för vårt samhällssystem och som vi i vårt land betraktar som föga demokratiska. Många anser i, o. m. alt socialstyrelsen genom sina förbudsålgärder går emot Haag-konventionens bestämmelser om de mänskliga fri- och rällighelerna.

När det gäller läkemedlet Paspal, som används mot astma, har socialstyrelsen lillälil dess användande vid lungkliniken i Eksjö. Del har godkänts med personlig dispens för överläkaren under den lid han var i verksamhet. Helt nyligen har denne överiäkare gått i pension och dispensen har dragits in. Under alla är läkemedlet varit godkänt för användning har mer än lusen patienter behandlats. Socialstyrelsen har genom sin långvariga dispens bidragit till alt dessa patienter och allmänheten vant sig vid all Paspal får

användas och dessutom fåll förtroende för delsamma. En stor skara människor känner sig nu hell utlämnade. Detta är ett anmärkningsvärt förfarande som enligt min mening strider mot all humanitet. Man kan fråga sig om en central myndighet på della sätt skall styra medicineringen genom li-censgivning.

Fallet med THX-preparatet är i viss män analogt. THX-behandlingen har pägått under mer än 20 år. Tiotusentals patienter har under denna tid behandlats. THX-preparatet har använts på lasarett och av praktiserande läkare. Socialstyrelsen har genom en arbetsgrupp funnit att preparatet ej har någon effekt. Ogynnsam effekt har emellertid ej kunnat bevisas. Möjligen kan man säga att viss behandling med preparatet i särskilda fall hindrat en patient från att i tid uppsöka läkare. Patienter härav egen fri vilja begärt att 11 behandling med THX. Testobjekt finns i tusental. Hundratals patienter har muntligen eller på annat sätt anmält en gynnsam effekt vid användandet av THX.

Det viktiga i sammanhanget är atl tusentals patienter vant sig vid och tror på behandlingen. Följden av ett förbud blir all socialstyrelsen ställer tusentals personer i en psykologiskt svår nödsituation, vilket enligt min mening också är synnerligen omänskligt.

Införda förbud innebär redan och kommer i ökad grad all innebära atl människor försöker att i andra länder komma över den medicin de har vant sig vid. Särskilda kliniker i närheten av våra gränser är under övervägande i andra europeiska länder. Detta betyder all somliga människor i fortsättningen får möjligheter att komma i åtnjutande av i Sverige förbjudna naturiäkemedel, medan andra kanske av ekonomiska skäl icke har dessa möjligheter. Det enligt min mening orättvisa förbudet moi naturmediciner, hur verkningslösa de än må vara, har på det viset fött ytteriigare orättvisor.

Dessa i inierpellaiionen nämnda medel borde kunna erhållas genom läkares försorg samiidigi som allmänheten meddelas socialstyrelsens uppfattning om medlets verkningar. Härigenom klargöres också de risker som kan inträffa om allsidig läkarvård underlåies.

Med hänvisning till vad här anförts hemställer jag om kammarens lillsiånd att till herr socialministern ställa följande frågor:

1. Anser slalsrådel alt del överensstämmer med tradilionelli human svensk sjukvård all hindra tiotusentals människor från all erhålla ell läkemedel som använts under många år trots att negativa verkningar av detsamma icke synes förefinnas?

2. Vill herr statsrådet medverka till hävande av förbudet mot försäljning respektive användning av s. k, naturläkemedel och preparaten THX och Paspal, som av socialstyrelsen betecknas som verkningslösa, under förutsättning all dessa läkemedel förses med bipackad information om socialstyrelsens bedömning av preparatens medicinska värde?

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

§ 17 Inteirpellation nr 92 ang. nedläggningen av olönsam järnvägstrafik

Ordet lämnades på begäran till

Herr LOTHIGIUS (m), som yttrade:

Herr talman! Vissa propåer har nyligen gjorts av kommunikalionsmi-njstern angiiende nedläggning av icke lönsamma bandelar, vilket inte rimmar med av riksdagen gjorda uttalanden, Trafikulskotlels betänkande 1974:8 har godkänts av riksdagen och i utlåtandet står följande:

"Uppkommande frågor om nedläggningar av järnvägar och indragningar av stationer bör ses i ell mera långsiktigt perspektiv. Någon nedläggning av järnvägar skall därför inte - mot berörda kommuners vilja - ske under pågående utrednings- och planeringsarbete. Del är vidare enligt utskottets mening inte tillräckligt alt låta framställningar om nedläggningar av järnvägslinjer vila i avvaktan på Irafikplaneringsverksamheien. Tveksamheten om järnvägarnas framlida roll är därmed inte undanröjd. Del ger inte tillräcklig stabilitet ål beslut om lokaliseringar av förelag eller fraktavtal som under liden måste fallas. Ett klargörande uttalande om sialsmaklernas avsikt all tilldela järnvägarna en mera betydande roll i den framlida transport-försörjningen vore därför i hög grad motiverat. Redan nu måste sägas ifrån all avsikten är all i allt väsentligt och på längre sikt behålla exempelvis de järnvägslinjer vilka SJ i skrivelse till Kungl, Maj:l den 17 november 1972 särskilt omnämnt och begärt eventuella taxehöjningar på, I annat fall hindras en långsiktig industriell och regionalpolitisk planering.

För all nä en önskvärd utveckling av framförallt transporterna över längre avstånd måste statens järnvägars konkurrenskraft förslärkas, F, n. är i olika avseenden inte SJ:s iransporiservice av den kvalitet som kunderna kräver. Del gäller inte minst förelagels möjligheter alt hålla eller ingå bindande avtal om transporttider. Förtroendet för transportförelaget måste på den punkten vara orubbligt inom ett näringsUv där även ell kort driftstopp kan vålla stora kostnadsökningar. Sådana krav på statens järnvägar måste i högre grad än hittills beaktas vid prövningen av verkels framställningar om investeringsmedel och även internt i företagets invesleringspolilik.

Den trafikpolitiska utredningen bör enligt utskottets mening lägga fram förslag i frågor av den karaktär som här berörts. Vissa krav måste emellertid uppfyllas redan under den tid utredningen arbetar om inte järnvägarna skall lappa mer trafik och situationen på vägarna därigenom bli ännu värre än den är i dag. Som ell viktigt led i delta arbete bör, såsom i motionen 1974:313 yrkats, SJ:s tioårsplan över behovet av investeringar omarbetas till ell aktionsprogram i syfte alt ge SJ väsentligt ökad del av såväl person- som godsirafiken i landet."

Med hänvisning till vad här anförts hemställer jag om kammarens tillstånd att till herr kommunikalionsminislern ställa följande fråga:

Ämnar herr statsrådet ge irafikpoliliska utredningen nya direktiv som motsvarar de av statsrådet offentligt framförda uttalandena?

Denna anhållan bordlades.

§ 18 Interpellation nr 93 ang. reglerna för inkomstprövning av de kommunala bostadstilläggen

Ordet lämnades på begäran till

Herr JONSSON i Mora (fp), som yttrade:

Herr talman! Kommunalt bostadstillägg kan utgå till den som uppbär folkpension eller huslrulillägg. Beträffande inkomstprövningen måste kommunerna följa vissa fastställda regler. Dessa innebär bl. a. att tillägget skall reduceras om pensionären vid sidan av folkpensionen har inkomst som överstiger I 500 kronor för den som är gift och 2 000 kronor för ensamstående. Avkastningen av en- och ivåfamiljsfastigheler som bebos av pen-sionslagaren beräknas till 2 procent av den del av taxeringsvärdet som inte överstiger 150 000 kronor, 4 procent av den del som överstiger 150 000 kronor men inte 225 000 kronor och 8 procent av den del som överstiger 225 000 kronor. Vid uppskattningen av förmögenhetsavkasiningen gäller även all denna skall ökas med 10 procent av den del av skillnaden mellan fastighetens taxeringsvärde och skuld i fastigheten som överstiger 40 000 kronor för den som är gift och 50 000 kronor för annan pensionär.

För närvarande pågår fastighetstaxering som torde leda till all laxerings-värdena i allmänhet höjs. Antalet personer i åldern 67 år eller äldre som 1972 i sin deklaration upptagit inkomst av fastighet uppgick till omkring 190 000. Del är således ell betydande antal pensionärer som berörs av de nya taxeringsvärdena. De kommer all upptäcka att de, trots alt de inte har lail högre inkomster, blir högre taxerade för inkomst av fastighet och i mänga fall får minskade eller bortfallande bostadstillägg.

Man frågar sig om delta är rätt handlat mot människor som lagt grunden till dagens välfärd. De kan inte längre tjäna in pengar till samhället, de har gjort sin insats och får inte av ekonomiska skäl tvingas lämna sina bosläder.

Med hänvisning till del anförda hemställes om tillstånd all till herr socialministern framställa följande fråga:

Ämnar socialministern la initiativ till alt inkomstprövningsreglerna för kommunala bostadstillägg anpassas till de nya taxeringsvärdena på fastigheter?

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

tandläkare inom försäkringen. Beslutet tillkom för alt så långt möjligt säkerställa folktandvårdens behov av landläkare.

Vid ulskollsbehandlingen hade folkpartiels och moderata samlingspartiets representanter anmält reservation. I reservationen framhölls bl. a.: "Om möjlighet till fritt landläkarval skall kunna upprätthållas i framliden är del naturligtvis också viktigt all tandläkare kan bibehålla och etablera privatpraktik. Med den utbyggnad av utbildningskapaciteten som ägt rum torde inte ett bibehållande av denna möjlighet avsevärt försvåra utbyggnaden av folk-landvården. Tjänsterna där är säkeriigen attraktiva för landläkarna. Del är också mer tilltalande alt folktandvården genom en god personalpolitik förmår rekrytera landläkare än alt införa bestämmelser som tvingar tandläkarna au Ijänslgöra där."

Riksförsäkringsverket beslöt den 6 juni au ansökningar au bli uppförd på försäkringskassans förteckning över till tandvårdsförsäkringen anslutna tandläkare skulle vila året ut.

Beslutet togs mot bakgrund av vakanslägel inom folktandvården. Omfattningen av vakanserna och orsakerna härtill var emellertid inte entydiga.

I praktiken innebär beslutet att etableringsstopp införes mindre än ett halvår efter det att så gott som alla då tillgängliga tandläkare tvångsanslutits.

Beslutet får bl. a. till konsekvens att om en tandläkare blir långvarigt sjuk eller avlider måste praktiken läggas ned med de konsekvenser detta får både för den enskilde och för samhället.

Det får naturligtvis också konsekvenser för patienterna i form av mindre valfrihet och kanske sämre möjligheter att över huvud tagel erhålla tandvård. Man måste också ifrågasätta om beslutet lett till några betydande fördelar för folktandvården.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag att till herr socialministern få ställa följande fråga:

Vill socialministern medverka till au etableringsstoppet för tandläkare upphävs?

Omsättning	72 732	79 405	95 271	Onsdagen den
Bruttoresultat	(+ 6,7 %) 7 454 (- 5 %)	+ 9,2% 8 355 + 12 %	+ 20,0 % "12 132 + 45%	16 oktober 1974
	(+ 6,7 %) 7 454 (- 5 %)	+ 9,2% 8 355 + 12 %	+ 20,0 % "12 132 + 45%
Beräknat skattepliktigt resultat	3 010	3 435	6 626
Beräknat nettoresultat	1 603	1 811	3 369
	(- 20 %)	+ 13%	+ 86%

(Källa: Skandinaviska Enskilda Bankens Kvartalsskrift nr 3 år 1974,)

För vissa branscher har ökningen av del beräknade nettoresultatet under de senaste åren varit ännu kraftigare. Detta gäller bruk och järnverk och framför allt skogsindustri (1973 ökning med 192 procent).

Enligt den undersökning av resultatet 1973 för de 200 största företagen
som redovisats i Veckans Affärer nr 26 år 1974 ökade dessa storföretag
"lönsamheten" (mätt såsom avkastning på arbetande kapital) med genom
snittligt nära 50 procent. Avkastningen på det egna kapitalet har ökat i
ännu snabbare takt, eller från 6,3 till 11,4 procent, dvs. nära nog fördubblats
på ett år. Tidskriften sammanfattar: "1973 var ett av de bästa åren efler
andra världskriget för den svenska industrin. Mycket talar för att re
sultaten för storföretagen genomsnittligt sett når ännu litet högre 1974 än
1973." Delta omdöme förefaller emellertid alltför försiktigt, om man dömer
av de halvårsbokslul för 1974 som publicerats. Dessa visar i allmänhet på
en fortsatt stark ökning av vinsterna under innevarande år.

Den starka vinstökningen under 1973 framträder även i de preliminära uppgifter om taxeringsutfallet 1974 som redovisats från statistiska centralbyrån. Medan ökningen av de sammanräknade nettoinkomsterna för fysiska personer (A-längd) utgör 7,7 procent uppgår den för juridiska personer (B-och C-längd) till inte mindre än 19,3 procent. För svenska aktiebolag m. fl, uppgick den sammanräknade nettoinkomsten till 5 337 miljoner kronor (-1-19,3 procent), den laxerade inkomsten till 3 919 miljoner kronor (-1-12,9 procent) och den uträknade skatten till I 563 miljoner kronor(-1-13,3 procent). Skatten utgör alltså endast en mindre del av de redovisade vinsterna.

Gällande beskattningsregler är, såsom också brukar framhållas av finansministern, mycket fördelaktiga för aktiebolagen. Företagens ställning visavi stat och kommun bör bedömas inte endast utifrån den stora andel av vinsten de kan behålla för investeringar, utdelning eller annan användning, utan också med hänsyn till de stora gåvor och subventioner de erhållit under de senaste åren.

Det är en allmän bedömning att företagen, kapitalet, jämfört med lönarbetarna kunnat ta hem den stora potten av de senaste årens ökade produktion och export. Kapitalet har stärkt sin ställning. Utsugningen av arbetarna har skärpts, I den kommande avtalsrörelsen liksom i den ständigt pågående kampen på arbetsplatserna söker lönarbetarna att vinna tillbaka vad de förlorat. Parollen är att öka lönerna på bekostnad av profiten.

Från arbetsplatserna och de fackliga organisationerna ställes därjämte kravet på en skärpning av företagsbeskattningen. Man vill reducera de höga

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

vinsterna genom en kombination av höjda löner och skärpta bolagsskatter. Kravet på skärpt företagsbeskattning är ett aktuellt krav och bör icke förväxlas med den långsiktiga diskussionen om s. k. löntagarägda fonder.

Det räcker emellertid inte med att enbart höja uttagningsprocenten för bolagsskatten, exempelvis från nuvarande 40 till 50 procent, vilket borde vara ett minimikrav. Samtidigt måste avskrivningsreglerna skärpas så au bolagen tvingas ta fram sina vinster till beskattning. Möjligheten att göra bolagsskatten progressiv bör också undersökas.

Ett speciellt problem är den starka ökningen av exportföretagens inkomster genom de kraftigt stegrade priserna på särskilt vissa exportprodukter. Enligt prognosen i årets nationalbudget beräknas värdet av den svenska exporten under 1974 öka med 13 miljarder kronor, varav 3 miljarder kronor genom volymökning. Merparten av exportvärdets ökning skulle alltså bero på höjningen av exportpriserna. Dessa fär en stark återverkan också på prisnivån inom landet. Samtidigt som exportföretagen gör utomordentligt stora vinster fördyras alltså varorna för konsumenterna inom landet. Ett medel att motverka denna utveckling är särskilda avgifter (exportavgifter) på hela exportvärdet eller på speciella varugrupper vilkas priser stigit särskilt starkt. Influtna medel genom exportavgifterna bör användas för att hålla nere prisnivån inom landet.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att till herr finansministern ställa följande frågor:

Avser regeringen att föreslå en skärpt beskattning av de höga bolagsvinsterna?

Vill finansministern ge företagsskatteberedningen direktiv om att föreslå en skärpning av avskrivningsreglerna så att en större del av bolagsvinsterna tas fram för beskattning?

Vill finansministern ge företagsskatteberedningen direktiv om att undersöka möjligheten att göra bolagsbeskattningen progressiv?

Avser regeringen att föreslå uttagande av exportavgifter på hela exportvärdet eller på särskilda varugrupper vilkas priser stigit särskilt starkt?

Des.sa avslöjanden har med rätta väckt stark indignation både på de berörda arbetsplatserna och bland allmänheten. Stark kritik riktas mot ansvariga företagsledningar, bolagsläkare och myndigheter. Kravet ställs att ingen människa skall vara tvungen att arbeta under sådana förhällanden att hennes hälsa och liv skadas.

De hälsorisker i arbetet som avslöjats genom dessa tragiska händelser är dock endast några fl av många tusentals, "Det finns enormt många fler och allvarligare kemiska risker på arbetsplatserna än de som kommit

fram,--- På många andra håll arbetas det fortfarande med för höga doser

av ämnen vi vet är skadliga", säger ingenjör Egon Magnusson, LO-specialist på arbelarskyddsfrågor, (Sv,D, 29,9,74)

Det är heller inte så att de ansvariga myndigheterna anser att läget undan för undan kommer att förbättras. Tvärtom, Generaldirektör Gunnar Danielsson, chef för arbetarskyddsstyrelsen, säger: "Vi för tyvärr räkna med fler yrkesskador orsakade av kemiska ämnen. Det är en följd av att samhället inte kan klara sig utan dessa ämnen, nnen också en följd av forskningens

framsteg,-- Att testa varje nytt ämne ur alla synpunkter är dock en

praktisk omöjlighet, eftersom det rör sig om 1 0(X)-tals ämnen som växer fram efter hand." (Samma källa.)

En sådan inställning godkänns knappast av dem som själva måste ta hälsoriskerna i produktionen. Starka krav om egna institutioner inom fackföreningsrörelsen för forskning och skyddsarbete, om hårdare lagstifining och om gemensam kamp mot arbetsköparna för en bättre arbetsmiljö har framförts från arbetsplatser, fackföreningsmöten och förbundskongresser. För fackföreningsrörelsen är detta ingen ny fråga. Under årtionden har man drivit kravet om en arbetsmiljö utan hälsorisker mot de kapitalistiska företagarnas profitintressen. Kampen har gällt såväl att komma till rätta med de "gamla" olycksfalls- och hälsoriskerna som att söka stoppa de nya farliga ämnen som införs i olika produktionsprocesser. Praktiskt taget alla arbetargrupper är utsatta för stora olycksfalls- och hälsorisker i arbetet, även om skadorna genom kemiska ämnen den senaste tiden tilldragit sig den största uppmärksamheten.

Man måste bestämt vända sig mot påståenden av typen att den vetenskapliga och tekniska utvecklingen eller behovet av nya produkter automatiskt måste medföra ökade hälsorisker i arbetet. Det är produktionsprocessens kapitalistiska form som skapar riskerna för olycksfall och sjukdomar i samband med arbetet. En viktig roll spelar härvid den alltmer ökande arbets-hetsen, som i sin tur är en direkt följd av kapitalägarnas jakt efter högsta möjliga profit. Profithänsynen får väga tyngre än hänsyn till arbetarnas hälsa. Därför brukas kemiska ämnen i produktionsprocesserna trots att deras o-skadlighet inte kan garanteras eller deras skadeverkningar t. o. m. är kända.

Vänsterpartiet kommunisterna har under en följd av år framfört krav om en revidering av listan över hygieniska gränsvärden, så att tillämpningen effektivt förebygger skadeverkningar, obehag och ohälsa. En stark rörelse har utvecklats på arbetsplatserna för detta krav. Vi noterar med tillfredsställelse att arbelarskyddsstyrelsen nu framlagt en lista över hygieniska

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

gränsvärden, som innehåller sänkta värden för en rad farliga ämnen, I en rad fall förefaller emellertid värdena fortfarande för höga. Hänsyn har tagits inte enbart till hälsofrågorna utan till s, k, ekonomiska och tekniska skäl. De viktiga frågorna om skador genom buller, värme, köld. stress osv, måste ägnas ökad uppmärksamhet. För att arbetsköparna skall tvingas följa fastställda gränsvärden krävs också alt dessa får en sådan juridisk status att de är ovillkorligen bindande.

Bland åtgärder som omedelbart bör vidtagas för att minska hälsoriskerna i produktionslivet är följande:

1. Omvänd bevisföring måste gälla beträffande såväl gamla som nya ämnen i produktionsprocessen. Det skall vara ett oavvisligt krav att arbetsköparen bevisar att ett ämne är ofarligt innan det får användas på arbetsplatsen. Tillämpningen av den nya lagen om hälso- och miljöfarliga produkter bör skärpas och produktkontrollnämndens resurser ökas,

2. Så låga hygieniska gränsvärden måste fastställas att ingen skada på arbetaren uppkommer under ett helt yrkesverksamt liv. Om detta kräver gränsvärde noll så skall det vara noll. Samtidigt måste de hygieniska gränsvärdena ges sådan juridisk status att de är ovillkorligen bindande,

3. Staten bör ge finansiellt stöd till ett fackligt arbetsmiljöinstilut, som skall utgöra en samordnad central med forskare, skyddsingenjörer, skyddsinspektörer och läkare. Ett sådant arbetsmiljöinstitut, drivet av fackföreningsrörelsen, ger arbetarna kunskapsunderlag och stöd i kampen för en bättre arbetsmiljö,

4. Arbetsmiljöfonderna, som skapas genoin 20-procentig avsättning av företagens vinster under 1974, bör omedelbart börja användas. Reglerna ändras så att de anställdas fackliga organisationer ges en ovillkorlig rätt atl bestämma över fondmedlens användning inom respektive förelag.

5. Det nuvarande förhållandet att de läkare som handhar företagshälsovården anställes och avlönas av företagen bör snarast ändras. Riksdagen bör uttala sig för att företagshälsovården underställes landstingens huvudmannaskap samt att de anställda på företagen skall ha kontroll över företagshälsovårdens utformning och tjänsternas tillsättande. Det går inte att uppskjuta lösningen av dessa brännande frågor. Här gäller vad Pappers kongress uttalade i juni 1974: "Behovet av förbättrad arbetsmiljö inom industrin är enormt. Generationer av arbetare har offrats genoin försummelser på arbetsmiljöområdet, Varje dags försening anser vi vara

oförsvarbar i ett läge där företagen gör miljonvinster."

Ärbetsmiljöfrågan är ingen teknisk fråga och heller ingen fråga om samarbete mellan arbetare och arbetsköpare. Det är en kampfråga, I denna kamp är det bra om fackföreningslblket har stöd av en progressiv lagstiftning.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd alt till herr arbetsmarknadsministern ställa följande frågor:

Avser regeringen att skärpa tillämpningen av lagen om hälso- och mil-jöfariiga produkter så, att arbetsköparna måste bevisa att säväl gamla som nya ämnen är ofarliga innan de får användas på arbetsplatserna?

Vill arbetsmarknadsministern ta initiativ till en ytteriigare sänkning av

Denna anhållan bordlades.

§ 22 Interpellation nr 97 om lättnader i det ekonomiska trycket på kommuner och landsting

Ordet lämnades pä begäran till

Herr BERNDTSON (vpk), som yttrade:

Herr talman! Del ekonomiska trycket på kommuner och landsting fort-

säller atl öka. Del avspeglas i alt 160 av landels 278 kommuner samt 13

av 23 landsting avser alt för är 1975 höja den kommunala utdebiteringen.

Storleken av höjningarna varierar. De synes bli störst i storstadslänen, I

dessa är hyrorna drygast. Med en total skattehöjning på ca 3 kronor äts

den sänkta statsskatten antingen upp hell av kommunalskattens ökning

eller lar ut den i del allra närmaste. Några uppgifter är av intresse:

Ärsin- Sänkt stats- Höjd kommunalskatt med Höjd kommunalskatt

komst skatt enl, som tar ut stats-

(kr,)	prop, 1974:132				skattesänkningen
	(kr,)	2 kr.	3 kr.	4 kr,	(kr.)
20 000	619	307	460	614	4:03
25 000	679	407	610	814	3:34
30 000	782	507	760	1 014	3:08
35 000	1 036	607	910	1 214	3:41
40 000	1 335	707	1060	1 414	3:78
45 000	1 861	807	1210	1 614	4:61
50 000	2 142	907	1 360	1 814	4:71
55 000	2 172	1007	1 510	2 014	4:31
60 000	2 201	1 107	1660	2214	3:98
65 000	2 222	1 207	1810	2414	3:68
70 000	2 214	1 307	1960	2 614	3:39
75 000	2 278	1407	2 110	2 814	3:24

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

myckel sorn möjligt. Finansledningarna i kommunernas styrelser har använt lillvägagångssältet alt ange ramar inom vilka förvaltningarna haft au söka hålla sig. Flesultatet har blivit uppluckring av sociala förmåner eller med andra ord en sänkl standard och service, överinskrivningar i daghemmen, minskade resurser på hemhjälpens område inom barnvårdarinneverksam-heien etc.

Hagaöverenskommelsen om höjd sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift, vilken överförts på arbetsgivarna, drabbar synnerligen hårt kommuner och landsting. I Stockholms siad exempelvis beräknas dessa avgifter för år 1975 uppgå lill en merulgifi på ca 50 miljoner kronor neito.

Vänsterpartiet kommunisterna har både i riksdagen och i de kommunala församlingarna rest kravet om en annan kostnadsfördelning mellan siat och kommun. Partiet har liksom kommunförbunden krävt all några frågor skulle lyftas ut och bli föremål för siällningsiaganden redan innan den kommunalekonomiska utredningen är klar med sina utredningsuppdrag. Delta lill-vägagängssäil tillhör ingalunda ovanligheierna och är hell genomförbart. Det hänger på den politiska viljan all åstadkomma en lättnad i kommunernas ekonomiska situation. Skallereformer som ger med ena handen och lar med den andra är av tvivelaktigt värde. Åtgärder i syfle all ändra på kostnadsfördelningen i en för kommunerna gynnsam riktning är nödvändiga för all motverka de stigande kommunalskatterna.

Exempel på åtgärder av della slag har anförts i vpk-moiioner under senare år: alt siaien övertar personalkostnaderna vid barnstugorna, all kommunerna tjllerkännes ett grundbidrag för utgivande av kommunala bosiadslillägg lill folkpensionärerna etc. Men i ett avseende är skälen för ett ändrat förhållande särskilt starka. Det är atl befria kommunerna från arbetsgivaravgiften. En kompensation för den belastning mervärdeskallen utgör vore dessutom väl på sin plats.

Arbelsgivaravgifien lar ca 2 kronor perskattekrona. I Stockholm utlryckes delta av all arbetsgivaravgiften för år 1975 beräknas till 334,4 miljoner kronor eller 2:20 per skattekrona.

In i bilden kommer å ena sidan industrins exceptionellt kraftiga vinststegringar under senaste redovisningsår och å den andra sidan de låga skat-leinbeialningarna från företagen, som gällande lagarom företagsbeskattning möjliggör. Exempelvis har från ledande kommunalt håll i Linköping uttryckts beklagande över Saab-Scanias låga skalleinbetalningar. Della problem pekar på en nödvändig slutsats: alt skärpa beskattningen av bolagen, varigenom lättnader av här berört slag kan åstadkommas för landets kommuner.

Med hänvisning lill det anförda anhåller jag om kammarens lillsiånd all till herr finansrninistern rikta följande frågor:

1. Har finansministern för avsikt all under hösiriksdagen framlägga förslag om åtgärder, som skyndsammast möjligt kan läila del ekonomiska trycket på landels kommuner och landsting - exempelvis övertagande frän stålens sida av personalkostnaderna vid barnstugorna samt eii statligt grundbidrag lill kommunerna för utgivande av kommunalt bostadstillägg?

Ordet lämnades pä begäran till

Herr BOHMAN (m), som yttrade:

Herr talman! Den tid som förflutit sedan riksdagen i mars delta år senast gavs ullfälle att mera utförligt diskutera utrikespolitiska frågor har präglats av en lilltagande ovisshet om vart den inlernalionella utvecklingen är på väg. Oron i världen synes ha ökat. Antalet ledande politiker i olika länder som anslår pessimistiska tongångar när de diskuterar vad de kommande åren kan innebära har blivit allt större.

Anledningarna lill oron är många. De mycket snabba oljeprishöjningarna efter fjolårets Mellersta Östern-krig och de oljeproducerande ländernas medvetenhet om sin styrkeposition har lett till att såväl den utvecklade delen av världen som en rad utvecklingsländer drabbats av betydande betalningsbalansproblem. Samtidigt haren begränsad grupp oljeproducerande nationer förmått att bygga upp valutareserver av ulomordenlligl stor omfattning, som man ännu inte varit beredd att använda på sådant sätt att stabiliteten i det världsekonomiska systemet inte äventyras.

Samtidigt har många länder drabbats av prisstegringar, som kommit alt bli långt större än vad vi tidigare upplevt. Även vårt land har som bekant drabbats av den internationella prisstegringsvågen. I det senaste årets internationella debatt har man frågat sig, om denna utveckling utgör inledningen till en större ekonomisk världsdepression. Farhågor har uttalats för all prisstegringar som allt oftare ligger över 20 procent per år kan komma att få allvarliga återverkningar på det ekonomiska, sociala och inte minst politiska system som i dag råder i Västeuropa. Åtskilliga av dessa farhågor förefaller vara starkt överdrivna. Del oaktat är det svårt all finna någon ansvarsmedveten politiker som inte är beredd all erkänna allvaret i de problem som utvecklingen reser.

Inte minst gäller detta länderna i den tredje världen. För många av dem har de kraftiga oljeprishöjningarna kommit all innebära alt angelägna utvecklingsprojekt fåti ställas på framtiden. De oljeproducerande arabstaternas löften om kompensation i olika former har hitintills inte uppfyllts annat än i en myckel begränsad skala. Varje prognos om hur utvecklingsländernas försörjningssituation i andra hänseenden kommer alt utveckla sig under de närmaste åren är dessutom behäftad med betydande osäkerhet. Sedan 1972 är världens reserver av i. ex. brödsäd ulomordenlligl begränsade. Möjligheterna att möta en omfattande missväxt i en eller flera delar av världen koinmer sannolikt att vara väsentligt inindre under de närmaste åren än vad fallet var för bara några år sedan.

3 Riksdagens protokoll 1974. Nr 101-103

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Mot bakgrunden av dessa i många hänseenden alltmer svårlösta problem av ekonomisk natur ler sig de tecken på renodlad politisk instabilitet som vi kan iakttaga runt omkring oss som än mer allvarliga.

Nedrustningsområdet ger i dag dess värre inte anledning till samma försiktiga opiimism som för bara något år sedan. Inle minst gäller detta den ödesmättade frågan om en begränsning av de strategiska kärnvapenarsenalerna och om ett stopp för vidare spridning av kärnvapen. De s. k. SALT-samtalen mellan USA och Sovjet, som 1972 resulterade i två betydelsefulla avtal de båda supermakterna emellan, förefaller i dag att ha kommit in i något av en återvändsgränd. Det är svårt alt tro atl några ytterligare väsentliga resultat skulle vara alt vänta i rådande politiska klimat. Del förefaller i stället uppenbart att de bägge supermakterna satsar på en omfattande teknologisk kapprustning på del strategiska kärnvapenområdet.

När en lång rad nationer nästa år samlas i Geneve för all diskutera effekterna av det s. k. icke-spridningsavtalet och vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas för atl förhindra en vidare spridning av kärnvapen, kommer man atl kunna konstatera alt man står inför en mycket oroväckande utveckling. Det senaste året har sett Indien framträda med kärnvapenprov, som visserligen officiellt betecknats som fredliga men som alla indiska deklarationer till trots måste ses med allra siörsla allvar. Länder som Egypten och Israel kommer inom en nära framtid - i den mån så inle redan är fallet - alt kunna skaffa sig kärnvapenarsenaler, med vilka ell nytt krig i Mellersta Östern kan få en karaktär som vi i dag helst inte skulle vilja ens länka på. Flera andra länder - låt mig bara nämna Iran som exempel - har klart och frankt deklarerat, all lör den händelse kärnvapeninnehav blir mer allmänt bland världens nationer, avser även Iran att införliva kärnvapen i olika former med sina växande stridskrafter. Del är mot denna bakgrund knappast någon överdrifi att påstå all den framgång för rustnings-begränsningssträvandena i världen som icke-spridningsavtalet representerade i dag hotar all helt undergrävas. Sannolikheten för alt vi under del eller de närmaste decennierna kommer alt uppleva ell avgränsat eller totalt kärnvapenkrig har nära nog drastiskt ökat.

Förhållandel mellan de båda supermakterna USA och Sovjet har under det senaste året i många avseenden kommit atl teckna den bild som vi under efterkrigstiden betraktat som normal. Även om relationerna de båda staterna emellan i dag tycks utmärkas av ett intresse all söka komma överens i begränsade sakfrågor, är det alldeles uppenbart, alt de grundläggande motsättningarna dem emellan består. I flertalet frågor sätter de si na egna intressen före en förbättring av relaiionerna till den andra. Att samförståndet i vissa sakfrågor inte förmått au garantera en fredlig utveckling i olika länder runt om i världen har vi fått flera bevis på under del senaste året,

I vår del av världen har konferensen om säkerhet och samarbete i Geneve hafi avsevärt svårare atl nå konkreta och för alla parter acceptabla resultat än vad många trodde för något år sedan. Del mycket omfattande arbete som skett och fortfarande äger rum under konferensens andra läs har visserligen producerat vissa resultat som det finns all anledning alt hälsa med

tillfredsställelse. Men samtidigi måste inan i dag konstatera, au konferensen inte lett till någon genomgripande förändring av förhällandena mellan Europas båda hälfier. Det finns i dag tvärtom anledning att fråga sig, om inte det politiska klimatet mellan öst och väst i Europa åter närmat sig det som rådde innan vägen av optimism föddes ur den västtyska östpolitikens inledande framgångar för några år sedan.

.Säkerhetskonferensen har tillspetsats i en konfrontation mellan östsidans krav på en avspänning, avsedd alt garantera stabilitet och status quo inom den sovjetiska intre.ssesfären i Europa, och västsidans strävan alt få till stånd en avspänning, ägnad all pä längre sikt bereda vägen också för förändringar inom de stater där i dag olika diktaturer regerar. Av läll insedda skäl har denna grundläggande inlressemoisältning mellan del demokratiska Västeuropa och del kommunistiska Östeuropa lell till en situation, inom vilken konferensens arbete går framåt med snigelfart och där resultaten i de större frågorna blivit närmast marginella. Tidsschemat för konferensen har också fått revideras gång på gång. De .samtal som pågår i Wien mellan de båda maktblocken om truppreduceringar i Centraleuropa har samiidigi visat sig vara minst sagt så komplicerade som många insatta bedömare från början anade alt de skulle bli. Efler en lång period, under vilken man inle kunde ena sig om vilket geografiskt område som eventuella reduceringar eller kontroller skulle omfatta, har samtalen nu till stor del övergått lill en konflikt om vilka typer av vapen och truppstyrkor som dessa eventuella reduceringar skall komma att omfatta, Atl ingen av parterna mot denna bakgrund vågat ge uttryck för någon större optimism vad gäller möjligheterna till snabba och betydelsefulla överenskommelser är därför knappast ägnal att förvåna. Förhandlingarna kommer säkert au pågå länge innan några resuliat av värde är alt vänta.

Inte minst mot denna bakgrund är det beklagligt atl de svenska förslagen om s. k. lörtroendeskapande åtgärder pä den militära sidan - l. ex. rapportskyldighet om större iruppförflyiiningar, ömsesidiga observatörer vid större militära övningar - inte tagils upp till mera allvarlig behandling redan vid säkerhetskonferensen i Geneve. Sådana åtgärder borde vara betydligt lättare att nå överenskommelse om än den myckel komplicerade frågan om truppreduktioner, som nu diskuteras i Wien, Effekten i avspänningshänseende skulle däremot bli högst betydande.

Under de närmaste månaderna förväntas säkerheiskonferensen vara redo att avsluta sin andra fas för att sedan förflytta sin verksamhet till Helsingfors och lill den tredje och avslutande fasen. Den svenska riksdagen kommer med all sannolikhet inle atl få lilirälle alt diskutera dessa frågor dessförinnan. Med anledning härav och med åberopande av vad här anförts får jag anhålla om kammarens medgivande att till herr utrikesministern framställa följande frågor:

I, Hur ser statsrådet på de resultat som uppnåtts eller kan komma all uppnås under det avslutande arbetet inom konferensen för säkerhet och samarbete i Europa, och vilken linje kommer Sverige all följa under kon-ferensarbetets slutskede i de frågor där enighet ännu ej nåtis?

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Ordet lämnades pä begäran till

Herr BOHMAN (m), som yttrade:

Herr talman! Världens livsmedelsförsörjning har under de senaste åren blivit ett allt allvarligare problem. Globall råder sior knapphet på både jordbrukets basprodukter och produktionsmedel. Älli tyder pä atl läget kommer att snabbt förvärras.

Hösten 1972 ullöstes en internationell spanimiälskris. De spannmålslager som länge funnits i USA lappades av. Under 1973 och 1974 steg världsmarknadspriserna till rekordnivå och lagren i exportländerna reducerades ytterligare. De förväntningar som ställts på "den gröna revolutionens" pro-duklionshöjande konsekvenser har inte infriats. U-länderna lider brist på handelsgödsel och andra förnödenheter. Oljekrisen har försvårat läget. Stora mängder kapital och kunnande behöver tillföras u-länderna för atl en förbättring skall komma lill stånd.

Länder som Japan och Sovjetunionen uppträder i växande omfattning som importörer av spannmål och andra livsmedel. Allt flera vägrar att dra ner sin konsumtion vjd dåliga skördar.

Dessa tendenser har i sin tur påverkat kostnadsutvecklingen för vår och världens livsmedelsproduktion. Kännetecknande för 1960-ialels internationella livsmedelsmarknad var att priserna endast sakta och med betydande eftersläpning anpassades lill den prisstegring som var karakteristisk för andra varumarknader. Under senare år har emellertid livsmedelsprLserna stigit påtagligt, Världsinflationen har höjt kostnadsnivån i jordbruket så kraftigt, atl en återgång lill 1960-talets relativt stabila internationella livsmedelsmarknad får betecknas som synneriigen osannolik.

Domedagsprofeter har under flera år varnai för en internationell livsmedelskris. De har förutsagt - många gånger för döva öron - atl en allt större del av jordens befolkning kommer atl svälla. Profetiorna tycks nu alltmer bära sannolikhetens prägel. Det är inle längre fråga om all miljoner människor skall behöva svälta. Även risken för massdöd harblivit en realitet.

Den höga internationella prisnivån på livsmedel skulle med säkerhet ha i hög grad påverkat vår egen försörjningssituation, om inle de två senaste skördeårens utfall varit så gynnsamt.

Gällande riktlinjer för Sveriges jordbrukspolitik har fastsiällts i 1967 års riksdagsbeslut. Sammanfattningsvis sägs däri: "Jordbruket bör under den framtid som kan överblickas inriktas på alt, samtidigi som en viss sam-

hällsekonomiski motiverad minskning av produktionens omfatlning sker, en forlsali snabb raiionalisering främjas och att prissättningen pä jordbrukels produkter fortlöpande avvägs med beaktande av samhällets, jordbrukarnas och konsumenternas intressen."

Enligt direktiven för den jordbruksutredning - 1972 års jordbruksutredning - som regeringen tillsatle den 2 juni 1972 skulle de angivna målen för den svenska jordbrukspolitiken gälla även i Ibrisätlningen,

Genom de senaste årens inlernalionella utveckling har emellertid produktionsmålet i 1967 års beslut överspelats. De flesta här i riksdagen, inte minst de som har sina roller i nedläggningshotade bygder, lär inte sörja däröver. Betydelsefulla jordbrukspolitiska insatser har kommit till stånd, inte minst vad gäller jordbrukets rationalisering. Slödålgärder har utsträckts au gälla även mindre enheter. En från jordbrukels synpunkt i och för sig erforderlig strukturförändring inom näringen har underiätlais. Efter det atl stalsmakterna till en början framl vingal en sådan prissättning på jordbrukels produkter all lönsamheten gick i botlen, har korrigerande åtgärder sedermera vidiagils.

Under de senaste årens samhällsekonomiska utveckling med stigande inflationstakt har konsumenterna oroals av stigande matpriser. Särskilt hård har kritiken varit mot priset på konsumtionsmjölk, trots au prisstegringen redan före de s. k. Skärholmendemonstraiionerna dämpats genom subven-lioneringsålgärder.

För att motverka tendenserna till sjunkande mjölkproduktion höjde statsmakterna produceniprisel för drygi ire år sedan. Samiidigi genomfördes en ökad subveniionering, dvs, en finansiering via skatterna för all hålla det nominella konsumentpriset på mjölk nere. På motsvarande säli har av kostnadsutvecklingen betingade höjda produktionspriser på andra baslivsmedel övervältrats från konsumenlprissidan lill skallesidan.

Utvecklingen efler 1967 års jordbruksbeslul har alltså leu lill au Sverige vid sidan av den så all säga normala jordbruksprisregleringen har ett särskilt reglering.ssystem byggt på ett slags permaneniat prisstopp på vikliga livsmedel och på en omfattande subventionering med skailemedel. Samiidigi är samma produkter belastade med en prishöjande mervärdeskall på nära 20 procenl. Bilden har ytterligare komplicerats av alt den inlernalionella prisnivån på vissa basprodukler sligii i så hög grad, all den komplelierande import av livsmedel som skulle erfordras för den händelse vi något år skulle producera mindre än ell s. k. normalår, inte kan ske utan betydande siais-finansiella insatser. Enbart del förhållandel au del svenska jordbruket utvisat myckel goda skördeutfall under de senaste ivå åren har befriat oss från de problem som den snabba internationella ()risuivecklingen eljes! skuUe ha medfört för vårt vidkommande.

Svenskt jordbruk kan vid normala väderleksbelingelser i huvudsak tillgodose del inhemska behovet av alla väsentliga livsmedel. Vi har däremot i lilllagande grad blivit beroende av köp utifrån av handelsgödsel och proteinfoder. Handelsgödsellörsörjningen är i hög grad betingad av ullgången och priset påenergi. Vår förbrukning av proleinfoder bygger till 80-85 procenl

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

på importerat foder - oljekraflfoder eller fiskmjöl. I fråga om båda dessa, produktgrupper slår vi inför en allvarlig brist- och prissiluation i världen.

Förulsäitningarna för vårt jordbruk avviker alltså i dag väsentligt från dem som rådde vid 1967 års riksdagsbeslut och ställer särskilda krav på all 1972 års jordbruksutredning bedriver sitt arbete med största möjliga skyndsamhei,

Jordbruksulredningen bör självfallei i enlighet med sina direktiv ändra produklionsmålsätiningen med hänsyn lill den inlernalionella utvecklingen. All odlingsvärd svensk jord bör utnyttjas för jordbruksproduktion. 1972 års spannmålskris, världens förbrukade spannmålsreserver, den växande världsbefolkningen och de ännu snabbare ökande behoven samt de brännande energiproblemen talar för all vi ime längre skall belrakia en över-skolisproduktion som en belastning för våra jordbrukare och vår jordbrukspolitik ulan ivärlom som angelägel lillskoll till världsprodukiionen. Vår loialproduklion kan för övrigt inte längre bestämmas enbart utifrån vårt behov av försörjning i händelse av avspärrning eller krig. Erfarenheterna de två senaste aren har klart visat att även s, k, fredskriser påverkar vär säkerhet på livsmedelsförsörjningens område. Frågan om ökad lagerhållning och om vårt stöd lill svällande naiioner kommer också in i bilden.

Vid sidan av produktionsmålet - en fråga som numera, hoppas jag, förts ur den jordbrukspoliliska stridslinjen - har 1972 ärs jordbruksutrednjng till uppgifl atl överväga valet av prislinje inom jordbrukspoliiiken, 1967 års beslut innebar en lillämpning av den öppna prissättningens principer - dvs. vad som oegentligt brukar kallas "högprislinje". Härom rådde i slorl sett enighet. Genom besluten om prisstopp och livsmedelssubventionering har emellertid - som redan sagts - lillämpals en hell ny prissäliningsprincip -ell slags "mellanprislinje" byggd på dold skattefinansiering. Ulan alt konsekvenserna från statsfinansiell eller de enskilda konsumenternas synpunkt klarlagts, hat alliså subventioner införts till belopp överstigande 2 miljarder kronor. Livsmedelspriserna har förlorat sin förankring i produktionskostnaderna. Konsumenterna får, uian au de effektivi upplysts därom, själva betala subveniionerna i form av höjda skaller. Förädlingsindustrin har drabbats hårt och fåll stora svårigheierait läcka sina kostnader förde prissioppade produkterna.

Kombinationen prisslopp och konsumenisubveniioner förvirrar och försvårar förädlings- och disiribulionsföreiagens planering. Behovet av stor och dyrbar statlig byråkratisk kontroll ökar. Jordbrukels beroende av del rådande slatsfinansiella lägel vid kommande prisförhandlingar blir större. Känslighet för politiska utspel ökar. Risken för ryckighei i det jordbrukspoliliska beslutsfattande! likaså.

Del nya subventionssystemet kan på .säll och vis ses som en magnifik rundvandring av pengar i cirkeln höjda subveniioner -ökat behov av skatter - större behoN' av subveniioner -behov av ännu högre skaller. Delta framgår med all tydlighel av utredningar om "lågprislinjens" inkomstfördelnings-effekt som företagits inom lanibrukshögskolan.

Del finns skäl förmoda atl en övergång lill en lågprislinje, eller för all

använda en riktigare benämning "skallelinje", endast får myckel blygsamma effekter och då endast för de allra lägsta inkomslnivåerna. Givelvis beror efleklerna lill slor del på respektive familjs inkomsl- och skatiesiluaiion, anial familjemedlemmar, konsumtionsmönster m. m. och på vilken finan-sieringsväg som väljes, dvs. hur de statliga stödbeloppen skall tillföras den statliga budgeien - höjd moms, höjd siailig inkomstskatt eller en kombination av båda dessa åtgärder. Under alla förhållanden kan naturligtvis skaitebeialarna - konsumenterna - fråga sig, om del är logiskt och rimligt alt de skall behöva betala hög moms på samma livsmedel som sedan subventioneras med hjälp av statens momsintäkter.

Mol denna bakgrund är del angelägel alt den sittande jordbruksulredningen ges direktiv att snabbt och med förtur analysera konsekvenserna - samhällsekonomiskt, för konsumenterna och för jordbruket - av den hybrid lill prissäiiningssysiem som ulbildals under de senaste åren och inte minsi möjligheterna all övergå lill ett principiellt sell mera enhetligt prissäiiningssysiem. Denna analys bör vidlagas mol bakgrunden av au världsmarknadspriset på flertalet jordbruksprodukter nu är högre än produktionspriserna på den svenska marknaden.

Med åberopande av vad här anförts får jag härmed anhålla om kammarens lillsiånd atl lill herr jordbruksministern rikla följande frågor.

1. Hur ser slatsrådel på produklionsmålel för den svenska jordbrukspolitiken mot bakgrund av del alltmer förvärrade försörjningsläget beträffande livsmedel ute i världen?

2. Är slalsrådel beredd all tillse att 1972 ärs jordbruksuiredning med förtur utreder konsekvenserna av den nya regleringspolitik i fråga om livsmedel som ulbildals under de senaste åren och samtidigt redovisar hur deila nya syslem skall kunna förenas med de långsikliga målen för svensk jordbrukspolilik?

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Av naturliga skäl kostar servicen i form av kommunikationer mer per innevånare på landsbygden än i tätorter och städer. Emellertid kan inte en försämring av servicen endast motiveras av ekonomiska skäl. Skall de av riksdagen uppställda målen i regionalpolitiskt hänseende infrias är det av största vikt all en någorlunda räiivisa ur servicesynpunkl råder mellan människor bosalla i tätort respektive landsbygd. Under inga villkor kan en försämrad service godkännas.

Ell exempel på en fortgående försämring av landsbygdens service är postverkets indragning av postkontor och lanlbrevbärarlinjer. Delta medför i de flesta fall all poslen kommer senare på dagen och alt postkunderna måste "passa" lantbrevbäraren för all kunna ulräila poslärenden. Får denna utveckling forlsälla kommer olägenheterna au öka för glesbygdens folk, och då i synnerhel för människor bosalla i Norrland, På många håll ullrycks där en slor oro för framtiden, efiersom även i områden där avfolkningstrenden hävts de posUila förhållanden som råder verkar hämmande.

Med siöd av det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd alt till herr kommunikalionsminislern ställa följande fråga:

Vilka åtgärder planerar herr slalsrådel för au åstadkomma bäure räuvisa mellan landsbygdens befolkning och befolkning i lälorler och städer vad avser postservice?

Ordet lämnades pä begäran till

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp), som yttrade:

Herr talman! SJ:s vinsl för 1973/74 beräknas, sedan planenliga avskrivningar gjorts, bli 181 miljoner kronor. Då har avskrivningar skell på åier-anskaffningsvärde, en förmån som l. ex. företag i aktiebolagsform inte har. Denna vinsl motsvarar 10 procents förräntning på investerat kapital. Enligt SJ skulle vinslen varii ca 190 miljoner kronor högre om regering och riksdag hade beviljat de anslag som SJ begärl för alt kunna drivas affärsmässigt. Detta skulle ha inneburit en förränlning av kapitalel med 20 procent. Del goda resultatet är en följd av högkonjunkturen men också av den stimulans till ökad tågtrafik som bränslekrisen utgjorde. SJ har tyvärr inte i tillräcklig utsträckning uinytljal de möjligheter lill en offensiv järnvägspolilik som den nya situationen på oljemarknaden innebar.

SJ är ell förelag, som med rälla bör betecknas som allmännyttigt, och det bör därför drivas från samhällsekonomiska utgångspunkter. Delta motverkar en ordentlig omprövning av principerna för SJ:s verksamhet. En sådan omprövning sker också inom den trafikpolitiska utredningen. I dess direktiv sägs bl. a. atl en lägre avgiftsnivå inom SJ - som kan leda lill ett vissl underskott för irafikgrenen -skulle kunna tänkas innebära en sam-

hällsekonomisk vinst jämfört med en eljesl erforderlig utbyggnad av vägnätet.

I uiredningsdirekliven sägs också all den beräkningsmetodik som hiitills använts beträffande del olönsamma järnvägsnätet gör det svårt att numera klarlägga verkningarna av en tänkt nedläggning av trafik, varför en omprövning bör ske.

Enligt riksdagens beslut bör inga nedläggningar av järnvägstrafik göras inot berörda kommuners vilja i avvaktan på resulialel av uiredningsarbeiei. Del har också varil en nästan allmänt omfattad uppfattning. Därför har det väcki slor uppmärksamhet alt kommunikalionsminislern i eit offentligt uttalande den 8 oktober i år hissat signaler som lyder på en omfattande nedläggning av järnvägstrafik.

I ullalandei påslås atl en rälsbuss kostar 20 kronor per personkilomeler medan kostnaden för en landsvägsbuss endasi är 2 kronor per person-kilometer. Om della skulle vara rikligt, skulle riksdagsbeslutet i våras om en anslagsökning lill bl, a, motorvagnar vara illa grundat. Jag fär hemställa all Slalsrådel redovisar grunderna för denna uppseendeväckande uppgifl.

Med anledning av den oro som statsrådets uispel väcki är del angelägel atl få klarlagt om slalsrådel anser all frågan om nedläggning av järnvägslrafik skall las upp innan irafikpoliliska ulredningen redovisat resultatet av sill arbele på denna punkl, Detla är så myckel mer moiiverat som den nuvarande beräkningsmetoden för förlusten på del olönsamma järnvägsnälei enligl statsrådets tidigare uttalanden inte är lämplig all använda.

SJ har tidigare hafi en pessimistisk syn på framliden. Del framgick inle minst av den plan för investeringsverksamheten under den närmaste tioårsperioden som SJ redovisade lill regeringen år 1973. I denna plan accepterade man uian vidare all SJ skulle få en kraftig minskning av sin andel av transporiarbeleUdär föreslogs inle någoi anslag lill nya motorvägnar och där slällde man sig tveksam lill snabbtåg. Man redovisade två alternativ - enligl del ena skulle del inle bli några snabbtåg under den närmaste tioårsperioden.

Åreis riksdag har varit myckel positiv lill järnvägstrafiken. Utöver del anslag som regeringen begärl beviljades 30 miljoner kronor för nyanskaffningar. Dessutom hemställde riksdagen all SJ skulle få uppdrag atl utarbeta ell offensivt aktionsprogram för den kommande lioårsperioden, all SJ skulle driva försöksverksamhet med reserabalter och charterresor i syfte all få en större trafikvolym m, m.

SJ har nu i sina pelila lagil ställning lill riksdagens beslul. Trots alt bränslekrisen gav möjlighet lill en stor ökning av persontrafiken -ell förhållande som inle omnämns i peiiian - och SJ borde ha kunnat inse möjligheierna lill en mera permanent trafikökning, svarar man hell kort all man anser all den tioårsiilan som framlades år 1973 utgör ett realistiskt aktionsprogram inom den nuvarande trafikpolitikens ram och begär förslag från regeringen såvida andra lörulsäliningar skall läggas lill grund för ell aktionsprogram.

Beträffande laxenedsättningar i syfle all söka öka resandefrekvensen förklarar man sig villig all göra försök i della avseende för resor lill och frän

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

och inom del inre stödområdet, under förutsälining alt SJ får eii särskilt anslag på II miljoner kronor. Deiia irois all den nuvarande kapaciieien inle på något säll är fullt uinyiijad och irois atl ell ökat resande i huvudsak skulle kunna äga rum utan högre kostnader. Medelbeläggningen på lagen i landet är enligt SJ:s uppgifl ca 33 procenl. Del finns alliså i genomsnill sex lomma platser av tio.

Riksdagen log också på nytt upp frågan om snillaxan vid kombinerade buss- och lågresor. Trots alt riksdagen fållat beslut i denna fråga redan 1972 tillämpas fortfarande denna snitiaxa. Den innebär all om en resenär innehar biljell på en siräcka och SJ satt in en buss i siällel för låg på en del av resan, så kräver SJ en lilläggsavgifl på grund av all SJ inle använder tåg utan landsvägsbuss. Della är ju så myckel mer anmärkningsvärt som koinmunikationsminislern angivit all del är lio gånger dyrare all köra rälsbuss än buss på landsväg. Enligl all logik borde resenären snarare få åier-beialning, därför all han tvingas använda ell färdmedel som enligl uppgifl bara kostar en tiondel av del för vilket han innehar biljett. Här bör kommunikationsministern omedelbart ingripa för att skapa respekt för riksdagens beslul.

Med stöd av del jag anfört hemställer jag om kammarens lillsiånd alt lill herr kommunikalionsminislern framställa följande frågor:

1. Anser statsrådet alt nedläggning av järnvägstrafik bör äga rum innan den trafikpolitiska ulredningen framlagt sina förslag beträffande beräkiUngs-meloden för olönsamma järnvägsnälei och beträffande SJ:s verksamhet över huvud tagel?

2. Vilka åtgärder ämnar slalsrådel vidta för atl SJ skall verkställa riksdagens beslul all SJ bör utarbeta-ell offensivt aktionsprogram i syfle alt öka järnvägstrafiken?

3. Anser statsrådet det rimligt alt SJ fortfarande använder s. k. snillaxa vid kombinerade resor tåg-buss, vilket innebär alt resenär som innehar färd-biljeii för en resa får beiala exlraavgifi om SJ på någon del av sträckan salt in landsvägsbuss i slällei för tåg? Hur slammer delta med uppgiften all landsvägsbussen skulle vara så ocrhöri myckel billigare? Vill slalsrådel se lill au riksdagens beslul respekteras också på denna punkt?

Denna anhållan bordlades.

hälflen av alla sådana strejker. Den därnäst siörsla slrejkorsaken var hälsorisker för arbetarna. Andra redovisade orsaker var olämpligt uppträdande hos representanter för förelaget och åtgärder som minskade de anställdas räuigheier. Vidare förekom solidarilelsaktioner till förmån för kamrater som ui.salis för disciplinåtgärder.

Enligt redovisning i tidningen Arbetet förekom under januari månad detla år fyra strejker som totalt berörde 250 man. I februari förekom fem strejker med I 500 berörda och under mars elva strejker där sammanlagt nära 4 700 arbetare dellog. Ell par av del senare halvårels mera uppmärksammade strejker hade sill upphov i missnöje med den utdragna liden för centrala förhandlingar då bl. a. låglönepotterna skulle fördelas. Så var fiillet vid ell större förelag i Enköping. Ett annat exempel är LM Ericssons företag i Söderhamn vid vilket centrala förhandlingar inlells mellan Verksiadsför-eningen och Meiallarbeiareförbundei. Sedan dessa strandat uibröl den sirejk som för kon lid sedan blev förklarad "olaglig" av arbeisdomstolen.

Dessa hänvisningar gäller spridda men långtifrån ovanliga fall inom ar-beislivel. Arbetsköparna kan med stöd av fredspliklen säga nej lill nära nog alla krav om bällre arbets- och lönevillkor som arbetarna framför på del lokala planet. Sirejkvapnet är då den enda ulvägarbeiarna har att lillgripa. 1 åtskilliga fall har della vapen eller hotel om dess användning lell lill förbättrade lönevillkor. I andra fall har aklionerna icke geil önskat resullai. Arbetsdomstolen har ådöml de strejkande bölesstrafl".

I della läge tillgriper arbetsköparna på nyti svartlisining. Sådana har nyligen kommii i rampljuset genom Verkstadsföreningens cirkulär daleral 1973-11-12. I della ges anvisningar lill medlemslöreiagen atl rapportera namn och andra uppgifter på alla slrejkande. I ell lidningsullalande förklarar en talesman för Verksiadsföreningen all listorna kommer atl förvaras i föreningens arkiv "några år". Några namnlistor skulle dock inle bli utlämnade. Erfarenheterna från arbetslivet talar emellertid sitt lydliga språk om syflel med .sådan svartlistning.

Gällande kollekiivavtalslag, lagen om arbetsdomstol, definitionen av vad som är atl anse som "saklig grund" för uppsägning i riksdagsultalandel i anslulning lill lagen om ansiällningsskydd eic. har tyvärr en uiformning, som på avgörande punkter står i strid med vitala löniagarinlressen. Del oaktat måste ifrågasättas om massregistrering av arbetare och förvaring av namnlistor under flera år, som icke kan benämnas med annat ord än svartlistning, är förenligt med gällande arbeislagsiiflning. Ett klarläggande svar på denna fråga är enligl min mening i hög grad angelägel, likaså ett besked om något initiativ i syfle atl olagligförklara dylika metoder kan påräknas.

Med hänvisning lill del anförda hemställer jag om kammarens tillstånd all till herr arbeismarknadsminislern få rikla följande frågor:

1. Anser statsrådet atl Verkstadsföreningens registrering av slrejkande arbetare är förenlig med gällande arbeislagsiiflning?

2. Om så inle är fallet, är regeringen beredd all framlägga förslag lill lag varigenom sådan svartlistning förbjudas?

Denna anhållan bordlades.

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

§ 28 Interpellation nr 103 om förstatligande av Industri AB Euroc, m. m.

Ordet lämnades pä begäran till

Herr OLSSON i Stockholm (vpk), som yttrade:

Herr lalman! Förra året infördes genom Cemenias köp av Gullhögen ett hundraprocentigi monopol på cemenllillverkningen i landet. Många oroades av della och krävde all staten skulle gå in aktivi genom all överta produktionen. Oron hade två huvudorsaker. Priset på cement saiies även tidigare ulan priskonkurrens, eflersom de tvä tillverkarna hade kariellavial och delade marknader. Efler fusionen är dock risken för överpris ännu större -enbart i år har cementen stigit ined 30 procenl -och dessutom harCemenla stärkt sitt grepp över de följande leden i byggvaruprodukiioncn. Genom köpet av Gullhögen har Euroc-koncernen skaffat sig kontroll över alla större betongelementlöreiag i landet.

Den andra och inte minst oroande frågan var hur del skulle gå för de anställda. Vilka avskedanden och fabriksnedläggningar skulle genomföras? Ganska snart stod del klart all Cemenias fabrik i Hiillekis var nedlägg-ningshotad. En av förelaget genomförd slruklurutredning föreligger nu, och hotel är ell faktum. För arbetarna och samhället Hällekis är delta inget mindre än en kaiasirof Den totala befolkningen är I 000 personer och över 300 av dessa arbetar i cemenifabriken. Nästan hela samhället, marken, alTärs-och hyreshusen, galor, vatten och avlopp ägs av Cemenia. Fabriksledningen har i alla år hindrat annan föreiagsamhel från all utvecklas och därigenom stärkt sin dominans. Delta bidrar lill all hela Hällekis nu hotas av avfolkning.

Vissa ansträngningar görs för all skaffa en ersätlningsinduslri. Industriminister Rune Johansson uttalade i december 1973 i en inlerpellalionsdebail alt han utgick från "all Cemenia i första hand aktivt bidrar med eUiblerandel av annan sysselsätining på orlen". Ullalandei liknar mer en allmän förhoppning iin ell besked lill arbetarna i cemenifabriken. Enligl tidnings-reportage, bl. a. i Aflonbladel, tycks bitter resignation råda bland invånarna i Hällekis. De förväntar sig inga välgärningar från del privaikapiialisiiska Cemenia. Eii minimikrav från siaismakiernas sida borde naiurligivis varil all förelaget ålagts all inle avskeda en enda arbetare innan nyii arbele kunde erbjudas.

Del är inte enbart Hällekis som drabbas av byggkapilalels koncenlra-lionsprocess. Enligl Cemenias slruklurutredning försvinner 160 arbeten vid fabrikerna i Köping och Limhamn. Vidare läggs kalkbrotlel i Vingåker ner där ell 40-lal arbetare, hårt knutna lill bygden genom egna hem, ställs ulan arbeten. I Köping försvinner 60 arbeten i cemenlvarufabriken efler nedläggning. Den 14 oktober fick 200 anställda vid Siporexfabriken i Södertälje ell meddelande från Cemenias företagsledning som innebär att lillverk-ningen skall läggas ned troligen före I juli 1975. Södertälje kommun och arbetsförmedlingen hade icke förvarnats, länsarbetsnämnden i Stockholm informerades samma dag i ell brev från förelaget. Fabriken kommer au läggas ned efler 37 års verksamhet i Södertälje. Från Cemenias sida anförs

dålig lönsamhet som orsak och man skyller på prisstoppet, ökade produktionskostnader och minskat husbyggande.

Hela byggämnesindusirin kännetecknas av en enorm kapitalkoncentration där Industri AB Euroc blivit helt dominerande. Kapitalel har integrerats både horisontalt och vertikall, dvs. Euroc söker få monopol på material-tillverkning samiidigi som man vill äga råvarorna och behärska förädlingen fram lill färdig produkt, alltså färdig byggnad.

Skadeverkningarna för samhället är stora. Byggkostnaderna och därmed hyrorna skjuter i höjden samtidigi som de anställda inom Euroc far sin utkomst underställd direktörernas godtycke. Förväntningar om samhällsansvar utöver del lagligt laslslällda från denna privaikapiialisiiska storkoncern saknar verklighetsförankring. Koncernens ansvar gäller enbart all ge sina aktieägare största, möjliga utdelning. "Strukturrationaliseringen" inom Cemenia är ett led i delta. I ett totalt samhällsperspektiv, där människorna siod i centrum, skulle inle hela samhällen hotas av nedläggning.

Byggämnesindusirin utgör nästan 10 procent av landets totala produktion. En koncern dominerar helt och har skaffat sig monopol på flera vikliga basmaterial i byggandet. Dess makt är enorm och har betydelse för alla i landet. Del är ell så vitalt samhällsintresse all staten måsle ingripa mol Eurocs monopolslällning genom ell direkt övertagande.

Med stöd av del anförda hemställer jag om kammarens tillstånd all lill herr indusiriminislern få rikla följande frågor:

1. Ämnar regeringen la upp frågan om försiailigande av eller vidgat inflytande över Industri AB Euroc?

2. Vilka åtgärder har vidtagits för all lösa sysselsäiiningsfrågan för befolkningen i Hällekis?

3. Ämnar regeringen ge Euroc något generellt föreläggande med anledning av förelagets avskedanden i samband med omslruklurering?

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

de kemiska ämnenas långtidseffekter. Ett uppseendeväckande sådant exempel är vinylklorid, ell annai flygbränslet MC-77. Flera liknande risker, förorsakade av ämnen och produkter som i dag är vitt spridda i arbetsmiljön, finns. Det måsle anses helt otillfredsställande om man, som ofia händer, får kunskap om dessa risker i ell så senl skede alt skadorna redan är allvarliga. Experter från WHO:scancerlbrskningsorganisation (lARC), New '*'ork Äca-demy of Sciences och den amerikanska arbelarskyddsmyndighelen (OSHA) är eniga om alt sambandet mellan angiosarkom i levern och exposition för vinylklorid måsle anses klarlagt. Om även andra cancerformer kan uppträda hos människan är fortfarande oklart. Djurförsök talar för ökad cancerförekomst vid koncentrationer ner lill 50 ppm, varför expertisen rekommenderar all människor ej ulsälls för någon vinylkloridexposilion alls.

Genom den nya lagen om hälso- och miljöfarliga varor har samhället fått en unik möjlighet att begränsa flödet av nya produkter med skadliga eller okända effekter på människans hälsa och miljö. Riksdagen fastslog all del är av största betydelse alt redan en på goda vetenskapliga grunder uppkommen misstanke om skaderisker bör utgöra tillräcklig grund för ingripande. Delta innebär, som propositionen också påpekade, all en producent som vill marknadsföra en oiillräckligi känd vara som han har grundad anledning ania vara farlig från hälso- och miljöskyddssynpunkt, vare sig det finns vetenskapliga eller eljesl godtagbara indikationer på risken, måsle beakta deima risk vid bedömningen av om han skall marknadsföra varan eller inte. Myndigheterna behöver inte vänta med ell ingripande till dess skador har inträffat. Producenten måste, så längt det pä vetenskapens nuvarande ståndpunkt är möjligt, bevisa atl misstanken är ogrundad - den s. k. omvända bevisbördan. Lagen ger rätt för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer all ingripa mot eller lolalförbjuda olika kemiska varor. En särskild produklkonirollnämnd prövar tillämpningen av lagstiftningen.

Värdet av den nya lagen ligger dock hell i hur den tillämpas. Därest tillsynsmyndigheten anser atl lagen genom sin existens är lillräcklig för all avskräcka tillverkare från alt utveckla miljöfarliga produkter, blir möjligheten all förbjuda en vara på enbart misstankar i del närmaste värdelös. Del är föga iroligi all ingripande mol produkter på enbart misstanke kommer atl ske därest inle ens de produkter förbjuds som i dag flnns på marknaden och där häLso- och miljöfarligheten är säkert bevisad. Sådana produkter som innebär slor hälso- och miljöfara är de som innehåller de mycket giftiga tungmetallerna kvicksilver, bly och kadmium: exempelvis färgänmen i plast och keramisk glasyr (kadmium), stabilisatorer i plasi (bly och kadmium), bekämpningsmedel (kvicksilver), tillsatsämnen i bensin (bly), i krislallglasyr och glasyr (bly), i målarfärg och i elektriska batterier (kadmium, bly och kvicksilver i varierande grad).

.rbelarskyddsslyrelsens i går meddelade nya gränsvärden för luftföroreningar blir ell verksamt hjälpmedel för atl skydda arbetarna. Även arbetarskyddslagen med den försiärkla rätten för skyddsombuden alt ingripa mot farliga arbetsplatser ökar möjligheterna till skydd för arbetarnas hälsa.

Trois alt dessa nya lagar endasi verkat förhållandevis kort lid har man anledning fråga sig om inle resurserna för produktkontrollnämndens del är alltför knappa.

En väg au få en överblick över alla giftiga ämnen pä arbetsplatserna är atl ålägga företagen en obligatorisk redovisningsskyldighet gentemot sam-hällel av omfattning, art och behandling av det induslriella avfallet. Ett väl fungerande rapporteringssystem beträffande olika slag av industriavfall är föruisäiiningen för all samhället skall kunna uiöva den erforderliga kontrollen och kunna bedöma behovet och arten av särskilda behandlingsanläggningar.

Mot bakgrund av vad som anförts anhåller jag om kammarens lillsiånd att lill herr jordbruksministern ställa följande frågor;

Delar jordbruksministern uppfattningen alt produktkonlrollnämnden bör verka aktivt?

Är Jordbruksministern villig ge en redovisning för de ämnen som pro-duklkonlrollnämnden hiitills ingripit mol?

Är jordbruksministern beredd föreslå loialförbud mot kända farliga ämnen som kadmium, bly och kvicksilver?

Är jordbruksministern beredd förorda en obligatorisk deklaralionsplikt lill samhället beträffande art, omfatlning och behandling av det industriella avfallet?

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Ordel lämnades på begäran till

Herr ERIKSSON i Arvika (fp), som yttrade:

Herr lalman! I dag ställs så stora krav på förslagen ati lämna uppgifter för olika ändamål och medverka i uppbörden av olika skaller, all del olvi-velakiigt är befogat atl tala om blankeilraseri. Många företagare upplever ivångel all lämna uppgifter lill kommunala och statliga myndigheter som en växande börda. Ällimer lid måsle läggas ner på all la fram och sammanställa uppgifterna. Bördan upplevs inte som mindre lung när man gång efter annan kan konstatera all likartade uppgifter ofta begärs från olika håll - men sällan vid samma tidpunkt och sällan så all ylleriigare arbetsinsats inle behövs.

År 1965 framhöll allmänna beredningsutskoilei i ell yttrande (nr 30) att man för sin del kunde "vitsorda all den företagarna åliggande skyldigheten all årligen lämna en rad uppgifter till olika myndigheter medför vissa besvärligheter icke minsl för de mindre företagare, vilka icke har möjlighet all anställa särskild arbetskraft för detla arbele. I den män uppgiftslämnandet kan förenklas och rationaliseras bör det också ske." Mot den bakgrunden förordade ulskoliet en utredning om "samordning och förenkling av de

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

uppgifts-och uppbördsskyldigheter som av del allmänna ålägges förelagen". En enhällig riksdag följde uiskoiiel.

Sedan allmänna beredningsutskoilei gjorde sitt uttalande har nio år för-flulil. Under den tiden har uppgiftstryckel på företagen växt ylleriigare, bl. a. som en följd av den ökade efterfrågan på statistik i olika .sammanhang. Den samordning och förenkling som utskoUel förordade är därför än mer motiverad och angelägen i dag. Trots della tycks viljan all verkligen åstadkomma en lättnad i uppgiftsskyldighelen för förelagen vara ringa.

Först 1969 villfor regeringen riksdagens önskan om en utredning. Denna utredning - utredningen om förelagens uppgiflsplikl - har efler nära fem års arbele ännu inle kommii fram med någol förslag lill lösning. Och man kan förmoda all de förslag om förenklingar och lättnader som så småningom kan komma, inte på långa vägar balanserar ökningen i uppgiftsmängd under den tid som lörflulil sedan ulredningen lillsaites.

Del är inle rimligt all ell förhållandevis så begränsat problem som detta inle kunnat lösas på de nio år som förflutit .sedan riksdagen begärde en översyn. Utredningsarbetet måsle därför föras fram lill ell snabbt slut och ell förslag läggas fram för riksdagen.

Enligl direktiven är utredningen förhindrad all la upp den väsentliga frågan om ersäilning för uppgifts- och uppbördsskyldighelen. Del är en olycklig begränsning av uppdraget. För särskilt de mindre förelagen är del förenat med stora kostnader i lid all ta fram de erforderliga uppgifterna eller sammanställa skatieredovisningar - lid som måste las från andra vä-seniliga göromål. Ell ersällningssysiem skulle göra del möjligt för dessa företag atl anställa personer för att la hand om uppgifts- och uppbördsfrågorna. Eu sådant skulle säkert också göra det lättare all åstadkomma en rimlig balans mellan myndigheternas behov av uppgifter och förelagens kostnader för atl ta fram dem.

Med hänvisning lill vad jag anfört hemställer jag om kammarens tillstånd all till herr finansministern siälUi följande frågor;

1. Avser finansministern atl la något iniiiaiiv för atl påskynda arbetet i ulredningen om företagens uppgiftsplikt?

2. Är finansministern beredd atl ge ulredningen i uppdrag all i en andra etapp la upp frågan om ersättning lill förelagen för deras medverkan vid uppgiftslämning och skalleuppbörd?

arealer. Utbyggnaden sker till en del inom skogbevuxen eller på annat sätt svårforcerad mark men inle sällan ianspråktages åkerjord - inle minsl därför all dess utnyttjande oflast är mindre kostnadskrävande.

Den svenska åkerjorden är genomsnitlligt av mycket hög kvalitet - den skånska hör lill de bäsia i världen. Folkpartiets partistyrelse underströk della i ell yttrande över motioner lill landsmölel i september och hänvisade lill partiels miljöprogram där del bl. a. heier: "Jordbrukels rätl lill våra värdefullaste odlingsjordar bör hävdas."

Landsmölel beslöt bl. a. aii "rekommendera folkpartiets kommunall aktiva atl i det kommunala planeringsarbetet hävda jordbrukels rätt till de goda odlingsjordarna och atl uppdra ål partistyrelsen all verka för åtgärder till skydd för åkerjorden".

Endast nägra fS timmars flygresa frän oss svälter miljoner medmänniskor! Medan i-världens befolkning de senaste tre åren ökat med 22 miljoner har u-väridens ökat med 134 miljoner Samiidigi har väridens bufferllager av i. ex. spannmål avsett för nödsituationer minskat så alt det i dag enligl FAO endast täcker några veckors behov. Problemet för u-väridens människor är inte bara all de är många atl mätta och falliga utan även alt de har klimatet emot sig. Den semesterparadisets sol som vi uppskattar där är en förbannelse för dem när de skall driva jordbruk.

Klimatet i Europa norr om Alperna har visal sig vara bland de bästa i väriden när det gäller att bedriva jordbruk. Växlande solskensdagar och regndagar ger chans lill goda skördar. Europa måsle anstränga sig i högre grad än hillills alt tillsammans med USA/Canada och Sovjet bidra lill världens livsmedelsförsörjning.

Sveriges jordbrukspolilik mäsie inriktas inte bara på värt lands självförsörjning utan även på bidrag lill den svällande väridens behov. - När det gäller den svenska åkerjorden måsle moitol för framliden vara: All mark lämpad för livsmedelsproduktion skall användas för sådan!

En snabb omprövning av vår politik för utnyttjande av jordbruksmark måsle äga rum.

Med hänvisning lill det anförda hemställer jag om riksdagens medgivande all lill herr jordbruksministern få rikla följande fråga:

Är statsrådet beredd alt - i avvaktan på jordbruksuiredningens kommande belänkande - snarast förelägga riksdagen förslag lill sådana provisoriska lagslifiningsåigärder atl jordbruksmark som är lämpad för livsmedelsproduktion reserveras för delta ändamål?

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

§ 32 Interpellation nr 107 om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

Ordet lämnades pä begäran till

Herr RINGABY (m), som yttrade:

Herr talman! Redan efler några månaders tillvaro har tandvårdsförsäkringen skapat problem som saknar motstycke i andra socialförsäkringar. Detta tyder på att försäkringens konstruktion blivit olyckligt utformad. Inle minsl del bakomliggande hotet om en etableringskontroll vid försäkringens anlagande var en ur psykologisk synpunkt olycklig åtgärd. Den vilandeförklaring av alla inträdesansökningar lill tandvårdsförsäkringen, som trädde i krafl den 6 juni, har nu skapat allvarliga problem för både folkiandvåiden och den privata sektorn. Borisen från ell fåtal medgivna dispenser innebär vilandeförklaringen ett nästan loiali etableringsstopp för alla landläkare och fär dessutom den olägenheten all nuvarande regionala olikheter i utbyggnaden av landvårdsservicen konserveras och till och med ökas. Till detta kommer allvariiga sociala problem.

Vidare har trappstegskonstruktionen av återbäringen lett till just sådana följder som många befarade: vuxenpalienterna hos privatpraktikerna hävdar bestämt au behandlingsomgängarna skall innebära omfattande arbete även med mindre brådskande ingrepp. Annars skulle de få börja ny behandlingsserie senare och gå miste om högkosinadsskyddel. Tandläkarna varken tjänar eller förlorar materiellt på della, men de känner naturligtvis en obehaglig press, efiersom systemet skapar köer. Yrkesetiken kräver en utpräglad serviceanda, och denna situation skapar verkligen samvetsnöd. Med en enhetlig återbäring kunde paiienlerna ta saken betydligt lugnare och mycket väl finna sig i att mindre trängande vårdbehov skjutes pä framliden.

Vidare försvåras den administrativa processen av ivåsiegssysiemei för återbäring. Pappersexercisen, som enligl planerna skulle ta endasi 3 procent av landläkarnas arbetstid i anspråk, har visal sig överträffa alla farhågor. Nu måste kvällslimmarna las i anspråk för administration i stället för vårdarbete. En enhetlig åierbäringstaxa skulle alliså tvåfiildigt lätta det besvärande trycket på privattandläkarna.

Även försäkringens personavgränsning har visal sig vara mycket olycklig. Barnen har uteslutits i förlitande pä folktandvårdens vårdansvar. Därmed har tjänstetandläkarna fltt en efterfrägesituation när det gäller barnen liknande den som privatpraktikerna härmed avseende pade vuxna. Om även barnen fåll inneslutas i försäkringen hade en ur vårdsynpunkt ulomordenlligl viktig förändring av eflerfrågeslrukluren inträffat i jämförelse med nuläget. Barnen hade då konkurrerat på samma villkor som de vuxna om privalprakiikernas tjänster och därmed haft större möjligheter all få sitt relativt viktigare vårdbehov lillgodosell. Samiidigi hade folktandvården avlastats en del av efterfrågan från barnen och fåll den ersatt med vuxeneflerfrågan. På sä säll hade ijänslelandläkarna fält den välkomna omväxling i arbeiei som vuxentandvården innebär för dem. Vidare skulle de krav tillgodoses som fö-

reskrivs för folktandvården om en viss andel vuxentandvård med hänsyn till all ijänsleiandläkarnas yrkeskunskaper måste uppräiihålläs. Många vuxna skulle gärna tagit den lilla merkostnaden som det skulle innebära all ha en familjetandläkare. Det måste då som regel bli fråga om en privatpraktiker, efiersom fritt läkarval inom folktandvården knappast är möjligt,

Ell blint slående etableringsstopp för alla som önskar öppna privatpraktik är en passiv åtgärd som drabbar orättvist och för ijänslelandläkarna faktiskt innebär en form av ivängsanslällning och för privatpraktikerna ett ingrepp i näringsfriheten.

Den utlösta vilandeförklaringen har fåll svåra konsekvenser. När folktandvården har full personalstyrka Rlr vakanser på privatpraktikersidan som uppstår genom dödsfall, flyttning eller pensionering inte fyllas. Hela palientkrelsar ställs ulan landläkare. En annan konsekvens är all somliga, såväl privat-som Ijänslelandläkare, ser sig tvingade alt flytta utomlands.

Med hänvisning till vad jag här har anfört hemsiäMer jag om kammarens lillsiånd all lill herr socialministern ställa följande frågor:

Är herr slalsrådel beredd medverka lill

1, ell omedelbart hävande av vilandeförklaringen för ansökningar om inträde i tandvårdsförsäkringen,

2, all en enhetlig älerbäringslaxa avlöser nuvarande iväslegssyslem, förslagsvis med en .så avpassad nivå mellan de nu rådande, all den i stort sett ger samma återbäring för genomsnillel patienter,

3, all tandvårdsförsäkringens personkrets utvidgas så att den omfattar alla?

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Ordet lämnades pä begäran till

Herr TAKMAN (vpk), som yttrade:

Herr talman! Den politiska avspänningsprocessen har inle följts av någol verkligt genombron för strävandena au begränsa och minska de strategiska rustningarna. Tvärtom har USA:s offlciella övergång lill en "counlerforce stralegy" i fråga om kärnvapnen minskal utsikterna lill positiva resultat vid de fortsatta SALT-förhandlingarna mellan USA och Sovjetunionen, I sin femie årsbok, SIPRI Yearbook 1974, har Stockholms inlernalionella fredsforskningsinsliiui med skärpa varnat för counterforce-slralegin och för en annan utveckling inom kärnvapenlekniken, som är om möjligt lika oroande, nämligen planerna au bl. a, i Frankrike införliva s. k. taktiska kärnvapen med de konventionella iruppslagens arsenal.

Del ständigt ökade antalet kärnvapen ökar risken för atl eii kärnvapenkrig kan bryta ut genom olyckshändelse, felberäkning eller hell enkelt genom all någon officer med fingrarna på tryckknappen löper amok.

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Samtidigt finns överallt och i nära nog alla kretsar en oro över möjligheierna atl kärnvapnen sprids ytterligare. Flertalet stater har undertecknat icke-spridningsavlalel av 1968, men endast en minoritet har ratificerat del, och två kärnvapenmakier, Frankrike och Kina, har vägrat all ansluta sig lill del. Tillämpningen av konirollsysiemei i enlighet med icke-spridnings-avlalei vilar på del inlernalionella alomenergiorganel, lAEA, som i sina senaste årsrapporter uttrycker oro över alt många av signalärmaklerna ännu inle tecknat underavlal med lAEA,

"Ell fullständigt provslopp och ell strikt fasthällande från alla staters sida vid icke-spridningsavlalel skulle minska oron, ge nytt liv ål avtalels innehåll och IAEA:s stadga samt utgöra ell positivt steg i riktning mol användandet av kärnkraften enbart för fredliga ändamål", sade IAEA:s generaldirektör Sigvard Eklund, när han presenterade årsrapporten inför FN:s generalförsamling 1973,

Frågan om icke-spridningsavtalel har senare utförligt behandlats i SIPRI:s bok Nuclear proliferalion problems, som utkom under sommaren 1974, I okiobernumrei av Foreign Afftiirs har tvä amerikanska författare, senator Ädlai E, Slevenson och professor George H, Queslor, kraftigt understrukit viklen av all konstruktiva åtgärder kommer lill slånd snabbi för att hejda en process som snart kan vara omöjlig atl stoppa.

Både i SIPRks bok och i senator Sievensons artikel framhålls de möjligheter som den signalerade världskonferensen våren 1975 om icke-spridningsavtalet kan ge.

Mol denna bakgrund anhåller jag alt till herr utrikesministern få rikla följande fniga:

Är ulrikfsminislern beredd atl snarast ge en ulföriig redogörelse för den nuvarande situationen beträffande icke-spridningsavialel i fråga om kärnvapen, IAEä:s kontrollsysiem, Sveriges underavlal med lAEA och dess tillämpning samt de åtgärder regeringen förbereder för atl bidra lill framgång för NPT-konferensen 1975?

de anställda, vidgade befogenheter och beslutsräli för företagsnämnderna i bl. a. arbetsmiljöfrägor, avskaffande av § 32-principen samt rätt för de anställda lill andel i förelagens kapitalbildning är några av de krav som förts fram.

Flera vikliga beslut på arbetsdemokratins och arbetsmiljöns område, som tillgodoser eller ligger i linje med folkpartiels krav, har fatlais under senare år samtidigt som försöksverksamheten successivt fäll alll större omfattning. Del är en glädjande utveckling, som återspeglar en växande uppslutning kring kraven på maktspridning och medbesiämmanderäll för de anställda.

Del arbetsdeinokraiiska arbelel befinner sig emellertid fortfarande i ell inledningsskede. Viktiga resultat har uppnåtts - del är sant - men nu gäller det all gå vidare. Insatserna bör i första hand inriktas pä två områden: den enskildes situation i produktionen samt representationen förde anställda i de beslutande organen inom företag och förvaltning. I del förstnämnda fallet gäller det all få lill stånd förändringar av arbelsmiljö och produktionsförhållanden,säatt den enskilde får bättre möjligheter all direkt påverka den egna arbelssiiualionen. Det innebär bl. a. all föråldrade former för arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbelel bör avskaffas. 1 del senare fallet är del bl. a. fråga om all vidareutveckla slyrelserepresentationen för de anställda och på sikl ge dem en med kapitalägarna likvärdig ställning. Det bör ske inom ramen för en hy aktiebolagslag.

Den nuvarande lagen bygger på ell snävt s.k. iniressenibegrepp. Den syftar i första hand till att reglera ägarnas inbördes förhållanden och skydda intressena hos dem som skjuter lill kapitalet. Lagen förulsäller all ägarna styr med verkställande myndighet och tillerkänner endast dem ett direkt infiytande på företagels ledning.

Samma grundsyn präglar del förslag till ny aktiebolagslag som efler ell samnordiskt utredningsarbete för svenskt vidkommande presenterades i början av år 1971. Även om del innehåller förslag om en rad angelägna för-bäiiringar, varav en del redan genomförts, innebär förslaget atl aktiebolagslagen även i forisäiiningen främst skall vara elt instrument för all reglera de inbördes förhållandena mellan ägarna och skydda deras intressen. Av den bredare och av alll fler omfattade uppfattningen atl de anställda är en del av företaget med berättigade krav på insyn och medbestämmanderätt bär förslaget inget spår, I del avseendet avviker ulredningen markant från strävandena på andra håll i Västeuropa, där man vid revideringen av bolags-lagsiiftningen försökt lagfästa de anställdas medbestämmanderätt.

Förslagels brister från arbelsdemokralisk synpunkt har röni stark och be-räiiigad kritik under remissbehandlingen. TCO anser t. ex. all del i stället för all främja en angelägen utveckling mot jämnare fördelning av inflytande mellan kapital och arbele kommer all "bidra lill att konservera elt ur ar-belssynpunki otillfredsställande förhållande föravsevärd lid framåt", medan LO menar all det är beklagligt alt ell förslag till revision av aktiebolagslagen kunnat läggas fram "utan all del innehåller väsentliga framsteg motsvarande de utbredda kraven på ell förelags funklionssäll i fråga om insyn och med-inflylande för de anställda".

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Trots denna kritik och trots utvecklingen på andra håll i Västeuropa tycks, av vad som hittills framkommit, del förslag lill ny aktiebolagslag som regeringen inom en nära framlid kommer all överlämna till lagrådet all ha samma grunddrag som utredningsförslaget från år 1971 -och som nuvarande lagstiftning. Om så verkligen är fallet har man försummat de möjligheter all vidareutveckla arbetsdemokratin som en revision av akliebolagslagslift-ningen erbjuder. Del vore därför beklagligt och olyckligt om de kommande fcjrändrjngarna är något annat än ell provisorium i avvaktan på en grundligare omarbetning byggd pä principen om medbesiämmanderäll för de anställda. En sådan revision bör - som folkpartiet begärt i riksdagsmotioner bl, a, 1971 och 1972 - företas av en pariamenlarisk utredning med representation frän arbetsmarknadens organisationer,

Syflel med arbetet bör vara all få lill siänd en ny aktiebolagslag, som i första hand reglerar verksamheten i större företag och som bygger på principen om lagfäst medbesiämmanderäll för de anställda. Förebilder för en sådan lagstiftning finns redan i i. ex. den västtyska lagstiftningen eller i EG-bolagslagsiJflnJngen.

Med hänvisning till vad jag här anfört hemställer jag om kammarens tillstånd alt lill herr statsrådet Lidbom få framställa följande fråga:

Är statsrådet beredd all lillsätla en pariamenlarisk utredning med representation även för arbetsmarknadens organisationer och med uppgift alt utarbeta elt nyti förslag lill aktiebolagslag, som bygger pä principen om lagfäst medbestämmanderätt för de anställda?

Ordet lämnades pä begäran till

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk), som yttrade:

Herr lalman! Kommunikalionsminislern har i elt uppmärksammat uttalande i pressen framhållit som sin mening all i höst måsle kommuni-kationsdepartemenlei noga överväga vilken trafik som kan flyttas över frän järnväg lill landsväg. Del är SJ:s äskande om en höjning av bidraget lill s. k. olönsam järnvägslraflk lill 610 miljoner kronor för nästa budgetår som föranlett ullalandei.

Mot bakgrunden av de senaste arens allt intensivare trafikpolitiska debatt ter sig komrnunikalionsminislerns uttalande märkligt. Del förtjänar all återigen påpekas au anledningen lill denna debatt finns au söka i det växande missnöjet med 1963 års trafikpolitik. Alll fiera upplever del som orimligt alt omfattningen av trafiken pä järnvägarna i sä hög grad skall avgöras av elt renodlat privalekonomiski lönsamheisiänkande. Nedläggningen av många irafiksvaga bandelar har kritiserats just från den utgångspunkten. Alll starkare har del betonats all samhällsekonomiska aspekter i stället bör

vara avgörande. Delsamma gäller för bedömningen av den starkt växande bilismen och de avigsidor denna för med sig.

Som en följd av den trafikpolitiska debatten har regeringen lillsatl fiera utredningar på trafikområdet. Den viktigaste är den trafikpolitiska utredningen, som har i uppdrag atl se över 1963 års trafikpolitiska beslul och utforma en ny trafikpolitik som bällre tillgodoser kraven på en samhällsekonomisk syn vid planeringen av de trafikpolitiska åtgärderna. I uiredningsdirekliven konstateras alt någol underlag för "konkurrens på lika villkor" irafikgrenar emellan inte föreligger. I stället sägs all planmässig samordning och styrning måste bli element i den nya trafikpolitiken.

Just del samhällsekonomiska perspektivet bör givelvis få vara avgörande vid bedömningen av om anslag lill s. k. olönsam järnvägslrafik ärberälligade eller inte. SJ har inle lillämpal sådana principer vid sina undersökningar av irafiksvaga bandelar. Däremot har det t. ex. genom länsmyndigheterna i Värmland tillkommit en sådan undersökning. Undersökningen, som gällde Fryksdalsbanan, kom i motsats lill SJ fram lill all det inte vore samhällsekonomiskt försvarbart alt lägga ned persontrafiken på Fryksdalsbanan, Utan tvivel är del också sä all även en Irafiksvag handel kan ha en myckel slor betydelse lör en bygd, Della gäller inte minsl exempelvis inlandsbanan,

SJ:s metodik vid beräkningen av underskoliel pä det ersäiiningsberät-ligade näiet har som bekant kritiserats av riksdagens revisorer. De har uttalat tvivel om riktigheten av alt använda en irafiksvag bandels driftunderskotl som enda kriterium för all trafiken på denna del bör läggas ned. De har också framhållit alt uppdelningen av dei loiala järnvägsnälei i elt lönsamt och ell olönsamt bannät kommii atl bli alltmer konstlad. Frågan om SJ:s separatredovisning av irafiksvaga bandelar skall ocksä granskas av den trafikpolitiska utredningen.

Ell nyli trafikpolitiskt länkande kommer troligen all visa nödvändigheten av atl av såväl regionalpolitiska som sociala och irafiksäkerhelspoliliska skäl satsa pä järnvägen. Ökad hänsyn lill miljön och behovet av alt spara energi leder till samma slutsats. Frän samhällsekonomisk synpunkt vore det säkert rikligare alt sänka priserna på SJ än all företa upprepade prishöjningar. Della skulle möjliggöra för många människor, som nu på grund av de höga priserna inle har råd, all använda sig av järnvägen för en slor del av sina resor.

Med hänvisning lill del anförda anhåller jag om kammarens tillstånd atl lill herr kommunikalionsminislern ställa följande frågor:

1. Delar kommunikalionsminislern uppfattningen alt en samhällsekonomisk syn bör läggas på frågan om upprätthållande av trafiksvaga bandelar?

2. Anser inle slalsrådel all del för bedömningen av anslaget lill s. k. olönsam trafik är angelägel all avvakta resulialel av den trafikpolitiska utredningens arbete?

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

§ 36 Interpellationnr 111 omskattelättnaderfördenilndreochme-delstora fciretagen

Ordet lämnades på begäran till

Herr WIRTÉN (fp), som yttrade:

Herr lalman! Nuvarande skalle- och avgiftsregler är ogynnsamma för de mindre och medelstora förelagen och skapar en särskild press pä dem. Det sammanhänger bl. a. med all dessa förelag ofta har elt begränsat utrymme för rationaliseringar och är mer personalintensiva än större företag. Resultatet har blivit all strukturomvandlingen, som i och för sig är elt ofrånkomligt inslag i varje marknadsekonomi, drivits på och i särskilt hög grad drabbat mindre och medelstora familjeförelag inom såväl industri som service. Del har lell lill all gruppen av frislående familjeföretag långsamt håller på alt krympa. De mest livskrafliga, utvecklingsbara, konkurrens-dugliga företagen köps av större konkurrenter. De andra försvinner hell enkelt, och de anställda fär söka sig nya arbetstillfällen. Enbart under åren 1969 och 1970 såldes nära 10 procent av samtliga familjeförelag med mer än 100 anställda.

Delta är en utveckling som inger oro. Mindre och medelstora förelag är en omistlig del av en decentraliserad ekonomi. De utgör en spärr mol en ensidig dominans av storföretag - de må sedan vara privata eller statliga. De är en förutsättning för ell differentierat näringsliv och en god service i olika delar av landet. De utgör den kraft frän vilken en slor del av förnyelsen av näringslivet skall komma. Ell vikligi mål för näringspolitiken är därför all skapa förulsällningar för en slor och livskraftig sektor av mindre och medelstora förelag.

Till årets riksdag har folkparliel lagt fram ell näringspolitiskt program som lar sikte på förhållandena för denna grupp av förelag. I programmet ingår krav pä fortsall utbyggnad av förelagsservice, åtgärder för alt trygga kapitalförsörjningen, stöd lill produktutveckling, särskild bolagsform för mindre företag elc. Insatser av det här slaget måste emellertid kompletteras med åtgärder pä skallesidan för all del eftersträvade målet - trygga och utvecklingsbara förelag - skall uppnås.

De senaste åren har bjudit på en rad provisoriska reformer av den individuella beskattningen med siktet inställt på atl skapa lättnader för mellan-och låginkomstlagarna. Del är nu hög lid all genomföra en motsvarande skaltereform för företagens del. En sådan reform är hell enkelt nödvändig för all skapa goda uivecklingsmöjligheler för mindre och medelstora förelag.

Mindre och medelstora förelag måsle il räll atl inrätta trygghetsfonder; genom möjligheter att kunna avsätta medel lill sådana fonder blir del lättare för förelagen all klara akuta kriser och tillfälliga nedgångar i produktionen. Avsättning till trygghetsfond måste också kunna göras av mindre företag med låg lönsamhet. Förelag med mindre än 50 anställda bör därför - så länge löneskatten finns kvar-ges räll att, i stället för alt beiala in löneskallen till staten, avsälla motsvarande belopp lill en trygghetsfond. Därigenom avskaffas i realiteten löneskatten för dessa förelags del.

Löneskatten bör successivt avvecklas. Ell första sleg i den riktningen är den befrielse från löneskall för de forsla 10 000 kronorna av årsinkomsten som 250 000 egenföretagare -jordbrukare, fiskare, handlare, hantverkare etc, - erhåller fr, o, m, nästa är. Genom Hagaöverenskommelsen skall nu också förelagsskalleberedningen pröva möjligheterna all förskjuta beskattningen från löneandelen i förelagens kostnader lill deras förbrukning av energi och eventuellt även knappa råvaror.

Förmögenhetsbeskattningen bör läggas om, sä att sädana förmögenheter som utgörs av ell arbetande kapital i ell familjeföretag beskatias lindrigare än andra typer av förmögenheter; samtidigt bör reglerna för värdering av aktier i familjeförelag ses över.

Oe,n faktiska sambeskatiningen av makar som är verksamma i den egna rörelsen måsle avskaffas.

Ell itiflaiionsskydd bör byggas in i själva skailesysiemei. Den skalleskärpning som inflationen åstadkommer drabbar många mindre företagare lika hån som löntagarna.

Med hänvisning lill vad jag anfört hemställer jag om kammarens lillsiånd att till herr finansministern framställa följande fråga:

Är finansministern beredd all medverka till en omläggning av företags-och kapiialbeskaiiningen så all lättnader åstadkommes för de mindre och medelstora förelagen?

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Ordet lämnades på begäran till

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp), som yttrade:

Herr talman! Del svenska kustlonnaget decimeras för närvarande i myckel hög lakt. Situationen för den mindre sjöfarten är högst allvarlig.

Eftersom sjötransporter är del energisnålaste och miljövänligasie irans-porisället och då den mindre sjöfarten seglar in icke obetydliga summor utländsk valuta, är del av slor viki all Sverige fär behålla sina kuslfartyg.

Orsakerna lill den allvariiga utvecklingen för den svenska kusisjöfarten är fiera men kan i korthet sägas vara följande:

1. Den svenska tillämpningen av mätnings- och ulruslningsregler är myckel hårdare än i ullandel.

2. De svenska bemanningsreglerna gör del svårt för svenskt tonnage au konkurrera på lika villkor med utländskt, främst danskt, norskt och väsliyski tonnage.

3. De skeppare som samtidigi är delägare i sina fartyg orkar inle längre med den ständigt ökande pappersexercisen.

4. Möjligheterna för de mindre rederierna all få kapital lill anskaffning av nytt tonnage är otillräckliga.

Med hänsyn lill del anförda får jag anhålla om kammarens tillstånd all

Ordet lämnades pä begäran till

Herr JONASSON (c), som yttrade:

Herr lalman! I direktiven lill den år 1972 lillsalla utredningen för lokalisering av flygverksamheten i Slockholmsområdel (ULF) framhåller chefen för kornmunikaiionsdepariemeniet all en samlad värdering har lett till atl flygplatsfrågan skyndsamt bör utredas med sikte på en avveckling av flygverksamheten på Bromma inom några år.

Utredningen har tidigare i år med utgångspunkt i att Bromma flygplats slängs för all flygtrafik framfört tvä alternativ för lokalisering av den inrikes fiyglrafiken, Arlandaallernalivel och Tullinge/Gelarenallernalivel. Ulredningen förordar lokalisering av trafiken i enlighet med det sistnämnda al-lernalivei.

Vid remissbehandlingen av ULF:s betänkande har kritik riktats mol del förhällandel, atl fortsalt fiygverksamhei på Bromma inle varil föremål för överväganden. Sålunda har ell flertal länsstyrelser, bl. a. Värmlands, samt Tjänstemännens centralorganisation och Svenska kommunförbundet framhållit angelägenheten av au flygplatsen på Bromma bibehålles.

Det finns anledning instämma i delta. En omlokalisering av flygverksamheten från Bromma till Tullinge/Getaren eller Arlanda är förenad med påtagliga nackdelar genom all den medför en löriängning av restiden mellan flygplatsen och Stockholms centrum. Del är av vikt all kommunikationerna mellan huvudstaden och övriga delar av landet är goda, men synpunkter av den arten kan inle anses lillräckligi beakiade i del uiredningsarbele som föreliggande belänkande är grundat på.

Del främsta skälet för en omlokalisering av flygverksamheten är all denna pä Bromma åstadkommer bullersiörningar i angränsande bostadsområden. Elt sådant rnoliv har givelvis slor tyngd. Del måste vara en allvarlig strävan atl avlägsna miljöslörningar inle minsl i anslulning lill bostäder. Jag delar alltså hell uppfattningen all det är nödvändigt alt angripa miljöproblemen, men enligt min mening bör större vikt läggas vid ansträngningarna all eliminera störningarna med en bibehållen lokalisering lill Bromma. Därvid kan i forsla hand erinras om de försök som pågår i syfte all erhålla mer lyslgående flygplan. Del bör också vara möjligt all minska akliviielerna pä Bromma genom all föriägga sport-, skol- och provflyg till någon annan ort.

Med hänvisning till del anförda hemställer jag om kammarens medgivande alt lill herr kommunikalionsminislern få ställa följande fråga:

Ordet lämnades pä begäran till

Herr BJÖRK i Gävle (c), som yttrade:

Herr lalman! Under de senaste åren har man på olika områden inom samhället strävat efler all så många som möjligt tidigt lar del av samhällsdebatten. Inom skolans område har man l. ex. under en rad år förstärkt kontakterna med samhället samt haft särskilda arrangemang i samband med valen.

Även på de militära förbanden har del under en rad år förekommit särskilda arrangemang i anslulning lill de allmänna valen. Det var därför ell naturligt önskemål alt ökad möjlighet skulle ges för politisk möiesverk-samhet på förbanden. Enligl beslut av försvarsministern skall försök med mölesverksamhet inledas, detla för an kontakterna mellan föreningslivet och de värnpliktiga skall kunna förslärkas. Delta beslul hälsades med till-fredsslällelse av många och speciellt av de politiska ungdomsförbunden, bl. a. därför all man ansåg all de värnpliktiga skall ha samma fri- och räl-ligheler i della avseende som övriga medborgare.

De bestämmelser som utformats tycks dock oklara. 1 de instruktioner som utfärdats slår: "Lokal skall lillhandahällas i omedelbar närhet av förbandet. Lokal får ocksä lillhandahällas inom förbandet." Delta har, genom de lillämpningsbesiämmelser som förbandscheferna erhållit av ÖB. tolkats så atl man i forsla hand skall välja lokal utanför förbandet och först som sisla alternativ använda sig av lokaler inom förbandet. Innan del senaste aliernalivel användes måsle dessutom försvarsgrenschefen underrättas.

Del är förståeligi atl förbandscheferna följer de anvisningar som ÖB ul-fiirdar. Men samiidigi rimmar de illa med de löften om mölesverksamhet som försvarsministern avgeil. För all denna försöksverksamhet skall bli meiUngsfull är det viktigt atl man verkligen prövar möjligheterna att hålla möten även inom förbandens grindar. Det vore olyckligt om denna principiellt viktiga värnplikisdemokratiska fråga om mötesfrihet förvandlades lill en ren lokalfråga. Självklart finns det vid många förband lokaler utanför det militära området, som är både bättre och trivsammare för denna verksamhet, t. ex. på .soldalhem, fritidsgårdar osv.

Med hänvisning lill det anförda anhåller jag om kammarens medgivande att till herr försvarsministern ställa följande fråga:

Är slalsrådel beredd atl medverka till att klara instruktioner ges i fräga om mölesverksamhet vid militära förband?

Denna anhållan bordlades.

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

§ 40 Interpellation nr 115 ang. trafikpolitiska utredningens arbete

Ordet lämnades pä begäran till

Herr DAHLGREN (c), som yttrade:

Herr lalman! Kommunikationsministern har i en lidningsinlervju nyligen lillkännagivii atl del enligl hans mening blir "nödvändigt atl lägga ned flera olönsamma järnvägar för atl ordna kollektivtraflken i mera vettiga former". Det innebär en forisällning - efler ell avbrott under några år -på den politik som regeringen och statens järnvägar sedan länge fört. Företagsekonomiska motiveringar anförs fortfarande som motiv. Det påstås vara ekonomiskt förmånligare ur SJ:s synpunkt atl lägga ner tågtrafiken och i stället ombesörja trafiken med bussar.

Det kan emellertid inle anses vara lill fyllest att grunda ställningstaganden i delta avseende pä enbart företagsekonomiska bedömningar. Trafikgrenarnas kostnadsansvar måsle baseras på en samhällsekonomisk tolalkalkyl kompletterad med sociala och miljömässiga avvägningar mellan olika trafikgrenar och med hänsyn till deras konsekvenser i olika delar av landet. Vidare måsle de minsl energikrävande trafikgrenarna stimuleras.

Synpunkter av detla slag har vid upprepade tillfällen framförts i riksdagen och tidigare under 1974 har riksdagen ullalat atl den trafikpolitiska utredningen bör fä i uppdrag atl göra en totalbedömning av järnvägarnas framlida roll. Del stod enligl irafikulskoUets mening "alldeles klart att järnvägarna även i franuiden måste spela en betydande roll för både gods- och persontransporter". Vidare framhöll utskottet atl ett klargörande uttalande om slalsmakternas avsikl alt tilldela järnvägarna en mera betydande roll i den framtida IransportlÖrsörjningen var i hög grad motiverat. Riksdagen slöt sig till denna uppfattning.

Utgångspunkten bör vara atl järnvägarna skall bibehållas i största möjliga utsträckning. Del uttalande som kommunikationsministern nu gjort strider av alll atl döma mol riksdagens uppfattning och måste samtidigi anses ställa den irafikpoliliska utredningens arbele i ny dager. Ett förtydligande av statsrådet i della avseende framstår som nödvändigt.

En betydande del av det svenska järnvägsnätet är företagsekonomiskt olönsam. Kommunikalionsminislern räknar med växande olönsamhei och menar atl statsbidrag lill miljardbelopp kommer att krävas "inom 6-7 år". Det råder knappast några delade meningar om att den kollektiva trafiken drar kostnader som inte går alt läcka pä kommersiell väg. Det måste dock vara en strävan alt öka järnvägarnas atlraktivitet och därigenom hälla tillbaka kostnadsökningarna. Del finns anledning erinra om all lågresandei ökat under del senaste året, elt förhällande som också borde påverka verksamheten vid de olönsamma bandelarna i gynnsam riktning.

Med hänvisning till del anförda anhåller jag om kammarens medgivande alt till herr kommunikalionsminislern la ställa följande fråga:

Räknar slatsrådel med att trafikpolitiska ulredningen skall fullfölja sitt arbete enligt sina direktiv och de intentioner som riksdagen våren 1974 gav uttryck åt?

§ 41 Interpellation nr 116 ang. försäljningen av svensk atomkraftsteknik till utlandet

Ordet lämnades pä begäran till

Fru HAMBRAEUS (c), som yUrade:

Herr lalman! Opinionen mot atomkraft blir allt starkare ju mer fakta om denna energiform som blir bekanta för allmänheten. På senaste tiden har man t. o. m. börjat betvivla dess ekonomiska försvarbarhet. Alll fler hoppas alt all atomkraft kommer alt förbjudas i vårt land. Uttalanden från industriministern pekar i riktning mot atl regeringen kan vara beredd atl skära ned det svenska alomkraflsprogrammel.

Vår industri har emellertid inriktat sig på en stark ökning av tillverkningen av alomkrafiverk också för export. Hittills har inle heller någon modiflering skett av del stora uibyggnadsprogrammei; allt fortsätter efter kraftindustrins planer. Statens vatienfallsverk visar en påfallande svagt intresse för att satsa pä alternativa energikällor.

Eflersom miljarder salsals inom atomindustrin kommer ett nedläggande av denna all innebära betydande omställningsproblem. Samhället bör enligt min mening vara berett atl underiätta övergången till annan verksamhet för de människor som har sitt arbele inom atomenergin. Del flnns all anledning att salsa huvuddelen av energipengarna (till både forskning och utbyggnad) pä alternativa energikällor och på åtgärder som minskar efterfrågan pä energi.

Hur mycket energi vi utan alt skada kan få tillgång lill i framtiden bestäms av hur mycket vi i dag satsar på att lära oss använda de kontinuerliga energiflödena, som inte förstör miljön genom gifter eller värmespill.

Hur mycket energi vi behöver bestäms av hur vi organiserar samhället. Lika väl som den nuvarande centralt framställda och transporterade energin gjort koncentrationen i näringsliv och bebyggelse möjlig kommer decentralisering och mindre enheter att underiättas av att man tar till vara, på ett alltmer kunnigt säll, de olika former av energi som solen konlinueriigl ger oss.

För att vi skall ha en verklig handlingsfrihet när det gäller att ta ställning till atomkraften bör en omställningsplanering omedelbart påbörjas. Alla abrupta förändringar är påfrestande. Men all forisätta producera del som förbjudits i Sverige för export är ingen god lösning. Om vi bestämmer oss för alt stoppa atomkraften i vårt land, därför atl den är för farlig, skulle del vara omoraliskt all sälja atomkraftverk till andra länder.

Det finns också andra skäl än kärnkraftens egen farlighet att ifrågasätta vår export av alomreaklorer.

I maj i är sprängde Indien en kärnladdning under jord och har därmed förutsättningar att bli en atomvapenmaki. Canadas utrikesminister uppges vara särskilt illa lill mods därför att Canada har samarbetat med Indien när det gäller atomkraftens fredliga användning. Indien säger alt denna atomsprängning enbart är gjord i fredlig avsikl, för dammbyggen, gruvdrift etc. Men i fråga om atomexplosioner är det ingen större principiell skillnad

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

mellan sådana som utförs för fredliga och sådana som görs för militära ändamål.

1 juni lovade dåvarande presidenten Nixon atl Egypten och Israel skulle få amerikansk hjälp med atomkraftverk. Pä grund av detla väcktes ett förslag i kongressen att denna i fortsättningen skulle ge tillstånd innan USA gav sig in på jnternalionellt alomenergisamarbete. Sigvard Eklund, chefen för FN:s atomenergiorgan lAEA, vädjade i ell uttalande den 24 september för DN till kärnvapenmakterna atl dessa skall lilläia "internationell närvaro" när de genomför kärnladdningsprov för civila syften för all man lättare skall kunna övervaka huruvida någon företar militära prov. I Svenska Dagbladet för den 5 oktober rapporteras alt Israel vägrar gå med pä USA:s förslag all Egypten och Israel som elt villkor för alt få de amerikanska kärnkraftverken skall underställa alla kommande kärnkraftsanläggningar och klyvbart material internationell inspektion.

Sambandet mellan atomenergi och atombomber är klart: Genom forskning som syftar till all möjliggöra den s. k. fredliga användningen av atomenergi kan ett land skaffa sig den kunskap som behövs för atl tillverka atombomber. Äiomkraftverk producerar ocksä alombombsbränslet, vilket framhålls som en allvariig risk, senast i SIPRI:s rapport från en konferens i juni.

Sverige försökte sälja sin alomkraftsteknik till Indien men förlorade i konkurrens med Canada. Svensk industri bedriver nu en omfattande försäljningskampanj för att ta hem beställningar pä äiomkraftverk från andra länder. Det är otvetydigt så all vi därigenom medverkar till alt göra det möjligt för fler länder alt skaffa atombomber.

Jag har svårt atl se hur detla är förenligt med vara ansträngningar och vår trovärdighet i nedrustningsförhandlingarna i Geneve.

Inom industridepartementet pägär för närvarande utarbetandet av till-lämpningsföreskrifler lill den.del av atomenergilagen som ger regeringen ansvar för utförsel av bl. a. atomreaktorer.

Med hänvisning lill det anförda anhålles om kammarens tillstånd att till herr industriministern fä framställa följande fräga:

Anser industriministern atl svensk alomkraftsindustris försäljningsan-slrängningar utomlands är förenliga med den restriktiva inställning till atomkraften som riksdagens beslut den 15 maj 1973 och den följande opinionsutvecklingen innebär?

är verklighet för miljontals människor - inle bara farhågor för framliden. Del råder brist på spannmål. Produktionen av konstgödsel är för liten. Del som finns har inte u-länderna råd atl betala. Enbart oljeprishöjningarna innebär för de u-länder som inte själva är betydande oljeexporlörer en kostnadsökning på 30-35 miljarder kronor under 1974.

Det var mot denna bakgrund FN:s generalförsamling samlades lill extra session i våras. Generalförsamlingen beslöt bl. a. om ett handlingsprogram för stöd lill de icke oljeproducerande u-länder som drabbats hårdast av prishöjningarna. Stödet skall sättas in dels i form av en räddningsaktion för all snabbi återställa den nödvändiga importnivän, dels i form av en särskild fond för mer långsiktigt bistånd.

Sedan i våras har läget ytterligare förvärrats. Del akuta biståndsbehovet för en grupp pä 32 särskilt drabbade u-länder har för 1974 uppskattals lill 2,3 miljarder dollar och för 1975 lill samma belopp. Halva detta behov finns i två länder: Bangladesh och Indien. Enligl en aktuell bedömning får Bangladesh i är elt underskott i sin betalningsbalans på 375 miljoner dollar och Indien ett underskott på 820 miljoner dollar. Underskottet nästa år beräknas växa ytterligare. För Bangladeshs del motsvarar det ca 30 procent av total import.

I delta läge - och inför den hotande världsvida brist på spannmål som tas upp vid FN:s livsmedelskonferens i november - skärps kraven på solidariska insatser av industriländerna och de oljeproducerande länderna. Samtidigt är risken slor att industriländerna är så upptagna av stora egna ekonomiska problem atl de inte har kraft atl leva upp lill sill ansvar gentemot de folk som har det åtskilligt värre ställt.

Del hittills utlovade nödhjälpsbiståndei till de 32 särskilt drabbade u-länderna uppgår till ungefär hälften av det akuta behovet under 1974 och 1975. En stor svårighet tycks ocksä vara trögheten i utbetalningarna av utlovat bistånd.

Sverige måste i enlighet med vad riksdagen uttalade i våras ge konkreta och långtgående utfästelser om stöd lill de insatser för de hårdast drabbade u-länderna som nu till sin konkreta utformning diskuteras vid FN:s pågående generalförsamling. Stödet bör, för all riksdagens beslul från i våras skall anses uppfyllt, vara av sådan storieksordning att enprocenismålel som planerat nås 1974/75, dvs. ca 500 miljoner kronor utöver vad riksdagen redan anslagit för innevarande budgetår.

Ätt vi uppfyller detta löfte lill u-länderna är en moralisk nödvändighet. Samiidigi som svälten breder ut sig j stora delar av den fattiga världen lar Sverige i år en rekordskörd som vid försäljning på världsmarknaden ger opåräknade exportinkomster pä drygt en miljard kronor. Förutom atl uppfylla enprocenismålel och göra allt för atl via FN få lill stånd kraftinsatser för atl häva kalastrofen i framför allt Indien och Bangladesh bör regeringen också överväga om inte en större del av det svenska spannmålsöverskottet kan gä till katastrofbistånd och till lagring för alt öka tryggheten i fråga om livsmedelsförsörjningen i världen under nästa är.

Under hänvisning lill vad som här anförts hemställer jag om kammarens

Nr 101

Onsdagen den 16 oktober 1974

Denna anhållan bordlades.

§ 43 Interpellation nr 118 ang. ersättningen för skördeskador

Ordet lämnades på begäran till

Hert BOO (c), som yttrade:

Herr talman! Den senaste tidens rika nederbörd har starkt förskjutit skörden av spannmål och hö i vissa delar av landet. Torkan under försommaren gjorde atl mognaden av spannmål försenades, och nu är situationen på grund av nederbörden närmast katastrofal i norra Svealand och Norrland. Stora spannmälsarealer är i dag oskördade.

Den här situationen gör atl mänga lantbrukare hamnar i en akut ekonomisk kris. Spannmålsskörden ger ingen som helst intäkt, eflersom skörden helt uteblivit. För mänga är förhållandena därmed betydligt värre än under ell missväxlår. Del finns risker för alt masslakt måste tillgripas.

Till delta kommer alt skördeskadeskyddeis system med provrutor delvis har salts ur spel. Eftersom provtagning redan har utförts på vissa platser kommer denna att utvisa ett hell annat resultat än det verkliga utfallet för de arealer som i dag slår oskördade.

För att man skall komma till rälla med dessa förhållanden måsle åtgärder snabbt vidtagas. De drabbade lantbrukarna måsle redan till hösten la sin ersättning utbetald, och troligen måste prövningen bli individuell för atl förhindra orimliga orättvisor.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd atl lill herr jordbruksministern fö ställa följande fråga;

Är statsrådet beredd att vidtaga åtgärder för alt påskynda utbetalningen av ersättning för skördeskador och föran få till stånden individuell prövning av denna ersättning?

Denna anhållan bordlades.

Ordet lämnades på begäran till

Hert HENRIKSON (s), som yUrade:

Herr lalman! Ärbetsmiljöfrågorna framstår som utomordentligt vikliga
och måsle ägnas skärpt uppmärksamhet. Skälen härtill är fiera. Den fort
gående utvecklingen inom industrin innebär bl. a. alt människan utsätts
för risker som tidigare varil okända. Kemiska preparat av skilda slag används
i ökad omfatlning och man kan förutsätta all de anställda ej alllid är in
förstådda med riskmomenten. Den tekniska utvecklingen medverkar också
till alt nya produkter kommer till användning, produkter vilkas inverkan
på människan ej alltid i förväg klarlagts. ' . ' '

Under senare tid har flera fall av förgiftning med mycket allvarliga verkningar för berörda personer blivit kända. Som exempel kan nämnas förgiftningen genom vinylklorid vid KemaNord och förgiftningen genom rea-bränslet MC 77 vid Saab-Scania. Jag avser ej att här ingå på någon beskrivning av dessa fall. Skälet härtill är alt respektive fackliga organisationer har frågorna under handläggning liksom atl arbetarskyddsstyrelsen utreder fallen.

För egen del vill jag dock hävda att betydande brister fortfarande synes vidlåda arbetarskyddsverksamhelen. Jag är väl medveten om vidtagna lagändringar, syftande till en effektivisering av verksamheten. Bl. a. kan skyddsombudens väsentligt ökade befogenheter nämnas. Vidare har arbelarskyddsstyrelsen successivt tillförts ytterligare personal, särskilt på del regionala planet, vilket bör medverka till kortare handläggningstider. Inspektionsverksamheten bör också kunna utökas.

Del kan vidare finnas anledning erinra om alt arbetsmiljöutredningen fortsätter sitt arbete med förslag till ytterligare reformer, syftande lill alll bättre förhållanden på arbetarskyddsområdet. Vilka konkreta förslag som kommer atl framläggas liksom vid vilken tidpunkt dessa kan förväntas har jag dock ingen närmare kännedom om.

Efter att ha fått ta del av initierad information om de förgiftningsfall som inträffat på Saab-Scania finner jag det angeläget att snabba och effektiva åtgärder vidtas för atl så längt möjligt förebygga liknande händelser i framliden. Jag anser att fiera frågor bör aktualiseras, och några skall här anföras.

1. Arbetsgivarens ansvar och åligganden vid införande i arbetsprocessen av nya medel och metoder.

2. Utformningen av instruktioner och information till personalen.

3. Utprovning och kontroll av erforderlig skyddsutrustning.

4. Arbetslokalers uiformning och utrustning i fråga om evakuering och luftkonditionering liksom fortlöpande kontroll av dessa lokaler.

5. Företagshälsovårdens organisation liksom frågan om anmälningsskyldighet till yrkesinspektionen.

Under hänvisning till det anförda fär jag anhålla om kammarens tillständ atl rikla följande frågor till herr arbetsmarknadsministern: a) Är statsrådet beredd all lämna en redogörelse för sin syn på de frågor

5 Riksdagens protokoll 1974. Nr 101-103

Onsdagéri den ' 16 oktober 1974

Ordet lämnades pä begäran till

Herr HERNELIUS (m), som yUrade:

Herr talman! I augusti månad rneddelades alt avtal slulils med Demokratiska republiken Vietnam angående bl. a. svenskt stöd till ett skogsin-dustriprojekl och ett barnsjukhus. I det förra fallet skulle det röra sig om ett svenskt bistånd av 770 miljoner kronor fördelat på fem är; i det andra fallet om 90 miljoner kronor. Sjukhusprojeklel har icke föranlett några delade meningar. I fräga om skogsindustriprojeklet anmäldes i statsverkspropo-silionen att den s. k. förprojekteringen var pä väg atl avslutas, atl kalkylerna var osäkra och au de sannolikt skulle komma atl överstiga 500 miljoner kronor. Utskottet påpekade alt projektet var "den största enskilda biståndsinsats som hittills planerats av de svenska myndigheterna". Värt land kan enligl vad utskottet erfarit komma att bestrida betydligt mer än en halv miljard kronor för denna insats som "under en följd av är kommer alt ställa stora krav, delvis av principiellt nytt slag, pade i insatserna deltagande svenska parterna". Förprojekteringen av insatsen beräknas vara genomförd inom kort, varefter slutgiltigt ställningslagande om genomförandet borde göras enligt uiskottei.

Om innehållet i det sedermera i augusti undertecknade avtalet har riksdagen veterligen icke erhällit någon information. Ej heller har såvitt bekant är uirikesutskoitet underrättats om bestämmelserna i avtalet. Detta är sä myckel mera förvånande som tidigare inför ulskoliet muntligen redovisats ett antal vid den lidpunkten olösta problem i samband med investeringen.

Med anledning härav anhåller jag om kammarens tillständ all till biståndsministern, fru statsrådet Sigurdsen, framställa följande frågor:

1. Borde icke riksdagen med hänsyn till skogsprojektets storleksordning och risklagandena j samband med investeringen i Nordvietnam ha underställts innehållet i avtalet innan detsamma gjordes definitivt?

2. Anser icke slatsrådel atl ett belopp av denna storleksordning och denna karaktär till ett enda land, vilket därjämte erhåller myckel betydande belopp frän andra länder, är ägnal att ge intryck av obalans i den svenska biståndspolitiken?

3. Anser icke statsrådet atl vår biståndspolitik, för att få stöd av så bred

opinion som möjligt, bör utformas så all rimlig balans eftersträvas mellan Nr 101

olika motlagariänder och olika former av bistånd under iakttagande av bl. a. Onsdagen den

behovsprincipen 16 oktober 1974

Denna anhållan bordlades.

§ 46 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts skrivelse och propositioner

Nr 126 med överiämnande av årsredovisning för Statsföretag AB

Nr 128 med förslag till aktiefondslag, m. m.

Nr 129 med förslag om förbättrade folkpensionsförmåner och en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern '

Nr 130 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m.

Nr 132 med förslag om sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 134 angående godkännande av vissa avtal med landstingskommunerna m. fl. om bidrag till psykiatrisk sjukvård

Nr 136 med förslag om viss ändring i reglerna för beräkning av arbetsgivares socialförsäkringsavgifter m.m.

§ 47 Anmäldes och bordlades berättelsen

Nr 19 Den svenska pariamentariska delegationens hos Europarådets rådgivande församling berättelse rörande församlingsmötena under år 1973 samt församlingens Januarimöle är 1974

§ 48 Anmäldes och bordlades framställningarna

Nr 20 Skrivelse frän riksdagens förvaltningsstyrelse angående riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.

Nr 21 Skrivelse frän riksdagens förvaltningsstyrelse om rätt till förordnandepension för utskottens kanslichefer

§ 49 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor framställts, nämligen den 15 oktober av

Nr 235 Herr Johansson i Malmö (s) till herr jordbruksministern om förbud

för markägare att inhägna rekreationsområde:

Är statsrådet beredd föreslå sådan ändring i naturvårdslagen att markägare inle utan särskilt tillständ från statlig eller kommunal myndighet kan inhägna eller pä annat sätt utestänga allmänheten från värdefullt rekreationsområde?

Nr 236 Herr Lindahl i Hamburgsund (fp) till herr kommunikationsministern

om förslag till förbättring av trafikförhållandena i skärgårdarna: 67

16 oktober 1974

den 16 oktober av

Nr 237 Herr Takman (vpk) till herr utrikesministern om ett svenskt initiativ

till förmån för befolkningen pä Cypern:

Kan något svenskt initiativ väntas som stöd för det cypriotiska folkets strävanden att bli kviit.de utländska ockupationsstyrkorna, återupprätta Cyperns nationella oberoende och räddade 230 000 grekcypriotiska flyktingarna undan en vinter under bar himmel?

Nr 238 Herr Nyquist (fp) till herr statsrådet Lidbom angående tillsättandet av begärd utredning om en särskild bolagsform för mindre företag:

När kommer regeringen att tillsätta den begärda ulredningen om särskild bolagsform för mindre företag?

Nr 239 Herr Nyquist (fp) till herr justitieministern angående utnyttjandet av nedlagda ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter för kriminalvårdens behov:

I vilken utsträckning tillvaratas möjligheterna att, som alternativ till

nybyggnad, för kriminalvårdens behov av lokalanstalter utnyttja nedlagda

ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter?

Nr 240 Herr Henmark (fp) till herr justitieministern angående marknadsföringen av pornografi:

Anser statsrådet att nu rådande förhållande beträffande marknadsföring

av pornografi av olika slag (tidningar, annonsering, marknadsshower)

är tillfredsställande?

Nr 241 Herr Henmark (fp) till herr kommunikalionsminislern angående

nedläggningen av järnvägsstationer:

Är statsrådet beredd att lägga icke blott företagsekonomiska utan även samhällsekonomiska synpunkter på aviserad nedläggning av järnvägsstationer?

Nr 242 Herr Eriksson i Arvika (fp) till herr kommunikationsministern angående uttalande om nedläggning av olönsam järnvägstrafik:

Av vilket skäl uttalar sig statsrådet angående nedläggningarav olönsam järnvägstrafik innan trafikpolitiska utredningen haft tillfälle att ta ställning till frågan?

Nr 243 Herr Ekinge (fp) till herr kommunikationsministern om ändrad taxesättning för Gotlandstrafiken:

När kan förslag om ändrad taxesällning för Gotlandstrafiken vara att vänta?

Nr 244 Herr Lindahl i Lidingö (s) till herr kommunikationsministern an- Nr 101

gående de planerade fasta förbindelserna över Öresund: Onsdaeen den

Inför den förestående behandlingen i det danska folketinget av frågan i oktober 1974

om de fasta förbindelserna över Öresund vill jag fräga om det har inträffat r -

något som föranleder en ändrad syn på behovet av dessa förbindelser?

Nr 245 Herr Wirtén (fp) till herr industriministern angående statlig myndighets skyldighet att vid trycksaksframslällning samräda med Allmänna föriaget:

Av vilka skäl har regeringen - sedan riksdagen upphävt Allmänna förlagets monopolställning beträffande statligt tryck - beslutat om skyldighet för statlig myndighet att samräda med detta förtag vid all iryck-saksframställning vars kostnad överstiger 1 000 kronor?

Nr 246 Herr If/>iöerg(m) till herr kommunikationsministern om föreskrifter i brottsskyddande syfte för postlokalers inredning och utrustning:

När avser regeringen utfärda sädana föreskrifter i brottsskyddande syfte

för postlokalers inredning och utrustning som förutsattes i riksdagens

beslut 1.6 1973 vid behandlingen av proposition 1973:115?

Nr 247 Herr Werner i Malmö (m) till fru statsrådet Sigurdsen om ökade bidrag till Bangladesh och indiska Väst-Bengalen:

I vilken omfattning avser statsrådet att öka bidragen till de katastrof-drabbade Bangladesh och indiska Väst-Bengalen?

Nr 248 Herr Sjöholm (fp) till herr statsministern angående kvinnans ställning inom statskyrkan:

Ämnar regeringen vidtaga någon åtgärd i avsikt att få slut på den förödmjukande diskriminering av kvinnan som förekommer inom statskyrkan?

Nr 249 Herr Sjöholm (fp) till herr justitieministern om hävande i visst fall av sekretesskyddet för enskilda personer:

Bör inte en sekretessbestämmelse som är avsedd att skydda den enskilde kunna upphävas i det särskilda fallet om den enskilde så påfordrar?

Nr 250 Hert Hjorth (s) till herr kommunikationsministern om åtgärder mot motorcykelolyckor:

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidtaga med anledning av den kraftiga ökningen av antalet motorcykelolyckor?

Nr 251 Herr Nygren (s) till herr arbetsmarknadsministern om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten i Västerbottens län:

Överväger regeringen speciella åtgärder med anledning av den mycket
stora ungdomsarbetslösheten i Västerbottens län? 69

6 Riksdagens protokoll 1974. Nr 101-103.

Nr 101 ' Nr 252 Herr Olsson i Sundsvall (c) till fru statsrådet Leijon om höjning

Onsdaeen den grundbidraget till elever inom arbetsmarknadsutbildningen:

16 oktober' 1974 Ämnar regeringen, mot bakgrund av den snabba inflationen, förelägga

-------------- arets höstriksdag förslag om höjning av grundbidraget till elever inom

arbetsmarknadsutbildningen?

Nr 253 Herr Nyhage (m) till herr utbildningsministern om föriängd remisstid för betänkandet om skolans inre arbete:

Är statsrådet beredd medverka till att remisstiden för betänkandet om skolans inre arbete (SOU 1974:53) ytteriigare föriängs för att därigenom bereda remissinstanserna ökad möjlighet att inhämta synpunkter frän andra organ?

Nr 254 Herr Wijkman (m) till herr utrikesministern angående PLO;s deltagande i FN:s Mellanösterndebatt:

Hur \'ill regeringen motivera att Sverige i FN stödde förslaget att PLO skall ges rätt deltaga i generalförsamlingens Mellanösterndebatt?

Nr 255 Htirr Stridsman (c) till herr kommunikationsministern angående

kostnadsfördelningen för civilflygets räddningstjänst på Kallax flygplats:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att komma till rätta med de

oklara bestämmelser som råder mellan luftfartsverket och flygvapnet när

det gäller kostnadsfördelningen för civilflygets räddningstjänst på Kallax

flygplats?

Nr. 256 Herr Cariström (fp) till herr kommunikationsministern angående beslutad breddning av järnvägssträckan Sandbäckshult-Berga:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta i anledning av riksdagens beslut rörande breddning av järnvägssträckan Sandbäckshult-Berga?

§ 50 Kammaren åtskildes kl. 11.48.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Nr 102 Nr 102 ::

Torsdagen. den :

, . 17 oktober. 1974
Torsdagen den 17 oktober

Kl. 15.00

§ 1 Fyllnadsval

Herr TALMANNEN yttrade:

De pä föredragningslistan upptagna valen är föranledda dels av fru Holmqvists frånfälle, dels av att ersättaren för herr Gillström skall beredas plats i utskott.

För valen till utskott och riksdagens besvärsnämnd har valberedningen enhälligt godkänt och till kammaren överiämnal gemensamma listor av det utseende som framgår av en till kammarens ledamöter utdelad promemoria.

Val till utskott m. m.

Företogs val av en ledamot i skatteutskottet, en suppleant i kulturutskottet, en suppleant i utbildningsutskottet samt en ledamot och två suppleanter i riksdagens besvärsnämnd.

De för valen avlämnade listorna, alla med partibeteckningen "Den gemensamma listan", upplästes av herr talmannen och godkändes av kammaren, varvid befanns att följande personer, vilkas namn upptagits pä respektive listor, utsetts att vara

ledamot i skatteutskottet fru Normark (s)

suppleant i kulturutskottet fru Cederqvist (s)

suppleant i utbildningsutskottet fru Cederqvist (s)

ledamot och suppleanter i riksdagens besvärsnämnd för återstoden av innevarande valperiod ledamot

fru Håvik (s) personlig suppleant för fru Håvik (s)

fru Sandéhn (s) personlig suppleant för herr Fredriksson {s)

herr Johansson i Simrishamn (s)

Nr 102 Val av fullmäktig jämte suppleant i riksgäldskonforet

Torsdagen den Anställdes val av en fullmäktig och en suppleant i riksgäldskontoret.

17 oktober 1974

—------------ Herr TALMANNEN anförde:

Vid valet tillämpas acklamationsförfarande, om ledamot ej begär att valet skall förrättas med slutna sedlar.

Valet gäller för återstoden av den för fru Holmqvist gällande mandatperioden.

Valberedningen har till ny fullmäktig i riksgäldskonforet föreslagit herr Kristenson och till personlig suppleant för honom fru Landberg.

Kammaren utsåg till

fullmäktig

herr Kristenson, É. Valter (s)

suppleant (för herr Kristenson) fru Landberg, Maj-Lis H. Ä. (s)

§ 2 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts skrivelse och propositioner

nr 126 och 128 till näringsutskottet,

nr 129 lill socialförsäkringsutskottet,

nr 130 till skatteutskottet,

nr 132, såvitt avsåg förslagen om ändringar i lagen om allmän försäkring och lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, till socialförsäkringsutskottet samt i övrigt till skatteutskottet,

nr 134 till socialutskottet samt

nr 136 till socialförsäkringsutskottet.

§ 3 Föredrogs och hänvisades berättelsen nr 19 till utrikesutskottet.

§ 4 Föredrogs och hänvisades framställningarna nr 20 och 21 till konsti-tulionsuiskottet.

§ 5 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna nr 84-120.

§ 6 Interpellation nr 121 om åtgärder för ökad sysselsättning i Norrbotten, m. m.

Ordet lämnades pä begäran till

Herr LÖVENBORG (vpk), som yttrade:

Herr talman! Stålverk 80 innebär en satsning av stor förelags- och samhällsekonomisk betydelse, men ännu större fördelar kunde vinnas om man nu snabbi gick vidare. I Norrbotten krävs ytteriigare, myckel omfattande, statliga insatser för att trygga sysselsättningen och hindra fortsatt utarmning av stora länsdelar.

För Luleå kommun innebär utbyggnaden av NJA en kraftig expansion,
72 men i det övriga länet ökar oron. Inlandskommunernas problem växer.

Tornedalen och nordöstra Norrbotten har vikande sysselsältningssiffror och forisatt avfolkning. Jokkmokks kommun svävar ännu i ovisshet om vad som skall komma efter Vattenfall, som nu är på väg att försvinna som storarbetsgivare. I malmfälten fortsätter rovbrytningen utan tanke på framtiden, medan LKAB satsar pä ny hamn i Narvik i stället för att vidta åtgärder för atl skapa differentierad sysselsättning i malmkommunerna. Pä sikt måste målsättningen ocksä vara att öppna nya gruvor. Upptagande av gruvdrift i Kaunisvaara bör nu kunna ske utan vidare fördröjning.

Utnyttjandet av skogsråvaran är ocksä värt ett särskilt kapitel. Det finns i dag ingen anledning atl stanna vid den nuvarande halvförädlingen av skogen genom ASSI i Norrbotten. Det är fullt motiverat atl utnyttja ASSLs stora vinster för en vidareförädling som kunde fördubbla antalet anställda och mångdubbla avkastningen.

Möjligheterna att bättre utnyttja länets naturtillgängar är stora och det måste ske i statlig regi. Men det brådskar. Följs inte expansionen i Lu-leäomrädet upp genom insatser i andra regioner kommer många kommuner att ännu hårdare än hittills drabbas av avfolkning och ödeläggelse.

1 elt föredrag i Luleå den 6 september detta är framhöll länsarbetsdirektören att Stålverk 80 inte alls kommer att räcka till för alt föra upp länet på riksgenomsnittets nivå i sysselsättning. Han uppskattade behovet utöver effekten av Stålverk 80 till minsl 10 000 nya arbetstillfällen.

Sanningen torde vara att behovet av nya arbetstillfällen är betydligt större om man har den enda rikliga målsättningen som riktpunkt, nämligen all alla som vill ha förvärvsarbete skall kunna beredas sådant, men ocksä atl alla "utlokaliserade" norrbottningar som vill återvända bereds den möjligheten.

Vissa delar av Norrbotten ligger nu särskilt illa till och det är knappast rimligt att tro alt Stålverk 80 kommer att innebära lösningen på alla bekymmer. Tvärtom kan dessa växa om NJA-satsningen inte parallellkopplas med en målmedveten investeringspoljtik i andra länsdelar.

Självfallet måste legotillverkning utgående frän NJA bli ett starkt bidrag i ansträngningarna atl skapa sysselsättning i andra kommuner. Investeringen i Luleå måste planeras sä, att man också tillvaratar alla möjligheteratt sprida produktion lill industriellt eftersatta kommuner.

Men legotillverkning frän NJA kan, som tidigare framhållits, inte lösa alla problem. Del är nödvändigt med en rad andra statliga induslrisalsningar runt om i Norrbotten och det finns ett brett spelrum för nya statliga initiativ. För den framtida planeringen måste framför alll gälla att Norrbotten tillåts bryta sig ur rollen som i huvudsak producent av råvaror och halvfabrikat.

Är det jnte ocksä dags att bygga ut den statliga industrisektorn genom en statlig verkstadsindustri, tillverkning av containers, fordon, verktyg, byggnadsmaterial, elektroniska artiklar, för att bara ta nägra exempel?

Kommunisterna har varit en av de pådrivande krafterna för en kraftig utbyggnad av NJA. Sådan utbyggnad pågår, men redan nu måste nästa sleg tas. Det måste framför allt innebära en breddning av gruvdriften till

Riksdagens protokoll 1974:101